Skatteutskottets betänkande
2001/02:SKU14
Allmänna motioner om inkomstskatt m.m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet motioner från den
allmänna motionstiden 2001 som rör
inkomstbeskattningen. I motionerna framställs bl.a.
yrkanden till stöd för den allmänna inriktning av
skattepolitiken som Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
presenterat i anslutning till sina budgetförslag för
2002. Vidare tas i motionerna upp en rad konkreta
beskattningsfrågor. Dessa gäller t.ex. införandet av
ett kompetenskonto, beskattningen av fria
hemtjänster, beskattningen av bilförmån, avdraget
för resor till och från arbetet, avdrag vid dubbel
bosättning, skattereduktionen för
fackföreningsavgift, avdrag vid arbete i bostaden,
gåvor till ideella organisationer etc. Andra
yrkanden gäller en ökad skattefrihet för plockning
av bär, svamp och kottar, en avgiftsbefrielse för
ersättning till ungdomsledare, ett grundavdrag för
barns ränteinkomster etc. I en rad motioner tas
också skattefrågorna i Öresundsregionen upp liksom
motsvarande problem vid gränsen mot Norge. Även
hobbybeskattningen av biodling och innehav av
travhäst behandlas.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
I betänkandet finns 28 reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Allmänna riktlinjer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K321
yrkande 2, 2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235 yrkandena
1-8, 2001/02:Sk238, 2001/02:Sk246, 2001/02:Sk255,
2001/02:Sk288 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sk391,
2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk460,
2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6, 2001/02:Sf397
yrkande 1, 2001/02:So3 yrkande 25, 2001/02:So304
yrkande 7, 2001/02:So637 yrkande 10,
2001/02:Kr339 yrkandena 15-17, 2001/02:Ub533
yrkande 3, 2001/02:MJ519 yrkande 16,
2001/02:MJ521 yrkande 11, 2001/02:N224 yrkande 2,
2001/02:N261 yrkande 2, 2001/02:N370 yrkandena 6
och 10, 2001/02:N372 yrkande 9, 2001/02:A212
yrkande 7, 2001/02:A248 yrkande 4 och
2001/02:A318 yrkande 6.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)
Reservation 5 (fp)
2. Barnomsorgskostnader
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk433
yrkande 4, 2001/02:Sf390 yrkande 3, 2001/02:Sf392
yrkande 33, 2001/02:Sf401 yrkande 3, 2001/02:A228
yrkande 9 och 2001/02:A318 yrkande 8.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)
3. Hushållstjänster
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk225,
2001/02:Sk227, 2001/02:Sk263, 2001/02:Sk316
yrkandena 1-3, 2001/02:Sk338, 2001/02:Sk382,
2001/02:Sk412, 2001/02:Sk432, 2001/02:Sk433
yrkande 11, 2001/02:Sf392 yrkande 17,
2001/02:Sf397 yrkande 10, 2001/02:
N224 yrkande 7, 2001/02:N370 yrkande 11,
2001/02:N373 yrkande 3, 2001/02:A211 yrkande 11,
2001/02:A228 yrkande 6 och 2001/02:A229 yrkande
21.
Reservation 7 (m, kd, c, fp)
4. Hemtjänster
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk249
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Sk268.
Reservation 8 (kd)
5. Pensions- och kompetenssparande
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk274,
2001/02:Sk463, 2001/02:
Ub260 yrkande 11 och 2001/02:A246 yrkande 5.
6. Förmånstagare till pensionsförsäkring
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk428.
7. Idrottskonto
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk301,
2001/02:Sk381 och 2001/02:Kr279 yrkande 20.
Reservation 9 (c)
8. Etableringskonto
Riksdagen avslår motion 2001/02:N365 yrkande 6.
9. Bilförmån
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk334,
2001/02:Sk388 yrkandena 1 och 3 samt
2001/02:Sk390.
Reservation 10 (m, kd, fp)
10. Resor till och från arbetet
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk288
yrkande 9, 2001/02:Sk289 yrkandena 2 och 3,
2001/02:Sk376, 2001/02:Sk450 yrkande 4, 2001/02:
MJ423 yrkande 2, 2001/02:N262 yrkande 8 och
2001/02:A229 yrkande 15.
Reservation 11 (m, c)
Reservation 12 (kd, fp)
11. Intervjuresor
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk275.
Reservation 13 (m, fp)
12. Dubbel bosättning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk461,
2001/02:Sk465 och 2001/02:Sk486.
13. Arbete i bostaden
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk341 och
2001/02:Sk375.
Reservation 14 (m, kd)
14. Glesbygdsavdrag
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk377.
15. Fackföreningsavgift
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk232.
Reservation 15 (m, kd, c, fp)
16. Förebyggande hälsovård
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk319 yrkande
1.
Reservation 16 (kd)
17. Privata larm- och trygghetsanordningar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk283 och
2001/02:Ju238 yrkande 1.
18. Gåvor till idella organisationer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk307
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk331, 2001/02:Sk384,
2001/02:Sk387, 2001/02:Sk392, 2001/02:Sk425,
2001/02:Sk436 yrkandena 1-3, 2001/02:U316
yrkandena 1-4, 2001/02:U328 yrkande 18 och
2001/02:N314 yrkande 8.
Reservation 17 (m)
Reservation 18 (kd)
Reservation 19 (c)
Reservation 20 (fp)
19. Valkampanjer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk243 och
2001/02:Sk324.
20. Öresundsregionen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk219,
2001/02:Sk327, 2001/02:Sk343, 2001/02:Sk366,
2001/02:Sk367 och 2001/02:N218 yrkande 2.
21. Gränsregionen mot Norge
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk423.
22. Sveriges och Finlands beskattning av
utomlands bosatta
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk456.
23. Bär, svamp och kottar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk213,
2001/02:Sk354 och 2001/02:Sk479 yrkande 2.
Reservation 21 (m, kd)
24. Ersättning för ideell skada
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk325 och
2001/02:Sk439.
Reservation 22 (v)
Reservation 23 (kd)
25. Ersättning till ledare i ideell
verksamhet
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk208.
26. Uthyrning av privatbostad
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk364,
2001/02:Sk365, 2001/02:Ub430 yrkande 7,
2001/02:N313 yrkande 3, 2001/02:Bo225 yrkande 1
och 2001/02:Bo318 yrkande 3.
Reservation 24 (m, kd)
27. Barns ränteinkomster
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk442.
28. Persondatorer
Riksdagen avslår motion 2001/02:T466 yrkande 4.
Reservation 25 (kd)
29. Bredband
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk489 yrkande
38.
Reservation 26 (m)
Reservation 27 (c)
30. Biodling
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ290 yrkande
2.
31. Trav- och galoppsport
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sk332.
32. Fiskevårdsavgift
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ420 yrkande
3.
Reservation 28 (m)
Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast
en bordläggning.
Stockholm den 5 mars 2002
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne
Kjörnsberg (s), Carl Fredrik Graf (m), Per Rosengren
(v), Kenneth Lantz (kd), Per Erik Granström (s),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ulla Wester (s),
Lena Sandlin-Hedman (s), Marie Engström (v), Sven
Brus (kd), Catharina Hagen (m), Gudrun Lindvall
(mp), Rolf Kenneryd (c), Lennart Kollmats (fp), Per-
Olof Svensson (s), Lennart Axelsson (s) och Anna
Kinberg (m).
2001/02
SkU14
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Riksdagen har under höstens behandling av
statsbudgeten för år 2002 ställt sig bakom de
förslag om förändringar på skatteområdet som
regeringen lagt fram i budgetpropositionen. Härvid
avstyrktes de förslag på skatteområdet som Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet liberalerna lagt fram i sina
respektive budgetalternativ för år 2002.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom
regeringens budgetförslag (prop. 2001/02:1 Förslag
till statsbudget, finansplan m.m., bet.
2001/02:FiU1).
I detta betänkande behandlar utskottet de
motionsyrkanden angående inkomstbeskattningen som
återstår efter höstens budgetbehandling.
Utskottets överväganden
Allmänna riktlinjer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om att
skattepolitiken skall ges en inriktning som
överensstämmer med de förslag som lagts fram
av Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet. Vidare avslås
ett förslag om en översyn av
inkomstskattesystemet som lagts fram av
Vänsterpartiet.
Jfr reservationerna 1 (m), 2 (v), 3 (kd), 4
(c) och 5 (fp).
Motionerna
Flera motionsyrkanden ansluter till den inriktning
av skattepolitiken som Moderata samlingspartiet
redovisat i sitt budgetförslag för år 2002 och som
sammanfattningsvis innebär följande.
Skattepolitiken skall syfta till att stärka de
enskilda medborgarnas oberoende och skapa
förutsättningar för högre tillväxt och fler jobb. En
inkomstskattereform bör genomföras och bestå av fyra
delar med höjda grundavdrag på 50 000 kr för alla,
grundavdrag för barn, förvärvsavdrag och en
successiv avveckling av den statliga inkomstskatten.
Skatten på hushållstjänster sänks och en avdragsrätt
införs för styrkta barnomsorgs-kostnader.
Möjligheten att spara på egen hand säkerställs genom
att avdraget för eget pensionssparande höjs.
Fastighetstaxeringsvärdena fryses på 1997 års nivå,
och fastighetsskatten sänks successivt. Endast halva
markvärdet ingår i underlaget för fastighetsskatten.
Avdragen för resor med bil höjs och bensin- och
dieselskatten sänks. Beskattningen av ägande och
kapital minskas genom att förmögenhetsskatten
avskaffas och genom att skatten på aktieutdelningar
tas bort. De nuvarande 3:12-reglerna slopas, och
förenklingar genomförs för företagen.
Royaltyinkomster från uppfinningar och patent
beskattas i inkomstslaget kapital, och lättnader
införs vid beskattningen av personal-optioner.
Skatterna på handelsgödsel avskaffas, och
dieselskatten för jord- och skogsbruk m.m. sänks.
Även reklamskatten slopas. Alkoholskatterna sänks
till dansk nivå.
I flera motioner framhålls betydelsen i olika
hänseenden av att skattepolitiken ges den angivna
inriktningen. I motion Sk288 yrkandena 4 och 6 av Bo
Lundgren m.fl. (m) anförs att de höga skatterna
hämmar utvecklingen, och i motion So3 yrkande 25 av
Bo Lundgren m.fl. (m) tas pensionärernas behov av
skattesänkningar upp. Betydelsen av skattesänkningar
i storstadsregionerna behandlas i motion N224
yrkande 2 av Bo Lundgren m.fl. (m), och i motion
Sk491 yrkandena 1 och 6 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om att den slopade
statliga inkomstskatten skulle leda till att Sverige
får behålla fler av de mest kompetenta unga
personerna. I motion Ub533 yrkande 3 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) framhålls företagarnas behov av ett
totalt sänkt skattetryck, och i motionerna A318
yrkande 6 av Mikael Odenberg m.fl. (m) och Sk228 av
Margareta Cederfelt (m) tas enskildas behov av lägre
skatter och minskade marginaleffekter upp. I motion
Sk235 yrkandena 1-8 av Sten Tolgfors (m) anförs att
kostnaden för tilläggsförsäkring för sjukvård m.m.
bör göras avdragsgill. I motion Sk238 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) anförs att en sänkning av
skatterna skulle minska skatteflykten till utlandet
och motverka svartarbete. I motion Sk255 av Stefan
Hagfeldt (m) framhålls att lägre skatter skulle
minska bidragsberoendet, och i motion Sk391 av
Cristina Husmark Pehrsson (m) anförs att den som
behöver bidrag inte skall behöva betala skatt.
Landsbygdens behov av sänkta skatter tas upp i
motion Sk450 yrkandena 1 och 2 av Anders Sjölund (m)
och idrottens behov i motion Kr339 yrkandena 15-17
av Kent Olsson m.fl. (m). Att en rejäl
skattesänkning skulle innebära ökade möjligheter att
själv bestämma sin arbetstid framhålls i motion A248
yrkande 4 av Sten Tolgfors (m). I motion N261
yrkande 2 av Per Westerberg m.fl. (m) framhålls
rese- och turistindustrins behov. I motion Sk246 av
Ola Karlsson och Inga Berggren (m) föreslås
slutligen en genomgripande omläggning till en platt
skatt över en tioårsperiod.
I flera motionsyrkanden framhålls fördelarna med
den inriktning av skattepolitiken som
Kristdemokraterna redovisat i anslutning till sitt
budgetförslag för år 2002. Denna innebär i huvudsak
följande.
Grunden för ett gott samhälle är en
marknadsekonomi baserad på etiska principer och
styrd av ekologiska och sociala hänsyn. En rad
inkomst-skattesänkningar och andra skattesänkningar
som riktar sig främst till förvärvsarbetande bör
genomföras. Därmed kan skattemoralen bibehållas och
benägenheten till svartarbete minska. Grundavdraget
höjs, och en skattere-duktion för låg- och
medelinkomsttagare införs liksom ett generellt
förvärvs-avdrag. Värnskatten avskaffas, och gränsen
för avdrag under tjänst sänks. En skattereduktion
införs för hushållen vid köp av tjänster, och
styrkta barnom-sorgskostnader blir avdragsgilla upp
till 50 000 kr per år. En särskild skattereduktion
för barnfamiljer införs också. De sänkta
inkomstskatterna innebär en grön skatteväxling
eftersom skattesystemet blir mer miljörelaterat.
Fastigheterna taxeringsvärden fryses och systemet
med statlig fastighetsskatt ersätts sedan med en låg
kommunal avgift för täckande av kostnader för
gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal
service kopplad till fastigheten. Företagens villkor
förbättras. Förmögenhetsskatten avvecklas på sikt,
och skatten på aktieutdelningar avvecklas. Ett
riskkapitalavdrag införs, och arbetsgivaravgifterna
sänks. Arvs- och gåvoskatten vid generationsskiften
avvecklas när företag fortsätter som fåmansbolag,
och beskattning sker först när kapital frigörs.
Dieselskatten sänks, och kväveskatten på
handelsgödsel återförs till näringen. De mindre
jordbrukens elkonsumtion beskattas som inom
industrin. Inom EU är en övergång till
majoritetsbeslut när det gäller minimiavgifter på
miljöområdet en viktig förändring som bidrar till
att förbättra svenska företags konkurrenssituation.
Stöd för denna inriktning av skattepolitiken
framförs i motion MJ519 yrkande 16 av Alf Svensson
m.fl. (kd). Motionärerna anför att skatte- och
avgiftssystemen bör göras mer miljörelaterade genom
att beskattningen av arbete sänks och beskattningen
av miljöpåverkan höjs relativt sett. Ett arbete för
att åstadkomma en skatteväxling måste också drivas
internationellt, i synnerhet inom EU, för att slå
vakt om konkurrensneutraliteten mellan företag och
länder. I motion N370 yrkande 6 av Alf Svensson
m.fl. (kd) anförs att skattepolitiken måste ges en
långsiktig inriktning som genererar högre tillväxt
och att beskattningen av arbete måste sänkas så att
fler kan klara sig på sin lön. I motion N370 yrkande
10 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att den svarta
sektorns utbredning är ett problem och att det är
viktigt att skattesystemet ges en utformning som
inte utmanar moralen. Inriktningen bör vara
enkelhet, låga skattesatser, effektivitet,
generalitet och breda skattebaser samt mer resurser
för bekämpning av ekonomisk brottslighet och en
effektivare skatteindrivning. I motion N372 yrkande
9 av Harald Bergström m.fl. (kd) anförs att det
skulle betyda oerhört mycket för lands- och
glesbygdsboende att kunna kvitta förluster, på
exempelvis 50 000 kr, i en förvärvskälla mot inkomst
av tjänst.
Även Centerpartiets yrkanden tar sikte på den
inriktning av skattepolitiken som redovisats under
höstens budgetbehandling. Denna innebär i korthet
följande.
Skattepolitiken skall syfta till att låta
människor växa som individer och göra det möjligt
för var och en att förverkliga sina drömmar. Den
måste därför utformas så att den ger goda
förutsättningar för fler företag att startas och
växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer
och vara inriktad på förbättringar för dem som bäst
behöver ökat ekonomiskt utrymme. För att öka
människors ekonomiska självbestämmande genomförs en
inkomstskattereform med en kraftig skattereduktion
för alla och en förvärvsrabatt som riktar sig till
låg- och medelinkomsttagare. En avdragsrätt för
barnomsorgskostnader införs, och reseavdraget höjs
och inkluderar barnomsorg. En extra barnrabatt
införs också. Priset sänks på de tjänster som
hushållen köper. Beskattningen av boende sänks genom
att fastighetstaxeringsvärdena fryses samtidigt som
skattesatsen sänks. Härefter sker en övergång till
en schablonintäktsbeskattning. Taxeringen av
fastigheter för fastboende skiljs från den för
fritidsboende. Sambeskattningen av förmögenhet
slopas, och endast halva taxeringsvärdet ingår i
underlaget för förmögenhetsbeskatt-ningen.
Arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare, och
sänkningen finansieras delvis genom höjda skatter på
utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin,
genom skatt på förbränning av osorterat avfall och
höjd skatt på deponi. Jordbrukets skatter sänks. Med
denna inriktning belönas investeringar i arbete och
miljö samtidigt som utnyttjandet av ändliga
naturresurser och skadliga utsläpp motverkas.
I motion A212 yrkande 7 av Agne Hansson m.fl. (c)
anförs att många löneförmåner är speciellt utformade
för män. En följd av detta har blivit att
skattesystemet kommit att inrikta sig på dessa
förmåner och att företagen inte längre har intresse
av att tillhandahålla förmåner som är riktade till
kvinnor. Regeringen bör ta initiativ till att
utforma ett skattesystem som gör det möjligt för
kvinnor att ta del av löneförmåner. I motion So304
yrkande 7 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att
barnfamiljerna behöver generella ekonomiska
förstärkningar. För att öka barnfamiljernas
konsumtionsutrymme utan att öka statens utgifter bör
barnbidraget kompletteras med en barnrabatt på
skatten som är lika för alla barn. Rabatten bör
inledningsvis bestämmas till 100 kr per barn och
månad från den 1 januari 2003 och utgå till alla
barn upp till 18 år. Reformen kan utvecklas genom
tillskott av ytterligare medel och genom
omfördelning av kostnaden för barnbidragen.
Flera motioner tar upp fördelarna med den
inriktning av skattepolitiken som Folkpartiet
liberalerna redovisat i anslutning till höstens
budget-behandling. Denna innebär sammanfattningsvis
följande.
De grundläggande principerna om att de allra
flesta bara skall betala kommunalskatt bör
återupprättas och skatteförändringarna koncentreras
på de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen,
nämligen marginalskatterna. Genom avskaffad
värnskatt, höjd brytpunkt för statlig skatt och
borttagande av den s.k. LO-puckeln uppnås den
grundläggande principen att de flesta bara skall
betala 30 % i skatt och att de med höga inkomster
bara skall betala 50 % på de högre inkomstdelarna.
Den s.k. LO-puckeln tas successivt bort, och det
andra skiktet i den statliga inkomstskatteskalan tas
också bort. Ett förvärvsavdrag införs och en
skattereduktion för alla på 3 000 kr. Utökningar av
barnstödet sker i form av en skattereduktion, och en
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader införs.
Pensionssparandet utvidgas och kan tas ut för att
finansiera kompetensutveckling. Den särskilda
löneskatten på avsättning till vinstandelsstiftelser
slopas, och arbetsgivaravgiften sänks för hela den
privata tjänstesektorn. Den långsiktiga inriktningen
är att arbetsgivar-avgifternas skattedel helt skall
tas bort. En skattereduktion införs för
hushållstjänster. Skatten på aktieutdelningar slopas
i etapper. Fastighets-taxeringsvärdena fryses i
avvaktan på en reform. Fåmansbolagsreglerna
reformeras så att ett belopp motsvarande en
medelinkomst beskattas som arbetsinkomst, resterande
som kapital. Det är vidare viktigt att reglerna
snarast ändras så att generationsskiften i svenska
familjeföretag underlättas.
I motion Sf397 yrkande 1 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) anförs att alla höjningar av det generella
barnstödet bör ske i form av en skattereduktion. I
de fall där familjen inte betalar någon skatt får
det ersättas av ett kontantbidrag. Efter införandet
av skattekontot är detta enkelt och obyråkratiskt
att genomföra. I motion So637 yrkande 10 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) anförs att det är viktigt att
avskaffa fattigdomsfällor i skatte- och
bidragssystemen och att lägre inkomstskatter ger en
ökad makt över den egna inkomsten. Detta är möjligt
om staten och kommunerna koncentrerar sig på det
viktigaste i välfärden. I motion MJ521 yrkande 11 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att en effektiv
skatteväxling måste genomföras på EU-nivå och att en
målsättning bör vara ett beslut om miniminivåer för
olika miljöskatter. I motion K321 yrkande 2 av
Helena Bargholtz (fp) anförs att en viktig åtgärd
för att skapa fler företag och därmed fler jobb i
Sverige är att sänka skatterna.
Slutligen begärs i en motion från Vänsterpartiet
en översyn av inkomstskattesystemet. I motion Sk460
av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att en översyn av
inkomstskattesystemet bör genomföras i syfte att
förbättra fördelningsprofilen och ta bort vissa
marginaleffekter. Grundavdragets avtrappning och
nedtrappning (LO-puckeln) bör ifrågasättas, liksom
den särskilda skattereduktionen på 1 320 kr. Ett
alternativ är enligt motionärerna att i stället
införa ett relativt högt grundavdrag som inte avser
den statliga taxeringen och som avtrappas vid
inkomster över den övre brytpunkten. Eftersom den
återstående avdragsrätten för 25 % av den allmänna
pensionsavgiften bidrar till en felaktig
fördelningsprofil bör den slopas. Det bör också
utredas om det finns andra sätt att förbättra
inkomstskattesystemet när det gäller
fördelningsprofil och marginaleffekter.
Utskottets ställningstagande
I flera motioner framställs yrkanden om en sänkt
eller omlagd fastighets- och
förmögenhetsbeskattning, förändringar i företags-
och kapitalbeskattningen och om förändrade
punktskatter m.m. Utskottet behandlar dessa områden
i särskilda betänkanden under våren och går därför
inte närmare in på dessa yrkanden här.
Inkomstbeskattningen har i dag en utformning som
stämmer förhållandevis väl överens med den
skatteskala som beslutades under skattereformen och
som därefter kompletterades med ett sista steg som
en fördelningspolitisk korrigering. Flertalet
skattskyldiga betalar endast kommunal inkomstskatt
och för grupper med högre inkomster tillkommer en
statlig inkomstskatt på 20 % respektive 25 %. De som
endast betalar kommunal inkomstskatt motsvarar mer
än 80 % av de skattskyldiga.
Det finns enligt utskottets mening anledning att
erinra om att skatteskalan under de år som följde på
krisåren i början av 1990-talet avvek väsentligt
från vad som gäller i dag. De kraftansträngningar
som krävdes för att sanera de stora budgetunderskott
som krisen genererade hade bl.a. lett till ett
gradvis sänkt grundavdrag och till att löntagarna i
stigande grad belastades med egenavgifter.
Egenavgifterna innebär en särskilt tung belastning
för låg- och medelinkomsttagarna eftersom de är
avdragsgilla.
Sedan krisen avvärjts har ett stort arbete lagts
ner på att återställa skatteskalan. En
skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare
infördes inkomståret 1999, och inkomståret 2000
påbörjades en genomgripande reformering av
inkomstbeskattningen som syftar till att eliminera
effekterna av egenavgiften. Kostnaden för denna
reform uppgår till närmare 50 miljarder kronor. Tre
steg har redan tagits inkomståren 2000, 2001 och
2002, och detta är bakgrunden till att de
kombinerade skatte- och avgiftsnivåerna i skatte-
skalan nu kan sägas åter närma sig det mål som
uppställdes under skattereformen. I reformen ingår
också justeringar av skiktgränserna så att andelen
skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt
begränsas. Reformen gynnar särskilt låg- och
medelinkomsttagarna eftersom egenavgiften drabbar
dem särskilt hårt.
Som nämnts innebar krisåren också att
grundavdraget gradvis urholkades. I budgeten för
inkomståret 2001 presenterade regeringen en strategi
för en grön skatteväxling som innebär att höjda
skatter på energi och miljöutsläpp finansierar en
sänkning av skatten på främst arbete. Den gröna
skatteväxlingen gjorde det möjligt att påbörja en
återställning av grundavdraget. Detta höjdes
inkomståret 2001 med 1 200 kr, och höjningen avsåg
även det särskilda grundavdrag som utgår till
pensionärer. Det höjda grundavdraget
kostnadsberäknades till 2,8 miljarder kronor. Inför
inkomståret 2002 har ytterligare en grön
skatteväxling genomförts och finansierat en höjning
av grundavdraget och pensionärernas särskilda
grundavdrag med 1 000 kr. Vidare har den särskilda
skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare
utvidgats så att den även gäller för pensionärer.
Inkomståret 2003, då pensionärerna övergår till att
följa samma skatteregler som övriga skattskyldiga,
kommer skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare att vara inbakad i grundavdraget.
Enligt planerna skall ett fjärde och avslutande
steg i reformeringen tas när utrymme för en sådan
åtgärd bedöms föreligga. När reformen genomförts
fullt ut har enligt utskottets mening skatteskalan
en utformning som i allt väsentligt motsvarar den
skatteskala som beslutades under skattereformen. En
fördelningspolitisk korrigering finns dock genom att
den särskilda skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare infogats i grundavdraget.
När det gäller de olika förslagen om förändringar
i inkomstskatteskalan har dessa en varierande
inriktning. Kraftiga allmänna sänkningar av inkomst-
skatten föreslås från flera håll, och det uttalade
målet är att detta skall finansieras genom en
minskning av statens och kommunernas ansvar på olika
områden. Var och en skall få behålla mer av sin lön
och skall på detta sätt kunna klara sig själv.
Enligt utskottets mening innebär detta synsätt ett
delvis underkännande av den gemensamma sektorn och
betydelsen av de kollektiva lösningar som i dag
framstår som självklara för de allra flesta.
Tillgång till sjukvård, skolor, polis, högre
utbildning m.m. tas i dag för given eftersom
finansiering sker via skattsedeln. Dagens
skattefinansiering innebär en dubbel omfördelning.
Skatteskalan är anpassad till individens förmåga att
bidra till de gemensamma kostnaderna, och de
skattefinansierade tjänsterna och förmånerna
fördelas i princip efter behov. En kraftig
neddragning av den skattefinansierade gemensamma
sektorn skulle därför innebära en kraftig försämring
för många grupper, och utskottet är inte övertygat
om att de alternativ som skall träda i stället
verkligen skulle vara tillgängliga för alla.
Utskottet är inte berett att tillstyrka förslagen om
kraftiga sänkningar av inkomstskatten.
