Riksdagens revisorers förslag omuppehållstillstånd för asylsökande

Sammanfattning

Utskottet  behandlar  i  detta betänkande Riksdagens
revisorers     förslag     2001/02:RR16     angående
uppehållstillstånd för asylsökande  jämte  en motion
väckt med anledning av förslaget.
Riksdagens  revisorer har granskat tidsåtgången  i
asylprocessen  och   därmed  sammanhängande  frågor.
Granskningen   har   omfattat   den   administrativa
hanteringen  av ärenden  om  uppehållstillstånd  för
asylsökande  och   syftat   till  att  beskriva  och
förklara  asylprocessen,  att  mäta  tidsåtgången  i
denna  process samt att söka förstå  orsakerna  till
fördröjningar  av  handläggningen  och finna möjliga
åtgärder  som kan förbättra situationen.  Resultatet
av    granskningen     presenteras    i    rapporten
Uppehållstillstånd  för  asylsökande    tidsåtgång,
kostnader, reformarbete. Revisorerna  lämnar förslag
rörande  tidsåtgång,  resursfrågor,  anslagsstruktur
och en årlig rapport om asylfrågorna.
Utskottet   föreslår   att   riksdagen   gör   ett
tillkännagivande  till  regeringen om ett förbättrat
underlag   för   bedömning   av   behovet   av   och
utnyttjandet    av   resurser   för   asylprocessen.
Utskottet  tillstyrker   därmed   delvis  Riksdagens
revisorers förslag. Motionen får anses  i  viss  mån
tillgodosedd och avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



Riksdagens revisorers förslag

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  utskottet  anfört  om  ett  förbättrat
underlag   för   bedömning   av   behovet   av   och
utnyttjandet  av  resurser för asylprocessen. Därmed
bifaller  riksdagen   delvis  Riksdagens  revisorers
förslag och avslår motion 2001/02:Sf23.



Stockholm den 18 april 2002


På socialförsäkringsutskottets vägnar


Berit Andnor

Följande ledamöter har  deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Maud Björnemalm  (s), Rose-Marie Frebran
(kd),  Gustaf  von  Essen (m), Göran  Lindblad  (m),
Lennart Klockare (s),  Ronny  Olander (s), Sven-Erik
Sjöstrand (v), Kerstin-Maria Stalin  (mp),  Birgitta
Carlsson  (c),  Mona Berglund Nilsson (s), Margareta
Cederfelt (m), Göte Wahlström (s), Björn Leivik (m),
Kalle Larsson (v) och Désirée Pethrus Engström (kd).

2001/02

SfU13

Utskottets överväganden



Riksdagens revisorers förslag


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör göra  ett tillkännagivande till
regeringen  om  ett förbättrat  underlag  för
bedömning av behovet  av  och utnyttjandet av
resurser för asylprocessen.  Därmed  bifalles
delvis  revisorernas förslag. Motionen  är  i
viss mån tillgodosedd och bör avslås.

Revisorerna


Den   granskning   som   ligger   till   grund   för
revisorernas  förslag  har  redovisats  i  rapporten
Uppehållstillstånd  för  asylsökande    tidsåtgång,
kostnader,    reformarbete    (rapport   2001/02:6).
Rapporten,   som   publicerats   i   oktober   2001,
innehåller  bl.a.  en  systematisk  beskrivning   av
asylprocessen,  en statistisk analys av tidsåtgången
i asylprocessen och ett antal fallstudier. Rapporten
har remissbehandlats.  Syftet  med  granskningen har
varit  att beskriva och förklara asylprocessen,  att
mäta tidsåtgången  i  denna process samt att försöka
förstå     orsakerna    till    fördröjningar     av
handläggningen  och  finna  möjliga åtgärder som kan
förbättra situationen.

