Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU15

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Sammanfattning

I  betänkandet behandlas dels regeringens
förslag om vissa ändringar i systemet för
statsstödd   exportfinansiering    (prop.
2001/02:131) och en motion med  anledning
av  propositionen, dels 14 motioner  från
allmänna     motionstiden    om     olika
utrikeshandelspolitiska frågor.
Ett  enhälligt utskott ställer sig bakom
inriktningen att frihandel  är  en  stark
välståndsskapande  kraft  för  såväl   de
utvecklade  länderna  som  för   världens
fattigaste länder.
När   det   gäller  WTO-frågorna   anser
utskottet att det finns behov av  att  se
över   och   förbättra  WTO:s  regelverk.
Utskottet         konstaterar         att
tillvaratagandet av u-ländernas intressen
blir  centralt  i den nya  handelsrundan.
Vidare  påpekas att handeln inte får  ses
isolerat; mänskliga rättigheter  måste  i
ökande   utsträckning   genomsyra    alla
samhällsområden. I en reservation (m, kd,
c,  fp)  förordas  att  sambandet  mellan
handel  och investeringar tas upp snarast
möjligt  i  förhandlingarna.  Enligt   en
reservation    från   företrädaren    för
Miljöpartiet är det en viktig uppgift för
Sverige att arbeta för att WTO:s  mål  om
höjd levnadsstandard, full sysselsättning
och produktion i samklang med naturen kan
uppnås  och att FN:s stadga för mänskliga
rättigheter   genomsyrar   handels-   och
investeringsfrågor inom WTO.
I       frågor      om      EU       och
utrikeshandelspolitik   vill    utskottet
starkt  framhålla  det  angelägna  i  ett
bättre  tillträde för alla u-länder  till
EU:s  och  andra i-länders marknader  för
t.ex.  jordbruksvaror  och  teko.  I   en
reservation    (m,    kd,    fp)    anser
företrädarna   för   dessa   partier    i
utskottet  att ytterligare ansträngningar
borde  ha lagts ned för att få till stånd
mer   långtgående  liberaliseringar  inom
jordbruks-   och   tekoområdena.   I   en
reservation   (c)   framhålls   att    en
övergripande  målsättning  bör  vara  att
införa   ett  ”grönt”  tullsystem,   dvs.
generösare      tullbestämmelser      för
exportörer     som    uppfyller     vissa
fastställda miljökrav.
Utskottet  är medvetet om  att  de  krav
som   i-länderna  ställer  på  u-länderna
beträffande  miljöhänsyn  kan   ses   som
protektionism  snarare än verklig  omsorg
om miljön. För att undvika att u-länderna
uppfattar       arbetsmiljökrav       som
protektionistiska  krävs  det   en   ökad
samsyn  mellan  WTO  och  Internationella
arbetsorganisationen    (ILO).    I    en
motivreservation (m, kd, c, fp) sägs  att
Sverige  bör  verka för  att  en  närmare
dialog  kommer till stånd mellan WTO  och
ILO.  I  en annan reservation (mp) anförs
att  det  finns  mycket starka  skäl  att
införa     sociala    och    miljömässiga
minimikrav i WTO-systemet.
Regeringsförslagen angående ändringar  i
systemet          för          statsstödd
exportfinansiering tillstyrks (enhälligt)
av    utskottet,   bl.a.    därför    att
genomförandet av förslaget leder till mer
konkurrensneutrala  villkor  för  svenska
exportörer.
När  det gäller exportkrediter och miljö
ser    utskottet    positivt    på    att
Exportkreditnämnden     har     reviderat
miljöpolicyn i sin garantigivning. Enligt
utskottets  mening bör  den  nya  policyn
prövas  i  praktiken,  innan  ytterligare
åtgärder övervägs på detta område.  I  en
reservation (v, mp) förordas att  Sverige
som    ett   föregångsland   skall   anta
riktlinjerna från Världskommissionen  för
dammar.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1.       Frihandel i världen

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:N266  och 2001/02:N267  yrkande
31.

2.       WTO-frågor

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:U300  yrkandena 7,  8  och  13,
2001/02:U304 yrkandena 7,  13,  14  och
16,   2001/02:MJ338  yrkande   31   och
2001/02:N375 yrkande 1.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)
Reservation 2 (mp)

3.       EU och
utrikeshandelspolitik

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:K426  yrkande 15,  2001/02:U300
yrkandena   1   och   2,   2001/02:U301
yrkandena   35   och  37,  2001/02:U303
yrkandena  5  och 10  och  2001/02:U304
yrkandena 8, 10 och 11.
Reservation 3 (m, kd, fp)
Reservation 4 (c)

4.       Handel och miljö m.m.

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:U304  yrkande 15,  2001/02:U305
yrkandena   13  och  14,  2001/02:MJ337
yrkande 1 och 2001/02:N375 yrkandena  2
och 7.
Reservation 5 (m, kd, c, fp) - motiv.
Reservation 6 (mp)

5.       Immaterialrätt

Riksdagen  avslår motion 2001/02:U304
yrkande 20.

6.       Systemet för statsstödd
exportfinansiering

Riksdagen    godkänner    regeringens
förslag   om  ändrade  riktlinjer   för
exportfinansieringssystemet         och
bemyndigar regeringen att i  avtal  med
AB  Svensk  Exportkredit ikläda  staten
ekonomiskt  ansvar för den  statsstödda
exportfinansieringen.  Därmed  bifaller
riksdagen    proposition    2001/02:131
punkterna  1  och 2 och  avslår  motion
2001/02:N50.

7.       Exportkrediter och miljö

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:K426  yrkande 17, 2001/02:MJ337
yrkande  17, 2001/02:N243, 2001/02:N264
yrkandena 2 och 3 och 2001/02:N326.
Reservation 7 (v, mp)



Stockholm den 23 maj 2002

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande   ledamöter  har   deltagit   i
beslutet:  Per  Westerberg (m),  Reynoldh
Furustrand  (s),  Sylvia  Lindgren   (s),
Göran  Hägglund (kd), Karin Falkmer  (m),
Nils-Göran  Holmqvist (s),  Ola  Karlsson
(m),  Marie  Granlund  (s),  Karl  Gustav
Abramsson (s), Gunilla Wahlén (v),  Inger
Strömbom  (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd
Saarinen  (mp),  Åke Sandström  (c),  Eva
Flyborg  (fp),  Anne Ludvigsson  (s)  och
Lennart Värmby (v).
2001/02
NU15


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels  proposition 2001/02:131  om  vissa
ändringar   i  systemet  för   statsstödd
exportfinansiering,
dels  en motion som väckts med anledning
av propositionen,
dels    14    motioner   från   allmänna
motionstiden.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I  propositionen föreslås vissa  åtgärder
för  att  göra  det svenska systemet  för
exportfinansiering                   lika
konkurrenskraftigt  som  systemen  i   de
viktigaste    konkurrentländerna.     Det
föreslås att den löftesprovision  som  AB
Svensk Exportkredit tar ut vid statsstödd
finansiering  avskaffas. Vidare  föreslås
att banker och andra kreditinstitut skall
kunna  få  ersättning av staten  för  sin
administration    av   den    statsstödda
finansieringen.  Slutligen  föreslås  att
ansökan  om statsstödd exportfinansiering
skall kunna ske via Exportkreditnämnden.
Utskottets överväganden



Inledning

I  det följande tas upp olika frågor inom
området  utrikeshandelspolitik.  Motioner
från  den  allmänna motionstiden  rörande
frihandel i världen, WTO-frågor,  EU  och
utrikeshandelspolitik, handel  och  miljö
m.m.   behandlas   av  utskottet.   Olika
exportkreditfrågor   tas    också    upp.
Regeringens förslag om vissa ändringar  i
systemet          för          statsstödd
exportfinansiering  (prop.   2001/02:131)
och  en motion som är väckt med anledning
av  propositionen behandlas. Därefter tas
motionsyrkanden  om  exportkrediter   och
miljö upp.

Frihandel i världen

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden
beträffande  frihandel  i  världen   med
hänvisning  till  att  motionsönskemålen
ligger  i  linje  med  utvecklingen  som
innebär  en  ny handelsrunda och  arbete
med handelsliberaliseringar i världen.

Motionerna

I  motion  2001/02:N266 (m) om  frihandel
framhålls  att  tullar och  handelshinder
har  en fördyrande effekt och att  det  i
slutändan  är konsumenterna som  får  stå
för    de    extra    kostnaderna.    För
konsumenternas  skull är det  således  av
stor  vikt att regeringen tar hänsyn till
frihandelns roll i konsumentpolitiken.  I
motionen  anförs  också  att  tullar  och
protektionistisk politik slår hårt mot de
fattigaste länderna i världen,  vilka  är
beroende av sin export.
Handel   befrämjar  inte  bara  välstånd
utan också fred och kulturell utveckling,
betonas  det i motion 2001/02:N267  (fp).
Handeln har varit starkt bidragande  till
den ekonomiska tillväxten i världen efter
andra  världskriget. Med hänsyn till  den
fattigdom  som i dag finns i  världen  är
det  olyckligt att det finns krafter  som
nu   vill   minska   den  internationella
handeln.  Allt  tyder på att  de  fattiga
länderna   skulle  ha  haft   en   bättre
situation om deras handel ökat mera.  Det
är snarare bristen på demokrati, brist på
ekonomiska  reformer och  marknadsekonomi
samt brist på fungerande rättsväsende och
utbildning  som gör att situationen  inte
förbättras. Enligt motionärerna  bör  ett
program för ökat ekonomiskt välstånd  och
minskad fattigdom bl.a. innehålla
– fortsatt frihandel,
–   raserande  av  handelshinder  i   de
utvecklade  ekonomierna  för  u-ländernas
produkter,   t.ex.  på   jordbruks-   och
textilområdena,
–  bistånd  till de fattigaste  länderna
för att öka deras förutsättningar att  ta
del  av  globaliseringens fördelar  genom
stärkande   av  demokratiska  strukturer,
bättre     administration,     fungerande
rättsväsende och bättre utbildning,
–  skuldsanering, inte minst riktad  mot
de  länder  som  gjort sig  av  med  sina
diktatorer,

– ökad öppenhet på det finansiella
området, inklusive införandet av en
internationell finansinspektion, för att
minska riskerna för kriser av det slag
som för några år sedan inträffade i
Asien.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

I   publikationen   International   trade
statistics           2001            från
Världshandelsorganisationen (World  Trade
Organization, WTO) redovisas utvecklingen
av    världshandeln   t.o.m.   år   2000.
Handelsutvecklingen    år    2000     var
enastående,  uttalar  WTO.   Ökningen   i
produktion   och   handel   med   4,5   %
respektive 12 % var den största under mer
än ett decennium. Även för u-länderna var
utvecklingen    stark.   Den    beräknade
ökningen    av   u-ländernas   varuexport
uppgick  till  15 %, vilket kan  jämföras
med      en      ökning     av      deras
bruttonationalprodukt med  5  %.  För  år
2000  beräknas den totala varuexporten  i
världen uppgå till 6 364 miljarder dollar
och  den totala varuimporten till  6  669
miljarder  dollar. Av  varuexporten  står
Sverige för 1,4 % (86,9 miljarder dollar)
och  av  varuimporten  för  1,1  %  (72,8
miljarder dollar). Tjänsteexporten är  en
väsentlig  och ökande andel  av  Sveriges
totala    export.   Enligt    Riksbankens
statistik uppgick tjänsteexporten år 2001
till  ett belopp (228,4 miljarder kronor)
som motsvarar 29 % av varuexporten (786,9
miljarder kronor).

Världshandeln minskade emellertid under
år 2001 (The Economist 11–17 maj 2002).

Frihandel som välståndsskapande kraft

Utskottet har tidigare framhållit (senast
i   bet.  2000/01:NU9 s. 14)  att  det  i
högsta  grad är ett svenskt intresse  att
värna frihandelns principer. Frihandel är
en  stark  välståndsskapande kraft  såväl
för   de  utvecklade  länderna  som   för
världens    fattigaste    länder.    Alla
konsumenter – både enskilda och företag –
gynnas av de positiva effekterna av lägre
priser,   större  utbud  av   varor   och
tjänster  samt  bättre  kvalitet.  Vidare
innebär  frihandel  snabb  spridning   av
information,   vilket  kan   bidra   till
omvandling   av  slutna  samhällen   till
större öppenhet mot omvärlden.

Dessa synpunkter omfattades av alla
partier utom Miljöpartiet, som i en
reservation (1) i betänkandet
konstaterade att klyftorna mellan de
rikaste och de fattigaste länderna i
världen ökar. I vilken mån WTO påverkar
denna utveckling är enligt reservanten
oklart. Nya förhandlingar om ytterligare
liberaliseringar måste därför vänta till
dess att ordentliga analyser gjorts av
hur ägandekoncentrationer ökat på grund
av marknadsliberaliseringar och hur detta
har påverkat resursfördelningen i
världen.

Frihandel och u-länder

Via  biståndspolitiken och en  successivt
förändrad  handelspolitik inom EU  verkar
Sverige  för att bidra till ökad tillväxt
och en långsiktigt hållbar utveckling i u-
länderna,    särskilt    jordens    minst
utvecklade  länder (MUL).  Denna  politik
omfattar  en  rad  olika instrument  inom
politikområden  som utvecklingssamarbete,
handelspolitik,   jordbrukspolitik    och
handelsfrämjande.
För  att  underlätta  för  u-länder  att
exportera  till marknader inom i-länderna
ger   Sverige  internationellt   tekniskt
bistånd    genom   bl.a.   WTO,   Förenta
nationernas  konferens  om   handel   och
utveckling (United Nations Conference  on
Trade   and   Development,  UNCTAD)   och
Internationella          handelscentrumet
(International Trade Center,  ITC).  Inom
de  samarbetsprogram som administreras av
Styrelsen       för       internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) respektive av
EU:s    biståndsorgan    integreras    de
utrikeshandelspolitiska   frågorna.   Det
tekniska biståndet syftar till att öka u-
länders möjlighet att delta i WTO-arbetet
och att utveckla sin handel för att skapa
en  långsiktigt  hållbar  utveckling.  De
svenska   medlen   till   Internationella
handelscentrumet  skall  främst  användas
för  att stärka MUL-exportörernas kunskap
om   tullförmånsreglerna  och  öka  deras
förmåga att anpassa sig till tekniska och
andra krav på EU:s marknad.
ITC, som skapades redan år 1964, är  FN-
systemets  knutpunkt för handelsfrämjande
tekniskt  bistånd till u-länder  och  har
sitt  säte  i  Genève. ITC:s övergripande
syfte  är  att  utveckla kapaciteten  hos
målländerna för att förbättra  företagens
exportförmåga.  Organisationens   bistånd
riktas  primärt mot företagen i länderna,
inte till regeringarna. Sverige har under
många år aktivt stött ITC, och under åren
1981–92  leddes  organisationen   av   en
svensk (Göran Engblom).
I  det  bilaterala utvecklingssamarbetet
bidrar   Sida  med  stöd  till  u-länders
uppbyggnad    av   analyskapacitet    och
handelspolitiskt kunnande  i  WTO-frågor.
Under   2001  använde  Sida   cirka   120
miljoner   kronor  till  handelsrelaterat
bistånd,    varav   40   %   gick    till
handelspolitisk kapacitetsuppbyggnad. Som
ett  av många exempel kan nämnas att  det
inom     ramen     för    det     svenska
utvecklingssamarbetet  med  Tanzania  har
utgått  ett  betydande stöd till  landets
handels-   och  industriministerium   med
inriktning     på     utbildning      och
kapacitetsuppbyggnad  i  handelspolitiska
frågor.
Enligt         information          från
Utrikesdepartementet    har    regeringen
instruerat Sida och Kommerskollegiet  att
följa upp WTO-mötet i Doha med inriktning
på  en fortsatt utveckling som är gynnsam
för   u-ländernas  och   särskilt   MUL:s
långsiktiga    handel,    tillväxt    och
utveckling.

Frågan om skuldavskrivning för fattiga
länder, vilken berörs i en motion, är
utförligt behandlad av utrikesutskottet i
betänkande 2001/02:UU2 (s. 111) samt i
betänkande 2001/02:UU4 (s. 23).
Utrikesutskottet instämde i att
skuldbördan utgör ett utvecklingshinder i
många av de fattigaste länderna. Därför
agerar Sverige för ökade
skuldnedskrivningar för dessa länder.
Kostnaderna är emellertid så omfattande
att insatser från Sverige och andra
likasinnade stater inte räcker till för
att finansiera ett förslag om
skuldnedskrivning för de tungt skuldsatta
fattiga länderna. Förslag som utan
urskiljning syftar till att totalt skriva
ned skulder för alla utvecklingsländer –
i synnerhet medelinkomstländer – är
däremot inte befogade, enligt
utrikesutskottet.