När det gäller frågan om en översyn av
inkomstskatteskalan i syfte att komma till rätta med
olika marginaleffekter och att ytterligare överväga
dess fördelningspolitiska utformning framgår det av
vad utskottet redan anfört att förändringar i
inkomstskatteskalan måste utgöra en integrerad del i
de överväganden som varje år görs i anslutning till
budgetberedningen. Större förändringar är kostsamma
och kan inte göras utan tillgång till en god och
samlad information om det ekonomiska utrymme som
står till förfogande. Härvid är det också naturligt
att en avvägning i vissa fall måste göras mellan å
ena sidan en generell men kostsam förändring som
inte ger upphov till några höjda marginaleffekter
och å andra sidan en mindre kostsam lösning som ger
upphov till en mindre men oönskad höjning av
marginaleffekten.
Som utskottet redan anfört ligger dagens
skatteskala förhållandevis nära den utformning som
beslutats under skattereformen. Detta innebär bl.a.
att grundavdraget trappas upp i skiktet
70 000-110 000 kr. Härigenom sänks marginaleffekten
kraftigt, och det skapas ett incitament till en
övergång från deltidsarbete till heltidsarbete. När
grundavdraget sedan gradvis återställs i de högre
inkomstskikten skapar detta en oönskad
marginaleffekt som det emellertid skulle vara
förhållandevis kostsamt att eliminera. På samma sätt
bidrar avtrappningen av skattereduktionen för låg-
och medelinkomsttagare till en mindre höjning av
marginaleffekten. Även denna effekt är kostsam att
eliminera.
Som framgått återstår det att genomföra ett sista
steg i den reformering av inkomstskatteskalan som
påbörjades inkomståret 2000, och tidpunkten för
genomförandet av en sådan förändring är beroende av
det utrymme som finns tillgängligt sedan behoven av
ökade resurser för vård, skola och omsorg
tillgodosetts. Enligt utskottets mening finns det
mot denna bakgrund inte någon anledning att nu
initiera en allmän översyn av inkomstskatteskalan,
utan överväganden om olika förbättringar bör på
sedvanligt sätt göras av regeringen i anslutning
till budgetberedningen. Utskottet avstyrker därmed
förslaget om en översyn av inkomstskatteskalan.
Utskottet har under höstens behandling av
förslaget till utgiftsramar och inkomstberäkning för
budgetåret 2002 avstyrkt de förslag till inriktning
av skattepolitiken som lagts fram av Moderata
samlingspartiet, Kristdemo-kraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet liberalerna i det sammanhanget.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i dessa frågor
och avstyrker därför även de nu aktuella
motionsyrkandena.
Barnomsorgskostnader
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader.
Jfr reservation 6 (m, kd, c, fp).
Motionerna
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet har under
höstens budgetberedning presenterat förslag som
innebär att avdrag skall medges för styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr per barn och
år. Avdraget skall medges vid taxeringen till
kommunal inkomstskatt.
I flera motioner framställs yrkanden om en
avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader.
Yrkandena framställs i motionerna Sf390 yrkande 3 av
Margit Gennser m.fl. (m), Sf401 yrkande 3 av Margit
Gennser m.fl. (m), A228 yrkande 9 av Mikael Odenberg
m.fl. (m), A318 yrkande 8 av Mikael Odenberg m.fl.
(m), Sk433 yrkande 4 av Catharina Elmsäter-Svärd
m.fl. (m) och Sf392 yrkande 33 av Alf Svensson m.fl.
(kd).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under höstens budgetbehandling
avstyrkt yrkanden om en avdragsrätt för
barnomsorgskostnader. Utskottet har inte ändrat
inställning i denna fråga och avstyrker därför även
de nu aktuella motionsyrkandena om en sådan
avdragsrätt.
Hushållstjänster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en
skattereduktion för hushålls-tjänster.
Jfr reservation 7 (m, kd, c, fp).
Bakgrund
Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn
har behandlats i Tjänsteutredningens betänkande
Uppskattad sysselsättning (SOU 1994:43) och i
Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter,
tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17).
En skattereduktion för byggnadsarbeten har
tillämpats under perioden den 15 februari 1993-den
31 december 1994 (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:
SkU36) och under perioden den 15 april 1996-den 31
mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32).
Syftet har varit att åstadkomma en stimulans av
verksamheten inom byggsektorn och på så sätt
motverka den då aktuella arbetslösheten.
Motionerna
I en fyrpartimotion Sk432 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m, kd, c, fp) anförs att det finns en stor
efterfrågan på hushållstjänster och att
inkomstskatter, sociala avgifter och mervärdesskatt
driver upp kostnaden till nivåer som nästan inga
hushåll med normala inkomster har råd med.
Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen
begär ett förslag om en skattereduktion för
reparations- och ombyggnadsarbete samt
hushållstjänster som utförs på den egna tomten eller
i hemmet. Skattereduktionen skall uppgå till 50 % av
arbetskraftskostnaden inklusive moms och vara
begränsad till 25 000 kr per hushåll och år.
Reduktionen skall lämnas direkt vid betalning.
Yrkanden med en liknande inriktning framställs i
motionerna N224 yrkande 7 av Bo Lundgren m.fl. (m),
A228 yrkande 6 av Mikael Odenberg m.fl. (m), Sk225
av Margareta Cederfelt (m), Sk227 av Margareta
Cederfelt (m), Sk263 av Cecilia Magnusson och Anita
Sidén (m), Sk316 yrkandena 1-3 av Sten Tolgfors (m),
Sk338 av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sk382 av Kent
Olsson och Elizabeth Nyström (m), Sk412 av Anne-
Katrine Dunker och Berit Adolfsson (m), Sk433
yrkande 11 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m),
Sf392 yrkande 17 av Alf Svensson m.fl. (kd), N370
yrkande 11 av Alf Svensson m.fl. (kd), N373 yrkande
3 av Göran Hägglund m.fl. (kd), A211 yrkande 11 av
Maria Larsson m.fl. (kd), Sf397 yrkande 10 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och A229 yrkande 21 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening skulle införandet av en
särskild stimulans för tjänstesektorn i de former
motionärerna föreslår innebära ett avsteg från de
principer om en likformig och neutral beskattning
som ligger till grund för skattereformen och som
enligt utskottets mening bör gälla. Det är också
kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en
tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens
egen tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på
sysselsättningen blir mycket små eller inga alls,
samtidigt som kostnaderna blir stora. De
erfarenheter som man har gjort i Danmark talar för
en sådan utgång. En stimulans av denna typ skulle
också leda till gränsdragningsproblem och ge upphov
till svårkontrollerade gråzoner.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella
motionerna.
Hemtjänster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en lägre
värdering av hemtjänster som erbjuds av en
arbetsgivare.
Jfr reservation 8 (kd).
Gällande regler
Förmån av fri städning, fri barnomsorg etc. som
tillhandahålls av en arbetsgivare är skattepliktig
och skall tas upp till marknadsvärde, dvs. det pris
som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten
om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster
eller förmåner mot kontant betalning (11 kap. 1 §
och 61 kap. IL). Den mervärdesskatt som
arbetsgivaren erlägger vid inköp av tjänsterna får
inte lyftas av eftersom förvärvet inte görs för
verksamheten. Arbetsgivaren kan i stället yrka
avdrag vid inkomstbeskattningen för hela kostnaden
inklusive mervärdesskatt (jfr RSV:s skrivelse ang.
"Hemtjänster" dnr 10326-98/900).
Motionerna
I flera motioner framställs yrkanden som syftar till
en lägre värdering av förmånen fria hemtjänster. I
motion Sk249 yrkandena 1 och 2 av Nils Fredrik
Aurelius och Ola Karlsson (m) anförs att den
nuvarande beskattningen av dessa tjänster gör det
svårt att erbjuda hemtjänster på rimliga villkor och
att detta leder till att den svarta sektorn frodas.
Motionärerna föreslår att ett schablonvärde på
förslagsvis 100 kr i timmen skall gälla vid
beskattningen. Även i motion Sk268 av Marianne
Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) föreslås att en
schablon som svarar mot hushållens betalningsvilja
skall användas.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det viktigt att
neutraliteten vid beskattningen av olika typer av
löneförmåner upprätthålls. Skattefrihet eller lägre
beskattning för vissa förmåner medför
gränsdragningsproblem och leder till konkurrens-
snedvridningar. Utskottet är inte berett att
tillstyrka att särregler införs för beskattningen av
förmånen fria hemtjänster och avstyrker därför
motionerna Sk249 yrkandena 1 och 2 samt Sk268.
Pensions- och kompetenssparande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om generell
avdragsrätt för egna utbildningskostnader,
flyttning av avdraget för pensionssparande
till inkomstslaget kapital och om
tillkännagivanden till regeringen om att ett
förslag om individuell kompetensutveckling
skall läggas snarast.
Gällande regler, m.m.
Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 § IL göras
för premier för pensionsförsäkring som den
skattskyldige äger och för inbetalningar på
pensionsspararens eget pensionssparkonto.
Pensionssparavdraget får inte överstiga summan av
0,5 prisbasbelopp och ett särskilt tillägg som är
beroende av om pensionsrätt föreligger eller ej. Om
pensionsrätt föreligger i anställningen uppgår
tillägget till 5 % av inkomsten mellan 10 och 20
prisbasbelopp. Om den skattskyldige inte har
pensionsrätt i sin anställning eller om inkomsten
utgör aktiv näringsinkomst uppgår tillägget till
35 % av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.
Småföretagsdelegationen har i rapporten Kompetens
i småföretag (SOU 1998:77) föreslagit ett system med
individuella kompetenskonton där företaget och de
anställda får göra avsättningar av medel för
kompetens-utveckling under skattemässigt gynnade
förutsättningar.
Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för år 2000 att särskilda medel
skulle avsättas för att stimulera individuell
kompetensutveckling. Den ekonomiska ramen för detta
angavs till 1,35 miljarder kronor för år 2000 och
1,15 miljarder kronor årligen fr.o.m. år 2001.
Medlen skall användas för ett individuellt system
för kompetenssparande. Ett förslag till hur ett
sådant system skulle kunna utformas har lämnats i
betänkandet Individuellt kompetenssparande IKS - med
start år 2002 (SOU 2000:19) i december 2000.
Förslaget innebär att det inrättas ett avdragsgillt
individuellt kompetenssparande (IKS) med
skatteregler som i princip är desamma som för
pensionssparande (IPS) och pensionsförsäkring.
Avdraget för IKS maximeras till ett basbelopp och
det sammanlagda sparandet maximeras till 12
inkomstbasbelopp. Medlen skall kunna användas till
sådan kompetensutveckling som den enskilde själv
bestämmer. Uttag för heltidsstudier under ett år
skall berättiga till en kompetenspremie på 0,25
inkomstbasbelopp. Arbetsgivaren får en nedsättning
av arbetsgivaravgiften med 10 procentenheter på
insatta belopp.
Regeringen har aviserat att en proposition om
individuell kompetensutveckling kommer att lämnas
under våren.
Motionerna
I motion Sk274 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser
(m) anförs att fortbildningskostnader är en
investering som bör ses som en kostnad för framtida
löneinkomster. Motionärerna föreslår att en
avdragsrätt införs för egna utbildningskostnader,
som kurslitteratur, kursavgifter m.m.
I motion A246 yrkande 5 av Maria Larsson m.fl.
(kd) anförs att ett individuellt utbildningskonto
skulle ge den enskilde möjlighet att ta ansvar för
sitt lärande. På ett sådant konto bör arbetsgivare
och arbetstagare få avsätta högst 5 % av
bruttoinkomsten. Arbetstagarens insättningar bör
kunna placeras fritt under det att arbetsgivarens
medel används enligt överenskommelse. Motionärerna
föreslår att riksdagen hos regeringen begär ett
förslag med denna utformning.
I motion Ub260 yrkande 11 av Ulf Nilsson m.fl.
(fp) anförs att människor måste få större frihet att
själva bestämma om och när de skall vidareutbilda
sig, och motionärerna begär ett tillkännagivande om
att regeringen snarast bör lägga fram ett förslag om
ett breddat pensions- och kompetenssparande.
I motion Sk463 av Claes Stockhaus (v) anförs att
avdragsrätten för premie för pensionsförsäkring
gynnar höginkomsttagarna och att en enkel åtgärd för
att komma till rätta med denna orättvisa är att
flytta avdraget till inkomst av kapital, där
skattesatsen är 30 %. Även pensionen bör då
beskattas efter 30 %. Motionären hemställer att
riksdagen hos regeringen begär ett förslag med denna
innebörd.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av vad utskottet anfört under rubriken
Gällande regler m.m. är det förslag till utformning
av ett system för individuell kompetensutveckling
som lagts fram av Utredningen om individuellt
kompetenssparande nu föremål för överväganden inom
Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör
resultatet av dessa överväganden avvaktas, och
utskottet avstyrker därför de nu aktuella
motionsyrkandena om att ett förslag med denna
inriktning skall läggas fram snarast och om en
generell avdragsrätt för egna utbildningskostnader.
När det gäller förslaget om att ersätta den
nuvarande pensionsförsäkringen med en ny typ som
beskattas i inkomstslaget kapital anser utskottet
att möjligheten för den enskilde att själv skapa ett
pensionsskydd bör finnas kvar i sin nuvarande form.
För den som inte har något pensionsskydd och för den
som vill förstärka sitt skydd är möjligheten att
skjuta upp beskattningen av en del av inkomsten
viktig. Utskottet avstyrker även detta förslag.
Förmånstagare till
pensionsförsäkring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en ändring av
kretsen av möjliga förmånstagare till en
pensionsförsäkring.
Gällande regler
Av 58 kap. 13 § IL framgår att efterlevandeförmåner
enligt en pensionsförsäkring endast får betalas ut
till den försäkrades make och sambo, den försäkrades
barn och den försäkrades makes och sambos barn.
Avlider den försäkrade innan pensionen hunnit
slutbetalas och finns det inte någon förmånstagare
tillfaller överskottet försäkringskollektivet.
Förmånstagarkretsen till pensionssparkonton (IPS)
är densamma, 58 kap. 27 § IL. Om innehavaren avlider
och det inte finns någon förmånstagare ärvs
behållningen på kontot enligt vanliga regler, dvs.
även barnbarn ärver.
Förslaget om individuellt kompetenssparande (IKS)
har samma utformning som IPS i dessa delar (SOU
2000:119).
Motionen
I motion Sk428 av Tuve Skånberg (kd) anförs att den
nuvarande begränsningen av förmånstagarkretsen till
pensionsförsäkring innebär att medel som utfaller
vid dödsfall kan tillfalla en sambos barn trots att
det finns barnbarn eller syskonbarn till den
avlidne. Det är enligt motionären principiellt fel
att staten sätter gränser för vem i familjen som
skall kunna ärva. Om gränser ändå måste sättas skall
de inte missgynna dem som är släkt med varandra.
Utskottets ställningstagande
En utgångspunkt vid bestämning av förmånskretsen
till pensionsförsäkringar bör enligt utskottets
mening i första hand vara att pensionen skall
tillfalla den försäkrade och i andra hand den krets
av personer som för sin försörjning är beroende av
den försäkrade. Det är härvid rimligt att barnbarn
inte tas med i kretsen. En följd är att
pensionsförmånerna någon gång kan tillfalla
kollektivet och att pensionsförmånerna i övriga fall
kan göras förmånligare. Utskottet är mot denna
bakgrund inte berett att tillstyrka den av
motionärerna föreslagna utvidgningen av den
personkrets som kan vara förmånstagare till
pensionsförsäkring. Utskottet avstyrker motion
Sk428.
Idrottskonto
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om ett
idrottskonto för elitidrottare.
Jfr reservation 9 (c).
Motionerna
I flera motioner föreslås att det införs ett
särskilt idrottskonto för elitidrottare.
Motionärerna anför att elitidrottare kan ha höga
inkomster under några aktiva år och att dagens höga
marginalskatter ofta tvingar dem att flytta
utomlands. En lösning på problemet skulle vara att
låta elitidrottare fördela inkomsten över en längre
tidsperiod genom insättning på ett idrottskonto.
Motionärerna föreslår att frågan om införande av ett
sådant konto utreds. Yrkanden med denna inriktning
framställs i motionerna Sk381 av Kent Olsson och
Ingvar Eriksson (m), Sk301 av Birgitta Sellén och
Kenneth Johansson (c) samt Kr279 yrkande 20 av Agne
Hansson m.fl. (c).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det viktigt att
skattereglerna så långt möjligt har en generell
utformning och att undantag för olika grupper
undviks. I allmänhet leder undantag från de
generella reglerna till gränsdragningsproblem och
till att frågan om en utvidgning av undantaget
omedelbart blir aktuell. Att införa särskilda regler
för elitidrottare framstår enligt utskottets mening
som mindre lämpligt, och utskottet har också vid
tidigare tillfällen avstyrkt liknande yrkanden med
hänvisning till skattereformens principer om en
likformig och enhetlig beskattning. Utskottet är
inte heller nu berett att tillstyrka förslagen om
särskilda skatteregler för elitidrottare och
avstyrker därför motionsyrkandena Sk301, Sk381 och
Kr279 yrkande 20.
Etableringskonto
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om ett
skattebefriat sparande för investering i ett
eget företag.
Bakgrund
Småföretagsdelegationen har i rapporten
Kapitalförsörjning till småföretag (SOU 1998:93)
föreslagit att staten skall skattegynna sparande för
start av småföretag genom att tillåta privatpersoner
att göra avdrag under inkomst av kapital för
avsättningar till ett småföretagarkonto.
Avsättningarna skall användas som insats vid start
av ett småföretag. Skatteförmånen återtas när
företaget säljs. Detta sker genom att
anskaffningsvärdet sätts till 0 kr vid beräkning av
kapitalvinsten.
Motionen
I motion N365 yrkande 6 av Ingegerd Saarinen m.fl.
(mp) anförs att anställda bör få möjlighet att spara
skattefritt på ett etableringskonto till start av
ett företag. För den som ångrar sig bör sparandet
beskattas på sedvanligt vis. Motionärerna föreslår
att effekterna på nyföretagandet av ett sådant
etableringskonto utreds.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har på senare år beslutat om en rad
ändringar i syfte att förbättra villkoren för
nyföretagande och entreprenörskap. Möjligheten att
kvitta underskott i näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst återinfördes 1996, och flertalet stoppregler
för fåmansägda företag slopades 1999. De mindre
företagens svårigheter att dra till sig riskkapital
har också motiverat förbättringar av villkoren för
ägarfinansiering. En lättnad i beskattningen av
utdelningar och reavinster på aktier i onoterade
bolag infördes hösten 1996 och har utvidgats genom
olika beslut under åren 1997 och 1998. Även
villkoren för finansiering med egna vinstmedel har
förbättrats. Enskilda näringsidkare fick vid 1999
års taxering utvidgade möjligheter till reservering
genom avsättning till periodiseringsfond, och denna
möjlighet har ytterligare förbättrats vid 2000 års
taxering som ett resultat av en mer ingående
undersökning av hur företagen använder
periodiseringsfonderna (prop. 1999/2000:1 Förslag
till statsbudget, finansplan m.m.). Utskottet har
våren 2001 behandlat yrkanden om ytterligare
lättnader och har därvid anfört att det - innan
ytterligare åtgärder vidtas i fråga om
reserveringsmöjligheterna - är angeläget att få
kunskap om hur de redan beslutade förbättringarna
påverkar företagens beteende och att det är önskvärt
att den undersökning kring företagens investeringar
som inletts inom Finansdepartementet fortsätter så
att det blir möjligt att följa upp beslutet.
Utskottet har erfarit att det inom
Finansdepartementet nu pågår överväganden om
ytterligare förbättringar för småföretagen. Vidare
genomför Näringsdepartementet en kartläggning av
problem vid övergång från att vara anställd till att
vara företagare. Kartläggningen berör reglerna om
arbetslöshets- och sjukförsäkringar men gäller också
andra typer av hinder, som osäkerhet beträffande
affärsidén eller brist på kapital.
Enligt utskottets mening bör resultatet av det
arbete som pågår inom Regeringskansliet avvaktas
innan ställning tas till ytterligare åtgärder.
Utskottet avstyrker motion N365 yrkande 6.
Bilförmån
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om att
anskaffningspriset skall användas vid
värdering av bilförmån.
Jfr reservation 10 (m, kd, fp).
Bakgrund
Värdet av förmån av fri bil exklusive drivmedel
beräknas med hjälp av det nybilspris som
Riksskatteverket fastställt för bilmodellen,
anskaffningskostnaden för eventuell extrautrustning,
aktuellt prisbasbelopp och statslåneräntan. Under
inkomståret 2002 uppgår t.ex. förmånsvärdet för en
bil med ett nybilspris på 200 000 kr till 36 700 kr.
Detta förmånsvärde kan delas upp i en fast del på
11 370 kr (30 % av prisbasbeloppet), en ränte- och
prisberoende del på 7 410 kr (75 % av
statslåneräntan gånger nybilspriset) och en
prisberoende del på 18 000 kr (9 % av nybilspriset).
Särskilda regler gäller för dyrare bilar, och för
äldre bilar finns en spärregel som gör att
nybilspriset inklusive extrautrustning inte får
understiga en viss nivå.
Värdet av en bilförmån kan justeras uppåt eller
nedåt enligt olika regler. Dessa gäller t.ex. om
bilen använts under del av år, som arbetsredskap, i
taxinäring, i betydande omfattning i tjänsten, under
semester etc.
Värdet av förmån av fritt eller delvis fritt
drivmedel beräknas till marknadsvärdet multiplicerat
med 1,2 av den mängd drivmedel som kan antas ha
förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under
den tid den skatt-skyldige varit skattskyldig för
bilförmånen.
Motionerna
I motion Sk390 av Inga Berggren och Maud Ekendahl
(m) anförs att bilens anskaffningspris och inte
nybilspriset bör ligga till grund för bilförmånens
värde. En företagare som av ekonomiska skäl köper en
begagnad bil bör få ett lägre förmånsvärde än den
som köper en ny bil.
I motion Sk334 av Ragnwi Marcelind (kd) anförs att
det är en stor orättvisa att förmånsbeskattningen
grundar sig på nybilspriset oavsett om det är en ny
eller begagnad bil och oavsett marknadsvärde.
Förfaringssättet bör enligt motionären utredas och
justeras så att det blir anskaffningsvärdet som styr
beskattningen i stället för nybilspriset.
I motion Sk388 yrkandena 1 och 3 av Lennart
Kollmats och Karin Pilsäter (fp) anförs att reglerna
egentligen borde ändras så att den som har en
förmånsbil beskattas efter dess faktiska värde och
att förmånsvärdet åtminstone borde kunna grundas på
bilens faktiska inköpspris. De framhåller att
listpriserna ger liten eller ingen drivkraft att
införskaffa bilen till ett lägre pris och att detta
försvagar konkurrensen inom bilbranschen.
Privatimport skulle många gånger kunna vara ett
kostnadseffektivt sätt att köpa en bil, men med
nuvarande regler gäller detta inte förmånsbilar.
Utskottets ställningstagande
Den nuvarande förhållandevis starka
schabloniseringen vid värdering av bilförmån tillkom
1987 och var en följd av att de tidigare reglerna
föranlett problem. Reglerna gav upphov till ett inte
obetydligt antal tvister, och de kunde av
kontrollskäl inte heller tillämpas på avsett sätt.
Resultatet blev till sist att det hörde till
undantagen att någon skattskyldig påfördes
arbetsgivarens kostnad som bilförmån, att flertalet
skattskyldiga redovisade sin privata körsträcka
enligt schablon och att de som använde körjournal
nästan undantagslöst hävdade att de körde kortare än
RSV:s schabloner förutsatte (jfr Ds 1996:34).
Enligt utskottets mening skulle en övergång till
anskaffningsvärdet som grund för värdering av
bilförmån kraftigt urholka de förenklingsvinster som
de nuvarande reglerna medför för både
skattemyndigheterna och de skattskyldiga. Utskottet
avstyrker motionerna Sk334, Sk388 yrkandena 1 och 3
samt Sk390.
Resor till och från arbetet, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en höjning av
reseavdragen, m.m. och om att resor till och
från dagis skall beaktas när tidsvinsten
beräknas.
Jfr reservationerna 11 (m, c) och 12 (kd,
fp).
Gällande regler
Avdrag för kostnader för resor till och från
arbetsplatsen med egen bil medges med 16 kr per körd
mil. Används en förmånsbil medges avdrag för
kostnaden för dieselolja med 6 kr per körd mil och
för kostnaden för annat drivmedel (t.ex. bensin) med
9 kr per körd mil.
Avdrag medges endast för resa mellan bostad och
arbetsplats. Eventuell omväg eller tidsförlust när
barn hämtas eller lämnas på vägen beaktas inte, utan
ses som en ej avdragsgill levnadskostnad.
Avdrag för kostnad för körning med egen bil i
tjänsten medges med 16 kr för varje körd mil.
Motionerna
I ett flertal motioner framställs yrkanden om en
höjning av reseavdragen till 20 kr per mil.
Motionsyrkanden med denna inriktning framställs i
motionerna Sk288 yrkande 9 av Bo Lundgren m.fl. (m),
Sk289 yrkandena 2 och 3 av Ingvar Eriksson och
Anders G Högmark (m), Sk450 yrkande 4 av Anders
Sjölund (m), MJ423 yrkande 2 av Lars Gustafsson
m.fl. (kd) och Sk376 av Peter Pedersen (v).
I två motioner begärs dessutom att resor till och
från dagis skall beaktas när rätten till avdrag för
resor till och från arbetet bestäms. Yrkandena
framställs i motionerna A229 yrkande 15 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och N262 yrkande 8 av Yvonne
Ångström m.fl. (fp).
Utskottets ställningstagande
När riksdagen under hösten 1997 behandlade frågan om
en uppjustering av det avdragsgilla beloppet för
resor med egen bil hade detta legat på 13 kr sedan
1993. Ökade rörliga kostnader, bl.a. för bensin, gav
då anledning till en höjning av avdraget. Eftersom
den nya nivån borde bestå under flera år bestämdes
uppjusteringen till 2 kr. Med hänsyn till
statsfinanserna och för att ge åtgärden en
tillfredsställande fördelningsprofil höjdes
samtidigt gränsen för avdragsgilla kostnader för
resor till och från arbetet från 6 000 kr till 7 000
kr. Konstruktionen innebar att åtgärden fick en
inriktning mot dem med förhållandevis långa avstånd
mellan bostaden och arbetsplatsen (prop. 1997/98: 1,
bet. 1997/98:FiU1).
Hösten 2000 beslutade riksdagen om en ytterligare
höjning av det avdragsgilla beloppet för resor med
bil mellan bostad och arbete, m.m. Beloppet höjdes
från 15 kr till 16 kr per mil för att på det sättet
stimulera rörligheten på arbetsmarknaden (prop.
2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1).