Revisorerna   har   i  granskningen   funnit   att
tidsåtgången i asylprocessen  fortfarande  är  långt
från  målet  på sex månaders handläggningstid i både
första och andra  instans. Faktorer som har påverkat
utvecklingen är enligt revisorerna bl.a. att antalet
asylsökande ökat kraftigt  liksom svårighetsgraden i
ärendena, att resurstillskotten  har varit mindre än
ökningen av antalet asylsökande och att förändringar
i  det internationella regelverket  har  komplicerat
handläggningen.  Emellertid har omorganisationer och
utvecklingsarbete   inom   Migrationsverket   enligt
revisorerna   verkat   för   ökad   effektivitet   i
handläggningen.  Den  ökade produktiviteten har dock
inte varit tillräcklig för att uppväga både de ökade
svårigheterna     och     en     förkortning      av
handläggningstiderna.
Inledningsvis  påpekar  revisorerna att regeringen
bör  försöka lösa frågan om  handläggningstiderna  i
asylprocessen  på  ett mera aktivt sätt än hittills.
Bland annat anser revisorerna  att  systemet  med ny
ansökan i utlänningsärenden, där antalet möjliga nya
ansökningar  inte  är  begränsat,  i  sig  medför en
tendens  till  utdragna  förlopp.  Revisorerna utgår
från att denna fråga uppmärksammas av  regeringen  i
det   nu   pågående   beredningsarbetet  rörande  ny
instans- och processordning i utlänningsärenden. När
det  gäller  tidsåtgången   vid   verkställandet  av
avvisningsbeslut  anser  revisorerna   att  snabbare
verkställighet i vissa fall är en förutsättning  för
att  asylprocessen  skall kunna avslutas inom rimlig
tid. Revisorerna anser att det finns möjligheter att
förenkla        och       förbättra        nuvarande
handläggningsrutiner.  Därutöver  menar  revisorerna
att  lagstiftningen  kan behöva ses över, bl.a.  när
det gäller reglerna för  asylsökande  som  inte  kan
återvända  hem  på  grund  av att hemlandet inte tar
emot sina egna medborgare.
Revisorerna anför att inom det migrationspolitiska
området är kortsiktigheten i resurstilldelningen det
största       problemet.       Begränsningar       i
anslagstilldelningen    till    asylprövning     får
kostnadsdrivande  effekter  på  flera  andra  anslag
under   flera   år  framåt.  Revisorerna  anser  att
anslagskonstruktion,      anslagstilldelning     och
statsmakternas kontroll bör  stödja  ett långsiktigt
och        effektivt       resursutnyttjande       i
statsförvaltningen. Revisorerna är kritiska till att
begreppen förvaltningsanslag  och  sakanslag används
på  ett  missvisande  sätt  och anser att  begreppet
förvaltningsanslag  bör  renodlas   till   att  avse
administrativa   uppgifter.  Asylprövning  kan  inte
sägas  utgöra  administration   och  borde  därför
enligt    revisorerna    inte    finansieras    över
förvaltningsanslaget.  Revisorerna  rekommenderar  i
stället  att  ett  nytt sakanslag  för  asylprövning
införs för Migrationsverket.  Detta  sakanslag skall
användas  uteslutande för de s.k. asylenheterna  och
medelstilldelningen   utökas  så  att  en  nödvändig
förstärkning av asylenheternas  verksamhet  kan  äga
rum.   Förslaget,  som  syftar  till  att  nedbringa
handläggningstiderna  för asylärenden och därmed den
tid      de      asylsökande      tillbringar      i
mottagningssystemet,   skulle  möjliggöra   så   god
kontroll att en tillräcklig  ökning  av anslaget kan
bli möjlig. Minskar antalet ej avgjorda  asylärenden
kan  anslaget  åter  minskas. Revisorerna anser  att
verksamhetens omfattning  genom  särredovisning  kan
styras i bägge riktningarna. Ett nytt sakanslag till
asylprövning   kan   även   enligt  revisorerna  öka
riksdagens möjligheter att följa utgiftsutvecklingen
inom  migrationsområdet. Revisorerna  anför  att  en
formell  invändning mot förslaget är att den innebär
en återgång  till  ett  äldre  system med ett större
inslag av öronmärkta anslag. Revisorerna  anser dock
att en sådan återgång i detta fall är befogad.
Revisorerna  anser att en samlad årlig rapport  om
asylfrågorna från Migrationsverket är av mycket stor
betydelse,  både   för  asylfrågornas  behandling  i
Regeringskansliet och för riksdagens möjligheter att
följa   och   bedöma   dessa   frågor.   Regeringens
rapportering till riksdagen  är  enligt  revisorerna
beroende  av  det  underlag  som  tillhandahålls  av
Migrationsverket, varför verket har ett mycket stort
ansvar  för att genomföra, förklara  och  presentera
kvalificerade  analyser  på  sitt verksamhetsområde.
Antalet asylsökande per årgång bör redovisas, liksom
tidsåtgången  i  olika  delar av  asylprocessen  per
årgång asylsökande med fördelning  på  kvartiler. En
analys  av  orsakerna  till  fördröjningar  och   en
redovisning   av   arbetet  för  effektivisering  av
handläggningen  är  också   angelägen.  Arbetet  med
kvalitetsutveckling av asylutredningarna  bör  också
enligt  revisorerna  beskrivas  i  detta sammanhang.
Revisorerna anser att regeringen bör begära en årlig
rapport från Migrationsverket med en  samlad  analys
fem år bakåt i tiden av frågor rörande asylprocessen
och  att  regeringen  för  riksdagen bör redovisa en
fördjupad analys av asylfrågorna  i  samband med sin
årliga  resultatskrivelse  till  riksdagen  för  det
aktuella utgiftsområdet.

