Socialförsäkringsutskottets betänkande

2001/02:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
förslag till anslag m.m. inom utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp,
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande
frågor.
Inom utgiftsområde 10 föreslås inte några
lagändringar utan endast fördelning av medel på de
olika anslagen samt att 100 miljoner kronor av
Dagmarmedlen inom anslaget 19:1 inom utgiftsområde
10 skall få användas för finansiell samordning.
Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen två
förbättringar av bostadstillägget för pensionärer
(BTP), den första genom att ersättningsnivån för BTP
höjs med en procentenhet från 90 till 91 % av
bostadskostnaden upp till 4 500 kr, den andra genom
att åldersgränsen för när hemmavarande barn skall
anses som självförsörjande, och därmed svara för en
del av bostadskostnaden, höjs från 18 till 20 år.
Förutom för pensionärer som uppbär BTP innebär
förslagen förbättringar för vissa änkor, eftersom
änkepensionen inkomstprövas enligt motsvarande
regler. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2002. Vidare föreslår regeringen fördelning
av medel på de olika anslagen.
Inom utgiftsområde 12 föreslås att den lägsta
ersättningsnivån för de dagar i föräldraförsäkringen
som kan ersättas med sjukpenningbelopp höjs från 60
till 120 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2002. Det
föreslås också att möjligheten att få vårdbidrag
retroaktivt före ansökningsmånaden slopas fr.o.m.
den 1 januari 2002. Vidare föreslår regeringen
fördelning av medel på de olika anslagen.
Vad gäller utgiftsområde 10 tillstyrker utskottet
med vissa ändringar regeringens förslag till
medelsfördelning. Utskottet föreslår att riksdagen
skall besluta att till anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. anvisa
100 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Därmed avsätts inte några medel av
anslaget för finansiell samordning. Utskottet
förslår vidare att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att regeringen under våren
2002 bör återkomma med förslag om finansiell
samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och
sjukvården, socialtjänsten och
arbetsmarknadsmyndigheterna. Därmed tillstyrker
utskottet delvis vissa motionsyrkanden som rör
finansiell samordning. Utskottet föreslår vidare att
regeringens förslag om medelsanvisning för anslaget
19:8 Allmänna försäkringskassor ökas med 100
miljoner kronor. Motionsyrkandena i övrigt inom
utgiftsområde 10 avstyrks.
Beträffande utgiftsområde 11 tillstyrker utskottet
lagförslagen och förslagen till medelsfördelning
samt avstyrker motionsyrkandena.
Inom utgiftsområde 12 tillstyrker utskottet
lagförslagen med vissa redaktionella ändringar samt
förslagen till medelsfördelning. Utskottet avstyrker
motionsyrkandena inom utgiftsområdet.
M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda
yttranden redovisat sina respektive partiers
budgetförslag.
I ärendet finns 54 reservationer och 13 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Socialförsäkringarna
1. Principerna för socialförsäkringarna
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf235,
2001/02:Sf245 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sf310,
2001/02:Sf328 yrkande 5, 2001/02:Sf333 yrkande 5,
2001/02:Sf348 yrkandena 1-5 och 7, 2001/02:Sf378,
2001/02:Sf380 yrkandena 1-4, 2001/02:Sf393
yrkandena 2-6 och 9, 2001/02:Sf403 yrkandena 7
och 9 samt 2001/02:So637 yrkande 19.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (c)
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (mp)

2. Läkare utan gränser

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf384.
Reservation 5 (mp)

3. Homosexuella familjeförhållanden

Riksdagen avslår motion 2001/02:So495 yrkande
6.
Reservation 6 (v, mp)

4. EU-samarbetet och nationell
beslutanderätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf348 yrkande
6.

5. Öresundsregionen och
socialförsäkringssystemen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf214 och
2001/02:A390 yrkande 2.

Utgiftsområde 10

6. Sjuklön

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf231,
2001/02:Sf236, 2001/02: Sf350 och 2001/02:N323
yrkande 4.
Reservation 7 (m, kd, c, fp)
Reservation 8 (v)

7. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp

a) Bemyndigande
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2002, i fråga om
ramanslaget 19:7 Riksförsäkringsverket, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kr
efter 2002.
b) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslag inom utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
enligt utskottets förslag i bilaga 4.
Därmed bifaller riksdagen delvis propositionen
och delvis motion 2001/02:Sf375 i denna del samt
avslår motionerna 2001/02:Sf245 yrkande 3 i denna
del, 2001/02:Sf256 yrkandena 1 och 5,
2001/02:Sf309 yrkande 5, 2001/02:Sf322,
2001/02:Sf328 yrkandena 1-3, 2001/02:Sf354
yrkandena 1 och 3-9, 2001/02:Sf367 yrkandena 1, 3
och 4, 2001/02:Sf380 yrkande 5, 2001/02:Sf382,
2001/02:Sf386, 2001/02:Sf391 yrkandena 1-3,
2001/02:Sf392 yrkande 30, 2001/02:Sf393 yrkande
1, 2001/02:Sf395 yrkandena 5 i denna del, 6-8 och
10, 2001/02:Sf401 yrkande 6 i denna del,
2001/02:Sf403 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Fi293
yrkande 14, 2001/02:Fi294 yrkandena 14 i denna
del och 23, 2001/02:So620 yrkande 2 samt
2001/02:A204 yrkande 7.

8. Sjukpenninggrundande inkomst för
egenföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf265,
2001/02:Sf268, 2001/02: Sf306 yrkandena 1 och 3,
2001/02:N267 yrkande 11 och 2001/02:N316 yrkande
1.
Reservation 9 (m, c)

9. Sjukpenninggrundande inkomst för
studerande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf258,
2001/02:Sf372 och 2001/02:Sf393 yrkande 7.
Reservation 10 (mp)

10. Sjukpenninggrundande inkomst i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf257 och
2001/02:Sf301.

11. Övriga sjukförsäkringsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf203,
2001/02:Sf237, 2001/02: Sf253, 2001/02:Sf281,
2001/02:Sf290, 2001/02:Sf327, 2001/02:Sf329,
2001/02:Sf352, 2001/02:Sf369 och 2001/02:Sf403
yrkandena 3-6 och 8.
Reservation 11 (m)

12. Samverkan och finansiell samordning

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om att regeringen
under våren 2002 bör återkomma till riksdagen med
ett förslag om finansiell samordning mellan
socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2001/02:Sf262, 2001/02:Sf294, 2001/02:Sf314,
2001/02:Sf354 yrkande 2 och 2001/02:So628 yrkande
7 samt avslår motionerna 2001/02:Sf324 och
2001/02:So625 yrkande 4.
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (c, fp)

13. Kvinnors rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf213,
2001/02:Sf402 yrkande 4 och 2001/02:So626 yrkande
5.
Reservation 14 (kd, c)
Reservation 15 (mp)

14. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf234,
2001/02:Sf328 yrkandena 4 och 6, 2001/02:Sf337,
2001/02:So240 yrkande 7, 2001/02:So303 yrkandena
24-27, 2001/02:A220 yrkande 1, 2001/02:A246
yrkande 7 samt 2001/02:A247 yrkandena 1, 2, 4 och
5.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (kd)
Reservation 18 (c)
Reservation 19 (mp)

15. Förtidspensionsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf272 och
2001/02:Sf395 yrkande 14.
Reservation 20 (fp)

16. Handikappersättning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf220,
2001/02:Sf302, 2001/02: Sf312 och 2001/02:Sf316.
Reservation 21 (m)

17. Försäkringsläkare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf273,
2001/02:Sf367 yrkande 2 och 2001/02:Sf396
yrkandena 1-3 och 6.
Reservation 22 (m)
Reservation 23 (kd)

18. Dröjsmålsränta m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf202 och
2001/02:Sf210.
Reservation 24 (m, fp)

19. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf227,
2001/02:Sf229, 2001/02: Sf240, 2001/02:Sf241,
2001/02:Sf347 och 2001/02:Sf395 yrkande 12.
Reservation 25 (m)
Reservation 26 (kd)
Reservation 27 (c)
Reservation 28 (fp)

Utgiftsområde 11

20. Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom

a) Lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
b) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslagen inom
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt utskottets förslag i bilaga 4.
Därmed bifaller riksdagen propositionen och
avslår motionerna 2001/02:Sf298, 2001/02:Sf308
yrkandena 1, 2 och 5, 2001/02:Sf346,
2001/02:Sf355, 2001/02:Sf380 yrkande 6,
2001/02:Sf381, 2001/02:Sf389 samt 2001/02:Fi294
yrkande 14 i denna del.

21. Utredning av pensionärernas ekonomiska
situation

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf207.

22. Pension till gift pensionär

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf217,
2001/02:Sf230 och 2001/02:L370 yrkande 5.

23. Änkepension

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Sf39
yrkande 1, 2000/01:Sf40 yrkande 2, 2001/02:Sf201,
2001/02:Sf206, 2001/02:Sf209, 2001/02:Sf219,
2001/02:Sf239, 2001/02:Sf276, 2001/02:Sf291,
2001/02:Sf303, 2001/02: Sf313, 2001/02:Sf331 och
2001/02:A228 yrkande 2.
Reservation 29 (m, kd, fp)

24. Änklingspension

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf299.

25. Bostadstillägg vid särskilt boende

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf308 yrkande
3.
Reservation 30 (m, kd, fp)

26. Alternativ egen bostad inom
bostadstillägget

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf308 yrkande
4.
Reservation 31 (m)

27. Kvinnors beroende av bostadstillägg

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf332 yrkande
9.
Reservation 32 (v)

28. Framtida ersättningsnivå inom
bostadstillägget

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf332 yrkande
10.
Reservation 33 (v)

Utgiftsområde 12

29. Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn

a) Lagförslag
Riksdagen antar
1. regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (2001:142) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring med den ändringen att 4 kap. 6
§ andra stycket samt övergångsbestämmelsen skall
ha som utskottets förslag betecknade lydelse
enligt bilaga 3,
2. regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (2001:141) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
3. regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. av utskottet i bilaga 3 framlagt förslag till
lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799),
5. av utskottet i bilaga 3 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (2001:497) om ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799),
6. regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag.
Därmed bifaller riksdagen propositionen såvitt
avser lagförslag 2, 3 och 6 samt bifaller delvis
propositionen såvitt avser lagförslag 1, 4 och 5.
b) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslagen inom
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt utskottets förslag i bilaga 4.
Därmed bifaller riksdagen propositionen och
avslår motionerna 2001/02:Sf204, 2001/02:Sf245
yrkande 3 i denna del, 2001/02:Sf305,
2001/02:Sf307, 2001/02:Sf323, 2001/02:Sf345,
2001/02:Sf387, 2001/02: Sf390 yrkandena 1 och
4-8, 2001/02:Sf392 yrkandena 18, 28, 35 och 36,
2001/02:Sf395 yrkande 5 i denna del,
2001/02:Sf397 yrkandena 3, 4, 6 och 11,
2001/02:Sf401 yrkandena 1, 2, 4, 5, 6 i denna del
och 7-13, 2001/02:Fi294 yrkande 14 i denna del
och 2001/02:A229 yrkande 20.

30. Barnomsorgskonto

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf238,
2001/02:Sf390 yrkande 2, 2001/02:Sf392 yrkandena
26, 27 och 32, 2001/02:Sf397 yrkande 2,
2001/02:Sk288 yrkande 16, 2001/02:L370 yrkande 1,
2001/02:So304 yrkande 5, 2001/02:So637 yrkandena
2 och 17, 2001/02:Ub329, 2001/02: Ub548 yrkande
10, 2001/02:A228 yrkande 8 och 2001/02:A229
yrkande 18.
Reservation 34 (m, kd, c, fp)

31. Familjepolitikens inriktning i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf222
yrkandena 1 och 4, 2001/02:Sf275, 2001/02:Sf278
yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:Sf338,
2001/02:Sf392 yrkandena 1, 2, 7, 8, 19, 20 och
25, 2001/02:So496 yrkande 1 och 2001/02:A229
yrkande 16.
Reservation 35 (m, kd)

32. Inkomsttaket i föräldraförsäkringen
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf249
yrkande 1 och 2001/02: Sf358.

33. Utbyggd föräldraförsäkring

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So495
yrkandena 1-3 och 2001/02:A392 yrkande 1.
Reservation 36 (mp)

34. Överlåtelse av föräldrapenning m.m.
till annan

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf304,
2001/02:Sf397 yrkande 5, och 2001/02:A229 yrkande
19.
Reservation 37 (fp)

35. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf226,
2001/02:Sf274, 2001/02: Sf349 yrkandena 2 och 3
samt 2001/02:Sf366.
Reservation 38 (v)
Reservation 39 (c)

36. Fördelningen mellan föräldrarna

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf222
yrkande 2, 2001/02:Sf249 yrkande 2,
2001/02:Sf250, 2001/02:Sf286 samt 2001/02:Sf349
yrkandena 1 och 4.
Reservation 40 (m)
Reservation 41 (v)

37. Pappamånad i efterhand

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf224 yrkande
2.
Reservation 42 (v)

38. Föräldrapenningadministrationen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf221,
2001/02:Sf225 och
2001/02:Sf361.

39. Prematura barn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf223 och
2001/02:Sf359.
Reservation 43 (v, kd)

40. Tillfällig föräldrapenning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf267 och
2001/02:Sf392 yrkande 31.
Reservation 44 (kd)

41. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf232 och
2001/02:Sf306 yrkande 2.
Reservation 45 (m, kd, c, fp)

42. Havandeskapspenning

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf351.

43. Samarbetsavtal

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf392 yrkande
6.
Reservation 46 (kd)

44. Återbetalningsskyldighet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf224 yrkande
1.

45. Underhållsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:L438,
2001/02:Sf215, 2001/02: Sf218 yrkande 2,
2001/02:Sf247, 2001/02:Sf374 och 2001/02:A393
yrkande 6.
Reservation 47 (kd)
Reservation 48 (mp)

46. Adoptionsbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf243,
2001/02:Sf252, 2001/02: L248 yrkande 6 och
2001/02:So304 yrkande 8.
Reservation 49 (c)

47. Vårdbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf218
yrkande 1, 2001/02:Sf330 och 2001/02:Sf356.
Reservation 50 (m)

Socialavgifter

48. Sänkta socialavgifter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf205,
2001/02:Sf368, 2001/02: Sf385 samt 2001/02:N365
yrkande 13.
Reservation 51 (mp)

49. Företag med säsongsanställd personal

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf335
yrkande 2, 2001/02:Sk417 yrkande 6 och
2001/02:MJ340 yrkande 3.
Reservation 52 (m, c)
Reservation 53 (kd)

50. Avgiftsskyldighet för andra föreningar
än idrottsföreningar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf261 och
2001/02:Kr422 yrkande 58.
Reservation 54 (mp)

Stockholm den 27 november 2001

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),
Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla
Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf von
Essen (m), Mariann Ytterberg (s), Göran Lindblad
(m), Lennart Klockare (s), Sven-Erik Sjöstrand (v),
Fanny Rizell (kd), Birgitta Carlsson (c), Mona
Berglund Nilsson (s), Margareta Cederfelt (m) och
Ingegerd Saarinen (mp).

2001/02

SfU1

Utskottets överväganden
Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om allmänna
principer för socialförsäkringarna och behov
av socialförsäkringsreformer. Jämför
reservationerna nr 1 (m), 2 (c), 3 (fp) och 4
(mp).

Nuvarande ordning

Centrala delar i det svenska
socialförsäkringssystemet är sjukförsäkringen,
föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och
det allmänna pensionssystemet.

I såväl sjukförsäkringen som föräldraförsäkringen
är kompensationsnivån 80 % av arbetsinkomster upp
till 7,5 prisbasbelopp. I föräldraförsäkringen finns
därtill en garantinivå om 60 kr per dag. Denna nivå
föreslås nu höjas till 120 kr för de dagar som utges
med sjukpenningbelopp. Förtidspensioneringen ingår
för närvarande som en del i pensionssystemet men
kommer fr.o.m. 2003 att tillhöra sjukförsäkringen.
Ersättningsförmånerna benämns därefter
sjukersättning och, för personer i åldern 19-29 år,
aktivitetsersättning. Förmånerna är
inkomstrelaterade men garantiförmåner kommer att
finnas.
Förmåner från arbetsskadeförsäkringen utges främst
i form av livränta som i princip skall täcka 100 %
av inkomstförlusten till följd av en arbetsskada.
Även här är förmånstaket 7,5 prisbasbelopp.
Regeringen har aviserat att förändringar skall göras
i arbetsskadeförsäkringen, och en proposition
planeras att lämnas till riksdagen i december 2001.
Det allmänna pensionssystemet har nyligen
reformerats med omfattande övergångsregler. Syftet
har varit att skapa ett pensionssystem som är
följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Enligt de helt reformerade reglerna
kommer inkomstgrundad ålderspension att vara
avgiftsdefinierad och grundas på de under livet
sammanlagda förvärvsinkomsterna. Pensionsrätten
motsvarar 18,5 % av den årliga förvärvsinkomsten upp
till 7,5 inkomstbasbelopp (efter avdrag för den
allmänna pensionsavgiften), vilket f.n. motsvarar
7,5 gånger det förhöjda prisbasbeloppet. Förmånerna
i det reformerade inkomstgrundade
fördelningssystemet anpassas bl.a. till den allmänna
inkomstutvecklingen, men avvikelse skall ske vid
ekonomisk obalans i systemet. Grundskyddet utgörs av
garantipension. Även efterlevandeförmånerna anpassas
2003 till det nya pensionssystemet.

Till begreppet socialförsäkring hänförs i många
sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk
art. Någon definition av begreppet finns inte i den
svenska lagstiftningen. I socialförsäkringslagen
(1999:799), som trädde i kraft den 1 januari 2001,
har en avgränsning skett utifrån ett praktiskt
betingat synsätt. Socialförsäkringslagen omfattar
således trygghetssystem som administreras av RFV,
försäkringskassorna och Premiepensionsmyndigheten.
Lagen omfattar dock inte förmåner som enbart avser
vissa särskilda angivna persongrupper eller ligger
under den landstingskommunala
självbestämmanderätten. Förmåner från
arbetslöshetsförsäkringen omfattas inte heller av
socialförsäkringslagen bl.a. på grund av att
arbetslöshetsförsäkringen till väsentliga delar är
frivillig.

Genom socialförsäkringslagen har förmånerna delats
in i bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade
förmåner. I förhållande till andra EU/EES-länder
gäller förordning nr (EEG) 1408/71 om tillämpning av
systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen. Ett flertal konventioner om social
trygghet har dessutom träffats mellan Sverige och
andra länder. Genom EU-medlemskapet är Sverige också
bundet av avtal om social trygghet mellan
gemenskapen och tredje land.

Socialförsäkringarna finansieras med
arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän
pensionsavgift när det gäller inkomstgrundade
ålderspensioner, efterlevandepensioner, sjukpenning,
inkomstgrundad del av förtidspensioner,
arbetsskadeersättningar och föräldrapenningförmåner.
Den allmänna pensionsavgiften tas endast ut på
inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp (sedan
avdrag gjorts för den allmänna pensionsavgiften)
medan arbetsgivar- och egenavgifter även tas ut på
inkomster över denna nivå. Däremot är det endast den
del av ålderspensionsavgiften i form av
arbetsgivaravgift och egenavgift som motsvarar
inkomster under förmånstaket som förs till
premiepensionssystemet eller AP-fonderna. I den nya
socialavgiftslagen (2000:980), som trätt i kraft den
1 januari 2001, har skyldigheten att betala
socialavgifter anpassats till socialförsäkringslagen
så att avgifter betalas på arbetsinkomster för
personer som omfattas av den arbetsbaserade
socialförsäkringen. Bestämmelser om avgifternas
fördelning har samlats i lagen (2000:981) om
fördelning av socialavgifter.

Lagen om allmän försäkring (AFL) intog tidigare den
centrala platsen i det svenska
socialförsäkringssystemet. I och med
ålderspensionsreformen och efterföljande anpassning
och reformering av efterlevande- och
förtidspensioneringen har dock AFL:s ställning
ändrats. En särskild utredare har fått i uppdrag att
göra en teknisk översyn av AFL och andra
författningar på socialförsäkringsområdet (dir.
2001:70). Huvudsyftet med översynen är att göra
socialförsäkringslagstiftningen mer tydlig och
överskådlig och därmed lättare att tillämpa.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december
2003.

En särskild utredare har haft i uppdrag att göra
en samlad översyn av de processuella regler som
gäller inom socialförsäkringen. Utredningen har i
juni 2001 redovisat sina förslag i betänkandet En
handläggningslag (SOU 2001:47).

Motioner

Moderaterna

I motion Sf310 av Margit Gennser m.fl. (m) redovisas
principer som bör vara vägledande för en reform av
socialförsäkringssystemen.

Motionärerna anser att välfärdssystemen bör byggas
upp som en kombination av frivilliga
överenskommelser och offentliga system för att uppnå
väl balanserade försäkringslösningar som ger en
rimlig avvägning mellan social trygghet och
kostnaderna för denna. Ett av de viktigaste kraven
på socialförsäkringssystemen är att den enskilde
medborgaren har möjlighet att överblicka och förutse
konsekvenserna och sambanden mellan de olika
offentliga och frivilliga lösningarna. Höga skatter
under de senaste decennierna har inte gett människor
möjlighet att spara, och därmed skapa individuella
försäkringslösningar. Därför måste
socialförsäkringssystemen under en överskådlig
framtid följa inkomstbortfallsprincipen.
Den främsta åtgärden som bör vidtas är att
restaurera försäkringsmässigheten i de allmänna
försäkringssystemen, vilket innebär att avgifter och
ersättningar motsvarar varandra. Sambandet mellan
avgifter och ersättningar i
socialförsäkringssystemen bör redovisas för
medborgarna på ett tydligt sätt för att öka
solidariteten med systemet och minska
överutnyttjande.
Under senare år har alltfler löntagare lönedelar
som inte omfattas av socialförsäkringssystemet. Det
innebär däremot inte att ett inkomstbortfall över
förmånstaket 7,5 prisbasbelopp är oförsäkrat. Inom
sjukförsäkringen och på pensionsområdet har nämligen
sedan länge inkomstdelar över 7,5 prisbasbelopp
varit säkrade genom kollektivavtal. I motionen
redovisas närmare vilka avtalsförmåner som finns
inom olika avtalsområden. När det gäller
avtalsförmåner vid sjukdom för lönedelar över 7,5
prisbasbelopp upp till 20 prisbasbelopp får
arbetstagaren i alla avtal utom SAF-LO-avtalet 90 %
i ersättning. I konstruktionen av trygghetssystem
behöver enligt motionärerna således inte ett val
göras mellan antingen privata eller offentliga
försäkringar utan det offentliga trygghetssystemet
kan kompletteras av avtal mellan arbetsmarknadens
parter. Det förhållandet att gruppen inkomsttagare
med löner över 7,5 prisbasbelopp vuxit under senare
år motiverar i stället en successiv förändring av
SAF-LO-avtalen.
Motionärerna anser emellertid att taket i
socialförsäkringssystemet bör göras följsamt mot
löneutvecklingen och därför indexeras med
inkomstbasbeloppet i stället för prisbasbeloppet.
Den avgiftsdel som betalas över 7,5
inkomstbasbelopp skall redovisas som en skatt, och
inte avgift, i statsbudgeten. Därnäst bör avgifter
över taket avskaffas.
När ett direkt samband mellan avgifter och
ersättningsnivåer etablerats i
socialförsäkringssystemet bör det därför redovisas
vid sidan av statsbudgeten i enlighet med vad som
sker med det reformerade ålderspensionssystemet.
Efter den grundliga förändringen av
pensionssystemet är det nu mest angeläget att
reformera sjukpenningförsäkringen men i ett längre
perspektiv är det också viktigt att reformera
föräldraförsäkringen, som är en social förmån och
bör baseras på andra regler.
Även i motionerna Sf328 av Margit Gennser m.fl.
(m) yrkande 5 och Sf403 av Margit Gennser m.fl. (m)
yrkande 7 föreslås tillkännagivanden om att
sambandet mellan avgifter och ersättningar i form av
sjukpenning och rehabiliteringspenning tydliggörs
för medborgarna. Vidare begärs i yrkande 9 i motion
Sf403 tillkännagivande om sambandet mellan
skatteuttaget och ersättningen i sjukförsäkringen.
Motionärerna anför att kombinationen lägre skatter
och något lägre ersättningar i försäkringar ökar
ansvaret både för anställda och arbetsgivare genom
att det ersätter inkomstbortfall tydligare. Lägre
ersättningsnivå i en försäkring leder
erfarenhetsmässigt till lägre utnyttjande. En
anpassning av ersättningsnivåerna bör utgöra ett
andra steg vid förbättringar av strukturen hos
försäkringar som täcker inkomstbortfall.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna har inga motionsyrkanden om
allmänna principer för socialförsäkringssystemet som
är remitterade till utskottet. Partiet har däremot i
sin ekonomisk-politiska motion Fi292 av Alf Svensson
m.fl. (kd) redovisat sin syn på en reformerad och
fonderad socialförsäkring.

Kristdemokraterna hänvisar till pensionsreformen
och anser att "rakare rör" mellan vad man betalar in
och vad man får ut behöver skapas i fler delar av
socialförsäkringssystemet. På sikt kan också stora
vinster göras på att fondera delar av systemet.
Sjukförsäkringen bör ges en mer autonom utformning,
eventuellt med en egen buffertfond för att utjämna
inbetalningar och utbetalningar över tillfälliga
variationer mellan olika år. Villkoren för en sådan
reformering borde diskuteras mellan i första hand de
partier som står bakom pensionsreformen.
På grund av osäkerheten i det statsfinansiella
läget bör taket i sjuk- och föräldraförsäkringen
ännu inte höjas.
Kristdemokraterna framhåller att skatte-, avgifts-
och bidragssystem samverkar. Särskilt höga
marginaleffekter drabbar i dag familjer med låga
inkomster. För att minska bidragsberoendet bör de
partier som står bakom pensionsreformen gemensamt
söka finna en bred och långsiktigt hållbar lösning
på de skadliga marginaleffekterna i bl.a.
socialförsäkringssystemet.

Vänsterpartiet

I motion Sf348 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena
1-5 och 7 redovisas principer för det ekonomiska
trygghetssystemet och utredningar som bör komma till
stånd.

Motionärerna framhåller att Sveriges
välfärdssystem omfördelar ekonomiska resurser
effektivt över människors livstid, mellan kvinnor
och män samt mellan lågavlönade och högavlönade. Det
beror på att systemet beskattar invånarna
progressivt på hela inkomsten, medan förmånerna
erbjuder inkomsttrygghet upp till ett bestämt tak
samt att vissa förmåner är lika för alla, som t.ex.
barnbidraget.
Vänsterpartiet anser att varje förslag till
införande av basinkomst skall avvisas. I stället är
det viktigt att inkomstbortfallsprincipen och
arbetslinjen inom systemet för ekonomisk trygghet
försvaras.
Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att
åtgärda brister i täckningsgraden inom nuvarande
offentliga system för ekonomisk trygghet samt för
att undersöka möjligheter till förenkling av de
materiella reglerna.
Motionärerna anser att individers utanförskap
främst beror på orsaker som dåliga möjligheter till
utbildning och annan kompetensutveckling,
rehabilitering, bristande tilltro till den egna
förmågan och få jobberbjudanden. Aktiva åtgärder
inom det ekonomiska trygghetssystemet skall därför
bedrivas utifrån målsättningen att stärka den
enskildes arbetsförmåga.
En marknadsekonomi måste kombineras med ett
generöst offentligt välfärdssystem styrt av
demokratiskt valda politiker om någon form av
jämlikhet skall kunna uppnås.
Motionärerna vill behålla nuvarande ordning med
ett samordnat socialförsäkringssystem under
statsbudgetens utgiftstak, men vad gäller
socialförsäkringssystemen och budgetprocessen krävs
en förändring så att statens inkomster kan användas
på ett effektivare sätt i syfte att stimulera
prevention och rehabilitering.
Det är enligt motionärerna viktigt att aktivt
motverka att människor med utländsk bakgrund
indirekt diskrimineras inom rådande system för
ekonomisk trygghet. För att kunna göra det krävs
bättre kunskap på området. Regeringen bör tillsätta
en utredning som kartlägger vilka materiella regler
inom Sveriges ekonomiska trygghetssystem som i dag
indirekt diskriminerar människor med utländsk
bakgrund.

Centerpartiet

Agne Hansson m.fl. (c) anför i motion Sf245 att det
behövs en total översyn av hela
socialförsäkringssystemet (yrkande 1).

Många står utanför dagens socialförsäkringssystem.
De som inte kommit in på arbetsmarknaden har vare
sig rätt till sjukpenning, a-kassa eller
tjänstepension. Socialförsäkringssystemen är inte
anpassade till de tillfälliga och mer osäkra
anställningsformer som har blivit allt vanligare
under 1990-talet. Många utrikes födda är
diskriminerade på arbetsmarknaden. Även studenter
måste, under de perioder de står till
arbetsmarknadens förfogande, kunna få en
grundläggande ekonomisk trygghet. Samtidigt som
många står utanför de generella
transfereringssystemen förekommer ett
överutnyttjande.
En utredning bör göra en genomgripande analys av
framtidens behov och ge förslag till nödvändiga
förändringar för att socialförsäkringarna skall
anpassas till den nya tiden.
Centerpartiet anser att trygghetssystemet bör
bygga på följande principer (yrkande 2):
En grundläggande ekonomisk trygghet bör garanteras
samtidigt som personen stimuleras att klara sin egen
försörjning. En stor del av tryggheten skall ligga i
systemets konstruktion, med enkelhet, hållbarhet,
tydlighet och förutsägbarhet. Motionärerna vill
skapa ett långsiktigt och hållbart trygghetssystem
som ger människor stort utrymme att påverka sin egen
livssituation. Risker som inte går att påverka måste
spridas mellan individer så att alla människor kan
få en ekonomisk trygghet utifrån sina egna villkor.
Ett långsiktigt hållbart trygghetssystem skall
inte påverkas av hög- eller lågkonjunktur eller vara
känsligt för demografiska förändringar. Detta är
särskilt viktigt med hänsyn till den
budgetlagstiftning som reglerar nivån på de statliga
utgifterna genom utgiftstaket.
För att ett framtida ekonomiskt trygghetssystem
skall vara långsiktigt hållbart förutsätter det att
det finns en bred politisk majoritet i likhet med
den överenskommelse som ingicks i samband med
reformeringen av pensionssystemet.
Trygghetssystemet skall bygga på arbetslinjen och
ställa krav på att de som får ersättning aktivt
skall söka arbete för egen försörjning. Det måste
skapas ekonomiska incitament för båda parter och den
nödvändiga aktiviteten måste sättas in i ett tidigt
skede. Genom att renodla trygghetssystemets olika
ersättningsnivåer och skapa ett enhetligt system
blir det också mer förutsägbart för såväl den
enskilde som för staten.
Alla människor skall garanteras en ekonomisk
grundtrygghet som kompletteras med en obligatorisk
inkomstbortfallsförsäkring.
Det måste också finnas en koppling mellan den
insats i form av avgifter som den enskilde betalar
in i systemet och den ersättning som man får ut när
man anlitar försäkringen.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf380
yrkandena 1-4 tillkännagivanden om en
socialförsäkringsreform, om principerna för
socialförsäkringarna samt om behovet av en
blocköverskridande överenskommelse om
socialförsäkringarna.

Motionärerna anser att försäkringsmässigheten
måste upprätthållas inom socialförsäkringarna. Det
skall finnas ett direkt samband mellan inbetalda
avgifter och förmåner.
Socialförsäkringarna skall vara utformade på ett
sätt som motverkar utslagning och gynnar
rehabilitering. Det skall alltid löna sig att
arbeta. Försäkringarna skall innehålla en självrisk
som motverkar överutnyttjande och stimulerar till
arbete och till en så kort försäkringsperiod som
möjligt.
Försäkringarna skall vara autonoma och finansieras
med avgifter samt, för fördelningspolitiska inslag,
med direkta statsbidrag. Försäkringssystemen skall
huvudsakligen finansieras med egenavgifter. Detta
bidrar till att tydliggöra försäkringsmässigheten.
Genom att försäkringarna lyfts ut ur statsbudgeten
och särredovisas ökas försäkringarnas legitimitet.
Det är viktigt att taket i socialförsäkringarna
sätts så att det stora flertalet inkomsttagares
inkomster ligger under taket. En övergång till
"lönebasbelopp" betyder att förmåns- och
avgiftstaket räknas upp med standardstegringen i
samhället.
Motionärerna menar att ett socialförsäkringsskydd
som byggs upp efter dessa principer får en inbyggd
följsamhet mot samhällsekonomin av samma slag som
det nya pensionssystemet.
Missbruk och fusk undergräver stödet för den
generella välfärdspolitiken. Det är därför avgörande
för systemens fortsatta legitimitet att fusk och
missbruk beivras och att systemen utformas och
underhålls på ett sådant sätt som underlättar detta.
Taket bör höjas till tio basbelopp för att så
många inkomsttagare som möjligt skall omfattas av
socialförsäkringarna. Då minskar också behovet av
egna privata försäkringar vid exempelvis sjukdom.
Motionärerna anser att det behövs en bred
uppgörelse - av samma dignitet som den stora
pensionsreformen - mellan de partier som tror på
försäkrings-principen i välfärdspolitiken.
Motionärerna föreslår att dagens
socialförsäkringar utformas som tre riktiga
försäkringar: en allmän pensionsförsäkring (nya
pensionssystemet), en allmän sjukförsäkring
(inklusive förtidspensionen) och en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Alla tre blir obligatoriska, men fristående från
statens budget. Det blir "raka rör" mellan avgifter
och förmåner. Försäkringarnas oberoende tryggas
genom fonder. Administrationen överlåts till
autonoma styrelser. Finansinspektionen kontrollerar
försäkringsmässigheten. Ändringar av avgifter eller
förmåner skall bara kunna ske när det är
försäkringsmässigt motiverat, aldrig för att staten
behöver pengar. Reglerna utformas så att det alltid
finns incitament att återgå till arbete, delta i
rehabilitering etc.
Även i motion So637 yrkande 19 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) föreslås ett socialförsäkringssystem
fristående från staten.

Miljöpartiet

I motion Sf393 av Kerstin Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs i yrkandena 2-6 och 9 tillkännagivanden om
socialförsäkringssystemen.

Motionärerna påpekar att den starka inriktningen
på förvärvsarbete och inkomst gör att många
människor faller utanför eller mellan stolarna i det
"generella välfärdssystemet", t.ex. arbetslösa,
studenter, föräldralediga, projektanställda,
personer med sociala problem, alla som är utan
stadig inkomst. Motionärerna menar att målet med
socialförsäkringarna bör vara att ingen lämnas
utanför. Rättigheten till trygghet skall baseras på
att vi är medlemmar i samhället, inte på vår
position i arbetslivet.
Vidare anförs att nuvarande
socialförsäkringssystem bygger på ojämlikhet.
Arbetslivet är ojämlikt och
inkomstbortfallsprincipen följer denna ojämlikhet.
Löneskillnader finns fortfarande mellan könen,
mellan personer av olika etnisk bakgrund, för
funktionshindrade och i olika samhällsklasser.
Miljöpartiet vill därför ha om ett
grundtrygghetssystem med en värdig nivå.
Grundskyddet, som skall gälla sjukförsäkring,
föräldraförsäkring, pension och arbetslöshet, delas
in i ett kortvarigt - med en viss koppling till
inkomsten - och ett långvarigt.
I de kortvariga försäkringarna, upp till två år,
vill motionärerna höja garantinivåerna och ha en
högre procentuell ersättning vid låga än vid högre
inkomster, ett s.k. "brutet tak". Den kortvariga
försäkringen är att betrakta som en omställning
efter det att man har haft ett arbete och dragit på
sig kostnader som kanske inte med kort varsel kan
minskas.
I de långvariga försäkringarna, dit även
pensionerna hör, skall ersättningen vara lika för
alla, oavsett tidigare inkomst. Motionärerna anger
att det nya pensionssystemet medför en olöslig
konflikt mellan målen om inkomstkoppling och
grundtrygghet, vilket lett till dyrbara, krångliga
och svårbegripliga lösningar.
Vidare kommer ett samlat grundtrygghetssystem att
förenkla och effektivisera administrationen av
socialförsäkringarna.

Enskilda motioner

I motion Sf235 av Jonas Ringqvist och Kjell-Erik
Karlsson (v) anförs att socialförsäkringssystemen är
anpassade till ett samhälle där alla arbetar eller
står till arbetsmarknadens förfogande. Detta
missgynnar dem som väljer att vara lediga under
någon längre period, utöver semestern. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om att möjligheterna att
utforma ett försäkringssystem som omfattar även dem
som väljer en alternativ livsstil bör utredas. Det
handlar inte om att införa en grundtrygghetsmodell,
vilket vore förödande, utan om att inte ständigt
kräva att en försäkrad står till arbetsmarknadens
förfogande.

Under rubriken Fri invandring begärs i motion
Sf333 av Per Bill m.fl. (m) yrkande 5 ett
tillkännagivande om att det, som ett av de första
stegen i att öppna Sverige för en global
marknadsekonomi, bör skapas ett
socialförsäkringssystem med en grundtrygghet för dem
som vill arbeta i Sverige och möjlighet att arbeta
sig in i socialförsäkringssystemet. På sikt kan
detta vara ett privat försäkringssystem som
konkurrerar med eller kompletterar en statlig
grundtrygghet.
I motion Sf378 av Cinnika Beiming m.fl. (s) anförs
att studerande måste ges möjlighet och ekonomiska
förutsättningar att bilda familj och skaffa barn.
Motionärerna begär därför ett tillkännagivande om
att trygghetssystemens, särskilt
föräldraförsäkringens, funktionssätt och effekter
för Sveriges studenter bör ses över.

Utskottets ställningstagande

Målet för den svenska välfärdspolitiken är att
utjämna skillnader mellan olika samhällsgrupper
genom en solidariskt finansierad välfärd med
generella system. Nedgången i den svenska ekonomin
och den höga arbetslösheten som präglade 1990-talet
har dock fått effekter både på välfärdens nivåer och
dess fördelning. Detta har nyligen bekräftats av
Kommittén Välfärdsbokslut, en grupp forskare som
haft regeringens uppdrag (dir. 1999:7) att göra ett
bokslut över 1990-talet för att förbättra
kunskapsunderlaget kring välfärdsutvecklingen för
vägledning av den fortsatta socialpolitiken.

I sitt slutbetänkande Välfärdsbokslut för 1990-
talet (SOU 2001:79) anger kommittén bl.a. följande.
Befolkningens levnadsförhållanden har genomgått ett
flertal stora förändringar under 1990-talet. Detta
kommer främst till uttryck i att andelen av
befolkningen som har olika former av ofärdsproblem
har ökat. Vid sidan av ökad arbetslöshet och minskad
sysselsättning har också arbetets villkor förändrats
i flera avseenden. Negativa psykosociala
arbetsförhållanden och tidsbegränsade anställningar
har blivit vanligare. Allt större grupper har
upplevt ekonomiska svårigheter och låga inkomster.
På hälsans område finns i vissa fall tydliga
försämringar, framför allt när det gäller psykiskt
välbefinnande. I fråga om varaktig ofärd konstateras
att det långvariga socialbidragstagandet ökat
väsentligt. Också förbättringar har skett:
reallönerna har ökat snabbare, dödligheten fortsatt
sjunka, spädbarnsdödligheten nästan halverats, dock
från en redan mycket låg nivå. Vidare har
utbildningsnivån höjts. På andra områden är
välfärden generellt sett på samma nivå som vid
början av decenniet: t.ex. när det gäller
befolkningens disponibla inkomster.
Den viktigaste slutsatsen vad beträffar kön och
individuella välfärdsresurser under 1990-talet är
att de tydliga könsskillnaderna består. Kvinnor har
sämre välfärd än män vad gäller ekonomi, arbete och
hälsa. Kvinnor har däremot längre livslängd, bättre
social förankring och något bättre utbildning.
Sammantaget visar analyserna att kvinnor generellt
sett inte drabbats hårdare än män av 1990-talets
ekonomiska kris och förändringarna i
välfärdssystemen. Kommittén anser emellertid att
ensamstående mödrar framstår som en särskilt utsatt
grupp, främst gäller detta försörjningssidan.
Utrikes födda är en annan grupp som har haft stora
svårigheter på arbetsmarknaden under 1990-talet.
Utrikes födda är emellertid en mycket heterogen
grupp där välfärdsnivåerna till stor del bestäms av
ursprungsland och vistelsetid i Sverige. Ungdomar är
en tredje grupp där det redovisas en problematisk
utveckling. Kommitténs analyser visar också att barn
och barnfamiljer har missgynnats av utvecklingen
under decenniet. För de äldre som grupp har
välfärden ekonomiskt sett utvecklats i positiv
riktning beroende på att nya pensionärsgrupper har
relativt hög ATP, men ur ett individperspektiv har
de äldres välfärdsutveckling i många fall varit
mindre gynnsam. I befolkningen som helhet har de
disponibla inkomsterna i stort sett inte ökat mellan
1991 och 1999 medan hushållsinkomsterna för personer
över 75 år ökade med 20 % för män och 12 % för
kvinnor. Det innebär samtidigt att skillnaden mellan
äldre mäns och kvinnors inkomster har ökat under
decenniet.
I betänkandet diskuterar kommittén avslutningsvis
olika handlingsalternativ i vägvalet för den
framtida välfärdspolitiken.
På familjepolitikens område framstår
familjestödets dimensionering som ett viktigt vägval
mot bakgrund av barnfamiljernas försämrade position
i inkomstfördelningen. Kommittén pekar särskilt på
svårigheten att upprätthålla en relativ standard för
barnfamiljerna i förhållande till andra grupper i
samhället när bidragens nivå bestäms i kronor och
inte indexeras. Ett alternativt sätt att stödja
barnfamiljerna går via skattesystemet.
Barnfamiljernas ekonomiska situation beror dock
framför allt på arbetsmarknadsdeltagandet.
När det gäller både arbetslöshetsförsäkringen och
socialförsäkringarna finns enligt kommittén såväl
golv- som takproblem. Golvproblemen innebär att det
finns arbetslösa, gamla, sjuka och föräldralediga
som saknar ersättning från de allmänna systemen och
i stället får förlita sig på det behovsprövade
socialbidraget. Det som borde diskuteras är i vilken
utsträckning dessa problem kan lösas inom ramen för
socialförsäkringssystemet och i vilken utsträckning
detta är problem som kan hanteras inom ramen för den
aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Kommittén pekar också på att det faktum att
alltfler försäkrade har inkomster över det
förmånsgrundande taket innebär att alltfler saknar
adekvat inkomstbortfallsskydd från den allmänna
försäkringen. Denna brist kan få långtgående
konsekvenser för medborgarnas stöd för
socialförsäkringen, eftersom allt större grupper på
arbetsmarknaden kan komma att få förlita sig på
privata, individuella eller kollektiva
försäkringslösningar för att få ett gott
inkomstbortfallsskydd. Det faktum att den sociala
försäkringen minskar i betydelse kan av vissa
naturligtvis ses som önskvärt utifrån
värderingsmässiga eller andra överväganden. Ur ett
individperspektiv torde det vara önskvärt att de
långsiktiga offentliga åtagandena under alla
förhållanden klargörs Sammanfattningsvis konstaterar
kommittén att de olika alternativ som avhandlats
handlar om grundläggande och strategiska val i ett
socialpolitiskt modellperspektiv. Det är frågan om
ersättningarna skall vara generella eller
behovsprövade, om socialförsäkringarna skall följa
inkomstbortfallsprincipen eller bara ge
grundtrygghet och om försäkringarna för sjukdom och
arbetsskada skall bygga på generell eller
yrkesspecifik (korporativ) riskspridning.
Handlingsalternativen har också relevans för de
grundläggande frågorna om fördelningen av
välfärdstjänsternas tillgänglighet och kvalitet.

Utskottet noterar att Välfärdsbokslutskommitténs
bedömning av den ekonomiska utvecklingen för äldre
är i linje med vad som tidigare redovisats i
departementspromemorian Sämre för mig - Bättre för
oss (Ds 1999:5). Pensionärerna som kollektiv har
således ökat sin inkomststandard, både i reala
termer och i förhållande till andra grupper, medan
skillnaderna i ekonomiskt utfall för de enskilda
individerna är stora. Utskottet kan konstatera att
åtskilliga förbättringar - särskilt för de
pensionärer som har de lägsta inkomsterna - har
genomförts under senare år, och även i årets budget
föreslås förbättringar för dessa grupper, bl.a.
genom höjd kompensationsnivå i bostadstillägget och
höjt särskilt grundavdrag vid beskattningen och en
särskild skattereduktion för pensionärer som skall
utformas så att också pensionärer som inte betalar
skatt kan få del av den. Här kan också nämnas att
riksdagen nyligen beslutat att personer bosatta i
Sverige som är 65 år eller äldre fr.o.m. 2003 skall
garanteras en viss lägsta levnadsnivå i form av ett
äldreförsörjningsstöd. Med anledning av
reformeringen av förtidspensioneringen fr.o.m. 2003
har regeringen aviserat (prop. 2000/01:96) att
frågan om ersättning till personer som på grund av
kraven på viss försäkringstid inte har rätt till
sjuk- eller aktivitetsersättning eller endast en låg
sådan skall utredas och att regeringen avser att
återkomma till riksdagen.

En särskild utredare har haft i uppdrag att göra
en analys av de samlade effekterna av de allmänna
barnbidragen, underhållsstödet och bostadsbidraget
till barnfamiljerna samt pröva om familjestödet kan
göras mer generellt, dvs. med minskade
marginaleffekter men med bevarad eller ökad
fördelningspolitisk träffsäkerhet.
Familjeutredningen, vars uppdrag således inte
omfattat en analys av föräldraförsäkringen, har i
sitt slutbetänkande Ur fattigdomsfällan (SOU
2001:24) understrukit att familjepolitiken måste
grundas på en helhetssyn som innefattar både
skatter, bidrag och avgifter. Betänkandet har
remissbehandlats och regeringen avser att lämna en
principproposition till riksdagen.
Här kan också nämnas att en arbetsgrupp inom
Socialdepartementet har haft till uppdrag att stödja
arbetet med att öka kunskaperna om mekanismerna
bakom födelsetalsutvecklingen. Arbetsgruppen har
nyligen avgivit rapporten Barnafödande i fokus -
från befolkningspolitik till ett barnvänligt
samhälle (Ds 2001:57). I rapporten anges att
barnafödandet har sjunkit dramatiskt under 1990-
talet men ändå ligger nära genomsnittet för EU.
Barnafödandet har bara återhämtat sig marginellt det
allra senaste året trots att arbetsmarknaden blivit
väsentligt bättre och familjestöden i huvudsak
återställts. Det är till stor del kvinnor med låg
utbildning och begränsad anknytning till
arbetsmarknaden som avstått från eller skjutit upp
barnafödandet. Många av dem har valt att skaffa sig
mer utbildning. I rapporten anges att ett väl
fungerande familjestödssystem förefaller vara en
nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för
att kvinnor och män skall få det antal barn de vill
ha. Ett stabilt jobb som ger en hygglig inkomst
förefaller vara ett grundläggande krav för de flesta
för att vilja skaffa barn. Även jämställdhet är
viktig för barnafödandet.
Utskottet, som nedan under utgiftsområde 12
återkommer till familjepolitikens närmare
utformning, vill dock redan här erinra om att de
senaste årens ekonomiska återhämtning med ökad
sysselsättning och reformer har gynnat
barnfamiljerna. Härtill kommer att
föräldraförsäkringen förlängs med ytterligare en
månad på sjukpenningnivå fr.o.m. nästa år. Samtidigt
kommer garantinivån för sjukpenningdagarna enligt
vad som föreslås i propositionen att höjas från 60
till 120 kr, och regeringen aviserar förslag om
ytterligare höjningar av denna nivå till 150 kr 2003
och till 180 kr 2004. Också vidtagna åtgärder
utanför utgiftsområde 12 får stor betydelse för
barnfamiljernas ekonomi, exempelvis införandet av
maxtaxa, dvs. en viss högsta avgift inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.
Till följd av den kraftiga ökningen av
sjukfrånvaron under senare år har flera åtgärder
vidtagits. Här kan nämnas att
Sjukförsäkringsutredningen har haft i uppdrag att
göra en analys av sjukförsäkringen. I utredningens
slutbetänkande Sjukfrånvaro och sjukskrivning -
fakta och förslag (SOU 2000:121) föreslås bl.a.
följande. Sjukförsäkringen, som fortfarande skall
vara generell och offentlig, ges en mer
försäkringsmässig utformning och organiseras
fristående utanför den statliga budgeten. Ersättning
skall grundas på inkomstbortfall, och taket bör
höjas till 10 prisbasbelopp. Kompensationsnivån i
sjukförsäkringen bör även fortsättningsvis vara 80
%.
Vidare har utredningen för att utarbeta en
handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet, HpH-
utredningen, regeringens uppdrag (dir. 2000:92) att
förutsättningslöst se över effektiviteten och
träffsäkerheten i sjukförsäkring, rehabilitering,
förtidspension och arbetsskadeförsäkring samt i
administrationen av dessa system. Utredaren skall
bl.a. föreslå hur försäkringssystem m.m. kan bli mer
effektiva redskap för att minska sjukfrånvaron i
arbetslivet. HpH-utredningen har i juni i år
delredovisat sitt uppdrag. I rapporten föreslås
bl.a. att taket för sjukpenninggrundande inkomst
höjs till 10 prisbasbelopp. Vidare anser utredningen
att strukturella reformer behövs för ett stabilt
sjukförsäkringssystem, och utredningen kommer därför
i det fortsatta arbetet att utgå från att
sjukförsäkringen kan ges en mer försäkringsmässig
utformning samt finansieras utanför den statliga
budgeten. Utredningen skall slutredovisa sitt
uppdrag senast den 15 december 2001.

Vad härefter gäller utskottets syn på principerna
för socialförsäkringarna och de förslag som tas upp
i motionerna vill utskottet anföra följande.

Villkoren på arbetsmarknaden utvecklas och
förändras liksom samhället i övrigt, och
trygghetssystemen måste därför ständigt utvecklas
och förnyas. Socialförsäkringarna skall enligt
utskottet vara trygga, rättvisa och effektiva,
vilket bäst uppnås genom en generell offentlig
försäkring. Socialförsäkringarna skall dels ge
standardtrygghet genom att ersätta inkomstbortfall
upp till en viss nivå, dels ge ett grundläggande
skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i
första hand ersätter bortfall av inkomst har stora
fördelar framför försäkringar som enbart bygger på
en ren grundtrygghetsprincip. Genom
inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en
bestämd standardnivå när han eller hon av olika skäl
inte kan försörja sig själv genom arbete, och denna
princip bör enligt utskottets mening vara
utgångspunkten för försäkringsskyddet även
framdeles. Förmåner från socialförsäkringarna skall
ges på lika villkor för alla och innehålla ett
betydande mått av utjämning mellan grupper som löper
olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Det
förhållandet att i princip alla är med och
finansierar försäkringsskyddet möjliggör enligt
utskottets mening omfördelningar mellan olika
grupper och över livet. Vidare skall det finnas
möjligheter att kontrollera och begränsa samhällets
kostnader för försäkringen. Arbetslinjen är central,
och utskottet noterar att Kommittén Välfärdsbokslut
anger att incitamenten till arbete traditionellt har
varit stora i det svenska transfereringssystemet,
eftersom kvalificering till ett flertal systembygger
på arbetsmarknadsdeltagande samtidigt som
förmånernas storlek är relaterade till
arbetsinkomsten. Angeläget är också att
försäkringsskyddet är utformat så att det inte
motverkar jämställdhet mellan könen.

Beträffande frågan om socialförsäkringen skall bestå av skilda
delar eller av en samlad försäkring vill utskottet
påpeka att de olika delarna av trygghetssystemet
samspelar med varandra vad gäller såväl finansiering
som regelverk. Detta har inte minst förändringarna
på arbetsmarknaden till följd av lågkonjunkturen i
början av 1990-talet tydliggjort. Kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen ökade då kraftigt
samtidigt som kostnaderna för sjukförsäkringen
minskade. Vidare har de besparingar som under denna
tid var nödvändiga att göra i systemen visat att
ingrepp i en del av systemen utan samtidig
anpassning av regelverket i andra delar kan medföra
överströmningseffekter.

Utskottet anser emellertid att det är nödvändigt
att tydliggöra gränserna för de olika
försäkringssystemen och vad som bör ersättas från
socialförsäkringen respektive från andra
trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen.
Som ett led i renodlingen har fr.o.m. den 1 januari
1997 kriterierna för sjukpenning och förtidspension
skärpts så att sjukpenning och förtidspension som
huvudregel endast utges vid arbetsoförmåga som har
sin grund i medicinska orsaker. Enligt utskottets
mening kan mycket vinnas på att göra
socialförsäkringssystemet tydligare och mer
lättöverskådligt. Det är också viktigt att samverkan
sker mellan dem som administrerar olika delar av
välfärdssystemen.

Vad gäller förmånstaket inom socialförsäkringarna
har utskottet tidigare framhållit att utformningen
av intjänandetaket inte får leda till att alltfler
försäkrade genom en normal löneutveckling med tiden
delvis hamnar utanför försäkringsskyddet. En höjning
av förmånstaket borde därför ske så snart det finns
ekonomiskt utrymme, som inte behöver utnyttjas för
andra, mer angelägna reformer. Såväl
Sjukförsäkringsutredningen och HpH-utredningen som
nu Välfärdsbokslutskommittén har påtalat behovet av
en höjning av taket i försäkringssystemen. I
budgetpropositionen anges nu att en höjning av
inkomsttaken i sjuk- och föräldraförsäkringarna
bereds. Regeringen anför att de senaste årens
reallöneökningar har luckrat upp
inkomstbortfallsprincipen och privata och
avtalsmässiga försäkringslösningar har fått en allt
större betydelse. Enligt regeringen är det av
yttersta vikt att de senaste årens utveckling med
allt större andel av inkomsterna över taket hindras
genom att inkomsttaket höjs. En annan anledning till
att taket bör höjas är kritiken att den enskilde får
betala två gånger för sin försäkring, dvs. både
genom arbetsgivaravgiften och genom privata
lösningar. Regeringens avsikt är därför att taket
skall höjas till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli
2003, om det statsfinansiella läget tillåter det.
Utskottet välkomnar detta. En höjning av
förmånstaket kommer naturligtvis att få effekter för
utformningen av avtalsförmåner som avser lönedelar
över nuvarande tak. Utskottet vill därför framhålla
att regeringens kommande förslag om en höjning av
inkomsttaken i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör
läggas fram i så god tid så att det kan beaktas av
parterna i avtalsförhandlingarna.

Beträffande sambandet mellan förmåner och avgifter
vill utskottet påpeka att stora förändringar har
skett i strukturen för socialavgifter och
avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet
mellan inkomster och utgifter i socialförsäkringen.
Särskilt har genomförandet av det nya
ålderspensionssystemet medfört stora förändringar.
Finansieringen av de olika försäkringsgrenarna har
blivit mer renodlad. Genom att inkomster och
utgifter för olika försäkringar lättare kan följas
ökar trovärdigheten för socialförsäkringssystemen.
Någon exakt samstämmighet mellan förväntade
inkomster och utgifter för t.ex. sjukförsäkringen
har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga
skillnader mellan inkomster och utgifter bör kunna
finnas utan att det föranleder justeringar av
avgiftsnivån.

Vad gäller frågan om socialförsäkringarna skall
göras fristående från statsbudgeten är det endast
det nya inkomstgrundade ålderspensionssystemet som
redovisas utanför statsbudgeten. För övriga delar av
försäkringen gäller numera att utgifterna skall
bruttoredovisas på statsbudgeten. Senast gjordes
denna förändring för arbetsskadeförsäkringen och
delpensionsförsäkringen. Det pågående reformarbetet
av olika delar av socialförsäkringssystemet kan dock
få betydelse i denna fråga. Utskottet noterar härvid
att såväl Sjukförsäkringsutredningen som HpH-
utredningen har föreslagit att sjukförsäkringen
finansieras vid sidan av statsbudgeten.

En annan fråga som behöver övervägas noga är
socialförsäkringarnas förhållande till utgiftstak
m.m. i budgetprocessen. Frågan om hur
ålderspensionsutgifterna bör hanteras i budgeten och
i förhållande till utgiftstaken har aktualiserats i
och med att det inkomstgrundade
ålderspensionssystemet gjorts finansiellt stabilt
genom regler för automatisk balansering. Enligt
regeringen (prop. 2000/01:70) kräver frågan ett
helhetsperspektiv på den statliga budgetprocessen.
Regeringen hänvisade till att det inom Regerings-
kansliet övervägs slutsatser och eventuella åtgärder
med anledning av vad Utredningen om utvärdering av
budgetprocessen föreslagit samt att det inom det
s.k. Vestaprojektet pågår ett arbete med att i vissa
avseenden ändra redovisningsprinciperna för
statsbudgeten. Hur utgiftstak och saldomål kommer
att anpassas till de nya principerna är ännu inte
avgjort. Mot bakgrund av detta föreslog regeringen
ingen förändring av nuvarande ordning. Här kan
nämnas att Utredningen om utvärdering av
budgetprocessen i betänkande SOU 2000:61 har ansett
att såväl ålderspensionssystemet som övriga
socialförsäkringar bör omfattas av utgiftstaket och
det av utredningen föreslagna utgiftsmålet. Vid
behandlingen av nämnda proposition tillade utskottet
(bet. 2000/01:SfU13) i denna fråga att det nya
ålderspensionssystemet är ett s.k. avgiftsdefinierat
system, som är fristående från statsbudgeten och i
sin helhet finansieras med en specialdestinerad och
fast pensionsavgift. Med föreslagna regler för auto-
matisk balansering skulle pensionssystemet därtill
bli långsiktigt finansiellt stabilt. Varken den
allmänna ekonomiska utvecklingen eller demografiska
förändringar skulle därutöver kunna föranleda
politiska beslut som begränsar pensionsutgifternas
storlek. Det var enligt utskottets mening därför
viktigt att osäkerhet inte i något sammanhang
uppkommer om det inkomstrelaterade
ålderspensionssystemets autonomi. För den händelse
denna del av pensionssystemet även fortsättningsvis
skulle ingå under ett utgiftstak var det enligt
utskottet viktigt att innebörden av ett sådant
utgiftstak i förhållande till pensionssystemet
tydligt klargörs.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det i
många avseenden finns en samsyn mellan flera av
riksdagens partier om socialförsäkringssystemens
principiella utformning. I den mån här behandlade
motioner inte är tillgodosedda med vad utskottet
ovan anfört avstyrker utskottet motionerna Sf310,
Sf328 yrkande 5, Sf403 yrkandena 7 och 9, Sf348
yrkandena 1-5 och 7, Sf245 yrkandena 1 och 2, Sf380
yrkandena 1-4, So637 yrkande 19, Sf393 yrkandena 2-6
och 9 samt Sf378. Vid behandlingen nedan av de olika
anslagen för 2002 återkommer utskottet i vissa fall
till här berörda frågor, som t.ex. taket i sjuk- och
föräldraförsäkringen. Utskottet kan inte ställa sig
bakom förslagen i motionerna Sf235 och Sf333 yrkande
5, varför motionerna bör avslås.

Socialförsäkringens personkrets

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
socialförsäkringens personkrets vad gäller
- Läkare utan gränser m.fl. organisationer
- homosexuella familjeförhållanden
Jämför reservationerna nr 5 (mp) och 6 (v,
mp).

