Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU2

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

Sammanfattning

Utskottet  tillstyrker  de  av regeringen föreslagna
anslagen och bemyndigandena för budgetåret 2002 inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning  och utveckling.
Likaså tillstyrks förslaget angående användningen av
anslaget    Allmänna   regionalpolitiska   åtgärder.
Samtliga motioner som tar upp anslagsfrågor avstyrks
av utskottet.  Företrädare  i utskottet för Moderata
samlingspartiet,  Kristdemokraterna,   Centerpartiet
och Folkpartiet deltar inte i beslutet om anslag. De
erinrar  i  särskilda  yttranden om de budgetförslag
som  framlagts av respektive  parti.  I  förhållande
till regeringens  förslag  för  utgiftsområdet ville
Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 690
miljoner kronor, Kristdemokraterna  med 790 miljoner
kronor  och  Folkpartiet  med  750 miljoner  kronor.
Centerpartiet  ville  höja  utgiftsramen   med   138
miljoner kronor.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag i
budgetpropositionen    om    upphävande   av   lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter.  Skälet
härtill är EG-kommissionens beslut om att stödformen
inte  längre  får  tillämpas då den inte är förenlig
med EG:s statsstödsregler.
Utskottet behandlar  i  betänkandet även frågor om
EG:s struktur- och regionalpolitik.  När  det gäller
de      motionsyrkanden      som      bl.a.      rör
förskottsutbetalningar  till EG-projekt, regelverket
för företagsstöd och den  regionala  indelningen för
statistikredovisning har utskottet inte  funnit skäl
att vidta några åtgärder.
Med   anledning   av  inkomna  motioner  behandlar
utskottet   dessutom   frågan   om   EG:s   framtida
regionalpolitik. Enligt  utskottsmajoriteten (m, kd,
c, fp, mp) är det viktigt  att  en  reform  av  EG:s
regionalpolitik   kommer   till  stånd  inför  nästa
programperiod trots att det  finns  ett motstånd mot
detta.    Reformen   måste   bl.a.   innebära    att
regionalpolitikens  inriktning  ändras  och att dess
omfattning  minskas.  Det innebär att regionalstödet
till  de nuvarande medlemsländerna  måste  reduceras
till förmån  för  kandidatländerna.  I  de  fall  EU
ekonomiskt  skall stödja olika regioner bör det vara
frågan  om  regioner  som  ligger  väsentligt  under
genomsnittet  i  unionen  vad gäller levnadsstandard
och  medelinkomst. Vidare påpekas  att  gemenskapens
regionalpolitik  i  en  större  utsträckning  än för
närvarande måste vara koncentrerad till tydliga mål.
I  en  reservation  (s,  v) sägs att EG:s framtida
regionalpolitik förvisso är i behov av reformer, men
att det i dagsläget är för tidigt  att  ta ställning
till  detaljfrågor  om utformningen av den  framtida
politiken. Reservanterna  framhåller  i sammanhanget
vikten  av  att föra en dialog om hur EG:s  framtida
struktur- och regionalpolitik skall vara utformad.
I  den  regionalpolitiska  propositionen  aviserar
regeringen  sin  avsikt  att genomföra en översyn av
Glesbygdsverkets framtida roll. Riksdagens revisorer
har  inkommit  med ett förslag  till  riksdagen  som
innebär   en   precisering   av   inriktningen   för
regeringens aviserade översyn. Utskottet är positivt
till en översyn  av  Glesbygdsverket  och  menar att
revisorernas  granskning  av Glesbygdsverket påvisat
att  en  sådan är angelägen.  Då  regeringen  i  den
regionalpolitiska  propositionen  meddelat  att  den
efter  en  översyn har för avsikt att återkomma till
riksdagen  med  förslag  till  hur  Glesbygdsverkets
verksamhet bör  förändras finner utskottet inte skäl
att  närmare  precisera   inriktningen   för   denna
översyn.   Utskottet   avstyrker  därför  Riksdagens
revisorers  förslag  samt   de  i  detta  sammanhang
aktuella motionsyrkandena.
Utskottet ställer sig bakom  regeringens förslag i
den regionalpolitiska propositionen  om att avskaffa
de regionalpolitiska stödformerna lån  till  privata
regionala         investmentbolag         respektive
småföretagsstöd.  Regeringens förslag ligger  enligt
utskottets mening i  linje med den regionalpolitiska
utredningens slutsatser.  I  en reservation (c) sägs
att motiven till regeringens förslag om att avskaffa
stödformen       småföretagsstöd       inte       är
tillfredsställande. Det påpekas att det  faktum  att
småföretagsstöd    endast    används   i   begränsad
omfattning  och  att  det även begagnas  utanför  de
nationella stödområdena  visar  att  risken  för att
stödformen    skall    snedvrida   konkurrensen   är
marginell.    Reservanten    menar     därför    att
småföretagsstödet   inte   bör   avvecklas  i  detta
sammanhang.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Allmänt om EG:s nuvarande struktur- och
regionalpolitik

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:N290,
2001/02:N297, 2001/02: N348 och 2001/02:N357.

2. EG:s framtida regionalpolitik

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  utskottet  anfört.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:K426  yrkande  22,
2001/02:U301 yrkande 39, 2001/02:U303 yrkandena 8
och  9,  2001/02:N25  yrkande 14 och 2001/02:N262
yrkande 18.
Reservation 1 (s, v)

3. Myndighetsfrågor inom det
regionalpolitiska området

Riksdagen avslår Riksdagens  revisorers förslag
2001/02:RR4  och motionerna 2001/02:N223  yrkande
1,  2001/02:N230   yrkande  4,  2001/02:N277  och
2001/02:N325 yrkande 3.

4. Avskaffande av lån till privata
regionala investmentbolag

Riksdagen  godkänner   regeringens  förslag  om
avskaffande  av  stödformen   lån   till  privata
regionala    investmentbolag.   Därmed   bifaller
riksdagen proposition 2001/02:4 punkt 1.7.

5. Avskaffande av småföretagsstöd

Riksdagen  godkänner   regeringens  förslag  om
avskaffande av stödformen småföretagsstöd. Därmed
bifaller  riksdagen proposition  2001/02:4  punkt
1.8 och avslår motion 2001/02:N27 yrkande 26.
Reservation 2 (c)

6. Upphävande av lag om nedsättning av
socialavgifter

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
upphävande  av lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter.    Därmed    bifaller   riksdagen
proposition 2001/02:1 utgiftsområde 19 punkt 1.

7. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2002,  i  fråga  om  ramanslaget  33:1   Allmänna
regionalpolitiska   åtgärder,   göra   ekonomiska
åtaganden    som,   inklusive   tidigare   gjorda
åtaganden,    innebär     utgifter    på    högst
3 200 000 000  kr  under åren  2003-2010.  Därmed
bifaller    riksdagen    proposition    2001/02:1
utgiftsområde 19 punkt 2.

b)  Riksdagen  godkänner regeringens  förslag  om
användningen   av    anslaget    33:1    Allmänna
regionalpolitiska   åtgärder.   Därmed   bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 utgiftsområde  19
punkt 3.
c)  Riksdagen  bemyndigar regeringen att under år
2002,  i  fråga om  ramanslaget  33:6  Europeiska
regionala utvecklingsfonden  perioden  2000-2006,
göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda   åtaganden,  innebär  utgifter  på  högst
4 000 000 000  kr  under  åren  2003-2008. Därmed
bifaller    riksdagen    proposition    2001/02:1
utgiftsområde 19 punkt 4.
d)  Riksdagen  godkänner  regeringens förslag  om
användningen av anslaget 33:7 Särskilda regionala
utvecklingsprogram.  Därmed   bifaller  riksdagen
proposition 2001/02:1 utgiftsområde 19 punkt 5.
e) Riksdagen bemyndigar regeringen  att  under år
2002,   i   fråga   om   ramanslaget   37:1   IT-
infrastruktur:  Regionala  transportnät m.m. göra
ekonomiska  åtaganden  som,  inklusive   tidigare
gjorda   åtaganden,  innebär  utgifter  på  högst
700 000 000  kr  under åren 2003 och 2004. Därmed
bifaller    riksdagen    proposition    2001/02:1
utgiftsområde 19 punkt 6.
f) Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslagen
under utgiftsområde  19  Regional  utjämning  och
utveckling enligt regeringens förslag i bilaga 3.
Därmed  bifaller  riksdagen proposition 2001/02:1
utgiftsområde 19 punkt 7.
g) Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi294 yrkande
20 i denna del, 2001/02:N27 yrkande 46, 2001/02:N262
yrkande     20,     2001/02:N295,      2001/02:N303,
2001/02:N335,  2001/02:N350  yrkandena 1 och  2  och
2001/02:N372 yrkandena 2, 3, 4 och 10.

Stockholm den 27 november 2001

På näringsutskottets vägnar


Per Westerberg


Följande  ledamöter  har deltagit  i  beslutet:  Per
Westerberg (m)*, Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh
Furustrand (s), Sylvia  Lindgren (s), Lennart Beijer
(v), Göran Hägglund (kd)*, Karin Falkmer (m)*, Nils-
Göran  Holmqvist  (s),  Ola   Karlsson  (m)*,  Marie
Granlund (s), Karl Gustav Abramsson (s), Ola Sundell
(m)*,  Ingegerd Saarinen (mp), Åke  Sandström  (c)*,
Lennart  Värmby  (v),  Harald  Bergström  (kd)*  och
Yvonne Ångström (fp)*.

*Har avstått från att delta i beslutet under punkt
7.
2001/02

NU2


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels  proposition  2001/02:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde  19  Regional  utjämning
och utveckling,
dels  proposition  2001/02:4  om  en  politik  för
tillväxt  och  livskraft i hela landet såvitt gäller
förslagen  om  avskaffande   av   lån  till  privata
regionala         investmentbolag         respektive
småföretagsstöd,
dels  Riksdagens  revisorers  förslag  2001/02:RR4
angående Glesbygdsverkets roll i regionalpolitiken,
dels  två  motioner  som  väckts med anledning  av
proposition 2001/02:4,
dels 18 motioner från allmänna motionstiden.
Förslagen i propositionerna och  i  motionerna  samt
Riksdagens  revisorers  förslag  återges i bilaga 1.
Ett  lagförslag  som framläggs i budgetpropositionen
framgår    av    bilaga     2.    Regeringens    och
oppositionspartiernas förslag  till  anslag  för  år
2002 inom utgiftsområde 19 redovisas i bilaga 3.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats
av  företrädare för Verket för näringslivsutveckling
(NUTEK),     Lantbrukarnas     riksförbund    (LRF),
Företagarnas  Riksorganisation  och   Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).
Utskottets överväganden


Inledning

Den  27  september  2001 överlämnade regeringen  sin
proposition om en politik för tillväxt och livskraft
i  hela  landet (prop.  2001/02:4)  till  riksdagen.
(Propositionen   benämns  fortsättningsvis  som  den
regionalpolitiska     propositionen).     I    denna
presenterar  regeringen bl.a. ett nytt politikområde
för regionalpolitiken  samt  nya  mål och strategier
för   politiken.   De   förslag   som  framläggs   i
propositionen  och  berör  utskottets  ansvarsområde
behandlas  i  huvudsak  av  utskottet  i  betänkande
2001/02:NU4 som framläggs samtidigt som föreliggande
betänkande.

I detta betänkande behandlas frågor med anknytning
till   utgiftsområde  19  Regional   utjämning   och
utveckling  i budgetpropositionen (prop. 2001/02:1).
Därtill behandlas regeringens förslag om avskaffande
av   stödformerna   lån   till   privata   regionala
investmentbolag   respektive   småföretagsstöd,  som
framläggs i den regionalpolitiska  propositionen.  I
samband  med myndighetsfrågor behandlas även förslag
från  Riksdagens  revisorer  (2001/02:RR4)  angående
Glesbygdsverket.  Även  regionalpolitiska frågor med
anknytning till Europeiska  unionen (EU) behandlas i
betänkandet.  Därjämte  behandlas  20  motioner  som
väckts   under  allmänna  motionstiden   eller   med
anledning av regeringens proposition 2001/02:4. Inga
motioner har  väckts  med  anledning  av  Riksdagens
revisorers förslag.
Utgångspunkten  för detta betänkande är att  ramen
för utgiftsområde 19  är  fastställd  för  år  2002.
Riksdagen  fattade  den  21  november 2001 beslut om
fördelningen av utgifterna för  budgetåret  2002  på
utgiftsområden   med  finansutskottets  förslag  som
underlag (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1). Genom
beslutet    är    ramarna     för     statsbudgetens
utgiftsområden fastlagda.
Betänkandet disponeras enligt följande.  Efter  en
redogörelse   för  vissa  resultatuppföljningsfrågor
följer en kort  redovisning  av  EG:s  struktur- och
regionalpolitik   inklusive   motioner  på  området.
Därefter  behandlar utskottet myndighetsfrågor  inom
det regionalpolitiska  området, inklusive Riksdagens
revisorers förslag angående  Glesbygdsverket. Vidare
behandlas  regeringens  förslag  om  avskaffande  av
stödformerna    lån    till    privata     regionala
investmentbolag  respektive  småföretagsstöd,   samt
regeringens   förslag   om   upphävande   av   lagen
(1990:912)   om   nedsättning   av   socialavgifter.
Slutligen  behandlas anslagen inom utgiftsområde  19
Regional utjämning och utveckling.

Regeringens resultatredovisning


I budgetpropositionen  (utg.omr. 19 s. 28) lämnas en
resultatbedömning  för  i   första   hand  år  2000.
Resultatbedömningen   omfattar   det   som  vanligen
benämns  den  "lilla"  regionalpolitiken,  dvs.  den
verksamhet som bedrivs med anslag inom utgiftsområde
19   Regional   utjämning   och  utveckling  förutom
anslaget    (37:1)    IT-infrastruktur:    Regionala
transportnät m.m. Regeringen  framhåller  emellertid
att åtgärder inom andra politikområden är av  större
betydelse    för    möjligheterna   att   uppnå   de
regionalpolitiska målen.

De nuvarande målen  för  regionalpolitiken  är att
den   skall   skapa   förutsättningar   för  hållbar
ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet,  så  att
likvärdiga  levnadsvillkor  skapas för medborgarna i
hela  riket.  Med regionalpolitiska  åtgärder  menas
dels åtgärder inom  politikområdet  Regionalpolitik,
dels åtgärder inom andra politikområden som vidtas i
övervägande regionalpolitiskt syfte.  Dessa åtgärder
återfinns främst inom politikområdena IT,  tele  och
post,       Landsbygdspolitik,       Näringspolitik,
Transportpolitik,                Utbildningspolitik,
Forskningspolitik   och  Arbetsmarknadspolitik.   En
annan viktig åtgärd är  det  statliga  bidrags-  och
utjämningssystemet          i         kommunsektorn.
Regionalpolitiken är främst inriktad  på  att främja
utvecklingen    i   regionalpolitiskt   prioriterade
områden, dvs. de  nationella  stödområdena  A och B,
områdena  för EG:s strukturfonders mål 1 och 2  samt
gles- och landsbygdsområden i hela landet.
Målet  för  den  lilla  regionalpolitiken  är  att
verksamheten    främst    skall    underlätta    för
näringslivet    i   regionalpolitiskt   prioriterade
områden att utvecklas  så  att  det  bidrar till att
uppfylla målen för regionalpolitiken.
Enligt  regeringen  är  den långsiktiga  regionala
problembilden förhållandevis oförändrad så till vida
att det är samma områden som under lång tid har haft
den   mest  ogynnsamma  utvecklingen.   Skillnaderna
mellan  olika delar av landet har även ökat under de
senaste åren.
Den resultatbedömning som lämnas av regeringen för
de selektiva  regionalpolitiska  företagsstöden  och
den  regionala  projektverksamheten  avser beviljade
stöd  under  år 2000. Det är enligt regeringen  ännu
inte möjligt att redovisa utbetalade medel för dessa
beslut. Resultatbedömningen  av  de generella stöden
(nedsatta socialavgifter och transportbidrag)  avser
utbetalda  medel  år  2000.  Resultatbedömningen  av
strukturfondsprojekten    redovisas    samlat    för
programperioden   1995-1999   och   avser  beviljade
bidrag.
Enligt       regeringens       redovisning       i
budgetpropositionen  har  under  år  2000 beslut för
1 450   miljoner   kronor   fattats   för   regional
projektverksamhet,         medfinansiering        av
strukturfondsprogram och selektiva regionalpolitiska
företagsstöd.  För  de  selektiva  regionalpolitiska
företagsstöden      i     form     av      regionala
utvecklingsbidrag,  landsbygdsstöd,  småföretagsstöd
och sysselsättningsbidrag  har  år  2000  beslut  om
totalt  949  miljoner  kronor  tagits  i samband med
investeringar.        Enligt        Verket       för
näringslivsutveckling (NUTEK) beräknas  detta  bidra
till  ca  8 430  nya arbetstillfällen inom främst de
regionalpolitiskt    prioriterade    områdena.   Den
beräknade     genomsnittliga    subventionen     per
arbetstillfälle   uppgår   till   ca   110 000   kr.
Investeringar   om   drygt   3 000  miljoner  kronor
beräknas    delfinansieras    med    de    selektiva
företagsstöden (exkl. sysselsättningsbidrag).
Enligt gällande regelverk skall minst  40  % av de
arbetstillfällen  som  tillkommer  till följd av  de
selektiva   regionalpolitiska   stöden   förbehållas
vartdera könet. Enligt regeringens resultatbedömning
beräknas   detta   villkor   uppfyllas   beträffande
regionala utvecklingsbidrag och landsbygdsstöd,  där
43  respektive  40  %  av  de  nya arbetstillfällena
beräknas tillfalla kvinnor. Detta  villkor  beräknas
dock  inte  uppfyllas  beträffande småföretagsstödet
där motsvarande siffra uppgår till 35 %.
Kostnaden för de generella  företagsstöden år 2000
uppgick till 390 miljoner kronor.  Av dessa avsåg ca
321 miljoner kronor utbetalda transportbidrag  medan
resterande  ca  69  miljoner  kronor  avsåg nedsatta
socialavgifter. Enligt regeringens bedömning  har de
generella  stöden  bidragit  till  att på olika sätt
kompensera    företagen   i   de   regionalpolitiskt
prioriterade områdena  för  bl.a.  långa transporter
och merkostnader på grund av det geografiska  läget.
Sysselsättningen  bedöms därför i högre utsträckning
ha kunnat upprätthållas  i  dessa företag än vad som
annars skulle ha varit möjligt.
Stöd till kommersiell service  har  under  år 2000
beviljats  för  ca 26 miljoner kronor och har enligt
regeringen   bidragit    till    att    upprätthålla
servicenivån i gles- och landsbygd. Såddfinansiering
har under år 2000 beviljats för ca 500 000  kr  till
små  och  medelstora  företag.  Stödet  förväntas ha
betydelse   för   teknikbaserade  företag  i  tidiga
utvecklingsfaser.
I  budgetpropositionen   (s.   37)  redovisas  att
Riksrevisionsverket   i  sin  årliga  rapport   till
regeringen  inte  framfört   några  iakttagelser  av
större vikt beträffande Glesbygdsverket  och Statens
institut för regionalforskning.
I  den regionalpolitiska propositionen presenterar
regeringen   ett   nytt   politikområde.  Regeringen
föreslår  att  politikområdet   regionalpolitik  och
delområdet     regional     näringspolitik      inom
näringspolitiken  slås  samman  och  bildar  det nya
politikområdet  regional  utvecklingspolitik.  Målet
för  den  nya politiken föreslås vara väl fungerande
och hållbara  lokala  arbetsmarknadsregioner  med en
god service i alla delar av landet.
Med  anledning  av  dessa förslag om bl.a. nya mål
för politikområdet avstår utskottet från att närmare
behandla  regeringens  resultatredovisning   för  år
2000.   Regeringens   förslag   om   nytt   mål  för
politikområdet  behandlas  av utskottet i betänkande
2001/02:NU4.

