Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU16

Ändringar i konkurrenslagen för effektivarekartellbekämpning, m.m.


Sammanfattning

Utskottet tillstyrker det program för  eftergift och
nedsättning av konkurrensskadeavgift som  regeringen
framlägger i proposition 2001/02:167 om ändringar  i
konkurrenslagen  för  effektivare kartellbekämpning,
m.m.  Utskottet anser att  karteller  är  till  stor
skada för samhällsekonomin och för konsumenterna och
att karteller  som  rör  prisbildning, anbudsgivning
eller  marknadsuppdelning  är  särskilt  allvarliga.
Därför  är en mer effektiv kartellbekämpning  mycket
angelägen.  I  två  reservationer  (c;  fp)  avvisas
regeringens förslag.

När   det  gäller  frågan  om  kriminalisering  av
kartellsamarbete  anser  utskottet, i likhet med vad
som anförs i några motioner, att kriminalisering kan
vara  ett verksamt instrument  vid  bekämpningen  av
kartellsamarbete.  Att  förlita  sig  till enbart en
administrativ    sanktionsavgift,   som   regeringen
föreslår, kan leda till att företagen kalkylerar med
risk      för      upptäckt       och      eventuell
konkurrensskadeavgift och ställer det  mot den vinst
som    kartellsamarbetet    väntas    ge.   Olagligt
kartellsamarbete   bör   enligt  utskottets   mening
jämställas   med   annan   ekonomisk   brottslighet.
Utskottet   föreslår   att   riksdagen   genom   ett
tillkännagivande skall anmoda  regeringen att utreda
frågan   om   kriminalisering  av  kartellsamarbete.
Utredningen bör  också  noga  följa  utvecklingen av
programmet   för   eftergift   och  nedsättning   av
konkurrensskadeavgift och ta med  erfarenheterna  av
detta i utredningsarbetet. Efter genomförd utredning
skall  regeringen återkomma till riksdagen i frågan.
I  en  reservation   (s,  v)  avstyrks  de  aktuella
motionsyrkandena,  men  reservanterna  förordar  att
regeringen mycket noga skall följa effekterna av det
föreslagna programmet  och ha en beredskap att vidta
de ytterligare åtgärder  som  kan erfordras. Det kan
gälla  införande  av  kriminalisering,   men   också
förändringar i det nu aktuella programmet.
Utskottet  tillstyrker  också de övriga lagförslag
som  framläggs  i propositionen  och  som  rör  ökat
sekretesskydd   för    Konkurrensverkets   utredande
verksamhet, ökade möjligheter  till  internationellt
samarbete för Konkurrensverket och ökade möjligheter
för     enskilda     att     få    ersättning    för
rättegångskostnader i ärenden  där  Konkurrensverket
är  part.  När  det gäller ikraftträdandet  föreslår
emellertid utskottet  att lagändringarna skall träda
i kraft den 1 augusti 2002  i stället för den 1 juli
2002  som  regeringen  har föreslagit.  Skälet  till
senareläggningen är att  tiden  mellan  det  att  de
aktuella  författningarna  blir allmänt tillgängliga
och ikraftträdandet annars skulle bli alltför kort.
I   betänkandet  behandlas  även   motionsyrkanden
rörande  konkurrenspolitikens  inriktning. Utskottet
avstyrker dem och redovisar sin  syn  i frågan. I en
reservation (m, kd, c, fp) redovisas dessa  partiers
gemensamma  syn  på konkurrenspolitikens inriktning.
Utskottet    avstyrker     vidare     ett    flertal
motionsyrkanden  som  tar  upp  olika  aspekter   på
konkurrens  på  lika  villkor  mellan  offentlig och
privat  sektor.  Sammantaget  anser  utskottet   att
regeringens arbete på området styrs av en klar vilja
att  uppnå  och  upprätthålla  konkurrensneutralitet
mellan offentlig och privat verksamhet.  Arbetet har
också hög prioritet. I en reservation (m, kd, c, fp)
efterfrågas  kraftfulla  åtgärder  från  regeringens
sida  för att driva på avregleringsarbetet  i  syfte
att skapa  utrymme  för privata initiativ i kommuner
och   landsting.   Slutligen   avstyrker   utskottet
motionsyrkanden rörande  EU:s  konkurrensregler samt
konkurrensförhållanden   inom  vissa   branscher   -
försäkringsbranschen, inrikesflyget och lanthandeln.
Yrkandena följs upp i reservationer  när  det gäller
EU:s  konkurrensregler  (m,  kd,  c,  fp) respektive
inrikesflyget (c, fp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Konkurrenspolitikens inriktning

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Fi299
yrkande   3,   2001/02:N60  yrkandena  4-6,   det
sistnämnda i denna  del,  2001/02:N61  yrkande 1,
2001/02:N64 yrkandena 3 och 4, det förstnämnda  i
denna del, 2001/02: N267 yrkande 21, 2001/02:N315
yrkande 7 och 2001/02:N370 yrkandena 1 och 4.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser
28  och 28  a-c  §§.  Därmed  bifaller  riksdagen
proposition  2001/02:167  punkt 1 i denna del och
avslår  motionerna  2001/02:   N59   yrkande   2,
2001/02:N60   yrkandena   1  och  3,  2001/02:N61
yrkande 2 och 2001/02:N63 yrkande 1.
Reservation 2 (c)
Reservation 3 (fp)

3. Kriminalisering av kartellsamarbete

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening  vad  utskottet  anfört.  Därmed  bifaller
riksdagen  delvis  motionerna 2001/02:N60 yrkande
2,  2001/02:N62,  2001/02:N63   yrkande   2   och
2001/02:N64 yrkandena 1 och 2.
Reservation 4 (s, v)

4. Sekretesskydd för Konkurrensverkets
utredande verksamhet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser
9   kap.  27   §.   Därmed   bifaller   riksdagen
proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del.

5. Internationellt samarbete

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring  i  konkurrenslagen  (1993:20)  såvitt
avser 56 a och 56 b §§. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:167 punkt 1 i denna del.
b)  Riksdagen antar regeringens förslag till  lag
om ändring  i  sekretesslagen  (1980:100)  såvitt
avser  4  kap.  5  §.  Därmed  bifaller riksdagen
proposition 2001/02:167 punkt 2 i denna del.

6. Rättegångskostnader

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i konkurrenslagen (1993:20)  såvitt avser
64   §.  Därmed  bifaller  riksdagen  proposition
2001/02:167 punkt 1 i denna del och avslår motion
2001/02:N59 yrkande 1.

7. Lagförslagen i övrigt och
ikraftträdande

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring  i konkurrenslagen (1993:20) i den mån
det  inte omfattas  av  utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut  i  det  föregående,  dock med den
ändringen   att  tidpunkten  för  ikraftträdandet
bestäms till  den 1 augusti 2002. Därmed bifaller
riksdagen delvis  proposition 2001/02:167 punkt 1
i denna del.
b) Riksdagen antar  regeringens  förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100)  i den mån
det  inte  omfattas  av  utskottets  förslag till
riksdagsbeslut  i  det föregående, dock  med  den
ändringen  att  tidpunkten   för  ikraftträdandet
bestäms till den 1 augusti 2002.  Därmed bifaller
riksdagen delvis proposition 2001/02:167  punkt 2
i denna del.

8. Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:N2 yrkande
4, 2001/02:N59 yrkande 3, 2001/02:N60 yrkande 6 i
denna del, 2001/02:N61 yrkandena 3-6, 2001/02:N64
yrkande 3 i denna  del,  2001/02:N208 yrkandena 3
och 5, 2001/02:N217, 2001/02:N221,  2001/02:N226,
2001/02:N246 yrkandena 4-6, 2001/02:N261  yrkande
4,  2001/02:N267 yrkande 18, 2001/02:N286 yrkande
6, 2001/02:N312  yrkandena  1-4,  7,  9  och  11,
2001/02:N315  yrkandena  4  och  5,  2001/02:N316
yrkande  2,  2001/02:N319 yrkande 5, 2001/02:N323
yrkande 5, 2001/02:N368  yrkande  4, 2001/02:N370
yrkande  2, 2001/02:N373 yrkandena 7  och  8  och
2001/02:N374 yrkande 8.
Reservation 5 (m, kd, c, fp)

9. EU:s konkurrensregler

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N61 yrkande
7 och 2001/02:N209.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)

10. Försäkringsbranschen

Riksdagen avslår motion 2001/02:N310.

11. Inrikesflyget

Riksdagen avslår motion 2001/02:N27 yrkande 36.
Reservation 7 (c, fp)

12. Lanthandeln

Riksdagen avslår motion 2001/02:N219.







Stockholm den 28 maj 2002

På näringsutskottets vägnar


Per Westerberg

Följande ledamöter  har  deltagit  i beslutet: Per
Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn  (s), Reynoldh
Furustrand  (s), Lennart Beijer (v), Göran  Hägglund
(kd), Karin Falkmer  (m),  Nils-Göran Holmqvist (s),
Ola Karlsson (m), Marie Granlund  (s),  Karl  Gustav
Abramsson (s), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m),
Ingegerd  Saarinen  (mp),  Åke  Sandström  (c),  Eva
Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s) och Lennart Värmby
(v).
2001/02

NU16


Redogörelse för ärendet



Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels   proposition   2001/02:167  om  ändringar  i
konkurrenslagen  för effektivare  kartellbekämpning,
m.m.,
dels  6  motioner  som  väckts  med  anledning  av
propositionen,
dels  1  motion   som   väckts  med  anledning  av
skrivelse 2000/01:120 med 2001  års  redogörelse för
företag med statligt ägande,
dels   1  motion  som  väckts  med  anledning   av
proposition 2001/02:4 om en politik för tillväxt och
livskraft i hela landet,
dels 21 motioner från allmänna motionstiden.

Bakgrund


Konkurrenslagen  (1993:20) trädde i kraft den 1 juli
1993   (prop.   1992/93:56,    bet.   1992/93:NU17).
Konkurrenslagen (KL) är baserad på den s.k. förbuds-
principen,    vilken    utgår    från   att    vissa
konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför
skall vara förbjudna. Efter mönster  från  EG-rätten
innehåller KL två principiella förbud, nämligen  mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §)
och  mot missbruk från ett eller flera företags sida
av  en   dominerande   ställning   (19   §).   Dessa
bestämmelser  motsvaras  av  EG-fördragets  artiklar
81.1  (regler  beträffande  avtal  m.m. som har till
syfte  eller  effekt  att  hindra,  begränsa   eller
snedvrida  konkurrensen)  och 82 (regler beträffande
ett  eller  flera företags missbruk  av  dominerande
ställning),   vilka   ingår   i   de   grundläggande
konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden.


Propositionens huvudsakliga innehåll


I propositionen  föreslås  införande  av ett program
med   regler   om   eftergift  och  nedsättning   av
konkurrensskadeavgift.   Programmets  syfte  är  att
främja   avslöjande  och  bekämpning   av   olagliga
karteller.    Konkurrensskadeavgift   skall   enligt
förslaget  få  efterges  för  ett  företag  som  har
överträtt   förbudet    mot    konkurrensbegränsande
samarbete   mellan  företag  om  företaget   anmäler
överträdelsen  till  Konkurrensverket,  innan verket
har  fått tillräckligt underlag för att ingripa  mot
överträdelsen och något annat företag som deltagit i
överträdelsen  inte  har gjort anmälan tidigare. Det
berörda företaget skall också lämna Konkurrensverket
all information om överträdelsen  som  företaget har
tillgång  till. Förutsättningar för eftergift  skall
vidare vara  att  företaget  samarbetar fullt ut med
Konkurrensverket under utredningen  av överträdelsen
och och att det har upphört eller snarast  efter sin
anmälan   upphör   att   medverka  i  överträdelsen.
Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om
företaget   har   haft   den   ledande    rollen   i
överträdelsen    och    det    med    hänsyn    till
omständigheterna  därför  är  uppenbart oskäligt med
eftergift.

Regeringen        föreslår        vidare       att
konkurrensskadeavgiften skall få sättas  ned  om ett
företag  i väsentlig mån har underlättat utredningen
inte bara  -  som enligt gällande rätt - av den egna
överträdelsen utan  även  av  andras  medverkan. Har
detta  skett  i  högst  väsentlig  mån  får avgiften
efterges  helt.  Syftet är att alla kartellmedlemmar
skall   ha   ett   incitament    att    medverka   i
Konkurrensverkets   utredning.  Regeringen  föreslår
också en bestämmelse  om  sekretesskydd  för anmälan
eller     annan     utsaga    från    enskild    hos
Konkurrensverket.
Vidare föreslås att Konkurrensverket ges möjlighet
att  bistå andra länders  konkurrensmyndigheter  med
att inhämta information och genomföra undersökningar
i Sverige. Sekretess föreslås också gälla om det kan
antas   att  den  rättsliga  hjälpen  begärts  under
förutsättning  att  uppgiften  inte röjs. Regeringen
föreslår slutligen att det i konkurrenslagen  införs
en  möjlighet för enskilda parter som vinner att  få
ersättning    för   rättegångskostnader   i   sådana
konkurrensärenden  där ärendelagen tillämpas och där
Konkurrensverket är motpart.
Utskottets överväganden



Konkurrenspolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör    avslå     motioner     om
konkurrenspolitikens   inriktning.  Utskottet
redogör  för  sin syn på konkurrenspolitikens
inriktning, vilken överensstämmer med den som
riksdagen beslutade  om  hösten  2000. Jämför
reservation 1 (m, kd, c, fp).