Motion


I motion Sf23 av Per Bill m.fl. (m)  anförs  att  en
lång  väntetid  är  till  men  för  den enskilde och
försvårar inträdet i det svenska samhället. Målet om
sex  månaders  handläggningstid  har inte  uppnåtts.
Enligt      motionärerna      har      de      långa
handläggningstiderna   orsakats   av   att   antalet
asylsökande    har    ökat    kraftigt    samt   att
resurstilldelningen till Migrationsverket har  varit
otillräcklig       och      verksamheten      därmed
underfinansierad.    Även    dagens    regler    för
anslagsanvändning   är   enligt    motionärerna   en
anledning   till   de   långa  handläggningstiderna.
Motionärerna anser att det  krävs  ökad flexibilitet
för  Migrationsverket och en mindre byråkratisk  syn
på anslagsanvändningen  men att man inte nu bör låsa
sig  för  en  specifik  modell.   Det  krävs  enligt
motionärerna mer resurser till Migrationsverket  och
det  bör finnas en hög beredskap att skjuta till mer
pengar vid behov.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   ser   positivt   på  den  genomgång  som
Riksdagens   revisorer  gjort  av   hanteringen   av
asylärendena  i  syfte  att  beskriva  och  förklara
asylprocessen, att mäta tidsåtgången i denna process
samt att söka förstå orsakerna till fördröjningar av
handläggningen  och  finna  möjliga åtgärder som kan
förbättra       situationen       och       förkorta
handläggningstiderna. Revisorerna lämnar förslag  på
vissa    områden,   bl.a.   gällande   tidsåtgången,
resursfrågor,  anslagsstruktur  och en årlig rapport
om asylfrågorna.

