Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU16
Ändringar i konkurrenslagen för effektivarekartellbekämpning, m.m.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker det program för eftergift och
nedsättning av konkurrensskadeavgift som regeringen
framlägger i proposition 2001/02:167 om ändringar i
konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning,
m.m. Utskottet anser att karteller är till stor
skada för samhällsekonomin och för konsumenterna och
att karteller som rör prisbildning, anbudsgivning
eller marknadsuppdelning är särskilt allvarliga.
Därför är en mer effektiv kartellbekämpning mycket
angelägen. I två reservationer (c; fp) avvisas
regeringens förslag.
När det gäller frågan om kriminalisering av
kartellsamarbete anser utskottet, i likhet med vad
som anförs i några motioner, att kriminalisering kan
vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av
kartellsamarbete. Att förlita sig till enbart en
administrativ sanktionsavgift, som regeringen
föreslår, kan leda till att företagen kalkylerar med
risk för upptäckt och eventuell
konkurrensskadeavgift och ställer det mot den vinst
som kartellsamarbetet väntas ge. Olagligt
kartellsamarbete bör enligt utskottets mening
jämställas med annan ekonomisk brottslighet.
Utskottet föreslår att riksdagen genom ett
tillkännagivande skall anmoda regeringen att utreda
frågan om kriminalisering av kartellsamarbete.
Utredningen bör också noga följa utvecklingen av
programmet för eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift och ta med erfarenheterna av
detta i utredningsarbetet. Efter genomförd utredning
skall regeringen återkomma till riksdagen i frågan.
I en reservation (s, v) avstyrks de aktuella
motionsyrkandena, men reservanterna förordar att
regeringen mycket noga skall följa effekterna av det
föreslagna programmet och ha en beredskap att vidta
de ytterligare åtgärder som kan erfordras. Det kan
gälla införande av kriminalisering, men också
förändringar i det nu aktuella programmet.
Utskottet tillstyrker också de övriga lagförslag
som framläggs i propositionen och som rör ökat
sekretesskydd för Konkurrensverkets utredande
verksamhet, ökade möjligheter till internationellt
samarbete för Konkurrensverket och ökade möjligheter
för enskilda att få ersättning för
rättegångskostnader i ärenden där Konkurrensverket
är part. När det gäller ikraftträdandet föreslår
emellertid utskottet att lagändringarna skall träda
i kraft den 1 augusti 2002 i stället för den 1 juli
2002 som regeringen har föreslagit. Skälet till
senareläggningen är att tiden mellan det att de
aktuella författningarna blir allmänt tillgängliga
och ikraftträdandet annars skulle bli alltför kort.
I betänkandet behandlas även motionsyrkanden
rörande konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet
avstyrker dem och redovisar sin syn i frågan. I en
reservation (m, kd, c, fp) redovisas dessa partiers
gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning.
Utskottet avstyrker vidare ett flertal
motionsyrkanden som tar upp olika aspekter på
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor. Sammantaget anser utskottet att
regeringens arbete på området styrs av en klar vilja
att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet
mellan offentlig och privat verksamhet. Arbetet har
också hög prioritet. I en reservation (m, kd, c, fp)
efterfrågas kraftfulla åtgärder från regeringens
sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte
att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner
och landsting. Slutligen avstyrker utskottet
motionsyrkanden rörande EU:s konkurrensregler samt
konkurrensförhållanden inom vissa branscher -
försäkringsbranschen, inrikesflyget och lanthandeln.
Yrkandena följs upp i reservationer när det gäller
EU:s konkurrensregler (m, kd, c, fp) respektive
inrikesflyget (c, fp).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Konkurrenspolitikens inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi299
yrkande 3, 2001/02:N60 yrkandena 4-6, det
sistnämnda i denna del, 2001/02:N61 yrkande 1,
2001/02:N64 yrkandena 3 och 4, det förstnämnda i
denna del, 2001/02: N267 yrkande 21, 2001/02:N315
yrkande 7 och 2001/02:N370 yrkandena 1 och 4.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)
2. Eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser
28 och 28 a-c §§. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del och
avslår motionerna 2001/02: N59 yrkande 2,
2001/02:N60 yrkandena 1 och 3, 2001/02:N61
yrkande 2 och 2001/02:N63 yrkande 1.
Reservation 2 (c)
Reservation 3 (fp)
3. Kriminalisering av kartellsamarbete
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:N60 yrkande
2, 2001/02:N62, 2001/02:N63 yrkande 2 och
2001/02:N64 yrkandena 1 och 2.
Reservation 4 (s, v)
4. Sekretesskydd för Konkurrensverkets
utredande verksamhet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser
9 kap. 27 §. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del.
5. Internationellt samarbete
a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt
avser 56 a och 56 b §§. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del.
b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt
avser 4 kap. 5 §. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del.
6. Rättegångskostnader
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser
64 §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:167 punkt 1 i denna del och avslår motion
2001/02:N59 yrkande 1.
7. Lagförslagen i övrigt och
ikraftträdande
a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i konkurrenslagen (1993:20) i den mån
det inte omfattas av utskottets förslag till
riksdagsbeslut i det föregående, dock med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet
bestäms till den 1 augusti 2002. Därmed bifaller
riksdagen delvis proposition 2001/02:167 punkt 1
i denna del.
b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) i den mån
det inte omfattas av utskottets förslag till
riksdagsbeslut i det föregående, dock med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet
bestäms till den 1 augusti 2002. Därmed bifaller
riksdagen delvis proposition 2001/02:167 punkt 2
i denna del.
8. Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N2 yrkande
4, 2001/02:N59 yrkande 3, 2001/02:N60 yrkande 6 i
denna del, 2001/02:N61 yrkandena 3-6, 2001/02:N64
yrkande 3 i denna del, 2001/02:N208 yrkandena 3
och 5, 2001/02:N217, 2001/02:N221, 2001/02:N226,
2001/02:N246 yrkandena 4-6, 2001/02:N261 yrkande
4, 2001/02:N267 yrkande 18, 2001/02:N286 yrkande
6, 2001/02:N312 yrkandena 1-4, 7, 9 och 11,
2001/02:N315 yrkandena 4 och 5, 2001/02:N316
yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 5, 2001/02:N323
yrkande 5, 2001/02:N368 yrkande 4, 2001/02:N370
yrkande 2, 2001/02:N373 yrkandena 7 och 8 och
2001/02:N374 yrkande 8.
Reservation 5 (m, kd, c, fp)
9. EU:s konkurrensregler
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N61 yrkande
7 och 2001/02:N209.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)
10. Försäkringsbranschen
Riksdagen avslår motion 2001/02:N310.
11. Inrikesflyget
Riksdagen avslår motion 2001/02:N27 yrkande 36.
Reservation 7 (c, fp)
12. Lanthandeln
Riksdagen avslår motion 2001/02:N219.
Stockholm den 28 maj 2002
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh
Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Nils-Göran Holmqvist (s),
Ola Karlsson (m), Marie Granlund (s), Karl Gustav
Abramsson (s), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m),
Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva
Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s) och Lennart Värmby
(v).
2001/02
NU16
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2001/02:167 om ändringar i
konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning,
m.m.,
dels 6 motioner som väckts med anledning av
propositionen,
dels 1 motion som väckts med anledning av
skrivelse 2000/01:120 med 2001 års redogörelse för
företag med statligt ägande,
dels 1 motion som väckts med anledning av
proposition 2001/02:4 om en politik för tillväxt och
livskraft i hela landet,
dels 21 motioner från allmänna motionstiden.
Bakgrund
Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli
1993 (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17).
Konkurrenslagen (KL) är baserad på den s.k. förbuds-
principen, vilken utgår från att vissa
konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför
skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten
innehåller KL två principiella förbud, nämligen mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §)
och mot missbruk från ett eller flera företags sida
av en dominerande ställning (19 §). Dessa
bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artiklar
81.1 (regler beträffande avtal m.m. som har till
syfte eller effekt att hindra, begränsa eller
snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande
ett eller flera företags missbruk av dominerande
ställning), vilka ingår i de grundläggande
konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås införande av ett program
med regler om eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift. Programmets syfte är att
främja avslöjande och bekämpning av olagliga
karteller. Konkurrensskadeavgift skall enligt
förslaget få efterges för ett företag som har
överträtt förbudet mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag om företaget anmäler
överträdelsen till Konkurrensverket, innan verket
har fått tillräckligt underlag för att ingripa mot
överträdelsen och något annat företag som deltagit i
överträdelsen inte har gjort anmälan tidigare. Det
berörda företaget skall också lämna Konkurrensverket
all information om överträdelsen som företaget har
tillgång till. Förutsättningar för eftergift skall
vidare vara att företaget samarbetar fullt ut med
Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen
och och att det har upphört eller snarast efter sin
anmälan upphör att medverka i överträdelsen.
Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om
företaget har haft den ledande rollen i
överträdelsen och det med hänsyn till
omständigheterna därför är uppenbart oskäligt med
eftergift.
Regeringen föreslår vidare att
konkurrensskadeavgiften skall få sättas ned om ett
företag i väsentlig mån har underlättat utredningen
inte bara - som enligt gällande rätt - av den egna
överträdelsen utan även av andras medverkan. Har
detta skett i högst väsentlig mån får avgiften
efterges helt. Syftet är att alla kartellmedlemmar
skall ha ett incitament att medverka i
Konkurrensverkets utredning. Regeringen föreslår
också en bestämmelse om sekretesskydd för anmälan
eller annan utsaga från enskild hos
Konkurrensverket.
Vidare föreslås att Konkurrensverket ges möjlighet
att bistå andra länders konkurrensmyndigheter med
att inhämta information och genomföra undersökningar
i Sverige. Sekretess föreslås också gälla om det kan
antas att den rättsliga hjälpen begärts under
förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen
föreslår slutligen att det i konkurrenslagen införs
en möjlighet för enskilda parter som vinner att få
ersättning för rättegångskostnader i sådana
konkurrensärenden där ärendelagen tillämpas och där
Konkurrensverket är motpart.
Utskottets överväganden
Konkurrenspolitikens inriktning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet
redogör för sin syn på konkurrenspolitikens
inriktning, vilken överensstämmer med den som
riksdagen beslutade om hösten 2000. Jämför
reservation 1 (m, kd, c, fp).
Motionerna
I motion 2001/02:N61 (m) begärs ett tillkännagivande
av riksdagen om faktorerna bakom den höga svenska
prisnivån. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige
ligger, enligt Konkurrensverket, 21 % över den
genomsnittliga prisnivån i EU. Jämfört med OECD har
den svenska prisnivån under 1990-talet legat 30 %
högre, och verket bedömer att hälften av denna
skillnad kan förklaras av bristande konkurrens.
Faktorerna bakom att vissa länder har högre
prisnivåer än andra är flera, säger motionärerna och
pekar på inkomstnivå, skatter, kostnader för
arbetskraft, konsumtionsutveckling och låg
befolkningstäthet. Förändringar i växelkursen har
också betydelse för prisbildningen, vilket i sin tur
avspeglar en rad faktorer såsom förväntningar om
framtida inflation, tillväxt, budgetunderskott,
handelsbalans, etc., anförs det.
Kunskap har blivit ett allt viktigare
konkurrensmedel och i motion 2001/02: N315 (m)
föreslås att riksdagen genom ett tillkännagivande
skall uppmärksamma regeringen på detta. Sverige
måste utveckla ett utbildningssystem av högsta klass
och vara en attraktiv partner inom utbildning och
forskning, anför motionärerna. De anser att det
behövs förändringar som kan bidra till att göra
Sverige till en nation som andra länder vill knyta
ytterligare band med, i form av ökat studentutbyte,
utbyte av forskarstuderande samt internationellt
forskningssamarbete. Bioteknik, medicin och
informationsteknik tillhör de forskningsområden som
bör prioriteras, men även humaniora och
samhällsvetenskap behövs, sägs det.