EG:s struktur- och regionalpolitik


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  med  bifall  till   aktuella
motioner  i  ett  uttalande  till  regeringen
plädera   för   att   en   reform   av   EG:s
regionalpolitik  inför   nästa  programperiod
kommer till stånd. Jämför  reservation  1 (s,
v).

Övriga   motionsyrkanden  om  EG:s  nuvarande
struktur-  och  regionalpolitik bör avslås av
riksdagen   med  hänvisning   till   vidtagna
åtgärder och pågående arbete.


Inledning


År 1999 beslutades  om  den senaste reformen av EG:s
struktur- och regionalpolitik. De tidigare sju målen
för  politiken  minskades  till   tre   och  antalet
gemenskapsinitiativ  skars  ner  från  tretton  till
fyra. Inför programperioden 2000-2006 ändrades  även
organisationen  av  strukturfondsprogrammen.  Enligt
rådets förordning (EG/1260/1999) skall det för varje
program   utses   en  förvaltningsmyndighet  och  en
utbetalande myndighet.  Dessa  båda  funktioner  kan
emellertid enligt förordningen fullgöras inom en och
samma  myndighet.  Sverige  valde  att  utse  en  av
länsstyrelserna  i  respektive  mål  1-  och  mål 2-
områdena  till  både  förvaltnings-  och utbetalande
myndighet.


Propositionen


I  budgetpropositionen  (s.  37)  lämnar  regeringen
under  politikområde  Regionalpolitik en redovisning
av   EG:s   strukturfonder    för    programperioden
1995-1999.   Även  en  redogörelse  för  innevarande
programperiod  (åren 2000-2006) lämnas av regeringen
(s. 21).

Regeringen informerar  även  årligen  riksdagen om
hur   den   agerat   med   anledning  av  Europeiska
revisionsrättens rapporter. Denna redovisning lämnas
vanligen    till   riksdagen   i   den    ekonomiska
vårpropositionen,   men   på   grund   av  de  extra
uppgifterna under ordförandeskapet presenteras den i
år i stället i budgetpropositionen (vol. 1, s. 243).

EG:s strukturfonder perioden 1995-1999


Sverige  omfattas  sedan  år 1995 av EG:s gemensamma
regional-   och   strukturpolitik.    För   perioden
1995-1999  har  Sverige sammanlagt tillförts  ca  13
miljarder kronor  (1,42  miljarder  euro)  från EG:s
olika   strukturfonder.  Dessa  medel  användes  för
regionalpolitiska  åtgärder  i  vissa  regioner inom
målen  2,  5b  och  6,  för  arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inom målen 3 och 4, för vissa åtgärder inom
jordbruks- och fiskerisektorn  inom  mål 5a samt för
gemenskapsinitiativ och pilotprojekt.  År  1999  var
det  sista  året  under vilket beslut om bidrag till
projekt   kunde   fattas.    Slutredovisningen    av
programmen  till  EG-kommissionen  skall  ske senast
under år 2002.

Den  nationella  offentliga medfinansieringen  för
beslutade projekt uppgår  enligt budgetpropositionen
till  18,4  miljarder  kronor  för  programperioden.
Strukturfondsfinansieringen    uppgår    till   12,8
miljarder  kronor  och  privat finansiering till  12
miljarder  kronor.  Beloppen  för  utbetalningar  är
emellertid  lägre  än  enligt   besluten,   eftersom
projekten  slutförts till lägre kostnader. Till  och
med  april  2001   har  89  %  av  medlen  för  hela
programperioden   betalats    ut   från   de   olika
strukturfonderna till enskilda  projekt. Den prognos
som regeringen lämnar i budgetpropositionen  är  att
97   %   av   strukturfondsmedlen  kommer  att  vara
utbetalda vid utgången  av  år 2001. Utbetalda medel
för mål 2, 5b och 6 uppgick till  och med april 2001
till 85, 79 respektive 84 % av den  beslutade ramen.
För    gemenskapsinitiativet    Interreg   II    var
motsvarande siffra 76 %.
Den    bedömning    som   regeringen   lämnar    i
budgetpropositionen  är   att  genomförandet  av  de
geografiskt avgränsade strukturfondsprogrammen - mål
2,  5b  och  6  samt vissa av gemenskapsinitiativen,
efter vissa initiala  problem,  har  utvecklats väl.
För  dessa  program  har  i  princip samtliga  medel
intecknats. En stor del av utbetalningarna  har dock
skjutits upp till slutet av programperioden och även
till de följande åren.

EG:s strukturfonder perioden 2000-2006


Under   utgiftsområde   19  Regional  utjämning  och
utveckling  finns  anslag  uppförda  för  Europeiska
regionala    utvecklingsfonden     (regionalfonden).
Regionalfonden  delfinansierar  mål  1  och  2  samt
gemenskapsinitiativen Interreg III och Urban.

Mål  1  avser  att  stödja de regioner som  släpar
efter  i  utvecklingen. Sverige  är  indelat  i  två
programområden,    Norra    Norrland    och    Södra
skogslänsregionen.    Insatser    inom    programmen
innefattar näringslivsutveckling, livslångt lärande,
landsbygdsutveckling,  utveckling  av  infrastruktur
och   särskilda  insatser  för  samerna.  Programmen
startade under år 2000 och genomförandet pågår genom
beslut       om       enskilda       projekt      av
strukturfondsdelegationerna      för      respektive
målområde.  Ansvarig  för  genomförandet  och därmed
förvaltningsmyndighet  och utbetalande myndighet  är
Länsstyrelsen i Norrbottens  län  för Norra Norrland
och   Länsstyrelsen   i  Jämtlands  län  för   Södra
skogslänsregionen.
Mål  2 avser områden som  genomgår  ekonomisk  och
social    omställning     inom     industri-     och
tjänstesektorn,  landsbygdsområden  på tillbakagång,
stadsområden  med problem samt krisdrabbade  områden
som är beroende  av fiske. Sverige är indelat i fyra
programområden: Mål  2  Norra,  Mål  2 Västra, Mål 2
Södra  och  Mål  2  Öarna.  Programmen  godkändes  i
december  2000  varefter genomförandet startade  och
beslut  kunde  fattas   om   enskilda   projekt   av
strukturfondsdelegationerna      för      respektive
målprogram. Den huvudsakliga inriktningen i  mål  2-
programmen  är  att  skapa  goda förutsättningar för
ekonomisk tillväxt samt överföring  av  kunskap från
högskolor   och   universitet   till   näringslivet.
Förvaltningsmyndigheter   för   mål   2   Norra   är
Länsstyrelsen  i  Gävleborgs  län,  för mål 2 Västra
Länsstyrelsen i Örebro län samt för mål  2 Södra och
mål 2 Öarna Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Enligt  regeringen  har  intresset  för  att  söka
bidrag från mål 1- och mål 2-programmen varit mycket
stort.
Det  övergripande  målet för gemenskapsinitiativet
Interreg    är    att   stärka    samarbetet    över
nationsgränserna. Interreg  omfattar Interreg III A,
Interreg III B och Interreg III  C.  Programdokument
har utarbetats för alla Interreg III A-  och  III B-
program, totalt åtta stycken, och dessa överlämnades
till  EG-kommissionen under år 2000. De program  som
hittills  godkänts av kommissionen är Sverige-Norge,
Kvarken-Mittskandia,   Skärgården   och   Östersjön.
Interregprogrammen Öresund, Nord, Nordsjön och Norra
Periferin  har  ännu  inte godkänts av kommissionen.
För  Interregprogrammen  III  A  Kvarken-Mittskandia
respektive  Sverige-Norge  är Sverige huvudansvarig.
Förvaltningsmyndigheterna   är   lokaliserade   till
länsstyrelserna i Västerbottens respektive Jämtlands
län. Avtal om genomförande, uppföljning och kontroll
av programmen har utarbetats  mellan regionala organ
i  respektive  länder.  För  Interreg   III   C  har
kommissionen  lämnat riktlinjer för programskrivande
och genomförande.
Gemenskapsinitiativet Urban II avser ekonomisk och
social förnyelse av städer och förorter som befinner
sig på tillbakagång  genom  att  främja  en  hållbar
stadsutveckling.  Ett  programförslag för Urban  II,
som i Sverige skall genomföras  i Göteborg, lämnades
av  regeringen  i  november 2000 till  kommissionen.
Förhandlingar  om programmets  godkännande  påbörjas
under hösten 2001.

Revision av EU-medel


Europeiska revisionsrätten  svarar  för  den externa
revisionen inom EU och presenterar i november  varje
år   en  rapport  i  vilken  rätten  redovisar  sina
iakttagelser  från sin granskning av hur EU-budgeten
genomförs.  Revisionsrättens   granskningar  rörande
effektivitet och måluppfyllelse  gällande användning
av EU-medel redovisas främst i särskilda  rapporter.
Revisionsrättens årsrapport för år 1999 publicerades
i   Europeiska   gemenskapens   officiella   tidning
(2000/C342/01).

Enligt den redogörelse som lämnas av regeringen  i
budgetpropositionen   (vol.   1,   s.  243)  påpekar
revisionsrätten  i  revisionsförklaringen   liknande
problem  med  gemenskapens  årsredovisning som under
tidigare  år.  Svagheter  i  bokföringssystemen  och
förfaranden  innebär att den information  som  läggs
fram i vissa fall  är  felaktig  eller ofullständig,
vilket  ger  upphov till en väsentlig  förekomst  av
fel. Därtill har brister i handläggning och kontroll
uppdagats av revisionsrätten.  Som tidigare år synes
problemen vara störst inom strukturfondsområdet.
Beträffande strukturåtgärder anser revisionsrätten
att nivån på konstaterade fel fortfarande är för hög
och   att   nästan   samtliga   fel   återfinns   på
stödmottagarnivå. De mest betydande av de väsentliga
fel som revisionsrätten redovisat i rapporten för år
1999  är  enligt  redogörelsen i budgetpropositionen
rapporteringen av ej  stödberättigade  utgifter, för
högt  deklarerade  utgifter,  ej  tillräckligt   med
verifierade  underlag,  ej  tillämpning av offentlig
upphandling,  felaktiga  beräkningar  och  otillåtna
avdrag.
Regeringen framhåller att i Sverige är en effektiv
och  korrekt  användning  av   gemenskapsmedlen   en
prioriterad fråga. I Sverige är det de fondansvariga
myndigheterna     Arbetsmarknadsstyrelsen,    NUTEK,
Jordbruksverket, Fiskeriverket och fem länsstyrelser
som   ansvarat   för   att   utbetalningarna   följt
gemenskapsreglerna.    Regeringen     påpekar    att
myndigheterna   fortlöpande  har  arbetat  för   att
förbättra kvaliteten  på  handläggningen  av  stöden
genom    utbildningar,    informationsinsatser   och
checklistor     m.m.     för    handläggare     inom
genomförandeorganisationen.
Enligt  regeringen  har  det  faktum  att  Sverige
normalt inte betalat ut stöd till projektanordnare i
förskott, utan i stället mot  redovisade  kostnader,
motverkat förekomsten av väsentliga fel.

Motionerna


I Moderata samlingspartiets partimotion 2001/02:U303
samt   i   kommittémotion   2001/02:N25  (m)  begärs
tillkännagivanden i enlighet  med  vad  i motionerna
anförs   om  behovet  av  att  EU:s  regionalpolitik
reformeras.  Enligt  motionärerna  bör  det i första
hand  vara  medlemsstaterna själva som ansvarar  för
sina regioner. Vidare bör det nuvarande systemet med
riktade strukturstöd  ersättas  med  ett  system där
regioner som ligger väsentligt under genomsnittet av
EU:s    medelinkomst   får   göra   avräkningar   på
medlemsavgiften.  EU  bör  däremot  stödja regionalt
samarbete, framför allt mellan länder  som  tidigare
varit  i  konflikt  med  varandra  eller  har spända
relationer.  Av särskild vikt är stöd till samarbete
över gränser mellan  vissa  kandidatländer och andra
länder  lägre  österut,  t.ex. mellan  Baltikum  och
Ryssland.

Att Sverige skall verka  för en översyn och reform
av EU:s regionalpolitik anförs  även  i  partimotion
2001/02:K426  (kd). Enligt Kristdemokraterna  är  de
mest  kostnadskrävande   delarna   av  EU:s  budget,
däribland  regionalpolitiken,  åldersstigna   och  i
behov  av  reformer. Behovet aktualiseras inte minst
med anledning  av  den kommande utvidgningen. Att en
stor    del   av   resurserna    omdirigeras    till
kandidatländerna    är    inte    orimligt    enligt
motionärerna med hänsyn till de enorma skillnader  i
inkomst   och   välstånd   som  råder  mellan  många
kandidatländer  och  EU:s  nuvarande  medlemsstater.
Vidare påpekas att regionalpolitiken  är  viktig för
den  politiska  och  kulturella  sammanhållningen  i
Europa, även om den endast i begränsad  utsträckning
har   lyckats   bidra   till   att   de   ekonomiskt
eftersläpande regionerna kommit ikapp den ekonomiska
utvecklingen i gemenskapens övriga delar.
Även   i   Folkpartiets  partimotion  2001/02:U301
anförs att EU:s  regionalpolitik  måste  reformeras.
Inför  utvidgningen  är det viktigt att stödet  till
kandidatländerna prioriteras,  dock  inom  nuvarande
budgetramar. Det innebär att det ekonomiska stöd som
i  dag  lämnas till medlemsländerna bör minska  till
förmån för kandidatländerna. Enligt motionärerna bör
endast  de  delar  av  regionalpolitiken  som  avser
transfereringar   från   medlemsländer   med   högre
levnadsstandard   till  dem  med  lägre  bibehållas.
Övrigt regionalstöd  bör  hanteras  inom  respektive
medlemsland.  Dessutom anförs att regelverket  måste
reformeras, då  dagens  invecklade  regelverk  leder
till byråkrati, ineffektivitet och ökade kostnader.
Frågan  om  stödområden behandlas i kommittémotion
2001/02:N262  (fp).   Motionärerna   anför  att  ett
underifrånperspektiv   bör   anläggas   vad   gäller
stödområdesfrågor.  Det  innebär enligt motionärerna
bl.a. att länen måste få mer  att  säga  till om vad
gäller  den administrativa indelningen för  EU-stöd.
Indelningen måste vara lokalt förankrad. Vidare vill
motionärerna   minska   de   direkta   stöden   till
regionalpolitiken  så långt som möjligt, och de stöd
som  finns  kvar måste  präglas  av  en  långtgående
decentralisering  av  beslutsfattandet till regional
nivå.
Mindre förskottsbetalningar  till EG-projekt måste
möjliggöras   enligt   vad  som  anförs   i   motion
2001/02:N348  (s). Med det  nuvarande  systemet  får
såväl  projektägare  som  finansiärer  ägna  onödigt
mycket tid  år  att lösa likviditetsproblem m.m. som
orsakats av att förskottsbetalningar  vad gäller den
övervägande   delen   projekt   inte   är  tillåtna.
Säkerställandet  av  att  medlen  använts  till  det
godkända  ändamålet  bör  enligt  motionärerna kunna
garanteras  på  annat sätt, t.ex. genom  en  hårdare
efterkontroll.   Motionärerna   anser   därför   att
Regeringskansliet  i samverkan med länsstyrelser och
kommuner  bör  utarbeta   nya   riktlinjer  som  gör
förskottsutbetalningar möjliga.
En   översyn   av   de   svenska   reglerna    vid
medfinansiering  av EG-projekt från strukturfonderna
föreslås  i  motion   2001/02:N297   (s).   Sveriges
kommuner   är  ofta  medfinansiärer  till  beviljade
strukturfondsprojekt.  Enligt  motionärerna  kan det
nuvarande      systemet     innebära     en     stor
likviditetsförsämring  för  en  liten  kommun då EU-
bidraget betalas ut i efterskott mot en specificerad
redovisning.
I motion 2001/02:N290 (s) framförs förslag  om att
regelverket  för  stöd till företag bör utformas  på
ett sådant sätt att ett företag som en gång erhållit
stöd inte skall kunna få förnyat stöd om de flyttar.
Enligt motionärerna  bör Sverige, förutom att införa
denna begränsning i det  svenska  regelverket, verka
för att denna princip även införs inom EU.
Frågan  om  hur regionindelningen i  de  nuvarande
geografiska statistikområdena,  s.k. NUTS 2-områden,
påverkar  olika  län  har enligt vad  som  anförs  i
motion 2001/02:N357 (c)  inte  belysts tillräckligt.
Motionären menar att en utredning  bör  tillsättas i
syfte att skapa mer funktionella indelningar  då den
nuvarande  indelningen  slår  mycket snett för vissa
län.

Vissa kompletterande uppgifter


EG:s framtida sammanhållningspolitik

Europeiska  rådet anslog år 1999  vid  sitt  möte  i
Berlin 213 miljarder euro till strukturåtgärder i de
15 medlemsstaterna under perioden 2000-2006. Därtill
har     särskilda      medel      anslagits     till
föranslutningsstöd  och för de länder  som  ansluter
sig    mellan   åren   2000    och    2006.    Genom
Berlinöverenskommelsen  om  EG:s budget för perioden
2000-2006  fastställdes  strukturfondernas   storlek
till   0,45  %  av  BNP  i  en  union  som  år  2006
förväntades bestå av 21 medlemsländer.

