Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU12
Vissa näringspolitiska frågor
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande 81
motionsyrkanden om olika näringspolitiska
frågor. På två punkter finner utskottet
det påkallat med ett riksdagsuttalande.
Den första gäller införandet av en
auktorisation av teckenspråkstolkar.
Utskottet har vid tidigare tillfällen då
frågan behandlats uttryckt sin ståndpunkt
att en auktorisation bör införas för den
berörda gruppen. Vid utskottets senaste
behandling utgick utskottet från att
frågan om auktorisation skulle få sin
lösning utan ytterligare fördröjande
utredningsarbete. Frågan är emellertid
fortfarande under beredning. Utskottet
anser därför att riksdagen i ett
uttalande till regeringen bör framhålla
att ärendet skall behandlas skyndsamt och
utan ytterligare tidsutdräkt.
Den andra punkten gäller
vidareförädling av skogsråvaran. Vid
tidigare tillfällen har utskottet
framhävt att det borde vara möjligt för
den svenska skogsindustrin att förskjuta
inriktningen av exporten från rena
råvaror mot mer förädlade produkter.
Utskottet har noterat att frågan om ett
nationellt handlingsprogram för
vidareförädling av trä bereds inom
Regeringskansliet. Utskottet är positivt
till att ett sådant arbete har initierats
och betonar i detta sammanhang vikten av
en bred ansats när det gäller
utformningen av ett nationellt
handlingsprogram. Flera andra europeiska
länder har genomfört eller planerar att
genomföra olika insatser för att öka
träanvändningen, i regel med goda
resultat. Enligt utskottet bör riksdagen
i ett uttalande till regeringen plädera
för att detta arbete drivs i den riktning
som utskottet har angett.
Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.
I betänkandet redovisar utskottet sin
syn på hur näringspolitiken bör inriktas
och utformas. I en reservation (m, kd, c,
fp) redogörs för dessa partiers
gemensamma uppfattning i frågan. Andra
yrkanden som utskottet avstyrker rör
kvinnors företagande, kapitalförsörjning,
social ekonomi och näringslicens för
företagare. I reservationer (m, kd, c,
fp) presenteras dessa partiers gemensamma
syn på kvinnors företagande respektive
kapitalförsörjning. När det gäller social
ekonomi finns en motivreservation (m, kd,
fp) samt en reservation (c) vari yrkas på
bifall till två motioner. Vidare
avstyrker utskottet yrkanden beträffande
turistnäringen med hänvisning till av
statsmakterna vidtagna åtgärder och
pågående arbete. I en reservation (m, kd,
c, fp) redovisas andra bedömningar av
behovet av åtgärder. Några yrkanden som
gäller detaljhandeln respektive design
avstyrks också av utskottet. I den
sistnämnda frågan begärs i en reservation
(m, kd, c, fp) en översyn av Exportrådets
roll beträffande marknadsföring av svensk
form och design.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Näringspolitikens
inriktning
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Sf400 yrkande 4, 2001/02:N263
yrkande 17, 2001/02:N267 yrkandena 20
och 24 och 2001/02:N370 yrkande 15.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)
2. Kvinnors företagande
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:N215, 2001/02:N233, 2001/02:
N246 yrkandena 1 och 3, 2001/02:N267
yrkande 23, 2001/02:N279, 2001/02:N364
yrkandena 5 och 6, 2001/02:N365
yrkande 10, 2001/02: N370 yrkande 8,
2001/02:A212 yrkande 9, 2001/02:A229
yrkande 13 och 2001/02:A389 yrkande
12.
Reservation 2 (m, kd, c, fp)
3. Kapitalförsörjning
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:N27 yrkande 28, 2001/02:N246
yrkande 2, 2001/02:N263 yrkande 15,
2001/02:N364 yrkande 7, 2001/02: N365
yrkande 8 och 2001/02:A389 yrkande 16.
Reservation 3 (m, kd, c, fp)
4. Social ekonomi
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:N27 yrkandena 31, 33 och 34,
2001/02:N306, 2001/02:N314 yrkande 1,
2001/02:N351, 2001/02:N356,
2001/02:N362, 2001/02:N364 yrkande 12
och 2001/02:N365 yrkande 17.
Reservation 4 (m, kd, fp) - motiv.
Reservation 5 (c)
5. Näringslicens för
företagare
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Ju395 yrkande 2, 2001/02:N272
och 2001/02:N336.
6. Auktorisation av
teckenspråkstolkar
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:So619
yrkande 6.
7. Vidareförädling av
skogsråvara
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:N320 och
2001/02: Bo325 yrkande 8 och bifaller
delvis motionerna 2001/02:MJ419
yrkande 3, 2001/02:MJ523 yrkande 14,
2001/02:N311 och 2001/02:N364 yrkande
16.
8. Träskiveindustrin
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:N278 och 2001/02:N289.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)
9. Turistnäringen
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Sk288 yrkande 23, 2001/02:N17
yrkande 2, 2001/02:N204, 2001/02:N234,
2001/02:N261 yrkandena 1 och 5,
2001/02:N262 yrkande 15, 2001/02:N281,
2001/02:N282, 2001/02:N286 yrkandena
1-5, 2001/02:N288, 2001/02:N342,
2001/02: N349 och 2001/02:N374
yrkandena 1-5 och 7.
Reservation 7 (m, kd, c, fp)
10. Detaljhandeln
Riksdagen avslår motion
2001/02:N334.
11. Design
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Kr226 yrkande 5, 2001/02:Kr334
och 2001/02:N212 yrkandena 1 och 2.
Reservation 8 (m, kd, c, fp)
Stockholm den 9 april 2002
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Per Westerberg (m), Barbro
Andersson Öhrn (s), Sylvia Lindgren (s),
Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kd),
Karin Falkmer (m), Nils-Göran Holmqvist
(s), Ola Karlsson (m), Marie Granlund
(s), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen
(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg
(fp), Anne Ludvigsson (s), Christina
Pettersson (s), Lennart Värmby (v) och
Mikael Oscarsson (kd).
2001/02
NU12
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels 45 motioner från allmänna
motionstiden,
dels två motioner som väckts med
anledning av proposition 2001/02:4 om en
politik för tillväxt och livskraft i hela
landet.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har
inför utskottet lämnats av företrädare
för Stiftelsen Industrifonden, Sveriges
Rese- och Turistråd AB, Teknik-
brostiftelsen i Lund,
Betongvaruindustrin, Svenska
Fabriksbetongföreningen, Skogs- och
Träfacket, Svenskt Trä och CONNECT
Sverige.
Utskottet har även anordnat en
offentlig utfrågning om näringsklimatet i
Sverige. Vid den utfrågning som
genomfördes den 7 mars 2002 lämnades
upplysningar och synpunkter av
företrädare för bl.a. Verket för
näringslivsutveckling (NUTEK), Invest in
Sweden Agency (ISA), Svenskt Näringsliv,
Företagarnas Riksorganisation och LO.
Utskottet har också vid ett besök i
Växjö den 26 februari 2002 fått
upplysningar i ärendet. Där lämnades
upplysningar och synpunkter av
företrädare för bl.a. Vidéum AB,
Institutet för träteknisk forskning
(Trätek) och Glasforskningsinstitutet
(Glafo).
Vidare har skrivelser tillställts
utskottet från Företagarförbundet
Företagarforum, Skogs- och Träfacket och
Byggelit AB.
Utskottets överväganden
Näringspolitikens inriktning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
näringspolitikens inriktning. Utskottet
redovisar sin syn på hur
näringspolitiken allmänt bör inriktas
och utformas. Jämför reservation 1 (m,
kd, c, fp).
Motionerna
I Kristdemokraternas motion 2001/02:N370
begärs ett tillkännagivande om behovet av
att satsa på företagande och
entreprenörskap när det gäller utbildning
och kompetensutveckling. En
internationell jämförelse pekar på att
förhållandevis få svenskar väljer att
utbilda sig vid universitet och högskola,
sägs det i motionen. Vidare förefaller
utbildningsnivån inom industrin generellt
vara lägre i Sverige, bl.a. är andelen
civilingenjörer i industrin låg. Även
antalet utbildade forskare är lågt, och
kopplingen mellan FoU och den produktion
som genererar ett förädlingsvärde är
sämre än i många andra länder. Av detta
följer att större satsningar på
utbildning för företagande måste göras.
Det innefattar bl.a. att utbildningen i
grundskolan bör vara så upplagd att den
uppmuntrar eleverna till ett
entreprenörsinriktat förhållningssätt.
För den eftergymnasiala utbildningen kan
det innebära ett mer omfattande samarbete
mellan näringsliv och utbildningsväsende.
På universitets- och högskolenivå är det
viktigt med kurser inriktade mot
företagande och entreprenörskap samt att
knyta kontakter med det lokala
näringslivet. Så kallade
arbetslivscentrum som tillkommit på flera
högskolor bör uppmuntras. Vidare
framhålls i motionen att goda
forskarmiljöer är viktiga för att behålla
forsknings- och utvecklingsverksamhet i
Sverige. Därtill finns ett stort behov av
ett fungerande lärlingssystem.
Lärlingsutbildning med en flexibel
utformning bör finnas som ett program vid
gymnasieskolan och få centrala regler
samt vara nära knutet till det lokala
näringslivet. Utbildning måste även ske i
form av fortlöpande kompetensutveckling.
Där kan införandet av utbildningskonton
vara en framkomlig väg. Utbildningskonton
skulle innebära att arbetstagare och
arbetsgivare ges möjlighet att, upp till
en viss nivå, avsätta pengar till ett
avdragsgillt konto. Under studietiden kan
sedan dessa pengar användas för att
finansiera inkomstbortfall.
Ett tillkännagivande om att utveckla
modellen med kvinnolån, kvinnliga
affärsrådgivare och kvinnliga
resurscentrum till att omfatta invandrare
och ungdomar begärs i motion 2001/02:N263
(c). Motionärerna menar att denna modell
visat sig lyckosam, varför den med fördel
även kan användas för att hjälpa
invandrare och ungdomar att starta
företag. Beträffande företagare med
invandrarbakgrund påpekas att de ofta har
en besvärlig situation, vilken kan
härledas till diskriminering, fördomar
och okunskap. Vidare anförs att tillgång
till riskkapital är ett särskilt stort
problem för denna grupp.
I Folkpartiets motion 2001/02:Sf400
begärs ett tillkännagivande om att satsa
på tjänstesektorn. Denna sektor är en
snabbt växande sektor, inte minst i
storstäderna. I storstädernas utsatta
förorter och bland personer med utländsk
bakgrund finns ett tänkande och en
kunskap som kan bli en stark motor i en
dynamisk tjänstesektor. Därför är en
politik för sänkt skatt på arbete,
minskade skattekilar och en fungerande
näringspolitik för förorten mycket
viktig, enligt vad som anförs i motionen.