Riksdagen bör göra tillkännagivanden om en
effektivare konkurrenspolitik och om mer resurser
till Konkurrensverket, föreslås det i motion
2001/02:N64 (kd). En viktig orsak till att Sverige
placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är det
höga prisläget, till följd av bristande konkurrens
och delvis omfattande regleringar, anför
motionärerna. De framhåller att marknadsekonomin
förutsätter en effektiv konkurrenspolitik som
förhindrar marknadsdelning, prissamverkan och som
utövar fusionskontroll. Konkurrenspolitiken dämpar
prisstegringstakten, och den svenska
konkurrenspolitiken bör i allt väsentligt
harmoniseras med utvecklingen inom EU, anser
motionärerna. De menar att det finns många
indikationer på att en stor del av det potentiella
nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande
regelverk. En ökad avreglering bör ske för att ge
utrymme för konkurrens, samtidigt som
konkurrenslagen bör skärpas och övervakningen bli
effektivare, anför motionärerna. De anser att såväl
privata som offentliga monopol och oligopol
nästintill alltid skall motverkas. Den förordade
avregleringen bör gå hand i hand med ökat personligt
ansvar och ett etiskt riktigt handlande, sägs det.
Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer
framträdande roll än för närvarande, anför
motionärerna vidare. De menar att nya
regeringsförslag bör granskas inte bara utifrån ett
småföretagsperspektiv utan också utifrån ett
konkurrensperspektiv. Vidare anser motionärerna att
Nämnden för offentlig upphandling (NOU), i samband
med en resursförstärkning, bör förändras till en
självständig del av Konkurrensverket.
Ett likartat yrkande om en effektivare
konkurrenspolitik som det i nyssnämnda motion
2001/02:N64 (kd) framförs i partimotion 2001/02:N370
(kd). Motiveringen är också likartad. I motionen
föreslås vidare ett tillkännagivande om statens roll
i näringspolitiken. Statens roll i samhällsekonomin
skall vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna
på marknaden, ansvara för samhällsplanering och
infrastruktur samt att skapa förutsättningar för
långsiktig tillväxt, anför motionärerna. De anser
att när staten agerar såväl domare som spelare på
marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids
och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt
i de företag som har de bästa förutsättningarna.
Konkurrenshämmande regleringar i den privata
sektorn bör identifieras och avvecklas, anförs det i
motion 2001/02:Fi299 (kd). En rättvis och sund
konkurrens kan försvåras eller förhindras av många
faktorer, säger motionärerna. Företag kan t.ex. av
olika skäl i sina egna köp handla med beprövade
handelspartner och bortse från att utnyttja en
konkurrenssituation. De kan vidare bryta mot
konkurrenslagstiftning genom att t.ex. bilda
karteller som gör upp om prissättningen. För
företagens, kundernas och samhällets bästa är den
fria konkurrensen en viktig del av marknadsekonomin,
anför motionärerna. De framhåller att konkurrens är
ett effektivt medel för bättre och billigare
produkter och effektivare resursanvändning.
I motion 2001/02:N60 (fp) begärs tillkännagivanden
av riksdagen i tre avseenden, nämligen om den fria
konkurrensen, om mer resurser till Konkurrensverket
och konkurrensforskning och om andra åtgärder för
att skapa en bättre konkurrens. Fri konkurrens på
lika villkor - inom de ramar som sätts upp av etiska
principer och lagstiftning - är det bästa verktyget
för att tillgodose konsumenternas efterfrågan och
för att hushålla med begränsade resurser, säger
motionärerna. Företagens tävlan om att vara "bäst
och billigast" upprätthåller en ständig press på
priser och kostnader, och konkurrens är den kanske
viktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk
utveckling. Väl fungerande konkurrens stimulerar en
kontinuerlig förnyelse av produktionsapparaten och
leder därmed till en effektiv användning av
samhällets resurser. Den medför inte bara mångfald
och större valfrihet i utbudet av varor och tjänster
utan också en mångfald i företagandet. Det avgörande
för en fungerande konkurrens är fritt tillträde till
marknaderna - "free entry", anför motionärerna
vidare. De menar att många offentliga regleringar
som införts för att upprätthålla konkurrens inte
skulle behövas om fritt tillträde till marknaden
rådde. Folkpartiet anser att konkurrensen i Sverige
måste stärkas, säger motionärerna. De anser att det
är viktigt att Konkurrensverket får fortsätta med
sitt lyckosamma arbete genom bl.a. de s.k.
gryningsräderna mot bolag i olika branscher där
kartellsamarbete bedrivs. Därför avsatte Folkpartiet
i sitt budgetalternativ hösten 2001 10 miljoner
kronor mer till Konkurrensverket och 6 miljoner
kronor mer till konkurrensforskning än vad
regeringen gjorde, konstaterar motionärerna.
Också i motion 2001/02:N267 (fp) begärs ett
tillkännagivande om bättre konkurrens. Det räcker
inte enbart med ett bra företagsklimat för att skapa
fler jobb och fler företag, utan det krävs också
rent spel på marknaden, anför motionärerna. För att
detta skall uppnås måste åtgärder vidtas, speciellt
åtgärder som syftar till att öka konkurrensen.
Folkpartiet vill bl.a. införa en form av
"konkurrenspoliser" som skall se till att fri
konkurrens kan upprätthållas inom näringslivet,
erinrar motionärerna om.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen godkände hösten 2000 den inriktning av
konkurrenspolitiken som regeringen hade föreslagit i
proposition 1999/2000:140 om konkurrenspolitik för
förnyelse och mångfald (bet. 2000/01:NU4). I en
reservation (m, kd, c, fp) redovisades dessa
partiers syn på konkurrenspolitikens inriktning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet redovisade, som nämnts, sin syn på
konkurrenspolitikens inriktning senast hösten 2000.
De bedömningar som då gjordes äger fortfarande
giltighet. Utskottet anser sålunda att en effektiv
konkurrens är en viktig förutsättning för en väl
fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar till
ett nödvändigt omvandlingstryck och till ett
innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och
Sveriges internationella konkurrenskraft. För
konsumenterna betyder detta tillgång till ett brett
utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med
god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den
samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka,
eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar
nytänkande och bidrar till att utveckla nya
produkter och tjänster till nytta för konsumenterna.
Detta ökar i sin tur produktiviteten och dämpar
prisutvecklingen. Konkurrenspolitiken har därmed en
viktig uppgift att fylla inom ramen för
näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt
perspektiv.
I den proposition som var aktuell hösten 2000 och
som riksdagen ställde sig bakom anfördes att
konkurrenspolitiken aktivt skall främja existensen
av väl fungerande marknader och vara grundad på ett
konsumentperspektiv. Marknaderna skall präglas av
öppenhet för nya produkter, nya företag och nya
idéer. Som allmän inriktning skall gälla följande:
- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre
marknad; hinder för tillträdet skall avlägsnas och
EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas
också i Sverige.
- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som
allvarligt skadar konsumentintresset kan inte
accepteras; de medel som staten har att upptäcka och
ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel
måste bli effektivare.
- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande
konkurrens måste väga tungt när offentliga regler
som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.
- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens
råder skall öka. På nya marknader skall strukturer
och regler stödja uppkomsten av en balanserad och
väl fungerande konkurrens.
- När offentliga aktörer agerar på
konkurrensmarknader får det inte ske på ett sådant
sätt att det privata företagandet hämmas.
Myndighetsuppgifter skall hållas isär från
kommersiell verksamhet.
- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen;
en policy för det svenska statsstödet skall
understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner
som skadar svensk industri.
- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av
sunda konkurrensförhållanden i den globala ekonomin
och i samarbete med andra länder ingripa mot
internationella konkurrensbegränsningar.
Utskottet finner det viktigt att konkurrensen
utvecklas till att gälla i flera delar av den
svenska ekonomin och att den blir mer effektiv på
befintliga konkurrensmarknader. Ett uttryck för
behovet av en förstärkt konkurrens utgör en nyligen
offentliggjord EU-rapport, enligt vilken Sverige har
de högsta livsmedelspriserna inom EU. I det
sammanhanget kan nämnas att Konkurrensverket i
februari 2002 fick i uppdrag av regeringen att
kartlägga och analysera strukturella problem inom
dagligvaruhandeln. Utredningen skall redovisa hur de
olika aktörerna i handelsledet är organiserade med
avseende på ägarstruktur, företagsform och
förekommande former av samarbeten. Huvudsyftet med
studien är att underlätta för nya företag att
etablera sig inom branschen. Konkurrensverket skall
lämna en lägesrapport senast den 17 juni 2002, och
slutrapporten skall redovisas senast den 15 december
2002.
Det är vidare, enligt utskottets mening,
väsentligt att konkurrensen är verksam även inom den
globala ekonomin. För ett litet land som Sverige med
ett stort utlandsberoende är det av yttersta vikt
att sunda konkurrensförhållanden råder på den
globala nivån och att internationella
konkurrensbegränsningar motverkas.
I vissa av de här aktuella motionerna efterfrågas
en effektivisering av konkurrenspolitiken och en
förstärkning av Konkurrensverket. Utskottet vill
därvid framhålla att regeringens arbete präglas av
en vilja att på olika sätt stärka och vässa de
verktyg som de konkurrensvårdande myndigheterna har
tillgång till. Den nu aktuella propositionen är ett
exempel på detta. Det bör också nämnas att
Konkurrensverkets anslag nivåhöjdes med 5 miljoner
kronor fr.o.m. år 2001. Vidare vill utskottet erinra
om vad som sägs i propositionen om att i det fall
att det visar sig att Konkurrensverket skulle komma
att behöva ytterligare resurser till följd av det
förslag som framläggs i propositionen - och som
utskottet behandlar i följande avsnitt - kommer
regeringen då att ta ställning till eventuella
åtgärder.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att
konsumentperspektivet måste stå i fokus i
konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget
självändamål. Åtgärder för att stärka konkurrensens
effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsumenten
en starkare ställning på marknaden. I det
sammanhanget vill utskottet understyrka vikten av
samordning i insatserna från de ansvariga
myndigheterna för konkurrens- och konsumentpolitik.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motioner i berörda delar.
Eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till
ändringar i konkurrenslagen som innebär att
ett program för eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift införs. Utskottet anser
att karteller är till stor skada för
samhällsekonomin och för konsumenterna och
att karteller som rör prisbildning,
anbudsgivning eller marknadsuppdelning är
särskilt allvarliga. Därför är en mer
effektiv kartellbekämpning mycket angelägen.
Jämför reservationerna 2 (c) och 3 (fp).
Propositionen
Nuvarande reglering i konkurrenslagen
Enligt 26 § konkurrenslagen får Stockholms
tingsrätt, på talan av Konkurrensverket, besluta att
ett företag skall betala konkurrensskadeavgift om
företaget eller någon som handlar på företagets
vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt
förbudet i 6 § mot konkurrensbegränsande samarbete
mellan företag eller förbudet i 19 § mot missbruk av
dominerande ställning. Det kan också vara fråga om
ett åsidosättande av villkor som har meddelats med
stöd av 10 § andra stycket i samband med beslut om
individuellt undantag. Konkurrensskadeavgiften skall
fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5
miljoner kronor eller till ett högre belopp, vilket
dock inte får överstiga 10 % av företagets
omsättning (27 § första stycket).
Nya regler om eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift
Det är mycket betydelsefullt för samhället att
konkurrenslagens förbudsregler effektivt får
genomslagskraft på marknaden, sägs det i
propositionen. Konkurrenslagens bestämmelse mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag är
ett av de två grundläggande förbuden i det
konkurrensrättsliga systemet. På detta område
innebär övervakningen samtidigt särskilda problem.