EG-kommissionen  presenterade  i  januari 2001 sin
andra   sammanhållningsrapport  (Ett  enat   Europa,
solidaritet mellan folken, regional mångfald - andra
rapporten  om  ekonomisk  och social sammanhållning)
innehållande  en  analys  av  förutsättningarna  för
sammanhållningspolitiken i en utvidgad  union med 27
medlemsstater. (Den första sammanhållningsrapporten,
som kommissionen presenterade år 1996, lade  grunden
för    reformen    av   EU:s   regionalpolitik   som
formaliserades genom  Agenda 2000 och trädde i kraft
år 2000). Rapporten skall  utgöra  ett  underlag för
diskussionen  om utformningen av EG:s struktur-  och
regionalpolitik   efter   år   2006.   I   rapporten
konstaterar  kommissionen  att  vissa  faktorer   är
särskilt  viktiga  att  beakta.  Det gäller de stora
sociala, ekonomiska och regionala  skillnaderna  som
uppstår  efter  utvidgningen, de långtgående sociala
och ekonomiska effekter som är resultatet av en ökad
globalisering, den  europeiska  ekonomins omvandling
till   mer   kunskapsbaserade   verksamheter    samt
förändringar   i   befolkningsstrukturen,   m.m.   I
sammanhållningsrapporten  beskrivs  även  ett  antal
regiontyper    som   kan   vara   framtida   möjliga
utvecklingsområden.
Kommissionen konstaterar i rapporten att när nästa
programperiod inleds år 2007 - med nya medlemsstater
som nästan uteslutande  består  av regioner som rent
allmänt behöver stöd för sin ekonomiska utveckling -
kommer det att krävas en genomgripande omorientering
av   insatserna  för  att  åstadkomma   en   kraftig
inhämtning  inom  en rimlig period. Samtidigt kommer
de  minst  utvecklade   regionerna  i  EU15  att  ha
fortsatta behov även om de  relativt  sett  framstår
som  mindre  allvarliga. Vidare påpekar kommissionen
att  samma  procentsats  som  Berlinöverenskommelsen
innebar (dvs.  0,45  %  av  BNP)  inte nödvändigtvis
måste     användas     som     referenspunkt     för
sammanhållningspolitikens   framtida   finansiering.
Innan frågan om finansiering diskuteras  bör  enligt
kommissionen medlemsländerna emellertid vara överens
om innehållet i sammanhållningspolitiken.
Beträffande tröskeln för rätten till stöd (för mål
1 gäller, med vissa undantag, för närvarande 75 % av
EU:s  genomsnittliga  BNP  per  capita)  konstaterar
kommissionen att utvidgningen av EU kraftigt  kommer
att  dämpa  möjligheterna  för de regioner som i dag
uppbär  stöd  att  även  i  framtiden   göra  så.  I
rapporten  presenterar kommissionen fyra alternativa
vägar för att  bestämma  rätten  till stöd. Dessa är
följande.
-  Tillämpning  av den nuvarande tröskeln  på  75  %
oavsett hur många  länder  som  ansluter sig till
EU. (Detta alternativ skulle i sig  utesluta  ett
stort antal regioner i EU15).
-
-  Samma  förhållningssätt som nämnts i punkten ovan
men där  alla  regioner ovanför denna tröskel som
nu har rätt till  stöd enligt mål 1 skulle få ett
tillfälligt stöd (utfasning).
-
-  Tillämpning av en tröskel  för BNP per capita som
är   högre  än  75  %  av  genomsnittet.   (Detta
alternativ   skulle   dämpa  eller  eliminera  en
automatisk uteslutning av regioner i EU15).
-
-  Fastställande  av två trösklar  för  rätten  till
stöd  -  en för regionerna  i  EU15  och  en  för
kandidatländerna.
-
Kommissionen  påpekar  att  den i rapporten försöker
undvika att dra några bestämda slutsatser. Syftet är
snarare att skapa debatt och  lägga fram förslag och
alternativ    för   granskning.   År   2004    avser
kommissionen    att     presentera     en     tredje
sammanhållningsrapport innehållande konkreta förslag
om  hur  den  framtida  politiken  bör utformas. Den
rapporten   skall   utgöra   grunden   för   en   ny
strukturfondsförordning.

Förskottsutbetalningar i samband med EG-projekt

Riksdagen avslog våren 2001 motioner liknande de här
aktuella (bet. 2000/01:NU10). Utskottet hänvisade  i
detta  sammanhang  till  att regeringen påbörjat ett
arbete    med    att    i    vissa   fall    tillåta
förskottsutbetalningar och påpekade  att  regeringen
därigenom   tagit   steg  i  rätt  riktning.  Vidare
påpekades i betänkandet  att  flera  översyner visat
att  kommuner  ofta dröjer med att rekvirera  medel,
vilket gör att de tappar likviditet i onödan.

Efter ett regeringsbeslut  i  december 2000 är det
möjligt   att   betala  ut  förskott  till   ideella
föreningar, lokala  kooperativ  eller  allmännyttiga
stiftelser  inom  mål  1,  2  och 3. Förskottet  får
löpande     uppgå     till    högst    10    %    av
strukturfondsstödet, dock  högst  100 000 kr. Syftet
med regeringens beslut var att möjliggöra för mindre
projektägare       att       driva       EG-projekt.
Förvaltningsmyndigheterna  är  ansvariga för  att  i
detalj   utforma   förskottshanteringen    för   att
säkerställa kontroll och regelefterlevnad i enlighet
med  kommissionens  förordning om förvaltnings-  och
kontrollsystem.
Enligt uppgift från  Näringsdepartementet skall en
utvärdering  genomföras av  försöksverksamheten  med
förskottsutbetalningar        till       EG-projekt.
Förvaltningsmyndigheterna                 redovisade
försöksverksamheten   till   NUTEK  som  i  sin  tur
redovisade en sammanställning till regeringen den 31
oktober 2001. (Utifrån detta skall  beslut fattas om
eventuell  förlängning  alternativt  utvidgning   av
försöksverksamheten  med förskottsutbetalningar). Av
den   sammanställning   som    NUTEK   lämnat   till
Näringsdepartementet   framgår   att    totalt    62
ansökningar  om  förskott  inkommit. Av dessa har 60
ansökningar beviljats. De två  avslagen grundades på
att  besluten  fattades  under  år  2000   och   att
projekten  därmed  inte  uppfyllde  kriterierna  för
rätten       till      förskottsutbetalningar      i
regeringsbeslutet.
Det bör i sammanhanget även påpekas att regeln att
inte betala ut förskott till projektägare inte är en
EG-regel utan  en  regel som Sverige bestämt. EU har
inte  reglerat  om  och  hur  medlemsstaterna  skall
betala förskott till  projektägare,  utan har endast
regler  om  vad  som  gäller vid utbetalningar  från
kommissionen till medlemsländerna. Det bör samtidigt
noteras  att  vid  rekvirering   av  medel  från  EU
godkänns     inte    förskottsutbetalningar     till
projektägarna  som  underlag,  utan  det  är  endast
verkliga kostnader som ersätts.

Upprepade företagsstöd


Frågan  om att begränsa möjligheterna till upprepade
företagsstöd  har  även  den  tidigare behandlats av
utskottet  i  samband med då väckta  motioner  (bet.
1999/2000:NU2  och   bet.  2000/01:NU10).  Utskottet
påpekade i sammanhanget bl.a. att det var utskottets
mening att reglerna för  regionalpolitiskt  stöd  är
utformade  på ett sådant sätt att risken för att ett
företag upprepade  gånger  kan  få  stöd  till samma
verksamhet  på  grund  av  företagsflytt  är  mycket
liten.

Enligt  EG-kommissionens  riktlinjer  för statliga
stöd  för  regionala ändamål (98/C74/C6) skall  stöd
för nyinvesteringar  genom  sättet  för  utbetalning
eller genom de villkor som är förenade med dem göras
beroende    av   att   den   berörda   investeringen
upprätthålls  i  minst  fem  år. På motsvarande sätt
skall sysselsättningsstöden göras beroende av att de
skapade arbetstillfällena behålls i minst fem år.
De selektiva företagsstöden  prövas från fall till
fall;  de  är  således  ingen rättighet.  Det  finns
dessutom regler om återkrav.  Beträffande  regionalt
utvecklingsbidrag   skall   NUTEK   enligt  gällande
förordning avgöra ärenden som gäller åtgärder när en
verksamhet  flyttas  från  ett län till  ett  annat.
Enligt samma förordning kan  bidrag  återkrävas helt
eller    delvis    under   en   tid   av   fem   år.
Sysselsättningsbidrag  betalas  ut  i efterskott för
kalenderåret  under  förutsättning att  verksamheten
fortfarande pågår. Stödet  får endast lämnas till en
verksamhet  som  bedöms  få  en   tillfredsställande
lönsamhet   och   ge   de   anställda   en  varaktig
sysselsättning.

Nomenklaturen för statistiska territoriella
enheter (NUTS)


NUTS,  den regionala indelning som används  inom  EU
för statistikredovisning,  nyttjas som referensram i
samband  med  insamling, bearbetning,  harmonisering
och spridning av  EG:s  regionalstatistik. I Sverige
utgörs NUTS 1 av hela riket,  NUTS 2 av riksområden,
NUTS  3  av län och NUTS 5 av kommuner.  Sverige  är
indelat i åtta riksområden (NUTS 2).

För närvarande  finns  ingen  rättslig  grund  för
NUTS-nomenklaturen,  dvs. det finns ingen förordning
där   närmare   regler   för   sammanställning   och
uppdatering av systemet fastställs. Dessa frågor har
hittills lösts genom överenskommelser  ("gentlemen''''''''''''''''s
agreements")   mellan   medlemsstaterna   och   EU:s
statistikmyndighet  Eurostat,  ibland efter utdragna
förhandlingar.
EG-kommissionen   presenterade  våren   2001   ett
förslag  till  en  förordning   om  skapande  av  en
gemensam  nomenklatur för statistiska  territoriella
enheter - NUTS (2001/0046 COD). Rättsakten har bl.a.
som  mål  att   konsolidera   den   nuvarande  NUTS-
indelningen  av  medlemsstaternas  regioner.  Vidare
syftar  den  till att säkerställa klara  regler  för
framtida  ändringar   i   NUTS-indelningen  för  att
därigenom  undvika  konflikter   av   det  slag  som
tidigare  förekommit.  Beslut  om  förordningen  kan
förväntas under år 2002.

Utskottets ställningstagande


Inledning

Utskottet   behandlar  först  allmänna  frågor   med
anknytning  till   EG:s   nuvarande   struktur-  och
regionalpolitik och därefter separat frågan  om EG:s
framtida regionalpolitik.


Allmänt om EG:s nuvarande struktur- och
regionalpolitik


EG:s stukturfonder har, sedan Sverige blev medlem  i
EU,  tillfört  stora  områden  i  landet  omfattande
regionalpolitiska  resurser.  Strukturfonderna   har
därmed   bidragit   till  Sveriges  möjligheter  att
bedriva en betydande  regionalpolitik. Utskottet har
tidigare    (bet.   2000/01:NU10)    uttryckt    sin
uppfattning   att    den    förra   programperioden,
1995-1999,    kan    ses    som    en   läro-    och
anpassningsperiod          till         gemenskapens
strukturfondssystem.    Vidare     har     utskottet
konstaterat  att reglerna för strukturfondssystemets
tillämpning och administration inklusive utvärdering
förbättrats   väsentligt    inför    den   nuvarande
programperioden,  2000-2006. Mer kan dock  göras  på
detta område.

För  perioden  1995-1999   har  Sverige  tillförts
sammanlagt ca 13 miljarder kronor  från  EG:s  olika
strukturfonder.   Under   innevarande  programperiod
kommer Sverige att tilldelas  totalt  2,2  miljarder
euro (1999 års priser) från strukturfonderna, vilket
motsvarar   ca   19   miljarder   kronor.  Vissa  av
programmen inom gemenskapsinitiativen  har ännu inte
godkänts  av  kommissionen  men  kan  förväntas  bli
godkända inom kort. Till och med september  2001 har
beslut   tagits  om  drygt  5  miljarder  kronor  av
strukturfondsmedlen  för perioden 2000-2006. Därtill
kommer  den  nationella   offentliga   och   privata
medfinansieringen.
Frågan om förskottsutbetalningar av EU-medlen till
projektägare  har  aktualiserats  flera gånger sedan
starten av strukturfondsprogrammen.  När  det gäller
möjligheten  till  förskottsutbetalningar  i samband
med  EG-projekt konstaterar utskottet att regeringen
vidtagit  åtgärder  för  att möjliggöra förskott där
behov       föreligger.      Erfarenheterna       av
försöksverksamheten    bör    kunna   användas   för
framtiden.        Hur        verksamheten        med
förskottsutbetalningar  framgent  skall utformas bör
regeringen  enligt  utskottets  mening   klargöra  i
samband    med   den   kommande   utvärderingen   av
försöksverksamheten.   Utskottet   förutsätter   att
regeringen  håller  riksdagen  informerad  om  detta
arbete.
Beträffande synpunkterna i motion 2001/02:N290 (s)
om  behovet  av  att motverka risken för att företag
upprepade gånger skall  kunna  få  stöd  till  samma
verksamhet  genom företagsflyttning, anser utskottet
att   inga   nya   omständigheter   framkommit   som
föranleder  en  annan  bedömning  är  den  utskottet
tidigare gjort.  Reglerna är utformade på ett sådant
sätt att risken för detta kan bedömas som liten.
Med   anledning   av    uppfattningen   i   motion
2001/02:N357 (c) om behovet  av  en översyn av NUTS-
indelningen  noterar  utskottet att  EG-kommissionen
framlagt förslag till en  förordning  om skapande av
en     gemensam    nomenklatur    för    statistiska
territoriella enheter. Målet är bl.a. att fastställa
objektiva  kriterier  för  avgränsningen av regioner
och   att  fastlägga  klara  regler   för   framtida
ändringar  av  NUTS-indelningen.  I detta sammanhang
vill utskottet påpeka att det är bra  med så tydliga
och  objektiva  regler  som  möjligt. Med hänvisning
till  det pågående arbetet med  att  fastställa  ett
regelverk   för   NUTS-nomenklaturen   finner   inte
utskottet  att det i dagsläget är aktuellt att vidta
några åtgärder  i enlighet med vad som i ovan nämnda
motion föreslagits.
Med det anförda  avstyrker  utskottet samtliga här
aktuella motionsyrkanden.

EG:s framtida regionalpolitik


EG:s  regionalpolitik  är omodern  och  i  behov  av
kraftfulla reformer. Detta  aktualiseras  inte minst
med   anledning   av   den   kommande  utvidgningen.
Utskottet  menar att det är viktigt  att  en  reform
kommer till  stånd  inför  nästa programperiod trots
att det finns ett motstånd mot detta. Reformen måste
innebära  att regionalpolitikens  inriktning  ändras
och att dess omfattning minskas. Regionalstödet till
de nuvarande  medlemsländerna  måste  därför tydligt
reduceras  till  förmån för kandidatländerna.  I  de
fall EU ekonomiskt  skall  stödja olika regioner för
att därigenom gynna tillväxt  och utveckling bör det
vara frågan om regioner som ligger  väsentligt under
genomsnittet  i  unionen  vad gäller levnadsstandard
och  medelinkomst.  Utformningen  av  dagens  system
innebär  att medel bara  flyttas  runt  i  systemet.
Detta ökar  risken  för  korruption.  Ett  sätt  att
motverka   detta   kan   vara   att  medlemsländerna
kompenseras genom en avräkning på  medlemsavgiften i
stället för att som i det nuvarande  systemet betala
in  medel  till EU för att sedan få tillbaka  dem  i
form av strukturstöd.  Utskottet  anser  att Sverige
måste motverka att EU i en allt högre grad utvecklas
till   en  transfereringsunion  där  medlemsländerna
betalar  in pengar till EU för att sedan få tillbaka
dem i form  av strukturstöd. Det bör därför i första
hand vara medlemsstaterna  själva  som  ansvarar för
sina   regioner.   Beslutsfattandet  måste  dessutom
präglas  av  långtgående   decentralisering,  vilket
bl.a.  innefattar  att  ett  underifrånperspektiv  i
högre utsträckning bör anläggas.

EU kan och skall inte stödja  allt.  Därför  måste
gemenskapens    regionalpolitik    i    en    större
utsträckning  än  för  närvarande  vara koncentrerad
till  tydliga mål. EU har bl.a. en viktig  roll  när
det gäller  att  stödja  gränsöverskridande åtgärder
för att främja regionalt samarbete.  Det gäller inte
minst  mellan länder som tidigare varit  i  konflikt
med  varandra   eller   på  annat  sätt  har  spända
relationer. Särskilt viktigt är att stödja samarbete
över   gränser  mellan  kandidatländer   och   deras
grannländer,  som  exempelvis  mellan  Baltikum  och
Ryssland.
Utskottet  anser  även  att  ytterligare  åtgärder
måste   vidtagas   för   att   kraftfullt  förbättra
kontrollen och möjligheten att beivra  fusk.  Det är
även  viktigt  att  regelverket  reformeras,  vilket
bl.a.  innefattar  att  det  görs  enklare  och  mer
entydigt.   Byråkrati   och   ineffektivitet   måste
motverkas.
Utskottet  föreslår  att riksdagen i ett uttalande
till regeringen ställer  sig  bakom  det nu anförda.
Därmed skulle de här aktuella yrkandena i motionerna
2001/02:K426 (kd), 2001/02:U301 (fp),  2001/02: U303
(m),  2001/02:N25  (m)  och  2001/02:N262  (fp)  bli
tillgodosedda.

Myndighetsfrågor inom det
regionalpolitiska området


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  Riksdagens  revisorers
förslag   om   inriktningen  av  en  planerad
översyn      av     Glesbygdsverket      samt
motionsyrkanden    på    området.   Utskottet
hänvisar  till  att regeringen  aviserat  sin
avsikt  att  genomföra  en  översyn  för  att
därefter återkomma till riksdagen med förslag
om   hur  Glesbygdsverkets   verksamhet   bör
förändras.

Propositionen


Glesbygdsverkets    framtida   roll   behandlas   av
regeringen i den regionalpolitiska propositionen (s.
190). Regeringens bedömning  är att Glesbygdsverkets
roll inom den nya politiken för  regional utveckling
bör  utvecklas  och  tydliggöras. Som  underlag  för
denna   bedömning   anger    regeringen   Riksdagens
revisorers  granskning  av Glesbygdsverket  (Rapport
2000/01:12), där revisorerna  bl.a.  pekar på att de
mål  som  formulerats för myndigheten är  svåra  att
följa upp och  att myndighetens uppdrag är otydligt.
Regeringen framhåller dock att det är värdefullt med
en myndighet som  har  till  uppgift  att beakta och
sammanväga såväl tillväxt- som välfärdsaspekter, och
som  har fokus på lokala utvecklingsförutsättningar.
Regeringen  avser  därför  att,  efter  en  översyn,
återkomma   till  riksdagen  med  förslag  till  hur
Glesbygdsverkets  verksamhet  bör  förändras för att
bättre kunna stödja den nya politiken.


Motionerna


En  integrering  av  Glesbygdsverket med  NUTEK  bör
genomföras   enligt  vad   som   anförs   i   motion
2001/02:N277    (m).    Motionären    påpekar    att
myndigheternas  verksamhet  i  vissa  sammanhang  är
överlappande, bl.a.  gällande  EG:s  strukturfonder.
Det  vore  enligt  motionären  därför naturligt  att
Glesbygdsverkets verksamhet knöts  till NUTEK, något
som skulle leda till att den verksamhet  som  riktar
sig till gles- och landsbygden blev effektivare.

Riksdagen  bör  enligt  vad  som  anförs  i motion
2001/02:N223   (m)   besluta   om   att   lägga  ned
Glesbygdsverket.    Skälet   är   att   myndighetens
slutsatser enligt motionärerna  alltid  tycks  skada
dem  de  säger  sig  företräda. Som exempel på detta
anges Glesbygdsverkets förslag om s.k. boplikt.
För  utvecklingen  av   en  levande  skärgård  har
kommunikationsfrågorna   en   avgörande   betydelse,
påpekas    det    i   motion   2001/02:N230    (kd).
Färjetrafiken är enligt  motionärerna  livsavgörande
för  dem  som  är  bosatta på öar vilket kräver  ett
enhetligt och tydligt regelverk. I motionen föreslås
att det skall åläggas  Vägverket och Glesbygdsverket
att  ta  ett  samlat  grepp   om   regelverket   för
färjetrafiken i skärgårdarna.
I motion 2001/02:N325 (fp) föreslås inrättandet av
en  glesbygdsombudsman.  Enligt  motionärerna  skall
glesbygdsombudsmannen  stödja  glesbygdens invånare.
Dennes  uppgift  skall  bl.a. vara  att  skydda  den
servicegaranti som alla orter i Sverige har rätt att
kräva. Det gäller bl.a. infrastruktur,  postservice,
skola, vård och omsorg.