För att motverka arbetslöshet, inte
minst långtidsarbetslöshet, är väsentliga
lättnader för småföretagare nödvändigt,
enligt vad som anförs i motion
2001/02:N267 (fp). Detta inte minst för
att underlätta för personer med
invandrarbakgrund. De politiska åtgärder
som krävs för att förbättra
företagsklimatet är i huvudsak generella,
som exempelvis lägre skatter på arbete
och investeringar samt regelförenklingar
för företagen. Det krävs emellertid även
specifika insatser för att riva några av
de hinder som framför allt drabbar
personer med utländsk bakgrund. Många
invandrare har inte tillgång till
startkapital, har aldrig fått möjlighet
att bygga upp ett professionellt nätverk,
känner inte till rutinerna i det svenska
arbetslivet eller bestämmelserna i skatte-
och arbetsrätten. För många av dem skulle
lättnader i beskattning och regelverk
motverka en utslagning. För att nya
arbeten skall skapas behövs även
mikrokrediter, dvs. enkla och
lättbegripliga former av lån och
krediter. Enligt vad som anförs i
motionen skall dessa krediter öronmärkas
för arbetslösa grupper och individer som
är väl förberedda för sitt inträde i
arbetslivet. I motionen begärs även ett
tillkännagivande om att avveckla
etableringshinder för småföretag. Enligt
motionärerna måste åtgärder vidtas för
att öka konkurrensen på marknaden. Ett
led i detta är att avveckla t.ex.
sotningsmonopolet, regleringen av
busstrafiken samt kommunernas rätt att
stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i
plan- och bygglagen (PBL) vilka i dag
fungerar som etableringshinder för
småföretag, sägs det i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
I budgetpropositionen för år 2002
(utg.omr. 24 s. 24) framhåller regeringen
att statliga insatser behövs för att
utveckla en ökad anda av entreprenörskap,
öka nyföretagandet och gynna utvecklingen
av livskraftiga företag. Det är enligt
regeringen viktigt att bidra till
positiva attityder till entreprenörskap i
alla dess former för att därigenom skapa
incitament för att fler människor skall
se företagande som ett alternativ till
anställning. Vidare anför regeringen sin
uppfattning att grunden för
entreprenörskap läggs i unga år, varför
insatser för att främja ungt företagande
är långsiktigt mycket väsentliga. Det är
viktigt att stimulera ungdomars intresse
för teknik och naturvetenskap, sägs det i
propositionen. Detta kan ske på flera
olika sätt, bl.a. genom att etablera
kommunala teknikskolor. I detta
sammanhang kan även nämnas att regeringen
i den s.k. regionalpolitiska
propositionen (prop. 2001/02:4) föreslog
ett nationellt program för
entreprenörskap under perioden 2002-2004.
Syftet med programmet är att skapa ett
mer entreprenörsbetonat klimat, uppmuntra
entreprenörskap, bidra till positiva
attityder till entreprenörskap och
företagande samt öka nyförtagandet. För
denna verksamhet avsätts 12 miljoner
kronor under ovan nämnda treårsperiod. En
utskottsmajoritet stödde regeringens
förslag vid utskottets behandling av
ärendet (bet. 2001/02:NU2 och
2001/02:NU4).
Beträffande lärlingsutbildning kan
nämnas att i skollagen (1985:1100, 5 kap.
4 b §) finns sedan lång tid en möjlighet
att anordna sådan utbildning inom
individuellt program. Lärlingsutbildning
innebär att eleven kan kombinera en
anställning som syftar till en
yrkesutbildning med studier. I sådant
fall skall studierna omfatta kärnämnena
svenska/svenska som andraspråk, engelska,
samhällskunskap, religionskunskap och
matematik. Om eleven önskar det, skall
utbildningen inbegripa samtliga
kärnämnen. Utbildningen skall omfatta tre
årskurser. Bestämmelserna om detta finns
i gymnasieförordningen (1992: 394).
Antalet elever i denna form av
lärlingsutbildning är emellertid litet.
Våren 1999 tillsattes inom
Utbildningsdepartementet en arbetsgrupp
med uppgift att diskutera
förutsättningarna för att reguljärt
införa en ny lärlingsutbildning i
Sverige. Arbetsgruppen hade även i
uppdrag att diskutera olika möjligheter
och lämna förslag till hur
samverkansformerna mellan skola och
arbetsliv kan utvecklas. Arbetsgruppen
presenterade sina förslag i promemorian
Samverkan mellan skola och arbetsliv (Ds
2000:62).
I maj 2000 tillkallades en
parlamentariskt sammansatt kommitté, den
s.k. Gymnasiekommittén, med uppdrag att
utreda och lämna förslag till en framtida
utformning av gymnasieskolan. I uppdraget
(dir. 2000:35) ingår att utifrån en
analys av samhällets och arbetsmarknadens
förändringar samt behov av en breddad
rekrytering till högskolan överväga hur
gymnasiala utbildningar bör organiseras i
framtiden. Kommittén skall även överväga
formerna för hur alla studievägar kan
göras tillgängliga för elever i hela
landet och de ekonomiska konsekvenserna
av detta. Vidare skall kommittén
analysera effekterna av skolornas storlek
vad gäller kvalitet och studievägsutbud.
I ett tilläggsdirektiv (dir. 2001:8) från
februari 2001 fick Gymnasiekommittén även
i uppdrag att föreslå hur samverkan
mellan skola och arbetsliv kan utvecklas
samt hur ett ökat inslag av lärandet i
arbetslivet inom gymnasieskolan bör
utformas. Detta skall göras med
utgångspunkt i den tidigare nämnda
promemorian om samverkan mellan skola och
arbetsliv. Kommittén skall senast vid
utgången av april 2002 redovisa sitt
uppdrag.
För närvarande pågår en
försöksverksamhet med lärlingsutbildning
vilken benämns Lärande i arbetslivet.
Verksamheten regleras i en särskild
förordning (2000:690), som började gälla
i september 2000. Förordningen gäller för
utbildning som påbörjas före den 1 juli
2003. Den föreskrift som fanns i tidigare
gällande förordning (1997:762) som
föreskrev att lärlingsutbildningen inte
fick påbörjas förrän eleven hade
genomfört hälften av sin grundutbildning
är numera borttagen. Försöksverksamheten
innebär att en elev på ett nationellt
eller specialutformat program som
innehåller yrkesämnen får en utbildning
som under sammanlagt minst 30 veckor
genomförs på en arbetsplats.
Utbildningsutskottet har nyligen
behandlat (bet. 2001/02:UbU9)
motionsyrkanden från allmänna
motionstiden om olika gymnasiefrågor,
däribland frågor beträffande
lärlingsutbildning, program i
gymnasieskolan med speciell inriktning på
företagande och entreprenörskap samt
utarbetandet av en kursplan för
företagande och entreprenörskap. Samtliga
dessa yrkanden avstyrktes av utskottet.
Beträffande lärlingsutbildning och ett
speciellt program för företagande och
entreprenörskap hänvisade
utbildningsutskottet till det uppdrag som
Gymnasiekommittén har. I uppdraget
ligger, som ovan nämnts, att föreslå hur
samverkan mellan skola och arbetsliv kan
utvecklas samt hur ett ökat inslag av
lärande i arbetslivet i gymnasieskolan
bör utformas. Vidare innefattar uppdraget
frågan om utbudet av studievägar. När det
gällde frågan om utarbetandet av en
kursplan för företagande och
entreprenörskap noterade utskottet att
det i dag redan finns två nationella
kurser om småföretagande.
Våren 2000 behandlade
utbildningsutskottet (bet.
1999/2000:UbU15) ett antal motioner
beträffande entreprenörskap i skolan.
Utbildningsutskottet framhöll i detta
sammanhang att barns nyfikenhet,
företagsamhet och intressen skall
uppmuntras och deras vilja och lust att
lära skall stimuleras. Vidare påpekades
att förmåga att lösa problem,
initiativförmåga och förmåga att vara
flexibel och kreativ är viktiga
egenskaper för alla individer, inte bara
för blivande företagare. Utskottet
konstaterade att dessa aspekter tas upp i
samtliga läroplaner. Samtidigt framhölls
att det även inom gymnasieskolan finns
ett betydande utrymme för flexibla
lösningar på lokal nivå, vilket många
kommuner har utnyttjat för att t.ex.
anordna olika former av
företagarutbildning och samverka med
t.ex. Ung Företagsamhet. Beträffande
högskolan påpekade utbildningsutskottet
att det numera finns program och kurser
med inriktning mot entreprenörskap på i
princip alla universitet och högskolor i
landet.
I syfte att öka intresset för
naturvetenskap och teknik driver
Skolverket och Högskoleverket på
regeringens uppdrag det s.k. NOT-
projektet. Det nuvarande projektet
påbörjades år 1999 och sträcker sig till
år 2003. Det är det andra projektet i
ordningen. Det första NOT-projektet (NOT
1) pågick åren 1993-1998. Projektet
innefattar två delar - metodfrågor och
attitydpåverkan. Arbetet med att utveckla
undervisningen är en uppgift för NOT-
projektet. Frågor om didaktik (dvs.
undervisningslära) och metoder i
undervisningen, liksom frågor om kunskaps
områdenas särart och
integrationsmöjligheter skall
uppmärksammas. En spridning till skolor
och högskolor av nationell och
internationell kunskap på detta område
skall fungera som stöd för att utveckla
undervisningen. NOT-projektet skall inte
bara syfta till att öka intresset för
naturvetenskap och teknik utan även bidra
till en bestående nyfikenhet på dessa
områden. Bland annat skall flickors
perspektiv uppmärksammas. Olika
intressegrupper i både skola, högskola
och omgivande samhälle involveras i
arbetet.
Även NUTEK genomför insatser för att
vka intresset för företagande bland unga.
Åren 1998-2000 bedrev NUTEK projektet
Entreprenörskap i skolan med syfte att
öka skolans intresse för
entreprenörsinriktat arbetssätt och
utveckla elevernas företagsamhet. Inom
projektet har NUTEK skapat både fysiska
och elektroniska mötesplatser. Ett
treårigt försöksprojekt, Open for
Business, startades i mitten av år 2000.
Syftet är att pröva ett kanadensiskt
koncept som lokalt främjar
entreprenörskap hos unga människor.
Lokala kontor finns för närvarande i
Sollefteå, Örnsköldsvik, Örebro och
Lindesberg. I december 2001 startades
även verksamhet i Norrtälje. Målgruppen
är ungdomar under 30 år och målet är att
få ungdomar att se eget företagande som
ett alternativ till anställning. NUTEK
skall i detta arbete verka som nationell
koordinator. Projektet skall utvärderas
av Forum för småföretagarforskning. På
regeringens uppdrag redovisade NUTEK i
juni 2000 ett förslag till nationellt
handlingsprogram för ungt företagande -
För framtida företagsamhet. I uppdraget
ingick att analysera samt redovisa vilka
drivkrafterna är och vilka hinder som
finns för entreprenörskap hos unga
människor i Sverige. Arbetet skedde i
samverkan med andra aktörer. Från och med
år 2002 och tre år framåt skall
idékonceptet Kommunal teknikskola prövas
i Lund, Norrköping och Örebro.
Pilotverksamheten drivs av kommunerna med
stöd av NUTEK, Rådet för Europeiska
socialfonden i Sverige (ESF-rådet) och
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Avsikten
är att hälften av de studerande skall
vara flickor eller kvinnor.
När det gäller vad i motion
2001/02:N370 (kd) anförs om individuella
utbildningskonton kan nämnas att
Kommittén för individuellt
kompetenssparande i december 2000
avlämnade sitt slutbetänkande (SOU
2000:51). I betänkandet föreslås bl.a.
att arbetsgivare skall ges möjlighet till
nedsättning av arbetsgivaravgifterna med
10 procentenheter på det belopp de
avsätter till en anställds
kompetenskonto. För att egenföretagare
och delägare i handelsbolag skall ha
samma villkor har utredningen föreslagit
en motsvarande nedsättning av
egenavgifterna, vilket innebär att
egenföretagare kan utnyttja nedsättningen
på hela det insatta beloppet, dvs. upp
till ett helt inkomstbasbelopp. En
proposition är aviserad till april 2002.
För att främja företagandet bland
personer med invandrarbakgrund samt
kvinnors företagande har regeringen i
budgetpropositionen för år 2002 inom
anslaget (38:2) Näringslivsutveckling
m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv
beräknat ökade belopp med 9 miljoner
kronor år 2002, 14 miljoner kronor år
2003 och 19 miljoner kronor år 2004.
Enligt regleringsbrev för år 2002 skall
3,5 miljoner användas för att främja
företagandet bland personer med
invandrarbakgrund. Medlen skall främst
användas för att stödja den
rådgivningsverksamhet som bedrivs av
Stiftelsen Internationella
Företagarföreningen i Sverige. Denna
stiftelse (IFS), som grundades år 1996,
har till syfte att dels fungera som en
medlemsförening för företagare med
invandrarbakgrund, dels vara en
rådgivande organisation för företagare
med invandrarbakgrund. Föreningens
övergripande mål är bl.a. att stimulera
till ökat företagande bland personer med
invandrarbakgrund och öka kompetensen hos
målgruppen. Huvuddelen av föreningens
verksamhet består av rådgivning till
företagare med invandrarbakgrund. Sedan
år 1998 har regeringen bidragit med medel
för en utbyggnad av
rådgivningsverksamheten till fler platser
i landet. IFS är indelat i fem regioner
(Mälardalen, Norr, Öst, Väst och Syd) och
har totalt 20 kontor.