De amerikanska skyddsåtgärderna mot
stålimport

I början av mars 2002 redovisades Förenta
staternas   (USA:s)  beslut  att   införa
skyddstullar under tre år mot importen av
15   stålprodukter.   Resultatet   väntas
medföra  en  påtaglig  minskning  av  den
amerikanska     stålimporten.      Enligt
Jernkontorets bedömning kommer knappt 2 %
av  den  totala svenska stålexporten  att
direkt beröras av åtgärderna.
EU  har  begärt samråd om  åtgärderna  i
enlighet  med  WTO:s tvistlösningssystem.
En  huvudpunkt i argumenteringen  är  att
den       amerikanska      stålindustrins
svårigheter  inte orsakats  av  importen,
vilken minskat med en tredjedel sedan  år
1998,       utan       av       bristande
strukturanpassning.   Priserna   på   den
amerikanska  marknaden är till  följd  av
ett   stort   antal   tidigare   vidtagna
skyddsåtgärder  väsentligt  högre  än   i
resten   av  världen.  EU:s  begäran   om
tvistlösning  inom WTO  kommer  sannolikt
att  leda  till att en panel fördömer  de
amerikanska åtgärderna så som redan skett
i  ett  antal  tidigare fall.  Det  torde
enligt  inhämtade  uppgifter  dröja  fram
till   sommaren  2003  innan   en   sådan
panelrapport kan antas inom WTO.
Förutom  EU  har också Japan,  Sydkorea,
Schweiz,  Brasilien, Australien  och  Nya
Zeeland  begärt  samråd  med  USA  enligt
WTO:s tvistlösningssystem.
EU  och  andra  länder har också  begärt
konsultationer med USA inom ramen för WTO-
avtalet  om skyddsåtgärder. Enligt  detta
skall en medlem som vidtar skyddsåtgärder
erbjuda kompensation för att vidmakthålla
en  likvärdig  balans  av  medgivanden  i
förhållande till de medlemmar som  berörs
av  åtgärderna. EU anser sig ha rätt till
kompensation till ett värde av cirka  700
miljoner euro. Om sådan kompensation inte
ges   finns   en   viss  möjlighet   till
motåtgärder.   EU,   som    har    begärt
kompensation,  förbereder en  lista  över
varor  som USA exporterar till  EU  vilka
kan    bli    föremål   för    eventuella
motåtgärder från EU:s sida.
För     att     försvara     sig     mot
marknadsstörning på grund av  att  import
som  nu  inte kommer in i USA  söker  sig
till EU:s marknad har EG-kommissionen den
27  mars  2002  infört provisoriska  egna
skyddsåtgärder. En extra tull påförs  när
stålimporten  överstiger  en   kvot   som
ungefär   motsvarar  importen  år   2001.
Åtgärderna gäller dock inte för  u-länder
som  svarar  för mindre än 3  %  av  EU:s
import av respektive vara och inte heller
för  import  från Ryssland,  Ukraina  och
Kazakstan.
Enligt          uppgifter           från
Utrikesdepartementet   är   den   svenska
ståndpunkten följande:

Sverige beklagar det amerikanska beslutet
som förutom störningar på den
internationella stålmarknaden också
medfört en försämring av det
internationella handelsklimatet. Sverige
står bakom de steg som tagits av EG-
kommissionen för att inleda ett
tvistlösningsförfarande i WTO. Vidare har
Sverige stött EU:s begäran om
kompensation enligt WTO:s
skyddsåtgärdsavtal. Kommissionen har
tagit fram en preliminär lista över
möjliga tullhöjningar. Vad gäller
produkterna för motåtgärder har Sverige
skickat synpunkter till kommissionen vid
ett flertal tillfällen. Enligt Sverige
får det inte finnas någon tvekan om att
tullhöjningsåtgärderna håller sig inom
ramen för regelverket. EU måste kunna
skydda sig mot marknadsstörningar till
följd av att stål nu avleds från den
amerikanska marknaden. Dock var Sverige
inte berett att stödja att kommissionen
den 27 mars 2002 omedelbart vidtog egna
skyddsåtgärder utan avrådde från sådana
åtgärder. Enligt den svenska
uppfattningen hade kommissionen inte
tillräckligt analyserat användarnas
(industrins och konsumenternas) intressen
innan den bestämde sig för att införa
skyddsåtgärder.

Internationella parlamentariska unionen

Det  bör  i  sammanhanget  redovisas  att
Internationella  parlamentariska  unionen
(IPU)  i  mars  2002 antog en  resolution
inom området globalisering, multilaterala
institutioner     och     internationella
handelsavtal.  IPU  noterar  den   ökande
betydelsen  av internationell handel  och
dess direkta inflytande på utveckling och
välfärd i alla nationer och uttrycker oro
för  att  det  nuvarande  handelssystemet
tycks  vara partiskt till förmån  för  de
utvecklade  länderna och  skapar  problem
för  många  u-länder. Därför understryker
IPU   behovet   av  att   parlament   och
parlamentariker     ser     till      att
globaliseringens fördelar också kommer u-
länderna  till del för att människorna  i
dessa   länder  skall  uppnå  ett  större
socialt  och ekonomiskt välstånd.  Enligt
IPU  bör parlamenten ha en mer aktiv roll
inom  området för internationellt  handel
m.m.

Mot denna bakgrund uppmanas det
internationella samfundet, och särskilt
WTO, att skapa ett mer demokratiskt,
rättvist, transparent och icke-
diskriminerande multilateralt
handelssystem. Hänsyn måste tas till
ländernas olika utvecklingsnivå när det
gäller förmånsbehandling, tekniskt
bistånd m.m. IPU understryker målet om
ett bättre marknadstillträde för u-
ländernas export. Vidare betonas behovet
att inkludera parlamentariker i
förhandlingsdelegationerna och att se
till att sådana delegationer inkluderar
både kvinnor och män. IPU manas att
fortsätta sina ansträngningar att ge en
parlamentarisk dimension till WTO enligt
vad som sägs i resolutionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill ånyo framhålla att  det  i
högsta  grad är ett svenskt intresse  att
värna frihandelns principer. Frihandel är
en  stark  välståndsskapande kraft  såväl
för   de  utvecklade  länderna  som   för
världens fattigaste länder. Därför gäller
det  också att ständigt vara på vakt  mot
protektionistiska    inslag     i     det
internationella   handelsutbytet.    Alla
konsumenter – både enskilda och företag –
gynnas av de positiva effekterna av lägre
priser,   större  utbud  av   varor   och
tjänster  samt  bättre  kvalitet.  Vidare
innebär  frihandel  snabb  spridning   av
information,   vilket  kan   bidra   till
omvandling   av  slutna  samhällen   till
större  öppenhet  mot omvärlden.  Sverige
bör   enligt   utskottets   mening   även
fortsättningsvis delta aktivt  i  arbetet
med  att  befästa och stärka  förtroendet
för  det  multilaterala  handelssystemet.
Miljömässig och social hänsyn är  viktigt
samtidigt   som  dessa  krav   inte   får
användas emot de länder som ännu  inte  –
trots   ansträngningar  –  kan   uppfylla
kraven.
Motionsönskemålen  om   fortsatt   eller
ökad frihandel ligger väsentligen i linje
med  utskottets  inställning.  Frihandeln
förbättrar förutsättningarna för tillväxt
i  hela världsekonomin. I en liten  öppen
ekonomi som den svenska finns det en lång
tradition  av att hävda den fria  handeln
eftersom  vårt land gynnas av  ett  fritt
utbyte.  Vårt välstånd bygger  till  stor
del  på specialisering och handelsutbyte.
Men frihandel är inte mindre viktig för u-
länderna. Eliminering eller minskning  av
handelshindren skapar nya förutsättningar
för  ekonomisk utveckling  även  i  dessa
länder och kan göra det lättare att också
göra  andra  framsteg, t.ex. i  fråga  om
mänskliga   rättigheter,   rättvisa   och
social   utveckling.   Utskottet    anser
däremot   inte   att  frihandel   är   en
tillräcklig förutsättning för  att  uppnå
sådana  mål;  det finns  också  behov  av
politiska, ekonomiska och institutionella
reformer inom u-länderna och särskilt  de
minst  utvecklade  länderna  (MUL)  innan
dessa  länder  kan  dra  full  nytta   av
frihandelns  positiva  inverkan.  I   ett
senare     avsnitt     om     EU      och
utrikeshandelspolitik beskrivs  processen
som  lett  fram  till  att  EU  avskaffar
tullar  och  kvoter för alla  varor  utom
vapen   för   de   49  minst   utvecklade
länderna.
Frågor    om   skuldsanering   för    de
fattigaste   länderna   ingår   inte    i
näringsutskottets       beredningsområde.
Skuldfrågorna          i          samband
utvecklingsländerna har nyligen utförligt
behandlats   av  utrikesutskottet   (bet.
2001/02:UU4  s.  23). Utskottet  hänvisar
till  detta  betänkande  och  kommenterar
inte   ytterligare   frågorna   i   detta
sammanhang.
Som  redovisas i följande avsnitt kommer
förhandlingar     att     inledas      om
handelsliberaliseringar  för  alla  varor
och  om förnyade regler för världshandeln
på  ett  flertal områden inom  ramen  för
WTO.  Med  den inställning till frihandel
som    utskottet   just   redogjort   för
välkomnar    utskottet    att    en    ny
handelsrunda kommer till stånd  samtidigt
som  WTO  tar  ett  ökat  ansvar  för  en
hållbar utveckling.
Med  hänvisning till det  anförda  anser
utskottet  att det inte är  påkallat  med
något  uttalande i riksdagen i frågan  om
frihandel  i  världen.  Därmed  avstyrker
utskottet      de      här       aktuella
motionsyrkandena.

WTO-frågor

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden  om
WTO-frågor med hänvisning till  pågående
åtgärder  i fråga om stöd till u-länder,
ökad      öppenhet      m.m.      Jämför
reservationerna 1 (m, kd, c, fp)  och  2
(mp).

Motionerna

Enligt vad Moderata samlingspartiet anför
i  motion 2001/02:U300 är det av  största
vikt  att  stärka  WTO  som  institution.
WTO:s  trovärdighet  och  respekten   för
organisationens tvistlösningssystem måste
ökas  genom skärpta regler som förhindrar
långdragna  processer.  För  att   stärka
världshandeln behövs enligt  motionärerna
också  ett multilateralt regelsystem  för
investeringar.  Vidare   sägs   det   att
korruption     hindrar     såväl      det
internationella    som    det    inhemska
handelsutbytet  genom  att  reglerna   om
konkurrensneutralitet undergrävs.  Enligt
motionärerna är det därför angeläget  att
bl.a.  inom  ramen för  WTO  anta  etiska
regler för att bekämpa korruption.
I    partimotion    2001/02:MJ338    (c)
framhåller  motionärerna att  jordbruket,
med  sin  mångsidiga roll och  sin  klara
koppling    till   miljö,    hälsa    och
livskvalitet,  inte direkt  kan  jämföras
med   annat   näringsliv.   Dessa   icke-
handelshänsyn  måste enligt  motionärerna
erkännas    i   WTO-förhandlingarna.    I
motionen anförs att differentieringen  av
varuhandeln  inte bara skall vara  möjlig
på grundval av produktkvalitet utan också
på grund av produktionsmetod.
I  motion  2001/02:U304 (c) understryker
motionärerna att en ny världshandelsrunda
måste garantera att systemet främjar alla
länders  integration i världsekonomin.  I
motionen   sägs   att  ett  multilateralt
handelssystem  som  är  regelbaserat  och
icke-diskriminerande medför fördelar  för
alla  länder,  särskilt  u-länderna.  Det
framhålls  att u-ländernas kapacitet  att
delta i WTO:s arbete kan förbättras genom
vkat  stöd i form av tekniskt bistånd.  I
motionen anförs vidare att gällande  WTO-
avtal   på  jordbruksområdet  är  alltför
exportorienterat.  Sverige   bör   enligt
motionärerna verka för att ett nytt  WTO-
avtal  ger  bättre  förutsättningar   för
utvecklingsländer   som   nettoimporterar
livsmedel  att  utveckla  den  nationella
livsmedelsförsörjningen.           Enligt
motionärerna      bör      vikten      av
frågeställningen  om  handel  och   miljö
belysas i den kommande WTO-rundan.

I motion 2001/02:N375 (mp) anser
motionärerna att WTO:s nästa
förhandlingsrunda måste bli en
utvecklingsrunda som tar hänsyn till
utvecklingsländernas krav på och behov av
WTO:s överordnade målsättning. Enligt
motionärerna behöver WTO vidare
fastställa tydliga etiska och politiska
mål på kort och på lång sikt för sitt
framtida arbete. Som ett led i detta
måste WTO integrera de politisk-etiska
mål som finns i andra FN-konventioner så
att handelsfrågorna genomsyras av fred,
demokrati, rättvisa och utveckling i
linje med FN:s ambitioner.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

WTO  har  i  dag  144  medlemsländer  och
ytterligare ett trettiotal som förhandlar
om  medlemskap.  WTO är  öppet  för  alla
länder  som  vill  vara medlem.  Vid  den
fjärde ministerkonferensen i Doha, Qatar,
i  november 2001 fattades beslut  om  att
anta Kina och Taiwan som medlemmar i WTO.
I    samband   med   anslutningsprocessen
förhandlar ett ansökarland bilateralt med
alla de WTO-länder som så önskar om vilka
handelsliberaliseringar som ansökarlandet
skall  göra  i  samband med anslutningen.
Processen tar ofta flera år.
WTO-avtalen  bygger  på  principerna  om
handelsliberalisering      och      icke-
diskriminering.  De liberaliseringar  som
överenskoms   mellan  två   WTO-medlemmar
utsträcks i princip automatiskt till  att
omfatta samtliga andra WTO-länder  enligt
mest-gynnad-nations-principen.     Vidare
åtar  sig  varje land att ge  importerade
varor samma behandling som liknande varor
som   producerats  inom  landet  får  med
avseende på t.ex. skatter.

Enligt tidigare överenskommelse kommer
den nuvarande generaldirektören Mike
Moore att avgå den 1 september 2002 efter
halva mandatperioden och ersättas av
thailändaren Supachai Panitchpakdi. Den
femte ministerkonferensen kommer enligt
uppgift från Utrikesdepartementet att äga
rum i september 2003. Mexiko blir
värdland för denna ministerkonferens.

Ministerdeklarationen från Doha

Ministerdeklarationen  från  den   fjärde
ministerkonferensen   innehåller    bl.a.
följande  viktiga  punkter  (i  förkortat
skick):
–   Målet   om   en  hållbar  utveckling
betonas  starkt. Inget land skall hindras
från  att  vidta åtgärder för att  skydda
människor,  djur,  växter,  hälsa   eller
miljö, samtidigt som sådana åtgärder inte
får  användas  på  ett godtyckligt  eller
diskriminerande sätt eller som  ett  dolt
sätt att begränsa handeln.
–   Arbetet   inom  den  internationella
arbetsorganisationen       (International
Labour Organization, ILO) för den sociala
dimensionen av globaliseringen noteras.
–  Med  ett  ökande antal  WTO-medlemmar
finns  det  ett  kollektivt  ansvar   att
säkerställa  intern transparens  och  ett
effektivt  deltagande av alla  medlemmar.
Också   dialogen   med  allmänheten   bör
förbättras.
–     Ett    samförstånd    finns    att
förhandlingar          om          olösta
implementeringsfrågor skall integreras  i
arbetsprogrammet.
–   Jordbruksförhandlingarna  har  redan
startat.  Det  långsiktiga målet  om  ett
marknadsorienterat     system      kräver
fundamentala ändringar för att  korrigera
och      hindra     begränsningar      på
världsmarknaden  för  jordbruksprodukter.
En särskild och förmånlig behandling av u-
länder skall utgöra en integrerad  del  i
alla  delar  av förhandlingarna,  så  att
dessa  länder  kan  ta hänsyn  till  sina
utvecklingsbehov                inklusive
livsmedelssäkerhet                    och
landsbygdsutveckling.
–        Förhandlingarna        angående
tjänstehandel fortsätter. De skall  föras
med   syfte  att  främja  dels  ekonomisk
tillväxt  av  alla  handelspartner,  dels
utvecklingen  av  utvecklingsländer   och
MUL.
–    Förhandlingar   inleds   om    ökat
marknadstillträde för icke-jordbruksvaror
med  särskilt  syfte att kapa  tulltoppar
och motverka tulleskalering.
–    Betydelsen   av   tillämpning   och
tolkning   av   det   immaterialrättsliga
avtalet   (Agreement   on   Trade-Related
Aspects  of Intellectual Property Rights,
TRIPS)  i syfte att stödja allmän  hälsa,
bl.a.  genom  tillgång  till  existerande
mediciner, betonas. På detta område skall
en separat deklaration antas.
–  TRIPS-rådet  uppmanas  att  undersöka
relationen  mellan TRIPS-överenskommelsen
och  konventionen om biologisk  mångfald,
skyddet  för  traditionell  kunskap   och
folklore  (folktro) och annan  utveckling
på detta område.
–  Behoven  av  ökat tekniskt  stöd  och
kapacitetsuppbyggnad                  för
utvecklingsländerna  och   MUL   erkänns.
Syftet  är  att  de  bättre  skall  kunna
utvärdera   innebörden  av  ett   närmare
multilateralt    samarbete    för     sin
utvecklingspolitik.
–      Deltagarna     samtycker     till
förhandlingar som syftar till  att  skapa
ökad  klarhet och en förbättrad disciplin
när  det gäller existerande WTO-regler  i
fråga             om            regionala
handelsöverenskommelser   (dvs.    sådana
överenskommelser  som  enbart  rör  vissa
medlemsländer).
–      Deltagarna     samtycker     till
förhandlingar   om   förbättringar    och
klargöranden  inom tvistlösningssystemet.
Målet   är   att   få   till   stånd   en
överenskommelse senast i maj 2003 och ett
ikraftträdande  så  snart   som   möjligt
därefter.
–  I  avsikten  att främja såväl  handel
som  miljö samtycker deltagarna till  att
förhandla   om   a)   sambandet    mellan
nuvarande  WTO-regler  och  de  särskilda
skyldigheter som finns i de multilaterala
miljööverenskommelserna     (Multilateral
Environmental   Agreements,   MEA),    b)
metoder          för          regelbundet
informationsutbyte mellan MEA-sekretariat
och  berörd  WTO-kommitté,  c)  minskning
eller  borttagande  av handelshinder  för
varor och tjänster som främjar miljön.
–  Arbetet i fråga om elektronisk handel
fortsätter.   Alltmedan  förfaringssätten
även  fortsättningsvis övervägs förklarar
deltagarna  att medlemmarna behåller  den
nuvarande  policyn att  inte  tullbelägga
elektronisk   handel   till   den   femte
sessionen.
–   Det   finns  behov  av   säker   och
förutsägbar    finansiering    av     det
handelsrelaterade   tekniska   biståndet;
därför  uppdras  åt  den  relevanta  WTO-
kommittén att arbeta fram en plan som kan
garantera   långsiktig  finansiering   av
tekniskt  bistånd på en  total  nivå  som
inte ligger lägre än nivån under år 2001.
–  Den  oro som MUL har uttryckt tas  på
allvar. Dessa länders integration  i  det
multilaterala   handelssystemet    kräver
marknadstillträde,       stöd        till
diversifiering  av deras  produktion  och
export   samt  handelsrelaterat  tekniskt
bistånd   och  kapacitetsuppbyggnad.   En
översyn   skall  göras  av   WTO-avtalens
särskilda och förmånliga regler,  riktade
mot  u-länder, i syfte att få till  stånd
tydligare, effektivare och mer  operativa
regler.
–  Förhandlingarna skall  avslutas  till
den 1 januari 2005.
–  Förfarandet vid förhandlingarna skall
övervakas  av en särskild kommitté  under
det  allmänna rådet. Denna kommitté skall
upprätta    förhandlingsmekanismer    och
övervaka       framåtskridandet        av
förhandlingarna.    Med    undantag    av
förhandlingarna  om tvistlösningssystemet
skall  övriga förhandlingar  ingå  i  ett
enda paket. Förhandlingssystemet bör vara
transparent.  För att få  till  stånd  en
hållbar  utveckling skall  kommittén  för
handel och utveckling (Committee on Trade
and Development) och kommittén för handel
och   miljö   (Committee  on  Trade   and
Environment)   utgöra   forum   för   att
identifiera  och  diskutera  utvecklings-
och miljöaspekter i förhandlingarna.
Sammanfattningsvis                innebär
ministerdeklarationen från Doha att en ny
handelsrunda  skall  påbörjas   och   att
förhandlingar          inleds          om
handelsliberaliseringar  för  alla  varor
och  om förnyade regler för världshandeln
på     ett    flertal    områden.    Alla
förhandlingar skall avslutas senast den 1
januari  2005.  Detta slutdatum  omfattar
även        förhandlingarna       rörande
liberalisering    av    jordbruks-    och
tjänstehandeln, vilka inleddes  redan  år
2000 men som tidigare avancerade långsamt
i brist på ett överenskommet slutdatum.