Långa  handläggningstider i utlänningsärenden  har
länge varit  ett problem, och utskottet har därför i
samband  med budgetbehandlingen  hösten  2000  (bet.
2000/01:SfU2)   särskilt  granskat  utvecklingen  av
handläggningstiderna inom såväl Migrationsverket som
Utlänningsnämnden.   Vad  gäller  asylärenden  kunde
utskottet  konstatera att  handläggningstiderna  hos
båda myndigheterna  i många fall låg över de mål som
angivits  i  regleringsbreven.  Med  utgångspunkt  i
Migrationsverkets   bedömning   av   bl.a.   antalet
asylsökande   nödgades   utskottet   konstatera  att
handläggningstiderna för, i första hand, asylärenden
skulle komma att öka ytterligare, men även att andra
ärendegrupper   kunde   bli   drabbade   med  längre
väntetider   som   följd.   I   betänkandet   angavs
emellertid       att       Migrationsverket      och
Utlänningsnämnden föreslogs  få  en  förstärkning av
anslagen  för  att  upprätthålla  målen  vad  gäller
handläggningstiderna.   Därtill   angavs   att   det
förväntade  antalet asylsökande dock var osäkert och
att olika händelser,  i  första hand i omvärlden men
även  i  Sverige  t.ex.  i  form   av  praxisbeslut,
kraftigt  kan påverka antalet ansökningar.  Särskilt
vid  ett ökat  antal  ansökningar  måste  frågan  om
tilläggsbudget  aktualiseras, vilket emellanåt också
sker.  Även i den  då  aktuella  budgetpropositionen
föreslogs  ytterligare  medel  på  tilläggsbudget  i
syfte att bl.a. förkorta handläggningstiderna.
Utskottet ansåg emellertid att det fanns anledning
att  analysera  huruvida  de  medel  som anvisas för
migrationspolitiken   används   rationellt.    Långa
handläggningstider   blir   särskilt   kostsamma   i
asylärenden,  inte  bara  på grund av att de sökande
under     tiden     vistas    i    Migrationsverkets
mottagningssystem,  utan   också  på  grund  av  den
psykiska  press som sökandena  under  tiden  tvingas
leva under.  Även  personalen  vid  Migrationsverket
påverkas  av detta och den stress som  det  för  med
sig.  Vad gäller  de  direkta  utgifterna  som  lång
handläggningstid  medför  nämndes  att för varje dag
som  tiden för boende i anläggning eller  s.k.  eget
boende  kan  förkortas  görs  en besparing på medlen
inom anslaget 12:2 Mottagande av asylsökande med 200
kr, vilket var den beräknade dygnsmedelkostnaden  år
2001   för   personer   i  mottagningssystemet.  Med
utgångspunkt från att i genomsnitt 6 000 asylsökande
väntar på beslut skulle detta  medföra  en besparing
på  nämnda  anslag,  senast  följande  år,  med  1,2
miljoner   kronor   för   varje   dags  förkortning.
Migrationsverket     hade     uppgivit    att     om
anslagskonstruktionen  så  medgav  skulle  resurser,
främst i form av personal, från  mottagningssystemet
kunna användas vid ökad inströmning  av  asylsökande
varvid  kostnaderna för mottagandet då skulle  kunna
minska, även  om  besparingen  uppkommer  med  någon
tidsförskjutning.
Utskottet ansåg att det borde vidtas åtgärder  för
att få till stånd ett bättre utnyttjande av de medel
som anvisas för migrationspolitiken. I en verksamhet
som kan fluktuera snabbt och där det är av stor vikt
med  tidiga insatser måste den ansvariga myndigheten
kunna   utnyttja  de  samlade  resurserna  på  bästa
möjliga  sätt.  Utskottet  ansåg  att  regeringen  i
samband med  den  ekonomiska  vårpropositionen  2001
borde   redovisa   ett   sätt   att  möjliggöra  ett
flexiblare     utnyttjande     av    anslagen     på
migrationsområdet,  då i första hand  anslagen  12:1
och  12:2.  Detta  gav  riksdagen   som  sin  mening
regeringen till känna.
