Näringsutskottets betänkande

2001/02:NU13

Statliga företag

---

Sammanfattning

Utskottet har inget att erinra mot 2001 års
redogörelse för företag med statligt ägande, vilken
har överlämnats till riksdagen med regeringens
skrivelse 2000/01:120. Skrivelsen bör därmed läggas
till handlingarna.

Utskottet avstyrker ett antal motioner rörande bl.
a. försäljning av statliga företag och förändring av
könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna.
Utskottet redovisar sin syn på statligt ägande av
företag. När det gäller försäljning säger utskottet
att det i vissa fall kan vara motiverat med
försäljning av del av eller hela det statliga
ägandet i ett bolag. Den ordning som för närvarande
gäller och som innebär att regeringen - i det fall
den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram
förslag till riksdagen om försäljning, anser
utskottet vara ändamålsenlig. I en reservation (m,
kd, c, fp) begärs en plan för försäljning av
statliga företag och en redovisning av syftet med
det statliga ägandet för respektive företag. I en
annan reservation (mp) föreslås ett tillkännagivande
om att s.k. kvalitetsmål skall anges för varje
statligt företag.
När det gäller frågan om könsfördelningen i de
statliga bolagsstyrelserna utgår utskottet från att
regeringen ökar sina ansträngningar för att uppfylla
den målsättning om jämställd representation, lön och
inflytande som riksdagen vid ett flertal tillfällen
uttalat, och som en bred opinion klart ställt sig
bakom. Detta måste leda till en ökande andel kvinnor
i både styrelserna och ledningarna för de statliga
företagen, liksom bland styrelseordförandena, anser
utskottet. I en reservation (m, kd, c, fp) föreslås
ett tillkännagivande om vikten av en allmän vidgning
av kompetensen i styrelserna för de statliga
företagen.
Slutligen föreslår utskottet ett tillkännagivande
av riksdagen i ett avseende, nämligen avseende
förvaltningen av statens aktier i företag. Med
anledning av en motion anför utskottet att
regeringen - för att ytterligare utveckla den
allmänna bolagskompetensen - bör ta ett samlat grepp
när det gäller förvaltningen av statens aktier i
företag. I en reservation (s, v) avvisas förslaget
om tillkännagivande, med hänvisning till att
förvaltningen av statens aktier i företag redan för
närvarande anses ske på ett professionellt och
effektivt sätt.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Övergripande om statliga företag

Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2000/01:120 till handlingarna och avslår
motionerna 2001/02:So497 yrkande 7, 2001/02:T409
yrkande 10, 2001/02:N2 yrkandena 1-3, 2001/02:N3,
2001/02:N4 yrkandena 1-3 och 5, 2001/02:N208
yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:N267 yrkande 19,
2001/02:N344, 2001/02:N365 yrkandena 11, 12 och
19 och 2001/02: N370 yrkande 16.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)
Reservation 2 (mp)

2. Förvaltningen av statens aktier i
företag

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:N249.
Reservation 3 (s, v)

3. Könsfördelningen i de statliga
bolagsstyrelserna

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N299 och
2001/02:A211 yrkande 3.
Reservation 4 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 16 april 2002

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Sylvia
Lindgren (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Nils-Göran Holmqvist (s),
Marie Granlund (s), Karl Gustav Abramsson (s), Inger
Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen
(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Stefan
Hagfeldt (m), Christina Pettersson (s) och Lennart
Värmby (v).

2001/02

NU13

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 2000/01:120 med 2001
års redogörelse för företag med statligt ägande,
dels 3 motioner som väckts med anledning av
skrivelsen,
dels 10 motioner från allmänna motionstiden.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse om
statliga företag till handlingarna och
samtidigt avslå ett antal motioner rörande
bl.a. försäljning av statliga företag och
förändring av könsfördelningen i de statliga
bolagsstyrelserna. Utskottet redovisar sin
syn på statligt ägande av företag. När det
gäller könsfördelningen utgår utskottet från
att regeringen ökar sina ansträngningar för
att öka andelen kvinnor i både styrelserna
och ledningarna för de statliga företagen,
liksom bland styrelseordförandena. Jämför
reservationerna 1 (m, kd, c, fp), 2 (mp) och
4 (m, kd, c, fp).
Riksdagen bör vidare, genom ett
tillkännagivande, anmoda regeringen att ta
ett samlat grepp när det gäller förvaltningen
av statens aktier i företag. Jämför
reservation 3 (s, v).

Skrivelsen om statliga företag

Inledning

I skrivelsen lämnar regeringen sin årliga
redogörelse för förvaltningen av statens
företagsägande samt för verksamheten i de företag
som Regeringskansliet hade ägande i vid årsskiftet
2000/01 och i affärsverken. I redogörelsen lämnas
uppgifter om utvecklingen i fråga om förvaltningen
av statens företagsägande under år 2000 och fram
till och med mars 2001. I redovisningen ingår dels
aktiebolag vars aktier ägs av departementen, dels de
vid årsskiftet fyra affärsdrivande verken
Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens Järnvägar
(SJ) och Affärsverket svenska kraftnät. SJ
ombildades till aktiebolag den 1 januari 2001.
Systemet med årliga redogörelser från regeringen
baseras på ett beslut av riksdagen våren 1981 (prop.
1980/81:22, bet. 1980/81:NU29). Från och med år 1999
utger regeringen också en mer lättillgänglig version
av skrivelsen. I syfte att öka genomlysningen av
statens företagsägande publicerar Regeringskansliet
vidare sedan år 2000 kvartalsrapporter över företag
med statligt ägande. I den här aktuella skrivelsen
ingår också uppgifter om de riktlinjer och
riksdagsbeslut som ligger till grund för företagens
verksamhet, uppgift om de nya styrelser som utsetts
på bolagsstämmorna under våren 2001 eller genom
regeringsbeslut våren 2001 och föreslagna eller
beslutade utdelningar under våren 2001 avseende
verksamhetsåret 2000.

Olika förbättringar har gjorts i den nu aktuella
redogörelsen. En förändring är att för varje företag
redovisas mer fullständiga resultat- och
balansräkningar. I sammanställningarna följer
Regeringskansliet sedvanliga konventioner rörande
redovisningsinformation. En annan förbättring är att
en konsoliderad balans- och resultaträkning
redovisas, vilket är avsett att ge en mer samlad,
rättvisande och tydlig bild över statens samlade
företagsengagemang och de totala värden som finns i
företagssfären. Vidare ingår, liksom föregående år,
bl.a. uppgifter om miljö- och jämställdhetsarbete
och mångfald samt andel kvinnor och män.
Hänvisningar till respektive företags hemsida anges.
Redovisningen av förvaltningen av det statliga
företagsägandet har utökats med Regeringskansliets
förvaltningskostnader avseende bl.a. departementens
interna kostnader och köpta tjänster. Vidare har i
avsnittet om den statliga företagssfären införts
branschöversikter för att belysa under vilka
förutsättningar företagen med statligt ägande
verkar. Slutligen har, såväl i den siffermässiga
presentationen som i den skriftliga analysen av den
statliga företagssfären, en uppdelning av företagen
gjorts i två grupper, nämligen företag som verkar
under marknadsmässiga villkor och krav och företag
som har särskilda samhällsintressen. Uppdelningen
avses ge underlag för en mer rättvisande bild,
samtidigt som analysen av såväl hela portföljen som
de enskilda företagens resultat och måluppfyllelse
underlättas.

Statens ägarpolitik

Den statliga bolagssfären består av 59 företag,
varav 4 är avvecklingsbolag. Staten äger 45 bolag
helt och därutöver 16 bolag tillsammans med andra.
Statens ägarroll är mycket komplex, då staten äger
bolag aktiva i verksamheter med stor spännvidd -
från gruvindustri till opera, från fastigheter till
spel. Regeringen har beslutat att det övergripande
målet för samtliga företag skall vara att skapa
värde och i förekommande fall infria angivna
samhällsintressen. Formen för värdeskapande beror på
typ av bolag, varvid företagen som nämnts har delats
in i två grupper - företag som verkar under
marknadsmässiga villkor och krav och företag som har
särskilda samhällsintressen att uppfylla inom ramen
för ett resultatkrav.

För den förstnämnda gruppen utgår ägarpolitiken
från marknadsmässiga krav. För flera av dessa bolag
används det gängse måttet för värdeskapande, dvs.
att nuvärdet av de framtida kassaflödena skall vara
större än företagets sammanvägda kostnad för det
lånade kapitalet och ägarens kapital. Under de
senaste två åren har regeringens förvaltning varit
inriktad på en finansiell omvandling av bolagen i
syfte att maximera aktieägarvärdet. I den andra
gruppen, där företag som bl.a. Systembolaget AB och
Apoteket AB återfinns, kan inte ett traditionellt
mått av värdeskapande användas. Ägarpolitiken är här
i stället inriktad på att företagen skall bedriva
sin verksamhet så effektivt som möjligt, givet att
uppställda mål och ekonomiska krav uppfylls. För
dessa företag kommer således värdeskapandet ur den
samhällsnytta som de åstadkommer. Samtidigt skall
även dessa företag hushålla med sina ekonomiska
tillgångar, vilket innebär att nuvärdet av framtida
kassaflöden åtminstone bör möta kostnaden för
kapitalet i bolaget. Utvärderingen av företagen
skiljer sig beroende på vilken av de två grupperna
som företaget tillhör. För företag med statligt
ägande som verkar under marknadsmässiga villkor och
krav måste ägaren utvärdera lönsamheten hos
företaget och avgöra om företaget producerar en
acceptabel avkastning. För företagen med särskilda
samhällsintressen blir uppgiften mer komplex, då
även andra faktorer än lönsamhet måste utvärderas.
Kravet på tydlighet för de uppsatta målen och en
aktiv ägarförvaltning blir därmed än större inom den
gruppen av företag, sägs det i skrivelsen.
Regeringskansliet har som ägare tillgång till tre
verktyg för att nå sina mål, nämligen genomlysning,
fokus på kärnverksamhet och effektiva styrelser. Som
exempel på en hög genomlysning kan nämnas att det i
årsredovisningen bl.a. skall framgå vilka
finansiella mål, inklusive miljönyckeltal, som
organisationen arbetar efter samt i vilken mån de
uppfyllts. Rapporteringen är ett viktigt
styrinstrument för ägaren i den kontinuerliga
uppföljningen och utvärderingen av företaget. Inom
Regeringskansliet pågår arbetet med att ytterligare
höja kvaliteten i den externa rapporteringen, vilket
bl.a. sker genom åtgärder för att säkerställa
kvaliteten i inrapporterat material, förenkla
rapporteringsrutinerna för företagen och införa en
konsekvent och tydlig rapportering. Dessutom har
Regeringskansliet ambitionen att påskynda
rapporteringen, så att kvartalsrapporterna och den
här aktuella skrivelsen publiceras i närmare
anslutning till rapporteringstidpunkten.
När det gäller fokus på kärnverksamheten sägs i
skrivelsen att det generellt sett finns två problem
inom den statliga bolagssfären, nämligen ineffektiv
kapitalbalans och expansion utanför
kärnverksamheten. Det första problemet består av att
vissa bolag med statligt ägande är
överkapitaliserade, dvs. har för mycket eget kapital
i relation till lånat kapital. Det andra problemet
är att flera av företagen med statligt ägande har
expanderat inom verksamheter som ligger utanför
kärnverksamheten. Under åren 1999 och 2000 har
Regeringskansliet, i samråd med företagen med
statligt ägande, strävat efter att öka fokus på
kärnverksamheten och optimera kapitalstrukturen. För
flera bolag i den statliga bolagssfären kvarstår
problemet att det egna, dyrare, kapitalet utgör en
alltför stor andel av det totala kapitalet.
Styrelserna kan också överväga att företagen
inrättar s.k. värdebaserade styrsystem, kopplade
till incitamentsprogram. Regeringen har beslutat om
riktlinjer, vilket dock inte innebär att regeringen
rekommenderar att det införs sådana program i
samtliga bolag som ägs av staten. Luossavaara
Kiirunavaara AB (LKAB) och Vasakronan AB har infört
värdebaserade styrsystem kopplade till
incitamentsprogram för de anställda.