Gällande ordning

I socialförsäkringslagen (1999:799), som trätt i
kraft den 1 januari 2001, delas försäkringen in i en
bosättningsbaserad och en arbetsbaserad del. Den som
lämnar landet kommer fortfarande att anses bosatt
här, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett
år. Beträffande några särskilda persongrupper kommer
socialförsäkringen att ha utsträckt giltighet vid
utlandsvistelse. En person som är anställd av ett
svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet
till ett sådant samfund eller en svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet skall
vara försäkrad i Sverige såvitt avser den
bosättningsbaserade försäkringen, om
utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta
gäller även medföljande make samt barn som inte
fyllt 18 år. Med make likställs sambo om de tidigare
har varit gifta eller gemensamt har eller har haft
barn. I dessa fall gäller att av de
bosättningsbaserade förmånerna utbetalas
familjestödsförmåner under utlandsvistelsen. För
arbetsbaserade förmåner finns en överhoppningsbar
tid på fem år när det gäller beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst och försäkringsvillkor
för föräldrapenning.

Motioner

I motion Sf384 av Lars Ångström (mp) begärs ett
tillkännagivande om att lagstiftningen bör ses över
så att de som arbetar åt organisationen Läkare utan
gränser samt andra organisationer som inte omfattas
av det svenska sjukförsäkringssystemet får samma
sociala försäkringsskydd som volontärer från svenska
organisationer. I motionen anges att organisationen
Läkare utan gränser har fem centrum, nämligen i
Frankrike, Belgien, Holland, Spanien och Schweiz,
vilka står som arbetsgivare när de sänder ut
personer.

I motion So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att
socialförsäkringslagstiftningen bör anpassas även
efter homosexuella familjeförhållanden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet fann i betänkande 1999/2000:SfU1 vad
gäller personer som lämnar Sverige för att arbeta åt
den utländska organisationen Läkare utan gränser,
vars verksamhet enligt utskottets mening är av stort
värde, att de enligt huvudregeln omfattas av svensk
socialförsäkring om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år. Detsamma skulle komma att gälla
fr.o.m. år 2001 enligt den nya
socialförsäkringslagen. Utskottet ansåg att, när
inte de generella reglerna är tillämpliga, deras
skydd måste tillgodoses på annat sätt än genom den
svenska socialförsäkringen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och
avstyrker därmed motion Sf384.

Vad gäller socialförsäkringens anpassning till att
även gälla homosexuella familjeförhållanden vill
utskottet liksom vid behandlingen av ett liknande
motionsyrkande under förra riksmötet (bet.
2000/01:SfU1) hänvisa till att det i 3 kap. 1 §
lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap anges
att ett registrerat partnerskap har samma
rättsverkningar som ett äktenskap. Bestämmelser i
lag eller annan författning med anknytning till
äktenskap och makar tillämpas på motsvarande sätt på
registrerat partnerskap och registrerad partner om
inte annat följer av undantagsregler i 2-4 §§.
Undantagen i 2 § rör adoption, gemensam vårdnad samt
insemination eller befruktning utanför kroppen medan
4 § gäller internationella rättsförhållanden. I 3 §
görs däremot ett generellt undantag från
tillämpningen av regler som bygger på att makarnas
eller de tidigare makarnas kön är av betydelse. I
förarbetena till detta lagrum (bet. 1993/94:LU28)
anges att undantaget huvudsakligen berör sådana,
numera inte så ofta förekommande, regler som ger
ekonomiska förmåner åt gifta kvinnor eller änkor.
Som exempel nämns bl.a. änkepension.

Enligt utskottets mening omfattar således
socialförsäkringarna, bortsett från nämnda undantag,
även homosexuella familjeförhållanden. Med det
anförda avstyrks motion So495 yrkande 6.

EU-samarbetet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkande om EU-
samarbetet och nationell beslutanderätt på
det sociala området.

Gällande ordning

Samordning av system för social trygghet

Grundprincipen med den fria rörligheten för personer
är att EU-medborgare skall behandlas lika i alla
medlemsländer. För att personer som flyttar mellan
medlemsländerna inte skall missgynnas när det gäller
rätten till social trygghet finns regler som
samordnar de nationella socialförsäkringssystemen.
EG-fördragets artikel 42 innehåller de grundläggande
principerna om sammanläggning och exportabilitet av
sociala förmåner och är således grunden för den
sekundära lagstiftningen på
socialförsäkringsområdet. Reglerna på gemenskapsnivå
om samordning återfinns i förordning (EEG) nr
1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen samt i
tillämpningsförordningen (EEG) nr 574/72.

En ny socialpolitisk dagordning

I juni 2000 presenterade kommissionen ett meddelande
om en ny socialpolitisk dagordning (KOM (2000) 379).
Dagordningen är tänkt att omfatta samtliga
politikområden som ligger inom ramen för rådet för
sysselsättning och socialpolitik och kan närmast
beskrivas som en handlingsplan för rådet för de
kommande fem åren. Frågor som berörs är i princip
sysselsättning, jämställdhet, arbetsrätt,
arbetsmiljö, arbetsliv, samarbete om social
trygghet, samarbete om social utslagning, fri
rörlighet och grundläggande rättigheter.

Vid Europeiska rådets möte i Nice godkändes den
socialpolitiska dagordningen som skall gälla fram
till 2005. Kommissionen skall varje år redogöra för
de framsteg som gjorts i tillämpningen av
dagordningen.

Modernisering av social trygghet inom EU

I juli 1999 presenterade kommissionen ett meddelande
om en samordnad strategi för att modernisera social
trygghet (KOM (1999) 347). Meddelandet syftade till
att fastställa en dagordning för ett fördjupat
samarbete på grundval av fyra viktiga mål, nämligen
att

- göra det lönsamt att arbeta och att arbete skall
ge en säker inkomst,
- göra pensionerna säkra och pensionssystemen
hållbara,
- främja social integration,
- garantera en hållbar hälso- och sjukvård av hög
kvalitet.
Rådet godkände i november 1999 de föreslagna
slutsatserna som syftar till att förstärka det redan
existerande samarbetet mellan medlemsstaterna genom
att skapa ett mer strukturerat och regelbundet
utbyte av information och erfarenheter när det
gäller social trygghet (den öppna
samordningsmetoden). Samtidigt betonade
ministerrådet att organisering och finansiering av
social trygghet är ett nationellt ansvar. En
högnivågrupp (sedermera ombildad till Kommittén för
social trygghet) bildades under ministerrådet för
att driva arbetet. Samarbetet skall koncentreras
kring de fyra målen.

Motion

I motion Sf348 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6
hänvisar motionärerna till att EU förespråkar
nationell beslutanderätt inom det sociala området,
samtidigt som man gärna talar om en europeisk social
modell. Det finns en uppenbar risk att samarbetet på
EU-nivå kommer att motverka den i motionen
föreslagna inriktningen på socialpolitiken.
Riksdagen bör därför ge regeringen till känna att
den nationella beslutanderätten på det sociala
området måste försvaras på ett mer offensivt sätt
inom EU.

Utskottets ställningstagande

För att främja personers fria rörlighet finns, som
nämnts, regler för samordning av medlemsstaternas
sociala trygghetssystem. Förordning (EEG) nr 1408/71
om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen innebär i
huvudsak att den anställde eller egenföretagaren och
hans eller hennes familj har rätt att ta med sig de
sociala förmåner som intjänats vid arbete i en
medlemsstat när de flyttar till annan medlemsstat
samt att de har rätt till sociala förmåner i
värdlandet.

Genom Amsterdamfördraget har det skapats en
enhetlig fördragsmässig grund för EU-
medlemsstaternas samarbete på det sociala området.
Bestämmelser om en social dialog finns i artiklarna
138 och 139 i EG-fördraget. Europeiska rådet
uttalade vid det extra toppmötet i Lissabon den
23-24 mars 2000 att grunden för en övergång till en
kunskapsbaserad ekonomi är dagens utvecklade system
för socialt skydd. Dessa system måste emellertid
anpassas för att säkerställa bl.a. att arbete skall
löna sig och att systemen är hållbara på lång sikt
med hänsyn till problemet med en åldrande
befolkning. Det angavs också att dessa problem löses
effektivare genom samarbete. Det redan existerande
samarbetet mellan medlemsstaterna bör förstärkas
genom ett mer strukturerat och regelbundet utbyte av
information och erfarenheter när det gäller social
trygghet.
I sitt yttrande 1999/2000:SfU6y till
utrikesutskottet med anledning av regeringens
skrivelse om verksamheten i EU 1999 angav
socialförsäkringsutskottet att principerna om icke-
diskriminering och likabehandling av EU-medborgare
liksom krav på likabehandling av kvinnor och män
visserligen påverkar utformningen av
socialförsäkringssystemen, men utskottet underströk
att själva utformningen av och innehållet i
medlemsländernas socialförsäkringssystem är en
nationell fråga. Enligt utskottets mening finns, på
vissa håll inom EU, tendenser att bitvis vilja föra
över frågor som rör de nationella sociala
trygghetssystemen till beslutsfattande inom
gemenskapen. Utskottet betonade därför att frågor om
den sociala dimensionen när det gäller en gemensam
strategi för att modernisera social trygghet handlar
om ett samarbete mellan de enskilda medlemsstaterna.
I yttrandet angavs vidare att regeringen i olika
sammanhang och forum inom EU bör markera denna
inställning, något som utskottet i samband med
information om EU-frågor även framfört till
Socialdepartementet.
Utskottet, som vidhåller denna uppfattning,
noterar att området för samarbete rörande den
sociala tryggheten inte ändras genom Nicefördraget
(prop. 2001/02:8) men att det i föreslagen artikel
137.4 uttryckligen anges att artikeln inte skall
påverka medlemsstaternas erkända rätt att fastställa
de grundläggande principerna för sina system för
social trygghet och inte heller i väsentlig grad
påverka den finansiella jämvikten i dessa.
Utskottet anser att motion Sf348 yrkande 6 får
anses tillgodosedd med det anförda.

Öresundsregionen och socialförsäkringssystemen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
Öresundsregionen och
socialförsäkringssystemen m.m.

Gällande ordning

Förbindelserna mellan Sverige och Danmark på
socialförsäkringsområdet regleras av EG-förordningar
samt den nordiska konventionen om social trygghet.
Den sistnämnda har i huvudsak betydelse för personer
som inte omfattas av EG-rätten om social trygghet,
dvs. personer som inte har utnyttjat den fria
rörligheten, som inte har eller har haft arbete,
eller som inte är EES-medborgare och är bosatta i
Norden. Vissa förmåner, t.ex. underhållsstöd,
omfattas också av den nordiska konventionen om
socialt bistånd och sociala tjänster.

Den EG-förordning som här främst är av intresse
är den i föregående avsnitt nämnda förordningen
(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Förordningen skall garantera att den som utnyttjar
rätten till fri rörlighet mellan medlemsländerna
omfattas av lagstiftningen om social trygghet i ett
av dessa. I förordningen finns bestämmelser om bl.a.
likabehandling av EU-medborgare, bestämmande av
tillämplig lagstiftning, sammanläggning av
kvalifikationstider, export av förmåner och
proportionell beräkning av pensioner. En
grundläggande princip är att den för vilken
förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen
i bara en stat, i regel arbetslandets lagstiftning.
Det ankommer på den nationella lagstiftningen att
ange närmare villkor för att tillhöra det landets
system för social trygghet och förutsättningarna för
att få förmåner. I den nationella lagstiftningen
fastställs också villkor för tillgodoräknande av
försäkringsperioder. Den nationella lagstiftningen
får dock inte avvika från gemenskapsrättsliga
principer och regler.
Om en person enligt förordningen skall omfattas av
ett visst medlemslands lagstiftning om social
trygghet skall också avgifter som hänför sig till
dennes förvärvsinkomster betalas enligt samma lands
lagstiftning. Det gäller oberoende av var den
anställde eller egenföretagaren är bosatt och
oavsett var arbetsgivaren bor eller företaget har
sitt säte.
För enskilda fall eller för definierade grupper är
det möjligt för länderna att sluta överenskommelser
om undantag från de allmänna reglerna i EG-rätten om
vilket lands lagstiftning om social trygghet som
skall tillämpas i olika situationer. Det följer av
artikel 17 i förordning 1408/71, enligt vilken två
eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga
myndigheter eller de organ som utses av dessa
myndigheter kan komma överens om undantag från
bestämmelserna i artiklarna 13-16 till förmån för
vissa grupper eller för vissa personer. Artiklarna
13-16 innehåller bl.a. regler om bestämmande av
tillämplig lagstiftning.
Enligt 1996 års dubbelbeskattningsavtal mellan de
nordiska länderna skall personer i Danmark och
Sverige, som bor i ett av länderna och arbetar i det
andra, beskattas i arbetslandet för inkomsten där.
Danmark beskattar sådan inkomst enligt vanliga
regler medan Sverige tar ut särskild inkomstskatt
(SINK) med 25 % på bruttoinkomsten. I förhållandet
mellan Sverige och övriga nordiska länder gäller
däremot att beskattning sker i bosättningslandet.
Under hösten 1999 gjordes den ändringen i
beskattningsreglerna för Sverige och Danmark att
anställda ombord på färjor och tåg i reguljär trafik
mellan nämnda länder i normalfallet beskattas endast
i ett land.

Motioner

I motion A390 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) yrkande
2 begärs ett tillkännagivande om att nuvarande
utformning av socialförsäkringssystemen utgör hinder
för rörlighet av arbetskraft i Öresundsregionen.
Olikheterna gäller t.ex. arbetsgivaravgifter och
skatter men även att föräldrapenning och dagisplats
är dåligt synkroniserade och att olika regler gäller
för pensionsintjänande och ersättning till
långtidssjuka.

Även i motion Sf214 av Maud Ekendahl och Inga
Berggren (m) påtalas problemen med de olika
regelverken i Danmark och Sverige. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om att det krävs
överenskommelser mellan länderna om samordnade
sjukpenningregler.

Utskottets ställningstagande

Sedan 1998 pågår ett samarbete på regeringsnivå
mellan Sverige och Danmark för att identifiera
hinder och problem för rörlighet och integration
över Öresund. En rapport, "Öresund - en region blir
till", som i maj 1999 gemensamt getts ut av de
svenska och danska regeringarna, utgör ett första
steg i processen och startskottet för ett arbete som
i vissa delar kommer att sträcka sig över flera år.

I rapporten anförs om det sociala området bl.a.
följande.
Reglerna är desamma för alla gränsöverskridande
aktiviteter i hela EU, och några bestämmelser
särskilt anpassade för förhållandena mellan Danmark
och Sverige finns inte. Reglerna i förordning
1408/71 får enligt rapporten i vissa avseenden
särskilt komplicerade effekter i de fall Danmark är
inblandat, eftersom Danmark skiljer sig från övriga
medlemsstater vad gäller den sociala trygghetens
finansiering såtillvida att socialavgifter knappast
existerar. Företagen i det svenska systemet betalar
däremot sociala avgifter till staten som då uppgick
till 33 % av den anställdes lön. I rapporten påpekas
att eftersom arbetstagare som arbetar i både Danmark
och Sverige med anställning hos två olika
arbetsgivare omfattas av socialförsäkringssystemet
där han eller hon bor kan ett danskt företag som
deltidsanställer en arbetstagare som är bosatt i
Sverige behöva betala 33 % av den anställdes lön i
avgift till den svenska staten.
I rapporten anges att när det gäller EG-
förordningarnas tillämpning kan
tillämpningsföreskrifter i vissa speciella fall
saknas eller skilja sig åt i de båda länderna.
Dessutom kan man identifiera problem för medborgare
som arbetar under mer flexibla förutsättningar i de
båda länderna, t.ex. personer som ofta byter arbete
mellan länderna eller personer med samtidigt arbete
i båda länderna. De danska och svenska regeringarna
kommer att utreda möjligheterna till undantag från
och/eller gemensamma tolkningsmallar av EG-förord-
ningarna avseende personer som ofta skiftar
arbetsplats mellan länderna, har bisysslor i det
andra landet eller arbetar i gränsöverskridande
tjänst. Sammanfattningsvis skall regeringarna bl.a.
verka för att tillämpningen av gällande regler så
långt möjligt sker på ett sätt som främjar
integrationen och kommer att ta initiativ till att
utarbeta en gemensam tolkning av EG-reglerna om
social trygghet.
Även skattepolitik behandlas i rapporten. Det
anges att systemen för personbeskattning i de båda
länderna kännetecknas av relativt sett lägre
skatteuttag men väsentligt högre sociala avgifter i
Sverige och det omvända förhållandet i Danmark. Den
samlade belastningen av personskatter och sociala
avgifter i Danmark och Sverige är dock i allt
väsentligt ungefär densamma. Huvudprincipen om
beskattning i arbetslandet är enligt vad som anförs
i rapporten fast förankrad i den internationella
skatterätten, och den står också i överensstämmelse
med de principer som gäller i EG:s regler om social
trygghet. I rapporten konstateras bl.a. att den
rådande ordningen kan påverka skatteunderlaget och
därmed förutsättningarna för en allsidig kommunal
service. Regeringarna i Danmark och Sverige kommer
att aktivt följa integrationsutvecklingen för att
bedöma vilka skillnader i skattesystemen som kan
verka hämmande eller snedvridande för
gränsöverskridande arbetskraft eller yrkesmässig
verksamhet. I samband härmed skall bedömas bl.a. om
det finns behov av och möjlighet till ett
interregionalt utjämningssystem för inkomstskatter
och sociala avgifter samt andra skatter och avgifter
som kan vara av betydelse för integrationen i
regionen.
Vidare framhålls i rapporten att, för att så långt
möjligt säkra att de som bor i Öresundsregionen
framdeles inte upplever skillnader i de sociala
systemen som ett hinder för integration,
regeringarna kommer att ta initiativ till såväl en
omfattande satsning på information som till en
särskild styrgrupp för Öresunds integration, som
löpande skall ta sig an nya hinder och problem.

Utskottet har tidigare behandlat en motion om
problem för gränsgångare i Öresundsregionen (bet.
1999/2000:SfU3) och därvid framhållit att det är av
största vikt, inte minst vad gäller
socialförsäkringssystemen, att dessa frågor
uppmärksammas och får en lösning.

Frågor som kommer att utredas enligt vad som anges
i den nämnda rap-
porten "Öresund - en region blir till" är
möjligheterna till undantag från och/eller
gemensamma tolkningar av EG-förordningarna avseende
personer som ofta skiftar arbetsplats mellan
länderna, har bisysslor i det andra landet eller
arbetar i gränsöverskridande tjänst. Utskottet har
erfarit att en fråga som särskilt uppmärksammats i
det svensk-danska samverkansarbetet är när personer
som arbetar i Danmark och är bosatta i Sverige utför
viss del av arbetet hemifrån. Enligt förordning
1408/71 skall arbetstagaren anses arbeta även i
Sverige och således omfattas av svensk
socialförsäkring, vilket medför att den danske
arbetsgivaren blir skyldig att erlägga
socialavgifter i Sverige. Som ett led i
utredningsarbetet har Riksförsäkringsverket (RFV)
fått i uppdrag att träffa en överenskommelse med sin
danska motsvarighet om att man skall kunna bortse
från distansarbetet och låta den arbetstagare som så
önskar även fortsättningsvis omfattas av
lagstiftningen i det land där arbetet huvudsakligen
utförs. RFV räknar med att en överenskommelse skall
kunna träffas före årsskiftet.
Utskottet förutsätter att liknande frågor även
fortsättningsvis uppmärksammas och löses mellan de
båda länderna. De generella reglerna om samordning
av socialförsäkringssystem är emellertid en fråga
för samarbetet på EU-nivå. Ett arbete med
modernisering av förordningen pågår för närvarande
inom EU. Problem för gränsgångare är ofta i fokus
och en särskild konferens med rubriken Social
security for frontier workers in Europe, arrangerad
av bl.a. kommissionen, har just hållits.
Utskottet kan konstatera att samarbetet mellan
Sverige och Danmark fortfarande pågår på
regeringsnivå och att ett möte senast hölls den 29
oktober 2001. Vid detta möte diskuterades
beskattningsrätten och bl.a. frågan om ett
utjämningssystem för att kompensera
skattebortfallet. Vid mötet beslöts att utreda vilka
alternativa möjligheter som finns, vilka
konsekvenser de för med sig samt vilket alternativ
som är den bästa lösningen för att tillgodose
integration, kompensation till kommunerna etc.
Utredningsarbetet skall vara klart till årsskiftet.
Utskottet vill understryka vikten av att möjliga
förändringar för att förbättra utvecklingen i
Öresundsregionen genomförs så snart som möjligt.
Utskottet förutsätter att erfarenheter av samarbete
inom andra gränsområden inom EU därvid tas till
vara. I detta sammanhang kan nämnas att
Öresundskomiteen, en samarbetsorganisation mellan
regionala och lokala politiker i Öresundsregionen, i
sitt arbete med integrationsprocessen i
Öresundsregionen har tagit fram en rapport om
erfarenheterna av det gränsregionala samarbetet i
Oberrheinregionen. Oberrheinregionen är det
gemensamma gränsområdet mellan Frankrike, Tyskland
och Schweiz. Regionen har ett befolkningstal på 5,6
miljoner invånare, att jämföra med Öresundsregionens
ca 3,5 miljoner invånare. Arbetspendlingen i området
till Schweiz är från Frankrike 33 000 personer och
från Tyskland 21 000 personer. Mellan Frankrike och
Tyskland är pendlarantalet 27 000. Oberrheinregionen
är intressant som exempel på grund av de höga
pendlingsvolymerna, de stora skillnaderna mellan
deltagande länders styrelseskick och en hög grad av
funktionell integration genom särskilda
överenskommelser mellan länderna.
För gränssamarbetet har organiserats institutioner
på såväl lokal, regional som nationell nivå. På det
nationella planet finns Oberrheinkonferensen, som
består av verkställande myndigheter och
administrativa enheter till vilka är knutet ett
parallellt råd av folkvalda.
Vad gäller arbetsmarknads- och skattefrågor i
Oberrheinregionen anges bl.a. att regeländringar i
regel initieras av lokala myndigheter och aktörer
som identifierat problem och sedan för upp dessa
till lagstiftande nivå i respektive land.
Grundregeln i avtalen mellan ifrågavarande länder är
att man som gränsgångare betalar skatt där man bor
under förutsättning att man bor och arbetar inom
"gränsområdet". Senare betalas en del av bruttolönen
tillbaka t.ex. till den kanton där arbetsplatsen
ligger som en form av kompensation för offentliga
lokalt motiverade omkostnader.
Beträffande sociala förmåner anges att man är
sjukförsäkrad i arbetslandet men endast så länge man
är anställd. Vid anställningens upphörande återförs
man till sitt eget lands sjukförsäkringssystem, och
detta även vid uppsägning. Arbetslöshetsförsäkring
betalas från boendelandet på ett underlag som svarar
mot en referensinkomst som svarar mot en likvärdig
anställning i boendelandet.
I rapporten om Oberrheinregionen anges vidare att
det fortsatt återstår löpande problem kopplade till
de stora pendlingsvolymerna med transporter,
infrastrukturella satsningar och harmonisering av
socialförsäkringar på hälso- och sjukvårdsområdet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
A390 yrkande 2 och Sf214.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning
vid arbetsoförmåga. Politikområdet omfattar
sjukpenning, rehabilitering, närståendepenning,
förtidspension, ersättning vid handikapp och arbets-
och kroppsskador, kostnader för sysselsättning av
vissa förtidspensionärer samt socialförsäkringens
administration, dvs. RFV och de allmänna
försäkringskassorna.

Riksdagen har för budgetåret 2002 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområde 10 till 108 357 018 000 kr (bet.
2001/02:FiU1, rskr. 2001/02:34-35).

Sjuklön

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att
minska företagens kostnader för sjuklön, om
arbetsgivares ansvar för arbetsmiljön och
om sjuklöneperiodens längd. Jämför
reservationerna nr 7 (m, kd, c, fp) och 8
(v).

Gällande bestämmelser

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) har
arbetstagare under de första 14 dagarna av ett
sjukfall rätt till sjuklön från arbetsgivaren.
Rätten till sjuklön gäller fr.o.m. den första dagen
av anställningstiden. Är den avtalade
anställningstiden kortare än en månad inträder dock
rätten till sjuklön endast om arbetstagaren
tillträtt anställningen och därefter varit anställd
14 kalenderdagar, i princip i följd.

För den första dagen i sjuklöneperioden betalas
ingen ersättning (karensdag). För de återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner.
Antalet karensdagar är begränsat till tio under en
tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en
arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas
medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön
under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan
besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges
sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får
ersättning från sjukförsäkringen. Från och med den 1
januari 1998 gäller ett utökat särskilt högriskskydd
som omfattar den som har en sjukdom som medför risk
för en eller flera längre sjukperioder under en
tolvmånadersperiod. Sjuklön utges i dessa fall dock
inte för karensdag. Även i dessa fall får
arbetsgivaren ersättning från sjukförsäkringen.
Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt
17 § SjLL möjlighet att försäkra sig hos
försäkringskassan mot sjuklönekostnader. Rätt att
teckna en sådan försäkring har arbetsgivare vars
sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår -
exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt -
inte beräknas överstiga 130 gånger prisbasbeloppet.
Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader
för sjuklön fr.o.m. den tredje ersättningsdagen
liksom kostnaderna för socialavgifter, allmän
löneavgift och särskild löneskatt. Avgiften för 2001
är 1,4 % av de sammanlagda lönekostnaderna.

Motioner

Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) begär i motion
Sf231 yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av
att minska företagens kostnader för sjuklön. I samma
motion, yrkande 2, begärs ett tillkännagivande om
behovet av att genomföra förslaget om ett
högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. Motionärerna
anser att AGRA-utredningens förslag bör genomföras.
Förslaget, som är tänkt att gälla företag med en
årslönesumma upp till 160 prisbasbelopp, innebär att
om sjuklönekostnadens andel av årslönekostnaden
överstiger motsvarande andel för alla arbetsgivare i
riket skall ersättning utges för del som överstiger
riksandelen jämte socialavgifter. Ett sådant system
innebär enligt motionärerna en effektivare
riskspridning och är ett bättre alternativ till den
offentliga försäkring mot sjuklönekostnader som
företagen erbjuds i dag.

Marie Engström m.fl. (v) begär i motion Sf236
yrkande 1 ett tillkännagivande om ekonomiska
drivkrafter för att få arbetsgivare att ta ett
större ansvar för arbetsmiljö och minskad ohälsa.
Enligt motionärerna är en förlängd sjuklöneperiod
inte rätt metod för att åstadkomma detta. I samma
motion, yrkande 2, begär motionärerna ett
tillkännagivande om att ett sjuklönesystem med
restitutionsförfarande för företag med högst tio
anställda bör utredas. Motionärerna anser att sådana
företag bör kunna få tillbaka inbetalt belopp via
avdrag vid upprättande av den månatliga
skattedeklarationen.
Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (c) begär i
motion N323 yrkande 4 ett tillkännagivande om
översyn av sjuklöneperioden för småföretagare.
Motionärerna anser att redan en sjuklöneperiod på 14
dagar är mycket betungande för de minsta företagen.
Det finns därför skäl att befria dem från
sjuklönekostnaderna.
Lena Sandlin-Hedman och Lars Lilja (s) begär i
motion Sf350 ett tillkännagivande om
sjuklöneperioden i sjukförsäkringen. Enligt
motionärerna är det angeläget att avskaffa
sjuklöneperioden för små och medelstora företag.
Motionärerna anser att sjuklöneperioden snarare
bidragit till ökad utslagning än till att föra
arbetsmiljöarbetet framåt.

Utskottets ställningstagande

Som närmare redovisas i det följande har regeringen
presenterat ett åtgärdsprogram för att främja hälsan
i arbetslivet. Programmet i elva punkter omfattar
bl.a. ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att
förebygga ohälsa. Enligt propositionen är ett
förtydligat och i vissa fall ökat
finansieringsansvar för arbetsgivaren en av de
grundläggande förutsättningarna för att den negativa
utvecklingen av sjukfrånvaron skall kunna brytas. En
möjlighet som har lyfts fram och diskuterats är en
förlängning av sjuklöneperioden. Även andra
möjligheter att förtydliga arbetsgivarens
finansieringsansvar kan enligt regeringen komma i
fråga, t.ex. ett visst medfinansieringsansvar för
den sjukpenningutbetalning som kan bli aktuell efter
sjuklöneperioden, differentierade
arbetsgivaravgifter utifrån den variation i de
anställdas ohälsa som finns hos olika arbetsgivare
eller att ge en arbetsgivare som satsar extra på sin
arbetsmiljö någon form av nedsättning av
arbetsgivaravgiften. Arbetsgivarnas kostnader för
förändringarna av finansieringsansvaret förutsätts
bli balanserade av minskade avgifter till
sjukförsäkringen. Enligt regeringen är det dock ännu
för tidigt att avgöra vilken kombination av åtgärder
som har bäst förutsättningar att verka sjukdoms- och
skadeförebyggande. Dessa frågor behöver därför
beredas vidare.

Utskottet har tidigare uttalat (se bet.
2000/01:SfU1 s. 38) att sjuklöneperioden på 14 dagar
numera ingår som en naturlig och väl fungerande del
av välfärdssystemet. Genom sjuklöneperioden har
försäkringskassorna avlastats arbetet med korta
sjukfall och kan därmed koncentrera sig på de längre
sjukfallen. Genom det särskilda högriskskyddet har
arbetsgivarens kostnader begränsats när det gäller
sjukersättning till personer med sjukdomar som kan
väntas medföra visst mått av sjukfrånvaro.
Sjuklönesystemet kan således inte sägas hindra en
arbetsgivare att anställa en sådan person. I övriga
fall har arbetsgivare med begränsat antal anställda
möjlighet att teckna en återförsäkring för
sjuklönekostnader.
Enligt utskottets mening är det viktigt att det
finns ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att
genom förebyggande insatser och
rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på
arbetsplatsen. Genom sjuklöneperioden har
arbetsgivaren också fått ett ansvar för och
möjlighet att påverka kostnaderna för sjukfrånvaron
på arbetsplatsen. Som redan nämnts ingår inom ramen
för elvapunktsprogrammet bl.a. frågor om ekonomiska
drivkrafter för arbetsgivare att förebygga ohälsa i
arbetet. Utskottet anser med hänsyn härtill att
regeringens arbete med åtgärdsprogrammet inte bör
föregripas t.ex. genom att riksdagen nu tar
ställning till frågan om sjuklöneperiodens längd
eller till förslag om att minska de mindre
företagens kostnader för sjuklön. Som framhålls i
propositionen är det ännu för tidigt att avgöra
vilken kombination av åtgärder som har bäst
förutsättningar att verka sjukdoms- och
skadeförebyggande.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf231, Sf236, N323 yrkande 4 och Sf350.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med ändring av regeringens
förslag om medelsanvisning till anslaget 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. besluta
att för budgetåret 2002 till anslaget anvisa
100 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Några medel för finansiell
samordning avsätts därmed inte. Därmed
bifalls delvis motion Sf375 i denna del och
avslås motionsyrkanden dels om annan
medelsanvisning till anslaget 19:1, dels om
andra villkor för användning av anslaget för
2002.
Riksdagen bör även som sin mening ge
regeringen till känna att regeringen under
våren 2002 bör återkomma med förslag om
finansiell samordning mellan
socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och
arbetsmarknadsmyndigheterna. Därmed bifalls
delvis motionerna Sf294, Sf354 yrkande 2,
Sf314, Sf262 och So628 yrkande 7.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om bl.a. sjukpenninggrundande inkomst,
sjukförsäkringsfrågor i övrigt och
rehabiliteringsfrågor.
Jämför reservationerna nr 9 (m, c), 10 (mp),
11 (m), 12 (kd), 13 (c, fp), 14 (kd, c), 15
(mp), 16 (m), 17 (kd), 18 (c) och 19 (mp).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,
rehabilitering och närståendepenning.

Som tidigare nämnts har en arbetstagare enligt
SjLL rätt att under sjuklöneperioden få sjuklön
motsvarande en viss del av lönen och andra
anställningsförmåner. Vad gäller reglerna om sjuklön
i övrigt hänvisas till redovisningen ovan.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt
AFL. Sjukpenningen utgör 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. För den som inte
omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och
uppdragstagare, utges sjukpenning enligt AFL från
sjukperiodens början. Sjukpenning utges dock inte
för den första dagen i sjukperioden (karensdag). För
tid därefter utges sjukpenning med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Antalet karensdagar
är begränsat till högst tio under en
tolvmånadersperiod.
Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt
reglerna i AFL den årliga inkomst i pengar som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade
har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till
24 % av prisbasbeloppet. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som
överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Rehabiliteringsersättning utges under vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till följd av sjukdom är nedsatt med minst en
fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av
rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt
bidrag. För köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster och arbetshjälpmedel m.m.
liksom för rehabiliterings- och behandlingsinsatser
inom hälso- och sjukvården avsätts särskilda medel
(s.k. Dagmarmedel).
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för närståendevård till
den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en
närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för
varje person som vårdas. Närståendepenning utges med
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för
samtliga dagar i ersättningsperioden och kan utges
som hel, halv eller fjärdedels förmån.
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs
under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå
inom fem försöksområden (Finsam). Syftet med
försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom
systemen för socialförsäkring respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om
regeringen medger det, en försäkringskassa, ett
landsting och en kommun som har kommit överens om
det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att
pröva möjligheterna till en effektivare användning
av tillgängliga resurser (Socsam).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio
försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall
avslutas senast vid utgången av 2002.
Sedan den 1 januari 1998 får försäkringskassan
träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser
(Frisam).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2002 till anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. anvisar ett ramanslag på 45 805
miljoner kronor.

Under anslagsposten Rehabilitering redovisas,
förutom rehabiliteringsersättning, de ovan nämnda
Dagmarmedlen, som 2001 uppgår till 235 miljoner
kronor, och särskilda medel, bl.a. ersättning vid
köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster,
merkostnader i form av bidrag till arbetshjälpmedel
samt administration.
Enligt vad som anges i propositionen fortsätter
ökningen av ohälsan i arbetslivet. Det är i
synnerhet de långa sjukskrivningarna som ökar. Drygt
100 000 personer, varav 65 000 kvinnor hade i maj
2001 varit sjukskrivna under längre tid än ett år.
Ungefär en tredjedel av dem hade varit sjukskrivna
under mer än två år. Sjukförsäkringsutredningens
kartläggning av 1999 års förhållanden visar att
sjukfrånvaron är relativt sett högre bland anställda
i kommuner och landsting (ca 7 %) jämfört med
sjukfrånvaron bland anställda inom staten (4 %) och
det privata näringslivet (4 %). Det ökande antalet
sjukskrivningar har medfört att utgifterna för
sjukpenning har ökat dramatiskt. Under 1998
utbetalades ca 20 miljarder kronor. År 2002 beräknas
utgifterna uppgå till närmare 50 miljarder kronor.
Regeringen anser mot denna bakgrund att kraftfulla
åtgärder behövs för att motverka den ogynnsamma
utvecklingen. Ett brett spektrum av förslag till
åtgärder har därför tagits fram inom ramen för en
sammanhållen strategisk satsning för förbättrade
arbetsvillkor och för hälsa i arbetslivet. Det s.k.
elvapunktsprogrammet omfattar arbetsmiljö, en
förnyelse av rehabiliteringen och ekonomiska
incitament för att minska sjukskrivningar. Vidare
ingår justeringar av den gällande lagstiftningen för
att höja kvaliteten i rehabiliteringsarbetet liksom
formerna för sjukskrivningsprocessen. Syftet med de
föreslagna åtgärderna är att sätta den försäkrade i
centrum och att göra arbetsgivarens ansvar för
ohälsan tydligare. En särskild utredare har
tillsatts för att utarbeta förslag till en samlad
handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet, HpH-
utredningen. Utredningen, som lämnat en delrapport i
juni 2001, skall senast i december 2001 redovisa
förslag till åtgärder på längre sikt.
Beträffande den del av åtgärdsprogrammet som avser
förnyelse av rehabiliteringen anförs i propositionen
bl.a. följande. De utvärderingar av verksamheten som
gjorts på området visar att
socialförsäkringsadministrationen saknar en enhetlig
metodik i handläggningen av långa sjukfall och att
yrkesrollen för rehabiliteringssamordnare är
otydlig. För den sjukskrivne har detta inneburit
bl.a. långa handläggningstider och att ansvaret för
rehabiliteringen upplevs vara otydligt. För att
förhindra passivisering och för att underlätta för
den sjukskrivne att komma tillbaka till arbete är
det enligt regeringen nödvändigt dels att
välfungerande individanpassade
rehabiliteringsåtgärder sätts in i tid, dels att en
tydlig ansvarsuppdelning görs. För att åstadkomma
detta krävs en förnyelse av den administrativa
hanteringen av sjukfall som bedöms ligga i riskzonen
för långtidssjukskrivning samt av den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Regeringen
avser att i början av 2002 inleda ett sådant
förnyelsearbete. Syftet med verksamheten skall vara
att genom nya metoder och förändrade regler finna
nya och effektivare former för hanteringen av
sjukskrivningsprocessen och den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Ett annat syfte är att finna en
effektivare organisation för denna verksamhet.
Förnyelsearbetet innebär i huvudsak att
försäkringskassans arbetsmetoder skall utvecklas och
kompetensen förstärkas för att möjliggöra en tidig
bedömning av den enskildes arbetsförmåga och
eventuella rehabiliteringsbehov. Underlaget från
arbetsgivaren utgör en viktig förutsättning för
denna bedömning. Vidare skall arbetsgivarens roll
tydliggöras, bl.a. genom att denne alltid skall
lämna förslag till åtgärder på arbetsplatsen samt
ange förväntad tidpunkt då den försäkrade kan återgå
i arbete. Sanktionsmöjligheter bör vidare införas
för passiva arbetsgivare. I de fall där
arbetsgivaren inte kan bidra till den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen har den lokala
arbetsmarknadsmyndigheten en viktig roll.
När det gäller justeringar av gällande
lagstiftning för att höja kvaliteten i
rehabiliteringsarbetet anförs bl.a. att den översyn
som har gjorts bl.a. av HpH-utredningen visar att
lagstiftningen i vissa delar kan försvåra för
försäkringskassan att genomföra snabba åtgärder av
hög kvalitet. Regeringen har därför i proposition
2001/02:9 föreslagit att bestämmelsen om
försäkringskassans fördjupade bedömning av
sjukpenningrätten skall upphöra att gälla. Att
själva bestämmelsen upphävs innebär dock inte att
regeringens uppfattning har förändrats beträffande
värdet och behovet av tidiga och kontinuerliga
insatser både när det gäller att pröva
sjukpenningrätten, utreda rehabiliteringsbehov och
initiera rehabiliteringsåtgärder. Genom ändringen
ges försäkringskassan möjlighet att rikta sina
insatser på ett mer flexibelt och individanpassat
sätt. (Förslaget behandlas i utskottets betänkande
2001/02:SfU5.)
Bestämmelsen att arbetsgivaren skall påbörja
rehabiliteringsutredningar om det inte framstår som
obehövligt är enligt HpH-utredningen otydlig.
Utredningen har därför föreslagit att reglerna
skärps, så att arbetsgivaren alltid senast den
sextionde dagen i ett pågående sjukfall skall lämna
ett rehabiliteringsunderlag samt ett yttrande från
företagshälsovården. Enligt förslaget skall
sanktionsmöjligheter finnas vid underlåtenhet.
Regeringen avser att återkomma med förslag om
arbetsgivarens skyldighet att lämna
rehabiliteringsunderlag under våren 2002.
Såvitt gäller långa sjukskrivningar är problemen
särskilt stora inom den offentliga sektorn.
Regeringen avser därför att inleda särskilda försök
hos några av de stora offentliga arbetsgivarna för
att förebygga och minska sjukfrånvaron. Regeringen
har på tilläggsbudget föreslagit att 50 miljoner
kronor avsätts till denna verksamhet redan under
2001.
I samband med behandlingen av regeringens
proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården begärde
riksdagen på förslag av socialutskottet (bet.
2000/01:SoU5) att regeringen skyndsamt skulle
återkomma till riksdagen med ett förslag om
finansiell samordning mellan olika myndigheter i
syfte att öka hälsan och minska antalet
sjukskrivningar. Mot bakgrund härav föreslår
regeringen att 200 miljoner kronor av Dagmarmedlen
skall få användas för finansiell samordning under
2002. Av medlen under anslaget 19:1 används 100
miljoner kronor och av medlen under anslaget 13:3
Bidrag till hälso- och sjukvård inom utgiftsområde 9
används 100 miljoner kronor. Regeringen, som avser
att återkomma om den finansiella samordningens
närmare utformning, är även beredd att i
tilläggsbudget under 2002 eller i
budgetpropositionen för 2003 pröva om ytterligare
medel skall göras tillgängliga för denna verksamhet.
De senaste årens reallöneökningar har enligt
regeringen luckrat upp inkomstbortfallsprincipen och
privata och avtalsmässiga försäkringslösningar har
fått en allt större betydelse. Enligt regeringen är
det av yttersta vikt att de senaste årens utveckling
med allt större andel av inkomsterna över taket
hindras genom att inkomsttaket höjs. En annan
anledning till att taket bör höjas är kritiken att
den enskilde får betala två gånger för sin
försäkring, dvs. både genom arbetsgivaravgiften och
genom privata lösningar. Regeringens avsikt är
därför att höja taket från 7,5 till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. 1 juli 2003 om det statsfinansiella läget
tillåter det. Utgiftsökningen för sjuk- och
föräldraförsäkringen beräknas uppgå till ca
1 miljard kronor 2003 och ca 2 miljarder kronor
2004. Genom denna förändring beräknas andelen
personer med inkomster överstigande taket att uppgå
till 8 %.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf382
yrkande 12 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2002 till anslaget 19:1 anvisa 10 068 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion begärs tillkännagivanden om att
ersättningsnivån i rehabiliteringspenningen bör vara
80 % av sjukpenninggrundande inkomst (yrkande 1),
att ytterligare en karensdag den åttonde
frånvarodagen införs (yrkande 2) och att
sjukpenninggrundande inkomst beräknas på ett
genomsnitt av de två föregående årens inkomst
(yrkande 3). I yrkandena 4 och 5 begärs
tillkännagivanden om att sjuk- och
rehabiliteringsersättning skall utges för lönedelar
upp till 7,5 inkomstbasbelopp och att det s.k. taket
i sjukpenningen indexeras med inkomstbasbelopp som
grund. I yrkande 6 begärs avslag på regeringens
strategi för att motverka ohälsa i arbetslivet och i
yrkande 7 ett tillkännagivande om att
havandeskapspenningen flyttas till utgiftsområde 10.
I yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande
om att sjukskrivningar på grund av trafikolyckor bör
överföras från sjukförsäkringen till
trafikskadeförsäkringen.
Även i motion Sf401 yrkande 6 i denna del av
Margit Gennser m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
om att havandeskapspenningen förs till anslaget
19:1.
I motion Sf328 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden om att rehabiliteringspenning bör
utges med 80 % av sjukpenninggrundande inkomst
(yrkande 1), att rehabiliteringspenning skall
beräknas på ett genomsnitt av de två föregående
årens inkomst (yrkande 2) och att en karensdag
införs i rehabiliteringspenningen den åttonde
frånvarodagen (yrkande 3).
Även i motion Sf403 av Margit Gennser m.fl. (m)
begärs i yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om att
sjukpenninggrundande inkomst för sjuk- och
rehabiliteringspenning skall beräknas på de två
föregående årens inkomst och att en karensdag skall
införas i sjuk- och rehabiliteringspenningen den
åttonde frånvarodagen.

Kristdemokraterna

Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begär i motion
Sf354 yrkande 9 i denna del att riksdagen beslutar
att för budgetåret 2002 till anslaget 19:1 anvisa 5
175 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit.

I samma motion, yrkande 1, begärs beslut om att
införa en ny rehabiliteringsförsäkring fr.o.m. den 1
juli 2002 i enlighet med Gerhard Larssons förslag i
betänkandet Rehabilitering till arbete (SOU
2000:78). I yrkande 3 begärs beslut om att införa en
ny modell för trafikförsäkringen. Motionärerna anser
att personskador på grund av trafik bör föras till
trafikförsäkringen. I yrkande 4 begärs beslut att
införa en andra karensdag i sjukförsäkringen med
bibehållet högkostnadsskydd om högst tio karensdagar
per år. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om
behovet av regeländringar i karenssystemet.
Motionärerna framhåller att personer med deltid,
skiftarbete, timanställning eller fler arbetsgivare
i praktiken kan få fler karensdagar. I yrkande 6
begärs ett beslut om en ny beräkningsgrund för
sjukpenninggrundande inkomst. Enligt motionärerna
bör sjukpenninggrundande inkomst beräknas på
snittinkomsten de senaste 24 månaderna och
skattepliktiga förmåner och semesterersättning göras
sjukpenninggrundande. I yrkande 7 begärs beslut om
avskaffa de fasta stegen i sjukersättningen och att
ersättning i stället skall kunna lämnas i proportion
till nedsättningen av arbetsförmågan.
Även i motion Sf392 yrkande 30 av Alf Svensson
m.fl. (kd) begärs beslut att skattepliktiga förmåner
och semesterersättning skall vara
sjukpenninggrundande.
I motion Sf391 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd) begärs i yrkandena 1-3 beslut om en ny
rehabiliteringsförsäkring fr.o.m. den 1 juli 2002
och att regeringen dels påbörjar det nödvändiga
lagstiftningsarbetet, dels tillsätter en
organisationskommitté med ansvar för genomförandet.
Även Maria Larsson m.fl. (kd) begär i motion A204
yrkande 7 att regeringen lägger fram förslag till en
ny rehabiliteringsförsäkring.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf322
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 19:1 anvisa 2 140
miljoner kronor mindre än vad regeringen förslagit.
Motionärerna anser att deras satsningar på aktiva
åtgärder i stället för passiva kommer att minska
kostnaderna för sjukpenning. Vidare kan kostnaderna
minska genom att den sjukpenninggrundande inkomsten
baseras på historisk inkomst.

I samma motion, yrkande 2, begärs ett
tillkännagivande om att 3,3 miljarder kronor av
anslaget 19:1 skall användas till
rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd,
och i motsvarande grad skall sjukpenningen minskas.
I yrkande 3 begärs att riksdagen beslutar att 500
miljoner kronor av anslaget 19:1 avsätts för
finansiell samordning (eller motsvarande) och för
rehabiliteringsutredningar m.m.
I motion Sf245 yrkande 3 i denna del av Agne
Hansson m.fl. (c) begärs förslag om en höjning av
grundnivån till 200 kr per dag i bl.a.
sjukpenningen.
I motion Fi293 yrkande 14 i denna del av Agne
Hansson m.fl. (c) begärs beslut att
försäkringskassorna från 2002 får disponera upp till
10 % av anvisade medel för sjukpenning och
rehabiliteringsersättning på det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf380
yrkande 5 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 19:1 anvisa 4 185
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Ett likalydande yrkande återfinns i motion Fi294
yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl.
(fp).

I motion Fi294 yrkande 23 begärs förslag till
lagändring så att sjukförsäkringens kostnader för
trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen.
I motion Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkandena 1 och 5 dels förslag om att
förlänga rätten till närståendepenning och ledighet
för vård av närstående till 120 dagar, dels att
riksdagen beslutar att för budgetåret 2002 till
anslaget 19:1 anvisa 50 miljoner kronor mer än
regeringen.
I motion Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs i yrkandena 5 i denna del och 7
tillkännagivanden dels om att höja taket bl.a. i
sjukförsäkringen till 10 prisbasbelopp, dels om en
begränsning av sjukskrivningsperioden till ett år. I
yrkande 8 i denna del begärs ett tillkännagivande om
att Finsamregler skall få tillämpas i hela riket.
Motionärerna anser att försäkringskassan fr.o.m.
2002 skall få disponera upp till 10 % av anvisade
medel för sjukpenning, arbetsskadesjukpenning och
rehabiliteringsersättning på det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken. I yrkande 10 begär
motionärerna ett tillkännagivande om en
rehabiliteringsgaranti. Senast efter fyra veckors
sjukskrivning skall enligt motionärerna den
försäkrade få en rehabiliteringsutredning av
försäkringskassan.

Övriga motioner

Bo Könberg m.fl. (fp, c och mp) begär i motion Sf386
i denna del beslut om att försäkringskassorna
fr.o.m. 2002 får disponera upp till 10 % av anvisade
medel för sjukpenning och rehabiliteringsersättning
för finansiell samordning på det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken. Motionärerna hänvisar
till den uppgörelse som träffades i november 2000
mellan regeringen, c, fp och mp.

Jan Bergqvist m.fl. (s, v och mp) begär i motion
Sf375 i denna del beslut om att medlen för
finansiell samordning återförs till i detta fall
utgiftsområde 10. Enligt motionärerna är landstingen
under hårt tryck och behovet av sjukvård ökar.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion
Sf393 yrkande 1 ett tillkännagivande om att
samordningsprojektet Finsam enligt överenskommelsen
mellan s, mp, c och fp i november 2000 bör införas i
hela landet. Motionärerna yrkar att samordningen
införs med det snaraste.

Övriga motioner om sjukpenning och
rehabilitering m.m.

Sjukpenninggrundande inkomst

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf306
yrkande 1 förslag till sådan ändring i
sjukförsäkringen att egenföretagare får en
inkomsttrygghet som är likvärdig den som gäller för
löntagare. I samma motion, yrkande 3, begärs ett
tillkännagivande om att regeln om att en
arbetstagare skall åtnjuta inkomst av eget arbete i
minst sex månader i följd skall avskaffas. Kravet
missgynnar enligt motionärerna egenföretagare och
tillfälligt anställda om uppdraget inte är
tillräckligt långt.

I motion N316 yrkande 1 av Göran Lindblad (m)
begärs ett tillkännagivande om att trygghetssystemen
även bör omfatta företagare. Enligt motionären bör
man inte göra någon skillnad på anställd och
företagare.
Maria Larsson (kd) begär i motion Sf257 ett
tillkännagivande om att jämställa ägare av
aktiebolag med ägare i andra bolagsformer vad gäller
rätten till sjukförsäkring. Motionären framhåller
att den som startar handelsbolag eller enskild firma
får räkna en normal inkomst som sjukpenninggrundande
inkomst under ett uppbyggnadsskede. Enligt
motionären är det fel att detta inte gäller den som
startar aktiebolag.
I motion Sf258 av Maria Larsson och Ragnwi
Marcelind (kd) begärs ett tillkännagivande om att
möjliggöra studier vid deltidssjukskrivning.
Motionärerna påpekar att studiemedlet minskar med 50
% vid t.ex. halvtidssjukskrivning. Eftersom den
sjukpenninggrundande inkomsten är vilande under
studietiden - och inte aktiveras med mindre än att
studierna avbryts - kan sjukpenning inte utbetalas
på den andra halvan, om man inte dessutom har en
studietids-SGI.
Sofia Jonsson och Lena Ek (c) begär i motion Sf268
ett tillkännagivande om en översyn av
trygghetssystemen för småföretagare. Motionärerna
anser att företagare bör ha samma villkor som
anställda.
Eva Flyborg m.fl. (fp) begär i motion N267 yrkande
11 ett tillkännagivande om socialförsäkringarnas
regelsystem. Motionärerna påpekar att
beräkningsunderlaget varierar i olika system,
konsekvent till företagarens nackdel.
I motion Sf265 av Helena Bargholtz (fp) begärs ett
tillkännagivande om att förutsättningarna bör
utredas för att arbetstagare över 55 års ålder, som
på grund av permittering valt att bli egen
företagare, ej skall behandlas sämre i
sjukförsäkrings- och pensionshänseende än om han
valt att leva på arbetslöshetsersättning,
omskolningsbidrag m.m.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion
Sf393 yrkande 7 ett tillkännagivande om att dagens
studiemedelssystem är för dåligt integrerat med
främst sjukförsäkringen och föräldrapenningen,
vilket påkallar åtgärd och översyn.
Britt-Marie Lindkvist och Christina Nenes (s)
begär i motion Sf301 ett tillkännagivande om
fördelarna med en mer schabloniserad beräkningsgrund
vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst i
samband med kollektiva löneförändringar.
Motionärerna framhåller att det är krångligt för
försäkringskassan, arbetsgivare och löntagare att
hantera alla intyg om löneändringar.
I motion Sf372 av Lilian Virgin och Birgitta
Ahlqvist (s) begärs ett tillkännagivande om att
regeringen följer utvecklingen angående
sjukpenninggrundande inkomst och vidtar nödvändiga
åtgärder. Enligt motionärerna bör
sjukpenninggrundande inkomst vara vilande så länge
studiebidragsberättigade studier bedrivs, även om
studiebidrag inte uppbärs.

Sjukförsäkringsfrågor i övrigt

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf403
yrkande 3 ett tillkännagivande om en begränsning av
sjukpenningtiden till ett år med kompletterande
övergångsregler som klart anger att svåra fall av
medicinsk rehabilitering som kräver längre tid än
ett år skall vara berättigade till ersättning under
längre tid och att övergångsvis samma skall gälla
för patienter som varit utsatta för förödande
passiva sjukskrivningsperioder. Motionärerna påpekar
att begränsningen till ett år inte innebär att den
försäkrade inte har rätt till ersättning. Om
nedsättningen av arbetsförmågan kan antas bestå en
avsevärd tid skall sjukbidrag eller förtidspension
(eller motsvarande enligt nya regler fr.o.m. 2003)
kunna utges. I samma motion, yrkandena 4 och 5,
begärs tillkännagivanden om att införa ett bättre
definierat sjukdomsbegrepp i
sjukförsäkringslagstiftningen och om åtgärder för
att minska de regionala skillnaderna i nyttjandet av
sjukpenningen. I yrkande 6 begär motionärerna ett
tillkännagivande om att forskningen och utbildningen
i försäkringsmedicin förstärks. För att
sjukskrivningen skall bli ett i medicinsk mening bra
instrument fordras enligt motionärerna dels
utbildning i försäkringsmedicin under
läkarutbildningen, dels att de yrkesverkamma läkarna
vidareutbildas i försäkringsmedicin. Motionärerna
hänvisar till en utbildningsmodell som använts i
Sörmland och Västmanland med en utbildning i första
hand inriktad på AT- och ST-läkare. Utbildningen
syftar bl.a. till att förbättra sjukintygens
medicinska information och att stimulera samverkan
mellan läkaren, försäkringskassans handläggaren,
försäkrings- och företagsläkare samt övrig
vårdpersonal. Vidare bör man enligt motionärerna
inrätta en försäkringsmedicinsk institution vid
universitet/högskola med läkarutbildning. I yrkande
8 begärs ett tillkännagivande om incitament för att
minska den oproportionerligt stora sjukskrivningen i
den offentliga sektorn.

I motion Sf281 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om behovet av att
förbättra möjligheterna för funktionshindrade och
kroniskt sjuka att få arbete. Motionären anser att
det bör övervägas om högkostnadsskyddet för både
arbetsgivare och enskilda kan utvidgas.
Lars Gustafsson (kd) begär i motion Sf329 en
översyn av sjukförsäkringen i syfte att förändra
sjukförsäkringssystemet vad gäller rätt till
sjukpenning efter 65 år.
Helena Bargholtz (fp) begär i motion Sf253 ett
tillkännagivande om vissa förändringar i
socialförsäkringen. Motionären anser att en person
som är sjukskriven till 25 % i vissa lägen kan
behöva arbeta heltid för att därefter få en längre
tids hel ledighet för återhämtning.
Lilian Virgin m.fl. (s) begär i motion Sf352 ett
tillkännagivande om sjukpenning vid retroaktiv
utbetalning av lön. Retroaktiv sjukpenning bör
enligt motionärerna utges från den tidpunkt ett nytt
löneavtal gäller och inte som i dag från den dag
avtalet skrivs under.
Även i motion Sf369 av Sinikka Bohlin (s) begärs
ett tillkännagivande om sjukpenning vid retroaktiv
utbetalning av lön. Motionären anser att en översyn
behövs på grund av att sjukpenning bara utges
retroaktivt från löneavtalets underskrivande.

Ansvarsfördelningen mellan försäkringskassan och
arbetsmarknadsmyndigheterna m.m.

Carl-Axel Johansson (m) begär i motion Sf203 yrkande
1 beslut om att ett gemensamt regelverk för
försäkringskassan och arbetsförmedlingen införs.
Motionären påpekar att en arbetslös person som inte
längre uppfyller kraven för att vara sjukskriven
ändå kan anses ha medicinska arbetshinder som gör
att han eller hon inte anses stå till
arbetsmarknadens förfogande. I ett sådant läge kan
arbetslöshetsersättning förvägras. I samma motion,
yrkande 2, begärs beslut om att sjukskrivningens
värde som instrument i rehabiliteringen utvärderas.
Ingen utvärdering har enligt motionären gjorts som
visar att sjukskrivning minskar
sjukförsäkringskostnaderna eller förbättrar
förutsättningarna för rehabilitering. I yrkande 3
begär motionären beslut om att en
rehabiliteringspenning tillskapas. Sjukpenning och
arbetslöshetsersättning bör benämnas
rehabiliteringspenning.

I motion Sf237 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
sammanhållen rehabiliteringsprocess med gemensamma
mål för försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Ann-Marie Fagerström och Agneta Ringman (s) begär
i motion Sf290 ett tillkännagivande om undanröjande
av hinder vid rehabilitering. Motionärerna påpekar
att försäkringskassans ansvar sträcker sig fram till
dess att den försäkrade är arbetsförmögen medan
arbetsförmedlingen kräver att vederbörande skall
vara anställningsbar.
Även i motion Sf327 av Lars Lilja och Carin
Lundberg (s) kritiseras det förhållandet att
försäkringskassans ansvar sträcker sig fram till
dess att den försäkrade är arbetsförmögen, medan
arbetsförmedlingen kräver att han eller hon skall
vara anställningsbar.

Samverkan och finansiell samordning

Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) begär i motion Sf294
ett tillkännagivande om behovet av ett tydligare
lagstöd för samordning av myndigheters insatser.
Enligt motionärerna bör myndigheterna ha en
lagstadgad skyldighet att efter individens
godkännande samordna sina insatser. Individen bör
kunna överklaga om inte en fungerande samverkan
kommer till stånd.

I motion Sf324 av Owe Hellberg (v) begärs ett
tillkännagivande om ett försök med finansiell
samordning mellan Försäkringskassan och Landstinget
i Gävleborg. Motionären vill att en ny period med
Finsam inleds i hela Gävleborg under tre år.
Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begär i motion
Sf354 yrkande 2 ett tillkännagivande om finansiella
samverkansfrågor. Motionärerna anser att det är
mycket viktigt att länsarbetsnämnden deltar i det
nuvarande samverkansarbetet inom ramen för
Socsamförsöken. De framhåller att en ny
rehabiliteringsorganisation inte innebär att den
kraftfullare rollen för försäkringsgivaren minskar
övriga huvudmäns ansvar att samverka.
I motion Sf314 av Annelie Enochson (kd) begärs ett
tillkännagivande om en lagstiftning som möjliggör
finansiell samordning mellan transfereringssystemen.
Lena Ek och Rigmor Stenmark (c) begär i motion
Sf262 ett tillkännagivande om ett permanentande av
Socsamförsöket i Finspång inom ramen för den
framtida samordningen av lokal social verksamhet
I motion So625 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin
(c) begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om att
en finansiell samordning mellan landstingen och
försäkringskassan bör ske för att öka
smärtvårdsinsatserna. Motionärerna anser att
finansiell samordning bör omfatta även smärtvården.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So628
yrkande 7 ett tillkännagivande om Finsam och
liknande samarbete. En friare användning av
försäkringspengar minskar enligt motionärerna
lidande och spar pengar bl.a. genom att köerna till
vård och behandling minskar.