I vårpropositionen 2001 (prop. 2000/01:100 s. 122)
redovisade regeringen att flexibilitet i första hand
finns inom anslagen genom möjligheten  att  utnyttja
anslagskredit  respektive  anslagssparande samt  att
regeringen två gånger per år  i tilläggsbudgeten kan
föreslå omprövningar. För det andra är det en viktig
princip att förvaltningsanslag  och  sakanslag skall
hållas åtskilda. Syftet med detta är att  underlätta
styrningen   av   förvaltningen  och  att  anslagets
ändamål skall vara  tydliga  för  såväl  riksdag som
regering.     Regeringen     angav     vidare    att
anslagsstrukturen    inom    migrationsområdet    är
konstruerad        så       att       myndigheternas
förvaltningsutgifter och övriga utgifter hålls isär.
Regeringen ansåg att  det då inte fanns behov av att
lägga  fram  förslag  till  särskilda  åtgärder  med
anledning av utskottets nämnda initiativ.
I   sitt   yttrande  till   finansutskottet   över
vårpropositionen (yttr. 2000/01: SfU5y) konstaterade
utskottet att,  eftersom  ett flexiblare utnyttjande
av  medlen för området rymdes  inom  den  föreslagna
utgiftsramen, de närmare villkoren för anslagen 12:1
och 12:2  skulle  bli  aktuella  först i samband med
budgeten  för  2002. Utskottet underströk  dock  att
prioriteringar  inom  andra  områden  också  kan  få
betydelse för detta utgiftsområde.
I samband med behandlingen  av  budgeten  för 2002
angavs     i     betänkande     2001/02:SfU2     att
Migrationsverkets förvaltningsanslag skulle ökas med
ca  50  miljoner  kronor  från  år  2002,  något som
utskottet   välkomnade.   Utskottet   uttalade   att
Migrationsverket  genom  denna  längre planeringsram
fick     bättre     förutsättningar     att    korta
handläggningstiderna  och  därigenom  påverka   även
kostnaderna  i  mottagandesystemet.  Utskottet ansåg
emellertid,  mot  bakgrund  av  det  markant   ökade
antalet   öppna   ärenden   och  det  ökade  antalet
asylsökande, att ett eventuellt behov av ytterligare
medel  genom  tilläggsbudget borde  övervägas  redan
under  våren  för   att   på   så   sätt  underlätta
Migrationsverkets  planeringsmöjligheter.  Utskottet
såg även positivt på  ökningen av Utlänningsnämndens
anslag  med  5  miljoner  kronor  och  noterade  att
nämnden under de senaste åren kunnat minska balansen
av äldre ärenden. Därutöver uppmärksammade utskottet
bl.a.  tidsåtgången  för verkställighetsärenden  som
överlämnats  till  polisen.   Utskottet   ansåg  det
emellertid  svårt  att  dra  några slutsatser av  de
inhämtade uppgifterna om verkställighet.
Utskottet  har  i  betänkande  2001/02:SfU2   även
uttalat  att  handläggningen av asylärenden under en
lång    följd    av   år    har    kritiserats    ur
rättssäkerhetssynpunkt,    inte    bara    för   att
handläggningstiderna varit långa, utan även  för att
insynen  i processen från såväl parter som allmänhet
varit dålig.  Utskottet  ansåg  det mycket angeläget
att förbättringar i asylprocessen snarast genomförs.
Utskottet  föreslog  ett  tillkännagivande   om  att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen  med
ett förslag till en ny instans- och processordning i
utlänningsärenden,   vilket  också  blev  riksdagens
beslut. Utskottet har  informerats om att regeringen
avser att förelägga riksdagen propositionen om en ny
instans- och processordning under hösten 2002.
Utskottet noterar att  regeringen i tilläggsbudget
för  2002  för utgiftsområde 8  föreslår  att  bl.a.
anslagen 12:1  Migrationsverket,  12:2 Mottagande av
asylsökande  respektive 12:5 Utlänningsnämnden  ökas