Motionerna

I motion 2001/02:N61 (m) begärs ett tillkännagivande
av  riksdagen om faktorerna bakom den  höga  svenska
prisnivån.  Den  genomsnittliga  prisnivån i Sverige
ligger,  enligt  Konkurrensverket,  21  %  över  den
genomsnittliga prisnivån i EU. Jämfört  med OECD har
den  svenska prisnivån under 1990-talet legat  30  %
högre,  och  verket  bedömer  att  hälften  av denna
skillnad  kan  förklaras  av  bristande  konkurrens.
Faktorerna   bakom   att   vissa  länder  har  högre
prisnivåer än andra är flera, säger motionärerna och
pekar   på  inkomstnivå,  skatter,   kostnader   för
arbetskraft,     konsumtionsutveckling    och    låg
befolkningstäthet.  Förändringar  i  växelkursen har
också betydelse för prisbildningen, vilket i sin tur
avspeglar  en  rad  faktorer såsom förväntningar  om
framtida   inflation,  tillväxt,   budgetunderskott,
handelsbalans, etc., anförs det.

Kunskap   har    blivit    ett    allt   viktigare
konkurrensmedel  och  i  motion  2001/02:  N315  (m)
föreslås  att  riksdagen  genom ett tillkännagivande
skall  uppmärksamma  regeringen  på  detta.  Sverige
måste utveckla ett utbildningssystem av högsta klass
och vara en attraktiv  partner  inom  utbildning och
forskning,  anför  motionärerna.  De anser  att  det
behövs  förändringar  som  kan bidra till  att  göra
Sverige till en nation som andra  länder  vill knyta
ytterligare  band med, i form av ökat studentutbyte,
utbyte  av  forskarstuderande  samt  internationellt
forskningssamarbete.    Bioteknik,    medicin    och
informationsteknik  tillhör de forskningsområden som
bör   prioriteras,   men    även    humaniora    och
samhällsvetenskap behövs, sägs det.
Riksdagen   bör   göra   tillkännagivanden  om  en
effektivare konkurrenspolitik  och  om  mer resurser
till   Konkurrensverket,   föreslås   det  i  motion
2001/02:N64 (kd). En viktig orsak till  att  Sverige
placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är  det
höga  prisläget,  till följd av bristande konkurrens
och    delvis    omfattande    regleringar,    anför
motionärerna.  De  framhåller  att  marknadsekonomin
förutsätter   en  effektiv   konkurrenspolitik   som
förhindrar marknadsdelning,  prissamverkan  och  som
utövar  fusionskontroll.  Konkurrenspolitiken dämpar
prisstegringstakten,      och      den       svenska
konkurrenspolitiken    bör    i    allt   väsentligt
harmoniseras   med   utvecklingen  inom  EU,   anser
motionärerna.  De  menar   att   det   finns   många
indikationer  på  att en stor del av det potentiella
nyföretagandet hindras  av  ett  alltför  omfattande
regelverk.  En ökad avreglering bör ske för  att  ge
utrymme     för    konkurrens,     samtidigt     som
konkurrenslagen  bör  skärpas  och övervakningen bli
effektivare, anför motionärerna.  De anser att såväl
privata   som   offentliga   monopol  och   oligopol
nästintill  alltid  skall motverkas.  Den  förordade
avregleringen bör gå hand i hand med ökat personligt
ansvar och ett etiskt  riktigt  handlande, sägs det.
Konkurrensverket bör få ökade resurser  och  en  mer
framträdande   roll   än   för   närvarande,   anför
motionärerna    vidare.    De    menar    att    nya
regeringsförslag  bör granskas inte bara utifrån ett
småföretagsperspektiv   utan   också   utifrån   ett
konkurrensperspektiv.  Vidare anser motionärerna att
Nämnden för offentlig upphandling  (NOU),  i samband
med  en  resursförstärkning,  bör förändras till  en
självständig del av Konkurrensverket.
Ett    likartat    yrkande   om   en   effektivare
konkurrenspolitik  som   det   i  nyssnämnda  motion
2001/02:N64 (kd) framförs i partimotion 2001/02:N370
(kd).  Motiveringen  är också likartad.  I  motionen
föreslås vidare ett tillkännagivande om statens roll
i näringspolitiken. Statens  roll i samhällsekonomin
skall vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna
på  marknaden,  ansvara  för  samhällsplanering  och
infrastruktur  samt  att  skapa förutsättningar  för
långsiktig tillväxt, anför  motionärerna.  De  anser
att  när  staten  agerar såväl domare som spelare på
marknaden är risken  stor att konkurrensen snedvrids
och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt
i de företag som har de bästa förutsättningarna.
Konkurrenshämmande  regleringar   i   den  privata
sektorn bör identifieras och avvecklas, anförs det i
motion  2001/02:Fi299  (kd).  En  rättvis  och  sund
konkurrens  kan försvåras eller förhindras av  många
faktorer, säger  motionärerna.  Företag kan t.ex. av
olika  skäl  i  sina egna köp handla  med  beprövade
handelspartner  och  bortse  från  att  utnyttja  en
konkurrenssituation.   De   kan   vidare  bryta  mot
konkurrenslagstiftning   genom   att   t.ex.   bilda
karteller   som  gör  upp  om  prissättningen.   För
företagens, kundernas  och  samhällets  bästa är den
fria konkurrensen en viktig del av marknadsekonomin,
anför motionärerna. De framhåller att konkurrens  är
ett   effektivt   medel  för  bättre  och  billigare
produkter och effektivare resursanvändning.
I motion 2001/02:N60 (fp) begärs tillkännagivanden
av riksdagen i tre  avseenden,  nämligen om den fria
konkurrensen, om mer resurser till  Konkurrensverket
och  konkurrensforskning och om andra  åtgärder  för
att skapa  en  bättre  konkurrens. Fri konkurrens på
lika villkor - inom de ramar som sätts upp av etiska
principer och lagstiftning  - är det bästa verktyget
för  att tillgodose konsumenternas  efterfrågan  och
för att  hushålla  med  begränsade  resurser,  säger
motionärerna.  Företagens  tävlan  om att vara "bäst
och  billigast"  upprätthåller en ständig  press  på
priser och kostnader,  och  konkurrens är den kanske
viktigaste  drivkraften till teknisk  och  ekonomisk
utveckling. Väl  fungerande konkurrens stimulerar en
kontinuerlig förnyelse  av  produktionsapparaten och
leder   därmed  till  en  effektiv   användning   av
samhällets  resurser.  Den medför inte bara mångfald
och större valfrihet i utbudet av varor och tjänster
utan också en mångfald i företagandet. Det avgörande
för en fungerande konkurrens är fritt tillträde till
marknaderna  -  "free  entry",   anför  motionärerna
vidare.  De  menar att många offentliga  regleringar
som införts för  att  upprätthålla  konkurrens  inte
skulle  behövas  om  fritt  tillträde till marknaden
rådde. Folkpartiet anser att  konkurrensen i Sverige
måste stärkas, säger motionärerna.  De anser att det
är  viktigt  att Konkurrensverket får fortsätta  med
sitt  lyckosamma   arbete   genom   bl.a.   de  s.k.
gryningsräderna  mot  bolag  i  olika  branscher där
kartellsamarbete bedrivs. Därför avsatte Folkpartiet
i  sitt  budgetalternativ  hösten  2001  10 miljoner
kronor  mer  till  Konkurrensverket  och  6 miljoner
kronor   mer   till   konkurrensforskning   än   vad
regeringen gjorde, konstaterar motionärerna.
Också   i  motion  2001/02:N267  (fp)  begärs  ett
tillkännagivande  om  bättre  konkurrens. Det räcker
inte enbart med ett bra företagsklimat för att skapa
fler  jobb och fler företag, utan  det  krävs  också
rent spel  på marknaden, anför motionärerna. För att
detta skall  uppnås måste åtgärder vidtas, speciellt
åtgärder  som  syftar  till  att  öka  konkurrensen.
Folkpartiet   vill   bl.a.   införa   en   form   av
"konkurrenspoliser"   som  skall  se  till  att  fri
konkurrens  kan  upprätthållas   inom  näringslivet,
erinrar motionärerna om.

Vissa kompletterande uppgifter


Riksdagen  godkände  hösten 2000 den  inriktning  av
konkurrenspolitiken som regeringen hade föreslagit i
proposition 1999/2000:140  om  konkurrenspolitik för
förnyelse  och  mångfald  (bet. 2000/01:NU4).  I  en
reservation  (m,  kd,  c,  fp)   redovisades   dessa
partiers syn på konkurrenspolitikens inriktning.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   redovisade,   som  nämnts,  sin  syn  på
konkurrenspolitikens inriktning  senast hösten 2000.
De  bedömningar  som  då  gjordes  äger  fortfarande
giltighet. Utskottet anser sålunda att  en  effektiv
konkurrens  är  en  viktig förutsättning för en  väl
fungerande samhällsekonomi.  Konkurrens  bidrar till
ett   nödvändigt   omvandlingstryck   och  till  ett
innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och
Sveriges   internationella   konkurrenskraft.    För
konsumenterna  betyder detta tillgång till ett brett
utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med
god kvalitet till  rimliga  priser.  Andelen  av den
samlade  ekonomin  där  konkurrens  råder  bör  öka,
eftersom  en  väl  fungerande  konkurrens stimulerar
nytänkande   och   bidrar  till  att  utveckla   nya
produkter och tjänster till nytta för konsumenterna.
Detta  ökar  i sin tur  produktiviteten  och  dämpar
prisutvecklingen.  Konkurrenspolitiken har därmed en
viktig   uppgift   att   fylla    inom   ramen   för
näringspolitiken   och   i   ett  samhällsekonomiskt
perspektiv.

I den proposition som var aktuell  hösten 2000 och
som   riksdagen  ställde  sig  bakom  anfördes   att
konkurrenspolitiken  aktivt  skall främja existensen
av väl fungerande marknader och  vara grundad på ett
konsumentperspektiv.  Marknaderna skall  präglas  av
öppenhet  för nya produkter,  nya  företag  och  nya
idéer. Som allmän inriktning skall gälla följande:
- Den svenska  marknaden  är  en  del av EU:s inre
marknad; hinder för tillträdet skall  avlägsnas  och
EU:s  regler  för konkurrensen skall kunna tillämpas
också i Sverige.
- Karteller och  andra konkurrensbegränsningar som
allvarligt   skadar  konsumentintresset   kan   inte
accepteras; de medel som staten har att upptäcka och
ingripa  när företag  sätter  konkurrensen  ur  spel
måste bli effektivare.
- Konsumenternas  intresse av effektivt fungerande
konkurrens måste väga  tungt  när  offentliga regler
som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.
- Andelen av den samlade ekonomin  där  konkurrens
råder  skall  öka. På nya marknader skall strukturer
och regler stödja  uppkomsten  av  en balanserad och
väl fungerande konkurrens.
-     När    offentliga    aktörer    agerar    på
konkurrensmarknader  får  det inte ske på ett sådant
sätt   att   det   privata   företagandet    hämmas.
Myndighetsuppgifter    skall    hållas   isär   från
kommersiell verksamhet.
-  Statligt stöd får inte snedvrida  konkurrensen;
en  policy   för   det   svenska  statsstödet  skall
understödja Sveriges arbete  i  EU  mot subventioner
som skadar svensk industri.
-  Sverige  skall  aktivt  stödja utvecklingen  av
sunda konkurrensförhållanden i  den globala ekonomin
och  i  samarbete  med  andra  länder   ingripa  mot
internationella konkurrensbegränsningar.

Utskottet   finner   det  viktigt  att  konkurrensen
utvecklas  till  att gälla  i  flera  delar  av  den
svenska ekonomin och  att  den  blir mer effektiv på
befintliga  konkurrensmarknader.  Ett   uttryck  för
behovet av en förstärkt konkurrens utgör  en nyligen
offentliggjord EU-rapport, enligt vilken Sverige har
de   högsta   livsmedelspriserna   inom  EU.  I  det
sammanhanget  kan  nämnas  att  Konkurrensverket   i
februari  2002  fick  i  uppdrag  av  regeringen att
kartlägga  och  analysera strukturella problem  inom
dagligvaruhandeln. Utredningen skall redovisa hur de
olika aktörerna i  handelsledet  är organiserade med
avseende    på   ägarstruktur,   företagsform    och
förekommande  former  av samarbeten. Huvudsyftet med
studien  är  att  underlätta  för  nya  företag  att
etablera sig inom branschen.  Konkurrensverket skall
lämna en lägesrapport senast den  17  juni 2002, och
slutrapporten skall redovisas senast den 15 december
2002.

Det   är   vidare,   enligt   utskottets   mening,
väsentligt att konkurrensen är verksam även inom den
globala ekonomin. För ett litet land som Sverige med
ett  stort  utlandsberoende  är det av yttersta vikt
att  sunda  konkurrensförhållanden   råder   på  den
globala     nivån     och     att    internationella
konkurrensbegränsningar motverkas.
I vissa av de här aktuella motionerna  efterfrågas
en  effektivisering  av konkurrenspolitiken  och  en
förstärkning  av  Konkurrensverket.  Utskottet  vill
därvid framhålla att  regeringens  arbete präglas av
en  vilja  att  på  olika sätt stärka och  vässa  de
verktyg som de konkurrensvårdande  myndigheterna har
tillgång till. Den nu aktuella propositionen  är ett
exempel   på   detta.   Det  bör  också  nämnas  att
Konkurrensverkets anslag  nivåhöjdes  med 5 miljoner
kronor fr.o.m. år 2001. Vidare vill utskottet erinra
om vad som sägs i propositionen om att  i  det  fall
att  det visar sig att Konkurrensverket skulle komma
att behöva  ytterligare  resurser  till följd av det
förslag  som  framläggs i propositionen  -  och  som
utskottet behandlar  i  följande  avsnitt  -  kommer
regeringen  då  att  ta  ställning  till  eventuella
åtgärder.
Utskottet   vill   avslutningsvis   framhålla  att
konsumentperspektivet   måste   stå   i   fokus    i
konkurrenspolitiken.     Konkurrens     är     inget
självändamål.  Åtgärder för att stärka konkurrensens
effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsumenten
en   starkare  ställning   på   marknaden.   I   det
sammanhanget  vill  utskottet  understyrka vikten av
samordning   i   insatserna   från   de    ansvariga
myndigheterna för konkurrens- och konsumentpolitik.
Med  det anförda avstyrker utskottet samtliga  här
aktuella motioner i berörda delar.

Eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta regeringens förslag till
ändringar i konkurrenslagen  som  innebär att
ett program för eftergift och nedsättning  av
konkurrensskadeavgift införs. Utskottet anser
att   karteller   är   till  stor  skada  för
samhällsekonomin  och för  konsumenterna  och
att    karteller   som   rör    prisbildning,
anbudsgivning   eller  marknadsuppdelning  är
särskilt  allvarliga.   Därför   är   en  mer
effektiv  kartellbekämpning mycket angelägen.
Jämför reservationerna 2 (c) och 3 (fp).

Propositionen

Nuvarande reglering i konkurrenslagen

Enligt   26   §   konkurrenslagen   får   Stockholms
tingsrätt, på talan av Konkurrensverket, besluta att
ett företag skall  betala  konkurrensskadeavgift  om
företaget  eller  någon  som  handlar  på företagets
vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt
förbudet  i 6 § mot konkurrensbegränsande  samarbete
mellan företag eller förbudet i 19 § mot missbruk av
dominerande  ställning.  Det kan också vara fråga om
ett åsidosättande av villkor  som  har meddelats med
stöd av 10 § andra stycket i samband  med  beslut om
individuellt undantag. Konkurrensskadeavgiften skall
fastställas  till  lägst  5 000 kr och högst       5
miljoner kronor eller till  ett högre belopp, vilket
dock  inte  får  överstiga     10  %  av  företagets
omsättning (27 § första stycket).

Nya regler om eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift

Det  är  mycket  betydelsefullt  för  samhället  att
konkurrenslagens   förbudsregler    effektivt    får
genomslagskraft    på    marknaden,   sägs   det   i
propositionen.  Konkurrenslagens   bestämmelse   mot
konkurrensbegränsande  samarbete  mellan  företag är
ett   av   de   två  grundläggande  förbuden  i  det
konkurrensrättsliga   systemet.   På   detta  område
innebär  övervakningen samtidigt särskilda  problem.
Kartellsamarbete   är   något  som  till  sin  natur
tenderar att bedrivas dolt  för  att  det  skall  ha
framgång.  I  fråga  om ett sådant samarbete skiljer
sig situationen mot det andra grundläggande förbudet
i  konkurrenslagen  -  missbruk  av  en  dominerande
ställning. Ett sådant missbruk  sker  normalt på ett
sätt som kan iakttas, dvs. förfarandet vidtas öppet;
missbruket   utgör  ju  ofta  angrepp  riktade   mot
konkurrenter,   leverantörer,  kunder  eller  andra.
Detta kan i allmänhet inte döljas, till skillnad mot
vad  som  är  fallet   med   en   samverkan   mellan
konkurrenter.  Det är enligt regeringens uppfattning
mycket  angeläget   att   framför   allt  allvarliga
karteller avslöjas och att de bringas  att  upphöra.
För den uppgiften bör Konkurrensverket förfoga  över
ändamålsenliga  verktyg.  Vad  som nu är aktuellt är
ytterligare ett instrument vid sidan av förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete  mellan  företag och
som  är utformat för att om möjligt bringa  fördolda
kartellsamarbeten att upphöra.

Regeringen  bedömer  att ett program för eftergift
och   nedsättning  av  konkurrensskadeavgift   (s.k.
leniencyprogram) är ägnat att främja avslöjandet och
bekämpandet   av   karteller.   De   i   sig  mycket
välgrundade  invändningar  som  i  andra  sammanhang
anförts  mot  införandet på straffrättens område  av
ett s.k. kronvittnessystem  har  enligt  regeringens
mening   inte   samma  styrka  när  det  gäller  det
konkurrensrättsliga  området.  Inom konkurrensrätten
gäller den föreslagna lindringen  en  lindring av en
sanktionsavgift som riktar sig mot företag  och  där
avgiften  i  allmänhet  drabbar  ägarnas i företaget
placerade, avskilda förmögenhetsmassa.  Det  skiljer
sig från straffrättens påföljder som är riktade  mot
fysiska   personer  och  som  har  en  moralbildande
funktion.   Samtidigt    gäller    att    det   från
samhällsekonomiska       och      konsumentpolitiska
utgångspunkter  är angeläget  att  motverka  framför
allt     de     allvarliga     konkurrensbegränsande
kartellerna. Mot denna bakgrund finner regeringen, i
likhet  med  Kartellbekämpningsutredningen,  att  de
främst straffrättsligt  grundade  invändningarna mot
ett  kronvittnessystem  saknar tillräcklig  tyngd  i
detta speciella sammanhang. Införandet av ett system
för      eftergift      och      nedsättning      av
konkurrensskadeavgift kan på intet  sätt vara att se
som   ett   accepterande  av  ett  kronvittnessystem
beträffande andra  sanktionsavgifter  eller områden,
anser  regeringen. Ett sådant system bör  i  stället
ses   som    en    undantagslösning    utanför   det
straffrättsliga  området,  med  relevans enbart  för
konkurrensrätten.
EG-kommissionen   antog   i  februari   2002   ett
meddelande (EGT C 45, 19.2.2002,  s. 3) om immunitet
mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden.
Enligt   meddelandet   finns   det   två  fall   när
kommissionen  kan  ge  fullständig  befrielse   från
böter. Det första fallet avser den kartellmedlem som
är först med att anmäla en kartell och företer bevis
som   enligt   kommissionen   ger  underlag  för  en
undersökning, om kommissionen inte hade tillräckligt
material för att inleda en undersökning.  Det  andra
fallet  avser  den  kartellmedlem  som först företer
bevis  som  gör  att  kommissionen  kan  fastslå  en
överträdelse,    när    kommissionen    redan    har
tillräckligt  med  information för att kunna göra en
undersökning   men   inte    att    fastställa    en
överträdelse. Den sistnämnda typen av befrielse från
böter  beviljas  endast då ingen annan kartellmedlem
kvalificerat sig för  befrielse i det första fallet.
För att befrias från böter  måste företaget dessutom
samarbeta fullt ut med kommissionen, lämna över allt
bevismaterial det har tillgång  till samt omedelbart
upphöra med överträdelsen. Företaget får inte heller
ha  vidtagit åtgärder för att tvinga  andra  företag
att delta  i  kartellen.  Kommissionen skall bevilja
villkorlig   immunitet  om  ett   företag   vid   en
preliminär bedömning  anses  uppfylla  villkoren. Om
ett företag har beviljats villkorlig immunitet,  kan
andra inblandade företag under vissa förhållanden få
sina  böter  nedsatta.  För  att kvalificera sig för
sådan   nedsättning   måste   ett   företag    förse
kommissionen  med  sådana  bevis  om  den misstänkta
överträdelsen som har ett betydande mervärde jämfört
med de bevis som kommissionen redan har. Nedsättning
beviljas  i  en  fallande  skala  från  50 %  enligt
principen  att  det företag som är först får  störst
nedsättning. Dessutom  måste  företaget  upphöra med
sin inblandning i den misstänkta verksamheten.  Även
i  fråga  om  nedsättning  skall  kommissionen fatta
preliminära  beslut. Av meddelandet  framgår  vidare
att  sekretess  normalt  skall  anses  gälla  för  i
ärendet  ingivna  handlingar.  Regeringen  anser det
starkt   önskvärt   att  det  också  nationellt  vid
tillämpning av artiklarna 81 och 82 finns ett system
som  liksom  EG-rätten   möjliggör   eftergift   och
nedsättning.
Regeringen finner samlat att övervägande skäl
talar för att det skall införas lagregler som
ger den rättsliga grunden för ett system för
eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift i de här aktuella
situationerna.
Utformningen av de nya reglerna

Regeringen  föreslår att konkurrensskadeavgift skall
kunna efterges  när  det  gäller ett företag som har
överträtt    förbudet    mot   konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag,  om  följande  villkor  är
uppfyllda:

-   Företaget   skall  anmäla  överträdelsen  till
Konkurrensverket innan  verket har fått tillräckligt
underlag för att ingripa mot överträdelsen och något
annat företag som deltagit  i överträdelsen inte har
gjort anmälan tidigare.
-  Företaget  skall  lämna  Konkurrensverket   all
information   om  överträdelsen  som  företaget  har
tillgång till.
-  Företaget  skall   samarbeta   fullt   ut   med
Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen.
-  Företaget  skall ha upphört eller snarast efter
sin anmälan upphöra att medverka i överträdelsen.

Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om
företaget   har   haft    den   ledande   rollen   i
överträdelsen    och    det    med    hänsyn    till
omständigheterna  därför  är uppenbart oskäligt  med
eftergift. Konkurrensskadeavgiften  skall  få sättas
ned  om  företaget  i  väsentlig mån har underlättat
utredningen av den egna  eller  andras  medverkan  i
överträdelsen.  Har  så  skett i högst väsentlig mån
får beslutas att avgiften skall efterges.

Enligt  regeringens uppfattning  bör  ett  svenskt
program  utformas   med   inriktning  på  allvarliga
karteller.  I  första  hand  avses  sådana  särskilt
skadliga  horisontella  karteller  som  rör  priser,
marknadsdelningar   eller   produktionsbegränsningar
o.d.  Programmet  bör  dock tillämpas  på  allt  som
innebär  en  överträdelse   av   förbudet   i   6  §
konkurrenslagen  mot konkurrensbegränsande samarbete
mellan företag. Systemet bör utformas så att det ges
en  möjlighet  till  eftergift  och  nedsättning  av
konkurrensskadeavgift.  Det  blir  en  uppgift för i
första   hand   Konkurrensverket   att  avgöra   när
möjligheten    skall   utnyttjas.   Konkurrensverket
förutsätts  vidare   utfärda  allmänna  råd  om  sin
tolkning av systemets  lagregler  och  om hur verket
kommer   att   hantera   förekommande  situa-tioner.
Eftergiften, nedsättningen  och  de  allmänna  råden
bildar sammantaget ett svenskt program.
Det   grundläggande   syftet   med   eftergift  av
konkurrensskadeavgift är att en medlem i  en kartell
skall lockas att avslöja denna genom att avslöjandet
för  med sig den fördelen att medlemmen slipper  den
sanktion  som  deltagandet i kartellen annars skulle
ha  medfört.  Att   program   för   befrielse   från
sanktioner  kan  motverka att karteller bildas är en
följd av den upptäcktsrisk som programmet medför. En
avgörande förutsättning  för att sanktionsbefrielsen
skall  fungera  som incitament  till  avslöjande  är
förutsebarhet.  Den  som  överväger  att  anmäla  en
kartell behöver veta hur stor fördelen blir, och den
berörda måste kunna  lita  på att fördelen verkligen
erhålls  under  givna  villkor.  Regeringen  finner,
liksom      Kartellbekämpningsutredningen,       att
förutsebarheten  bäst  främjas  genom  att anmälaren
befrias helt från sanktionen.
Enligt  det föreslagna programmet skall  bara  den
som kommer  först få full befrielse från sanktioner.
Konkurrensverket   bör   kunna   finna   former  för
kontakter med anonyma, presumtiva anmälare  som  gör
det    möjligt    att    ge    villkorade    besked.
Konkurrensverket  får avstå från att föra talan  mot
ett företag om konkurrensskadeavgift, även då verket
visserligen hade vetskap  om kartellen när företaget
anmälde  den  men  vid  den  tidpunkten   inte  hade
tillräckligt underlag för att ingripa mot kartellen.
Regeringen  anser  att ett svenskt program inte  bör
innehålla ett generellt  förbud  mot  att  befria en
ledande     medlem     av     en     kartell    från
konkurrensskadeavgift.  Om  det  på  grund   av  ett
företags  ledande  ställning i en kartell med hänsyn
till omständigheterna  skulle  framstå som uppenbart
oskäligt      att      befria     företaget     från
konkurrensskadeavgift, bör det dock inte få ske.
För att kvalificera sig för befrielse från påföljd
måste ett företag fullfölja  sitt  avslöjande  genom
att   lämna   Konkurrensverket  all  information  om
kartellen som företaget  har  tillgång  till. Vidare
måste företaget också i övrigt medverka lojalt under
den  fortsatta utredningen. Regeringen anser  att  i
det  svenska  programmet  bör  kravet  på  medverkan
formuleras  med  villkoret  att företaget samarbetar
fullt ut med Konkurrensverket.  Det  måste, med stöd
av  detta  villkor, kunna krävas att företaget  inte
lämnar felaktiga  eller  missvisande  uppgifter till
Konkurrensverket.  Även  i övrigt bör utgångspunkten
vara att företaget skall uppträda  öppet  mot verket
och  upplysa  verket  om  alla  sakförhållanden  som
företaget känner till och som verket frågar om eller
som  företaget  även  utan  en sådan  förfrågan  har
anledning   anta  har  utredningsmässig   betydelse.
Regeringen anser vidare att det i ett svenskt system
bör krävas för  eftergift  av  konkurrensskadeavgift
att företaget medverkar under hela  utredningen  hos
Konkurrensverket, dvs. fram till dess att verket har
avslutat utredningen och tagit ställning till frågan
om  huruvida  talan  om  konkurrensskadeavgift skall
väckas   eller   annat  ingripande   med   stöd   av
konkurrenslagen  ske.  Ett  villkor  som  föreskrivs
såväl i de nordamerikanska  programmen  som  i  EU:s
program  är  att ett företag som avslöjar en kartell
skall vidta effektiva  åtgärder  för att avsluta sin
medverkan  i  den olagliga verksamheten.  Regeringen
anser att ett villkor av den arten behövs även i ett
svenskt  system.   Hur  avvecklingen  av  företagets
medverkan i kartellen  skall gå till löses lämpligen
från fall till fall genom  en överenskommelse mellan
Konkurrensverket och företaget i fråga.
När      det      gäller      nedsättning       av
konkurrensskadeavgift  anser  regeringen att det bör
införas regler om att denna avgift  får  fastställas
till  ett  lägre belopp än annars, om ett företag  i
väsentlig mån  har  underlättat utredningen eller om
det föreligger andra  särskilda skäl. Om företaget i
högst väsentlig mån underlättat  utredningen,  skall
det  få  beslutas att avgiften skall efterges på den
grunden.