Utskottet har under höstens beredning av budgeten
för innevarande år avstyrkt yrkanden från
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna med den inriktning som
framgår av de nu aktuella motionerna. Utskottet har
inte ändrat uppfattning när det gäller reseavdraget
och är därför inte berett att tillstyrka de nu
aktuella förslagen om en ytterligare höjning av
detta.
När det gäller förslagen om en möjlighet att räkna
in den extra tiden för att lämna barn på dagis finns
det enligt utskottets mening skäl att hålla
gränsdragningen kring dagens avdragsrätt för resor
till och från arbetet så enkel och lättillämpad som
möjligt. Att låta skattemyndigheterna beakta resan
för inlämning och hämtning av barn på dagis skulle
komplicera de bedömningar som måste göras i dessa
fall. Härtill kommer att fördelningspolitiska
invändningar kan riktas mot åtgärder som innebär att
endast vissa barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för
en del av sina levnadskostnader. Om syftet är att
förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation bör
andra lösningar användas, t.ex. förbättringar av de
olika stöd som i dag går direkt till barnfamiljerna.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sk288 yrkande 9, Sk289 yrkandena 2 och 3, Sk376,
Sk450 yrkande 4, MJ423 yrkande 2, N262 yrkande 8 och
A229 yrkande 15.
Intervjuresor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om ett
tillkännagivande till regeringen om behovet
av ändrade regler för intervjuresor.
Jfr reservation 13 (m, fp).
Bakgrund
Möjligheten av få avdrag för kostnaden för den
första resan när en anställning tillträds och den
sista resan när den lämnas infördes den 1 april 1994
(prop. 1994/95:90). Skillnaden i avdragsrätt i
förhållande till vanliga arbetsresor hade av många
uppfattats som orättvis. På samma sätt som för
övriga arbetsresor gäller emellertid att
inställelseresorna omfattas av gränsbeloppet 7 000
kr för avdrag under tjänst. Avdragen för kostnad för
inställelseresor får därför många gånger inte någon
effekt.
I betänkandet Förmåner och ökade levnadskostnader
(SOU 1999:94) föreslås att gränsbeloppet på 7 000 kr
inte skall gälla för inställelseresor vid kortvariga
uppdrag. Remissbehandlingen av betänkandet Förmåner
och ökade levnadskostnader (SOU 1999:4) avslutades
sommaren 2001.
Motionen
I motion Sk275 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett
tillkännagivande om att reglerna bör ändras så att
reseersättningar inte beskattas då det är uppenbart
att resan inte företagits för förvärv av inkomster.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har erfarit (jfr svar på fråga 2000/01:233
om reseskatt) att regeringen har för avsikt att
under det närmaste året redovisa de förslag som
bedöms vara nödvändiga för denna typ av resor.
Utskottet anser att resultatet av regeringens
övervägande bör avvaktas och avstyrker därför motion
Sk275.
Dubbel bosättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om ett
tillkännagivande till regeringen om att
tidsgränsen för avdrag vid dubbel bosättning
skall tas bort.
Bakgrund
I 12 kap. 19-21 §§ IL anges att ökade
levnadskostnader skall dras av om den skattskyldige
på grund av sitt arbete flyttat till en ny
bostadsort, om en bostad för den skattskyldige,
dennes make, sambo eller familj behållits på den
tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är
skälig på grund av makens eller sambons
förvärvsverksamhet, svårigheter att skaffa en fast
bostad på arbetsorten, eller någon annan särskild
omständighet. Kostnaderna får dras av under längst
tre år för gifta och sambor och längst ett år för
övriga skattskyldiga. Avdrag medges dock för längre
tid om anställningens natur eller andra särskilda
skäl talar för det.
Motionerna
I motion Sk465 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)
anförs att den starka minskningen av befolkningen i
norra Sveriges inland medför att antalet
arbetstillfällen på mindre orter minskar och att
avstånden till en fungerande arbetsmarknad kan vara
mycket stora. Många måste därför veckopendla för att
klara sin försörjning och får problem när
treårsgränsen för avdrag för dubbel bosättning nås.
Nuvarande skatteregler är enligt motionärernas
mening inte anpassade efter den verklighet som råder
på dagens arbetsmarknad, och de begär ett
tillkännagivande om att tidsgränsen för avdrag vid
dubbel bosättning bör tas bort. I motion Sk486 av
Raimo Pärssinen och Sinikka Bohlin (s) anförs att
frågorna om arbetspendling och dubbel bosättning bör
prövas i det kommande budgetarbetet.
I motion Sk461 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att en avdragsrätt för
dubbel bosättning vid permanent arbete bör införas
fr.o.m. inkomståret 2003.
Utskottets ställningstagande
Den fråga som motionärerna tar upp har behandlats
utförligt av Utredningen om avdrag för ökade
levnadskostnader i betänkandet Förmåner och ökade
levnadskostnader (SOU 1999:94). Utredningen
konstaterar att beslutet att slopa tvåårsgränsen för
avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt
arbete (jfr prop. 1998/99:83, bet. 1998/99:SkU17)
visserligen väcker frågan om en motsvarande åtgärd
när det gäller avdraget för ökade levnadskostnader
vid dubbel bosättning men att frånvaron av en
naturlig tidsbegränsning gör att en dubbel
bosättning som pågår under längre tid snarast måste
betraktas som en följd av ett inom familjen mer
eller mindre frivilligt träffat val. Utredningen är
av den bestämda uppfattningen att ett sådant val av
skilda bosättningsorter inom familjen inte skall
stödjas med skattelättnader och förordar därför att
tidsbegränsningen av avdraget vid dubbel bosättning
skall finnas kvar.
Utskottet har vid sin behandling av liknande
motionsyrkanden våren 2000 instämt i utredningens
principiella resonemang men i likhet med de
dåvarande motionärerna ansett att en utvidgning av
avdragsrätten för ökade levnadskostnader i dessa
fall skulle kunna ge positiva effekter. Rörligheten
på arbetsmarknaden skulle öka, och möjligheterna att
bo och arbeta i glesbygd skulle förbättras. Enligt
vad utskottet då uttalade finns det skäl att
genomföra en kompletterande utredning som belyser
dessa effekter. Även den statsfinansiella kostnaden
för en sådan reform borde belysas. Riksdagen biföll
utskottets förslag om ett tillkännagivande till
regeringen med detta innehåll (bet.
1999/2000:SkU13).
Remissbehandlingen av betänkandet Förmåner och
ökade levnadskost-nader (SOU 1999:4) avslutades
sommaren 2001. Enligt uppgift kommer beredningen av
frågan om effekterna av en utvidgning av avdrags-
rätten för ökade levnadskostnader att påbörjas under
våren 2002.
Enligt utskottets mening finns det skäl att
avvakta resultatet av regeringens överväganden i
denna fråga. Utskottet avstyrker motionsyrkandena
Sk461, Sk465 och Sk486.
Arbete i bostaden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om
tillkännagivanden till regeringen om behovet
en utvidgning av rätten till avdrag för
arbetsrum i bostaden.
Jfr reservation 14 (m, kd).
Bakgrund
Praxis är mycket restriktiv när det gäller avdrag
för anställds kostnad för arbetsrum i den egna
bostaden. Avdrag medges inte om arbetsrummet även
kan används som bostadsrum.
Näringsidkare medges ett schablonavdrag för arbete
i hemmet om arbete i bostaden utförts minst 800
timmar under beskattningsåret. Om arbetet utförts i
bostad på egen fastighet uppgår avdraget till 2 000
kr och annars till 4 000 kr. Distansutredningen
föreslog i SOU 1998:115 att motsvarande schablon-
avdrag skulle medges vid distansarbete i hemmet.
Motionerna
I motion Sk375 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Tomas Högström (m) anförs att ett effektivt sätt att
stimulera människor att ta arbete på annan ort är
att stimulera till distansarbete genom att vidga
rätten till avdrag för sådana kostnader och
arrangemang i bostaden som är relaterade till
arbetet. De begär ett tillkännagivande om att rätten
till skatteavdrag för arbetsrum i bostaden bör
utvidgas. I motion Sk341 av Inger Strömbom (kd)
föreslås att riksdagen hos regeringen begär ett
förslag om ändrade skatteregler kring distansarbete
så att den nya informationsteknikens möjligheter att
skapa nya arbetsvillkor och nya arbetstillfällen
inte hindras.
Utskottets ställningstagande
Distansutredningen har i sitt betänkande SOU
1998:115 lagt fram ett förslag om en möjlighet till
schablonavdrag för kostnad för arbetsrum i hemmet
vid distansarbete. Utredningens förslag är nu
föremål för överväganden inom Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör resultatet av
regeringens överväganden nu avvaktas. Utskottet
avstyrker motionerna Sk341 och Sk375.
Glesbygdsavdrag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avstyrker förslaget om en utredning
av möjligheten att införa ett
glesbygdsavdrag.
Bakgrund
Den regionalpolitiska utredningen har diskuterat
frågan om ett landsbygds/glesbygdsavdrag i sitt
slutbetänkande (SOU 2000:87), men har inte kommit
fram till någon gemensam ståndpunkt.
Motionen
I motion Sk377 av Erling Wälivaara (kd) anförs att
om hela landet skall kunna leva måste reella
förutsättningar ges för befolkningen att bo kvar i
glesbygden. Glesbygdens speciella levnadsvillkor med
höga skatter motiverar enligt motionärens mening en
utredning vars syfte skall vara att utröna om det är
möjligt att på något sätt kompensera och möjliggöra
boende i glesbygden. Införandet av ett särskilt
glesbygdsavdrag kan enligt vad som anförs vara en
väg att gå.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör skattereglerna så långt
möjligt utformas generellt för hela landet och i
första hand andra medel än skattereglerna användas
för att åstadkomma en regional utjämning. Utskottet
avstyrker motion Sk377.
Fackföreningsavgift
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om att
skattereduktionen för fackföreningsavgift
skall upphöra.
Jfr reservation 15 (m, kd, c, fp).
Bakgrund
Riksdagen har under hösten fattat beslut om en
skattereduktion på 25 % för medlemsavgiften till en
arbetstagarorganisation och om en skattereduktion på
40 % för avgiften till en arbetslöshetskassa.
Samtidigt avskaffades den nuvarande avdragsrätten
för dessa avgifter. De nya bestämmelserna har trätt
i kraft den 1 januari 2002 (prop. 2001/02:35, bet.
2001/02:SkU6).
Motionen
I motion Sk232 av Margareta Cederfelt och Cristina
Husmark Pehrsson (m) anförs att en skattereduktion
för fackföreningsavgifter är diskutabel. Fack-
föreningarna blir på detta sätt mer beroende av
politikerna, och en integritetskränkande
dataregistrering av medlemskapet krävs om inte
kontrollen skall bli resurskrävande. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om att skattereduktionen
för fackföreningsavgift omedelbart skall upphöra.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening syftar skattereduktionen
för fackföreningsavgifter till att likställa
villkoren för medlemskap i en
arbetsgivarorganisation med de villkor som gäller
för medlemskap i en arbetstagarorganisation.
Organisationer och förbund på arbetsgivarsidan har
efter hand fört över den över-vägande delen av sin
verksamhet till särskilt bildade servicebolag och på
det sättet gjort det möjligt för medlemsföretagen
att dra av serviceavgifterna som driftkostnader i
den bedrivna rörelsen.
Mervärdesskattebestämmelsernas utformning har också
medfört att arbetsgivarsidan i realiteten haft
fördelar jämfört med arbetstagarsidan. Med en
skattereduktion på 25 % för de medlemsavgifter som
enskilda medlemmar betalar till sina arbetstagar-
organisationer uppnås en faktisk skattemässig
behandling som motsvarar den som gäller för
avgifterna på arbetsgivarsidan. Rättviseskäl talar
således för att skattereduktionen för
fackföreningsavgifter bibehålls. Utskottet är därför
inte berett att tillstyrka det begärda
tillkännagivandet till regeringen. Utskottet
avstyrker motion Sk232.
Förebyggande hälsovård
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt
för styrkta kostnader för gym och andra
förebyggande hälsovårdskostnader.
Jfr reservation 16 (kd).
Gällande regler
Personalvårdsförmåner i form av motion och annan
friskvård är skattefria. Någon avdragsrätt för egna
utgifter för kostnader för motion etc. finns inte.
Sådana kostnader räknas till ej avdragsgilla
levnadskostnader.
Motionen
I motion Sk319 yrkande 1 av Kenneth Lantz och Sven
Brus (kd) anförs att människor måste bli bättre på
att ta hand om sig själva så att de skador som i
allt större utsträckning uppstår bland människor i
arbetslivet undviks. De anför att det bästa sättet
att bli av med arbetsskador är att förebygga dem
genom motion och föreslår att effekterna av en
avdragsrätt för styrkta kostnader för gym och andra
förebyggande hälsovårdskostnader utreds.
Utskottets ställningstagande
En allmän avdragsrätt för styrkta kostnader för gym,
m.m. skulle innebära en oönskad snedvridning av
konkurrensen på detta område, ge upphov till en
mängd gränsdragningsproblem och dessutom medföra ett
kraftigt inkomstbortfall. Som utskottet i olika
sammanhang framhållit är det önskvärt att
skattesystemet så långt möjligt hålls fritt från
inslag som inte hänger samman med dess grundläggande
funktion att utgöra en säker bas för finansiering av
den gemensamma sektorn. Utskottet avstyrker motions-
yrkandet.
Privata larm- och
trygghetsanordningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt
för privata larm- och trygghetsanordningar.
Motionerna
I motion Sk283 av Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson
(m) anförs att det måste anses rimligt att styrkta
kostnader för larm och bevakning blir avdragsgilla i
deklarationen. I motion Ju238 yrkande 1 av Henrik
Westman (m) föreslås att kostnader för ordning och
säkerhet skall vara avdragsgilla.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att tillstyrka en allmän
avdragsrätt för privata larm- och
trygghetsanordningar, m.m. Utskottet avstyrker
motionerna Sk283 och Ju238 yrkande 1.
Gåvor till ideella organisationer
m.fl.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en avdragsrätt
för gåvor till olika former av ideell
verksamhet.
Jfr reservationerna 17 (m), 18 (kd), 19 (c)
och 20 (fp).
Motionerna
I flera motioner framställs yrkanden om en
avdragsrätt för gåvor till olika former av ideellt
och humanitärt arbete. Motionärerna föreslår att
avdragsrätten skall gälla ideella
hjälporganisationer, informationsverksamhet inför en
folkomröstning, ideella organisationers sociala
arbete, internationellt biståndsarbete, ideella
föreningar och kyrkor, etc. Sådana yrkanden
framställs i motionerna Sk331 av Anna Lilliehöök
(m), Sk384 av Margit Gennser (m), Sk392 av Cristina
Husmark Pehrsson och Margareta Cederfelt (m), Sk436
yrkandena 1-3 av Sten Tolgfors (m), U316 yrkandena
1-4 av Sten Tolgfors (m), Sk307 yrkande 1 och 2 av
Mikael Oscarsson (kd), Sk425 av Tuve Skånberg och
Harald Bergström (kd), N314 yrkande 8 av Agne
Hansson m.fl. (c), U328 yrkande 18 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och Sk387 av Karl-Göran
Biörsmark m.fl. (fp).
Utskottets ställningstagande
Det är enligt utskottets mening viktigt att det
finns en demokratisk process bakom det stöd som
samhället ger till frivilligarbete i kyrkliga
organisationer, idrottsorganisationer, humanitära
organisationer, internationellt biståndsarbete, m.m.
En avdragsätt för gåvor till den här typen av
verksamhet skulle minska utrymmet för det
samhälleliga stödet och öka dessa viktiga verksam-
heters beroende av enskilda personers förmögenheter,
förmåga och vilja att bidra. Utskottet är inte
berett att medverka till en sådan omläggning.
Det är vidare önskvärt att skattesystemet så långt
möjligt hålls fritt från inslag som inte hänger
samman med dess grundläggande funktion att utgöra en
säker bas för finansieringen av den gemensamma
sektorn. Att belasta skattemyndigheterna med en
kontroll av den här typen av stöd är enligt
utskottets mening inte lämpligt. En ytterligare
nackdel med att lämna stödet som ett skatteavdrag är
att det inte på vanligt sätt blir föremål för en
årlig och samlad prövning i samband med
budgetberedningen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sk307 yrkandena 1 och 2, Sk331, Sk384, Sk387, Sk392,
Sk425, Sk436 yrkandena 1-3, U316 yrkandena 1-4, U328
yrkande 18 och N314 yrkande 8.
Valkampanjer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om
tillkännagivanden till regeringen om behovet
av ändrade skatteregler i samband med
valkampanjer.
Bakgrund
I ett avgörande från Regeringsrätten (RÅ 1986 ref.
30) har en riksdags-ledamot medgivits avdrag för
resekostnader i det politiska arbetet och under
valrörelsen. Regeringsrätten ansåg att det ingår i
en riksdagsledamots arbetsuppgifter att hålla
kontakt med väljarna i den egna valkretsen och att
delta i det partipolitiska arbetet. Riksskatteverket
har i ett brevsvar den 23 juni 1998 anfört att
avdrag för kostnader, under valrörelse bör kunna
medges den som är riksdagsman men inte den som, utan
att vara riksdagsman, deltar i en valrörelse för att
bli invald i riksdagen (RSV dnr 5632-98/200).
Motionerna
I motion Sk243 av Elizabeth Nyström och Lars
Björkman (m) anförs att det är viktigt att alla
kandidater som ställer upp i ett val har samma
möjligheter till skatteavdrag för sina kostnader,
och motionärerna begär ett tillkänna-givande om att
problemet med riksdagsmännens avdragsrätt måste
lösas snarast och före 2002 års val.
I motion Sk324 av Caroline Hagström (kd) begärs
ett tillkännagivande om att ett skyndsamt beslut bör
fattas så att diskrimineringen av dem som inte kan
dra av sina personvalskampanjskostnader upphör.
Utskottets ställningstagande
Avdragsrätten för riksdagsmännens kampanjkostnader
är en direkt följd av att riksdagsmännen erhåller en
skattepliktig ersättning under sitt uppdrag och att
uppdraget anses omfatta verksamhet under
valkampanjer. I enlighet med de principer som gäller
vid inkomstbeskattningen uppkommer i denna situation
en avdragsrätt för de kostnader som är förenade med
uppdraget. Beroende på hur uppdraget utformats torde
motsvarande gälla för ledamöter i andra valda
församlingar som uppbär en skattepliktig ersättning
under sitt uppdrag. Även kandidater som inte har en
plats i den församling som valet gäller torde kunna
ha rätt till avdrag för sina kampanjkostnader om de
uppbär en skattepliktig ersättning för sitt
deltagande i en valkampanj.
Frågan om avdrag för kampanjkostnader har
behandlats av utskottet i betänkande 1998/99:SkU10.
Utskottet hade förståelse för den kritik som
riktades mot reglerna och ställde sig inte heller
avvisande till en närmare prövning av dessa.
Utskottet utgick från att frågan skulle kunna
behandlas i anslutning till regeringens överväganden
med anledning av den översyn som Rådet för
utvärdering av 1998 års val då arbetade med.
Rådet för utvärdering av 1998 års val har
behandlat frågan i betänkandet Personval 1998. Rådet
konstaterar att vissa förtroendevalda, som t.ex.
riksdagsledamöter, redan i dag kan sägas ha en
gynnad ställning i olika avseenden. De uppbär viss
kostnadsersättning och har rätt till fria resor inom
ramen för sitt uppdrag. De har också viss hjälp med
kansligöromål och kan rent allmänt sett sägas ha ett
försteg då det gäller att nå ut med sitt och sitt
partis budskap. Att en ledamot ges resurser att både
under mandatperioden och i själva valrörelsen
exponera sig och sitt budskap på ett sätt som andra
kandidater kanske inte har möjlighet till måste
enligt Rådets mening accepteras. När det gäller den
skattemässiga behandlingen konstaterar Rådet att en
mer enhetlig ordning torde kräva relativt djupgående
ingrepp i den skatterättsliga regleringen och
medföra komplicerade avvägningsfrågor. Rådet anser
dock att det är en angelägen uppgift att finna en
ordning som leder till en likartad bedömning i
skatterättsligt hänseende och föreslår att frågan
övervägs i särskild ordning.
Enligt utskottets mening är den skattemässiga
skillnaden en direkt följd av att bara vissa
kandidater uppbär en skattepliktig ersättning under
sitt kampanjarbete. De överväganden som redovisats
av Rådet för utvärdering av 1998 års val visar att
möjligheterna att lösa problemet genom en förändring
av skattereglerna är begränsade. Ett avdragsförbud
skulle leda till svåra gränsdragningsproblem
eftersom normalt arbete måste kunna fortgå också
under en valkampanj, och en allmän avdragsrätt för
kampanjkostnader skulle innebära att
skattemyndigheterna får ansvar för något som i
praktiken utgör ett stöd till deltagarna i ett val.
En sådan allmän avdragsrätt skulle enligt utskottets
mening leda till kontrollproblem och
skattemotiverade kandidaturer.
Utskottet utgår från att de nu aktuella
frågeställningarna redan har uppmärksammats av
regeringen och ser därför inte någon anledning att
tillstyrka förslagen om tillkännagivanden till
regeringen i denna fråga. Utskottet avstyrker
motionerna Sk243 och Sk324.
Öresundsregionen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om
tillkännagivanden till regeringen om behovet
av att avveckla olika hinder och skapa
möjligheter för en ökad integration i
Öresundsregionen.
Bakgrund
Den svenska och den danska regeringen har i
rapporten "Öresund - en region blir till" i maj 1999
redovisat en första kartläggning av hinder och
möjligheter vad gäller integrationen i
Öresundsregionen. En dansk-svensk styrgrupp för
Öresundsintegrationen har tillsatts på
statssekreterarnivå. I styrgruppen ingår från svensk
sida representanter från Finans-, Närings- och
Socialde-partementen samt från dansk sida
motsvarande ministerier.
Utskottet har den 19 februari 2002 arrangerat en
offentlig utfrågning om integrationen i
Öresundsregionen där den allmänna utvecklingen av
integrationen i regionen belysts och information
lämnats om aktuella skattefrågor.
Motionerna
I flera motioner framställs yrkanden som rör
Öresundsregionen. I motion Sk343 av Inger Strömbom
(kd) begärs ett tillkännagivande om att den dansk-
svenska styrgruppen bör få i uppdrag att utarbeta
nya gränsgångarregler som gör att arbete åter kan
beskattats i hemvistlandet. I motion Sk219 av Sofia
Jonsson (c) anförs att de skilda systemen i Sverige
och Danmark gör det besvärligt att samarbeta över
gränsen. Tjänstebilar dubbelbeskattas, subventionen
av pendlarkortet räknas som tjänsteförmån och en
enda dags arbete i Sverige kan utlösa svenska
avgifter på hela årsinkomsten för den som arbetar i
Danmark. Motionärerna begär ett tillkännagivande om
att snabba och konkreta åtgärder bör vidtas. I
motion N218 yrkande 2 av Ulf Nilsson (fp) begärs nya
gränsgångarregler i Öresund och att avdrag medges
för bro- och färjeavgifterna. I motion Sk327 av Leif
Jakobsson och Marie Granlund (s) anförs att
integrationen i Öresundsregionen försvåras kraftigt
av de barriärer som skatte- och
socialavgiftssystemen sätter upp, och motionärerna
föreslår att Öresundspendlare förses med en särskild
skattsedel som är kopplad till ett gemensamt konto
för Sverige och Danmark. Länderna kan sedan avtala
om antingen en schabloniserad fördelning mellan
staterna eller kommunerna eller via
uppföljningssystem se till att medlen kommer till en
part som står för utgifterna. I motion Sk366 av
Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand (s) anförs
att det är angeläget att ompröva beslutet att slopa
gränsgångarreglerna. I motion Sk367 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v) anförs att skattelagstiftningen
bör vara utformad på ett sådant sätt att
integrationen i Öresundregionen främjas.
Utskottets ställningstagande
Den svenska och den danska regeringen har i
rapporten "Öresund - en region blir till" i maj 1999
redovisat en första kartläggning av hinder och
möjligheter vad gäller integrationen i
Öresundsregionen. I rapporten redovisar regeringarna
bl.a. sina överväganden när det gäller
gränsgångarnas skatte- och avgiftssituation.
Huvudprincipen om beskattning i arbetslandet är
enligt vad som anförs i rapporten fast förankrad i
den internationella skatterätten, och den står också
i överensstämmelse med de principer som gäller i
EG:s regler om social trygghet. En tillämpning av
huvudprincipen gör att det blir enklare att
preliminärbeskatta inkomsten och beräkna sociala
förmåner och avgifter. Sambandet med arbetsgivarens
avdragsrätt för lönekostnader blir också säkrare. En
samordning mellan skatter och avgifter gör också att
man kan undvika en snedvridande beskattning av
gränspendlarna. Eftersom skatterna har en i
förhållande till avgifterna större tyngd i Danmark
än i Sverige kan en snedvridande effekt uppstå om
svenska skatter kombineras med danska avgifter eller
vice versa.
Av rapporten framgår också att det inom Europa
finns många exempel på att principen om beskattning
i hemvistlandet tillämpas i olika gränsregioner.
Sådana avtal finns mellan Frankrike och flera andra
länder, mellan Spanien och Portugal och mellan
Italien och Österrike. Även Sverige har sådana avtal
med Norge och Finland. Regeringarna konstaterar i
rapporten att dessa ordningar bibehålls även om de
avviker från huvudprincipen men att de också skapar
en obalans mellan skatt och utbyte av de sociala
trygghetssystemen.
Även frågan om de kommunalekonomiska effekterna av
en beskattning i arbetslandet tas upp i rapporten.
Regeringarna konstaterar att den nu rådande
ordningen kan påverka skatteunderlaget och därmed
förutsättningarna för en allsidig kommunal service.
Detta skulle enligt vad som anförs i rapporten kunna
vara fallet om pendlingen utvecklas så att
skatteunderlaget i delar av regionen urholkas och
leder till kommunalekonomiska problem som inte
balanseras av positiva effekter i andra led, t.ex.
via ökad handel och annan ekonomisk aktivitet som
hänger samman med boendet.
I rapporten konstaterar regeringarna att den fasta
förbindelsen kan väntas öka antalet pendlare
betydligt. Det är därför enligt vad som anförs
viktigt att vara uppmärksam på om pendlarströmmar
och bosättningsmönster utvecklas på ett sätt som ger
oönskade sociala och kommunalekonomiska effekter.
Samtidigt bör man enligt vad som anförs ta hänsyn
till båda ländernas önskemål om att ha regler för
behandlingen av gränsgångare vid andra landgränser
som är så enhetliga, tydliga och lättillämpliga som
möjligt.