I regleringsbrevet för år 2001 fick
NUTEK i uppdrag att utvärdera befintlig
rådgivningsverksamhet som riktar sig till
invandrare som startar eller driver
företag. Konsultföretaget Eurofutures AB
genomförde på uppdrag av NUTEK
utvärderingen av IFS. Rapporten
innefattade även några fallstudier av
andra rådgivningsaktörers verksamhet
riktad mot personer med invandrarbakgrund
som vill starta eller driver företag.
Utvärderingens övergripande slutsats var
att den verksamhet som IFS bedriver
fyller en funktion och att den i huvudsak
är väl fungerande. En övergripande
rekommendation var därför att
Näringsdepartementet bör medverka till
att verksamheten kan fortgå.
Utvärderingen visar även att den
rådgivning som bedrivs av IFS främst
riktar sig till personer som varit
kortare tid i Sverige än tio år och att
drygt 60 % var arbetslösa vid
rådgivningstillfället. Den övervägande
majoriteten av kunderna hos IFS är
nyföretagare. I sina kommentarer till
Näringsdepartementet med anledning av
regeringsuppdraget påtalar NUTEK att
utvärderingen visar att det finns en
skevhet i hur de finansiella medlen för
rådgivning är fördelade mellan
regionerna. NUTEK framhåller att behovet
av rådgivningsinsatser är störst i de tre
storstadsregionerna. Vidare anförs att
IFS genomgående är beroende av ett
flertal olika finansiärer för sina
regionkontor.
Våren 2001 publicerade NUTEK rapporten
Invandrares företagande i Sverige -
kartläggning och analys. I rapporten
beskrivs de särskilda hinder som
företagare med utländsk bakgrund möter.
Rapporten belyser även de skillnader som
finns mellan svenska företagare och
företagare med utländsk bakgrund. Vidare
publicerades i december 2001 en
forskningsantologi om invandrares
företagande, Marginalisering eller
integration - invandrares företagande i
svensk retorik och praktik. Antologin är
ett samarbete mellan NUTEK,
Integrationsverket, ESF-rådet och det
numera nedlagda Rådet för
arbetslivsforskning. NUTEK har även
påbörjat ett arbete med att göra delar av
sitt informationsmaterial riktat till
småföretagare tillgängligt på de största
invandrarspråken samt lätt svenska.
På uppdrag av regeringen redovisade
NUTEK, tillsammans med ALMI
Företagspartner AB, i september 2001
erfarenheter och möjligheter för
särskilda grupper av småföretagare att
utnyttja de finansiella lånesystem som
för närvarande finns. I uppdraget ingick
att speciellt belysa kvinnors, ungdomars
och invandrares möjligheter att få lån
till företagande inom särskilt
tjänstesektorn. I rapporten (Erfarenheter
och möjligheter för särskilda grupper av
företagare att utnyttja de finansiella
lånesystemen) konstateras att företagare
med invandrarbakgrund är den grupp av de
studerade som möter de största
svårigheterna att få
företagsfinansiering.
Finansieringsproblemet för de särskilda
grupperna av småföretagare beror till en
del på negativa attityder hos
finansiärerna, sägs det i rapporten. I en
studie av finansierings- och
rådgivningsaktörers syn på de särskilda
gruppernas finansieringssituation framkom
att drygt hälften av de tillfrågade anser
att företagare med invandrarbakgrund har
större svårigheter att få finansiering än
andra. Utredningen föreslår därför att
insatser görs för att medverka till
förändrade attityder, i första hand med
bankerna som målgrupp. Vidare föreslår
utredningen införandet av två nya
låneformer inom ramen för ALMI:s
verksamhet - mikrolån och småförtagarlån.
Dessa behandlas utförligare i avsnittet
om kapitalförsörjning.
Näringsutskottet behandlade under
hösten 2001 (bet. 2001/02:NU4) motioner
vari anfördes att modellen med kvinnliga
affärsrådgivare, resurscentrum för
kvinnor och kvinnolån har slagit väl ut
och inte bör upphöra efter år 2004 utan i
stället permanentas. Dessa åtgärder, som
varit lyckosamma när det gäller
kvinnornas företagande, bör prövas också
när det gäller att stötta invandrare som
vill starta företag, sades det i
motionerna. I detta sammanhang påpekade
utskottet att det inte var av annan åsikt
än motionärerna i frågan om att åtgärder
som varit lyckosamma när det gäller
kvinnornas företagande även kan prövas
när det gäller att stötta invandrare som
vill starta företag. Vidare anfördes att
den förda politiken ligger i linje med
den grundsyn som framfördes i motionerna
och att det därför inte borde föranleda
något uttalande från riksdagens sida.
I detta sammanhang kan även noteras att
det inom Näringsdepartementet har
bedrivits ett projekt om produktiv
mångfald i näringslivet och på
arbetsmarknaden. Arbetet har haft som
syfte att ta fram ett nationellt program
för en produktiv mångfald inom
arbetsmarknad och näringsliv, ökad
tillväxt, ökad jämställdhet mellan
kvinnor och män, ökad jämlikhet och
social rättvisa. Arbetsgruppen skulle i
detta syfte särskilt uppmärksamma frågor
rörande företagandets villkor för olika
grupper, behov av att bryta segregerade
mönster på arbetsmarknaden samt
diskriminering i arbetsliv och på
arbetsmarknad. I december 2000 avlämnades
slutbetänkandet Alla är lika olika -
mångfald i arbetslivet (Ds 2000:69). I
rapporten lämnas ett antal förslag till
åtgärder för att främja mångfalden i
arbetslivet. Förslagen är en blandning av
större och mindre åtgärder och berör
flera politikområden. Fokus ligger på
åtgärder för att stärka skyddet mot
diskriminering i arbetslivet.
Sotningsverksamhet, som innebär att
sotning och brandskyddskontroll utförs
beträffande vissa förbränningsanordningar
m.m. i byggnader och andra anläggningar,
är enligt nuvarande regelverk en kommunal
angelägenhet. Verksamheten regleras genom
räddningstjänstlagen och till denna
knuten förordning. Genom tilläggsdirektiv
(dir. 2001:30) till utredningen om
översyn av räddningstjänstlagen m.m. i
april 2001 beslutade regeringen att
utredningen med utgångspunkt i
arbetsgruppens rapport skulle utarbeta
ett delbetänkande med förslag till ett
reformerat sotningsväsende. Utredningen
överlämnade i maj 2001 delbetänkandet
Reformerat sotningsväsende (SOU 2001:42)
till regeringen. I delbetänkandet
föreslog utredningen att kommunens
nuvarande ansvar för att sotning och
brandskyddskontroll förs över på ägaren
och innehavaren av byggnader eller andra
anläggningar och att kommunens
tillsynsfunktion när det gäller
brandskyddet renodlas. Förslaget har
emellertid inte föranlett några åtgärder.
Försvarsminister Björn von Sydow svarade
i januari 2002 med anledning av en
interpellation (ip. 2001/02:172) av
Gunell Wallin (c) på vilka åtgärder
regeringen avsåg att vidta för att
avveckla sotningsmonopolet. I sitt svar
hänvisade försvarsministern till att det
i regeringsförklaringen inför öppnandet
av 2001/02 års riksmöte den 18 september
2001 anfördes att regeringen kommer att
ta initiativ till en omfattande och
förutsättningslös utvärdering av de
genomgripande avregleringar och
förändringar av offentlig verksamhet som
genomdrivits under senare år. En
reformering av sotningsväsendet får
därmed anstå till dess att resultatet av
denna utvärdering är klar, sade
försvarsministern. Detta svar lämnades
även i februari 2002 i samband med en
fråga (fr. 2001/02:712) av Roy Hansson
(m) om sotningsmonopolet.
Försvarsutskottet behandlade frågan om
monopol inom sotningsväsendet våren 2002
(bet. 2001/02:FöU4) i samband med
beredningen av motioner från allmänna
motionstiden. Det påpekades från
utskottet att frågan varit uppe vid ett
flertal tillfällen och att utskottet fann
det anmärkningsvärt att regeringen inte
heller under innevarande riksmöte avser
att lämna någon proposition i ärendet.
Utskottet förutsätter därför att
regeringen - när effekterna av bl.a.
avregleringen av taxiväsendet och
elmarknadsreformen m.m. utvärderats -
snarast återkommer till riksdagen med
förslag om en avveckling av det s.k.
sotningsmonopolet.
Näringsdepartementet har tillsatt en
kollektivtrafikkommitté som har som
uppgift att granska hur kollektivtrafiken
kan utvecklas. I uppdraget ingår att
utifrån ett konsument- och
helhetsperspektiv identifiera, analysera
och beskriva kollektivtrafikens problem
och möjligheter, formulera mål och
visioner samt föreslå förändringar av
organisation, regelverk och dylikt av
betydelse för kollektivtrafikens
utveckling och ett ökat kollektivt
resande. Kommittén presenterade ett
delbetänkande i december 2001. Enligt
direktiven skall ett slutbetänkande
lämnas i december 2002, men kommittén har
framfört önskemål om att få fortsätta med
sitt arbete till juni 2003. Beslut är
ännu inte fattat i frågan.
Det kan även nämnas att Europeiska
kommissionen nyligen har tagit fram ett
förslag till ny förordning om upphandling
av kollektivtrafik. Parlamentet har
yttrat sig i frågan och kommissionen
skall ta ställning till detta yttrande
våren 2002. Förhandlingsarbete pågår för
närvarande också i rådsarbetsgruppen.
Förslag väntas inte inom överskådlig
framtid enligt de uppgifter som
inhämtats.
Utskottet behandlade hösten 2000 (bet.
2000/01:NU4) frågan om etableringshinder
för detaljhandeln med anledning av då
väckta motioner. Utskottet noterade i
detta sammanhang att i det arbete som
Konkurrensverket skall bedriva, med
klarläggande av konkurrensförhållanden
och genomförande av konkurrensanalyser,
kan frågan om eventuella förekommande
etableringshinder och de effekter på
konkurrenstrycket som dessa kan medföra
komma att tas upp. I en reservation (m,
kd, c, fp) sades att riksdagen bör uttala
sig om konkurrenseffekterna av
handelsändamålet i detaljplan. Detta har
i praktiken fungerat som en kommunal
etableringskontroll, och ett avskaffande
skulle bidra till ökad konkurrens inom
främst detaljhandelns område, framhålls
det i reservationen.
Konkurrensverket påpekar i en rapport
(2001:4) att kommunerna har stora
möjligheter att avväga olika intressen
och driva konkurrensfrågor aktivt vid
tillämpningen av plan- och bygglagen
(PBL). Detta har de dock hittills avstått
från att göra, konstateras det i
rapporten.
Regeringen uppdrog i februari 2002 åt
Konkurrensverket att närmare analysera
vilka strukturella problem som kan finnas
inom dagligvarumarknaden. Utredningen
skall bl.a. undersöka förutsättningarna
för små leverantörer och etablering av
nya företag på marknaden. Den slutliga
redovisningen av uppdraget skall ske i
december 2002.
Riksdagen tog nyligen ett initiativ
till en översyn av PBL (bet.
2001/02:BoU6). Enligt bostadsutskottets
förslag skall en bred översyn av PBL
komma till stånd. Utskottet menar att den
förordade översynen bör inbegripa
uppgiften att sammanställa och
strukturera de överväganden och förslag
om PBL som tidigare framförts i flera
utredningar och där den fortsatta
beredningen ännu inte lett fram till ett
ställningstagande. En prioriterad fråga
bör vara att överväga åtgärder som kan
motverka förseningar i plan- och
byggprocessen. I översynen bör också
frågor om bygglov, tillsyn och kontroll
kunna övervägas. Översynen bör bedrivas
så att resultat och förslag kan redovisas
etappvis. Vissa avgränsade frågor bör
således kunna övervägas med förtur. Detta
gäller exempelvis frågan om systemet för
överprövning av kommunala plan- och
byggbeslut, sägs det i betänkandet. I
övrigt bör den inledande
sammanställningen av framförda förslag
och iakttagelser ge underlag för
ställningstagande till vilka frågor som
bör ges prioritet. Bostadsutskottet tar i
betänkandet även ställning till förslag
om åtgärder för att förbättra
uppföljningen av PBL, förtydliga
länsstyrelsens roll samt förtydliga
oklara begrepp i PBL.