Vidare kan noteras att ett principbeslut
fattades vid ministerkonferensen i Doha
om att – efter den femte
ministerkonferensen – inleda
förhandlingar om investeringar,
konkurrens, handelsprocedurer och
transparens i offentlig upphandling (de
s.k. Singaporefrågorna). För att
förhandlingar skall kunna inledas krävs
dock först ett enhälligt beslut om
formerna.

Jordbruksförhandlingar

Inom  ramen  för  WTO:s  inbyggda  agenda
påbörjades  i  mars  2000  den  särskilda
jordbruksförhandlingen i enlighet med det
mandat   som   har   sitt   ursprung    i
Uruguayrundan.
EU  svarar  för 92 % av WTO-medlemmarnas
samlade         exportbidrag         inom
jordbrukssektorn.    I    de     pågående
jordbruksförhandlingarna inom WTO har  EU
villkorat     sin     beredskap      till
tullsänkningar    och    utfasning     av
exportbidragen  med att  andra  i-länder,
som  t.ex.  USA,  skall göra  motsvarande
åtaganden.   EU   och   Sverige    hävdar
ståndpunkten  att även  andra  former  av
exportstöd  än  bidrag  bör  omfattas  av
neddragningskrav    och    internationell
disciplin.    Detta   gäller   exempelvis
subventionselementet   i   det   av   USA
tillämpade  systemet  med  krediter   och
kreditgarantier  vid  export.  Frågor  om
jordbruksprodukter och  exportkreditavtal
har  tagits  upp inom Organisationen  för
ekonomiskt   samarbete  och   utveckling,
OECD,  men  enighet har inte kunnat  nås.
Sverige  och EU anser att det är  logiskt
att    alla    exportstöd   som    verkar
handelsstörande (t.ex. bundet  bistånd  i
form av livsmedelshjälp), vilka försvårar
inte  minst  u-ländernas jordbruksexport,
skall  likabehandlas.  Därför  bör   inte
enbart  –  som  hittills varit  fallet  –
exportbidragen    regleras    i     WTO:s
jordbruksavtal.
Dohakonferensen   resulterade    i    en
kompromiss  när  det  gällde  frågan   om
huruvida ett åtagande skulle göras om att
på  sikt avskaffa exportsubventionerna på
jordbruksområdet.  Kompromissen   innebar
att  jordbruksförhandlingarna  skall  ske
utan    att   ”föregripa   utfallet    av
förhandlingarna”.
Vad   gäller  jordbrukets  intressen   i
övrigt  finns  det i förhandlingsmandatet
från  ministerkonferensen i Doha  angivet
att    förhandlingarna    skall    beakta
intressen som djurskydd, miljöhänsyn  och
landsbygdsutveckling.  Dessa  frågor   är
viktiga för EU, men slutskrivningen  gick
inte så långt som EU hade önskat.

Frågor om produktionsmetoder etc. tas
primärt inte upp i själva
jordbruksförhandlingen då sådana frågor
faller under andra avtal, vilka till
skillnad mot jordbruksavtalet inte är
uppe för omförhandling. Möjligheterna
till långtgående importbegränsande
åtgärder och märkningskrav begränsas i
dag av dessa regelverk. Vissa frågor
rörande geografisk ursprungsmärkning tas
dock upp inom ramen för TRIPS-
förhandlingen.

Miljöfrågor

En  hållbar utveckling är redan i dag ett
uttalat  mål  för  WTO.  Bland  annat  är
arbetet  inom WTO:s kommitté  för  handel
och  miljö  av betydelse för att  påverka
handelsregelverket  i  riktning  mot   en
hållbar  utveckling. Sverige och  EU  har
verkat för att miljöfrågorna skall ingå i
en   ny  förhandlingsrunda  i  WTO.  EU:s
position  har gällt önskemål  om  att  få
uppklarat   hur   befintliga   WTO-regler
förhåller sig till olika miljöfrågor.

Resultatet av ministermötet i Doha kan
anses utgöra ett politiskt genombrott för
miljöfrågorna inom WTO. Förutom att
inleda förhandlingar, om än begränsade
sådana, om förhållandet mellan WTO:s
regler och handelsrelaterade regler i de
multilaterala miljöavtalen (Multilateral
Environment Agreements, MEA) skall
förhandlingarna även omfatta metoderna
för utbyte av information mellan WTO- och
MEA-sekretariaten samt frågan om att ta
bort handelshinder för miljörelaterade
produkter och tjänster. Även frågan om
fiskesubventioner skall förhandlas inom
ramen för den nya rundan. Övriga frågor
som WTO:s kommitté för handel och miljö
skall analysera närmare är frågan om
miljömärkning och miljöpolitikens
handelseffekter, särskilt i förhållande
till u-länder. Även delar av TRIPS kan
tas upp. Enligt uppgift kan förhandlingar
på dessa områden eventuellt komma till
stånd efter WTO:s nästa ministermöte
under andra halvåret 2003.

Multilateralt regelverk för investeringar

Vid   WTO:s  ministerkonferens   i   Doha
fattades,    som   redan   nämnts,    ett
principbeslut    om   att   förhandlingar
rörande  ett multilateralt regelverk  för
investeringar skall inledas  efter  nästa
ministerkonferens,  förutsatt  att   WTO-
länderna  kan fatta ett enhälligt  beslut
om formerna för förhandlingarna.

Enligt inhämtad information deltar
regeringen i förberedelsearbetet inför
kommande förhandlingar om ett WTO-avtal
för investeringar. Detta sker
huvudsakligen genom ett gemensamt EU-
agerande i arbetsgruppen för handel och
investeringar. Ministerkonferensen i Doha
betonade utvecklingsdimensionen. På
investeringsområdet innebär detta att en
betydande del av förberedelserna inför
multilaterala förhandlingar om
investeringar fokuserar på tekniskt
bistånd och kapacitetsuppbyggnad för
utvecklingsländer.

Tvistlösning

Enligt  ministerdeklarationen  från  Doha
skall   WTO   inleda   förhandlingar   om
förbättringar    och   klargöranden    av
tvistlösningsöverenskommelsen.        (En
beskrivning  av WTO:s tvistlösningssystem
återfinns    i   utskottets    betänkande
1999/2000:NU16   s.  9.)  Förhandlingarna
skall  baseras  dels på  det  arbete  som
hittills    utförts   i   översynen    av
regelverket,  dels på vissa nya  förslag.
Som framgår ovan skall de avslutas senast
i maj 2003.

Enligt inhämtad information är den
svenska regeringens övergripande mål i
förhandlingarna att skapa ett bättre,
tydligare och mer transparent
tvistlösningssystem, som inte minst tar
hänsyn till u-ländernas särskilda behov.
Detta överensstämmer med EU:s mål i det
förslag som EU nyligen presenterat i WTO-
förhandlingarna. De för Sverige
viktigaste frågorna är att få till stånd
ett system för tvistlösning som dels är
mer öppet för insyn än nuvarande system,
dels uppmuntrar till kompensation från
den förlorande till den vinnande parten
snarare än sanktioner mot den förlorande.

Handelsrelaterat tekniskt bistånd

Sveriges  multilaterala handelsrelaterade
tekniska     bistånd    till     u-länder
kanaliseras främst genom WTO, ITC, UNCTAD
och  det  nystartade centrumet  för  WTO-
tvister  (Advisory  Center  on  WTO  Law,
ACWL).  För överblickens skull  redovisas
summariskt  huvuduppgifterna  för   dessa
organisationer:
–  WTO.  Syftar till förbättrat och  mer
aktivt  deltagande av u-länderna  i  WTO-
arbetet,  stöd  för att  u-länder  bättre
skall  kunna  nyttja  WTO:s  regelsystem,
implementering   av  WTO:s   regelsystem,
förberedelser för medlemskap i WTO.
–   ITC.   Syftar  till  exportfrämjande
åtgärder,    analys   av    exporthinder,
information     och     utbildning      i
marknadsföring, e-handel, exportmarknader
och utnyttjande av preferenssystem.
–        UNCTAD.       Syftar       till
kapacitetshöjande  åtgärder  i  form   av
analys      av     och     dialog      om
utvecklingsdimensionen av  internationell
handel  och  investeringar, underlättande
av  internationella investeringsavtal med
u-länder, främjande av investeringar till
u-länder    och   god   styrning    (good
governance) i investeringsfrämjande.
–  ACWL. Syftar till att u-länder bättre
skall  kunna driva processer  inom  ramen
för WTO:s tvistlösningssystem.
Sammanlagt    har    Utrikesdepartementet
budgeterat   35   miljoner   kronor   för
handelsrelaterat tekniskt  bistånd  under
år  2002.  Det svenska bidraget till  WTO
kommer  att fördubblas, till 16  miljoner
kronor,  i och med att även Sida planerar
att  bidra med 8 miljoner kronor för  att
stödja  u-ländernas  kapacitet  när   det
gäller förhandlingsarbete jämfört med  år
2001.   Även   till  andra  multilaterala
kanaler   för  handelsrelaterat  tekniskt
bistånd   såsom  UNCTAD  och   ITC   ökas
bidragen.  Bland  annat  stöder   Sverige
arbetet  med att etablera en organisation
för  information och samarbete om  handel
(Agency    for    International     Trade
Information and Cooperation,  AITIC)  som
skall ge information och analytiskt  stöd
till      u-länder     utan     permanent
representation  i  Genève.  Sverige   var
också  en  av de grundande medlemmarna  i
det  nystartade  ACWL-centrumet,  som  är
huvudorganisationen  för  juridiskt  stöd
till u-länder i WTO-tvister.

Statsrådet Leif Pagrotsky besvarade den
13 mars 2002 en fråga (fr. 2001/02:845)
av Helena Bargholtz (fp) om fattiga
länder inom WTO. Enligt statsrådet är det
viktigt att mer internationella resurser
ställs till förfogande för
handelsrelaterat tekniskt bistånd och
stöd till kapacitetsbyggnad i u-länder.
Sverige verkar för att handelsrelaterat
bistånd skall ges ökad prioritet såväl
inom det multilaterala biståndet och EG:s
bistånd som inom Sveriges bilaterala
utvecklingssamarbete. Enligt statsrådet
är Sverige i dag en av de ledande
aktörerna när det gäller handelsrelaterat
bistånd både i fråga om att ha utvecklat
en policy och genom att ge bidrag till de
organisationer som utför insatser. Sida
spelar en allt viktigare roll i detta
arbete, sades det. Vidare manar Sverige
också på andra i-länder att öka sina
bidrag till handelsrelaterat bistånd och
att göra bidragen mer förutsägbara och
långsiktiga, redovisade statsrådet.

Korruption

Kampen  mot  korruption  drivs  på  flera
fronter.  Korruption utgör ett allvarligt
hinder  för  ett  lands  ekonomiska   och
sociala utveckling. Genom att WTO:s syfte
är  att  verka  för  öppna,  förutsägbara
regler för ekonomiskt utbyte, innebär WTO
i   sig   ett   verktyg  mot  korruption.
Korruptionsfrågan har på senare år  bl.a.
drivits  framåt  genom analytiskt  arbete
inom OECD.

När det gäller etablerandet av ett
internationellt regelverk mot korruption
kommer regeringen enligt uppgift att
aktivt verka för att förhandlingen om en
FN-konvention mot korruption blir
framgångsrik. Vidare stöds regionalt
arbete för att bekämpa korruption. Bland
annat bör nämnas arbetet med
uppföljningen av OECD:s konvention mot
mutor i internationella
affärstransaktioner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet      hälsar      med       stor
tillfredsställelse att en ny handelsrunda
nu      kommer     att     inledas     om
handelsliberaliseringar för varor och  om
förnyade  regler  för världshandeln.  Det
finns      förväntningar      på      att
hittillsvarande        problem        och
tillkortakommanden i WTO-systemet – bl.a.
problem som redovisas i motionerna –  kan
lösas eller komma närmare en lösning.
Det       kan      konstateras       att
förutsättningarna                   inför
ministerkonferensen i Doha på flera  sätt
var  bättre  än  förutsättningarna  inför
konferensen  i Seattle år  1999.  Ett  av
problemen  i Seattle var att klyftan  som
fanns  mellan u-länder och i-länder  inte
kunde   överbryggas.  Enligt   utskottets
mening  är det positivt att det  medvetna
planeringsarbete som bedrivits fram  till
Dohakonferensen också har gett resultat i
ministerdeklarationen när det gäller ökad
uppmärksamhet  på  u-ländernas   problem.
Tillvaratagandet av u-ländernas intressen
blir  centralt  i den nya  handelsrundan.
Detta  kan bl.a. betyda att i-länderna  i
större  utsträckning  än  tidigare  måste
acceptera tullsänkningar på varor som  är
av exportintresse för u-länderna. Dock är
det viktigt att komma ihåg att u-länderna
i  WTO inte är en homogen grupp med samma
intressen  och  agerande. Utskottet  vill
samtidigt påpeka att handeln inte får ses
isolerat – mänskliga rättigheter måste  i
ökande   utsträckning   genomsyra    alla
samhällsområden.
Utskottet  vill  starkt  framhålla   det
angelägna  i  ett bättre  tillträde  till
EU:s och andra i-länders marknader för u-
landsprodukter  som t.ex.  jordbruksvaror
och teko. Eftersom Sveriges medlemskap  i
EU   starkt  har  inverkat  på   Sveriges
agerande    i   fråga   om   handel    på
jordbruksområdet tar utskottet upp frågor
om handel och jordbruk vidare i avsnittet
om EU och utrikeshandelspolitik.
De  i  motionerna  berörda  frågorna  om
icke-handelshänsyn inom  jordbruket  samt
frågorna  om handel och miljö resulterade
i   framsteg  under  ministerkonferensen.
Utskottet    hyser    förväntningar    om
ytterligare   framsteg  under   den   nya
handelsrundan.
Den   nuvarande   svenska   linjen   att
inriktningen bör vara ökad öppenhet  inom
WTO  får  stöd  av  utskottet.  Samtidigt
måste det finnas respekt för att enskilda
länder  i vissa fall inte vill röja  sina
förhandlingspositioner.
Vidare  finns det ett behov  av  att  se
över   och   förbättra  WTO:s  regelverk.
Utskottet vill understryka vikten av  att
frågan  om regelförenkling när det gäller
handelsprocedurerna  drivs  framåt.   Som
redovisats  i  det  föregående  skall  en
översyn  göras av WTO-avtalens  särskilda
och  förmånliga  regler, riktade  mot  u-
länder,   i  syfte  att  få  till   stånd
tydligare, effektivare och mer  operativa
regler.  Utskottet vill särskilt peka  på
betydelsen  av handelsrelaterat  tekniskt
bistånd till utvecklingsländerna.
Inte   mindre   viktigt   är   det   att
förbättra  tvistlösningsmekanismen,   som
uppvisat   påtagliga   svagheter    under
tidigare     tvister.    Det    nuvarande
regelsystemet   ger   enligt   utskottets
uppfattning upphov till risker  för  ökad
protektionism   därigenom   att    länder
ensidigt vidtar straffåtgärder. Utskottet
stöder   den  nuvarande  linjen  om   att
tvistlösningsprocessen  bör   vara   mera
transparent     och    uppmuntra     till
kompensation från, snarare än  sanktioner
mot, den förlorande parten.
När  det gäller motionsönskemålet om ett
investeringsavtal  kan   vissa   framsteg
noteras.  Dohamötet  resulterade   i   en
kompromisslösning mot bakgrund av att  EU
var    pådrivande   i   frågan   om   ett
multilateralt   investeringsavtal    inom
ramen  för  WTO medan flera u-länder  var
negativa.  Enligt utskottets  uppfattning
är  det  tillfredsställande att sambandet
mellan  handel  och investeringar  kommer
att  tas  upp,  om än först  efter  WTO:s
femte ministermöte år 2003.
Utan att gå in på samtliga de spörsmål
som tas upp i motionerna anser utskottet
att det inte finns behov av något
initiativ från riksdagens sida med
anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena.
EU och utrikeshandelspolitik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden
beträffande            EU            och
utrikeshandelspolitik   med   hänvisning
till den utveckling som pågår inom EU  i
fråga    om    marknadstillträde     och
avreglering.  Jämför  reservationerna  3
(m, kd, fp) och 4 (c).