Kartellsamarbete är något som till sin natur
tenderar att bedrivas dolt för att det skall ha
framgång. I fråga om ett sådant samarbete skiljer
sig situationen mot det andra grundläggande förbudet
i konkurrenslagen - missbruk av en dominerande
ställning. Ett sådant missbruk sker normalt på ett
sätt som kan iakttas, dvs. förfarandet vidtas öppet;
missbruket utgör ju ofta angrepp riktade mot
konkurrenter, leverantörer, kunder eller andra.
Detta kan i allmänhet inte döljas, till skillnad mot
vad som är fallet med en samverkan mellan
konkurrenter. Det är enligt regeringens uppfattning
mycket angeläget att framför allt allvarliga
karteller avslöjas och att de bringas att upphöra.
För den uppgiften bör Konkurrensverket förfoga över
ändamålsenliga verktyg. Vad som nu är aktuellt är
ytterligare ett instrument vid sidan av förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och
som är utformat för att om möjligt bringa fördolda
kartellsamarbeten att upphöra.
Regeringen bedömer att ett program för eftergift
och nedsättning av konkurrensskadeavgift (s.k.
leniencyprogram) är ägnat att främja avslöjandet och
bekämpandet av karteller. De i sig mycket
välgrundade invändningar som i andra sammanhang
anförts mot införandet på straffrättens område av
ett s.k. kronvittnessystem har enligt regeringens
mening inte samma styrka när det gäller det
konkurrensrättsliga området. Inom konkurrensrätten
gäller den föreslagna lindringen en lindring av en
sanktionsavgift som riktar sig mot företag och där
avgiften i allmänhet drabbar ägarnas i företaget
placerade, avskilda förmögenhetsmassa. Det skiljer
sig från straffrättens påföljder som är riktade mot
fysiska personer och som har en moralbildande
funktion. Samtidigt gäller att det från
samhällsekonomiska och konsumentpolitiska
utgångspunkter är angeläget att motverka framför
allt de allvarliga konkurrensbegränsande
kartellerna. Mot denna bakgrund finner regeringen, i
likhet med Kartellbekämpningsutredningen, att de
främst straffrättsligt grundade invändningarna mot
ett kronvittnessystem saknar tillräcklig tyngd i
detta speciella sammanhang. Införandet av ett system
för eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift kan på intet sätt vara att se
som ett accepterande av ett kronvittnessystem
beträffande andra sanktionsavgifter eller områden,
anser regeringen. Ett sådant system bör i stället
ses som en undantagslösning utanför det
straffrättsliga området, med relevans enbart för
konkurrensrätten.
EG-kommissionen antog i februari 2002 ett
meddelande (EGT C 45, 19.2.2002, s. 3) om immunitet
mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden.
Enligt meddelandet finns det två fall när
kommissionen kan ge fullständig befrielse från
böter. Det första fallet avser den kartellmedlem som
är först med att anmäla en kartell och företer bevis
som enligt kommissionen ger underlag för en
undersökning, om kommissionen inte hade tillräckligt
material för att inleda en undersökning. Det andra
fallet avser den kartellmedlem som först företer
bevis som gör att kommissionen kan fastslå en
överträdelse, när kommissionen redan har
tillräckligt med information för att kunna göra en
undersökning men inte att fastställa en
överträdelse. Den sistnämnda typen av befrielse från
böter beviljas endast då ingen annan kartellmedlem
kvalificerat sig för befrielse i det första fallet.
För att befrias från böter måste företaget dessutom
samarbeta fullt ut med kommissionen, lämna över allt
bevismaterial det har tillgång till samt omedelbart
upphöra med överträdelsen. Företaget får inte heller
ha vidtagit åtgärder för att tvinga andra företag
att delta i kartellen. Kommissionen skall bevilja
villkorlig immunitet om ett företag vid en
preliminär bedömning anses uppfylla villkoren. Om
ett företag har beviljats villkorlig immunitet, kan
andra inblandade företag under vissa förhållanden få
sina böter nedsatta. För att kvalificera sig för
sådan nedsättning måste ett företag förse
kommissionen med sådana bevis om den misstänkta
överträdelsen som har ett betydande mervärde jämfört
med de bevis som kommissionen redan har. Nedsättning
beviljas i en fallande skala från 50 % enligt
principen att det företag som är först får störst
nedsättning. Dessutom måste företaget upphöra med
sin inblandning i den misstänkta verksamheten. Även
i fråga om nedsättning skall kommissionen fatta
preliminära beslut. Av meddelandet framgår vidare
att sekretess normalt skall anses gälla för i
ärendet ingivna handlingar. Regeringen anser det
starkt önskvärt att det också nationellt vid
tillämpning av artiklarna 81 och 82 finns ett system
som liksom EG-rätten möjliggör eftergift och
nedsättning.
Regeringen finner samlat att övervägande skäl
talar för att det skall införas lagregler som
ger den rättsliga grunden för ett system för
eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift i de här aktuella
situationerna.
Utformningen av de nya reglerna
Regeringen föreslår att konkurrensskadeavgift skall
kunna efterges när det gäller ett företag som har
överträtt förbudet mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag, om följande villkor är
uppfyllda:
- Företaget skall anmäla överträdelsen till
Konkurrensverket innan verket har fått tillräckligt
underlag för att ingripa mot överträdelsen och något
annat företag som deltagit i överträdelsen inte har
gjort anmälan tidigare.
- Företaget skall lämna Konkurrensverket all
information om överträdelsen som företaget har
tillgång till.
- Företaget skall samarbeta fullt ut med
Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen.
- Företaget skall ha upphört eller snarast efter
sin anmälan upphöra att medverka i överträdelsen.
Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om
företaget har haft den ledande rollen i
överträdelsen och det med hänsyn till
omständigheterna därför är uppenbart oskäligt med
eftergift. Konkurrensskadeavgiften skall få sättas
ned om företaget i väsentlig mån har underlättat
utredningen av den egna eller andras medverkan i
överträdelsen. Har så skett i högst väsentlig mån
får beslutas att avgiften skall efterges.
Enligt regeringens uppfattning bör ett svenskt
program utformas med inriktning på allvarliga
karteller. I första hand avses sådana särskilt
skadliga horisontella karteller som rör priser,
marknadsdelningar eller produktionsbegränsningar
o.d. Programmet bör dock tillämpas på allt som
innebär en överträdelse av förbudet i 6 §
konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete
mellan företag. Systemet bör utformas så att det ges
en möjlighet till eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift. Det blir en uppgift för i
första hand Konkurrensverket att avgöra när
möjligheten skall utnyttjas. Konkurrensverket
förutsätts vidare utfärda allmänna råd om sin
tolkning av systemets lagregler och om hur verket
kommer att hantera förekommande situa-tioner.
Eftergiften, nedsättningen och de allmänna råden
bildar sammantaget ett svenskt program.
Det grundläggande syftet med eftergift av
konkurrensskadeavgift är att en medlem i en kartell
skall lockas att avslöja denna genom att avslöjandet
för med sig den fördelen att medlemmen slipper den
sanktion som deltagandet i kartellen annars skulle
ha medfört. Att program för befrielse från
sanktioner kan motverka att karteller bildas är en
följd av den upptäcktsrisk som programmet medför. En
avgörande förutsättning för att sanktionsbefrielsen
skall fungera som incitament till avslöjande är
förutsebarhet. Den som överväger att anmäla en
kartell behöver veta hur stor fördelen blir, och den
berörda måste kunna lita på att fördelen verkligen
erhålls under givna villkor. Regeringen finner,
liksom Kartellbekämpningsutredningen, att
förutsebarheten bäst främjas genom att anmälaren
befrias helt från sanktionen.
Enligt det föreslagna programmet skall bara den
som kommer först få full befrielse från sanktioner.
Konkurrensverket bör kunna finna former för
kontakter med anonyma, presumtiva anmälare som gör
det möjligt att ge villkorade besked.
Konkurrensverket får avstå från att föra talan mot
ett företag om konkurrensskadeavgift, även då verket
visserligen hade vetskap om kartellen när företaget
anmälde den men vid den tidpunkten inte hade
tillräckligt underlag för att ingripa mot kartellen.
Regeringen anser att ett svenskt program inte bör
innehålla ett generellt förbud mot att befria en
ledande medlem av en kartell från
konkurrensskadeavgift. Om det på grund av ett
företags ledande ställning i en kartell med hänsyn
till omständigheterna skulle framstå som uppenbart
oskäligt att befria företaget från
konkurrensskadeavgift, bör det dock inte få ske.
För att kvalificera sig för befrielse från påföljd
måste ett företag fullfölja sitt avslöjande genom
att lämna Konkurrensverket all information om
kartellen som företaget har tillgång till. Vidare
måste företaget också i övrigt medverka lojalt under
den fortsatta utredningen. Regeringen anser att i
det svenska programmet bör kravet på medverkan
formuleras med villkoret att företaget samarbetar
fullt ut med Konkurrensverket. Det måste, med stöd
av detta villkor, kunna krävas att företaget inte
lämnar felaktiga eller missvisande uppgifter till
Konkurrensverket. Även i övrigt bör utgångspunkten
vara att företaget skall uppträda öppet mot verket
och upplysa verket om alla sakförhållanden som
företaget känner till och som verket frågar om eller
som företaget även utan en sådan förfrågan har
anledning anta har utredningsmässig betydelse.
Regeringen anser vidare att det i ett svenskt system
bör krävas för eftergift av konkurrensskadeavgift
att företaget medverkar under hela utredningen hos
Konkurrensverket, dvs. fram till dess att verket har
avslutat utredningen och tagit ställning till frågan
om huruvida talan om konkurrensskadeavgift skall
väckas eller annat ingripande med stöd av
konkurrenslagen ske. Ett villkor som föreskrivs
såväl i de nordamerikanska programmen som i EU:s
program är att ett företag som avslöjar en kartell
skall vidta effektiva åtgärder för att avsluta sin
medverkan i den olagliga verksamheten. Regeringen
anser att ett villkor av den arten behövs även i ett
svenskt system. Hur avvecklingen av företagets
medverkan i kartellen skall gå till löses lämpligen
från fall till fall genom en överenskommelse mellan
Konkurrensverket och företaget i fråga.
När det gäller nedsättning av
konkurrensskadeavgift anser regeringen att det bör
införas regler om att denna avgift får fastställas
till ett lägre belopp än annars, om ett företag i
väsentlig mån har underlättat utredningen eller om
det föreligger andra särskilda skäl. Om företaget i
högst väsentlig mån underlättat utredningen, skall
det få beslutas att avgiften skall efterges på den
grunden.
Förfarandet
Regeringen föreslår att i första hand
Konkurrensverket skall besluta om huruvida
bestämmelserna om eftergift och nedsättning är
tillämpliga. Konkurrensverket skall på ansökan av
ett företag förklara om företaget uppfyller
förutsättningarna för eftergift med avseende på om
anmälan har skett innan verket har fått tillräckligt
underlag för att ingripa och om något annat företag
som deltagit i överträdelsen inte har gjort anmälan
tidigare. Det bör ankomma på verket att utfärda
allmänna råd som närmare beskriver bl.a. hur verket
kommer att tillämpa dessa bestämmelser.