Förfarandet

Regeringen    föreslår    att    i    första    hand
Konkurrensverket    skall    besluta   om   huruvida
bestämmelserna  om  eftergift  och   nedsättning  är
tillämpliga.  Konkurrensverket skall på  ansökan  av
ett   företag  förklara   om   företaget   uppfyller
förutsättningarna  för  eftergift med avseende på om
anmälan har skett innan verket har fått tillräckligt
underlag för att ingripa  och om något annat företag
som deltagit i överträdelsen  inte har gjort anmälan
tidigare.  Det  bör  ankomma på verket  att  utfärda
allmänna råd som närmare  beskriver bl.a. hur verket
kommer att tillämpa dessa bestämmelser.

Beträffande frågan om Konkurrensverkets  beslut  i
samband  med  ansökan  anför regeringen att det enda
Konkurrensverket torde kunna  göra är att konstatera
att företaget anmäler överträdelsen  före alla andra
företag  som  deltagit  i  överträdelsen  och  innan
verket   har  fått  tillräckligt  underlag  för  att
ingripa mot överträdelsen samt att verket kommer att
avstå   från    att    föra   talan   framdeles   om
förutsättningarna   i  övrigt   enligt   verket   är
uppfyllda.  Detta  bör  verket  också  med  bindande
verkan kunna förklara  och  en  bestämmelse om detta
föreslås  i  konkurrenslagen.  Förloppet   torde   i
praktiken innebära en ordning med två stadier. I det
första  bevaras anmälarens anonymitet och verket ger
besked om  huruvida  eftergift  kan komma i fråga. I
nästa stadium träder företaget fram öppet för att få
ett    beslut.   Konkurrensverket   skall    utfärda
riktlinjer  för sin tolkning av lagbestämmelserna, i
vilka skall anges  förutsättningarna  för  eftergift
och nedsättning. Riktlinjerna skall vara så  tydliga
som  möjligt och göras tillgängliga för allmänheten.
Riktlinjerna är enligt regeringens synsätt en viktig
del av  det samlade programmet som i övrigt omfattar
eftergift och nedsättning. De anses ha karaktären av
allmänna råd, dvs. sådana generella rekommendationer
om tillämpningen  av  en  författning  som anger hur
någon kan eller bör handla i ett visst hänseende.

Vissa lagtekniska frågor

Regeringen  föreslår,  som  tidigare redovisats,  en
ändring av konkurrenslagen, så  att  den  medger att
konkurrensskadeavgift kan sättas ned på den  grunden
att  ett  företag  i  väsentlig  mån har underlättat
utredningen  av  den egna eller andras  medverkan  i
överträdelser av förbuden  mot konkurrensbegränsande
samarbete   mellan   företag   eller   missbruk   av
dominerande  ställning eller åsidosatt  ett  villkor
som uppställts  i samband med beslut om individuellt
undantag   från   konkurrenslagens    regler.    Har
utredningen  underlättats  i högst väsentlig mån får
avgiften på den grunden efterges.

Konkurrensverket           förfogar           över
konkurrensskadeavgiften på ett sådant sätt att det i
och för sig vore möjligt för verket  att  handha ett
program   för   eftergift   eller   nedsättning   av
konkurrensskadeavgift  inom  ramen för den nuvarande
ordningen, konstaterar regeringen.  Emellertid måste
beaktas att 28 § konkurrenslagen nyligen har ändrats
i syfte att klargöra att uppgifter som  ett  företag
lämnar    om   andra   företags   överträdelser   av
förbudsreglerna  i  konkurrenslagen inte med stöd av
lagrummet  får  tillmätas   rättslig  betydelse  när
konkurrensskadeavgiften fastställs. Därmed torde det
inte vara möjligt för Konkurrensverket  att  på eget
initiativ införa ett program enligt vilket eftergift
och  nedsättning  av  konkurrensskadeavgift  grundas
också   på   uppgifter   om   andras  överträdelser.
Regeringen anser därför att ett system med eftergift
och  nedsättning  av  konkurrensskadeavgift  behöver
införas  genom  lag.  Därmed   ges  också  tydligare
utgångspunkter    för    en   domstolsprövning.    I
konkurrenslagen bör alltså  införas bestämmelser som
anger förutsättningarna för en  sådan  eftergift och
nedsättning.

Motionerna


I    motion    2001/02:N61    (m)    föreslås    ett
tillkännagivande  om  vikten  av  kartellbekämpning.
Kartellbildning  är  en  del  av problemet  med  den
otillräckliga svenska konkurrenssituationen,  varför
motionärerna  välkomnar  arbetet  med  att motarbeta
karteller.

Lagförslagen  i  propositionen  bör avslås  -  med
undantag   för   förslaget  om  rättegångskostnader,
anförs  det  i motion  2001/02:N59  (m).  Regeringen
tycks vara desperat,  inkonsekvent  och  ideologiskt
rigid,  säger  motionären.  Hon  hänvisar  till  att
regeringen  å  ena sidan föreslår en ny rättsprincip
som      innebär      att       den      "ångerfulle
konkurrensbegränsaren  inom  näringslivet"  kan  bli
kronvittne  och  därmed få "strafflindring"  om  han
anger andra företag,  men  att  regeringen  å  andra
sidan  inte  lämnar  några  förslag  när  det gäller
konkurrens  på  lika  villkor  mellan offentlig  och
privat sektor. Motionären säger  sig  vara  en  varm
förespråkare  av sund konkurrens och hon inser också
skillnaden      mellan      kriminalisering      och
avgiftsbeläggning  och  att  benämningen  kronvittne
inte  är  helt  korrekt, men hon anser ändå att  det
skulle  vara att föra  in  ett  främmande  inslag  i
svensk rättsbildning  om  ekonomiska  fördelar skall
ges  till  den  kartelldeltagare  som  avslöjar   en
konkurrensbegränsande kartell.
Även   i   motion  2001/02:N63  (c)  föreslås  att
regeringens     förslag      om     eftergift     av
konkurrensskadeavgift          skall         avslås.
Kartellbildningar eller otillbörligt  utnyttjande av
marknadsdominans är skadliga för samhället och leder
till överpriser, anför motionärerna. De  konstaterar
att  ett  antal  misstänkta  svenska  karteller  har
avslöjats  under  1990-talet,  bl.a. inom  asfalts-,
ventilations-,  rör- och bensinbranscherna.  Det  är
viktigt att konkurrenslagstiftningen  är långsiktig,
förutsebar  och  balanserad, säger motionärerna.  De
anser   att  konkurrensbegränsande   samarbete   och
missbruk av dominerande marknadsställning skall vara
förbjudet  och  att  konkurrenslagen skall avskräcka
från kartellbildning,  vara  effektiv  i att avslöja
karteller  och  vid  dom leda till kännbara  straff.
Regeringens     förslag     om      eftergift     av
konkurrensskadeavgift för kartellmedlem  som  lämnar
information  till Konkurrensverket strider dock  mot
svensk rättsordning,  menar motionärerna. Enligt dem
är principen om att den  som  begår  ett  brott även
skall straffas för detta viktig; en inställning  som
har  manifesterats  i  tidigare  riksdagsbeslut  som
tagit    avstånd    från   att   införa   ett   s.k.
kronvittnessystem. Att  regeringen  nu  föreslår att
detta skall införas inom konkurrenslagstiftningen är
ytterst  anmärkningsvärt  och  skulle  innebära  att
rättvisan  blir förhandlingsbar, anser motionärerna.
Företag som  tjänat  pengar  på  olagligt  samarbete
skulle sålunda kunna gå helt skadefria, medan övriga
kartellmedlemmar  skulle dömas till kännbara  böter.
Det  finns ingen egentlig  erfarenhet  av  nuvarande
konkurrenskadeavgifts effektivitet som sanktion, och
behovet  av  de  förslagna  reglerna kan därmed inte
påvisas, anför motionärerna.  De  hänvisar  till att
det  för närvarande är möjligt att få en nedsättning
av  konkurrensskadeavgiften   för  det  företag  som
samarbetar väl med Konkurrensverket  i  utredning av
karteller och menar att detta är ett bra  incitament
som bör behållas även framgent.
Regeringens    förslag    om    att    ett    s.k.
leniencyprogram        skall        införas        i
konkurrenslagstiftningen   avvisas  också  i  motion
2001/02:N60  (fp). I motionen  föreslås  vidare  ett
tillkännagivande       om       kraftigt       höjda
konkurrensskadeavgifter. I propositionen presenterar
regeringen   åtgärder   på   ett  angeläget  område,
nämligen  förslag för en effektivare  bekämpning  av
karteller,  konstateras  det.  Under  senare  år har
prissamarbete  avslöjats inom flera branscher, t.ex.
bensin-,    flyg-   och    byggmarknaderna,    säger
motionärerna.   De   anser   att  de  av  regeringen
föreslagna  åtgärderna är otillräckliga  och  delvis
felaktiga.    Systemet     med     nedsättning    av
konkurrensskadeavgift    har   redan   använts    av
Konkurrensverket i några fall,  så det är endast ett
lagstadgande  av  praxis  som  nu  föreslås,  påstår
motionärerna.    De    anser   att   karteller    ur
marknadsekonomisk synpunkt  är  felaktiga  och måste
bekämpas, men de har svårt att acceptera ett  system
som de menar har inslag av angiveri. I motionen sägs
att Folkpartiet i sitt rättspolitiska program i  och
för sig har föreslagit att s.k. kronvittnen skall få
användas  i begränsad utsträckning, dock inom strikt
angivna ramar  och  där  de  misstänkta  biträds  av
försvarare  och  bara avseende grova brott som leder
till långa fängelsestraff,  t.ex.  sexualbrott eller
mord.  Varje  sådan  uppgörelse  skall  underställas
domstol.  Detta är, enligt motionärerna, något  helt
annat än det  system  som regeringen nu föreslår när
det gäller kartellbildning,  då  det sistnämnda inte
är kriminellt i svensk rätt. Motionärerna  anser att
nuvarande  system  med  konkurrensskadeavgift  skall
vara  kvar,  men att beloppen för avgiften bör höjas
kraftigt. Regeringen  bör  återkomma  till riksdagen
med förslag härom.

Vissa kompletterande uppgifter


När  det  gäller  åtgärder  mot kartellbildning  kan
nämnas  att regeringen i februari  2002  beslöt  att
tillsätta  en  kommission  med  uppgift  att föreslå
åtgärder som syftar till att främja konkurrensen och
motverka  konkurrensbegränsande beteende, användning
av svart arbetskraft  och kartellbildning inom bygg-
och     anläggningssektorerna.     Resultatet     av
kommissionens  arbete  skall redovisas senast den 15
oktober 2002.


Utskottets ställningstagande


En effektiv konkurrensövervakning  är  som  tidigare
nämnts     viktig     ur    samhällsekonomisk    och
konsumentpolitisk   synpunkt.    Ett   av   de   två
principiella förbuden i konkurrenslagen  är förbudet
mot konkurrensbegränsande samarbete mellan  företag,
dvs.  mot  kartellbildning.  Karteller  är till stor
skada  för  samhällsekonomin  och för konsumenterna.
Särskilt   allvarliga   är   karteller    som    rör
prisbildning,           anbudsgivning          eller
marknadsuppdelning. Under senare tid har avslöjanden
och misstankar om olagligt  samarbete mellan företag
varit   aktuella   inom   olika   branscher,   t.ex.
bensinbranschen, flygbranschen och  byggsektorn. Att
olagliga karteller fortsätter är ett  uttryck för de
stora  vinster  som företagen gör på konsumenternas,
konkurrenternas och skattebetalarnas bekostnad.