Beträffande det tredje verktyget, effektiva styrelser, sägs att
regeringens mål är att styrelserna skall innehålla
hög kompetens anpassad till respektive bolags
verksamhet, situation och framtida utmaningar.
Nomineringen och tillsättningen av nya ledamöter
föregås av en löpande dialog mellan ansvarigt
departement, styrelseordförande, andra ledamöter,
företagsledning och eventuellt andra delägare samt
övriga berörda. Regeringens ambition är att
styrelseförändringar skall utlysas i god tid före
stämman. Vad beträffar kriterierna för att komma i
fråga för en styrelseplats fordras en hög allmän
kompetens inom löpande affärsverksamhet,
affärsutveckling, branschkunskap, finansiella frågor
eller andra relevanta områden. I flera av de
börsnoterade företagen finns s.k. informella
nomineringskommittéer, vilka utgörs av de största
ägarna, t.ex. i Telia AB och Assi Domän AB.
Sammansättningen av styrelserna skall också ske så
att balans uppnås avseende kompetens, bakgrund,
ålder och kön. Målet för de onoterade företagen är
en jämn könsfördelning, och ett delmål är att
andelen kvinnor skall vara minst 40 % år 2003. År
2000 uppgick andelen kvinnor till 30 % (se tabell).
Motsvarande andel år 1999 var 29 %.

Könsfördelningen i statliga bolag

------------------------------------------------------
Befattning Andel kvinnor
KvinnorMän Totalt(%)
------------------------------------------------------

Ordförande 4 53 57 7
------------------------------------------------------
Vice ordförande 2 17 19 11
------------------------------------------------------
Övriga ordinarie 119 214 333 36
------------------------------------------------------
Suppleant 8 22 30 27
------------------------------------------------------
Summa ledamöter
utsedda av
bolagsstämma 133 306 439 30
------------------------------------------------------

Arbetstagare, 13 62 75 17
ordinarie
------------------------------------------------------
Arbetstagare, 13 34 47 28
suppleant
------------------------------------------------------
VD/GD 7 50 57 12
------------------------------------------------------

I ett avsnitt med rubriken Viktiga policyfrågor
redogörs för regeringens policy i vissa frågor av
principiell karaktär och hur dessa berör företagen
med statligt ägande. Frågorna behandlas under
följande rubriker: Miljöfrågor är affärsmässiga;
Könsperspektivet en självklarhet; Mångfald lönar
sig; Statliga företag i IT-samhället;
Incitamentsprogram; Anställningsvillkor i statligt
ägda företag; Handlingsprogram för arkitektur,
formgivning och design; Regeringens
förvaltningsmandat; Regeringskansliets
ägarförvaltning; Förvaltningskostnader.

Den statliga företagssfären år 2000

I skrivelsen redovisas utvecklingen inom den
statliga företagssfären under år 2000 i två avsnitt.
Därefter lämnas en redogörelse för vart och ett av
de statliga företagen, varvid följande parametrar
redovisas (i förekommande fall): syfte eller
affärsidé, strategi, omvärldsanalys eller marknad,
viktiga händelser åren 2000 och 2001, miljöarbete,
mångfald och jämställdhet, prognos för år 2001,
utvärdering, styrelse år 2000, verkställande
direktör, resultaträkning och balansräkning.

Under år 2000 förbättrades resultatet efter
finansiella poster med 12 % till 30 miljarder kronor
jämfört med år 1999 för företagen med statligt
ägande. Samtidigt steg omsättningen med 6 % till 248
miljoner kronor under samma period. Sammantaget
genererade företagen med statligt ägande ett
kassaflöde från den löpande verksamheten på 48
miljarder kronor år 2000. Det egna kapitalet uppgick
till ca 161 miljarder kronor. Utdelningen till
staten minskade till 9,6 miljarder kronor för
verksamhetsåret 2000 från 21,9 miljarder kronor år
1999. Sammanlagt arbetade 237 000 personer i företag
med statligt ägande under år 2000, jämfört med 252
000 under 1999. De företag som har särskilda
samhällsintressen att fylla har under året uppfyllt
de flesta av dessa mål.
Statens andel av den inhemska bolagssektorn
uppskattas grovt till ca 25 %. Siffran bygger på en
genomgång av värdet i statliga bolag, kommunala
bolag, samt börsbolagens svenskbaserade verksamhet
och onoterade privata bolag. I årets redogörelse
har, som tidigare nämnts, en uppdelning skett i två
grupper - företag som verkar under marknadsmässiga
villkor och krav och företag som har särskilda
samhällsintressen att uppfylla inom ramen för ett
resultatkrav. Gränsdragningen mellan grupperna är
inte alltid självklar. Med uppdelningen anses dock
bilden av såväl hela bolagssfären som de enskilda
företagens resultat och måluppfyllelse bli tydligare
och därmed mer rättvisande.
Statens aktieinnehav var vid årsskiftet 2000/01
värt 155 miljarder kronor, motsvarande 4,8 % av
Stockholmsbörsens samlade börsvärde. Den 30 mars
2001 hade värdet stigit till 181 miljarder kronor,
motsvarande 5,5 %, varvid staten var den största
aktieägaren på Stockholmsbörsen. Årsskiftet
1999/2000 var motsvarande andel 1 %, och staten var
den fjortonde störste ägaren. De sammanlagda
bruttoinvesteringarna för företag med statligt
ägande mer än fördubblades under år 2000 jämfört med
året innan, från knappt 55 till nära 114 miljarder
kronor, och som företagsgrupp var de statliga
företagen därmed Sveriges största investerare år
2000. Företag med statligt ägande hör till de allra
största svenska företagen, mätt som sysselsättning.
Totalt har företagen 240 218 anställda, varav 71 460
utomlands. År 1999 var antalet anställda 222 600,
dvs. 17 600 färre. Kvinnor utgör 43 % av de
anställda och män 57 %.
Det statliga företagandet är väl spritt över
landet. En del företag har verksamhet i alla
Sveriges kommuner, t.ex. Posten AB och
Systembolaget. De statliga företagens anställda
fördelade på län skiljer sig från fördelningen av
det totala antalet sysselsatta i landet. Mest
överrepresenterat är Norrbotten, där andelen
statligt anställda är mer än det dubbla jämfört med
riksgenomsnittet. Även Gotlands, Jämtlands,
Stockholms och Västernorrlands län har
överrepresentation av anställda i statliga företag.
Underrepresenterade i fråga om anställda i företag
med statligt ägande är fem län i Syd- och
Mellansverige, nämligen Blekinge, Kronobergs,
Södermanlands, Västmanlands och Gävleborgs län.
Nästan var tredje anställd, eller fler än 70 000
personer, i företag med statligt ägande finns
utanför Sveriges gränser, vilket är 16 000 fler än
år 1999. Elva företag där staten är ägare har en
omsättning överstigande 10 miljarder kronor.
Ytterligare elva företag har en försäljning på 1-9
miljarder kronor, och sju företag har en försäljning
på 500-999 miljoner kronor.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Övergripande om statliga företag (punkt 1)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell
(m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och
Stefan Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:T409 yrkande
10, 2001/02:N2 yrkandena 1-3, 2001/02:N3, 2001/02:N4
yrkandena 1, 2 och 5, 2001/02:N208 yrkandena 1, 2
och 4, 2001/02:N267 yrkande 19 och 2001/02:N370
yrkande 16, bifaller delvis motionerna 2001/02:So497
yrkande 7, 2001/02:N4 yrkande 3 och 2001/02:N344,
avslår motion 2001/02:N365 yrkandena 11, 12 och 19
och lägger regeringens skrivelse 2000/01:120 till
handlingarna.

Ställningstagande

När det gäller frågan om statliga företag
överensstämmer vår syn med den som kommer till
uttryck i de här aktuella motionerna från
företrädare för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet, liksom i tidigare
motioner från Centerpartiet. Likartade synpunkter
har genom åren framförts i reservationer från
företrädare för dessa fyra partier.

Statens främsta näringspolitiska uppgift är att
ange ramar och regelsystem för näringslivets
verksamhet och bidra till att skapa betingelser för
långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder
som ägare och som utformare av de regler som gäller
för näringslivets verksamhet uppstår en rad problem,
bland vilka följande kan nämnas: risk för
konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala
investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra
kapital till företag som behöver kapital för
expansion. Grundprincipen måste, enligt vår mening,
vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas
i privat regi.
En privatisering av de statliga företagen kommer
att leda till följande:
1 renodling av statens roll som lagstiftare och
normgivare,
2
3 stärkande av de privatiserade företagen,
4
5 spridning av intresset för sparande i aktier
till nya grupper och breddning av
riskkapitalmarknaden,
6
7 tillskott av statsinkomster som kan användas
till andra, mer angelägna ändamål.
8
Det arbete med att minska statens företagsägande som
påbörjades under fyrpartiregeringen i början av
1990-talet bör, enligt vår uppfattning, återupptas.
Med en privatisering av statliga företag uppnås en
tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta
företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt
inbringade de försäljningar som gjordes under den
borgerliga regeringen ett betydande belopp till
statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov
med motsvarande summa. Försäljningen ledde också
till en spridning av aktieägandet till grupper som
inte tidigare innehaft aktier och därmed till en
breddning av riskkapitalmarknaden. Riksdagen bör
således begära att regeringen lägger fram en plan
för försäljning av statliga företag i enlighet med
vad som här har angetts.