Beträffande frågan om Konkurrensverkets beslut i
samband med ansökan anför regeringen att det enda
Konkurrensverket torde kunna göra är att konstatera
att företaget anmäler överträdelsen före alla andra
företag som deltagit i överträdelsen och innan
verket har fått tillräckligt underlag för att
ingripa mot överträdelsen samt att verket kommer att
avstå från att föra talan framdeles om
förutsättningarna i övrigt enligt verket är
uppfyllda. Detta bör verket också med bindande
verkan kunna förklara och en bestämmelse om detta
föreslås i konkurrenslagen. Förloppet torde i
praktiken innebära en ordning med två stadier. I det
första bevaras anmälarens anonymitet och verket ger
besked om huruvida eftergift kan komma i fråga. I
nästa stadium träder företaget fram öppet för att få
ett beslut. Konkurrensverket skall utfärda
riktlinjer för sin tolkning av lagbestämmelserna, i
vilka skall anges förutsättningarna för eftergift
och nedsättning. Riktlinjerna skall vara så tydliga
som möjligt och göras tillgängliga för allmänheten.
Riktlinjerna är enligt regeringens synsätt en viktig
del av det samlade programmet som i övrigt omfattar
eftergift och nedsättning. De anses ha karaktären av
allmänna råd, dvs. sådana generella rekommendationer
om tillämpningen av en författning som anger hur
någon kan eller bör handla i ett visst hänseende.
Vissa lagtekniska frågor
Regeringen föreslår, som tidigare redovisats, en
ändring av konkurrenslagen, så att den medger att
konkurrensskadeavgift kan sättas ned på den grunden
att ett företag i väsentlig mån har underlättat
utredningen av den egna eller andras medverkan i
överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag eller missbruk av
dominerande ställning eller åsidosatt ett villkor
som uppställts i samband med beslut om individuellt
undantag från konkurrenslagens regler. Har
utredningen underlättats i högst väsentlig mån får
avgiften på den grunden efterges.
Konkurrensverket förfogar över
konkurrensskadeavgiften på ett sådant sätt att det i
och för sig vore möjligt för verket att handha ett
program för eftergift eller nedsättning av
konkurrensskadeavgift inom ramen för den nuvarande
ordningen, konstaterar regeringen. Emellertid måste
beaktas att 28 § konkurrenslagen nyligen har ändrats
i syfte att klargöra att uppgifter som ett företag
lämnar om andra företags överträdelser av
förbudsreglerna i konkurrenslagen inte med stöd av
lagrummet får tillmätas rättslig betydelse när
konkurrensskadeavgiften fastställs. Därmed torde det
inte vara möjligt för Konkurrensverket att på eget
initiativ införa ett program enligt vilket eftergift
och nedsättning av konkurrensskadeavgift grundas
också på uppgifter om andras överträdelser.
Regeringen anser därför att ett system med eftergift
och nedsättning av konkurrensskadeavgift behöver
införas genom lag. Därmed ges också tydligare
utgångspunkter för en domstolsprövning. I
konkurrenslagen bör alltså införas bestämmelser som
anger förutsättningarna för en sådan eftergift och
nedsättning.
Motionerna
I motion 2001/02:N61 (m) föreslås ett
tillkännagivande om vikten av kartellbekämpning.
Kartellbildning är en del av problemet med den
otillräckliga svenska konkurrenssituationen, varför
motionärerna välkomnar arbetet med att motarbeta
karteller.
Lagförslagen i propositionen bör avslås - med
undantag för förslaget om rättegångskostnader,
anförs det i motion 2001/02:N59 (m). Regeringen
tycks vara desperat, inkonsekvent och ideologiskt
rigid, säger motionären. Hon hänvisar till att
regeringen å ena sidan föreslår en ny rättsprincip
som innebär att den "ångerfulle
konkurrensbegränsaren inom näringslivet" kan bli
kronvittne och därmed få "strafflindring" om han
anger andra företag, men att regeringen å andra
sidan inte lämnar några förslag när det gäller
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor. Motionären säger sig vara en varm
förespråkare av sund konkurrens och hon inser också
skillnaden mellan kriminalisering och
avgiftsbeläggning och att benämningen kronvittne
inte är helt korrekt, men hon anser ändå att det
skulle vara att föra in ett främmande inslag i
svensk rättsbildning om ekonomiska fördelar skall
ges till den kartelldeltagare som avslöjar en
konkurrensbegränsande kartell.
Även i motion 2001/02:N63 (c) föreslås att
regeringens förslag om eftergift av
konkurrensskadeavgift skall avslås.
Kartellbildningar eller otillbörligt utnyttjande av
marknadsdominans är skadliga för samhället och leder
till överpriser, anför motionärerna. De konstaterar
att ett antal misstänkta svenska karteller har
avslöjats under 1990-talet, bl.a. inom asfalts-,
ventilations-, rör- och bensinbranscherna. Det är
viktigt att konkurrenslagstiftningen är långsiktig,
förutsebar och balanserad, säger motionärerna. De
anser att konkurrensbegränsande samarbete och
missbruk av dominerande marknadsställning skall vara
förbjudet och att konkurrenslagen skall avskräcka
från kartellbildning, vara effektiv i att avslöja
karteller och vid dom leda till kännbara straff.
Regeringens förslag om eftergift av
konkurrensskadeavgift för kartellmedlem som lämnar
information till Konkurrensverket strider dock mot
svensk rättsordning, menar motionärerna. Enligt dem
är principen om att den som begår ett brott även
skall straffas för detta viktig; en inställning som
har manifesterats i tidigare riksdagsbeslut som
tagit avstånd från att införa ett s.k.
kronvittnessystem. Att regeringen nu föreslår att
detta skall införas inom konkurrenslagstiftningen är
ytterst anmärkningsvärt och skulle innebära att
rättvisan blir förhandlingsbar, anser motionärerna.
Företag som tjänat pengar på olagligt samarbete
skulle sålunda kunna gå helt skadefria, medan övriga
kartellmedlemmar skulle dömas till kännbara böter.
Det finns ingen egentlig erfarenhet av nuvarande
konkurrenskadeavgifts effektivitet som sanktion, och
behovet av de förslagna reglerna kan därmed inte
påvisas, anför motionärerna. De hänvisar till att
det för närvarande är möjligt att få en nedsättning
av konkurrensskadeavgiften för det företag som
samarbetar väl med Konkurrensverket i utredning av
karteller och menar att detta är ett bra incitament
som bör behållas även framgent.
Regeringens förslag om att ett s.k.
leniencyprogram skall införas i
konkurrenslagstiftningen avvisas också i motion
2001/02:N60 (fp). I motionen föreslås vidare ett
tillkännagivande om kraftigt höjda
konkurrensskadeavgifter. I propositionen presenterar
regeringen åtgärder på ett angeläget område,
nämligen förslag för en effektivare bekämpning av
karteller, konstateras det. Under senare år har
prissamarbete avslöjats inom flera branscher, t.ex.
bensin-, flyg- och byggmarknaderna, säger
motionärerna. De anser att de av regeringen
föreslagna åtgärderna är otillräckliga och delvis
felaktiga. Systemet med nedsättning av
konkurrensskadeavgift har redan använts av
Konkurrensverket i några fall, så det är endast ett
lagstadgande av praxis som nu föreslås, påstår
motionärerna. De anser att karteller ur
marknadsekonomisk synpunkt är felaktiga och måste
bekämpas, men de har svårt att acceptera ett system
som de menar har inslag av angiveri. I motionen sägs
att Folkpartiet i sitt rättspolitiska program i och
för sig har föreslagit att s.k. kronvittnen skall få
användas i begränsad utsträckning, dock inom strikt
angivna ramar och där de misstänkta biträds av
försvarare och bara avseende grova brott som leder
till långa fängelsestraff, t.ex. sexualbrott eller
mord. Varje sådan uppgörelse skall underställas
domstol. Detta är, enligt motionärerna, något helt
annat än det system som regeringen nu föreslår när
det gäller kartellbildning, då det sistnämnda inte
är kriminellt i svensk rätt. Motionärerna anser att
nuvarande system med konkurrensskadeavgift skall
vara kvar, men att beloppen för avgiften bör höjas
kraftigt. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag härom.
Vissa kompletterande uppgifter
När det gäller åtgärder mot kartellbildning kan
nämnas att regeringen i februari 2002 beslöt att
tillsätta en kommission med uppgift att föreslå
åtgärder som syftar till att främja konkurrensen och
motverka konkurrensbegränsande beteende, användning
av svart arbetskraft och kartellbildning inom bygg-
och anläggningssektorerna. Resultatet av
kommissionens arbete skall redovisas senast den 15
oktober 2002.
Utskottets ställningstagande
En effektiv konkurrensövervakning är som tidigare
nämnts viktig ur samhällsekonomisk och
konsumentpolitisk synpunkt. Ett av de två
principiella förbuden i konkurrenslagen är förbudet
mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag,
dvs. mot kartellbildning. Karteller är till stor
skada för samhällsekonomin och för konsumenterna.
Särskilt allvarliga är karteller som rör
prisbildning, anbudsgivning eller
marknadsuppdelning. Under senare tid har avslöjanden
och misstankar om olagligt samarbete mellan företag
varit aktuella inom olika branscher, t.ex.
bensinbranschen, flygbranschen och byggsektorn. Att
olagliga karteller fortsätter är ett uttryck för de
stora vinster som företagen gör på konsumenternas,
konkurrenternas och skattebetalarnas bekostnad.
Karteller är emellertid svåra att avslöja. Det
ligger ju i kartellens natur att den sker i det
fördolda. Så länge de berörda parterna vinner på
samarbetet har de gemensamt intresse av att ingen
skall få kännedom om kartellens existens.
Regeringens förslag om ett program med regler om
eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift
syftar till att främja avslöjandet och bekämpandet
av skadliga karteller. Utskottet anser att en mer
effektiv kartellbekämpning är mycket angelägen och
tillstyrker således regeringens förslag.
Regeringens förslag om utformningen av programmet
och förfarandet stöder utskottet också. Sådana delar
som att företaget skall tvingas lämna all
tillgänglig och relevant information, att företaget
skall samarbeta med Konkurrensverket fullt ut, att
företaget skall upphöra med kartellsamarbetet, etc.,
anser utskottet självklara. Ett viktigt inslag i
programmet är de allmänna råd eller riktlinjer som
Konkurrensverket skall utfärda. I dessa riktlinjer
skall anges förutsättningarna för eftergift och
nedsättning av konkurrensskadeavgift. Förutsebarhet
är väsentlig för ett företag som överväger att
avslöja ett olovligt kartellsamarbete.
I de tre motioner där det yrkas avslag på
regeringens förslag sägs att det föreslagna
programmet innebär ett brott mot svensk
rättsordning. Utskottet delar här regeringens
bedömning att de invändningar som i andra sammanhang
anförts mot införande på straffrättens område av ett
s.k. kronvittnessystem inte har samma styrka när det
gäller det konkurrensrättsliga området. Införandet
av ett system för eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift kan, enligt utskottets mening,
inte ses som ett accepterande av ett sådant system
beträffande andra sanktionsavgifter eller områden.
I motion 2001/02:N60 (fp) sägs att förslaget om
nedsättning av konkurrensskadeavgift endast innebär
lagstadgande av praxis. För närvarande finns
möjlighet att fastställa konkurrensskadeavgiften
till ett lägre belopp om företaget i väsentlig mån
underlättat utredningen av den egna överträdelsen.
De möjligheter till eftergift och nedsättning som nu
föreslås i propositionen har dock en större räckvidd
och gäller anmälan om kartellsamarbete och
underlättande av utredningen av även andras
medverkan i överträdelsen. Förslaget syftar inte
bara till att ytterligare underlätta utredningen av
kartellsamarbeten utan också till att ge deltagare i
en kartell incitament att avslöja kartellen samt att
motverka att karteller bildas. I den nämnda motionen
föreslås också kraftigt höjda
konkurrensskadeavgifter, dock utan precisering. Som
tidigare nämnts kan emellertid
konkurrensskadeavgiften enligt gällande regler
fastställas till ett belopp på upp till 5 miljoner
kronor eller till ett högre belopp, vilket dock inte
får överstiga 10 % av företagets omsättning. Något
behov av att ytterligare höja dessa belopp kan
utskottet inte se.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet det av
regeringen föreslagna programmet med regler om
eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift.