I rapportens skatteavsnitt anförs slutligen att
regeringarna i Danmark och Sverige kommer att, i
samarbete och dialog med organisationer, företag och
myndigheter på båda sidor av Öresund, aktivt följa
integrationsutvecklingen för att bedöma vilka
skillnader i skattesystemen som kan verka hämmande
eller snedvridande för gränsöverskridande
arbetskraft eller yrkesmässig verksamhet. I samband
härmed skall en bedömning göras dels av om det, med
avseende på att underlätta integrationen, finns
behov av och möjlighet till ändringar av
skattesystemen utan att helheten i de nationella
beskattningsreglerna går förlorad, dels av effekten
av fördelningen av skatter och utgifter mellan
länderna vid existerande och framtida pendling,
häribland en bedömning av om det finns behov av och
möjlighet till ett interregionalt utjämningssystem
för inkomstskatter och sociala avgifter samt andra
skatter och avgifter som kan vara av betydelse för
integrationen i regionen. Frågan följs av
regeringarna i en dansk-svensk styrgrupp för
Öresundsintegrationen på statssekreterarnivå. I
styrgruppen ingår från svensk sida representanter
från Finans-, Närings- och Socialdepartementen samt
från dansk sida motsvarande ministerier.
I styrgruppen pågår för närvarande diskussioner
mellan Sverige och Danmark om hur reglerna i det
nordiska dubbelbeskattningsavtalet beträffande
beskattningen av tjänsteinkomster för
Öresundspendlare skall vara utformade och i
diskussionerna har de svenska kommunernas synpunkter
på den nuvarande principen om beskattning i
arbetslandet berörts. Det finns en ambition att
komma fram till en snabb lösning, och inriktningen
är nu att söka nå en överenskommelse före sommaren
2002. I styrgruppen har man också formulerat tre
politiska kriterier som en skatteordning i
Öresundsregionen skall uppfylla, nämligen låga
trösklar för integrationen, kostnadstäckning och att
systemet skall vara enkelt för den enskilde och för
företagen.
När det gäller frågan om att sänka kostnaden för
arbetspendling över bron genom att göra broavgiften
avdragsgill kan utskottet konstatera att en sådan
avdragsrätt redan föreligger. En skattskyldig som
vid sina resor mellan bostaden och arbetsplatsen har
haft kostnad för väg-, bro- eller färjeavgift medges
avdrag för den faktiska kostnaden. En annan sak är
att personer som är bosatta i Danmark och arbetar i
Sverige vid den svenska beskattningen erlägger en
bruttoskatt på 25 % (Särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta, SINK) och att avdrag för
kostnader över huvud taget inte medges vid denna
beskattning. För dem som beskattas i Danmark gäller
danska skatteregler, och dessa medger enligt uppgift
inte att avdrag görs för denna typ av kostnader.
Beskattningen av förmån av tjänstebil har i
tillämpningen kunnat ge upphov till problem i de
fall då förmånen skall fördelas mellan länderna.
Problemet har numera lösts efter en överläggning
mellan Riksskatteverket och dess danska
motsvarighet, och Rikskatteverket kommer i dagarna
ut med en information om denna fråga.
Även frågan om svensk avgiftsbeläggning av hela
den danska årsin-komsten när arbete utförts någon
kortare tid i Sverige har numera fått en lösning.
Riksförsäkringsverket och Den Sociale
Sikringsstyrelse har den 4 december 2001 träffat en
överenskommelse som innebär att arbetsgivaren och
den anställde gemensamt kan ansöka om att den
anställde skall omfattas av lagstiftningen i
arbetsgivarens land. Ett sådant tillstånd skall ges
om den anställde arbetar en väsentlig del (minst
hälften av arbetstiden under en sammanhängande tid
av tre månader) på huvudarbetsgivarens arbetsplats.
Av det anförda framgår enligt utskottets mening
att de frågor som motionärerna tar upp följs av den
svenska och den danska regeringen och att ambitionen
är att avveckla olika hinder och skapa möjligheter
för en ökad integration i Öresundsregionen.
Utskottet avstyrker motionerna Sk219, Sk343, Sk327,
Sk366, Sk367 och N218 yrkande 2.
Gränsregionen mot Norge
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om
tillkännagivanden till regeringen om behovet
av att avveckla olika hinder och skapa
möjligheter för en ökad integration i
gränsregionen mot Norge.
Bakgrund
På initiativ av handelsminister Leif Pagrotsky och
Norges förre utrikesminister Knut Vollebaek har en
norsk-svensk arbetsgrupp kartlagt hinder för en
fördjupad integration mellan Norge och Sverige.
Arbetet har resulterat i en handlingsplan som
fortgående följs upp.
Motionen
Förhållandena vid den svensk-norska gränsen tas upp
i motion Sk423 av Åsa Torstensson och Marianne
Andersson (c). De anför att de svensk-norska
gränsgångarreglerna bara gäller kommuner med
nationsgräns och att det finns en större naturlig
gränsregion som påverkas av att gränsgångarreglernas
räckvidd är begränsad. Detta får effekt på
skattesidan och för de kommuner som levererar
kommunal service. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör ta
de gränsregionala hindren på allvar.
Utskottets ställningstagande
I maj år 2000 presenterades Handlingsplan för en
fördjupad integration mellan Norge och Sverige som
har utarbetats av en tjänstemannagrupp i ländernas
respektive utrikesdepartement. Planen innehåller en
inventering av olika gränshinder som förekommer för
enskilda, företag eller organisationer. Några
exempel på frågor som berörs är följande. Det är
svårare för samboende eller ensamstående i Sverige
att få köra sin svenskregistrerade bil i Norge vid
tillfälligt arbete där än vad det är för gifta
personer. Det norska skattesystemet innebär att en
norsk gränsgångare som arbetar på svenska sidan
gränsen måste betala förskottsskatt kvartalsvis till
norska staten. Nya norska regler innebär bl.a.
begränsningar i möjligheterna att få avdrag för
betald fastighetsskatt, utgiftsräntor och
skuldbelopp för en fastighet i Sverige. Norrmän som
förvarar fritidsbåtar i Sverige mer än 6 månader
måste förtulla dessa. I handlinsplanen läggs i många
fall fram förslag till åtgärder. När det gäller
skatter, socialförsäkring och arbetsmarknad
konstateras att skillnaderna ofta kan vara av en
sådan art att en harmonisering eller ändring av
regelsystemen inte är realistisk och att det då är
viktigt att det är lätt att hitta korrekt
information.
Många av de hinder som redovisats i den nämnda
handlingsplanen har åtgärdats, och det framgår av
uppgifter som lämnats under den offentliga
utfrågning som utskottet arrangerat om integrationen
i Öresundsregionen att det förbereds en gemensam
informationsfunktion för den norsk-svenska
gränsregionen dit människor kan vända sig och få
hjälp.
När det gäller de svensk-norska
gränsgångarreglerna tillämpas dessa i de kommuner
som har gräns mot den svensk-norska landgränsen.
Frågan om reglernas tillämpningsområde har enligt
vad utskottet erfarit aktualiserats i
Regeringskansliet efter en framställning från en av
de svenska gränskommunerna. Framställningen gäller
en utökning av det område i Norge som omfattas av
gränsgångarreglerna och motiveras med att invånarna
i den aktuella svenska gränskommunen numera pendlar
till kommuner i Norge som ligger utanför den norska
gränsregionen.
Av det anförda framgår att den svenska regeringen
bedriver ett aktivt och långsiktigt arbete som
syftar till att främja integration och ökad
rörlighet över den svensk-norska gränsen och att
frågan om utformningen av de svensk-norska
gränsgångarreglerna redan är aktuell i
Regeringskansliet. Enligt utskottets mening finns
det mot denna bakgrund inte någon anledning till ett
tillkännagivande till regeringen om vikten av att de
gränsregionala hindren avlägsnas. Utskottet
avstyrker motion Sk423.
Sveriges och Finlands beskattning av
utomlands bosatta
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en
harmonisering av den svenska och den finska
beskattningen av utomlands bosatta.
Motionen
I motion Sk456 av Kristina Zakrisson och Monica
Öhman (s) anförs att det finns en skillnad mellan
Sverige och Finland när det gäller beskattningen av
utomlands bosatta. I Sverige tillämpas en skattesats
på 25 % under det att Finland tillämpar en
skattesats på 35 %. Motionärerna begär ett
tillkänna-givande om att Sverige bör arbeta för en
harmonisering av regelverken mellan grannländerna.
Utskottets ställningstagande
Den svenska beskattningen av arbete som utförs av
den som är utomlands bosatt utgör en schabloniserad
motsvarighet till den inkomstbeskattning som gäller
för dem som är bosatta i Sverige. Eftersom
grundavdrag m.m. inte medges och det normalt sett
rör sig om korta anställningar ligger skattesatsen
något under en motsvarande kommunal
skattebelastning. Beskattningen bygger inte på någon
jämförelse med motsvarande beskattning i andra
länder utan avsikten är främst att söka upprätthålla
en neutralitet vid beskattningen av arbete inom
Sverige. Med hänsyn till strävan inom EG att
upprätthålla en fri rörlighet för personer på
arbetsmarknaden torde det inte heller vara möjligt
att ta ut en skatt av utomlands bosatta som är högre
än den som gäller för dem som är bosatta i Sverige.
Utskottet ser inte något direkt behov av att söka
anpassa den svenska skatten på arbete som utförs av
utomlands bosatta till den beskattning som gäller
när ett motsvarande arbete utförs i Finland.
Utskottet avstyrker motion Sk456.
Bär, svamp och kottar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en utvidgning
av skattefriheten för inkomst av bär, svamp
och kottar.
Jfr reservation 21 (m, kd).
Bakgrund
Intäkt av försäljning av vilt växande bär, svampar
samt kottar som den skattskyldige själv plockar är
skattefri till den del intäkten under beskatt-
ningsåret inte överstiger 5 000 kr. Detta gäller
inte om plockningsverk-samheten i sig utgör
näringsverksamhet eller ersättningen utgör lön eller
liknande förmån i inkomstslaget tjänst (8 kap. 28 §
IL). Bestämmelsen är uttömmande och skattefriheten
omfattar därmed endast försäljning av just bär,
svampar och kottar, se RÅ 1992 not. 513.
När utomlands bosatta personer kommer hit för att
ta tillfällig anställning är normalt lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta (SINK) tillämplig. Lagen innebär att en
skatt på 25 % av bruttointäkterna tas ut och skatten
betalas genom att arbetsgivaren gör ett avdrag på
lönen. SINK-lagen gäller framför allt för löner och
andra ersättningar som betalas vid anställningar.
Bärplockare som kommer från viseringspliktiga länder
skall i ansökan bl.a. ange namnet på arbetsgivaren i
Sverige. Dessa bärplockare är således anställda och
har en arbetsgivare som skall se till att skatt
enligt SINK betalas in.
För bärplockare som kommer från viseringsfria
länder finns det inga uppgifter om en eventuell
arbetsgivare. Dessa plockar och säljer normalt till
olika uppköpare på egen hand. Eftersom de inte anses
ha någon anställning här kan de inte heller
beskattas enligt SINK. Då deras verksamhet normalt
inte utgör näringsverksamhet från ett fast
driftställe i Sverige blir det inte heller aktuellt
att beskatta dem enligt inkomstskattelagens
bestämmelser. Dessa bärplockare skall i stället
betala en eventuell inkomstskatt i hemlandet på sina
i Sverige förvärvade intäkter.
Motionerna
I motion Sk213 av Anders G Högmark och Leif Carlson
(m) föreslås att skatten på bärplockning tas bort
helt och hållet. Motionärerna anför att bärbranschen
är utsatt för en hårdnande konkurrens från Ryssland
och Finland och att dagens skatteregler leder till
orättvisor. Turister som plockar bär betalar inte
någon skatt i Sverige, utlänningar med visum för att
plocka bär betalar 25 % skatt och svenskar
skattebefrias upp till 5 000 kr. En generell
skattebefrielse för bärplockarna skulle enligt
motionärerna också innebära en harmonisering med de
finska skattereglerna.
I motion Sk354 av Erling Wälivaara och Gunilla
Tjernberg (kd) förelås att gränsen för skattefrihet
höjs. Motionärerna anför att gränsen fastställts för
20 år sedan och att den numera alltför låga gränsen
gör att bärplockningen i dag är en inkörsport till
svart arbete för många ungdomar, eftersom det är så
lockande att uppge falskt namn när bären säljs. Även
dessa motionärer framhåller att turister kan plocka
och sälja bär utan beskattning och att utlänningar
som plockar med arbetstillstånd måste betala skatt
från första kronan. Ett möjligt alternativ skulle
vara att införa en schablonbeskattning.
I motion Sk479 yrkande 2 av Jan Erik Ågren m.fl.
(kd, s, m, v, c, fp, mp) föreslås att gränsen för
skattefrihet höjs från 5 000 kr till 10 000 kr.
Motionärerna anför att den begränsade skattefriheten
för bärplockning varit gynnsam för glesbygden men
att kravet på arbetstillstånd för viseringspliktiga
bärplockare nu har lett till att denna grupp måste
betala skatt och avgifter från första kronan.
Konsekvensen är att bärindustrin inte kan komma upp
i de volymer som krävs för att få ett kontrakt och
att marknadsandelar tappas till östländerna. En
åtgärd som skulle förbättra situationen är en
höjning av skattefrihetsgränsen till 10 000 kr.
Utskottets ställningstagande
Skattefriheten upp till 5 000 kr för vissa intäkter
av bärplockning är ett undantag från den allmänna
principen om en neutral beskattning av
arbetsinkomster och motiveras av speciella praktiska
skäl i samband med denna verksamhet och även av
önskemålet att stimulera ett tillvaratagande av
naturtillgångar.
Enligt utskottets mening finns det anledning att
vara restriktiv med undantag från beskattningen av
arbetsinkomster. Det finns hela tiden en risk att
sådana undantag leder till konkurrenssnedvridningar
på arbetsmarknaden och på den marknad där företagen
avsätter sina produkter. Skatteregler som avser att
gynna en viss bransch kan också komma att
ifrågasättas i olika internationella sammanhang.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att
tillstyrka en utvidgning av den nuvarande
skattefriheten.
När det gäller beskattningen av utländska
bärplockare framgår det av vad utskottet anfört
bakgrundsvis att dessa beskattas i enlighet med de
generella skatteregler som gäller när utomlands
bosatta utför arbete i Sverige. Den omständigheten
att vissa personer beskattas i Sverige och andra i
sitt hemland är ett uttryck för en allmän princip.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sk213, Sk354 och Sk479 yrkande 2.
Ersättning för ideell skada
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en
skattebefrielse för ideella skadestånd som
utgår i anslutning till ett
anställningsförhållande.
Jfr reservation 22 (v) och 23(kd).
Bakgrund
Enligt 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
(LAS) har arbetstagare rätt till skadestånd om
arbetsgivaren brutit mot lagen, såsom då
arbetsgivare utan giltig grund sagt upp eller
avskedat arbetstagaren. Regeringsrätten har
konstaterat att allmänt skadestånd som utgått på
grund av felaktig uppsägning enligt denna paragraf
utgör skattepliktig inkomst av tjänst (RÅ80 1:10,
RÅ87 ref. 10).
Jämställdhetslagen (1991:433) innehåller förbud
för arbetsgivare att utsätta arbetstagaren för
trakasserier på grund av att denne har avvisat
sexuella närmanden. Arbetsgivaren skall betala
allmänt skadestånd till arbetstagaren för den
kränkning som trakasserierna innebär. Kammarrätten i
Göteborg har i en dom den 14 september 1999 funnit
att en utgiven kompensation för själsligt lidande
utgjorde skattepliktig inkomst av tjänst.
Motionerna
I motion Sk325 av Kjell Eldensjö och Ingemar
Vänerlöv (kd) anförs att det är stötande att ideell
skadeersättning kan bli skattepliktig därför att
skymfen, trakasseriet eller vad annat som inträffat
skett på speciell plats eller i ett speciellt
sammanhang. Principen om skattefrihet för ersättning
för ideell skada bör alltid gälla.
I motion Sk439 av Ingrid Burman m.fl. (v) anförs
att skatteplikten för ideella skadestånd kan få
stötande resultat som är svåra att förstå för den
enskilde. Det är orimligt att skadestånd som
utgivits vid t.ex. våldtäkt av en anställd skall
anses utgöra skattepliktig inkomst. Samma synsätt
måste gälla för andra ideella skadestånd i
arbetsrätten, uppsägningar i strid med
anställningskyddslagen eller föreningsrättskränkande
åtgärder. Motionärerna anser att det är angeläget
med en översyn av den skatterättsliga behandlingen
av ideella skadestånd i arbetslivet.
Utskottets ställningstagande
Ideella skadestånd som saknar samband med
skattepliktig verksamhet är normalt skattefria. Det
är först när skadeståndet har samband med ett
anställningsförhållande som det anses utgöra
skattepliktig intäkt av tjänst.
Enligt flera bestämmelser inom arbetsrättens
område skall en arbetsgivare betala skadestånd till
en arbetstagare om arbetsgivaren har åsidosatt vissa
av sina lagliga skyldigheter. Skadeståndet kan avse
ersättning för ekonomisk skada och ersättning för
den kränkning som lagbrottet innebär. Båda dessa
slag av skadestånd till arbetstagaren utgör normalt
skattepliktig intäkt av tjänst för denne.
När det gäller sexuella trakasserier finns i
jämställdhetslagen (1991:433) en
skadeståndssanktionerad skyldighet för en
arbetsgivare att vidta utredningsåtgärder och andra
åtgärder vid ett påstående om att sådana
trakasserier förekommer på arbetsplatsen. Om
arbetsgivaren inte fullgör dessa skyldigheter skall
arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren
för den kränkning som underlåtenheten innebär.
Utskottet har förståelse för att beskattningen av
ideella skadestånd i vissa fall kan framstå som
oväntad och kanske även stötande. Bakom den praxis
som utvecklats ligger emellertid inte någon synpunkt
om att det är fråga om en inkomst i vanlig mening.
Det är i stället kontrollskäl som utgör grunden för
denna beskattning. En skattefrihet för ideella
skadestånd som utbetalas från en arbetsgivare till
en anställd skulle mycket lätt kunna missbrukas och
möjligheten att hålla nere ett sådant missbruk genom
kontroller är små. Enligt utskottets mening talar
starka kontrollskäl för en beskattning av ideella
skadestånd i dessa fall. Den praxis som utvecklats
utgör enligt utskottets mening inte heller något
egentligt hinder för att ersätta en ideell skada på
ett adekvat sätt så länge det är känt att
skadeståndet kommer att beskattas redan när det
bestäms.
Nuvarande praxis i fråga om beskattning av
skadestånd som har sin grund i
anställningsförhållanden är känd, fungerar väl och
är möjlig att förena med de syften som ligger bakom
de olika bestämmelserna om ersättning för ideell
skada. Utskottet är inte berett att tillstyrka
förslagen om ändrade regler på detta område och
avstyrker därför motionerna Sk325 och Sk439.
Ersättning till ledare i ideell
verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en utvidgning
av möjligheten att avlöna ledare upp till ett
halvt basbelopp utan att betala
arbetsgivaravgift/särskild löneskatt.
Bakgrund
För idrottsföreningar gäller särskilda regler vid
utbetalning av ersättning till idrottsutövare.
Understiger föreningens ersättning till en utövare
ett halvt prisbasbelopp per år utgår inte
arbetsgivaravgift/särskild löneskatt, 2 kap. 19 §
socialavgiftslagen (2000:980).
Motionen
I motion Sk208 av Kerstin Heinemann och Elver
Jonsson (fp) anförs att även andra ideella kultur-
och ungdomsorganisationer än idrottsrörelsen bör få
möjlighet att avlöna ledare med upp till ett halvt
basbelopp utan att betala arbetsgivaravgifter eller
avgifter/särskild löneskatt.
Utskottets ställningstagande
Socialförsäkringsutskottet har i betänkande
2000/01:SfU5 Ny socialavgiftslag godtagit att de
särskilda reglerna för idrottsföreningar överförs
till den nya socialavgiftslagen och har härvid
avslagit yrkanden om en utvidgning av gränsbeloppets
tillämpningsområde. Härvid anförde utskottet att
undantaget från skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter i första hand har uppkommit för
att förenkla möjligheten till avdrag i
avgiftssammanhang för idrottsutövares
kostnadsersättningar och att utskottet inte kan
ställa sig bakom ett förslag om en utvidgning av
undantaget.
Enligt utskottets mening har det aktuella
gränsbeloppet tillkommit för att förenkla
möjligheten till avdrag för idrottsutövares
kostnadsersättningar. Utskottet är inte berett att
tillstyrka en utvidgning av tillämpningsområdet och
avstyrker därför motion Sk208.
Uthyrning av privatbostad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslagen om en
skattebefrielse för uthyrning av egen bostad.
Jfr reservation 24 (m, kd).
Bakgrund
När en privatbostadsfastighet eller en privatbostad
upplåts skall ersättningen tas upp i inkomstslaget
kapital. Detsamma gäller när en bostad som innehas
med hyresrätt upplåts. Utgifterna för upplåtelsen
får inte dras av. I stället skall avdrag göras med
4 000 kr per år för varje privatbostadsfastighet,
privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse av
en privatbostadsfastighet skall vidare ett belopp
som motsvarar 20 % av intäkten av upplåtelsen dras
av. Upplåts en hyresrätt skall i stället den del av
upplåtarens hyra som avser den upplåtna delen dras
av. För bostadsrätt gäller att den del av
innehavarens avgift eller hyra som avser den
upplåtna delen skall dras av. Avdrags-möjligheterna
är mer begränsade om upplåtelsen gäller någon form
av närstående (42 kap. 30-32 §§ IL, prop.
1989/90:110 s. 512, bet. 1989/90:SkU30).
Motionerna
I flera motioner anförs att det är svårt för många
ungdomar och studerande att skaffa sig en egen
bostad och att det kan vara helt omöjligt i vissa
tillväxtområden. För att underlätta för ungdomarna
föreslås att det införs en möjlighet för
privatpersoner att hyra ut en del av sin bostad utan
att betala skatt för hyresinkomsten. Sådana yrkanden
framställs i motionerna Bo318 yrkande 3 av Bo
Lundgren m.fl. (m), Bo225 yrkande 1 av Knut Billing
m.fl. (m), Sk365 av Karin Enström (m), N313 yrkande
3 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m), Sk364 av
Stefan Attefall (kd) och Ub430 yrkande 7 av Désirée
Pethrus Engström m.fl. (kd).
Utskottets ställningstagande
Regeringen har i 2000 års ekonomiska vårproposition
anslagit 400 miljoner kronor för ett tillfälligt
investeringsbidrag för byggande av studentbostäder
under åren 2001 och 2002. Per den sista juni 2001
hade bidrag beviljats till 7 600 studentlägenheter.
Regeringen räknade tidigare med att investerings-
bidraget skulle medverka till uppkomsten av minst 10
000 nya studentbostäder. De senaste siffrorna under
hösten 2001 pekar på att ca 12 500 nya
studentbostäder kommer att tillkomma med hjälp av
det särskilda investeringsbidraget.
De gällande reglerna om uthyrning av
privatbostadsfastigheter och privatbostäder infördes
i samband med skattereformen 1990. Tidigare kunde
olika regler gälla och resultatet kunde bli allt
från hel skattefrihet till full beskattning. Dessa
förhållanden hade utsatts för kritik från flera
olika utredningar. Skattereformen innebar en
övergång till nuvarande enkla och likformiga regler
för beskattningen på detta område. Reglerna får
anses täcka såväl kostnader som normalt förorsakas
av uthyrningen som eventuella utgifter för
reparation och underhåll som uppkommit under
uthyrningstiden.
Enligt utskottets mening skulle en skattebefrielse
för uthyrning av del av bostad medföra
gränsdragnings- och kontrollproblem och dessutom
innebära ett inkomstbortfall. Utskottet är inte
berett att tillstyrka de nu aktuella förslagen och
avstyrker därför motionerna Sk365, Sk364, Ub430
yrkande 7, N313 yrkande 3, Bo225 yrkande 1 och Bo318
yrkande 3.
Barns ränteinkomster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om ett särskilt
grundavdrag för barns ränteinkomster.
Bakgrund
Ränteinkomster skall tas upp i inkomstslaget kapital
(42 kap. 1 § IL). Banker m.fl. behöver emellertid
inte lämna kontrolluppgift beträffande bl.a. räntor
som understiger 100 kr per person och år (8 kap. 8 §
LSK ). Sådana småräntor är skattefria om de
sammanlagt inte uppgår till 500 kr.
Motionen
I motion Sk442 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c) anförs att barn i dag får betala skatt på
ränta som överstiger 100 kr och att detta minskar
intresset att spara pengar då man får betala 30 % i
skatt på all ränta. För att stimulera barn och
ungdomar att ha ett sparkapital vid oförutsedda
utgifter bör ett grundavdrag på 2 000 kr införas för
barns ränteinkomster.
Utskottets ställningstagande
Före 1990 års skattereform var det vanligt att
föräldrar förde över kapital till sina barn av
skatteskäl. Barnen hade en lägre skattesats och var
dessutom berättigade till ett grundavdrag som kunde
kvittas mot ränteinkomsten.
Skattereformen syftade bl.a. till att eliminera
den här formen av vardaglig skatteplanering genom
att göra beskattningen mer likformig. Kapital-
inkomsterna sammanfördes i ett inkomstslag och fick
en proportionell skattesats, och möjligheten att få
grundavdrag från inkomst av kapital slopades. Ett då
gällande särskilt sparavdrag slopades också.
Resultatet blev en så långt möjligt likformig
beskattning av kapitalinkomster.
Enligt utskottets mening är det ett viktigt
resultat av skattereformen att ränteinkomster numera
har en likformig beskattning. Utskottet är inte
berett att ändra på detta förhållande och avstyrker
därför motion Sk442.
Persondatorer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt
för inköp av datorer och programvara.
Jfr reservation 25 (kd).
Bakgrund
Förmånen av att använda en datorutrustning som
arbetsgivaren tillhandahåller för privat bruk skall
inte tas upp som intäkt om förmånen väsentligen
riktar sig till hela den stadigvarande personalen på
arbetsplatsen, 11 kap. 7 § IL (prop. 1996/97:173,
bet. 1997/98: SkU4).
Motionen
I motion T466 yrkande 4 av Johnny Gylling m.fl. (kd)
anförs att personer som inte har råd med dator och
Internet bör få en möjlighet att göra ett
skatteavdrag. I USA finns t.ex. möjlighet att få
avdrag för kostnad för dator, programvara,
utbildning m.m. Man bör överväga att införa en
liknande avdragsrätt i Sverige.
Utskottets ställningstagande
En allmän avdragsrätt för inköp av datorer och
programvara skulle enligt utskottets mening innebära
en oönskad snedvridning av konkurrensen på detta
område, ge upphov till en mängd
gränsdragningsproblem och dessutom medföra ett
mycket kraftigt inkomstbortfall. Som utskottet i
olika sammanhang framhållit är det önskvärt att
skattesystemet så lång möjligt hålls fritt från
inslag som inte hänger samman med dess grundläggande
funktion att utgöra en säker bas för finansiering av
den gemensamma sektorn. Utskottet avstyrker motion
T466 yrkande 4.