Försäljningen av de statliga företagen skall ske
på ett ansvarsfullt sätt. Det berörda företaget
skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt efter
slutförd privatisering. Hänsyn måste därför tas till
företagens intressen, bl.a. vid valet av tidpunkt
för försäljning, ägarstrukturen och metoderna för
genomförande. Vi anser vidare, som nämnts, att en
strävan bör vara att stärka riskkapitalmarknadens
funktion vid försäljningarna genom att bredda
aktiesparandet till en bredare allmänhet och därmed
öka den långsiktiga kapaciteten för tillförsel av
inhemskt riskkapital. Detta innebär att hänsyn måste
tas till det allmänna marknadsläget och att
försäljning skall ske i den takt som är möjlig med
tanke på andra introduktioner på aktiemarknaden.
När det gäller det statliga ägandet av Telia anser
vi att försäljningen av statens aktier borde ha
inletts för flera år sedan. Efter ett initiativ av
näringsutskottet våren 2001 - som företrädare för
samtliga partier utom Vänsterpartiet stod bakom -
beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen att utan
begränsningar kunna förändra statens ägande i Telia
(bet. 2000/01:NU11). Genom att den dåvarande
begränsningen i regeringens bemyndigande - att kunna
minska ägandet till lägst 51 % av samtliga aktier -
togs bort gavs regeringen en möjlighet att agera
utifrån det som kan anses bäst gagna bolaget men
också staten, dvs. svenska folket, som ägare av
bolaget. I ett särskilt yttrande (m, kd, c, fp)
framfördes den principiella uppfattningen att staten
- så snart marknadsförutsättningarna medger det -
helt bör lämna det statliga ägandet i Telia.
Vi har inte ändrat ståndpunkt i detta avseende
utan anser att statens ägarandel i Telia bör säljas
ut helt och hållet. Ett kvardröjande statligt ägande
utgör en hämsko för Telia, och risken är stor att
företagets värde på börsen påverkas negativt av det
statliga ägandet - en s.k. politikerrabatt uppstår.
Vi vill i detta sammanhang erinra om det stora
misslyckande som regeringens vilja att slå samman
Telia och Telenor innebar. Sammantaget är
Telia-Telenor-affären ett praktexempel på varför
statliga företag bör privatiseras. Beträffande det
nu aktuella samgåendet mellan Telia och finska
Sonera vill vi framhålla att det statliga ägandet i
det sammanslagna bolaget bör minskas så snart som
möjligt i den takt som marknadsförutsättningarna
medger.
Frågan om mål med det statliga ägandet av bolag
berörs i de nämnda motionerna, liksom i motion
2001/02:N365 (mp). Det är uppenbart - bl.a. framgår
det av regeringens redogörelse för statliga företag
- att regeringen inte har någon plan eller strategi
för det statliga företagsägandet. I skrivelsen
redovisas inte heller syftet med det statliga
ägandet av respektive företag. Enligt vår mening
måste självfallet detta syfte kunna anges för varje
företag, och regeringen bör anmodas att formulera
syfte med det statliga ägandet för alla företag med
statligt ägande.
I detta sammanhang vill vi något beröra vad som
sägs i motion 2001/01: N4 (kd) om ägaransvar och
laglydighet samt om etisk policy. Självklart skall
statliga företag - liksom andra företag - följa
gällande lagar och regler. Regeringen har som
representant för staten som ägare ansvar för att
tillse att så är fallet. Införande av en etisk
policy, som har koppling till det nyss sagda, kan
vara ett sätt för ett statligt företag att
formalisera vilka principer som skall gälla för den
berörda verksamheten. Flera privata företag har
utarbetat etiska och sociala principer för sina
verksamheter.
Med hänvisning till det anförda blir i stort sett
alla här aktuella motioner tillgodosedda och
tillstyrks därmed. Motion 2001/02:N365 (mp) avstyrks
i motsvarande delar.

2. Övergripande om statliga företag (punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:N365 yrkandena 11,
12 och 19, avslår motionerna 2001/02:So497 yrkande
7, 2001/02:T409 yrkande 10, 2001/02:N2 yrkandena
1-3, 2001/02:N3, 2001/02:N4 yrkandena 1-3 och 5,
2001/02:N208 yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:N267
yrkande 19, 2001/02:N344 och 2001/02:N370 yrkande 16
och lägger regeringens skrivelse 2000/01:120 till
handlingarna.

Ställningstagande

Jag anser att den del av utskottets
ställningstagande som börjar med "I vissa" och
slutar med "berörda delar" borde ha följande
lydelse:

Jag vill uttrycka stöd för det önskemål som
framförs i motion 2001/02: N365 (mp) och som innebär
att regeringen bör ange tydligare
syftesbeskrivningar och fler preciserade
verksamhetsmål - s.k. kvalitetsmål - för i första
hand de bolag som helt eller delvis har andra mål än
rent kommersiella. Staten ställer för närvarande
sällan upp sådana mål för de statliga bolagen. Det
är särskilt viktigt att kvalitetsmål formuleras för
de verksamheter som bedrivs i lagstadgade monopol.
Ungefär en tredjedel av de statliga företagen
producerar s.k. samhällsåtaganden, dvs. tjänster som
inte är ekonomiskt lönsamma och som därför måste
finansieras antingen genom medel från företagets
övriga verksamhet eller via statliga subventioner.
För att kunna reglera företagen på en viss marknad,
t.ex. bilprovning, måste styrningen och kontrollen
förbättras, liksom måldokumenten. Riksdagens
revisorer har tidigare påpekat brister på det här
området. Regeringskansliet har uppvisat ett
bristande engagemang, speciellt de departement som
har ansvar för ett fåtal bolag.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda
regeringen att tillse att s.k. kvalitetsmål anges
för varje statligt företag i enlighet med vad jag
här har förespråkat. Därmed tillstyrker jag den
nämnda motionen i berörda delar. Jag anser också att
riksdagen skall lägga regeringens skrivelse till
handlingarna och avslå övriga här aktuella
motionsyrkanden.

3. Förvaltningen av statens aktier i företag
(punkt 2)

av Barbro Andersson Öhrn (s), Sylvia Lindgren
(s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist
(s), Marie Granlund (s), Karl Gustav Abramsson
(s), Christina Pettersson (s) och Lennart Värmby
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår motion 2001/02:N249.

Ställningstagande

I motion 2001/02:N249 (m) begärs ett
tillkännagivande om professionell förvaltning av
statens aktier i företag, varvid det förordas att
aktierna skall samlas i en fond.

Enligt vår mening är det en fullständig
självklarhet att förvaltningen av statens aktier i
företag skall ske på ett professionellt och
effektivt sätt. Detta är precis den ansats som
präglar den modell som regeringen tillämpar för
ägarförvaltningen och som framgår av den redovisning
som lämnas i den nu aktuella skrivelsen från
regeringen.
I regeringens skrivelse sägs att samlade resurser
och kompetens för förvaltningen av det statliga
ägandet finns inom särskilda ägarenheter på Närings-
och Finansdepartementen för att få bättre
förutsättningar att bedriva en enhetlig ägarpolitik
och utforma tydliga mål och riktlinjer för
företagen. Näringsdepartementet förvaltar merparten
av företagen med statligt ägande, 31 bolag samt tre
avvecklingsbolag. Huvuddelen avser företag inom
kraft-, telekom-, skog- samt transportbranscherna,
och företagen är i de flesta fall konkurrensutsatta
och flertalet har värdemaximering som mål.
Näringsdepartementets enhet för statligt ägande
bildades hösten 1998 och består av 13 personer varav
sju företagsförvaltare, tre analytiker som också
arbetar med ägarstyrningsfrågor, två assistenter
samt en chef. Finansdepartementet förvaltar statens
ägande i 14 företag och ett avvecklingsbolag,
verksamma företrädesvis inom den finansiella
sektorn, fastighets- och spelbranscherna, samt Vin &
Sprit AB. Finansdepartementets bolags- och
fastighetsenhet består av sex personer som arbetar
med bolagsfrågor varav fyra som företagsförvaltare,
en analytiker samt en chef. Ägarenheternas uppdrag
är att aktivt bevaka och sköta statens tillgångar så
att värdeutvecklingen blir den bästa möjliga och att
- i förekommande fall - de särskilda
samhällsintressena uppfylls. Ägarenheterna förmedlar
ägarens uppdrag och krav samt bevakar, genom ett
aktivt analysarbete, de olika branschernas
utveckling. Tjänstemännen är också i vissa fall
ägarrepresentanter i företagens styrelser. Social-,
Kultur-, Miljö-, Utrikes- och
Utbildningsdepartementen förvaltar ägandet i
sammantaget 12 företag inom sina respektive
ansvarsområden.
Som tidigare redovisats har Riksdagens revisorer
nyligen fattat beslut om att göra en ny granskning
av statens ägarroll. I en sådan granskning kommer
som nämnts att ingå bl.a. en undersökning av om
Regeringskansliet har utformat ett gemensamt synsätt
på styrningen av bolagen i de olika departementen
och hur Regeringskansliets samlade resurser för
ägarförvaltningen ser ut för närvarande. Vi
välkomnar denna granskning. Samtidigt konstaterar vi
att om riksdagen nu skulle göra ett tillkännagivande
om professionell förvaltning av statens aktier i
företag av det slag som begärs i den här aktuella
motionen vore det liktydigt med att slå in öppna
dörrar. Vi anser inte att riksdagens
tillkännagivandeinstrument skall användas på detta
sätt och avstyrker därmed motionen.