Enligt inhämtade uppgifter pågår på
Miljödepartementet för närvarande ett
arbete med att se över vad som skall ingå
i en översyn av plan- och bygglagen. Det
har även tillsatts en arbetsgrupp som
bl.a. skall se över möjligheter till
förenklingar av överklagandeförfarandena.
Detta skulle kunna leda till att beslut i
byggärenden kan fattas snabbare än i dag
då de ofta försenas av överklaganden.
Arbetsgruppen granskar också vilket
förenklingsarbete som måste ingå i den
större översynen av PBL och vilka frågor
som kan lösas separat.
Utskottets ställningstagande
Utskottets syn på näringspolitikens
inriktning överensstämmer med den som
redovisades i budgetpropositionen för år
2002 och som föregåtts av överläggningar
mellan regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Som utskottet vid tidigare
tillfällen uttalat är det dess mening att
vägledande för den näringspolitik som bör
bedrivas är att den skall bidra till att
skapa förutsättningar för tillväxt,
sysselsättning och välfärd i hela
Sverige. Samtidigt har utskottet framhävt
att det är viktigt att tillväxten skall
vara ekonomiskt, ekologiskt och socialt
hållbar.
Sedan våren 2001 har den
internationella ekonomiska utvecklingen
kännetecknats av en global
konjunkturnedgång. Sverige har som ett
litet, öppet och exportberoende land
direkt påverkats av den internationella
utvecklingen. Konjunkturnedgången har
bl.a. lett till att antalet varsel ökat
under år 2001. Sysselsättningen har
emellertid utvecklats förhållandevis
starkt under år 2001 trots en avmattning
i efterfrågan. Enligt statistik från SCB
var i genomsnitt ca 80 000 personer fler
sysselsatta år 2001 än året innan.
Regeringens mål är att 80 % av
befolkningen skall vara sysselsatta på
den reguljära arbetsmarknaden år 2004. I
januari 2002 var denna andel 76,9 %. Den
öppna arbetslösheten var i januari 2002,
trots konjunkturnedgången, liksom för ett
år sedan 4,4 % av arbetskraften. Antalet
deltagare i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program har under
samma period minskat med ca 8 000
personer och uppgick i januari 2002 till
119 500 personer.
Samtidigt pekar olika prognoser nu på
att konjunkturen är på väg att bottna och
att tillväxten är på väg att ta ny fart.
Den långsiktiga trenden är att antalet
nya företag under de senaste åren
successivt ökat. Under år 2000 startades
39 520 nya företag enligt statistik från
Institutet för tillväxtpolitiska studier
(ITPS). Det är det högsta antalet nya
företag på mer än tio år och innebär en
uppgång med 10 % jämfört med år 1999.
Uppgifter tyder dock på att antalet nya
företag som startas under år 2001 kommer
att vara något lägre. Enligt utskottets
mening bör detta i första hand kopplas
samman med den globala
konjunkturnedgången, varför utskottet
snarare uppfattar minskningen som
konjunkturell än som ett mer varaktigt
trendbrott.
Våren 2001 presenterade
Näringsdepartementet en rapport med
internationell jämförelse av
näringspolitiken 2001 (Ds 2001:20). I
rapporten beskrivs Sveriges position i
förhållande till andra OECD-länder
beträffande olika områden som påverkar
den ekonomiska tillväxten. Av de 45
indikatorer som presenteras i rapporten
hör Sverige i 27 fall till de länder som
hamnar på den övre tredjedelen i en
rangordning. Endast i tre fall hör
Sverige till den tredjedel av länder som
placerar sig sämst.
Sammantaget har Sverige enligt
utskottets mening ett modernt och bra
företagsklimat. Dock kan företagsklimatet
förbättras ytterligare på olika områden,
särskilt för de små företagen. Ett sådant
område är regelförenklingar för
småföretagen. Utskottet har vid tidigare
tillfällen framhållit att frågan om
regelförenkling för småföretagen är
mycket viktig ur tillväxtsynpunkt.
Regelverken bör vara utformade så att de
stimulerar till nyföretagande och
tillväxt, vilket innebär att reglerna
måste vara enkla att använda. En rad
förenklingar har redan genomförts och
fler planeras eller utreds. Ett annat
område avser olika åtgärder för att
främja förnyelse av näringslivet, vilket
bl.a. innefattar teknikspridning,
kompetensutveckling och
innovationsfrämjande åtgärder. I
sammanhanget vill utskottet särskilt
framhålla de insatser för att främja
innovationssystem och kluster som
regeringen presenterade hösten 2001 i den
regionalpolitiska propositionen.
Ytterligare ett område är att vissa
hinder för en tillfredsställande
kapitalförsörjning för framför allt små
och växande företag måste undanröjas.
Utskottet vill här särskilt betona vikten
av att det finns kapital i de tidiga
utvecklingsskedena, s.k.
såddfinansiering. Samtidigt är det
viktigt med ett aktivt arbete för de
grupper som har särskilt svårt att få
finansiering. Vidare är även en effektiv
konkurrens av stor betydelse, såväl för
de små företagen som för konsumenterna.
Enligt utskottets uppfattning skall
Sverige dock inte konkurrera med låga
löner och okvalificerade arbeten utan med
kunnande, kompetens och ett högt tekniskt
innehåll i tjänste- och varuproduktionen.
Olika insatser görs och avses att göras
för att ytterligare främja nyföretagandet
och skapa gynnsammare förutsättningar för
småföretagen. Utskottet återkommer i det
följande till flera av de nämnda
områdena.
Utskottet vill slutligen i detta
sammanhang framhålla det nationella
program för entreprenörskap som tidigare
nämnts. Det är enligt utskottets
uppfattning viktigt att skapa ett mer
entreprenörsinriktat klimat, uppmuntra
entreprenörskap, bidra till positiva
attityder till entreprenörskap och
företagande samt öka nyförtagandet. Det
är även utskottets uppfattning att
grunden för entreprenörskap läggs i unga
år, varför insatser för att främja ungt
företagande och stimulera ungdomars
intresse för teknik och naturvetenskap är
viktiga. För detta kan kommunala
teknikskolor vara en möjlig väg.
Med det anförda avstyrker utskottet
samtliga här aktuella motioner i berörda
delar.
Kvinnors företagande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden
beträffande kvinnors företagande med
hänvisning till vidtagna åtgärder och
pågående arbete. Jämför reservation 2
(m, kd, c, fp).
Motionerna
I motion 2001/02:N233 (m) anförs att den
offentliga sektorns monopol på
kvinnodominerade verksamhetsområden som
vård, undervisning och omsorg utgör ett
stort hinder för ökad jämställdhet. Denna
ordning har skapat en dålig
löneutveckling samt en inlåsningseffekt
för framför allt kvinnor, sägs det i
motionen. Enligt motionären kan detta
avhjälpas genom att ovan nämnda
verksamhetsområden konkurrensutsätts. Om
den offentliga sektorn öppnas för
alternativa driftsformer kan fler möjliga
karriärvägar öppnas för kvinnor som är
sysselsatta inom dessa s.k. traditionella
kvinnoyrken. Vidare hävdas att ett stort
antal kvinnor som i dag arbetar i den
offentliga sektorn vill starta eget inom
sin bransch. De möter emellertid stora
hinder som i vissa fall näst intill
omöjliggör ett egenföretagande.
Motionären menar att ett sådant hinder är
den svårighet en sjuksköterska, som
önskar starta eget, har med att erhålla
en F-skattsedel. Orsaken därtill är det
självständighetskriterium i
kommunalskattelagen som inte anses
uppfyllt på grund av kravet om att en
person som önskar bedriva självständig
verksamhet inte får vara inordnad i
uppdragsgivarens verksamhet, sägs det i
motionen. Ett annat hinder är enligt
motionären den snedvridna konkurrensen
som föreligger på grund av den kommunala
och landstingsdrivna näringsverksamheten
som bedrivs med kraftiga
skattesubventioner. Dagens möjligheter
att få en laglighetsprövning av kommunens
näringsverksamhet är begränsade enligt
motionären. Därför bör möjligheten till
en prövning för den enskilde
egenföretagaren i fråga om laglighet och
jämlik konkurrens förenklas.
Enligt vad som anförs i motion
2001/02:N246 (m) bör en utvärdering av
dagens rådgivning till kvinnliga
företagare genomföras. Fler kvinnor än
män som driver företag upplever problem i
lånesituationen. Motionärerna påpekar att
det föreligger en skillnad mellan kvinnor
och män när det gäller möjligheter till
banklån eller lån i andra privata eller
offentliga låneinstitut så till vida att
kvinnors företagande inte ses som lika
viktigt som männens. Det behövs därför
bättre rådgivning till kvinnor samtidigt
som de affärsidéer som förs fram inom den
mjuka tjänstesektorn måste ges högre
status. Vidare anförs i motionen att
regelförenklingar i enlighet med
Småföretagsdelegationens samtliga förslag
bör genomföras.
Bland de nationella jämställdhetsmålen
är jämn fördelning av makt och inflytande
och lika möjligheter för kvinnor och män
vad gäller eget företagande centrala
aspekter, sägs i Vänsterpartiets motion
2001/02:N279. Kvinnor agerar och bemöts
av omvärlden utifrån den rådande
könsmaktsordningen, där män premieras och
bekräftas med makt och kvinnor
underordnas och ständigt får förhålla sig
till den manliga normen. Vänsterpartiet
menar att detta innebär att kvinnors
företagande osynliggörs och
marginaliseras. Enligt vad som anförs i
motionen finns det brister i ALMI:s och
NUTEK:s verksamhet vad gäller s.k.
mainstreaming (beaktande av
jämställdhetsaspekter i alla sammanhang)
och kvinnors företagande. Ett
tillkännagivande om att dessa frågor
skall ges ökad prioritet begärs därför i
motionen. Det innefattar bl.a.
stimulerande av fortsatt forskning -
utifrån ett feministiskt perspektiv - på
området samt mer satsningar som särskilt
riktar sig till kvinnor. För att
mainstreaming skall fungera i praktiken
krävs att hela organisationen har
kunskap. Detta saknas i NUTEK och ALMI
som helhet, sägs det i motionen. Kunskap
om företagande ur ett könsperspektiv
finns hos ett fåtal individer och delar
av verksamheten, men har inte det
fotfäste och den status i
organisationerna som krävs för att få ett
reellt genomslag. Kunskaper om
mainstreaming och kvinnors företagande
måste därför spridas i organisationerna.
Vidare påpekas att alltför otydliga
direktiv och en otydlig styrning från
regeringen har gett en situation som inte
driver utvecklingen framåt i den
utsträckning som krävs.
Ett tillkännagivande om att regeringen
bör ta initiativ till åtgärder för att
aktörer som verkar på
riskkapitalmarknaden inte skall
diskriminera kvinnor begärs i motion
2001/02:N215 (v). I motionen redogörs för
att andelen kvinnor som startar
aktiebolag markant har minskat efter det
att aktiekapitalnivån höjdes från 50 000
kr till 100 000 kr. Detta är enligt
motionärerna ett mycket allvarligt
problem.
I Kristdemokraternas motion
2001/02:N370 anförs att kvinnors
företagande bör uppmuntras och stödjas.
Ett ökat företagande för kvinnor kan ge
näringslivet förnyelse och ökad mångfald.