Bredband
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om att
skattereduktionen för installation av
bredband skall avskaffas.
Jfr reservation 26 (m) och 27 (c).
Bakgrund
Den som installerar bredband och tar installationen
i bruk mellan den 1 januari 2001 och den 31 december
2002 kan få en skattereduktion. Skattereduktionen
uppgår till 50 % av de utgifter som överstiger 8 000
kr per hus eller, i fråga om hyreshus, 8 000 kr per
ansluten bostad eller lokal. Skattereduktionen utgår
med högst 5 000 kr per hus, bostad eller lokal. Om
ansökan kommer in senast den 1 mars 2002 avräknas
skattereduktionen på skattebesked för 2002. Kommer
ansökan in senast den 1 mars 2003 avräknas
reduktionen på skattebeskedet för 2003 (prop.
2000/01:24 och bet. 2000/01:SkU8).
Motionen
I motion Sk489 yrkande 38 av Agne Hansson m.fl. (c)
föreslås att staten tar ansvar för utbyggnaden av
bredband fram till varje enskild abonnent i hela
landet. Som ett led i en sådan strategi bör
riksdagen fatta beslut om att skattelättnaden för
bredband slopas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att tillstyrka att staten
tar över ansvaret för utbyggnaden av bredband och
anser därför att skattereduktionen för installation
av bredband skall finnas kvar. Utskottet avstyrker
motion Sk489 yrkande 38.
Biodling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om att viss
biodling skall befrias från
skatteredovisningsskyldighet.
Bakgrund
Vid 1991 års skattereform infördes särskilda
skatteregler för hobby-verksamhet. Inkomst av
hobbyverksamhet beskattas under inkomst av tjänst.
Avdrag får göras för utgifter som erlagts under
beskattningsåret eller under något av de fem år som
föregår beskattningsåret. Avdrag för utgift som
erlagts före beskattningsåret medges endast i den
mån utgiften överstiger eventuella inkomster under
det året. Vid biodling utan anknytning till jordbruk
går gränsen mellan hobby och näringsverksamhet
normalt vid 15 bikupor.
Motionen
I motion MJ290 yrkande 2 av Gunnel Wallin och Eskil
Erlandsson (c) begärs ett tillkännagivande om att
upp till 12-15 bisamhällen bör betraktas som
hobbyodling och befrias från
skatteredovisningsskyldighet.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening finns det anledning att
undvika att ha regler som gör det möjligt att
varaktigt bedriva en vinstgivande verksamhet utan
att den underkastas samma skatteregler som andra
liknande verksamheter. Skattefriheten för inkomst av
hobbyverksamhet avskaffades därför under 1991 års
skattereform, och särskilda regler för beskattningen
av sådan verksamhet infördes.
När det gäller biodling innebär det anförda att
eventuella överskott av hobbybiodling beskattas och
att en odlare som vill dra av utgifter från år då
någon inkomst inte deklarerats måste kunna redovisa
sina inkomster under ett sådant år. De krav som
ställs gäller en redovisning av de inkomster som
förekommit och ett underlag som styrker utgifterna.
Enligt utskottets bedömning bör en sådan redovisning
inte medföra alltför mycket besvär.
Utskottet är inte berett att ompröva sitt
ställningstagande när det gäller beskattningen av
hobbyverksamhet och vidhåller att dessa skatteregler
även bör gälla för hobbybiodlare.
Trav- och galoppsport
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om att trav- och
galoppsport generellt skall betraktas som en
näringsverksamhet.
Bakgrund
Nuvarande skatteregler medger att travsport
beskattas enligt reglerna för näringsverksamhet. För
att travsport och annan hästsport skattemässigt
skall betraktas som näringsverksamhet krävs att
kriterierna för näringsverksamhet är uppfyllda, dvs.
varaktighet, självständighet och vinstsyfte. I många
fall krävs det en helhetsbedömning, där bl.a. frågan
om verksamhetens omfattning ingår, för att avgöra om
den skattemässigt skall anses utgöra närings-
verksamhet eller om den är av hobbykaraktär och
därför skall beskattas i inkomstslaget tjänst.
Även i de fall då verksamheten är av hobbykaraktär
kan kostnader dras av mot inkomsten av verksamheten.
Om hobbyverksamheten ger underskott får emellertid
inte avdrag göras mot andra inkomster i
inkomstslaget tjänst. Underskott får dock sparas upp
till fem år efter beskattningsåret och dras av mot
eventuellt kommande överskott i hobbyverksamheten.
För räntekostnader hänförliga till hobbyverksamheten
gäller att dessa endast dras av i inkomstslaget
kapital.
Ridhästuppfödning har inte ansetts utgöra
näringsverksamhet när deltagandet i
hästkapplöpningar varit av mindre omfattning och då
inte heller handel med hästar sker. Nettovinst av
tävlingsverksamhet med en enda travhäst har inte
ansetts utgöra näringsverksamhet, även när
verksamheten varit lönsam. Travsportverksamhet som
drivits med två hästar samtidigt har däremot i
allmänhet ansetts utgöra näringsverksamhet. Antalet
hästar är dock inte ensamt avgörande för frågan om
verksamheten kan anses utgöra näringsverksamhet
eller inte. Den naturliga anknytningen som råder
mellan jordbruksverksamhet och verksamhet som ger
avkastning genom bl.a. utnyttjandet av fastighetens
inventarier, alster och naturtillgångar m.m., medför
att hästsportverksamhet ofta utgör en verksamhet
tillsammans med jordbruket.
Motionen
I motion Sk332 av Bertil Persson (m) begärs ett
tillkännagivande om att trav- och galoppsport är en
näring som sysselsätter tiotusentals människor och
att den bör betraktas som en näringsverksamhet även
skattemässigt.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av vad utskottet redovisat bakgrundsvis
bedrivs trav- och hästsport ibland under sådana
former att verksamheten skall beskattas som
näringsverksamhet och i andra fall i en form som gör
att verksamheten blir att betrakta som en
hobbyverksamhet.
Enligt utskottets mening finns det inte skäl att
generellt betrakta hästinnehav som näringsverksamhet
i beskattningssammanhang. Utskottet avslår motion
Sk332.
Fiskevårdsavgift
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår förslaget om ett
tillkännagivande till regeringen om att en
fiskevårdsavgift inte bör införas.
Jfr reservation 28 (m).
Bakgrund
Miljö- och jordbruksutskottet behandlade i sitt
betänkande (bet. 1999/2000:MJU8) bl.a. det fria
handredskapsfisket. På förslag av utskottet
beslutade riksdagen att det fria handredskapsfisket
bör bli föremål för en kartläggning och översyn
(rskr. 1999/2000:161). Utredningen (dir. 2000:100)
av det fria handredskapsfisket (landshövding Anita
Bråkenhielm) har i november 2001 presenterat
betänkandet Utvärdering av det fria
handredskapsfisket (SOU 2001:82). Utredningen
konstaterar att det står klart att fiskevårdens
finansiering behöver förstärkas och lägger bl.a.
fram förslag om införande av en fiskevårdsavgift.
Motionen
I motion MJ420 yrkande 3 av Göte Jonsson m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om att en allmän
fiskevårdsavgift inte bör införas.
Utskottets ställningstagande
Det förslag om införande av en allmän
fiskevårdsavgift som lagts fram av Utredningen av
det fria handredskapsfisket är föremål för
remissbehandling och överväganden inom
Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör
resultatet av regeringens överväganden nu avvaktas.
Utskottet avstyrker motion MJ420 yrkande 3.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - m
av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om allmänna
riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Sk228, 2001/02:Sk238, 2001/02:Sk255,
2001/02:Sk288 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sk391,
2001/02:Sk450 yrkande 1, 2001/02:Sk491 yrkandena 1
och 6, 2001/02:So3 yrkande 25, 2001/02:Kr339
yrkandena 15-17, 2001/02:Ub533 yrkande 3,
2001/02:N224 yrkande 2, 2001/02:N261 yrkande 2,
2001/02:A248 yrkande 4 och 2001/02:A318 yrkande 6,
bifaller delvis motionerna 2001/02:Sk235 yrkandena
1-8, 2001/02:Sk246 och 2001/02:
Sk450 yrkande 2 och avslår motionerna 2001/02:K321
yrkande 2, 2001/02:Sk460, 2001/02:Sf397 yrkande 1,
2001/02:So304 yrkande 7, 2001/02:So637 yrkande 10,
2001/02:MJ519 yrkande 16, 2001/02:MJ521 yrkande 11,
2001/02:N370 yrkandena 6 och 10, 2001/02:N372
yrkande 9 och 2001/02:A212 yrkande 7.
Ställningstagande
Skattepolitiken skall syfta till att stärka de
enskilda medborgarnas oberoende och skapa
förutsättningar för högre tillväxt och fler jobb.
Det är viktigt att successivt sänka inkomstskatten.
På så sätt ökar friheten och därmed vars och ens
möjlighet och förmåga att ta ansvar för den egna
livssituationen. I synnerhet gäller det dem som i
dag har låga inkomster.
Människor skall ges möjlighet att klara sina egna
grundläggande behov innan de börjar betala skatt.
Därför vill vi att de första 50 000 kr som alla
tjänar skall vara befriade från inkomstskatt,
oavsett om de kommer från förvärvsinkomst eller från
pension. Ingen skall behöva betala skatt innan
bostad och mat är betalda.
Beskattningen får inte hindra arbete. Vi vill
lindra marginaleffekterna genom ett förvärvsavdrag
på alla pensionsgrundande inkomster. En betydande
del av det man tjänar skall alltid vara skattefritt.
På några års sikt vill vi att förvärvsavdraget skall
vara 15 % av inkomsten. På längre sikt vill vi öka
avdraget ytterligare.
Det är orimligt att skattesystemet inte tar hänsyn
till försörjningsbördan. Framför allt är det
barnfamiljer som har svårast att få ekonomin att gå
ihop. Utöver dagens barnbidrag vill vi därför införa
ett extra grundavdrag på 15 000 kr per år och barn
upp till 16 år, vilket motsvarar knappt 400 kr i
sänkt skatt per barn och månad för föräldrar i
vanliga inkomstgrupper. Barnavdraget genomförs
fr.o.m. 2002 och gäller utöver dagens barnbidrag.
Såväl förvärvsavdrag som grundavdrag görs på den
till kommunen beskattningsbara inkomsten.
Statlig inkomstskatt betalas av närmare 40 % av
alla heltidsarbetande. Det är således inte någon
exklusiv elit utan helt vanliga människor som
betalar denna skatt. Den statliga inkomstskatten
fungerar som en straffbeskattning av kunskap och är
därmed en av anledningarna till att färre tar
akademisk examen i Sverige än i andra jämförbara
länder. Den statliga inkomstskatten missgynnar dem
som har ojämna inkomster under livet. Det gäller
t.ex. ungdomar som jobbar mycket i perioder för att
sedan resa eller studera, men även företagare,
idrottsmän, artister, m.fl. Skattebelastningen
skiljer sig radikalt mellan samma livsinkomst som
fördelas jämnt under livet respektive den som
varierar över åren. Att utländska experter har fått
ett undantag som sänker deras skatt avsevärt visar
tydligt att inkomstskatten har en negativ inverkan
på Sveriges konkurrenskraft. Vi anser att det är
orättvist att en svensk medborgare skall betala upp
till dryga 25 procentenheter mer i skatt än sin
utländska kollega som utför samma jobb. Den statliga
inkomstskatten har också skapat ett behov av sär-
regler för egenföretagare och för beskattning av
personaloptioner. Dessa leder till onödig byråkrati
och till orättvisor. Vi vill successivt avskaffa den
statliga inkomstskatten.
Fastighetsskatten är orättfärdig och skall
successivt sänkas för att till sist tas bort helt.
Fastighetsskatten är i dag en skatt på en fiktiv
avkastning på husets taxeringsvärde utan någon
koppling till en verklig inkomst. Skatten drabbar
alla boendeformer i Sverige. Bostadsrättsföreningar
betalar skatt på värdet av fastigheten. För
hyresrätter gäller i regel att cirka en månadshyra
per år utgörs av fastighetsskatt. Fastighetsskatten
för småhus varierar starkt och skattens storlek
beror i hög grad på var fastigheten är belägen. För
att minska de problem som uppkommer i skärgården och
andra särskilt utsatta områden föreslår vi att
endast halva markvärdet skall ingå i underlaget för
fastighetsskatten så länge den finns kvar.
Förmögenhetsskatten har slopats i de flesta
länder. I Sverige tas förmögenhetsskatt ut även vid
förhållandevis låga förmögenheter. Skattesatsen är
internationellt sett hög. Det gör att Sverige kommit
i en särdeles ogynnsam position vad gäller
konkurrens om kapital. Skatten ökar
avkastningskravet på investeringar som görs här. Som
förmögenhet räknas också taxeringsvärdet på småhus
och fritidshus. Efter årets höjningar av
taxeringsvärdena kommer alltfler att tvingas betala
förmögenhetsskatt på sitt boende. Även denna skatt
tas således också ut på fiktiva värden när det är
fastigheter som är underlag. På grund av kapitalets
lättrörlighet har också regeringen befriat vissa
typer av förmögenheter från förmögenhetsskatt. Detta
är ytterligare en av de orättvisor som ett högt
skattetryck medför och visar hur omöjlig förmö-
genhetsskatten är. Vi vill avskaffa
förmögenhetsskatten för alla, inte bara för dem som
har möjlighet att flytta sitt kapital till andra
länder. Till att börja med vill vi slopa
sambeskattningen och höja fribeloppet till 2 000 000
kr/person.
I dag drabbas svenska sparare av reavinstskatt när
de gör omplaceringar i sitt sparande mellan olika
värdepapper och mellan olika fonder. Detta gör att
man drar sig för att förändra sammansättningen på
sitt sparande. Så kallade inlåsningseffekter
uppstår. För att komma förbi detta problem och
uppmuntra till en mer aktiv kapitalförvaltning bör
reavinstbeskattningen få uppskjutas till dess att
kapitalet helt realiseras.
Transporter är nödvändiga i synnerhet i glesbygd.
Drivmedelspriserna når rekordhöjder. Den största
delen av priset är skatt. Bensin- och dieselskatten
bör sänkas för att underlätta för alla dem som i sin
vardag är beroende av bilen. Vi vill sänka bensin-
och dieselskatten med 70 öre/l inklusive moms för
att underlätta för alla som i sin vardag är beroende
av bilen. På längre sikt skall inte bensin och
diesel kosta mer i Sverige än det gör genomsnittligt
i Europa. Det avdrag som i dag får göras för resor
med bil till arbetet täcker inte kostnaderna och bör
höjas till 20 kr per mil.
Skattepolitiken skall bidra till att såväl företag
och kapital som ägare till dessa stannar kvar här.
Sverige skall helst vara så attraktivt att
företagande och kapital söker sig hit. Beskattningen
av ägande och kapital minskas genom att
förmögenhetsskatten avskaffas och genom att
dubbelbeskattningen på utdelningar tas bort. Vi vill
också stoppa skattediskrimineringen av fåmansföretag
och slopar därför de nuvarande 3:12-reglerna och
genomför en rad förenklingar. Dieselskatten för
jord- och skogsbruk m.m. sänks.
Vår principiella inställning är att
energibeskattningen skall vara energineutral medan
miljöskatterna skall motsvara den miljöbelastning
som energianvändningen medför. Energiskatterna är
till sin natur fiskala och skall tas ut enbart i
konsumentledet. Miljöskatterna skall däremot verka
så att produktionsprocesser blir mindre
miljöstörande. De skall därför tas ut i produktions-
ledet.
De höga alkoholskatterna ökar risken för smuggling
och slår ut svenska jobb och bör sänkas.
Vi genomför ytterligare en rad åtgärder. Bland
annat skall förtidspensionärer med
arbetsskadelivränta får behålla sitt särskilda
grundavdrag ograverat, royaltyinkomster från
uppfinningar och patent beskattas i inkomstslaget
kapital och lättnader införs vid beskattningen av
personaloptioner. Reklamskatten slopas.
I de nu aktuella motionerna framställs yrkanden om
betydelsen av att skattepolitiken ges den inriktning
som Moderata samlingspartiet förespråkar. Vi
tillstyrker dessa yrkanden.
2. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - v
av Per Rosengren (v) och Marie Engström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om allmänna
riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sk460 och avslår motionerna 2001/02:K321
yrkande 2, 2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235 yrkandena
1-8, 2001/02:Sk238, 2001/02:
Sk246, 2001/02:Sk255, 2001/02:Sk288 yrkandena 4 och
6, 2001/02:Sk391, 2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6, 2001/02:Sf397
yrkande 1, 2001/02:So3 yrkande 25, 2001/02:So304
yrkande 7, 2001/02:So637 yrkande 10, 2001/02:Kr339
yrkandena 15-17, 2001/02:
Ub533 yrkande 3, 2001/02:MJ519 yrkande 16,
2001/02:MJ521 yrkande 11, 2001/02:N224 yrkande 2,
2001/02:N261 yrkande 2, 2001/02:N370 yrkandena 6 och
10, 2001/02:N372 yrkande 9, 2001/02:A212 yrkande 7,
2001/02:A248 yrkande 4 och 2001/02:A318 yrkande 6.
Ställningstagande
Inkomstskattesystemet har under 1900-talet genomgått
stora förändringar. Successivt har inkomstskatterna
höjts samtidigt som en övergång skett mot ökad
indirekt beskattning. Framför allt har
kommunalskatten ökat, vilket bl.a. drivit upp
marginalskatterna.
Alltför höga marginaleffekter kan få till följd
att skattemoralen försämras och att en ökande svart
sektor drivs fram. Inriktningen på skattereformen
som genomfördes på 1980-talet var därför bl.a. att
sänka marginalskatterna, som då kunde uppgå till 87
%. Reformen kom dock att urholkas relativt snabbt.
Den ökade internationaliseringen har bidragit till
att olika länders skattenivåer jämförs i högre
utsträckning än tidigare. Det är också ett uttryck
för de delvis nya förutsättningar som alltmer
lättrörliga skattebaser innebär. Olikheter i
skatteuttag avspeglar ofta olika ambitionsnivåer i
välfärdsåtaganden mellan länder. Det kan också vara
ett uttryck för det faktum att en förmån i ett land
rent tekniskt hanteras som en skattereduktion medan
den i ett annat land kan vara en skattepliktig
ersättning. Det senare är vanligt bl.a. i Sverige.
Vi menar att Sveriges modell för att organisera
och finansiera den generella välfärden är unik. Vi
vill bygga vidare på den modellen. Målsättningen är
att hitta varaktig finansiering för en tryggad och
på sikt utbyggd välfärd. För att ge legitimitet åt
detta krävs acceptans hos breda grupper. Våra
utgångspunkter för en översyn av
inkomstskattesystemet är ett exempel på det.
Dagens inkomstskattesystem utgår till stora delar
från skattereformen i början på 1990-talet. Under
hand har dock förändringar och tillägg gjorts. Det
handlar t.ex. om de allmänna egenavgifterna. Dessa
infördes under mitten av 1990-talet och är
avdragsgilla. Efterhand har löntagarna kompenserats
för dessa avgifter genom en skattereduktion. Från
och med år 2002 utgår kompensation för 75 % av den
allmänna pensionsavgiften. Vid beräkning av underlag
för statlig och kommunal inkomstskatt minskas, från
år inkomståret 2002, avdraget för den allmänna
pensionsavgiften till 25 %.
Från och med inkomstår 1999 infördes också en
tillfällig skattereduktion på maximalt 1 320 kr per
år vid en inkomst på 135 000 kr. Därefter trappas
skattereduktionen ned för att bli 0 kr vid lägsta
skiktgränsen.
Dagens inkomstskattesystem ger upphov till
oönskade marginaleffekter som både är
fördelningspolitiskt tvivelaktiga och som i vissa
fall motverkar arbetslinjen. Vi föreslår en
utredning där inkomstskattesystemet ses över. Vi
anser det nödvändigt att ta fram en modell för
beräkning av inkomstskatt som har en klar
fördelningspolitisk profil och där vissa
marginaleffekter så långt det är möjligt tas bort.
Grundavdragets upptrappning och nedtrappning ger
en kraftig sänkning av marginalskatten i skiktet
70 000-110 000 kr, men skapar också en höjning av
marginalskatten i skiktet 115 000-213 000 kr (den
s.k. LO-puckeln). Utformningen bör ifrågasättas i en
sådan översyn, dels för att den i dag inte gynnar de
inkomstgrupper som avsågs från början, dels för att
den i kombination med andra regler kraftigt kan
bidra till marginaleffekterna. Av samma skäl bör den
särskilda skattereduktionen ifrågasättas. Ett
alternativ är att i stället införa ett relativt högt
generellt grundavdrag som inte medges vid den
statliga inkomsttaxeringen och som avtrappas vid
inkomster över den övre brytpunkten. Nivån på
grundavdraget bör bestämmas utifrån förväntat
skatteuttag. Eftersom rätten till avdrag för 25 % av
den allmänna pensionsavgiften bidrar till en
felaktig fördelningsprofil bör den tas bort i en
sådan omläggning.
En inkomstbeskattning som går i linje med
ovanstående resonemang skulle kunna skapa ett system
som både är enklare och som upplevs som mer rättvist
än dagens. En översyn bör även utreda om det finns
ytterligare förändringar som kan förbättra
inkomstskattesystemet vad gäller fördelningsprofil
och marginaleffekter. Vad som ovan anförts om en
översyn av inkomstskattesystemet bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att ovanstående modell med
fördel också kan användas som ett alternativ
vid utformning av kompensation för allmänna
pensionsavgifter avseende resterande 25 %.
3. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - kd
av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om allmänna
riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:MJ519 yrkande 16, 2001/02:N370 yrkandena 6
och 10, 2001/02:N372 yrkande 9 och avslår motionerna
2001/02:K321 yrkande 2, 2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235
yrkandena 1-8, 2001/02:Sk238, 2001/02:
Sk246, 2001/02:Sk255, 2001/02:Sk288 yrkandena 4 och
6, 2001/02:Sk391, 2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sk460, 2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6,
2001/02:Sf397 yrkande 1, 2001/02:So3 yrkande 25,
2001/02:So304 yrkande 7, 2001/02:So637 yrkande 10,
2001/02:Kr339 yrkandena 15-17, 2001/02:Ub533 yrkande
3, 2001/02:MJ521 yrkande 11, 2001/02:N224 yrkande 2,
2001/02:N261 yrkande 2, 2001/02:A212 yrkande 7,
2001/02:A248 yrkande 4 och 2001/02:A318 yrkande 6.
Ställningstagande
Syftet med skatter är att solidariskt finansiera vår
gemensamma välfärd samt att styra den ekonomiska
utvecklingen i en socialt och ekologiskt hållbar
riktning. Kristdemokratisk ekonomisk politik tar
utifrån förvaltarskapstanken sin utgångspunkt i en
social och ekologisk marknadsekonomi.
Förvaltarskapstanken betonar människans personliga
och gemensamma ansvar för sig själv, sina
medmänniskor, efterkommande generationer samt för
den fysiska livsmiljön.
Ett viktigt mål för en kristdemokratisk politik är
att så många som möjligt skall kunna leva på sin
egen lön. Dagens inkomstskatter drabbar låg- och
medelinkomsttagare mest. Därför måste
inkomstskattens nivåer huvud-sakligen fastställas
med utgångspunkt från låg- och medelinkomsttagarens
perspektiv.
För det första föreslås ett kraftigt höjt
grundavdrag vid beräkningen av den kommunala
inkomstskatten. Grundavdraget höjs till 24 000 kr.
Effekten blir en skattesänkning med ca 330 kr per
månad, eller 3 940 kr per år. Grund-avdragshöjningen
omfattar även skattepliktiga transfereringar och
gäller för pensionärer i de fall där deras särskilda
grundavdrag understiger grund-avdraget. Förslaget
ger förutsättningar för en bättre fungerande
lönebildning och innebär exempelvis en viktig
förbättring för sommar- eller extraarbetande
ungdomar. Med vårt föreslagna grundavdrag kan man
tjäna 24 000 kr per år innan man behöver betala
kommunalskatt.
För det andra föreslår vi en högre skattereduktion
för låg- och medelinkomsttagare på 380 kr per månad
för pensionsgrundande inkomster upp till 276 000.
Reduktionen trappas därefter av och upphör vid 360
000 kr.
För det tredje inför vi ett generellt statligt
förvärvsavdrag beräknat mot kommunalskatten på
inkomster av anställning och näringsverksamhet
motsvarande 6 % år 2003 och 7 % år 2004. Förutom att
ge hushållen ett ökat ekonomiskt utrymme minskas
därigenom marginaleffekterna. Regeringens modell med
en skattereduktion för dem som betalar
pensionsavgift är enligt vår mening felaktig.
Pensionsavgiften på 7 % utgör en del av det nya
pensionssystemet och ger något tillbaka för varje
person som betalar den. Just pensionsavgiften är
därmed en av de avgifter där det finns en tydlig
koppling mellan det man som enskild individ betalar
in och det man senare får ut. Vi anser att
inkomstskattesänkningar bör vara mer generella och
snarare rikta in sig på att "kompensera" alla
inkomsttagare för det orimligt höga totala
skattetryck som Sverige har.
För det fjärde vill vi avskaffa regeringens
värnskatt fr.o.m. 2003. Det är en viktig princip för
Kristdemokraterna att ingen skall behöva betala mer
än hälften av en inkomstökning i skatt. Viktiga
motiv för att inte ha extra hög statlig skatt på
högre inkomster är också att utbildning med
medföljande studieskulder måste löna sig. Om svenska
studenter utbildar sig i Sverige, bör inte
skattesystemet leda till att de sedan flyttar
utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett
skattesystem som gör att utbildning lönar sig.
Vi inför också en skattereduktion på 50 kr per
månad och barn upp till 15 år fr.o.m. 2003.
Skattereduktionen höjs ytterligare 2004 till 100 kr.
Gränsen för reseavdraget för resor till och från
jobbet sänks från 7 000 till 5 000 kr. Avdragsrätten
skall även gälla för den del av resan som görs till
barnomsorg. Det innebär att resekostnader på
ytterligare 2 000 kr blir avdragsgilla jämfört med i
dag. Förslaget skall ses som ett stöd för personer i
glesbygd och andra som inte har möjlighet att
utnyttja kollektiva alternativ till bilen.
Fastighetsskatten drabbar alla boende oavsett
inkomst och betalningsförmåga, tvärtemot den
skatteprincip som borde gälla i Sverige: skatt efter
bärkraft. Detta gäller både småhusägare,
bostadsrättsägare och hyresgäster. Den omräkning av
taxeringsvärdena som skett i år slår mycket hårt mot
en del bostadsområden. De nya taxeringsvärdena får
dessutom till följd att arvsskatten och
förmögenhetsskatten ökar dramatiskt för många.