Motionerna

I    Moderata   samlingspartiets   motion
2001/02:U300  förordas att Sverige  skall
verka för den globala frihandeln och inom
EU och WTO arbeta för att avskaffa tullar
och  handelshinder så att fattiga  länder
tullfritt   kan   exportera   varor   och
tjänster    till   de   industrialiserade
länderna.  Enligt motionärerna bör  målet
för  en  ny  WTO-runda vara att  avskaffa
alla   tullar  till  i-länderna.   Vidare
framhålls att EU, som en stor aktör i WTO
med  betydande  subventioner,  bör  lägga
fram   en  bindande  plan  för  hur   den
gemensamma  europeiska jordbrukspolitiken
skall integreras med världsmarknaden.  På
sikt  måste målet vara att låta marknaden
för   jordbruksprodukter   fungera   utan
kvoter,             pris-             och
produktionsinterventioner, framhålls det.
I     partimotion    2001/02:U303    (m)
framhålls   att  det  fortfarande   finns
alltför  många inskränkningar i den  inre
marknadens      funktionssätt,      såsom
nationella   regleringar   och   monopol.
Enligt  motionärerna måste därför arbetet
med  att fördjupa och avreglera den  inre
marknaden snabbas upp. Avregleringar  och
regelförenklingar måste också skyndas på,
manar motionärerna. Vidare framhåller  de
att      EU     helt     bör     avveckla
industritullarna.  Det  är  viktigt   att
skapa    en   sund   världsmarknad    för
jordbruksprodukter,    sägs    det.    De
nuvarande          konstlat          låga
världsmarknadspriserna  drabbar   framför
allt    de    fattigaste    bönderna    i
utvecklingsländerna. Mot  den  bakgrunden
anser  motionärerna att det inom  EU  bör
arbetas  fram en plan för att  successivt
avveckla jordbruksskyddet.
I    partimotion    2001/02:K426    (kd)
framhålls    att   det    är    moraliskt
oacceptabelt  att EU med den  ena  handen
ger bistånd och med den andra stoppar  de
inkomster   u-länderna  skulle   inbringa
genom      export     (eftersom     denna
inkomstförlust   beräknas   totalt   vara
betydligt  större än vad  unionen  ger  i
bistånd).    Motionärerna    menar    att
exportstödet  till  jordbruksprodukter  i
dag  utgör ett allvarligt hinder  mot  u-
ländernas  möjligheter att  exportera  på
världsmarknaden.  I motionen  anförs  att
Sverige   bör   verka  för   att   minska
exportstödet inom EU.
Att    införa   tull-   och    kvotfritt
tillträde   för   de   minst   utvecklade
ländernas  export  till  i-landsmarknader
vore   enligt  vad  som  sägs  i   motion
2001/02:U304   (c)  ett   steg   i   rätt
riktning.  Enligt motionärerna finns  det
allvarliga  brister i EU:s handelspolitik
gentemot   tredje  världen.  Motionärerna
begär    ett    tillkännagivande     till
regeringen om att EU:s handelspolitik bör
påverkas i en för u-länderna mer  positiv
riktning.  Vidare bör EU driva  miljökrav
genom    positiva    incitament,    bl.a.
generösare tullbestämmelser för  dem  som
når upp till vissa fastställda miljökrav.

För att underlätta rörligheten på den
inre marknaden förordas i partimotion
2001/02:U301 (fp) att registrering,
uppgiftslämnande och praktisk hantering
så mycket som möjligt harmoniseras genom
gemensamma beslut. I motionen sägs vidare
att sysselsättning tillhör de frågor som
bäst löses nationellt eller regionalt, då
förutsättningarna ofta ser mycket olika
ut i olika regioner. De återstående
hindren för fri rörlighet på den inre
marknaden bör dock hanteras på
Europanivå.

Vissa kompletterande uppgifter

Handelspolitiken  är  gemensam  för   EU,
vilket   innebär  att  enhetliga   regler
gäller    inom    hela    unionen.    Det
handelspolitiska    ramverket     innebär
gemensam  tulltaxa och  gemensamma  tull-
och   handelsavtal  i  förhållande   till
länder utanför EU. Normalt finns det inte
nationella särregler inom EU; sådana  kan
dock   finnas  när  det  gäller  sanitära
och/eller hygieniska krav.
Sverige  har  sedan sitt  inträde  i  EU
arbetat för en avreglering av EU:s tullar
och  andra handelshinder. Inom EU tillhör
Sverige de länder som siktar på den  mest
långtgående   minskningen  av   tullarna.
Sänkta  tullar  gynnar  EU/Sverige  genom
ökade exportmöjligheter, som bidrar  till
tillväxt  och sysselsättning,  och  genom
lägre  priser för konsumenterna. På samma
sätt  kan  sänkta tullar  bidra  till  u-
ländernas    utveckling.   Den    svenska
ambitionen  är  att EU skall  komma  fram
till   en   långsiktig  och  övergripande
handelspolitisk målsättning, som  innebär
global tullfrihet för industrivaror i  de
mest   utvecklade   länderna   inom    en
tioårsperiod. Denna ambition  delas  dock
inte av alla EU-länder och är inte heller
EU:s gemensamma position.
EG-kommissionen  antog  hösten  2000  en
plan för att riva tullmurarna gentemot de
49  minst  utvecklade  länderna  på  alla
områden  utom när det gäller vapen  (känt
under   devisen  ”everything  but  arms”,
EBA). Till en början vann förslaget  inte
anslutning   inom  EU.   Sverige,   såsom
varande         ett         traditionellt
frihandelsvänligt land, ville se liberala
lösningar men hade som ordförandeland för
EU också att ta hänsyn till hela unionens
synpunkter.   Efter   det    att    vissa
meningsskiljaktigheter    kunnat    lösas
beslutade EU (allmänna rådet) i  februari
2001  att avskaffa tullar och kvoter  för
alla   varor  utom  vapen   för   de   49
fattigaste  länderna i världen.  För  den
stora mängden varor inträdde tullfriheten
redan den 5 mars 2001, medan socker,  ris
och bananer kommer att åtnjuta tullfrihet
först   efter  en  övergångsperiod.   För
bananer reduceras tullsatsen årligen  med
20  %  under perioden 2002–2006. För  ris
och  socker skall tullfriheten vara  helt
införd  under år 2009. För att kompensera
de  berörda u-länderna för den  fördröjda
övergångsperioden  erbjöd  EU  omedelbart
marknadstillträde för socker och ris  upp
till    vissa   kvantiteter.    Processen
övervakas  av  kommissionen,  som   också
skall avge rapport till ministerrådet  år
2005  angående konsekvenserna av det  nya
systemet för såväl EU-länderna som för de
fattiga länderna.
EBA-beslutet har införlivats i en ny EG-
förordning    (rådets    förordning    nr
2501/2001  om tillämpning av  en  ordning
med  allmänna tullförmåner – också kallad
GSP-förordningen från Generalized  System
of Preferences) som gäller fr.o.m. den  1
januari 2001 till den 31 december 2004.
För  att få igenom EBA tvingades Sverige
acceptera  att särskilda skyddsmekanismer
infördes gentemot ökande import  från  de
minst   utvecklade  länderna.   Då   GSP-
förordningen  presenterades  ett   halvår
senare    hade    denna    skyddsmekanism
utvidgats   till   att   gälla   samtliga
förmånstagare  under  GSP-systemet,  dvs.
alla u-länder och inte bara MUL.
I   en  bilaga  (IV)  till  förordningen
redovisas  ett  uttalande  från  Sverige,
nämligen  att Sverige stöder det allmänna
preferenssystemet (GSP) som  ett  viktigt
redskap  för utveckling. Sverige beklagar
emellertid att skyddsmekanismerna i  EBA-
förslaget  utsträcks till att gälla  alla
förmånsländer          och           alla
jordbruksprodukter.          EBA-beslutet
hänvisade endast till de minst utvecklade
länderna  och  till  bananer,   ris   och
socker.    Enligt   uttalandet   beklagar
Sverige   den   gjorda  utvidgningen   av
skyddsmekanismen eftersom den minskar  de
potentiella  fördelarna  av  EBA-beslutet
för de minst utvecklade länderna.
EU:s  ministerråd beslutade  i  december
2001 att ge sänkta tullar till stater som
främjar    mänskliga    rättigheter     i
arbetslivet   och  dra   tillbaka   dessa
sänkningar om det visar sig att  staterna
inte  håller vad de lovat. Detta  stöddes
av den svenska regeringen. Sverige och EU
är   noggranna  med  att  framhålla   att
arbetsrättsregler inte skall  genomdrivas
genom handelssanktioner.
Inom   EU  pågår  flera  processer   som
syftar  till  avreglering på områden  som
tidigare  dominerats av statliga monopol.
Avreglering   medför  en  utvidgad   inre
marknad.
Den     gemensamma     regional-     och
strukturpolitiken  är   EU:s   viktigaste
instrument för att minska obalanserna och
skillnaderna   i   ekonomisk   utveckling
mellan regionerna och på så sätt skapa en
ökad  social och ekonomisk sammanhållning
och   solidaritet  inom  unionen.   Genom
statliga  stödåtgärder kan  regioner  som
släpar efter få en snabbare ekonomisk och
social utveckling. Stödnivåerna bygger på
EU:s  regler för statsstöd och skall vara
anpassade  efter  regionens  problem  och
godkända av EG-kommissionen.
För    att    begränsa    de    negativa
verkningarna av stora stödbelopp finns de
s.k.  multisektoriella  riktlinjerna  för
stora  regionala investeringar.  Avsikten
med  dessa regler är att begränsa  stora,
ofta kapitalintensiva investeringsprojekt
som  skulle  kunna få allvarliga  följder
för   konkurrenter  på  andra  håll  inom
EU/EES. Genom krav på förhandsanmälan  av
investeringar som överstiger 50  miljoner
euro kan kommissionen kritiskt granska de
planerade   stödnivåerna.  Den   tillåtna
stödvolymen  styrs  av  hur  konkurrensen
påverkas  och  hur  förhållandet   mellan
kapitalinsatsen   och   antalet   skapade
arbetstillfällen  ser  ut.   Syftet   med
riktlinjerna  är  således  att  uppnå  en
lämplig  balans mellan tre  centrala  mål
för  EU:s  politik, dvs. att se till  att
konkurrensen  på den inre marknaden  inte
snedvrids, att stärka den ekonomiska  och
sociala  sammanhållningen och att  stärka
den industriella konkurrenskraften.
Kommissionen  har  nyligen   presenterat
den  tredje årliga översynen av strategin
för  den  inre marknaden (KOM  2002/171).
Strategin  utgör  ett viktigt  instrument
när det gäller att uppfylla målsättningen
från  Lissabontoppmötet om att EU år 2010
skall       vara      världens       mest
konkurrenskraftiga     och      dynamiska
kunskapsbaserade     ekonomi.      Enligt
kommissionen är viktiga delar av den inre
marknaden  fortfarande uppsplittrade  och
överdrivet skyddade mot konkurrens.  Rent
generellt  anses att en ökad  integrering
inom  tjänstesektorn skulle ge de största
vinsterna. Om företagstjänsterna vore mer
konkurrensutsatta  skulle  enbart   detta
innebära   ett  tillskott  till  unionens
bruttonationalprodukt med  350  miljarder
euro.  Då  det gäller bolagsbeskattningen
menar   kommissionen  att  företagen   på
längre  sikt  måste  få  en  konsoliderad
bolagsbeskattning         för         sin
gränsöverskridande verksamhet inom EU för
att   undvika   de  kostnader   och   den
ineffektivitet som blir följden av att ha
15 olika skattesystem.
Strategin  har  denna gång koncentrerats
till  ett  trettiotal  målinriktade   och
tidsbestämda åtgärder inom de närmaste 18
månaderna  för  att  utveckla  den   inre
marknaden. Nedan redovisas några  viktiga
åtgärder  och  nuläget beträffande  dessa
åtgärder     enligt     uppgift      från
Utrikesdepartementet:
–  Solvit  (Problemlösningsnätverket  på
den  inre  marknaden).  Ett  nätverk  med
kontaktpunkter skall vidareutvecklas  och
en  uppförandekod  med  bl.a.  gemensamma
regler för ansvarsområden och tidsgränser
skall införas.
–   Strategi   för  fri  rörlighet   för
tjänster.  Kommissionen har  sammankallat
en  expertgrupp,  bestående  av  samtliga
medlemsstater och kandidatländer, för att
utbyta    erfarenheter   och    diskutera
nationella initiativ för att uppmärksamma
tjänstesektorns potential och få kännedom
om  problem och dess karaktär. En  första
rapport väntas till sommaren 2002.
–   Översyn  av  EU:s  konkurrensregler.
Arbete  pågår  för  att  reformera   EU:s
konkurrensregler,  bl.a.   reglerna   för
företagsfusioner                      och
tillämpningsförordningen          (17/62)
beträffande   reglerna  om   förbud   mot
konkurrensbegränsande  samarbete   mellan
företag  samt  förbud  mot  missbruk   av
dominerande ställning.
–   Gemenskapspatent.  Genom   en   enda
ansökan    skall   ett    patent    kunna
registreras  med  giltighet  i   samtliga
medlemsstater.
–  En samordnad strategi för bättre  och
enklare  lagstiftning.  Strategin   skall
presenteras av kommissionen  den  29  maj
2002  inför  Europeiska  rådets  möte   i
Sevilla  i  juni  2002. Avsikten  är  att
strategin    skall    bidra    till    en
”regelförenk-lingskultur”    inom     EU-
institutionerna och medlemsstaterna.
Vidare kan nämnas att socialminister Lars
Engqvist   i   en   interpellation   (ip.
2001/02:39)   nyligen  har  svarat   Anne
Ludvigsson  (s) i fråga om fri  rörlighet
av   varor  inom  EU.  Frågan  gällde  om
myndigheter   som  Riksförsäkringsverket,
affärsdrivande  verk och bolag  agerar  i
överensstämmelse med EG-rätten så att den
fria   rörligheten  av  varor   inom   EU
underlättas till nytta för konsumenterna.
Särskilt   berördes   prissättningen   av
parallellimporterade  läkemedel.   Enligt
socialministern pågår för  närvarande  en
dialog mellan kommissionen och regeringen
i     fråga     om    prissättning     av
parallellimporterade läkemedel.

När det gäller statligt stöd för
exportfrämjande verksamhet skall nämnas
att jordbruksminister Margareta Winberg
nyligen svarat på en interpellation (ip.
2001/02:349) från Eskil Erlandsson (c) om
statligt medfinansierad exportfrämjande
verksamhet inom jordbruket.
Jordbruksministern redovisade att
regeringen sedan år 1992 anslagit medel
till projektet Food From Sweden för
exportfrämjande aktiviteter för svenska
förädlade livsmedel. Enligt planeringen
dras anslaget ned till 5 miljoner för
åren 2002–2004. Efter den perioden upphör
den statliga finansieringen och Food From
Sweden övergår till att bli en
företagsfinansierad verksamhet inom
Exportrådet. Programmet blir därmed ett
branschprogram inom Exportrådet.