Motion 2001/02:N61 (m), i vilken arbetet med att
motarbeta karteller välkomnas, får anses
tillgodosedd och avstyrks därmed i berörd del. De
övriga tre här aktuella motionerna avstyrks av
utskottet i motsvarande delar.
Kriminalisering av kartellsamarbete
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, genom ett tillkännagivande,
anmoda regeringen att utreda frågan om
kriminalisering av kartellsamarbete.
Utredningen bör också noga följa utvecklingen
av programmet för eftergift och nedsättning
av konkurrensskadeavgift och ta med
erfarenheterna av detta i utredningsarbetet.
Efter genomförd utredning skall regeringen
återkomma till riksdagen i frågan. Jämför
reservation 4 (s, v).
Propositionen
Regeringen gör i propositionen bedömningen att
regler om straffansvar för överträdelse av
konkurrensreglerna för närvarande inte bör införas.
Kartellbekämpningsutredningen har avstått från att
föreslå en kriminalisering i fråga om förbuden i 6
och 19 §§ konkurrenslagen, varmed underlag saknas
för lagstiftning i denna fråga, konstaterar
regeringen. Regeringen anser att det är angeläget
att man också i Sverige prövar effekterna över tid
av ett sådant program för eftergift och nedsättning
av konkurrensskadeavgift som föreslås i
propositionen. Samtidigt torde programmet i princip
inte låta sig förenas med en kriminalisering annat
än om ett s.k. kronvittnessystem, som statsmakterna
tidigare har avvisat av principiella skäl, samtidigt
införs, sägs det. Mot denna bakgrund finner
regeringen inte grund för att nu gå vidare
utredningsvägen i fråga om en kriminalisering.
Självfallet måste erfarenheterna framdeles följas
och värderas noga, och skulle anledning uppstå i
framtiden, kan frågan om kriminalisering prövas i
särskild ordning, sägs det i propositionen.
Motionerna
En utredning om kriminalisering av kartellsamarbete
bör tillsättas, anförs det i motion 2001/02:N62 (v).
Kartellbekämpningsutredningen avfärdade i sitt
betänkande Kartellbekämpning (SOU 2001:74)
möjligheten till en kriminalisering av enskilda som
tagit initiativ till och drivit karteller.
Vänsterpartiet anser inte detta tillfyllest.
Argumentationen, både i betänkandet och i
propositionen, ger intrycket av att kartellbildning
inte är en tillräckligt grov ekonomisk brottslighet
för att särskilda åtgärder skall vidtas, säger
motionärerna. De anser att kartellsamarbete är en
grov överträdelse av lagen och att en
kriminalisering skulle ha en god preventiv effekt.
Riksåklagarens synpunkt att det förutsätts - för att
ett val av straffrättsliga regler i det här
sammanhanget skall bli meningsfullt - att de nya
brotten kan hänföras till s.k. prioriterad
brottslighet bör utredas, anser motionärerna. I en
sådan utredning bör också undersökas vilka resurser
som Konkurrensverket behöver för att kunna vara
behjälpligt i de aktuella brottsutredningarna.
Dessutom bör utredningen föreslå en gränsdragning
för s.k. hard-core cartels, vilka främst skall
omfattas av kriminaliseringen. Kriminalisering bör
gälla karteller som genom pris-, anbuds- och
marknadskarteller skapar så stora ekonomiska skador
att de kan jämställas med grova förmögenhetsbrott,
anför motionärerna. Kartellbekämpningsutredningen
pekade på ett antal andra gränsdragningsproblem,
såsom avtalsproblem, muntliga överenskommelser om
att avstå från att konkurrera, gränsdragningsproblem
mellan Konkurrensverket och Marknadsdomstolen, m.m.,
som enligt motionärerna också behöver utredas
ytterligare.
Kristdemokraterna stöder den av regeringen
framlagda propositionen, men menar att ytterligare
ett steg bör tas genom en kriminalisering av
karteller, sägs det i motion 2001/02:N64 (kd).
Riksdagen bör således begära att regeringen lägger
fram förslag om kriminalisering av kartellsamarbete
och samtidigt göra ett tillkännagivande om mer
resurser till rättsväsendet. Om de personer som är
ansvariga för att ett företag samverkar i en kartell
inte skall kunna åtalas och dömas till böter eller
fängelse sänds fel signaler till företag och aktörer
som väljer att riskera upptäckt och enbart belastas
med konkurrensskadeavgift, anför motionärerna. De
anser att regeringens argumentation för att inte
kriminalisera karteller är svag och att den stöder
sig på tidigare ställningstaganden i en proposition
i ett annat ärende (prop. 1994/95:23 om ett
effektivare brottmålsförfarande). Ett villkor som
nämns för att kriminalisering skall anses rimlig är
att rättsväsendet skall ha resurser att klara av den
ytterligare belastning som kriminalisering innebär,
och det konstateras att detta villkor inte är
uppfyllt och att straffrättsliga utredningar kan
antas bli omfattande och komplicerade, säger
motionärerna. De menar att det bör ankomma på
regeringen att tillförsäkra rättsmyndigheter sådana
resurser att brott kan utredas och lagföras. I
propositionen nämns också insiderlagstiftningen från
mitten av 1980-talet som innefattar straff i stället
för sanktionsavgift, vilket enligt motionärerna kan
ses som ett argument för att en kriminalisering av
karteller är en framkomlig väg. I motionen erinras
om att Kristdemokraterna hösten 2001 föreslog ökade
resurser till rättsväsendet för åren 2002-2004,
jämfört med vad regeringen förordade.
Även i motion 2001/02:N63 (c) begärs att
regeringen skall tillsätta en utredning om
kriminalisering av överträdelse av
konkurrensreglerna och återkomma med förslag härom.
Karteller innebär att företag gör vinster på
konsumenternas bekostnad, anför motionärerna. De
anser att överträdelser bör ha kännbara straff på
grund av brottens allvarliga konsekvenser.
Konkurrensskadeavgift är en kraftfull sanktion, men
om det endast finns en administrativ sanktionsavgift
kan det leda till att företagen kan kalkylera risken
för upptäckt och eventuell ekonomisk sanktion och
jämföra med den förväntade vinsten, säger
motionärerna. De menar att straffsanktioner mot en
fysisk person som deltagit i kartellverksamheten
skulle verka ytterligare avskräckande. Genom att öka
det personliga ansvaret jämställs överträdelser med
annan ekonomisk brottslighet, anför motionärerna.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen
med förslag om kriminalisering av kartellbildningar,
anförs det i motion 2001/02:N60 (fp). Motionärerna
anser att regeringen redan nu borde ha föreslagit en
kriminalisering av kartellbildningar. Detta är något
som Konkurrensverket föreslagit och som jämställer
kartellsamarbete med annan ekonomisk brottslighet,
säger motionärerna. De anser att det är en viktig
signal att brott som drabbar konsumentkollektivet
kriminaliseras, likaväl som att skattebrott som
drabbar skattekollektivet redan för närvarande är
kriminaliserade. Bestämmelser om kriminalisering av
kartellbildningar finns redan i andra länder, t.ex.
i Kanada kan den som är inblandad i ett olagligt
kartellsamarbete bestraffas med fängelse i upp till
fem år eller böter på upp till 65 miljoner kronor
och i Förenta staterna gäller fängelse i tre år och
böter på upp till 100 miljoner kronor, säger
motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Kartellbildning är enligt utskottets mening mycket
skadlig för samhällsekonomin. Det finns ett starkt
konsumentintresse av att karteller bekämpas
effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna
som får svara för kostnaderna för en ineffektiv
konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.
Karteller innebär också en orättmätig
förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet
till de företag som bryter mot konkurrenslagen.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de
här aktuella motionerna, att kriminalisering kan
vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av
kartellsamarbete. Att förlita sig till enbart en
administrativ sanktionsavgift, som regeringen
föreslår, kan leda till att företagen kalkylerar med
risk för upptäckt och eventuell
konkurrensskadeavgift och ställer det mot den vinst
som kartellsamarbetet väntas ge. Olagligt
kartellsamarbete bör enligt utskottets mening
jämställas med annan ekonomisk brottslighet.
Det faktum att den ansvariga myndigheten,
Konkurrensverket, har föreslagit att allvarliga
överträdelser av konkurrenslagen skall
kriminaliseras ger ytterligare stöd för utskottets
uppfattning. Det är också värt att notera att
kriminalisering för närvarande finns i andra länder
- i såväl Förenta staterna som Kanada kan olagligt
kartellsamarbete leda till både fängelse och
betydande bötesbelopp. Regeringens bedömning i
propositionen att det för närvarande inte finns
grund för att gå vidare i frågan om kriminalisering
kan utskottet således inte dela.
Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen
genom ett tillkännagivande skall anmoda regeringen
att utreda frågan om kriminalisering av
kartellsamarbete. Utredningen bör också noga följa
utvecklingen av programmet för eftergift och
nedsättning av konkurrensskadeavgift och ta med
erfarenheterna av detta i utredningsarbetet. Efter
genomförd utredning skall regeringen återkomma till
riksdagen i frågan. Med det sagda blir de aktuella
motionerna väsentligen tillgodosedda.
Sekretesskydd för Konkurrensverkets
utredande verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om att
det i sekretesslagen skall införas en
bestämmelse om sekretess hos Konkurrensverket
för en anmälan eller annan utsaga från en
enskild.
Propositionen
Regeringen föreslår att det skall införas en
bestämmelse om sekretess hos Konkurrensverket för en
anmälan eller annan utsaga från en enskild.
Sekretess skall gälla om det kan antas att den
enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om
uppgiften röjs. Denna sekretess skall gälla i
ärenden som rör utredning av överträdelser av
förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete mellan
företag och missbruk av dominerande ställning eller
av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, som
innehåller motsvarande förbud.
Sammantaget finner regeringen att starka skäl
talar för att skyddet för enskilda bör stärkas när
det gäller utsaga från enskild i Konkurrensverkets
verksamhet. Mot denna bakgrund och då ett företags
intresse av insyn i ärendet får sin reglering genom
existerande regler om partsinsyn finner regeringen
att ett sekretesskydd för uppgiftslämnare i
konkurrensärenden bör införas.
Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna
del.
Internationellt samarbete
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om att
Konkurrensverket skall ges möjlighet att
bistå andra länders konkurrensmyndigheter med
att inhämta information och genomföra
undersökningar i Sverige. Sekretess skall
gälla om det kan antas att den rättsliga
hjälpen begärts under förutsättning att
uppgiften inte röjs.
Propositionen
Utbyte av information med konkurrensmyndigheter
inom EU
Med hänsyn till pågående förhandlingar inom EU gör
regeringen bedömningen att några svenska åtgärder
för närvarande inte bör vidtas när det gäller utbyte
av information inom ramen för EU-samarbetet.
Utbyte av information mellan kommissionen och
Konkurrensverket styrs av EG-rätten, konstateras det
i propositionen. Kommissionens förslag till ny
tillämpningsförordning för artiklarna 81 och 82
innehåller bestämmelser om informationsutbyte mellan
kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter
och mellan nationella konkurrensmyndigheter
inbördes. Förslaget behandlas för närvarande i en
rådsarbetsgrupp. Resultatet av förhandlingarna går
inte att förutse. Regeringen anser, i likhet med vad
som framförts av Kommerskollegium, att Sverige bör
avvakta i denna fråga.
Utbyte av information med konkurrensmyndigheter
utanför EU
En förutsättning för ett effektivt
informationsutbyte med ett land utanför EU-
samarbetet är att det finns ett avtal om utbyte med
landet i fråga, sägs det i propositionen.