Kvinnor startar i dag ca 30 % av alla nya
företag i Sverige. Två tredjedelar av de
nystartade företagen etableras i
tjänstesektorn, antingen riktade mot
andra företag eller mot privatpersoner,
sägs det i motionen. Att kvinnor i hög
utsträckning verkar inom tjänstesektorn
innebär enligt motionärerna att det
förslag som presenterats i motionen om
avdragsrätt vid köp av hushållstjänster
särskilt skulle gynna kvinnors
företagande.
Ett tillkännagivande om att regeringen
bör genomföra en översyn av utlåningen
inom ALMI ur ett jämställdhetsperspektiv
begärs i motion 2001/02: A212 (c). I
motionen påpekas att det finns en
bristande jämställdhet när det gäller
förutsättningar för företagande. Kvinnor
har i allmänhet svårare än män att få
fram riskkapital när de skall starta ett
företag. När det gäller ALMI:s utlåning
anförs i motionen att av ALMI:s
utestående lån har visserligen 30 %
tecknats av kvinnor, men av de utlånade
medlen är endast 9 % utlånade till
kvinnor.
I Folkpartiets motion 2001/02:A229
anförs att det måste underlättas för
kvinnor som vill starta och driva
företag. Enlig Folkpartiet är
huvudorsaken till att inte fler kvinnor
väljer att starta och driva företag den
monopolsituation som råder inom vård,
utbildning och omsorg, vilken leder till
att det i praktiken råder näringsförbud
för många kvinnor. Därtill måste
företagsklimatet radikalt förbättras och
regelverket för företag förenklas för att
stimulera till ett ökat företagande i
Sverige. Även i motionerna 2001/02:N267
(fp) och 2001/02:A389 (fp) begärs
tillkännagivanden om att möjliggöra för
fler kvinnor att bli företagare genom att
bryta de offentliga monopolen inom de
yrkesområden där kvinnor traditionellt
sett har erfarenhet och kompetens.
Regelverkets komplexitet nämns även det
som ett problem. Också i dessa båda
motioner påtalas problemen för kvinnor
att beviljas lån och krediter. Höjningen
av aktiekapitalnivån från 50 000 till
100 000 kr har i detta avseende varit
negativ. Det är enligt motionärerna även
viktigt att stimulera fler kvinnor att
bli småföretagare för att därigenom få
fler kvinnor som småföretagschefer vilket
på sikt kan leda till fler kvinnor som
chefer inom storföretagen. Kvinnor måste
även synliggöras och uppmärksammas i
högre utsträckning än i dag när högre
tjänstebefattningar tillsätts.
I motionerna 2001/02:N364 (mp) och
2001/02:N365 (mp) begärs tillkännagivande
om en översyn av villkoren för ALMI:s lån
för att göra lånen bättre anpassade för
både män och kvinnor. De krav på
lånesökande som ALMI ställer - att
lånesökande skall vara intresserade av
tillväxt i företaget - missgynnar enligt
motionärerna kvinnor. Vidare är det i
strid med de ursprungliga intentionerna
att villkoren skulle svara mot kvinnors
sätt att bedöma sitt lånebehov, sägs det
i motionen. I den förstnämnda motionen
begärs även ett tillkännagivande, utan
närmare kommentar, om att förbättra
beaktandet av jämställdhetsaspekter i
alla sammanhang, s.k. mainstreaming, vid
NUTEK.
Vissa kompletterande uppgifter
Våren 2001 avstyrkte riksdagen (bet.
2000/01:NU7) ett antal motioner
beträffande kvinnors företagande, bl.a.
beträffande stöd till kvinnors
företagande, statliga och kommunala
monopol och s.k. mainstreaming vid NUTEK.
Samtliga motionsyrkanden avslogs med
hänvisning till vidtagna åtgärder och
pågående arbete. Utskottet anförde i
detta sammanhang att det är en viktig
uppgift inom näringspolitiken att
särskilt stödja kvinnors företagande och
att det är angeläget att fler kvinnor
blir företagare. Att identifiera vilka
omständigheter som utgör hinder för
kvinnor att starta företag och vidta
åtgärder för att eliminera dessa är,
betonades av utskottet, en angelägen
uppgift inom näringspolitiken. I en
reservation (m, kd, c, fp) framfördes
dessa partiers ståndpunkt i frågan.
För att främja företagandet bland
kvinnor och personer med
invandrarbakgrund föreslog regeringen i
budgetpropositionen för år 2002 att
anslaget för näringslivsutveckling m.m.
(anslag 38:2 utg. omr. 24) skulle utökas
med 9 miljoner kronor år 2002 och med 14
miljoner kronor respektive 19 miljoner
kronor åren 2003 och 2004. I
regleringsbrevet för år 2002 avdelas 5,5
miljoner kronor till kvinnors
företagande. Dessa medel skall bl.a.
användas till att integrera
affärsrådgivning och kunskaper om
kvinnors företagande bland etablerade
rådgivningsaktörer samt till att sprida
kunskap om förebilder kring kvinnors
entreprenörskap.
NUTEK har i uppdrag att främja kvinnors
företagande. I detta arbete ingår dels
att främja kvinnors företagande, dels att
uppmärksamma kvinnor och innovationer.
Arbetet med att främja kvinnors
företagande innebär att ta fram kunskaper
om kvinnors företagande, synliggöra
kvinnliga företagare, synliggöra hinder
för kvinnliga företagare och verka för
att undanröja sådana. Syftet med arbetet
beträffande kvinnor och innovationer är
att skapa förutsättningar för att fler
kvinnor skall få det stöd de behöver för
att förverkliga sina uppfinningar och
innovationer. Till uppgiften hör att
klarlägga de faktorer som specifikt
hindrar kvinnor att verka som
innovatörer. En annan uppgift är att
stimulera olika aktörer att ta fram
metoder för rådgivning, utbildning,
mentorskap, nätverk, finansiering och
forskning som utvecklar kreativitet hos
både kvinnor och män.
I januari 2001 överlämnade NUTEK ett
förslag till ett nationellt
handlingsprogram för kvinnor och
innovationer till Näringsdepartementet.
Programmet syftar till att främja
kvinnors möjligheter att arbeta med
innovationer så att antalet kvinnor som
är uppfinnare ökar samt att fler av
kvinnors uppfinningar kommer ut på
marknaden. Förslagen gäller fem olika
delprogram: Utbildning, Stöd till
innovatörer, Opinionsbildning, Forskning
och studier, Kommunal teknikskola.
ALMI Företagspartner AB (ALMI) bistår
med rådgivning samt har ett speciellt
företagarlån för kvinnor. Företagarlån
till kvinnor är en finansieringsform till
företag som ägs av en eller flera
kvinnor, oavsett företagsform och
bransch, och lånet kan sökas av både
nystartade och befintliga företag. Lånen
kan uppgå till högst 150 000 kr och lägst
25 000 kr och avse maximalt 50 % av
lånebehovet. Flertalet av de regionala
ALMI-bolagen har en särskild person med
ansvar för frågor gällande kvinnors
företagande.
Beträffande företagarlån för kvinnor
kan även nämnas att en särskild utredare
(dir. 2001:103) tillkallats för att se
över insatserna för tillväxt och
företagande på regional nivå. I dennes
uppdrag ligger att lämna förslag till
inriktning, effektivisering och
organisering av statens insatser för
företagsutveckling på regional nivå. I
utredningsdirektivet anges att översynen
bl.a. skall inriktas på den verksamhet
som utförs av ALMI:s dotterbolag i form
av beviljande av lån, lånegaranti,
garanti för bankgaranti,
utvecklingskapital, nyföretagarlån och
företagarlån till kvinnor. Utredningen
skall även omfatta närliggande uppgifter
som information och rådgivning. En
slutrapport skall lämnas i början av
november 2002. Vidare påpekas att
förändringar som kan bli aktuella bör
kunna genomföras från och med januari
2003.
NUTEK redovisade, tillsammans med ALMI,
i september 2001 en samlad genomgång av
erfarenheter och möjligheter för
särskilda grupper av småföretagare att
utnyttja de finansiella lånesystem som
för närvarande finns. I uppdraget ingick
att speciellt belysa kvinnors, ungdomars
och invandrares möjligheter att få lån
till företagande inom särskilt
tjänstesektorn. Utredningen föreslår i
sin rapport (Erfarenheter och möjligheter
för särskilda grupper av företagare att
utnyttja de finansiella systemen) att två
nya former av lån införs - mikrolån och
småföretagarlån. Utformningen av dessa
behandlas närmare i detta betänkande i
avsnittet om kapitalförsörjning. Vidare
sägs det i rapporten att lika viktigt som
införandet av nya låneformer och
rådgivning är att tidigare hinder hos
ALMI för utlåning till särskilda grupper
tas bort. Det gäller bl.a. utlåning till
företag på lokal marknad, övertag av
verksamhet och att tillväxtbegreppet inte
bara gäller företag som i sig växer, utan
även gäller nya livskraftiga företag som
startas oavsett om de i sig har
tillväxtpotential eller inte. Det innebär
enligt utredningen att ett ökat antal
s.k. levebrödsföretag skall betraktas som
ett positivt tillväxtresultat.
Beträffande vad i motion 2001/02:N364
(mp) anförs om hur den s.k.
mainstreamingen på NUTEK bör förbättras
kan detta tydliggöras med vad
Miljöpartiet tidigare (motionerna
2000/01:N383 och 2000/01:N388) anfört i
frågan. I dessa båda motioner
konstaterades att projektet Nationellt
resurscentrum för kvinnor lagts ner. För
att säkerställa fortsatt satsning
föreslogs därför ett antal åtgärder som
borde genomföras. Bland de åtgärder som
föreslogs kan nämnas att personalen inom
varje enhet kontinuerligt bör utbildas,
en expertgrupp bör tillsättas under en
övergångsperiod samt att
Riksrevisionsverket (RRV) och personer
från Svenska riksförbundet nationellt
resurscentrum för kvinnor kontinuerligt
bör följa upp och utvärdera hur arbetet
inom NUTEK utvecklas på detta område.
Åren 1994-1999 drev NUTEK, tillsammans
med Glesbygdsverket, projektet Nationellt
resurscentrum för kvinnor (NRC). Under
dessa år byggdes ett landsomfattande
nätverk av resurscentrum upp. Från och
med år 2000 integrerades denna verksamhet
i NUTEK:s ordinarie verksamhet. Ett
fristående förbund, Svenska riksförbundet
nationellt resurscentrum för kvinnor, har
därefter bildats. I dag finns ca 120
regionala och lokala resurscentrum. Sedan
år 1998 har regeringen givit NUTEK i
uppdrag att årligen avsätta medel för
projekt vid lokala och regionala
resurscentrum för kvinnor. Medlen skall
tilldelas projekt som utgår från kvinnors
behov och villkor i regionen eller
kommunen. Projekten skall bygga på
samverkan mellan olika aktörer för att
främja kvinnors idéer om hur
regionen/kommunen/bygdens möjligheter tas
tillvara och utvecklas. För att få del av
detta stöd har två villkor gällt. För det
första skall resurscentrum söka lokal och
regional medfinansiering för projekt med
50 %. För det andra har dessa medel inte
fått användas för s.k. basfinansiering,
dvs. lokaler, personal, administration
etc. År 2001 beviljades 74 projektstöd
med sammanlagt 26 miljoner kronor.
I april 2001 lämnade NUTEK en
redovisning till regeringen angående
resurser till regionala och lokala
resurscentrum för kvinnor under perioden
1997-2000. NUTEK påtalar i redovisningen
resurscentrums svårigheter att finansiera
basverksamheten. Vidare redovisas att det
finns problem för vissa projekt att finna
medfinansiärer. Dessa båda problem lyfts
även fram i rapporten Regionalpolitiken
blev jämställd - jämställdhetsperspektiv
på regionalpolitik (2001). Häri anförs
att ett problem har varit att alla
resurscentrum inte varit tillräckligt
starkt lokalt eller regionalt förankrade
för att kunna få fram den
lokala/regionala medfinansieringen.
Vidare sägs det i rapporten att ett annat
problem varit att vissa resurscentrum
inte haft en tillräckligt solid bas -
ekonomiskt och personellt - för att kunna
knyta till sig projekt och den
organisation som krävs för att driva
projekt.