Förslag från Riksdagens revisorer


I   förslag   2001/02:RR4  till  riksdagen  föreslår
Riksdagens revisorer  att riksdagen tillkännager för
regeringen vad revisorerna anfört om inriktningen av
den   av   regeringen   aviserade    översynen    av
Glesbygdsverket.

Riksdagens   revisorer   har   på  eget  initiativ
granskat  Glesbygdsverkets roll i regionalpolitiken.
I revisorernas  tidigare nämnda rapport beskrivs hur
regionalpolitiken    och    den    regionalpolitiska
myndighetsorganisationen      förändrats       sedan
Glesbygdsverket bildades. Rapporten omfattar även en
beskrivning    och    analys   av   Glesbygdsverkets
verksamhet i förhållande  till  verkets  och  övriga
regionalpolitiska aktörers uppdrag.
Revisorernas  analys  utmynnar  i ett övergripande
förslag    om    att    Glesbygdsverkets   roll    i
regionalpolitiken bör ses över. Vidare preciseras på
vilket sätt en sådan översyn  bör  ske.  I rapporten
pekar  revisorerna  också  på  att  den  geografiska
avgränsningen   av   Glesbygdsverkets  uppdrag   bör
förtydligas. Revisorerna  anser  även att regeringen
borde   renodla   ansvaret   för  utvecklings-   och
uppföljningsinsatser  av  stödet   till  kommersiell
service.  Revisorerna  gör dessutom bedömningen  att
det   finns   brister   i   det   sätt   på   vilket
Glesbygdsverket  presenterat befolkningsutvecklingen
i  gles-  och  landsbygd  genom  att  myndigheten  i
alltför  stor  utsträckning   lyft   fram   positiva
tendenser.
Glesbygdsverkets uppgift är i dag att främst genom
påverkan  på  olika samhällssektorer verka för  goda
levnadsförhållanden  och  utvecklingsmöjligheter för
glesbygds- och landsbygdsbefolkningen med tyngdpunkt
på skogslänens inre delar och  skärgårdsområdena.  I
myndighetens    uppgift   ligger   att   verka   för
sektorssamordning  mellan  centrala  myndigheter och
statliga   bolag,  att  i  egenskap  av  expertorgan
tillhandahålla  regeringen  beslutsunderlag samt att
genom kunskapsförmedling stödja främst länsstyrelser
och  regionala självstyrelseorgan  samt  även  andra
organ  som  har betydelse för gles- och landsbygdens
utveckling. Glesbygdsverket  skall  även fungera som
förvaltningsmyndighet    för   gemenskapsinitiativet
Leader+.
Enligt revisorerna har Glesbygdsverket  i  princip
två möjligheter att påverka utvecklingen i gles- och
landsbygd.  Det  kan  antingen  ske  genom  att  den
kunskap  verket  producerar  resulterar  i  att  mer
resurser  fördelas  till gles- och landsbygden eller
att  den kunskap verket  förmedlar  leder  till  att
befintliga  resurser  utnyttjas på ett mer effektivt
sätt.
Revisorernas analys av Glesbygdsverkets verksamhet
visar att verket främst  är  engagerat  i frågor som
rör      de     välfärdspolitiska     delarna     av
regionalpolitiken.  När  det gäller insatser för att
främja tillväxten i gles-  och landsbygden fokuserar
verket främst på den offentliga  sektorns ansvar för
strukturfrågor.    Efterfrågan    på    myndighetens
deltagande    i    arbetet    med    de    regionala
tillväxtavtalen  har  från  regional  nivå  hittills
varit  låg.  Enligt revisorerna bedriver myndigheten
inte heller någon  egentlig utvärdering av gles- och
landsbygdspolitiska insatser.
Ett annat problem  som  revisorerna påtalar gäller
den definition som Glesbygdsverket  i  dag  använder
sig av för gles- och landsbygd. (Glesbygdsverket har
utformat en definition av gles- och landsbygder  som
grundar  sig  på  ett  områdes  tillgänglighet  till
tätorter. Definitionen bygger på den avgränsning som
finns  i  en  förordning om landsbygdsstöd som säger
att glesbygd är  större  sammanhängande  områden som
karakteriseras  av  långa  avstånd till service  och
arbetsmarknad.  Enligt  Glesbygdsverkets  definition
bor ca 2 % av befolkningen  i  glesbygd,  ca  23 % i
tätortsnära  landsbygd  och  ca  75  %  i tätorter).
Revisorerna anser att den nuvarande definitionen  av
gles-  och landsbygdsbefolkningen är alltför vid. En
för  bred   målgrupp   minskar   enligt  revisorerna
möjligheterna  att  fokusera på de regionalpolitiska
problem  som  uppkommer   till   följd  av  en  gles
befolkningsstruktur. Revisorerna ser  inget hinder i
att  en  glesbygdsmyndighet  ges ett landsomfattande
uppdrag.  De  menar  dock  att  uppdraget  bör  vara
avgränsat    till    att   gälla   glesbygds-    och
landsbygdsområden som  präglas  av regionalpolitiska
problem.
Revisorerna  påpekar att den kartläggning  som  de
gjort av Glesbygdsverkets  verksamhet  inte tyder på
att   myndigheten   fungerar   dåligt.  Däremot   är
Glesbygdsverkets uppdrag otydligt,  och  bristen  på
uppföljningsbara   mål   för  vad  verket  förväntas
prestera gör det svårt att bedöma om Glesbygdsverket
är   ett   effektivt  verktyg  för   att   stimulera
utvecklingen i gles- och landsbygden.
Förslaget  från  Riksdagens  revisorer innebär att
den    av   regeringen   aviserade   översynen    av
Glesbygdsverkets  roll i regionalpolitiken bör göras
med följande inriktning:
-  Översynen bör genomföras  med  utgångspunkt  i de
regionalpolitiska  problem  som hänger samman med
en gles befolkningsstruktur.
-
-  Översynen bör klargöra ansvarsfördelningen mellan
myndigheterna    inom    den    regionalpolitiska
myndighetsorganisationen för att  dels följa upp,
dels   främja   den   regionala   välfärds-   och
tillväxtpolitiken    ur   ett   glesbygds-    och
landsbygdsperspektiv.
-
-  Översynen  bör  klargöra   på   vilket  sätt  den
centrala                        regionalpolitiska
myndighetsorganisationen  bör  stödja   kommuner,
landsting,   länsstyrelser,   självstyrelseorgan,
andra  regionala  och  centrala  myndigheter  och
övriga  organ  som  har betydelse för  gles-  och
landsbygdens utveckling.
-
Vidare föreslår revisorerna  att  frågan  om  vilken
gles-   och  landsbygd  som  bör  vara  föremål  för
särskilda   myndighetsinsatser   behandlas   i   den
föreslagna översynen.


Remissyttranden


Av  de remissyttranden som inkommit med anledning av
revisorernas   rapport  framgår  att  ingen  instans
direkt motsätter  sig  förslaget  om  en  översyn av
Glesbygdsverkets  roll.  Vad  gäller  en  geografisk
avgränsning  av myndighetens uppdrag är svaren  inte
lika entydiga.  Glesbygdsverket  tillstyrker  i allt
väsentligt  förslaget  om  en  översyn.  Myndigheten
anser  att  en  sådan  bör ske i ett sammanhang  som
omfattar     alla     regionalpolitiska     aktörer.
Glesbygdsverket   delar   dock   inte   revisorernas
uppfattning att den nuvarande  definitionen av gles-
och landsbygd är för vid. Det anförs  att en snävare
geografisk   definition   kraftigt  skulle  begränsa
möjligheten  att agera på system-  och  strukturnivå
där en väsentlig del av verkets insatser görs i dag.
Institutet  för   tillväxtpolitiska  studier  (ITPS)
anser  att den av revisorerna  påtalade  bristen  på
uppföljningsbara   mål   för  Glesbygdsverket  måste
avhjälpas.  Översynen  bör  enligt   ITPS  klarlägga
ansvarsfördelningen mellan Glesbygdsverket och andra
myndigheter som hanterar närliggande frågor.  Vidare
anser ITPS att olika myndigheters definition av  vad
som  är  gles-  respektive  landsbygd  bör göras mer
enhetlig.  Verket för näringslivsutveckling  (NUTEK)
tillstyrker  en  översyn  men  vill  begränsa  den i
förhållande till revisorernas förslag. De menar  att
operativa  frågor inom det tillväxtpolitiska området
bör hållas utanför  översynen,  bl.a.  för  att inte
ytterligare  komplicera  förutsättningarna  för  det
pågående omställningsarbetet på detta område.  NUTEK
förordar  regionala  arbetsmarknader som bas när det
gäller analyser av tillväxt.  Konsumentverket  menar
att  revisorernas skäl till en översyn är relevanta.
Enligt   verket  bör  dock  Glesbygdsverket  även  i
framtiden  ha  en  central  roll  som  främjande och
uppföljande  myndighet  med  fokus på välfärds-  och
strukturpolitiska mål. Konsumentverket menar att det
inte  finns  skäl för en geografisk  avgränsning  av
Glesbygdsverkets uppdrag då en sådan kraftigt skulle
begränsa den nationella  överblicken  över gles- och
landsbygdsbefolkningens villkor.


Vissa kompletterande uppgifter


Färjetrafiken  har behandlats av utredningen  Bidrag
och  regler  för  enskilda  vägar  (den  s.k.  BREV-
utredningen) som lämnade sitt slutbetänkande Enskild
eller  allmän väg? (SOU  2001:67)  i  juli  2001.  I
betänkandet  presenteras  förslag  som  bl.a. gäller
valet     av     ansvarig    för    färjeverksamhet,
gränsdragningar mellan allmän och enskild färja samt
förändringar  av  bidrag   och  regler  för  färjor.
Utredningen är för närvarande  föremål för ett brett
remissförfarande,  som löper till  i  januari  2002.
Betänkandet     har     remitterats     till     149
remissinstanser. Regeringen  har  i missivskrivelsen
bl.a. påpekat att utredningens förslag  om färjor är
av särskilt intresse.

I  samband  med en fråga (2001/01:839) av  Annelie
Enochson (kd) om  vilka  åtgärder  som skulle vidtas
för   att   stödja   frakttrafiken   med   färja   i
skärgårdsområdena  hänvisade  näringsminister  Björn
Rosengren  i  sitt  svar  våren  2001   till   BREV-
utredningen   och  att  utredningens  förslag  skall
beredas  på sedvanligt  sätt  innan  några  åtgärder
vidtas.
Trafikutskottet behandlar hösten 2001 i betänkande
2001/02:TU1    ett    antal    motioner    som   rör
färjetrafiken.  I  detta sammanhang bemöts bl.a.  en
motion vari begärs att  regeringen  skyndsamt  skall
återkomma till riksdagen med förslag om utformningen
av ansvaret och regelverket för färjetrafiken mellan
öar  och  fastland. I sitt ställningstagande påpekar
trafikutskottet att det är viktigt att färjefrågorna
ges en tillfredsställande  lösning så att riksdagens
transportpolitiska    mål   om   ett    tillgängligt
transportsystem,  en hög  transportkvalitet  och  en
positiv  regional  utveckling   tillgodoses  även  i
skärgården. Enligt trafikutskottets  mening bör dock
remissbehandlingen          samt         regeringens
ställningstagande  till  BREV-utredningens   förslag
avvaktas   innan   utskottet   tar   ställning  till
förändringar i reglerna för färjeverksamhet.

Utskottets ställningstagande


När  det  gäller  myndighetsorganisationen   på  det
regionalpolitiska området har utskottet vid tidigare
tillfälle (bet. 1999/2000:NU2) påpekat att det är av
stor   vikt  att  myndighetsorganisationen  fungerar
effektivt. Detta vill utskottet återigen framhålla.

Riksdagens  revisorer  har genomfört en omfattande
granskning    av    Glesbygdsverkets     verksamhet.
Granskningen   har  bl.a.  omfattat  en  analys   av
verksamheten i förhållande  till  verkets och övriga
regionalpolitiska aktörers uppdrag.  Revisorerna har
även   beskrivit   hur  regionalpolitiken  och   den
regionalpolitiska           myndighetsorganisationen
förändrats sedan Glesbygdsverket  bildades.  Utifrån
denna analys är revisorernas bedömning bl.a. att  de
mål som formulerats för Glesbygdsverket är svåra att
följa  upp och att myndighetens uppdrag är otydligt.
Med anledning  därav  har revisorerna ansett att det
föreligger skäl till en  översyn av Glesbygdsverkets
roll. Detta har uppmärksammats  av  regeringen som i
den   regionalpolitiska   propositionen  anför   att
Glesbygdsverkets roll inom  den  nya  politiken  för
regional  utveckling  bör utvecklas och tydliggöras.
Vidare  aviserar  regeringen   att   den,  efter  en
översyn,  ämnar  att  återkomma  till riksdagen  med
förslag  till  hur Glesbygdsverkets  verksamhet  bör
förändras  för  att  bättre  kunna  stödja  den  nya
politiken. De förslag  som  revisorerna  lämnat till
riksdagen innebär en precisering av inriktningen  på
den av regeringen aviserade översynen.
Utskottet   vill   inledningsvis   erinra  om  att
revisorerna   i   sin  rapport  påpekar  att   deras
kartläggning  av  Glesbygdsverkets  verksamhet  inte
tyder  på  att  myndigheten   fungerar  dåligt.  Vad
revisorerna däremot för fram är att Glesbygdsverkets
uppdrag är otydligt och att det  finns  brister  vad
gäller   uppföljningsbara   mål   för  verksamheten.
Bristen  på  uppföljningsbara  mål  gör  det  enligt
revisorerna   svårt   att  uttala  sig  om  huruvida
Glesbygdsverket är ett  effektivt  redskap  för  att
stimulera  utvecklingen  i  gles-  och  landsbygden.
Utskottet     menar     att     detta     inte    är
tillfredsställande. Riksdagen har ett ansvar för att
följa   upp  hur  regeringen  och  dess  myndigheter
förvaltar  de  medel  riksdagen  beslutat om. Det är
därför  viktigt  att  regeringens  redovisning  till
riksdagen har sådan kvalitet att måluppfyllelsen kan
bedömas av riksdagen. Eventuella brister  i  de  mål
som   gäller   på   myndighetsnivå   får  en  direkt
återkoppling  till  riksdagens  möjligheter   att  i
sammanhanget    göra   en   adekvat   bedömning   av
verksamheten  och   ställa   den   i  relation  till
kostnaderna. Därför är det angeläget  att  målen  är
mätbara  och  uppföljningsbara.  Revisorerna påpekar
att  det  förvisso  kan  vara  svårt  att  formulera
specifika,  mätbara  och  uppföljningsbara  mål  för
kunskapsproducerande myndigheter,  men  att  det bör
vara  möjligt  att  nå längre än hittills. Utskottet
instämmer i detta.
Vidare konstaterar utskottet allmänt att tydlighet
i   ett  myndighetsuppdrag   är   en   grundläggande
förutsättning  för  att  en  myndighet  skall  kunna
identifiera  vad  den  skall  åstadkomma  och därmed
fungera  effektivt. Med anledning av vad revisorerna
anfört   om   Glesbygdsverkets   uppdrag   instämmer
utskottet     i     regeringens     bedömning    att
Glesbygdsverkets roll bör tydliggöras.  Utskottet är
därför  positivt till regeringens aviserade  översyn
av  Glesbygdsverket   och   menar  att  revisorernas
granskning  påvisat  att  en  sådan   är  angelägen.
Utskottet  noterar  även  att remissbehandlingen  av
revisorernas  rapport  i  allt   väsentligt   stöder
genomförandet av en översyn.
Även  det  faktum  att regionalpolitiken genomgått
stora förändringar sedan  Glesbygdsverket inrättades
i  början av 1990-talet och  att  myndighetens  roll
efterhand   kommit   att  ändras  utan  att  en  mer
djupgående genomgång av  myndighetens verksamhet och
betydelse    för    regionalpolitiken     genomförts
förstärker  enligt utskottets mening behovet  av  en
översyn.
I   motion   2001/02:N277    (m)    föreslås   att
Glesbygdsverket  skall integreras med NUTEK,  och  i
motion 2001/02:N325  (fp) förordas inrättandet av en
glesbygdsombudsman.  Utskottet  har  tidigare  (bet.
1999/2000:NU2) uttryckt  att  det inte kan uteslutas
att   organisatoriska  förändringar   skulle   kunna
effektivisera   verksamheten.   Samtidigt   påtalade
utskottet    att    samordning    och    samsyn    i
regionalpolitiska  frågor  också kan lösas genom ett
ökat och mera fast organiserat  samarbete  mellan de
myndigheter  som  har  regionalpolitiska  uppgifter.
Utskottet  förutsätter  emellertid att regeringen  i
samband med översynen - om  behov  anses föreligga -
även  beaktar  ovan berörda organisatoriska  frågor.
Utskottet  finner   därför   inte  att  nyss  nämnda
motionsyrkanden  bör  föranleda  någon  åtgärd  från
riksdagen.
När  det gäller förslaget  i  motion  2001/02:N230
(kd) menar  utskottet  att  det  inte  i  nuläget är
påkallat   med   ett   uppdrag  till  Vägverket  och
Glesbygdsverket     rörande      regelverket     för
färjetrafiken   i   skärgården,   detta   dels   med
hänvisning   till   den  tidigare  nämnda   pågående
remissbehandlingen  av  BREV-utredningen,  dels  med
anledning  av  regeringens   kommande   översyn   av
Glesbygdsverket.
Den  granskning som Riksdagens revisorer genomfört
av Glesbygdsverket  är, enligt utskottets mening, en
bra utgångspunkt för  den kommande översynen. Vidare
utgår utskottet från att  de problem som revisorerna
belyst  i  sin  rapport  omfattas   av   regeringens
kommande  översyn  i  berörda  delar.  Då regeringen
emellertid  meddelat  sin avsikt att återkomma  till
riksdagen  med  förslag  om   hur   Glesbygdsverkets
verksamhet bör förändras för att bättre  stödja  den
nya  politiken  finner utskottet det inte nödvändigt
att närmare precisera inriktningen för denna översyn
i enlighet med revisorernas förslag.
Med  det sagda avstyrker  utskottet  samtliga  här
aktuella  motionsyrkanden samt Riksdagens revisorers
förslag om inriktningen på den kommande översynen.

Avskaffande av vissa stödformer inom
utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling


Avskaffande av lån till privata regionala
investmentbolag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  bifalla regeringens förslag om
att  avskaffa  stödformen  lån  till  privata
regionala  investmentbolag,   med  hänvisning
till  att  erfarenheterna  av  stödformen  är
övervägande   negativa  samt  att  den   inte
utnyttjats under de senaste fem åren.