Rehabiliteringsfrågor

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf328
yrkande 4 ett tillkännagivande om att tidsgränsen
för framtagandet av en rehabiliteringsplan inom åtta
veckor kan vara dåligt situationsanpassad för det
enskilda fallet, och att det därför bör föreskrivas
att förslag på rehabiliteringsåtgärder skall lämnas
inom rimlig tid med hänsyn tagen till bl.a.
medicinska och arbetsmässiga skäl. I samma motion,
yrkande 6, begärs ett tillkännagivande om att
privata vårdentreprenörer som bedriver
rehabiliteringsverksamhet bör uppmuntras i syfte att
reducera köerna till rehabilitering.

Maria Larsson m.fl. (kd) begär i motion A246
yrkande 7 ett tillkännagivande om tillgång till
snabba insatser med rehabilitering vid
arbetsrelaterad ohälsa. Motionärerna anser att det
behövs fler platser och mer resurser inom vården.
I motion Sf213 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
i yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om åtgärder
mot kvinnors långa sjukfrånvaro och om
rehabilitering i ett tidigare skede.
Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion So240
yrkande 7 ett tillkännagivande om alla människors
rätt till rehabilitering. Motionärerna anser att den
enskilde skall ha inflytande över
rehabiliteringsprocessen och att en individuell plan
skall utarbetas.
I motion So303 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs i
yrkande 24 ett tillkännagivande om att myndigheterna
samordnas så att den enskilde får en handläggare att
hålla kontakt med, oberoende av vilken sektor som är
huvudfinansiär. I samma motion, yrkandena 25 och 26,
begärs tillkännagivanden om att växla passivt stöd
mot rehabiliteringsersättning senast efter tre
månaders sjukskrivning och att förlänga gränsen för
rehabiliteringsersättning. Motionärerna anser att
den nuvarande ettårsgränsen bör tas bort. I yrkande
27 begärs ett tillkännagivande om en individuell
behandlingsplan för rehabilitering genom lagfästa
rättigheter.
I motion Sf234 av Gunnel Wallin (c) begärs ett
tillkännagivande om att hörselskadades anhörigas
deltagande i kommunikationskurser finansieras via
socialförsäkringen.
I motion So626 av Viviann Gerdin och Lena Ek (c)
begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om
rehabilitering och kvinnors rätt till
socialförsäkringsskyddet. Motionärerna framhåller
att kvinnor får vänta längre på rehabilitering än
män. De får dessutom rehabilitering under kortare
tid och till ett lägre pris än män.
I motion A247 av Margareta Andersson m.fl. (c)
begärs i yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden dels om
en kartläggning av vilka faktorer som bidrar till
skillnader i ökningen av sjukfrånvaro mellan olika
regioner, dels om en översyn av vilka faktorer som
bidrar till att vissa yrkesgrupper och regioner är
mer långtidsfriska än andra. I samma motion begärs
tillkännagivanden om att utreda kriterier för en god
arbetsmiljö och nedsättning av arbetsgivaravgifter
för företag som uppfyller dessa (yrkande 4) och om
att utreda förutsättningarna för att ge alternativa
aktörer möjlighet att administrera arbetsskade- och
sjukförsäkringen (yrkande 5).
Lotta Nilsson Hedström m.fl. (mp) begär i motion
Sf402 yrkande 4 ett tillkännagivande om att det
finns behov av att bättre analysera de faktorer som
styr utgiftsutvecklingen och framför allt ur ett
genderperspektiv.
I motion A220 yrkande 1 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att göra
företagen ekonomiskt ansvariga för den ökade
sjukfrånvaron i särskilda fall. Motionärerna anser
att detta bör gälla när sjukfrånvaron hos ett
företag når oacceptabla nivåer.
Eva Arvidsson m.fl. (s) begär i motion Sf337
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om behov av
utbildning och kunskap om hur vi minskar
stressrelaterade sjukskrivningar och om bättre
samverkan mellan försäkringskassa, arbetsgivare, den
sjukskrivne och vårdgivare.

Utskottets ställningstagande

Sjukförsäkringen m.m.

Som framgår av propositionen har
sjukpenningkostnaderna ökat kraftigt under de
senaste åren. Mellan åren 1998 och 1999 ökade
kostnaderna med ca 30 %. Därefter har ökningstakten
minskat, men en jämförelse mellan utfallet för
perioden januari-september 2000 med motsvarande
period 2001 visar ändå en kostnadsökning på ca 20 %.
För närvarande finns det inte något som tyder på att
antalet långtidssjukskrivna och nybeviljade
förtidspensioner kommer att minska under de närmaste
åren.

Utskottet anser att kostnadsutvecklingen inom
sjukförsäkringen är alarmerande och att åtgärder
måste vidtas för att hejda framför allt den
fortgående ökningen av antalet långtidssjukskrivna
och nybeviljade förtidspensioner. Utskottet
konstaterar med tillfredsställelse att regeringen
har intensifierat sitt arbete för att öka hälsan i
arbetslivet. Arbetet med att samordna åtgärderna
leds av berörda statsråd i Finans-, Närings- och
Socialdepartementen. Som ett led i detta arbete har
olika utredningsinsatser genomförts eller påbörjats.
Exempel på sådana är Sjukförsäkringsutredningen och
Utredningen om den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen samt det arbete som sker inom
Regeringskansliet med att ta fram en handlingsplan
för åtgärder på arbetsmiljöområdet. Vidare har en
särskild utredare tillsatts för att sammanställa
förslag, faktaunderlag och uppslag till en helhet
samt utarbeta förslag till en samlad handlingsplan
för ökad hälsa i arbetslivet (HpH-utredningen).
Senast den 15 december 2001 skall utredningen
redovisa förslag till åtgärder på längre sikt.
Det i propositionen presenterade
elvapunktsprogrammet syftar till att sätta den
försäkrade i centrum och att göra arbetsgivarens
ansvar för ohälsan tydligare. Det betonas samtidigt
att det är särskilt viktigt att i en strategi för
hälsa i arbetslivet uppmärksamma kvinnors hälsa.
Eftersom problemen med långa sjukskrivningar är
särskilt stora bland anställda i den offentliga
sektorn, där en stor del av de anställda utgörs av
kvinnor, innefattar programmet också försök att
minska ohälsan hos några av de stora offentliga
arbetsgivarna. Regeringen har på tilläggsbudget
föreslagit att 50 miljoner kronor avsätts till denna
verksamhet redan under 2001. Utskottet har
tillstyrkt regeringens förslag (prot. 2001/02:4).
Utskottet anser att åtgärden är väl motiverad inte
minst mot bakgrund av en av RFV nyligen presenterad
rapport Långtidssjukskrivna - diagnos, yrke,
arbetsgivare och återgång i arbete. Rapporten
redovisar en studie av långvarigt sjukskrivna (60
dagar eller längre) 1999 och 2000. Av rapporten
framgår att den stora förändringen av
sjukskrivningsmönstren under senare delen av 1990-
talet framför allt berör kvinnorna. Resultaten
understryker den negativa utveckling som många
tidigare studier av sjukskrivningarna pekat på. Det
är främst bland kvinnorna som sjukskrivningarna har
ökat, och andelen kvinnor med psykisk diagnos har
ökat drastiskt. Enligt rapporten är det troligt att
utvecklingen, åtminstone delvis, har ett samband med
den försämring av många kvinnors psykosociala
arbetsmiljö som har skett under 1990-talet inom
främst den offentliga sektorn.
Som redan nämnts ingår formerna för
sjukskrivningsprocessen som en del i
elvapunktsprogrammet. Enligt regeringen skall det
bl.a. uppmärksammas att den behandlande läkaren för
sin medicinska bedömning i ökad utsträckning behöver
stöd av andra kompetenser när det gäller att bedöma
och ta hänsyn till patientens arbetsförhållanden.
Enligt utskottets mening är den sjukskrivande
läkaren en betydelsefull faktor när det gäller att
komma till rätta med problemen med den ökande
sjukfrånvaron. Utskottet anser det närmast
självklart att denne vid sin bedömning antingen har
god egen kunskap om patientens arbetsförhållanden
eller har möjlighet att genom annan skaffa sig denna
kunskap.
Eftersom det inte finns någon enskild faktor som
kan förklara den stora ökningen av sjukfrånvaron är
det som utskottet nyligen framhöll i sitt yttrande
till finansutskottet (2001/02:SfU1y) nödvändigt med
en bred satsning på flera fronter. Regeringens
åtgärdsprogram utgör en sådan satsning som enligt
utskottet på sikt har förutsättningar att leda till
att alltfler sjukskrivna kan komma tillbaka till
arbetslivet och att sjukskrivningar kommer att kunna
förebyggas. Det torde vara ofrånkomligt att det av
regeringen inledda arbetet kommer att ta tid och
också måste få ta tid. I linje härmed anser
utskottet att det inte finns skäl att föregripa
detta arbete genom att föreslå att riksdagen nu tar
ställning i skilda frågor t.ex. vad gäller
sjukdomsbegreppet och ansvarsfördelning mellan
försäkringskassan och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Inte heller finner utskottet att olika förslag i
partiernas anslagsmotioner, t.ex. om införande av
ytterligare en karensdag i sjukersättningssystemen
och om överföring av kostnader från sjukförsäkringen
till trafikförsäkringen, bör föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.
När det däremot gäller frågan om förmånstaket i
bl.a. sjukförsäkringen delar utskottet uppfattningen
att det är nödvändigt att taket höjs. Emellertid
saknas det ekonomiska förutsättningar för att som
Folkpartiet föreslagit höja taket redan nästa år.
Utskottet anser därför att det av regeringen
aviserade förslaget att - om det statsfinansiella
läget tillåter det - höja taket till 10
prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003 bör avvaktas.
Som utskottet redan påpekat bör regeringens förslag
om en höjning av förmånstaket läggas fram i så god
tid att det kan beaktas av parterna i
avtalsförhandlingarna.
I två av motionerna kritiseras det förhållandet
att sjukpenning inte utges från tidpunkten för ett
nytt löneavtal utan först från den dag avtalet
skrevs under. Enligt 3 kap. 5 § AFL skall den
försäkrades sjukpenningförsäkring gälla fr.o.m. den
dag då anledning till ändring uppkommit. Den
försäkrades nya sjukpenninggrundande inkomst får
dock läggas till grund för ersättning tidigast
fr.o.m. den första dagen i den ersättningsperiod som
inträffar i anslutning till att försäkringskassan
fått kännedom om inkomständringen. Härav följer
enligt RFV:s allmänna råd om sjukpenninggrundande
inkomst (1996:13, ändring 1997-07-01) att löneavtal
som innebär att lönen höjs retroaktivt påverkar den
sjukpenninggrundande inkomsten tidigast fr.o.m.
avtalets undertecknande. I de fall löneavtal träffas
under pågående sjukpenningperiod och avtalet
samtidigt ger rätt till retroaktiv utbetalning av
lön för kanske en avsevärd tid kan sjukpenning
grundad på det nya avtalet endast utges från det att
avtalet undertecknades. I grunden beror detta
förhållande på att löneförhandlingarna dragit ut på
tiden. Utskottet har förståelse för att den som är
sjukskriven invänder mot en sådan ordning, inte
minst eftersom bl.a. sjukförsäkringsavgiften tas ut
på löneutbetalningar för hela den retroaktiva tiden.
Om det finns möjlighet rent administrativt för
försäkringskassorna att hantera en sådan ordning,
anser utskottet att det är rimligt att sjukpenning
utges retroaktivt från den tidpunkt avtalet börjar
gälla. Utskottet anser att regeringen lämpligen bör
överväga en sådan ändring i samband med frågan om
höjning av taket i sjukförsäkringen. Utskottet
förutsätter att detta sker utan något särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf306 yrkandena 1 och 3, N316 yrkande 1, Sf257,
Sf258, Sf268, N267 yrkande 11, Sf265, Sf393 yrkande
7, Sf301, Sf372, Sf403 yrkandena 3-6 och 8, Sf281,
Sf329, Sf253, Sf203, Sf237, Sf290 och Sf327.
Motionerna Sf352 och Sf369 får anses tillgodosedda
med vad utskottet anfört om retroaktiv utbetalning
av sjukpenning och avstyrks därmed.
Såvitt gäller förslagen i motioner som har
betydelse för medelsanvisningen återkommer utskottet
senare i detta avsnitt.

Samverkan och finansiell samordning

Försäkringskassan har som nämnts möjlighet att
träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om samverkan för att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser
(Frisam). Denna möjlighet, som infördes den 1
januari 1998, syftar till att fördjupa och utveckla
rehabiliteringsarbetet genom en ökad samverkan.
Genom denna samverkan mellan flera parter skapas
möjligheter att utifrån det individuella
perspektivet åstadkomma en lösning som tar hänsyn
till helheten i individens situation. I samband med
riksdagens behandling av förslaget om en sådan
friare samverkan mellan olika huvudmän (bet.
1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om
att den s.k. Finsammodellen skulle införas i hela
landet. Utskottet framhöll dock att det är angeläget
att insikterna om förbättrad metodutveckling och
effektivare administration från Finsamförsöken tas
till vara och får genomslag i det nya
samverkansarbetet. Utskottet påtalade också vikten
av att det fastställs ett gemensamt mål om samverkan
för de berörda myndigheterna.

Som redovisas ovan har riksdagen på förslag av
socialutskottet och efter en överenskommelse i det
utskottet mellan representanter för s, c, fp och mp
begärt att regeringen skyndsamt skall återkomma med
förslag om finansiell samordning mellan hälso- och
sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen i
syfte att underlätta samarbete för att åstadkomma
ökad hälsa och minskade sjukskrivningar. I samband
med behandlingen av budgetpropositionen för 2001 och
motionsyrkanden om finansiell samordning förutsatte
socialförsäkringsutskottet i betänkande 2000/01:SfU1
att regeringen i sitt beredningsarbete även skulle
väga in de förslag som lagts fram av Utredningen om
den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och
Sjukförsäkringsutredningen.
Med anledning av riksdagens begäran om finansiell
samordning har regeringen nu lämnat förslag om att
200 miljoner kronor av Dagmarmedlen skall få
användas för finansiell samordning, varav 100
miljoner kronor avser anslaget 19:1. Regeringen, som
avser att återkomma beträffande den finansiella
samordningens närmare utformning, har förklarat sig
beredd att i tilläggsbudget under 2002 eller i
budgetpropositionen för 2003 pröva om ytterligare
medel skall göras tillgängliga för denna verksamhet.
Utskottets uppfattning är att samhällets resurser
måste utnyttjas mer effektivt för att bättre kunna
tillgodose enskilda människors behov av stöd,
särskilt när det är fråga om personer med
sammansatta problem. Många människor riskerar annars
att hamna i en gråzon, när problembilden inte ryms
inom en enda myndighets ram. Det kan då leda till en
rundgång mellan olika myndigheter. Det är därför
angeläget att samarbete mellan alla berörda
myndigheter kommer till stånd vid rehabilitering av
personer med sammansatta behov. Utskottet
konstaterar att frågan om samverkan i form av att
bl.a. sjukförsäkringsmedel ställs till förfogande på
det sätt som gäller för Socsamförsöken eller genom
en sådan frivillig samverkan som bedrivs inom ramen
för Frisam för närvarande är föremål för
utvärdering. RFV och Socialstyrelsen har i uppdrag
att följa upp och utvärdera såväl Socsamförsöken som
den verksamhet som bedrivs inom Frisam.
Under åren 1993-1997 genomfördes försök med
finansiell samordning (s.k. Finsammodell) mellan
sjukförsäkring och hälso- och sjukvård. Försöken
bedrevs i fem försöksområden med tolv kommuner.
RFV:s och Socialstyrelsens gemensamma utvärdering av
Finsamförsöken från våren 1997 visade på en
sammanlagd besparing det tredje året på ca 9 %.
Detta ekonomiska resultat var skillnaden mellan de
faktiska kostnaderna för sjukpenning och
rehabiliteringsersättning i försöksområdena och de
beräknade kostnader som skulle ha uppstått om
försöket inte hade bedrivits.
Såvitt gäller Socsamförsöken vilar de på en
gemensam grund i form av försökslagstiftningen.
Försöken bedrivs emellertid under helt olika villkor
och förutsättningar när det gäller dels behov hos
respektive befolkning, dels lokala strukturer hos de
samverkande myndigheterna. Detta har fått till följd
att försöken sinsemellan har olika karaktär och
innehåll. Detta kan illustreras av exempel från
Västra Götaland. I Stenungsund och Grästorp arbetar
man med ett helhetsperspektiv som inkluderar ansvar
även för den reguljära verksamheten, medan
Deltaprojektet på Hisingen är en projektorganisation
för att utveckla samverkan.
Försöksverksamheten i Stenungsund (4S) har pågått
sedan hösten 1994 och i den finansiella samordningen
ingår kostnader för kommunens socialtjänst med
äldreomsorg, individ- och familjeomsorg,
handikappomsorg samt invandrar- och flyktingservice.
I den finansiella samordningen ingår också
försäkringskassan med kostnader för sjukpenning,
rehabiliteringspenning och medel för köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster samt
regionens kostnader för primärvård och
öppenvårdsdelar av vuxen- och barnpsykiatrin.
Dessutom ingår folkhälsoarbetet. Länsarbetsnämnden
deltar genom ett särskilt samverkansavtal sedan
1995. Syftet är att genom samverkan och samordning
av de sammantagna resurserna bl.a. i form av pengar,
kompetens och engagemang, erbjuda befolkningen
förbättrad service vad gäller hälso- och sjukvård,
försörjning och livskvalitet samt att verka för ett
aktivt deltagande av befolkningen i samhällslivet.
Försöket har alltsedan starten utvärderats av
oberoende forskare. Inför 1999 gjordes en analys av
4S-projektet och man beslöt att lyfta bort
länssjukvården ur den finansiella samordningen.
Samtidigt poängterades att fokuseringen på
beställarrollen skulle tonas ner och utvecklingen av
samverkan skulle få en mer framträdande roll. Ett
femtiotal aktiviteter har initierats sedan starten.
Av dessa har ca 15 avslutats. 4S-verksamheten
omsluter ca 360 miljoner kronor 2001.
Försöksverksamheten i Grästorp (5S) har pågått
sedan 1997 och vänder sig till hela befolkningen, ca
6 000 personer. I den finansiella samordningen ingår
kommunens kostnader för individ- och familjeomsorg,
handikappomsorg, psykiatri och äldreomsorg,
försäkringskassans kostnader för sjukpenning,
rehabiliteringspenning och köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster samt
regionens kostnader för primärvård.
Länsarbetsnämnden har deltagit i samverkan genom ett
särskilt avtal sedan starten av försöket.
Målgrupperna är personer med långa sjukskrivningar,
personer med besvär från rörelseorganen, arbetslösa
personer med låg utbildning, personer med begränsad
arbetslivserfarenhet, missbruksproblem samt personer
med psykiska problem eller andra former av
funktionshinder. Syftet med försöket är bl.a. att
verka för ett bättre utnyttjande av de totala
resurserna som står till huvudmännens förfogande
samt att ta initiativ till nya former av samverkan,
samordning och metodutveckling. Totalt pågår ca 15
aktiviteter/uppdrag inom 5S i Grästorp. Budgeten för
2001 omsluter drygt 92 miljoner kronor.
Deltasamverkan vänder sig till åldersgruppen 16-64
år, ca 80 000 av Hisingens knappt 120 000 invånare.
I den finansiella samordningen ingår primärvården
samt socialtjänsten som deltar med socialbidrag samt
förvaltningskostnader för hantering av
socialbidraget. I försäkringskassans del ingår
sjukpenning, rehabiliteringspenning och medel för
köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster.
Länsarbetsnämnden har deltagit i samverkan genom
avtal sedan starten den 1 januari 1997. På samma
sätt deltar psykiatrin vid länssjukvården sedan 1998
och kommunens vuxenutbildningsverksamhet sedan 2000.
Målgruppen för samverkan är personer som inte får
det stöd och den hjälp de behöver inom de befintliga
verksamheterna. Arbetet har lett till att ett antal
aktiviteter har startats. Huvuddelen av
myndigheternas verksamheter berörs inte direkt av
samverkansinsatserna. Syftet med försöket är bl.a.
att öka välfärden hos utsatta grupper och att verka
för ett bättre resursutnyttjande samt att ta
initiativ till nya former av samverkan, samordning
och metodutveckling. Totalt pågår drygt 20
insatser/aktiviteter fördelade på socialmedicinska,
arbetslivsinriktade och förebyggande/främjande
aktiviteter. Dessa är föremål för omfattande lokal
utvärdering enligt principen självvärdering med stöd
från olika högskoleinstitutioner. Deltasamverkan
omsluter ca 60 miljoner kronor finansierat genom
omfördelningar inom den finansiella ramen på ca 1
miljard kronor.
Utskottet har vid sammanträde den 13 november 2001
erhållit information av företrädare för RFV om
resultatet av den utvärdering om Socsam som skall
överlämnas till regeringen i slutet på november
2001. Samtidigt skall en motsvarande rapport om
Frisam överlämnas. Enligt RFV har Socsamförsöken
inte gett några tydliga ekonomiska resultat på
totalnivå. Däremot har positiva effekter kunnat
uppmätas på individnivå. Vidare har
försöksverksamheten medfört att en gemensam struktur
skapats för i försöken ingående verksamheter, vilket
i sin tur främjat både en helhetssyn och ett
gemensamt ansvarstagande för gemensamma resurser.
Såvitt avser den form av finansiell samordning som
Socsammodellen innebär anser utskottet att det är en
brist att samordningen inte inkluderar
arbetsmarknadsmyndigheterna. För att åtgärder för
arbetslösa ändå skall bli ett inslag i denna
försöksverksamhet har ledningsorganet för
försöksverksamheten i sju av de åtta försöksområdena
tecknat samverkansavtal med länsarbetsnämnden.
Den samverkan som bedrivs inom ramen för Frisam är
inte begränsad på samma sätt eftersom
försäkringskassan kan träffa överenskommelse med
kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att stödja
personer som är i behov av särskilda insatser. En
nackdel med denna fyrpartssamverkan är emellertid
att den är frivillig, vilket innebär att berörda
parter när som helst kan dra sig ur samarbetet.
Även om slutrapporten avseende Socsamförsöken i
princip är klar återstår ett analysarbete där
utvärderingen av såväl försöksverksamheterna inom
Socsam och Finsam som Frisamverksamheten måste
beaktas för att samverkans- och
finansieringsformerna skall kunna utformas på bästa
sätt.
Riksdagen har tagit ställning för en finansiell
samordning som skall omfatta tre parter. För att en
samordning skall kunna ge erforderligt stöd åt
enskilda individer med sammansatta problem är det
enligt utskottets mening bra om den omfattar även
arbetsmarknadsmyndigheterna.
Med hänsyn härtill anser utskottet att regeringen
under våren 2002 bör återkomma till riksdagen med
förslag om en finansiell samordning som omfattar
socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Denna möjlighet till samordning skall vara permanent
och rikstäckande men utformas med utgångspunkt från
bestämmelserna i lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst. Det är angeläget att finansiell
samordning kommer till stånd i syfte att skapa
möjligheter för en effektivare användning av
tillgängliga resurser och att berörda parter som
kommer överens får denna möjlighet. Utskottets
förslag innebär att riksdagens tidigare begäran om
en finansiell samordning mellan tre parter skall
kompletteras så att det blir möjligt för
arbetsmarknadsmyndigheterna att ingå i en sådan
samverkan. Utskottet föreslår att riksdagen som sin
mening ger regeringen detta till känna. Utskottet
vill samtidigt påpeka att de möjligheter till
samverkan som i dag finns inom ramen för Frisam
skall fortsätta att gälla.
Med det anförda anser utskottet att det inte nu
bör avsättas medel av anslaget 19:1 för finansiell
samordning. Det utrymme som därigenom frigörs bör
enligt utskottets mening användas för att förstärka
socialförsäkringsadministrationen. Utskottet
återkommer med förslag härom i avsnittet 19:7
Riksförsäkringsverket och 19:8 Allmänna
försäkringskassor.
Utskottet tillstyrker med det anförda delvis
motionerna Sf294, Sf354 yrkande 2, Sf314, Sf262 och
So628 yrkande 7. Motionerna Sf324 och So625 yrkande
4 avstyrks därmed.
Såvitt gäller förslagen i motioner som har
betydelse för medelsanvisningen återkommer utskottet
senare i detta avsnitt.

Rehabilitering

Försäkringskassan ansvarar sedan 1992 års
rehabiliteringsreform för att samordna samhällets
resurser för rehabilitering så att de tillsammans
skall bilda en väl fungerande enhet.

RFV har som riksmål fastställt att 65 % av dem som
varit föremål för samordnad rehabilitering skall ha
ökat sin arbetsförmåga ett halvår efter avslutad
rehabilitering. Enligt propositionen fick dock
endast 58 % av de försäkrade som genomgick samordnad
rehabilitering en ökad arbetsförmåga, vilket är en
försämring jämfört med både 1999 och 1998.
Förklaringen är det ökande antalet sjukfall, vilket
negativt påverkat försäkringskassornas möjligheter
att förbättra sina resultat. Vidare kan
försäkringskassornas ansträngda arbetssituation ha
gjort att sannolikheten för återgång i arbete efter
åtgärd inte utretts tillräckligt eller att alltför
begränsade insatser gjorts. Även avsaknaden av en
enhetlig metodik i handläggningen och att
yrkesrollen för rehabiliteringssamordnarna är
otydlig påverkade måluppfyllelsen negativt.
Utredningen om den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen har i betänkandet Rehabilitering
till arbete - En reform med individen i centrum (SOU
2000:78) konstaterat att det finns en rad orsaker
till att rehabiliteringsreformen 1992 inte nådde
sitt fulla syfte. Bland annat var arbetsgivarens
ansvar för rehabiliteringen otydligt, vilket ledde
till att ansvaret försköts till den offentliga
sektorn med den statliga socialförsäkringen,
arbetsförmedlingen, den kommunala socialtjänsten och
landstingets hälso- och sjukvård. Andra faktorer som
utredningen pekat på är förändringar i arbetslivet
och på arbetsmarknaden såsom förändrade och mer
"slimmade" arbetsorganisationer. Utredningen
föreslår en ny reform inom den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen som innebär en offentlig modell med
bl.a. en offentlig huvudaktör (en ny statlig
myndighet), en kraftfullare försäkring via en
sammanhållen rehabiliteringsförsäkring och stärkta
förebyggande insatser. Utredningens förslag utgör
enligt direktiven till HpH-utredningen en del av
underlaget vid utarbetandet av en samlad
handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet.
Utskottet kan konstatera att det således finns en
rad förklaringar till att
rehabiliteringsverksamheten inte har fungerat, t.ex.
förändringar på arbetsmarknaden liksom det
förhållandet att arbetsgivarnas ansvar för
rehabilitering är otydligt. Dessutom har de senaste
årens ökning av antalet sjukfall lett till att
rehabiliteringsarbetet blivit eftersatt. Regeringens
åtgärdsprogram innefattar som nämnts en förnyelse av
rehabiliteringen. Enligt regeringen är det
nödvändigt både att individanpassade
rehabiliteringsåtgärder sätts in i tid och att en
tydlig ansvarsuppdelning görs. För att åstadkomma
detta krävs en förnyelse både av den administrativa
hanteringen av sjukfall som bedöms ligga i riskzonen
för långtidssjukskrivning och av den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Regeringen
avser att i början av 2002 inleda ett sådant
förnyelsearbete.
Genom regeringens planerade åtgärder på
rehabiliteringsområdet med dess breda ansats bör det
enligt utskottets mening finnas förutsättningar för
att komma till rätta med många av de brister som
dagens rehabiliteringsverksamhet är behäftad med.
Visserligen kommer arbetet med åtgärdsprogrammet
sannolikt att ta tid innan det till fullo är
genomfört men det utgör enligt utskottets mening
ändå en nödvändig förutsättning för att åstadkomma
en behövlig reformering av
rehabiliteringsverksamheten. Utskottet ser positivt
på det förhållandet att regeringen avser att inleda
förnyelsearbetet redan under 2002 och anser att
resultatet härav bör avvaktas. Utskottet anser
således att det saknas skäl att nu ta ställning till
t.ex. en ny rehabiliteringsförsäkring av den modell
som förordas av Kristdemokraterna eller till en
sådan rehabiliteringsgaranti som föreslås av
Centerpartiet och Folkpartiet. Inte heller anser
utskottet att riksdagen i övrigt bör ta ställning i
skilda delfrågor.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf328 yrkandena 4 och 6, A246 yrkande 7, Sf213,
So240 yrkande 7, So303 yrkandena 24-27, Sf234, So626
yrkande 5, A247 yrkandena 1 och 2 och 4-5 Sf402
yrkande 4, A220 yrkande 1 och Sf337.
Såvitt gäller förslagen i motioner som har
betydelse för medelsanvisningen återkommer utskottet
i nästa avsnitt.

Förslag rörande medelsanvisningen till anslag 19:1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning noterar
utskottet att utgifterna för sjukpenningen har
fortsatt att stiga även under 2001. Trots att
ökningstakten avtagit finns det för närvarande inget
som tyder på att utgifterna kommer att minska under
de närmaste åren. Utskottet utgår från att
regeringen noga följer utvecklingen av kostnaderna
för sjukpenningförsäkringen och genomför det
redovisade åtgärdsprogrammet på avsett sätt.

I enlighet med vad utskottet ovan anfört bör medel
inom detta anslag inte avsättas för finansiell
samordning. Med denna ändring av regeringens förslag
till medelsanvisning för anslaget 19:1 föreslår
utskottet att anslaget minskas med 100 miljoner
kronor eller till 45 705 022 000 kr.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf395 yrkande 8 i denna del, Sf382 yrkandena 1-8 och
12, Sf401 yrkande 6 i denna del, Sf328 yrkandena
1-3, Sf403 yrkandena 1-2, Sf354 yrkandena 1, 3-7 och
9 i denna del, Sf392 yrkande 30, Sf391 yrkandena
1-3, A204 yrkande 7, Sf322 yrkandena 1 i denna del
och 2 och 3, Sf245 yrkande 3 i denna del, Fi293
yrkande 14 i denna del, Sf380 yrkande 5 i denna del,
Fi294 yrkandena 14 i denna del och 23, Sf256
yrkandena 1 och 5, Sf395 yrkandena 5 i denna del 7,
8 och 10, Sf386 i denna del och Sf393 yrkande 1.
Motion Sf375 i denna del får anses delvis
tillgodosedd med det anförda.

19:2 Förtidspensioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:2
Förtidspensioner. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget 19:2.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om unga förtidspensionärers
försörjningssituation och om åtgärder för att
få förtidspensionärer att återgå i arbete.
Jämför reservation nr 20 (fp).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas utgifter för tilläggspension
och folkpension i form av förtidspension och
pensionstillskott och barntillägg till
förtidspension samt statlig ålderspensionsavgift.

Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till
försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då
han eller hon fyller 65 år om arbetsförmågan på
grund av sjukdom eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestationsförmågan är
nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan
anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan
inte anses varaktig men kan den antas bli bestående
för avsevärd tid har den försäkrade rätt till ett
tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag
utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels förmån, alltefter graden av nedsättningen
av arbetsförmågan. Motsvarande regler finns i 13
kap. AFL i fråga om förtidspension från ATP.
Den 1 januari 2000 infördes regler om vilande
förtidspension (prop. 1999/2000:4, bet.
1999/2000:SfU5, rskr. 1999/2000:97). Reglerna syftar
till att stimulera till återgång i arbetslivet och
ett i övrigt aktivt liv.
Ett nytt sjukersättningssystem träder i kraft den
1 januari 2003 och innebär att förtidspension och
sjukbidrag ersätts av aktivitetsersättning och
sjukersättning. De nya förmånerna skall kunna utges
till personer som drabbats av långvarig eller
varaktig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan. Reglerna innebär att försäkrade som
är under 30 år skall få aktivitetsersättning, dock
tidigast fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 19.
Ersättningen skall kunna beviljas för som längst tre
år i taget. Försäkringskassan skall vara skyldig att
erbjuda den som beviljats aktivitetsersättning
möjlighet att delta i aktiviteter. Sjukersättning
skall kunna utges till personer i åldern 30-64 år.
Både sjukersättning och aktivitetsersättning skall
kunna utges i form av en inkomstrelaterad ersättning
och ett grundskydd i form av garantiersättning för
den som inte har haft några förvärvsinkomster.
Förmånerna skall kunna utges som hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån
(prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.
2000/01:257).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2002 till anslaget 19:2 Förtidspensioner
anvisar ett ramanslag på 47 838,4 miljoner kronor.

Enligt propositionen är situationen på
förtidspensionsområdet otillfredsställande med en
utveckling som pekar på en fortsatt successiv ökning
under de närmaste åren av antalet förtidspensioner
och sjukbidrag. Den förväntade ökningen är främst en
följd av de demografiska förhållandena och
utvecklingen med alltfler långa sjukfall. Mycket
talar för att antalet personer som uppbär
förtidspension eller sjukbidrag kommer att öka
successivt från nuvarande ca 445 000 till drygt
480 000 i slutet av 2003. Möjligheterna att motverka
denna negativa utveckling bedöms på kort sikt vara
begränsade. För att kunna påverka situationen
fr.o.m. 2003 krävs enligt regeringen åtgärder på
olika områden inom ohälsoområdet. Utgångspunkten för
detta är det pågående arbetet med att utforma
förslag till en handlingsplan för ökad hälsa i
arbetslivet. En sådan plan bör innehålla bl.a.
åtgärder för att få till stånd en väl fungerande
rehabilitering och effektiva försäkringssystem. Det
är också angeläget att olika åtgärder vidtas som kan
påverka utvecklingen på kortare sikt. Regeringen har
i 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.
2000/01:100) angett att alla förtidspensionärer
skall kunna utnyttja sin återstående arbetsförmåga
fullt ut och att en aktiv uppföljning av beviljade
förtidspensioner bör göras. Sådana
uppföljningsinsatser skall enligt regeringen inte
enbart ses som ett sätt att kontrollera rätten till
förmånen. De skall även ses som ett led i
rehabiliteringsarbetet.
En uppföljning av reglerna om vilande
förtidspension visar att avsevärt färre
förtidspensionärer än förväntat har utnyttjat
möjligheten att pröva att förvärvsarbeta utan att
förlora rätten till sin pension. Mycket talar enligt
regeringen för att informationen om denna möjlighet
inte har varit tillräcklig. RFV har därför fått i
uppdrag att senast den 1 januari 2002 inleda
informationsinsatser om vilande förtidspension på i
första hand lokal nivå.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf382
yrkande 13 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2002 till anslaget 19:2 anvisa 2 300 miljoner kronor
mindre än vad regeringen förslagit. Motionärerna
anser att de av dem föreslagna åtgärderna för att
förbättra rehabiliteringen kommer att leda till en
minskning av antalet förtidspensionärer.

Kristdemokraterna

Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begär i motion
Sf354 yrkande 9 i denna del att riksdagen beslutar
att för budgetåret 2002 till anslaget 19:2 anvisa
737 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Besparingen är enligt motionärerna en
följd av den nya rehabiliteringsförsäkring som de
föreslår skall införas fr.o.m. den 1 juli 2002.
Partiets företrädare i utskottet har upplyst att
avsikten varit att anslaget 19:2 skall minskas med
725 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag
och att resterande belopp - 12 miljoner kronor -
avser en minskning av anslaget 19:8 Allmänna
försäkringskassor.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf322
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 19:2 anvisa 1 160
miljoner kronor mindre än vad regeringen förslagit.
Motionärerna anser att deras satsningar på
rehabilitering ger en lägre ökning av antalet
förtidspensioner.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf380
yrkande 5 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 19:2 anvisa 440
miljoner kronor mindre än vad regeringen förslagit.
Motionärerna anser att ett aktivt användande av
finansiell samordning ger lägre sjukfrånvaro och
därmed minskade kostnader för förtidspensioner. Ett
likalydande yrkande finns i motion Fi294 yrkande 14
i denna del.

Övriga motioner om förtidspension

Margareta Viklund (kd) begär i motion Sf272 ett
tillkännagivande om att regeringen skall arbeta för
att i de nya reglerna om förtidspension hänsyn tas
till att unga förtidspensionärer och deras familjer
skall kunna leva så normala liv som möjligt utan att
bli hänvisade till socialvården.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf395
yrkande 14 ett tillkännagivande om åtgärder för att
få förtidspensionerade att återgå till arbetslivet.
Motionärerna anser att det bör utredas på vilka
villkor en redan beviljad förtidspension skall kunna
omprövas.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening måste det finnas ett
rimligt ekonomiskt skydd vid långvarigt nedsatt
arbetsoförmåga av medicinsk art. Människor som till
följd av varaktiga sjukdomar eller funktionshinder
inte kan arbeta bör ha rätt till en långsiktig
trygghet i fråga om sin försörjning. De nya
förmånerna sjuk- och aktivitetsersättning fr.o.m.
2003 skall kunna utges i form av en inkomstrelaterad
ersättning och ett grundskydd. Utskottet anser att
de reformerade reglerna väl fyller kravet på att ge
en långsiktig ekonomisk trygghet.

Att det finns ett rimligt ekonomiskt skydd vid
långvarigt nedsatt arbetsoförmåga är således
viktigt. Emellertid är det enligt utskottet
otillfredsställande med en utveckling mot en
fortsatt successiv ökning av antalet
förtidspensioner och sjukbidrag. Möjligheterna att
på kort sikt motverka denna utveckling synes dock
mycket begränsade. Regeringens åtgärdsprogram i elva
punkter som bl.a. innefattar en förnyelse av
rehabiliteringen bör enligt utskottets mening på
sikt kunna få positiva effekter också på
förtidspensionsområdet. Det av regeringen aviserade
arbetet med att aktivt följa upp beviljade
förtidspensioner bör också kunna få betydelse vad
gäller antalet förtidspensionärer. Utskottet anser
att resultatet av regeringens arbete med bl.a.
åtgärdsprogrammet bör avvaktas. Utskottet vill
tillägga att Riksdagens revisorer har granskat om
försäkringskassornas efterkontroller i sin nuvarande
form är en effektiv åtgärd för att få
förtidspensionerade tillbaka i arbete och för att
uppdaga eventuellt fusk inom förmånen. Ett förslag
till riksdagen beräknas lämnas under december 2001.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf272 och Sf395 yrkande 14.
Vad gäller regeringens förslag till
medelsanvisning till anslaget 19:2 har utskottet
inte något att erinra. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf382 yrkande 13, Sf354 yrkande 9 i denna
del, Sf322 yrkande 1 i denna del, Sf380 yrkande 5 i
denna del och Fi294 yrkande 14 i denna del.

19:3 Handikappersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:3
Handikappersättningar. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om
- en lägre ersättningsnivå för
handikappersättning,
- en schabloniserad bedömning vid vanligt
förekommande mer- kostnader och ett
förenklat omprövningsförfarande vid
oförändrat funktionshinder samt
- slopande av 65-årsgränsen.
Jämför reservation nr 21 (m).

Propositionen

Enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag, som trätt i kraft i den 1 januari 2001,
utges handikappersättning till försäkrad som fyllt
16 år och som före 65 års ålder för avsevärd tid
fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning
att han eller hon i sin dagliga livsföring behöver
mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp
av annan för att förvärvsarbeta eller har betydande
merutgifter på grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per
år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av
prisbasbeloppet, alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2002 till anslaget 19:3
Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1
098,4 miljoner kronor.

Motioner som ej har anslagseffekt budgetåret
2002

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion Sf220
ett tillkännagivande om behovet av en översyn av
reglerna för handikappersättning efter 65 års ålder.
Enligt motionären bör det vara en självklarhet att
handikappersättning utbetalas oavsett när i livet
funktionsnedsättningen inträffar.

Catherine Persson (s) begär i motion Sf302 ett
tillkännagivande om handikappersättning. Många
kroniskt sjuka har enligt motionären kostnader som
ligger strax under den nedre gränsen, och andra
ersättningsnivåer bör därför övervägas.
I motion Sf312 av Sonja Fransson (s) begärs ett
tillkännagivande om nödvändigheten av en förbättring
av handikappersättningen. Motionären anser att det
bör övervägas att införa en ny lägre
ersättningsnivå, en schabloniserad bedömning vid
vanligt förekommande merkostnader, ett förenklat
omprövningsförfarande vid oförändrat funktionshinder
och att slopa 65-årsgränsen.
I motion Sf316 av Laila Bjurling (s) begärs ett
tillkännagivande om att en lägre ersättningsnivå bör
införas för att ge dem med merkostnader strax under
nuvarande lägsta gräns rätt till
handikappersättning.

Utskottets ställningstagande

Avsikten med denna form av handikappersättning är
att ge kompensation för hjälpbehov som uppkommit
till följd av sjukdom eller skada, medan hjälpbehov
som hänför sig till åldrandet inte bör ersättas
genom handikappersättning. Av det skälet finns en
bestämmelse som innebär att den nedsatta
funktionsförmågan skall ha uppkommit före 65 års
ålder. Om 65-årsgränsen slopades skulle svårigheter
sannolikt uppstå att skilja ut sjukdomar som hör
till det normala åldrandet från andra sjukdomar. Med
hänsyn härtill kan utskottet inte ställa sig bakom
förslaget om att slopa 65-årsgränsen.

Eftersom förhållandena i till synes enkla eller
likartade ärenden kan variera är utskottet inte
heller berett att ställa sig bakom förslagen om en
schabloniserad bedömning vid vanligt förekommande
merkostnader eller ett förenklat
omprövningsförfarande vid oförändrade
funktionshinder.
Såvitt gäller förslaget om att införa en ny lägre
nivå i handikappersättningen anser utskottet att det
inte är aktuellt att införa någon ny nivå.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning till anslaget 19:3 och avstyrker
motionerna Sf220, Sf302, Sf312 och Sf316.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:4
Arbetsskadeersättningar. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget 19:4 och om att
använda viss del av medlen för
arbetsskadesjukpenning för finansiell
samordning.

Gällande bestämmelser

Den som förvärvsarbetar här i riket är enligt
socialförsäkringslagen (1999:799) försäkrad för
arbetsskada. Försäkringen omfattar även den som
genomgår utbildning i den mån utbildningen är
förenad med särskild risk för arbetsskada. Lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar
skador till följd av olycksfall eller annan skadlig
inverkan i arbetet. Även olycksfall vid färd till
och från arbetet räknas som olycksfall i arbetet, om
färden föranleddes av och stod i nära samband med
arbetet.

Reglerna för ersättning enligt LAF genomgick
omfattande förändringar under 1993. Från och med den
1 januari 1993 har kravet på skadlighet hos en
arbetsmiljöfaktor höjts från sannolikhet till hög
grad av sannolikhet. Även den s.k. bevisregeln har
skärpts så att orsakssamband numera skall anses
föreligga mellan en skada och ett olycksfall eller
annan skadlig inverkan i arbetet om övervägande skäl
talar för ett sådant samband. Vidare gäller fr.o.m.
den 1 juli 1993 att rätten till
arbetsskadesjukpenning har slopats för den som är
försäkrad enlig AFL. Från samma tidpunkt gäller att
ersättning för kostnader från
arbetsskadeförsäkringen bara utges för sjukvård utom
riket, tandvård och särskilda hjälpmedel, och att
frågan om en försäkrad har ådragit sig en
arbetsskada endast prövas i den mån det behövs för
att bestämma ersättning enligt LAF. För den som
ådragit sig en arbetsskada utges således numera i
regel endast ersättning i form av
arbetsskadelivränta. Livränta utges vid bestående
nedsättning av arbetsförmågan, och ersättningen
skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst
som den försäkrade kan antas ha haft som oskadad och
den inkomst som han eller hon trots skadan kan
beräknas få. Livräntan ersätter en årlig
inkomstförlust upp till 7,5 prisbasbelopp.
Arbetsskadeförsäkringen finansieras med
arbetsgivaravgifter.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2002 till anslag 19:4 Ar-
betsskadeersättningar anvisar ett ramanslag på 7
607,4 miljoner kronor.

Antalet anmälda arbetsskador fortsätter att öka.
En tydlig förändring av anmälningsfrekvensen kunde
noteras 1997, och ökningen fortsätter. Högre
förvärvsfrekvens, arbetsmiljön och
demografiförändringar har i olika grad betydelse för
arbetsskadeområdet. För närvarande minskar dock
beståndet livräntor, eftersom antalet som tillkommer
fortfarande beräknas vara lägre än antalet som
upphör.
Det är något fler kvinnor än män som får avslag på
sitt yrkande om livränta. Skillnaden kan till stor
del förklaras med att män i större omfattning än
kvinnor råkar ut för svårare olycksfall i arbetet.
Kvinnor anmäler i första hand sjukdomar i rygg,
leder och muskler. Vid tillämpningen av nuvarande
bevisregel i arbetsskadeförsäkringen är dessa
sjukdomar svårare att hänföra till skadliga faktorer
i arbetet.
Enligt propositionen har arbetsskadeförsäkringen
de senaste åren varit föremål för kritik.
Försäkringen anses inte i tillräcklig omfattning
ersätta inkomstförlust vid arbetsskada. Kritiken har
särskilt inriktat sig på bedömningen av
belastningsskador och psykiska besvär samt
kvinnornas situation när det gäller dessa
svårbedömda skador. Vidare har försäkringsläkarnas
roll i arbetsskadeärenden ifrågasatts. Regeringen
har med anledning av detta arbetat med en översyn av
arbetsskadeförsäkringen, där även en översyn av hur
livräntan skall värdesäkras och systemet med
karensdagar skall ingå.
Som grund för ett förändringsarbete gav regeringen
hösten 2000 RFV i uppdrag bl.a. att analysera
arbetsskadeförsäkringen och förbereda vissa
stödfunktioner. Verket lämnade i april 2001 en
delrapport om behovet av ändringar i regelsystemet
och en förändrad organisation av
arbetsskadehandläggningen. Vidare har en arbetsgrupp
inom Socialdepartementet granskat tillämpningen av
bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen och lämnat
förslag till förändring av reglerna. En proposition
om ändring av arbetsskadeförsäkringen är planerad
till december 2001.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf382
yrkande 14 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2002 till anslaget 19:4 anvisa 800 miljoner kronor
mindre än vad regeringen förslagit. I samma motion,
yrkande 9, avvisas regeringens förslag om ändrade
bevisregler i arbetsskadeförsäkringen.

Även i motion Sf309 av Margit Gennser m.fl. (m)
begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om att
regeringen inte bör ändra bevisreglerna i
arbetsskadeförsäkringen.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf322
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 19:4 anvisa 500
miljoner kronor mindre än vad regeringen förslagit.
Motionärerna anser att regeringens förslag om
ändrade regler i arbetsskadeförsäkringen bör
avvisas.

I motion Fi293 yrkande 14 i denna del av Agne
Hansson m.fl. (c) begärs beslut att
försäkringskassorna från 2002 får disponera upp till
10 % av anvisade medel för bl.a.
arbetsskadesjukpenning på det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf380
yrkande 5 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 19:4 anvisa 100
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Ett likalydande yrkande finns i motion Fi294 yrkande
14 i denna del. Motionärerna anser att besparingen
kan uppnås genom en reformerad
arbetsolycksfallsförsäkring.

I motion Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs i yrkande 8 i denna del ett tillkännagivande
om att Finsamregler skall få tillämpas i hela riket.
Motionärerna anser att försäkringskassan fr.o.m.
2002 skall få disponera upp till 10 % av anvisade
medel för bl.a. arbetsskadesjukpenning på det sätt
som gällde i Finsam- och Socsamförsöken.

Flerpartimotion

Bo Könberg m.fl. (fp, c och mp) begär i motion Sf386
i denna del beslut om att försäkringskassorna
fr.o.m. 2002 får disponera upp till 10 % av anvisade
medel för bl.a. arbetsskadesjukpenning för
finansiell samordning på det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken. Motionärerna hänvisar
till den uppgörelse som träffades i november 2000
mellan regeringen, c, fp och mp.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av redovisningen ovan pågår ett
berednings- och utredningsarbete i syfte att på
olika sätt företa ändringar i
arbetsskadeförsäkringen. Regeringen har förklarat
sin avsikt att förelägga riksdagen en proposition i
december 2001 med förslag bl.a. om ändrade
bevisregler i arbetsskadeförsäkringen. Utskottet
delar mycket av den kritik som har riktats mot
arbetsskadeförsäkringen i dess nuvarande utformning
och ser därför positivt på att regeringen avser att
förelägga riksdagen en proposition med förslag om
ändringar i arbetsskadeförsäkringen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning till anslaget 19:4 och avstyrker
motionerna Sf382 yrkandena 9 och 14, Sf309 yrkande
5, Sf322 yrkande 1 i denna del, Sf380 yrkande 5 i
denna del och F294 yrkande 14 i denna del.
Motionerna Sf386 i denna del, Fi293 yrkande 14 i
denna del och Sf395 yrkande 8 i denna del avstyrks
med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om
samverkan och finansiell samordning under avsnittet
19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:5 Kostnader
för vissa förtidspensionärer.

Propositionen

Försäkringsstödet infördes fr.o.m. 1999 i syfte att
finansiera ersättning som i vissa fall enligt en
särskild lag utges till arbetsgivare som anställer
personer som står till arbetsmarknadens förfogande
med avseende på resterande arbetsförmåga på 25 %.
Det skall i första hand vara fråga om ersättning för
anställning på den ordinarie arbetsmarknaden,
eventuellt med hjälp av lönebidrag. Om inte detta
kan ske inom sex månader skall berörda personer
kunna beredas anställning vid Samhall AB.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslaget 19:5 anvisar ett ramanslag på 5
miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

19:6 Ersättning för kroppsskador

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:6 Ersättning
för kroppsskador.

Propositionen

Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en
skada inträffar under militär verksamhet.

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2002 till anslaget 19:6 anvisar ett
ramanslag på 58,9 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

Utskottet vill tillägga att regeringen i
proposition 2001/02:11 Bättre villkor för
totalförsvarspliktiga har lämnat förslag om
förbättringar av de totalförsvarspliktigas
personskadeskydd. Bland annat föreslås att
livränteunderlaget för den som skadas under
grundutbildning eller repetitionsutbildning skall
utgöra minst fem prisbasbelopp. Förslaget om höjt
livränteunderlag medför ökade kostnader inom
utgiftsområde 10. Med anledning härav avser
regeringen att på tilläggsbudget i samband med
vårpropositionen föra medel från utgiftsområde 6
Totalförsvar till utgiftsområde 10.

19:7 Riksförsäkringsverket och 19:8 Allmänna
försäkringskassor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:7
Riksförsäkringsverket.
Riksdagen bör vidare bifalla förslaget om
medelsanvisning till anslaget 19:8 Allmänna
försäkringskassor med den ändringen att
anslaget ökas med 100 miljoner kronor.
Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om
annan medelsanvisning till anslagen 19:7 och
19:8.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om
- försäkringsläkare,
- avlämnande av delårsrapport,
- utbetalningsdagar för statliga
ersättningar,
- utredningscentrum och
- dröjsmålsränta.
Jämför reservationerna nr 22 (m), 23 (kd), 24
(m, fp), 25 (m), 26 (kd), 27 (c) och 28 (fp).

Propositionen

Socialförsäkringens administration utgörs av RFV och
de allmänna försäkringskassorna. RFV skall bl.a.
utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassorna,
vara ansvarig systemägare för de gemensamma IT-
systemen, utarbeta normer för regeltillämpning samt
svara för ekonomistyrningen inom verksamheten.

Försäkringskassorna har ansvar för handläggning
och utbetalning av socialförsäkringsersättningar och
bidrag samt har att förebygga och minska ohälsa.
I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget 19:7 Riksförsäkringsverket anvisar ett
ramanslag på 754,4 miljoner kronor.
I propositionen anges att RFV sedan budgetåret
1999 har fått ekonomiskt utrymme för att stödja och
medverka till att forskning bedrivs inom området för
socialförsäkring. Med anledning härav föreslås att
regeringen bemyndigas att under år 2002, i fråga om
ramanslaget 19:7 Riksförsäkringsverket, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter om högst 9 miljoner
kronor efter 2002.
Vidare föreslås att riksdagen till anslaget 19:8
Allmänna försäkringskassor anvisar ett ramanslag på
5 189,1 miljoner kronor.
Enligt propositionen har antalet
sjukpenningärenden stigit kraftigt de senaste åren.
Regeringen förstärkte därför anslaget med
100 miljoner kronor temporärt för 2001 i samband med
2001 års ekonomiska vårproposition. Regeringen
föreslår nu att anslaget höjs permanent med
25 miljoner kronor fr.o.m. 2002.

Motioner med anslagseffekt 2002

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf382
yrkande 15 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2002 till anslaget 19:8 anvisa 1 000 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkandena 10 och 11 begärs dels att
försäkringskassorna tillförs resurser för att kunna
tillsätta ca 500 heltidstjänster, dels att
försäkringskassorna får det finansiella ansvaret för
rehabilitering tillbaka till arbetslivet. Enligt
motionärerna skall försäkringskassorna kunna
upphandla rehabiliteringstjänster även utanför det
egna landstinget, av privata företag eller vid behov
utomlands.
I motion Sf367 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs
i yrkande 1 ett tillkännagivande om att regeringen
lägger fram förslag till sådan ändring att
försäkringskassan får det finansiella ansvaret för
rehabiliteringsutredningar och rehabilitering. I
samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande
om att regeringen lägger fram förslag i syfte att
förbättra rehabiliteringen och korta
sjukskrivningstiderna. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om att samarbetet mellan
försäkringskassor och övriga berörda parter i
rehabiliteringsprocessen skall uppmuntras.
I motion So620 av Chris Heister m.fl. (m) begärs i
yrkande 2 beslut att låta försäkringskassorna köpa
vård. Motionärerna vill förstärka den nationella
vårdgarantin genom att under de kommande tre åren
ge försäkringskassorna möjlighet och medel att
upphandla vård i de fall landstinget inte kan
erbjuda vård inom tre månader från det att behovet
fastställts. Försäkringskassan bör få rätt att
upphandla vården där den erbjuds inom tre månader,
privat, offentligt, inom eller utom landet.

Kristdemokraterna

Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begär i motion
Sf354 yrkande 9 i denna del att riksdagen beslutar
att för budgetåret 2002 till anslaget 19:7 anvisa
10 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.
Motionärernas förslag att lägga ned
Integrationsverket från den 1 juni 2002 påverkar
RFV, som därigenom får uppgiften att administrera
den utvecklingspeng som skall följa individen och
utbetalas av försäkringskassan. I anslagsberäkningen
ingår även ett sparkrav på RFV med 2,5 %.

I samma motion yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om att regeringens ökade anslag
till försäkringskassan bör specialdestineras till
att anställa rehabiliteringssamordnare som kan
avveckla sjukskrivningsköerna.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf322
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 19:7 anvisa 70
miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.
Anslaget minskas till följd av en besparing.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf380
yrkande 5 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 19:8 anvisa 550
miljoner kronor mer än regeringen föreslagit för att
handla upp rehabiliteringsinsatser och för att
påskynda försäkringskassornas utredningar. Ett
likalydande yrkande finns i motion Fi294 yrkande 14
i denna del.

I motion Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs i yrkande 6 ett tillkännagivande om
rehabilitering och rehabiliteringsförsäkring.
Motionärerna vill tillföra resurser i syfte att
handla upp rehabiliteringsinsatser och påskynda
försäkringskassornas utredningar.

Övriga motioner om
socialförsäkringsadministrationen

Försäkringsläkare

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf367
yrkande 2 ett tillkännagivande om att
kvalifikationskraven för försäkringsläkare utformas
mer enhetligt än vad som är fallet i dag för att på
så sätt främja patientens intresse.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf396
yrkande 1 ett tillkännagivande om krav på
försäkringsläkarnas bedömningar. Enligt motionärerna
skall dessa grundas på vetenskap och beprövad
erfarenhet. I samma motion yrkandena 2 och 3 begärs
tillkännagivanden om vidareutbildning för
försäkringsläkarna och om att på något sätt ställa
dessa under myndighetskontroll. I yrkande 6 begärs
ett tillkännagivande om att grundligt utreda ett
reformerat försäkringsmedicinskt system.
I motion Sf273 av Margareta Viklund (kd) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att regeringen
skall arbeta för att försäkringsläkarens funktion
ses över och fastställs. Enligt motionärerna bör
försäkringsläkaren antingen fungera som en medicinsk
översättare eller ges en medbedömandefunktion. I
sistnämnda fall bör försäkringsläkaren undersöka den
försäkrade. I yrkandena 2 och 3 begärs
tillkännagivanden om att regeringen skall arbeta för
att försäkringsläkares bedömningar kan prövas av
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och för att
rättssäkerheten vid försäkringskassorna
vidmakthålls.

Dröjsmålsränta m.m.

Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) begär i motion
Sf202 ett tillkännagivande om dröjsmålsränta från
försäkringskassan till den enskilde vid felaktig
handläggning. Eftersom försäkringskassan kan ta ut
dröjsmålsränta på belopp som en enskild är skyldig
att betala borde den som drabbas av
försäkringskassans försenade eller felaktiga
hantering kunna få ränta på sina pengar.

Helena Bargholtz (fp) begär i motion Sf210 yrkande
1 ett tillkännagivande om att försäkringskassan bör
betala dröjsmålsränta på pengar som av olika skäl ej
utbetalats i tid. Den enda möjligheten som i dag
står den försäkrade till buds är att begära
skadestånd av staten. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om preskriptionstiden vid löpande
utbetalningar från försäkringskassan. Motionären
kritiserar det förhållandet att tiden räknas från
dagen för försäkringskassans beslut och att det
därmed inte går att söka skadestånd för en enskild
utbetalning.

Frågor om socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik S Järrel (m)
begär i motion Sf229 ett tillkännagivande om behovet
av att ändra berörd lagstiftning så att avlämnande
av delårsrapport för allmän försäkringskassa
förenklas. Enligt motionärerna bör det räcka med att
presidiet och direktören undertecknar
delårsrapporten i stället för som nu hela styrelsen
och direktören.

Ingrid Burman m.fl. (v) begär i motion Sf347 ett
tillkännagivande om behovet av en översyn.
Motionärerna påpekar att försäkringskassans långa
handläggningstider många gånger leder till att den
försäkrade i väntan på beslut måste uppbära
försörjningsstöd. Vid ett positivt beslut sker en
retroaktiv utbetalning, varefter försörjningsstödet
skall återbetalas. Resultatet kan emellertid bli att
den försäkrade sedan skatten är betald drabbas av en
förlust.
Kenneth Lantz (kd) begär i motion Sf240 ett
tillkännagivande om behovet av en utredning om hur
försäkringskassans kunskap om sjukdomar och
arbetsskador kan komma till nytta i förebyggande
arbete.
I motion Sf241 av Kenneth Lantz (kd) begärs ett
tillkännagivande om att lansera ett gemensamt namn
inom socialförsäkringssystemet. Motionären anser att
dagens olika benämningar på den försäkrade, t.ex.
försäkrad, kund eller medborgare, skapar osäkerhet.
Eskil Erlandsson och Viviann Gerdin (c) begär i
motion Sf227 ett tillkännagivande om att sprida
utbetalningsdagar av statliga ersättningar över hela
månaden. Det förhållandet att statliga utbetalningar
och löneutbetalningar ofta sammanfaller leder enligt
motionärerna till en koncentration inom
detaljhandeln av stora belopp till en kort period.
Detta ökar risken för rån.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf395
yrkande 12 ett tillkännagivande om
utredningscentrum. Dessa centrum bör motsvara
nuvarande försäkringsmedicinska centrum men
kompletteras med arbetslivskompetens.