Fastighetsskatten hotar i vissa fall äganderätten
för personer med låga inkomster som inte har råd att
betala skatten. Kristdemokraterna anser att systemet
med statlig fastighetsskatt på sikt bör avvecklas. I
stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en
låg avgift för täckande av kostnader för
gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal
service kopplad till fastigheten.
Förmögenhetsbeskattningen som tidigare kunnat
motiveras av fördelningspolitiska skäl får i dag
helt andra effekter än de tänkta. Detta har
tydliggjorts bl.a. genom att regeringen befriat
huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt
medan t.ex. normalinkomsttagare som råkar ha sitt
egnahem beläget i ett attraktivt område till följd
av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala
förmögenhetsskatt. Vi vill börja med att helt
avveckla effekten av sambeskattningen av förmögenhet
genom en höjning av fribeloppet för sambeskattade
par till 3 000 000 kr. Därefter vill vi avveckla
förmögenhetsskatten med 0,5 % per år.
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik
är att ge stabila och goda villkor för fler och
växande företag och att därigenom öka
sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga
välfärden. Det är av största vikt att Sverige får
ett mer småföretagarvänligt klimat än hittills, inte
minst för att en så stor del av vår befolkning har
sin huvudsakliga inkomst från små och medelstora
företag. Förändringar behöver göras för att inte
kapital och kompetens - två mycket viktiga faktorer
för ett gott företagsklimat - skall flytta
utomlands. Här spelar beskattning av inkomst och
kapital en viktig roll. Skattesystemet måste
utformas så att avkastningen på riskvilligt kapital
i företag inte beskattas hårdare än annan
kapitalavkastning. Kristdemokraterna menar därför
att dubbelbeskattningen på avkastning på aktier
skall avvecklas helt, precis som skett i nästan
samtliga övriga OECD-länder. Sverige kan inte
långsiktigt ha en väsentligt högre beskattning än
den omvärld vi konkurrerar med. Avvecklingen bör ske
stegvis med en halvering av fysiska personers
utdelningsskatt 2003 och en helt slopad
dubbelbeskattning 2004.
Vi vill också införa ett riskkapitalavdrag för
personer som köper nyemitterade aktier i onoterade
bolag. Skattereduktion skall medges även för
indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag
eller en fond som gör de direkta investeringarna.
Jordbrukets dieselskatt sänks till 53 öre/liter
och kväveskatten på handelsgödsel återförs till
näringen. Även de mindre jordbrukens elkonsumtion
skall beskattas som inom industrin.
Kristdemokraterna vill ordna lika konkurrensvillkor
för alla jordbruk oavsett storlek.
De sänkta skatter som vi föreslår gör att
skattesystemets tyngdpunkt förskjuts mot en allt
större andel miljörelaterade skatter. Vi anser också
att det är viktigt att övergå till majoritetsbeslut
inom EU när det gäller minimiavgifter på
miljöområdet. Detta skulle vara ett avgörande steg
mot en miljövänligare utveckling i Europa. Eftersom
Sverige redan har världens högsta miljöskatter
skulle en europeisk miniminivå för koldioxid
samtidigt förbättra svenska företags
konkurrenssituation.
Vid sidan av skatteområdet har vi förslag om att
arbetsgivaravgifterna skall sänkas fr.o.m. år 2003
med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000
kr per år. För egenföretagare utökas lönesumman till
250 000 kr per år. Från år 2004 föreslås att
arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter
för samma lönesummor.
En generell möjlighet att kvitta förluster i en
förvärvskälla mot inkomst av tjänst skulle ha stor
betydelse för dem som bor i glesbygd och bör utredas
av regeringen.
I de nu aktuella motionerna framställs yrkanden om
vikten av att det höga skattetrycket sänks så att
sysselsättningen stärks och miljöskatterna får en
ökad relativ tyngd och om att det är viktigt för
konkurrensneutraliteten mellan företag i olika
länder att arbetet för skatteväxling drivs
internationellt. Även behovet av en långsiktig
inriktning som genererar högre tillväxt och vikten
av enkelhet, låga skattesatser och generalitet när
det gäller att motverka den svarta sektorn
framhålls. Vi tillstyrker de motionsyrkanden som
överensstämmer med den inriktning som
Kristdemokraterna förespråkar.
4. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - c
av Rolf Kenneryd (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om allmänna
riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:So304 yrkande 7 och 2001/02:A212 yrkande 7
och avslår motionerna 2001/02:K321 yrkande 2,
2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235 yrkandena 1-8,
2001/02:Sk238, 2001/02:Sk246, 2001/02:Sk255,
2001/02:Sk288 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sk391,
2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk460,
2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6, 2001/02:Sf397
yrkande 1, 2001/02:So3 yrkande 25, 2001/02:So637
yrkande 10, 2001/02:Kr339 yrkandena 15-17,
2001/02:Ub533 yrkande 3, 2001/02:MJ519 yrkande 16,
2001/02:MJ521 yrkande 11, 2001/02:N224 yrkande 2,
2001/02:N261 yrkande 2, 2001/02:N370 yrkandena 6 och
10, 2001/02:N372 yrkande 9, 2001/02:A248 yrkande 4
och 2001/02:A318 yrkande 6.
Ställningstagande
Centerpartiets politik syftar till att låta
människor växa som individer och göra det möjligt
för var och en att förverkliga sina drömmar.
Skattepolitiken utformas så att den ger goda
förutsättningar för fler företag att startas och
växa och större ekonomiskt utrymme för landets
familjer. Ett långsiktigt mål bör vara att
skattetrycket och utgifternas andel av BNP skall ned
till samma nivåer som jämförbara OECD-länder.
I Sverige beskattas låginkomsttagare mycket hårt.
Generellt kan sägas att Sverige i ett EU-perspektiv
har höga skattesatser på arbetsinkomster och ett
lågt grundavdrag. Snittet på grundavdrag i EU ligger
på ca 40 000 kr.
De samlade marginaleffekterna, den del av en ökad
inkomst som faller bort i form av inkomstskatt,
inkomstprövade bidrag och avgifter, är stora,
oavsett om det handlar om att gå från bidrag till
arbete eller om att arbeta mer. Det lönar sig ofta
inte att arbeta mer. För ensamföräldrar, samboende
med låga inkomster, underhållsskyldiga och
förtidspensionärer gör marginaleffekterna att man
bara får behålla 20-30 % av en inkomstökning.
Centerpartiet vill ersätta dagens lappande och
lagande och specialdestinerade sänkningar med en
inkomstskattereform som ger möjlighet för fler att
leva på sin lön och som stimulerar arbete framför
bidrag. Det förutsätter en tydlig premie för dem som
tar sig från bidragsberoende till eget arbete, och
det ger utrymme att minska bidragsberoendet för dem
som redan är förvärvsarbetande.
Den nuvarande konstruktionen av grundavdraget med
en grundnivå samt en upp- och nedtrappning i
inkomstskikten med låga och medelstora inkomster ger
upphov till negativa marginaleffekter.
Upptrappningen upp till årsinkomster på ungefär 110
000 kr skapar förvisso en positiv marginaleffekt,
men för t.ex. en deltidsarbetande undersköterska som
vill öka sin arbetstid är nedtrappningens negativa
marginaleffekter påtagliga. Centerpartiet höjer i
ett första steg grundavdraget till 20 000 kr och de
negativa marginaleffekter som följer av
nedtrappningen i den s.k. LO-puckeln avskaffas. En
höjning av grundavdraget är bättre än regeringens
skattereduktion för delar av den allmänna
pensionsavgiften dels för att grundavdraget ger en
större skatte-sänkning för människor med låga
inkomster, dels för att en grundavdrags-höjning
kommer alla till del, även pensionärer och
studenter.
Grundavdraget bör dock sedan helt ersättas med en
rak skatterabatt på 10 000 kr. Denna skatterabatt
skall komma alla till del, oavsett om inkomsten
kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa,
sjukpenning eller pension. Effekten av en rak
skatterabatt på 10 000 kr är ungefär lika stor som
effekten av ett grundavdrag på 30 000 kr för den
person som bara betalar kommunalskatt. För den
enskilde individen är det positivt att ersätta
grundavdraget med en rak skatterabatt i och med att
skattesystemet blir mer överskådligt. Alla skall
enkelt kunna räkna ut sin skatt, vilket ger
individen ett bättre grepp över privatekonomin.
Vidare införs en förvärvsrabatt på 9 600 kr som
ges enbart på inkomster från förvärvsarbete eller
företagande. En förvärvsrabatt på arbetsinkomster
innebär en kraftig stimulans för den arbetslöse att
ta ett arbete och för den deltidsarbetande att öka
sin arbetstid. Förvärvsrabatten skall fasas in med
10 % av arbetsinkomsten upp till en årlig
arbetsinkomst på 96 000 kr, vilket ger en maximal
rabatt på skatten om 9 600 kr. Den maximala
förvärvsrabatten ligger sedan kvar upp till en årlig
arbetsinkomst på 180 000 kr och trappas därefter ned
med 5 % av överstigande förvärvsinkomst upp till 276
000 kr. Däröver blir förvärvsrabatten 4 800 kr. I
ett ytterligare steg höjs sedan förvärvsrabatten
till 10 800 kr.
Utöver den avdragsrätt för barnomsorgskostnader
som tas upp i reservation 6 är det nu tid att
komplettera det generella stödet till familjer med
en extra skattelättnad för barnfamiljer. Detta bör i
ett första steg innebära att en skatterabatt på 100
kr per barn och månad införs. På sikt bör denna
barnrabatt öka både genom nya resurser och genom
överföring av vissa resurser från barnbidrag till
skattelättnader. Genom konstruktionen minskar
rundgången av pengar i systemet, samtidigt som
incitamenten att öka den egna inkomsten för att
kunna utnyttja barnrabatten fullt ut för hushåll med
mycket små inkomster ökar.
Centerpartiet anser att reseavdraget bör höjas
från dagens 16 kr per mil till 20 kr per mil. En
höjd avdragsrätt gör att människor har en fortsatt
möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre orter
där arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt reseavdrag
ökar även den regionala rörligheten på
arbetsmarknaden och bidrar därmed till ett större
arbetskraftsutbud även i mindre orter. Avdragsrätten
bör inkludera resor till och från barnomsorg.
Boendeskatterna måste sänkas. Utgångspunkten för
Centerpartiets förslag till skattesänkningar inom
bostadsområdet är att människorna skall få lägre
boendekostnader och att det skapas neutralitet
mellan boendeformer. Taxeringsvärdena bör knytas
till aktuella marknadsvärden genom beräkning av
medianvärdet för omräkningstalen för åren 2001-2003.
Samtidigt bör fastighetsskatten omvandlas till en
schablonintäkt som beskattas som inkomst av kapital.
För 2003 skall denna beräknas som 3 % av
taxeringsvärdet, vilket motsvarar en
fastighetsbeskattning på 0,9 % av taxeringsvärdet.
2004 behålls taxeringsvärdena på samma nivå som 2003
och schablonintäkten beräknas som 2,5 % av
taxeringsvärdet, vilket motsvarar en
fastighetsbeskattning på 0,75 % av taxeringsvärdet.
Inom förmögenhetsbeskattningen anser vi att
sambeskattningen skall slopas och att endast halva
taxeringsvärdet för småhus skall tas med vid
beskattningen.
En inkomstskattereform, som ökar människors
incitament att ta arbete, bör därför förenas med en
lägre beskattning på företag som anställer
människor. Utanför skatteområdet lägger
Centerpartiet därför fram förslag om en sänkning av
arbetsgivaravgiften för alla företag som är
konstruerad så att den betyder mest för de mindre
företagen. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna
finansieras delvis genom höjda skatter på utsläpp av
kväveoxid och koldioxid i industrin, genom skatt på
förbränning av osorterat avfall och höjd skatt på
deponi.
Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor
genom att jordbrukets ryggsäck slopas.
Flertalet av våra yrkanden om skattepolitikens
inriktning har behandlats under beredningen av
höstens budgetärende. I detta sammanhang kvarstår
ett fåtal yrkanden som jag nu yrkar bifall till.
5. Allmänna riktlinjer (punkt 1) - fp
av Lennart Kollmats (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om allmänna
riktlinjer. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Sf397 yrkande 1, 2001/02:So637 yrkande 10,
2001/02:MJ521 yrkande 11, bifaller delvis motion
2001/02:K321 yrkande 2 och avslår motionerna
2001/02:Sk228, 2001/02:Sk235 yrkandena 1-8,
2001/02:Sk238, 2001/02:Sk246, 2001/02:Sk255,
2001/02:Sk288 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sk391,
2001/02:Sk450 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk460,
2001/02:Sk491 yrkandena 1 och 6, 2001/02:So3 yrkande
25, 2001/02:So304 yrkande 7, 2001/02:Kr339 yrkandena
15-17, 2001/02:Ub533 yrkande 3, 2001/02:MJ519
yrkande 16, 2001/02:N224 yrkande 2, 2001/02:N261
yrkande 2, 2001/02:N370 yrkandena 6 och 10,
2001/02:N372 yrkande 9, 2001/02:A212 yrkande 7,
2001/02:A248 yrkande 4 och 2001/02:A318 yrkande 6.
Ställningstagande
För oss liberaler är målet med politiken att öka
människors makt över sina liv. Vår vision för
Sverige är ett land som ger nya möjligheter - för
alla. Den ekonomiska politiken är ett medel att nå
denna vision. Långtidsarbetslösa skall få jobb och
en ny självkänsla. Idérika människor skall våga ta
språnget att förverkliga sina drömmar. Familjer
skall få större marginaler i sin vardagsekonomi så
att alternativ som hittills varit stängda, som
kanske att vara mera med barnen, skall öppnas.
Stressade, utbrända människor skall hitta tillbaka
till hälsa och framtidstro. Arbetande människor
skall kunna leva på sin lön och det skall löna sig
att studera och arbeta, som anställd eller
företagare.
Folkpartiets skattepolitik är främst inriktad på
att stimulera tillväxt och sysselsättning. En
långsiktig skattepolitik som stimulerar till arbete,
sparande, utbildning och risktagande lägger grunden
för en tillväxt som snabbt leder oss ur
konjunkturproblemen.
Vi föreslår att de grundläggande principerna för
1990 års skattereform, nämligen "hälften kvar", och
att de allra flesta bara skall betala kommunal-
skatt, återupprättas. Vi vill koncentrera
skatteförändringarna på de för tillväxt och jobb
mest skadliga inslagen, nämligen marginalskatterna.
Genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för
statlig skatt och borttagande av den s.k. LO-
puckeln, vill vi uppnå den grundläggande principen -
att de flesta bara skall betala 30 % i skatt och att
de med höga inkomster skall betala 50 % på de högre
inkomstdelarna. Marginaleffekterna minskas såväl
genom inkomstskattesänkningar som genom växling av
inkomstprövat bostadsbidrag mot generellt barnstöd.
Vi föreslår att gränsen för uttag av den statliga
inkomstskatten höjs till den nivå där egenavgifterna
upphör att stiga (312 300 kr) för att undvika att
personer som betalar både statlig skatt och
egenavgifter får marginaleffekter om ca 55 %. Den
s.k. LO-puckeln bör avskaffas. I inkomstlägen mellan
ca 150 000 och 200 000 kr finns en marginaleffekt
som uppkommer genom att grundavdraget avtrappas.
Denna avtrappning bör successivt tas bort, vilket
leder till en marginalskattesänkning för betydande
grupper. Den s.k. värnskatten avskaffas. Den är ett
brott mot skattereformen. Vår förändring sänker
marginalskatten med 5 procentenheter i de aktuella
inkomstskikten. Ett förvärvsavdrag om 5 % av
inkomsten införs, vilket sänker skatten och gör det
mera lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster. En
skattereduktion, lika för alla, skall införas för
att garantera att alla får del av en skattesänkning.
Denna skattereduktion bör till en början vara 3 000
kr per person. Den tillfaller även pensionärer.
Arbetslöshetsförsäkringen fungerar bättre med en
högre egenavgift. Utrymme för denna skapas för den
enskilde genom att inkomstskatten sänks.
Försäkringsavgifterna till a-kassan blir
avdragsgilla eftersom avdragsrätten för
pensionsavgiften återställs.
För att betona att barnstödet skall innebära att
hänsyn i beskattningen tas till den extra
försörjningsbörda föräldrar har vill vi att
utökningen av barn-stödet sker i form av
skattereduktion. Detta föreslås i ett första steg
utgå med 1 450 kr per år och barn för att successivt
öka till 2 650 kr, kombinerat med att den del av
bostadsbidraget som i praktiken utgör ett rent
inkomstprövat barnbidrag trappas ned med först 60
och sedan 110 kr per barn och månad. Genom denna
förändring kommer bortåt 20 000 bidragsmottagare ut
ur fattigdomsfällan och slipper 20 % extra
marginaleffekt, detta i de inkomstlägen där maxtaxan
inte får någon större betydelse.
Det är en förlegad syn på förutsättningarna för
förvärvsarbete som ligger bakom det faktum att man i
resa till och från arbetet inte får räkna in tid och
resväg via barnens omsorg. Det kan mycket väl vara
så att det faktum att en förälder behöver hämta
eller lämna gör att resan tar avsevärt mycket längre
tid, vid beaktande av bussbyten eller väntetider på
tåg. Därför bör hämtning och lämning från och till
barnomsorg kunna räknas in då tidsvinst och
resesträcka beräknas för rätt till avdrag för resor
till och från arbetet.
Möjligheterna till kompetensutveckling bör
förbättras. Det kan ske genom att utrymmet för
pensionssparande utvidgas till 1,5 basbelopp och
genom att sparandet kan tas ut för att finansiera
kompetensutveckling. Kvarstående sparande kan tas ut
vid pensionering.
Vinstandelsstiftelser har funnits under en längre
tid och ger de anställda ett ekonomiskt utbyte av
ett företags framgång och vinster. Den särskilda
löneskatten på avsättning till vinstandelsstiftelser
bör slopas för att stimulera till en utvidgad
användning av sådana system.
Beskattningen av personaloptioner bör skyndsamt
ses över både för dem som är långsiktigt verksamma i
Sverige och dem som arbetar här tillfälligt. Inte
minst socialavgifterna skapar problem. Konkurrensen
från länder med förmånligare beskattningsregler
måste tas som utgångspunkt vid översynen.
Arbetsgivaravgiften är en tung del i kostnaden för
arbete. Utanför skatteområdet föreslår vi därför att
avgiften sänks med 2 procentenheter för hela den
privata tjänstesektorn under de närmsta åren. Den
långsiktiga inriktningen är att
arbetsgivaravgifternas skattedel helt tas bort.
Nivån på fastighetsbeskattningen är för hög och
beskattningsformen kan inte accepteras. En grundlig
reformering av fastighetsbeskattningen bör
genomföras och i avvaktan på resultatet bör
taxeringsvärdena fortsatt vara frysta.
Den lättnad i dubbelbeskattningen av
bolagsinkomster som införts i Sverige är begränsad
till onoterade företag. Folkpartiet har länge
argumenterat för att införa regler som avskaffar
dubbelbeskattningen i alla företag. Avskaffandet av
dubbelskatt på utdelningar bör ske i etapper genom
att den halveras, först för fysiska personer och två
år senare även för juridiska personer med sikte på
ett fullständigt avskaffande.
Fåmansbolagsreglerna (de s.k. 3:12-reglerna) måste
förenklas. Det är otillfredsställande att frågan
begravts i en utredning som knappast kan leda till
någon förändring förrän år 2003, möjligen ännu
senare. Vi föreslår att fåmansbolagsreglerna
reformeras så att ett belopp motsvarande en medel-
inkomst beskattas som arbetsinkomst, resterande som
kapital.
Många hävdar att beskattningen vid
generationsskifte särskilt åderlåter jord- eller
skogsbruk som redan kan ha små eller inga ekonomiska
marginaler. I stället för att kapital dras in till
staten behövs detta mycket väl på gårdarna för att
trygga ett långsiktigt familjejordbruk. Folkpartiet
betonar vikten av att den utredning som pågår
arbetar snabbt.
Alltfler europeiska stater går nu in för en
skatteväxling. För att skatte-växlingen skall bli
riktigt effektiv måste den genomföras på EU-nivå.
Målsättningen bör vara ett beslut om miniminivåer
för olika miljöskatter.
Jag tillstyrker de nu aktuella motionsyrkanden som
överensstämmer med den inriktning som Folkpartiet
liberalerna förespråkar.
6. Barnomsorgskostnader (punkt 2) - m, kd, c,
fp
av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
barnomsorgskostnader. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Sk433 yrkande 4, 2001/02:Sf390
yrkande 3, 2001/02:Sf392 yrkande 33, 2001/02:Sf401
yrkande 3, 2001/02:A228 yrkande 9 och 2001/02:A318
yrkande 8.
Ställningstagande
Nuvarande system har såväl valfrihets- som
fördelningsbrister, varför vi vill ha en
familjepolitisk reform, där man skapar ekonomiska
och praktiska förutsättningar för val mellan olika
flexibla barnomsorgsformer.
Familjepolitiken skall enligt vår mening bygga på
principerna om valfrihet, flexibilitet och rättvisa.
Alla föräldrar måste ges bättre möjligheter att
förena familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det är
av avgörande betydelse för både kvinnor och män.
Detta kräver enligt vår mening att föräldrarnas
valfrihet ökar och att utrymme skapas för en
mångfald barnomsorgsformer. Genom våra förslag
lägger vi en grund för att familjerna skall få lika
möjligheter, men lösningarna behöver inte vara
likadana.
Vi har i annat sammanhang lagt fram förslag om
införande av ett barnomsorgskonto som omfattar alla
barn i förskoleåldern. Som ett första steg uppgår
detta till 40 000 kr per barn. Maximalt 20 000 kr
per barn skall få tas ut per år.
Vi anser vidare att styrkta barnomsorgskostnader
skall vara avdragsgilla i den kommunala
beskattningen. Rätten till avdrag skall gälla för
samtliga barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform,
och avdrag skall få göras med maximalt 50 000 kr per
barn och år. Avdragsrätten skall kunna utnyttjas
under hela förskoleperioden. Detta sänker kostnaden
för barnomsorg med en tredjedel och gör det lättare
att vitt och hederligt komplettera med andra former
av barntillsyn.
7. Hushållstjänster (punkt 3) - m, kd, c, fp
av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om en
skattereduktion för hushållstjänster. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Sk225,
2001/02:Sk227, 2001/02:Sk316 yrkandena 1-3,
2001/02:Sk338, 2001/02:Sk382, 2001/02:Sk412,
2001/02:Sk432, 2001/02:
Sk433 yrkande 11, 2001/02:Sf392 yrkande 17,
2001/02:Sf397 yrkande 10, 2001/02:N224 yrkande 7,
2001/02:N370 yrkande 11, 2001/02:N373 yrkande 3,
2001/02:A211 yrkande 11, 2001/02:A228 yrkande 6 och
2001/02:A229 yrkande 21 och avslår motion
2001/02:Sk263.
Ställningstagande
Vi föreslår att en skattereduktion på 50 % införs
för privatpersoners betalning av arbetskostnaden
inklusive moms för hushållstjänster som utförs i det
egna hemmet, upp till 25 000 kr per år.
Det finns en stor efterfrågan på hushållstjänster.
Totalt är nästan vart fjärde hushåll i Sverige
intresserat av hjälp ibland eller regelbundet. Vi
vet dock att det är det höga skatteuttaget som
hindrar efterfrågan och utbud från att mötas på en
vit marknad. Inkomstskatter, sociala avgifter och
moms driver upp timpriset till nivåer som nästan
inga hushåll med normala inkomster är beredda att
betala. Så gott som alla hushållstjänster, som
städning, fönsterputsning eller barnpassning, som
utförs mot betalning sker därför svart. Riks-
skatteverkets undersökningar visar att skatt på
oredovisade inkomster uppskattas till ca 60
miljarder kronor per år. Hushållstjänsterna utgör
sannolikt en betydande del av dessa miljarder.
Vårt förslag förbättrar förutsättningarna för den
vita marknaden för hushållstjänster.
· Det gör svarta jobb vita. Det är djupt olyckligt
att orimliga skatteregler pressar människor till
svart arbete. För många unga riskerar den första
kontakten med arbetsmarknaden att bli svartjobb.
Genom vårt förslag till skattereduktion får de
som i dag arbetar svart möjlighet att inordna sig
i ett legalt system och som alla andra få del av
förmånerna i socialförsäkringssystemen:
sjukförsäkring, pension m.m.
·
1. Det ökar valfriheten för hushållen. Med ett ökat
utbud av servicetjänster ökar också valfriheten.
Människor får större möjlighet att välja mellan
att arbeta mycket och köpa tjänster till hemmet
eller att arbeta mindre och i stället göra
hemarbetet själva.
2.
· Det ökar jämställdheten. Jämställdheten har
visserligen gjort framsteg under de senaste
decennierna, men fortfarande är det kvinnorna som
har huvudansvaret för hemmet och barnen och som
utför merparten av det oavlönade hemarbetet.
Skattereglerna hindrar kvinnor såväl från att
bjuda ut sitt kunnande på en vit marknad som att
köpa sig servicetjänster.
·
· Det ökar antalet jobb. Det är svårt att med någon
större precision ange hur många nya
arbetstillfällen som kan tillkomma med vårt
förslag. Helt klart är det ett betydande antal
personer, av vilka flera har svårt att komma in
på arbetsmarknaden, som genom vårt förslag får
arbete.
·
· Det ökar effektiviteten i ekonomin. Individens
fria val mellan fritid, oavlönat hemarbete och
beskattat marknadsarbete snedvrids av de stora
skattekilarna på tjänsteproduktion. Genom att
minska skattekilarna minskar snedvridningarna.
Människor kommer då i större utsträckning att
kunna köpa hushållstjänster och använda den
frigjorda tiden till ökat förvärvsarbete eller
till att tillbringa den med barnen.
·
Det är de tjänster som utförs i det egna hemmet
eller på den egna tomten som skall berättiga till
skattelättnad. Det innebär att skatten sänks för ett
antal hushållstjänster där det är lätt att "göra det
själv" och där någon vit marknad knappast
förekommer, exempelvis städning, gräsklippning och
barntillsyn. Förslaget omfattar även sådana tjänster
som redan delvis utförs på en vit marknad som
målning, snickeriarbete och reparation av
hushållsapparater. Däremot utesluts offentligt
subventionerade tjänster, exempelvis offentlig
barnomsorg och andra tjänster som normalt inte
utförs i hemmet, exempelvis advokat- och
arkitekttjänster.