4. Könsfördelningen i de statliga
bolagsstyrelserna (punkt 3)

av Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin
Falkmer (m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell
(m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och
Stefan Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:N299
och 2001/02: A211 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att frågan om sammansättningen av
styrelserna i de statliga företagen bör ses i ett
bredare perspektiv än vad regeringen gör. I de två
här aktuella motionerna 2001/02:N299 (s) och
2001/02:A211 (kd) krävs att andelen kvinnor i de
statliga bolagsstyrelserna skall öka. En ökad andel
kvinnor i styrelserna - och därmed en jämnare
könsfördelning - utgör en del av den breddning av
kompetens som vi anser erfordras.
För att uppnå en ökad kvalitet i styrelsearbetet
räcker det dock inte med att öka andelen kvinnor i
kompetensunderlaget. Vi vill i detta sammanhang
erinra om att det var den borgerliga regeringen som
först satte upp ett mål för andelen kvinnor i
styrelserna för de statliga företagen. Detta mål
sattes till 30 % och höjdes senare av den borgerliga
regeringen till 40 %. Vi anser att regeringen på ett
helt annat sätt än hittills måste sträva efter att
styrelserna för statliga företag får en allsidig
kompetens. Det innebär t.ex. att inte bara svenska
kvinnor och män utan också personer från andra
länder bör komma i fråga vid tillsättning av
styrelserna. Personer med erfarenheter från
verksamheter utanför Sverige kan anlägga ett annat
synsätt på olika frågor och problemställningar än
personer med erfarenhet från enbart svenska
förhållanden.
Det viktiga är således att få en allmän vidgning
av kompetensen i styrelserna för de statliga
företagen. Detta bör riksdagen genom ett
tillkännagivande anmoda regeringen att tillse.
Därmed blir de två nämnda motionerna tillgodosedda i
berörda delar.

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 2000/01:120 lämnas en
redogörelse för förvaltningen av statens
företagsägande samt för verksamheten i de företag
som Regeringskansliet hade ägande i vid årsskiftet
2000/01 samt affärsverken.

Motioner med anledning av skrivelsen

2001/02:N2 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
konkurrensutsättning och försäljning av offentligt
ägda företag och verksamheter.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av statlig verksamhet i
enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
motivering till varför vart och ett av bolagen med
statlig ägarinblandning även i fortsättningen bör
ha en sådan.

2001/02:N3 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en systematisk
försäljning av de statligt ägda företagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att statligt ägda
företag snedvrider konkurrensen på marknaden.

2001/02:N4 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad motionen anförs om statligt och privat
ägande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ägaransvaret och
laglydigheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om etisk policy.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utförsäljning av
statliga företag.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sälja Vin &
Sprit AB.

2001/02:T409 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avvecklande av
statens ägarandel i Telia AB.

2001/02:N208 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen bemyndigar regeringen att privatisera
de statligt ägda företag som anges i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av statlig verksamhet i
enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en
privatiseringsplan samt, för övriga företag,
presenterar motivering för eventuellt fortsatt
statligt ägande.

2001/02:N249 av Catharina Hagen (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om professionell förvaltning
av statliga aktier i företag.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en försäljning av
de statliga bolagen.

2001/02:N299 av Susanne Eberstein och Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om antalet kvinnor i statliga
bolagsstyrelser.

2001/02:N344 av Ewa Thalén Finné och Cristina
Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en granskning av samtliga
statliga bolag.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvalitetsmål och
verksamhetsmål.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reglering och
kontroll av företagens produktion på marknader där
staten producerar och tidigare producerat
samhällsåtaganden.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statliga bolag.

2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad ägarspridning
genom utförsäljning av statliga företag.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka andelen
kvinnor i styrelsen i de börsbolag där staten är
storägare.

Motionerna

Allmänt om statliga företag

I partimotion 2001/02:N208 (m) föreslås att
riksdagen skall anmoda regeringen att lägga fram en
privatiseringsplan för statliga företag med innebörd
att ett trettiotal statligt ägda företag skall
privatiseras. För övriga företag skall regeringen
redovisa en motivering för eventuellt fortsatt
statligt ägande, anför motionärerna. De föreslår
också att regeringen skall lägga fram förslag till
ändring av statlig verksamhet i enlighet med vad som
anges i motionen.

Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är
att skapa ramar och regler för företagens verksamhet
och bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar
för långsiktig tillväxt, fler företag, fler
arbetstillfällen och god konkurrens, anför
motionärerna. De anser att en privatisering av de
statliga företagen skulle åstadkomma följande:
renodla statens roll som lagstiftare och normgivare;
stärka de privatiserade företagen; sprida intresset
för sparande i aktier till nya grupper och bredda
riskkapitalmarknaden; ge staten inkomster som kan
användas till andra mer angelägna ändamål.
Trots statens dominans över företag i Sverige har
det aldrig funnits några bestående och hållbara
förklaringar till varför staten skall äga företag,
menar motionärerna. I industrialismens barndom
ansågs det viktigt att staten kunde utöva inflytande
över användningen av naturresurserna. Senare har
motiveringarna ofta varit av regionalpolitisk eller
beredskapsmässig karaktär. I vissa fall har staten
även ansett det angeläget att ta över
nedläggningshotade företag, som sedan behållits. Med
början under 1980-talet har dock en ny syn på
statligt företagsägande vuxit fram, med innebörd att
privatiseringar mer är en praktisk än en ideologisk
fråga, säger motionärerna. Skälen till förändringen
är flera, t.ex. starkare krav på tydliga och aktiva
ägare i företagen, ansträngda statsfinanser och krav
på högre effektivitet både för staten och för de nya
ägarna. I regeringens skrivelse om företag med
statligt ägande finns det inte redovisat några motiv
i anslutning till de berörda bolagen till varför de
bör vara statliga, säger motionärerna. De anser att
regeringen i skrivelsen för varje bolag med statlig
ägarinblandning bör motivera varför staten även i
fortsättningen bör vara ägare. De företag vars
koppling till staten inte kan motiveras bör ingå i
den privatiseringsplan som motionärerna förordar.
Moderata samlingspartiet anser att, i första hand,
ett 30-tal statliga företag bör privatiseras helt
eller delvis. Privatiseringarna kan delas in i
följande tre grupper: breda aktiespridningar över
börsen; direktförsäljningar; bolag eller
verksamheter under någon form av strukturering eller
med behov av omstrukturering där ägarbreddning eller
försäljning kan bli aktuell. I motionen lämnas
särskilda kommentarer till vissa av de förordade
försäljningarna. Redovisningen upptar följande
bolag: Apoteket AB, Arlanda och Landvetters
flygplatser, Assi Domän AB, Lernia AB, Luossavaara
Kiirunavaara AB (LKAB), Nordea AB, OM Gruppen AB,
Posten AB, Samhall AB, SAS Gruppen, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Statens
Järnvägar, Sveaskog AB, AB Svensk Bilprovning,
Svenska Lagerhusaktiebolaget, Svenska
rymdaktiebolaget, Svenska skogsplantor AB, AB
Svenska Spel, Svensk-Danska Broförbindelsen AB
(SVEDAB), Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut
AB, Sveriges Rese- och Turistråd AB, Telia AB,
Teracom AB, Vasakronan AB (dotterbolag till Civitas
Holding AB), Vattenfall AB, Vin & Sprit AB och
Vägverket Produktion. Försäljningen av de statliga
företagen skall ske på ett ansvarsfullt sätt, anför
motionärerna. Varje enskilt företag skall bli
starkare och mer konkurrenskraftigt efter slutförd
privatisering, vilket innebär att hänsyn måste tas
till företagens intressen, bl.a. vid valet av
tidpunkt för försäljning, ägarstrukturen och
metoderna för genomförande, sägs det. De förordade
privatiseringarna bör vidare genomföras på ett sätt
som bidrar till att långsiktigt bredda
riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas
genom följande tre huvudtyper av åtgärder:
reformering av skattesystemet, främjande av
intresset hos allmänheten för att äga svenska aktier
samt förbättring av möjligheterna för anställda att
äga aktier i de företag där de arbetar.
Likartade yrkanden som de i nyssnämnda motion
2001/02:N208 (m) framställs i motion 2001/02:N2 (m).
Där begärs ett tillkännagivande om
konkurrensutsättning och försäljning av offentligt
ägda företag och verksamheter. Vidare begärs att
regeringen skall anmodas att lägga fram förslag till
ändring av statlig verksamhet i enlighet med vad som
anges i motionen och att regeringen skall redovisa
en motivering till varför vart och ett av bolagen
med statlig ägarinblandning även i fortsättningen
bör ha en sådan. Motiveringarna i de båda motionerna
är också likartade, och i motion 2001/02:N2 (m)
hänvisas till motion 2001/02:N208 (m).
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om behovet
av en professionell förvaltning av statliga aktier i
företag, anförs det i motion 2001/02:N249 (m).
Staten bör över huvud taget inte äga aktier i
företag, anser motionären, men så länge staten
faktiskt äger aktier i företag med marknadsmässiga
krav bör alla dessa statliga aktier samlas i en fond
som skall ledas av professionella förvaltare. Syftet
med den föreslagna modellen är att statens ägande
skall vara så effektivt som möjligt. Det måste också
blir svårare för politiker att belöna varandra med
direktörs- och styrelseposter, anför motionären. Hon
menar att ett samlat grepp på statens aktieportfölj
försvåras av att de olika företagen lyder under
olika departement. Därför anser hon att
aktieinnehaven i de statliga företagen bör samlas i
ett holdingbolag eller i en fond, vilket skulle
bidra till att skapa ett helhetsperspektiv, en
tydligare målformulering och en tydligare
ansvarsfördelning. Om fonden uppnår det
avkastningsmål som sätts upp innebär innehavet en
god affär för staten, om inte är det en god affär
för staten att sälja ut en del av de lågavkastande
aktierna och använda de erhållna medlen för
avbetalning på statsskulden, säger motionären.
I motion 2001/02:N344 (m) föreslås att det skall
tillsättas en utredning för att granska samtliga
bolag med statligt ägande utifrån bl.a. följande
frågeställningar: Varför drivs verksamheten i
bolagsform? Vad motiverar att staten äger aktierna?
Är statens inflytande i bolaget rätt organiserat?
Har medborgarna tillräcklig insyn? Finns det ett
riksdagsbeslut om bolagets existens? Kan bolaget
avvecklas? Kan bolaget säljas? Drivs verksamheten i
konkurrens med privata företag? Motionärena anser
inte att Näringsdepartementet har grepp om
verksamheten och inte heller att departementet har
en konsekvent linje i det som görs beträffande de
statliga bolagen.
Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad
ägarspridning genom utförsäljning av statliga
företag, anförs det i partimotion 2001/02:N370 (kd).
Eftersom staten sätter spelreglerna inom
näringspolitiken bör staten inte själv äga företag,
utom i undantagsfall, anser motionärerna. De menar
att statens dubbla roller inom näringspolitiken
hindrar förutsättningarna för en sund och rättvis
konkurrens. Det statliga ägandet är till nackdel för
ekonomins funktionssätt, för företagen och deras
anställda, och innebär en orimlig inlåsning av den
nationella förmögenheten, anför motionärerna. Ett
skäl för försäljning av statens aktier är, enligt
motionärerna, att renodla statens roll. Ett annat
skäl är att ägandet bör spridas. Ett omfattande
privat sparande i aktier är en av de viktigaste
förutsättningarna för att nya företag skall kunna
bildas och nya jobb skapas, sägs det. Ett tredje
skäl är att det förbättrar förutsättningarna för de
berörda företagen - en ägarspridning ger företaget
kapital för framtida investeringar, vilket enligt
motionärerna inte bör finansieras via statsbudgeten.
Försäljningen skall ske till marknadsmässiga priser
och i den takt som är möjlig med tanke på andra
introduktioner på aktiemarknaden, säger
motionärerna. De anser dock att vissa företag skall
behållas av sociala eller hälsopolitiska skäl, t.ex.
bör staten av dessa skäl inte avhända sig ägandet av
Systembolaget. Staten bör gå vidare med att minska
sitt ägande av företag, i princip enligt det program
som antogs av riksdagen hösten 1991, menar
motionärerna. De föreslår att - utöver de företag
som då var aktuella - bl.a. följande företag skall
bli föremål för försäljning: Civitas Holding, Vin &
Sprit, resterande delar av SAS Gruppen, Telia,
Nordea och Assi Domän. De företag som är aktuella är
sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt
verksamhet, anför motionärerna. De anser att
monopolföretag inte kan säljas innan omstrukturering
skett och att allmänheten och de anställda i
företagen bör vara en viktig målgrupp vid en
utförsäljning.
Även i motion 2001/02:N4 (kd) begärs en ökad
utförsäljning av statliga företag, med likartade
motiveringar som i den nyssnämnda motionen 2001/02:
N370 (kd). Statens roll i samhällsekonomin skall
vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på
marknaden, ansvara för samhällsplanering och
infrastruktur samt att skapa förutsättningar för
långsiktig tillväxt, anför motionärerna. De anser
att när staten agerar såväl domare som spelare på
marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids
och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt
i de företag som har de bästa förutsättningarna.
Enligt regeringens skrivelse sker ägarförvaltningen
inom särskilda ägarenheter på Närings- och
Finansdepartementen, varvid de berörda tjänstemännen
ofta också är ägarrepresentanter i företagens
styrelser och fungerar som kontaktlänkar mellan
företagen och de politiskt tillsatta vilka är
ytterst ansvariga, noterar motionärerna. De finner
det därför synnerligen anmärkningsvärt att
näringsminister Björn Rosengren vid ett flertal
tillfällen i riksdagen hävdat att ansvaret för det
som sker i de statliga bolagen ligger hos respektive
styrelse, när det enligt regeringens egen skrivelse
ligger hos honom och regeringen.
I motionen begärs också tillkännagivanden om
ägaransvaret och laglydigheten och om etisk policy
när det gäller staten som företagsägare. En lång rad
statliga företag har under senare tid fått utstå
kritik för sitt agerande, säger motionärerna. De
nämner bl.a. den marknadsuppdelning som SAS och
Maersk AB genomfört och att flera statliga bolag
inte följer lagen (1992: 1528) om offentlig
upphandling - Posten, Svenska Spel och Kasernen AB,
har fått påpekande från Nämnden för offentlig
upphandling. Staten är den företagsägare som är mest
förekommande hos Konkurrensverket, både som anmäld
och som fälld, uppger motionärerna. De anser att
detta väcker frågan om statens lämplighet som
företagsägare och menar att det i ägaransvaret bör
ligga en skyldighet att tydligt markera vilket
förhållningssätt som skall råda. De statliga
företagens agerande väcker också frågan om deras
etiska förhållningssätt, säger motionärerna vidare.
De hänvisar till att de stora svenska privata
företagen har insett behovet av att utveckla etiska
och sociala principer för verksamheten och att
ställa krav på underleverantörerna. Om inte en etisk
policy redan finns i de statliga företagen bör
regeringen snarast ge ägardirektiv och kräva en
sådan, anser motionärerna. De förordar att varje
företags etiska policy skall redovisas i
årsberättelsen och att det i regeringens årliga
redogörelse skall anges om företaget har en etisk
policy, på motsvarande sätt som nu gäller avseende
miljöarbete, mångfald och jämställdhet.
En systematisk, men successiv, försäljning av de
statligt ägda företagen förespråkas i motionerna
2001/02:N3 (fp) och 2001/02:N267 (fp). I den
förstnämnda begärs också ett tillkännagivande om att
statligt ägda företag snedvrider konkurrensen på
marknaden. I regeringens skrivelse besvaras inte den
grundläggande frågan om varför staten över huvud
taget skall driva företag, anför motionärerna.
Folkpartiet liberalerna anser att staten inte, annat
än i undantagsfall, skall driva företag, säger
motionärerna och redovisar följande skäl för detta
ställningstagande: Staten skall inte vara både
domare och spelare; Marknadsekonomi förutsätter
privata ägare; Andra företag diskrimineras;
Effektivitet kräver tydlig rollfördelning; Den
demokratiska styrningen av Sverige och
lönsamhetsstyrning av företag bör skiljas åt;
Regering och riksdag har viktigare saker att syssla
med.
Det har tidigare anförts som skäl mot en
försäljning av statliga företag att kapitalmarknaden
inte kan absorbera det aktuella utbudet av
tillgångar, säger motionärerna. De anser dock att
med en globaliserad kapitalmarknad är detta inte
längre något hållbart argument. Det innehav som,
enligt motionärerna, bör vara aktuellt för
försäljning motsvarar ett marknadsvärde om
uppskattningsvis 100-200 miljarder kronor.
Försäljningsintäkterna bör användas för att minska
statsskulden, varvid den resulterande minskningen av
räntebetalningarna blir en långsiktig besparing. Det
nuvarande konjunkturläget gör det svårt att göra en
exakt prioritering av vilka företag som bör säljas,
säger motionärerna men hänvisar till att Folkpartiet
tidigare har angivit följande företag som lämpliga
för att först komma i fråga för försäljning: hela
det statliga innehavet i Telia, innehavet i Nordea,
Civitas Holding (bl.a. Vasakronan), Vin & Sprit,
Assi Domän, SBAB, Vattenfall, LKAB, SAS Gruppen, SJ,
Apoteket, Luftfartsverket och Teracom.
Statens ägarandel i Telia bör avvecklas så snart
det är möjligt, anförs det i motion 2001/02:T409
(fp). Från Folkpartiet framhölls, när utförsäljning
behandlades i riksdagen första gången våren 2000,
den stora risken med att företagets värde på börsen
kan påverkas negativt av det statliga ägandet, den
s.k. politikerrabatten, erinrar motionärerna om. De
anser att hanteringen av TeliaTelenor-affären talade
sitt tydliga språk om vilka problem statligt ägande
för med sig. Telia måste få den större rörelsefrihet
som ett helt privat ägande ger, så att företaget kan
göra nödvändiga strukturförändringar, ingå
eventuella allianser och finansiera förändringarna
på marknaden, säger motionärerna. De konstaterar att
Folkpartiet stod bakom riksdagens beslut - efter ett
utskottsinitiativ i juni 2001 - att ta bort den
tidigare begränsningen i regeringens bemyndigande,
vilket hindrade det statliga ägandet i Telia att
sjunka under 51 % (bet. 2000/01:NU11).
Staten bör sälja Vin & Sprit, anförs det i motion
2001/02:So497 (fp). Bolaget har inte på många år
tagit något socialpolitiskt ansvar, säger
motionärerna och förordar därför en försäljning. En
sådan beräknas tillföra statskassan tiotals
miljarder kronor, varav en del bör användas till en
satsning på att minska alkoholmissbruk och
narkotikaanvändning bland unga, anser motionärerna.
De menar att en försäljning av Vin & Sprit inte
innebär någon alkoholpolitisk nackdel utan snarare
tvärtom, med hänvisning till att statsmakterna
förlorar i trovärdighet när de å ena sidan
argumenterar för en restriktiv alkoholpolitik och å
andra sidan samtidigt tjänar stora belopp på
spritförsäljning.
I motion 2001/02:N365 (mp) begärs
riksdagsuttalanden om statliga bolag. Det rör sig om
att kvalitetsmål och verksamhetsmål bör formuleras
och om utformning av reglering och kontroll av
företagens produktion på marknader där staten
producerar eller har producerat samhällsåtaganden.
Trots att staten helt eller delvis har avyttrat sitt
ägande i en rad företag under 1990-talet är
nettoeffekten att antalet majoritetsägda statliga
bolag för närvarande är ungefär lika stort som för
tio år sedan, noterar motionärerna. De säger vidare
att det statliga engagemanget baserar sig på
ekonomiska teorier om s.k. externa effekter och att
statens ägarroll grundar sig på viljan att förebygga
marknadsmisslyckanden. Detta anses befogat i lägen
där det samhälleliga värdet av en producerad tjänst
är större än värdet för den enskilde konsumenten
eller där privata aktörer inte bör tillåtas av
säkerhetsskäl. Sverige har, till skillnad från många
andra västerländska länder, konkurrensutsatt
statliga bolag på tidigare stängda marknader, säger
motionärerna men anser att konkurrensen skulle kunna
förbättras avsevärt. Vid årsskiftet 1997/98 arbetade
mer än hälften av de statliga bolagen inte på någon
konkurrensutsatt marknad, uppger motionärerna och
menar att frågan bör ställas om det är befogat att
staten fortsätter att driva bolag på sådana
marknader eller om det i vissa fall skulle vara
bättre att öppna för konkurrens eller sälja en del
bolag och sedan reglera produktionen på marknaden i
enlighet med hållbara kvalitetsmål och styrregler.
För att kunna reglera företagen på en viss marknad,
t.ex. bilprovning, måste styrningen och kontrollen
förbättras, liksom måldokumenten, anför motionärerna
och hänvisar till att Riksdagens revisorer tidigare
har påpekat brister på det här området. Motionärerna
efterlyser tydligare syftesbeskrivningar och fler
preciserade verksamhetsmål, s.k. kvalitetsmål, för i
första hand de bolag som helt eller delvis har andra
mål än rent kommersiella. Det anses särskilt viktigt
att formulera sådana mål för de verksamheter som
bedrivs i lagstadgade monopol.