För år 2002 har avsatts, förutom 26
miljoner kronor för projektverksamhet vid
lokala och regionala resurscentrum, 10
miljoner kronor för basfinansieringen.
Dessa nya medel är avsedda att finansiera
personal, lokaler och administration samt
horisontell samverkan mellan
resurscentrum. Vidare har kravet på
medfinansiering vid projektverksamhet
sänkts från och med år 2002. Enligt
regleringsbrev till NUTEK förutsätter
dessa medel numera en annan finansiering
med minst 40 %, mot tidigare 50 %.
För att säkerställa integreringen av
resurscentrum för kvinnor tillsatte NUTEK
en referensgrupp år 2000. I NUTEK:s
årsredovisning för år 2001 redogörs för
arbetet inom den interna strategi- och
metodgruppen för miljö, jämställdhet och
etnisk mångfald. I gruppen ingår
representanter från samtliga avdelningar.
I referensgruppen ingår även företrädare
för regionala- och lokala resurscentrum
samt representanter från
Näringsdepartementet enligt uppgifter
från NUTEK. Gruppen har bl.a. tagit fram
ett förslag till projektplan för ett
ledningssystem för hållbar tillväxt. I
förslaget presenteras hur NUTEK/ALMI kan
påbörja en integration av aspekterna
miljö, jämställdhet och etnisk mångfald
inom samtliga verksamhetsområden. I
årsredovisningen påpekas även att man
fört diskussioner med Svenska
riksförbundet för nationellt
resurscentrum för kvinnor i syfte att
finna möjligheter till samverkan i
jämställdhetsfrågor. Vidare har NUTEK och
riksförbundet genomfört en konferens.
NUTEK har även i 2002 års regleringsbrev
givits i uppdrag att redovisa
jämställdhetsarbetet på myndigheten.
Vidare skall verket följa upp den
verksamhet som bedrivs vid lokala och
regionala resurscentrum för kvinnor,
bl.a. beträffande anslagna medel och
andra resurser för basverksamhet
respektive projektverksamhet för åren
2001 och 2002. Redovisningen skall göras
senast i april 2003.
När det gäller vad i motion
2001/02:N370 anförs om förslag gällande
avdragsrätt vid köp av hushållstjänster
kan nämnas att detta förslag har
behandlats och avstyrkts av
skatteutskottet (bet. 2001/02:SkU14).
Enligt utskottets mening skulle
införandet av stimulans för
tjänstesektorn i de former motionärerna
föreslår innebära ett avsteg från de
principer om en likformig beskattning som
ligger till grund för skattereformen och
som enligt utskottet bör gälla. I en
reservation (m, kd, c, fp) anförs bl.a.
att förslaget förbättrar
förutsättningarna för den vita marknaden
för hushållstjänster och att det ökar
jämställdheten.
På en fråga (fr. 2000/01:1559) av Maud
Ekendahl (m) om vilka åtgärder som
näringsministern avsåg att vidta för att
kvinnor inte skall diskrimineras på grund
av reglerna om minsta aktiekapital i
aktiebolagslagen hänvisade
näringsminister Björn Rosengren till
Förenklingsutredningen och att detta
problem däri skulle uppmärksammas.
Utredningen beräknas avsluta sitt arbete
i mars 2002.
Sjuksköterskors möjlighet att erhålla F-
skattsedel behandlades av finansminister
Bosse Ringholm med anledning av en fråga
(fr. 2001/02:719) av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m). Frågeställaren menade att det
var vanligt förekommande att
sjuksköterskor som söker F-skattsedel får
avslag och att skattemyndighetens
bedömning av vem som skall få erhålla en
F-skattsedel varierade över landet. I
sitt svar påpekade finansministern att
han inte hade några indikationer på att
reglerna om F-skattsedel generellt sett
tillämpas olika i landet och att han inte
därför heller hade för avsikt att föreslå
några ändringar beträffande reglerna för
utfärdandet av F-skattsedel. Det ankommer
på Riksskatteverket att verka för att
skattereglerna tillämpas likformigt över
landet, sades det i svaret. Vidare
anförde finansministern att alla som
ansöker om F-skattsedel och som uppger
sig bedriva eller ha för avsikt att
bedriva näringsverksamhet här i landet
skall tilldelas en sådan såvida det inte
finns skälig anledning att anta att
näringsverksamhet vare sig bedrivs eller
kommer att bedrivas. Det finns inget
hinder i nuvarande lagstiftning för
sjuksköterskor som driver vårdföretag att
få en F-skattsedel. En förutsättning är
dock att verksamheten anses som
näringsverksamhet enligt definitionen i
inkomstskattelagen. Finansministern
påpekade att det inte är möjligt att i
generella termer avgöra om vissa
yrkeskategorier bedriver
näringsverksamhet eller inte. I stället
måste varje enskilt fall bedömas för sig.
Om således en sjuksköterska bedriver,
eller avser att bedriva, en verksamhet
självständigt och yrkesmässigt skall hon
på ansökan tilldelas en F-skattsedel,
enligt finansministern.
Beträffande frågan om konkurrens i
offentlig sektor kan nämnas att riksdagen
hösten 2000 (bet. 2000/01:NU4) beslutade
om riktlinjer för konkurrenspolitiken.
Däri ingår bl.a. att när offentliga
aktörer agerar på konkurrensmarknader får
inte detta ske på ett sådant sätt att
framför allt ny- och småföretagande
hämmas. Vidare ingår att
myndighetsuppgifter skall hållas isär
från kommersiell verksamhet. Rådet för
konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor
(Konkurrensrådet), som tillsattes i
slutet av år 1997, har behandlat dessa
frågor i betänkandet om konkurrens på
lika villkor mellan offentlig och privat
sektor (SOU 2000:117) och promemorian om
konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor (Ds 2001:17).
Frågorna bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
I sammanhanget kan även nämnas att
arbetsmarknadsutskottet våren 2002 har
avstyrkt (bet. 2001/02:AU3)
motionsyrkanden innehållande förslag om
konkurrensutsättning av den offentliga
sektorn i samband med beredningen av
motioner från allmänna motionstiden.
Utskottet framhöll att det i ett
internationellt perspektiv är uppenbart
att den offentliga sektorn starkt bidrar
till att öka jämställdheten mellan
kvinnor och män. Detta beror enligt
utskottet inte minst på att där omvandlas
oavlönat omsorgsarbete till avlönat
yrkesarbete, vilket ger ökade möjligheter
till ekonomiskt oberoende för många
kvinnor. I en reservation (m, kd, c, fp)
anförs att den offentliga sektorns
monopol motverkar jämställdhet och utgör
ett gigantiskt resursslöseri. Genom en
ökad konkurrensutsättning av verksamheter
inom offentlig sektor, t.ex. äldreomsorg
och sjukvård, kan den traditionellt
kvinnliga arbetsmarknaden utvecklas, sägs
det i reservationen. Det skulle leda till
framväxt av alternativa arbetsmarknader
där en rättvisare lönesättning kunde
komma till stånd för de anställda.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att en viktig uppgift
inom näringspolitiken är att särskilt
stödja kvinnors företagande.
Utvecklingspotentialen för kvinnors
företagande är stor. Enligt utskottets
mening är det angeläget att fler kvinnor
blir företagare. Det är därför viktigt
att identifiera de omständigheter som
utgör hinder för kvinnors möjligheter att
starta och driva företag i syfte att
vidta åtgärder för att eliminera dessa
hinder. Utskottet vill betona betydelsen
av denna uppgift inom näringspolitiken.
Generellt gäller att s.k. mainstreaming,
dvs. beaktande av jämställdhetsaspekter i
alla sammanhang, bör prägla de
näringspolitiska insatserna för att
främja tillkomsten av nya företag och
tillväxten av befintliga företag.
Utskottet har noterat de
finansieringsproblem som i vissa fall
uppstått vid lokala och regionala
resurscentrum. Utskottet är därför
positivt till de åtgärder regeringen
vidtagit för att bistå basfinansieringen
samt för att underlätta medfinansiering
genom att ta en större andel av
projektfinansieringen.
I två motioner begärs en översyn av
villkoren för ALMI:s lån för att bättre
anpassa lånen till såväl kvinnor som män.
Som tidigare nämnts har NUTEK,
tillsammans med ALMI, nyligen genomfört
en sådan studie. Utskottet har noterat
att utredningens synpunkter om att även
ett ökat antal s.k. levebrödsföretag bör
värdesättas hos ALMI ligger i linje med
vad motionärerna anför.
Beträffande konkurrens mellan offentlig
och privat verksamhet, som berörs i några
motioner, vill utskottet framhålla att
det är viktigt att konkurrensneutralitet
råder mellan dessa båda sektorer. Som
tidigare nämnts beslutade riksdagen om
riktlinjer för konkurrenspolitiken hösten
2000. Riktlinjerna innefattade bl.a. att
när offentliga aktörer agerar på
konkurrensmarknader får inte detta ske på
ett sådant sätt att framför allt ny- och
småföretagande hämmas.
Med det anförda avstyrker utskottet de
här aktuella motionerna i berörda delar.
Kapitalförsörjning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med hänvisning till
pågående utrednings- och
beredningsarbete avslå motionsyrkanden
om olika insatser för att främja
kapitalförsörjningen till framför allt
nyföretagare och småföretag. Jämför
reservation 3 (m, kd, c, fp).
Motionerna
I motion 2001/02:N246 (m) begärs ett
tillkännagivande om sänkning av skatterna
för att därigenom skapa
investeringsvilligt kapital. Små företag
har i dag mindre tillgång till
riskvilligt kapital än för ett år sedan,
sägs det i motionen.
Utvecklingscheckar för nyföretagare bör
införas enligt vad som anförs i motion
2001/02:N27 (c). Enligt motionärerna kan
man genom att införa utvecklingscheckar
för utveckling av affärsplaner,
marknadsföring och mindre investeringar
förbättra möjligheterna för enskilda som
vill starta eget företag. Checkarna skall
vara i storleksordningen 20 000 kr och
administreras av de kommunala
näringslivsutvecklarna. Det krävs mycket
förberedande arbete i form av utveckling
av affärsplaner, marknadsföring och
mindre investeringar för att utveckla en
idé till en produkt färdig att
marknadsföras. Detta arbete är nödvändigt
för att ett företag skall kunna nå
marknaden med sin produkt och därigenom
även kunna attrahera riskvilligt kapital.
Utvecklingscheckarna skall enligt
motionärerna även kompletteras med ett
nyföretagarlån.
Ett tillkännagivande om att det
arbetsmarknadspolitiska programmet stöd
till start av näringsverksamhet bör
avskaffas och ersättas med ett
nyförtagarlån begärs i motion
2001/02:N263 (c). Enligt motionärerna
innebär programmet ett alltför
kortsiktigt stöd för företagaren
samtidigt som det snedvrider
konkurrensen. Staten bör i stället
inrikta sig på ett särskilt nyförtagarlån
som skapar ekonomiska förutsättningar för
nystartade företag. Möjligheten att
teckna denna typ av lån vid start av
företag bör även omfatta dem som tar
tjänstledigt eller lämnar en fast tjänst.