Propositionen

I  den  regionalpolitiska   propositionen  (s.  173)
föreslår   regeringen   att   riksdagen    godkänner
regeringens  förslag  om  att  stödformen  lån  till
privata  regionala  investmentbolag  avvecklas.  Den
regionalpolitiska   stödformen   lån   till  privata
regionala investmentbolag, som infördes år 1982, kan
endast beslutas av regeringen. Syftet med stödformen
är  att  främja  expansion  av  små  och  medelstora
företag inom de nationella stödområdena, dels  genom
att  öka  tillgången  på privat riskvilligt kapital,
dels genom att tillföra  företagen  kompetens i form
av ledningskunnande. Stödformen har emellertid  inte
utnyttjats  under  de  senaste  fem åren. Regeringen
föreslår,  mot  bakgrund  av  att erfarenheterna  av
stödformen är övervägande negativa,  att  stödformen
skall upphöra.

Regeringens  bedömning är att statliga aktörer  på
lånemarknaden      bör       ha      en      uttalat
marknadskompletterande  roll.  Staten   bör   därför
enligt regeringen ha en fortsatt viktig roll, främst
i  tidiga  skeden. Vad regeringen i övrigt anför  om
statens  roll   beträffande   lån  och  garantier  i
proposition  2001/02:4  behandlas   av  utskottet  i
betänkande 2001/02:NU4.

Inga motioner har väckts på detta område.


Vissa kompletterande uppgifter


Enligt    tidigare    förordning    (1990:642)    om
regionalpolitiskt företagsstöd kunde  lån  lämnas av
regeringen  till  privata regionala investmentbolag.
Ett bolag fick med  hjälp av lånemedlen endast delta
i sådana verksamheter som var stödberättigade enligt
förordningen.  Verksamheten   skulle   huvudsakligen
bedrivas   inom  stödområdena  eller  i  ett  område
utanför   stödområdena   där,   enligt   beslut   av
regeringen,  regionalt  utvecklingsstöd skulle kunna
lämnas för en begränsad tid.  Lånevillkoren i övrigt
bestämdes av regeringen särskilt  för  varje enskilt
fall.  Om  stödet  utgjorde  statsstöd  enligt  EG:s
regelverk  fick det lämnas endast om EG-kommissionen
godkänt stödet.  Det innebar att kommissionen skulle
notifiera användandet av stödformen.

Den  nämnda  förordningen   om   regionalpolitiskt
företagsstöd ersattes från och med den  1  juni 2000
av     förordning     (2000:279)     om    regionalt
utvecklingsbidrag.  Förändringen  har  medfört   att
stödformen     lån     till     privata    regionala
investmentbolag för närvarande saknar regelverk.
NUTEK genomförde en utvärdering  av  stödformen år
1993 (R1993:67). I utvärderingen hävdades att stödet
med    stor    sannolikhet   varit   avgörande   för
investmentbolagens    tillkomst   men   att   lånets
betydelse   för  bolagens   resultat   i   form   av
kapitaluppbyggnad   och   företagsutveckling   varit
marginell.

Utskottets ställningstagande


Då   erfarenheterna  av  stödformen  är  övervägande
negativa  samt  att  den  inte  utnyttjats  under de
senaste fem åren har utskottet inget att erinra  mot
regeringens  förslag  om att avskaffa stödformen lån
till privata regionala investmentbolag.


Avskaffande av småföretagsstöd


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
att  avskaffa stödformen småföretagsstöd  och
samtidigt  avslå ett motionsyrkande i frågan.
Jämför reservation 2 (c).

Propositionen

Regeringen   föreslår    i   den   regionalpolitiska
propositionen  (s.  177)  att   riksdagen  godkänner
regeringens   förslag   om   att   småföretagsstödet
avvecklas.       Småföretagsstödet       är      ett
investeringsbidrag     som     kan    beviljas    av
länsstyrelserna respektive självstyrelseorganen  med
maximalt  15  %  av  utgifterna  för en investering.
Syftet      med     stödet     är     att     främja
sysselsättningsskapande       investeringar      och
inomregional  balans.  Målgruppen   för   stödet  är
företag  över  hela landet med färre än 50 anställda
och mindre än sju  miljoner  euro i omsättning eller
maximalt fem miljoner euro i balansomsättning.  Stöd
kan  lämnas till såväl hårda som mjuka investeringar
i hela landet.

Som  skäl  till  förslaget att avskaffa stödformen
anger regeringen sin  principiella  inställning  att
företagsstöd,  i  form  av selektiva bidrag, primärt
skall användas i områden  som har störst geografiska
lägesnackdelar,    dvs.   främst    stödområde    A.
Småföretagsstöd  har  tidigare  beviljats  främst  i
tätorter  utanför nationella  stödområden.  I  dessa
områden bör,  enligt  regeringen, marknadens aktörer
ta ett ökat ansvar och  statens  insatser  i stället
bestå av andra utvecklingsinriktade insatser.
I den regionalpolitiska propositionen påpekas  att
flertalet       remissinstanser       anser      att
småföretagsstödet    utnyttjas    i   mycket   liten
omfattning    och    därför   kan   avvecklas.    De
remissinstanser som avstyrker  att småföretagsstödet
avvecklas  motiverar  enligt  regeringen  detta  med
hänvisning till att stödformen är anmäld och godkänd
av EG-kommissionen och därför bör bibehållas.

Motionen


Riksdagen bör enligt vad som anförs i Centerpartiets
motion 2001/02:N27 besluta om att  avslå regeringens
förslag    om    att   avveckla   småföretagsstödet.
Motionärerna  menar  att  motiven  till  regeringens
förslag inte är  tillfredsställande.  Det faktum att
företag utanför de nationella stödområdena beviljats
detta stöd, efter sedvanlig prövning, visar  att det
även  i  andra  delar  av  landet kan vara svårt att
uppbringa nödvändigt kapital för investeringar.


Vissa kompletterande uppgifter


Småföretagsstöd    regleras    genom    förordningen
(2000:282) om småföretagsstöd. Från  och med år 1994
ingår  småföretagsstödet  bland de företagsstöd  som
länsstyrelser  och självstyrelseorgan  kan  bevilja.
Småföretagsstödet  är en selektiv stödform där varje
enskild stödansökan  bedöms  av  handläggare utifrån
särskilda      kriterier.      Skillnaden     mellan
småföretagsstöd och övriga selektiva stödformer inom
utgiftsområde 19 är att småföretagsstöd  kan  lämnas
till företag i hela landet.

Enligt     NUTEK:s    rapport    Regionalpolitiskt
finansiellt stöd  budgetåret  2000  (R  2001:9)  har
småföretagsstöd   under   år   2000   beviljats  med
sammanlagt  24,4  miljoner  kronor  till  77   olika
arbetsställen  i  totalt  10  olika län. År 2000 var
Jämtland  och  Blekinge de län som  tilldelades  det
största beviljade  beloppet  för småföretagsstöd med
4,5 miljoner kronor vardera. Den bransch som år 2000
erhöll  störst  del  av småföretagsstöd  var  kemisk
industri (28 % av totalt  beviljat stödbelopp) följt
av branscherna livsmedel, dryck och tobak (18 %) och
metallvarutillverkning exkl. maskin (12 %).
Enligt    den    regionalpolitiska    utredningens
slutbetänkande  (SOU   2000:87)   har  de  selektiva
stödformerna till viss del negativa effekter och bör
på   sikt   avvecklas   och  ersättas  av  generella
lösningar.  Utredningens förslag  innefattade  bl.a.
att  sysselsättningsbidraget  och  småföretagsstödet
skulle  avvecklas  och  på  sikt  även det regionala
utvecklingsbidraget. Landsbygdsstödet skulle däremot
bibehållas  men inriktas mot entreprenörsutveckling,
mjuka    kunskapsutvecklande    investeringar    och
samverkan mellan företag.
Regeringens  bedömning (prop. 2001/02:4 s. 178) är
att        sysselsättningsbidraget,        regionalt
utvecklingsbidrag  och  landsbygdsbidrag  bör finnas
kvar  tills vidare. Inriktningen och beslutsformerna
skall dock  ses  över  och  utvecklas på olika sätt.
Regeringen  bedömer att det råder  oklarheter  kring
sysselsättningsbidraget  effekter  och  avser därför
att  ge  Institutet för tillväxtpolitiska studier  i
uppdrag   att,   i   samråd   med   Institutet   för
arbetsmarknadspolitiska   utvärderingar,   utvärdera
stödformen.
I    rapporten    Företagsstöd    -   kvalitet   i
beslutsprocessen    (RRV   2001:22),   som   nyligen
överlämnats till regeringen, har Riksrevisionsverket
(RRV)  lämnat  olika förslag  på  hur  kvaliteten  i
beslutsprocessen    kring    de    regionalpolitiska
företagsstöden kan förbättras.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  tar  i  denna  del endast ställning  till
småföretagsstödet.   Regionalpolitiska    stödformer
behandlas    även    av   utskottet   i   betänkande
2001/02:NU4, bl.a. i avsnittet  om regionalpolitiska
bidrag.

I  motion  2001/02:N27  (c)  avvisas   regeringens
förslag  om att avskaffa stödformen småföretagsstöd.
Utskottet  vill  här erinra om den regionalpolitiska
utredningens    slutsatser    att    de    selektiva
stödformerna, däribland  småföretagsstöd,  till viss
del  har  negativa  effekter och därför på sikt  bör
avvecklas och ersättas  av  generella  lösningar.  I
utredningens slutbetänkande (SOU 2000:87) anförs att
stöden  kan  kompensera  för vissa av de problem som
finns i stödområdena, men att de för den långsiktiga
utvecklingen  troligen  spelar   en   mindre   roll.
Angående  stöden och deras effekter drog utredningen
två principiella  slutsatser.  För  det  första  att
stöden,   och   då   i   första  hand  de  selektiva
stödformerna, generellt sett  gav negativa effekter.
För  det  andra  att  de  selektiva   företagsstöden
visserligen kan utgöra bra verktyg för att stimulera
sysselsättning och tillväxt i stödområdena,  men att
de hanterades på ett sådant sätt att de bidrar  till
en  konservering av den befintliga näringsstrukturen
och därmed kan utgöra ett hinder för utveckling.
Regeringens  principiella inställning är att det i
ett  längre perspektiv  är  angeläget  att  reducera
användningen  av olika bidrag. Utskottet delar denna
uppfattning. Då  regeringens förslag om att avskaffa
stödformen småföretagsstöd  ligger  i  linje med den
regionalpolitiska   utredningens   slutsatser    har
utskottet  inget  att  erinra mot detta förslag. Med
det anförda tillstyrker  utskottet  propositionen  i
denna  del  och  avstyrker  motion 2001/02:N27 (c) i
berörd del.

Upphävande av lag om nedsättning av
socialavgifter


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta regeringens  förslag  om
upphävande  av  lagen   om   nedsättning   av
socialavgifter.   Skälet   härtill   är   EG-
kommissionens   beslut  att  stödformen  inte
längre får tillämpas  då den inte är förenlig
med EG:s statsstödsregler.

Propositionen


I   budgetpropositionen   (utg.omr.   19)   föreslår
regeringen  att  riksdagen  skall  anta  regeringens
förslag till lag om upphävande  av  lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter.

Regeringen  föreslår att lagen skall  upphöra  att
gälla vid utgången av år 2001. Enligt denna lag fick
vissa arbetsgivare  med fast driftställe i dåvarande
stödområde 1 och i den  norra  delen av stödområde 2
till  och  med  inkomståret 1999 en  nedsättning  av
arbetsgivaravgifterna.
EG-kommissionen  beslutade  i  december  2000  att
stödformen inte längre får tillämpas då den inte var
förenlig  med  EG:s  statsstödsregler.  Den upphävda
lagen kommer dock fortfarande att gälla i  fråga  om
avgifter  som  hänför  sig  till  tiden  före  den 1
januari  2002. Vissa eftersläpande utgifter beräknas
uppstå under åren 2001 och 2002.

Inga motioner har väckts på detta område.


Vissa kompletterande uppgifter


En regional  nedsättning  av socialavgifter infördes
år  1983  efter  förslag i proposition  1981/82:113.
Syftet  med stödformen  var  att  delvis  kompensera
företag i  vissa  branscher  i  de regionalpolitiskt
högst prioriterade områdena för bestående  nackdelar
i  form  av merkostnader på grund av det geografiska
läget, t.ex.  långa avstånd, liten hemmamarknad, låg
befolkningstäthet  och  sämre  servicegrad än övriga
landet. Vilka branscher och geografiska  områden som
varit  aktuella  för åtgärden har ändrats vartefter.
Nedsättningen  var   under   de   senaste   åren   8
procentenheter.  Sverige  tvingades  vid  årsskiftet
1999/2000 upphöra med stödformen i avvaktan  på  EG-
kommissionens  slutliga ställningstagande i fråga om
stödets förenlighet med EG:s statsstödsregler.

Regeringen har emellertid meddelat att den har för
avsikt att föreslå  införandet  av  en  ny  stödform
(prop.  2001/02:1 vol. 1, s. 190 och prop. 2001/02:4
s. 158).  Detta  behandlas  närmare  av  utskottet i
betänkande 2001/02:NU4, där även motioner på området
tas  upp.  Regeringen  har  därefter  överlämnat  en
proposition  om sänkt mervärdesskatt på  böcker  och
tidsskrifter,   m.m.  (prop.  2001/02:45),  där  ett
lagförslag  läggs   fram   om   utvidgningen  av  de
särskilda    avdragen    enligt   socialavgiftslagen
(2000:980).   Denna   proposition   behandlas   inom
riksdagens skatteutskott (bet. 2001/02:SkU12).

Utskottets ställningstagande


Utskottet har vid tidigare  tillfällen  uttalat  sin
ståndpunkt  att  det  varit  angeläget  att  försöka
behålla  stödformen  med en regional nedsättning  av
socialavgifter  (bet. 2000/01:NU2  s.  46  och  bet.
1999/2000:NU2 s. 16).

Från  och  med  årsskiftet   1999/2000   tvingades
Sverige  upphöra  med  stödformen i avvaktan på  EG-
kommissionens slutliga ställningstagande  i fråga om
stödets  förenlighet med EG:s statsstödsregler.  Som
ovan nämnts  beslöt kommissionen i december 2000 att
inte godkänna  stödformen.  Det grundläggande skälet
till detta var att stödformen  inte var förenlig med
statsstödsriktlinjerna som, vad  gäller driftsstöd i
Sverige,  endast  tillåter bidrag för  transport  av
varor, s.k. transportbidrag.
Utskottet beklagar  att  kommissionen inte godkänt
stödformen.  Som  medlem  i Europeiska  unionen  har
Sverige  emellertid förbundit  sig  att  solidariskt
följa  gemenskapens   statsstödsregler.  Syftet  med
statsstödsreglerna    är   att    säkerställa    att
medlemsstaternas   företagsstöd    inte   snedvrider
konkurrensen    och    påverkar    handeln    mellan
medlemsstaterna.
Med  det  anförda  tillstyrker  utskottet  den  av
regeringen  föreslagna  lagen om upphävande av lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör anvisa anslagen  och  godkänna
bemyndigandena   för   budgetåret  2002  inom
utgiftsområde  19  Regional   utjämning   och
utveckling  i  enlighet  med  vad  regeringen
föreslagit.   Samtliga  motionsyrkanden   bör
avslås.

Inledning

Regeringens förslag  till anslag under utgiftsområde
19 Regional utjämning  och  utveckling  redovisas  i
bilaga  3  tillsammans  med övriga partiers förslag.
Sammanlagt   tas  åtta  anslag   upp   under   detta
utgiftsområde.   Regeringsförslaget   innebär  vissa
ändringar    i    anslagsstrukturen    jämfört   med
innevarande   budgetår  samt  att  ett  nytt  anslag
införs.   En  närmare   redogörelse   följer   under
respektive   anslagsrubrik.  Förutom  anslagen  inom
politikområdet Regionalpolitik ingår ett anslag inom
politikområdet   IT,  tele  och  post.  Utgiftsramen
föreslås av regeringen till ca 3 563 miljoner kronor
för budgetåret 2002.  Övriga  partiers  förslag till
utgiftsramar   fördelar   sig   på   följande  sätt.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte  lagt  fram
några     budgetförslag     som     avviker     från
regeringsförslaget.  Övriga partiers förslag innebär
i  tre  fall  en  lägre ram  än  regeringsförslaget,
nämligen 690 miljoner kronor lägre (m), 790 miljoner
kronor  lägre (kd) och  750  miljoner  kronor  lägre
(fp). Centerpartiets  förslag innebär att ramen ökas
med   138  miljoner  kronor   i   förhållande   till
regeringens förslag.

Enligt  regeringens  förslag kompletteras anslagen
(33:1) Allmänna regionalpolitiska  åtgärder,  (33:6)
Europeiska regionala utvecklingsfonden 2000-2006 och
(37:1) IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.
med bemyndiganden för regeringen att ingå ekonomiska
förpliktelser,   vilka  leder  till  utgifter  under
kommande år.
I det följande redovisas  regeringens förslag till
olika  anslag  inom utgiftsområdet  och  motsvarande
förslag  i  aktuella  motioner.  Därefter  redovisas
utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande
avsnitt.

Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1)


Propositionen

Anslaget (33:1)  Allmänna regionalpolitiska åtgärder
disponeras av länsstyrelserna, NUTEK och regeringen.
NUTEK disponerar även  medel  för beslut som fattats
av vissa självstyrelseorgan. För  år  2002  föreslås
anslaget uppgå till ca 1 640 miljoner kronor.

Till  anslaget  finns  ett bemyndigande. Riksdagen
har bemyndigat regeringen  att  under  år  2001 låta
staten ta på sig ekonomiska åtaganden i samband  med
regionalpolitiska  åtgärder  som innebär utgifter om
högst  3 000  miljoner kronor under  åren  2002-2008
(bet.  2000/01:NU2).   Regeringen  föreslår  nu  att
riksdagen bemyndigar regeringen  att  under  år 2002
ingå  ekonomiska  åtaganden som innebär utgifter  på
högst 3 200 miljoner kronor under åren 2003-2010.
Regeringen föreslår att medel från detta anslag år
2002 anvisas till följande ändamål:
- regionala utvecklingsbidrag,
-
- landsbygdsbidrag,
-
- stöd till kommersiell service,
-
- småföretagsstöd,
-
- sysselsättningsbidrag,
-
- såddfinansiering,
-
- regional och central projektverksamhet,
-
- medfinansiering av strukturfondsprogram,
-
- viss administration,  uppföljning  och utvärdering
av de regionalpolitiska företagsstöden m.m.,
-
- äldre regionalpolitiska åtgärder,
-
- retroaktiva nedsatta socialavgifter samt
-
- viss central utvecklingsverksamhet, m.m.
-
I jämförelse med de ändamål som gäller  för anslaget
år  2001 innebär det att lån till privata  regionala
investmentbolag  utgår  medan  retroaktiva  nedsatta
socialavgifter  och äldre regionalpolitiska åtgärder
tillkommer.