Regeringens bedömning är att Sverige bör verka för
att sådana avtal ingås när ett utbyte förbättrar
möjligheterna till en effektiv övervakning av
konkurrenslagstiftningen.
Regeringen anser, i likhet med vad som framförts
av Konkurrensverket, att informationsutbyte mellan
länder är en viktig del av arbetet med att bekämpa
olagliga konkurrensbegränsningar när företagens
verksamhet sträcker sig utanför de nationella
gränserna. Sverige bör därför verka för att avtal om
informationsutbyte ingås när ett sådant utbyte
förbättrar möjligheterna till en effektiv
övervakning av konkurrenslagstiftningen. Om Sverige
ingår ett avtal med ett annat land om utbyte av
information i konkurrensärenden ger nuvarande
sekretesslagstiftning möjlighet att lämna ut även
sekretesskyddad information till
konkurrensmyndigheterna i det landet. En bestämmelse
om utlämnande av information kan tas in i en
författning om ikraftträdande av avtalet. Någon
ändring av sekretesslagen torde inte behövas. En
fråga som kan behöva regleras i ett avtal är om
sekretessbelagd information skall kunna utbytas
endast när de uppgifter som lämnas är underkastade
visst sekretesskydd hos den mottagande myndigheten.
En annan fråga som kan behöva regleras är under
vilka villkor den mottagande myndigheten skall få
lämna ut uppgifter, sägs det i propositionen.
Inhämtande av uppgifter åt utländska
konkurrensmyndigheter
Regeringen föreslår en ändring i konkurrenslagen
varigenom Konkurrensverket ges möjlighet att bistå
andra konkurrensmyndigheter med att inhämta
information och genomföra undersökningar.
Det finns ett intresse, grundat på principen om
ömsesidigt bistånd, av att Konkurrensverket
samarbetar med utländska myndigheter för att utreda
en överträdelse som delvis är lokaliserad i Sverige,
anför regeringen. Därutöver bör Konkurrensverket där
det är fråga om förfaranden som inte direkt berör
svenska förhållanden effektivt kunna medverka i ett
internationellt samarbete för att bekämpa karteller.
Konkurrensverket bör alltså ha en behörighet, vid
sidan av skyldigheten att bistå kommissionen i
samband med utredningar av överträdelser av EG:s
konkurrensregler, att inhämta information åt andra
konkurrensmyndigheter och att aktivt kunna delta i
utredningar som berör flera stater. En behörighet
för Konkurrensverket att inhämta upplysningar åt
utländska konkurrensmyndigheter bör begränsas till
länder med vilka Sverige har träffat
överenskommelser i frågan. Det bör krävas att det
finns anledning att anta att den andra statens
konkurrensregler har överträtts på ett sätt som
motsvarar en överträdelse av förbuden i 6 eller 19 §
konkurrenslagen eller av förbuden i artiklarna 81
eller 82 i EG-fördraget.
Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.
Sekretess vid begäran om rättslig hjälp
Regeringen föreslår också att en särskild
bestämmelse om sekretess vid begäran från en
utländsk konkurrensmyndighet om rättslig hjälp skall
införas i sekretesslagen. Sekretess skall gälla om
det kan antas att den rättsliga hjälpen begärts
under förutsättning att uppgiften inte röjs.
Enligt regeringens uppfattning är behovet av
sekretess vid utredningar i ärenden hos
Konkurrensverket vid begäran om rättslig hjälp från
en utländsk konkurrensmyndighet lika starkt som vid
motsvarande svenska utredningar. En förutsättning
bör dock vara att sekretessen endast omfattar sådana
uppgifter som framkommer vid Konkurrensverkets
verksamhet som sker efter en begäran av en främmande
stat. Ärendet skall alltså ha initierats av en
utländsk myndighet. De uppgifter som bör omfattas av
sekretess är sådana som framkommer vid
handläggningen av en begäran om inhämtande av
information och genomförande av undersökningar.
Sekretess skall, som nämnts, gälla om det kan antas
att åtgärden begärts under förutsättning att
uppgiften inte röjs. Ett företags intresse av
partsinsyn kommer dock alltid att vägas mot
intresset av skydd för utredningen, enligt reglerna
i sekretesslagen.
Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de här
aktuella delarna.
Rättegångskostnader
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om
ändring i konkurrenslagen som ger möjlighet
för enskilda parter som vinner att få
ersättning för rättegångskostnader i sådana
konkurrensärenden där ärendelagen tillämpas
och där Konkurrensverket är motpart.
Propositionen
Gällande rättegångsbestämmelser i
konkurrenslagen
Av 64 § konkurrenslagen framgår vilken
rättegångsordning som skall tillämpas vid
handläggningen av mål och ärenden enligt lagen. Det
är i första hand rättegångsbalkens bestämmelser för
indispositiva tvistemål eller bestämmelserna i lagen
(1996:242) om domstolsärenden som skall tillämpas
när Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen
prövar frågor enligt konkurrenslagen. I mål som
överklagas från Stockholms tingsrätt gäller vid
Marknadsdomstolen den av dessa båda
rättegångsordningar som gällde i tingsrätten. När
rättegångsbalkens bestämmelser för indispositiva
tvistemål tillämpas innebär bestämmelserna att om
Konkurrensverket vinner målet behöver motparten
betala - förutom sina egna kostnader - endast vissa
kostnader som enligt rättens beslut har betalats av
allmänna medel. Förlorar Konkurrensverket målet kan
svaranden få ersättning av allmänna medel för
kostnader som skäligen varit motiverade för att han
skulle kunna ta till vara sin rätt. När ärendelagen
tillämpas kan ett företag för närvarande inte få
ersättning för rättegångskostnaderna om
Konkurrensverket är motpart.
Regeringens förslag till ändrade regler
Regeringen föreslår en ändring av konkurrenslagen
med innebörd att rättegångsbalkens bestämmelser om
rättegångskostnader i brottmål skall tillämpas i
ärenden enligt ärendelagen där Konkurrensverket är
part. Enskilda parter som vinner får härigenom en
möjlighet att få ersättning för rättegångskostnader
i samtliga ärenden där Konkurrensverket är part.
Regeringen anser att det skall finnas en möjlighet
för enskilda parter att få ersättning för
rättegångskostnader i samtliga konkurrensärenden där
Konkurrensverket är part. Huvudregeln blir att en
enskild part som vinner kan få ersättning av
allmänna medel för skäliga kostnader för ombud och
bevisning samt för sin inställelse inför rätten. Om
den enskilde förlorar, blir han i begränsad
utsträckning skyldig att betala ersättning för vissa
kostnader som har betalats av allmänna medel. En
sådan ersättningsskyldighet torde dock sällan
aktualiseras i konkurrensärenden. Ändringen av
bestämmelsen om ersättning för rättegångskostnader
skall vara tillämplig på kostnader som uppkommer
efter det att lagen har trätt i kraft. Äldre
bestämmelser skall dock gälla i fråga om kostnader i
ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet. En
övergångsbestämmelse av den innebörden föreslås
därför införas.
Motionen
I motion 2001/02:N59 (m) yrkas bifall till
regeringens förslag avseende rättegångskostnader i
konkurrensmål. Denna ändring gör det möjligt för
enskilda parter som vinner att få ersättning för
rättegångskostnader i samtliga ärenden där
Konkurrensverket är part, konstaterar motionären.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna
del. Motion 2001/02:N59 (m), i vilken yrkas bifall
till regeringens förslag, blir tillgodosedd och
avstyrks därmed.
Lagförslagen i övrigt och
ikraftträdande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens lagförslag i
övrigt. Dock bör riksdagen besluta att
lagändringarna skall träda i kraft den 1
augusti 2002 i stället för den 1 juli 2002,
som regeringen har föreslagit. Skälet till
senareläggningen är att tiden mellan det att
de aktuella författningarna blir allmänt
tillgängliga och ikraftträdandet annars
skulle bli alltför kort.
Propositionen
Regeringens lagförslag omfattar förutom de
preciserade förslag som har behandlats i det
föregående under respektive avsnitt också vissa
allmänna delar, t.ex. ingress.
Ändringarna i konkurrenslagen och sekretesslagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidsplanen för detta betänkande innebär att
riksdagen debatterar ärendet och fattar beslut den
11 juni 2002. Regeringen skall därefter vid ett
regeringssammanträde fatta beslut om författningarna
och dessa skall tryckas. Sammantaget innebär detta
att författningarna kan komma från trycket och bli
allmänt tillgängliga omkring den 24 juni 2002, dvs.
en vecka innan lagändringarna skall träda i kraft.
Konstitutionsutskottet har emellertid tidigare
påpekat för regeringen att en lagändring bör ha
kommit till allmän kännedom genom publicering i
Svensk författningssamling (SFS) cirka fyra veckor
innan lagändringen skall träda i kraft.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de delar som inte
har behandlats i det föregående. Dock bör riksdagen,
med hänvisning till vad som nyss redovisats, besluta
att lagändringarna skall träda i kraft den 1 augusti
2002 i stället för den 1 juli 2002, som regeringen
har föreslagit.
Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner som tar upp
olika aspekter på konkurrens på lika villkor
mellan offentlig och privat sektor.
Sammantaget anser utskottet att regeringens
arbete på området styrs av en klar vilja att
uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet
mellan offentlig och privat verksamhet.
Arbetet har också hög prioritet. Jämför
reservation 5 (m, kd, c, fp).
Propositionen
Bakgrund
Under en följd av år har en rad problem
uppmärksammats som uppkommer då offentliga aktörer
bedriver konkurrensutsatt verksamhet, sägs det i
propositionen. Näringslivet har sagt sig uppleva
dels att denna verksamhet är för omfattande, dels
att konkurrensen inte sker på lika villkor. I de av
riksdagen hösten 2000 beslutade riktlinjerna för
konkurrenspolitiken (prop. 1999/2000: 140, bet.
2000/01:NU4) ingår bl.a. att när offentliga aktörer
agerar på konkurrensutsatta marknader får detta inte
ske på ett sådant sätt att framför allt ny- och
småföretagandet hämmas. Vidare angavs att
myndighetsuppgifter skall hållas åtskilda från
kommersiell verksamhet. I den då aktuella
propositionen anmälde regeringen att
Regeringskansliet bereder frågan om lagstiftning som
innebär att konkurrenssnedvridande effekter av
offentlig näringsverksamhet skall kunna bli föremål
för rättslig prövning.
Regeringen tillsatte år 1997 ett råd för
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor (Konkurrensrådet). Rådet, som består
av representanter från såväl offentlig som privat
sektor, har haft två huvudsakliga uppgifter. Den
första har gällt att rådet skulle belysa enskilda
fall och försöka undanröja konkurrenskonflikter
genom dialog och kontakter mellan berörda parter.
Rådets andra uppgift har varit att försöka
åstadkomma en samsyn mellan företrädare för
offentlig och privat sektor om hur de långsiktiga
spelreglerna på området bäst skall formuleras.
Konkurrensrådets betänkande
Konkurrensrådet har redovisat sina samlade
erfarenheter och de resultat som uppnåtts i
betänkandet Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor (SOU 2000:117). De
problem som rådet redovisar uppstår främst när
privata och offentliga aktörer möts på samma
marknad, dvs. när det allmänna bedriver
säljverksamhet som är konkurrensutsatt. Enligt rådet
har verksamheter där privata och offentliga aktörer
konkurrerar med varandra ökat påtagligt under senare
tid. Rådet anser att problemen kan lösas antingen
genom att den offentliga sektorn drar sig tillbaka
eller genom att konkurrensförutsättningarna görs så
lika som möjligt. I fråga om lagreglering anförs att
parterna i rådet i grunden har olika uppfattning om
behovet av lagändringar. Det bedöms därför inte vara
möjligt att finna lösningar som fullt ut tillgodoser
alla krav och önskemål som framförts.