Karteller är emellertid  svåra  att  avslöja.  Det
ligger  ju  i  kartellens  natur  att den sker i det
fördolda.  Så  länge de berörda parterna  vinner  på
samarbetet har de  gemensamt  intresse  av att ingen
skall    få   kännedom   om   kartellens   existens.
Regeringens  förslag  om  ett  program med regler om
eftergift  och  nedsättning av konkurrensskadeavgift
syftar till att främja  avslöjandet  och bekämpandet
av skadliga karteller. Utskottet anser  att  en  mer
effektiv  kartellbekämpning  är mycket angelägen och
tillstyrker således regeringens förslag.
Regeringens förslag om utformningen  av programmet
och förfarandet stöder utskottet också. Sådana delar
som   att   företaget   skall   tvingas   lämna  all
tillgänglig  och relevant information, att företaget
skall samarbeta  med  Konkurrensverket fullt ut, att
företaget skall upphöra med kartellsamarbetet, etc.,
anser utskottet självklara.  Ett  viktigt  inslag  i
programmet  är  de allmänna råd eller riktlinjer som
Konkurrensverket  skall  utfärda. I dessa riktlinjer
skall  anges  förutsättningarna  för  eftergift  och
nedsättning av  konkurrensskadeavgift. Förutsebarhet
är  väsentlig för  ett  företag  som  överväger  att
avslöja ett olovligt kartellsamarbete.
I  de   tre  motioner  där  det  yrkas  avslag  på
regeringens   förslag   sägs   att   det  föreslagna
programmet    innebär    ett    brott   mot   svensk
rättsordning.   Utskottet   delar  här   regeringens
bedömning att de invändningar som i andra sammanhang
anförts mot införande på straffrättens område av ett
s.k. kronvittnessystem inte har samma styrka när det
gäller det konkurrensrättsliga  området.  Införandet
av  ett  system  för  eftergift  och nedsättning  av
konkurrensskadeavgift kan, enligt utskottets mening,
inte ses som ett accepterande av ett  sådant  system
beträffande andra sanktionsavgifter eller områden.
I  motion  2001/02:N60 (fp) sägs att förslaget  om
nedsättning av  konkurrensskadeavgift endast innebär
lagstadgande  av  praxis.   För   närvarande   finns
möjlighet   att  fastställa  konkurrensskadeavgiften
till ett lägre  belopp  om företaget i väsentlig mån
underlättat utredningen av  den  egna överträdelsen.
De möjligheter till eftergift och nedsättning som nu
föreslås i propositionen har dock en större räckvidd
och   gäller   anmälan   om   kartellsamarbete   och
underlättande   av   utredningen  av   även   andras
medverkan  i överträdelsen.  Förslaget  syftar  inte
bara till att  ytterligare underlätta utredningen av
kartellsamarbeten utan också till att ge deltagare i
en kartell incitament att avslöja kartellen samt att
motverka att karteller bildas. I den nämnda motionen
föreslås         också        kraftigt         höjda
konkurrensskadeavgifter,  dock utan precisering. Som
tidigare         nämnts        kan        emellertid
konkurrensskadeavgiften   enligt   gällande   regler
fastställas  till  ett belopp på upp till 5 miljoner
kronor eller till ett högre belopp, vilket dock inte
får överstiga 10 % av  företagets  omsättning. Något
behov  av  att  ytterligare  höja dessa  belopp  kan
utskottet inte se.
Sammanfattningsvis tillstyrker  utskottet  det  av
regeringen   föreslagna  programmet  med  regler  om
eftergift och  nedsättning av konkurrensskadeavgift.
Motion 2001/02:N61  (m),  i  vilken  arbetet med att
motarbeta    karteller    välkomnas,    får    anses
tillgodosedd  och  avstyrks  därmed i berörd del. De
övriga  tre  här  aktuella  motionerna  avstyrks  av
utskottet i motsvarande delar.

Kriminalisering av kartellsamarbete


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör,  genom  ett tillkännagivande,
anmoda  regeringen  att  utreda   frågan   om
kriminalisering      av     kartellsamarbete.
Utredningen bör också noga följa utvecklingen
av programmet för eftergift  och  nedsättning
av    konkurrensskadeavgift    och   ta   med
erfarenheterna  av detta i utredningsarbetet.
Efter  genomförd utredning  skall  regeringen
återkomma  till  riksdagen  i  frågan. Jämför
reservation 4 (s, v).

Propositionen

Regeringen  gör  i  propositionen  bedömningen   att
regler   om   straffansvar   för   överträdelse   av
konkurrensreglerna för närvarande inte bör införas.

Kartellbekämpningsutredningen har avstått från att
föreslå  en  kriminalisering i fråga om förbuden i 6
och 19 §§ konkurrenslagen,  varmed  underlag  saknas
för   lagstiftning   i   denna   fråga,  konstaterar
regeringen.  Regeringen anser att det  är  angeläget
att man också  i  Sverige prövar effekterna över tid
av ett sådant program  för eftergift och nedsättning
av    konkurrensskadeavgift     som    föreslås    i
propositionen. Samtidigt torde programmet  i princip
inte  låta sig förenas med en kriminalisering  annat
än om ett  s.k. kronvittnessystem, som statsmakterna
tidigare har avvisat av principiella skäl, samtidigt
införs,  sägs   det.   Mot   denna  bakgrund  finner
regeringen  inte  grund  för  att   nu   gå   vidare
utredningsvägen   i  fråga  om  en  kriminalisering.
Självfallet  måste erfarenheterna  framdeles  följas
och värderas noga,  och  skulle  anledning  uppstå i
framtiden,  kan  frågan om kriminalisering prövas  i
särskild ordning, sägs det i propositionen.

Motionerna


En utredning om kriminalisering  av kartellsamarbete
bör tillsättas, anförs det i motion 2001/02:N62 (v).
Kartellbekämpningsutredningen   avfärdade   i   sitt
betänkande    Kartellbekämpning    (SOU     2001:74)
möjligheten till en kriminalisering av enskilda  som
tagit   initiativ   till   och   drivit   karteller.
Vänsterpartiet   anser   inte   detta   tillfyllest.
Argumentationen,    både   i   betänkandet   och   i
propositionen, ger intrycket  av att kartellbildning
inte är en tillräckligt grov ekonomisk  brottslighet
för  att  särskilda  åtgärder  skall  vidtas,  säger
motionärerna.  De anser att kartellsamarbete  är  en
grov   överträdelse    av    lagen    och   att   en
kriminalisering  skulle ha en god preventiv  effekt.
Riksåklagarens synpunkt att det förutsätts - för att
ett  val  av  straffrättsliga   regler   i  det  här
sammanhanget  skall  bli meningsfullt - att  de  nya
brotten   kan   hänföras   till   s.k.   prioriterad
brottslighet bör utredas, anser  motionärerna.  I en
sådan  utredning bör också undersökas vilka resurser
som Konkurrensverket  behöver  för  att  kunna  vara
behjälpligt   i   de  aktuella  brottsutredningarna.
Dessutom bör utredningen  föreslå  en  gränsdragning
för  s.k.  hard-core  cartels,  vilka  främst  skall
omfattas  av kriminaliseringen. Kriminalisering  bör
gälla  karteller   som   genom  pris-,  anbuds-  och
marknadskarteller skapar så  stora ekonomiska skador
att  de kan jämställas med grova  förmögenhetsbrott,
anför   motionärerna.  Kartellbekämpningsutredningen
pekade på  ett  antal  andra  gränsdragningsproblem,
såsom  avtalsproblem,  muntliga överenskommelser  om
att avstå från att konkurrera, gränsdragningsproblem
mellan Konkurrensverket och Marknadsdomstolen, m.m.,
som  enligt  motionärerna   också   behöver  utredas
ytterligare.

Kristdemokraterna   stöder   den   av   regeringen
framlagda  propositionen,  men menar att ytterligare
ett  steg  bör  tas  genom  en  kriminalisering   av
karteller,  sägs  det  i  motion  2001/02:N64  (kd).
Riksdagen  bör  således begära att regeringen lägger
fram förslag om kriminalisering  av kartellsamarbete
och  samtidigt  göra  ett  tillkännagivande  om  mer
resurser till rättsväsendet.  Om  de personer som är
ansvariga för att ett företag samverkar i en kartell
inte skall kunna åtalas och dömas till  böter  eller
fängelse sänds fel signaler till företag och aktörer
som  väljer att riskera upptäckt och enbart belastas
med konkurrensskadeavgift,  anför  motionärerna.  De
anser  att  regeringens  argumentation  för att inte
kriminalisera  karteller är svag och att den  stöder
sig på tidigare  ställningstaganden i en proposition
i  ett  annat  ärende   (prop.   1994/95:23  om  ett
effektivare brottmålsförfarande).  Ett  villkor  som
nämns  för att kriminalisering skall anses rimlig är
att rättsväsendet skall ha resurser att klara av den
ytterligare  belastning som kriminalisering innebär,
och  det  konstateras  att  detta  villkor  inte  är
uppfyllt och  att  straffrättsliga  utredningar  kan
antas   bli   omfattande   och  komplicerade,  säger
motionärerna.  De  menar  att  det  bör  ankomma  på
regeringen att tillförsäkra rättsmyndigheter  sådana
resurser  att  brott  kan  utredas  och  lagföras. I
propositionen nämns också insiderlagstiftningen från
mitten av 1980-talet som innefattar straff i stället
för sanktionsavgift, vilket enligt motionärerna  kan
ses  som  ett argument för att en kriminalisering av
karteller är  en  framkomlig väg. I motionen erinras
om att Kristdemokraterna  hösten 2001 föreslog ökade
resurser  till  rättsväsendet  för  åren  2002-2004,
jämfört med vad regeringen förordade.
Även   i  motion  2001/02:N63   (c)   begärs   att
regeringen   skall   tillsätta   en   utredning   om
kriminalisering       av       överträdelse       av
konkurrensreglerna  och återkomma med förslag härom.
Karteller  innebär  att   företag   gör  vinster  på
konsumenternas  bekostnad,  anför  motionärerna.  De
anser  att överträdelser bör ha kännbara  straff  på
grund   av    brottens    allvarliga   konsekvenser.
Konkurrensskadeavgift är en  kraftfull sanktion, men
om det endast finns en administrativ sanktionsavgift
kan det leda till att företagen kan kalkylera risken
för  upptäckt och eventuell ekonomisk  sanktion  och
jämföra    med   den   förväntade   vinsten,   säger
motionärerna.  De  menar att straffsanktioner mot en
fysisk  person  som deltagit  i  kartellverksamheten
skulle verka ytterligare avskräckande. Genom att öka
det personliga ansvaret  jämställs överträdelser med
annan ekonomisk brottslighet, anför motionärerna.
Regeringen  bör snarast återkomma  till  riksdagen
med förslag om kriminalisering av kartellbildningar,
anförs det i motion  2001/02:N60  (fp). Motionärerna
anser att regeringen redan nu borde ha föreslagit en
kriminalisering av kartellbildningar. Detta är något
som Konkurrensverket föreslagit och  som  jämställer
kartellsamarbete  med  annan ekonomisk brottslighet,
säger motionärerna. De anser  att  det  är en viktig
signal  att  brott  som drabbar konsumentkollektivet
kriminaliseras,  likaväl  som  att  skattebrott  som
drabbar skattekollektivet  redan  för  närvarande är
kriminaliserade. Bestämmelser om kriminalisering  av
kartellbildningar  finns redan i andra länder, t.ex.
i Kanada kan den som  är  inblandad  i  ett olagligt
kartellsamarbete bestraffas med fängelse  i upp till
fem  år  eller böter på upp till 65 miljoner  kronor
och i Förenta  staterna gäller fängelse i tre år och
böter  på  upp  till   100  miljoner  kronor,  säger
motionärerna.

Utskottets ställningstagande


Kartellbildning är enligt  utskottets  mening mycket
skadlig för samhällsekonomin. Det finns  ett  starkt
konsumentintresse    av   att   karteller   bekämpas
effektivt. I slutändan  är  det alltid konsumenterna
som  får  svara för kostnaderna  för  en  ineffektiv
konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.
Karteller    innebär     också     en     orättmätig
förmögenhetsöverföring   från   konsumentkollektivet
till de företag som bryter mot konkurrenslagen.

Utskottet anser, i likhet med vad  som anförs i de
här  aktuella  motionerna,  att kriminalisering  kan
vara  ett verksamt instrument  vid  bekämpningen  av
kartellsamarbete.  Att  förlita  sig  till enbart en
administrativ    sanktionsavgift,   som   regeringen
föreslår, kan leda till att företagen kalkylerar med
risk      för      upptäckt       och      eventuell
konkurrensskadeavgift och ställer det  mot den vinst
som    kartellsamarbetet    väntas    ge.   Olagligt
kartellsamarbete   bör   enligt  utskottets   mening
jämställas med annan ekonomisk brottslighet.
Det   faktum   att   den  ansvariga   myndigheten,
Konkurrensverket,  har  föreslagit   att  allvarliga
överträdelser      av      konkurrenslagen     skall
kriminaliseras ger ytterligare  stöd  för utskottets
uppfattning.  Det  är  också  värt  att  notera  att
kriminalisering för närvarande finns i andra  länder
-  i  såväl Förenta staterna som Kanada kan olagligt
kartellsamarbete   leda   till   både  fängelse  och
betydande  bötesbelopp.  Regeringens   bedömning   i
propositionen  att  det  för  närvarande  inte finns
grund  för att gå vidare i frågan om kriminalisering
kan utskottet således inte dela.
Utskottet  anser  sammanfattningsvis att riksdagen
genom ett tillkännagivande  skall  anmoda regeringen
att    utreda    frågan   om   kriminalisering    av
kartellsamarbete.  Utredningen  bör också noga följa
utvecklingen   av   programmet  för  eftergift   och
nedsättning  av  konkurrensskadeavgift  och  ta  med
erfarenheterna av  detta  i utredningsarbetet. Efter
genomförd utredning skall regeringen  återkomma till
riksdagen i frågan. Med det sagda blir  de  aktuella
motionerna väsentligen tillgodosedda.

Sekretesskydd för Konkurrensverkets
utredande verksamhet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om att
det   i   sekretesslagen   skall  införas  en
bestämmelse om sekretess hos Konkurrensverket
för  en  anmälan eller annan utsaga  från  en
enskild.

Propositionen

Regeringen   föreslår   att  det  skall  införas  en
bestämmelse om sekretess hos Konkurrensverket för en
anmälan  eller  annan  utsaga   från   en   enskild.
Sekretess  skall  gälla  om  det  kan  antas att den
enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om
uppgiften  röjs.  Denna  sekretess  skall  gälla   i
ärenden   som  rör  utredning  av  överträdelser  av
förbuden mot  konkurrensbegränsande samarbete mellan
företag och missbruk  av dominerande ställning eller
av  artiklarna  81  och  82   i   EG-fördraget,  som
innehåller motsvarande förbud.