med 60 miljoner, 560 miljoner respektive 20 miljoner
kronor.  Regeringen   anför   att   enligt  aktuella
prognoser kommer antalet asylsökande  att  överstiga
tidigare  gjorda  bedömningar  främst  på  grund  av
Sveriges operativa inträde i Schengensamarbetet, men
också på grund av andra faktorer som ligger  utanför
Schengensamarbetet (prop. 2001/02:100).
Utskottet vill framhålla att antalet asylsökande i
högsta   grad   beror   på   omvärldsfaktorer,  dvs.
händelser  i andra länder som medför  att  människor
behöver söka  skydd  i vårt land. Detta medför i sin
tur att antalet asylsökande  snabbt  kan  förändras.
Förändringar   i   omvärlden   kan   också   medföra
förändringar  avseende  från  vilka  länder  de  nya
asylsökandena  kommer  och  de  skäl  för  skydd som
åberopas. Omvärldsfaktorer kommer således i hög grad
att  avgöra  behovet av resurser för att ta emot  de
asylsökande  och   behandla  deras  asylansökningar.
Utskottet vill härvid  understryka  att  även vid en
kraftig ökning av antalet asylsökande är det viktigt
att  de alla får ett bra och värdigt mottagande  och
att deras ärenden behandlas med högt ställda krav på
rättssäkerhet.
Av det  anförda  framgår  att  det  är viktigt men
också   mycket   svårt   att   göra  prognoser  över
utvecklingen  av i första hand antalet  asylsökande.
De analyser som  behöver göras för att på bästa sätt
anpassa   anvisade   medel    till   den   fortsatta
verksamheten måste så långt som möjligt även avse en
värdering av omvärldsfaktorer.  Även  om prognoserna
förbättras   kommer   Migrationsverket   dock   även
fortsättningsvis  att  löpande  behöva redovisa  den
aktuella  arbetssituationen samt nya  prognoser  för
regeringen.  Revisorernas  förslag  avser  bl.a. att
Migrationsverket  årligen skall redovisa detaljerade
uppgifter för de senaste  fem åren. Sådana uppgifter
torde  enligt  utskottets  mening   vara  av  större
intresse när det gäller att följa upp  och utvärdera
verksamheten än när det gäller att göra  bedömningar
för framtiden.
Utskottet anser i likhet med revisorerna  att  det
är  nödvändigt  att anlägga ett flerårigt synsätt på
resursfördelningen  till  migrationspolitiken.  Inte
minst  i  asylprövningen, där det måste ställas höga
krav på personalens kompetens, finns det gränser för
hur mycket verksamheten med kort varsel kan utökas.
När det gäller  revisorernas  förslag  om ett nytt
sakanslag  för  just asylprövning är utskottet  inte
övertygat om att  det  är  rätt väg. En renodling av
Migrationsverkets förvaltningsanslag  till  att avse
administration  borde medföra att all ärendeprövning
bryts  ut till separata  anslag.  Hur  detta  skulle
medföra  en  ökad  flexibilitet  är  svårt  att  se.
Möjligheterna  för  riksdag och regering att granska
effektiviteten  i  resursutnyttjandet   skall   inte
behöva   vara   sämre  om  ett  anslag  avser  såväl
sedvanlig  administration   som  ärendehandläggning.
Utskottet  noterar  att även motionärerna  i  motion
Sf23 anser att man inte  nu  bör  låsa  sig  för  en
specifik  modell.  Utskottet  vill  tillägga att det
inom     statsförvaltningen    också    pågår    ett
förändringsarbete när det gäller ekonomisk styrning.
Det s.k. VESTA-projektet,  som syftar till att skapa
förutsättningar för en effektivare  styrning  av den
statliga  verksamheten,  har  lämnat  en rad förslag
rörande       budgetering,      redovisning      och
anslagskonstruktion.
Utskottet delar  revisorernas  bedömning att såväl
regering  som  riksdag  måste kunna kontrollera  att
statsförvaltningen hanterar  anslagna  medel  på ett