Könsfördelningen i de statliga
bolagsstyrelserna

I de två motionerna 2001/02:N299 (s) och
2001/02:A211 (kd) begärs insatser för att öka
andelen kvinnor i de statliga bolagsstyrelserna.
Sverige framhålls i många utländska rapporter som
ett föredöme när det gäller jämställdhet mellan
kvinnor och män, sägs det i den förstnämnda
motionen. FN:s granskningskommitté för
jämställdhetsfrågor har dock i sin rapport om
Sverige konstaterat att det fortfarande finns
alldeles för få kvinnor på ledande poster inom det
privata näringslivet, konstaterar motionärerna.
Trots att riksdag och regering har begränsade
möjligheter att påverka denna brist på jämställdhet
menar de att regeringen kan vidta åtgärder när det
gäller de statliga bolagsstyrelserna. Sommaren 2001
hade de 43 statligt helägda bolagen i endast fem
fall en kvinna som ordförande och i resterande 38
bolag hade en man den posten, uppger motionärerna.
De konstaterar vidare att av sammanlagt 330 personer
i bolagsstyrelserna var bara ca 30 % kvinnor, varvid
arbetstagarrepresentanterna inte ingår. Visserligen
har regeringen under den senaste tiden försökt att
skapa en mer balanserad sammansättning i
bolagsstyrelserna, men det finns fortfarande bolag
som helt saknar kvinnor i styrelsen eller där det
finns bara en eller två kvinnor, t.ex. SBAB och
Vattenfall, säger motionärerna och betecknar detta
som oacceptabelt. Det är endast hos Apoteket och
Kungl. Dramatiska Teatern AB som kvinnor utgör
hälften i bolagsstyrelsen, konstaterar motionärerna.

I den andra motionen, 2001/02:A211 (kd), sägs att
jämställdhet är en fråga om demokrati. Kvinnor och
män skall ha samma rättigheter och möjligheter att
påverka och delta i samhällsutvecklingen, varför det
är viktigt att män och kvinnor finns representerade
i någorlunda lika omfattning i alla beslutande
församlingar, anför motionärerna. De konstaterar att
staten för närvarande är storägare i sex börsbolag
och dessutom indirekt ägare i ytterligare två bolag
på börsen. Som storägare har staten avsevärda
möjligheter att påverka nomineringarna till
bolagsstyrelserna, men ingen av de berörda
styrelserna har en kvinnlig ordförande och endast
ett bolag, Telia, har en kvinna som verkställande
direktör, noterar motionärerna. I de åtta berörda
bolagen fanns år 2000 57 ordinarie
styrelseledamöter, varav bara 4 var kvinnor, säger
motionärerna vidare. De anser att regeringen snarast
bör agera för att öka andelen kvinnor i dessa bolag.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen avslog våren 2001 motioner med förslag om
utförsäljning av statliga företag, liknande de här
aktuella (bet. 2000/01:NU7). Statliga företag bidrar
av flera skäl till en hög servicenivå och
likvärdighet över hela landet, ansåg utskottet. Ett
statligt ägande är motiverat av bl.a.
sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och
behövs därutöver för att bevaka viktigare
naturtillgångar som skogen och malmen, anförde
utskottet vidare. Dessutom kan statliga företag ha
andra funktioner att fylla. I en reservation (m, kd,
c, fp) presenterades dessa partiers syn på det
statliga ägandet. Frågan om statligt ägande av Vin &
Sprit AB behandlades i en separat beslutspunkt i
betänkandet. Utan att närmare gå in på frågan
noterade utskottet att någon försäljning av bolaget
inte då var aktuell och avstyrkte därmed de berörda
motionerna. I en reservation (m, kd, c) föreslogs
att regeringen skulle anmodas att tillse att en
försäljning kommer till stånd, och i en annan
reservation (fp) förordades samma sak men att en del
av försäljningsintäkterna skulle användas för
insatser mot alkoholmissbruk och narkotikaanvändning
bland unga.

Hösten 2000 behandlade riksdagen regeringens
skrivelse 1999/2000:120 med den då aktuella
redogörelsen för statliga företag (bet.
2000/01:NU5). I en motivreservation (m, kd, c, fp)
erinrades om tidigare framförda uppfattningar
beträffande statliga företag.
Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för
statens företagsägande (prop. 1995/96: 141, bet.
1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper
skall gälla för förvaltningen av statliga företag:
- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på
effektivitet, avkastning på det kapital företaget
representerar och strukturanpassning.
- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt
företag skall med utgångspunkt i uppsatt
verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling
och vidta erforderliga åtgärder för att företaget
skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning
och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen
att - med vissa givna restriktioner - kunna minska
statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi
Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn
Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL
Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande
ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år
1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).
Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade
bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och
Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från
Riksdagens revisorer (1997/98:RR9, bet.
1997/98:NU15) om statens roll som ägare av bolag.
Förslaget avstyrktes med hänvisning till pågående
utvecklingsarbete inom Regeringskansliet. I en
reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.
Utskottet avstyrkte också motionsyrkanden om att
regeringen skulle presentera en plan för riksdagen
angående försäljning av statliga bolag, med
hänvisning till att inga nya omständigheter hade
framkommit som motiverade en ändrad
grundinställning. I tre reservationer (m, fp, kd; c;
mp) redovisades respektive partiers uppfattning i
frågan om försäljning av statliga företag. Riksdagen
följde utskottet.
Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens
förslag, att godkänna ett samgående mellan svenska
Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.
1998/99:NU14). Sammanslagningen sågs som en
väsentlig förutsättning för att företagen skulle
kunna hävda sig i den allt hårdare
konkurrenssituationen i Europa. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna
accepterade sammanslagningen av Telia och Telenor
under förutsättning att det skedde en omförhandling
av aktieägaravtalet; i annat fall avvisades
propositionen. I en annan reservation (c)
tillstyrktes sammanslagningen av Telia och Telenor
på villkor att riksdagen uttalade att en utbyggnad
av digital infrastruktur skulle komma till stånd,
med den finansiering som förordades i reservationen.
Folkpartiets representant avstyrkte propositionen
och förordade i stället att hela Telia skulle
privatiseras. I december 1999 meddelade de svenska
och norska regeringarna att fusionen mellan Telia
och Telenor skulle avbrytas. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet väckte i december 1999
frågan om initiativ av utskottet i ärendet om Telia,
med innebörd att riksdagen skulle ge regeringen
fullmakt att sälja Telia. Företrädarna för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
avvisade detta förslag, varefter företrädarna för de
övriga fyra partierna reserverade sig mot beslutet
och menade att utskottet borde ha tagit ett sådant
initiativ.
Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen
bemyndigande att minska statens ägande i Telia till
lägst 51 % av samtliga aktier (prop. 1999/2000:84,
bet. 1999/2000:NU18). Utskottet anförde att bolaget
genom en börsintroduktion får likvärdiga
verksamhetsförutsättningar som konkurrenterna och
möjligheter att fortsätta utvecklas på ett positivt
sätt. I flera motioner från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet förordades att regeringen skulle
bemyndigas att sälja hela Telia. Utskottet ansåg
emellertid att det var en fördel att staten då
behöll ett majoritetsägande i bolaget. I en
reservation (m, kd, c, fp) förordades att det
aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49
% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i
Telia.
Riksdagen beslöt därefter i juni 2001 - efter ett
initiativ av näringsutskottet - att bemyndiga
regeringen att utan begränsningar kunna förändra
statens ägande i Telia (bet. 2000/01:NU11). Genom
att den dåvarande begränsningen i regeringens
bemyndigande - att kunna minska ägandet till lägst
51 % av samtliga aktier - togs bort gavs regeringen
möjlighet att agera utifrån det som kan anses bäst
gagna bolaget men också staten, dvs. svenska folket,
som ägare av bolaget, anförde utskottet. I en
reservation (v) föreslogs att riksdagen skulle avslå
utskottets begäran. Reservanterna, som vill ha ett
starkt, statligt ägande i Telia för att säkra att
bolaget skall finnas kvar i Sverige, ansåg att några
hållbara skäl för att utskottet skulle ta ett eget
initiativ beträffande statens ägande i Telia inte
hade presenterats.
Styrelserna i Telia och i finska Sonera Oyj har
nyligen beslutat att de båda bolagen skall gå
samman. Den svenska regeringen har beslutat stödja
samgåendet, och ett aktieägaravtal har upprättats
mellan Sverige och Finland. Svenska statens
ägarandel i Telia är för närvarande ca 70 %. Efter
samgåendet mellan Telia och Sonera kommer svenska
statens ägarandel i det sammanslagna bolaget att
uppgå till ca 45 %.
Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen
bemyndigande att sälja statens samtliga A-aktier i
Celsius AB (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:
NU9). Utskottet delade regeringens bedömning att ett
samgående mellan Saab AB och Celsius var
industriellt riktigt.
Hösten 2001 beslöt riksdagen att staten - genom
Sveaskog AB - skulle få öka sitt ägande av Assi
Domän till att avse samtliga aktier (prop.
2001/02:39, bet. 2001/02:NU7). Staten har, enligt
utskottets mening, ett intresse av att äga och
förvalta företag som hanterar viktigare
naturtillgångar, såsom skogen, malmen och
vattenkraften. Inrättandet av det statliga företaget
Sveaskog syftade till att skapa en mer rationell
förvaltning av skogen, en bättre fungerande
virkesmarknad och en ökad naturhänsyn, erinrade
utskottet om. Genom förvärvet införlivades Assi
Domäns skogsmark i Sveaskog, vilket förbättrade
förutsättningarna avsevärt för Sveaskog att uppfylla
statens ambitioner beträffande förvaltning av
skogsmark, anförde utskottet. Riksdagen upphävde
samtidigt sitt tidigare bemyndigande till regeringen
att sälja statens aktier i Assi Domän. I en
reservation (m, kd, fp) föreslogs att riksdagen
skulle avslå förslaget om förvärv av aktier i Assi
Domän, med hänvisning till att konkurrensutsatt
verksamhet skall bedrivas i privat regi och att
staten bör främja ett ökat privat ägande av
skogsmark. Kritik riktades mot uppläggningen av
affären, liksom mot Näringsdepartementets agerande
när det gällde den aktuella ärendeakten. I en annan
reservation (c) efterfrågades ett nytt förslag från
regeringen med en förändrad inriktning rörande det
statliga skogsinnehavet.
Riksdagen beslöt också hösten 2001 att bemyndiga
regeringen att - vid lämplig tidpunkt och i den takt
som är affärsmässigt fördelaktig - sälja aktierna i
Svenska Lagerhusaktiebolaget och vidta de åtgärder
som krävs för genomförandet av försäljningen (prop.
2001/02:39, bet. 2001/02:NU8). Från att ha inrättats
uteslutande för beredskapsändamål har bolaget ändrat
inriktning och har nu tre andra huvudverksamheter
förutom beredskapslagringen, nämligen
tredjepartslogistik, dokumenthantering och
museitjänster, konstaterade utskottet och ansåg att
bolaget genom försäljningen gavs bättre
förutsättningar att kunna utveckla dessa
verksamhetsgrenar.
Frågan om etisk policy för de statliga företagen,
som är föremål för yrkande i motion 2001/02:NU4
(kd), var aktuell hösten 2001 i anslagsbetänkande
2001/02:NU3 om utgiftsområde 21 Energi i anslutning
till behandlingen av motioner om ägardirektiv till
Vattenfall om brunkolsbrytning och skydd mot rivning
av byn Horno i östra Tyskland. De aktuella
motionerna avstyrktes av utskottet, som anförde
principiella, affärsmässiga och etiska synpunkter
som stöd för sin slutsats att det inte fanns skäl
att uttala att Vattenfall skall upphöra med
verksamheten. I en reservation (kd, c, fp, mp)
hävdades att Vattenfall i den aktuella frågan inte
hade tagit mänskliga och miljömässiga hänsyn och
regeringen anmodades att fatta beslut om
ägardirektiv som förhindrar rivning av den nämnda
byn. I reservationen anfördes också att om det inte
finns en etisk policy i vart och ett av de statliga
företagen bör regeringen snarast ge ägardirektiv och
kräva en sådan och att varje företags etiska policy
bör redovisas i årsberättelsen. I regeringens årliga
redogörelse för statligt ägda företag bör även anges
om företaget har en etisk policy på motsvarande sätt
som det för närvarande redovisas om miljöarbetet,
mångfald och jämställdhet, ansåg reservanterna.
Riksdagen följde utskottet.