Utskottets ställningstagande

Traditionellt    har    EU     stimulerat
tillverkning och export bl.a.  genom  att
erbjuda  tullsänkningar inom gemenskapen.
Via EU arbetas för att marknadstillträdet
för  industrivaror skall förbättras genom
tullförhandlingar
Utskottet  uttryckte för  ett  år  sedan
(bet.    2000/01:NU9    s.    18)    stor
tillfredsställelse        över        att
beslutsprocessen inom EU hade  lett  fram
till   resultatet   att   de   fattigaste
länderna   kommer  att   få   fullständig
tullfrihet  till EU-länderna.  Liksom  då
vill utskottet nu betona att det uppnådda
resultatet   endast  bör  ses   som   ett
etappresultat,  vilket  bör   följas   av
ytterligare      liberaliseringar      av
världshandeln. En fri handel är en  motor
för  tillväxt i alla länder  men  innebär
särskilt  för  de fattigare  länderna  en
möjlighet att förbättra sin position.
Utskottet  vill  starkt  framhålla   det
angelägna  i  ett bättre  tillträde  till
EU:s  och  andra i-länders marknader  för
t.ex. jordbruksvaror och teko från alla u-
länder  – inte bara från MUL. Från svensk
sida   har   liberaliseringar  på   dessa
områden varit av utpräglat intresse under
många     år    och    motiverat    stora
ansträngningar.    När     det     gäller
liberaliseringar    inom    tekobranschen
uppnåddes inga andra framsteg i  Doha  än
att  frågorna hänsköts till den fortsatta
diskussionen inom WTO. Sverige bör liksom
tidigare  verka  för en  frihandelsvänlig
politik,  såväl  inom  EU  som  i   andra
sammanhang.
För EU var det i Doha mycket svårt att
lösa  frågan  om  huruvida  ett  åtagande
skulle  göras  om  att på  sikt  avskaffa
exportsubventionerna på jordbruksområdet.
Till   slut  kunde  EU  gå  med   på   en
kompromiss, nämligen att en utfasning  av
exportsubventionerna skall ske  utan  att
”föregripa  utfallet av förhandlingarna”.
Enligt utskottets sätt att se bör Sverige
nu  även  fortsättningsvis verka för  att
den inslagna vägen målmedvetet fullföljs.
Vidare   anser  utskottet  att  det   är
viktigt att Sverige, såsom en föregångare
på  avregleringsområdet,  också  inom  EU
verkar     för     att    den     inledda
avregleringsprocessen  fullföljs.   Detta
kommer       att       gynna        såväl
utvecklingsländernas  export   till   den
europeiska marknaden som konsumenterna  i
Europa. Enligt utskottets mening  är  det
omfattande arbete om EU bedriver på detta
område   av   väsentlig   betydelse   för
framstegen.
Med   hänsyn  till  den  utveckling  som
pågår  inom  EU i samband med såväl  WTO-
förhandlingarna   som   med   den    inre
marknadens funktionssätt anser  utskottet
att   det  inte  är  påkallat  med  något
uttalande i riksdagen i dessa frågor.  De
aktuella     motionsyrkandena    avstyrks
därmed.

Handel och miljö m.m.

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden  om
handel  och  miljö m.m.  med  hänvisning
till       utvecklingen      beträffande
miljöfrågor   inom  WTO   och   pågående
arbete    i   fråga   om   den   sociala
dimensionen.  Jämför  reservationerna  5
(m, kd, c, fp) och 6 (mp).

Motionerna

I  motion 2001/02:U305 (kd) förordas  att
myndigheter  och  handelskamrar  uppmanar
företag    att    utarbeta    en    etisk
uppförandekod för sin verksamhet.  Enligt
motionärerna     bör    koden     omfatta
internationella  arbetslivsnormer  (t.ex.
ILO:s  konventioner), stränga regler  för
investeringar och samarbete i länder  där
mänskliga rättigheter hotas, hänsyn  till
verksamhetens  miljömässiga  konsekvenser
för  särskilda gruppers livsvillkor  samt
motarbetande av korruption och  liknande.
I  motionen  framhålls  också  att  WTO:s
dagordning   måste   breddas,   så    att
handelspolitiken  görs förenlig  med  det
som   länder  vill  åstadkomma  på  andra
områden,  t.ex.  i  fråga  om  miljö  och
sociala     villkor.    Även    mänskliga
rättigheter måste enligt motionärerna  få
en  plats,  framför allt genom att  ILO:s
konventioner  om  arbetsvillkor  får   en
stark ställning i världshandelssystemet.
I  Centerpartiets  motion  2001/02:MJ337
sägs  att  den  miljödrivna  utvecklingen
kommer att bli en drivkraft för ekonomisk
tillväxt,   industriell   och    mänsklig
utveckling  och samtidigt ge  ett  klimat
för  företagande och innovationer. Enligt
motionärerna   gäller   det   att   skapa
möjligheter          för          svenska
miljöteknikföretag att i framtiden  kunna
konkurrera   internationellt.  Regeringen
bör   –   tillsammans  med   de   svenska
miljöteknikföretagen  –  lägga  fast   en
strategi   för   ökad  miljöteknikexport,
föreslår motionärerna.
Att  uppfylla internationella miljöavtal
får     aldrig    betraktas    som    ett
handelshinder inom WTO, sägs det i motion
2001/02:U304   (c).  Enligt  motionärerna
behövs  klara  regler inom  WTO  för  hur
brott  mot sådana avtal skall hanteras  i
handeln.
Det  finns  många starka skäl  till  att
införa     sociala    och    miljömässiga
minimikrav i handelsavtal, enligt vad som
sägs  i  motion  2001/02:N375  (mp).  Det
handlar    om    regler   som    reglerar
arbetsmiljö, sociala rättigheter  m.m.  i
samband  med  de  varor  som  importeras.
Motionärerna redovisar att FN-organet ILO
har   utarbetat  förslag  på  hur  sådana
sociala klausuler skulle kunna se  ut  på
global nivå. Vidare begärs i motionen ett
tillkännagivande till regeringen  om  att
världshandeln  och den  globala  ekonomin
behöver    långsiktigt    hållbara    och
ekologiska  spelregler. Bland  annat  kan
uppförandekoder  bli ett viktigt  redskap
för   företag  som  vill  garantera   att
sociala och miljömässiga krav uppfylls.

Vissa kompletterande uppgifter

I början av år 2002 initierade regeringen
ett  nytt  samarbete med företagen  under
rubriken    Globalt    ansvar    (Swedish
partnership  for  global responsibility).
Huvudansvaret         ligger          hos
Utrikesdepartementet men initiativet sker
i nära samverkan med framför allt Närings-
och  Miljödepartementen. Avsikten är  att
svenska  företag  skall bli  ambassadörer
för   mänskliga   rättigheter,   drägliga
ekonomiska  och sociala villkor  samt  en
god  miljö.  Detta föreslog regeringen  i
ett   öppet   brev   till   näringslivet.
Initiativet  innebär  bl.a.  att  företag
ställer  sig bakom OECD:s riktlinjer  för
multinationella företag. (För en utförlig
beskrivning av OECD:s riktlinjer hänvisas
till betänkande 2000/01:NU9 s. 30.)
För  att  diskutera detta initiativ  och
andra frågor kring företags roll när  det
gäller  hållbar  utveckling  träffades  i
mars    2002    ca   70   företagsledare,
organisations- och myndighetschefer  samt
statsministern,         utrikesministern,
handelsministern,      biståndsministern,
näringsministern   och    miljöministern.
Enligt   regeringen  kan  Globalt  ansvar
kanske   hjälpa  företagen  att   hantera
problem  i olika delar av världen,  t.ex.
vid  konflikter, korruption och brott mot
mänskliga rättigheter.
Under WTO:s ministermöte i Doha var  den
svenska regeringen pådrivande för att det
skulle  inrättas ett permanent  gemensamt
forum mellan  WTO och ILO. Förslaget fick
dock inte stöd av u-länderna, eftersom u-
länder misstänker i-länder för att  vilja
använda arbetsrätt som en ursäkt för  att
hindra  deras export. I avsaknad  av  ett
sådant forum ställs förhoppningarna  till
att     den     av     ILO     upprättade
”Världskommissionen   för   den   sociala
dimensionen   av  globaliseringen”   ändå
skall   lyckas  lägga  grunden  för   ett
samarbete mellan ILO och WTO.
Vidare  kan noteras att Sida  gör  olika
insatser för att främja arbetsrätt, bl.a.
projekt för att främja facklig verksamhet
och  projekt  för  att  främja  samarbete
mellan  FN:s barnfond (Unicef),  ILO  och
Världsbanken om barnarbete. Andra områden
som  skall  prioriteras är bekämpning  av
tvångsarbete    respektive     hiv     på
arbetsplatsen.
För  att öka miljöteknikexporten  beslöt
regeringen   år  1998  att  ge   Sveriges
Exportråd   ett  treårigt   uppdrag   att
gemensamt  med näringslivet  utveckla  en
miljöexportstrategi.  Vid  halvårsskiftet
2001 redovisade Exportrådet resultatet  i
form   av   genomförda   nätverksträffar,
konferenser,    delegationsresor     samt
uppbyggnad      av     en      webbplats.
Utrikesdepartementet                  och
Miljödepartementet  bedriver  också   ett
arbete     med    att    kartlägga     de
miljöinvesteringar som kommer att  ske  i
EU:s   kandidatländer   till   följd   av
kommande EU-medlemskap.
WTO:s   regelverk  liksom  multilaterala
konventioner  på  miljöområdet  (MEA)  är
delar  av  det internationella  regelverk
som Sverige och EU har att leva upp till.
Vissa   sådana  konventioner   innehåller
regler om handelsbegränsande åtgärder för
att  miljömålen skall kunna uppnås. Detta
skulle kunna innebära att konflikter  kan
uppstå  mellan handelsregelverket  å  ena
sidan och reglerna i en miljökonvention å
den  andra. Det faktum att det  finns  en
potentiell  konflikt  har  inneburit  ett
hinder   vid  framtagandet  av  effektiva
instrument    för   att   lösa    globala
miljöproblem. Som nämnts ovan i avsnittet
Miljöfrågor   var   Sveriges   och   EU:s
position  vid WTO:s ministermöte  i  Doha
att  förhållandet mellan  WTO-regelverket
och    multilaterala   konventioner    på
miljöområdet måste klargöras. Syftet  var
inte  att  försöka reglera  miljöfrågorna
inom WTO utan att WTO bör understödja det
globala  samarbetet i  syfte  att  nå  en
hållbar  utveckling. Som  redovisats  har
beslut     nu    fattats    att    inleda
förhandlingar,  om än begränsade  sådana,
på  detta område. Detta ger möjlighet att
räta ut oklarheter om förhållandet mellan
de olika regelverken.
En  social klausul i WTO skulle innebära
att    man    inför   möjligheten    till
handelssanktioner  mot  länder  med  svag
arbets- eller miljörätt. Det är främst u-
länder som är motståndare till att införa
sociala klausuler i handelsavtal.  I  ett
system  med  enhällighet som beslutsregel
finns    det    för    närvarande    inte
förutsättningar  för  att  införa  sådana
klausuler.

Däremot finns det en utveckling mot en
mer engagerad diskussion om sambandet
mellan handel och arbetsförhållanden, i
samarbete mellan bl.a. WTO och ILO.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  är medvetet om att  frågan  om
handel    och   miljö   är   känslig    i
förhållandet  mellan  industriländer  och
utvecklingsländer och att det  föreligger
svårigheter   att  hitta  en   balanserad
lösning. Många utvecklingsländer ser dock
de  krav som reses från industriländernas
sida  beträffande  miljöhänsyn  mer   som
förtäckta protektionistiska strävanden än
som verklig omsorg om miljövärdena.
Som   redovisats  i  avsnittet  om  WTO-
frågor  ledde ministermötet i  Doha  till
ett      politiskt     genombrott     för
miljöfrågorna. Dels kommer  frågorna  att
ingå   i  förhandlingar  om  förhållandet
mellan     WTO:s    regler     och     de
handelsrelaterade    reglerna    i     de
multilaterala  miljöavtalen,   dels   tas
informationsutbytet   mellan   de    båda
områdena  upp och dels analyseras  frågan
om   miljömärkning  och   miljöpolitikens
handelseffekter, särskilt  i  förhållande
till    u-länderna.   Enligt   utskottets
uppfattning  innebär dessa öppningar  att
det   nu  finns  anledning  att  se   mer
optimistiskt på frågorna än tidigare.
När  det gäller motionskravet om en ökad
miljöteknikexport  konstaterar  utskottet
att  det  finns ett uppdrag till Sveriges
Exportråd     att     tillsammans     med
näringslivet         utveckla          en
miljöexportstrategi.
Utvecklingsländernas   möjligheter   att
uppnå  ett  större välstånd är en  viktig
fråga.  En  fri  handel  kan  bidra  till
ekonomisk   utveckling  och   förbättrade
sociala  villkor för det berörda  landets
medborgare. Samarbetet mellan  länder  på
det  handelspolitiska  området  kan  även
utgöra   en   hävstång  för   förbättrade
arbetsvillkor. En förutsättning  för  att
inte     industriländernas    krav     på
förbättrade    arbetsvillkor    även    i
utvecklingsländerna skall upplevas som en
form av protektionism är en samsyn mellan
WTO  och  ILO. En viktig uppgift  vid  de
kommande    förhandlingarna   blir    att
undanröja  den atmosfär av misstänksamhet
som   nu  omgärdar  detta  område.  Ökade
allmänna    kunskaper    i    fråga    om
handelsreglerna   är  enligt   utskottets
uppfattning  positivt.  Vidare  bör   det
uppmärksammas   att   konsumentkraven   i
industriländerna  kan  fungera  som   ett
instrument  för  att  driva  fram  bättre
arbetsvillkor    i   de   multinationella
företag    som    har    verksamhet     i
utvecklingsländerna.  Framstegen  i  Doha
var  dock  blygsamma;  i  den  avslutande
deklarationen  noteras bl.a.  det  arbete
som  pågår  inom ILO rörande den  sociala
dimensionen  av globaliseringen.  Sverige
bör  enligt  utskottets uppfattning  även
fortsättningsvis prioritera denna fråga.
Utskottet   vill   i  detta   sammanhang
uttala   sin   tillfredsställelse    över
initiativet  Globalt ansvar, som  innebär
ett  nytt  samarbete mellan  politik  och
näringsliv.  Svenska  företag   kan   som
ambassadörer på ett konkret sätt förmedla
till  andra  länder hur  Sverige  ser  på
mänskliga   rättigheter  och   ett   gott
arbetsliv.
Enligt   utskottets  uppfattning  ligger
flera  av motionskraven i linje  med  den
utveckling  som pågår och  som  utskottet
välkomnar. Något särskilt uttalande  från
riksdagens  sida  är  inte  erforderligt.
Därmed avstyrks aktuella motionsyrkanden.

Immaterialrätt

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen   bör   avslå   här   aktuellt
motionsyrkande  om  immaterialrätt   med
hänvisning  till  att frågan  om  TRIPS-
avtalets   implementering  i  u-länderna
behandlas med prioritet inom WTO.

Motionen

TRIPS (Trade Related Aspects of
Intellectual Property Rights) är ett
regelsystem som innehåller miniminormer
för olika immaterialrätter (patent,
upphovsrätt och varumärken).
Växtförädlarrätten behandlas till viss
del under patenträtten i TRIPS-avtalets
artikel 27 där skyddet av växtsorter
beaktas. Enligt artikel 27.3.b. i TRIPS-
avtalet åläggs samtliga WTO:s
medlemsländer att införa
patentlagstiftning eller s.k. sui generis-
system (dvs. ett system som även skyddar
den traditionella kunskapen) för
växtsorter och mikroorganismer. I motion
2001/02:U304 (c) begärs det att – i
avvaktan på att en översyn av den
aktuella TRIPS-artikeln blir genomförd –
implementeringstiden för denna artikel
förlängs till fem år efter det att
översynen av artikeln är avslutad.

Vissa kompletterande uppgifter

När   det  gäller  innebörden  av  TRIPS-
avtalet,    samband    med    biotekniska
uppfinningar, konventionen  om  biologisk
mångfald  och relaterade frågor  hänvisar
utskottet till en utförlig redovisning  i
sitt  betänkande 2000/01:NU9 (s.  19).  I
detta  betänkande uttalade utskottet  att
det  är  en  prioriterad fråga för  såväl
Sverige    som   EG   att   avtalet    om
handelsrelaterade       aspekter       av
immaterialrättigheter,     TRIPS-avtalet,
skall    anpassas   till   nya   tekniska
framsteg.      Ett     väl     fungerande
internationellt  skydd  för  immateriella
rättigheter blir allt viktigare  för  att
tekniska  innovationer  och  konstnärliga
prestationer  skall  kunna  skyddas   mot
andras  olovliga tillgrepp. Allmänt  sett
instämde  utskottet i  uppfattningen  att
utvecklingen  av  biotekniska   produkter
kräver  stora investeringar  i  forskning
och     utveckling    och     att     det
immaterialrättsliga  skyddet  mot   denna
bakgrund  är  av avgörande betydelse  för
verksamheten.
Vidare  redovisades  i  betänkandet  att
TRIPS-avtalet   gäller  fr.o.m.   den   1
januari  2000  för utvecklingsländer  och
fr.o.m.  den 1 januari 2006 för de  minst
utvecklade länderna. Sverige har  påpekat
vikten  av  att EG generöst  skall  pröva
begäran  om  förlängda  övergångsperioder
för  individuella  utvecklingsländer  som
har  problem med att genomföra avtalet  i
tid.  Utskottet nämnde vidare  att  EU  i
praktiken  har  visat  öppenhet  för  att
medge  förlängd  övergångstid  efter   en
bedömning från fall till fall.
Det  kan också konstateras att vissa  u-
länder  har  problem vid implementeringen
av TRIPS-avtalet. Sverige har i EU aktivt
förespråkat    och   fått    gehör    för
ståndpunkten att EU generöst skall  pröva
begäran  –  från  fall  till  fall  –  om
förlängda övergångstider för u-länder som
stöter    på    genuina    problem    vid
genomförandet av TRIPS-avtalet.

Vid WTO:s ministermöte i Doha beslutades
att frågan om förlängda övergångstider
för artikel 27.3.b. skall behandlas med
prioritet i WTO:s TRIPS-råd, som i sin
tur skall rapportera resultatet till
WTO:s förhandlingskommitté. Generellt
förlängda övergångstider kan försvåra
identifieringen av de
implementeringsproblem som länderna mött.
En kartläggning av problemen på ett så
tidigt stadium som möjligt skulle
underlätta arbetet med tekniskt bistånd
och teknologiöverföring. Det är därför
viktigt att en direkt koppling görs
mellan eventuellt förlängda
övergångstider och insatser för tekniskt
bistånd och teknologiöverföring.