Rådet enades dock om att i betänkandet presentera
ett sätt att åstadkomma mer konkurrensneutrala
villkor, nämligen att i konkurrenslagen införa en
bestämmelse som tar sikte på att korrigera
konkurrenssnedvridande beteenden från offentliga
aktörer. Rådets rekommendation är en
missbruksbestämmelse där de offentliga aktörerna i
händelse av lagöverträdelse inte drabbas av
ekonomiska sanktioner för redan inträffat agerande,
utan enbart vitesbelopp om den berörda aktören inte
rättar sig efter ett beslut. Rådet anser att
möjligheten för en enskild att föra en
skadeståndstalan i sådana sammanhang bör utredas.
Enligt rådet kan vidare många av de identifierade
konkurrensproblemen lösas på lokal nivå.
Rådet hade ursprungligen en begränsad
verksamhetstid på tre år, t.o.m. år 2000, men har
fått förlängning i två omgångar - först t.o.m. år
2001 och därefter till den 30 juni 2002.
Departementspromemorian
Med utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har
en departementspromemoria utarbetats, Konkurrens på
lika villkor mellan offentlig och privat sektor (Ds
2001:17). I promemorian har lämnats förslag om att
en konfliktlösningsregel skall införas i
konkurrenslagen. Enligt förslaget skall förbud i
enskilda fall kunna meddelas mot offentlig
konkurrenshämmande verksamhet som bedöms vara
skadlig från allmän synpunkt. Sådana förbud skall
meddelas av Marknadsdomstolen, på talan av
Konkurrensverket, och föreslås kunna förenas med
vite. Promemorian innehåller även förslag om att
Konkurrensrådet skall knytas till Konkurrensverket.
Vidare föreslås att Marknadsdomstolen skall
förstärkas med en expert som har särskilda insikter
i den berörda offentliga verksamheten. Såväl
betänkandet som departementspromemorian har
remissbehandlats.
Prövning av konkurrensproblem
Möjligheter till objektiv prövning av
konkurrensproblem mellan privat och offentlig sektor
stärker förtroendet mellan aktörerna och undanröjer
tolkningsdiskussioner om vilka grundläggande
principer för sund konkurrens som bör gälla, sägs
det i propositionen. Regeringen anser att formerna
för en rättslig prövning av sådana konkurrensfrågor
bör beredas vidare.
Erfarenheterna av den prövning av
konkurrensproblem mellan främst småföretag och
offentlig sektor som bedrivits i Konkurrensrådet är
goda, konstaterar regeringen. Prövningen har, genom
de riktlinjer rådet har enats om, givit offentlig
sektor vägledning om vilka allmänna principer som
bör gälla på området. Näringslivet menar att ett
prövningssystem som det som nu bedrivs är viktigt
och kan skapa förståelse och förtroende mellan
offentligt och privat företagande. En förutsättning
för detta är dock enligt näringslivet att det
ytterst går att pröva fall rättsligt. Företrädare
för kommuner, landsting och statlig sektor ser också
ett prövningsförfarande som en viktig del i arbetet
för en sund konkurrens mellan offentlig och privat
näringsverksamhet. Om en särskild rättslig reglering
skall aktualiseras i dessa frågor menar dock främst
den kommunala sektorn att det är viktigt att se
kopplingarna till det arbete med särskilda
konkurrensprogram som för närvarande bedrivs i
kommuner och landsting.
En lagreglering av konkurrensproblem mellan
offentlig och privat näringsverksamhet, som ytterst
innebär prövning i domstol bör, enligt regeringens
mening, grundas på bredast möjliga uppslutning från
berörda aktörer. Regeringen konstaterar att
promemorians förslag till särskild regel i
konkurrenslagen har givit upphov till ytterligare
diskussioner och synpunkter från olika
utgångspunkter om hur en eventuell lagreglering bör
utformas. Det är angeläget att dessa frågor
analyseras, och beredningen av lagförslaget kommer
därför att fortsätta, sägs det. Inriktningen i det
arbetet är att ett förslag till lagregel som har en
uppslutning både från offentlig och privat sektor
skall kunna presenteras före utgången av år 2002.
Motionerna
Olika frågor rörande konkurrens på lika villkor
mellan offentlig och privat sektor har tagits upp i
22 motioner. I motion 2001/02:N61 (m) föreslås att
riksdagen skall göra uttalanden i följande
avseenden: om offentliga sektorn som ett
konkurrensproblem; om att stat, kommuner och
myndigheter inte skall bedriva näringsverksamhet; om
starkare konkurrensverk och bättre konkurrenslagar;
om en ändring av kommunallagen. En stor del av
anmälningarna till Konkurrensverket riktar sig mot
kommuner, landsting och statliga organ, säger
motionärerna. En del handlar om hur kommuner och
landsting anses gynna sina egna förvaltningar och
bolag vid upphandlingar. En allt större del gäller
den offentliga sektorns expansion på den öppna
marknaden och hur skattesubventionerade, kommunala
bolag med dumpade priser konkurrerat ut privata
småföretagare. Offentligt ägda bolag leder även till
demokratiproblem, förtroendeklyftor, ohälsa hos
personalen, risktagande för skattebetalarna och
nedprioritering av vård, skola och omsorg, hävdar
motionärerna. De uppger att en rad myndigheter
dessutom bedriver konkurrensutsatt verksamhet,
vilket leder till att konkurrenssituationen på
marknaden påverkas. Konkurrens stimulerar
initiativkraft och företagsamhet och banar därigenom
väg för nya företag och ökad tillväxt, säger
motionärerna. Konkurrens ger också valfrihet för
kunder. En majoritet av det svenska folket vill ha
ökad konkurrens även på områden som traditionellt
drivits i offentlig regi, påstår motionärerna. De
anser att utvecklingen under senare år har gått i
rätt riktning, men att det fortfarande återstår
många konkurrensbegränsningar.
Konkurrensutsättningen av offentlig verksamhet
motverkas genom egenregiverksamhet och offentligt
ägda bolag, sägs det.
Kommuner skall i princip inte bedriva
näringsverksamhet, anser motionärerna vidare. De
verksamheter som för närvarande drivs i bolagsform
bör privatiseras där så är möjligt. Privatisering av
kommunal affärsverksamhet innebär stora
omvandlingsprocesser som måste skötas med stor
varsamhet, säger motionärerna. De konstaterar att
all verksamhet inte kan utföras i privat regi, men
anser att mycket av det som för närvarande görs i
stora offentliga enheter kan göras i små privata
företag. All kommunal verksamhet med undantag för
ren myndighetsutövning bör sålunda upphandlas i
konkurrens. Detta anses ge kommunerna möjlighet att
prioritera sin verksamhet och skapa utrymme för
valfrihet och mångfald. Kommuner och landsting skall
avveckla den näringsverksamhet de bedriver och
överlåta den till privat sektor - för att värna om
tillväxt, nya jobb och internationell
konkurrenskraft, sägs det.
En lagstadgad "utmaningsrätt" för företagare att
på lika villkor konkurrera med kommunala
förvaltningar bör snarast införas, föreslås det
också i motionen. Den skall innehålla en skyldighet
för kommuner att upphandla varje verksamhet, förutom
myndighetsutövning, i konkurrens när en företagare
så begär, vilket ger enskilda och företag en
möjlighet att utmana den offentliga sektorns
verksamheter. Förutom ökad effektivitet och
konkurrens öppnas därigenom stora möjligheter till
fri företagsamhet inom det som tidigare varit
offentliga monopol, anser motionärerna. De föreslår
att regeringen skall ges i uppdrag att återkomma med
förslag till lagutformning. Upphandling skall ske på
lika villkor, och olika former av skattesubventioner
skall inte få förekomma, säger motionärerna vidare.
De anser att det i lagen (1992:1558) om offentlig
upphandling (LOU) bör införas en regel som gör
offentlig näringsverksamhet olaglig om den inte
beslutats formellt av riksdag, kommunfullmäktige
eller landstingsfullmäktige. LOU bör vidare
kompletteras så att det införs lagkrav på att all
verksamhet där förutsättningar finns skall
upphandlas i konkurrens. Affärsmässighet måste
krävas vid avbrytande av upphandling och LOU bör
gälla även inköp från egenregiverksamhet, sägs det.
En lag om konkurrensneutralitet vid offentlig
prissättning skall införas, med krav på att
offentlig näringsverksamhet skall redovisas skild
från annan verksamhet, föreslår motionärerna också.
Det offentliga måste utsätta den egna verksamheten
för konkurrens, innan tjänster får erbjudas den
öppna marknaden. Konkurrenslagen bör utvidgas till
att gälla även när myndighetens beslut inte varit
ett led i en företagarroll, t.ex. stödgivning, samt
till att gälla vid interna köp, sägs det.
Regeringen bör, enligt motionärerna, ges i uppdrag att föreslå förändringar av
- Stärk medborgarnas möjligheter till laglighetsprövning av verksamhet som driv
- Gör det möjligt att överklaga verksamhet oavsett om verksamheten baseras på e
- Inför ett straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen inte rättar et
Dessutom bör Konkurrensverket och Konkurrensrådet stärkas, sägs det i motionen.
Tillkännagivanden i följande sju avseenden begärs i motion 2001/02:N312 (m): om
Även i motion 2001/02:N315 (m), där yrkandena avser tillkännagivanden om att st
I partimotion 2001/02:N208 (m) begärs tillkännagivanden om konkurrensutsättning
Lagen om offentlig upphandling är otillräcklig, sägs det vidare i motionen. Kon
Många statliga myndigheter och bolag säljer varor och tjänster i konkurrens med
Ett tillkännagivande av riksdagen om en avveckling av sådan myndighetsverksamhe
I motion 2001/02:N261 (m) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om att kom
Regeringen bör skyndsamt framlägga förslag till beslut i enlighet med den remis
I motion 2001/02:N221 (m) begärs tillkännagivanden i två avseenden, nämligen om
Även i motion 2001/02:N226 (m) hänvisas till Statskontorets rapport, och motion
I motion 2001/02:N246 (m) begärs tillkännagivanden av riksdagen i tre avseenden
Den långsiktiga trenden pekar på att andelen företagare av befolkningen minskar
Möjligheterna för entreprenörer och egenföretagare att verka på nya samhällsomr
I motion 2001/02:N64 (kd) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om en effekt
Likartade motiveringar som i motion 2001/02:N64 (kd) framförs också i motionern
Ett tillkännagivande om skadlig kommunal konkurrensverksamhet begärs i motion 2
I motion 2001/02:N323 (c) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om behovet
I de två motionerna 2001/02:N60 (fp) och 2001/02:N368 (fp) begärs tillkännagiva
- De selektiva företagsstöden bör avvecklas, då de skapar snedvridande konkurre
- Statliga och kommunala bolag måste säljas eller avvecklas. Speciellt de kommu
- De offentliga monopolen måste brytas. Få saker skulle betyda mer för kvinnors
Ett tillkännagivande om turistnäringens konkurrensförhållanden i relation till
I motion 2001/02:N217 (fp, m, kd, c) begärs ett tillkännagivande av riksdagen o
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor har tid
Frågan om kopplingen mellan statligt ägda företag och konkurrenspolitiska frågo
I några av de här aktuella motionerna nämns Småföretagsdelegationen och de förs
Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas agerande när det offentliga upptr
När det gäller LOU har regeringen nyligen avlämnat en proposition om ändringar
Frågor rörande kommunal näringsverksamhet och laglighetsprövning som regleras i
I den här aktuella propositionen uppges, som tidigare redovisats, att arbete me
Enligt uppgift från Näringsdepartementet bedrivs för närvarande ett arbete inom
Konkurrensverket har nyligen presenterat rapporten Vårda och skapa konkurrens (
På det statliga området:
- Renodla statens uppgifter. De uppgifter som inte tillhör kärnverksamheterna b
- Konkurrensutsätt myndigheters uppdragsverksamhet till externa kunder utanför
- Utvärdera den statliga inköpssamordningen med ramavtal.