effektivt  sätt. Utskottet anser emellertid att  det
får  ankomma   på   regeringen   att  i  dialog  med
Migrationsverket   avgöra   vilket   underlag    som
Migrationsverket  bör  ta  fram.  När det gäller det
underlag riksdagen behöver för att ta ställning till
kommande resursbehov men även för att  följa upp och
utvärdera redan fattade beslut kan anföras följande.
Information      om      Migrationsverkets     och
Utlänningsnämndens hantering av asylärenden lämnas i
dag i budgetpropositionen och den skrivelse om asyl-
och  migrationspolitiken som  regeringen  årligen  i
anslutning   till  budgetpropositionen  lämnar  till
riksdagen. Riksdagen kan även få information om mål-
och      resultatuppfyllelsen       genom      bl.a.
Migrationsverkets       och       Utlänningsnämndens
årsredovisningar     och     budgetunderlag     samt
Migrationsverkets kvartalsrapporter.
Riksdagen  har  beslutat  att  regeringen  årligen
skall   lämna   en   resultatskrivelse   för   varje
utgiftsområde  till  riksdagen i syfte att förbättra
riksdagens möjligheter  att  arbeta  med uppföljning
och    utvärdering    i    budgetsammanhang    (bet.
2000/01:KU23,  rskr.  2001/01:273276). Skrivelserna
behöver inte innehålla en heltäckande redovisning av
utgiftsområdet  utan  det   kan  vara  fråga  om  en
fördjupad  redovisning  och  analys   av   vissa  av
verksamheterna  inom  utgiftsområdet. I skrivelserna
bör  resultaten  för  olika  verksamheter  under  de
senaste åren redovisas  och  ställas i relation till
målen   för   verksamheterna  och  till   förbrukade
resurser.  Revisorerna   anser  att  regeringen  bör
redovisa  en  fördjupad  analys  av  asylfrågorna  i
samband   med  sin  årliga  resultatskrivelse   till
riksdagen för det aktuella utgiftsområdet. Utskottet
anser att det  vore  mycket  värdefullt med en sådan
redovisning men att det i första hand får ankomma på
regeringen att bedöma om en sådan  fördjupad  analys
bör ske årligen. Den information som behövs för  att
ta   ställning   till   budgeten   måste  regeringen
naturligtvis redovisa för riksdagen senast i samband
med budgetpropositionen. Skulle det  därutöver  blir
fråga  om  en  årlig redovisning kan en sådan enligt
utskottet  ske  i   form   av   en   utvidgning  och
fördjupning  av  den  nuvarande migrationsskrivelsen
som  lämnas i anslutning  till  budgetpropositionen.
När det  gäller asylområdet är det enligt utskottets
mening   viktigt   att   informationen   återspeglar
helheten  i   asylprocessen,   från   ansökan   till
verkställighet  och  återvändande, och därmed täcker
verksamheten      vid      Migrationsverket      och
Utlänningsnämnden men så långt  möjligt  även övriga
berörda      myndigheter     som     polisen     och
utlandsmyndigheterna.
Vad utskottet  anfört  om  ett förbättrat underlag
för  bedömning  av  behovet av och  utnyttjandet  av
resurser för asylprocessen  bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
I  helhetssynen  ingår således även verkställighet
av beslut om avvisning  och  utvisning.  Revisorerna
påtalar att en snabbare verkställighet i vissa  fall
är  en  förutsättning  för  att  asylprocessen skall
kunna  avslutas  inom  rimlig  tid.  Utskottet  vill
understryka vikten av att finna en lösning  när  det
gäller utlänningar som inte kan återvända hem därför
att  hemlandet  inte  tar emot sina egna medborgare.
Utskottet har tidigare  behandlat motioner som tagit
upp detta (se senast bet. 1997/98:SfU9) och då bl.a.
erinrat om att det enligt Europakonventionen innebär
en kränkning av de mänskliga rättigheterna att vägra