Utskottets ställningstagande

Anslagen för socialförsäkringsadministrationen

Utskottet konstaterar att det fortfarande föreligger
en rad brister inom socialförsäkringens
administration. Enligt vad som anges i propositionen
är de brister som framkommit i granskningar utförda
av RFV, JO och Riksrevisionsverket m.fl. allvarliga
och arbetet inom administrationen måste kraftigt
koncentreras till att uppnå en acceptabel kvalitet i
verksamheten. Regeringen anser att tre stora problem
framträder, nämligen brister i kvalitet och
effektivitet inom verksamheten och en arbetsmiljö
som leder till en ökad långtidssjukfrånvaro. De
områden där stora förbättringar är nödvändiga för
att lösa dessa problem är ledning, kontroll och
styrning. Regeringen anser att förbättringar kan
uppnås genom en ökad medvetenhet kring
resultatstyrning, ökad koncentration av
handläggningen av vissa ärenden, ökad
resultatmedvetenhet på respektive försäkringskassa
och ökad fokusering på ärendehantering.

Utskottet delar regeringens bedömning att
försäkringskassorna inte uppvisar acceptabla
resultat bl.a. i den meningen att
handläggningstiderna i alltför många fall är
alldeles för långa och att alltför många försäkrade
får beslut som är behäftade med fel och brister.
Därtill kommer att de senaste årens kraftiga ökning
av sjukfrånvaron har ställt stora krav på
försäkringskassornas personal.
Den tillfälliga förstärkning av anslaget med
100 miljoner kronor under innevarande år motiverades
med att den kraftigt ökade sjukfrånvaron hade lett
till att kostnaderna för att handlägga och
kontrollera ärendena hade ökat. I propositionen
föreslås nu en permanent höjning av anslaget med
25 miljoner kronor fr.o.m. 2002.
Socialförsäkringens administration står inför en
period med stora omställningar. Under de kommande
åren genomförs ålderspensionsreformen som får sägas
vara en av de största reformerna någonsin inom
socialförsäkringen. Samtidigt genomförs till följd
härav anpassningar på flera områden t.ex. vad gäller
efterlevandepensioneringen, bostadstillägget till
pensionärerna och förtidspensioneringen, som ersätts
av ett system med sjuk- och aktivitetsersättning.
Därtill kommer försäkringskassornas övriga
verksamhet där speciellt den ökande sjukfrånvaron är
ett bekymmer liksom den eftersatta
rehabiliteringsverksamheten. Som regeringen påpekar
i propositionen är försäkringskassans möjligheter
att bromsa utvecklingen av sjukskrivningarna
begränsade eftersom inflödet i sjukförsäkringen
bestäms av externa faktorer. För att
administrationen skall få en rimlig möjlighet att
klara sitt åtagande anser utskottet att det utöver
den av regeringen föreslagna höjningen på 25
miljoner kronor krävs att ytterligare medel tillförs
försäkringskassorna under 2002. Även om
förstärkningen under 2001 endast var tillfällig,
innebär det faktum att administrationen tillförs 25
miljoner kronor fr.o.m. 2002 i realiteten en
neddragning av resurserna jämfört med 2001. Därtill
kommer att det s.k. utvecklingsprogrammet, som bl.a.
innefattar utveckling av ett modernt IT-stöd för
administrationen, har inneburit problem med
försenade eller bristande leveranser. Detta
försvårar för försäkringskassorna att möta ökade
ärendevolymer med rationaliseringar. Med hänsyn till
vad nu anförts anser utskottet att
försäkringskassorna bör tillföras ytterligare 100
miljoner kronor budgetåret 2002. Genom ett sådant
tillskott anser utskottet att förutsättningar skapas
för försäkringskassorna både att höja ambitionsnivån
vad gäller kvaliteten och effektiviteten i
handläggningen och att bättre hantera det stora
antalet långa sjukfall. Frågan om
försäkringskassornas resurser för kommande budgetår
får prövas i det vanliga budgetarbetet. Utskottet
förutsätter dock att regeringen noga prövar
försäkringskassornas behov framför allt mot bakgrund
av kravet på en högre kvalitet i verksamheten och
det förhållandet att de långa sjukfallen kommer att
fortsätta att ligga på en hög nivå.
Utskottet har ovan funnit att regeringens förslag
att av anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m. använda 100 miljoner kronor för finansiell
samordning inte bör genomföras. Det utrymme som
därigenom frigörs bör enligt utskottets mening
användas för att på angivet sätt förstärka
socialförsäkringsadministrationen. Utskottet
föreslår därför att anslaget 19:8 ökas med 100
miljoner kronor och bestäms till 5 289 175 000 kr.
Med denna ändring tillstyrker utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning till
anslagen 19:7 och 19:8. Utskottet avstyrker
motionerna Sf382 yrkandena 10, 11 och 15, Sf367
yrkandena 1, 3 och 4, So620 yrkande 2, Sf354
yrkandena 8 och 9 i denna del, Sf322 yrkande 1 i
denna del, Sf380 yrkande 5 i denna del, Fi294
yrkande 14 i denna del och Sf395 yrkande 6.

Övriga motioner om socialförsäkringens
administration

I flera av motionerna berörs försäkringsläkarens
roll och de krav som rimligen bör ställas på denne.

Enligt 18 kap. 15 § AFL skall det i en
försäkringskassa finnas en eller flera
försäkringsläkare. De skall biträda kassan i frågor
som kräver medicinsk sakkunskap samt verka för gott
samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare
som är verksamma inom kassans område.
Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt
motioner om försäkringsläkare, senast i betänkande
1999/2000:SfU1 (s. 54). Utskottet utgick då från att
såväl RFV som försäkringskassorna gör vad på dem
ankommer för att öka kunskapen och informationen om
försäkringsläkarnas roll och att öka förståelsen för
de åtgärder som försäkringskassorna vidtar och de
beslut som fattas. Utskottet förutsatte också att
vikten av vidareutbildning och kompetens hos
försäkringsläkarna beaktas av RFV och
försäkringskassorna.
En översyn av de processuella reglerna inom
socialförsäkringen m.m. har därefter gjorts. I
kommittébetänkandet En handläggningslag -
förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47)
lämnas förslag bl.a. till en särskild
handläggningslag för försäkringskassorna. Lagen
föreslås reglera grunddragen för förfarandet i
socialförsäkringsärenden, med syfte att öka
enhetligheten i tillämpningen. Det föreslås också
ett enhetligt, förenklat system för överklagande och
omprövning av socialförsäkringsärenden. Såvitt avser
handläggningen av förtidspensionsärenden föreslås
inte någon ändring vad gäller försäkringsläkarens
roll. Denne skall enligt förslaget alltjämt ha en
hos försäkringskassan rådgivande funktion och inte
ha till uppgift att undersöka den försäkrade.
Försäkringsläkarbedömningen bör dock vara skriftlig
och utformas enhetligt över hela landet.
Vidare har Sjukförsäkringsutredningen i sitt
slutbetänkande (SOU 2000:121) föreslagit att en mer
målinriktad och situationsanpassad
sjukskrivningsprocess skall ersätta den nuvarande
starkt regelstyrda generella hanteringen av
sjukanmälningar. Ett väsentligt inslag är att
läkarintyg utfärdat av behandlande läkare, om så
bedöms nödvändigt, skall kompletteras med underlag
från företagshälsovård eller motsvarande. Därmed
försvinner enligt utredningen den formella roll som
försäkringsläkaren har i dag som expertgranskare i
samband med den fördjupade bedömningen av
sjukpenningrätten. Däremot kvarstår enligt
utredningen behovet av intern medicinsk sakkunskap.
Mot bakgrund av att frågan om försäkringsläkarens
roll och funktion m.m. är föremål för beredning
anser utskottet att det för närvarande inte finns
skäl för riksdagen att göra något uttalande i
frågan. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf367
yrkande 2, Sf396 yrkandena 1-3 samt 6 och Sf273.
I två av motionsyrkandena tas frågan upp om inte
försäkringskassan bl.a. vid försenad utbetalning bör
betala dröjsmålsränta till den försäkrade. Utskottet
konstaterar att försäkringskassan saknar laglig
möjlighet att betala sådan ränta men att ersättning
för ränteförlust kan utges i form av skadestånd
enligt skadeståndsrättsliga principer. Staten kan
åläggas skadeståndsansvar för skada som vållats
genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i
verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
Enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av
skadeståndsanspråk mot staten handlägger
Justitiekanslern anspråk på ersättning om anspråket
grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller
underlåtenhet att meddela beslut. Utskottet anser
inte att det finns skäl att ändra den nuvarande
ordningen och avstyrker därmed motionerna Sf202 och
Sf210 yrkande 1.
Enligt 18 kap. 20 och 21 §§ AFL skall
försäkringskassans styrelse upprätta årsredovisning
och delårsrapport. Dessa skall skrivas under av
samtliga styrelseledamöter och av direktören samt
lämnas till RFV. Bland annat för att RFV skall kunna
få in de olika underlagen och redovisningarna på
lämpligt sätt och i tid har regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer givits möjlighet
att meddela närmare föreskrifter om redovisningen.
Av RFV:s föreskrifter (RFFS 1998:20) framgår att
delårsrapport skall inges senast den 8 augusti varje
år. Syftet med förslagen till förändringar av
socialförsäkringsadministrationen var att bl.a.
stärka och tydliggöra styrelsens ansvar för
verksamheten (prop. 1997/98:41 Socialförsäkringens
administration m.m.). Vid behandlingen av
propositionen uttalade utskottet att
försäkringskassorna helt finansieras med statliga
medel varför redovisningen borde styras enligt samma
principer som gäller för statliga myndigheter (bet.
1997/98:SfU8). Utskottet vidhåller denna uppfattning
och avstyrker motion Sf229.
Utskottet anser inte att motionsyrkandena i övrigt
påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf347, Sf240,
Sf241, Sf227, Sf395 yrkande 12 och Sf210 yrkande 2.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ekonomisk
äldrepolitik. I politikområdet ingår samtliga anslag
inom utgiftsområdet. Anslagen innefattar folkpension
till ålderspensionärer som inte uppbär
tilläggspension, folkpension och tilläggspension i
form av efterlevandepension, pensionstillskott till
såväl ålderspension som efterlevandepension,
bostadstillägg till pensionärer samt delpension.
Folkpension och pensionstillskott kommer 2003 att
ersättas av garantipension. Från och med 2003 kommer
utgiftsområdet också att omfatta
äldreförsörjningsstöd. Målet för utgiftsområdet, som
lades fast år 2001 (prop. 2000/01:1, bet.
2000/01:SfU1, rskr. 2000/01:101), är att personer
med låg eller ingen inkomstrelaterad pension skall
garanteras ett värdesäkrat grundskydd. För att mäta
graden av måluppfyllelse gör Socialdepartementet
regelbundet uppföljningar av pensionärernas
ekonomiska levnadsstandard.

I budgetpropositionen anges bl.a. att det
statsfinansiella saneringsprogrammet under 1990-
talet innebar att den reala disponibla inkomsten för
det övervägande antalet ålderspensionärer
reducerades. Statens svaga finanser innebar bl.a.
att det dåvarande basbeloppet inte skrevs upp helt i
linje med inflationen, vilket påverkade pensionerna
åren 1993-1998. Emellertid vidtogs åtgärder för att
skydda de sämst ställda pensionärerna genom
förbättringar såsom högre pensionstillskott och
bostadstillägg. Det på senare år förbättrade
statsfinansiella läget har givit utrymme för
ytterligare förbättringar. År 2001 kan nämnas de
generösare reglerna för bostadstillägget och
höjningen av det särskilda grundavdraget.
Enligt regeringen har inriktningen av verksamheten
under 2000 överensstämt med de mål som uppställts
för utgiftsområdet. Framför allt har politikens
inriktning varit att skydda de ekonomiskt mest
utsatta pensionärerna.
Det nya ålderspensionssystemet innebär att
kommande generationer kommer att få en pension som
är anpassad till vad ekonomin och demografin
tillåter. Regeringens ambition är att genom
omfattande informationsinsatser ge alltfler
människor bättre kunskaper om hur pensionssystemet
fungerar och därmed bättre möjligheter att planera
för sin pensionering redan tidigt i livet. Det nya
ålderspensionssystemet bygger på
livsinkomstprincipen, men har ett grundskydd i form
av en beskattad garantipension som enligt regeringen
ger god ekonomisk trygghet för alla. Så kallad
automatisk balansering av det nya
ålderspensionssystemet som införs årsskiftet 2001/02
är en metod som syftar till att säkerställa att
pensionsskulden inte överstiger systemets
tillgångar. Balanstal skall första gången
fastställas för 2003. Efterlevandeförmånerna
anpassas 2003 till det nya pensionssystemet.
I budgetpropositionen framhålls att dagens ATP-
pensionärer kommer att få del av
standardutvecklingen i samhället genom att ATP-
pensionerna för ålderspensionärer fr.o.m. 2002
följsamhetsindexeras. Detta innebär att ATP-
pensionerna huvudsakligen skall följa
inkomstutvecklingen i stället för prisutvecklingen.
I budgetpropositionen föreslår regeringen även att
pensionärer skall ges skattelättnader genom höjt
särskilt grundavdrag och en utvidgning av den
särskilda skattereduktionen.
Riksdagen har för budgetåret 2002 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområde 11 till 33 534,5 miljoner kronor (bet.
2001/02:FiU1, rskr. 2001/02:34-35).

20:1 Ålderspensioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:1
Ålderspensioner. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning för
anslaget 20:1.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
utredning av pensionärernas ekonomiska
situation och pension till gift pensionär.

Gällande ordning

Anslaget omfattar ålderspension från
folkpensioneringen för de pensionärer som inte har
ATP, pensionstillskott till ålderspension,
barntillägg till ålderspension och hustrutillägg
samt särskilt pensionstillägg för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn.

Ålderspension i form av folkpension utges
övergångsvis för personer födda 1937 eller tidigare
enligt 5 och 6 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). Som tilläggsförmåner till
folkpension utges särskilda folkpensionsförmåner i
form av pensionstillskott och bostadstillägg till
pensionärer.
Hel folkpension i form av ålderspension utges med
96 % av prisbasbeloppet eller, för gift försäkrad,
med 78,5 % av prisbasbeloppet. Ålderspensionär med
låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott
enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Pensionstillskott till ålderspension utges med högst
56,9 % av prisbasbeloppet.
Om pension börjar tas ut före respektive efter 65
års ålder minskar respektive ökar pensionsbeloppet.
För personer födda 1938 eller senare har regler om
garantipension inom ålderspensioneringen trätt i
kraft 2001. Garantipension kan dock inte tas ut före
65 års ålder.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 20:1 Ålderspensioner anvisar ett
ramanslag på 9 579 miljoner kronor.

Enligt budgetpropositionen har antalet
ålderspensionärer ökat något de senaste åren trots
att antalet personer i befolkningen som är 65 år
eller äldre har minskat något. Enligt propositionen
förklaras denna ökning av att antalet personer som
tar ut ålderspension före 65 år har ökat något och
att antalet ålderspensionärer som bor utomlands har
ökat. Antalet personer utan ATP minskar stadigt. År
2000 fanns det ungefär 233 000 ålderspensionärer som
inte uppbar ATP. Antalet personer utan ATP beräknas
fortsätta att minska för åren 2001 och 2002 till
219 000 respektive 207 000. Till följd av ATP-
systemets mognad är den genomsnittliga ATP:n högre
för nyblivna pensionärer än för dem som redan har
pension. Antalet personer vars pensionstillskott
helt eller delvis reduceras av ATP ökar därmed.
Vad avser ATP-poängens fördelning mellan kvinnor
och män anges i propositionen att det antal ATP-
poäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år
1999 var lägre för kvinnor (3,45) än för män (4,48).
Ökningen av den genomsnittliga pensionspoängen var
dock något större för kvinnor än för män.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf381
yrkande 1 att riksdagen beslutar att folkpensionerna
under år 2002 skall beräknas utifrån ett
prisbasbelopp förhöjt med två procentenheter för dem
som uppbar folkpension under perioden 1993-1998.
Även i motion Sf308 yrkande 5 av Margit Gennser
m.fl. (m) framställs denna begäran. I motion Sf381
yrkande 5 begär motionärerna att riksdagen beslutar
att för budgetåret 2002 till anslaget 20:1
Ålderspensioner anvisa 300 miljoner kronor mer än
vad regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf355
yrkande 3 att riksdagen beslutar att höja
pensionstillskottet med 2 400 kr för år 2002. I
motionen anförs att en höjning av
pensionstillskottet omgående skulle förbättra de
sämst ställda pensionärernas situation. I yrkande 5
i denna del begärs att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 20:1 Ålderspensioner
anvisa 1 100 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit.

Centerpartiet

Motionärerna i motion Sf389 i denna del Birgitta
Carlsson m.fl. (c) vill i stället för den höjning av
ersättningsnivån av bostadstillägget för pensionärer
som har föreslagits av regeringen höja
pensionstillskottet med 3 000 kr för år 2002. Detta
gynnar pensionärer med låg pension, däribland många
kvinnor. Motionärerna begär att för budgetåret 2002
ytterligare 1 450 miljoner kronor tillförs anslaget
20:1 Ålderspensioner.

Övriga motioner om ålderspension

I motion Sf207 av Sten Andersson (m) begärs ett
tillkännagivande om en utredning av pensionärernas
ekonomiska situation, framför allt mot bakgrund av
att alltför många pensionärer efter svenska
förhållanden lever fattigt.

I motion Sf217 av Henrik Westman (m) begärs att
regeringen lägger fram förslag om att gifta
pensionärer eller motsvarande skall betraktas som
enskilda individer i det statliga pensionssystemet.
I motion Sf230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om att pension skall
utgå oberoende av civilstånd.
I motion L370 av Tuve Skånberg (kd) yrkande 5
begärs ett tillkännagivande om att man, i enlighet
med policyn i proposition 1973:32 Om äktenskaps
ingående och upplösning, i framtiden vid
utformningen av sociala förmåner, som exempelvis
folkpensionen, skall undvika att ge regler ett
sådant innehåll att människor förlorar på att gifta
sig eller vinner på att skilja sig.

Utskottets bedömning

Anslag 20:1 Ålderspensioner

De insatser som gjorts under 1990-talet för att
sanera statens finanser har även drabbat
pensionärerna. Som har angetts ovan har emellertid
åtgärder vidtagits för att skydda de sämst ställda
pensionärerna genom förbättringar såsom högre
pensionstillskott och bostadstillägg samt
skattelättnader. Minskningen av prisbasbeloppet vid
beräkning av pensioner har även slopats fr.o.m.
budgetåret 1999.

I sitt slutbetänkande Välfärdsbokslut för 1990-
talet (SOU 2001:79) anger Kommittén Välfärdsbokslut
bland annat att de äldres välfärd ekonomiskt sett
har utvecklats i positiv riktning som grupp beroende
på att nya pensionärsgrupper har relativt hög ATP,
men ur ett individperspektiv har
välfärdsutvecklingen i många fall varit mindre
gynnsam. Utskottet noterar att kommitténs bedömning
av den ekonomiska utvecklingen för äldre är i linje
med vad som tidigare redovisats i
departementspromemorian Sämre för mig - Bättre för
oss (Ds 1999:5). Pensionärerna har som kollektiv
ökat sin inkomststandard, både i reala termer och i
förhållande till andra grupper, medan skillnaderna i
ekonomiskt utfall för de enskilda individerna är
stora.
Utskottet kan konstatera att åtskilliga
förbättringar har genomförts under senare år och
särskilt för de pensionärer som har de lägsta
inkomsterna. Även i årets budget föreslås
förbättringar för dessa grupper, bland annat genom
höjd kompensationsnivå i bostadstillägget och en
utvidgning av den särskilda skattereduktionen.
Följsamhetsindexeringen, som skall börja tillämpas
från årsskiftet på tilläggspensionen, medför att
tilläggspensionen nästa år för personer födda 1936
eller tidigare har föreslagits räknas upp med 3,28
%. Enbart prisindexering hade annars medfört en
uppräkning med 2,71 %. Det kan också nämnas att
riksdagen nyligen har beslutat att personer bosatta
i Sverige som är 65 år eller äldre fr.o.m. 2003
skall garanteras en viss lägsta levnadsnivå i form
av ett äldreförsörjningsstöd.
Utskottet anser att det är av vikt att det
tillgängliga utrymmet för ekonomiska förbättringar
används selektivt, så att de pensionärer som har
lägst inkomster får en förbättrad standard, t.ex.
genom förbättringar av bostadstillägget. Utskottet
kan inte tillstyrka en ytterligare höjning av
pensionstillskottet och inte heller att pensionerna
skall beräknas utifrån ett prisbasbelopp med tillägg
av två procentenheter, men vill dock framhålla att
det är väsentligt att ålderspensionärernas
ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.
Utskottet vill också framhålla att nedan under
anslag 20:2 och 20:3 kommer utskottet att behandla
regeringens förslag till förbättringar vad gäller
änkepensionen och bostadstillägget.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf308 yrkande 5,
Sf355 yrkandena 3 och 5 i denna del, Sf381 yrkandena
1 och 5 samt Sf389 i denna del.

Övriga motioner om ålderspensioner

Beträffande frågan om en utredning av pensionärernas
ekonomiska och sociala situation har en sådan
nyligen gjorts inom ramen för
Välfärdsbokslutskommitténs arbete. Som framgår av
budgetpropositionen gör Socialdepartementet
regelbundet uppföljningar av pensionärernas
ekonomiska levnadsstandard. Med hänsyn härtill och
även till de förbättringar som har gjorts och som nu
föreslås för denna grupp, finner utskottet inte
anledning att ta initiativ till en sådan särskild
utredning.

Frågan om storleken på gifta respektive ogifta
pensionärers pensioner har utskottet behandlat
senast i betänkande 2000/01:SfU1 och därvid anfört
följande. Den lägre pensionsnivån för gifta infördes
redan då folkpensionen infördes år 1913. Före den 1
januari 1996 gällde den lägre nivån endast för gifta
vars make också uppbar folkpension. Från och med
nämnda tidpunkt ändrades reglerna så att den lägre
nivån utges till alla som är gifta och således
oavsett om maken har folkpension. Utskottet noterar
dock att i det nya ålderspensionssystemet kommer,
när det gäller inkomstpensionens storlek, inga
skillnader att förekomma på den grunden att
vederbörande är gift eller ogift. Vid beräkning av
tilläggspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension (LIP) kommer dock, för
dem som är födda 1953 eller tidigare,
tilläggspensionen till den del den är avsedd att
ersätta pensionsgrundande inkomster motsvarande det
första basbeloppet (förhöjt prisbasbelopp) att utges
med olika belopp för den som är ogift eller gift.
Liksom enligt bestämmelserna i AFL saknar det
betydelse om maken uppbär ålderspension eller inte.
Vidare skall liksom nu med gift pensionsberättigad
likställas den som stadigvarande sammanbor med
annan, med vilken den pensionsberättigade har varit
gift eller har eller har haft barn. Med ogift
pensionsberättigad skall likställas den som är gift
men stadigvarande lever åtskild från sin make, om
inte särskilda skäl föranleder annat. För den som
kommer att uppbära enbart garantipension eller
kompletterande garantipension kommer också denna att
utges med olika stora belopp beroende på om
vederbörande är gift eller ogift. Även för dem som
uppbär övergångsvis garantipension, dvs. de som är
födda 1937 eller tidigare, utges pension med olika
stora belopp beroende på om pensionären är gift
eller ogift.
Att i det nya pensionssystemet likställa pensionen
för gifta med pension för dem som är ogifta, vilket
således skulle beröra pensionärer som är födda 1953
eller tidigare och pensionärer som uppbär
garantipension, har tidigare beräknats kosta drygt 5
miljarder kronor. I fempartiöverenskommelsen om det
nya ålderspensionssystemet ansåg man att dessa medel
borde användas till mer angelägna delar av
grundskyddet i pensionssystemet.
Skillnaderna i pensionsnivåerna motiverades
ursprungligen med att gifta har ekonomisk
hushållsgemenskap och därmed lägre gemensamma
utgifter. Ekonomisk hushållsgemenskap kan också
föreligga för sambor. Det är dock, som utskottet
framhöll i sistnämnda betänkande, på grund av
integritetsskäl och med risk för subjektiva
bedömningar, vanskligt att fastslå om två personer
lever under äktenskapsliknande former och därmed har
ekonomisk hushållsgemenskap. Två vuxna personer som
är folkbokförda på samma adress har inte automatiskt
något ansvar för varandras försörjning medan det
omvända gäller för gifta eller motsvarande.
Utskottet bedömde i nämnda betänkande att pension
under mycket lång tid i flera avseenden skulle komma
att utges med olika stora belopp beroende på om
vederbörande pensionär var gift eller ogift.
Utskottet vill nu även erinra om att det ekonomiska
utrymme som har varit tillgängligt för förbättringar
för pensionärer i första hand använts selektivt,
särskilt genom förbättringar av bostadstillägget och
det särskilda bostadstillägget, så att de
pensionärer som haft lägst inkomster fått en
förbättrad standard.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf207, Sf217, Sf230 och L370
yrkande 5.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:2
Efterlevandepensioner till vuxna. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 20:2.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
änkepension och änklingspension. Jämför
reservation nr 29 (m, kd, fp).

Gällande ordning

Efterlevandeförmåner

Omställningspension och särskild efterlevandepension
utges till efterlevande make oavsett kön och
omfattar såväl folkpension som ATP.

Omställningspension utges under en tid som
begränsats till sex månader från dödsfallet (före
den 1 april 1997 var tiden tolv månader). Därefter
utges omställningspension endast om den efterlevande
har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med
barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande
vistades i makarnas hem. Sedan rätten till
omställningspension upphört kan efterlevande make
med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild
efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans
nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån.
På förslag av regeringen har riksdagen fattat
beslut om nya regler för efterlevandepensioneringen;
lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn (prop. 1999/2000:91, bet.
1999/2000:SfU13, rskr. 1999/2000:235). Reglerna
innebär en anpassning till det nya
ålderspensionssystemet och skall träda i kraft den 1
januari 2003. Från och med nämnda tidpunkt förlängs
omställningspensionen till tio månader. I nämnda
proposition uppges att regeringen avser att
återkomma med förslag som förlänger
omställningspensionen till tolv månader fr.o.m.
2005.
Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL
bestämmelser om folk- och tilläggspension i form av
änkepension. Till följd av omfattande
övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt
dessa äldre bestämmelser att nybeviljas och betalas
ut under en lång tid framöver.
Sedan den 1 april 1997 gäller att folkpension i
form av änkepension och pensionstillskott till denna
skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som således
omfattar även de pensioner som utgavs vid
ikraftträdandet, skall dock inte göras under de
första sex månaderna efter dödsfallet och inte
heller så länge änkan vårdar barn under tolv år.
Prövningen görs enligt de regler som gäller för
bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat
på så sätt att inkomsten först reducerar
bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid
inkomstprövningen fastställs en årsinkomst.
Årsinkomsten innefattar i princip alla inkomster
utom folkpension samt vissa bidrag och
kostnadsersättningar. Annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring och individuellt
pensionssparkonto skall dock sedan den 1 januari
1998 inte räknas med i årsinkomsten. Inkomst av
förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd
procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid
beräkning av förmögenhetens avkastning ökar den
procentuella andelen då det gäller förmögenhet
överstigande visst belopp. Pensionen minskas med 30
% av årsinkomsten utöver folkpensions- och
pensionstillskottsnivå som inte reducerat
bostadstillägget.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 20:2 Efterlevandepensioner till
vuxna anvisar ett ramanslag på 13 525 miljoner
kronor.

Antalet kvinnor med änkepension i form av
folkpension var under år 2000 ungefär 13 500 och med
änkepension i form av ATP 390 800. Antalet kvinnor
med änkepension har minskat sedan 1998, och denna
utveckling beräknas fortsätta de närmaste åren.
Medelbeloppet för änkepension i form av folkpension
och pensionstillskott minskar bland annat på grund
av inkomstprövningen. Behovet av pensionstillskott
minskar också till följd av att de genomsnittliga
ATP-nivåerna höjs.
I budgetpropositionen föreslår regeringen
förbättringar av bostadsstödet, bland annat genom
att åldersgränsen för när ett hemmavarande barn
skall anses som självförsörjande, och därmed svara
för en del av bostadskostnaden, höjs från 18 till 20
år. Denna ändring innebär en förbättring för vissa
änkor, eftersom änkepensionen inkomstprövas enligt
motsvarande regler. Regeringen har anfört att i
budgeten har satts av 30 miljoner kronor till
förbättringar i reglerna för inkomstprövning av
änkepensionerna och att det här lämnade förslaget om
höjd åldersgräns innebär förbättringar för vissa
änkor. Kostnadsberäkningen är dock behäftad med viss
osäkerhet. Förslag till ytterligare förbättringar
som ryms inom ramen för de 30 miljoner kronorna
kommer att lämnas under januari 2002.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf381
yrkande 2 att inkomstprövningen av änkepensionerna
skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 2002. I yrkande
6 begär motionärerna att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 20:2
Efterlevandepensioner till vuxna anvisa 500 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Även Bo Lundgren m.fl. begär i motion Sf346 att
riksdagen beslutar att inkomstprövningen av
änkepensionerna skall upphöra fr.o.m. den 1 januari
2002.

Kristdemokraterna

I motion Sf355 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) yrkande 1
begärs att inkomstprövningen av änkepensionerna
skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 2002. I yrkande
2 begärs att omställningspensionen redan fr.o.m. den
1 januari 2002 skall förlängas från sex till tolv
månader. I yrkande 5 i denna del begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 2002 till
anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna
anvisa 900 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit.

Folkpartiet

Även i motion Fi294 yrkande 14 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) begärs att inkomstprövningen
av änkepensionerna skall upphöra och att
omställningspensionen skall förlängas till tolv
månader fr.o.m. den 1 januari 2002. Motionärerna
begär att riksdagen beslutar att för budgetåret 2002
till anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna
anvisa 770 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit. Sistnämnda begäran framställs även i
motion Sf380 6 i denna del av Lars Leijonborg m.fl.
(fp)

Även Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf298
att riksdagen beslutar att inkomstprövningen av
änkepensionerna skall upphöra fr.o.m. den 1 januari
2002.

Övriga motioner om efterlevandepensioner

Inkomstprövningen av änkepensionen tas upp i flera
motioner. I motionerna Sf219 av Elizabeth Nyström
och Maud Ekendahl (m), Sf331 av Inger René och Kent
Olsson (m) samt A228 yrkande 2 av Mikael Odenberg
m.fl. (m) begärs att riksdagen beslutar att avskaffa
inkomstprövningen av änkepensionerna. I motionerna
2000/01:Sf39 yrkande 1 av Bo Könberg m.fl. (fp),
2000/01:Sf40 yrkande 2 av Kenneth Lantz m.fl. (kd),
Sf201 av Rolf Gunnarsson (m), Sf206 av Stefan
Hagfeldt (m), Sf209 av Anita Sidén och Anne-Katrine
Dunker (m), Sf239 av Ingvar Eriksson och Carl G
Nilsson (m), Sf276 av Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Sf291 av Olle Lindström (m), Sf303 av Cecilia
Magnusson och Berit Adolfsson (m) och Sf313 av
Annelie Enochson (kd) begärs tillkännagivande om att
inkomstprövningen bör avskaffas. I nämnda motion
Sf291 begärs dessutom tillkännagivande om att
återbetalning skall ske av de belopp som pensionerna
har reducerats med.

I motion Sf299 av Karl-Göran Biörsmark (fp) begärs
tillkännagivande om att utöver den könsneutrala
omställningspensionen under en övergångsperiod
införa en änklingspension.

Utskottets bedömning

Anslag 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen
påpekat att också inom detta område har omfattande
åtgärder varit nödvändiga för att sanera statens
finanser. Utskottet ser positivt på förslaget om den
aktuella höjningen av åldersgränsen för hemmavarande
barn, vilket således innebär en förbättring för
vissa änkor. Även den höjda kompensationsnivån inom
bostadstillägget påverkar till viss del
inkomstprövningen av änkepensionen positivt.
Utskottet vill dock peka på att regeringen har
uppgivit att förslag till ytterligare förbättringar
för änkor skall lämnas under januari 2002. Några
ytterligare åtgärder för att förbättra änkepensionen
kan enligt utskottets mening inte göras nu.

Som redogjorts för ovan kommer
omställningspensionen att förlängas från sex till
tio månader fr.o.m. 2003. Regeringen har vidare
aviserat sin avsikt att återkomma med förslag som
förlänger omställningspensionen till tolv månader
2005. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
utskottet i betänkande 1999/2000:SfU13, och senast i
yttrande 2001/02:SfU1y, har förutsatt att regeringen
återkommer med förslag till riksdagen om det visar
sig ekonomiskt möjligt att tidigarelägga den
aviserade förlängningen till tolv månader.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf298, Sf346, Sf355
yrkandena 1, 2 och 5 i denna del, Sf380 yrkande 6 i
denna del, Sf381 yrkandena 2 och 6 samt Fi294
yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner angående efterlevandepensioner

Med beaktande av vad utskottet ovan anfört anser
utskottet att något beslut eller uttalande från
riksdagens sida om ytterligare förändringar av
inkomstprövningen av änkepensionen inte bör göras
nu.

Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:Sf39
yrkande 1, 2000/01:Sf40 yrkande 2, Sf201, Sf206,
Sf209, Sf219, Sf239, Sf276, Sf291, Sf303, Sf313,
Sf331 och A228 yrkande 2.
Av proposition 1987/88:171 om reformering av den
allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m.m. och
betänkande SfU 1987/88:29 framgår att det i
propositionen föreslagna systemet för
efterlevandepensionering innebar en relativt stor
förändring i förhållande till den dåvarande
familjepensioneringen. Det var därför inte
realistiskt att låta de nya reglerna direkt ersätta
de gällande och ge dem full verkan från en viss
bestämd tidpunkt inom den närmaste framtiden. Hänsyn
måste tas till de generationer som inrättat sina liv
efter hitillsvarande lagstiftning och som förlitat
sig på fortbeståndet därav. Reformtakten måste även
bestämmas på ett sätt som gjorde att ekonomiskt
svagare kategorier gavs ett fortsatt skydd också
under lång tid framöver enligt det regelsystem som
således hade tillkommit för att bereda dem deras
försörjning och ekonomiska standard. Till den
reformerade efterlevandepensioneringen måste därför
knytas långtgående och generösa
övergångsbestämmelser.
Med beaktande av de motiv som föranlett nu
bestående regler inom änkepensionen avstyrker
utskottet motion Sf299 om införande av en
änklingspension.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag att höja
ersättningsnivån för BTP med en procentenhet
från 90 till 91 % av bostadskostnaden upp
till 4 500 kr, samt att höja åldersgränsen
för när hemmavarande barn skall anses som
självförsörjande, och därmed svara för en del
av bostadskostnaden, från 18 till 20 år.
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
om medelsanvisning till anslaget 20:3
Bostadstillägg till pensionärer. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 20:3.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
bostadstillägg vid särskilt boende,
alternativ egen bostad inom bostadstillägget,
kvinnors beroende av bostadstillägg och den
framtida ersättningsnivån inom
bostadstillägget. Jämför reservationerna nr
30 (m, kd, fp), 31 (m), 32 (v) och 33 (v).

Gällande ordning

Det kommunala bostadstillägget till pensionärer
ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras
i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer.

I samband med att BTP infördes gavs kommunerna,
under en övergångstid på fyra år, möjlighet att
komplettera med ett kommunalt finansierat
bostadstillägg. Denna möjlighet har förlängts att
gälla t.o.m. år 2002.
BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till
den som uppbär folkpension i form av ålderspension
(från 65 år), förtidspension eller
efterlevandepension. Den 1 januari 1999 höjdes
ersättningsnivån från 85 till 90 % av den i lagen
angivna bostadskostnaden. Under 2000 utgavs BTP med
högst 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och
4 000 kr per månad. Från januari 2001 togs den undre
gränsen på 100 kr bort och den övre gränsen höjdes
till 4 500 kr. BTP reduceras med 40 % av inkomster -
utöver folkpensions- och pensionstillskottsnivå -
upp till ett och ett halvt prisbasbelopp och med 45
% av inkomster däröver. Avkastning av förmögenheten
beräknas till 5 % av förmögenheten upp till 60 000
kr för den som är gift och upp till 75 000 kr för
annan. Överstiger förmögenheten dessa belopp
beräknas avkastningen till 15 % av det överstigande
beloppet.
Från den 1 januari 1991 beaktades vid
inkomstprövningen av bostadstillägget inte inkomst
av privatbostad eller privatbostadsfastighet. Detta
gällde oavsett om bostaden användes för permanent
boende eller inte. Inte heller beaktades skulder och
skuldräntor som var hänförliga till sådana bostäder.
Från den 1 april 1997 gäller att endast
privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som
permanent bebos av den pensionsberättigade skall
vara undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta
innebär att även innehav av bl.a. fritidsfastighet
kan påverka bostadstilläggets storlek.
Förutom BTP kan förmånen särskilt bostadstillägg
(SBTP) betalas ut som en utfyllnad om inkomsten
understiger summan av en skälig bostadskostnad och
en skälig levnadsnivå. Från och med den 1 januari
2001 höjdes den skäliga bostadskostnaden från högst
5 200 kr till högst 5 700 kr per månad. Vidare
höjdes den skäliga levnadsnivån med 6 procentenheter
till 129,4 % av prisbasbeloppet för ensamstående och
till 108,4 % för gift pensionär.
I lagen om bostadstillägg till pensionärer
regleras inte hur bostadskostnaden skall beräknas
när en pensionär bor tillsammans med barn. Sådana
regler finns istället i Riksförsäkringsverkets
föreskrifter (RFFS 1998:9) om beräkning av
bostadskostnad. Enligt 31 § i föreskrifterna skall
en förälder anses svara för även hemmavarande barns
andelar av bostadskostnaden under förutsättning att
barnet är under 18 år eller får studiehjälp eller
förlängt barnbidrag. Detta gäller dock under
förutsättning att barnet inte är självförsörjande.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 20:3 Bostadstillägg till
pensionärer anvisar ett ramanslag på 10 210,5
miljoner kronor.

I propositionen anförs att antalet pensionärer som
uppbär BTP stadigt har minskat de senaste åren. Det
är framför allt antalet ålderspensionärer med BTP
som sjunker. Enligt regeringen kan utvecklingen
förklaras med att pensionsinkomsterna i genomsnitt
är högre bland nyblivna pensionärer jämfört med dem
som redan uppbär pension. Trenden väntas hålla i sig
de närmaste kommande åren.
Regeringen föreslår att ersättningsnivån för BTP
fr.o.m. den 1 januari 2002 skall vara 91 procent av
bostadskostnaden upp till 4 500 kr. Denna
ersättningsnivå är densamma som föreslagits i
propositionen Reformerade regler för bostadstillägg
till pensionärer m.fl.; proposition 2000/01:140.
Förändringen innebär en förbättring för pensionärer
med BTP med i genomsnitt ca 400 kr per år och med
som mest 540 kr per år. Förslaget innebär att
kostnaderna för BTP beräknas öka med 160 miljoner
kronor per år.
Vidare föreslår regeringen att vid fastställande
av bostadskostnad, för beräkning av bostadstillägg
till pensionärer m.fl., skall hemmavarande barns
andel av bostadskostnaden ingå om barnet inte fyllt
20 år, i stället för nuvarande 18 år, eller om
barnet får studiehjälp eller förlängt barnbidrag. En
ytterligare förutsättning är att barnet inte är
självförsörjande. Förbättringen berör i första hand
personer med änkepension eller förtidspension och
endast i begränsad omfattning ålderspensionärer. De
nya reglerna skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari
2002.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

I motionerna Sf308 yrkande 1 och Sf381 yrkande 3 av
Margit Gennser m.fl. (m) avvisas regeringens förslag
till ändring i lagen om bostadstillägg till
pensionärer med hänvisning till att utformningen av
det generella bostadstillägget har verkat
kostnadsdrivande på kommunernas hyressättning av
äldreboenden och att fastighetsskatten bör sänkas. I
stället föreslår motionärerna att det generella
bostadstillägget skall återställas till den
ersättningsnivå som gällde före den 1 januari 2001,
dvs. till 90 % för boendekostnader mellan 100 kr och
4 000 kr i månaden. Vidare föreslår motionärerna i
yrkande 2 respektive yrkande 4 i motionerna att en
del av de medel som frigörs skall användas för att
förbättra levnadsvillkoren för de allra sämst
ställda pensionärerna genom en höjning av den
skäliga levnadsnivån i det särskilda
bostadstillägget från 129,4 % av prisbasbeloppet
till 135,4 % för ensamstående och från 108,4 % av
prisbasbeloppet till 114,4 % för gift pensionär. I
motion Sf381 yrkande 7 begär motionärerna att
riksdagen beslutar att för budgetåret 2002 till
anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensionärer anvisa
620 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit.

Kristdemokraterna

Motionärerna i Sf355, Kenneth Lantz m.fl. (kd),
begär i yrkande 4 att riksdagen beslutar att
fritidsfastighet inte skall ingå i underlaget för
inkomstprövning av BTP. I yrkande 5 i denna del
föreslås att riksdagen beslutar att till anslaget
20:3 Bostadstillägg till pensionärer anvisa 90
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf389
i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till anslaget 20:3 Bostadstillägg
till pensionärer anvisa 1 860 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit. Motionärerna avvisar
regeringens förslag till höjning av bostadstillägget
och föreslår i stället att 80 % av bostadskostnaden
upp till 4 000 kr per månad skall kunna läggas till
grund för BTP. Motionärerna menar att den i motionen
under anslaget 20:1 Ålderspensioner föreslagna
höjningen av pensionstillskottet bättre tillgodoser
de sämst ställda pensionärernas behov.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslår i motion Fi294
yrkande 14 i denna del att riksdagen beslutar att
för budgetåret 2002 till anslaget 20:3
Bostadstillägg till pensionärer anvisa 90 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att fritidsfastighet inte skall
ingå i underlaget för inkomstprövning av BTP. Även i
motion Sf380 yrkande 5 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) föreslås att sistnämnda belopp
skall anvisas till anslaget.

Övriga motioner angående bostadstillägg

Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf308
yrkande 3 ett tillkännagivande om att regeringen bör
återkomma med en redogörelse om utvecklingen av
boendestrukturen i särskilt boende. Vidare begärs i
motionen yrkande 4 ett tillkännagivande om att vid
beräkningen av förmögenhetstillägget skall avdrag
kunna göras för förmögenhet i alternativt nyttjad
bostad med den begränsningen att endast ett
alternativ får dras av per avdragstillfälle.

I motion Sf332 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
i yrkande 9 ett tillkännagivande om en utredning om
kvinnors stora beroende av bostadstillägg. I yrkande
10 begärs ett tillkännagivande om att 95 % av
bostadskostnaden upp till ett tak bör vara ett
framtida inriktningsmål för ersättningsnivån inom
BTP.

Utskottets bedömning

Anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Den 1 januari 1999 höjdes ersättningsnivån i
bostadstillägget till pensionärer från 85 till 90 %
Det innebar att de pensionärer som hade de lägsta
inkomsterna sattes i främsta rummet. Då en
övervägande del av BTP-tagarna var kvinnor hade
höjningen även den effekten att kvinnor med låga
pensioner gynnades. Den 1 januari 2001 höjdes taket
i BTP från 4 000 kr till 4 500 kr och golvet om 100
kr togs bort. Vidare höjdes den skäliga levnadsnivån
i SBTP med 6 procentenheter till 129,4 % av
prisbasbeloppet för ensamstående och till 108,4 %
för gift pensionär. Regeringen anförde i detta
sammanhang att det fanns skäl att föreslå
ytterligare åtgärder som i första hand tog sikte på
de pensionärer som hade lägst inkomster och att det
i den gruppen i hög utsträckning återfanns kvinnor.
Enligt regeringen hade undersökningar visat att det
i första hand var pensionärer med höga
boendekostnader som fanns representerade i gruppen
med lägst inkomster. Genom att förbättra villkoren
för bostadsstöd uppnåddes således ett
tillfredsställande resultat för de aktuella
pensionärsgrupperna. Utskottet delade de av
regeringen framförda uppfattningarna.

Regeringen föreslår en höjning av ersättningsnivån
från 90 till 91 % av bostadskostnaden upp till 4 500
kr. Utskottet noterar att denna förbättring kommer
att gynna den grupp pensionärer, däribland många
kvinnor, som har de lägsta inkomsterna och ser
således positivt på det nu lämnade förslaget, som
tillstyrks.
Beträffande den aktuella höjningen av
åldersgränsen för hemmavarande barn har utskottet
ovan under anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till
vuxna förklarat sig positivt till denna förbättring
som således i första hand berör personer med
änkepension eller förtidspension och i begränsad
utsträckning ålderspensionärer.
Beträffande frågan om innehav av fritidsfastighet
skall påverka inkomstprövningen av bostadstillägget,
anser utskottet att det är rimligt att inte enbart
kapitalavkastningen utan att även själva
förmögenhetsinnehavet påverkar den
bidragsberättigades rätt till BTP. En
fritidsfastighet inbringar inte någon verklig
inkomst för den bidragsberättigade, även om den är
en tillgång som kan omvandlas till likvida medel.
För att uppnå det s.k. saneringsmålet ansåg
regeringen att det var nödvändigt att även
förmögenhet i form av fritidsfastighet beaktades vid
inkomstberäkningen. Detta blev också riksdagens
beslut (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:SfU1, rskr.
1996/97:126).
I den av riksdagen nyligen beslutade nya BTP-lagen
(bet. 2001/02:SfU3, rskr. 2001/02:10) är stödet
utformat som ett individinriktat stöd av
grundskyddskaraktär, där bidragstagarens samlade
ekonomi skall vara avgörande för rätten till stöd.
Värdet av fritidsfastighet är inte undantaget vid
beräkningen av förmögenhetstillägget.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
det inte finns skäl att undanta värdet av
fritidsfastighet vid beräkningen av årsinkomsten.
Vad avser höjning av den skäliga levnadsnivån i
SBTP anser utskottet att generella höjningar av BTP
i första hand är att föredra. Utskottet har därför
tillstyrkt höjningen av ovannämnda ersättningsnivå
till 91 %. Utskottet kan dessutom konstatera att den
skäliga levnadsnivån i SBTP nyligen höjts med 6
procentenheter. Likaledes höjdes gränsen för skälig
bostadskostnad från 5 200 kr till 5 700 kr per
månad. Det kan också nämnas att riksdagen nyligen
har beslutat att personer bosatta i Sverige som är
65 år eller äldre fr.o.m. år 2003 skall garanteras
en skälig lägsta levnadsnivå i form av ett
äldreförsörjningsstöd. Ett sådant stöd är avsett att
tillförsäkra den stödberättigade en skälig
levnadsnivå och medel för att täcka boendekostnader.
Nivåerna för skälig levnadsnivå och skälig
bostadskostnad är desamma som för SBTP.
Mot bakgrund av nu redovisade förbättringar, både
genomförda och kommande, anser utskottet att det för
närvarande inte finns skäl att föreslå ytterligare
förbättringar av SBTP.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf308 yrkandena 1
och 2, Sf355 yrkandena 4 och 5 i denna del, Sf380
yrkande 5 i denna del, Sf381 yrkandena 3, 4 och 7,
Sf389 i denna del samt Fi294 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner angående bostadstillägg

Utskottet har redan vid riksmötet 1993/94 ifrågasatt
om boende i tvåbäddsrum skall kunna berättiga till
BTP. Av proposition 2000/01:140 Reformerade regler
för bostadstillägg till pensionärer m.fl., som har
behandlats av utskottet i betänkande 2001/02:SfU3,
framgår att regeringen delar denna uppfattning och
att frågan därför skall övervägas i samband med
beredningen av betänkandet Pension på institution
(SOU 2000:112). Utskottet förutsätter således att
regeringen därvid beaktar vad utskottet tidigare har
anfört i frågan.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan i frågan om
fritidsfastighet är utskottet inte heller berett att
ställa sig bakom förslaget att låta en
bidragsberättigad välja om permanentbostaden eller
fritidsfastigheten skall tas med vid beräkningen av
BTP eller att ge en bidragsberättigad som permanent
bor i lägenhet möjlighet att undanta sin
fritidsfastighet.
Regeringens mål med jämställdhetspolitiken är att
kvinnor och män skall ha samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter inom livets alla
områden. Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra
alla delar av regeringens politik. Resultaten mäts
bland annat genom att de ekonomiska resursernas
fördelning mellan kvinnor och män fortlöpande följs
(jfr i budgetpropositionen utgiftsområde 14:5
Jämställdhetspolitik). Utskottet finner därför inte
anledning att förorda att riksdagen skall uttala sig
om en utredning om kvinnors stora beroende av
bostadstillägg.
Utskottet anser inte heller att riksdagen nu skall
uttala sig om det framtida målet vad avser
ersättningsnivån inom BTP.
Utskottet avstyrker motionerna Sf308 yrkandena 3
och 4 och Sf332 yrkandena 9 och 10.

20:4 Delpension

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:4
Delpension.

Gällande ordning

Delpensionen är under avveckling eftersom det
reformerade ålderspensionssystemet ger ett stort
utrymme för partiellt uttag av ålderspension såväl
före som efter 65 års ålder. Delpension har inte
kunnat beviljas efter december 2000. De sista
utbetalningarna kommer att göras i december 2004.

Rätt till delpension förelåg från den månad den
försäkrade fyllde 61 år. Syftet med pensionen är att
möjliggöra en successiv övergång från förvärvsarbete
till pension för de personer som är mellan 61 och 64
år.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 20:4 Delpension anvisar ett
ramanslag på 220 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Utskottet har inget att erinra mot regeringens
förslag till medelsanvisning.

Utgiftsområde12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Politikområdet Ekonomisk familjepolitik omfattar
förutom utgiftsområde 12 anslaget 21:1 Bostadsbidrag
inom utgiftsområde 18. Statens utgifter inom
politikområdet beräknas år 2002 uppgå till 53,8
miljarder kronor. Statens övriga ekonomiska stöd
till barnfamiljerna är studiebidragen, under
utgiftsområde 15, samt maxtaxa i barnomsorgen, under
utgiftsområde 16. Statens totala familjeekonomiska
stöd beräknas uppgå till ca 61 miljarder kronor
2002.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn omfattar allmänna barnbidrag inklusive
flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till internationella
adoptioner, barnpension i form av folkpension och
allmän tilläggspension, vårdbidrag för
funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår.

Riksdagen har för budgetåret 2002 i enlighet med
regeringens förslag fastställt ramen för
utgiftsområdet till 49 841 miljoner kronor (bet.
2001/02:FiU1, rskr. 2001/02:34-35).

Familjepolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
införande av barnomsorgskonto och om
familjepolitikens inriktning i övrigt. Jämför
reservationerna nr 34 (m, kd, c, fp) och 35
(m, kd).

Propositionen

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är att
inom ramen för den generella välfärden stödja
barnfamiljerna och därmed minska de ekonomiska
skillnaderna mellan familjer med och utan barn.

I propositionen anges att det familjeekonomiska
stödet bör utformas så att barnfamiljerna får ett
ökat handlingsutrymme och bättre möjligheter att
själva påverka sin ekonomiska situation. Stödet till
de mest utsatta familjerna måste dock enligt
regeringen fortsättningsvis vara starkt samtidigt
som det utformas på ett sådant sätt att det inte
hindrar dessa hushåll från att på egen hand
förbättra sin ekonomiska situation.
Av propositionen framgår att regeringen överväger
en strukturell omläggning av familjepolitiken.
Ambitionen är att kombinera en politik för
sysselsättning och tillväxt med en politik för
rättvisa. Inriktningen är att skapa förutsättningar
för jämlika uppväxtvillkor för barn. Detta kan
åstadkommas dels genom att stödja föräldrarna att
klara de ekonomiska åtaganden som är viktiga för
barnens välfärd under deras uppväxttid, dels genom
att erbjuda möjligheter att kombinera föräldraskap
med förvärvsarbete eller studier. Vidare anges att
stöden bör vara utformade så att de ger ekonomisk
trygghet vid stor försörjningsbörda och att resurser
omfördelas över livscykeln och mellan familjer med
och utan barn.
I propositionen anförs att den generella
välfärdspolitiken utjämnar ekonomiska resurser och
levnadsförhållanden. Genom mer generella bidrag
kommer systemens långsiktiga stabilitet och
effektivitet att öka, vilket har stor betydelse för
systemens långsiktiga trovärdighet. Det skapar
enligt regeringen trygghet och förutsättningar för
ett ökat barnafödande.
Vidare anges i propositionen att de senaste årens
ekonomiska återhämtning med en ökad sysselsättning,
reformer och sänkta skatter för låg- och
medelinkomsttagare har gynnat barnfamiljerna.
Höjningen av barnbidragen, införandet av maxtaxa och
utbyggnaden av föräldraförsäkringen kan förväntas
medföra att den positiva trenden fortsätter.
Enligt regeringen medför konstruktionen av
barnomsorgsavgifterna, där statsbidrag lämnas till
de kommuner som tillämpar den s.k. maxtaxan, att
marginaleffekterna för barnfamiljerna kommer att
minska.

Motioner

Moderaterna

I motionerna Sf390 av Margit Gennser m.fl. (m)
yrkande 2 och A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
yrkande 8 begärs tillkännagivanden om att ett
särskilt barnomsorgskonto skall inrättas för barn i
förskoleåldern. Kontot skall omfatta ej
skattepliktiga 40 000 kr per barn med en begränsning
av uttaget på maximalt 20 000 kr per år.

Också i motionerna Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 16 och Ub329 av Cristina Husmark Pehrsson
och Jan-Evert Rådhström (m) begärs tillkännagivanden
om ökad valfrihet och barnomsorgskonto.
I motion Sf222 av Sten Tolgfors (m) yrkandena 1
och 4 anförs att de grundläggande förutsättningarna
för familjebildning måste återupprättas. Motionären
anser att skatterna tvingar båda föräldrarna att
heltidsarbeta. Skulle pressen på familjen minska,
skulle även fler barn födas. Motionären vill ha ett
tillkännagivande om detta och om att
bostadsbidraget, underhållsstödet och barnbidraget
skall följa barnen vid växelvis boende. Enligt
motionären är det olyckligt att fäder som har sina
barn 40 % av tiden betraktas som "umgängesförälder"
på grund av folkbokföringen och därmed inte kan få
del av stöden.

Kristdemokraterna

I motionerna Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 32, L370 av Tuve Skånberg (kd) yrkande 1 och
Ub548 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd) yrkande 10
begärs beslut om att införa ett barnomsorgskonto som
omfattar alla barn.

Alf Svensson m.fl. (kd) pekar i motion Sf392
yrkandena 1, 2, 7, 8, 19, 20 och 25-27 på familjens
oersättliga ställning och uppgift i samhället samt
familjepolitiken som basen för hela samhällsbygget.
Motionärerna anser att familjepolitiken måste
utformas för att ge förutsättningar för föräldrar
att tillbringa mer tid med barnen och att man genom
politiska beslut och attitydbildning måste
uppvärdera föräldrarollen. Hänsyn bör tas till
föräldrarnas önskemål om att få mer tid för barnen,
och föräldraförsäkringen liksom barnomsorgen måste
konstrueras så att familjen kan hitta lösningar som
passar de egna behoven. I motionen anges att
subsidiaritetsprincipen skall vara utgångspunkten
för familjepolitiken. Så många beslut som möjligt
skall fattas av familjen själv, stat och kommun
skall enligt motionärerna underlätta, inte styra
familjerna. Motionärerna betonar att begreppet
barnomsorg även innefattar föräldrarnas omsorg i det
egna hemmet och anser att hemarbetet måste
uppvärderas. I dag ger det arbete som utförs utanför
den etablerade arbetsmarknaden låg grundtrygghet och
registreras inte i den ekonomiska statistiken.
Nuvarande system har såväl valfrihets- som
fördelningsbrister varför motionärerna vill ha en
familjepolitisk reform, där man skapar ekonomiska
och praktiska förutsättningar för val mellan olika
flexibla barnomsorgsformer. Enligt motionärerna
leder dagens riktade subventioner till att bara de
mest välbeställda kan välja den barnomsorg som
passar bäst. I motionen begärs tillkännagivanden om
detta.
Också i motionerna Sf275 av Rosita Runegrund och
Kenneth Lantz (kd), Sf278 av Tuve Skånberg (kd)
yrkandena 1, 2 och 4 samt Sf338 av Ulla-Britt
Hagström och Margareta Viklund (kd) begärs
tillkännagivanden om att tillgodose barns behov av
trygghet, om att stödja flerbarnsidealet, om stöden
till barnfamiljerna genom bl.a. bostadsbidrag,
barnbidrag och barnomsorgskonto och en höjning av
garantibeloppet i föräldraförsäkringen, om att låta
konsekvenspröva regeringens och riksdagens beslut
för att se hur de gagnar och påverkar familjen och
slutligen om att regeringen bör tillsätta en
utredning i syfte att utarbeta ett välfungerande
transfereringssystem för ensamstående föräldrar som
har hela försörjningsbördan.

Centerpartiet

I motion Sf238 av Rigmor Stenmark och Viviann Gerdin
(c) begärs ett tillkännagivande om en utredning för
att belysa hur mer tid skall kunna ges till barnen.

Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion So304
yrkande 5 ett tillkännagivande om principer för
valfrihet, flexibilitet och rättvisa i
familjepolitiken. I motionen anges bl.a. att ett
barnomsorgskonto på till en början 40 000 kr per
barn i förskoleåldern ger föräldrarna möjlighet att
välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna
hemma under barnens uppväxt.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motionerna Sf397
yrkande 2, A229 yrkande 18 och So637 yrkande 2
beslut om inrättande av ett obeskattat barnkonto,
lika för alla förskolebarn.

I motionerna So637 yrkande 17 och A229 yrkande 16
begärs tillkännagivanden om ökad egenmakt för
kvinnor bl.a. genom vidgad valfrihet i barnomsorg
och hushållstjänster till överkomligt pris. Kvinnor
måste få mer makt över sin vardag anser
motionärerna.

Vänsterpartiet

Ingrid Burman m.fl. (v) begär i motion So496 yrkande
1 ett tillkännagivande om att utjämna klasskillnader
som drabbar barn. Motionären anser att barnens hälsa
många gånger beror på familjens socioekonomiska
situation och att många barn lever i familjer med
något ekonomiskt problem. Dessa barn har sämre
förutsättningar vid livets start.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare uttalat (bet. 2000/01:SfU1)
är föräldrarna i regel de viktigaste personerna i
barnens liv och barnens välbefinnande påverkas i hög
grad av hur föräldrarna mår och hur deras ekonomiska
situation ser ut. Samhällets stöd till
barnfamiljerna såväl ekonomiskt som när det gäller
själva föräldraskapet är därför grundläggande. Det
är också viktigt att barnen sätts i centrum och att
samhällets insatser inriktas på att skapa jämlika
uppväxtvillkor för barn. Det sistnämnda uppnås
enligt utskottets mening dels genom att stödja
föräldrarna att klara de ekonomiska åtaganden som är
väsentliga för barns välfärd, dels genom att skapa
möjligheter för dem att kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete eller studier.