Även i motion 2001/02:A389 (fp) begärs
ett tillkännagivande om att det
arbetsmarknadspolitiska programmet stöd
till start av näringsverksamhet bör
avskaffas för att i stället ersättas med
mikrolån. Enligt vad som anförs i
motionen finns det stora brister med
utformningen av programmet stöd för start
av näringsverksamhet. Programmet är dels
för kortsiktigt, vilket skapar en
illusion av att det går att få i gång ett
företag på kort tid, dels
konkurrenssnedvridande. ALMI borde,
enligt vad som sägs i motionen, som en
del av sin kreditgivning införa ett
mikrolån för den som vill förverkliga en
affärsidé. Motionärerna är därvid
positiva till att regeringen i den
regionalpolitiska propositionen aviserar
sin avsikt att införa ett generellt
mikrolån.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag
att stimulera inrättandet av lokala
börser, banker och
kreditgarantiföreningar, anförs det i
motionerna 2001/02:N364 (mp) och
2001/02:N365 (mp). Enligt motionärerna
uppvisar riskkapitalets fördelning stora
regionala obalanser. Problemen är enligt
motionärerna störst för dem i
traditionella branscher, i skogslänens
inland och för de små och medelstora
företagen. Beträffande de små och
medelstora företagens problem är det,
enligt vad som anförs i motionen, tre
omständigheter som är av betydelse. Den
första handlar om att den privata
kapitalmarknaden inte är särskilt benägen
att ta risker, särskilt i företagens
tidiga utvecklingsskeden, före
kommersialisering. Den andra är att
mindre företag har lägre soliditet än
större företag, vilket leder till högre
räntor. Den tredje gäller bristande
konkurrens inom banksektorn. I motionen
hänvisas till olika modeller för lokala
börser, banker och
kreditgarantiföreningar i Frankrike,
Italien och Australien.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen avslog våren 2001 en motion
liknande den nu aktuella om att stimulera
upprättandet av lokala börser, banker
eller riskkapitalbolag. Vidare avslogs
två motioner om att mikrolån för blivande
småföretagare skulle införas (bet.
2000/02:NU7). Utskottet framhöll i detta
sammanhang att frågan om
kapitalförsörjning för småföretag intar
en central ställning inom
näringspolitiken. Enligt utskottets
bedömning förelåg inte någon generell
brist på kapital för start eller tillväxt
av företag, samtidigt som det påpekades
att det däremot kan uppstå problem för
olika grupper och i vissa delar av
landet. I en reservation (m, kd, c, fp)
anfördes att riksdagen borde anmoda
regeringen att tillse att de olika frågor
som tas upp i vissa motioner blir föremål
för utredning eller beredning, däribland
de båda motionerna om införande av
mikrolån för småföretagare.
I budgetpropositionen för år 2002
(prop. 2001/02:1 utg. omr. 24) framhåller
regeringen att utgångspunkterna för dess
fortsatta överväganden beträffande
kapitalförsörjning är att tydligt
motivera och precisera statens roll, att
komplettera marknaden och inte agera på
den samt att löpande ompröva insatserna.
Även i samband med den
regionalpolitiska propositionen (prop.
2001/02:4) som regeringen framlade hösten
2001 behandlade utskottet vissa frågor om
riskkapital, lån och garantier. Den
bedömning som regeringen gav i
propositionen var att statens insatser
avseende riskkapital i huvudsak bör
inriktas mot att skapa institutionella
förutsättningar för den privata
marknaden. Statliga aktörer inom
riskkapitalmarknaden bör ha en uttalad
marknadskompletterande roll, sades det i
propositionen. Vidare bör nätverk mellan
investerare, konsulter och entreprenörer
främjas. Därtill påtalades att det, i
takt med att den privata
riskkapitalmarknaden utvecklas och
förändras, bör ske en utvärdering och
omprövning av de statliga insatserna.
Vidare hänvisades till att regeringen
givit NUTEK i uppdrag att, tillsammans
med ALMI, redovisa en modell för hur ett
lånegarantisystem kan utformas. I
propositionen påpekade regeringen att
dess ambition är att utveckla ett
lånegarantisystem som skall vara i drift
fr.o.m. januari 2003. Regeringen ser det
även som viktigt att främja framväxten av
lokala initiativ beträffande
kreditgarantiföreningar. För att främja
initiativ inom detta område avsätts 3
miljoner kronor under perioden 2002-2004
för att informera om hur man startar
lokala och regionala
kreditgarantiföreningar.
Utskottet påpekade vid behandlingen av
den regionalpolitiska propositionen (bet.
2001/02:NU4) bl.a. sin uppfattning att
det aviserade införandet av generella
mikrolån kan vara en ändamålsenlig
lösning som kan bidra till att småföretag
lättare kan etableras och växa. Vidare
anfördes att de tidigare prioriterade
grupperna kvinnor, ungdomar och
invandrare samtidigt skall ges fortsatt
förtur. Enlig utskottet är det därför
viktigt att lånen följs upp genom
statistik över låntagarna, så att
hanteringen av olika gruppers
låneansökningar och lån kan utvärderas.
Utskottet delade även regeringens
uppfattning om att ett utvecklat
lånegarantisystem skulle kunna ersätta
vissa av statens
kapitalförsörjningsinsatser och såg
positivt på det arbete som företogs på
detta område. Beträffande regionala
kreditgarantiföreningar anförde utskottet
att det såg med intresse på en framväxt
av regionala kreditgarantiföreningar och
att denna finansieringsform förefaller
vara en framkomlig väg vid sidan av andra
möjligheter.
I en reservation (m, kd, fp) anfördes
att hela kapitalförsörjningssystemet bör
genomlysas i en parlamentarisk utredning.
Bland annat bör ett system med
riskkapitalavdrag utredas. Vidare
understryks vikten av att inkludera de
skattemässiga konsekvenserna av olika
kreditsystem. I en annan reservation (c)
hänvisades till olika förslag som
presenterats i motioner för att lösa
kapitalförsörjningsproblemen i gles- och
landsbygd.
För närvarande finns ett omfattande
utbud av lån och stöd till företag som
administreras av statliga myndigheter,
bolag och stiftelser. Några aktörer som
kan nämnas i detta sammanhang är ALMI
Företagsparter AB, Industrifonden, NUTEK,
Norrlandsfonden, Innovationscentrum,
Svensk-Norska Industrifonden, AB Svensk
Kreditexport och Exportkreditnämnden.
ALMI Företagspartner AB lämnar bl.a.
lån och garantier till växande småföretag
och till individer som vill starta nya
företag. ALMI skall komplettera bankerna
och ta större risker, men även bevara
sitt kapital intakt. För det
nyföretagarlån som ALMI kan lämna i
samband med att en företagare påbörjar
sin verksamhet är maximalt lånebelopp 1
miljon kronor och minimibeloppet 50 000
kr. När det gäller företagarlån till
kvinnor och till unga företagare kan lån
beviljas med maximalt 150 000 kr och
minst 25 000 kr. Industrifonden ger lån
till industriella utvecklingsprojekt och
marknadssatsningar samt lämnar
finansiering via ägarkapital till i
huvudsak små och medelstora företag. En
finansiering kan också ske direkt genom
att Industrifonden köper aktier i bolaget
genom deltagande i en nyemission.
Norrlandsfonden erbjuder riskvilliga lån
till tillverkande och tjänsteproducerande
företag i Norrland. Lånen är i första
hand avsedda för små och medelstora
företag som behöver kapitalförstärkning
för nyetablering, utveckling och
expansion. Stiftelsen Innovationscentrum
skall stödja kommersiellt intressanta
innovationer i tidiga utvecklingsstadier.
Stiftelsen skall dessutom stödja
innovationsbefrämjande åtgärder i syfte
att öka intresset och förståelsen för
innovationernas betydelse för den
ekonomiska tillväxten. Stödet beviljas
antingen som förstudiebidrag utan
återbetalningsskyldighet eller som ett
lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet. Målgruppen är
privatpersoner samt nystartade företag.
Den statliga stiftelsen Sjätte AP-fonden
gör investeringar i små och medelstora
svenska bolag som inte är noterade och
som bedöms ha goda möjligheter till
värdetillväxt. AB Svensk Exportkredit och
Exportkreditnämnden kan vid exportaffärer
lämna krediter och garantier som skyddar
företagen mot risker vid utlandsaffärer.
I sammanhanget kan även den finansierings-
och riskkapitaldatabas som NUTEK tagit
fram nämnas. Databasen är tillgänglig i
form av en webbtjänst och vänder sig till
företag och entreprenörer som söker
finansiering för sin verksamhet.
Databasen innehåller information om
svensk och nordisk offentlig finansiering
riktad till företag samt vissa EU-stöd.
Riskkapitaldatabasen innehåller
information om riskkapitalaktörer.
Institutet för tillväxtpolitiska studier
(ITPS) skall inom
kapitalförsörjningsområdet dels utvärdera
ALMI:s kapitalförsörjningsinsatser, dels
studera alternativa lösningar i andra
länder.
Beträffande såddfinansiering, dvs.
finansiellt stöd till tekniska
innovationer i deras inledningsskeden,
har ett samarbete mellan NUTEK/ALMI och
Industrifonden inletts. I juni 2001
ingicks en överenskommelse om att
etablera ett samarbete som bl.a.
innefattade finansiering i tidiga
utvecklingsstadier. Även i fortsättningen
skall dock de företag som är i behov av
finansiering vända sig till NUTEK. Där
avgörs, i samråd med Industrifonden, om
projektet är intressant för vidare
undersökning. Därefter är det NUTEK som
svarar för utredning för att fastställa
hur mycket kapital som behövs och andra
förutsättningar för projektet. När denna
analys är klar är det Industrifonden som
fattar beslut om finansieringen och tar
över ansvaret för projektet. Liksom
tidigare är engagemangsnivån mellan
250 000 kr och 2 miljoner kronor med
maximalt 50 % av projektkostnaden.
Företag med större kapitalbehov kan vända
sig direkt till Industrifonden.
Lånegarantier kan av såväl ALMI som
Industrifonden och Norrlandsfonden redan
i dag tecknas för företagens banklån
eller andra förpliktelser. Detta sker
dock i liten utsträckning. Som tidigare
nämnts uttalade regeringen i den
regionalpolitiska propositionen att
användningen av lånegarantier bör
intensifieras. Regeringen har även
tidigare uttalat detta (prop.
1997/98:62).
Regeringen gav i juni 2001 NUTEK i
uppdrag att, i samarbete med ALMI,
redovisa en modell för hur ett statligt
lånegarantisystem kan utformas. Uppdraget
redovisades till regeringen i februari
2002. I rapporten redovisas varför dagens
lånegarantier inte kommer till användning
i ALMI:s kapitalförsörjning. Enligt NUTEK
beror detta bl.a. på de nuvarande
bestämmelserna om att ALMI:s garanti
skall omfatta 100 % av det garanterade
beloppet. Följden av detta blir att ALMI
måste betrakta lånegarantin som vore den
en egen skuld. Vidare påpekas att en
annan faktor som motverkar användningen
av lånegarantier är att ALMI har en för
låneverksamhet avsatt lånefond. Det
bidrar enligt NUTEK till att när
alternativet att ge ett direkt lån
jämförs med att göra en
lånegarantiutfästelse, framstår
lånealternativet alltid som mer gynnsamt.
NUTEK konstaterar att vissa förändringar
i ALMI:s förordning kommer att göra att
lånegarantiinstrumentet kan bli ett
operativt fungerande komplement till
ALMI:s direkta lån. NUTEK betonar dock
att lånegarantier bör vara ett komplement
till den direkta långivningen. Vidare
anförs att modellen även kan prövas på
Industrifondens och Norrlandsfondens
verksamhet, vilka i likhet med ALMI redan
i dag kan teckna garantier för banklån.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet
har regeringen även tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att presentera
ett förslag till lånegarantisystem.
Regeringens ambition är att ett utvecklat
lånegarantisystem skall finnas i drift
från och med januari 2003.
Som tidigare nämnts redovisade NUTEK,
tillsammans med ALMI, i september 2001 en
sammanställning av erfarenheter och
möjligheter för särskilda grupper av
småföretagare att utnyttja de finansiella
lånesystem som för närvarande finns. I
uppdraget ingick att speciellt belysa
kvinnors, ungdomars och invandrares
möjligheter att få lån till företagande
inom särskilt tjänstesektorn. I
redovisningen av uppdraget (Erfarenheter
och möjligheter för särskilda grupper av
företagare att utnyttja de finansiella
systemen) föreslår utredningen införandet
av två nya lån - mikrolån och
småföretagarlån. Mikrolånets syfte skall
vara att komplettera marknadens behov av
små krediter. Kreditnivån bör vara i
storleksordningen 10 000-60 000 kr.