Sammantaget  finner  regeringen  att  starka  skäl
talar för att skyddet för enskilda bör  stärkas  när
det  gäller  utsaga från enskild i Konkurrensverkets
verksamhet. Mot  denna  bakgrund och då ett företags
intresse av insyn i ärendet  får sin reglering genom
existerande regler om partsinsyn  finner  regeringen
att   ett   sekretesskydd   för   uppgiftslämnare  i
konkurrensärenden bör införas.

Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  tillstyrker regeringens förslag  i  denna
del.


Internationellt samarbete


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om att
Konkurrensverket   skall  ges  möjlighet  att
bistå andra länders konkurrensmyndigheter med
att   inhämta   information   och   genomföra
undersökningar  i  Sverige.  Sekretess  skall
gälla  om det kan  antas  att  den  rättsliga
hjälpen   begärts   under  förutsättning  att
uppgiften inte röjs.

Propositionen

Utbyte av information med konkurrensmyndigheter
inom EU

Med hänsyn till pågående  förhandlingar  inom EU gör
regeringen  bedömningen  att  några svenska åtgärder
för närvarande inte bör vidtas när det gäller utbyte
av information inom ramen för EU-samarbetet.

Utbyte  av  information  mellan  kommissionen  och
Konkurrensverket styrs av EG-rätten, konstateras det
i  propositionen.  Kommissionens   förslag  till  ny
tillämpningsförordning  för  artiklarna  81  och  82
innehåller bestämmelser om informationsutbyte mellan
kommissionen  och  nationella  konkurrensmyndigheter
och    mellan    nationella    konkurrensmyndigheter
inbördes. Förslaget behandlas för  närvarande  i  en
rådsarbetsgrupp.  Resultatet  av förhandlingarna går
inte att förutse. Regeringen anser, i likhet med vad
som framförts av Kommerskollegium,  att  Sverige bör
avvakta i denna fråga.

Utbyte av information med konkurrensmyndigheter
utanför EU

En      förutsättning      för     ett     effektivt
informationsutbyte   med   ett  land   utanför   EU-
samarbetet är att det finns  ett avtal om utbyte med
landet   i   fråga,   sägs   det   i  propositionen.
Regeringens bedömning är att Sverige  bör  verka för
att  sådana  avtal  ingås  när ett utbyte förbättrar
möjligheterna  till  en  effektiv   övervakning   av
konkurrenslagstiftningen.

Regeringen  anser,  i likhet med vad som framförts
av Konkurrensverket, att  informationsutbyte  mellan
länder  är  en viktig del av arbetet med att bekämpa
olagliga  konkurrensbegränsningar   när   företagens
verksamhet   sträcker   sig  utanför  de  nationella
gränserna. Sverige bör därför verka för att avtal om
informationsutbyte  ingås   när  ett  sådant  utbyte
förbättrar    möjligheterna   till    en    effektiv
övervakning av  konkurrenslagstiftningen. Om Sverige
ingår ett avtal med  ett  annat  land  om  utbyte av
information   i   konkurrensärenden   ger  nuvarande
sekretesslagstiftning  möjlighet att lämna  ut  även
sekretesskyddad           information           till
konkurrensmyndigheterna i det landet. En bestämmelse
om  utlämnande  av  information  kan  tas  in  i  en
författning  om  ikraftträdande  av  avtalet.  Någon
ändring av sekretesslagen  torde  inte  behövas.  En
fråga  som  kan  behöva  regleras  i ett avtal är om
sekretessbelagd  information  skall  kunna   utbytas
endast  när  de uppgifter som lämnas är underkastade
visst sekretesskydd  hos den mottagande myndigheten.
En  annan fråga som kan  behöva  regleras  är  under
vilka  villkor  den  mottagande myndigheten skall få
lämna ut uppgifter, sägs det i propositionen.

Inhämtande av uppgifter åt utländska
konkurrensmyndigheter

Regeringen  föreslår en  ändring  i  konkurrenslagen
varigenom Konkurrensverket  ges  möjlighet att bistå
andra   konkurrensmyndigheter   med   att    inhämta
information och genomföra undersökningar.

Det  finns  ett intresse, grundat på principen  om
ömsesidigt   bistånd,    av   att   Konkurrensverket
samarbetar med utländska myndigheter  för att utreda
en överträdelse som delvis är lokaliserad i Sverige,
anför regeringen. Därutöver bör Konkurrensverket där
det  är  fråga om förfaranden som inte direkt  berör
svenska förhållanden  effektivt kunna medverka i ett
internationellt samarbete för att bekämpa karteller.
Konkurrensverket bör alltså  ha  en  behörighet, vid
sidan  av  skyldigheten  att  bistå  kommissionen  i
samband  med  utredningar av överträdelser  av  EG:s
konkurrensregler,  att  inhämta information åt andra
konkurrensmyndigheter och  att  aktivt kunna delta i
utredningar  som berör flera stater.  En  behörighet
för Konkurrensverket  att  inhämta  upplysningar  åt
utländska  konkurrensmyndigheter  bör begränsas till
länder     med    vilka    Sverige    har    träffat
överenskommelser  i  frågan.  Det bör krävas att det
finns  anledning  att  anta  att den  andra  statens
konkurrensregler  har överträtts  på  ett  sätt  som
motsvarar en överträdelse av förbuden i 6 eller 19 §
konkurrenslagen eller  av  förbuden  i artiklarna 81
eller 82 i EG-fördraget.

Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.

Sekretess vid begäran om rättslig hjälp

Regeringen    föreslår   också   att   en   särskild
bestämmelse  om   sekretess   vid  begäran  från  en
utländsk konkurrensmyndighet om rättslig hjälp skall
införas i sekretesslagen. Sekretess  skall  gälla om
det  kan  antas  att  den  rättsliga hjälpen begärts
under förutsättning att uppgiften inte röjs.

Enligt  regeringens  uppfattning   är  behovet  av
sekretess    vid    utredningar    i   ärenden   hos
Konkurrensverket vid begäran om rättslig  hjälp från
en utländsk konkurrensmyndighet lika starkt  som vid
motsvarande  svenska  utredningar.  En förutsättning
bör dock vara att sekretessen endast omfattar sådana
uppgifter   som   framkommer  vid  Konkurrensverkets
verksamhet som sker efter en begäran av en främmande
stat.  Ärendet skall  alltså  ha  initierats  av  en
utländsk myndighet. De uppgifter som bör omfattas av
sekretess    är    sådana    som    framkommer   vid
handläggningen  av  en  begäran  om  inhämtande   av
information   och  genomförande  av  undersökningar.
Sekretess skall,  som nämnts, gälla om det kan antas
att  åtgärden  begärts   under   förutsättning   att
uppgiften   inte  röjs.  Ett  företags  intresse  av
partsinsyn  kommer   dock   alltid   att  vägas  mot
intresset av skydd för utredningen, enligt  reglerna
i sekretesslagen.

Inga motioner har väckts beträffande detta förslag.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  tillstyrker regeringens förslag i de  här
aktuella delarna.


Rättegångskostnader


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  anta  regeringens  förslag  om
ändring  i  konkurrenslagen som ger möjlighet
för  enskilda   parter   som  vinner  att  få
ersättning för rättegångskostnader  i  sådana
konkurrensärenden  där  ärendelagen tillämpas
och där Konkurrensverket är motpart.

Propositionen

Gällande rättegångsbestämmelser i
konkurrenslagen

Av    64    §    konkurrenslagen   framgår    vilken
rättegångsordning    som    skall    tillämpas   vid
handläggningen av mål och ärenden enligt  lagen. Det
är i första hand rättegångsbalkens bestämmelser  för
indispositiva tvistemål eller bestämmelserna i lagen
(1996:242)  om  domstolsärenden  som skall tillämpas
när   Stockholms   tingsrätt  och  Marknadsdomstolen
prövar  frågor enligt  konkurrenslagen.  I  mål  som
överklagas  från  Stockholms  tingsrätt  gäller  vid
Marknadsdomstolen      den     av     dessa     båda
rättegångsordningar som  gällde  i  tingsrätten. När
rättegångsbalkens   bestämmelser  för  indispositiva
tvistemål tillämpas innebär  bestämmelserna  att  om
Konkurrensverket   vinner  målet  behöver  motparten
betala - förutom sina  egna kostnader - endast vissa
kostnader som enligt rättens  beslut har betalats av
allmänna medel. Förlorar Konkurrensverket  målet kan
svaranden   få  ersättning  av  allmänna  medel  för
kostnader som  skäligen varit motiverade för att han
skulle kunna ta  till vara sin rätt. När ärendelagen
tillämpas kan ett  företag  för  närvarande  inte få
ersättning      för     rättegångskostnaderna     om
Konkurrensverket är motpart.

Regeringens förslag till ändrade regler

Regeringen föreslår  en  ändring  av konkurrenslagen
med innebörd att rättegångsbalkens  bestämmelser  om
rättegångskostnader  i  brottmål  skall  tillämpas i
ärenden  enligt ärendelagen där Konkurrensverket  är
part. Enskilda  parter  som  vinner får härigenom en
möjlighet att få ersättning för  rättegångskostnader
i samtliga ärenden där Konkurrensverket är part.

Regeringen anser att det skall finnas en möjlighet
för   enskilda   parter   att   få  ersättning   för
rättegångskostnader i samtliga konkurrensärenden där
Konkurrensverket är part. Huvudregeln  blir  att  en
enskild   part  som  vinner  kan  få  ersättning  av
allmänna medel  för  skäliga kostnader för ombud och
bevisning samt för sin  inställelse inför rätten. Om
den  enskilde  förlorar,  blir   han   i   begränsad
utsträckning skyldig att betala ersättning för vissa
kostnader  som  har  betalats av allmänna medel.  En
sådan  ersättningsskyldighet   torde   dock   sällan
aktualiseras   i   konkurrensärenden.  Ändringen  av
bestämmelsen om ersättning  för  rättegångskostnader
skall  vara  tillämplig på kostnader  som  uppkommer
efter  det  att  lagen  har  trätt  i  kraft.  Äldre
bestämmelser skall dock gälla i fråga om kostnader i
ärenden som anhängiggjorts  före ikraftträdandet. En
övergångsbestämmelse  av  den  innebörden   föreslås
därför införas.

Motionen


I   motion   2001/02:N59   (m)   yrkas  bifall  till
regeringens  förslag avseende rättegångskostnader  i
konkurrensmål.  Denna  ändring  gör  det möjligt för
enskilda  parter  som  vinner att få ersättning  för
rättegångskostnader   i   samtliga    ärenden    där
Konkurrensverket är part, konstaterar motionären.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag i denna
del. Motion 2001/02:N59 (m), i vilken  yrkas  bifall
till  regeringens  förslag,  blir  tillgodosedd  och
avstyrks därmed.


Lagförslagen i övrigt och
ikraftträdande


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta regeringens lagförslag i
övrigt.  Dock  bör   riksdagen   besluta  att
lagändringarna  skall  träda  i kraft  den  1
augusti 2002 i stället för den  1  juli 2002,
som  regeringen  har föreslagit. Skälet  till
senareläggningen är  att tiden mellan det att
de  aktuella  författningarna   blir  allmänt
tillgängliga   och   ikraftträdandet   annars
skulle bli alltför kort.

Propositionen

Regeringens   lagförslag    omfattar    förutom   de
preciserade   förslag  som  har  behandlats  i   det
föregående  under  respektive  avsnitt  också  vissa
allmänna delar, t.ex. ingress.

Ändringarna  i  konkurrenslagen och sekretesslagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.

Vissa kompletterande uppgifter


Tidsplanen   för  detta   betänkande   innebär   att
riksdagen debatterar  ärendet  och fattar beslut den
11  juni  2002.  Regeringen skall därefter  vid  ett
regeringssammanträde fatta beslut om författningarna
och dessa skall tryckas.  Sammantaget  innebär detta
att författningarna kan komma från trycket  och  bli
allmänt  tillgängliga omkring den 24 juni 2002, dvs.
en vecka innan  lagändringarna  skall träda i kraft.
Konstitutionsutskottet   har   emellertid   tidigare
påpekat  för  regeringen  att en lagändring  bör  ha
kommit  till  allmän kännedom  genom  publicering  i
Svensk författningssamling  (SFS)  cirka fyra veckor
innan lagändringen skall träda i kraft.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag  i  de delar som inte
har behandlats i det föregående. Dock bör riksdagen,
med hänvisning till vad som nyss redovisats, besluta
att lagändringarna skall träda i kraft den 1 augusti
2002  i  stället för den 1 juli 2002, som regeringen
har föreslagit.


Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motioner  som  tar upp
olika  aspekter på konkurrens på lika villkor
mellan   offentlig    och    privat   sektor.
Sammantaget  anser utskottet att  regeringens
arbete på området  styrs av en klar vilja att
uppnå och upprätthålla  konkurrensneutralitet
mellan   offentlig  och  privat   verksamhet.
Arbetet  har   också  hög  prioritet.  Jämför
reservation 5 (m, kd, c, fp).