Utskottets ställningstagande

Det  är  en  prioriterad fråga för  såväl
Sverige    som   EG   att   avtalet    om
handelsrelaterade       aspekter       av
immaterialrättigheter,     TRIPS-avtalet,
skall anpassas till utvecklingen på olika
områden.      Ett     väl      fungerande
internationellt  skydd  för  immateriella
rättigheter blir allt viktigare  för  att
tekniska  innovationer  och  konstnärliga
prestationer  skall  kunna  skyddas   mot
andras    olovliga   tillgrepp.    Liksom
tidigare     instämmer    utskottet     i
uppfattningen    att   utvecklingen    av
biotekniska   produkter   kräver    stora
investeringar i forskning och  utveckling
och  att  det immaterialrättsliga skyddet
mot   denna   bakgrund  är  av  avgörande
betydelse för verksamheten.
När   det   gäller  utvecklingsländernas
konstaterade svårigheter att implementera
TRIPS-avtalet har Sverige,  som  tidigare
beskrivits,  drivit och  fått  gehör  för
synpunkten att EU generöst skall bedöma –
från   fall   till  fall  –  begäran   om
förlängda      övergångsperioder      för
individuella utvecklingsländer. Frågan om
förlängda övergångstider kommer även  att
behandlas  med prioritet i  WTO:s  TRIPS-
råd.
Utvecklingen     har    således     gått
motionärerna  till mötes. Motionsyrkandet
avstyrks.

Systemet för statsstödd
exportfinansiering

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen    bör   bifalla   regeringens
förslag  i fråga om ändringar i systemet
för  statsstödd  exportfinansiering  med
hänvisning    till   att    en    större
konkurrensneutralitet därmed uppnås.

Propositionen

Inledning

Regeringen föreslår i proposition
2001/02:131 om vissa ändringar i systemet
för statsstödd exportfinansiering vissa
åtgärder för att göra det svenska
systemet lika konkurrenskraftigt som
systemen i de viktigaste
konkurrentländerna. Regeringens förslag
vilar i viss utsträckning på överväganden
och förslag i betänkandet Staten och
exportfinansieringen (SOU 1998:23),
vilket har remissbehandlats.

Bakgrund

AB  Svensk Exportkredit (SEK) bildades år
1962    gemensamt    av    staten     och
affärsbankerna och syftar främst till att
främja   svenskt  näringsliv  och  svensk
exportindustri. Från och med år 2000 äger
staten   65   %  av  SEK.  Det  nuvarande
systemet  för statsstödda exportkrediter,
det    s.k.   CIRR-systemet   (Commercial
Interest Reference Rate), baseras på  den
räntenivå  som sätts månadsvis  av  varje
centralbank  i  länderna  inom  OECD  och
bygger på den statliga obligationsräntan.
Systemet    innebär   att   SEK    lämnar
kostnadsfri  utfästelse om lån  i  svensk
eller  utländsk valuta till en fast CIRR-
räntenivå.
Enligt  ett avtal från år 1990 åtar  sig
staten  att ersätta SEK i efterskott  för
kostnaderna för systemet och SEK åtar sig
att  låna  upp  erforderliga  medel  till
minsta  möjliga  kostnad  och  risk.  SEK
finansierar CIRR-lånen genom att ta  över
långivarens  avtal med  låntagaren  eller
genom  att  långivaren refinansierar  sig
hos  SEK.  För administrationen av  CIRR-
systemet      erhåller       SEK       en
kostnadsersättning   från   staten.   Det
nuvarande systemet har gett ett överskott
till  staten  på  närmare  1,5  miljarder
kronor sedan år 1990.

En nackdel med nuvarande system är enligt
regeringen att SEK:s ensamrätt att
bevilja CIRR-lån, i en situation där SEK
och övriga långivare konkurrerar om samma
krediter, medför att bolaget får
information om konkurrenternas affärer,
vilket kan innebära en konkurrensfördel.
En annan nackdel är att – till skillnad
från de flesta andra OECD-länders
motsvarande system – den svenske
exportören utöver CIRR-ränta även har att
betala s.k. löftesprovision till SEK samt
avgifter för administration till banker
eller andra kreditinstitut.

Förslag till ändringar i den statsstödda
exportfinansieringen

Ett  nytt  system  bör enligt  regeringen
vara     så    utformat    att     svensk
exportindustri  har samma förutsättningar
som    industrin    i    de    viktigaste
konkurrentländerna. I de flesta  länderna
kan  exportörerna få lån till  CIRR-ränta
utan några påslag. Vidare bör SEK inte få
en   informationsmässig  konkurrensfördel
gentemot  andra  kreditgivare.  Samtidigt
bör kostnaderna för staten minimeras.
Mot  denna  bakgrund föreslår regeringen
att   den  löftesprovision  som   SEK   i
enlighet med statens uppdrag tar  ut  vid
exportfinansieringen skall avskaffas. För
att  åstadkomma  en  ren  CIRR-ränta  för
exportörerna  bör  vidare  bankerna   och
andra    berörda    kreditinstitut     få
ersättning    från   staten    för    sin
administration av CIRR-lån. För  att  den
nämnda  risken för konkurrenssnedvridning
skall  undvikas bör företag och långivare
ges   möjlighet   att   sända   in   sina
ansökningshandlingar                 till
Exportkreditnämnden,      som       sedan
vidarebefordrar de delar av  ansökan  som
inte är känsliga till SEK.

Enligt regeringen är de föreslagna
förändringarna tillräckliga för att uppnå
ett konkurrenskraftigt system; det finns
således inte behov av att införa ett rent
ränteutjämningssystem som den ovan nämnda
utredningen föreslagit.

Motionen

I motion 2001/02:N50 (m) föreslås att
riksdagen avslår propositionen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett nytt förslag, anser motionären.
Hon erinrar om att Riksrevisionsverket
(RRV) i sitt remissyttrande pekat på att
SEK endast bör arbeta på marknader där
privata alternativ saknas och att det
närmare bör utredas om SEK även
fortsättningsvis kan tillföra staten
årliga intäkter. Riksrevisionsverkets
synpunkter bör tas på allvar,
understryker motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

I       betänkandet      Staten       och
exportfinansieringen    (SOU     1998:23)
beskrevs  tre skäl till statlig medverkan
i exportkreditgivningen:
–    att   säkerställa   tillgång   till
långfristiga    exportkrediter,    vilket
bankerna   m.fl.  tidigare   inte   kunde
erbjuda till följd av kreditregleringar,
–   att  tillhandahålla  subventionerade
exportkrediter,
–  att  trygga tillgången på billig  och
säker långfristig utlåning.
Enligt  vad utredningen säger  är  det  i
första   hand  det  tredje   skälet   som
fortfarande gäller.
Den  ordningen att enbart SEK  hanterade
CIRR-lånen var naturlig när SEK på  grund
av    kreditreglerna    dominerade    den
långfristiga       exportkreditgivningen,
hävdas det i betänkandet. I den nuvarande
situationen    där   banker    och    SEK
konkurrerar  om  samma  krediter   medför
SEK:s  ensamrätt  att  ge  CIRR-lån   att
bolaget      får      information      om
konkurrenternas  affärer  och  därmed  en
konkurrensfördel.   En   möjlighet    att
behålla  nuvarande ordning vore  att  SEK
koncentrerar sig på CIRR-lån  och  upphör
med  den  konkurrensutsatta verksamheten.
En sådan SEK-verksamhet skulle uppgå till
10 % av dagens verksamhet, framgår det av
betänkandet.
I   utredningsbetänkandet  förordas  ett
rent räntekompensationssystem, där staten
enbart administrerar räntekompensationen,
medan banker och andra kreditinrättningar
tillhandahåller  krediterna.  Ett  sådant
system   skulle  innebära   att   svenska
exportörer  skulle få samma  villkor  som
exportörerna      i     de      viktigare
konkurrentländerna.  Enligt   betänkandet
medför  detta system lägre kostnader  för
låntagarna       eftersom       bankernas
administrationskostnader för  hanteringen
av     lånen     inkluderas     i     den
administrationsersättning   som    staten
skall   betala  till  långivarna.  Vidare
föreslås   i   betänkandet   att    SEK:s
ensamrätt att utfärda CIRR-lån avskaffas.
RRV:s  synpunkter  till  regeringen   på
utkastet    till    den    nu    aktuella
propositionen tar sin utgångspunkt i  att
systemet          för          statsstödd
exportfinansiering bör  utformas  så  att
kostnaderna    för   staten    minimeras,
samtidigt      som      den       svenska
exportfinansieringen      skall      vara
konkurrenskraftig  i  jämförelse  med  de
viktigaste     konkurrentländerna.      I
förhållande  till utredningen  om  staten
och      exportfinansieringen     innebär
regeringens   nu   föreliggande   förslag
förändringar  dels  i  fråga   om   ökade
statliga  kostnader  för  att  kompensera
bankerna,   dels  i  fråga  om  uteblivna
intäkter  på  grund  av  avskaffandet  av
löftesprovisionen. Enligt  RRV  är  dessa
förändringar   motiverade    om    staten
därigenom     också     genererar     ett
näringspolitiskt   tillskott,   dvs.   om
samhällsekonomiska intäkter uppstår genom
ingreppet i marknadens funktionssätt. RRV
anser   att  det  av  regeringen  anförda
motivet  – att kompensera svenska företag
för andra staters ingrepp – kan leda till
ett   näringspolitiskt   tillskott.    En
bedömning av storleken på detta tillskott
redovisas dock inte, anför RRV.
Om   marknaden  själv  klarar   av   att
finansiera  projekten  innebär  i  själva
verket     SEK:s     medverkan      ökade
samhällsekonomiska kostnader, anser  RRV.
Ett förtydligande kunde därför enligt RRV
göras i instruktionen för SEK att bolaget
endast  skall  arbeta  på  marknader  där
andra finansieringsalternativ saknas.
Vidare  förefaller det  RRV  osäkert  om
CIRR-systemet  även fortsättningsvis  kan
tillföra  staten  årliga  intäkter.   RRV
anser att detta borde ha utretts närmare.
Statens   intäkter  från   CIRR-systemet
uppgår   för   närvarande  till   100–200
miljoner kronor per år. Intäkterna  beror
i  första  hand  på  en  kostnadseffektiv
hantering  av CIRR-lånen. De förändringar
som  regeringens förslag  skulle  medföra
uppgår dels till 3–4 miljoner kronor  per
år   i  minskade  intäkter  på  grund  av
borttagande  av  löftesprovision  (vilken
exportörerna lämnar till SEK, som  i  sin
tur  inkluderar beloppet i de  medel  som
levereras  in  till staten),  dels  ökade
kostnader  för att ersätta  bankerna  för
administrationskostnaderna    av    lånen
motsvarande 18–20 miljoner kronor per år.
Kostnaderna för såväl löftesprovision som
kostnaderna  för bankernas hantering  med
lånen  åvilar  i dagsläget  exportörerna.
Regeringsförslaget    innebär     således
minskade   kostnader  på  20–25  miljoner
kronor för exportörerna som grupp.
Enligt    inhämtad   information    från
Utrikesdepartementet     har      svenska
företagares  exportkrediter varit  dyrare
än  motsvarande för konkurrerande företag
i  andra länder. Detta har lett till  och
kan  även fortsättningsvis komma att leda
till   att  svenska  exportörer  förlorar
stora  affärer  till  andra  länder   med
bättre  exportfinansiering. Storleken  på
denna   kostnad   kan  inte   anges   men
överstiger  –  såvitt kan  bedömas  –  de
ökade   kostnader  för  staten  som   ett
genomförande   av   regeringens   förslag
skulle innebära.
Att        införa        ett        rent
ränteutjämningssystem    skulle    enligt
regeringens     uppfattning      innebära
betydande   kostnader   (prop.   s.   7).
Kostnadsökningen kan enligt uppgift uppgå
till ca 45 miljoner kronor.

På det internationella planet hanteras
dessa frågor inom ramen för OECD.
Sveriges synpunkter redovisas genom EG-
kommissionen.

Utskottets ställningstagande

De   svenska  företagen  har  haft  sämre
villkor i fråga om exportfinansiering  än
de   viktigaste  konkurrentländerna   och
skulle genom förslaget i propositionen få
mer konkurrensneutrala villkor. En större
konkurrensneutralitet      är      enligt
utskottets  mening  positivt.   Utskottet
tillstyrker  således regeringens  förslag
och   avstyrker  avslagskravet  i  motion
2001/02:N50 (m).
Utskottet  har noterat att det nuvarande
systemet   har   lett   till   och   även
fortsättningsvis skulle  komma  att  leda
till   att  svenska  exportörer  förlorar
stora  affärer  till  andra  länder   med
bättre     exportfinansiering.     Vidare
instämmer    utskottet   i    regeringens
uppfattning  att  ansökan  om  statsstödd
exportfinansiering skall  kunna  ske  via
Exportkreditnämnden;            därigenom
säkerställs konkurrensneutralitet  mellan
SEK  och  övriga kreditgivare.  Utskottet
delar regeringens bedömning att förslaget
har        utformats        så        att
kostnadseffektiviteten   i   verksamheten
bibehålls och att kostnaderna för  staten
minimeras.
Riksdagen   bör  således  godkänna   vad
regeringen föreslår om ändrade riktlinjer
för    exportfinansieringssystemet   samt
bemyndiga regeringen att i avtal  med  AB
Svensk    Exportkredit   ikläda    staten
ekonomiskt  ansvar  för  den  statsstödda
exportfinansieringen.

Exportkrediter och miljö

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden  om
exportkrediter och miljö med  hänvisning
till   Exportkreditnämndens   reviderade
miljöpolicy.  Jämför reservation  7  (v,
mp).

Motionerna

I  motion 2001/02:N326 (s) sägs  att  det
planerade dammbygget i staden Hasankeyf i
sydöstra  Turkiet  är  ett  belägg  bland
många för att reglerna för exportkrediter
bör  ses över. Enligt motionärerna är det
angeläget att EU-länderna arbetar fram en
samsyn   och   gemensamma   regler    för
exportkrediter där sociala hänsyn  liksom
hänsyn  till  miljö  och  kulturella  och
historiska värden ges en central roll.
År   1997  tillsatte  Världsbanken   och
Internationella   naturvårdsunionen    en
världskommission   om    dammar    (World
Commission on Dams, WCD), redovisas det i
motion  2001/02:N264  (v).  Kommissionens
uppdrag      var     att      ur      ett
utvecklingsperspektiv             granska
”effektiviteten”  av de  närmare  45  000
dammar  som byggts i världen, att  bedöma
andra alternativ för energiproduktion och
att  utveckla riktlinjer på detta område.
Motionärerna  begär ett  tillkännagivande
till regeringen om att Sverige skall anta
kommissionens riktlinjer samt  verka  för
att            Världsbanken           och
exportkreditmyndigheterna   m.fl.   antar
dessa   riktlinjer.  I  motionen   hävdas
vidare      att     Världsbanken      och
exportkreditmyndigheterna bör hålla  inne
allt ekonomiskt stöd till nya dammprojekt
innan  riktlinjerna har antagits av dessa
institutioner. Inte heller bör  planering
av  nya  dammar  komma till  stånd  innan
projektplanerna stämts av med de kommande
rekommendationerna.
I    partimotion    2001/02:K426    (kd)
kritiseras att exportkreditnämnderna inom
EU   sällan   utvärderar   miljö-   eller
klimatfrågor i utvecklingsprojekten i  u-
länderna.   Detta   måste   förändras   i
Sverige,  t.ex.  genom  miljöregler   för
EKN:s arbete, liksom på europeisk nivå.
I  motion 2001/02:N243 (kd) föreslås att
en   obligatorisk   miljöprövning   skall
föregå    alla    beslut   om    statliga
exportkrediter    och    exportgarantier.
Enligt  motionären är det anmärkningsvärt
att  Exportkreditnämnden har kunnat lämna
ekonomiska  garantier  för  projekt   som
Urrádammen  i  Colombia. En  obligatorisk
miljöprövning måste till för  att  natur-
och  miljökonsekvenser skall beaktas  vid
sådana projekt.

I partimotion 2001/02:MJ337 (c) anförs
att det är olyckligt att
Exportkreditnämnden beviljar
exportkrediter till projekt som gör att
Sverige i förhållande till sin folkmängd
bidrar mer till växthuseffekten än något
annat land. Därför begär motionärerna ett
tillkännagivande till regeringen angående
behovet av att genomföra en
snabbutredning för att se på vilka sätt
Sverige kan ta initiativet då det gäller
klimatneutral och klimatpositiv export.