När en privatperson köper en tjänst som är
berättigad till skattereduktion från ett företag
skall företaget dra av kundens skattereduktion
direkt vid betalningen. På kvittot kommer då att stå
hur mycket kunden har betalat och hur mycket
tjänsten skulle ha kostat om kunden betalat full
skatt. Företaget drar sedan av kundens
skattereduktion i den egna månatliga skattedeklara-
tionen.
8. Hemtjänster (punkt 4) - kd
av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om hemtjänster.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Sk249
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Sk268.
Ställningstagande
Hushållssysslor är en typ av tjänster som antingen
subventioneras av kommunerna, då den tillhandahålls
dem som har rätt till hjälpen enligt t.ex.
socialtjänstlagen, eller är helt svarta. Som exempel
kan nämnas att bara ingångslönen i ett av de större
seriösa hemtjänstföretagen är minst 76 kr per timme,
vartill kommer socialavgifter m.m. Detta indikerar
att de etablerade företag som betalar skatter och
avgifter och betalar avtalsenliga löner tvingas ta
ut ett pris som är högre än privatpersoners
betalningsvilja för att få hushållssysslor utförda.
Vissa arbetsgivare har velat erbjuda sina
anställda hushållstjänster. Arbetsgivarna motiverar
arrangemanget med att de anställda bättre kan
koncentrera sig på arbetet och lättare kan arbeta
över. Om ett företag ger sina anställda
hushållstjänster är det en förmån som skall
beskattas till marknads-värdet. Marknadsvärdet sätts
för närvarande till det pris som arbetsgivaren
betalat för att få hushållstjänsten utförd, dvs.
högre än vad privatpersoner normalt är beredda att
betala för att få tjänsten utförd.
Vi anser att det därför bör införas ett
schablonbelopp för värdering av förmån av
hushållstjänster som tar hänsyn till hushållens
betalningsvilja. Schablonbeloppet kan sedan knytas
till basbeloppet så att förmånen följer
prisutvecklingen. Ett schablonbelopp ökar
förutsebarheten. Om schablonbeloppet utgår från
hushållens värdering av värdet för tjänsten blir det
samtidigt förmånligt för anställda att ta emot
förmånen (i stället för högre lön som kan användas
till att köpa tjänsten svart).
Detta kommer att hämma den svarta sektorn i
branschen. Riksrevisionsverket fann att en
genomsnittlig svart lön var 112 kr per timme år 1997
(se Riksrevisionsverkets rapport Svart arbete -
Arbetstagare och företagare del 2 - Omfattning RRV
1998:28). LO har i boken "Arbetsmarknadens
frontlinje" uppgett att 56 kr var den genomsnittliga
svarta timlönen för städning år 1997. Det är viktigt
att den svarta ekonomin bekämpas. Genom ovanstående
förslag kan en viss del av den svarta sektorn inom
hemtjänstbranschen konkurreras ut av den del som
betalar skatter m.m. och följer
arbetsrättslagstiftningen.
Enligt vår mening bör det införas ett
schablonbelopp för värdering av förmån av
hushållstjänster som tar hänsyn till hushållens
betalningsvilja för tjänsterna.
9. Idrottskonto (punkt 7) - c
av Rolf Kenneryd (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om idrottskonto.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:
Sk301, 2001/02:Sk381 och 2001/02:Kr279 yrkande 20.
Ställningstagande
Idrottsutövare kan under några aktiva år erhålla
höga, eller mycket höga, inkomster, ofta som en
följd av att man satsat intensivt på sin idrott.
Utbildning och "civil karriär" kommer ofta i andra
hand. Men de aktiva åren med höga inkomster kan å
andra sidan vara mycket begränsade till antalet.
De regler för inkomstutjämning genom exempelvis
olika former av pensionsarrangemang som för
närvarande finns är ofta klart otillräckliga.
Följden blir många gånger att idrottsutövare, efter
sin karriär, måste börja från början, inte minst med
utbildning. En annan följd är att framgångsrika
idrottsutövare av ekonomiska skäl väljer att bosätta
sig i något annat land. Sverige tappar därmed
goodwill och skatteinkomster. Problemet skulle till
väsentlig del kunna lösas med en möjlighet att
fördela inkomsten under en längre tidsperiod, t.ex.
genom att inrätta ett idrottskonto, som fungerar på
liknande sätt som ett skogskonto för skogsägare
eller ett upphovsmannakonto för författare.
Det innebär att uppskov med beskattning medges för
medel som avsätts till kontona ett visst år och att
beskattningen i stället sker det år medlen tas från
kontot. Med ett idrottskonto fonderas pengarna och
beskattas vid uttag. Motsvarande kan också gälla
andra med mycket osäkra eller mycket periodiska
inkomster såsom författare, konstnärer och musiker.
Frågan om införande av ett konto för utjämning i
vissa fall av inkomster över tiden bör med det
snaraste utredas.
10. Bilförmån (punkt 9) - m, kd, fp
av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Lennart Kollmats (fp) och
Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om bilförmån.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2001/02:Sk334, 2001/02:Sk388 yrkandena 1 och 3 samt
2001/02:Sk390.
Ställningstagande
Beskattningen av värdet av förmån av fri bil avviker
från grundreglerna i inkomstskattesystemet. Förmånen
beskattas inte efter sitt faktiska värde utan efter
särskilt uppställda schablonregler. En tydlig rågång
mellan den som har bilen som förmån (alltså en form
av lön) och den som har bilen som arbetsredskap
finns inte heller. Detta gäller särskilt för
egenföretagare.
En grundläggande avvikelse är att bilens
kapitalvärde inte utgörs av bilens faktiska
inköpspris. Detta bestäms i stället med ledning av
särskilda listpriser som fastställs av
Riksskatteverket. Dessutom finns ett s.k.
lyxbilstillägg för vissa modeller.
Det finns exempel på att personer som skaffar sin
bil till ett lägre pris likafullt åsätts ett
förmånsvärde efter det gällande listpriset. En
egenföretagare kan således åsättas
förmånsbeskattning för en bil som i praktiken är ett
arbetsredskap och förmånen kan härvid baseras på ett
anskaffningsvärde som överstiger bilens faktiska
värde.
Resultatet är att förmånsbilsinnehavare har liten
eller ingen drivkraft att införskaffa bilen till ett
lägre inköpspris. Detta i sin tur bidrar till att
upprätthålla en svag konkurrenssituation i
bilförsäljningsbranschen i vårt land. Privatimport
har länge varit ett kostnadseffektivt alternativ för
den som vill köpa en bil, och möjligheten till
privatimport har länge bidragit till att öka
konkurrensen på området. Detta gäller emellertid
inte för förmånsbilar.
Vi anser att regeringen bör utreda
förutsättningarna för och konsekvenserna av en
omläggning som innebär att skatt skall kunna betalas
för en bilförmåns faktiska värde.
11. Resor till och från arbetet (punkt 10) - m,
c
av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd
(c) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om resor till och
från arbetet. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Sk288 yrkande 9, 2001/02:Sk289 yrkande 2,
2001/02:Sk376, 2001/02:Sk450 yrkande 4,
2001/02:MJ423 yrkande 2, 2001/02:N262 yrkande 8 och
2001/02:A229 yrkande 15 och avslår motion
2001/02:Sk289 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi anser att reseavdraget skall höjas från dagens 16
kr per mil till 20 kr per mil. En höjd avdragsrätt
gör att människor har en fortsatt möjlighet att bo
kvar eller flytta till mindre orter, där
arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt reseavdrag
ökar även den regionala rörligheten på
arbetsmarknaden och bidrar därmed till ett större
arbetskraftsutbud även i mindre orter.
Vid beräkning av avdrag för resor till och från
arbetet bör restiden även inkludera hämtning och
lämning av barn vid barnomsorg. För många
småbarnsföräldrar, i synnerhet kvinnor, är hämtning
och lämning på dagis eller hos dagmamma en del av
resan till och från arbetet. När restidsvinst och
behov av bil bedöms får detta stopp inte räknas in.
Det gör att många småbarnsföräldrar, de som kanske
är mest i behov av bilen till och från sitt arbete,
inte blir berättigade till reseavdrag. Enligt vår
mening är detta en otidsenlig syn på vad som är en
arbetsresa, och vi anser att reglerna bör ändras.
12. Resor till och från arbetet (punkt 10) -
kd, fp
av Kenneth Lantz (kd), Sven Brus (kd) och Lennart
Kollmats (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
10. Riksdagen begär hos regeringen ett förslag som
innebär att resa till och från dagis får räknas in i
resan till och från arbetet och berättigar till
avdrag. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:A229 yrkande 15, bifaller delvis motion
2001/02:N262 yrkande 8 och avslår motionerna
2001/02:Sk288 yrkande 9, 2001/02:Sk289 yrkandena 2
och 3, 2001/02:Sk376, 2001/02:
Sk450 yrkande 4 och 2001/02:MJ423 yrkande 2.
Ställningstagande
För många småbarnsföräldrar, i synnerhet kvinnor, är
hämtning och lämning på dagis eller hos dagmamma en
del av resan till och från arbetet. När restidsvinst
och behov av bil bedöms får detta stopp inte räknas
in. Det gör att många småbarnsföräldrar, de som
kanske är mest i behov av bilen till och från sitt
arbete, inte blir berättigade till reseavdrag.
Enligt vår mening är detta en otidsenlig syn på
vad som är en arbetsresa och vi anser att reglerna
bör ändras.
13. Intervjuresor (punkt 11) - m, fp
av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m), Lennart Kollmats
(fp) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om intervjuresor.
Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sk275.
Ställningstagande
Vi anser att det är orimligt att en person som bjuds
in för att medverka i en intervju, ett debattprogram
eller liknande kan beskattas fullt ut för den res-
ersättning som utgår. Det kan innebära att den som
redan tidigare har svårt att göra sin stämma hörd i
medievärlden i stället avstår från att delta i
exempelvis samhällsdebatter.
Det är bra att frågan har behandlats av
Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader och
att det nu pågår ett arbete inom Regeringskansliet
med ett förslag om ändrade regler. Arbetet har dock
pågått under mer än ett år utan något synbart
resultat, och vi påminner om att vi redan våren 2001
(bet. 2000/01:SkU14) föreslog ett tillkännagivande
till regeringen om att det var viktigt att detta
arbete påskyndades.
Vi vill åter understryka att det är viktigt att
ett förslag som löser detta problem läggs fram
skyndsamt.
14. Arbete i bostaden (punkt 13) - m, kd
av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om arbete i
bostaden. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:
Sk341 och 2001/02:Sk375.
Ställningstagande
Dagens samhällsutveckling på arbetsmarknaden präglas
bl.a. av att alltfler arbetstagare utför arbete i
hemmet, s.k. distansarbete. Fler och fler fasta
arbetsplatser på en gemensam arbetsplats ersätts av
rörliga arbetsplatser och av ett arbetssätt som
innebär att en ökande del av arbetet utförs i
arbetstagarens hem.
Denna samhällsutveckling motiverar en radikal
omprövning av den hittillsvarande mycket stränga
lagstiftning för avdrag för arbetsrum i hemmet som
har gällt i princip oförändrad i decennier. I våra
förvaltningsdomstolar har också utvecklats en
extremt fyrkantig och rigid rättspraxis på området.
Denna praxis har i vissa fall tagit sig närmast
parodiska uttryck. Begrepp som "från bostaden
avskilt utrymme" har föranlett företagare med
särskilt arbetsrum i sin lägenhet att undra om man
måste mura igen dörren och ordna entré till
arbetsrummet via repstege.
Lagen och rättstillämpningen måste enligt vår
mening anpassas till rådande aktuella förhållanden
på arbetsmarknaden. Skattelagstiftningen riskerar
annars att kraftigt motverka en dynamisk och i
övrigt önskvärd utveckling. Den nya
informationsteknikens möjligheter att skapa nya
arbetsvillkor och nya arbetstillfällen måste tas
till vara.
Regeringen bör återkomma med ett förslag som
innebär att det blir lättare att få avdrag för
arbetsrum i bostaden.
15. Fackföreningsavgift (punkt 15) - m, kd, c,
fp
av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
fackföreningsavgift. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:
Sk232.
Ställningstagande
Vi anser att det är olämpligt ur många synpunkter
att införa en skatte-reduktion för
fackföreningsavgift. Härigenom kommer en viss sorts
föreningsmedlemskap att berättiga till en
skattelättnad. I andra sammanhang talas det ofta om
att skattelättnader kan ha konkurrenssnedvridande
effekter. Detta resonemang gäller också
fackföreningar.
En annan effekt är att fackföreningarna blir mer
beroende av det politiska etablissemanget. Det är
politikerna som i praktiken kan fatta beslut som
påverkar vilka avgifter fackföreningarna kan ta ut
från sina medlemmar. Ökar skattesubventionen kan
avgiften höjas, minskar skattesubventionen får
medlemsavgiften sänkas.
Ytterligare en fråga som tillkommer är hur
avdragen skall kontrolleras av skattemyndigheterna,
som redan i dag är tyngda av arbetsuppgifter. I
värsta fall kommer skattereduktionen att medföra
behov av dataregistrering av medlemskapet, vilket i
sin tur inkräktar på den personliga integriteten. I
annat fall får skattemyndigheterna avsätta extra
resurser för att granska avdrag för
fackföreningsavgift, vilket i sin tur minskar
resurserna för andra granskningar.
Skattereduktionen för fackföreningsavgift bör
omedelbart slopas.
16. Förebyggande hälsovård (punkt 16) - kd
av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om förebyggande
hälsovård. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sk319 yrkande 1.
Ställningstagande
Genom träning och motion kan kroppens prestanda
förbättras. Olika organsystem fungerar bättre och en
del sjukdomar kan t.o.m. förebyggas med motion.
Träning gör också att man fungerar bättre i sitt
vardagsliv, på arbetsplatsen och i hemmet.
Arbetsskador förebyggs dessutom av regelbundet
motionerande.
På senare år har antalet sjukskrivningar ökat på
ett oroväckande sätt. Rygg- och nackskador är en av
de vanligaste orsakerna till sjukskrivning. Även
fetma gör att människor mår dåligt. Vår tids dåliga
kosthållning i kombination med mycket stillasittande
gör att människor i allt större utsträckning mår
dåligt.
För att motverka de skador som i allt större
utsträckning uppstår i arbetslivet måste människor
bli bättre på att ta hand om sig själva. Det bästa
sättet att bli av med arbetsskador är att förebygga
dem genom motion.
Vi anser att regeringen bör utreda vilka effekter
det skulle få om styrkta kostnader för gym och andra
förebyggande hälsovårdskostnader blev avdrags-gilla
mot förvärvsinkomst.
17. Gåvor till idella organisationer (punkt 18)
- m
av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om gåvor till
ideella organisationer. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Sk331, 2001/02:Sk436 yrkandena
1-3 och 2001/02:U316 yrkandena 1-4 och bifaller
delvis 2001/02:Sk307 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sk384, 2001/02:Sk387, 2001/02:Sk392,
2001/02:Sk425, 2001/02:U328 yrkande 18 och
2001/02:N314 yrkande 8.
Ställningstagande
Ideella och frivilliga organisationer inom vård och
omsorg bidrar med ett nödvändigt alternativ och
komplement till de sociala myndigheterna. De sociala
instanserna har ibland svårt att nå dem som är i
störst behov av hjälp. Exempel på detta är
frivilligorganisationernas arbete för de hemlösa,
såsom Stockholms Stadsmission som har kontinuerlig
kontakt med många hemlösa och socialt utsatta som
socialtjänsten förgäves försöker nå kontakt med. De
som är verksamma inom Stadsmissionen möter dessa
människor med respekt för deras olikhet och försöker
hjälpa individen med små medel.
Organisationerna är mycket olika och arbetar efter
sina egna modeller. De arbetar ofta med mycket små
resurser där varje krona ger stor utdelning. Även om
volontärer arbetar frivilligt behövs också pengar
för att kunna betala lokaler för att mötas och
kanske telefon för att hålla kontakt. Ibland behövs
anställda för att skapa kontinuitet och organisation
i verksamheten. Arbetet i frivilligorganisationerna
ger utrymme för socialt engagemang, skapar mänsklig
kontakt och stärker det civila samhället.
Den frivilliga internationella
biståndsverksamheten betyder mycket. Först och
främst är den viktig för att den ofta kan bedrivas
närmare folket i mottagarlandet än statlig
biståndsverksamhet kan komma. I vissa fall är
frivilliga hjälparbetare den enda vägen att förmedla
utländskt bistånd. Dessa människor drivs av ett
starkt ideellt engagemang och åstadkommer ofta stora
resultat med förhållandevis små resurser. Den
frivilliga hjälpen är också viktig för att förankra
den internationella solidariteten hos det svenska
folket. Fadderbarnsverksamhet, Röda Korset, Amnesty,
Rädda Barnen och Diakonia är exempel på verksamheter
och organisationer som inte bara gör fantastiska
insatser i fjärran länder utan också för in tredje
världen i vår svenska vardagsverksamhet. Årligen
skänker svenska folket i storleksordningen en och en
halv miljard kronor till internationell
hjälpverksamhet.
Vi anser att det är viktigt att
frivilligorganisationerna får stöd och legitimitet
för sitt arbete. Möjligheten för personer och
företag att ge bidrag borde uppmuntras. Att ge ett
bidrag kan vara början till att bygga upp en positiv
cirkel med mer engagemang.
En möjlighet är att skapa en avdragsmöjlighet för
gåvor eller bidrag till frivilliga
hjälporganisationer. Modeller för hur ett sådant
avdrag kan utformas finns i många andra länder och
avdragsmöjligheten kan göras begränsad. En sådan
avdragsrätt kan skapa en långsiktig bas för
frivilligarbete. Den kan markera att ett starkt
civilt samhälle skapas med ideellt arbete och
engagemang. Det kan också markera utrymme för det
enskilda frivilligarbetet i förhållande till det
offentliga sociala systemet som har helt andra
förutsättningar. De kronor som staten eventuellt går
miste om kan tjänas flerdubbelt igen i den nytta som
skapas och det sociala kapital som byggs i det
ideella arbetet.
Vi anser att regeringen bör utreda
förutsättningarna för och konsekvenserna av en
avdragsätt för gåvor och bidrag till frivilliga
hjälporganisationer.
18. Gåvor till idella organisationer (punkt 18)
- kd
av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om gåvor till
ideella organisationer. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Sk307 yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:Sk425 och bifaller delvis motionerna
2001/02:Sk331, 2001/02:Sk384, 2001/02:Sk387,
2001/02:Sk392, 2001/02:Sk436 yrkandena 1-3,
2001/02:U316 yrkandena 1-4, 2001/02:U328 yrkande 18
och 2001/02:N314 yrkande 8.
Ställningstagande
I Sverige får normalt varken privatpersoner eller
företag göra avdrag för gåvor och donationer till
ideella föreningar. Detta gäller oavsett om det är
fråga om allmännyttiga eller ej allmännyttiga
ideella föreningar.
På många håll i världen är det möjligt att göra
skatteavdrag för kostnaden för gåvor till ideella
organisationer. Övriga 14 EU-länder har olika typer
av system för avdragsmöjligheter. Vårt grannland
Norge är ett exempel där medborgarna har viss
möjlighet att göra avdrag för gåvor. Där ges
möjlighet till skatteavdrag för såväl enskilda
personer som näringsidkare när det är fråga om gåvor
till vetenskaplig forskning eller yrkesutbildning
som kan ha betydelse för givarens verksamhet. Vidare
gäller att enskilda personer medges en begränsad
avdragsrätt för gåvor till vissa
frivilligorganisationer som har säte i Norge och har
minst 3 000 medlemmar. Dessa frivilligorganisationer
skall inte ha näringsverksamhet som ändamål och
skall bedriva särskilt angivna verksamheter såsom
omsorgs- och hälsofrämjande arbete för barn och
ungdomar, religiös verksamhet, verksamhet till värn
för människors rättigheter, katastrofhjälp m.m.
I England och Wales finns 180 000 registrerade
välgörenhetsorganisationer. Dessa står under tillsyn
av en statlig myndighet (the Charity Commisson).
Enskilda kan sägas erhålla skattelättnader/avdrag
genom gåvor till brittiska
välgörenhetsorganisationer på olika sätt: genom
gåvohjälp (Gift Aid) avlöningsgåvosystem (Payroll
Giving Scheme) som drivs av arbetsgivaren eller
genom att man ger bort aktier eller värdepapper.
Förutom Norge och England finns det alltså en rad
andra länder som har liknande arrangemang för att ge
medborgarna möjlighet att göra skatteavdrag för
bidrag till olika typer av organisationer.
FRII, Frivilligbranschens insamlingsråd, har
uttalat att det borde göras möjligt för medborgare
att göra avdrag för gåvor till välgörande ändamål
till organisationer som har s.k. 90-konton. På detta
sätt skulle oseriösa insamlingar kunna konkurreras
ut, menar företrädare för FRII. I exempelvis Danmark
och USA har man ett system som tillåter att man gör
avdrag även för gåvor till olika typer av ideella
föreningar och kyrkor. Detta är ett stort stöd för
denna typ av organisationer, eftersom deras
verksamhet till stor del bygger just på frivilligt
givande från medlemmar.
Med tanke på de kraftiga nedskärningar som görs av
den offentliga sektorn bör nu tiden vara inne att
genom skatteavdrag för donationer till ideella
föreningar frigöra kapital och resurser som annars
aldrig kommit dessa till del. En gräns för praktisk
tillämplighet bör förslagsvis sättas vid donationer
under 10 000 kr.
Vi anser att regeringen bör återkomma med ett
förslag om skatteavdrag för donationer till ideella
föreningar i enlighet med vad vi anfört.
19. Gåvor till idella organisationer (punkt 18)
- c
av Rolf Kenneryd (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om gåvor till
ideella organisationer. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:N314 yrkande 8 och bifaller
delvis motionerna 2001/02:Sk307 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sk331, 2001/02:Sk384, 2001/02:
Sk387, 2001/02:Sk392, 2001/02:Sk425, 2001/02:Sk436
yrkandena 1-3, 2001/02:U316 yrkandena 1-4 och
2001/02:U328 yrkande 18.
Ställningstagande
Med social ekonomi avses organiserade verksamheter
som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på
demokratiska värderingar och är organisatoriskt
fristående från den offentliga sektorn. Dessa
sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs
huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser
och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den
sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta,
inte vinstintresse, som främsta drivkraft.
För att förbättra de ekonomiska förutsättningarna
för ideella föreningar inom den sociala ekonomin bör
en utredning tillsättas för att se över möjligheten
att införa avdragsrätt för gåvor till ideella
föreningar inom den sociala ekonomin. Detta bör ges
regeringen till känna.
20. Gåvor till idella organisationer (punkt 18)
- fp
av Lennart Kollmats (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om gåvor till
ideella organisationer. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Sk387 och 2001/02:U328 yrkande 18
och bifaller delvis motionerna 2001/02:Sk307
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk331, 2001/02:
Sk384, 2001/02:Sk392, 2001/02:Sk425, 2001/02:Sk436
yrkandena 1-3, 2001/02:U316 yrkandena 1-4,
2001/02:N314 yrkande 8.
Ställningstagande
Den frivilliga internationella biståndsverksamheten
betyder mycket. Först och främst är den viktig för
att den ofta kan bedrivas närmare folket i
mottagarlandet än statlig biståndsverksamhet kan
komma. I vissa fall är frivilliga hjälparbetare den
enda vägen att förmedla utländskt bistånd. Dessa
människor drivs av ett starkt ideellt engagemang och
åstadkommer ofta stora resultat med förhållandevis
små resurser. Den frivilliga hjälpen är också viktig
för att förankra den internationella solidariteten
hos det svenska folket. Fadderbarnsverksamhet, Röda
korset, Amnesty, Rädda Barnen och Diakonia är
exempel på verksamheter och organisationer som inte
bara gör fantastiska insatser i fjärran länder utan
också för in tredje världen i vår svenska
vardagsverksamhet. Årligen skänker svenska folket i
storleksordningen en och en halv miljard kronor till
internationell hjälpverksamhet.
Det finns goda skäl att ytterligare stimulera ett
frivilligt resursflöde från Sverige till behövande
människor på andra kontinenter. En avdragsrätt för
denna typ av stöd finns i ett flertal andra länder,
såsom Danmark, Finland, Belgien, Holland, Frankrike,
Kanada och USA. Möjligheterna att införa en
avdragsrätt för gåvor till internationellt
biståndsarbete även i Sverige bör enligt min mening
utredas.
Argumenten för en avdragsrätt för gåvor till
biståndsverksamhet är flera:
· Den ger givaren möjlighet att styra bidrag till
ändamål som han/hon själv prioriterar och att
samtidigt få en fördel av detta.
·
· Den tydliggör för allmänheten det angelägna
arbete som biståndsorganisationerna utför.
·
· Den ökar incitamentet för ideellt engagemang hos
allmänheten och näringslivet.
·
· Den ökar intäkterna för landets erkända
biståndsorganisationer.
·
· Den bidrar till att försvåra för oseriösa
insamlingar eftersom dessa hamnar "utanför
listan".
·
Regeringen bör så snart som möjligt lägga fram ett
förslag om en avdragsrätt för gåvor till
internationell biståndsverksamhet, med en
beloppsbegränsning. Avdragsrätten bör kunna utformas
så att den gäller för gåvor till enskilda
organisationer som utövar just internationell
biståndsverksamhet, eller på något annat sätt verkar
för internationellt samförstånd, demokrati eller
respekt för de mänskliga rättigheterna.
21. Bär, svamp och kottar (punkt 23) - m, kd
av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om bär, svamp och
kottar. Därmed bifaller riksdagen delvis motioner-na
2001/02:Sk213, 2001/02:Sk354 och 2001/02:Sk479
yrkande 2.
Ställningstagande
Sverige är det enda land i Europa som beskattar
plockning av vilda bär. 1981 införde riksdagen en
viss skattefrihet. Inkomster vid försäljning av vilt
växande bär, svampar och kottar som under ett
beskattningsår understiger 5 000 kr blev skattefria.
Detta har i praktiken inneburit skattefrihet
eftersom varje person i ett hushåll har kunnat
plocka bär för 5 000 kr. Samtidigt har
skattefriheten inneburit ett gynnsamt ekonomiskt
tillskott för framför allt glesbygdshushåll, som har
kunnat få ett ekonomiskt tillskott som ibland varit
avgörande för möjligheterna att fortsatt leva i
glesbygd.
För viseringspliktiga utländska plockare krävs
sedan år 1998 arbets-tillstånd. Från deras
ersättning dras 25 % i skatt - särskild inkomstskatt
för utomlands boende (SINK). Därtill kommer 33 % i
avgifter för den förmåns-grundande ersättningen.
Andra utomlands boende blir ofta inte beskattade
även om de sålt bär för mer än 5 000 kr.