Äldre  regionalpolitiska   åtgärder  har  tidigare
finansierats  från  anslaget (A1)  Regionalpolitiska
åtgärder från budgetåret  1998.  Anslaget disponeras
fr.o.m. budgetåret 2001 inte längre  av  regeringen.
Stödformerna     lån    till    privata    regionala
investmentbolag  och   småföretagsstöd   skall,  som
tidigare  behandlats,  avskaffas  enligt regeringens
förslag. Nedsatta socialavgifter upphörde  i princip
den 31 december 1999. Retroaktiva utbetalningar  har
hittills  finansierats genom anslaget Ersättning för
nedsättning   för   socialavgifter.   De  eventuella
kostnader som kan uppkomma under år 2002 föreslås nu
belasta  anslaget  (33:1) Allmänna regionalpolitiska
åtgärder.
Medel     inom    anslaget     (33:1)     Allmänna
regionalpolitiska  åtgärder får, inom ramen för ovan
nämnda  ändamål,  användas  för  medfinansiering  av
åtgärder inom de regionala tillväxtavtalen samt inom
strukturfondsprojekt.  Huvuddelen  av anslaget skall
användas av länsstyrelserna respektive  de regionala
självstyrelseorganen    för    olika    former    av
företagsstöd,           medfinansiering           av
strukturfondsprogram   samt  projekt,  huvudsakligen
inom ramen för regionala tillväxtavtal.
Försöksverksamhet     med      ändrad     regional
ansvarfördelning  pågår  fram till den  31  december
2002. Syftet med försöksverksamheten är att utveckla
former för fördjupad demokratisk  förankring  av det
regionalpolitiska                utvecklingsarbetet.
Regionförbundet  i Kalmar län, Gotlands  kommun  och
Regionförbundet  i   Skåne  län  har  från  och  med
budgetåret 1998 bl.a.  övertagit  ansvaret  för  att
utarbeta regionala utvecklingsstrategier och hantera
huvuddelen  av de regionalpolitiska åtgärdsmedel som
berörda länsstyrelser  disponerar (prop. 1996/97:36,
bet. 1996/97:KU4). Från  och  med den 1 januari 1999
utgör  även landstingen i de nybildade  länen  Skåne
och Västra  Götaland självstyrelseorgan i respektive
län (prop. 1996/97:108, bet. 1996/97:BoU13).
Enligt regeringen  bör  det  även fortsättningsvis
vara regeringens uppgift att fördela anslaget mellan
länsstyrelser och självstyrelseorgan  och utfärda de
föreskrifter som behövs. Vid fördelningen  av  medel
mellan  länen  bör,  som  hittills,  de  långsiktiga
problemens  svårighetsgrad  utgöra  den huvudsakliga
fördelningsnyckeln,   med   särskilt  beaktande   av
medfinansieringsbehov inom EG:s strukturfondsprogram
och inom ramen för de regionala tillväxtavtalen.

Motionerna

Enligt  vad  som anförs i Moderata  samlingspartiets
kommittémotion 2001/02:N350 bör anslaget minskas med
450 miljoner kronor  i  förhållande till regeringens
förslag.      Motionärerna      framhåller       den
regionalpolitiska   utredningens  slutsatser  om  de
selektiva företagsstöden  negativa  effekter.  Dessa
stödformer  ger  dels  negativa effekter i sig, dels
hanteras de på ett sådant sätt att de bidrar till en
konservering av den befintliga näringsstrukturen och
utgör därmed ett hinder för utveckling. Motionärerna
förordar  i  stället  mer  generella   åtgärder  som
exempelvis nedsättning av socialavgifter.

I  kommittémotion  2001/02:N372 (kd) föreslås  att
anslaget  reduceras  med   300   miljoner  kronor  i
förhållande  till  regeringens förslag.  I  motionen
påpekas även att det  nuvarande bemyndigandesystemet
utgör  en  fara  som  på  sikt   kan  leda  till  en
likviditetsbrist.  De  över åren växande  åtagandena
kan i längden leda till  en  skuld  som  i slutändan
innebär  att enskilda projektägare inte kan  erhålla
medel  för  att  fullfölja  projekten.  Motionärerna
föreslår  därför  att  bemyndigandet  begränsas till
maximalt 3 000 miljoner kronor. Bemyndigandesystemet
bör   även   omarbetas  så  att  differensen  mellan
tilldelade anslag och bemyndiganderamen minskar.
Enligt vad som  anförs i partimotion 2001/02:Fi294
(fp) bör anslaget minskas  med 500 miljoner kronor i
förhållande till regeringens  förslag.  Motionärerna
menar  med  hänvisning  till  den  regionalpolitiska
utredningen  att  de traditionella regionalpolitiska
stöden   bör  begränsas.   Även   i   kommittémotion
2001/02:N262  (fp)  föreslås  att anslaget reduceras
med  500  miljoner  kronor jämfört  med  regeringens
förslag.  I  motionen  framhålls  att  de  selektiva
regionalpolitiska stöden bör minskas för att på sikt
avvecklas.
I motion 2001/02:N335 (c) påpekas att Gotlands län
under  de  senaste  åren  drabbats   av   ett  antal
omfattande    avvecklingar   och   uppsägningar   på
arbetsmarknaden.   Motionären   anser   det   därför
nödvändigt   med  ett  statligt  tilläggsanslag  för
regionala utvecklingsinsatser till Gotlands län.

Vissa kompletterande uppgifter


För budgetåret 2001 har riksdagen, som tidigare nämnts, för det
nu   aktuella  anslaget   beslutat   att   bemyndiga
regeringen  att  ingå  ekonomiska  förpliktelser som
inklusive  tidigare  åtaganden innebär  utgifter  på
högst 3 000 miljoner kronor  under  åren  2002-2008.
Syftet   med   bemyndigandesystemet   är  bl.a.  att
förbättra   förutsättningarna  för  att  långsiktigt
kunna planera  användningen  av  anslaget, att kunna
utnyttja  anslaget  på  ett  effektivare  sätt,  att
undvika stora anslagssparanden  samt  att  förbättra
uppföljningen och prognoserna inom området.

Bemyndigandesystemet  för  anslaget granskades  av
Ekonomistyrningsverket (ESV) år  2000  på uppdrag av
regeringen.   ESV   framlade   i   samband  med  sin
granskning  vissa  förslag  om  hur  det   dåvarande
bemyndigandesystemet skulle modifieras. ESV föreslog
bl.a.  att  bemyndiganderamen skulle vara större  än
anslaget och  att  regeringen  borde införa maximala
belopp för utbetalningar varje år. ESV ansåg att det
bemyndigandesystem som skulle ge  myndigheterna bäst
möjligheter  att utföra en effektiv  regionalpolitik
var    ett    bibehållande    av    det    dåvarande
bemyndigandesystemet,       men      med      större
bemyndiganderamar  än  vad som  tidigare  aviserats.
Därtill skulle ett maximalt  belopp  anges  för  hur
stora  åtaganden om utbetalningar som fick ske varje
år under bemyndigandeperioden.
Regeringen  har  vidtagit  åtgärder i enlighet med
ESV:s   rekommendationer.   I  regleringsbrev   till
myndigheterna  och  självstyrelseorganen   anges  de
maximala  utbetalningar från anslaget som får  göras
under  de  nästkommande   två   åren.   De   angivna
maximibeloppen   gäller  enligt  regeringen  som  en
planeringsram under  förutsättning  att anslaget för
nästkommande år kommer att uppgå till det belopp som
beräknats i budgetpropositionen innevarande år.
Frågan om bemyndigandesystemet har  även  tidigare
behandlats av utskottet (bet. 2000/01:NU2) i samband
med   en   liknande  motion  som  den  nu  aktuella.
Utskottet  anförde  att  det  då  nya  systemet  med
maximibelopp  som  planeringsram  för  länsstyrelser
m.fl.  skulle  medföra  att det i motionen  påpekade
problemet blev väsentligt  mindre.  Riksdagen avslog
den då väckta motionen.

Gotland      omfattas      av     den     nationella
omställningsgruppens   arbete.   Omställningsgruppen
tillsattes   för   att   föreslå    och    genomföra
utvecklingsprogram      för      de     prioriterade
försvarskommunerna. Regeringen beslutade i mars 2001
att   Stockholms   läns  allmänna  försäkringskassas
utlandskontors       pensionsverksamhet        skall
omlokaliseras  till Gotland. Verksamheten skall från
och  med den 1 januari  2002  bedrivas  på  Gotland.
Omlokaliseringen    beräknas    medföra    120   nya
arbetstillfällen  på  Gotland.  Enligt  de uppgifter
utskottet inhämtat går genomförandet planenligt  och
huvuddelen av anställningarna har genomförts. Vidare
skall      Försvarets     ekonomiredovisning     och
löneadministration   koncentreras   till   särskilda
kontor vid ett färre antal orter, däribland Gotland.
Även   detta   beräknas   medföra   ett   antal  nya
arbetstillfällen på Gotland. Omställningsgruppen har
även   i   uppdrag  att  skapa  förutsättningar  för
ytterligare 260 privata arbetstillfällen på Gotland.


Landsbygdslån (33:2)


Propositionen

Anslaget disponeras  av  NUTEK för landsbygdslån som
beviljas  av  länsstyrelserna   och   de   regionala
självstyrelseorganen.  Anslaget disponeras även  för
utbetalningar   av  tidigare   beviljade   regionala
utvecklingslån. (Stödformen  upphörde  den 1 januari
1999  enligt  riksdagens  beslut).  Anslagets   nivå
föreslås  uppgå till 60 miljoner kronor för år 2002,
vilket är samma  nivå som gällde år 2001. Medel inom
anslaget  får, inom  ramen  för  anslagets  ändamål,
användas för  medfinansiering  av  åtgärder  inom de
regionala tillväxtavtalen.

Inga motioner har väckts på detta område.


Avsättning för kreditgarantier inom
regionalpolitiken (33:3)


Propositionen

Anslaget,   som   tidigare   benämndes  Täckande  av
förluster   på   grund   av   kreditgarantier   inom
regionalpolitiken, disponeras av  Riksgäldskontoret.
Systemet  med kreditgarantier inom regionalpolitiken
upphörde  den   1  januari  1997  och  ersattes  med
landsbygdslån. Från  anslaget  betalas  utgifter för
att infria statliga garantier enligt ett antal äldre
förordningar.

För att de ekonomiska förpliktelser som staten har
i  form  av  äldre  garantier inom regionalpolitiken
skall kunna hanteras  i enlighet med garantimodellen
från och med budgetåret  2002,  föreslår  regeringen
att riksdagen anvisar anslagsmedel för att  täcka de
subventioner  som  uppstår  genom att garantitagarna
inte     debiteras     riskavspeglande     avgifter.
Riksgäldskontoret   har   fastställt    den   totala
subventionen inom området till ett engångsbelopp  om
11 miljoner  kronor.  Detta  belopp skall föras till
Riksgäldskontorets     garantireserv,      vartefter
garantiverksamhetens  kostnader  kommer  att belasta
reserven.
Regeringen föreslår att anslaget för år 2002 skall
uppgå till 11 miljoner kronor. Eftersom garantiernas
kostnader   kommer  att  belasta  Riksgäldskontorets
garantireserv  i och med att anslagsmedel förts till
reserven, kommer det därefter inte att behövas något
anslag uppfört på statsbudgeten för detta ändamål.

Inga motioner har väckts på detta område.


Vissa kompletterande uppgifter


Den  1  januari 1998  infördes  ett  nytt  sätt  att
hantera garantier i staten, den s.k. garantimodellen
(prop.  1996/97:1,  bet. 1996/97:FiU1  s.  228-231).
Garantimodellen     ställer     krav     på     full
kostnadstäckning  och  innebär  att  risken  i varje
garantiengagemang  eller  grupp  av engagemang skall
beräknas.  Utifrån  detta  bestäms  en   avgift  för
garantin som debiteras garantitagaren. Riksdagen kan
dock  besluta  att  för ett visst åtagande skall  en
lägre eller ingen avgift  debiteras.  Samtidigt  som
garantimodellen  infördes  beslöt  riksdagen  att de
äldre  anslagen skall hanteras enligt principerna  i
garantimodellen. När kostnaden för en subventionerad
garanti  har  fastställts skall anslagsmedel anvisas
för   att   täcka   subventionen   inom   respektive
utgiftsområde om inte garantins avgifter kan höjas i
motsvarande grad. Regeringen  har  tidigare aviserat
att  arbetet  med  omläggningen  av dessa  garantier
skall  vara  slutfört  senast den 31  december  2001
(prop. 1999/2000:1 finansplan m.m., s. 181).


Transportbidrag (33:4)


Propositionen

Anslaget  disponeras  av  NUTEK.   Transportbidraget
regleras genom förordningen (2000:281)  om regionala
transportbidrag.  De förändringar av transportbidrag
som   riksdagen   tidigare    beslutat   om   (prop.
1997/98:62, bet. 1997/98:AU11)  godkändes  under  år
1999 av EG-kommissionen för tillämpning från och med
år  2000.  Anslagsbehovet  för  år  2002 beräknas av
regeringen uppgå till 336 miljoner kronor.


Motionen


Enligt  förslag  i  motion  2001/02:N295   (s)   bör
zonindelningen  för transportbidrag justeras för att
det inte skall uppstå svåra oförutsedda konsekvenser
för  vissa inlandssågverk.  Motionärerna  anser  att
Ånge kommun bör överföras till zon 5, när det gäller
beräkning av transportbidrag.


Vissa kompletterande uppgifter


Frågan    om    zonindelning   för   transportbidrag
behandlades av utskottet  i  betänkande  2000/01:NU2
(s.   41)  med  anledning  av  en  liknande  motion.
Utskottet  hänvisade  då  till den regionalpolitiska
propositionen.

Avsikten  med transportbidraget  är  att  ge  viss
kompensation    för    de    kostnadsnackdelar   som
näringslivet  i  de fyra nordligaste  länen  har  på
grund  av långa avstånd  till  marknaden,  samt  att
stimulera   till   höjd  förädlingsgrad  i  området.
Transportbidraget lämnas till utgifter för in- eller
uttransport av gods  som  genomgått eller kommer att
genomgå en betydande bearbetning. Endast transporter
med yrkesmässig trafik på väg,  järnväg  eller  till
sjöss är stödberättigade. Bidrag lämnas med minst 15
%  och  högst  45  %  av  fraktkostnaden beroende på
transportavstånd och transportbidragszon.
Ånge  kommun  tillhör idag,  liksom  grannkommunen
Sundsvall, transportbidragszon  2  och  gränsar till
kommuner   tillhörande  zon  3  (Bräcke,  Berg   och
Härjedalen). Den 11 maj 2000 utfärdade regeringen en
ny  förordning   om  transportbidrag  som  tillämpas
retroaktivt från den  1  januari  2000. Förordningen
innefattar bl.a. att för transporter  av  oförädlade
trävaror  från  orter  inom  zon  2  och  4 och från
produktionsställen  som  är  att hänföra till  vissa
större   sågverk   belägna   i  kustområdena,   s.k.
bulksågverk (industrisågverk),  får  transportbidrag
lämnas för högst 30 000 m3 per år.
Zonindelningen för transportbidraget granskades av
EG-kommissionen år 1999 och ett nytt godkännande  av
stödformen  trädde  i  kraft  från  och med år 2000.
Godkännandet  är giltigt till och med  år  2006.  En
förändring av zonindelningen  för  transportbidraget
skall anmälas till kommissionen för godkännande.
Enligt   uppgift  från  Näringsdepartementet   har
regeringen  för   närvarande  inte  för  avsikt  att
genomföra någon ny  översyn  av  zonindelningen  för
transportbidrag.    Det   påpekas   emellertid   att
Institutet för tillväxtpolitiska  studier  bl.a. har
till uppgift att löpande göra en översyn av de olika
stödformerna, däribland transportbidraget.

Glesbygdsverket (33:5)


Propositionen

Det  övergripande  målet för Glesbygdsverket är  att
verket    främst    genom    påverkan    på    olika
samhällssektorer    skall     verka     för     goda
levnadsförhållanden  och  utvecklingsmöjligheter för
glesbygds- och landsbygdsbefolkning med tyngdpunkten
i skogslänens inre delar samt  i  skärgårdsområdena.
Anslaget  föreslås av regeringen uppgå  till  ca  26
miljoner kronor år 2002.

Inga motioner har väckts på detta område.


Vissa kompletterande uppgifter


Glesbygdsverkets uppgift och framtida roll behandlas
av    utskottet    i    det    tidigare    avsnittet
Myndighetsfrågor inom det regionalpolitiska området.


Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
2000-2006 (33:6)


Propositionen

Anslaget disponeras av länsstyrelserna i Jönköpings,
Örebro,  Gävleborgs,  Jämtlands,  Västerbottens  och
Norrbottens  län  för  utbetalningar från Europeiska
utvecklingsfonden      avseende      programperioden
2000-2006. Regionalfonden  delfinansierar programmen
inom mål 1 och 2 (inklusive  inom  områden  som  får
bidrag     under     en     övergångsperiod)    samt
gemenskapsinitiativen Urban och Interreg III.

Att utfallet för år 2000 och  utgiftsprognosen för
år 2001 är lägre än anslaget beror enligt regeringen
på att genomförandet av strukturfondsprogrammen  har
startat senare än vad som tidigare bedömts.
Anslaget föreslås uppgå till 1 000 miljoner kronor
år  2002.  Till  anslaget  finns  ett  bemyndigande.
Regeringen   föreslår   att   riksdagen   bemyndigar
regeringen  att  under  år 2002 besluta om åtaganden
som innebär utgifter på högst  4 000 miljoner kronor
under åren 2003-2008. Syftet är att anpassa anslaget
till ett långsiktigt planerande  för  de  beslutande
myndigheterna enligt de intentioner som ligger  till
grund för EG:s fleråriga strukturfondsprogram.
Sverige  skall  senast  den  31 december 2003 inom
varje mål - för vart och ett av  programmen - bedöma
resultaten   utifrån  ett  antal  indikatorer.   EG-
kommissionen     fördelar     sedan     den     s.k.
resultatreserven,  som  utgör  4 % av målprogrammens
strukturfondsram för Sverige. Regionalfondsramen för
programperioden  2000-2006 beräknas  till  ca  7 700
miljoner kronor exkl. reserv.

Inga motioner har väckts på detta område.


Särskilda regionala utvecklingsprogram (33:7)


Propositionen

Regeringen föreslår att ett nytt anslag inrättas för
att       genomföra       särskilda        regionala
utvecklingsprogram. Enligt regeringens förslag skall
medel  från detta anslag användas till utgifter  för
tidsbegränsade  program  och engångsinsatser för att
främja  det  lokala näringslivets  utveckling  genom
ökad      IT-användning,       kluster,      turism,
entreprenörsutbildning  och  kommunala   lärcentrum,
samt  för  att  främja kommersiell service. Anslaget
föreslås uppgå till 240 miljoner kronor år 2002.

Åtgärderna syftar  till  att  främja den regionala
utvecklingen   i  hela  landet,  med  tyngdpunkt   i
regionalpolitiskt  prioriterade områden. Insatsernas
inriktning är främst  ökad kunskap och kompetens hos
människor och företag,  stärkt  företagsamhet  genom
ett    utvecklat   entreprenörskap   samt   en   god
servicenivå  i  gles-  och landsbygd. Vissa insatser
riktar sig särskilt till  näringslivet  i stödområde
A.  En  närmare  genomgång  av  dessa  program   och
engångsinsatser    görs    av   regeringen   i   den
regionalpolitiska propositionen.  Där redovisas även
de bedömningar som ligger till grund för förslagen.

Motionerna


I     Moderata    samlingspartiets    kommittémotion
2001/02:N350  avvisas  regeringens  förslag  om  att
anvisa  240  miljoner  kronor  till  det nu aktuella
anslaget.