Vissa kompletterande uppgifter

Olika  länders exportkreditorganisationer
har    tillämpat   olika    regler    för
miljöprövning  i samband med  statsstödda
exportkrediter och exportkreditgarantier.
Ett  försök  att harmonisera dessa  olika
regler  har  skett inom OECD,  bl.a.  mot
bakgrund av den offentliga debatt som ägt
rum    i   många   länder   kring   vissa
dammprojekt. I november 2001 godkände  24
av   OECD:s   26   medlemsländer   (bl.a.
samtliga  medlemsländer  i  EU  men  inte
Förenta staterna och Turkiet) unilateralt
ett  dokument om gemensam inriktning  när
det gäller miljöfrågor och exportkrediter
(Common  Approaches  on  Environment  and
Officially Supported Export Credits).
Sverige  har varit en av de mest  aktiva
medlemsländerna  inom  OECD/EU   avseende
miljöhänsyn   vid   exportkrediter    och
exportkreditgarantier. Den nämnda policyn
om  gemensam inriktning är nu föremål för
implementering  i  alla   EU-länder.   Om
arbetet  inom  OECD leder  fram  till  en
formell   överenskommelse   kommer    EG-
kommissionen  att  ta ställning  till  om
denna skall fastställas inom EU i form av
ett   direktiv.   Enligt  uppgifter   som
inhämtats    från    Utrikesdepartementet
fortsätter ansträngningarna inom OECD att
få   Förenta  staterna  och  Turkiet  att
ansluta  sig till dokumentet om  gemensam
inriktning. Policyn skall ses  över  inom
två år.
Som     tidigare    nämnts     tillsatte
Världsbanken   och  den   internationella
organisationen för bevarande av natur och
naturresurser  (International  Union  for
Conservation   of  Nature   and   Natural
Resources,    IUCN)    år     1997     en
världskommission   för   Dammar    (WCD).
Kommissionens     styrelse     har     en
sammansättning  av  representanter   från
miljöorganisationer, ursprungsbefolkning,
industrin  och  akademiker.  Arbetet  har
lett  fram till normer för hur dammbyggen
skall planeras, beslutas, genomföras  och
övervakas. En nackdel är dock  att  WCD:s
slutsatser  starkt  har  ifrågasatts   av
organisationen för de stora dammbyggarna.
WCD:s riktlinjer tar dessutom inte hänsyn
till  att vattenkraft oftast är det  enda
alternativet till användning  av  fossila
bränslen.  Världsbanken och  flera  andra
organisationer har konstaterat att  flera
av  WCD:s rekommendationer redan ingår  i
deras process med miljöhänsyn. Däremot är
andra   rekommendationer   svårare    att
tillämpa.        Världsbanken         och
exportkreditinstituten har hittills  valt
att  inte  införa WCD:s riktlinjer  fullt
ut.  På svenskt initiativ togs frågan  om
WCD:s  riktlinjer  upp  inom  ramen   för
arbetet  med  gemensamma  riktlinjer  för
miljöhänsyn        vid         statsstödd
exportfinansiering inom OECD.
Exportkreditnämnden  (EKN)   och   flera
nordiska banker stödde för flera år sedan
byggandet av Urrádammen i Colombia. Sedan
den   1  april  2000  tillämpar  EKN   en
miljöpolicy,  som innebär att  EKN  skall
göra  en miljögranskning enligt särskilda
riktlinjer  vid större exportprojekt  med
risk  för påtaglig negativ miljöpåverkan.
EKN  skall  således pröva och  har  också
möjlighet att avslå en ansökan om garanti
om  granskningen visar på starkt negativa
miljökonsekvenser.   Urrádammen    skulle
enligt   uppgift  ha  varit  ett   sådant
prövningsprojekt.
EKN    har   nyligen   utvärderat    sin
miljöpolicy.  En  reviderad  policy,  som
beslutades av EKN:s styrelse den  16  maj
2002,  innebär  att EKN skall  ta  hänsyn
till  miljöpåverkan  av  den  export  som
garanteras.  Med  miljöpåverkan  avses  i
EKN:s  riktlinjer  påverkan  i  fråga  om
luft,   vatten,  mark,  resursförbrukning
(energi, material, vatten, land),  avfall
och  buller  samt  påverkan  på  känsliga
natur-     och    kulturområden    (t.ex.
nationalparker,  naturreservat,   urskog)
och  påverkan på människor och  samhällen
(socialt,   kulturellt  och   ekonomiskt,
t.ex.  folkomflyttningar och påverkan  på
ursprungsbefolkning och sårbara grupper).
Miljöhänsyn innefattar således såväl  den
yttre  miljön  som  socioekonomiska   och
kulturella  förhållanden.  I  syfte   att
motverka negativa konsekvenser för miljön
skall  EKN göra en miljögranskning enligt
särskilda   riktlinjer,  som  bygger   på
överenskommelsen  i  OECD  om  gemensamma
förhållningssätt  för   miljöhänsyn   vid
statsstödda  exportkrediter.  EKN   skall
lägga  särskild  vikt vid klimatpåverkan.
Eventuella utsläpp av växthusgaser  måste
redovisas i en miljökonsekvensbeskrivning
(MKB-rapport) eller i annat underlag  som
EKN  begär  in. Vidare skall EKN  årligen
lämna  en  samlad miljörapport.  Den  nya
policyn skall gälla från den 1 juli 2002.

En rapport från Världsnaturfonden (World
Wildlife Fund, WWF) har visat att Sverige
genom EKN lämnat mest exportkrediter per
capita till projekt som bidrar till
växthuseffekten. Denna beräkning är
emellertid enligt EKN missvisande, vilket
har kommenterats i en skrivelse från EKN
till regeringen den 6 augusti 2001. I
propositionen om Sveriges klimatstrategi
(prop. 2001/02:55) framgår regeringens
bedömning att EKN i sin verksamhet skall
sträva efter att ta så stor hänsyn som
möjligt till utsläpp av växthusgaser i
sin miljöbedömning av projekt. Som nämnts
kommer särskild hänsyn att tas till
klimatfrågan i EKN:s reviderade
miljöpolicy.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   ser  positivt  på   att   EKN
utvärderat     miljöpolicyn     i     sin
garantigivning.   Översynen   har   också
inkluderat  frågor om klimatpåverkan  och
växthusgaser.   Enligt   den   reviderade
policyn  skall – för projekt  som  medför
mer    än    minimal   miljöpåverkan    –
miljögranskningen hos EKN lägga  särskild
vikt  vid  klimatpåverkan.  Även  sociala
hänsyn   skall   ingå.   Utskottet    kan
konstatera att detta ligger i  linje  med
vad  som  begärs i flera av de behandlade
motionerna.  Enligt utskottets mening bör
den  nya policyn prövas i praktiken innan
ytterligare  åtgärder övervägs  på  detta
område. Däremot anser inte utskottet  att
Sverige  bör anta WCD:s riktlinjer  eller
hålla  inne  allt  ekonomiskt  stöd  till
dammprojekt.
Därmed avstyrker utskottet samtliga  här
behandlade motioner i aktuella delar.
Reservationer


Utskottets  förslag  till  riksdagsbeslut
och   ställningstaganden  har   föranlett
följande reservationer. I rubriken  anges
inom  parentes vilken punkt i  utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.

1.WTO-frågor (punkt 2)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Inger Strömbom (kd), Ola  Sundell
(m),  Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 1. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna  2001/02:U300 yrkandena  7,  8
och 13, 2001/02:U304 yrkandena 7, 13,  14
och  16,  2001/02:MJ338  yrkande  31  och
avslår motion 2001/02:N375 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi hälsar med stor tillfredsställelse att
en  ny handelsrunda nu kommer att inledas
om  handelsliberaliseringar för varor och
om förnyade regler för världshandeln. Det
finns      förväntningar      på      att
hittillsvarande        problem        och
tillkortakommanden i WTO-systemet – bl.a.
problem som redovisas i motionerna –  kan
lösas eller komma närmare en lösning.
Det       kan      konstateras       att
förutsättningarna                   inför
ministerkonferensen i Doha på flera  sätt
var  bättre  än  förutsättningarna  inför
konferensen  i Seattle år  1999.  Ett  av
problemen  i Seattle var att klyftan  som
fanns  mellan u-länder och i-länder  inte
kunde  överbryggas. Enligt vår mening  är
det    positivt    att    det    medvetna
planeringsarbete som bedrivits fram  till
Dohakonferensen också har gett resultat i
ministerdeklarationen när det gäller ökad
uppmärksamhet  på  u-ländernas   problem.
Tillvaratagandet av u-ländernas intressen
blir  centralt  i den nya  handelsrundan,
vilket  innebär att flera  motionskrav  i
viss utsträckning tillgodoses. Detta  kan
bl.a.  betyda  att  i-länderna  i  större
utsträckning än tidigare måste  acceptera
tullsänkningar  på  varor   som   är   av
exportintresse för u-länderna.  Samtidigt
är  det  viktigt att komma  ihåg  att  u-
länderna  i WTO inte är en homogen  grupp
med samma intressen och agerande.
Vi  vill  starkt framhålla det angelägna
i  ett  bättre  tillträde till  EU:s  och
andra   i-länders   marknader   för    u-
landsprodukter  som t.ex.  jordbruksvaror
och teko. Eftersom Sveriges medlemskap  i
EU   starkt  har  inverkat  på   Sveriges
agerande    i   fråga   om   handel    på
jordbruksområdet tas frågor om handel och
jordbruk upp vidare i avsnittet om EU och
utrikeshandelspolitik.
De  i  motionerna 2001/02:MJ338 (c)  och
2001/02:U304 (c) berörda frågorna om icke-
handelshänsyn   inom   jordbruket    samt
frågorna  om handel och miljö resulterade
i      begränsade     framsteg      under
ministerkonferensen.   Att   stödja    u-
ländernas möjligheter att hantera  frågor
om     livsmedelssäkerhet,     djurskydd,
miljöhänsyn och landsbygdsutveckling  bör
ha hög prioritet.
Vidare finns det – i likhet med vad  som
påpekas i motion 2001/02:U300 (m)  –  ett
behov  av att se över och förbättra WTO:s
regelverk.  Vi  vill  särskilt  peka   på
vikten  av  att frågan om regelförenkling
när  det gäller handelsprocedurerna drivs
framåt.   Som  redovisats  i  betänkandet
skall  en  översyn göras av  WTO-avtalens
särskilda och förmånliga regler,  riktade
mot  u-länder, i syfte att få till  stånd
tydligare, effektivare och mer  operativa
regler.   Vi   vill  särskilt   peka   på
betydelsen  av handelsrelaterat  tekniskt
bistånd till utvecklingsländerna. En ökad
öppenhet  inom WTO är viktig  –  också  i
syfte  att  bekämpa korruption. Samtidigt
måste det finnas respekt för att enskilda
länder  i vissa fall inte vill röja  sina
förhandlingspositioner.
Inte   mindre   viktigt   är   det   att
förbättra  tvistlösningsmekanismen,   som
uppvisat   påtagliga   svagheter    under
tidigare     tvister.    Det    nuvarande
regelsystemet ger enligt vår  uppfattning
upphov till risker för ökad protektionism
därigenom  att  länder  ensidigt   vidtar
straffåtgärder. Vi stöder  den  nuvarande
linjen om att tvistlösningsprocessen  bör
vara  mera transparent och uppmuntra till
kompensation från, snarare än  sanktioner
mot, den förlorande parten.
När   det  gäller  önskemålet  i  motion
2001/02:U300 (m) om ett investeringsavtal
kan  vissa  framsteg  noteras.  Dohamötet
resulterade  i  en kompromisslösning  mot
bakgrund  av  att  EU  var  pådrivande  i
frågan      om      ett     multilateralt
investeringsavtal  inom  ramen  för   WTO
medan flera u-länder var negativa. Enligt
vår uppfattning borde frågan om sambandet
mellan  handel och investeringar tas  upp
snarast möjligt.
Riksdagen bör ställa sig bakom  vad  som
här  har anförts om WTO-frågorna.  Därmed
tillstyrks  motionerna 2001/02:U300  (m),
2001/02:U304 (c) och 2001/02:MJ338 (c)  i
berörda  delar. Motion 2001/02:N375  (mp)
avstyrks i aktuell del.

2.WTO-frågor (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 2. Därmed bifaller  riksdagen
motion  2001/02:N375 yrkande 1 och avslår
motionerna  2001/02:U300 yrkandena  7,  8
och 13, 2001/02:U304 yrkandena 7, 13,  14
och 16 och 2001/02:MJ338 yrkande 31.

Ställningstagande

I  och  med  att en förhandlingsrunda  nu
kommer till stånd finns det anledning att
på  allvar försöka rätta till de  problem
som  har  konstaterats inom WTO-systemets
ram. Den grundläggande och seriösa kritik
mot   WTO   som  förs  fram  såväl   från
frivilligorganisationer     som      från
utvecklingsländernas regeringar bör  leda
till  att  ett förändringsarbete  inleds.
Kritiken   gäller   bl.a.   avsaknad   av
politiska,  etiska och  sociala  mål  för
WTO,  bristande öppenhet och avsaknad  av
reellt           inflytande           för
utvecklingsländerna. Jag  anser  att  det
finns  många  tecken på  att  länder  som
genomgått  en snabb liberalisering  också
fått ökade inkomstskillnader, en ohållbar
användning    av   naturresurserna    och
tilltagande miljöförstöring. Även om  WTO
har     höjd    levnadsstandard,     full
sysselsättning  och  ökad  produktion   i
samklang  med  naturen  som  viktiga  mål
finns  det  i  dag inte tillräckligt  med
instrument  för att nå dessa mål.  Enligt
min  mening är det en viktig uppgift  för
Sverige att arbeta för att dessa mål  kan
uppnås  och att FN:s stadga för mänskliga
rättigheter   genomsyrar   handels-   och
investeringsfrågor inom WTO.
Enligt  min  mening  bör  det  vara   en
prioriterad   uppgift  för  Sverige   att
arbeta   för   att  arbetsformerna   inte
diskriminerar   vissa  länder   och   att
öppenheten  inom  WTO ökar,  bl.a.  genom
direkt             dialog             med
frivilligorganisationer.
Riksdagen bör ställa sig bakom  vad  som
här har anförts beträffande WTO-frågorna.
Därmed   tillstyrks  motion  2001/02:N375
(mp)   i   berörd  del.  Övriga  motioner
avstyrks i aktuella delar.

3.EU och utrikeshandelspolitik (punkt 3)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Inger Strömbom (kd), Ola  Sundell
(m) och Eva Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 3. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna   2001/02:K426   yrkande   15,
2001/02:U300   yrkandena   1    och    2,
2001/02:U301  yrkandena  35  och  37  och
2001/02:U303 yrkandena 5 och 10, bifaller
delvis  motion 2001/02:U304  yrkandena  8
och  10  och  avslår motion  2001/02:U304
yrkande 11.

Ställningstagande

Traditionellt    har    EU     stimulerat
tillverkning och export bl.a.  genom  att
erbjuda  tullsänkningar inom gemenskapen.
Enligt     vår    uppfattning,     vilken
sammanfaller med uppfattningen  i  motion
2001/02:U300  (m), bör det vara  ett  mål
att avskaffa alla tullar till i-länderna.
Utskottet  uttryckte för  ett  år  sedan
(bet.    2000/01:NU9    s.    18)    stor
tillfredsställelse        över        att
beslutsprocessen inom EU hade  lett  fram
till   resultatet   att   de   fattigaste
länderna   kommer  att   få   fullständig
tullfrihet  till EU-länderna.  Liksom  då
vill   vi  nu  betona  att  det  uppnådda
resultatet   endast  bör  ses   som   ett
etappresultat,  vilket  bör   följas   av
ytterligare      liberaliseringar      av
världshandeln. En fri handel är en  motor
för  tillväxt i alla länder  men  innebär
särskilt  för  de fattigare  länderna  en
möjlighet att förbättra sin position.
Vi  vill  starkt framhålla det angelägna
i  ett  bättre  tillträde till  EU:s  och
andra   i-länders  marknader  för   t.ex.
jordbruksvaror  och  teko  från  alla  u-
länder  – inte bara från MUL. Från svensk
sida   har   liberaliseringar  på   dessa
områden varit av utpräglat intresse under
många år. När det gäller liberaliseringar
inom  tekobranschen uppnåddes inga  andra
framsteg  i Doha än att frågorna hänsköts
till den fortsatta diskussionen inom WTO.
Trots  de  insatser som gjorts  på  detta
område    anser   vi   att    ytterligare
ansträngningar borde ha lagts ned på  att
få    till    stånd    mer    långtgående
liberaliseringar inom jordbruks- och teko-
områdena.  Inom  EU bör  ett  målmedvetet
arbete  påbörjas för att ta fram en  plan
för      successiv     avveckling      av
jordbruksskyddet.
Under  Dohamötet var frågan om  huruvida
ett  åtagande skulle göras om att på sikt
avskaffa     exportsubventionerna      på
jordbruksområdet svår för EU. Vi anser  i
enlighet  med  vad som  anförs  i  motion
2001/02:K426    (kd)   att    i-ländernas
exportstöd till jordbruksprodukter i  dag
utgör   ett  allvarligt  hinder  mot   u-
ländernas  möjligheter att  exportera  på
världsmarknaden.  Kompromissresultatet  i
Doha är endast ett steg på vägen. Sverige
bör  med  stor kraft driva att i-länderna
avskaffar     sådana     exportstöd     i
fortsättningen.
Inte  minst  inom EU är  det  väsentligt
att  Sverige  förespråkar  en  linje  som
innebär ytterligare avregleringar, vilket
kommer       att       gynna        såväl
utvecklingsländernas  export   till   den
europeiska marknaden som konsumenterna  i
Europa.  De  ovan  redovisade  åtgärderna
inom  ramen för kommissionens översyn  av
strategin för den inre marknaden är  steg
i en sådan politik.
Motionerna       2001/02:U300       (m),
2001/02:U303 (m), 2001/02:K426  (kd)  och
2001/02:U304  (c)  tillstyrks  därför   i
aktuella  delar. Motion 2001/02:U304  (c)
avstyrks    i    fråga   om    generösare
tullbestämmelser   för   exportörer   som
uppfyller vissa fastställda miljökrav.