- Ge Konkurrensverket och Statskontoret i uppdrag att gemensamt ta fram en lång
- Avveckla monopolen som gäller försäljning av läkemedel till konsument, det s.
- Effekterna är övervägande positiva av att monopolmarknader regelreformerats o
- Nyetablerade företags svårigheter att få tillgång till infrastruktur, de domi
På det kommunala området:
- Det ger stora fördelar om enskilda kommuner och landsting tar fram en samlad
- Initialt medför konkurrensutsättning oftast märkbara besparingar. Vid upprepa
- Upprepade byten av entreprenör kan äventyra kontinuiteten i omsorgen.
- Personalens syn på arbetet har i flera fall påverkats positivt av konkurrensu
- Verksamhet i kommunal regi kan drivas lika kostnadseffektivt som motsvarande
- Det finns klara tecken på marknadskoncentration där det endast finns ett fåta
- Konkurrenslösningar kräver särskilda kunskaper om upphandlingsregler, avtal,
- Det krävs tid för förberedelse mellan det att beslut fattas om upphandling oc
- Uppföljning av verksamheten efter att monopol avvecklats är nödvändig.
- Erfarenheterna av upphandlingsförfarande och entreprenadlösningar inom den ko
- Avvakta med att konkurrensutsätta komplexa sjukvårdstjänster tills nödvändig
- Det är en fördel om det råder bred politisk enighet om att konkurrensutsätta
Regeländringar:
- Öka satsningen på utbildning, information och tillsyn på området för offentli
- Ge tillsynsmyndigheten för den offentliga upphandlingen rätt att föra talan o
- Underlätta för anställda i kommuner och landsting att starta eget inom vård o
- Ge företag bättre möjligheter att få prövat i förvaltningsdomstol om ett komm
- Analysera effekterna på konkurrensen vid utformning av regler för etablering
- Ta med förutsättningarna för etablering av handel och annan näringsverksamhet
- Ge arbetet med att förenkla reglerna för de små företagen fortsatt hög priori
- Inför bestämmelser i samtliga regelverk som gäller stöd till företag att mynd
Inom Näringsdepartementet pågår för närvarande en genomgång av innehållet i Kon
Statsrådet Ulrica Messing besvarade nyligen en fråga (fr. 2001/02:1064) av Marg
I några motioner tas upp frågor som gäller avknoppad verksamhet, dvs. rätt att
Utskottets ställningstagande
En bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall gälla
Beträffande förhållandet mellan småföretag och den offentliga sektorn vill utsk
När det gäller införande av en konfliktlösningsregel i konkurrenslagen, som eft
Utskottet vill också uppmärksamma den av Konkurrensverket nyligen framlagda rap
Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete på området styrs av en klar
EU:s konkurrensregler
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om EU:s konkurrensregler. Utskottet utgår från att
Motionerna
Sverige bör verka kraftfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att int
I motion 2001/02:N61 (m) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om en revid
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om huruvida företag i små länder missgynnas av EU:s konkurrensregler har
Vid prövning enligt koncentrationsförordningen är en viktig utgångspunkt begrep
Definitionen av relevant marknad är central vid prövningen av ett koncentration
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här aktuella motionerna och som
Regeringen har, som nämnts, i sitt nyligen avlämnade remissvar över kommissione
Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att bevaka den här aktuella fråg
Konkurrensförhållanden inom vissa branscher
Försäkringsbranschen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion rörande kartellbildningstendenser i försäkringsbr
Motionen
Ett tillkännagivande av riksdagen om den oroande kartellbildningstendens som fö
Vissa kompletterande uppgifter
Det bör noteras att nu gällande och i den här aktuella propositionen föreslagna
Inom Svenska Kommunförbundet bedrivs ett projekt avseende försäkringar för komm
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att en effektiv kartellbekämpning är en mycket viktig del i kon
Inrikesflyget
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en översyn av marknaden för inrikesfl
Motionen
Regeringen bör ge Konkurrensverket i uppdrag att genomföra en översyn av markna
Vissa kompletterande uppgifter
Konkurrensverket följer inom ramen för sitt generella myndighetsuppdrag även ko
Luftfartsverket har på regeringens uppdrag kartlagt marknadssituationen för inr
Luftfartsverkets rapport bereds för närvarande inom Näringsdepartementet. Vissa
Det bör slutligen nämnas att de europeiska konkurrensmyndigheterna nyligen har
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar de synpunkter som förs fram i den här aktuella motionen 2001/02
Lanthandeln
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om att det skall tillsättas en utredning som ser
Motionen
Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över möjligheterna att ge handeln
Vissa kompletterande uppgifter
Konkurrensverket fick, som tidigare redovisats, i februari 2002 i uppdrag av re
I sammanhanget kan nämnas att riksdagen hösten 2001 ställde sig bakom regeringe
Utskottets ställningstagande
I motion 2001/02:N219 (s) tas upp ett reellt problem för boende i glesbygd - mö
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett föl
1. Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser
Ställningstagande
Vår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken överensstämmer med den som komme
Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som sätts upp av etiska principer
Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka spelreg
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan ä
För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det konkreta åtgärder på olika omr
Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Där
2. Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (punkt 2)
av Åke Sandström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (
Ställningstagande
Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N63 (c), att riksdagen
Det är viktigt att den nationella konkurrenslagstiftningen är långsiktig, effek
Den nu gällande konkurrenslagen infördes år 1993, och Konkurrensverket inrättad
Med hänvisning till det anförda avstyrker jag propositionen i berörd del och ti
3. Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (punkt 2)
av Eva Flyborg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (
Ställningstagande
Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N60 (fp), att riksdagen
Karteller är från marknadsekonomisk synpunkt felaktiga och måste bekämpas. Det
De av regeringen föreslagna åtgärderna är emellertid otillräckliga och delvis f
När det gäller systemet med konkurrensskadeavgift anser jag att detta skall var
Med hänvisning till det anförda avstyrker jag propositionen i berörd del och ti
4. Kriminalisering av kartellsamarbete (punkt 3)
av Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Nils
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N60 yrkande 2, 2001/02:N62, 2001/02:N63
Ställningstagande
Karteller är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna. Vi ans
En fråga som har diskuterats i olika sammanhang är huruvida en kriminalisering
I de här aktuella motionerna förordas att en kriminalisering av kartellsamarbet
Vi anser alltså att det först bör ges utrymme för att pröva detta program, inna
Sammanfattningsvis anser vi att regeringen mycket noga skall följa effekterna a
Med det anförda avstyrker vi samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
5. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (punkt 8)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser
Ställningstagande
Vi anser i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna att kraftfull
De stora offentliga monopol som för närvarande svarar för tjänsteproduktionen i
Vidare vill vi betona betydelsen av att konkurrensbegränsande förfaranden från
Regeringens hantering av frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konk
Riksdagen bör anmoda regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att reda upp
- inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa mot andra
- avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter från konk
- ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i dom
- ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen rätt att
- integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga myndighetsuppg
- ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning/ramavtal och ej preciser
- klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag omfattas av
- komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna anbuds
- inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effekterna på konkurrens
Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med
6. EU:s konkurrensregler (punkt 9)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser
Ställningstagande
Vi anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N61 (m), att det är uppe
Regeringen har, som nämnts, i sitt nyligen avlämnade remissvar över kommissione
Enligt vår mening är det inte acceptabelt med en politik som försvårar för små
7. Inrikesflyget (punkt 11)
av Åke Sandström (c) och Eva Flyborg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i rese
Ställningstagande
Vi anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N27 (c), att regeringen
En förklaring till det höga prisläget är den bristande konkurrensen inom det sv
Riksdagen bör alltså genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att ge Konkur
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2001/02:167
1. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändr
2. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändr
Motioner med anledning av proposition 2001/02:167
2001/02:N59 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen beslutar bifalla regeringens proposition 2001/02:167 vad avser 64
2. Riksdagen avslår övriga lagförslag i proposition 2001/02:167 i enlighet med
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
2001/02:N60 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen avslår förslaget om att ett s.k. leniencyprogram införs i konkurre
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en kriminalisering av
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
2001/02:N61 av Per Westerberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
2001/02:N62 av Lennart Beijer m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om a
2001/02:N63 av Åke Sandström m.fl. (c):
1. Riksdagen avslår regeringens förslag om eftergift av konkurrensskadeavgift.
2. Riksdagen begär hos regeringen en utredning om kriminalisering av överträdel
2001/02:N64 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om kriminalisering av kar
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
Motion med anledning av proposition 2001/02:4
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
Motion med anledning av skrivelse 2000/01:120
2001/02:N2 av Per Westerberg m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
Motioner från allmänna motionstiden
2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att konkurrenshämmande
regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas.
2001/02:N208 av Bo Lundgren m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
konkurrensutsättning oc
h försäljning av kommunala och landstingskommunala företag och verksamheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en avveckling av sådan
myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen.
2001/02:N209 av Inger Lundberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att Sverige bör verka kraf
tfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att inte näringslivet i mindre
länder missgynnas.
2001/02:N217 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att se över och
förändra reglerna i såväl konkurrenslagen som kommunallagen för att skapa
förutsättningar för konkurrens på
lika villkor mellan offentliga och privata aktörer.
2001/02:N219 av Alf Eriksson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en
utredning om likvärdiga
grossistpriser mellan stad och land.
2001/02:N221 av Ola Karlsson och Tomas Högström (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om problemen med stat
en som kommersiell aktör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om åtgärder för att mins
ka problemen.
2001/02:N226 av Ingvar Eriksson och Göte Jonsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
konkurrenssnedvridande my
ndighetsverksamhet.
2001/02:N246 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att främja initiativ in
om den offentliga sektorn.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
regelförändringar som mo
tverkar illojal konkurrens.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
förenklad prövning av la
glighet.
2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att kommunala bolag av
vecklar eller säljer den näringsverksamhet de bedriver inom turistnäringen.
2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en successiv avveckli
ng av de selektiva företagsstöden.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om bättre konkurrens.
2001/02:N286 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
turistnäringens konkurr
ensförhållanden i relation till offentlig näringsverksamhet.
2001/02:N310 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs
om den oroande kartellbi
ldningstendens som försäkringsbranschen för närvarande uppvisar och samhällets
motåtgärder.
2001/02:N312 av Per Westerberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att stat, kommuner och
myndigheter inte skall bedriva näringsverksamhet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
konkurrenssnedvridning
till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och
statliga organ.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
finansiella risker för
skattebetalarna till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter,
kommunala och statliga o
rgan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
faran för att vård, skol
a och omsorg nedprioriteras till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av
myndigheter, kommunala oc
h statliga organ.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
personalens ohälsa till
följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och statliga
organ.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
ändringar i konkurrensl
agen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en lag om konkurrensn
eutralitet.
2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att stat, kommuner och
myndigheter bara skall inrikta sig på kärnverksamheten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
bättre konkurrensverkty
g.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
kunskap som konkurrens
medel.
2001/02:N316 av Göran Lindblad (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
ökad offentlig upphandl
ing.
2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av ökade möjligh
eter för entreprenörer och egenföretagare att verka på nya samhällsområden.
2001/02:N323 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (c):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av förändrade re
gler vid kommunernas upphandling och konkurrensen mellan kommunala och privata
företag.
2001/02:N368 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
bättre konkurrens.
2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
statens roll i näringsp
olitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
kommunernas roll i näri
ngspolitiken.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en effektivare konkurr
enspolitik.
2001/02:N373 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
rättvis konkurrens mell
an offentlig och privat sektor.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
avveckling av snedvrid
ande företagsstöd.
2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
skadlig kommunal konku
rrensverksamhet.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
*
*