Svensk skogsbärsindustri tappar successivt
marknadsandelar till framför allt östländerna. För
att lösa problemet med att svenskar inte plockar bär
i samma utsträckning som tidigare generationer
erbjuds utländska medborgare möjlighet att plocka
bär i svenska skogar. Beroende på om dessa kommer
från ett viseringspliktigt land eller inte kan det i
praktiken skilja 60 % i inkomst, där de som kommer
längst från Sverige och ofta har större behov får
den lägre behållningen. För att skogsbärsbranschen i
Sverige skall överleva och utvecklas i den hårdnande
konkurrensen krävs snabba åtgärder.
Svenskarna plockar till husbehov och för viss
försäljning men deltar inte i skogsbärsindustrin
fullt ut på grund av den relativt låga
skattefriheten. Den svenska skogsbärsindustrin har
därigenom svårigheter att få bärplockare, vilket
innebär att de inte kan garantera de volymer som
köpare kräver för att ge kontrakt. Med tanke på den
utveckling som skett under dessa 20 år vore en
översyn av gränsen för skattefrihet befogad. En
höjning med t.ex. 5 000 kr till sammanlagt 10 000 kr
skulle ge oss regler som är mer jämförbara med en av
våra främsta konkurrenter, nämligen EU-landet
Finland.
Det är också olyckligt med det varierande
skatteutfallet för olika kategorier bärplockare.
Långsiktigt är det de organiserade grupperna som ger
stabilitet för svensk bärindustri, samtidigt som
verksamheten måste ske under kontrollerade och
socialt acceptabla former både för bärplockare och
ortsbefolkning.
Vi anser att det mot denna bakgrund finns skäl att
nu genomföra en översyn av bärplockningens
konkurrensförutsättningar och skattereglernas
betydelse för dessa. Så länge bara några få procent
tas till vara av våra skogsbär finns det all
anledning att se över vad som kan göras för att öka
tillvaratagandet av dessa tillgångar. Inte minst för
människorna i glesbygd och i skogslänen är detta en
fråga av stor betydelse.
22. Ersättning för ideell skada (punkt 24) - v
av Per Rosengren (v) och Marie Engström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om ersättning för
ideell skada. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sk439 och bifaller delvis motion
2001/02:Sk325.
Ställningstagande
Ideella skadestånd är normalt skattefria, men efter
två regeringsrättsavgöranden anses ideella
skadestånd som har sin grund i ett anställnings-
förhållande utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.
Denna skatteplikt för arbetsrättsliga, ideella
skadestånd kan ge resultat som måste anses stötande
och som är svåra att förstå för den enskilde.
En kvinna som tilldömts ett ideellt skadestånd på
grund av att arbetsgivaren inte vidtagit
tillräckliga åtgärder sedan hon utsatts för sexuella
trakasserier på sin arbetsplats skall erlägga
inkomstskatt för beloppet. Om hon tilldömts ett
motsvarande skadestånd på grund av sexuella
trakasserier utan anknytning till anställningen blir
skadeståndet skattefritt. Det är orimligt att
ideellt skadestånd som utgivits t.ex. på grund av
att en arbetsgivare utsatt en anställd för våldtäkt
skall ses som intäkt av tjänst.
Samma synsätt måste anläggas när det gäller andra
ideella skadestånd i arbetsrätten, t.ex. när det
gäller uppsägningar i strid mot anställningsskydds-
lagen eller föreningsrättskränkande åtgärder från
arbetsgivaren.
23. Ersättning för ideell skada (punkt 24) - kd
av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om ersättning för
ideell skada. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sk325 och bifaller delvis motion
2001/02:Sk439.
Ställningstagande
Ersättning för ideell skada är för det mesta
skattefri. Det finns dock exempel på ideell skada
som enligt nuvarande skattelagstiftning inte är
skattefri. Det är synnerligen stötande att det finns
ideell skadeersättning som kan bli skattebelagd om
t.ex. skymfen, trakasseriet eller vad annat som
inträffat skett på speciell plats eller i speciellt
sammanhang. I ett uppmärksammat mål har Kammarrätten
i Göteborg fastslagit att skadestånd vid sexuella
trakasserier skall räknas som inkomst av tjänst och
beskattas.
Ideella skadestånd som saknar samband med
skattepliktig verksamhet är normalt skattefria. Det
är märkligt, för att inte säga i sig kränkande, att
den typ av skadestånd det här är fråga om beskattas
som om det vore en inkomst av tjänst.
Principen om skattefrihet för ersättning för
ideell skada bör enligt vår mening alltid gälla. Vi
anser att en översyn bör genomföras i syfte att
skattebefria all ersättning för ideell skada.
24. Uthyrning av privatbostad (punkt 26) - m,
kd
av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om en
skattebefrielse för uthyrning av privatbostäder.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2001/02:Sk364, 2001/02:Sk365, 2001/02:Ub430 yrkande
7, 2001/02:N313 yrkande 3, 2001/02:Bo225 yrkande 1
och 2001/02:
Bo318 yrkande 3.
Ställningstagande
Situationen för våra studenter vad gäller bostäder
är kritisk. Bristen är så extrem att studenterna
numera börjar undvika de större universitetsstäderna
som Stockholm, Uppsala och Lund. Bostadsbristen har
blivit ett hot mot valfriheten och den öppna
högskolan.
Bostadssituationen för de studerande är sådan att
de inte kan vänta på att nya bostäder skall byggas.
De behöver bostäder nu. Det är därför av yttersta
vikt att man omedelbart får fram studentbostäder
till landets bostadslösa studerande. Ett sätt att
snabbt få fram många bostäder är att göra det mer
attraktivt att hyra ut ett eller flera rum i sin
privata bostad. Inte minst skulle många villaägare
kunna erbjuda uthyrningsrum.
Dagens skatteregler för uthyrning av
privatbostäder är dock ett hinder för detta. I
princip skall alla hyresintäkter beskattas, och
många drar sig därför för att ta det extra besvär
det innebär att hyra ut. Det är inte omöjligt att en
del sådan uthyrning sker men utan att den extra
inkomsten deklareras. Med en skattelagstiftning som
gör det mer intressant att hyra ut privatbostäder
skulle många också med begränsade ombyggnader kunna
få ytterligare en mindre lägenhet i sin villa.
Gränsen för skattebefrielse vid uthyrning av
privatbostäder bör därför höjas. Det skulle omgående
skapa tusentals hyresmöjligheter för studenter - och
för den delen andra människor som vill bo centralt,
t.ex. människor som flyttar till en storstad för att
arbeta eller invandrar hit från andra länder.
Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag i
denna riktning.
25. Persondatorer (punkt 28) - kd
av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om persondatorer.
Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:T466
yrkande 4.
Ställningstagande
I ett samhälle där en snabb teknikutveckling sker
uppstår snart en s.k. digital klyfta. Den digitala
klyftan finns i Sverige mellan dem som har och
använder dator och dem som inte har eller använder
dator. Klass, kön, familjetyp och ålder har stor
betydelse för tillgången till dator. Nästan var
fjärde person anger ekonomiska skäl till varför man
inte har dator.
För att minska den digitala klyftan bör människor
som vill ha en dator men inte anser sig ha råd t.ex.
få göra ett skatteavdrag. I delstaten Minnesota, i
USA, finns det möjligheter för familjer med en
inkomst som inte överstiger en viss summa att hjälpa
sina barn med dator och programvara genom ett
speciellt skatteavdrag. Avdrag kan även göras för
viss utbildning, sommarläger och instruktionsböcker.
Även andra typer av skatteavdrag finns i USA för att
minska den digitala klyftan.
Detta bör regeringen överväga i sin
skatteavdragskonstruktion.
26. Bredband (punkt 29) - m
av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om bredband.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2001/02:Sk489 yrkande 38.
Ställningstagande
När det gäller IT-infrastrukturen anser vi att
statens främsta uppgift är att främja och stimulera
konkurrensen på marknaden. Spelreglerna måste vara
förutsägbara och tillämpas konsekvent.
En viktig förutsättning för att nya tjänster skall
kunna utvecklas och göras tillgängliga är
utbyggnaden av ett landsomfattande bredbandsnät till
företag, myndigheter och hushåll. Det är i första
hand marknaden som bör svara för denna utbyggnad.
Statens roll är att vara brukare av IT-infrastruktur
och tjänster samt att via ordinarie glesbygdsmedel
ge rimlig tillgång till bredband i glesbygd och till
speciella grupper. I det moderata budgetalternativet
är medel för detta anslagna under utgiftsområde 19.
27. Bredband (punkt 29) - c
av Rolf Kenneryd (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om bredband.
Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sk489
yrkande 38.
Ställningstagande
Upprepade gånger har Centerpartiet framfört kritik
mot regeringens halvhjärtade ambitioner att bidra
till utbyggnad av bredband i Sverige. Centerpartiet
har i flera motioner presenterat förslag om ett
statligt ansvarstagande för infrastrukturen för att
skapa likvärdiga villkor i hela landet och för att
främja konkurrensen mellan operatörer.
En utbyggnad grundad på ett statligt
ansvarstagande för infrastrukturen i hela landet
fram till varje enskild abonnent gör särskilda
statliga stöd för utbyggnad onödiga. Regeringens
skattelättnad behövs därmed inte. Som ett led i en
övergång till en sådan strategi för utbyggnad av
bredband i hela landet bör regeringens skattelättnad
för utbyggnad av bredband slopas.
28. Fiskevårdsavgift (punkt 32) - m
av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
fiskevårdsavgift. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:
MJ420 yrkande 3.
Ställningstagande
En allmän fiskevårdsavgift kommer att omfördela
pengar från vissa fiskevatten till andra fiskevatten
och på så sätt i praktiken fungera som en skatt.
Alla sjöar och vatten är med och bidrar till
avgiften och fonden, men bara de utvalda vattnen får
något tillbaka. Även om staten tillsätter
partssammansatta beslutsgrupper som skall fördela
medlen blir det olika intressen och åsikter som
bestämmer över hur medlen skall användas.
Att införa en allmän fiskevårdsavgift vore att ta
ett stort steg bakåt igen. I stället för att
utveckla ett direkt och rakt konsument-producent-
förhållande för nyttjandet av fiskeresursen inrättas
en institution som skall samla in pengar från alla
fiskekonsumenter och genom politiska beslut sedan
dela ut pengarna till "korrekta" eller politiskt
önskvärda projekt.
Det råder politisk enighet kring att betrakta
fiskevattnet som en ekonomisk resurs och fisket och
fisketurismen som en riktig och viktig näring. Då är
det både inkonsekvent och ologiskt att införa nya
avgifter och skatter på nyttjandet av resursen. För
att näringen skall utvecklas måste rollerna och
aktörerna få samma förutsättningar som i andra
näringar. Precis som i andra näringar skall priset
på fisket göras upp mellan konsumenter och
producenter genom försäljning av fiskekort eller
andra avtal. Köparen skall inte betala en del av
sitt pris till en fond som omfördelar pengar och
förskjuter konkurrens-förhållandet mellan olika
producenter. Vissa producenter av fiske skall inte
gynnas på andras bekostnad. Därför bör en allmän
fiskevårdsavgift inte införas.
BILAGA
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna
motionstiden
2001/02:K321 av Helena Bargholtz (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skatt på arbete
och kapitalbildning.
2001/02:Sk208 av Kerstin Heinemann och Elver Jonsson
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förändring av
skattereglerna så att alla ideella kultur- och
ungdomsorganisationer jämställs med idrottsrörelsen
i skattehänseende.
2001/02:Sk213 av Anders G Högmark och Leif Carlson
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skattebefria
bärplockning.
2001/02:Sk219 av Sofia Jonsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om snabba och konkreta
åtgärder för att undanröja hinder för integration,
företagande och utveckling i Öresundsregionen.
2001/02:Sk225 av Margareta Cederfelt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utarbeta ett förslag
till hur hushållsnära tjänster kan göras lagliga.
2001/02:Sk227 av Margareta Cederfelt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att återinföra och
vidareutveckla ROT-avdraget.
2001/02:Sk228 av Margareta Cederfelt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sänkta marginalskatter i
syfte att arbete skall löna sig och individens
beroende av bidrag för sin försörjning minskas.
2001/02:Sk232 av Margareta Cederfelt och Cristina
Husmark Pehrsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skattereduktion för
fackföreningsavgift omgående skall upphöra.
2001/02:Sk235 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att människor
skall kunna lita på att hjälp verkligen finns att
få, när den behövs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ingen skall
behöva betala för välfärden mer än en gång.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten inte
skall kunna tjäna på bristerna i välfärden genom
att kostnaden för dem som tvingas söka enskilda
välfärdslösningar avlastar de offentliga
finanserna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att välfungerande,
enskilda välfärdsalternativ måste öppnas för alla
människor.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kostnaden för
den som behöver tilläggsförsäkra sig, därför att
han eller hon behöver skydd som överstiger taken,
bör göras avdragsgill.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
skattereduktion för enskilda sjukvårdsförsäkringar
bör införas.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
valfrihetslösningar som öppnar för olika
producenter av välfärdstjänster bör införas.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
skattebefrielse för enskilda välfärdslösningar
skulle leda till en sund konkurrensutsättning av
hela välfärdsstaten samt bidra till att människors
väl börjar sättas före de offentliga systemens
välbefinnande.
2001/02:Sk238 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att kraftigt
sänka inkomstskatterna i Sverige.
2001/02:Sk243 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avdrag för
personvalskostnader.
2001/02:Sk246 av Ola Karlsson och Inga Berggren (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införandet av ett
skattesystem med platt skatt.
2001/02:Sk249 av Nils Fredrik Aurelius och Ola
Karlsson (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att skattekilarna inom den privata tjänstesektorn
elimineras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att förmånsbeskattningen av familjetjänster
reduceras.
2001/02:Sk255 av Stefan Hagfeldt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att bryta
bidragsberoendet.
2001/02:Sk263 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skattelättnader för hemnära
tjänster som utförs av kooperativa företag.
2001/02:Sk268 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd,
fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införande av schablonbelopp
för förmån av hushållstjänster tillhanda-hållna av
arbetsgivaren.
2001/02:Sk274 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att låta utreda ett
system med avdragsrätt för fortbildnings-kostnader.
2001/02:Sk275 av Karin Pilsäter (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förändrade regler för
beskattning av resor som inte är företagna för
förvärvande av inkomst.
2001/02:Sk283 av Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om avdragsrätt i
deklarationen för privata larm och
trygghetsanordningar.
2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):
4. Riksdagen beslutar sänka inkomstskatterna i
enlighet med vad som i motionen anförs.
6. Riksdagen beslutar ta bort den statliga
inkomstskatten i enlighet med vad som i motionen
anförs.
9. Riksdagen beslutar att höja reseavdragen till
nivån 20 kr per mil.
2001/02:Sk289 av Ingvar Eriksson och Anders G
Högmark (m):
2. Riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om bilavdrag vid arbetsresor.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring om bilens betydelse i ett
fungerande samhälle i enlighet med vad som anförs
i motionen.
2001/02:Sk301 av Birgitta Sellén och Kenneth
Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en utredning bör göras
för att se över möjligheten att inrätta speciella
konton för elitidrottare.
2001/02:Sk307 av Mikael Oscarsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att gåvor till
s.k. 90-konton skall bli avdragsgilla.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att gåvor till
ideella organisationer skall göras avdragsgilla.
2001/02:Sk316 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
bringa ned skattekilen på arbete för att
möjliggöra nya privata tjänstearbeten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en skattereduktion
för hushållstjänster med 50 % av betald
arbetskostnad.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om privata tjänsters
betydelse för människors välfärd.
2001/02:Sk319 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvärdering av ett
skatteavdrag för styrkta kostnader för
förebyggande hälsovård.
2001/02:Sk324 av Caroline Hagström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändrade avdragsmöjligheter
för personvalskampanjkostnader.
2001/02:Sk325 av Kjell Eldensjö och Ingemar Vänerlöv
(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att det bör göras en
översyn av lagstiftningen i syfte att skattebefria
all ersättning av ideell skada.
2001/02:Sk327 av Leif Jakobsson och Marie Granlund
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av insatser för
att underlätta arbetspendling över Öresund.
2001/02:Sk331 av Anna Lilliehöök (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att avdrag bör införas för
gåvor till ideella hjälporganisationer.
2001/02:Sk332 av Bertil Persson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att trav- och galoppsport
är en näring.
2001/02:Sk334 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen ger regeringen tillkänna som sin mening
vad i motionen anförs om att åtgärda förmånsvärdet
på bilar till ett rättvist system byggt på bilens
inköpspris.
2001/02:Sk338 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om vikten av att
skattereducera hushållsnära tjänster.
2001/02:Sk341 av Inger Strömbom (kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av skattereglerna kring distansarbete
så att den nya teknikens möjligheter att skapa nya
arbetsvillkor och nya arbetstillfällen inte hindras.
2001/02:Sk343 av Inger Strömbom (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att åt den gemensamma styrgruppen för
Öresundsintegrationen bör uppdras att arbeta fram
förslag till nya gränsgångarregler.
2001/02:Sk354 av Erling Wälivaara och Gunilla
Tjernberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning och en
förändring av regelverket för beskattning av
inkomster från hobbyplockning av svampar, kottar och
vildvuxna bär.
2001/02:Sk364 av Stefan Attefall (kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av skattereglerna gällande uthyrning av
privatbostäder i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2001/02:Sk365 av Karin Enström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att möjliggöra för
människor att skattefritt hyra ut upp till 50 % av
sin stadigvarande bostad.
2001/02:Sk366 av Anders Karlsson och Bengt
Silfverstrand (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om integrationen i
Öresundsregionen.
2001/02:Sk367 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att främja integrationen i
Öresundsregionen gällande arbete och boende.
2001/02:Sk375 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Tomas Högström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förslag till sådan ändring
i berörd lagstiftning att rätten till skatteavdrag
för arbetsrum i bostaden utvidgas.
2001/02:Sk376 av Peter Pedersen (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att höja reseavdraget
avseende arbetsresa med egen bil till 20 kr/mil.
2001/02:Sk377 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen begär att regeringen låter utreda
glesbygdens villkor och införande av ett särskilt
glesbygdsavdrag.
2001/02:Sk381 av Kent Olsson och Ingvar Eriksson
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning angående
idrottskonto för elitidrottare.
2001/02:Sk382 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en
skattereducering på hushållsnära tjänster.
2001/02:Sk384 av Margit Gennser (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att styrkta gåvor/bidrag
upp till ett belopp på 25 000-50 000 kr för
information och upplysning inför en folkomröstning
skall vara avdragsgilla vid beskattningen av fysiska
personer.
2001/02:Sk387 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förslag om avdragsrätt för
vissa gåvor till ideellt och humanitärt arbete.
2001/02:Sk388 av Lennart Kollmats och Karin Pilsäter
(fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett reformerat
beskattningssystem för förmånsbilar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förmånsbeskattning
och privatimporterade bilar.
2001/02:Sk390 av Inga Berggren och Maud Ekendahl
(m):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om att bilens anskaffningspris skall ligga
till grund för bilförmånen.
2001/02:Sk391 av Cristina Husmark Pehrsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skatternas och bidragens
betydelse för inlåsningseffekt och minskat
handlingsutrymme.
2001/02:Sk392 av Cristina Husmark Pehrsson och
Margareta Cederfelt (m):
Riksdagen begär hos regeringen en utredning om hur
regler för sponsring kan förändras så att det blir
möjligt för enskilda såväl som för företag att genom
avdragsrätt värna och stödja ideella organisationers
sociala arbete i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2001/02:Sk412 av Anne-Katrine Dunker och Berit
Adolfsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen sägs om förenklad hantering och
skattereduktion.
2001/02:Sk423 av Åsa Torstensson och Marianne
Andersson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avskaffandet av
gränsregionala hinder.
2001/02:Sk425 av Tuve Skånberg och Harald Bergström
(kd):
Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan
om skatteavdrag för gåvor till ideella föreningar
och liknande ändamål.
2001/02:Sk428 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om begränsningar för
förmånstagare till pensionsförsäkringar.
2001/02:Sk432 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m, kd, c,
fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förslag till sänkt skatt på
hushållsnära tjänster.
2001/02:Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnomsorgskonto
och rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkning av
skatten på hemnära tjänster.
2001/02:Sk436 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om de ideella
välfärdsinsatsernas vikt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om skatteavdrag
för gåvor till ideella organisationer för
nationell välfärdsverksamhet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
bör låta utreda hur ett system för avdrag för
gåvor till ideella organisationers nationella
välfärdsinsatser bör se ut.
2001/02:Sk439 av Ingrid Burman m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av den
skatterättsliga lagstiftningen vad avser
beskattningen av ideella skadestånd i arbetslivet
enligt vad i motionen anförs.
2001/02:Sk442 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till höjning av grundavdrag på barns ränteinkomster.
2001/02:Sk450 av Anders Sjölund (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om otillbörlig
kommunal konkurrens.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av finansieringsansvaret för
skola och äldreomsorg.
4. Riksdagen beslutar om ändring av bilavdraget för
arbetspendling.
2001/02:Sk456 av Kristina Zakrisson och Monica Öhman
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om harmonisering av
skatteregler vid arbete inom Norden.
2001/02:Sk460 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
inkomstskattesystemet.
2001/02:Sk461 av Per Rosengren m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avdragsrätt för dubbel
bosättning vid permanent arbete fr.o.m. inkomståret
2003.
2001/02:Sk463 av Claes Stockhaus (v):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag enligt vad i motionen anförs om nya
avdragsregler för pensionsförsäkringar.
2001/02:Sk465 av Rune Berglund och Berit Andnor (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att frågorna om
arbetspendling och dubbel bosättning bör prövas i
kommande budgetarbete.
2001/02:Sk479 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd, s, m, v,
c, fp, mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
gränsen för skattefri plockning.
2001/02:Sk486 av Raimo Pärssinen och Sinikka Bohlin
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att frågorna om arbetspendling och dubbel bosättning
bör prövas i kommande budgetarbete.
2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c):
38. Riksdagen beslutar att slopa skattelättnaden för
utbyggnad av bredband.
2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att slopa den
statliga skatten för inkomst av tjänst.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om slopande av
värnskatten.
2001/02:Ju238 av Henrik Westman (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kostnader för
ordning och säkerhet skall vara avdragsgilla.
2001/02:U316 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om det ideella
biståndets vikt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om avdrag för
gåvor till ideella organisationer för
internationella biståndsprojekt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
bör låta utreda hur ett system för avdrag för
gåvor till ideella biståndsorganisationer bör se
ut.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att en
lagreglering av hur stora kostnader en
insamlingsstiftelse får ha bör införas.
2001/02:U328 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att snarast
presentera ett förslag om avdragsrätt för gåvor
till internationell biståndsverksamhet.
2001/02:Sf390 av Margit Gennser m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en avdragsrätt
på 50 000 kr per år i den kommunala beskattningen
införs för styrkta barnomsorgskostnader.
2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hushållstjänster.
33. Riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för
styrkta barnomsorgs-kostnader i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2001/02:Sf397 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett utökat
barnstöd i form av sänkt skatt för barnfamiljer.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skattereduktion
för hushållsnära tjänster.
2001/02:Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en avdragsrätt
på 50 000 kr per år i den kommunala beskattningen
införs för styrkta barnomsorgskostnader under hela
förskoleperioden.
2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om minskade
skattebelastning för pensionärer.
2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en barnrabatt i
form av en förvärvsrabatt på 100 kr i månaden per
barn.
2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad makt över den
egna inkomsten genom lägre inkomstskatter.
2001/02:Kr279 av Agne Hansson m.fl. (c):
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av ett
idrottskonto för elitidrottsutövare.
2001/02:Kr339 av Kent Olsson m.fl. (m):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja
grundavdraget.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
förvärvsavdrag.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att slopa såväl
den statliga inkomst- som förmögenhetsskatten.
2001/02:Ub260 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):
11. Riksdagen begär att regeringen snarast skall
återkomma till riksdagen med ett förslag om
individuella kompetenskonton.
2001/02:Ub430 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återinföra
uthyrning av del av bostad skattefritt.
2001/02:Ub533 av Per-Richard Molén m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de ekonomiska
förutsättningarna för arbete och företagande.
2001/02:T466 av Johnny Gylling m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
skatteavdragskonstruktion för bredband.
2001/02:MJ290 av Gunnel Wallin och Eskil Erlandsson
(c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att upp till 12-15
bisamhällen bör betraktas som hobbyodling och
befrias från skatteredovisningsskyldighet.
2001/02:MJ420 av Göte Jonsson m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en allmän
fiskevårdsavgift inte bör införas.
2001/02:MJ423 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att höja
reseavdragen.
2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett mer
miljörelaterat skatte- och avgiftssystem kopplat
till generella skattesänkningar på arbete.
2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fortsatt grön
skatteväxling.
2001/02:N218 av Ulf Nilsson (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändring av
skatteavtalet och om rätt till avdragsrätt för
broavgifter.
2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de svenska
skatternas roll för ökad tillväxt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av sänkta
skatter på hemnära tjänster.
2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkta skatter.
2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reseavdraget
bör breddas.
2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):
3. Riksdagen beslutar att inkomst från uthyrning av
del i stadigvarande bostad skall vara skattefri i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning för att se över möjligheten att införa
avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar inom
den sociala ekonomin.
2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
möjligheten för anställda att skattefritt spara
till start av företag.
2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om sänkta skatter och avgifter i enlighet
med vad som anförs i motionen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
krafttag mot svartjobben.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till åtgärder för att stimulera
tjänstesektorn i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl. (kd):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
kvittning av förluster mot inkomst av tjänst.
2001/02:N373 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkt skatt för
köp av hushållstjänster.
2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beskattningen av
hushållstjänster för att öka kvinnors möjlighet
till karriär.
2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att utforma
ett skattesystem som förbättrar kvinnors
möjligheter att ta del av löneförmåner.
2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
6. Riksdagen beslutar införa en skattereduktion på
50 % för privatpersoners betalning av
arbetskraftskostnaden inom hushållsnära tjänster,
upp till 25 000 kr per år.
9. Riksdagen beslutar om rätt till avdrag för alla
former av barnomsorg, upp till 50 000 kr per barn
och år.
2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ändring i kommunalskattelagen som
innebär att resa till och från dagis får räknas in
i resan till och från arbetet och därmed berättiga
till avdrag.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
skattereduktion för hushållsnära tjänster.
2001/02:A246 av Maria Larsson m.fl. (kd):
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till införande av utbildningskonto.
2001/02:A248 av Sten Tolgfors (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
inkomstbeskattningens betydelse för människors
möjlighet att styra sin arbetstid.
2001/02:A318 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kunna leva på
sin lön.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
barnomsorgspeng/konto och styrkta
barnomsorgskostnader.
2001/02:Bo225 av Knut Billing m.fl. (m):
1. Riksdagen beslutar att inkomst från uthyrning av
del i stadigvarande bostad skall vara skattefri i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):
3. Riksdagen beslutar att möjliggöra skattefri
uthyrning av del i stadigvarande bostad.