Även  Kristdemokraterna  avvisar  i kommittémotion
2001/02:N372 regeringens förslag.
I  kommittémotion  2001/02:N303  (c) föreslås  att
anslaget  skall  ökas  med  388  miljoner  kronor  i
förhållande   till   regeringens   förslag.   Enligt
motionärerna skall detta finansieras  dels  genom en
överföring   från   anslaget   (91:2)   Bidrag  till
särskilda  insatser i vissa kommuner (utg.omr.  25),
dels genom en  överföring  från  anslaget (37:1) IT-
infrastruktur: Regionala transportnät m.m. (utg.omr.
19).    (Det   sistnämnda   anslaget   bör    enligt
motionärerna  avvecklas.)  En  precisering av hur de
388  miljoner  kronor  som  tillförs   anslaget  bör
disponeras  lämnas  av  Centerpartiet  i partimotion
2001/02:N27. Enligt vad som anförs i motionen  skall
50  miljoner kronor tillföras program för utveckling
av landsbygdsturismen,  25 miljoner kronor tillföras
program     för     utveckling     av      småskalig
livsmedelsproduktion,  100 miljoner kronor tillföras
program för utveckling av  träprodukter, 25 miljoner
kronor tillföras program för utveckling av fiske, 78
miljoner kronor tillföras program  för utveckling av
alternativa  bränslen, 20 miljoner kronor  tillföras
utveckling  av  kvinnors  företagande,  20  miljoner
kronor   tillföras    utveckling    av   invandrares
företagande,   10   miljoner  kronor  användas   för
utvecklingscheckar för nyföretagare samt 60 miljoner
kronor för lokal utvecklingspeng.

Vissa kompletterande uppgifter


Utskottet  behandlar  i   detta   betänkande  endast
anslaget  för  de av regeringen förslagna  särskilda
regionala utvecklingsprogrammen.  Programmens  syfte
och  inriktning,  som  regeringen  presenterar i den
regionalpolitiska propositionen, samt  därav  väckta
motioner   behandlas   av   utskottet  i  betänkande
2001/02:NU4.


IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.
(37:1)


Propositionen

Anslaget inrättades budgetåret 2000 och avser främst
att  täcka  utgifter  för det statliga  stödet  till
kommuner  och  länsstyrelser   för   anläggande   av
ortssammanbindande   telenät   m.m.   Inom  anslaget
beräknas totalt 2 000 miljoner kronor avsättas.

Anslaget  föreslås uppgå till 250 miljoner  kronor
år 2002. Regeringen  föreslår  vidare  att riksdagen
bemyndigar   regeringen  att  under  år  2002   ingå
ekonomiska  förpliktelser  som,  inklusive  tidigare
gjorda åtaganden,  innebär  utgifter under åren 2003
och 2004 på högst 700 miljoner kronor.
Av det beslut om IT-politiken som riksdagen fattat
(prop. 1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9) framgår att
stöd  skall  kunna  lämnas  till   finansiering   av
utbyggnad av regionala transportnät, som inte kommer
till  stånd  på  kommersiella grunder, som en del av
ett nationellt IT-infrastrukturprogram. Inriktningen
avser  huvudsakligen  stöd  till  utbyggnad  av  IT-
infrastruktur i gles- och landsbygd.
Stöden regleras i lagen (2000:1335) om kreditering
på skattekonto  av stöd till kommuner för anläggande
av lokala telenät,  i  förordningen  (2000:1469)  om
stöd till kommuner för anläggande av lokala telenät,
i  förordningen (2001:350) om stöd till kommuner för
anläggande  av ortssammanbindande telenät m.m. och i
förordningen  (2001:349)  om  stöd till kommuner för
upprättande av IT-infrastrukturprogram.
Regeringen  har tidigare redovisat  för  riksdagen
att en del av anslaget  behöver  tas  i  anspråk för
administrativa  kostnader  innefattande information,
kompetensstöd och uppföljning.  En  del  av anslaget
behövs  därför  för  sådana  kostnader  vid  berörda
myndigheter,  kommuner  och organisationer. Anslaget
skall  vidare  täcka  en del  av  de  administrativa
kostnader för verksamhet  som  Riksskatteverket  och
Skattemyndigheterna   bedriver  med  stöd  av  lagen
(2000:1380)  om  skattereduktion  för  utgifter  för
vissa anslutningar för tele- och datakommunikation.
Regeringen   föreslår   under   utgiftsområde   22
Kommunikationer  en  förlängning  med ett år till år
2005  för  stöden till lokala och ortssammanbindande
telenät  (prop.  2001/02:1  utg.omr.  22,  s.  134).
Förlängningen av tidsperioden för dessa stöd innebär
inte någon  förändring  av  den beräknade ekonomiska
ramen. Skattereduktion och stöd  till lokala telenät
m.m. finansieras på statsbudgetens inkomstsida.
För budgetåret 2000 uppstod inga utgifter kopplade
till    det    nu    aktuella    anslaget   eftersom
förordningarna  trädde  i  kraft  först   år   2001.
Anslagssparandet  vid  utgången  av  år 2000 uppgick
därför    till    400    miljoner    kronor.   Detta
anslagssparande har, tillsammans med innevarande års
anslag,   fördelats   ut   till  länsstyrelser   och
regionala  självstyrelseorgan.   Enligt  regeringens
prognos kommer kommunerna inte att hinna utnyttja de
hittills   avsatta   medlen   under  år  2001.   Ett
anslagssparande uppstår därför även innevarande år.

Motionerna


Folkpartiet framför i partimotion  2001/02:Fi294 och
i  kommittémotion  2001/02:N262  att regeringens  nu
berörda förslag om anslag på 250 miljoner kronor för
anslaget  IT-infrastruktur:  Regionala  transportnät
m.m.   bör   avvisas   av  riksdagen.   Motionärerna
framhåller att det i första hand är näringslivet som
skall   engagera  sig  i  utbyggnaden   av   IT-nät.
Kostnaden   för   de  regionala  transportnäten  bör
således inte belasta staten.

Också i kommittémotion  2001/02:N372 (kd) föreslås
att regeringens förslag skall  avslås.  Motionärerna
avstyrker  även  regeringens  begäran  om  att  ingå
åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden, innebär
utgifter  på  högst  700 miljoner kronor under  åren
2003 och 2004.
Som tidigare beskrivits  avvisas det nu behandlade
förslaget    om   anslag   även   i   kommittémotion
2001/02:N303 (c). Enligt motionärerna bör som nämnts
en del av detta  anslag  i  stället  överföras  till
anslaget       (33:7)       Särskilda      regionala
utvecklingsprogram.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  ansluter  sig  till  de   av   regeringen
framlagda      förslagen      till      anslag     i
budgetpropositionen.

I motionerna 2001/02:Fi294 (fp), 2001/02:N27  (c),
2001/02:N262  (fp),  2001/02:N303  (c), 2001/02:N350
(m) och 2001/02:N372 (kd) förordas andra  belopp  än
regeringen   föreslagit   för   olika   anslag  inom
utgiftsområdet.    Motionsyrkandena   innebär    att
Moderata  samlingspartiet,   Kristdemokraterna   och
Folkpartiet   förordar  en  lägre  ram  än  den  som
regeringen föreslagit,  medan Centerpartiet förordar
en högre ram än regeringsförslaget. Näringsutskottet
har i ett yttrande - i form  av ett protokollsutdrag
-   till   finansutskottet  tillstyrkt   regeringens
förslag  till  ram  för  utgiftsområde  19  Regional
utjämning  och  utveckling.  Riksdagen  har  nyligen
bifallit    regeringens   förslag   till   ram   för
utgiftsområdet  (bet.  2001/02:FiU1).  Därmed  utgår
utskottet i det följande från den fastställda ramen.
Som  framgår av det ovan nämnda protokollsutdraget
tillstyrkte   företrädarna  i  näringsutskottet  för
Moderata  samlingspartiet,   Kristdemokraterna   och
Folkpartiet  förslagen  i respektive partimotion. Av
särskilda yttranden till  detta  betänkande  framgår
att  företrädarna  för  de nyssnämnda partierna samt
för Centerpartiet vidhåller  sina förslag till ramar
för olika utgiftsområden.
Beträffande  bemyndigandesystemet   inom  anslaget
(33:1)     Allmänna    regionalpolitiska    åtgärder
konstaterar   utskottet   att   regeringen  vidtagit
åtgärder   i   enlighet  med  de  tidigare   berörda
rekommendationer som Ekonomistyrningsverket framlade
vid  sin  granskning   av  bemyndigandesystemet.  De
maximibelopp   för   utbetalningar   som   anges   i
regleringsbrev  till myndigheterna  menar  utskottet
väsentligt   motverkar    eventuella   problem   med
obalanser mellan anslag och bemyndiganden. Utskottet
finner   således   inte   att  yrkandet   i   motion
2001/02:N372 (kd) bör få riksdagens stöd.
En     förändring     av    zonindelningen     för
transportbidrag skall anmälas  till  EG-kommissionen
för  godkännande.  Kommissionen  godkände   relativt
nyligen de nuvarande reglerna för transportbidraget.
Utskottet  utgår  vidare från att den myndighet  som
har  till  uppgift  att   bevaka   transportbidraget
nogsamt följer utvecklingen och markerar om behov av
eventuella  förändringar uppstår. Motionsyrkandet  i
motion 2001/02:N295  (s)  bör  därför inte föranleda
någon åtgärd.
I motion 2001/02:N335 (c) påpekas  att  det behövs
ett    statligt    tilläggsanslag    för   regionala
utvecklingsinsatser  till  Gotlands  län.  Utskottet
håller före att det även fortsättningsvis  bör  vara
en  uppgift  för  regeringen  att  fördela  anslaget
mellan  länen.  Det  bör  liksom  hittills  vara  de
regionala  problemens  svårighetsgrad  som utgör den
huvudsakliga    fördelningsnyckeln    med   särskilt
beaktande  av  medfinansieringsbehovet  av  åtgärder
inom strukturfondsprogrammen.
Med  det  anförda  tillstyrker  utskottet  de   av
regeringen  föreslagna  anslagen för budgetåret 2002
inom  utgiftsområde  19  (se   bilaga   3).   Likaså
tillstyrks  de  övriga  här  berörda  förslagen till
riksdagsbeslut  som framlagts i budgetpropositionen.
Samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.




Reservationer



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. EG:s framtida regionalpolitik (punkt 2)

av Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand
(s),  Sylvia  Lindgren (s), Lennart  Beijer  (v),
Nils-Göran Holmqvist  (s),  Marie  Granlund  (s),
Karl Gustav Abramsson (s) och Lennart Värmby (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:K426 yrkande
22, 2001/02:U301  yrkande 39, 2001/02:U303 yrkandena
8 och 9, 2001/02: N25  yrkande  14  och 2001/02:N262
yrkande 18.

Ställningstagande


Riksdagen  har  vid flertal tillfällen  uttalat  att
integrationen av  länderna  i Central- och Östeuropa
med europeiska politiska och  ekonomiska  strukturer
är  ett övergripande mål för unionens medlemsländer.
Sverige stöder dessutom aktivt EU:s östutvidgning. I
samband   med   behandlingen   våren   2001   av  en
proposition  om  Sveriges  utvecklingssamarbete  med
Central-    och    Östeuropa   (prop.   2000/01:119)
underströk   utrikesutskottet   (bet.   2000/01:UU9)
vikten av att  de länder som inte nu är aktuella för
EU-medlemskap så  långt  som möjligt engageras i ett
omfattande  och  nära  samarbete   med  EU  och  med
unionens medlemsländer.

I   parti-  och  kommittémotioner  från   Moderata
samlingspartiet  (2001/02:  U303  och  2001/02:N25),
Kristdemokraterna   (2001/02:K426)  och  Folkpartiet
(2001/02:U301  och  2001/02:N262)   framhålls  bl.a.
behovet   av   att  reformera  EG:s  struktur-   och
regionalpolitik.          Motionärerna         begär
tillkännagivanden om att reformer  av EG:s struktur-
och  regionalpolitik  skall ske i enlighet  med  den
inriktning som anges i motionerna.
Enligt vår mening står  det klart att det framöver
kommer att krävas reformer  av  EG:s  struktur-  och
regionalpolitik. Behovet av en ökad effektivitet när
det gäller användningen av strukturfondsmedlen är en
drivkraft  i detta sammanhang. En annan drivkraft är
självfallet den planerade utvidgningen av unionen. I
det sistnämnda  ligger  inte  minst  att  beakta den
stora  ökningen av sociala, ekonomiska och regionala
skillnader   som   följer   av   utvidgningen.   EG-
kommissionens   andra   sammanhållningsrapport,  som
tidigare   refererats  till,   visar   tydligt   att
avstånden  mellan   de   svagaste   och  de  rikaste
regionerna kommer att fördubblas genom utvidgningen.
Dessa     problem     måste     nogsamt     beaktas.
Beslutsfattandet    måste    dessutom   präglas   av
långtgående    decentralisering,     vilket    bl.a.
innefattar  att  ett  underifrånperspektiv  i  högre
utsträckning bör anläggas.
När  det  gäller  utformningen   av  den  framtida
sammanhållningspolitiken anser vi att det är viktigt
att   en   bred   och   öppen  diskussion  förs   om
utformningen   av   gemenskapens    struktur-    och
regionalpolitik. Dialogen måste föras på flera plan.
I  detta  sammanhang vill vi även understryka vikten
av regional  förankring  i  denna  dialog.  Den ovan
nämnda   sammanhållningsrapporten  som  kommissionen
framlagt  anser  vi  utgör  en  bra  grund  för  den
fortsatta diskussionen om den framtida struktur- och
regionalpolitiken.  Rapporten spänner över ett brett
område och belyser ett  antal  relevanta effekter av
den planerade utvidgningen. Vi vill  emellertid inte
föregripa denna dialog och menar att det  i  nuläget
är för tidigt att i detalj ta ställning till hur den
framtida politiken bör utformas.
Med  hänvisning  till vad som anförts föreslår  vi
att  riksdagen avslår  de  här  aktuella  motionerna
2001/02:K426  (kd), 2001/02:U301 (fp), 2001/02: U303
(m), 2001/02:N25 (m) och 2001/02:N262 (fp) i berörda
delar.

2. Avskaffande av småföretagsstöd (punkt 5)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförts  i  reservation  2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:N27 yrkande 26 och
avslår proposition 2001/02:4 punkt 1.8.

Ställningstagande


För  att  fler  företagare  och  företag skall kunna
utvecklas   är   det   viktigt  att  samhället   ger
långsiktiga förutsättningar  för  detta. Grunden för
företagarens   villkor   bör   vara   långsiktighet,
överblickbarhet, flexibilitet och trygghet.

Regeringen   föreslår   i   den  regionalpolitiska
propositionen att småföretagsstödet skall avvecklas.
Som motiv till denna avveckling anger regeringen sin
principiella inställning att företagsstöd, i form av
selektiva bidrag, främst skall användas i de områden
som har de största geografiska  lägesnackdelarna och
att denna stödform främst använts i tätorter utanför
nationella stödområden.
Motiven   till   regeringens   förslag   är   inte
tillfredsställande.  Snarare visar  det  enligt  min
uppfattning   på   regeringens    inställning   till
företagande i stort. Det faktum att  småföretagsstöd
endast används i begränsad omfattning  och  att  det
även  begagnas  utanför  de  nationella stödområdena
visar att risken för att stödformen  skall snedvrida
konkurrensen  är marginell. Att företag  utanför  de
nationella  stödområdena  efter  sedvanlig  prövning
beviljats detta  stöd  anser  jag visar att det även
utanför dessa stödområden kan vara svårt för företag
att uppbringa nödvändigt kapital  för investeringar.
Jag   menar   att  detta  är  ett  belägg  för   att
småföretagsstödet   inte   bör   avvecklas  i  detta
sammanhang.
Riksdagen bör därför besluta att avslå regeringens
förslag  om  att avveckla småföretagsstödet.  Därmed
blir motion 2001/02:N27  (c)  tillgodosedd  i berörd
del och tillstyrks.

Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1.  Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (punkt 7)

av Per Westerberg, Karin  Falkmer,  Ola  Karlsson
och Ola Sundell (alla m).

Den  21  november  2001  beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater,  vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska  ramar  för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en  beräkning av statens inkomster avseende år 2002.
Samtidigt  beslutades  om preliminära utgiftstak för
åren 2003 och 2004.

Moderata  samlingspartiet   har   i   parti-   och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska   politiken   och   budgetpolitiken.  Ett
övergripande  mål för den ekonomiska  politiken  bör
vara en sänkt utgiftskvot.  För detta krävs såväl en
moderniserad  arbetsmarknad  och  avregleringar  som
sänkta skatter och lägre offentliga utgifter.
Våra   förslag   syftar  också  till   att   skapa
förutsättningar för  ett  ekonomiskt, kulturellt och
socialt  växande  Sverige.  Vi   vill  satsa  på  en
utbildning som ger alla större möjligheter  till ett
rikare  liv. Genom en större enskild sektor och  ett
starkare   civilt  samhälle  kan  både  företag  och
människor växa.  Ännu  fler  kan  komma  in  på  den
ordinarie  arbetsmarknaden.  Den  sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom  att  hushållen
får  en  större  ekonomisk självständighet. Friheten
att välja bidrar till  mångfald,  en bättre kvalitet
och en större trygghet. De enskilda  människorna får
ett större inflytande över sina liv.
Vi  har  föreslagit  en  långtgående växling  från
subventioner    och    bidrag    till     omfattande
skattesänkningar   för   alla,   främst   låg-   och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har  små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna  genomföra  de  uppgifter  som måste vara
gemensamma. Avsevärda resurser tillförs till exempel
för att bryta den ökade sjukfrånvaron och  de ökande
förtidspensioneringarna.
Vårt  budgetalternativ  -  med  våra  förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
-  bör ses som en helhet där inte någon eller  några
delar  kan  brytas ut och behandlas isolerat från de
andra.   När   riksdagens    majoritet    nu   genom
riksdagsbeslutet    om    ramar    för    de   olika
utgiftsområdena   valt   en   annan   inriktning  av
poltiken, deltar vi inte i det nu aktuella  beslutet
om  anslagsfördelning inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling.
Den  anslagsfördelning  inom utgiftsområdet som vi
förespråkar redovisas i motionerna  2001/02:N350 (m)
och 2001/02:Fi291 (m) samt framgår av bilaga 3. Våra
principiella  ståndpunkter  framgår  även   av  våra
reservationer    i    näringsutskottets   betänkande
2001/02:NU4 i samband med  utskottets  beredning  av
regeringens   regionalpolitiska   proposition.   Vår
uppfattning    om    vissa   grunddrag   beträffande
inriktningen av regionalpolitiken  framgår  dessutom
av  en  fyrpartireservation  (m,  kd,  c, fp) i ovan
nämnda betänkande.
För  budgetåret  2002  förordar  vi  att  anslaget
(33:1)  Allmänna  regionalpolitiska åtgärder minskas
med  450  miljoner kronor  jämfört  med  regeringens
förslag.  Den   regionalpolitiska  utredningen  (SOU
2000:87)  har  visat   på  företagsstödens  negativa
effekter,    och    då   särskilt    de    selektiva
stödformernas, samt att  de  hanteras  på ett sådant
sätt att de bidrar till en konservering  och  därmed
utgör  ett  hinder  för  utveckling.  Vidare  visade
utredningen  tydligt  att  företagsstöd  aldrig  kan
ersätta entreprenörskap, företagande och dynamik.  I
enlighet  med  dessa  slutsatser  vill  vi minska de
selektiva stödformerna och ersätta dem med generella
åtgärder,   som   förbättrar   förutsättningarna   i
regionerna.
Vi anser inte heller att det förslag  om särskilda
regionala utvecklingsprogram som regeringen och dess
stödpartier    framlagt   kommer   att   leda   till
förbättrade villkor i regionerna och därigenom bidra
till en ökad tillväxt. Därför menar vi att riksdagen
borde avvisa förslaget  om  240 miljoner kronor till
anslaget       (33:7)       Särskilda      regionala
utvecklingsprogram.
Såväl       budgetpropositionen      som       den
regionalpolitiska propositionen visar att regeringen
håller fast vid  en  föråldrad  och  kontraproduktiv
politik.     Det     är    vår    uppfattning    att
regionalpolitiken i stället  bör  inriktas  mot  att
skapa   förutsättningar   för  olika  regioners  och
människors möjligheter till  utveckling.  Genom  att
bl.a.  förbättra  och  bygga  ut  vägnätet, skapa en
utbyggd  IT-infrastruktur,  sänka  drivmedelsskatter
och  i  övrigt  förbättra villkoren för  företagande
vill vi lägga grunden för tillväxt i hela Sverige.