NUR-gruppen och Riksdagens revisorer

Från näringsutskottets grupp för uppföljning och
utvärdering, NUR, har under innevarande riksmöte tre
olika uppdrag lämnats till riksdagens
utredningstjänst (RUT) avseende statliga företag.
Det första uppdraget gäller en uppföljning av det
tidigare nämnda förslaget från Riksdagens revisorer
om statens roll som ägare av bolag (1997/98:RR9).
Utifrån revisorernas förslag formulerade RUT 14
frågeställningar vilka tillställdes
Näringsdepartementets enhet för statligt ägande.
Näringsdepartementets svar, som inkom i februari
2002, innehöll efter överenskommelse en mer
övergripande beskrivning av det arbete som bedrivits
inom enheten i stället för ett i detalj utformat
svar på de av RUT ställda frågorna. Redovisningen
bygger på den ägarpolicy som beskrivs i den nu
aktuella skrivelsen från regeringen med 2001 års
redogörelse för företag med statligt ägande. Såväl
skrivelsen från RUT (dnr 2001:986) som
Näringsdepartementets svar (PM daterade 2002-02-08
och 2000-05-18) finns tillgängliga hos utskottet.

Riksdagens revisorer har nyligen fattat beslut om
en förstudie (2001/02: 12) rörande statens roll som
bolagsägare. Där refereras det till att när
revisorerna lämnade sin skrivelse till riksdagen år
1998 pågick en översyn inom Regeringskansliet av
utövandet av det statliga ägandet av bolag. I den nu
genomförda förstudien redovisas de åtgärder som
vidtagits inom Regeringskansliet och som rör
utarbetande av förslag till riktlinjer för den
externa ekonomiska rapporteringen och förslag till
innehåll i styrelsernas arbetsordning, utgivande av
en verksamhetsberättelse för samtliga statliga bolag
där bl.a. målen, inriktningen och styrningen
beskrivs. Revisorerna konstaterar att flera av de
åtgärder som vidtagits av Regeringskansliet har haft
till syfte att stärka statens ägarroll. I vilken
utsträckning detta arbete lett till de eftersträvade
effekterna och om bolagen märkt av den förändrade
styrningen tycks däremot inte ha följts upp av
regeringen eller något annat organ, säger
revisorerna. Det konstateras dessutom att
ägarförvaltningen fortfarande ligger på flera olika
departement och flera handläggare inom
Regeringskansliet. Revisorernas förslag att samla
förvaltningen av bolagen i ett och samma departement
har således inte följts, sägs det i förstudien. Det
bör enligt revisorerna undersökas om
Regeringskansliet lyckats få till stånd ett
gemensamt synsätt på styrningen av bolagen i de
olika departementen och hur Regeringskansliets
samlade resurser för ägarförvaltningen ser ut för
närvarande.
Revisorerna konstaterar att det inom ramen för
förstudien inte varit möjligt att bedöma vilka
effekter som Regeringskansliets utvecklingsarbete
egentligen har haft på styrningen av bolagen eller
på styrelsernas arbete. Revisorerna anser därför att
det finns anledning att gå vidare med en fördjupad
granskning av statens ägarroll. Granskningen bör
även omfatta anställningsvillkoren för personer i
företagsledande ställning i de statliga bolagen,
bl.a. vad gäller bonus- och pensionsförmåner. Även
näringsutskottet (se nedan) har föreslagit att
revisorerna skall granska detta område, påpekas det
i förstudien.
Uppföljningen av revisorernas granskning skall
grunda sig på dels en kvantitativ enkätundersökning,
dels en kvalitativ fallstudie. Enkätundersökningen
bör omfatta samtliga bolag. Frågorna skall främst
inriktas på måldokumenten och återrapporteringen av
måluppfyllelsen hos de statliga bolagen men även hur
styrelsearbetet bedrivs. Fallstudierna skall omfatta
bolag av olika karaktär och med olika
verksamhetsinriktning och avses på så sätt kunna
fördjupa förståelsen för styrningens påverkan vid
olika typer av statliga bolag. I förstudien sägs att
förslagsvis bör fyra till sex fallstudier
genomföras. Granskningen skall dessutom kompletteras
med djupintervjuer med centrala personer inom
sakområdet vid Regeringskansliet, andra statliga
myndigheter och bolagen. Syftet med intervjuerna
skall framför allt vara att tydliggöra skillnader i
Regeringskansliets hantering av bolagen före och
efter Regeringskansliets utvecklingsarbete.
Sammanfattningsvis bör enligt förstudien
granskningen främst inriktas på att följa upp
revisorernas förslag från den tidigare granskningen,
dvs. omfatta bl.a. följande områden: mål och
styrformer; uppföljning, insyn och revision;
styrelserna i statliga bolag; dotterbolag till
statliga bolag.
Enligt tidsplanen för revisorernas granskning
beräknas en rapport föreligga vid månadsskiftet
oktober/november 2002.
Vid ett utskottssammanträde i februari 2002 beslöt
utskottet - efter votering och med ordförandens
utslagsröst - att som granskningsärende hos
Riksdagens revisorer föreslå en granskning av regler
och utställda utfästelser i fråga om bonus- och
pensionsförmåner för företagsledningarna i statliga
bolag. Företrädarna för Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet hänvisade till de riktlinjer rörande
anställningsvillkor för personer i företagsledande
ställning i statliga bolag som utfärdats av
Regeringskansliet och som hade delgivits utskottet.
I förstudien från Riksdagens revisorer refereras som
nämnts till näringsutskottets förslag, och där anges
att den av revisorerna planerade granskningen även
bör omfatta anställningsvillkoren för personer i
företagsledande ställning i de statliga bolagen,
bl.a. vad gäller bonus- och pensionsförmåner.
Frågan om förmåner för företagsledningar i
statliga bolag har nyligen tagits upp i en
interpellation (ip. 2001/02:319) av Per Westerberg
(m) till statsminister Göran Persson. Där frågas
vilka åtgärder statsministern avser vidta för att
dessa förmåner skall kunna diskuteras öppet på samma
sätt som gäller för de privata motsvarigheterna.
Det andra NUR-uppdraget till RUT avser frågan om
ägardirektiv för statliga bolag m.m. Följande frågor
har ställts: Vilken rättslig status (rättslig
verkan) har ägardirektiv i statliga bolag? Vad har
direktiven för betydelse i förhållande till bolagens
måluppfyllelse? Hur tillkommer dessa ägardirektiv?
Pågår någon utredning/debatt om hur staten använder
sig av ägardirektiv i styrningen av statliga
företag? I en promemoria från RUT (dnr 2001:2787),
som finns tillgänglig hos utskottet, sägs att
rutinerna för tillkomst av statliga ägardirektiv kan
variera mellan departementen. Statliga ägardirektiv
som utgår från departementen har en oklar rättslig
status, bl.a. beroende på att sådana ägardirektiv
inte omnämns i aktiebolagslagen (ABL; 1975:1385). De
mål och krav som staten som ägare ställer på bolagen
redovisas i många olika dokument, bl.a.
bolagsordning, ägardirektiv, avtal, riksdagsbeslut,
propositioner och av riksdagen gjorda
policyuttalanden. ABL är överordnad bolagsordningen,
och bolagsordningen är överordnad anvisningar och
riktlinjer. Utredningstjänstens tolkning är att
särskilda ägardirektiv är en form av anvisningar och
riktlinjer. Frågan om ägardirektiv kommer, enligt
uppgift, att ingå i revisorernas granskning av
statens roll som bolagsägare.
Det tredje NUR-uppdraget avseende statliga företag
avsåg ett speciellt företag, Sveaskog. I en
promemoria (dnr 2001:1342), som finns tillgänglig
hos utskottet, redovisades en översiktlig granskning
av hur Sveaskog hanterat sitt uppdrag av riksdagen
och om bolagets verksamhet stämmer överens med
riksdagens intentioner.

Könsfördelningen i de statliga
bolagsstyrelserna

När det gäller frågan om könsfördelningen i de
statliga bolagsstyrelserna erinras i den här
aktuella skrivelsen om att i regeringens skrivelse
1999/2000: 24 om jämställdhetspolitiken inför 2000-
talet angavs målet vara en jämn könsfördelning och
ett delmål att andelen kvinnor skall vara minst 40 %
år 2003. För år 2000 uppgick andelen kvinnliga
styrelseledamöter, som tidigare redovisats, till 30
%, jämfört med 29 % år 1999. Detta kan jämföras med
att ca 5 % av ledamöterna i styrelserna hos de
svenska börsnoterade bolagen utgörs av kvinnor, sägs
det i skrivelsen. Genom att intensifiera
ansträngningarna för att öka andelen kvinnor vid
tillsättningar i statliga bolagsstyrelser, samtidigt
som det aktuella kompetensbehovet i varje bolag
tillgodoses, anser sig regeringen kunna uppnå ett av
delmålen för jämställdhetspolitiken inom rimlig tid.
Det svenska jämställdhetsarbetet har varit, och
skall även framdeles förbli, framgångsrikt och en
internationell förebild, anför regeringen.

Frågan om andelen kvinnor i styrelser för statliga
bolag har behandlats tidigare av utskottet, senast
våren 2000 (bet. 1999/2000:NU13). Utskottet
konstaterade att kvinnorepresentationen i de
statliga bolagens styrelser då uppgick till närmare
30 %, att jämföra med motsvarande andel hos de
börsnoterade bolagens styrelser som låg på 3-4 %.
Det förutsattes att den målsättning om jämställd
representation, lön och inflytande som riksdagen vid
ett flertal tillfällen uttalat, och som en bred
opinion klart ställt sig bakom, leder till en ökande
andel kvinnor i både styrelserna och ledningarna för
de statliga företagen.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först den övergripande frågan om
statliga företag, därefter frågan om förvaltningen
av statens aktier i företag och slutligen frågan om
könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna.