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är också
att inom ramen för den generella välfärden stödja
barnfamiljerna och därmed minska de ekonomiska
skillnaderna mellan familjer med och utan barn.
Utskottet anser att barnbidraget med dess
omfördelande effekter och stora träffsäkerhet är en
viktig del av stödet till barnfamiljerna. Även
föräldraförsäkringen har en god fördelningspolitisk
effekt samtidigt som den ger utrymme för flexibla
lösningar för olika familjesituationer.
Familjestöden är utformade så att de ger ekonomisk
trygghet vid stor försörjningsbörda. Resurser
omfördelas över livscykeln och mellan familjer med
och utan barn.
Som utskottet framhöll i sitt yttrande till
utbildningsutskottet (2000/01: SfU2y) kommer
maxtaxereformen, som träder i kraft den 1 januari
2002 och är fullt genomförd 2004, att utgöra ett
viktigt komplement till nuvarande delar i
familjepolitiken.
Utskottet vill liksom tidigare år (senast i bet.
2000/01:SfU1) framhålla att en väl utbyggd
familjepolitik är ett viktigt medel också för att
uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Ett
verksamhetsmål för socialförsäkringens
administration är också att bidra till att en större
andel av männen tar ut fler föräldrapenningdagar.
Införandet av ytterligare en mamma/pappamånad och
den aviserade höjningen av inkomsttaket i
föräldraförsäkringen kommer enligt utskottets mening
att stärka familjepolitikens betydelse som ett medel
för att uppnå jämställdhet mellan könen.
En viss förbättring av barnfamiljernas ekonomiska
situation inträffade under senare delen av 1990-
talet och utvecklingen pekar på att förbättringen
fortsätter. Enligt utskottets mening följer detta
inte bara av de senaste årens ekonomiska
återhämtning med en ökad sysselsättning, reformer
och sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare
utan också höjningen av barnbidragen, införandet av
maxtaxa och utbyggnaden av föräldraförsäkringen kan
förväntas medföra att den positiva trenden
fortsätter.
Som utskottet tidigare påpekat är det låga
barnafödandet ett bekymmer i sammanhanget. Antalet
födda barn i Sverige har efter en kraftig minskning
under 1990-talet ökat under år 2000. Denna ökning
prognostiseras fortsätta under 2001.
En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har haft i
uppdrag att systematisera befintliga fakta och
kunskaper om de faktorer som påverkar barnafödandet.
I arbetsgruppens rapport Barnafödandet i fokus -
från befolkningspolitik till ett barnvänligt
samhälle (Ds 2001:57) framkommer att antalet födda
barn i Sverige sjunkit markant under 1990-talet.
Arbetsgruppen konstaterar att trots att
arbetsmarknaden blivit väsentligt gynnsammare och
familjestöden i stort sett återställts så har
barnafödandet ökat endast marginellt.
Utskottet noterar att arbetsgruppen funnit att det
till stor del är kvinnor med låg utbildning och
begränsad anknytning till arbetsmarknaden som
avstått från eller skjutit upp barnafödandet. Många
av dem har valt att skaffa sig mer utbildning.
Enligt utskottets mening kan nedgången i
barnafödande under 1990-talet hänga samman med den
ekonomiska krisen under perioden som i hög grad
drabbade ungdomar och kortutbildade. Många yngre
valde att studera och vänta med barnafödandet. Trots
att sysselsättningen nu ökar och de ekonomiska
familjestöden förstärkts kan den relativt stora
andelen tillfälliga jobb och den stora osäkerhet
sådana anställningar innebär för den framtida
försörjningen vara en orsak till att barnafödandet
inte ökat mer.
Som redan nämnts har Familjeutredningens uppgift
varit att göra en översyn av de ekonomiska
familjestöden, allmänna barnbidrag, underhållsstöd
och bostadsbidrag till barnfamiljerna. Utredningen
har funnit att barnfamiljernas ekonomiska standard
har utvecklats svagare under 1990-talet än
standarden för många andra grupper. Många
ensamföräldrar, särskilt kvinnor, har höga
marginaleffekter eftersom de i högre grad än andra
hushåll mottar inkomstprövade bidrag, bl.a.
bostadsbidrag och socialbidrag. I utredningens
slutbetänkande Ur fattigdomsfällan (SOU 2001:24)
påtalas vikten av att familjepolitiken grundas på en
helhetssyn som innefattar både skatter, bidrag och
avgifter. Betänkandet har remissbehandlats och
regeringen avser att lämna en proposition till
riksdagen.
I budgetpropositionen anges att regeringen
överväger en strukturell omläggning av
familjepolitiken där det familjeekonomiska stödet
bl.a. bör utformas så att barnfamiljerna får ett
ökat handlingsutrymme och bättre möjligheter att
själva påverka sin ekonomiska situation. Stödet till
de mest utsatta familjerna måste dock
fortsättningsvis vara starkt.
Den strukturella omläggningen av familjepolitiken
som regeringen överväger samt föreslagna och
aviserade åtgärder och reformer på familjepolitikens
område kommer enligt utskottets mening att innebära
både en påtaglig förbättring av barnfamiljernas
ekonomi och gynnsammare förutsättningar för ett ökat
barnafödande. Detta tillgodoser motion So496 yrkande
1. Någon anledning att införa ett system med
barnomsorgskonto finns inte.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf222 yrkandena 1 och 4, Sf238, Sf275, Sf278
yrkandena 1, 2 och 4, Sf338, Sf390 yrkande 2, Sf392
yrkandena 1, 2, 7, 8, 19, 20, 25-27 och 32, Sf397 av
yrkande 2, A228 yrkande 8, A229 yrkandena 16 och 18,
L370 yrkande 1, Sk288 yrkande 16, So304 yrkande 5,
So637 yrkandena 2 och 17, Ub329 samt Ub548 yrkande
10.

21:1 Allmänna barnbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:1 Allmänna
barnbidrag.

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg
och förlängt barnbidrag. Barnbidrag utges fr.o.m.
den 1 januari 2001 med 11 400 kr per barn och år
(950 kr/mån). Flerbarnstillägg utges fr.o.m. den 1
januari 2001 med 3 048 kr per år för det tredje
barnet, 9 120 kr för det fjärde barnet och 11 400 kr
för det femte och varje ytterligare barn.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det att barnet
har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola
eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

I propositionen anges att barnbidragen väl fyller
målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra
till utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren
mellan familjer med respektive utan barn. Stödet
omfördelar också inkomster mellan hög- och
låginkomsttagare, genom att inkomstskatten är
progressiv och barnbidrag utges med samma belopp
till alla barn.

Regeringen har förbättrat barnfamiljernas ekonomi
genom att höja barnbidragen och flerbarnstilläggen
under åren 2000 och 2001. Sammantaget uppgår dessa
satsningar till ca 4,4 miljarder kronor.
Under budgetåret 2000 uppgick utgifterna för de
allmänna barnbidragen till 18 932 miljoner kronor.
Det innebär att utgifterna detta år översteg
anslaget med ca 100 miljoner kronor. Orsaken är
enligt propositionen ett ökat antal barn. För
innevarande budgetår beräknas utgifterna till ca 21
109 miljoner kronor, vilket är 195 miljoner kronor
högre än anvisat anslag.
Bedömningen av anslagsbehovet utgår från
Statistiska centralbyråns (SCB) senaste
befolkningsprognos från juni 2001.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 21:1 Allmänna barnbidrag anvisar
ett ramanslag på 20 994 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

21:2 Föräldraförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
höjning av den lägsta ersättningsnivån för de
dagar som kan ersättas med sjukpenningbelopp
från 60 till 120 kr per dag.
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
om medelsanvisning till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 21:2.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden
om
- inkomsttaket m.m.,
- utbyggd föräldraförsäkring,
- överlåtelse av föräldrapenning m.m. till
annan,
- beräkningsunderlag och 2,5-års regeln,
- fördelning mellan föräldrarna,
- pappamånad i efterhand,
- föräldrapenningadministrationen,
- prematura barn,
- tillfällig föräldrapenning,
- tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare och
- havandeskapspenning.
Jämför reservationerna nr 36 (mp), 37 (fp),
38 (v), 39 (c), 40 (m), 41 (v), 42 (v), 43
(v, kd), 44 (kd) och 45 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

För barn födda fr.o.m. den 1 januari 2002 förlängs
föräldrapenningen i anslutning till barns födelse
eller adoption med 30 dagar och kommer således att
utges under 480 dagar. När båda föräldrarna är
vårdnadshavare har de rätt till hälften var av det
totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan
överlåta rätten till föräldrapenning till den andre
föräldern med undantag av för närvarande 30 dagar
med sjukpenningsbelopp, den s.k. mamma/pappa-
månaden. För barn födda fr.o.m. den 1 januari 2002
kommer ytterligare en mamma/pappamånad att finnas
och således kommer 60 dagar undantas från
möjligheten att överlåta föräldrapenning mellan
föräldrarna.

Ersättning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten under 360 dagar. För
barn födda fr.o.m den 1 januari 2002 utges
ersättning under 390 dagar. En förutsättning är
dock, såvitt gäller de första 180
ersättningsdagarna, att föräldern under minst 240
dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för
en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit
det om försäkringskassan känt till samtliga
förhållanden. Ersättning utges dock alltid lägst
enligt garantinivån, som är 60 kr per dag. För
resterande 90 dagar är ersättningen lika med
garantinivån.
Vid flerbarnsfödsel utges föräldrapenning under
ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det
första, varav 90 dagar enligt garantinivån. Från och
med den 1 januari 2000 gäller dock att
föräldrapenning för varje barn utöver det andra
utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning
för samtliga tillkommande dagar.
Föräldrapenning kan utges som hel, halv, tre
fjärdedels, en fjärdedels och en åttondels förmån.

Tillfällig föräldrapenning kan utges till en
förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för
att tillfälligt vårda sjukt barn under tolv år, i
vissa fall även vid vård av barn över tolv år.
Tillfällig föräldrapenning kan också utges när
barnets ordinarie vårdare är sjuk, när en förälder
behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m.
samt till någon av föräldrarna vid vårdbehov som
uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med
ett annat barn.

En förälder får överlåta tillfällig
föräldrapenning till en annan försäkrad som avstår
från förvärvsarbete för att vårda barnet om det är
sjukt eller om den ordinarie vårdaren är sjuk. Från
och med den 1 juli 2001 har en utvidgning skett så
att även en ensamstående förälder som själv är sjuk
kan låta en annan person vårda barnet och få
tillfällig föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120
dagar per barn och år. Tillfällig föräldrapenning
vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan dock
utges med högst 60 dagar per år.
Föräldrar skall fr.o.m. den 1 januari 2002 ha rätt
till tillfällig föräldrapenning i form av en
kontaktdag per barn och år fr.o.m. det kalenderår
under vilket barnet fyller sex år t.o.m. det
kalenderår under vilket det fyller elva år för besök
i barns skola eller fritidshem.
Fadern har en särskild rätt till tillfällig
föräldrapenning under högst tio dagar i samband med
barns födelse eller adoption.
Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten och kan liksom
föräldrapenning utges som hel, halv, tre fjärdedels,
en fjärdedels och en åttondels förmån.

Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar
som under graviditetens senare del på grund av
arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga
arbete och inte heller kan omplaceras. Förmånen
utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen och
längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade
förlossningen. Havandeskapspenning utges också om en
kvinna inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete
på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under
havandeskap, som har meddelats med stöd av bl.a. 4
kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon inte
kan omplaceras till annat arbete.

Även havandeskapspenning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten.

Propositionen

Enligt propositionen syftar föräldraförsäkringen
till att ge båda föräldrarna möjlighet att förena
förvärvsarbete eller studier med föräldraskap och
att bidra till att minska skillnaderna i de
ekonomiska villkoren mellan familjer med respektive
utan barn.

Under år 2000 uppgick utgifterna för
föräldraförsäkringen till drygt 16 844 miljoner
kronor. Det innebär att utgifterna understeg
anslaget med 85 miljoner kronor. För innevarande år
beräknas utgifterna till 18 254 miljoner kronor. Det
innebär en ökning av utgifterna med 227 miljoner
kronor jämfört med anvisade medel. Orsaken härtill
är enligt propositionen framför allt att antalet
uttagna dagar för den tillfälliga föräldrapenningen
bedöms öka.
I propositionen anges att regeringen avser att
föreslå en höjning av inkomsttaket i sjuk- och
föräldraförsäkringen till 10 prisbasbelopp den 1
juli 2003, om det statsfinansiella läget tillåter
det.
Andelen män som uppburit föräldrapenning har ökat
från 26,1 % 1990 till 37,7 % 2000. Männens andel av
de utbetalda dagarna har också ökat. År 1990 var
männens andel 7,1 % och år 2000 uppgick den till
12,4 %. Enligt propositionen är det emellertid långt
kvar innan en tillfredsställande jämställdhet på
detta område uppnåtts. Införandet av
mamma/pappamånaden 1995 har enligt propositionen
tydligt påverkat männens nyttjande av
föräldrapenningen.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 21:2 Föräldraförsäkring anvisar ett
ramanslag på 19 617 miljoner kronor.
Vidare föreslår regeringen att den nivå i
föräldraförsäkringen som ersätter dagar med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning höjs från 60
kronor till 120 kronor per dag fr.o.m. den 1 januari
2002.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

I motionerna Sf390 av Margit Gennser m.fl. (m)
yrkandena 1 och 4-8 samt Sf401 av Margit Gennser
m.fl. (m) yrkandena 1, 4, 6 i denna del och 9 anges
att med anledning av att det borgerliga alternativet
med barnomsorgskonto och avdragsrätt för
barnomsorgskostnader tar vid när barnet fyller ett
år bör föräldraförsäkringen begränsas till 360
dagar, och garantidagarna alltså avskaffas.
Motionärerna anser att en extra pappamånad och
kontaktdagar inte bör införas. Ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen bör vara 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten och taket i
föräldraförsäkringen begränsas till lönedelar på
maximalt 7,5 inkomstbasbelopp. Motionärerna anser
att havandeskapspenningen bör föras över till
anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Motionärerna begär att riksdagen till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring anvisar 2 420 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf392
yrkandena 18, 28 och 36 i denna del beslut om att
garantibeloppet i föräldraförsäkringen höjs och två
kontaktdagar per år och barn, för barn mellan 4 och
12 år införs. Vidare anges att kostnaderna för
föräldrapenningen kan minska genom motionärernas
förslag om en ändrad beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Motionärerna begär
att riksdagen till anslaget 21:2 Föräldraförsäkring
anvisar 1 010 miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit.

Även i motion Sf204 av Amanda Agestav och Magnus
Jacobsson (kd) begärs en höjning av garantibeloppet
i föräldraförsäkringen.

Centerpartiet

I motionerna Sf323 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
och Sf245 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 3 i
denna del begärs att regeringen återkommer med
förslag om en höjning av grundnivån i
föräldraförsäkringen till 200 kr per dag. Vidare
anges att kostnaderna för föräldrapenningen kan
minska genom motionärernas förslag om en ändrad
beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Motionärerna begär att riksdagen till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring anvisar 1 800 miljoner kronor mer
än regeringen föreslagit budgetåret 2002.

Folkpartiet

I motionerna Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 14 i denna del, Sf387 i denna del av Bo
Könberg och Johan Pehrson (fp), Sf397 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 3, 4, 6 och 11 i
denna del och A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 20 begärs en höjd ersättningsnivå, 90 % med
ett tak på 10 prisbasbelopp, för mamma/pappamånaden
samt att de s.k. garantidagarna i
föräldraförsäkringen skall avskaffas. Garantinivån i
föräldraförsäkringen bör enligt motionärerna höjas
till 150 kr. Motionärerna begär att riksdagen till
anslaget 21:2 Föräldraförsäkring anvisar 1 000
miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit för
budgetåret 2002.

I motion Sf395 Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
5 i denna del begärs ett tillkännagivande om att
taket i föräldraförsäkringen höjs till 10
prisbasbelopp.

Övriga motioner

Inkomsttaket m.m.

Lars U Granberg och Birgitta Ahlqvist (s) anser i
motion Sf358 att pappornas uttag av föräldraledighet
bör stimuleras genom en höjning av det s.k. taket.

Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför i motion Sf249
yrkande 1 att grundtrygghetsprincipen bör införas i
föräldraförsäkringen.

Utbyggd föräldraförsäkring

Matz Hammarström m.fl. (mp) anger i motionerna So495
yrkandena 1-3 och A392 yrkande 1 att
föräldraförsäkringen bör förlängas till 15 månader
och kunna tas ut tills barnet är tolv år. Föräldrar
bör även enligt motionärerna få rätt till hel eller
partiell ledighet utan lön till dess barnet är tolv
år.

Överlåtelse av föräldrapenning m.m. till annan

I motionerna Sf397 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 5 och A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 19 begärs tillkännagivanden om att en
överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning i enlighet med
Tjänstebeskattningsutredningens förslag bör införas.
Motionärerna anser att föräldraförsäkringen bör vara
mer flexibel. Det är enligt motionärerna en nackdel
att föräldrapenning endast får tas ut när föräldern
är hemma. Det bör vara möjligt att använda
föräldrapenning för att betala någon för
barntillsynen.

Christina Nenes och Britt-Marie Lindkvist (s) anger
i motion Sf304 att kommunen exempelvis bör ha en
personalpool kopplad till förskoleverksamheten och
att föräldern bör kunna överlåta den tillfälliga
föräldrapenningen till någon annan namngiven person.
Ett tillkännagivande härom begärs i motionen.

Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln

I motion Sf226 av Lena Ek och Margareta Andersson
(c) anförs att den föräldrapenninggrundande
inkomsten bör kunna sparas i tre år.

Mikael Oscarsson (kd) begär i motion Sf274 förslag
till ändring av reglerna när det gäller rätten att
behålla föräldrapenning även om det andra barnet
föds efter 2,5 år.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf349
yrkandena 2 och 3 att, så snart det statsfinansiella
läget tillåter, bör regeringen återkomma med förslag
till ändring av föräldraförsäkringen. Motionärerna
anser att "240-dagar regeln" skall tas bort och att
båda föräldrarnas sjukpenninggrundande inkomst skall
skyddas under fyra år från barnets födelse.
Motionärerna vill vidare att regeringen skall
tillsätta en utredning som ser över regeln om att
den sjukpenninggrundande inkomsten skall fastställs
med hänsyn till arbetsinkomst som beräknas pågå
under minst sex månader eller som är årligen
återkommande. Detta för att underlätta ett inträde i
föräldraförsäkringen för arbetstagare med korta och
osäkra anställningsförhållanden.

Stefan Attefall (kd) påtalar i motion Sf366 behovet
av förenkling av reglerna för sjukpenning-
respektive föräldrapenninggrundande inkomst. Enligt
motionären bör förälderns sjukpenninggrundande
inkomst kunna vara vilande i 2,5 år oavsett om
föräldern deltidsarbetar eller om ett andra barn
föds.

Fördelningen mellan föräldrarna

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf349
yrkandena 1 och 4 att en utredning bör tillsättas
som utifrån ett feministiskt perspektiv prövar mer
genomgripande förändringar inom föräldraförsäkringen
i syfte att utjämna vårdnadsansvaret mellan
föräldrarna för barnets skull. Motionärerna anser
att föräldrapenning inte bör kunna överlåtas och att
den bör individbaseras. Vidare menar motionärerna
att socialförsäkringens administration bör bidra
till att öka mäns föräldraledighet genom att RFV och
försäkringskassorna prioriterar detta mål.

I motion Sf222 av Sten Tolgfors (m) yrkande 2 anges
att föräldrar själva skall kunna avgöra av vem
föräldraförsäkringen tas ut och att särskilda
pappamånader därmed bör avskaffas.

Också Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m)
begär i motion Sf250, och Catharina Elmsäter-Svärd
(m) i motion Sf249 yrkande 2, ett tillkännagivande
om att pappamånaderna bör avskaffas för att ge en
ökad valfrihet och jämställdhet i
föräldraförsäkringen.

I motion Sf224 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 2
påtalas behovet av en "pappamånad" när faderskap
fastställs eller ändras sent i ett barns liv.

Anders Ygeman och Annika Nilsson (s) vill i motion
Sf286 ge båda föräldrarna möjlighet att under en tid
samtidigt vara hemma tillsammans med barnet.

I motionerna Sf221 och Sf225 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) begärs en utredning om hur
föräldrapenningadministrationen skall kunna
förenklas genom att bl.a. schablonisera systemet.
Föräldrapenning bör enligt motionären kunna utgå med
genomsnittet av föräldrarnas förvärvsinkomst under
hela ledighetsperioden. Vidare vill motionären ha en
översyn av reglerna för föräldrapenning för
separerade föräldrar som har gemensam vårdnad.
Motionären anser att föräldrapenningdagar tvångsvis
skall kunna överföras mellan föräldrarna.

I motion Sf361 av Margareta Sandgren (s) anför
motionären att papporna överlåter
föräldrapenningdagar på mammorna på ett alltför
tidigt stadium av föräldraledigheten. Motionären
anser att reglerna för överlåtelse bör ändras för
att förhindra detta.

Prematura barn

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf223 en
översyn av möjligheten att utöka föräldraledigheten
för föräldrar till prematurbarn födda före den 28:e
veckan. Motionärerna anser att en förlängning av
föräldraledigheten är motiverad mot bakgrund av den
förlängda spädbarnstiden i dessa fall.

Även i motion Sf359 av Rune Berglund (s) yrkas en
förlängd föräldrapenning eller möjlighet att få
vårdbidrag för att underlätta den ekonomiska
situationen för familjer med prematura barn.

Tillfällig föräldrapenning

I motion Sf267 av Tuve Skånberg (kd) begärs förslag
till ändring av lagen om allmän försäkring så att
föräldrapenning utgår vare sig behandling sker vid
öppenvårdsavdelning i kommunens regi eller
landstingets regi.

Alf Svensson m.fl. (kd) anser i motion Sf392 yrkande
31 att regeringen bör utreda hur systemet med
tillfällig föräldrapenning fungerar för familjer med
barn som är sjuka ofta och/eller under lång tid.

I flerpartimotionen Sf232 av Marianne Andersson
m.fl. (c, m, kd, fp) begärs ett tillkännagivande om
behovet av att skapa regler i föräldraförsäkringen
som ger egenföretagare rätt till ersättning vid
tillfällig föräldraledighet på samma villkor som
anställda.

Margit Gennser m.fl. (m) anser i motion Sf306
yrkande 2 att arbetstiden skall beräknas på samma
sätt för egenföretagare som för löntagare vid
beräkning av dagersättningen i den tillfälliga
föräldrapenningen. Motionärerna anser att
dagersättningen bör beräknas på årsarbetstiden för
båda grupperna.

Havandeskapspenning

Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s) påtalar i motion Sf351
behovet av en översyn av kriterierna för bedömning
vid ansökan om havandeskapspenning.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Riksdagen har nyligen beslutat om en rad förbättringar i
föräldraförsäkringen (prop. 2000/01:44, bet.
2000/01:SfU10, rskr. 2000/01:169). Bland annat
förlängs föräldrapenningen med 30 dagar med
ersättning motsvarande förälderns sjukpenning.
Antalet dagar som reserveras för modern respektive
fadern ökas från 30 till 60 dagar.

Inom den tillfälliga föräldrapenningen införs en
ny förmån motsvarande faderns särskilda dagar i
samband med barns födelse eller adoption. En annan
försäkrad än fadern skall i vissa fall kunna få rätt
till tillfällig föräldrapenning under dessa dagar.
Dessutom kan fr.o.m. den 1 juli 2001 en annan
försäkrad som avstår från förvärvsarbete få
tillfällig föräldrapenning för att vårda ett sjukt
barn om föräldern på grund av egen sjukdom eller
smitta inte kan vårda barnet. Därmed kan även en
ensamstående förälder som själv är sjuk låta en
annan person vårda barnet och uppbära tillfällig
föräldrapenning.
Förlängningen av föräldrapenningen och ny
förmånsnivå inom föräldraförsäkringen träder i kraft
den 1 januari 2002. Övriga delar trädde i kraft den
1 juli 2001.
Utskottet välkomnar förslaget i
budgetpropositionen om att garantinivån avseende de
dagar som ersätts med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning skall höjas från 60 till 120 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 2002. Utskottet kan också
konstatera att ytterligare höjningar aviseras, till
150 kr per dag 2003 och till 180 kr per dag 2004.
Vad gäller de frågor som tas upp i motionerna kan
konstateras att flertalet åtminstone vid något
tidigare tillfälle har behandlats av utskottet,
senast i betänkande 2000/01:SfU1. Många yrkanden är
också att se som en del av förslagen om att införa
ett barnomsorgskonto.
Utskottet anser emellertid att med de beslutade
och föreslagna förbättringarna i
föräldraförsäkringen uppfyller försäkringen väl
målen att underlätta för båda föräldrarna att kunna
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete liksom att
inom ramen för den generella välfärden stödja
barnfamiljerna och därmed minska de ekonomiska
skillnaderna mellan familjer med och utan barn.
Utskottet kan således inte ställa sig bakom krav på
en begränsning av föräldraförsäkringen till 360
dagar med sjukpenningbelopp och med en
mamma/pappamånad samt att kontaktdagar inte skall
finnas. Inte heller kan utskottet ställa sig bakom
förslag om att garantidagarna skall avskaffas.
Utskottet anser dessutom att för förvärvsarbetande
föräldrar fungerar garantidagarna som en förlängning
av den tid som de kan vara hemma i samband med
barnets födelse. Det är inte heller ovanligt att
dagarna sparas för att användas under barnets
uppväxt, bl.a. i samband med inskolning i
barnomsorgen eller i skolan.
Enligt utskottets mening är det inte möjligt att
höja garantinivån utöver vad regeringen nu föreslår
eller att införa en andra kontaktdag redan från den
1 januari 2002. Inte heller bör en höjd
ersättningsnivå för mamma/pappa-månaden till 90 %
med ett tak på 10 prisbasbelopp införas. Utskottet
anser att den av regeringen aviserade höjningen av
inkomsttaket till 10 prisbasbelopp från den 1 juli
2003 och den nu föreslagna höjningen av garantinivån
på ett bra sätt bidrar till ett ökat uttag av
pappornas föräldraledighet.
I fråga om att beräkna sjukpenninggrundande
inkomst på ett genomsnitt av tidigare inkomster
liksom frågan om att återinföra regeln om att även
inräkna skattepliktiga förmåner och
semesterersättning i den sjukpenninggrundande
inkomsten har utskottet ovan under utgiftsområde 10
avvisat sådana förslag.
En överföring av havandeskapspenningen till
sjukförsäkringen skulle enligt utskottets mening få
till följd att gravida kvinnor som av olika
anledningar inte kan utföra sina arbetsuppgifter men
som i övrigt inte är arbetsoförmögna skulle
missgynnas i förhållande till andra gravida kvinnor.
Eftersom arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses
nedsatt på grund av sjukdom är de inte berättigade
till sjukpenning. De är i stället hänvisade till att
använda sig av möjligheten att vara lediga med
föräldrapenning. Med hänsyn till att en samordning
av havandeskapspenning och sjukpenning skulle minska
antalet föräldrapenningdagar efter det att barnet är
fött kan utskottet inte ställa sig bakom en sådan
lösning.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget
till medelsanvisning och avstyrker motionerna Sf204,
Sf245 yrkande 3 i denna del, Sf323, Sf387 i denna
del, Sf390 yrkandena 1, 4-8, Sf392 yrkandena 18, 28
och 36 i denna del, Sf395 yrkande 5 i denna del,
Sf397 yrkandena 3, 4, 6 och 11 i denna del, Sf401
yrkandena 1, 4, 6 i denna del och 9, A229 yrkande 20
och Fi294 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

Ersättningen i föräldraförsäkringen bygger på
inkomstbortfallsprincipen kombinerad med en
grundnivå, som nu föreslås kraftigt höjas.
Målsättningen är att fler personer skall omfattas av
det skydd som finns idag. Inkomsttaket i
socialförsäkringen har varit 7,5 prisbasbelopp sedan
mitten av 1970-talet. Tanken var att det stora
flertalet skulle försäkras inom den offentliga
allmänna försäkringen. I takt med stigande reallöner
har emellertid allt fler löntagare kommit upp till
årsinkomster överstigande inkomsttaket.
Inkomstbortfallsprincipen har luckrats upp och
socialförsäkringssystemets legitimitet minskat. Mot
denna bakgrund välkomnar utskottet den av regeringen
aviserade höjningen av inkomsttaket i
föräldraförsäkringen till 10 prisbasbelopp i juli
2003, om det statsfinansiella läget så tillåter. Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf249
yrkande 1 och Sf358.

I ett par motioner ställs krav på en utbyggd
föräldraförsäkring till 15 månader och med möjlighet
till uttag till dess barnet fyller 12 år. Enligt
utskottets mening saknas nu ekonomiskt utrymme att
förlänga föräldrapenningen utöver den nyligen
genomförda förlängningen till 13 månader på
sjukpenningnivå. Vidare anser utskottet att det är
angeläget att merparten av föräldrapenningdagarna
utnyttjas under den tid barnen är små. Det är i
första hand då ett barn är litet som föräldern
behöver vara ledig från sitt arbete för att vårda
barnet. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna A392 yrkande 1 och So495 yrkandena 1-3.
I fråga om överlåtelse av föräldrapenning till
annan anser utskottet att föräldrapenningen skall
vara knuten till föräldraskapet. Någon överlåtelse
av föräldrapenning, som ersättning för t.ex.
barntillsyn, och oavsett om föräldern avstår från
arbete eller inte kan utskottet därför inte förorda.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf397
yrkande 5 och A229 yrkande 19.
När det gäller överlåtelse av tillfällig
föräldrapenning kan utskottet konstatera att detta
redan är möjligt och att reglerna härför nyligen
vidgats. Vid sjukdom eller smitta hos barnet eller
barnets ordinarie vårdare kan en förälder i dag
överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning
till annan försäkrad. Från och med den 1 juli 2001
har en utvidgning skett så att även en ensamstående
förälder som själv är sjuk kan låta en annan person
vårda barnet och få tillfällig föräldrapenning.
Utskottet är positivt till denna utvidgning men kan
inte ställa sig bakom ett yrkande om att överlåtelse
också skall kunna ske till en namngiven person vid
t.ex. en personalpool kopplad till
förskoleverksamheten. Utskottet avstyrker därmed
motion Sf304.
I ett antal motioner berörs den SGI-skyddade tiden
och den s.k. 2,5-årsregeln.
Föräldrapenning beräknas med utgångspunkt i en
förälders sjukpenninggrundande inkomst. I vissa
situationer kan en förälder få behålla en
sjukpenninggrundande inkomst trots att han eller hon
inte förvärvsarbetar. Bland annat får en förälders
sjukpenninggrundande inkomst inte sänkas under den
tid föräldern är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av barn till dess att barnet
fyller ett år (SGI-skyddad tid). Vid ettårsperiodens
utgång fastställs förälderns sjukpenninggrundande
inkomst med hänsyn till den beräknade framtida
inkomsten av förvärvsarbete. Om den
sjukpenninggrundande inkomsten sänkts vid barnets
ettårsdag har föräldern ändå rätt till
föräldrapenning beräknad lägst efter den tidigare
sjukpenninggrundande inkomsten eller den högre
inkomst som löneutvecklingen medför till dess barnet
fyller två år. Får föräldrarna ytterligare ett barn
kan det tvååriga SGI-skyddet förlängas under
förutsättning att kvinnan blir gravid innan det
första barnet har uppnått en ålder av ett år och nio
månader. Föräldrapenningen beräknas för det nya
barnet efter den sjukpenninggrundande inkomst som
gällde när föräldrarna fick det tidigare barnet.
Denna regel, den s.k. 2,5-årsregeln, innebär att en
förälder behåller den ursprungliga
föräldrapenningnivån även om föräldern valt att inte
arbeta mellan två barns födelser, under
förutsättning att barnen föds inom två och ett halvt
år.
Utskottet kan inte för närvarande ställa sig bakom
krav på att förlänga den SGI-skyddade tiden eller
att utsträcka den tid som en förälder kan få
föräldrapenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomst som gällde före det första barnets födelse.
Med det anförda avstyrks motionerna Sf226, Sf274,
Sf349 yrkandena 2 och 3 samt Sf366.
När det gäller männens vilja och möjlighet att
utnyttja föräldraförsäkringen anser utskottet att
förlängningen av antalet dagar i föräldrapenningen
inklusive den ytterligare mamma/pappamånaden som
nyligen beslutats torde positivt påverka pappornas
uttag av föräldraförsäkringsförmåner. En kommande
höjning av inkomsttaket i föräldraförsäkringen kan
också uppmuntra till ett mellan könen mer jämnt
fördelat uttag av föräldrapenningen. Utskottet kan
inte förorda en individbaserad föräldrapenning utan
någon möjlighet för föräldrarna att själva fördela
uttaget. Utskottet avstyrker med det anförda motion
Sf349 yrkandena 1 och 4.
Utskottet kan med det anförda inte heller ställa
sig bakom yrkanden om att mamma/pappamånaderna skall
avskaffas. Utskottet avstyrker motionerna Sf222
yrkande 2, Sf249 yrkande 2 och Sf250.
I en motion påtalas behovet av en pappamånad i de
fall faderskapet har fastställts sent i ett barns
liv. Enligt utskottets mening är det viktigt med en
bra relation mellan pappan och barnet även i de fall
där faderskapet fastställs sent i barnets liv.
Utskottet anser emellertid att det inte är möjligt
att anpassa föräldraförsäkringen till alla
livssituationer. Utskottet avstyrker motion Sf224
yrkande 2.
Båda föräldrarna kan i vissa situationer uppbära
föräldrapenningförmån för samma barn samtidigt. Det
gäller t.ex. i samband med föräldrautbildning och
besök i förskoleverksamhet samt vid uttag av de tio
dagarna med tillfällig föräldrapenning i samband med
barns födelse. Vidare kan tillfällig föräldrapenning
utges till båda föräldrarna om de följer med ett
barn till läkare när barnet lider av allvarlig
sjukdom eller om båda som en del i behandlingen
behöver delta i läkarbesök eller i någon av läkare
ordinerad behandling. Vid flerbarnsfödsel har
föräldrarna rätt att ta ut föräldrapenning samtidigt
för vård av var sitt barn. Om rätten för föräldrarna
att samtidigt uppbära föräldrapenningförmåner
utvidgades - inom ramen för den nuvarande
föräldraförsäkringen - skulle det enligt utskottets
mening i många fall leda till att tiden tillsammans
med barnet minskar. Med hänsyn härtill och då
möjligheten att ta ut föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning samtidigt för båda föräldrarna är
förhållandevis väl tillgodosedd avstyrker utskottet
motion Sf286.
I tre motioner framhålls att
föräldrapenningadministrationen bör förenklas bl.a.
genom ett schabloniserat system eller att reglerna
för överföring av föräldrapenningdagar bör ses över.
Enligt utskottets mening är komplexiteten i
föräldraförsäkringen ett resultat av statsmakternas
ambition att göra föräldraförsäkringen så flexibel
som möjligt och säkerställa att försäkringen täcker
många tänkbara behov för föräldern att vara ledig
från arbetet för att ta hand om barnet. Utskottet
utgår från att regeringen fortlöpande tar till vara
möjligheterna att förenkla reglerna och även följer
utvecklingen för att vid behov återkomma med förslag
till ändringar. Skulle det uppstå stora problem i
samband med överlåtelse av föräldrapenningdagar
måste detta givetvis uppmärksammas. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf221, Sf225 och
Sf361.
Ett par motioner tar upp situationen för föräldrar
till prematura barn. Som utskottet anfört ovan är
det inte möjligt att anpassa föräldraförsäkringen
till alla livssituationer. Utskottet vill i stället
peka på den möjlighet som finns för förälder att få
tillfällig föräldrapenning när han eller hon behöver
avstå från arbete för att besöka ett barn som vårdas
på sjukhus. I samband med beslut om att tillfällig
föräldrapenning inte skulle kunna utges för vård av
sjukt barn under barnets första 240 levnadsdagar
uttalades (prop. 1987/88:100 bil. 7) att det bör
göras undantag för barn som vårdas på sjukhus bl.a.
på grund av den särskilda betydelse detta har för
föräldrar med för tidigt födda barn. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf223 och Sf359.
I en motion föreslås att tillfällig
föräldrapenning skall utges oavsett om behandling
sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i
landstingets regi. Utskottet har tidigare avstyrkt
ett likadant yrkande varvid redovisades vilka
möjligheter som finns att få tillfällig
föräldrapenning (se senast bet. 2000/01:SfU1).
Utskottet konstaterade i betänkandet att tillfällig
föräldrapenning kan utnyttjas i åtskilliga
situationer för att tillgodose en förälders behov av
att vara ledig från arbetet av skäl som har samband
med sjukdom eller funktionshinder hos barnet. Den
fråga som tas upp i motionen torde således inte
innebära några problem. Skulle så ändå vara fallet
förutsatte utskottet att RFV uppmärksammar och
påtalar detta. Utskottet vidhåller denna inställning
och avstyrker motion Sf267. Utskottet avstyrker även
motion Sf392 yrkande 31 om att den tillfälliga
föräldrapenningen bör utredas särskilt med hänsyn
till hur systemet fungerar för familjer med barn som
är sjuka ofta och/eller länge.
Tidigare beräknades tillfällig föräldrapenning per
kalenderdag för alla. 1987 ändrades reglerna och i
dag gäller enligt huvudregeln tim- eller dagberäknad
tillfällig föräldrapenning för försäkrad med inkomst
av anställning. För egenföretagare
kalenderdagberäknas den tillfälliga
föräldrapenningen. I praktiken innebär detta att
företagare oftast får en lägre ersättning per dag.
1987 års ändring motiverades bl.a. med att den som
arbetar som egenföretagare inte omfattas av
arbetstidslagen och han eller hon därför själv har
möjlighet att förlägga sina arbetstider på ett
lämpligt sätt.
Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen angav i sitt
betänkande Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) att
tillfällig föräldrapenning till egna företagare
enbart utges för dagar då föräldern annars skulle ha
förvärvsarbetat varför bl.a. någon utjämning över
tiden inte kan göras. Utredningens uppfattning var
att det inte finns någon möjlighet att timberäkna
ersättningen till egna företagare av de skäl som
motiverade 1987 års ändring. Utredningen ansåg
emellertid att kalenderdagberäkningen skulle kunna
ersättas med s.k. dagberäkning. Med en sådan
beräkning skulle ersättningen anpassas efter
årsinkomsten fördelad på arbetsdagar beräknade efter
en femdagarsvecka. Med hänsyn till de besparingar
utredningen skulle göra inom sjukförsäkringen ansåg
sig utredningen inte kunna föreslå några ytterligare
förändringar som medförde kostnadsökningar.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
motionerna Sf232 och Sf306 yrkande 2.
Utskottet anser att det för närvarande inte finns
skäl att föreslå en översyn av kriterierna för rätt
till havandeskapspenning. Utskottet avstyrker motion
Sf351.

Lagtekniska frågor om föräldraförsäkringen

Enligt gällande bestämmelser måste en förälder ha varit
försäkrad för ett belopp över 60 kr under 240 dagar
i följd före barnets födelse för att komma i
åtnjutande av föräldrapenning motsvarande förälderns
sjukpenning för de första 180 dagarna. Det
förhållandet att den lägsta ersättningsnivån för de
dagar som kan ersättas med sjukpenningbelopp nu höjs
från 60 kr till 120 kr skall inte medföra någon
skärpning av 240-dagarsvillkoret. Utskottet föreslår
därför att kvalifikationskravet i 4 kap. 6 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
anges som "en sjukpenning över lägstanivån". I
förtydligande syfte bör i övergångsbestämmelsen till
lagen (2001:142) om ändring i lagen om allmän
försäkring anges att beträffande ersättning för
dagar före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser.

Den som är bosatt i Sverige kommer med förslaget
till ändring i 3 kap. 1 § socialförsäkringslagen
(1999:799), SofL, att vara försäkrad för
föräldrapenning på lägstanivå (60 kr) och grundnivå
(120 kr). Den som arbetar i Sverige har i dag enligt
3 kap. 4 § SofL rätt till föräldrapenning över
garantinivå. Det innebär att en förälder som arbetar
i Sverige men inte är bosatt här, och som har en
sjukpenningrundande inkomst på 60 kr (garantinivå)
eller lägre, inte kan få föräldrapenning. Har
föräldern en sjukpenninggrundande inkomst över 60 kr
utges föräldrapenning motsvarande förälderns
sjukpenning, detta förutsatt att föräldern uppfyller
det nämnda 240-dagarsvillkoret.
Förslaget i budgetpropositionen har utformats så
att den som arbetar i Sverige skall vara försäkrad
för en föräldrapenning över ett belopp om 120 kr
(grundnivån). Det skulle innebära att den som
arbetar här men inte anses bosatt i Sverige och som
har en sjukpenninggrundande inkomst om 120 kr eller
mindre inte får någon föräldrapenning alls.
Utskottet har erfarit att detta inte varit syftet
med regeringens förslag. Utskottet föreslår därför
att den som arbetar i Sverige och som uppfyller 240-
dagarsvillkoret skall vara försäkrad för
föräldrapenning över 60 kr (lägstanivån). Detta kan
lämpligen regleras i 4 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring. Det innebär att om den
sjukpenninggrundande inkomsten är mer än 120 kr
utges föräldrapenning motsvarande sjukpenningen. Om
den sjukpenninggrundande inkomsten ligger mellan 61
kr och 120 kr utges föräldrapenning med 120 kr. Om
den sjukpenninggrundande inkomsten är 60 kr eller
lägre utges ingen föräldrapenning. Detta skulle
kunna innebära ett visst avsteg från nuvarande
avgränsning att den arbetsbaserade delen av
socialförsäkringen inte skall avse garantiförmåner.
Föräldrapenning enligt grundnivån utges i dessa fall
dock inte oberoende av arbete utan kräver att det
arbetsrelaterade kvalifikationsvillkoret är
uppfyllt. Förslaget är därför i enlighet med
principerna för indelningen av förmåner i
socialförsäkringslagen. Enligt vad
Socialdepartementet uppgivit är kostnaderna för
reformen beräknade utifrån denna ändring.
Utskottet lägger även fram förslag till
följdändringar i 3 kap. 8 § och 4 kap. 6 § SofL.
Med hänsyn till dessa ytterligare lagändringar
väljer utskottet att i sina förslag till ändringar i
SofL använda den mer normala lagstiftningstekniken,
nämligen att göra en särskild lag för de ändringar
som har ett tidigare ikraftträdande, den 1 januari
2002, och anpassa den nuvarande ändringslagen SFS
2001:497, som träder i kraft den 1 januari 2003,
härtill. Enligt utskottets mening kan ett lagförslag
med den i propositionen valda tekniken bli mer
svåröverskådligt och medföra större risk för
felskrivningar m.m.

21:3 Underhållsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:3
Underhållsstöd. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning för
anslaget 21:3.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
samarbetsavtal, återbetalningsskyldighet och
underhållsstödets utformning. Jämför
reservationerna nr 46 (kd), 47 (kd) och 48
(mp).

Gällande bestämmelser

Ett barn har rätt till underhållsstöd om föräldrarna
inte bor tillsammans och barnet bor varaktigt hos
endast en av föräldrarna och är folkbokfört hos
denna förälder. Ett barn som bor varaktigt hos båda
föräldrarna (växelvis boende) och är folkbokfört hos
en av dem har också rätt till underhållsstöd. Vidare
lämnas underhållsstöd om den ena föräldern är
avliden såvida inte barnet har rätt till barnpension
enligt AFL efter en bidragsskyldig förälder.
Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per månad
och barn.

För det underhållsstöd som lämnas till barnet är
den förälder som inte bor tillsammans med barnet
återbetalningsskyldig gentemot staten.
Återbetalningsskyldigheten är dock begränsad till 1
173 kr per barn och månad och är utformad som en
viss procent av den återbetalningsskyldiges årliga
bruttoinkomst efter ett avdrag med 72 000 kr. Såväl
grundavdraget som procentsatserna höjdes i fråga om
återbetalningsskyldighet som avser tid fr.o.m. den
1 februari 2000. Grundavdraget höjdes från 24 000 kr
till 72 000 kr och procentsatserna per barn
bestämdes till 14 % för ett barn, 11,5 % för två
barn och 10 % för tre barn. Som tidigare ökar den
totala procentsatsen med en procentenhet för varje
ytterligare barn utöver tre.
Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och
fastställs utifrån senast tillgängliga taxering.
En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala
fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om
anstånd med betalningen. För obetalda
återbetalningsbelopp skall den bidragsskyldige
betala ränta (3,1 % för år 2001).
Vad gäller umgängesavdrag får en bidragsskyldig
förälder som haft barnet hos sig under en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller
under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst
sex hela dygn, vid återbetalning av underhållsstöd,
göra avdrag med 1/40 av stödet för varje helt dygn.
Ändrade regler för beräkning och fördelning av
underhållsstöd när barn till särlevande föräldrar
bor varaktigt hos båda föräldrarna (växelvis boende)
tillämpas i fråga om underhållsstöd som avser tid
efter den 31 mars 2001. Var och en av föräldrarna
vid växelvis boende ges rätt till ett halvt
underhållsstöd, 586 kr per barn och månad. Från
detta belopp skall avräknas halva det
återbetalningsbelopp som skulle ha fastställts om
föräldern hade varit återbetalningsskyldig enligt
lagen om underhållsstöd.

Propositionen

I propositionen anges att syftet med
underhållsstödet är att barn som inte sammanlever
med båda sina föräldrar skall garanteras en rimlig
ekonomisk standard samtidigt som systemet skall
bidra till att båda föräldrarna skall ta sitt
ekonomiska ansvar gentemot sina barn.

I maj 2001 fanns det totalt 333 746 barn, 200 800
boföräldrar och 229 026 bidragsskyldiga föräldrar i
underhållsstödssystemet. 305 516 barn fick fullt
bidrag, 1 173 kronor per månad, 13 083 fick
underhållsstöd vid växelvis boende och 14 653 fick
endast utfyllnadsbidrag.
Familjeutredningen redovisar i betänkandet Ur
fattigdomsfällan (SOU 2001:24) en utvärdering av
underhållsstödet. I propositionen anförs att
utredningens samlade bedömning är att
underhållsstödet uppfyller sina syften. Utredningen
anser dock att det finns vissa brister, som bl.a.
hänger samman med de dubbla syftena att reglera
föräldrarnas inbördes relationer och att ge ett
visst statligt ekonomiskt stöd. Stödet uppfyller
också flertalet av utredningens krav på ett väl
fungerande system, anges det i propositionen. Vidare
framgår av propositionen att enligt utredningen är
återbetalningskraven betungande för föräldrar som
betalar för många barn, vilket i sin tur kan
försvåra för dessa föräldrar att hålla regelbunden
kontakt med sina barn. Skuldsättningen för de
bidragsskyldiga till underhållsstöd är omfattande.
Nästan en tredjedel av de bidragsskyldiga hade i
september 2000 underhållsskulder hos
kronofogdemyndigheten. Drygt 80 % hade även andra
skulder, varav hälften hade andra skulder hos
kronofogden redan när den första underhållsskulden
lämnades över. Ökningen av antalet bidragsskyldiga
hos kronofogden var störst åren efter det att stödet
trädde i kraft, men har därefter avtagit avsevärt.
Utredningen ansåg också att de samarbetssamtal som
kommunerna erbjuder föräldrarna även bör omfatta
ekonomiska frågor. Regeringen har för avsikt att
göra vidare analyser av underhållsstödet inom ramen
för beredningen av Familjeutredningens betänkande.
Av propositionen framgår att under år 2000
understeg utgifterna för underhållsstöd anvisade
medel med 3,9 %. För innevarande budgetår beräknas
utgifterna till ca 2 515 miljoner kronor, vilket är
ca 100 miljoner kronor högre än anvisade medel.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 21:3 Underhållsstöd anvisar ett
ramanslag på 2 441 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

I motionerna Sf305 av Margit Gennser m.fl. (m)
yrkandena 1-6 samt Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m)
yrkande 5 begärs tillkännagivanden enligt följande.
Underhållsstödet bör ersättas av ett
ensamståendestöd där grundprincipen är att
särlevande föräldrar i normalfallet skall sköta
underhållsbetalning direkt till varandra i enlighet
med föräldrabalkens regler. Underhållsstödet utgår i
de fall där fadern är okänd, en förälder är avliden
och barnpension inte utgår, underhållsföräldern inte
sköter sina betalningsförpliktelser eller
föräldrarna är särlevande och har en sammanlagd
inkomst som understiger en viss nivå, vilket innebär
att motionärerna förespråkar en form av
inkomstprövning av båda föräldrarna.
Försäkringskassan skall kunna vara behjälplig med
att betala ut förskott på det avtalade
underhållsstödet till boföräldern för att sedan
kräva in underhållsstödet av den bidragsskyldige
föräldern i de fall den underhållsskyldige föräldern
missköter sina åtaganden. Underhållsstöd skall inte
betalas ut vid växelvis boende. Motionärerna
föreslår att regeringen utreder och därefter
återkommer med ett förslag enligt det anförda. I
motion Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 10
begärs att riksdagen till anslaget 21:3
Underhållsstöd anvisar 400 miljoner kronor mindre än
regeringen föreslagit för budgetåret 2002.

Folkpartiet

I motionerna Sf387 i denna del av Bo Könberg och
Johan Pehrson (fp), Sf397 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 11 i denna del och Fi294 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 14 i denna del begär
motionärerna att riksdagen till anslaget 21:3
Underhållsstöd anvisar 220 miljoner kronor mindre än
regeringen föreslagit budgetåret 2002. Genom
markering av det gemensamma föräldraansvaret kan
utgifterna hållas tillbaka.

Övriga motioner

Alf Svensson m.fl. (kd) anser i motion Sf392 yrkande
6 att dagens samarbetsavtal bör utvecklas
ytterligare.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion Sf224 yrkande
1 att återbetalningsskyldighet endast bör kunna
fastställas från det att faderskap fastställts.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) anger i motion Sf247
yrkandena 1-4 att en prövning av boförälderns
ekonomi bör göras innan statligt stöd utbetalas, och
när det gäller umgängesavdrag hämtande- och
lämnandedagen bör räknas som ett helt dygn samt
umgängesavdrag får göras med 1/20 samtidigt som
avdraget för boföräldern ändå får göras med 1/40 av
underhållsstödet. Motionärerna vill ha en ändring av
återbetalningsreglerna med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning, och de
anser att fordran inte bör överföras till
kronofogdemyndigheten förrän den är minst tolv
månader gammal eller uppgår till minst 5 000 kr. I
motionen begärs tillkännagivanden härom.

I motion Sf218 av Rigmor Stenmark (c) yrkande 2
begärs en översyn av underhållsstöd vid delat ansvar
för gemensamma barn. Enligt motionären är det inte
bra att den som vårdar barnet mindre än 50 % får
betala till den andre föräldern men själv inte får
något stöd för sin del av vårdåtagandet.

I motion 2000/01:L438 av Marie Engström (v) påtalas
behovet av att man i Familjeutredningen också
analyserar regelsystemens utformning med beaktande
av den lagstiftning som säger att föräldrar, under
vissa förutsättningar, är underhållsskyldiga för
hemmavarande barn upp till 21 års ålder.

I motion A393 av Lars Ångström m.fl. (mp) yrkande 6
begärs att regeringen tillsätter en utredning om
särlevande föräldrars ekonomi.

Christer Skoog m.fl. (s) anför i motion Sf374 att
underhållsstödet bör beräknas på mer näraliggande
inkomst.

I motion Sf215 av Inger Lundberg m.fl. (s) yrkandena
1 och 2 påtalas behovet av åtgärder för att minska
ökningen av antalet hushåll som på grund av
underhållsstöd skuldförts hos Kronofogdemyndigheten.
Motionärerna anser att regeringen bör lägga förslag
som minskar bördan för underhållsskyldiga med många
barn.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:3 Underhållsstöd

I samband med behandlingen av budgeten för 2001 fann
utskottet inte skäl att föreslå några mer
genomgripande förändringar i systemet med
underhållsstöd (bet. 2000/01:SfU1) med anledning av
den pågående Familjeutredningen, som har till
uppgift att göra en analys av de ekonomiska
familjestöden. Utskottet kan nu konstatera att
utredningen lämnat betänkandet Ur fattigdomsfällan
(SOU 2001:24). Utskottet anser att den analys av
underhållsstödet som regeringen avser att göra i
samband med beredningen av Familjeutredningens
betänkande bör avvaktas.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning och avstyrker
motionerna Sf305 yrkandena 1-6, Sf387 i denna del,
Sf397 yrkande 11 i denna del, Sf401 yrkandena 5 och
10 samt Fi294 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om underhållsstöd

Beträffande samarbetsavtal anser utskottet liksom tidigare
(senast i bet. 2000/01:SfU7) att samarbetssamtal är
något i grunden positivt och att det finns all
anledning för bl.a. domstolar att verka för att
sådana kommer till stånd. Utskottet anser att
hållbara helhetslösningar, som inte enbart bör röra
frågor om vårdnad, boende och umgänge, därvid bör
eftersträvas. Samtalen bör dock inte göras
obligatoriska, främst med hänsyn till att ett tvång
att delta i sådana samtal knappast kan leda till att
fler tvister löses. Vidare anfördes att det är
lämpligt att försäkringskassan får i uppdrag att
informera föräldrar om att kommunerna erbjuder
samarbetssamtal och även har att sörja för att
föräldern får hjälp att träffa avtal i frågor som
rör vårdnad, boende och umgänge. Utskottet vidhåller
sin tidigare inställning. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf392 yrkande 6.

Enligt reglerna i föräldrabalken får talan om att
underhållsbidrag skall fastställas inte bifallas för
längre tid tillbaka än tre år, om inte den
bidragsskyldige medger det.

Enligt lagen om underhållsstöd kan återkrav inte
riktas mot den bidragsskyldige för längre tid
tillbaka än tre år, räknat från det att
underrättelse om att underhållsstöd sökts sänts till
den bidragsskyldige. Om det finns synnerliga skäl
med hänsyn till personliga eller ekonomiska
förhållanden har försäkringskassan emellertid
möjlighet att helt eller delvis efterge statens
fordran avseende återbetalningsskyldighet.
I en motion yrkas att återbetalningsskyldighet
skall kunna åläggas tidigast från det att ett
faderskap fastställts. Utskottet har erfarit att det
inom Regeringskansliet pågår ett arbete i syfte att
fr.o.m. den 1 juli 2002 införa en ändring av
reglerna om återbetalningsskyldighet, innebärande
att pappan bör kunna bli återbetalningsskyldig först
i samband med att han informerats om barnets
existens. Med det anförda är motion Sf224 yrkande 1
tillgodosedd och avstyrks.

I motionerna begärs tillkännagivanden om bl.a.
prövning av boförälderns ekonomi, beräkningen av
umgängesavdraget, återbetalningsreglerna,
underhållsstöd vid delat ansvar för gemensamma barn,
särlevande föräldrars ekonomi, beräkning på mer
näraliggande inkomst, bördan för underhållsskyldiga
med många barn och lagstiftningen om
underhållsskyldighet för hemmavarande barn.

Utskottet anser att också dessa motionsyrkanden
som rör förändringar i underhållsstödet bör
avstyrkas mot bakgrund av den inom Regeringskansliet
pågående beredningen av Familjeutredningen.
Utskottet vill dock peka på den i många fall svåra
situation som vissa bidragskyldiga föräldrar med
många barn har. Enligt Familjeutredningen kan de som
är skyldiga att återbetala underhållsstöd för många
barn ha en pressad ekonomi även i vanliga
inkomstlägen för heltidsarbetande. Utredningen
lämnar utöver de övergripande förslagen om ett
ekonomiskt familjestöd även ett förslag inom
underhållsstödet i syfte att begränsa
marginaleffekterna och att mildra
återbetalningsskyldigheten i dessa fall. Utskottet
utgår från att regeringen återkommer med förslag
härom så snart som möjligt. Utskottet avstyrker
motionerna 2000/01:L438, Sf215 yrkandena 1 och 2,
Sf218 yrkande 2, Sf247 yrkandena 1-4, Sf374 och A393
yrkande 6.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:4 Bidrag
till kostnader för internationella
adoptioner. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning för
anslaget 21:4.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
bidrag till kostnader vid adoption. Jämför
reservation nr 49 (c).

Gällande bestämmelser

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
utges enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn. Bidrag lämnas för
närvarande med 40 000 kronor per barn vid adoption
av barn upp till tio års ålder.

Propositionen

I propositionen anges att antalet adoptivbarn som
kommer till Sverige från utlandet beräknas till 1
000 barn under 2002.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 21:4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på
40 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

I motionerna Sf307 av Margit Gennser m.fl. (m) och
Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 7 yrkas
att bidraget till kostnader för internationella
adoptioner bör höjas till 50 % av kostnaden, enligt
en schablon grundad på varifrån barnet adopteras,
dock högst 55 000 kr per barn. I motion Sf401 av
Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 11 begärs att
riksdagen till anslaget 21:4 Bidrag till kostnader
för internationella adoptioner anvisar 8 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit budgetåret 2002.

Övriga motioner

Sten Tolgfors (m) anför i motion L248 yrkande 6 att
adoptionskostnadsbidragets storlek bör följa
kostnadsutvecklingen. I motionen begärs ett
tillkännagivande härom.

I motion Sf243 av Per-Samuel Nisser (m) begärs en
översyn av adoptionsbidraget vid internationella
adoptioner vad avser adoptionskostnader, oberoende
rådgivning, pensionsfrågor vid adoptioner och stöd
till adoptivfamiljer efter adoption.

Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion So304 yrkande
8 förslag om en översyn av
adoptionskostnadsbidraget. Motionärerna anser inte
att höjningen till 40 000 kr per barn var
tillräcklig.

Bengt Silfverstrand och Anders Karlsson (s) anför i
motion Sf252 att åldersgränsen för adoptionsbidrag
bör höjas till att gälla även adoption av barn äldre
än tio år.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Efter att adoptionsbidraget varit oförändrat sedan
1991 höjdes det kraftigt den 1 januari 2001 till 40
000 kr. Utskottet finner inte anledning att nu
föreslå ytterligare höjning av bidraget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrker motionerna Sf307 och
Sf401 yrkandena 7 och 11.

Övriga motioner om adoptionsbidrag

I några motioner begärs tillkännagivanden om en översyn av
bl.a. adoptionsbidragets storlek och en höjning av
åldersgränsen på tio år. Utskottet anser inte att
det för närvarande är aktuellt med någon ändring av
adoptionsbidraget. Utskottet noterar emellertid att
regeringen avser att se över kostnader och regler
för internationella adoptioner. Vad gäller
pensionsrätt vid adoptioner framgår av propositionen
att regeringen avser att under januari 2002
förelägga riksdagen förslag om förbättrad
barnårsrätt för adoptivföräldrar.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
L248 yrkande 6, Sf243, So304 yrkande 8 och Sf252.

21:5 Barnpensioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:5
Barnpensioner.

Gällande bestämmelser

Barnpensioner utges till barn under 18 år vars ena
eller båda föräldrar avlidit. För barn som går i
grundskola, gymnasium eller liknande kan
barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni månad
det år barnet fyller 20 år.

Barnpension från folkpension och ATP ersätts
fr.o.m. 2003 med inkomstgrundad barnpension och
efterlevandestöd till barn. De barnpensioner som
beviljats t.o.m. år 2002 omfattas av övergångsregler
som överensstämmer med de gamla reglerna.

Propositionen

I propositionen anges att ungefär 28 900
barnpensioner i form av folkpension och 28 100
barnpensioner i form av allmän tilläggspension
beräknas betalas ut under 2001. Antalet
barnpensioner har sjunkit under ett flertal år, och
denna trend kan enligt propositionen antas fortsätta
de kommande åren.

Under budgetåret 2000 uppgick utgifterna för
barnpension i form av folkpension och allmän
tilläggspension till drygt 941 miljoner kronor.
Detta innebär enligt propositionen att utgifterna
understeg anslaget med ca 44 miljoner kronor. För
innevarande budgetår beräknas utgifterna till ca 949
miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 21:5 Barnpensioner anvisar ett
ramanslag på 972 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
att vårdbidrag inte skall kunna utges
retroaktivt före ansökningsmånaden.
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
om medelsanvisning till anslaget 21:6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn. Därmed
bör riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 21:6.
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
vårdbidrag. Jämför reservation nr 50 (m).