2.  Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (punkt 7)

av Göran Hägglund och Harald Bergström (båda kd).

Kristdemokraterna  har i parti- och kommittémotioner
förordat  en  annan  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken och budgetpolitiken  än den regeringen och
dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ  tar  sikte på
att       långsiktigt       förbättra       Sveriges
tillväxtförutsättningar  genom strukturella reformer
och  strategiska  skattesänkningar   på  arbete  och
sparande. Därigenom skapas förutsättningar  för  att
sysselsättningen   skall   kunna   öka  i  en  sådan
utsträckning att välfärden tryggas för alla.
Det  handlar  bland annat om arbetsmarknaden,  som
måste göras mer flexibel och där den kraftigt ökande
sjukfrånvaron  måste   mötas   med   en   förbättrad
arbetsmiljö  och  rehabilitering.  Det  handlar   om
skatterna på arbete och företagande som måste sänkas
och på sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre
skattetryck.    Det    handlar    om   det   svenska
konkurrenstrycket som måste förbättras. Vidare måste
den offentliga sektorn förnyas för  att  bättre möta
konsumenternas/brukarnas behov och bättre tillvarata
personalens  kompetens  och  idéer.  Dessutom  måste
valfriheten inom familjepolitiken öka, rättsväsendet
återupprättas,  pensionärernas ekonomiska  situation
stärkas, och infrastrukturen förbättras.
Målet med våra  reformer  på  dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthålligt hög tillväxt,
där  sysselsättningen kan öka utan  att  inflationen
tar fart,  där  den  enskildes valfrihet, personliga
ansvar   och   välfärd   kan   öka   utan   politisk
detaljstyrning,  där  den  offentliga   sektorn  kan
vitaliseras och möta ökande behov utan att  jagas av
krympande skattebaser, och där statens finanser inte
kollapsar vid nästa lågkonjunktur.
Riksdagens     majoritet     -     bestående    av
socialdemokrater,        vänsterpartister        och
miljöpartister - har nu genom beslut om ramar för de
olika  utgiftsområdena  ställt  sig  bakom  en annan
inriktning av politiken i det första rambeslutet  om
statsbudgeten. Därför redovisar vi i detta särskilda
yttrande (i stället för i en reservation) den del av
vår  politik  som  rör  utgiftsområde  19 och som vi
skulle  ha  yrkat  bifall till om vårt förslag  till
ramar  hade  vunnit  riksdagens   bifall   i  första
beslutsomgången.
Regionalpolitikens  främsta uppgift är enligt  vår
mening att bidra till utvecklingen  av  livskraftiga
regioner  i  hela  landet. Målet för den politik  vi
förordar är att hela  Sverige  skall  leva  och  att
varje kommun skall vara ett fungerande samhälle, där
människor  kan få sina grundläggande behov av arbete
och service tillgodosedda.
I Kristdemokraternas partimotion 2001/02:Fi292 och
kommittémotion  2001/02:N372 redovisas vår syn på de
regionalpolitiska  anslagen.  Vår uppfattning om hur
regionalpolitiken skall utformas  framgår även av de
reservationer    i    näringsutskottets   betänkande
2001/02:NU4  vi  gjort  i   samband  med  utskottets
behandling    av    regeringens    regionalpolitiska
proposition.  Vår  uppfattning  om  vissa  grunddrag
beträffande    inriktningen   av   regionalpolitiken
framgår dessutom  av  en fyrpartireservation (m, kd,
c, fp) i ovan nämnda betänkande.
Våra förslag innebär  att  ramen för utgiftsområde
19  skulle minskas med 790 miljoner  kronor  jämfört
med    det     förslag     som     presenteras     i
budgetpropositionen. Som bl.a. den regionalpolitiska
utredningen     visat     kan    de    traditionella
regionalpolitiska medlen minskas. Vår uppfattning är
att   anslaget  (33:1)  Allmänna   regionalpolitiska
åtgärder  borde  minskas  med  300 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.  Därtill  vill
vi   framhålla  att  dagens  bemyndigandesystem  för
anslaget  33:1  inte fungerar tillfredsställande. Vi
anser att det nuvarande  bemyndigandesystemet  utgör
en   fara   då  det  i  längden  kan  leda  till  en
likviditetsbrist.  De  över  åren växande åtagandena
kan  på  sikt  leda till en skuld  som  i  slutändan
innebär att enskilda  projektägare  inte kan erhålla
medel för att fullfölja projekten. Vi anser inte att
de  åtgärder  som  regeringen  vidtagit löser  dessa
problem.  Därför  menar  vi  att  bemyndigandet  bör
begränsas    och    har   därför   föreslagit    att
bemyndigandet  skall  uppgå   till   maximalt  3 000
miljoner kronor. Dessutom måste bemyndigandesystemet
revideras   så  att  differensen  mellan  tilldelade
anslag och bemyndiganderamen minskar.
Vidare anser  vi  att  regeringens  förslag  i den
regionalpolitiska     propositionen     om     olika
regionalpolitiska  utvecklingsprogram  och det därav
avhängiga   anslaget   (33:7)   Särskilda  regionala
utvecklingsprogram  inte  ligger  i  linje  med  den
politik vi vill föra. Därför har vi  som  åsikt  att
riksdagen  borde  avvisa  förslaget  om 240 miljoner
kronor    till    anslaget    Särskilda    regionala
utvecklingsprogram.
Vi  har  även  avvisat det av regeringen förslagna
anslaget    (37:1)    IT-infrastruktur:    Regionala
transportnät  m.m.  Liksom   tidigare   är  det  vår
uppfattning  att  utbyggnaden av IT-infrastruktur  i
största   möjliga   utsträckning    skall   ske   på
marknadsmässiga  grunder  och därför bör  skötas  av
näringslivet.

3.  Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (punkt 7)

av Åke Sandström (c).

Centerpartiets förslag till ram för utgiftsområde 19
Regional  utjämning  och  utveckling  för  år  2002,
vilken   var   138   miljoner   kronor    högre   än
Socialdemokraternas,       Vänsterpartiets       och
Miljöpartiets förslag, har avslagits av riksdagen  i
budgetprocessens   första  steg.  Då  Centerpartiets
budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg
inte  meningsfullt  att   delta  i  beslut  avseende
fördelning och storlek av olika  anslag  inom ramen.
Jag  väljer  således  att  inte  delta  i utskottets
beslut   avseende  moment  7  om  anslag  m.m.  inom
utgiftsområde 19 för budgetåret 2002.

Centerpartiet   har   redovisat   sin  syn  på  de
regionalpolitiska     anslagen     i     partimotion
2001/02:Fi293  och  i  kommittémotion  2001/02:N303.
Inriktningen  på  den  regionalpolitik Centerpartiet
vill föra framgår även av partimotion 2001/02:N27.
Vi  förordar  en  annan  lösning   och   en  annan
finansiering   än  den  regeringen  föreslagit.  Det
innebär bl.a. att  Centerpartiet  anser  att  det av
regeringen    föreslagna    anslaget    (37:1)   IT-
infrastruktur: Regionala transportnät m.m. borde av-
slås av riksdagen.
Jämfört  med  regeringens  förslag  till  anslaget
(33:7)  Särskilda regionala utvecklingsprogram  vill
Centerpartiet  göra  ytterligare satsningar på olika
regionala utvecklingsinsatser.  Vi  anser därför att
ytterligare  388  miljoner  kronor  borde  tillföras
detta  anslag för att användas till att  stödja  den
regionala    utvecklingen    i    form    av   olika
programinsatser. De resurser vi vill tillföra skulle
användas  till  program  för  utveckling  inom bl.a.
landsbygdsturism,   småskalig  livsmedelsproduktion,
träprodukter,   fiske  och   alternativa   bränslen.
Därtill borde resurserna  användas  för att utveckla
kvinnors respektive invandrares företagande. Vi vill
också  införa  utvecklingscheckar  för  nyföretagare
samt en lokal utvecklingspeng som även detta  skulle
finansieras via ovan nämnda anslag.
Vår     principiella     uppfattning     om    hur
regionalpolitiken   skall   utformas   redovisas   i
reservationer  (c)  som  finns  i  näringsutskottets
betänkande 2001/02: NU4. Centerpartiets  uppfattning
om  vissa  grunddrag  beträffande  inriktningen   av
regionalpolitiken    framgår    dessutom    av    en
fyrpartireservation  (m,  kd,  c,  fp) i ovan nämnda
betänkande.

4.   Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling (punkt 7)

av Yvonne Ångström (fp).

Folkpartiets  förslag till ram för utgiftsområde  19
Regional  utjämning  och  utveckling  för  år  2002,
vilken   var    750   miljoner   kronor   lägre   än
Socialdemokraternas,       Vänsterpartiets       och
Miljöpartiets förslag, har avslagits av riksdagen  i
budgetprocessens   första   steg.   Då  Folkpartiets
budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg
inte  meningsfullt  att  delta  i  beslut   avseende
fördelning  och  storlek av olika anslag inom ramen.
Jag  väljer således  att  inte  delta  i  utskottets
beslut   avseende  moment  7  om  anslag  m.m.  inom
utgiftsområde 19 för budgetåret 2002.

Folkpartiets  regionalpolitik  genomsyras  av  ett
underifrånperspektiv  och tar sin utgångspunkt i den
enskilde individen. I partimotion 2001/02:Fi294 (fp)
och  kommittémotion  2001/02:N262   (fp)   redovisas
Folkpartiets  syn  på de regionalpolitiska anslagen.
Som  bl.a.  den regionalpolitiska  utredningen  (SOU
2000:87)     visat      kan     de     traditionella
regionalpolitiska  medlen  reduceras.  De  selektiva
stödformerna inom regionalpolitiken  bör  enligt vår
uppfattning  minskas för att på sikt avvecklas.  För
år 2002 anser Folkpartiet därför att anslaget (33:1)
Allmänna regionalpolitiska  åtgärder  borde  minskas
med  500  miljoner  kronor  i  förhållande  till vad
regeringen  föreslår  i  budgetpropositionen. Vidare
anser   vi   att   kostnaden   för    de   regionala
transportnäten    inte    borde    belasta   staten.
Kostnadsansvaret för denna uppbyggnad  bör  i första
hand ligga på näringslivet. Därför avvisar vi det av
regeringen    förslagna    anslaget    (37:1)    IT-
infrastruktur: Regionala transportnät m.m.
Vår     principiella     uppfattning     om    hur
regionalpolitiken  skall  utformas  framgår även  av
reservationer  (fp)  som  finns  i näringsutskottets
betänkande 2001/02:NU4. Folkpartiets  uppfattning om
vissa   grunddrag   beträffande   inriktningen    av
regionalpolitiken    framgår    dessutom    av    en
fyrpartireservation  (m,  kd,  c,  fp) i ovan nämnda
betänkande.

bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Proposition 2001/02:1 (utgiftsområde
19)

Regeringen föreslår

1.  att  riksdagen  antar  förslaget  till   lag  om
upphävande  av lagen (1990:912) om nedsättning  av
socialavgifter,

2. att riksdagen  bemyndigar regeringen att under år
2002,   ifråga   om  ramanslaget   33:1   Allmänna
regionalpolitiska    åtgärder,   göra   ekonomiska
åtaganden   som,   inklusive    tidigare    gjorda
åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000 000
kronor under åren 2003-2010 (avsnitt 4.9.1),

3.  att  riksdagen godkänner regeringens förslag  om
användningen    av    anslaget    33:1    Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (avsnitt 4.9.1),

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under  år
2002,   ifråga   om  ramanslaget  33:6  Europeiska
regionala  utvecklingsfonden  perioden  2000-2006,
göra ekonomiska  åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden,  innebär utgifter på högst 4 000
000  000  kronor  under  åren  2003-2008  (avsnitt
4.9.6),

5. att riksdagen godkänner  regeringens  förslag  om
användningen  av anslaget 33:7 Särskilda regionala
utvecklingsprogram (avsnitt 4.9.7),

6. att riksdagen  bemyndigar regeringen att under år
2002, ifråga om ramanslaget 37:1 IT-infrastruktur:
Regionala  transportnät   m.m.,   göra  ekonomiska
åtaganden    som,    inklusive   tidigare   gjorda
åtaganden, innebär utgifter  på  högst 700 000 000
kronor under åren 2003 och 2004 (avsnitt 5.1),

7.   att  riksdagen  för  budgetåret  2002   anvisar
anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling enligt uppställning i bilaga 3.


Proposition 2001/02:4


Regeringen föreslår

1.7 att  riksdagen  godkänner regeringens förslag om
avskaffande av stödformen lån till privata regionala
investmentbolag (avsnitt 9.4.5.2),

1.8 att riksdagen godkänner  regeringens  förslag om
avskaffande  av  stödformen småföretagsstöd (avsnitt
9.4.5.3).


Riksdagens revisorers förslag
2001/02:RR4


Riksdagens   revisorer    föreslår   att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad
revisorerna anfört i  avsnitt 2.1 och avsnitt 2.2 om
inriktningen   av   den  av   regeringen   aviserade
översynen av Glesbygdsverket.


Motioner med anledning av
proposition 2001/02:4


2001/02:N25 av Per Westerberg m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i   motionen   anförs   om   EU:s
regionalpolitik.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

26. Riksdagen beslutar  avslå regeringens förslag om
att avveckla småföretagsstödet.

46.   Riksdagen  beslutar  fördela   anslaget   33:7
Särskilda  regionala utvecklingsprogram i enlighet
med vad i motionen anförs.


Motioner från allmänna motionstiden


2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):

22. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  verka  för en
genomgripande reform av EU:s regionalpolitik.

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20.  (delvis)  Riksdagen anvisar för budgetåret 2002
anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling  enligt uppställningen i bilaga 2 i
motionen.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

39. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att reformera EU:s
regionalpolitik.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m):

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om behovet  av  att
reformera EU:s regionalpolitik.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  stöd  till
regionalt samarbete.

2001/02:N223 av Gunnar Axén m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att lägga ned Glesbygdsverket.

2001/02:N230 av Sven Brus och Rosita Runegrund (kd):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om Vägverkets och
Glesbygdsverkets samlade ansvar  för  att utarbeta
förslag om enhetliga regler för färjetrafiken.

2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

18.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om stödområdena.

20. Riksdagen  beslutar  med  ändring  i förhållande
till regeringens förslag vad gäller anslagen under
utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
enligt uppställning i motionen.

2001/02:N277 av Patrik Norinder (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs   om   integrering   av
Glesbygdsverket till NUTEK.

2001/02:N290 av Per-Olof Svensson och Raimo
Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  regelverk  för  statliga
bidrag och EU-bidrag.


2001/02:N295 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om transportbidrag.

2001/02:N297 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om EU:s strukturfonder.

2001/02:N303 av Åke Sandström m.fl. (c):

Riksdagen  anvisar med ändringar i förhållande  till
regeringens  förslag anslagen under utgiftsområde 19
Regional utjämning  och  utveckling  enligt tabell i
motionen.

2001/02:N325 av Runar Patriksson och Elver Jonsson
(fp):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om inrättandet av en
glesbygdsombudsman.

2001/02:N335 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att  Gotlands  kommun  bör
erhålla      extra      medel     till     regionala
utvecklingsinsatser.

2001/02:N348 av Berit Andnor och Rune Berglund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förtidsbetalningar till EU-
projekt.

2001/02:N350 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen  till  utgiftsområde   19   anslag   33:1
Regionalpolitiska  åtgärder  för år 2002 1 189 950
000 kr.

2. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen   till  utgiftsområde  19   anslag   33:7
Särskilda regionala  utvecklingsprogram  0  kr för
budgetåret 2002.

2001/02:N357 av Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om en utredning av nuvarande
geografiska statistikområden, s.k. NUTS II- områden,
i syfte att skapa mer funktionella indelningar.

2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl. (kd):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
bemyndigandesystemet.

3.  Riksdagen  avslår  regeringens  förslag om  nytt
anslag        33:7       Särskilda       regionala
utvecklingsprogram.

4. Riksdagen avslår  regeringens  förslag  om anslag
37:1 IT-infrastruktur: regionala transportnät.

10.  Riksdagen  beslutar  att för budgetåret  2002
anvisa  anslagen  under  utgiftsområde  19  Regional
utjämning  och  utveckling,   med   förändringar   i
förhållande   till   regeringens   förslag,   enligt
uppställning i motionen.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om upphävande av
lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter

Härigenom   föreskrivs   att   lagen  (1990:912)  om
nedsättning  av  socialavgifter  skall  upphöra  att
gälla vid utgången av 2001.
Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga
om  avgifter  som  hänför sig till tid  före  den  1
januari 2002.
Elanders Gotab, Stockholm  2001
Bilaga 3

Regeringens  och  oppositionspartiernas  förslag till anslag för år 2002 inom u
Regional utjämning och utveckling

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens  förslag  till anslagsfördeln
(m), (kd), (c) och (fp) har avstått från att delta i beslutet om anslag (se sär

Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
Anslag                               Anslagstyp Regeringens
förslag
(m)     (kd)    (c)     (fp)
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
33:1Allmänna         regionalpolitiska (ram.)    1 639 950 - 450   - 300
åtgärder                                                    000     000
-------------------------------------------------------------------------------
33:2Landsbygdslån                      (ram.)       60 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:3Avsättning   för   kreditgarantier (ram.)
inom                   regionalpoliti-
ken                                                 11 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:4Transportbidrag                    (ram.)      336 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:5Glesbygdsverket                    (ram.)       26 175
-------------------------------------------------------------------------------
33:6Europeiska               regionala (ram.)
utvecklingsfonden perioden
1 000 000
2000-2006
-------------------------------------------------------------------------------
33:7Särskilda                regionala (res.)      240 000 - 240   - 240   + 38
utvecklingsprogram                                          000     000     000
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
37:1IT-infrastruktur:        Regionala (ram.)      250 000         - 250   - 25
transportnät m.m.                                                   000     000
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Summa                                            3 563 125 - 690   - 790   + 13
000     000     000     000
-------------------------------------------------------------------------------