en medborgare att komma till  sitt  land.  Utskottet
ansåg  att det därför fanns anledning för regeringen
och  de  tillämpande   myndigheterna   att  särskilt
uppmärksamma den besvärliga situation som  uppkommer
även för den som skall avlägsnas.
Som  revisorerna  anger  finns  ett samband mellan
frågan om s.k. nya ansökningar och  möjligheten  att
verkställa  ett  beslut om avvisning. Detta är också
en  fråga  som  Kommittén   om   ny   instans-   och
processordning   i   utlänningsärenden   (NIPU)  har
behandlat i sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i
asylärenden (SOU 1999:16). Av betänkandet,  som  för
närvarande  bereds  inom  Regeringskansliet, framgår
att   det   kan   finnas   praktiska    hinder   för
verkställighet,   exempelvis   när   det   land  dit
avvisning  eller  utvisning skall ske vägrar att  ta
emot utlänningen. Kommittén,  som  anför  att  denna
situation  i  dag  inte  är  klart  reglerad  i lag,
föreslår vissa ändringar i utlänningslagen.
Regeringen  har  just  beslutat  att  tillkalla en
särskild  utredare  med  uppgift  att  redovisa  hur
bestämmelserna om avvisning till annat land i 8 kap.
5 § andra stycket utlänningslagen har tillämpats och
vid  behov  lägga  fram  förslag  så att lagen  blir
tydligare (dir. 2002:43). En fördjupad granskning av
gällande rutiner skall också genomföras. Utredningen
skall redovisa sitt uppdrag senast  den  20 december
2002.
Riksdagens   revisorer   har  även  upprättat   en
informationsrapport,  Avvisningar   och  utvisningar
(2001/02:2),  i  syfte  att belysa hur myndigheterna
normalt  genomför  och verkställer  avvisningar  och
utvisningar samt hur kontrollen och uppföljningen av
denna myndighetsutövning  genomförs. Revisorerna har
inte  funnit  stöd  för  att  myndigheterna  normalt
verkställer avvisnings- och utvisningsbeslut  på ett
sätt  som  avviker  från uppsatta regler och normer.
Revisorerna har inte  heller  funnit indikationer på
att kontrollen av verkställigheten är otillräcklig.
Utskottet     anser     sammanfattningsvis     att
revisorernas    granskningsrapport    innebär    ett
värdefullt underlag  för  det fortsatta arbetet. Som
framgått ovan instämmer utskottet  i många avseenden
med de bedömningar revisorerna gjort.  Vad utskottet
ovan anfört om ett förbättrat underlag för bedömning
av  behovet  av  och  utnyttjandet  av resurser  för
asylprocessen bör, som redan nämnts,  riksdagen  som
sin   mening   ge   regeringen   till  känna.  Något
tillkännagivande   i   övrigt   med   anledning   av
revisorernas   förslag  är  inte  påkallat.   Därmed
bifalles delvis revisorernas förslag.
Med vad utskottet anfört är motion Sf23 i viss mån
tillgodosedd. Något  tillkännagivande i enlighet med
motionen  bör däremot inte  göras,  varför  motionen
avstyrks.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Förslaget

I   Riksdagens   revisorers   förslag   2001/02:RR16
Uppehållstillstånd   för  asylsökande  föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  revisorerna  anfört under avsnitt 4.1
Tidsåtgång och reformaktiviteter.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  revisorerna  anfört under avsnitt 4.2
Resursfrågor och anslagsstruktur.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad revisorerna anfört under avsnitt 4.3.5
En årlig rapport om asylfrågorna.

Följdmotion


2001/02:Sf23 av Per Bill m.fl. (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  kortare
handläggningstider i asylprocessen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet  i
anslagsanvändningen på asylområdet.