Gällande bestämmelser

Vårdbidrag utges enligt lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag till förälder med
hemmavarande barn under 16 år som är i behov av
särskild tillsyn eller vård. Vid bedömning av rätt
till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund
av barnets sjukdom eller funktionshinder. För barn
som vistas på institution eller enskilt hem genom
samhällets försorg kan ferievårdbidrag utbetalas
under vissa förutsättningar för den tid barnet
vistas hemma.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras
till prisbasbeloppet. Hel förmån utgör 250 % av
prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18
% av prisbasbeloppet kan betalas ut utöver det
annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag
om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så
stort att det räcker för att grunda rätt till helt
vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som motsvarar
merkostnader är skattefri och inte
pensionsgrundande.

Propositionen

Under budgetåret 2000 uppgick utgifterna för
vårdbidraget till ca 1 986 miljoner kronor, varav ca
110 miljoner kronor bestod av merkostnads-
ersättningar. Det innebär enligt propositionen att
utgifterna detta år understeg anslaget med drygt 20
miljoner kronor.

I propositionen anges att den övre åldersgränsen
för rätt till vårdbidrag höjs från 16 år till
halvårsskiftet det år barnet fyller 19 år genom
riksdagens beslut om Sjukersättning och
aktivitetsersättning i stället för förtidspension
(prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.
2000/01:257). Den höjda åldersgränsen träder i kraft
den 1 januari 2003. En höjning av den övre
åldersgränsen anknyter enligt propositionen bättre
till det särskilda vårdansvar som föräldrar har i
dag.
RFV, som under våren 2000 har genomfört
tillsynsinsatser på samtliga försäkringskassor, gör
enligt propositionen den bedömningen att
försäkringskassornas handläggning av vårdbidrag är
bristfällig, speciellt avseende ärenden som rör barn
med svåra beteendestörningar och diagnoser inom det
spektrum som DAMP/ADHD/Tourettes syndrom m.fl.
representerar. Av propositionen framgår att RFV
avser att arbeta för att försäkrings- och
konsultläkare på försäkringskassorna skall komma
fram till gemensamma kriterier och kvalitetskrav med
avseende på det medicinska underlaget i
vårdbidragsärenden.
Regeringens bedömning är att antalet vårdbidrag
kommer att öka under de närmaste åren beroende på
att regelverket utvecklats, att föräldrarnas
kännedom om förmånen har ökat samt att det finns
fler barn som är berättigade till förmånen, bl.a.
som ett resultat av den s.k.
avinstitutionaliseringen.
Anslagsbehovet har grundats på utbetalning av i
genomsnitt ca 18 400 hela vårdbidrag 2002. Till
detta läggs en uppräkning på grund av retroaktiva
utbetalningar och ferievårdbidrag samt statlig
ålderspensionsavgift.
För innevarande budgetår beräknas utgifterna till
ca 2 058 miljoner kronor, jämfört med anslaget på 2
127 miljoner kronor. Med hänsyn till att det från
2000 finns ett ingående underskott på ca 93 miljoner
kronor beräknas anslagskrediten vid utgången av 2001
belastas med ca 23 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 21:6 Vårdbidrag för
funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på
2 108 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

I motionerna Sf345 av Margit Gennser m.fl. (m) och
Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 8 begärs
avslag på regeringens förslag om att avskaffa
möjligheten att få vårdbidrag retroaktivt i tre
månader. Motionärerna anser att det bör vara möjligt
att få vårdbidrag en månad retroaktivt. I motion
Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 12 begärs
att riksdagen till anslaget 21:6 Vårdbidrag för
funktionshindrade barn anvisar 12 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit för budgetåret 2002.

Kristdemokraterna

I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 35
begärs beslut om att vårdbidrag bör införas till
barn till biståndsarbetare. I yrkande 36 i denna del
begärs att riksdagen till anslaget 21:6 Vårdbidrag
för funktionshindrade barn anvisar 6,5 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit för budgetåret
2002.

Övriga motioner

I motion Sf356 av Lars U Granberg (s) anförs att
vårdbehovet bedöms olika i olika delar av landet och
att det därför krävs bättre rekommendationer eller
en schablon knuten till diagnos för att underlätta
bedömning av rätt till vårdbidrag.

Berit Adolfsson och Anne-Katrine Dunker (m) anför i
motion Sf330 att vårdbidraget bör följa barnet. I
motionen begärs ett tillkännagivande härom.

I motion Sf218 av Rigmor Stenmark (c) yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om en översyn av
vårdbidraget. Motionären anser att vårdbidraget
skall fördelas på visst sätt mellan frånskilda
föräldrar beroende på vårdansvaret.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Utskottet godtar regeringens förslag att möjligheten
att få vårdbidrag retroaktivt före ansökningsmånaden
slopas.

Socialförsäkringslagen (1999:799), som trädde i
kraft den 1 januari 2001, innehåller bestämmelser om
dels förmåner som grundas på bosättning i Sverige,
dels förmåner som är beroende av arbete här i
landet. Den bosättningsbaserade försäkringen avser
garantibelopp och bidrag, och den arbetsbaserade
försäkringen avser inkomstförlust. Båda
försäkringarna skall gälla lika för alla som är
bosatta respektive arbetar i Sverige.

Beträffande några särskilda grupper skall
socialförsäkringen ha utsträckt giltighet vid
utlandsvistelse. Bland annat föreskrivs att
biståndsarbetare m.fl. som av svenskt trossamfund
eller svensk ideell organisation, som bedriver
biståndsverksamhet, sänds ut för tjänstgöring
utomlands skall vara försäkrade i Sverige såvitt
avser den bosättningsbaserade försäkringen, om
utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta
gäller även medföljande familjemedlemmar.
När det gäller utbetalning av bosättningsbaserade
förmåner vid vistelse i ett land som varken är
medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet finns
vissa begränsningar. Som bosatt i Sverige räknas den
som har sitt hemvist i landet. Vidare gäller för
bl.a. biståndsarbetare att dessa skall anses vara
bosatta här om utlandsvistelsen kan antas vara
längst fem år. För vårdbidrag gäller dock att
förmånen får utges vid utlandsvistelse endast om
denna kan antas vara längst sex månader.
Utskottet har tidigare avslagit motionsyrkanden om
att vårdbidrag för funktionshindrade barn bör kunna
utges till biståndsarbetare. Senast i betänkande
2000/01:SfU1 fann utskottet inte skäl att ändra det
ställningstagande utskottet gjort i samband med att
socialförsäkringslagen antogs (prop. 1998/99:119,
bet. 1999/2000:SfU3, rskr. 1999/2000:12). Utskottet
finner inte anledningen att nu göra annan bedömning.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning och förslag till
ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning
och vårdbidrag samt avstyrker motionerna Sf345,
Sf401 yrkandena 8 och 12 samt Sf392 yrkandena 35 och
36 i denna del.

Övriga motioner om vårdbidrag

Vad först gäller frågan om bedömning av vårdbidragsärenden
vidhåller utskottet sitt tidigare uttalande (bet.
2000/01:SfU1) att många ärenden är både komplicerade
och svårbedömda. Att t.ex. schablonmässigt knyta
bidraget till en diagnos skulle enligt utskottet
kunna förkorta handläggningstiden och underlätta för
försäkringskassans personal. Utskottet kan ändå inte
ställa sig bakom ett sådant förslag eftersom
förhållandena även i till synes likartade fall kan
variera. Utskottet vill emellertid nu även peka på
att det av budgetpropositionen framgår att RFV avser
att arbeta för att försäkrings- och konsultläkare på
försäkringskassorna skall komma fram till gemensamma
kriterier och kvalitetskrav med avseende på det
medicinska underlaget i vårdbidragsärenden.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf356.

När det gäller frågan om att vårdbidraget skall
följa barnet eller att fördelning skall ske på visst
sätt när föräldrarna separerar gäller enligt
nuvarande regler att föräldrar som har gemensam
vårdnad om barnet får dela vårdbidraget mellan sig
om båda tar del i vården av barnet samt om båda
begär det. En delning av utbetalningen av
vårdbidraget innebär dock inte någon delning av
rätten till bidraget utan det är endast
utbetalningen som delas mellan föräldrarna. Vid
oenighet får den förälder som har den huvudsakliga
vården om barnet hela vårdbidraget. Någon omprövning
av rätten till vårdbidrag krävs inte om en och samma
förälder både före och efter en separation
ombesörjer vården av barnet och därmed uppbär hela
vårdbidraget. Om däremot en ändring av barnets
boende eller byte av vårdare är aktuell i samband
med en separation kommer av naturliga skäl saken i
ett annat läge. Vidare gäller att om föräldrarna
efter en separation skall kunna dela vårdbidraget
krävs att båda föräldrarna begär det. Utskottet, som
tidigare avstyrkt motionsyrkande om att vårdbidraget
bör följa barnet (bet. 2000/01:SfU1), anser att det
får ankomma på regeringen att överväga lämplig
åtgärd om de nu aktuella frågorna medför problem av
större omfattning. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf218 yrkande 1 och Sf330.

21:7 Pensionsrätt för barnår

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:7
Pensionsrätt för barnår.

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna
tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m.
det år då barnet fyller tre år eller, om barnet är
fött under någon av månaderna juli t.o.m. december,
fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m.
det år då barnet fyller fyra år.

Föräldrarna kan själva välja vem av dem som skall
tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet, som
tillgodoräknas för inkomster upp till
intjänandetaket.
För den förälder som tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv
inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv inkomst
kan beräknas på tre sätt, antingen genom utfyllnad
till förälderns pensionsgrundande inkomst året före
barnets födelse, genom utfyllnad till 75 % av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla
försäkrade under 65 år eller med ett för alla
försäkrade enhetligt belopp. Det alternativ som ger
det förmånligaste utfallet för ett givet år används.
Utifrån det pensionsgrundande beloppet skall
pensionsrätt beräknas med 18,5 % av underlaget. För
dessa pensionsgrundande belopp skall en statlig
ålderspensionsavgift om 18,5 % betalas.
Ålderspensionsavgiften betalas inte av den enskilde
utan av staten och kallas för statlig
ålderspensionsavgift.

Propositionen

I propositionen anges att syftet med pensionsrätt
för barnår är att stödja den förälder i familjen som
har lägst inkomst och/eller tagit störst del av
vårdnaden av barnet. Regeringen avser att under
januari 2002 förelägga riksdagen förslag om
förbättrad barnårsrätt för adoptivföräldrar.

Under 2000 uppgick utgifterna för pensionsrätt för
barnår till 3 240 miljoner kronor. För innevarande
budgetår beräknas utgifterna till 3 276 miljoner
kronor.
Avgiftsunderlaget, på vilket en statlig
ålderspensionsavgift skall betalas, beräknas för
2002 till 18 382 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 21:7 Pensionsrätt för barnår
anvisar ett ramanslag på 3 669 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

Andra anslagsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om anslag
för barnomsorgskonto.

Motioner om anslag för barnomsorgskonto

I motion Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkandena
2 och 13 begärs införande av dels ett
barnomsorgskonto fr.o.m. den 1 januari 2002, dels
ett nytt anslag, 21:8 Barnomsorgskonto, till vilket
riksdagen anvisar 3 500 miljoner kronor för
budgetåret 2002.

I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 36
i denna del begärs att ett nytt anslag, 21:8
Barnomsorgskonto, införs till vilket riksdagen
anvisar 3 600 miljoner kronor budgetåret 2002.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Fi294
yrkande 14 i denna del liksom Bo Könberg och Johan
Persson (fp) i motion Sf387 i denna del att ett nytt
anslag, 21:8 Barnomsorgskonto, införs till vilket
riksdagen anvisar 3 400 miljoner kronor för
budgetåret 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ovan under avsnittet om
familjepolitikens inriktning avstyrkt
motionsyrkanden om att införa ett barnomsorgskonto.
Utskottet hänvisar till sitt där gjorda
ställningstagande och avstyrker därmed motionerna
Sf387 i denna del, Sf392 yrkande 36 i denna del,
Sf401 yrkandena 2 och 13 och Fi294 yrkande 14 i
denna del.

Socialavgifter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
- allmän pensionsavgift för ungdomar under 16
år,
- sänkta socialavgifter,
- avgifter för företag med säsongsanställd
personal och
- viss avgiftsbefrielse för andra föreningar
än idrottsföreningar. Jämför reservationerna
nr 51 (mp), 52 (m, c), 53 (kd) och 54 (mp).

Gällande bestämmelser

Socialförsäkringarna finansieras av allmän
pensionsavgift, socialavgifter, statlig
ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.

Allmän pensionsavgift tas ut enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift för
finansiering av försäkringen för inkomstpension och
tilläggspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i
form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Avgiften betalas av den enskilde
och beräknas på ett underlag som består av inkomst
av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
till den del summan av inkomsterna inte överstiger
8,07 förhöjda prisbasbelopp. Avgiften, som utgör 7
% av avgiftsunderlaget, är till viss del avdragsgill
vid taxeringen och till viss del medges
skattereduktion. Avgiften betalas inte av den vars
inkomster för året understiger 27 % av
prisbasbeloppet.
Den nya socialavgiftslagen (2000:980), som trädde
i kraft den 1 januari 2001, innebär främst en
lagteknisk och språklig bearbetning av de tidigare
bestämmelserna om socialavgifter samt en anpassning
till den nya socialförsäkringslagen (1999:799).
Socialavgifter utgörs av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter och tas ut för att finansiera systemen
för social trygghet.
Arbetsgivaravgifter skall i huvudsak betalas på
avgiftspliktig ersättning för arbete i Sverige. Med
arbete i Sverige avses förvärvsarbete i verksamhet
här i landet. Vissa undantag från avgiftsskyldighet
finns liksom vissa regler om avgiftsfria
ersättningar. Avgift skall t.ex. inte betalas på
ersättning till en person om ersättningen till den
personen under året understigit 1 000 kr. Vidare är
ersättning till idrottsutövare från en ideell
förening som har till huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet avgiftsfri om ersättningen
under året inte uppgått till ett halvt
prisbasbelopp.
Arbetsgivaravgifter beräknas på ett underlag som
består av lön och andra skattepliktiga förmåner som
en arbetsgivare utger till anställda. Den totala
avgiftssumman för år 2001 är 30,13 % av
avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgiften
utgör 8,80 % och ålderspensionsavgiften 10,21 %.
Egenavgifter betalas på ett underlag som består av
inkomst av annat förvärvsarbete. En egenföretagare
betalar för närvarande socialavgifter med 28,32 % av
avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift 9,53
% och ålders-pensionsavgift 10,21 %. Även
egenavgifter betalas i huvudsak på avgiftspliktig
inkomst av arbete i Sverige.
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna gäller att
en arbetsgivare varje månad får göra avdrag med 5 %
av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kr,
vilket motsvarar en lönesumma om 852 000 kr. När det
gäller beräkning av egenavgifter får avdrag göras
med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000
kr per år, vilket motsvarar ett avgiftsunderlag om
180 000 kr.
Därtill gäller att en statlig ålderspensionsavgift
tas ut enligt lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift för finansiering av
försäkringen för inkomstgrundad ålderspension och
att arbetsgivare och egenföretagare enligt lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift skall betala allmän
löneavgift med 2,69 %.

Motioner

Sänkta socialavgifter m.m.

Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m) begär i
motion Sf205 ett tillkännagivande om egenavgifter
för ungdomar under 16 år. Motionärerna anser inte
att ungdomar skall tvingas betala egenavgift utan
att få tillgodoräkna sig avgiften.

I motion Sf368 av Per Bill (m) begärs ett
tillkännagivande om en halvering av egenavgifterna
för egenföretagare.
Barbro Feltzing (mp) begär i motion Sf385 yrkande
1 ett tillkännagivande om att låta utreda
möjligheten till differentierade
sjukförsäkringsavgifter för små företag, som en del
i att kunna få ned ohälsotalet. Motionären
framhåller att småföretag har färre sjukskrivna än
större företag men betalar i förhållande till sin
storlek en högre sjukförsäkringsavgift. I samma
motion, yrkande 2, begärs ett tillkännagivande om en
utredning om lägre sjukförsäkringsavgifter för
småföretag.
I motion N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)
begärs i yrkande 13 ett tillkännagivande om sänkta
arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter. Enligt
motionärerna är arbetskraftskostnaden ofta den
största utgiften för de mindre företagen. Att sänka
avgifterna är därmed den enklaste metoden för att
sänka beskattningen för företagen. I gengäld bör
energiskatten höjas.

Företag med säsongsanställd personal

Göte Jonsson m.fl. (m) begär i motion Sk417 yrkande 6 ett
tillkännagivande om att trädgårdsnäringens
säsongsmässiga arbetskraftsförhållanden bör ses över
i en särskild utredning. Det är enligt motionärerna
svårt att klara säsongsmässiga arbetstoppar med
uteslutande svensk arbetskraft. Därför anställs i
ökande omfattning tillfällig arbetskraft från länder
utanför EU/EES-området. I flera EU-länder finns
lättnader i avgiftsuttaget för tillfälligt anställd
skördearbetskraft. I Sverige finns en avgiftsfri
lönegräns på 1 000 kr. Både denna gräns och en
särskild nedsättning av avgifterna bör enligt
motionärerna prövas.

Johnny Gylling (kd) begär i motion Sf335 yrkande 2
ett tillkännagivande om lägre arbetsgivaravgifter
för säsongsanställd personal. Kostnaden för
tillfälligt anställda är enligt motionären
betydande. Dessutom kan företag med säsongsanställda
inte utnyttja den generella nedsättningen av
arbetsgivaravgifterna på 5 %.
I motion MJ340 av Caroline Hagström m.fl. (kd)
begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om
arbetsgivaravgifter och sociala avgifter för
säsongsanställd personal. Motionärerna anser att
arbetsgivaravgifterna för säsongsanställd personal
måste minska och företag med sådan personal ges
möjlighet att utnyttja den generella nedsättningen
av arbetsgivaravgifterna på 5 %. De framhåller att
en regel om en årlig avstämning av avgifterna skulle
göra det möjligt för dessa företag att fullt ut
utnyttja nedsättningen.

Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar

Willy Söderdahl m.fl. (v) begär i motion Sf261 en
utredning av möjligheterna att ändra
skattelagstiftningen så att ideella
ungdomsorganisationer omfattas av de skatteregler
som i dag gäller för ideella föreningar inom
idrotten.

Matz Hammarström m.fl. (mp) begär i motion Kr422
yrkande 58 förslag om förändrade skatteregler inom
kulturområdet. Motionärerna framhåller att
ersättning till ledare inom idrottsföreningar inte
beskattas när arvodet är lägre än ett halvt
prisbasbelopp. Motionärerna anser att samma regler
bör införas inom hela kultursektorn.

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller allmän pensionsavgift för ungdomar
under 16 år har utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 2000/01:SfU13 (s. 31) behandlat
ett liknande motionsyrkande. Utskottet hänvisade då
till en av utskottet anordnad offentlig utfrågning
den 22 mars 2001 vid vilken framkom att regeringen
avser att i samråd med de partier som står bakom
pensionsreformen lägga fram förslag för riksdagen om
att pensionsrätt skall kunna tjänas in före 16 års
ålder. Pensionsrätt skall enligt uppgift kunna
tillgodoräknas fr.o.m. 1999. Utskottet anser att det
aviserade förslaget bör avvaktas och avstyrker
därmed motion Sf205.

När det gäller krav på sänkta egenavgifter
generellt för egenföretagare är detta något som
regelmässigt prövas i samband med det sedvanliga
budgetarbetet. Utskottet anser med hänsyn härtill
att det inte finns skäl för riksdagen att nu göra
något uttalande i denna fråga. Utskottet avstyrker
därmed motionerna Sf368 och N365 yrkande 13.
I fråga om förslaget att sänka
sjukförsäkringsavgiften för småföretag som ett led i
arbetet att få ned ohälsotalet vill utskottet erinra
om att det ovan redovisade åtgärdsprogrammet i elva
punkter för förbättrade arbetsvillkor och för hälsa
i arbetslivet bl.a. innefattar ekonomiska
drivkrafter för arbetsgivare att förebygga ohälsa.
Som nämnts diskuteras t.ex. differentierade
arbetsgivaravgifter utifrån den variation i de
anställdas ohälsa som finns hos olika arbetsgivare
eller att ge en arbetsgivare som satsar extra på sin
arbetsmiljö någon form av nedsättning av
arbetsgivaravgiften. Således pågår ett arbete med
sådan inriktning som efterlyses i motion Sf385.
Utskottet anser att regeringens arbete med
åtgärdsprogrammet bör avvaktas och avstyrker motion
Sf385.
Beträffande företag med säsongsanställd personal,
t.ex. trädgårdsnäringen, vill utskottet erinra om
sitt yttrande till finansutskottet (2001/02:SfU1y),
vari utskottet bl.a. avstyrkte ett motionsyrkande om
ökad nedsättning av socialavgifterna i Norrland.
Utskottet hänvisade till en lagrådsremiss den 4
oktober 2001 med förslag om en regional nedsättning
av socialavgifterna i stödområde A. Utskottet, som
ansåg att regeringens proposition borde avvaktas,
framhöll som sin principiella inställning att det
bör finnas ett tydligt samband mellan de
socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som
dessa avgifter skall finansiera. Utskottet framhöll
att en regional nedsättning av socialavgifter avsedd
att bl.a. stimulera småföretagandet i det aktuella
stödområdet måste betraktas som en del av
regionalpolitiken och att det därför kan
ifrågasättas om det är lämpligt att för en sådan
regional åtgärd ta i anspråk avgifter som är avsedda
att finansiera vissa preciserade sociala förmåner,
t.ex. sjukpenning och föräldrapenningförmåner.
I linje med vad nyss sagts är utskottet inte
berett att ställa sig bakom en nedsättning av
socialavgifterna i syfte att komma till rätta med
t.ex. konkurrensproblem inom en särskild bransch
eller för särskilda personalkategorier. Inte heller
är utskottet berett att föreslå en ändring av
gränsen på 1 000 kr. Utskottet konstaterar dock att
de särskilda reglerna om nedsättning av
socialavgifterna med 5 % innebär en viss lättnad
även för företag med säsongsanställd personal.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sk417
yrkande 6, Sf335 yrkande 2 och MJ340 yrkande 3.
Utskottet noterar att regeringen numera i
propositionen 2001/02:45 Sänkt mervärdesskatt på
böcker och tidsskrifter, m.m. har lämnat förslag om
en regional nedsättning av socialavgifterna i
stödområde A.
Beträffande förslaget att nedsättningen av
socialavgifterna med 5 % skall beräknas på den
årliga lönesumman har utskottet i sitt nyss nämnda
yttrande till finansutskottet avstyrkt ett liknande
motionsyrkande. Utskottet hänvisade till sitt
betänkande 2000/01:SfU5 (s. 14) vari utskottet ansåg
att bestämmelserna om månadsvis beräkning och
betalning av arbetsgivaravgifterna av administrativa
skäl inte kunde ändras. Utskottet vidhåller denna
uppfattning.
Utskottet har vid flera tillfällen haft att ta
ställning till frågan om att i avgiftshänseende
likställa ersättningar från idrottsföreningar med
ersättningar från andra ideella föreningar. I
betänkandet 2000/01:SfU5 (s. 10 ff.) lämnade
utskottet en utförlig redogörelse för bakgrunden
till den nuvarande bestämmelsen och utskottets
tidigare ställningstagande i frågan, bl.a. i samband
med behandlingen av regeringens proposition
1997/98:151 med förslag om ett reformerat
ålderspensionssystem. Utskottet ansåg att undantag
från avgiftsskyldigheten riskerar att urholka
pensionsskyddet och att det är viktigt att
upprätthålla principen om att inkomster som grundar
rätt till socialförsäkringsförmåner bör föranleda
att socialavgifter erläggs. Utskottet, som erinrade
om att undantaget från skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter hade uppkommit i första hand för
att förenkla möjligheten till avdrag i
avgiftssammanhang för idrottsutövares
kostnadsersättningar, kunde inte ställa sig bakom
ett förslag till utvidgning av undantaget. Utskottet
finner inte skäl att frångå sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker med det anförda
motionerna Sf261 och Kr422 yrkande 58.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Principerna för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/01:Sf310, 2001/01:Sf328
yrkande 5 och 2001/01:Sf403 yrkandena 7 och 9 samt
avslår motionerna 2001/01:Sf235, 2001/01:Sf245
yrkandena 1 och 2, 2001/01: Sf333 yrkande 5,
2001/01:Sf348 yrkandena 1-5 och 7, 2001/01:Sf378,
2001/01:Sf380 yrkandena 1-4, 2001/01:Sf393 yrkandena
2-6 och 9 samt 2001/01:So637 yrkande 19.

Ställningstagande

Följande principer bör vara vägledande för en reform
av socialförsäkringssystemen.

Välfärdssystemen bör byggas upp som en kombination
av frivilliga överenskommelser och offentliga system
för att uppnå väl balanserade försäkringslösningar
som ger en rimlig avvägning mellan social trygghet
och kostnaderna för denna. Ett av de viktigaste
kraven på socialförsäkringssystemen är att den
enskilde medborgaren har möjlighet att överblicka
och förutse konsekvenserna och sambanden mellan de
olika offentliga och frivilliga lösningarna. Höga
skatter under de senaste decennierna har inte gett
människor möjlighet att spara och därmed skapa
individuella försäkringslösningar. Därför måste
socialförsäkringssystemen under en överskådlig
framtid följa inkomstbortfallsprincipen.
Den främsta åtgärden som bör vidtas är att
restaurera försäkringsmässigheten i de allmänna
försäkringssystemen, vilket innebär att avgifter och
ersättningar motsvarar varandra. Sambandet mellan
avgifter och ersättningar i
socialförsäkringssystemen bör redovisas för
medborgarna på ett tydligt sätt för att öka
solidariteten med systemet och minska
överutnyttjande.
Under senare år har alltfler löntagare lönedelar
som inte omfattas av socialförsäkringssystemet. Det
innebär inte att ett inkomstbortfall över
förmånstaket 7,5 prisbasbelopp är oförsäkrat. Inom
sjukförsäkringen och på pensionsområdet har nämligen
sedan länge inkomstdelar över 7,5 prisbasbelopp
varit säkrade genom kollektivavtal. I motion Sf310
redovisas närmare vilka avtalsförmåner som finns
inom olika avtalsområden. När det gäller
avtalsförmåner vid sjukdom för lönedelar över 7,5
prisbasbelopp upp till 20 prisbasbelopp får
arbetstagaren i alla avtal utom SAF-LO-avtalet 90 %
i ersättning. I konstruktionen av trygghetssystem
behöver således inte ett val göras mellan antingen
privata eller offentliga försäkringar utan det
offentliga trygghetssystemet kan kompletteras av
avtal mellan arbetsmarknadens parter. Det
förhållandet att gruppen inkomsttagare med löner
över 7,5 prisbasbelopp vuxit under senare år
motiverar i stället en successiv förändring av
SAF-LO-avtalen. Att däremot höja taket i den
offentliga sjukförsäkringen till 10 prisbasbelopp
som regeringen aviserar kommer att skapa en rad
olika problem. För det första skulle det kräva
omförhandlingar av ett stort antal kollektivavtal
både på den offentliga och privata sektorn. För det
andra skulle ett höjt tak i sjukförsäkringen inte
korrespondera med taket i det nya pensionssystemet.
Samma takkonstruktion i pensionssystemet och
sjukförsäkringen bör eftersträvas för att undvika
nya problem vid övergång från långtidssjukskrivning,
förtidspension och därefter ålderspension. Vi anser
därför att det nuvarande taket i sjukförsäkringen
bör göras följsamt mot löneutvecklingen och liksom i
pensionssystemet indexeras med inkomstbasbeloppet i
stället för prisbasbeloppet. Detta kommer också att
underlätta en anpassning av SAF-LO-avtalen till att
även omfatta lönedelar över förmånstaket i den
allmänna sjukförsäkringen.
Den avgiftsdel som betalas över 7,5
inkomstbasbelopp skall redovisas som en skatt, och
inte avgift, i statsbudgeten. Därnäst bör avgifter
över taket avskaffas.
När ett direkt samband mellan avgifter och
ersättningsnivåer etablerats i
socialförsäkringssystemet bör det redovisas vid
sidan av statsbudgeten i enlighet med vad som sker
med det reformerade ålderspensionssystemet.
Efter den grundliga förändringen av
pensionssystemet är det nu mest angeläget att
reformera sjukpenningförsäkringen. Därvid bör också
beaktas att kombinationen lägre skatter och något
lägre ersättningar i försäkringar ökar ansvaret både
för anställda och arbetsgivare genom att det
ersätter inkomstbortfall tydligare. Lägre
ersättningsnivå i en försäkring leder
erfarenhetsmässigt till lägre utnyttjande. En
anpassning av ersättningsnivåerna bör utgöra ett
andra steg vid förbättringar av strukturen hos
försäkringar som täcker inkomstbortfall.
I ett längre perspektiv är det viktigt att också
reformera föräldraförsäkringen, som är en social
förmån och därför bör baseras på andra regler.

2. Principerna för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf245 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna 2001/02:Sf235, 2001/02:Sf310,
2001/02:Sf328 yrkande 5, 2001/02:Sf333 yrkande 5,
2001/02:Sf348 yrkandena 1-5 och 7, 2001/02:Sf378,
2001/02:Sf380 yrkandena 1-4, 2001/02:Sf393 yrkandena
2-6 och 9, 2001/02:Sf403 yrkandena 7 och 9 samt
2001/02:So637 yrkande 19.

Ställningstagande

Det behövs en total översyn av hela
socialförsäkringssystemet.

Många står utanför dagens socialförsäkringssystem.
De som inte kommit in på arbetsmarknaden har vare
sig rätt till sjukpenning, a-kassa eller
tjänstepension. Socialförsäkringssystemen är inte
anpassade till de tillfälliga och mer osäkra
anställningsformer som har blivit allt vanligare
under 1990-talet. Många utrikes födda är
diskriminerade på arbetsmarknaden. Även studenter
måste, under de perioder de står till
arbetsmarknadens förfogande, kunna få en
grundläggande ekonomisk trygghet. Samtidigt som
många står utanför de generella
transfereringssystemen så förekommer ett
överutnyttjande.
En utredning bör göra en genomgripande analys av
framtidens behov och ge förslag till nödvändiga
förändringar för att socialförsäkringarna skall
anpassas till den nya tiden.
Trygghetssystemet bör bygga på följande principer:
En grundläggande ekonomisk trygghet bör garanteras
samtidigt som personen stimuleras att klara sin egen
försörjning. En stor del av tryggheten skall ligga i
systemets konstruktion, med enkelhet, hållbarhet,
tydlighet och förutsägbarhet. Ett långsiktigt och
hållbart trygghetssystem bör skapas som ger
människor stort utrymme att påverka sin egen
livssituation. Risker som inte går att påverka måste
spridas mellan individer, så att alla människor kan
få en ekonomisk trygghet utifrån sina egna villkor.
Ett långsiktigt hållbart trygghetssystem skall
inte påverkas av hög- eller lågkonjunktur eller vara
känsligt för demografiska förändringar. Detta är
särskilt viktigt med hänsyn till den
budgetlagstiftning som reglerar nivån på de statliga
utgifterna genom utgiftstaket.
För att ett framtida ekonomiskt trygghetssystem
skall vara långsiktigt hållbart förutsätter det att
det finns en bred politisk majoritet i likhet med
den överenskommelse som ingicks i samband med
reformeringen av pensionssystemet.
Trygghetssystemet skall bygga på arbetslinjen och
ställa krav på att de som får ersättning aktivt
skall söka arbete för egen försörjning. Det måste
skapas ekonomiska incitament för båda parter och att
den nödvändiga aktiviteten sätts in i ett tidigt
skede. Genom att renodla trygghetssystemets olika
ersättningsnivåer och skapa ett enhetligt system
blir det också mer förutsägbart för såväl den
enskilde som för staten.
Alla människor skall garanteras en ekonomisk
grundtrygghet som kompletteras med en obligatorisk
inkomstbortfallsförsäkring.
Det måste också finnas en koppling mellan den
insats i form av avgifter som den enskilde betalar
in i systemet och den ersättning som man får ut när
man anlitar försäkringen.

3. Principerna för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf380 yrkandena 1-4 och
2001/02:So637 yrkande 19 samt avslår motionerna
2001/02:Sf235, 2001/02:Sf245 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sf310, 2001/02:Sf328 yrkande 5,
2001/02:Sf333 yrkande 5, 2001/02:Sf348 yrkandena 1-5
och 7, 2001/02:Sf378, 2001/02:Sf393 yrkandena 2-6
och 9 samt 2001/02:Sf403 yrkandena 7 och 9.

Ställningstagande

Försäkringsmässigheten måste upprätthållas inom
socialförsäkringarna. Det skall finnas ett direkt
samband mellan inbetalda avgifter och förmåner.

Socialförsäkringarna skall vara utformade på ett
sätt som motverkar utslagning och gynnar
rehabilitering. Det skall alltid löna sig att
arbeta. Försäkringarna skall innehålla en självrisk
som motverkar överutnyttjande och stimulerar till
arbete och till en så kort försäkringsperiod som
möjligt.
Försäkringarna skall vara autonoma och finansieras
med avgifter samt, för fördelningspolitiska inslag,
med direkta statsbidrag. Försäkringssystemen skall
huvudsakligen finansieras med egenavgifter. Detta
bidrar till att tydliggöra försäkringsmässigheten.
Genom att försäkringarna lyfts ut ur statsbudgeten
och särredovisas ökas försäkringarnas legitimitet.
Det är viktigt att taket i socialförsäkringarna
sätts så att det stora flertalet inkomsttagares
inkomster ligger under taket. En övergång till
"lönebasbelopp" betyder att förmåns- och
avgiftstaket räknas upp med standardstegringen i
samhället.
Ett socialförsäkringsskydd som byggs upp efter
dessa principer får en inbyggd följsamhet mot
samhällsekonomin av samma slag som det nya
pensionssystemet.
Missbruk och fusk undergräver stödet för den
generella välfärdspolitiken. Det är därför avgörande
för systemens fortsatta legitimitet att fusk och
missbruk beivras och att systemen utformas och
underhålls på ett sätt som underlättar detta.
Taket i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör höjas
till tio basbelopp för att så många inkomsttagare
som möjligt skall omfattas av socialförsäkringarna.
Då minskar också behovet av egna privata
försäkringar mot exempelvis sjukdom.
Det behövs en bred uppgörelse - av samma dignitet
som den stora pensionsreformen - mellan de partier
som tror på försäkringsprincipen i
välfärdspolitiken.
Dagens socialförsäkringar bör utformas som tre
riktiga försäkringar: en allmän pensionsförsäkring
(nya pensionssystemet), en allmän sjukförsäkring
(inklusive förtidspensionen) och en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Alla tre blir obligatoriska, men fristående från
statens budget. Det blir raka rör mellan avgifter
och förmåner. Försäkringarnas oberoende tryggas
genom fonder. Administrationen överlåts till
autonoma styrelser. Finansinspektionen kontrollerar
försäkringsmässigheten. Ändringar av avgifter eller
förmåner skall bara kunna ske när det är
försäkringsmässigt motiverat, aldrig för att staten
behöver pengar. Reglerna utformas så att det alltid
finns incitament att återgå till arbete, delta i
rehabilitering etc.

4. Principerna för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf393 yrkandena 2-6 och 9
samt avslår motionerna 2001/02:Sf235, 2001/02:Sf245
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sf310, 2001/02:Sf328
yrkande 5, 2001/02:Sf333 yrkande 5, 2001/02:Sf348
yrkandena 1-5 och 7, 2001/02:Sf378, 2001/02:Sf380
yrkandena 1-4, 2001/02:Sf403 yrkandena 7 och 9 samt
2001/02:So637 yrkande 19.

Ställningstagande

Den starka inriktningen på förvärvsarbete och
inkomst gör att många människor faller utanför eller
mellan stolarna i det "generella välfärdssystemet",
t.ex. arbetslösa, studenter, föräldralediga,
projektanställda, personer med sociala problem, alla
som är utan stadig inkomst. Målet med
socialförsäkringarna bör vara att ingen lämnas
utanför. Rättigheten till trygghet skall baseras på
att vi är medlemmar i samhället, inte på vår
position i arbetslivet.

Nuvarande socialförsäkringssystem bygger på
ojämlikhet. Arbetslivet är ojämlikt och
inkomstbortfallsprincipen följer denna ojämlikhet.
Lön skiljer sig fortfarande mellan kön, mellan
etnisk bakgrund, för funktionshindrade och i olika
samhällsklasser.
Vi vill därför ha ett grundtrygghetssystem med en
värdig nivå. Grundskyddet, som skall gälla
sjukförsäkring, föräldraförsäkring, pension och
arbetslöshet, delas in i ett kortvarigt - med en
viss koppling till inkomsten - och ett långvarigt.
I de kortvariga försäkringarna, upp till två år,
skall garantinivåerna vara högre än i dag och ha en
högre procentuell ersättning vid låga än vid högre
inkomster, ett s.k. "brutet tak". Den kortvariga
försäkringen är att betrakta som en omställning
efter det att man har haft ett arbete och dragit på
sig kostnader som kanske inte med kort varsel kan
minskas.
I de långvariga försäkringarna, dit även
pensionerna hör, skall ersättningen vara lika för
alla, oavsett tidigare inkomst. Det nya
pensionssystemet medför en olöslig konflikt mellan
målen om inkomstkoppling och grundtrygghet, vilket
lett till dyrbara, krångliga och svårbegripliga
lösningar.
Ett samlat grundtrygghetssystem kommer att
förenkla och effektivisera administrationen av
socialförsäkringarna.

5. Läkare utan gränser (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
motion 2001/02:Sf384.

Ställningstagande

Biståndsarbetare som arbetar för en svensk ideell
organisation kvarstår i svensk socialförsäkring
under en utlandsvistelse som kan antas vara längst
fem år. Samma socialförsäkringsskydd har däremot
inte den som arbetar åt organisationen Läkare utan
gränser. De volontärer som reser ut i fält för denna
organisation får endast en symbolisk ersättning av
organisationen för att täcka vissa kostnader, och de
arbetar under extrema förhållanden för att hjälpa
människor i största nöd. Lagstiftningen bör ses över
så att de som arbetar åt denna och liknande
organisationer får samma sociala försäkringsskydd
som volontärer från svenska organisationer.

6. Homosexuella familjeförhållanden (punkt 3)

av Ulla Hoffmann (v), Sven-Erik Sjöstrand (v) och
Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So495 yrkande 6.

Ställningstagande

I motion So495 Barnens situation i samhället anförs
att socialförsäkringslagstiftningen bör anpassas
även efter homosexuella familjeförhållanden.
Utskottet delar denna uppfattning och anser att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta
till känna.

7. Sjuklön (punkt 6)

av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-
Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad (m), Fanny Rizell (kd), Birgitta
Carlsson (c) och Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf231 samt avslår motionerna
2001/02:Sf236, 2001/02:Sf350 och 2001/02:N323
yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår mening finns det ett stort behov av att
minska företagens kostnader för sjuklön. Det är
självfallet också viktigt att minska den omfattande
sjukskrivningen. Även om sjukskrivningarna minskar
kvarstår dock det förhållandet att de mindre
företagen har ett orimligt stort ansvar för
sjuklönekostnaderna. Det finns visserligen en
försäkring mot sjuklönekostnader men premierna är
för många företag alltför höga. Ett förslag om att
minska sjuklönekostnaderna för de värst drabbade
företagen har tagits fram av den s.k. AGRA-
utredningen. Förslaget, som är tänkt att gälla
företag med en årslönesumma upp till 160
prisbasbelopp, innebär att om sjuklönekostnadens
andel av årslönekostnaden överstiger motsvarande
andel för alla arbetsgivare i riket skall ersättning
utges för den del som överstiger riksandelen jämte
socialavgifter. Ett sådant system innebär en
effektivare riskspridning och är ett bättre
alternativ till den offentliga försäkring som
företagen erbjuds i dag. Vi anser att AGRA-
utredningens förslag bör genomföras och att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta
till känna.

8. Sjuklön (punkt 6)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf236 och avslår motionerna
2001/02:Sf231, 2001/02:Sf350 samt 2001/02:N323
yrkande 4.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening viktigt att utforma ett
system som ger den enskilde arbetsgivaren möjlighet
att ta ett större ansvar för arbetsmiljö och minskad
ohälsa. Enligt vår uppfattning är en förlängd
sjuklöneperiod inte rätt metod för att åstadkomma
detta. Vi förordar i stället ett sjuklönesystem med
ett restitutionsförfarande för företag med högst tio
anställda. Ett sådant system innebär att företagen
får tillbaka inbetalt belopp via avdrag vid
upprättande av den månatliga skattedeklarationen. Vi
anser att frågan om ett sådant system bör utredas
och föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen detta till känna.

9. Sjukpenninggrundande inkomst för
egenföretagare (punkt 8)

av Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m),
Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och
Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf268, 2001/02: Sf306
yrkandena 1 och 3 samt 2001/02:N316 yrkande 1 och
avslår motionerna 2001/02:Sf265 samt 2001/02:N267
yrkande 11.

Ställningstagande

Under de första åren som egen företagare handlar det
mycket om att etablera sig på marknaden. Om
företagaren skulle bli sjuk, eller välja att bilda
familj under de första åren kan det slå mycket hårt.
Företaget befinner sig i ett känsligt
uppbyggnadsskede samtidigt som det är ett bekymmer
att ersättningen beräknas annorlunda för företagaren
än för en anställd. Det är viktigt att det finns
både en ekonomisk trygghet och en rättssäkerhet för
företagaren och det kan åstadkommas om företagaren
får förmåner på lika villkor som anställda.

Att fastställa sjukpenninggrundande inkomst för
löntagare erbjuder i regel inga svårigheter. Det
enklaste sättet att fastställa en egenföretagares
inkomst är att utgå från den taxerade inkomsten. Vad
som då inte beaktats är att lönen till en anställd
och en företagares taxerade inkomster är mycket
olika till sin natur. Om egenföretagaren blir sjuk
särskilt under en längre tid består
inkomstbortfallet av intäkter, som skall betala
såväl fasta kostnader i företaget som motsvarigheten
till lön.
En egenföretagare som redovisat hög inkomst får
som sjukpenninggrundande inkomst ändå inte räkna med
högre avlöning än vad som är skäligt för en
anställd. Skulle däremot en egenföretagare ha
taxerats för en lägre inkomst än som motsvarar
jämförelseinkomsten (en skälig inkomst vid
motsvarande anställning) skall den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas med ledning
av de tre senaste årens taxering vilket oftast leder
till att den beräknas på det lägre beloppet. Enligt
vår mening måste reglerna ändras så att
egenföretagare får en inkomsttrygghet som är
likvärdig den som gäller för löntagare.
Vi anser dessutom att regeln att en arbetstagare
skall åtnjuta inkomst av eget arbete i minst sex
månader i följd skall avskaffas. Kravet missgynnar
egenföretagare och tillfälligt anställda i de fall
uppdraget inte är tillräckligt långt.

10. Sjukpenninggrundande inkomst för studerande
(punkt 9)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf258 och 2001/02:Sf393
yrkande 7 och avslår motion 2001/02:Sf372.

Ställningstagande

Studerande är en grupp som är särskilt värd att
värna om. Studiemedelssystemet är dessvärre mycket
dåligt integrerat med främst sjukförsäkringen och
föräldraförsäkringen. De studenter som har ett
regelbundet arbete vid sidan av studierna får
sjukersättning grundad på ferieinkomsterna. För
många extraknäckande studenter är sjukpenningen dock
endast en teoretisk möjlighet. Den som arbetar
oregelbundet har mycket svårt att samla in de
arbetsgivarintyg om förvärvsarbetets omfattning som
försäkringskassan begär. Dessutom är det som
studerande inte möjligt att vara halvt sjukskriven.

Regeringen bör göra en översyn av reglerna och
återkomma till riksdagen med förslag.

11. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 11)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf403 yrkandena 3-6 och 8
samt avslår motionerna 2001/02:Sf203, 2001/02:Sf237,
2001/02:Sf253, 2001/02:Sf281, 2001/02:Sf290,
2001/02:Sf327, 2001/02: Sf329, 2001/02:Sf352 och
2001/02:Sf369.

Ställningstagande

I likhet med Sjukförsäkringsutredningen (SOU
2001:121) anser vi att långa sjukskrivningar ökar
riskerna för livslång arbetsoförmåga och vi föreslår
därför att sjukpenning skall begränsas till ett år.
Det innebär dock inte att den försäkrade inte kommer
att ha rätt till ersättning. Om nedsättningen av
arbetsförmågan kan antas bestå en avsevärd tid utges
sjukbidrag eller, om ohälsan kan antas bli
bestående, förtidspension. Från och med 2003 ersätts
sjukbidrag och förtidspension av sjuk- och
aktivitetsersättning. En begränsning av
sjukpenningen till ett år ökar drivkrafterna att
snabbt återkomma till arbetet. Vid svåra
sjukdomstillstånd kan dock farhågor för ekonomiska
problem försena tillfrisknandet. Därför behövs
regler som klart anger att svåra fall av medicinsk
rehabilitering skall berättiga till sjukersättning
även om sjukperioden varar längre än ett år. Samma
sak bör under en övergångstid gälla för patienter
som varit utsatta för förödande långa passiviserande
sjukskrivningsperioder.

Olikheter i sjuktalen tyder på att sjukskrivning
för olika smärttillstånd inte alltid står i samklang
med medicinsk vetenskap. För att dels öka
rättssäkerheten och skapa likvärdiga
försäkringsförhållanden över landet, dels underlätta
för de sjukskrivande läkarna bör sjukdomsbegreppet
preciseras så att det klart anges vad som är
försäkringsberättigad sjukdom.
Utvecklingen av de senaste årens sjukfrånvaro kan
hänföras till många olika faktorer. Bland annat är
de regionala skillnaderna stora. Vidare har kvinnor
högre sjukfrånvaro än män. Anmärkningsvärt är att
kommunalanställda kvinnor haft ett ökat ohälsotal
medan kvinnor i enskild tjänst haft sjunkande
sjuktal. Det behövs därför åtgärder för att komma
till rätta med de regionala skillnaderna i
nyttjandet av sjukpenning och för att minska den
oproportionerligt stora sjukskrivningen i den
offentliga sektorn.
För att bättre kunna använda sjukskrivningen som
medicinskt verktyg fordras utbildning i
försäkringsmedicin både av kliniskt verksamma läkare
och under läkarutbildningen. Ökade kostnader för
längre konsultationer, för ett andra expertutlåtande
och för den försäkringsmedicinska utbildningen måste
enligt vår mening accepteras. Kostnaderna för
utbildning och vidareutbildning är dock små jämfört
med effekterna av en sådan utbildning. En satsning
på försäkringsmedicinsk utbildning av läkare, som
beräknas kosta ca 50 miljoner kronor, leder på sikt
till en besparing på ca 4 miljarder kronor.
Den utbildningsmodell som använts i Sörmland
respektive i Västmanlands län har gett mycket goda
resultat. Utbildningen inriktades i första hand på
AT- och ST-läkare men bör enligt vår mening vidgas
till privatpraktiker och specialister. Utbildningen
syftar bl.a. till att förbättra sjukintygens
medicinska information och att stimulera samverkan
mellan läkaren, försäkringskassans handläggare,
försäkrings- och företagsläkare samt övrig
vårdpersonal. Det är också viktigt att läkarna har
kunskap om de fysiska och psykiska krav
arbetsplatserna ställer. Företagsläkaren har här en
viktig roll att spela.
För att få till stånd en utbyggd utbildning i
försäkringsmedicin krävs dock att en
försäkringsmedicinsk institution inrättas vid
universitet och högskolor med läkarutbildning och
adekvata forskningsresurser.

12. Samverkan och finansiell samordning
(punkt 12)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf354 yrkande 2 och bifaller
delvis motionerna 2001/02:262, 2001/02:294,
2001/02:Sf314 och 2001/02:So628 yrkande 7 samt
avslår motionerna 2001/02:Sf324 och 2001/02:So625
yrkande 4.

Ställningstagande

Med hänvisning till vad som anges i utskottets
betänkande om samverkan och finansiell samordning
föreslår vi ett tillkännagivande om att regeringen
under våren 2002 skall återkomma med förslag om en
samordning som omfattar socialförsäkringen, hälso-
och sjukvården, socialtjänsten och
arbetsmarknadsmyndigheterna. Eftersom det är mycket
viktigt att länsarbetsnämnden deltar i den
finansiella samordningen är Kristdemokraternas krav
härom i motion Sf354 yrkande 2 tillgodosett i denna
del.

Vi föreslår emellertid ny
rehabiliteringsorganisation enligt Gerhard Larssons
modell (SOU 2000:78) som innebär att
samverkansfrågorna får lösas i särskild ordning i
samband med att en ny organisation införs. Den nya
och kraftfullare rollen för försäkringsgivaren som
vi föreslår innebär dock inte att övriga huvudmän
får ett mindre ansvar. Snarare kan en stark
försäkringsgivare bli en bra samordningspart som
tillsammans med övriga aktörer kan hitta effektiva
samverkansmodeller utifrån lokala förutsättningar.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

13. Samverkan och finansiell samordning
(punkt 12)

av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So625 yrkande 4 och
2001/02:So628 yrkande 7 samt avslår motionerna
2001/02:Sf262, 2001/02:Sf294, 2001/02:Sf314,
2001/02:Sf324 och 2001/02:Sf354 yrkande 2.

Ställningstagande

Under åren 1993-1997 genomfördes försök i några
kommuner med s.k. finansiell samordning mellan
försäkringskassan och hälso- och sjukvården
(Finsam). Finsamförsöken tillät försäkringskassorna
att disponera upp till 10 % av utgifterna i
försöksområdet för sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning
för olika vårdinsatser. För snart fem år sedan
redovisade Socialstyrelsen och RFV en mycket positiv
utvärdering av försöken. Besparingarna var större än
vad t.o.m. entusiasterna hade vågat hoppas på.
Tyvärr avbröts försöken och i stället presenterade
regeringen en mycket mindre långtgående modell,
Frisam, som inte har något inslag av finansiell
samordning. I samband med regeringens Nationell
handlingsplan för hälso- och sjukvården hösten 2000
nåddes emellertid en uppgörelse med regeringen bl.a.
om att fr.o.m. 2002 tillåta finansiell samordning i
hela landet. I regeringens budgetproposition finns
emellertid ingenting som liknar uppgörelsen med
regeringen. Detta är beklagligt eftersom en friare
användning av försäkringspengar skulle kunna minska
lidande och spara pengar. Köerna till vård och
behandling och bristande rehabilitering kostar
försäkringskassan pengar i form av sjukpenning och i
värsta fall onödiga förtidspensioner. Finansiell
samordning mellan försäkringskassan och hälso- och
sjukvården kan ändra på detta.

14. Kvinnors rehabilitering (punkt 13)

av Rose-Marie Frebran (kd), Fanny Rizell (kd) och
Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf213 och 2001/02:So626
yrkande 5 samt avslår motion 2001/02:Sf402 yrkande
4.

Ställningstagande

De senaste årens ekonomiska åtstramningar inom
vården, omsorgen och skolan har speciellt drabbat
kvinnorna. Förslitningsskador, som kvinnor oftast
drabbas av, blir sällan godkända som arbetsskada.
Studier visar också att kvinnor får vänta längre på
rehabiliteringsinsatser än män. Dessutom får de
rehabilitering under en kortare tid och till ett
lägre pris. Därtill har kvinnornas långa
sjukfrånvaro har ökat dramatiskt. Fram till 1980-
talets början hade kvinnor lägre
sjukskrivningsfrekvens än män. I dag är antalet
kvinnor med en sjukskrivning längre än 30 dagar
nästan dubbelt så många som männen. En stor del av
orsakerna till de höga sjukskrivningstalen för
kvinnor ligger i den starkt könsuppdelade
arbetsmarknaden Samtidigt har försäkringskassans
resurser dragits ned med 25 % under de senaste fem
åren. En större samordning med
arbetsmarknadsmyndigheterna måste ske så att byte av
arbetsuppgifter underlättas. Vidare måste
försäkringskassans organisation ses över så att
resurserna räcker till både för att hantera de allt
längre sjukskrivningsperioderna och för att klara
rehabiliteringsarbetet. Rätt till likartad
ersättning och rehabilitering borde vara en
självklarhet liksom att rehabilitering sätts in
tidigare än som sker i dag.

15. Kvinnors rehabilitering (punkt 13)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf402 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2001/02:Sf213 och 2001/02:So626 yrkande
5.

Ställningstagande

Sjukförsäkringen är en viktig del av skyddet i
händelse av att en person drabbas av sjukdom. Detta
skydd borde utgå från att kvinnor och män har olika
livs- och arbetsvillkor och därmed också olika
behov. Kvinnors sjukfrånvaro är t.ex. högre än mäns.
Kvinnor anställda inom kommuner och landsting har en
väsentligt högre sjukfrånvaro än andra kvinnor. Inom
kommun och landsting är 80 % av de anställda
kvinnor. Sjukpenningkostnaderna har ökat kraftigt
sedan 1998 och prognoserna tyder på att denna
utveckling fortsätter. Mot bakgrund av vad nu
anförts finns det ett behov av att bättre analysera
de faktorer som styr utgifterna och då framför allt
ur ett genderperspektiv.

16. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 14)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf328 yrkandena 4 och 6 samt
avslår motionerna 2001/02:Sf234, 2001/02:Sf337,
2001/02:So240 yrkande 7, 2001/02:So303 yrkandena
24-27, 2001/02: A220 yrkande 1, 2001/02:A246 yrkande
7 och 2001/02:A247 yrkandena 1, 2, 4 och 5.

Ställningstagande

Den tidsgräns som finns i dag - åtta veckor - för
arbetsgivare att ta fram en rehabiliteringsplan kan
vara dåligt anpassad för det enskilda fallet.
Gränsen kan i det enskilda fallet vara antingen för
lång eller för kort och vi menar att det i stället
bör föreskrivas att förslag på
rehabiliteringsåtgärder skall lämnas inom rimlig tid
med hänsyn tagen till bl.a. medicinska och
arbetsmässiga skäl. Vidare anser vi att sambandet
mellan avgifter och ersättningsnivåer i
rehabiliteringspenningen måste tydliggöras för
medborgarna och att privata vårdentreprenörer som
bedriver rehabiliteringsverksamhet bör uppmuntras i
syfte att reducera köerna till rehabilitering.

17. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 14)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:A246 yrkande 7 samt avslår
motionerna 2001/02:Sf234, 2001/02:Sf328 yrkandena 4
och 6, 2001/02:Sf337, 2001/02:So240 yrkande 7,
2001/02:So303 yrkandena 24-27, 2001/02:A220 yrkande
1 och 2001/02:A247 yrkandena 1, 2, 4 och 5.

Ställningstagande

Den nuvarande tendensen med allt fler långa
sjukskrivningar visar att det tar alltför lång tid
från insjuknandet till dess att
rehabiliteringsåtgärder sätts in. Den situation som
råder med långa köer på många vårdinstitutioner
spolierar människors möjligheter till ett snabbt
återhämtande. Rehabiliteringstiden förlängs
väsentligt ju längre patienten får vänta på vård.
Trots att antalet långtidssjukskrivningar över 30
dagar har fördubblats de senaste fyra åren är
antalet rehabiliteringsinsatser oförändrade. Enligt
vår uppfattning behövs fler platser och mer resurser
inom vården.

18. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 14)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So240 yrkande 7,
2001/02:So303 yrkandena 24-27 och 2001/02:A247
yrkandena 1, 2, 4 och 5 samt avslår motionerna
2001/02:Sf234, 2001/02:Sf328 yrkandena 4 och 6,
2001/02:Sf337, 2001/02:A220 yrkande 1 och
2001/02:A246 yrkande 7.

Ställningstagande

Det är viktigt att rehabiliteringsinsatser ges högre
prioritet och dessutom kommer i gång i ett så tidigt
skede som möjligt. Försäkringskassorna bör därför få
tydliga direktiv att arbeta med rehabilitering. Den
nuvarande uppdelningen av olika myndigheter och
skilda sektorer försvårar för en effektiv
rehabiliteringsverksamhet. På sikt är det rimligt
att myndigheterna samordnas så att den enskilde får
en handläggare att hålla kontakt med, oberoende av
vilken sektor som är huvudfinansiär.

Den enskilde har rätt till sjukpenning men små
möjligheter att påverka val av aktiva insatser som
finansieras med allmänna medel. För att den
enskildes rätt skall stärkas bör en
rehabiliteringsgaranti införas som innebär en
växling från sjukpenning till
rehabiliteringsersättning senast efter tre månaders
sjukskrivning. En växling från passivt stöd till
aktiva insatser innebär ökade möjligheter för den
enskilde att påverka. Den som inte är beredd att
medverka i rehabilitering bör dock få lägre
sjukersättning. Den nuvarande ettårsgränsen för
rehabiliteringsersättning bör samtidigt tas bort.
Rehabiliteringsinsatserna skall inte vara beroende
av ålder, kön, funktionshinder eller var personen
bor. Det är också av yttersta vikt att individen i
rehabiliteringsprocessen får en individuell
behandlingsplan genom lagfästa rättigheter.
Vidare är det viktigt att öka kunskapen om
sjukfrånvaron. En kartläggning behövs därför av
vilka faktorer som bidrar till skillnader i ökningen
av sjukfrånvaro mellan olika regioner liksom vilka
faktorer som bidrar till att vissa yrkesgrupper och
regioner är mer långtidsfriska än andra. Vidare
behöver man utreda kriterierna för en god
arbetsmiljö, möjligheterna för företag som uppfyller
dessa att få nedsättning av arbetsgivaravgifter och
förutsättningarna för att ge alternativa aktörer
möjlighet att administrera arbetsskade- och
sjukförsäkringen.

19. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 14)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:A220 yrkande 1 och avslår
motionerna 2001/02:Sf234, 2001/02:Sf328 yrkandena 4
och 6, 2001/02:Sf337, 2001/02:So240 yrkande 7,
2001/02:So303 yrkandena 24-27, 2001/02:A246 yrkande
7 och 2001/02:A247 yrkandena 1, 2, 4 och 5.

Ställningstagande

Arbetsgivare behandlar i många fall sin personal som
om de vore utbytbara maskindelar. De delar som
förbrukats tar företagen inte ansvar för. Det är
inte rimligt att detta förhållande får fortgå.
Regeringen bör därför utreda hur företagen kan göras
ansvariga, eventuellt ekonomiskt belastas, när
sjukfrånvaron i företaget når oacceptabla nivåer.

20. Förtidspensionsfrågor (punkt 15)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf395 yrkande 14 och avslår
motion 2001/02:Sf272.

Ställningstagande

Det finns behov av att utreda om och i så fall på
vilka villkor en beviljad förtidspension skall kunna
omprövas. Regeringens förslag att
förtidspensionerade på goda villkor skulle kunna
pröva att återgå till arbetslivet har inte slagit
väl ut. Detta misslyckande får dock inte innebära
att ambitionen att uppmuntra förtidspensionärer att
återgå i arbete ges upp. Diskussionen får emellertid
inte begränsas till nya förtidspensioner utan måste
också beröra redan beviljade förtidspensioner.

21. Handikappersättning (punkt 16)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf220 samt avslår motionerna
2001/02:Sf302, 2001/02:Sf312 och 2001/02:Sf316.