Övergripande om statliga företag

Utskottet har i olika sammanhang redovisat sin syn
på statligt ägande av företag. Av bl.a.
sysselsättnings-, konkurrens- och regionalpolitiska
skäl kan ett statligt ägande vara motiverat, och det
behövs därutöver för att bevaka viktigare
naturtillgångar såsom skogen, malmen och
vattenkraften. Dessutom kan statliga företag ha
andra funktioner att fylla, t.ex. att bidra till en
hög servicenivå och likvärdighet över hela landet.

De statliga företagen har i flertalet fall sitt
ursprung i en infrastruktur som en gång byggts upp
med offentliga medel. Som regel har bolagen varit
myndigheter eller verkat under monopol i bolagsform
som genom den tekniska och marknadsmässiga
utvecklingen omvandlats till konkurrensutsatta
företag som numera i många fall arbetar på en
internationell marknad. Statens företag motsvarar ca
25 % av det inhemska näringslivet och har över 200
000 anställda över hela landet, vilket gör staten
till Sveriges största företagsägare och
arbetsgivare. Detta medför ett stort ansvar och
ställer krav på en långsiktig och professionell
förvaltning för att säkerställa tillväxt och därmed
sysselsättningen.
Det kan i vissa fall vara motiverat med
försäljning av del av eller hela det statliga
ägandet i ett bolag. Exempel på sådana bolag som
varit aktuella inom utskottets ansvarsområde och där
riksdagen beslutat om försäljning är under
föregående riksmöte Telia AB och Grängesbergs gruvor
AB och under innevarande riksmöte Svenska
Lagerhusaktiebolaget. Den ordning som för närvarande
gäller och som innebär att regeringen - i det fall
den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram
förslag till riksdagen om försäljning, anser
utskottet vara ändamålsenlig. Under innevarande
riksmöte har riksdagen också beslutat om statligt
förvärv av aktier i Assi Domän AB genom Sveaskog AB.
Flera av de här aktuella motionerna, i vilka
förespråkas en långtgående försäljning av statliga
företag, präglas enligt utskottets mening av en
närmast doktrinär inställning till statligt ägande.
Utskottet intar för sin del en mer pragmatisk
hållning i frågan om huruvida staten skall äga vissa
företag eller inte.
I den nu aktuella skrivelsen från regeringen har
ytterligare förbättringar genomförts vad gäller
redogörelsen om den statliga företagssektorn. En
förändring är att för varje företag redovisas mer
fullständiga resultat- och balansräkningar, varvid
tillämpas sedvanliga konventioner rörande
redovisningsinformation. En annan förbättring är att
en konsoliderad balans- och resultaträkning
redovisas, vilket är avsett att ge en mer samlad,
rättvisande och tydlig bild över statens samlade
företagsengagemang och de totala värden som finns i
företagssfären. Vidare ingår, liksom föregående år,
bl.a. uppgifter om miljö- och jämställdhetsarbete
och mångfald samt andel kvinnor och män.
Redovisningen av förvaltningen av det statliga
företagsägandet har utökats med Regeringskansliets
förvaltningskostnader avseende bl.a. departementens
interna kostnader och köpta tjänster. Vidare har i
avsnittet om den statliga företagssfären införts
branschöversikter för att belysa under vilka
förutsättningar företagen med statligt ägande
verkar. Slutligen har en uppdelning av företagen
gjorts i två grupper, nämligen företag som verkar
under marknadsmässiga villkor och krav och företag
som har särskilda samhällsintressen. Uppdelningen
avses ge underlag för en mer rättvisande bild,
samtidigt som analysen av såväl hela portföljen som
de enskilda företagens resultat och måluppfyllelse
underlättas.
Utskottet ser positivt på de förbättringar som
gjorts och som innebär bättre information både om
företagssektorn som helhet och om verksamheten hos
enskilda företag. Utskottet välkomnar också att
regeringen ger ut en mer lättillgänglig version av
skrivelsen.
I vissa av de här aktuella motionerna begärs att
regeringen i skivelsen eller på annat sätt skall
utvidga sin redogörelse i olika avseenden. Det rör
sig bl.a. om önskemål om att fler preciserade
verksamhetsmål - s.k. kvalitetsmål - skall anges för
varje enskilt statligt företag, som begärs i motion
2001/02: N365 (mp), och att en etisk policy skall
anges för varje företag, som begärs i motion
2001/02:N4 (kd). Arbetet med utformningen av
innehållet i skrivelsen bör ses som en ständigt
pågående process. Utskottet utgår från att
regeringen fortsätter detta arbete och att sådana
frågor som de som tas upp i de båda nämnda
motionerna övervägs i detta sammanhang. Något behov
av ett riksdagsuttalande i saken kan utskottet dock
inte se.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
skall lägga regeringens skrivelse till handlingarna.
Samtliga här aktuella motioner avstyrks samtidigt i
berörda delar.

Förvaltningen av statens aktier i företag

Utskottet har i det föregående behandlat den
principiella frågan om statligt ägande av företag.
Här tar utskottet separat upp frågan om
förvaltningen av statens aktier, som aktualiserats i
motion 2001/02:N249 (m). I motionen sägs bl.a. att
en samlad ansats när det gäller förvaltningen av
statens aktier försvåras av att de olika företagen
lyder under olika departement.

Riksdagens revisorer framförde likartade
synpunkter i den tidigare nämnda granskningen om
statens roll som ägare av bolag (1997/98:RR9).
Revisorerna ansåg att regeringen borde pröva frågan
om hur ägaransvaret skall utövas inom
Regeringskansliet. I rapporten nämndes två
organisatoriska alternativ: att den allmänna
bolagskompetensen skulle koncentreras till ett
departement som har insyn i samtliga bolag medan
ägaransvaret skulle ligga kvar hos fackdepartementen
eller att hela ägaransvaret skulle övergå till ett
departement, medan övriga departement skulle svara
för de sektorspolitiska frågorna. Oavsett vilken
organisatorisk lösning som valdes borde bl.a.
beaktas de problem som revisorerna hade
uppmärksammat gällande resurs- och kompetensbehov
hos de departement som har ägaransvaret för relativt
få men från styrningssynpunkt komplicerade bolag.
Som tidigare nämnts kommer revisorerna nu att göra
en ny granskning av statens ägarroll. I den
förstudie som ligger till grund för revisorernas
beslut om att genomföra en granskning konstateras
bl.a. att ägarförvaltningen fortfarande ligger på
flera olika departement och flera handläggare inom
Regeringskansliet. Revisorernas tidigare förslag att
samla förvaltningen av bolagen i ett och samma
departement har således inte följts, sägs det i
förstudien. Det bör enligt revisorerna undersökas om
Regeringskansliet lyckats få till stånd ett
gemensamt synsätt på styrningen av bolagen i de
olika departementen och hur Regeringskansliets
samlade resurser för ägarförvaltningen ser ut för
närvarande.
Enligt utskottets mening är det en självklarhet
att förvaltningen av de aktier som staten äger skall
ske på ett professionellt och effektivt sätt.
Utskottet välkomnar i detta sammanhang revisorernas
granskning och finner den kritik som framförs av
revisorerna som berättigad. I den här aktuella
motionen nämns att det statliga aktieinnehavet i
olika företag bör samlas i ett holdingbolag eller i
en fond. Utskottet vill inte förorda en sådan
lösning, men anser att regeringen bör ta ett samlat
grepp när det gäller förvaltningen av statens aktier
i företag för att ytterligare utveckla den allmänna
bolagskompetensen. Riksdagen bör göra ett
tillkännagivande till regeringen av denna innebörd,
varigenom den nämnda motionen till en del blir
tillgodosedd.

Könsfördelningen i de statliga
bolagsstyrelserna

Utskottet instämmer i de uppfattningar som förs fram
i de båda här aktuella motionerna 2001/02:N299 (s)
och 2001/02:A211 (kd) om att det måste bli en bättre
balans ur jämställdhetssynpunkt i de statliga
bolagsstyrelserna. Regeringen har, som redovisats,
angivit en klar målsättning som innebär att det
skall vara en jämn könsfördelning i styrelserna för
de statliga företagen, och ett delmål är att andelen
kvinnor skall vara minst 40 % år 2003. År 2000 var
andelen kvinnor närmare 30 %. Det bör i detta
sammanhang noteras att andelen kvinnor i styrelserna
för de svenska börsnoterade bolagen uppgår till ca
5 %.

Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på en
omständighet som nämns i den förstnämnda motionen,
nämligen att det finns mycket få kvinnor på posten
som styrelseordförande i statliga företag. I
motionen sägs att sommaren 2001 hade endast 5 av 43
helägda statliga företag en kvinna som
styrelseordförande. Det innebär alltså en andel på
endast drygt 10 %. Utskottet finner detta helt
oacceptabelt. Regeringen måste öka sina
ansträngningar så att det blir en jämnare
könsfördelning bland styrelseordförandena i statliga
företag. Det är inte tillräckligt att uppnå en jämn
könsfördelning bland styrelseledamöter som grupp,
utan det måste också vara en jämnare könsfördelning
bland styrelseordförandena. Detta är nödvändigt om
en jämn könsfördelning skall uppnås vad gäller makt
och inflytande i de statliga bolagsstyrelserna.
När det gäller den mer övergripande frågan om
sammansättningen av styrelserna för de statliga
företagen bör nämnas att regeringen i skrivelsen
anger att sammansättningen skall ske så att en
balans uppnås avseende kompetens, bakgrund, ålder
och kön. Vidare sägs att det är värdefullt om
styrelsen, som kollektiv och avseende respektive
individ, utvärderas. Den samlade utvärderingen, som
vanligen görs årligen, kan tjäna som underlag för
utveckling av styrelsernas arbetssätt och också som
underlag för ägaren eller ägarna, påpekas det.

Utskottet utgår från att regeringen ökar sina
ansträngningar för att uppfylla den målsättning om
jämställd representation, lön och inflytande som
riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat, och
som en bred opinion klart ställt sig bakom. Detta
måste leda till en ökande andel kvinnor i både
styrelserna och ledningarna för de statliga
företagen, liksom bland styrelseordförandena. Något
riksdagsuttalande i saken anser utskottet dock inte
erfordras i nuläget och avstyrker därmed de båda här
aktuella motionerna i berörda delar.