4.EU och utrikeshandelspolitik (punkt 3)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 4. Därmed bifaller  riksdagen
motion  2001/02:U304 yrkandena 8, 10  och
11   och   bifaller   delvis   motionerna
2001/02:K426   yrkande  15,  2001/02:U300
yrkandena 1 och 2, 2001/02:U301 yrkandena
35  och 37 och  2001/02:U303 yrkandena  5
och 10.

Ställningstagande

Traditionellt    har    EU     stimulerat
tillverkning och export bl.a.  genom  att
erbjuda  tullsänkningar inom gemenskapen.
Enligt  min uppfattning skulle  det  vara
ett steg i rätt riktning att införa tull-
och  kvotfritt tillträde för  MUL-länders
export till industriländerna.
EU:s    handelspolitik   skall    främja
rättvis  handel  och hållbar  utveckling.
Även  på  de  områden där  EU  har  varit
tillmötesgående   har  resultaten   varit
alltför  blygsamma.  Fattiga  länder  går
miste om 700 miljarder dollar årligen  på
grund  av handelsbarriärer från  de  rika
ländernas  sida. Utskottet uttryckte  för
ett  år  sedan (bet. 2000/01:NU9  s.  18)
stor    tillfredsställelse    över    att
beslutsprocessen inom EU hade  lett  fram
till   resultatet   att   de   fattigaste
länderna   kommer  att   få   fullständig
tullfrihet  till EU-länderna.  Liksom  då
vill  jag  nu  betona  att  det  uppnådda
resultatet   endast  bör  ses   som   ett
etappresultat,  vilket  bör   följas   av
ytterligare      liberaliseringar      av
världshandeln. En fri handel är en  motor
för  tillväxt i alla länder  men  innebär
särskilt  för  de fattigare  länderna  en
möjlighet att förbättra sin position. Jag
vill starkt framhålla det angelägna i ett
bättre  tillträde till EU:s och andra  i-
länders      marknader     för      t.ex.
jordbruksvaror  och  teko  från  alla  u-
länder  –  inte bara från MUL. Enbart  en
liberalisering av handeln är dock inte en
lösning.   Ett   av  problemen   är   att
fattigare länder inte haft möjlighet  att
mobilisera investeringar, varken inhemska
eller utländska, trots en liberalisering.
Ojämlikhet i den globala ekonomin  är  en
underliggande orsak.
Under  Dohamötet var frågan om  huruvida
ett åtagande skulle göras för att på sikt
avskaffa     exportsubventionerna      på
jordbruksområdet svår för EU.  Jag  anser
att     i-ländernas    exportstöd    till
jordbruksprodukter  i   dag   utgör   ett
allvarligt    hinder   mot    u-ländernas
möjligheter     att     exportera      på
världsmarknaden.  Kompromissresultatet  i
Doha är endast ett steg på vägen. Sverige
bör  med  stor kraft driva att i-länderna
avskaffar     sådana     exportstöd     i
fortsättningen.
EU:s   ställning  i  världshandeln   bör
användas  offensivt, t.ex. för att  driva
miljökrav.  En  övergripande  målsättning
bör  därför  vara att införa ett  ”grönt”
tullsystem,        dvs.        generösare
tullbestämmelser   för   exportörer   som
uppfyller vissa fastställda miljökrav.
Motion  2001/02:U304  (c)  tillstyrks  i
aktuella    delar.   Övriga    behandlade
yrkanden tillstyrks delvis.

5.Handel och miljö m.m. (punkt 4,
motiveringen)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Inger Strömbom (kd), Ola  Sundell
(m),  Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp).

Ställningstagande

Vi  är  medvetna om att frågan om  handel
och   miljö  är  känslig  i  förhållandet
mellan         industriländer         och
utvecklingsländer och att det  föreligger
svårigheter   att  hitta  en   balanserad
lösning. Många utvecklingsländer  ser  de
krav  som  reses  från  industriländernas
sida  beträffande  miljöhänsyn  mer   som
förtäckta protektionistiska strävanden än
som verklig omsorg om miljövärdena.
Som   redovisats  i  avsnittet  om  WTO-
frågor  ledde ministermötet i  Doha  till
ett      politiskt     genombrott     för
miljöfrågorna. Dels kommer  frågorna  att
ingå   i  förhandlingar  om  förhållandet
mellan     WTO:s    regler     och     de
handelsrelaterade    reglerna    i     de
multilaterala  miljöavtalen,   dels   tas
informationsutbytet   mellan   de    båda
områdena  upp och dels analyseras  frågan
om   miljömärkning  och   miljöpolitikens
handelseffekter, särskilt  i  förhållande
till  u-länderna. Enligt vår  uppfattning
innebär dessa öppningar att det nu  finns
anledning  att  se  mer  optimistiskt  på
frågorna än tidigare.
När  det gäller motionskravet om en ökad
miljöteknikexport konstaterar vi att  det
finns ett uppdrag till Sveriges Exportråd
att tillsammans med näringslivet utveckla
en miljöexportstrategi.
Utvecklingsländernas   möjligheter   att
uppnå  ett  större välstånd är en  viktig
fråga.  En  fri  handel  kan  bidra  till
ekonomisk   utveckling  och   förbättrade
sociala  villkor för det berörda  landets
medborgare. Samarbetet mellan  länder  på
det  handelspolitiska  området  kan  även
utgöra   en   hävstång  för   förbättrade
arbetsvillkor. En förutsättning  för  att
inte     industriländernas    krav     på
förbättrade    arbetsvillkor    även    i
utvecklingsländerna skall upplevas som en
form   av  protektionism  är  en  närmare
dialog  mellan WTO och ILO.  Sverige  bör
därför  verka  för att  en  sådan  dialog
kommer till stånd.
Ökade  allmänna  kunskaper  i  fråga  om
handelsreglerna är enligt vår uppfattning
positivt.  Vidare  bör det  uppmärksammas
att  konsumentkraven  i  industriländerna
kan  fungera som ett instrument  för  att
driva  fram  bättre  arbetsvillkor  i  de
multinationella    företag    som     har
verksamhet i utvecklingsländerna.
Vi  vill  i detta sammanhang uttala  vår
tillfredsställelse    över    initiativet
Globalt  ansvar,  som  innebär  ett  nytt
samarbete  mellan politik och näringsliv.
Svenska  företag kan som ambassadörer  på
ett  konkret  sätt  förmedla  till  andra
länder   hur  Sverige  ser  på  mänskliga
rättigheter och ett gott arbetsliv.
Enligt  vår uppfattning ligger flera  av
motionskraven i linje med den  utveckling
som   pågår.  Därmed  avstyrks   aktuella
motionsyrkanden.

6.Handel och miljö m.m. (punkt 4)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 6. Därmed bifaller  riksdagen
motion 2001/02:N375 yrkandena 2 och 7 och
avslår  motionerna  2001/02:U304  yrkande
15,  2001/02:U305 yrkandena 13 och 14 och
2001/02:MJ337 yrkande 1.

Ställningstagande

Problematiken   att  vissa   länder   kan
försöka  vinna  konkurrensfördelar  genom
att   ha   en   obefintlig  eller   dålig
lagstiftning    för    miljöskydd     och
arbetarskydd  har  uppmärksammats.   Inte
minst   kan  svaga  statsbildningar   och
demokratier   släppa  fram  ett   brutalt
utnyttjande  av  människor   och   miljö.
Barnarbete,  extremt låga  löner,  förbud
mot  facklig  organisering m.m.  är  inte
ovanliga  företeelser. Jag  anser  därför
att  det  finns  mycket starka  skäl  att
införa     sociala    och    miljömässiga
minimikrav   i  WTO-systemet.   Det   kan
noteras att socialklausuler (minimum core
labour  standards)  bl.a.  finns  i   det
nordamerikanska NAFTA-avtalet. Vidare har
FN-organet ILO utarbetat förslag  på  hur
sådana socialklausuler skulle kunna se ut
på  global  nivå.  Det är  angeläget  att
regeringen   arbetar   systematiskt   och
pådrivande  för sådana socialklausuler  i
WTO-systemet   och  andra   handelsavtal.
Regelsystemet  måste  utformas  från  den
utgångspunkten  att det är  en  självklar
rättighet att skydda miljö och hälsa  och
att    det   inte   får   uppfattas   som
handelshinder.
Jag   menar  vidare  att  miljökostnader
måste  vara en del av handeln. Regeringen
måste   därför   arbeta  för   gemensamma
internationella miljöåtgärder, exempelvis
i  form  av  en  gemensam miniminivå  för
beskattning av koldioxidutsläpp. Det  bör
slås  fast  att miljötänkandet  inte  får
vara   ett  andrahandsintresse;   tvärtom
måste  vårt  utnyttjande av naturresurser
underställas   vad  som   är   ekologiskt
hållbart.  Den  ökande  tillväxten  är  i
detta avseende problematisk. Till exempel
har  en  tredjedel av världens biologiska
mångfald  försvunnit under de senaste  20
åren,            samtidigt            som
bruttonationalprodukten    under    samma
tidsperiod har fördubblats.
Riksdagen   bör   genom  ett   uttalande
ställa  sig  bakom  vad  jag  har  anfört
rörande   handel  och  miljö   respektive
handel     och    arbetarskydd.    Därmed
tillstyrks  motion  2001/02:N375  (mp)  i
berörda delar. Övriga motioner avstyrks i
motsvarande delar.

7.Exportkrediter och miljö (punkt 7)

av   Gunilla   Wahlén   (v),   Ingegerd
Saarinen (mp) och Lennart Värmby (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad  som  anförts   i
reservation 7. Därmed bifaller  riksdagen
motion 2001/02:N264 yrkandena 2 och 3 och
avslår  motionerna  2001/02:K426  yrkande
17,     2001/02:MJ337     yrkande     17,
2001/02:N243 och 2001/02:N326.

Ställningstagande

Enligt  vår mening är riktlinjerna enligt
Världskommissionen för dammar (WCD) värda
att  tas på allvar. Detta är inte  enbart
en  svensk fråga men Sverige bör vara ett
föregångsland  på miljöområdet.  I  linje
med  uppfattningen i motion  2001/02:N264
(v)  anser vi att Sverige bör anta  WCD:s
riktlinjer.
Denna  policyförändring  bör  komma  till
uttryck   genom  Sidas,  EKN:s  och   den
svenska  industrins verksamhet. På  detta
sätt skulle Sverige göra en stor insats i
världen  genom exemplets goda makt  inför
andra                biståndsmyndigheter,
exportkreditorgan  och dammföretag.  Även
Världsbanken     och     de     regionala
utvecklingsbankerna  bör  påverkas.   Med
stöd  från miljöorganisationer över  hela
världen  finns det anledning att  uppmana
Världsbanken  och exportkreditmyndigheter
att  hålla inne allt ekonomiskt stöd till
nya  dammprojekt, innan WCD:s  riktlinjer
har  antagits av dessa institutioner. Den
nämnda  motionen bör således bifallas  av
riksdagen.
Övriga motionsyrkanden har till syfte att
miljö- och klimatfrågor m.m. skall prövas
noggrannare   vid  beslut   om   statliga
exportkrediter och exportgarantier; dessa
yrkanden  tillgodoses  delvis  av   EKN:s
reviderade   miljöpolicy   och   avstyrks
därför.

Särskilda yttranden


Utskottets   beredning  av  ärendet   har
föranlett följande särskilda yttranden. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i  utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.

1.Frihandel i världen (punkt 1)

av  Per  Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd),  Karin Falkmer (m), Ola  Karlsson
(m),  Inger Strömbom (kd), Ola  Sundell
(m),  Åke Sandström (c) och Eva Flyborg
(fp).
Angående        skuldfrågorna         för
utvecklingsländerna vill vi hänvisa  till
de       motiveringsreservationer       i
utrikesutskottets betänkande  2001/02:UU4
som   avgivits  av  företrädare  för   de
borgerliga  partierna  (m;  kd;  c;  fp).
Betydligt  större satsningar bör  således
göras   för  att  skriva  av   de   allra
fattigaste       ländernas       skulder.
Skuldavskrivningar måste dock förses  med
villkor  för demokratiska och  ekonomiska
reformer samt bekämpning av korruption.

2.Frihandel i världen (punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).
Enligt  min  mening  är  frihandeln   en
viktig    princip.   De   positiva    och
välståndsskapande     faktorerna      har
beskrivits  i betänkandet. Samtidigt  bör
medvetenheten öka om att frihandeln också
måste  komma de fattigaste länderna  till
godo.  Exempelvis bör en ordentlig analys
göras  av hur ägandekoncentrationen  ökat
på  grund av marknadsliberaliseringar och
hur detta har påverkat resursfördelningen
i världen.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag


Proposition 2001/02:131
1.   Regeringen  föreslår  att  riksdagen
godkänner  vad  regeringen  föreslår  om
ändrade          riktlinjer          för
exportfinansieringssystemet     (avsnitt
4).
2.   Regeringen  föreslår  att  riksdagen
bemyndigar  regeringen att i  avtal  med
AB  Svensk  Exportkredit  ikläda  staten
ekonomiskt  ansvar för  den  statsstödda
exportfinansieringen (avsnitt 4).

Motion med anledning av propositionen

2001/02:N50 av Karin Falkmer (m):
Riksdagen  avslår proposition 2001/02:131
och  begär att regeringen återkommer till
riksdagen med ett nytt förslag.


Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  inom  EU  verka för en mer  generös
handelspolitik gentemot u-länderna.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  bindande miljöregler bör antas  för
EU:s exportkreditnämnder.

2001/02:U300 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  Sverige inom EU och WTO skall verka
för  lägre  tullar  och  avskaffande  av
handelshinder.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att     EU:s    förhandlingsbud    inför
millennierundan  bör vara  att  avskaffa
industritullarna till i-länder och  anta
en  bindande plan för övergången till en
fri marknad för jordbruksprodukter.
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att stärka WTO:s tvistlösningssystem.
8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet     av     ett     multilateralt
regelsystem för investeringar.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  inom WTO anta etiska regler för att
bekämpa korruption.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
ett   regelverk   för   uppförande   med
anledning av den inre marknaden.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
åtgärder   för  att  stärka   den   inre
marknaden och öka sysselsättningen.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  EU skall verka för att utvidga  den
inre marknaden och avskaffa monopol.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  EU  skall avveckla sina tullar  och
antidumpningsåtgärder.

2001/02:U304 av Marianne Andersson m.fl.
(c):

7.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   en  ny  världshandelsrunda   måste
garantera   ett   multilateralt,   icke-
diskriminerande    handelssystem     som
främjar   alla  länders  integration   i
världsekonomin.
8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  införa tull- och kvotfritt  inträde
för   MUL-ländernas   export   till   i-
landsmarknader.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  Sverige  bör fortsatt påverka  EU:s
handelspolitik   i  en  för   u-länderna
positiv riktning.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  göra grön GSP (generellt system för
preferenser)    till   en   övergripande
målsättning.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  öka u-ländernas kapacitet att delta
i WTO genom utökat tekniskt bistånd.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
ett        WTO-avtal       som       ger
utvecklingsländerna               bättre
förutsättningar   att    utveckla    den
nationella livsmedelsförsörjningen.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
betydelsen  av  klara  regler  för   hur
brott           mot           gemensamma
miljööverenskommelser   skall   hanteras
inom ramen för WTO.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
vikten   av   att  frågeställningen   om
handel  och miljö belyses i den kommande
WTO-rundan.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  förlänga  implementeringstiden  för
TRIPS  artikel 27.3.b. till fem år efter
det   att   översynen  av  artikeln   är
avslutad.

2001/02:U305 av Holger Gustafsson m.fl.
(kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    internationella    företag    bör
uppmanas     av     myndigheter      och
handelskamrar att utarbeta en etisk  kod
för sin verksamhet.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  WTO:s  dagordning måste breddas  så
att  även mänskliga rättigheter  får  en
stark            ställning             i
världshandelssystemet.

2001/02:MJ337 av Agne Hansson m.fl. (c):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   regeringen  tillsammans   med   de
svenska   miljöteknikföretagen   behöver
lägga   fast   en  strategi   för   ökad
miljöteknikexport.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
en  snabbutredning för att se  på  vilka
sätt  Sverige kan ta initiativet då  det
gäller  klimatneutral och  klimatpositiv
export.

2001/02:MJ338 av Agne Hansson m.fl. (c):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
jordbrukets  icke-handelshänsyn  i  WTO-
förhandlingar.

2001/02:N243 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
införande      av     en     obligatorisk
miljöprövning vid alla beslut om statliga
exportkrediter och exportgarantier.

2001/02:N264 av Eva Zetterberg m.fl. (v):

2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening att Sverige skall  anta
WCD:s  riktlinjer  samt  verka  för  att
Världsbanken,
exportkreditmyndigheterna,
biståndsorgan     samt     de      stora
byggföretagen    också    antar    WCD:s
riktlinjer.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening  att  regeringen  genom
statens finansiella institutioner  skall
verka   för   att  ett  moratorium   för
kreditgivning  till  dammprojekt  införs
tills WCD:s riktlinjer tillämpas.

2001/02:N266 av Christel Anderberg m.fl.
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
frihandel.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
frihandel.

2001/02:N326 av Carina Hägg och Yilmaz
Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
gemensamma exportkreditregler i EU.

2001/02:N375 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  WTO:s nästa förhandlingsrunda måste
bli  en  utvecklingsrunda som tar hänsyn
till   utvecklingsländernas   krav   och
behov för en rättvisare handel.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   det  skall  införas  sociala   och
miljömässiga        minimikrav         i
handelsavtalen.
7.     Riksdagen    tillkännager     för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs  om  att  världshandeln  och   den
globala   ekonomin  behöver   långsiktigt
hållbara och ekologiska spelregler.