Ställningstagande

Handikappersättning kan ges till den som för
avsevärd tid före 65 års ålder har fått nedsatt
funktionsförmåga. Merkostnaderna för en
funktionsnedsättning som uppkommer efter 65 års
ålder är dock inte mindre än om samma typ av
funktionsnedsättning uppstår innan denna
åldersgräns. Inte heller beror alla
funktionsnedsättningar som uppkommer efter 65 år på
åldrande. Det borde därför vara en självklarhet att
handikappersättning utbetalas oavsett när i livet
funktionsnedsättningen inträffar. Regeringen bör
därför se över lagstiftningen i syfte att möjliggöra
också för personer över 65 år att få
handikappersättning.

22. Försäkringsläkare (punkt 17)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf367 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2001/02:Sf273 och 2001/02:Sf396 yrkandena
1-3 samt 6.

Ställningstagande

Systemet med försäkringsläkare innebär att en till
försäkringskassan knuten försäkringsläkare granskar
intyget från den sjukskrivande läkaren, varefter
försäkringskassans handläggare med hjälp av
försäkringsläkarens bedömning avgör rätten till
sjukpenning. Försäkringsläkarna, som deltar i
beslutsprocesser som omfattar mångmiljardbelopp, har
förhållandevis skiftande bakgrund. Det borde därför
vara ett naturligt krav att försäkringsläkarna har
någon form av utbildning inom försäkringsmedicin
samt att kvalifikationskraven är likvärdiga över
hela landet. Vi anser således att det bör finnas
nationellt tillämpade kriterier och rekommendationer
vid nyanställning av försäkringsläkare.

23. Försäkringsläkare (punkt 17)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf396 yrkandena 1-3 och 6 samt
bifaller delvis motion 2001/02:Sf273 och avslår
motion 2001/02:Sf367 yrkande 2.

Ställningstagande

En stor del av kritiken mot systemet med
försäkringsläkare riktar in sig på att
försäkringsläkarnas yttranden ofta strider mot
vetenskap och beprövad erfarenhet. Enligt vår
uppfattning måste försäkringsläkarna tillförsäkras
en kontinuerlig och uppdaterad vidareutbildning.

En annan kritik är att försäkringsläkarna inte
står under tillsyn av någon myndighet. Som anställda
och uppdragstagare hos försäkringskassan utvecklar
försäkringsläkarna lätt ett arbetssätt som innebär
att de ensidigt företräder kassan. Förhållandet
förstärks genom att vederbörande när han eller hon
utövar funktionen som försäkringsläkare inte är
underställd Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet.
Inte heller kan försäkringsläkaren i denna sin
egenskap ställas till ansvar enligt lagen (1994:954)
om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens
område. Som rådgivare till försäkringskassor är
försäkringsläkarna inte heller ansvariga för sina
bedömningar inför JO. Läkarna kan alltså göra
bedömningar mycket fritt och godtyckligt, utan att
dessa kan bli föremål för sedvanlig vetenskaplig
värdering, kritik eller ansvar. Detta är en brist i
systemet som inte är acceptabel.
Det är två delvis motstridiga uppfattningar som
utkristalliserar sig i debatten kring
försäkringsläkarens uppgifter. Vissa anser att
bristerna finns hos försäkringsläkarna, som man
menar skriver yttranden som är under all kritik och
går emot vetenskap och beprövad erfarenhet. Andra
däremot menar att försäkringsläkarna är utlämnade åt
att tolka de behandlande läkarnas intyg och
utlåtanden. Om intygen är undermåligt skrivna blir
försäkringsläkarens bedömning mer osäker. Oavsett
hur det förhåller sig är situationen
otillfredsställande. Av det skälet bör regeringen
tillsätta en utredning som ser över de problem som
finns inom det försäkringsmedicinska området och
lämnar förslag på en reformering av systemet.

24. Dröjsmålsränta m.m. (punkt 18)

av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Gustaf
von Essen (m), Göran Lindblad (m) och Margareta
Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf202 och 2001/02:Sf210
yrkande 1 och avslår motion 2001/02:Sf210 yrkande 2.

Ställningstagande

Försäkringskassan har sedan år 1994 rätt att ta ut
dröjsmålsränta på de belopp som en person är skyldig
att återbetala till kassan. Därmed borde även de
personer som drabbats av försäkringskassans
försenade eller felaktiga hantering erhålla
dröjsmålsränta. Försenas ett beslut om utbetalning
beroende på förhållanden som mottagaren inte kan
råda över bör dröjsmålsränta utbetalas. Om ett
beslut om avslag i ett ärende överklagas och ändras
helt eller delvis till den klagandes fördel bör
dröjsmålsränta utges från den dag då avslagsbeslutet
fattades av försäkringskassan. En sådan ordning
skulle också tydliggöra kostnaden för långsam
handläggning och bidra till att förkorta
försäkringskassans handläggningstider.

25. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 19)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf229 och avslår motionerna
2001/02:Sf227, 2001/02:Sf240, 2001/02:Sf241,
2001/02:Sf347 och 2001/02:Sf395 yrkande 12.

Ställningstagande

Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller
att delårsrapport för de första sex månaderna skall
upprättas och lämnas till RFV. Vidare skall
delårsrapporten skrivas under av samtliga
styrelseledamöter och direktören. I praktiken
innebär detta att delårsrapporten skall föreligga
för undertecknande mitt under semestertiden.
Beslutad delårsrapport skall vara RFV till handa i
början av augusti. Detta medför en hel del praktiska
problem och innebär kostnader inte bara för
försäkringskassan utan inte sällan även för enskilda
styrelseledamöter. Enligt vår mening bör det vara
fullt tillräckligt om delårsrapporten skrivs under
av styrelsens presidium och försäkringskassans
direktör.

26. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 19)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf240 och avslår motionerna
2001/02:Sf227, 2001/02:Sf229, 2001/02:Sf241,
2001/02:Sf347 och 2001/02:Sf395 yrkande 12.

Ställningstagande

Försäkringskassorna samlar in uppgifter om var och
en som utnyttjar socialförsäkringen bl.a. vad gäller
sjukdom och, vid skada, händelseförlopp. Denna
information har ett stort värde i och med att den
tydligt visar sjukdomstrender i vårt land.
Uppgifterna som försäkringskassan får av de
försäkrade borde vara en stor tillgång i forskning
och utveckling av såväl socialförsäkringen som inom
sjukvård och förebyggande hälsovård. Beklagligt nog
finns det med dagens lagstiftning ingen möjlighet
att sammanställa denna kunskap. Vi anser att
regeringen bör få i uppdrag att utreda och återkomma
med förslag om hur kunskapen inom försäkringskassan
skall kunna tas till vara bl.a. i det förebyggande
arbetet.

27. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 19)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf227 och avslår motionerna
2001/02:Sf229, 2001/02:Sf240, 2001/02:Sf241,
2001/02:Sf347 och 2001/02:Sf395 yrkande 12.

Ställningstagande

Arbetsbelastningen i butiker och banker är mycket
intensiv sista veckan i varje månad när alla får sin
lön och det samtidigt sker utbetalningar i form av
barnbidrag och pensioner. För att få en jämnare
fördelning av inköpen över månaden och minimera rån-
och överfallsrisker bör regeringen överväga att
ändra utbetalningsdagarna av statliga ersättningar
så att dessa inte sammanfaller med de vanligaste
löneutbetalningsdagarna i slutet av månaden.

28. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 19)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf395 yrkande 12 och avslår
motionerna 2001/02:Sf227, 2001/02:Sf229,
2001/02:Sf240, 2001/02:Sf241 och 2001/02:Sf347.

Ställningstagande

De försäkringsmedicinska centra som finns i dag bör
kompletteras med kompetens för arbetslivsområdet. På
ett sådant utredningscentrum skall samtliga
sjukskrivna kunna genomgå en utredning så snart
behovet konstaterats. Genom en komplettering med
arbetslivskompetens får den sjukskrivne en snabb
bedömning av sin eventuella funktionsnedsättning och
får samtidigt möjlighet till en snabb eller långsam
återkomst till arbetslivet.

29. Änkepension (punkt 23)

av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-
Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad (m), Fanny Rizell (kd) och Margareta
Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Sf39 yrkande 1,
2000/01:Sf40 yrkande 2, 2001/02:Sf201,
2001/02:Sf206, 2001/02:Sf209, 2001/02:Sf219,
2001/02:Sf239, 2001/02:Sf276, 2001/02:Sf291,
2001/02: Sf303, 2001/02:Sf313, 2001/02:Sf331 och
2001/02:A228 yrkande 2.

Ställningstagande

Änkepensionen infördes för att ge änkorna garantier
för ekonomisk trygghet vid makens frånfälle. Det
förelåg en tydlig överenskommelse om att änkor
skulle erhålla änkepension till den månad de fyllde
65 år. Riksdagsmajoriteten bröt detta löfte genom
sitt beslut i december 1996 som innebar att
änkepensionens folkpensionsdel i fortsättningen
skulle inkomstprövas. Genom beslutet har inte enbart
enskilda människors ekonomiska planering slagits i
spillror utan förtroendet för staten som garant för
tryggheten har också skadats. Många änkor har genom
detta förfarande gått miste om stora belopp varje
månad.

I socialförsäkringsutskottets betänkande
(1999/2000:SfU13) konstateras under utskottets
bedömning att frågan om änkepension bereds inom
Regeringskansliet och att regeringen ämnar återkomma
i frågan. Detta har dock inte skett varken i
proposition 2000/01:140 Reformerade regler för
bostadstillägg till pensionärer m.fl. eller i
föreliggande proposition, mer än vad som avser
bostadstilläggets påverkan på änkepensionerna. Vi
begär att regeringen skyndsamt lägger fram ett
förslag om att avskaffa inkomstprövningen av
änkepensionen. Det anförda bör ges regeringen till
känna.

30. Bostadstillägg vid särskilt boende
(punkt 25)

av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-
Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad (m), Fanny Rizell (kd) och Margareta
Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf308 yrkande 3.

Ställningstagande

Bostadstillägg utges för kostnaden för den
permanenta bostaden. Principen att jämställa boende
i tvåbäddsrum med egen lägenhet är enligt vår mening
inte hållbar. Bostadstillägget riskerar därmed att
bli ett kommunalt bidrag och inte ett grundskydd för
pensionärer. Detta kan i sin tur bidra till att
mindre lämpliga vårdmiljöer permanentas. Vi anser
att regeringen bör återkomma snarast, dock senast
inom två år, med en redogörelse för utvecklingen av
boendestrukturen i särskilt boende med särskild
tonvikt på tvåbäddsrum. Det anförda bör ges
regeringen till känna.

31. Alternativ egen bostad inom
bostadstillägget (punkt 26)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf308 yrkande 4.

Ställningstagande

Förmögenhet nedlagd i den egna permanentbostaden
skall inte beaktas vid beräkningen av årsinkomsten
inom bostadstillägget. Tidigare gällde detta också
fritidsfastighet. Vi anser att det bör vara den
enskildes ensak om han eller hon väljer att bo i
hyreslägenhet kombinerad med fritidsfastighet, i ett
permanent småhus eller i bostadsrätt. Reglerna bör
därför ändras så att vid beräkningen av årsinkomsten
avdrag kan göras för förmögenhet nedlagd i
alternativt egen nyttjad bostad. Dock bör endast ett
avdrag få göras för ett alternativ vid samma
tillfälle. Det anförda bör ges regeringen till
känna.

32. Kvinnors beroende av bostadstillägg
(punkt 27)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf332 yrkande 9.

Ställningstagande

När det gäller låginkomstpensionärer med BTP är det
viktigt att följa utvecklingen av andelen BTP-
mottagare bland män respektive kvinnor. Enligt
diagram i budgetpropositionen uppbar 1991 39 % av
kvinnorna och 16 % av männen BTP. Tio år senare
uppbar 31 % av kvinnorna och 9 % av männen BTP.
Utvecklingen i detta avseende måste följas noggrant.
Speciellt viktigt är det att följa och analysera
varför det går så sakta för kvinnorna att minska
sitt beroende av BTP, trots att förvärvsfrekvensen
har ökat bland kvinnor. Det anförda bör ges
regeringen till känna.

33. Framtida ersättningsnivå inom
bostadstillägget (punkt 28)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf332 yrkande 10.

Ställningstagande

Det framtida inriktningsmålet inom bostadstillägget
bör vara att ersättningsnivån skall uppgå till 95 %
av den enligt reglerna godtagna bostadskostnaden.
Detta kommer framför allt att gynna kvinnor eftersom
de är den största gruppen BTP-mottagare. Det anförda
bör ges regeringen till känna.

34. Barnomsorgskonto (punkt 30)

av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-
Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad (m), Fanny Rizell (kd), Birgitta
Carlsson (c) och Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf238, 2001/02:Sf390
yrkande 2, 2001/02:Sf392 yrkandena 26, 27 och 32,
2001/02:Sf397 yrkande 2, 2001/02:Sk288 yrkande 16,
2001/02:L370 yrkande 1, 2001/02:So304 yrkande 5,
2001/02:So637 yrkandena 2 och 17, 2001/02:Ub329,
2001/02:Ub548 yrkande 10, 2001/02:A228 yrkande 8 och
2001/02:A229 yrkande 18.

Ställningstagande

Nuvarande system har såväl valfrihets- som
fördelningsbrister varför vi vill ha en
familjepolitisk reform, där man skapar ekonomiska
och praktiska förutsättningar för val mellan olika
flexibla barnomsorgsformer.

Familjepolitiken skall enligt vår mening bygga på
principerna om valfrihet, flexibilitet och rättvisa.
Alla föräldrar måste ges bättre möjligheter att
förena familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det är
av avgörande betydelse för både kvinnor och män.
Detta kräver enligt vår mening att föräldrarnas
valfrihet ökar och att utrymme skapas för en
mångfald barnomsorgsformer. Genom våra förslag
lägger vi en grund för att familjerna skall få lika
möjligheter, men lösningarna behöver inte vara
likadana. Vi anser att ett barnomsorgskonto som
omfattar alla barn i förskoleåldern bör införas
fr.o.m. 2002. Som ett första steg införs ett
barnomsorgskonto på 40 000 kr per barn. Maximalt
20 000 kr per barn skall få tas ut per år. Vidare
skall styrkta barnomsorgskostnader vara avdragsgilla
i den kommunala beskattningen. Rätten till avdrag
skall gälla för samtliga barnomsorgskostnader
oavsett tillsynsform, och avdrag skall få göras med
maximalt 50 000 kr per barn och år. Avdragsrätten
skall kunna utnyttjas under hela förskoleperioden.
Vi anser att barnomsorgskontot ger föräldrarna
möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid
eller stanna hemma under en del av barnens uppväxt.

35. Familjepolitikens inriktning i övrigt
(punkt 31)

av Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd),
Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m), Fanny
Rizell (kd) och Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf222 yrkande 1 och
2001/02:Sf392 yrkandena 1, 2, 7, 8, 19, 20 och 25
samt avslår motionerna 2001/02:Sf222 yrkande 4,
2001/02:Sf275, 2001/02:Sf278 yrkandena 1, 2 och 4,
2001/02:Sf338, 2001/02:So496 yrkande 1 och
2001/02:A229 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi anser att familjen har en oersättlig ställning
och uppgift i samhället och att familjepolitiken
utgör basen för hela samhällsbygget.
Familjepolitikens utformning måste ge
förutsättningar för föräldrar att tillbringa mer tid
med barnen och genom politiska beslut och
attitydbildning måste föräldrarollen uppvärderas.
Enligt vår mening bör man ta hänsyn till
föräldrarnas önskemål om att få mer tid för barnen.
Subsidiaritetsprincipen bör vara utgångspunkten för
familjepolitiken. Därmed bör så många beslut som
möjligt fattas av familjen själv, och stat och
kommun bör underlätta för och inte styra familjerna.
Vi anser att hemarbetet måste uppvärderas och
begreppet barnomsorg innefatta även föräldrarnas
omsorg i det egna hemmet. I dag ger det arbete som
utförs utanför den etablerade arbetsmarknaden låg
grundtrygghet och registreras inte i den ekonomiska
statistiken. Enligt vår mening leder dagens riktade
subventioner till att bara de mest välbeställda kan
välja den barnomsorg som passar bäst.

36. Utbyggd föräldraförsäkring (punkt 33)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So495 yrkandena 1-3 och
2001/02:A392 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi ser en utbyggd föräldraförsäkring som mycket
viktig. Det ger barn och föräldrar möjlighet att
verkligen knyta an till varandra, framför allt under
den viktiga första tiden. Därför bör
föräldrapenningen förlängas till 15 månader. Det är
emellertid inte bara under barnets tidiga levnadsår
som föräldrar behövs utan också under skoltiden.
Därför anser vi att föräldrapenningen skall kunna
tas ut till dess barnet fyller 12 år. Vidare anser
vi att föräldrarna bör få rätt till hel eller
partiell ledighet utan lön till dess barnet är tolv
år.

37. Överlåtelse av föräldrapenning m.m. till
annan (punkt 34)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf397 yrkande 5 och
2001/02:A229 yrkande 19 samt avslår motion
2001/02:Sf304.

Ställningstagande

Föräldraförsäkringen bör enligt vår mening göras mer
flexibel. Det är en nackdel att föräldrapenning
endast får tas ut när föräldern är hemma och avstår
från arbete. Ett sådant krav gör försäkringen
styrande och oflexibel. Vi anser att en
överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning bör införas.
Exempelvis bör det vara möjligt att använda
föräldrapenning för att betala någon för
barntillsynen.

38. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln
(punkt 35)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf349 yrkandena 2 och 3 samt
avslår motionerna 2001/02:Sf226, 2001/02:Sf274 och
2001/02:Sf366.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör dels "240-dagarsregeln" tas
bort, dels bör båda föräldrarnas
sjukpenninggrundande inkomst skyddas under fyra år
från barnets födelse. Vidare anser vi att regeringen
skall tillsätta en utredning som ser över regeln om
att den sjukpenninggrundande inkomsten skall
fastställas med hänsyn till inkomst för arbete som
beräknas pågå under minst sex månader eller som är
årligen återkommande. Detta för att underlätta ett
inträde i föräldraförsäkringen för arbetstagare med
korta och osäkra anställningsförhållanden. Vi anser
att regeringen så snart det statsfinansiella läget
tillåter bör återkomma med förslag till ändring av
föräldraförsäkringen.

39. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln
(punkt 35)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf226 och avslår motionerna
2001/02:Sf274, 2001/02:Sf349 yrkandena 2 och 3 samt
2001/02: Sf366.

Ställningstagande

För att inte kvinnor av ekonomiska skäl skall
tvingas att föda barn med för korta mellanrum anser
vi att den föräldrapenninggrundande inkomsten bör
kunna sparas i tre år.

40. Fördelningen mellan föräldrarna (punkt 36)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf222 yrkande 2,
2001/02:Sf249 yrkande 2 och 2001/02:Sf250 samt
avslår motionerna 2001/02:Sf286 och 2001/02:Sf349
yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Vi anser att det krävs en ökad valfrihet och
jämställdhet i föräldraförsäkringen. Föräldrar skall
själva kunna avgöra vem av dem som skall ta ut
föräldrapenning. Särskilda mamma/pappamånader bör
därmed enligt vår mening avskaffas.

41. Fördelningen mellan föräldrarna (punkt 36)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf349 yrkandena 1 och 4 samt
avslår motionerna 2001/02:Sf222 yrkande 2,
2001/02:Sf249 yrkande 2, 2001/02:Sf250 och
2001/02:Sf286.

Ställningstagande

En utredning bör tillsättas som utifrån ett
feministiskt perspektiv prövar mer genomgripande
förändringar inom föräldraförsäkringen i syfte att
utjämna vårdnadsansvaret mellan föräldrarna för
barnets skull. Vi anser att socialförsäkringens
administration bör bidra till att öka mäns
föräldraledighet genom att RFV och
försäkringskassorna prioriterar detta mål.

42. Pappamånad i efterhand (punkt 37)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf224 yrkande 2.

Ställningstagande

Pappor som först efter ett antal år får reda på att
de är pappor kan förmodligen i praktiken ha förlorat
möjligheten att utnyttja pappamånaden i
föräldraförsäkringen.

Vi anser att den "nyblivne" pappan borde få rätt
till en pappamånad inom föräldraförsäkringen i syfte
att etablera en god kontakt med barnet. Barnet måste
ha en ovillkorlig rätt till bästa möjliga start med
den "nya" pappan.
Möjligheten till en pappamånad i dessa fall bör
ses över i samband med arbetet med den aviserade
familjepolitiska propositionen.

43. Prematura barn (punkt 39)

av Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v) och Fanny Rizell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf223 och avslår motion
2001/02:Sf359.

Ställningstagande

Enligt vår mening krävs en översyn av möjligheten
att utöka föräldraledigheten för föräldrar till
prematurbarn födda före den 28:e veckan. Vi anser
att en förlängning av tiden med föräldrapenning är
motiverad mot bakgrund av den förlängda
spädbarnstiden i dessa fall.

44. Tillfällig föräldrapenning (punkt 40)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf392 yrkande 31 och avslår
motion 2001/02:Sf267.

Ställningstagande

Den tillfälliga föräldrapenningen är en ersättning
som man kan få t.ex. när barnet är sjukt. Familjer
som har barn som är sjuka ofta eller en längre tid
kan få det svårt rent ekonomiskt. För en
ensamstående kan situationen dessutom bli än mer
bekymmersam. Vidare anser vi att regeringen bör
utreda hur systemet med tillfällig föräldrapenning
fungerar för familjer med barn som är sjuka ofta
eller under lång tid.

45. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare (punkt 41)

av Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-
Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad (m), Fanny Rizell (kd), Birgitta
Carlsson (c) och Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 45. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf232 och 2001/02:Sf306
yrkande 2.

Ställningstagande

I många sammanhang brukar det sägas att
lagstiftningen bör underlätta företagande. Ändå
finns det fortfarande områden där företagare har
sämre villkor än anställda. Ett exempel på sämre
villkor för företagare är reglerna om rätt till
ersättning när föräldern måste avstå från arbete för
att ta hand om sjuka barn.

För den som driver sitt företag i en enskild firma
eller i ett handelsbolag, egenföretagare, beräknas
den tillfälliga föräldrapenningen så att
årsinkomsten fördelas på årets alla dagar, inte bara
på de dagar då egenföretagaren skulle ha arbetat.
Ersättning betalas ut bara för dagar då man skulle
ha arbetat, inte för helger eller andra lediga
dagar. För den som är anställd beräknas den
tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten
fördelas på årsarbetstiden. Även den som driver sitt
företag i ett aktiebolag räknas som anställd och
omfattas alltså av samma regler som andra anställda.
Ersättning betalas också här ut i förhållande till
den tid man skulle ha arbetat.
Vi anser att egenföretagare diskrimineras genom de
olika beräkningsreglerna. Det är helt enkelt dyrare
för dem att vara hemma och ta hand om barn än det är
för anställda.
Det finns enligt vår mening på grund av en rad
orsaker behov av att skapa regler i
föräldraförsäkringen som ger egenföretagare rätt
till ersättning vid tillfällig föräldraledighet på
samma villkor som anställda.

46. Samarbetsavtal (punkt 43)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf392 yrkande 6.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening viktigt att ge stöd och
hjälp för att om möjligt kunna undvika en skilsmässa
eller separation. Vi anser därför att dagens
samarbetsavtal bör utvecklas ytterligare.

47. Underhållsstöd (punkt 45)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 47. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf247 och avslår motionerna
2000/01:L438, 2001/02:Sf215, 2001/02:Sf218 yrkande
2, 2001/02:Sf374 och 2001/02:A393 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi förespråkar en rad ändringar i underhållsstödet.
För det första bör det göras en prövning av
boförälderns ekonomi innan statligt stöd utbetalas.
Vidare bör, när det gäller umgängesavdrag, hämtande-
och lämnandedagen räknas som ett helt dygn samt
umgängesavdrag få göras med 1/20 samtidigt som
avdraget för boföräldern ändå får göras med 1/40 av
underhållsstödet. Enligt vår mening krävs dessutom
en ändring av återbetalningsreglerna, med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.
Slutligen anser vi att en fordran inte bör överföras
till kronofogdemyndigheten förrän den är minst tolv
månader gammal eller uppgår till minst 5 000 kr.

48. Underhållsstöd (punkt 45)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 45
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:A393 yrkande 6 och avslår
motionerna 2000/01:L438, 2001/02:Sf215,
2001/02:Sf218 yrkande 2, 2001/02:Sf247 och
2001/02:Sf374.

Ställningstagande

Många personer hamnar på grund av bl.a. obetalt
underhåll hos kronofogden med
betalningsanmärkningar. De ekonomiska problemen gör
att många av de män som vill vara bra pappor hamnar
i en näst intill omöjlig situation där de inte har
råd att ha barnen boende hos sig eller bo i en
lägenhet så pass stor att barnen kan bo där flera
dagar i sträck. Vi anser att det finns ett stort
behov av att se över hur ekonomin för särlevande
föräldrar skall ordnas samt hur detta påverkar
barnens rätt till båda sina föräldrar. Regeringen
bör därför tillsätta en utredning om särlevande
föräldrars ekonomi.

49. Adoptionsbidrag (punkt 46)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 46
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So304 yrkande 8 och avslår
motionerna 2001/02:Sf243, 2001/02:Sf252 och
2001/02:L248 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att den nyligen genomförda höjningen av
adoptionskostnadsbidraget till 40 000 kr per barn
inte var tillräcklig. En ny översyn av
kostnadsbidraget bör enligt vår mening göras.

50. Vårdbidrag (punkt 47)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 50. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf330 samt avslår motionerna
2001/02:Sf218 yrkande 1 och 2001/02:Sf356.

Ställningstagande

Vårdbidrag skall utges till barn som behöver
speciell vård och tillsyn i sin vardag. Vi anser att
vårdbidraget alltid bör följa barnet så att det
tillförsäkras ett stöd som ger en så hög
livskvalitét som möjligt.

51. Sänkta socialavgifter m.m. (punkt 48)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 48
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 51. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf385 och 2001/02:N365
yrkande 13 samt avslår motionerna 2001/02:Sf205 och
2001/02:Sf368.

Ställningstagande

Om man studerar socialavgifterna närmare framgår det
tydligt att småföretagens kostnader för
sjukfrånvaron är 2-3 gånger högre i procent räknat
av lönesumman än vad den är för de större företagen.
Småföretag har dock oftare färre antal sjukskrivna
än storföretagen och den offentliga sektorn. Det
beror i regel på att företagaren själv arbetar i
företaget och därför snabbare ser problem som kan
uppstå. Om differentierade sjukförsäkringsavgifter
infördes skulle företag med ett lågt antal
sjukskrivna premieras samtidigt som det skulle
innebära en stimulans att förbättra arbetsmiljön.

Under alla förhållanden är det inte förenligt med
ett småföretagarvänligt klimat att tvinga
småföretagen att betala de stora företagens och den
offentliga sektorns bristande arbetsmiljö. Dessutom
är arbetskraftskostnaden oftast den största utgiften
för de mindre företagen. Socialavgifterna bör därför
sänkas, och i gengäld bör energiskatten höjas.

52. Företag med säsongsanställd personal
(punkt 49)

av Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m),
Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och
Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 52. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf335 yrkande 2,
2001/02:Sk417 yrkande 6 och 2001/02:MJ340 yrkande 3.

Ställningstagande

Kostnaden för arbetskraften utgör vid sidan av
kapitalkostnader, och i växthusodlingen
energikostnader, den största enskilda kostnadsposten
i trädgårdsproduktionen. Kostnaden för tillfälligt
anställd arbetskraft är den ur strukturell synpunkt
mest betydelsefulla kostnaden. En jämförelse mellan
kostnaderna för skördearbetskraften i EU-länderna
visar att arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal
är reducerade i de flesta länder. En utredning har
påpekat att andra länders reducering av
arbetskraftskostnaden för säsongsarbete är en
betydande konkurrensnackdel för den svenska
trädgårdsnäringen och att en reducering av kostnaden
för den svenska trädgårdsodlingen skulle ge en både
positiv konkurrenseffekt och öka förutsättningarna
för att rekrytera svensk arbetskraft.

I flera EU-länder tillämpas betydande lättnader i
avgiftsuttaget på tillfälligt anställd
skördearbetskraft. I Sverige finns en avgiftsfri
lönegräns på 1 000 kr för ett år. Gränsen
fastställdes senast 1985.
Den nuvarande nedsättningen av arbetsgivaravgiften
på 5 % som syftar till att stimulera nyanställningar
inom framför allt små och medelstora företag kan
inte fullt ut utnyttjas av företag med
säsongssysselsättning. Att möjliggöra en årlig
avstämning skulle enligt vår uppfattning innebära
att företag med säsongssysselsättning skulle kunna
fullt ut utnyttja nedsättningen.
Mot bakgrund av vad nu anförts anser vi att
regeringen bör återkomma med förslag om att minska
arbetsgivaravgifterna för säsongsanställd personal
samt att ge företag med säsongssysselsättning
möjlighet att utnyttja nedsättningen av
arbetsgivaravgifterna. Vi anser vidare att det nu är
dags att se över gränsen om 1 000 kr.

53. Företag med säsongsanställd personal
(punkt 49)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 53. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:Sf335 yrkande 2 och
2001/02:MJ340 yrkande 3 samt avslår motion
2001/02:Sk417 yrkande 6.

Ställningstagande

Kostnaden för arbetskraften utgör vid sidan av
kapitalkostnader, och i växthusodlingen
energikostnader, den största enskilda kostnadsposten
i trädgårdsproduktionen. Kostnaden för tillfälligt
anställd arbetskraft är den ur strukturell synpunkt
mest betydelsefulla kostnaden. En jämförelse mellan
kostnaderna för skördearbetskraften i EU-länderna
visar att arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal
är reducerade i de flesta länder. En utredning har
påpekat att andra länders reducering av
arbetskraftskostnaden för säsongsarbete är en
betydande konkurrensnackdel för den svenska
trädgårdsnäringen och att en reducering av kostnaden
för den svenska trädgårdsodlingen skulle ge en både
positiv konkurrenseffekt och öka förutsättningarna
för att rekrytera svensk arbetskraft.

Den nuvarande nedsättningen av arbetsgivaravgiften
på 5 %, som syftar till att stimulera
nyanställningar inom framför allt små och medelstora
företag, kan inte fullt ut utnyttjas av företag med
säsongssysselsättning. Att möjliggöra en årlig
avstämning skulle enligt vår uppfattning innebära
att företag med säsongssysselsättning skulle kunna
fullt ut utnyttja nedsättningen.
Mot bakgrund av vad som nu anförts anser vi att
regeringen bör återkomma med förslag om att minska
arbetsgivaravgifterna för säsongsanställd personal
samt att ge företag med säsongssysselsättning
möjlighet att utnyttja nedsättningen av
arbetsgivaravgifterna.

54. Avgiftsskyldighet för andra föreningar
än idrottsföreningar (punkt 50)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 54. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Kr422 yrkande 58 och avslår
motion 2001/02:Sf261.

Ställningstagande

De kommunala bidragen till föreningar har minskat
eller avskaffats helt. Minskningen av resurser har
lett till färre aktiviteter och att föreningar lagts
ned. För att motverka denna utveckling bör
kulturföreningar ges samma avgiftsregler som
idrottsföreningar. Det förhållandet att ersättningar
från idrottsföreningar är avgiftsfria när arvodet är
lägre än ett halvt prisbasbelopp har bidragit till
att stärka idrottens roll i samhället. Samma goda
resultat kan nås om samma regler införs inom
kulturområdet. Regeringen bör återkomma med förslag
som ger kultursektorn regler liknande dem som finns
inom idrottsområdet.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

Vi anser att följande principer bör gälla för det
ekonomiska trygghetssystemet.

Sveriges välfärdssystem omfördelar ekonomiska
resurser effektivt över människors livstid, mellan
kvinnor och män samt mellan lågavlönade och
högavlönade. Det beror på att systemet beskattar
invånarna progressivt på hela inkomsten, medan
förmånerna erbjuder inkomsttrygghet upp till ett
bestämt tak samt att vissa förmåner är lika för alla
som t.ex. barnbidraget.
Vi anser att varje förslag till införande av
basinkomst skall avvisas. I stället är det viktigt
att inkomstbortfallsprincipen och arbetslinjen inom
systemet för ekonomisk trygghet försvaras.
Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att
åtgärda brister i täckningsgraden inom nuvarande
offentliga system för ekonomisk trygghet samt för
att undersöka möjligheter till förenkling av de
materiella reglerna.
Individers utanförskap beror främst på orsaker som
dåliga möjligheter till utbildning och annan
kompetensutveckling, rehabilitering, bristande
tilltro till den egna förmågan och få
jobberbjudanden. Aktiva åtgärder inom det ekonomiska
trygghetssystemet skall därför bedrivas utifrån
målsättningen att stärka den enskildes
arbetsförmåga.
En marknadsekonomi måste kombineras med ett
generöst offentligt välfärdssystem styrt av
demokratiskt valda politiker om någon form av
jämlikhet skall kunna uppnås.
Nuvarande ordning med ett samordnat
socialförsäkringssystem under statsbudgetens
utgiftstak bör behållas men vad gäller
socialförsäkringssystemen och budgetprocessen krävs
en förändring så att statens inkomster kan användas
på ett effektivare sätt i syfte att stimulera
prevention och rehabilitering.
Det är viktigt att aktivt motverka att människor
med utländsk bakgrund indirekt diskrimineras inom
rådande system för ekonomisk trygghet. För att kunna
göra det krävs bättre kunskap på området. Regeringen
bör tillsätta en utredning som kartlägger vilka
materiella regler inom Sveriges ekonomiska
trygghetssystem som i dag indirekt diskriminerar
människor med utländsk bakgrund.

2. Principerna för socialförsäkringarna (punkt
1)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Vi har följande syn på en reformerad och fonderad
socialförsäkring.

På liknande sätt som i det reformerade
pensionssystemet behöver "rakare rör" mellan vad man
betalar in och vad man får ut skapas i fler delar av
socialförsäkringssystemet. Vi anser att det på sikt
också kan göras stora vinster på att fondera delar
av systemet. Sjukförsäkringen bör ges en mer autonom
utformning, eventuellt med en egen buffertfond för
att utjämna inbetalningar och utbetalningar över
tillfälliga variationer mellan olika år. Villkoren
för en sådan reformering bör diskuteras mellan i
första hand de partier som står bakom
pensionsreformen.
På grund av osäkerheten i det statsfinansiella
läget bör taket i sjuk- och föräldraförsäkringarna
ännu inte höjas.
Skatte-, avgifts- och bidragssystem samverkar.
Särskilt höga marginaleffekter drabbar i dag
familjer med låga inkomster. För att minska
bidragsberoendet bör de partier som står bakom
pensionsreformen gemensamt söka finna en bred och
långsiktigt hållbar lösning på de skadliga
marginaleffekterna i bl.a.
socialförsäkringssystemet.

3. EU-samarbetet och nationell beslutanderätt
(punkt 4)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

EU förespråkar nationell beslutanderätt inom det
sociala området, samtidigt som man gärna talar om en
europeisk social modell. Det finns en uppenbar risk
att samarbetet på EU-nivå kommer att motverka den i
motionen föreslagna inriktningen på socialpolitiken.
Den nationella beslutanderätten på det sociala
området måste försvaras på ett mer offensivt sätt
inom EU. Vi anser att utskottet i flera sammanhang
och på ett tydligt sätt har markerat detta, vilket
också redovisas i betänkandet.

4. Moderaternas anslagsförslag (punkterna 7, 20
och 29)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Cecilia
Magnusson (alla m).

Riksdagsmajoriteten - bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister - har genom
beslut om ramar för de olika utgiftsområdena ställt
sig bakom en annan inriktning av politiken vid det
första rambeslutet om statsbudgeten för 2002 samt om
preliminära utgiftsramar för åren 2003 och 2004.

Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken bör
vara en sänkt utgiftskvot. För detta krävs såväl en
moderniserad arbetsmarknad och avregleringar som
sänkta skatter och lägre offentliga utgifter.
Våra förslag syftar också till att skapa
förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och
socialt växande Sverige. Vi vill satsa på en
utbildning som ger alla större möjligheter till ett
rikare liv. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Ännu fler kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet. Friheten
att välja bidrar både till mångfald, en bättre
kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma. Avsevärda resurser tillförs t.ex. för
att bryta den ökade sjukfrånvaron och de ökande
förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
- bör ses som en helhet där inte någon eller några
delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de
andra.
Vi har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken än regeringen och dess stödpartier
föreslår. Därför redovisar vi i detta särskilda
yttrande (i stället för i en reservation) den del av
vår politik som rör utgiftsområdena 10, 11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområde 10
bör minskas med 12 168 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:1 på
sammanlagt 10 068 miljoner kronor.

Den av oss föreslagna utgiftsminskningen uppnås
bl.a. genom att sjukpenninggrundande inkomst
beräknas på ett genomsnitt av de två föregående
årens inkomst, att ersättningsnivån i
rehabiliteringspenningen bestäms till 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten och att ytterligare
en karensdag den åttonde frånvarodagen införs både
vad gäller sjukersättningen och
rehabiliteringspenningen. I våra anslagsberäkningar
ingår också att sjuk- och rehabiliteringsersättning
skall utges för lönedelar upp till 7,5
inkomstbasbelopp och att det s.k. taket i
sjukpenningen skall således indexeras med
inkomstbasbelopp som grund. I övrigt ställer vi oss
avvisande till regeringens strategi för att motverka
ohälsa i arbetslivet samt anser att
havandeskapspenningen skall flyttas till
utgiftsområde 10. Anslaget påverkas vidare av att
sjukskrivningar på grund av trafikolyckor överförs
från sjukförsäkringen till trafikskadeförsäkringen.

19:2 Förtidspensioner

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:2 på
sammanlagt 2 300 miljoner kronor.

Vi anser att kostnaderna för förtidspensioner
kommer att minska genom våra förslag om att
försäkringskassan dels får det finansiella ansvaret
för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, dels
får möjlighet att upphandla rehabiliteringstjänster
på annat håll än i det egna landstinget.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:4 på
sammanlagt 800 miljoner kronor.

Vi motsätter oss det av regeringen aviserade
förslaget om ändrade bevisregler i
arbetsskadeförsäkringen. Vi vill i stället se en
reformprocess där ett arbetsskadeobligatorium införs
för arbetsgivare. En arbetsgivare kan då teckna en
privat arbetsskadeförsäkring som premiesätts efter
aktuariska villkor. På detta sätt kan utgifterna för
arbetsskador minskas.

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslaget 19:8 på sammanlagt
1 000 miljoner kronor.

Försäkringskassorna bör ha det finansiella
ansvaret för rehabilitering tillbaka till
arbetslivet. För att detta skall kunna förverkligas
bör socialförsäkringsadministrationen tillföras
ytterligare medel så att försäkringskassorna kan öka
sina arbetsinsatser vad gäller rehabilitering och
samordning. För detta ändamål anvisar vi ytterligare
765 miljoner kronor för köp av tjänster och 235
miljoner kronor för att försäkringskassan skall
kunna tillsätta fler rehabiliteringstjänster. Vi
anser att försäkringskassorna skall kunna upphandla
rehabiliteringstjänster inom tre månader från det
behovet därav har fastställts och att
rehabiliteringstjänster skall kunna upphandlas
utanför det egna landstinget, av privata företag
eller vid behov utomlands.
Vi vill vidare att regeringen lägger fram förslag
för att förbättra rehabiliteringen och korta
sjukskrivningstiderna samt att samarbetet mellan
försäkringskassor och övriga berörda parter i
rehabiliteringsprocessen skall uppmuntras.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör tillföras
ytterligare 180 miljoner kronor enligt nedan angiven
fördelning på anslagen inom utgiftsområdet.

20:1 Ålderspensioner

Vi föreslår en utgiftsökning inom anslaget 20:1 med
300 miljoner kronor.

Vi anser att det nu är dags att betala tillbaka en
del av folkpensionen som innehölls av staten under
perioden 1993-1998 genom att pensionerna då
beräknades på ett basbelopp minskat med 2 %. Vi
anser därför att pensionerna för dem som uppbar
folkpension under den nämnda perioden skall beräknas
utifrån ett prisbasbelopp som är förhöjt med 2 %
under 2002.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Vi föreslår en utgiftsökning inom anslaget 20:2 med
500 miljoner kronor.

Vi vidhåller vår tidigare framförda kritik av den
inkomstprövning av änkepensionerna som infördes år
1997. Inkomstprövningen måste upphöra snarast
möjligt och nivåerna återställas till vad som gällde
före den 1 april 1997. På så sätt säkras änkornas
ekonomiska trygghet och tilltron till det offentliga
pensionssystemet urholkas inte.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vi föreslår besparingar inom anslaget 20:3 med 620
miljoner kronor.

Vi avvisar regeringens förslag till ändring i
lagen om bostadstillägg till pensionärer med
hänvisning till att utformningen av det generella
bostadstillägget har verkat kostnadsdrivande på
kommunernas hyressättning av äldreboenden och att
fastighetsskatten bör sänkas. I stället föreslår vi
att det generella bostadstillägget skall återställas
till den ersättningsnivå som gällde före den 1
januari 2001, dvs. till 90 % av boendekostnader
mellan 100 kr och 4 000 kr i månaden. Vi vill
använda en del av de medel som därmed frigörs till
att förbättra villkoren för de allra sämst ställda
pensionärerna genom att höja den skäliga
levnadsnivån i det särskilda bostadstillägget med 6
procentenheter till 135,4 % av prisbasbeloppet för
ensamstående och till 114,4 % för gift pensionär.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområdet
bör ökas med 700 miljoner kronor för budgetåret 2002
i förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:2 på
sammanlagt 2 420 miljoner kronor.

Med anledning av att det borgerliga alternativet
med barnomsorgskonto och avdragsrätt för
barnomsorgskostnader tar vid när barnet fyller ett
år bör föräldraförsäkringen begränsas till 360 dagar
och garantidagarna bör avskaffas. Vi anser att en
extra pappamånad och kontaktdagar inte bör införas.
Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen bör vara 80
% av den sjukpenninggrundande inkomsten och taket i
föräldraförsäkringen begränsas till lönedelar på
maximalt 7,5 inkomstbasbelopp. Vi anser att
havandeskapspenningen bör föras över till anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:3 på
sammanlagt 400 miljoner kronor.

Underhållsstödet bör ersättas av ett
ensamståendestöd där grundprincipen är att
särlevande föräldrar i normalfallet skall sköta
underhållsbetalning direkt till varandra i enlighet
med föräldrabalkens regler. Underhållsstödet utgår
därvid i de fall där fadern är okänd, en förälder är
avliden och barnpension inte utgår,
underhållsföräldern inte sköter sina
betalningsförpliktelser eller föräldrarna är
särlevande och har en sammanlagd inkomst som
understiger en viss nivå, vilket innebär en form av
inkomstprövning av båda föräldrarna.
Försäkringskassan skall kunna vara behjälplig med
att betala ut förskott på det avtalade
underhållsstödet till boföräldern för att sedan
kräva in underhållsstödet av den bidragsskyldige
föräldern i de fall den underhållsskyldige föräldern
missköter sina åtaganden. Underhållsstöd skall inte
betalas ut vid växelvis boende. Vi anser att
regeringen bör utreda och därefter återkomma med ett
förslag enligt det anförda.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner

Vi föreslår en utgiftsökning på anslag 21:4 på
sammanlagt 8 miljoner kronor.

Vi anser att bidraget till kostnader för
internationella adoptioner bör höjas till 50 % av
kostnaden, enligt en schablon grundad på varifrån
barnet adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi föreslår en utgiftsökning på anslag 21:4 på
sammanlagt 12 miljoner kronor.

Vi anser att regeringens förslag om att avskaffa
möjligheten att få vårdbidrag retroaktivt i tre
månader bör avslås. Enligt vår mening bör det vara
möjligt att få vårdbidrag en månad retroaktivt.

Andra anslagsfrågor

Vi föreslår att ett nytt anslag, 21:8
Barnomsorgskonto införs fr.o.m. den 1 januari 2002
till vilket riksdagen anvisar 3 500 miljoner kronor
budgetåret 2002.

5. Kristdemokraternas anslagsförslag (punkterna
7, 20 och 29)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den regeringen och
dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på
att långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer
och strategiska skattesänkningar på arbete och
sparande. Därigenom skapas förutsättningar för att
sysselsättningen skall kunna öka i en sådan
utsträckning att välfärden tryggas för alla.
Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste
göras mer flexibel och där den kraftigt ökande
sjukfrånvaron måste mötas med en förbättrad
arbetsmiljö och rehabilitering. Det handlar om
skatterna på arbete och företagande som måste sänkas
och på sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre
skattetryck. Det handlar om det svenska
konkurrenstrycket som måste förbättras. Vidare måste
den offentliga sektorn förnyas för att bättre möta
konsumenternas/brukarnas behov och bättre tillvarata
personalens kompetens och idéer. Dessutom måste
valfriheten inom familjepolitiken öka, rättsväsendet
återupprättas, pensionärernas ekonomiska situation
stärkas och infrastrukturen förbättras.
Målet med våra reformer på dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthålligt hög tillväxt,
där sysselsättningen kan öka utan att inflationen
tar fart, där den enskildes valfrihet, personliga
ansvar och välfärd kan öka utan politisk
detaljstyrning, där den offentliga sektorn kan
vitaliseras och möta ökande behov utan att jagas av
krympande skattebaser och där statens finanser inte
kollapsar vid nästa lågkonjunktur.
Riksdagsmajoriteten - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - har nu genom beslut om ramar för de
olika utgiftsområdena ställt sig bakom en annan
inriktning av politiken i det första rambeslutet om
statsbudgeten. Därför redovisar vi i detta särskilda
yttrande (i stället för i en reservation) den del av
vår politik som rör utgiftsområdena 10, 11 och 12
och som vi skulle ha yrkat bifall till om vårt
förslag till ramar hade vunnit riksdagens bifall i
första beslutsomgången.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör
minskas med 5 902 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:1 på
sammanlagt 5 175 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom en
ny beräkningsgrund för sjukpenninggrundande inkomst
och genom införandet av ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen med bibehållet högriskskydd. Vi
anser att sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas
på snittinkomsten under de senaste två åren samt att
skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall
vara sjukpenninggrundande. Den besparing företagen
gör till följd av vårt förslag om ytterligare en
karensdag reglerar vi med en höjning av
arbetsgivaravgiften. Vi anser dock att det
förhållandet att personer med deltid, skiftarbete,
timanställning eller fler arbetsgivare i praktiken
kan få fler karensdagar är otillfredsställande och
att regeländringar behövs för att lösa detta
problem. Vi vill också avskaffa de fasta stegen i
sjukersättningen och att ersättning i stället skall
kunna lämnas i proportion till nedsättningen av
arbetsförmågan. Enligt vår uppfattning bör vidare
samtliga personskadekostnader i samband med
trafikolyckor föras över till trafikförsäkringen
fr.o.m. den 1 januari 2002. En sådan ordning skulle
leda till att samhällets kostnader minskar.
Vi begär vidare beslut om en ny
rehabiliteringsorganisation från den 1 juli 2002.
Denna bör utformas enligt de förslag som Utredningen
om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen lämnat i
betänkande SOU 2000:78. En ny myndighet bör
emellertid inte inrättas. För genomförandet krävs
enligt vår mening dels nödvändigt
lagstiftningsarbete, dels tillsättande av en
organisationskommitté med ansvar för genomförandet.
Vårt förslag får konsekvenser på såväl kostnads- som
intäktssidan. Kostnaden beräknas uppgå till 1 300
miljoner kronor och intäkter och kostnadsminskningar
kan beräknas till 1 450 miljoner kronor. De följande
åren blir intäkterna och kostnadsminskningarna
betydligt större än kostnaderna.

19:2 Förtidspensioner

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:2 på 725
miljoner kronor.

Vi anser att den effektivare rehabilitering som en
ny rehabiliteringsorganisation ger upphov till
kommer att innebära lägre kostnader för
förtidspensioner.

19:7 Riksförsäkringsverket

Vi föreslår en ökning av anslaget 19:7 med 10
miljoner kronor.

Vi anvisar 10 miljoner kronor för de nya
arbetsuppgifter som RFV bör få fr.o.m. den 1 juni
2002 med att administrera en s.k. utvecklingspeng
som skall följa individen och utbetalas av
försäkringskassan. Dessutom har beaktats ett
sparbeting för RFV om 2,5 %.

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:8 med 12
miljoner kronor.

Besparingen är en följd av vårt förslag om en ny
rehabiliteringsförsäkring som möjliggör en besparing
på detta anslag fr.o.m. den 1 juli 2002.
Regeringen föreslår att försäkringskassornas
anslag permanent ökas med 25 miljoner kronor. Vi
anser att dessa extra resurser bör specialdestineras
till att anställa rehabiliteringssamordnare som kan
avveckla sjukskrivningsköerna.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör tillföras
ytterligare 2 090 miljoner kronor enligt nedan
angiven fördelning på anslagen inom utgiftsområdet.

20:1 Ålderspensioner

Vi föreslår en utgiftsökning inom anslaget 20:1 med
1 100 miljoner kronor.

Vi anser att pensionstillskottet bör höjas med 200
kr per månad. Antalet pensionärer med behov av
pensionstillskott har under 1990-talet positivt nog
minskat med ungefär 240 000 personer, från ca 36 %
till ca 20 %. Vårt förslag innebär att de sämst
ställda pensionärernas situation omgående
förbättras.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Vi föreslår en utgiftsökning inom anslaget 20:2 med
900 miljoner kronor.

Vi anser att änkepensionerna måste återställas
till den nivå som gällde före den 1 april 1997. De
förändringar som regeringen nu har föreslagit måste
anses som små. Det principiellt orättfärdiga i att
staten undanhåller änkorna pengar som deras makar
har arbetat in och haft en försäkring för kvarstår.
Vidare anser vi att omställningspensionen, med
hänsyn till många enskildas situation, redan från
2002 bör förlängas från sex till tolv månader.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vi föreslår en utgiftsökning inom anslaget 20:3 med
90 miljoner kronor.

Vi anser det glädjande att allt färre pensionärer
är i behov av bostadstillägg. De äldre som saknar
ekonomisk kraft att själva finansiera en rimlig och
normal boendestandard får dock under inga
omständigheter glömmas bort. Regeringens förslag om
en höjning av ersättningsnivån i bostadstillägget är
därför positivt. Vi står dock fast vid vårt tidigare
krav på att fritidsfastigheter inte skall ingå i
inkomstprövningen av bostadstillägget. Det är inte
ovanligt att dagens pensionärer i unga år skaffat
sig en fritidsfastighet och att dagens höga
taxeringsvärden medför en så hög beräknad avkastning
att pensionärerna, för att kunna erhålla
bostadstillägg, tvingas sälja fastigheten med
försämring av livskvaliteten som följd.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet bör ökas med 2 591
miljoner kronor för budgetåret 2002 i förhållande
till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:2 på
sammanlagt 1 010 miljoner kronor.

Vi anser att garantibeloppet i
föräldraförsäkringen bör höjas till 150 kr per dag
från den 1 januari 2002. Vidare bör två kontaktdagar
per år och barn, för barn mellan fyra och tolv år
införas. Med vårt förslag till barnomsorgskonto
behöver enligt vår mening en extra pappamånad inte
införas och de 90 s.k. garantidagarna kan avskaffas.
Genom en ändrad beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten kan en besparing inom
anslaget göras.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi föreslår en utgiftsökning på anslag 21:6 på
sammanlagt 500 miljoner kronor.

Vi anser att vårdbidrag bör kunna utges till barn
till biståndsarbetare.

Andra anslagsfrågor

Vi föreslår att ett nytt anslag, 21:8
Barnomsorgskonto, införs fr.o.m. den 1 januari 2002
till vilket riksdagen anvisar 3 600 miljoner kronor
budgetåret 2002.

6. Centerpartiets anslagsförslag (punkterna 7,
20 och 29)

Birgitta Carlsson (c).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Centerpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med 3 870 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:1 på
sammanlagt 2 140 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås bl.a.
genom vårt förslag om att övergå från passivt stöd
till aktiva insatser och att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall baseras på
historisk inkomst. Genom anslagsvillkor föreslår vi
att av anslag 19:1 skall dels 3 300 miljoner kronor
användas till rehabiliteringsersättning och
rehabiliteringsstöd, och räknar med att
sjukpenningkostnaden i motsvarande grad skall
minska, dels 500 miljoner kronor få användas för
finansiell samordning och
rehabiliteringsutredningar.

Centerpartiet, som länge har drivit frågan om att
samverkan av Finsam-modell eller motsvarande bör
tillåtas i hela landet, kan konstatera att
regeringen trots en överenskommelse i november 2000
med Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet inte
har uppfyllt sin del av överenskommelsen. Vi anser
att den finansiella samordningen bör påskyndas och
utökas och att de projekt som nu pågår bör
permanentas. Vi anser därför att försäkringskassorna
från 2002 skall få disponera upp till 10 % av
anvisade medel för sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning
på det sätt som gällde i Finsam- och Socsamförsöken.
Vi anser vidare att grundnivån i bl.a.
sjukpenningen skall höjas till 200 kr per dag.

19:2 Förtidspensioner

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:2 på
sammanlagt 1 160 miljoner kronor.

Vi anser att våra satsningar på rehabilitering
kommer att innebära en lägre ökning av antalet
förtidspensioner och därmed en lägre kostnad för
förtidspensionerna.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:4 med 500
miljoner kronor.

Vi anser att det av regeringen aviserade förslaget
om ändrade regler i arbetsskadeförsäkringen bör
avvisas. Som nämnts ovan anser vi att
försäkringskassorna från 2002 skall få disponera upp
till 10 % av vissa medel för finansiell samordning
på det sätt som gällde i Finsam- och Socsamförsöken.
Vårt förslag innefattar även anvisade medel för
arbetsskadesjukpenning.

19:7 Riksförsäkringsverket

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:7 med 70
miljoner kronor.

Anslaget minskas till följd av en besparing.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Centerpartiet anser att utgiftsområdet bör tillföras
410 miljoner kronor mindre än vad regeringen har
föreslagit enligt nedan angiven fördelning på anslag
inom utgiftsområdet.

Vi avvisar regeringens förslag att höja
ersättningsnivån inom bostadstillägget och föreslår
i stället att 80 % av bostadskostnaden upp till 4
000 kr per månad skall kunna läggas till grund för
detta stöd. Vi anser att det är viktigare med en
generell höjning av pensionstillskottet med 3 000 kr
under 2002. Detta gynnar fler pensionärer med låg
pension, däribland många kvinnor. Centerpartiet
föreslår därför en utgiftsökning av anslaget 20:1
med 1 450 miljoner kronor och en besparing inom
anslaget 20:3 med 1 860 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Centerpartiet anser att utgiftsområdet bör ökas med 1 800
miljoner kronor för budgetåret 2002 i förhållande
till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsökning på anslag 21:2 på
sammanlagt 1 800 miljoner kronor.

Vi anser att grundbeloppet i föräldraförsäkringen
bör höjas till 200 kr per dag. Vidare anser vi att
en extra pappamånad inte bör införas. Genom en
ändrad beräkning av den sjukpenninggrundande
inkomsten kan en besparing inom anslaget göras.

7. Folkpartiets anslagsförslag (punkterna 7, 20
och 29)

Bo Könberg (fp).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområde 10
bör minskas med 4 175 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag, främst beroende på förslaget om
att sjukförsäkringens kostnader för trafikskador
förs över till trafikförsäkringen.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:1 på
sammanlagt 4 185 miljoner kronor.

Genom finansiell samordning kan försäkringspengar
aktiveras i syfte att förkorta vårdköer och
förbättra rehabiliteringen. En friare användning av
försäkringskassans medel skulle leda till både
mindre lidande och sparade pengar. Köerna till vård
och behandling och bristande rehabilitering kostar i
dag stora pengar i form av sjukpenning och
förtidspensioner. Folkpartiet, som länge har drivit
frågan om att samordning av Finsammodell bör
tillåtas i hela landet, kan konstatera att
regeringen trots en överenskommelse i november 2000
med Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet inte
har uppfyllt sin del av överenskommelsen. Vi anser
att den finansiella samordningen bör genomföras
omgående och att försäkringskassorna från 2002 skall
få disponera upp till 10 % av anvisade medel för
sjukpenning, arbetsskadesjukpenning och
rehabiliteringsersättning på det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken.
Enligt vår mening måste taket bl.a. i
sjukförsäkringen höjas till 10 prisbasbelopp fr.o.m.
den 1 juli 2002. Det är helt nödvändigt för att inte
socialförsäkringssystemets trovärdighet skall hotas
och dess legitimitet undergrävas. Vi vill också
införa en rehabiliteringsgaranti, som innebär att
den försäkrade senast efter fyra veckors
sjukskrivning skall få en rehabiliteringsutredning
av försäkringskassan, och begränsa
sjukskrivningsperioden till ett år. Syftet är att
påskynda försäkringskassans rehabiliteringsarbete.
Vi anser vidare att sjukförsäkringens kostnader på
grund av trafikolyckor bör föras över till
trafikförsäkringen och att en förbättring bör göras
av närståendepenningen och den därtill kopplade
rätten till ledighet för vård av en svårt sjuk
person. Rätten till ersättning och ledighet bör
enligt vår mening förlängas från 60 till 120 dagar
samtidigt som den berättigade kretsen vidgas. En
sådan åtgärd ger både humanitära och ekonomiska
vinster och innebär en minskad belastning på
vårdplatser inom landstingen.

19:2 Förtidspensioner

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:2 på 440
miljoner kronor.

Enligt vår uppfattning kommer ett aktivt
användande av finansiell samordning att ge lägre
sjukfrånvaro och därmed minskade kostnader för
förtidspensioner.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:4 på 100
miljoner kronor.

Vi anser att besparingen kan uppnås genom en
reformerad arbetsolycksfallsförsäkring.
Som nämnts ovan anser vi att försäkringskassorna
från 2002 skall få disponera upp till 10 % av vissa
medel för finansiell samordning på det sätt som
gällde i Finsam- och Socsamförsöken. Vårt förslag
innefattar även anvisade medel för
arbetsskadesjukpenning.

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslaget 19:8 på 550
miljoner kronor.

Resursförstärkningen, som innebär en storsatsning på
rehabiliteringen, skall användas för att handla upp
rehabiliteringstjänster och för att påskynda
försäkringskassornas utredningar.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet bör
tillföras 860 miljoner kronor mer än vad regeringen
har föreslagit enligt nedan angiven fördelning på
anslag inom utgiftsområdet.

Vi anser att inkomstprövningen av änkepensioner
skall slopas och att omställningspensionen redan
2002 skall förlängas från sex till tolv månader.
Folkpartiet föreslår därför att anslaget 20:2
tillförs ytterligare 770 miljoner kronor.
Folkpartiet anser även att fritidsfastighet inte
skall omfattas av inkomstprövningen av
bostadstillägget och föreslår därför att anslaget
20:3 tillförs ytterligare 90 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet bör ökas med 2
180 miljoner kronor för budgetåret 2002 i
förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:2 på
sammanlagt 1 000 miljoner kronor.

Vi anser att en extra pappamånad inte bör införas
och att ersättningsnivån i den nuvarande
mamma/pappamånaden bör höjas till 90 % med ett tak
på 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 januari 2002.
Dessutom anser vi att inkomsttaket i
föräldraförsäkringen i övrigt bör höjas till 10
prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2002. De 90 s.k.
garantidagarna i föräldraförsäkringen bör avskaffas.
Vidare bör enligt vår mening garantibeloppet i
föräldraförsäkringen höjas till 150 kr per dag.
Genom insatser mot felutnyttjande i
föräldraförsäkringen kan besparingar göras inom
anslaget.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning på anslag 21:3 på
sammanlagt 220 miljoner kronor.

Genom markering av det gemensamma föräldraansvaret
kan utgifterna för underhållsstödet hållas tillbaka.