Propositionen

Bakgrund

Under  en  följd  av   år   har   en   rad   problem
uppmärksammats  som  uppkommer då offentliga aktörer
bedriver konkurrensutsatt  verksamhet,  sägs  det  i
propositionen.  Näringslivet  har  sagt  sig uppleva
dels  att  denna verksamhet är för omfattande,  dels
att konkurrensen  inte sker på lika villkor. I de av
riksdagen  hösten 2000  beslutade  riktlinjerna  för
konkurrenspolitiken   (prop.  1999/2000:  140,  bet.
2000/01:NU4) ingår bl.a.  att när offentliga aktörer
agerar på konkurrensutsatta marknader får detta inte
ske  på ett sådant sätt att  framför  allt  ny-  och
småföretagandet    hämmas.    Vidare    angavs   att
myndighetsuppgifter   skall  hållas  åtskilda   från
kommersiell   verksamhet.    I   den   då   aktuella
propositionen      anmälde      regeringen       att
Regeringskansliet bereder frågan om lagstiftning som
innebär   att   konkurrenssnedvridande  effekter  av
offentlig näringsverksamhet  skall kunna bli föremål
för rättslig prövning.

Regeringen   tillsatte  år  1997   ett   råd   för
konkurrens  på lika  villkor  mellan  offentlig  och
privat sektor  (Konkurrensrådet).  Rådet, som består
av  representanter från såväl offentlig  som  privat
sektor,  har  haft  två  huvudsakliga uppgifter. Den
första har gällt att rådet  skulle  belysa  enskilda
fall   och  försöka  undanröja  konkurrenskonflikter
genom dialog  och  kontakter  mellan berörda parter.
Rådets   andra   uppgift  har  varit   att   försöka
åstadkomma   en  samsyn   mellan   företrädare   för
offentlig och  privat  sektor  om hur de långsiktiga
spelreglerna på området bäst skall formuleras.

Konkurrensrådets betänkande

Konkurrensrådet    har   redovisat   sina    samlade
erfarenheter  och  de   resultat   som   uppnåtts  i
betänkandet   Konkurrens   på  lika  villkor  mellan
offentlig  och  privat  sektor  (SOU  2000:117).  De
problem  som  rådet  redovisar  uppstår  främst  när
privata  och  offentliga   aktörer   möts  på  samma
marknad,    dvs.    när    det   allmänna   bedriver
säljverksamhet som är konkurrensutsatt. Enligt rådet
har verksamheter där privata  och offentliga aktörer
konkurrerar med varandra ökat påtagligt under senare
tid. Rådet anser att problemen  kan  lösas  antingen
genom  att  den offentliga sektorn drar sig tillbaka
eller genom att  konkurrensförutsättningarna görs så
lika som möjligt. I fråga om lagreglering anförs att
parterna i rådet i  grunden har olika uppfattning om
behovet av lagändringar. Det bedöms därför inte vara
möjligt att finna lösningar som fullt ut tillgodoser
alla krav och önskemål som framförts.

Rådet enades dock om  att i betänkandet presentera
ett  sätt  att  åstadkomma  mer   konkurrensneutrala
villkor,  nämligen att i konkurrenslagen  införa  en
bestämmelse   som   tar   sikte   på  att  korrigera
konkurrenssnedvridande  beteenden  från   offentliga
aktörer.     Rådets     rekommendation     är     en
missbruksbestämmelse  där  de offentliga aktörerna i
händelse   av  lagöverträdelse   inte   drabbas   av
ekonomiska sanktioner  för redan inträffat agerande,
utan enbart vitesbelopp  om den berörda aktören inte
rättar  sig  efter  ett  beslut.   Rådet  anser  att
möjligheten    för   en   enskild   att   föra    en
skadeståndstalan  i  sådana  sammanhang bör utredas.
Enligt rådet kan vidare många  av  de  identifierade
konkurrensproblemen lösas på lokal nivå.
Rådet     hade    ursprungligen    en    begränsad
verksamhetstid  på  tre  år, t.o.m. år 2000, men har
fått förlängning i två omgångar  -  först  t.o.m. år
2001 och därefter till den 30 juni 2002.

Departementspromemorian

Med  utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande  har
en departementspromemoria  utarbetats, Konkurrens på
lika villkor mellan offentlig  och privat sektor (Ds
2001:17). I promemorian har lämnats  förslag  om att
en    konfliktlösningsregel    skall    införas    i
konkurrenslagen.  Enligt  förslaget  skall  förbud i
enskilda   fall   kunna   meddelas   mot   offentlig
konkurrenshämmande   verksamhet   som   bedöms  vara
skadlig  från  allmän synpunkt. Sådana förbud  skall
meddelas   av   Marknadsdomstolen,   på   talan   av
Konkurrensverket,  och  föreslås  kunna  förenas med
vite.  Promemorian  innehåller även förslag  om  att
Konkurrensrådet skall  knytas till Konkurrensverket.
Vidare   föreslås   att   Marknadsdomstolen    skall
förstärkas  med en expert som har särskilda insikter
i  den  berörda   offentliga   verksamheten.   Såväl
betänkandet    som    departementspromemorian    har
remissbehandlats.

Prövning av konkurrensproblem

Möjligheter     till     objektiv     prövning    av
konkurrensproblem mellan privat och offentlig sektor
stärker förtroendet mellan aktörerna och  undanröjer
tolkningsdiskussioner    om    vilka   grundläggande
principer för sund konkurrens som  bör  gälla,  sägs
det  i  propositionen. Regeringen anser att formerna
för en rättslig  prövning av sådana konkurrensfrågor
bör beredas vidare.

Erfarenheterna     av      den     prövning     av
konkurrensproblem  mellan  främst   småföretag   och
offentlig  sektor som bedrivits i Konkurrensrådet är
goda, konstaterar  regeringen. Prövningen har, genom
de riktlinjer rådet  har  enats  om, givit offentlig
sektor  vägledning om vilka allmänna  principer  som
bör gälla  på  området.  Näringslivet  menar att ett
prövningssystem  som  det som nu bedrivs är  viktigt
och  kan  skapa  förståelse  och  förtroende  mellan
offentligt och privat  företagande. En förutsättning
för  detta  är  dock  enligt  näringslivet  att  det
ytterst  går att pröva fall  rättsligt.  Företrädare
för kommuner, landsting och statlig sektor ser också
ett prövningsförfarande  som en viktig del i arbetet
för en sund konkurrens mellan  offentlig  och privat
näringsverksamhet. Om en särskild rättslig reglering
skall aktualiseras i dessa frågor menar dock  främst
den  kommunala  sektorn  att  det  är viktigt att se
kopplingarna   till   det   arbete   med   särskilda
konkurrensprogram  som  för  närvarande  bedrivs   i
kommuner och landsting.
En   lagreglering   av   konkurrensproblem  mellan
offentlig och privat näringsverksamhet,  som ytterst
innebär  prövning  i domstol bör, enligt regeringens
mening, grundas på bredast  möjliga uppslutning från
berörda   aktörer.   Regeringen   konstaterar    att
promemorians   förslag   till   särskild   regel   i
konkurrenslagen  har  givit  upphov till ytterligare
diskussioner     och    synpunkter    från     olika
utgångspunkter om  hur en eventuell lagreglering bör
utformas.  Det  är  angeläget   att   dessa   frågor
analyseras,  och  beredningen av lagförslaget kommer
därför att fortsätta,  sägs  det. Inriktningen i det
arbetet är att ett förslag till  lagregel som har en
uppslutning  både från offentlig och  privat  sektor
skall kunna presenteras före utgången av år 2002.

Motionerna


Olika  frågor rörande  konkurrens  på  lika  villkor
mellan offentlig  och privat sektor har tagits upp i
22 motioner. I motion  2001/02:N61  (m) föreslås att
riksdagen   skall   göra   uttalanden   i   följande
avseenden:    om    offentliga   sektorn   som   ett
konkurrensproblem;  om   att   stat,   kommuner  och
myndigheter inte skall bedriva näringsverksamhet; om
starkare  konkurrensverk och bättre konkurrenslagar;
om en ändring  av  kommunallagen.  En  stor  del  av
anmälningarna  till  Konkurrensverket riktar sig mot
kommuner,  landsting  och   statliga   organ,  säger
motionärerna.  En  del  handlar om hur kommuner  och
landsting anses gynna sina  egna  förvaltningar  och
bolag  vid  upphandlingar. En allt större del gäller
den  offentliga  sektorns  expansion  på  den  öppna
marknaden  och  hur skattesubventionerade, kommunala
bolag  med dumpade  priser  konkurrerat  ut  privata
småföretagare. Offentligt ägda bolag leder även till
demokratiproblem,   förtroendeklyftor,   ohälsa  hos
personalen,  risktagande  för  skattebetalarna   och
nedprioritering  av  vård,  skola och omsorg, hävdar
motionärerna.  De  uppger  att  en  rad  myndigheter
dessutom   bedriver   konkurrensutsatt   verksamhet,
vilket  leder  till  att  konkurrenssituationen   på
marknaden     påverkas.     Konkurrens    stimulerar
initiativkraft och företagsamhet och banar därigenom
väg  för  nya  företag  och  ökad   tillväxt,  säger
motionärerna.  Konkurrens  ger  också valfrihet  för
kunder. En majoritet av det svenska  folket  vill ha
ökad  konkurrens  även  på områden som traditionellt
drivits i offentlig regi,  påstår  motionärerna.  De
anser  att  utvecklingen  under senare år har gått i
rätt  riktning,  men  att det  fortfarande  återstår
många                       konkurrensbegränsningar.
Konkurrensutsättningen   av   offentlig   verksamhet
motverkas  genom egenregiverksamhet  och  offentligt
ägda bolag, sägs det.

Kommuner   skall    i    princip    inte   bedriva
näringsverksamhet,  anser  motionärerna  vidare.  De
verksamheter  som  för närvarande drivs i bolagsform
bör privatiseras där så är möjligt. Privatisering av
kommunal     affärsverksamhet      innebär     stora
omvandlingsprocesser  som  måste  skötas   med  stor
varsamhet,  säger  motionärerna. De konstaterar  att
all verksamhet inte  kan  utföras i privat regi, men
anser att mycket av det som  för  närvarande  görs i
stora  offentliga  enheter  kan  göras i små privata
företag.  All kommunal verksamhet med  undantag  för
ren  myndighetsutövning  bör  sålunda  upphandlas  i
konkurrens.  Detta anses ge kommunerna möjlighet att
prioritera sin  verksamhet  och  skapa  utrymme  för
valfrihet och mångfald. Kommuner och landsting skall
avveckla   den  näringsverksamhet  de  bedriver  och
överlåta den  till  privat sektor - för att värna om
tillväxt,     nya     jobb    och     internationell
konkurrenskraft, sägs det.
En lagstadgad "utmaningsrätt"  för  företagare att
på    lika    villkor   konkurrera   med   kommunala
förvaltningar  bör  snarast  införas,  föreslås  det
också i motionen.  Den skall innehålla en skyldighet
för kommuner att upphandla varje verksamhet, förutom
myndighetsutövning,  i  konkurrens när en företagare
så  begär,  vilket  ger  enskilda   och  företag  en
möjlighet   att   utmana   den  offentliga  sektorns
verksamheter.   Förutom   ökad   effektivitet    och
konkurrens  öppnas  därigenom stora möjligheter till
fri  företagsamhet  inom   det  som  tidigare  varit
offentliga monopol, anser motionärerna.  De föreslår
att regeringen skall ges i uppdrag att återkomma med
förslag till lagutformning. Upphandling skall ske på
lika villkor, och olika former av skattesubventioner
skall inte få förekomma, säger motionärerna  vidare.
De  anser  att  det i lagen (1992:1558) om offentlig
upphandling (LOU)  bör  införas  en  regel  som  gör
offentlig  näringsverksamhet  olaglig  om  den  inte
beslutats  formellt  av  riksdag,  kommunfullmäktige
eller   landstingsfullmäktige.   LOU   bör    vidare
kompletteras  så  att  det införs lagkrav på att all
verksamhet   där   förutsättningar    finns    skall
upphandlas   i   konkurrens.  Affärsmässighet  måste
krävas vid avbrytande  av  upphandling  och  LOU bör
gälla även inköp från egenregiverksamhet, sägs det.
En  lag  om  konkurrensneutralitet  vid  offentlig
prissättning   skall   införas,   med  krav  på  att
offentlig  näringsverksamhet  skall redovisas  skild
från annan verksamhet, föreslår  motionärerna också.
Det  offentliga måste utsätta den egna  verksamheten
för konkurrens,  innan  tjänster  får  erbjudas  den
öppna  marknaden.  Konkurrenslagen bör utvidgas till
att gälla även när myndighetens  beslut  inte  varit
ett  led i en företagarroll, t.ex. stödgivning, samt
till att gälla vid interna köp, sägs det.