Andra anslagsfrågor

Vi föreslår att ett nytt anslag, 21:8
Barnomsorgskonto, införs fr.o.m. den 1 januari 2002
till vilket riksdagen anvisar 3 400 miljoner kronor
budgetåret 2002.

8. Samverkan och finansiell samordning (punkt
12)

Birgitta Carlsson (c).

Att leva med ständig värk är ett smärtsamt
tillstånd. Utöver smärtproblemen så möter också
patienterna oförståelse från omgivningen, vilket kan
leda till att patienten mår ännu sämre. Patienternas
behov av smärtlindring är i dag långt ifrån
tillfredsställande. Trots att fler än tidigare är i
behov av hjälp har inte smärtvården byggts ut.
Långsiktigt innebär det att smärtpatienterna tillhör
den grupp som ofta vandrar runt inom vården. De
anses ha fem gånger högre vårdkonsumtion än andra
sjukvårdsgrupper. För att skapa bättre
förutsättningar för en utbyggd smärtvård bör
finansiell samordning mellan sjukvårdens huvudmän,
landstingen och försäkringskassan utökas till att
även omfatta smärtvården. För den enskilde som är i
behov av hjälp, men även för samhället, medför det
vinster om samarbetet mellan de båda huvudmännen kan
öka. Att korta sjukskrivningstiderna medför ökat
ekonomiskt utrymme för övriga sjukvårdsinsatser.

9. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt

(punkt 19)
av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

Det finns många funktionshindrade som i avvaktan på
beslut av försäkringskassan om förtidspension uppbär
försörjningsstöd. Av olika skäl kan
handläggningstiden stundtals bli lång. Vid positivt
besked från försäkringskassan sker en retroaktiv
utbetalning av förtidspension. Om den
funktionshindrade under handläggningstiden har
uppburit försörjningsstöd, och kanske även
bostadsbidrag, är den funktionshindrade
återbetalningsskyldig när den retroaktiva
ersättningen utbetalas. Efter att skatt dragits på
det retroaktiva beloppet och efter återbetalning av
försörjningsstödet kan resultatet dessvärre bli att
den försäkrades ekonomi går på minus. Det är en
oacceptabel situation eftersom detta är långt från
vad som var syftet med det generella
försäkringssystemet. Vi anser med hänsyn härtill att
det krävs en översyn med syfte att åtgärda dessa
problem.

10. Pension till gift pensionär (punkt 22)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Cecilia
Magnusson (alla m).

Det är riktigt som utskottet påpekat att de fem
samverkande partierna inte ansåg sig kunna
finansiera borttagandet av den nu ålderdomliga
regeln att gifta pensionärer födda 1953 och tidigare
skall erhålla lägre pension genom att det första
basbeloppet i ATP-pensionen fortfarande
differentieras för gifta/ogifta samt att även
garantipensionen differentieras på liknande sätt.

I arbetet med pensionsreformen gjordes aldrig
avvägningar mellan den nu ålderdomliga och orättvisa
regeln och utformningen av bostadstillägget.
Bostadstillägget har nämligen aldrig omfattats av
fempartiöverenskommelsen.
Att den nu nämnda regeln i pensionssystemet blivit
starkt föråldrad hänger i hög grad samman med stora
förändringar som infördes 1970 i beskattningen av
makar. Före 1970 sambeskattades makars inkomster som
en enhet enligt en lägre skala. Endast för gifta med
höga inkomster blev sambeskattningen väldigt
oförmånlig. För tid därefter betraktades makar i
skattehänseende som självständiga individer och
särbeskattades för inkomster. Detta har inneburit
betydande skatteskärpningar för den äldre generation
som dessutom diskrimineras i pensionssystemet, inte
minst i förhållande till sambor som erhåller pension
som om de inte är gifta fastän de i realiteten har
hushållsgemenskap. Att förändra de nu aktuella
reglerna för pensionärer som är födda 1953 eller
tidigare och för pensionärer som uppbär
garantipension skulle innebära ett mycket stort
finansiellt ingrepp i pensionssystemet. Ett annat
sätt att minska orättvisorna vore att snarast
avskaffa sambeskattningen av förmögenheten för
gifta.

11. Pension till gift pensionär (punkt 22)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

I det tidigare pensionssystemet erhöll samtliga
pensionärer folkpension motsvarande ett basbelopp i
botten. Folkpensionens storlek var, sedan
folkpensionen infördes, olika beroende på
pensionärens civilstånd, dvs. den var lägre för den
pensionär som var gift eller därmed jämställd sambo.
Den pensionär som var gift eller sambo med en person
som inte var pensionär betraktades i
pensionshänseende som ogift. Från och med 1996
ändrades reglerna så att den lägre nivån utges till
alla som är gifta oavsett om makan uppbär
folkpension. Skillnaderna i pensionsnivåerna
motiverades med att det är billigare att leva två än
en person i ett hushåll eftersom man därmed erhåller
lägre gemensamma utgifter.

Systemet med olika grundpension för gifta
respektive ogifta har i vissa delar överförts till
det nya pensionssystemet. Det innebär att det är
pensionärer som uppbär tilläggspension, vilket berör
personer som är födda 1953 eller tidigare, samt
pensionärer som uppbär garantipension till någon del
som får sin pension bedömd utifrån civilstånd. Med
tanke på att undersökningar visar att en stor del av
befolkningen kommer att bli beroende av
garantipension och de som är födda 1953 eller
tidigare inkluderar större årskullar, är det
förhållandet att reglerna inte i sin helhet har
överförts till det nya pensionssystemet en klen
tröst.
Vänsterpartiet delar förvisso uppfattningen att
det ur ekonomiskt hänseende är mer fördelaktigt att
dela hushållskostnaderna. Äktenskapsbalken säger
dock att makar har ansvar för varandras försörjning,
men det är märkligt att den principen endast gäller
pensionärer. Om den principen skulle gälla alla
skulle det innebära att även lönesättningen skulle
skilja sig beroende på civilstånd. Vi har förståelse
för de höga kostnader en sådan reform skulle medföra
men vi menar ändock att inriktningen bör vara att
pension skall utgå med lika stort belopp oavsett
civilstånd för att därför i detta avseende jämställa
pensionärer med övriga i samhället.

12. Inkomsttaket i föräldraförsäkringen m.m.
(punkt 32)

av Margit Gennser, Gustaf von Essen, Göran
Lindblad och Cecilia
Magnusson (alla m).

Vi anser att olika principer skall gälla för
sjukpenning respektive föräldraförsäkring eftersom
de två stöden är till för att lösa två olika
problem. Vi anser att föräldrapenningen bör ses som
en social förmån till skillnad från sjukpenningen,
som även i fortsättningen skall vara en försäkring,
dvs. en trygghet för något oförutsägbart.

Det kan enligt vår mening ifrågasättas om
inkomstbortfallsprincipen bör gälla beträffande den
ekonomiska tryggheten för föräldrar och deras
nyfödda barn. Ett exempel som påvisar det önskvärda
särskiljandet mellan sjukpenning och föräldrapenning
är nyckeltalen som dessa ekonomiska stöd räknas ut
med. Det är angeläget att sjukpenning baseras på de
två föregående årens inkomster medan en sådan
lösning är olycklig i föräldraförsäkringen.

13. Återbetalningsskyldighet (punkt 43)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

Återbetalningsskyldighet för en bidragsskyldig
förälder kan i dag fastställas för tre år tillbaka
från den dag försäkringskassan meddelar den
återbetalningsskyldige att han eller hon skall
betala underhållsstöd för barnet. Även en pappa som
först efter ett antal år får reda på sitt barns
existens kan således bli återbetalningsskyldig för
mycket stora belopp. Vi anser att detta är orimligt.
Den möjlighet till eftergift som finns är inte
heller tillräcklig i dessa fall.

Regeringen har nu aviserat en ändring av reglerna
för återbetalningsskyldighet inom underhållsstödet.
Vi anser att detta är positivt och menar att en
kommande ändring bör utformas så att pappan skall
kunna bli återbetalningsskyldig tidigast från den
dag då han via ett faderskapstest får vetskap om att
han är pappa.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition
2001/02:1 Budgetpropositionen för 2002 volym 6
föreslagit riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels bemyndiga regeringen att under 2002, i fråga om
ramanslaget 19:7 Riksförsäkringsverket, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kronor
efter 2002 (avsnitt 2.11.7),

dels för budgetåret 2002 anvisa anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt följande uppställning: (tusental
kronor)
- 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.;
ramanslag; 45 805 022,
- 19:2 Förtidspensioner; ramanslag; 47 838 490,
- 19:3 Handikappersättningar; ramanslag; 1 098 465,
- 19:4 Arbetsskadeersättningar; ramanslag; 7 607
476,
- 19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer; ramanslag; 5 000,
- 19:6 Ersättning för kroppsskador; ramanslag; 58
900,
- 19:7 Riksförsäkringsverket; ramanslag; 754 490,
- 19:8 Allmänna försäkringskassor; ramanslag; 5 189
175.

under utgiftsområde 11

dels anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer
(avsnitt 2.1),

dels för budgetåret 2002 anvisa anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt följande uppställning: (tusental kronor)
- 20:1 Ålderspensioner; ramanslag; 9 579 000,
- 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna; ramanslag;
13 525 000,
- 20:3 Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag;
10 210 500,
- 20:4 Delpension; ramanslag; 220 000.

under utgiftsområde 12

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2001:142) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring (avsnitt
2.1),

2. lag om ändring i lagen (2001:141) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring (avsnitt
2.2),

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i (avsnitt 2.3),

4. lag om ändring i lagen (2001:497) om ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799) (avsnitt 2.4),

5. lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799) (avsnitt 2.5),

6. lag om ändring i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag (avsnitt 2.6),

dels för budgetåret 2002 anvisa anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt följande uppställning: (tusental kronor)
- 21:1 Allmänna barnbidrag; ramanslag; 20 994 000,
- 21:2 Föräldraförsäkring; ramanslag; 19 617 000,
- 21:3 Underhållsstöd; ramanslag; 2 441 000,
- 21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner; ramanslag; 40 000, - 21:5 Barnpensioner;
ramanslag; 972 000,
- 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn;
ramanslag; 2 108 000,
- 21:7 Pensionsrätt för barnår; ramanslag; 3 669
000.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till
betänkandet.

Motioner

Motion väckt under den allmänna motionstiden
2000

2000/01:L438 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att man i
utredningen Översyn av ekonomiska familjestöd också
analyserar regelsystemens utformning med beaktande
av den lagstiftning som säger att föräldrar, under
vissa förutsättningar, är underhållsskyldiga för
hemmavarande barn upp till 21 års ålder.

Motioner väckt under den allmänna motionstiden
2001

2001/02:Sf201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om änkepensionerna.

2001/02:Sf202 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om dröjsmålsränta från
försäkringskassan till den enskilde vid felaktig
handläggning.

2001/02:Sf203 av Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen beslutar att ett gemensamt regelverk
för försäkringskassan och arbetsförmedlingen införs
i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att sjukskrivningens värde som
instrument i rehabiliteringen utvärderas i enlighet
med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar att en rehabiliteringspenning
tillskapas i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sf204 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en höjning av
garantibeloppet i föräldraförsäkringen.

2001/02:Sf205 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om egenavgifter för ungdomar
under 16 år.

2001/02:Sf206 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om återställande av
änkepensionen.

2001/02:Sf207 av Sten Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning av
pensionärers ekonomiska och sociala situation,
framför allt mot bakgrund av det faktum att alltför
många pensionärer lever efter svenska mått mätt
fattigt.

2001/02:Sf209 av Anita Sidén och Anne-Katrine Dunker
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att återställa
änkepensionen enligt 1990 års regler.

2001/02:Sf210 av Helena Bargholtz (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassan bör betala dröjsmålsränta på
pengar som av olika skäl ej utbetalats i tid.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om preskriptionstiden
vid löpande utbetalningar från försäkringskassan.

2001/02:Sf213 av Ulla-Britt Hagström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
kvinnors långa sjukfrånvaro.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering i ett
tidigare skede.

2001/02:Sf214 av Maud Ekendahl och Inga Berggren
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om översyn och viss samordning
av sjukpenningreglerna i Sverige och Danmark.

2001/02:Sf215 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder
för att minska ökningen av antalet hushåll, som på
grund av underhållsstöd skuldförts hos
kronofogdemyndigheten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om underhållsskyldiga
med många barn.

2001/02:Sf217 av Henrik Westman (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring som slår fast att gifta pensionärer
eller motsvarande ska betraktas som enskilda
individer i det statliga pensionssystemet i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sf218 av Rigmor Stenmark (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
vårdbidrag till handikappade barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
underhållsstöd vid delat ansvar för gemensamma barn.

2001/02:Sf219 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m):

Riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen av
änkepensioner.

2001/02:Sf220 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
reglerna för handikappersättning efter 65 års ålder.

2001/02:Sf221 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att utreda
kraftiga förenklingar av
föräldrapenningsadministrationen.

2001/02:Sf222 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att de
grundläggande förutsättningarna för familjebildning
måste återupprättas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att föräldrar
själva ska kunna avgöra av vem föräldraförsäkringen
tas ut och att särskilda pappamånader därmed bör
avskaffas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
bostadsbidraget, underhållsstödet och barnbidraget
ska följa barnen vid växelvis boende.

2001/02:Sf223 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av
möjligheten att utöka föräldraledigheten för
föräldrar till prematurbarn födda före den 28:e
veckan enligt vad i motionen anförs om den förlängda
spädbarnstiden i dessa fall.

2001/02:Sf224 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
återbetalningsskyldighet endast ska kunna
fastställas från det att faderskap fastställts.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av en
"pappamånad" när faderskap fastställs eller ändras
sent i ett barns liv.

2001/02:Sf225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
dagens regler för föräldrapenning och gemensam
vårdnad.

2001/02:Sf226 av Lena Ek och Margareta Andersson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om förlängd tid för
tillgodoräknande av inkomst till grund för
ersättning i föräldraförsäkring.

2001/02:Sf227 av Eskil Erlandsson och Viviann Gerdin
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att sprida
utbetalningsdagar av statliga ersättningar över hela
månaden.

2001/02:Sf229 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att ändra berörd
lagstiftning så att avlämnande av delårsrap-
port för allmän försäkringskassa förenklas.

2001/02:Sf230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att pension skall utgå
oberoende av civilstånd.

2001/02:Sf231 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
minska företagens kostnader för sjuklön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
genomföra förslaget om ett högkostnadsskydd mot
sjuklönekostnader.

2001/02:Sf232 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd,
fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skapa regler
i föräldraförsäkringen som ger egenföretagare rätt
till ersättning vid tillfällig föräldraledighet på
samma villkor som anställda.

2001/02:Sf234 av Gunnel Wallin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att hörselskadades
anhörigas deltagande i kommunikationskurser
finansieras via socialförsäkringen.

2001/02:Sf235 av Jonas Ringqvist och Kjell-Erik
Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna
att utforma ett försäkringssystem som omfattar även
dem som väljer en alternativ livsstil.

2001/02:Sf236 av Marie Engström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ekonomiska
drivkrafter för att få arbetsgivare att ta ett
större ansvar för arbetsmiljö och minskad ohälsa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning som
redovisar förslag om ett sjuklönesystem med
restitutionsförfarande för företag med högst tio
anställda.

2001/02:Sf237 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en sammanhållen
rehabiliteringsprocess.

2001/02:Sf238 av Rigmor Stenmark och Viviann Gerdin
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning för att belysa
hur mer tid ska kunna ges till barnen.

2001/02:Sf239 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rättvisa åt änkorna.

2001/02:Sf240 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en utredning om
hur försäkringskassans kunskap om sjukdomar och
arbetsskador kan komma till nytta i förebyggande
arbete.

2001/02:Sf241 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att lansera ett gemensamt
namn inom socialförsäkringssystemet.

2001/02:Sf243 av Per-Samuel Nisser (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om internationella
adoptioner, adoptionskostnader, oberoende
rådgivning, pensionsfrågor vid adoptioner och stöd
till adoptivfamiljer efter adoption.

2001/02:Sf245 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av hela
socialförsäkringssystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för
trygghetssystemen.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om en höjning av grundnivån till 200 kr per
dag i den tillfälliga föräldra- och sjukpenningen.

2001/02:Sf247 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en prövning av
boförälderns ekonomi innan statligt stöd utbetalas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny modell för
umgängesavdrag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändring av
återbetalningsreglerna med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fordran inte
överförs till kronofogdemyndigheten förrän den är
minst tolv månader gammal eller uppgår till minst 5
000 kr.

2001/02:Sf249 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om betydelsen av
att reformera föräldraförsäkringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om vikten av att
införa jämställdhet i föräldraförsäkringen.

2001/02:Sf250 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om vikten av en större
valfrihet i föräldraförsäkringen.

2001/02:Sf252 av Bengt Silfverstrand och Anders
Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om åldersgräns för
adoptionsbidrag.

2001/02:Sf253 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vissa förändringar i
socialförsäkringen.

2001/02:Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att förlänga rätten till
närståendepenning och den därtill kopplade rätten
till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120
dagar.

5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 10 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret
2002 50 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit.

2001/02:Sf257 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att jämställa ägare av
aktiebolag med ägare i andra bolagsformer vad gäller
rätten till sjukförsäkring.

2001/02:Sf258 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjliggöra studier vid
deltidssjukskrivning.

2001/02:Sf261 av Willy Söderdahl m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna
att ändra skattelagstiftningen så att ideella
ungdomsorganisationer omfattas av de skatteregler
som i dag gäller för ideella föreningar inom
idrotten enligt vad i motionen anförs.

2001/02:Sf262 av Lena Ek och Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om permanentande av
Socsamförsöket i Finspång inom ramen för den
framtida samordningen av lokal social verksamhet.

2001/02:Sf265 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förutsättningarna för
att arbetstagare över 55 års ålder, som på grund av
permittering valt att bli egen företagare, ej ska
behandlas sämre i sjukförsäkrings- och
pensionshänseende än om han valt att leva på
arbetslöshetsersättning, omskolningsbidrag m.m. bör
utredas.

2001/02:Sf267 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagen om allmän försäkring så att
föräldrapenning utgår vare sig behandling sker vid
öppenvårdsavdelning i kommunens eller landstingets
regi.

2001/02:Sf268 av Sofia Jonsson och Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
trygghetssystemen för småföretagare.

2001/02:Sf272 av Margareta Viklund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen skall arbeta
för att i de nya regler för förtidspension som är
under utarbetande hänsyn måste tas till att unga
förtidspensionärer och deras familjer ska kunna leva
så normala liv som möjligt utan att bli hänvisade
till socialvården.

2001/02:Sf273 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen skall
arbeta för att försäkringsläkarens funktion ses över
och fastställs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen skall
arbeta för att försäkringsläkares bedömningar kan
prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen skall
arbeta för att rättssäkerheten vid
försäkringskassorna vidmakthålls.

2001/02:Sf274 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring enligt vad i motionen anförs om
föräldrapenningen.

2001/02:Sf275 av Rosita Runegrund och Kenneth Lantz
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barns behov av trygghet.

2001/02:Sf276 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att änkepensionens
övergångsregler skall återställas till vad som
gällde före den 1 april 1997, dvs. 1990 års regler.

2001/02:Sf278 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja
flerbarnsidealet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om resurser till
barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och
vårdnadsbidrag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta
konsekvenspröva varje beslut från regering och
riksdag för att se hur det gagnar och påverkar
familjen.

2001/02:Sf281 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att förbättra
möjligheterna för funktionshindrade och kroniskt
sjuka att få arbete.

2001/02:Sf286 av Anders Ygeman och Annika Nilsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheten för båda
föräldrarna att under en tid tillsammans vara hemma
med barnet.

2001/02:Sf290 av Ann-Marie Fagerström och Agneta
Ringman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om undanröjande av hinder vid
rehabilitering.

2001/02:Sf291 av Olle Lindström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att änkepensionens
övergångsregler återställs och att förlorade
änkepensioner återbetalas.

2001/02:Sf294 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ett tydligare
lagstöd för samordning av myndigheters insatser.

2001/02:Sf298 av Bo Könberg m.fl. (fp):

Riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen av
änkepensionen fr.o.m. den 1 januari 2002.

2001/02:Sf299 av Karl-Göran Biörsmark (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att under en
övergångsperiod införa en änklingspension.

2001/02:Sf301 av Britt-Marie Lindkvist och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fördelarna med att öppna
för en mer schabloniserad beräkningsgrund vid
fastställande av sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
i samband med kollektiva löneförändringar.

2001/02:Sf302 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om handikappersättning.

2001/02:Sf303 av Cecilia Magnusson och Berit
Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att återställa
änkepensionen till 1990 års regler.

2001/02:Sf304 av Christina Nenes och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utvidgning av rätten
till tillfällig föräldrapenning.

2001/02:Sf305 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särlevande
föräldrar i normalfallet avtalar om underhåll i
enlighet med föräldrabalkens regler.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det nuvarande
underhållsstödet ersätts med ett särskilt
ensamståendestöd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassan skall kunna vara behjälplig med
att betala ut förskott på det avtalade
underhållsstödet till boföräldern för att sedan
kräva in underhållsstödet av den bidragsskyldige
föräldern i de fall den underhållsskyldige föräldern
missköter sina åtaganden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särlevande
föräldrar kan få ensamståendestöd i de fall
föräldrarnas inkomster är för låga, vilket innebär
att vi förespråkar en form av inkomstprövning av
båda föräldrarna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
utreder och därefter återkommer med ett förslag på
en modell för inkomstbegränsning för särlevande
föräldrar med låga inkomster som skall vara
berättigade till ensamståendestöd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underhållsstöd
inte betalas ut vid växelvis boende.

2001/02:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring i sjukförsäkringen att
egenföretagare får en inkomsttrygghet som är
likvärdig den som gäller för löntagare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbetstiden
skall beräknas på samma sätt för egenföretagare som
för löntagare vid beräkning av dagsersättningen i
den tillfälliga föräldrapenningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeln om att en
arbetstagare skall åtnjuta inkomst av eget arbete i
minst sex månader i följd skall avskaffas.

2001/02:Sf307 av Margit Gennser m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bidraget till kostnader
för internationella adoptioner höjs till maximalt 55
000 kr.

2001/02:Sf308 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det generella
bostadstillägget för pensionärer skall ersätta 90 %
av boendekostnaden mellan 100 kr och 4 000 kr i
månaden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den "skäliga
levnadsnivån" i det särskilda bostadstillägget för
pensionärer (SBTP) höjs till 135,4 % av
prisbasbeloppet för ensamstående och 114,4 % för
gifta.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma med en redogörelse om utvecklingen av
boendestrukturen i särskilt boende.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avdrag vid
beräkningen av förmögenhetstillägget skall kunna
göras för förmögenhet i alternativt nyttjad bostad
med begränsning för att ett alternativ får dras av
per avdragstillfälle.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att folkpensionerna,
för dem som var pensionärer under perioden
1993-1998, kompenseras genom att de räknas upp med
två extra procent av prisbasbeloppet under 2002.

2001/02:Sf309 av Margit Gennser m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen inte
ändrar bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen i
enlighet med vad som aviserats i budgetmotionen.

2001/02:Sf310 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
socialförsäkringarna så långt som möjligt bör
utformas på ett försäkringsmässigt sätt med vilket
avses ett direkt samband mellan avgifter och
ersättningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att finansieringen
av de offentliga socialförsäkringssystemen görs
tydligare genom att öka sambandet mellan
obligatoriska avgifter och den enskildes
försäkringsskydd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det s.k.
inkomstbasbeloppet som grund för att ersättningarna
skall följa med löneutvecklingen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den lönesumma
som betalas för ersättningsnivåer överstigande 7,5
inkomstbasbelopp redovisas i statsbudgeten som en
skatt och inte som en avgift.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avgifter över
det s.k. taket på sikt avskaffas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
socialförsäkringssystem med ett direkt samband
mellan avgifter och ersättningar skulle kunna
redovisas vid sidan av statsbudgeten i enlighet med
vad som sker med det reformerade
ålderspensionssystemet.

2001/02:Sf312 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av en
förbättring av handikappersättningen.

2001/02:Sf313 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att avskaffa
inkomstprövningen i änkepensionen.

2001/02:Sf314 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en lagstiftning som
möjliggör finansiell samordning mellan
transfereringssystemen.

2001/02:Sf316 av Laila Bjurling (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om handikappersättningen.

2001/02:Sf322 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt uppställning: (se motionen)

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att av anslaget 19:1
Sjukpenning och rehabilitering skall 3 300 000 000
kr användas till rehabiliteringsersättning och
rehabiliteringsstöd, och i motsvarande grad skall
sjukpenningen minskas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att till anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering skall
500 000 000 kr avsättas för finansiell samordning
(eller motsvarande) och för
rehabiliteringsutredningar m.m.

2001/02:Sf323 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf324 av Owe Hellberg (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett försök med finansiell
samordning mellan Försäkringskassan i Gävleborg och
Landstinget Gävleborg.

2001/02:Sf327 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ansvarsfördelning vid
rehabilitering.

2001/02:Sf328 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
rehabiliteringspenningen bör utgå med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
rehabiliteringspenningen beräknas på ett genomsnitt
av de två föregående årens inkomst.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en karensdag bör
införas i rehabiliteringspenningen den åttonde
frånvarodagen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den enligt
gällande lag stipulerade tidsgränsen för
framtagandet av en rehabiliteringsplan inom åtta
veckor kan vara dåligt situationsanpassad för det
enskilda fallet, och därför borde lagtexten i
stället föreskriva att förslag på
rehabiliteringsåtgärder skall lämnas inom rimlig tid
med hänsyn tagen till medicinska och arbetsmässiga
skäl, eller andra vidkommande förhållanden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sambandet mellan
avgifter och ersättningsnivåer i
rehabiliteringspenningen tydliggörs för medborgarna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att privata
vårdentreprenörer som bedriver
rehabiliteringsverksamhet bör uppmuntras i syfte att
reducera köerna till rehabilitering.

2001/02:Sf329 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av
sjukförsäkringen i syfte att förändra
sjukförsäkringssystemet i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2001/02:Sf330 av Berit Adolfsson och Anne-Katrine
Dunker (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vårdbidraget.

2001/02:Sf331 av Inger René och Kent Olsson (m):

Riksdagen beslutar avskaffa inkomstprövningen av
folkpensionsdelen och återgå till vad som gällde
före den 1 april 1997 i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2001/02:Sf332 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i
motionen anförs om kvinnors stora beroende av BTP
(bostadstillägg för pensionärer).

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att 95 % av
boendekostnaden bör vara framtida inriktningsmål för
nivån på BTP.

2001/02:Sf333 av Per Bill m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att skapa ett
system där det är möjligt att arbeta sig in i
socialförsäkringssystemen.

2001/02:Sf335 av Johnny Gylling (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lägre
arbetsgivaravgifter för säsongsanställd personal.

2001/02:Sf337 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behov av utbildning
och kunskap om hur vi minskar stressrelaterade
sjukskrivningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre samverkan
mellan försäkringskassa, arbetsgivare, den
sjukskrivne och vårdgivare.

2001/02:Sf338 av Ulla-Britt Hagström och Margareta
Viklund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen bör
tillsätta en utredning i syfte att utarbeta ett
välfungerande transfereringssystem för ensamstående
föräldrar som har hela försörjningsbördan.

2001/02:Sf345 av Margit Gennser m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en månads
retroaktivitet behålls vid ansökan om vårdbidrag för
funktionshindrade barn.

2001/02:Sf346 av Bo Lundgren m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att änkepensionens
övergångsregler skall återställas till vad som
gällde före den 1 april 1997, fr.o.m. den 1 januari
2002.

2001/02:Sf347 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
behovet av en översyn enligt vad i motionen anförs.

2001/02:Sf348 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det är viktigt
att försvara inkomstbortfallsprincipen och
arbetslinjen i det ekonomiska trygghetssystemet.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning i syfte att åtgärda brister i
täckningsgraden inom nuvarande offentliga system för
ekonomisk trygghet samt för att undersöka
möjligheter till förenkling av de materiella
reglerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att aktiva åtgärder inom det ekonomiska
trygghetssystemet skall bedrivas utifrån
målsättningen att stärka den enskildes arbetsförmåga
och inte med hänvisning till förmånstagares påstådda
bristande arbetsmoral.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att de sociala försäkringarna även i
fortsättningen bäst drivs i offentlig regi.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att budgetprocessen måste förändras så att
statens inkomster kan användas på ett effektivare
sätt till prevention och rehabilitering.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den nationella beslutanderätten på det
sociala området måste försvaras på ett mer offensivt
sätt inom EU.

7. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som kartlägger vilka materiella regler
inom Sveriges ekonomiska trygghetssystem som i dag
indirekt diskriminerar människor med utländsk
bakgrund.

2001/02:Sf349 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som prövar mer genomgripande förändringar
inom föräldraförsäkringen i syfte att utjämna
vårdnadsansvaret mellan föräldrarna för barnets
skull.

2. Riksdagen begär att regeringen, så snart som det
statsfinansiella läget tillåter, återkommer med
förslag till ändring av föräldraförsäkringen som
innebär att "240-dagarsregeln" tas bort och att båda
föräldrarnas sjukpenninggrundande inkomst skyddas
under fyra år från barnets födelse.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som ser över regeln om att den
sjukpenninggrundande inkomsten fastställs med hänsyn
till arbetsinkomst som beräknas pågå under minst sex
månader eller som är årligen återkommande i syfte
att underlätta inträde i föräldraförsäkringen för
arbetstagare med korta och osäkra
anställningsförhållanden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att socialförsäkringens administration skall
bidra till att öka mäns föräldraledighet samt att
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna skall
prioritera detta mål och relaterade insatser.

2001/02:Sf350 av Lena Sandlin-Hedman och Lars Lilja
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjuklöneperioden i
sjukförsäkringen.

2001/02:Sf351 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
kriterierna för bedömning vid ansökan om
havandeskapspenning.

2001/02:Sf352 av Lilian Virgin m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjukpenning vid retroaktiv
utbetalning av lön.

2001/02:Sf354 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd):

1. Riksdagen beslutar att införa en ny
rehabiliteringsförsäkring i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om finansiella
samverkansfrågor.

3. Riksdagen beslutar att införa en ny modell för
trafikförsäkringen i enlighet med vad i motionen
anförs.

4. Riksdagen beslutar att införa en andra karensdag
i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
regeländringar i karenssystemet.

6. Riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund för
den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) i enlighet
med vad i motionen anförs.

7. Riksdagen beslutar att de fasta stegen i
sjukersättningen avskaffas och att de i stället
skall kunna lämnas i proportion till nedsättningen
av arbetsförmågan, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringens
ökade anslag till försäkringskassan bör
specialdestineras till att anställa
rehabiliteringssamordnare.

9. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf355 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att återställa änkepensionen i
folkpensionen, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen beslutar att förlänga
omställningspensionen till 12 månader, i enlighet
med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar om en höjning av
pensionstillskottet med 2 400 kr för år 2002, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att fritidshus inte skall
medräknas i underlaget för inkomstprövat
bostadstillägg för pensionärer.

5. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf356 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bedömning av vårdbidrag.

2001/02:Sf358 av Lars U Granberg och Birgitta
Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om uttag av föräldraledighet.

2001/02:Sf359 av Rune Berglund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den ekonomiska situationen
för familjer med prematurer.

2001/02:Sf361 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förändringar i
föräldraförsäkringen.

2001/02:Sf366 av Stefan Attefall (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av förenkling av
reglerna för sjukpenning- respektive
föräldrapenninggrundande inkomst.

2001/02:Sf367 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring att försäkringskassan får
det finansiella ansvaret för
rehabiliteringsutredningar och rehabilitering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
kvalifikationskraven för försäkringsläkare bör
utformas mer enhetligt än vad som är fallet i dag
för att på så sätt främja patientens intresse.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag i syfte att förbättra rehabiliteringen och
korta sjukskrivningstiderna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samarbetet
mellan försäkringskassor och övriga berörda parter i
rehabiliteringsprocessen skall uppmuntras.

2001/02:Sf368 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en halvering av
egenavgifterna för egenföretagare.

2001/02:Sf369 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjukpenning vid retroaktiv
utbetalning av lön.

2001/02:Sf372 av Lilian Virgin och Birgitta Ahlqvist
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen följer
utvecklingen angående SGI och vidtar nödvändiga
åtgärder.

2001/02:Sf374 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om beräkning av
underhållsstöd.

2001/02:Sf375 av Jan Bergqvist m.fl. (s, v, mp):

Riksdagen beslutar att medlen för finansiell
samordning återförs till respektive utgiftsområde
och anslag enligt vad som anförs i motionen (såvitt
avser utgiftsområde 10).

2001/02:Sf378 av Cinnika Beiming m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över
trygghetssystemens, särskilt föräldraförsäkringens,
funktionssätt och effekter för Sveriges studenter.

2001/02:Sf380 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
socialförsäkringsreform.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för
socialförsäkringarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att motverka fusk
och överutnyttjande i socialförsäkringarna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen son sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
blocköverskridande överenskommelse om
socialförsäkringarna.

5. Riksdagen beslutar om ändring av regeringens
förslag under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp och utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt
uppställningar: (se motionen)

6. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf381 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att folkpensionerna
skall beräknas på 102 % av prisbasbeloppet under
2002 för dem som var folkpensionärer under perioden
1993-1998.

2. Riksdagen beslutar att änkepensionens
övergångsregler skall återställas till vad som
gällde före den 1 april 1997, fr.o.m. den 1 januari
2002, i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det generella
bostadstillägget för pensionärer skall återställas
till den tidigare ersättningsnivån om 90 % för
boendekostnader mellan 100 och 4 000 kr i månaden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den s.k. skäliga
levnadsnivån i det särskilda bostadstillägget för
pensionärer höjs till 135,4 % av prisbasbeloppet för
ensamstående och till 114,4 % för gifta.

5. Riksdagen anvisar till politikområde 20:1
Ålderspensioner för budgetåret 2001 300 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således
9 879 000 000 kr.

6. Riksdagen anvisar till politikområde 20:2
Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2002
500 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 14 025 000 000 kr.

7. Riksdagen anvisar till politikområde 20:3
Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 2002
9 591 000 000 kr

2001/02:Sf382 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ersättningsnivån
i rehabiliteringspenningförsäkringen bör vara 80 %
av den sjukpenninggrundande inkomsten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ytterligare en
karensdag den åttonde frånvarodagen införs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett
genomsnitt av de två föregående årens inkomst.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ersättning från
sjuk- och rehabiliteringspenningförsäkring utgår för
lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det s.k. taket i
sjukpenningen indexeras med inkomstbasbelopp som
grund.

6. Riksdagen avslår regeringens strategi för att
motverka ohälsa i arbetslivet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
havandeskapspenningen flyttas från utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn till
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp, anslag 19:1.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
sjukskrivningarna på grund av trafikolyckor kan
överföras från den allmänna sjukförsäkringen till
den obligatoriska trafikskadeförsäkringen.

9. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade
bevisregler i arbetsskadeförsäkringen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassorna tillförs resurser för att kunna
tillsätta ca 500 heltidstjänster.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassorna får det finansiella ansvaret för
rehabilitering tillbaka till arbetslivet.

12. Riksdagen anvisar till anslag 19:1 Sjukpenning
och rehabilitering för budgetåret 2002 35 737 000
000 kr.

13. Riksdagen anvisar till anslag 19:2
Förtidspensioner för budgetåret 2002 45 538 490 000
kr.

14. Riksdagen anvisar till anslag 19:4
Arbetsskadeersättningar för budgetåret 2002 6 807
476 000 kr.

15. Riksdagen anvisar till anslag 19:8 Allmänna
försäkringskassor för budgetåret 2001 1 000 000 000
kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 6
189 175 000 kr.

2001/02:Sf384 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över lagstiftningen
så att Läkare utan gränser, samt andra
organisationer som eventuellt inte omfattas av det
svenska sjukförsäkringssystemet, får samma sociala
försäkringsskydd som volontärer från andra svenska
organisationer.

2001/02:Sf385 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta utreda
möjligheten till differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag, som en del i
att kunna få ned ohälsotalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.

2001/02:Sf386 av Bo Könberg m.fl. (fp, c, mp):

Riksdagen beslutar att försäkringskassorna fr.o.m.
år 2002 får disponera upp till 10 % av anvisade
medel för sjukpenning, arbetsskadesjukpenning och
rehabiliteringsersättning för finansiell samordning
på det sätt som gällde i de s.k. Finsam- och
Socsamförsöken.

2001/02:Sf387 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp):

Riksdagen beslutar om ändring i förhållande till
regeringens förslag om nedanstående anslag under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf389 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf390 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det s.k. taket i
föräldraförsäkringen begränsas till lönedelar på
maximalt 7,5 inkomstbasbelopp.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett särskilt
barnomsorgskonto inrättas för barn i förskoleåldern
fr.o.m. den 1 januari 2002 om ej skattepliktiga 40
000 kr per barn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
föräldraförsäkringen begränsas till 360 dagar med
anledning av att det borgerliga barnomsorgskontot
och avdragsrätten för barnomsorgskostnader tar vid
när barnet fyller ett år.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den extra
pappamånaden inte införs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kontaktdagarna
inte införs.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att garantidagarna
avskaffas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
havandeskapspenningen förs över till utgiftsområde
10 politikområde 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2001/02:Sf391 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd):

1. Riksdagen beslutar om ny
rehabiliteringsförsäkring från den 1 juli 2002, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen påbörjar det
nödvändiga lagstiftningsarbetet, i enlighet med vad
som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
organisationskommitté med ansvar för genomförandet,
i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjens
oersättliga ställning och uppgift i samhället.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ha ett
barnperspektiv.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att dagens
samarbetsavtal bör utvecklas ytterligare.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppvärdera
föräldrarollen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om föräldrar önskemål
att få mer tid för barnen.

18. Riksdagen beslutar införa två kontaktdagar per
år och barn för barn mellan 4 och 12 år, i enlighet
med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
subsidiaritetsprincipen som utgångspunkt för
familjepolitiken.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att begreppet
barnomsorg även innefattar föräldrarnas omsorg i det
egna hemmet.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppvärdera
hemarbete.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen av en
familjepolitisk reform.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skapa ekonomiska
och praktiska förutsättningar för val mellan olika
flexibla barnomsorgsformer.

28. Riksdagen beslutar att höja garantibeloppet i
föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

30. Riksdagen beslutat att skattepliktiga förmåner
samt semesterersättning skall vara sgi-grundande.

31. Riksdagen begär att regeringen utreder hur
systemet med tillfällig föräldrapenning slår mot
familjer med barn som är sjuka ofta och/eller under
lång tid.

32. Riksdagen beslutar införa ett barnomsorgskonto
som omfattar alla barn i enlighet med vad som anförs
i motionen.

35. Riksdagen beslutar införa vårdbidrag till barn
till biståndsarbetare i enlighet med vad som anförs
i motionen.

36. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf393 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att samordningsprojektet Finsam enligt
överenskommelsen mellan s, mp, c och fp i november
2000 bör införas i hela landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tydliggöra att
målen för socialförsäkringarna de facto har
förskjutits från "generell välfärd" till att stärka
arbetslinjen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att målet med socialförsäkringarna dock bör
vara att ingen lämnas utanför, och att rätten till
trygghet skall baseras på att vi är medlemmar i
samhället, inte på vår position i arbetslivet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att socialförsäkringssystemet inte skall
befästa bristande jämlikhet, utan utgå från
principen om ett grundtrygghetssystem, vilket skall
ge en värdig levnadsnivå för var och en av oss.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att socialförsäkringssystemet i framtiden
skall utformas som ett grundskydd. Det skall
inkludera sjukförsäkring, föräldraförsäkring,
pension och arbetslöshetsförsäkring.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av ett skifte i socialförsäkringens
grundläggande policy och människosyn från ett
kontrollbaserat synsätt till individstödjande
insatser i en anda av hjälp till självhjälp.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att dagens studiemedelssystem är för dåligt
integrerat med främst sjukförsäkringen och
föräldrapenningen, vilket påkallar åtgärd och
översyn.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett samlat grundtrygghetssystem förenklar
och effektiviserar administrationen för
socialförsäkringarna.

2001/02:Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om höjt tak i sjuk- och
föräldraförsäkringen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering och
rehabiliteringsförsäkring.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om begränsning av
sjukskrivningsperioden.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Finsams regler
skall få tillämpas i hela riket.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
rehabiliteringsgaranti.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredningscentrum.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att få
förtidspensionerade att återgå till arbetslivet.

2001/02:Sf396 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav på
försäkringsläkarnas bedömningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vidareutbildning för
försäkringsläkarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att på något sätt
ställa försäkringsläkarna under myndighetskontroll.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att grundligt utreda
ett reformerat försäkringsmedicinskt system.

2001/02:Sf397 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättande av ett
obeskattat barnkonto för förskolebarn.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en höjd ersättningsnivå för
pappa/mammamånaden i enlighet med vad som anförs i
motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ett höjt garantibelopp i
föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning i enlighet med
Tjänstebeskattningsutredningens förslag.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att avskaffa de s.k. garantidagarna i
föräldraförsäkringen.

11. Riksdagen beslutar om ändring i förhållande till
regeringens förslag vad avser anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ersättningsnivån
i föräldraförsäkringen bör vara 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett särskilt
barnomsorgskonto inrättas för barn i förskoleåldern
fr.o.m. den 1 januari 2002 om ej skattepliktiga 40
000 kr per barn med en begränsning av uttaget på
maximalt 20 000 kr per år.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
föräldraförsäkringen begränsas till 360 dagar mot
bakgrund av att det borgerliga barnomsorgskontot och
avdragsrätten för barnomsorgskostnader tar vid när
barnet fyller ett år.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underhållsstödet
ersätts av ett ensamståendestöd där grundprincipen
är att särlevande föräldrar i normalfallet skall
sköta underhållsbetalning direkt till varandra i
enlighet med föräldrabalkens regler och att
underhållsstödet utgår i de fall där fadern är
okänd, en förälder är avliden och barnpension inte
utgår, underhållsföräldern inte sköter sina
betalningsförpliktelser eller föräldrarna är
särlevande och har en sammanlagd inkomst som
understiger en viss nivå.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
havandeskapspenningen till utgiftsområde 10 anslag
19:1 Sjukpenning och rehabilitering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bidraget till
kostnader för internationella adoptioner höjs till
50 % av kostnaden enligt en schablon för varifrån
barnet adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.

8. Riksdagen avslår regeringens förslag om att
avskaffa retroaktiviteten på tre månader för ansökan
om vårdbidraget för funktionshindrade barn.

9. Riksdagen anvisar till anslag 12:2
Föräldraförsäkring för budgetåret 2002 17 207 000
000 kr.

10. Riksdagen anvisar till anslag 12:3
Underhållsstöd för budgetåret 2002 2 041 000 000 kr.

11. Riksdagen anvisar till anslag 21:4 Bidrag till
kostnader för internationella adoptioner för
budgetåret 2001 8 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 48 000 000 kr.

12. Riksdagen anvisar till anslag 12:6 Vårdbidrag
för funktionshindrade barn för budgetåret 2002 12
000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 2 120 000 000 kr.

13. Riksdagen anvisar till anslag 12:8
Barnomsorgskonto för budgetåret 2002 3 500 000 000
kr.

2001/02:Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om sjukskrivningar.

2001/02:Sf403 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den
sjukpenninggrundande inkomsten - för sjukpenning och
rehabiliteringspenning - beräknas på de två
föregående årens inkomst.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en karensdag
införs för sjukpenning och rehabiliteringspenning
den åttonde frånvarodagen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om begränsning av sjukpenningtiden till ett
år med kompletterande övergångsregler som klart
anger att svåra fall av medicinsk rehabilitering som
kräver längre tid än ett år skall vara berättigade
till ersättning under längre tid och att
övergångsvis det samma skall gälla för patienter som
varit utsatta för förödande passiva
sjukskrivningsperioder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett bättre
definierat sjukdomsbegrepp införs i sjukförsäkrings-
lagstiftningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att åtgärder vidtas
för att minska de regionala skillnaderna i
nyttjandet av sjukpenningen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att forskningen och
utbildningen i försäkringsmedicin förstärks.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sambandet mellan
avgifter och ersättningar i sjukpenning och
rehabiliteringspenning tydliggörs för medborgarna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att incitament för
att minska den oproportionerligt stora
sjukskrivningen i den offentliga sektorn bör
införas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sambandet mellan
skatteuttaget och ersättningen i sjukförsäkringen.

2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c):

14. Riksdagen beslutar att försäkringskassorna från
2002 får disponera upp till 10 % av anvisade medel
för sjukpenning, arbetsskadesjukpenning och
rehabiliteringsersättning på det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken.

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslagen
(under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar),
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom samt utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn enligt uppställningen i bilaga
2.

23. Riksdagen begär hos regeringen förslag till
lagändring så att sjukförsäkringens kostnader för
trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
anpassa barnomsorgen och öka valfriheten efter olika
familjers behov.

2001/02:Sk417 av Göte Jonsson m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsförhållanden bör ses över i en särskild
utredning.

2001/02:L248 av Sten Tolgfors (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
adoptionskostnadsbidragets storlek.

2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
vårdnadsbidrag/barnkonto.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bekräfta policyn
som kom till uttryck i proposition 1973:32 Om
äktenskaps ingående och upplösning att man i
framtiden vid utformningen av regler om skatter och
sociala förmåner skall undvika att ge regler ett
sådant innehåll att människor förlorar på att gifta
sig eller vinner på att skilja sig.

2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alla människors rätt
till rehabilitering.

2001/02:So303 av Agne Hansson m.fl. (c):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att myndigheterna
samordnas så att den enskilde får en handläggare att
hålla kontakt med, oberoende av vilken sektor som är
huvudfinansiär.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att växla passivt
stöd mot rehabiliteringsersättning senast efter tre
månaders sjukskrivning.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förlänga gränsen
för rehabiliteringsersättning.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en individuell
behandlingsplan för rehabilitering genom lagfästa
rättigheter.

2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principer för
valfrihet, flexibilitet och rättvisa i
familjepolitiken.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en översyn av adoptionskostnadsbidraget i
enlighet med motionen.

2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
föräldraförsäkringen förlängs till 15 månader under
nästa mandatperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att föräldrapenningen skall kunna tas ut
tills barnet är tolv år.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att föräldrar skall få rätt till hel eller
partiell ledighet utan lön till dess barnet är tolv
år.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att socialförsäkringslagstiftningen anpassas
även efter homosexuella familjeförhållanden.

2001/02:So496 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utjämna
klasskillnader som drabbar barn.

2001/02:So620 av Chris Heister m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att låta försäkringskassorna
köpa vård i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:So625 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin
(c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en finansiell
samordning mellan landstingen och försäkringskassan
bör ske för att öka smärtvårdsinsatserna.

2001/02:So626 av Viviann Gerdin och Lena Ek (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering och
kvinnors rätt till socialförsäkringsskyddet.

2001/02:So628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Finsam och liknande
samarbete.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av
barnkonto, lika för alla barn.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt för
kvinnor, bl.a. genom vidgad valfrihet i barnomsorg
och hushållstjänster till överkomligt pris.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka friheten och
tryggheten för den enskilde inom
socialförsäkringssystemen genom att göra systemen
fristående från staten.

2001/02:Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

58. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om förändrade skatteregler inom
kulturområdet.

2001/02:Ub329 av Cristina Husmark Pehrsson och Jan-
Evert Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om familjens rätt till
barnomsorgskonto.

2001/02:Ub548 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

10. Riksdagen beslutar införa ett barnomsorgskonto i
enlighet med vad i motionen anförs.

2001/02:MJ340 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsgivaravgifter
och sociala avgifter för säsongsanställd personal.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
socialförsäkringarnas regelsystem,

2001/02:N316 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
trygghetssystemen även bör omfatta företagare.

2001/02:N323 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
sjuklöneperioden för småföretagare.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkta
arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter.

2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en ny rehabiliteringsförsäkring.

2001/02:A220 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra företagen
ekonomiskt ansvariga för den ökade sjukfrånvaron i
särskilda fall.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen
av änkepensionen.

8. Riksdagen beslutar införa ett barnomsorgskonto
med 40 000 kr per år och barn som fyller ett år och
20 000 kr per år och barn som fyller två år.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att kvinnor
måste få mer makt över sin vardag.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om generellt
barnstöd i kontanter, s.k. barnkonto.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en mer flexibel
föräldraförsäkring.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om ersättningsnivån
i mamma- och pappamånaden.

2001/02:A246 av Maria Larsson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgång till snabba
insatser med rehabilitering vid arbetsrelaterad
ohälsa.

2001/02:A247 av Margareta Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en kartläggning
bör göras kring vilka faktorer som bidrar till
skillnader i ökningen av sjukfrånvaro mellan olika
regioner.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn bör
göras av vilka faktorer som bidrar till att vissa
yrkesgrupper och regioner är mer långtidsfriska än
andra.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda kriterier
för en god arbetsmiljö och nedsättning av
arbetsgivaravgifter för företag som uppfyller dessa.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
förutsättningarna för att ge alternativa aktörer
möjlighet att administrera arbetsskade- och
sjukförsäkringen.

2001/02:A390 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hinder för rörlighet
av arbetskraft i Öresundsregionen på grund av
nuvarande utformning av socialförsäkringssystemet.

2001/02:A392 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbyggd
föräldraförsäkring.

2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):

6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om särlevande föräldrars ekonomi.

Motioner väckta med anledning av proposition
2000/01:140 Reformerade regler för
bostadstillägg till pensionärer m.fl.

2000/01:Sf39 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att avskaffa inkomstprövningen av
änkepensionen.

2000/01:Sf40 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
inkomstprövningen av änkepension.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Lagförslag utgiftsområde 11

Lagförslag utgiftsområde 12

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Av utskottet framlagda lagförslag

Ändrad lydelse av 4 kap. 6 § andra stycket lagen om
allmän försäkring samt övergångsbestämmelsen till
lagen (2001:142) om ändring i nämnda lag

-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
Föräldrapenning för de Föräldrapenning för de
första 180 dagarna utges första 180 dagarna utges
med belopp motsvarande med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, förälderns sjukpenning,
beräknad enligt femte beräknad enligt femte
stycket, om föräldern stycket, om föräldern
under minst 240 dagar i under minst 240 dagar i
följd före barnets följd före barnets
födelse eller den födelse eller den
beräknade tidpunkten för beräknade tidpunkten för
födelsen har varit födelsen har varit
försäkrad för en försäkrad för en
sjukpenning över ett sjukpenning över
belopp om 120 kr lägstanivån och skulle ha
(grundnivå) och skulle ha varit det om
varit det om försäkringskassan känt
försäkringskassan känt till samtliga
till samtliga förhållanden.
förhållanden. I annat Föräldrapenning för de
fall utges första 180 dagarna utges
föräldrapenning med dock alltid lägst med ett
belopp enligt grundnivån. belopp för hel
föräldrapenning om 120 kr
(grundnivå). För en
förälder som endast är
försäkrad enligt 3 kap. 4
§ socialförsäkringslagen
(1999:799) gäller detta
under förutsättning att
_____________ föräldern uppfyller
villkoren i första
Denna lag träder i kraft meningen.
den 1 januari 2002.
Beträffande
bestämmelserna om antalet
ersatta dagar tillämpas Denna lag träder i kraft
lagen i sin äldre lydelse den 1 januari 2002.
i fråga om barn som är Beträffande ersättning
födda, eller i fråga om för dagar före
adopterade barn, ikraftträdandet tillämpas
adopterade före äldre bestämmelser.
ikraftträdandet. Beträffande
bestämmelserna om antalet
ersatta dagar tillämpas
lagen i sin äldre lydelse
i fråga om barn som är
födda, eller i fråga om
adopterade barn,
adopterade före
ikraftträdandet.
-----------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 4 och 8 §§ samt
4 kap. 6 § socialförsäkringslagen (1999:799) skall
ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 kap.
1 §
-----------------------------------------------------
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för
följande förmåner som anges i lagen (1962:381) om
allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i
fråga om förmåner som beslutas av de allmänna
försäkringskassorna,
-----------------------------------------------------
2. föräldrapenning på 2. föräldrapenning på
garantinivå, lägstanivå och grundnivå,
-----------------------------------------------------
3. folkpension i form av förtidspension och
efterlevandepension beräknad i förhållande till det
antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid
i Sverige, samt
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22
kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna
försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande
förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
-----------------------------------------------------
2. föräldrapenning över 2. föräldrapenning över
garantinivå och lägstanivå och tillfällig
tillfällig föräldrapenning,
föräldrapenning,
-----------------------------------------------------
3. tilläggspension i form av förtidspension och
efterlevandepension,
4. folkpension i form av förtidspension och
efterlevandepension beräknad i förhållande till det
antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för
tilläggspension, samt
5. rehabilitering och rehabiliteringsersättning
enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av
de allmänna försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
8 §
-----------------------------------------------------
Försäkringen för Försäkringen för
pensioner eller pensioner eller
skadeersättningar som skadeersättningar som
avses i 4 § 3 och 4 samt avses i 4 § 3 och 4 samt
5 § 1 och 3 skall gälla 5 § 1 och 3 skall gälla
när rätten till en förmån när rätten till en förmån
enligt de lagar som anges enligt de lagar som anges
där kan härledas från ett där kan härledas från ett
arbete i Sverige. arbete i Sverige.
Detsamma gäller Detsamma gäller
försäkringen för försäkringen för
föräldrapenning över föräldrapenning över
garantinivå enligt 4 § 2. lägstanivå enligt 4 § 2.
-----------------------------------------------------
Försäkringen för pensioner enligt första stycket
skall också gälla i det fall rätten till förmånen
kan härledas från sådan ersättning som anges i 12
och 13 §§.
-----------------------------------------------------
4 kap.
6 §
-----------------------------------------------------
Pensionsförmåner och Pensionsförmåner och
skadeersättningar enligt skadeersättningar enligt
3 kap. 4 § 3 och 4 samt 5 3 kap. 4 § 3 och 4 samt 5
§ 1 och 3 utges för tid § 1 och 3 utges för tid
då den försäkrade vistas då den försäkrade vistas
utomlands så länge rätten utomlands så länge rätten
till förmånen består. till förmånen består.
Detta gäller också i Detta gäller också i
fråga om föräldrapenning fråga om föräldrapenning
över garantinivå enligt 3 över lägstanivå enligt 3
kap. 4 § 2, kap. 4 § 2,
-----------------------------------------------------
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2. om försäkringskassan medger det, när ett barn
hämtas i samband med adoption.
-----------------------------------------------------
___________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:497) om
ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 4 och 8 §§ samt
4 kap. 6 § socialförsäkringslagen (1999:799) i
stället för dess lydelse enligt lagen (2001:497) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 kap.
1 §
-----------------------------------------------------
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för
följande förmåner som anges i lagen (1962:381) om
allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i
fråga om förmåner som beslutas av de allmänna
försäkringskassorna,
-----------------------------------------------------
2. föräldrapenning på 2. föräldrapenning på
garantinivå, lägstanivå och grundnivå,
-----------------------------------------------------
3. sjukersättning och aktivitetsersättning i form
av garantiersättning, samt
-----------------------------------------------------
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap.
i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna
försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande
förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
-----------------------------------------------------
2. föräldrapenning över 2. föräldrapenning över
garantinivå och lägstanivå och tillfällig
tillfällig föräldrapenning,
föräldrapenning,
-----------------------------------------------------
3. inkomstrelaterad sjukersättning och
inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt
-----------------------------------------------------
4. rehabilitering och rehabiliteringsersättning
enligt 22 kap. i fråga om förmåner som beslutas av
de allmänna försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
8 §
-----------------------------------------------------
Försäkringen för Försäkringen för
pensioner eller pensioner eller
skadeersättningar som skadeersättningar som
avses i 5 § 1, 3 och 4 avses i 5 § 1, 3 och 4
skall gälla när rätten skall gälla när rätten
till en förmån enligt de till en förmån enligt de
lagar som anges där kan lagar som anges där kan
härledas från ett arbete härledas från ett arbete
i Sverige. Detsamma i Sverige. Detsamma
gäller försäkringen för gäller försäkringen för
föräldrapenning över föräldrapenning över
garantinivå enligt 4 § 2. lägstanivå enligt 4 § 2.
-----------------------------------------------------
Försäkringen för pensioner enligt första stycket
skall också gälla i det fall rätten till förmånen
kan härledas från sådan ersättning som anges i 12
och 13 §§.
-----------------------------------------------------
4 kap.
6 §
-----------------------------------------------------
Förmåner och Förmåner och
skadeersättningar enligt skadeersättningar enligt
3 kap. 4 § 3 samt 5 § 1, 3 kap. 4 § 3 samt 5 § 1,
3 och 4 utges för tid då 3 och 4 utges för tid då
den försäkrade vistas den försäkrade vistas
utomlands så länge rätten utomlands så länge rätten
till förmånen består. till förmånen består.
Detta gäller också i Detta gäller också i
fråga om föräldrapenning fråga om föräldrapenning
över garantinivå enligt 3 över lägstanivå enligt 3
kap. 4 § 2, kap. 4 § 2,
-----------------------------------------------------
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2. om försäkringskassan medger det, när ett barn
hämtas i samband med adoption.
-----------------------------------------------------

Bilaga 4

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena
10, 11 och 12

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Belopp i 1000-tal kronor

----------------------------------------------------------
Politikområde Regeringens UtskottetsAvvikelse
anslag förslag förslag
-------------------------------------------------------------

19 Ersättning vid arbetsoförmåga
------------------------------------------------------------------
1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. (ram)
45 805 022 45 705 022 - 100 000
------------------------------------------------------------------
2 Förtidspensioner (ram) 47 838 490 47 838 490
------------------------------------------------------------------
3 Handikappersättningar 1 098 465 1 098 465
(ram)
------------------------------------------------------------------
4 Arbetsskadeersättningar 7 607 476 7 607 476
(ram)
------------------------------------------------------------------
5 Kostnader för
sysselsättning av vissa
förtidspensionärer (ram) 5 000 5 000
------------------------------------------------------------------
6 Ersättning för 58 900 58 900
kroppsskador (ram)
------------------------------------------------------------------
7 Riksförsäkringsverket 754 490 754 490
(ram)
------------------------------------------------------------------
8 Allmänna 5 189 175 5 289 175 + 100 000
försäkringskassor (ram)
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 108 357 018 108 357 018
------------------------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Belopp i 1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning.

-----------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag förslag
-----------------------------------------------------

20 Ekonomisk äldrepolitik
-----------------------------------------------------
1 Ålderspensioner (ram) 9 579 000
-----------------------------------------------------
2 Efterlevandepensioner
till vuxna (ram)
13 525 000
-----------------------------------------------------
3 Bostadstillägg till 10 210 500
pensionärer (ram)
-----------------------------------------------------
4 Delpension (ram) 220 000
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 33 534 500
-----------------------------------------------------

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Belopp i 1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag
till anslagsfördelning.

-----------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag förslag
-----------------------------------------------------

21 Ekonomisk familjepolitik
-----------------------------------------------------
1 Allmänna barnbidrag (ram) 20 994 000
-----------------------------------------------------
2 Föräldraförsäkring (ram) 19 617 000
-----------------------------------------------------
3 Underhållsstöd (ram) 2 441 000
-----------------------------------------------------
4 Bidrag till kostnader för
internationella
adoptioner (ram) 40 000
-----------------------------------------------------
5 Barnpensioner (ram) 972 000
-----------------------------------------------------
6 Vårdbidrag för
funktionshindrade barn
(ram) 2 108 000
-----------------------------------------------------
7 Pensionsrätt för barnår 3 669 000
(ram)
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 49 841 000
-----------------------------------------------------