Regeringen bör, enligt motionärerna, ges i uppdrag att föreslå förändringar av
- Stärk medborgarnas möjligheter till laglighetsprövning av verksamhet som driv
- Gör det möjligt att överklaga verksamhet oavsett om verksamheten baseras på e
- Inför ett straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen inte rättar et
Dessutom bör Konkurrensverket och Konkurrensrådet stärkas, sägs det i motionen.
Tillkännagivanden i följande sju avseenden begärs i motion 2001/02:N312 (m): om
Även i motion 2001/02:N315 (m), där yrkandena avser tillkännagivanden om att st
I partimotion 2001/02:N208 (m) begärs tillkännagivanden om konkurrensutsättning
Lagen om offentlig upphandling är otillräcklig, sägs det vidare i motionen. Kon
Många statliga myndigheter och bolag säljer varor och tjänster i konkurrens med
Ett tillkännagivande av riksdagen om en avveckling av sådan myndighetsverksamhe
I motion 2001/02:N261 (m) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om att kom
Regeringen bör skyndsamt framlägga förslag till beslut i enlighet med den remis
I motion 2001/02:N221 (m) begärs tillkännagivanden i två avseenden, nämligen om
Även i motion 2001/02:N226 (m) hänvisas till Statskontorets rapport, och motion
I motion 2001/02:N246 (m) begärs tillkännagivanden av riksdagen i tre avseenden
Den långsiktiga trenden pekar på att andelen företagare av befolkningen minskar
Möjligheterna för entreprenörer och egenföretagare att verka på nya samhällsomr
I motion 2001/02:N64 (kd) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om en effekt
Likartade motiveringar som i motion 2001/02:N64 (kd) framförs också i motionern
Ett tillkännagivande om skadlig kommunal konkurrensverksamhet begärs i motion 2
I motion 2001/02:N323 (c) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om behovet
I de två motionerna 2001/02:N60 (fp) och 2001/02:N368 (fp) begärs tillkännagiva
- De selektiva företagsstöden bör avvecklas, då de skapar snedvridande konkurre
- Statliga och kommunala bolag måste säljas eller avvecklas. Speciellt de kommu
- De offentliga monopolen måste brytas. Få saker skulle betyda mer för kvinnors
Ett tillkännagivande om turistnäringens konkurrensförhållanden i relation till
I motion 2001/02:N217 (fp, m, kd, c) begärs ett tillkännagivande av riksdagen o
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor har tid
Frågan om kopplingen mellan statligt ägda företag och konkurrenspolitiska frågo
I några av de här aktuella motionerna nämns Småföretagsdelegationen och de förs
Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas agerande när det offentliga upptr
När det gäller LOU har regeringen nyligen avlämnat en proposition om ändringar
Frågor rörande kommunal näringsverksamhet och laglighetsprövning som regleras i
I den här aktuella propositionen uppges, som tidigare redovisats, att arbete me
Enligt uppgift från Näringsdepartementet bedrivs för närvarande ett arbete inom
Konkurrensverket har nyligen presenterat rapporten Vårda och skapa konkurrens (
På det statliga området:
- Renodla statens uppgifter. De uppgifter som inte tillhör kärnverksamheterna b
- Konkurrensutsätt myndigheters uppdragsverksamhet till externa kunder utanför
- Utvärdera den statliga inköpssamordningen med ramavtal.
- Ge Konkurrensverket och Statskontoret i uppdrag att gemensamt ta fram en lång
- Avveckla monopolen som gäller försäljning av läkemedel till konsument, det s.
- Effekterna är övervägande positiva av att monopolmarknader regelreformerats o
- Nyetablerade företags svårigheter att få tillgång till infrastruktur, de domi
På det kommunala området:
- Det ger stora fördelar om enskilda kommuner och landsting tar fram en samlad
- Initialt medför konkurrensutsättning oftast märkbara besparingar. Vid upprepa
- Upprepade byten av entreprenör kan äventyra kontinuiteten i omsorgen.
- Personalens syn på arbetet har i flera fall påverkats positivt av konkurrensu
- Verksamhet i kommunal regi kan drivas lika kostnadseffektivt som motsvarande
- Det finns klara tecken på marknadskoncentration där det endast finns ett fåta
- Konkurrenslösningar kräver särskilda kunskaper om upphandlingsregler, avtal,
- Det krävs tid för förberedelse mellan det att beslut fattas om upphandling oc
- Uppföljning av verksamheten efter att monopol avvecklats är nödvändig.
- Erfarenheterna av upphandlingsförfarande och entreprenadlösningar inom den ko
- Avvakta med att konkurrensutsätta komplexa sjukvårdstjänster tills nödvändig
- Det är en fördel om det råder bred politisk enighet om att konkurrensutsätta
Regeländringar:
- Öka satsningen på utbildning, information och tillsyn på området för offentli
- Ge tillsynsmyndigheten för den offentliga upphandlingen rätt att föra talan o
- Underlätta för anställda i kommuner och landsting att starta eget inom vård o
- Ge företag bättre möjligheter att få prövat i förvaltningsdomstol om ett komm
- Analysera effekterna på konkurrensen vid utformning av regler för etablering
- Ta med förutsättningarna för etablering av handel och annan näringsverksamhet
- Ge arbetet med att förenkla reglerna för de små företagen fortsatt hög priori
- Inför bestämmelser i samtliga regelverk som gäller stöd till företag att mynd
Inom Näringsdepartementet pågår för närvarande en genomgång av innehållet i Kon
Statsrådet Ulrica Messing besvarade nyligen en fråga (fr. 2001/02:1064) av Marg
I några motioner tas upp frågor som gäller avknoppad verksamhet, dvs. rätt att
Utskottets ställningstagande
En bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall gälla
Beträffande förhållandet mellan småföretag och den offentliga sektorn vill utsk
När det gäller införande av en konfliktlösningsregel i konkurrenslagen, som eft
Utskottet vill också uppmärksamma den av Konkurrensverket nyligen framlagda rap
Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete på området styrs av en klar
EU:s konkurrensregler
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om EU:s konkurrensregler. Utskottet utgår från att
Motionerna
Sverige bör verka kraftfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att int
I motion 2001/02:N61 (m) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om en revid
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om huruvida företag i små länder missgynnas av EU:s konkurrensregler har
Vid prövning enligt koncentrationsförordningen är en viktig utgångspunkt begrep
Definitionen av relevant marknad är central vid prövningen av ett koncentration
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här aktuella motionerna och som
Regeringen har, som nämnts, i sitt nyligen avlämnade remissvar över kommissione
Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att bevaka den här aktuella fråg
Konkurrensförhållanden inom vissa branscher
Försäkringsbranschen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion rörande kartellbildningstendenser i försäkringsbr
Motionen
Ett tillkännagivande av riksdagen om den oroande kartellbildningstendens som fö
Vissa kompletterande uppgifter
Det bör noteras att nu gällande och i den här aktuella propositionen föreslagna
Inom Svenska Kommunförbundet bedrivs ett projekt avseende försäkringar för komm
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att en effektiv kartellbekämpning är en mycket viktig del i kon
Inrikesflyget
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en översyn av marknaden för inrikesfl
Motionen
Regeringen bör ge Konkurrensverket i uppdrag att genomföra en översyn av markna
Vissa kompletterande uppgifter
Konkurrensverket följer inom ramen för sitt generella myndighetsuppdrag även ko
Luftfartsverket har på regeringens uppdrag kartlagt marknadssituationen för inr
Luftfartsverkets rapport bereds för närvarande inom Näringsdepartementet. Vissa
Det bör slutligen nämnas att de europeiska konkurrensmyndigheterna nyligen har
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar de synpunkter som förs fram i den här aktuella motionen 2001/02
Lanthandeln
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om att det skall tillsättas en utredning som ser
Motionen
Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över möjligheterna att ge handeln
Vissa kompletterande uppgifter
Konkurrensverket fick, som tidigare redovisats, i februari 2002 i uppdrag av re
I sammanhanget kan nämnas att riksdagen hösten 2001 ställde sig bakom regeringe
Utskottets ställningstagande
I motion 2001/02:N219 (s) tas upp ett reellt problem för boende i glesbygd - mö
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett föl
1.      Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser
Ställningstagande
Vår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken överensstämmer med den som komme
Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som sätts upp av etiska principer
Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka spelreg
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan ä
För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det konkreta åtgärder på olika omr
Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Där
2.      Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (punkt 2)
av Åke Sandström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (
Ställningstagande
Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N63 (c), att riksdagen
Det är viktigt att den nationella konkurrenslagstiftningen är långsiktig, effek
Den nu gällande konkurrenslagen infördes år 1993, och Konkurrensverket inrättad
Med hänvisning till det anförda avstyrker jag propositionen i berörd del och ti
3.      Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift (punkt 2)
av Eva Flyborg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (
Ställningstagande
Jag anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N60 (fp), att riksdagen
Karteller är från marknadsekonomisk synpunkt felaktiga och måste bekämpas. Det
De av regeringen föreslagna åtgärderna är emellertid otillräckliga och delvis f
När det gäller systemet med konkurrensskadeavgift anser jag att detta skall var
Med hänvisning till det anförda avstyrker jag propositionen i berörd del och ti
4.      Kriminalisering av kartellsamarbete (punkt 3)
av Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v), Nils
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N60 yrkande 2, 2001/02:N62, 2001/02:N63
Ställningstagande
Karteller är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna. Vi ans
En fråga som har diskuterats i olika sammanhang är huruvida en kriminalisering
I de här aktuella motionerna förordas att en kriminalisering av kartellsamarbet
Vi anser alltså att det först bör ges utrymme för att pröva detta program, inna
Sammanfattningsvis anser vi att regeringen mycket noga skall följa effekterna a
Med det anförda avstyrker vi samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
5.      Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (punkt 8)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser
Ställningstagande
Vi anser i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna att kraftfull
De stora offentliga monopol som för närvarande svarar för tjänsteproduktionen i
Vidare vill vi betona betydelsen av att konkurrensbegränsande förfaranden från
Regeringens hantering av frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konk
Riksdagen bör anmoda regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att reda upp
- inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa mot andra
- avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter från konk
- ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i dom
- ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen rätt att
- integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga myndighetsuppg
- ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning/ramavtal och ej preciser
- klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag omfattas av
- komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna anbuds
- inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effekterna på konkurrens
Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med
6.      EU:s konkurrensregler (punkt 9)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reser
Ställningstagande
Vi anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N61 (m), att det är uppe
Regeringen har, som nämnts, i sitt nyligen avlämnade remissvar över kommissione
Enligt vår mening är det inte acceptabelt med en politik som försvårar för små
7.      Inrikesflyget (punkt 11)
av Åke Sandström (c) och Eva Flyborg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i rese
Ställningstagande
Vi anser, i likhet med vad som anförs i motion 2001/02:N27 (c), att regeringen
En förklaring till det höga prisläget är den bristande konkurrensen inom det sv
Riksdagen bör alltså genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att ge Konkur

BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2001/02:167
1. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändr
2. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändr
Motioner med anledning av proposition 2001/02:167
2001/02:N59 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen beslutar bifalla regeringens proposition 2001/02:167 vad avser 64
2. Riksdagen avslår övriga lagförslag i proposition 2001/02:167 i enlighet med
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
2001/02:N60 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen avslår förslaget om att ett s.k. leniencyprogram införs i konkurre
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en kriminalisering av
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
2001/02:N61 av Per Westerberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
2001/02:N62 av Lennart Beijer m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om a
2001/02:N63 av Åke Sandström m.fl. (c):
1. Riksdagen avslår regeringens förslag om eftergift av konkurrensskadeavgift.
2. Riksdagen begär hos regeringen en utredning om kriminalisering av överträdel
2001/02:N64 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om kriminalisering av kar
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
Motion med anledning av proposition 2001/02:4
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
Motion med anledning av skrivelse 2000/01:120
2001/02:N2 av Per Westerberg m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
Motioner från allmänna motionstiden
2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 att konkurrenshämmande
regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas.
2001/02:N208 av Bo Lundgren m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 konkurrensutsättning oc
h försäljning av kommunala och landstingskommunala företag och verksamheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 en avveckling av sådan
myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen.
2001/02:N209 av Inger Lundberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att Sverige bör verka kraf
tfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att inte näringslivet i mindre
 länder missgynnas.
2001/02:N217 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att se över och
 förändra reglerna i såväl konkurrenslagen som kommunallagen för att skapa
förutsättningar för konkurrens på
lika villkor mellan offentliga och privata aktörer.
2001/02:N219 av Alf Eriksson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en
 utredning om likvärdiga
 grossistpriser mellan stad och land.
2001/02:N221 av Ola Karlsson och Tomas Högström (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om problemen med stat
en som kommersiell aktör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om åtgärder för att mins
ka problemen.
2001/02:N226 av Ingvar Eriksson och Göte Jonsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
konkurrenssnedvridande my
ndighetsverksamhet.
2001/02:N246 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 att främja initiativ in
om den offentliga sektorn.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 regelförändringar som mo
tverkar illojal konkurrens.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 förenklad prövning av la
glighet.
2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 att kommunala bolag av
vecklar eller säljer den näringsverksamhet de bedriver inom turistnäringen.
2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en successiv avveckli
ng av de selektiva företagsstöden.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om bättre konkurrens.
2001/02:N286 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 turistnäringens konkurr
ensförhållanden i relation till offentlig näringsverksamhet.
2001/02:N310 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs
om den oroande kartellbi
ldningstendens som försäkringsbranschen för närvarande uppvisar och samhällets
motåtgärder.
2001/02:N312 av Per Westerberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 att stat, kommuner och
 myndigheter inte skall bedriva näringsverksamhet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 konkurrenssnedvridning
 till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och
statliga organ.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 finansiella risker för
skattebetalarna till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter,
kommunala och statliga o
rgan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 faran för att vård, skol
a och omsorg nedprioriteras till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av
myndigheter, kommunala oc
h statliga organ.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 personalens ohälsa till
 följd av olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter, kommunala och statliga
 organ.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 ändringar i konkurrensl
agen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en lag om konkurrensn
eutralitet.
2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 att stat, kommuner och
 myndigheter bara skall inrikta sig på kärnverksamheten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 bättre konkurrensverkty
g.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 kunskap som konkurrens
medel.
2001/02:N316 av Göran Lindblad (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 ökad offentlig upphandl
ing.
2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 behovet av ökade möjligh
eter för entreprenörer och egenföretagare att verka på nya samhällsområden.
2001/02:N323 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (c):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 behovet av förändrade re
gler vid kommunernas upphandling och konkurrensen mellan kommunala och privata
företag.
2001/02:N368 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 bättre konkurrens.
2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 statens roll i näringsp
olitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 kommunernas roll i näri
ngspolitiken.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 en effektivare konkurr
enspolitik.
2001/02:N373 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 rättvis konkurrens mell
an offentlig och privat sektor.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 avveckling av snedvrid
ande företagsstöd.
2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
 skadlig kommunal konku
rrensverksamhet.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)




*
*