Vidare bör lånet inte ha amorterings-
eller räntefrihet och det bör inte heller
finnas något krav på att en bank skall
medverka i finansieringen. Lånet skall,
enligt förslaget, vara tillgängligt
oavsett bransch eller marknad. Därtill
bör ett småföretagarlån för lån till nya
företag och små företag i utveckling
införas. Kreditnivån bör enligt förslaget
vara 50 000-500 000 kr och det skall
utgöra en komplettering till övrig
finansiering i form av t.ex. banklån,
riskkapital eller eget kapital. Vidare
anförs att lånet endast skall kunna ges
när tillräcklig upplåning inte är möjlig
att erhålla på den kommersiella
lånemarknaden. Lånet bör vara flexibelt
vad gäller amorteringstid, belopp, ränta
och andel av total finansiering samt i
vvrigt anpassas efter kundens behov.
Vidare bör det nuvarande tillväxtlånet
behållas i befintligt skick enligt
förslaget.
Som även tidigare påpekats beslöt
regeringen (dir. 2001:103) i november
2001 att tillsätta en särskild utredare
för att se över statens insatser för
tillväxt och företagsutveckling på
regional nivå. I uppdraget ingår att
lämna förslag till inriktning,
effektivisering och organisering av
statens insatser för företagsutveckling
på regional nivå. Utredaren skall även
lämna förslag om förhållandet mellan den
regionala organisationen och det
nationella kompetenscentrum för
företagsutveckling som utgörs av NUTEK
och ALMI. I riktlinjerna för
utredningsuppdraget hänvisas till de
bedömningar som regeringen gör i den
regionalpolitiska propositionen, vilka
skall vara vägledande för utredningen.
Det innefattar bl.a. att statens insatser
framför allt skall vara
marknadskompletterande, att snedvridning
av konkurrens skall undvikas och att
insatserna bör ske främst i tidiga
skeden. I riktlinjerna understryks även
att en övergripande utgångspunkt för
ekonomisk hjälp och stöd till företag
skall vara att företag i första hand
skall utnyttja den reguljära
kapitalmarknaden. Härefter bör olika
typer av återbetalningsbara låneformer
användas och först i sista hand bör
direkta statliga bidrag komma i fråga,
sägs det i direktivet. Enligt
utredningsdirektivet skall en slutrapport
lämnas i november 2002. Vidare påpekas
att förändringar som kan bli aktuella bör
kunna genomföras fr.o.m. januari 2003.
Svenska Riskkapitalföreningen och NUTEK
inledde under år 2001 ett samarbete med
att för varje kvartal undersöka
händelseutvecklingen på den formella
riskkapitalmarknaden. Syftet med arbetet
är bl.a. att öka transparensen på
marknaden och ge entreprenörer och andra
som behöver finansiell förstärkning en
bättre förståelse för marknadens
funktion. I den senaste rapporten om
riskkapitalbolagens aktiviteter (R
2002:2), vilken avser fjärde kvartalet år
2001, har ett antal frågor besvarats av
företagen om hur de uppfattar den svenska
riskkapitalmarknaden och hur dess
funktion kan förbättras. Av studien
framgår att en majoritet av
riskkapitalbolagen är optimistiska inför
framtiden och tror att de kommer att
investera mer kapital under år 2002 än
under år 2001. Åtta av tio
riskkapitalföretag anser att det finns
tillräckligt många goda idéer/projekt att
investera i på dagens marknad. På frågan
om vilka de största svårigheterna för
branschen är för tillfället var de mest
frekventa svaren skattelagstiftningen i
kombination med andra regelverk,
konjunkturläget och att det är ont om
kapital i de tidiga investeringsfaserna.
För närvarande pågår den s.k.
Värdepappersfondsutredningen som
regeringen tillsatte (dir. 1999:108) i
december 1999. Utredningen har till
uppgift att göra en kartläggning av den
svenska marknaden för värdepappersfonder
och andra företag för kollektiva
investeringar samt en utvärdering av
marknadens funktionssätt. I uppdraget
ingår att analysera om det finns behov av
att skapa ytterligare förutsättningar för
etablering av slutna fondföretag - i
synnerhet för investeringar i riskkapital
- och i förekommande fall ge förslag till
lagstiftning samt i detta sammanhang även
analysera de institutionella
förutsättningarna vad gäller
schablonbeskattning av
värdepappersfonder. I
utredningsdirektivet nämns särkilt den
rapport (Entreprenörsfonder - riskkapital
till växande företag) som NUTEK och
Industriförbundet presenterade hösten
1998 vari föreslogs att regler för slutna
fonder skall införas i syfte att
underlätta investeringar i riskkapital.
Utredningen beräknas avsluta sitt arbete
i juli 2002.
I december 2001 presenterade Institutet
för tillväxtpolitiska studier (ITPS) på
uppdrag av regeringen en rapport om hur
andra länder stöder kapitalförsörjningen
i små och medelstora företag.
Utredningens huvudsakliga syfte var att
beskriva och analysera hur
riskkapitaltillförseln till små och
medelstora företag fungerar i vissa
utvalda länder samt att beskriva statens
roll i detta sammanhang. De länder som
studerats är Förenta Staterna, Japan,
Frankrike, Danmark, Tyskland och
Storbritannien. I slutsatserna
konstateras att ett genomgående drag för
samtliga undersökta länder är att det
finns brister i systemen för
kapitalförsörjning till mindre och
nystartade företag. Dessa brister finns
framför allt för företag i de allra
tidigaste faserna, för finansiering av
FoU-investeringar och när det gäller att
tillgodose företag som har mindre
kapitalbehov. Vidare konstateras att det
finns vissa programinsatser i de
undersökta länderna som är mycket
intressanta att införa i Sverige, men att
inget enskilt program kan fungera som en
universallösning och åtgärda alla brister
på marknaden.
Beträffande ändrade skatteregler som
ett medel för att stödja företagens och
företagarnas kapitalförsörjning har
regeringen aviserat (prop. 2001/02:4
s. 171) sin avsikt att återkomma i frågan
när utredningen om beskattning av ägare i
fåmansföretag lämnat sitt slutbetänkande.
Utredningen beräknas vara avslutad i maj
2002. Skatteutskottet avstyrkte (bet.
2001/02: SkU15) våren 2002
motionsyrkanden om ändringar i
skattereglerna för fåmansföretag.
Utskottet ansåg att det inte fanns någon
anledning för riksdagen att föregripa den
pågående utredningen och regeringens
beredning av hithörande frågor. I en
reservation (m, kd, c, fp) anmodades ett
tillkännagivande till regeringen i
enlighet med vad som anförts i
motionerna.
När det gäller stöd till start av
näringsverksamhet kan nämnas att syftet
är att ge företrädesvis arbetslösa, som
inte kan få ett arbete och som har
förutsättningar för att starta egen
verksamhet, bidrag till försörjningen
under inledningsskedet av verksamheten.
Stödet får lämnas till den som är eller
riskerar att bli arbetslös och är
arbetssökande på arbetsförmedlingen. Stöd
kan också ges till personer som är
bosatta i ett stödområde även om de inte
är arbetslösa. Stödet lämnas endast till
den som bedöms ha goda förutsättningar
att driva företag och om verksamheten
bedöms få en tillfredsställande lönsamhet
och ge varaktig sysselsättning. Det
ekonomiska stöd som lämnas är ett s.k.
aktivitetsstöd. Det innebär att den som
är berättigad till ersättning från
arbetslöshetskassa får aktivitetsstöd
motsvarande arbetslöshetsersättningen.
Utskottets ställningstagande
Frågan om kapitalförsörjning för
småföretag intar, vilket utskottet
tidigare uttryckt (bet. 2000/01:NU7), en
central ställning inom näringspolitiken.
En effektivt fungerande kapitalmarknad är
en grundförutsättning för skapandet av
nya företag och tillväxt i befintliga
företag. Emellertid kan det förekomma
brister på marknaden. Det gäller bl.a.
att vissa grupper har svårare att erhålla
finansiering samt att marknaden inte
fungerar tillfredsställande i vissa
regioner. Vidare är det viktigt att
tillse att det finns kapital i de
tidigaste utvecklingsskedena.
För närvarande pågår ett arbete med att
se över olika delar av
kapitalförsörjningen. Regeringen har, som
nämnts, i olika sammanhang framhållit att
utgångspunkterna för dess fortsatta
övervägande beträffande
kapitalförsörjning är att statens roll
tydligt skall motiveras och komplettera
marknaden. Vidare har påtalats att
statsmakternas insatser löpande måste
omprövas. Utskottet har inte haft någon
avvikande uppfattning.
Flera av de aspekter som berörs i
motionerna är för närvarande föremål för
utredning inom Regeringskansliet. Som
tidigare nämnts har regeringen i olika
sammanhang meddelat sin avsikt att införa
generella mikrolån. På regeringens
uppdrag har NUTEK, tillsammans med ALMI,
framlagt förslag om sådana mikrolån. Även
frågan om att utveckla statliga garantier
för lån till små- och medelstora företag
har utretts av NUTEK. Beredning av dessa
förslag sker för närvarande inom
Regeringskansliet. Vidare pågår ett
arbete med att se över statsmakternas
insatser för tillväxt och
företagsutveckling på regional nivå.
Utskottet finner därav inget skäl för ett
tillkännagivande beträffande mikrolån.
Utskottet delar uppfattningen att
staten bör underlätta framväxten av
regionala kreditgarantiföreningar. För
att främja initiativ inom detta område
har som tidigare nämnts medel avsatts
under perioden 2002-2004 för att
informera om hur man startar lokala och
regionala kreditgarantiföreningar. Enligt
utskottets mening får därför förslaget i
motionerna 2001/02:N364 (mp) och
2001/02:N365 (mp) anses i hög grad
tillgodosett.
Utskottet vill i detta sammanhang även
betona vikten av att kunskaperna hos
finansiärerna om kvinnor, unga och
personer med invandrarbakgrund som driver
företag förbättras. Det är enligt
utskottets mening viktigt att arbeta för
förändrade attityder hos olika aktörer
gentemot de grupper som har svårigheter
att få krediter.
Med det anförda avstyrker utskottet
samtliga här aktuella motioner i berörda
delar.
Social ekonomi
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
olika insatser för att främja den
sociala ekonomin med hänvisning till
vidtagna åtgärder och pågående arbete.
Jämför reservationerna 4 (m, kd, fp)
och 5 (c).
Motionerna
Enligt vad som anförs i motion
2001/02:N306 (s) har det sociala
företagandet en stor potential.
Motionärerna menar att en satsning på
socialt företagande kan vara ett bra
komplement till de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
finns. Sverige borde, som flera EU-länder
redan gjort, underlätta för den sociala
ekonomins företag, sägs det i motionen.
Detta kan ske genom att man stimulerar
samverkan mellan offentlig sektor och de
nya sociala företagen. Ett annat sätt är
att uppmuntra och underlätta för de
privata företagen att verka som mentorer
för de sociala företagen. Statsmakterna
måste även se till att det sociala
företagandet får samma tillgång till
företagsrådgivning och
kompetensutveckling som andra småföretag
samt att det finns kreditinstitut som kan
ge de sociala företagen tillgång till
riskkapital och krediter.
I motion 2001/02:N351 (s) framhålls att
den offentliga sektorns grundläggande
ansvar att ge medborgarna det som är det
offentligas åtagande inte bör hindra att
man lämnar över det faktiska
genomförandet till andra aktörer. Sådana
aktörer kan enligt motionärerna
exempelvis vara föreningar, kooperativ,
ömsesidiga företag, stiftelser eller
andra lokala utvecklingsgrupper. Några
exempel som lyfts fram i motionen är
äldreomsorg, barnomsorg samt vård och
rehabilitering av människor med
missbruksproblem. Enligt motionärerna bör
Sverige även studera hur den sociala
ekonomin växt fram i Europa, då vi därav
kan lära mycket om attityder till och
regelverk för kooperativ och andra
organisationsformer inom den sociala
ekonomin. Vidare anförs att det behövs
mer av erfarenhetsutbyte om social
ekonomi.
Vikten av att sprida kunskap om den
sociala ekonomin betonas i motion
2001/02:N356 (s). Anledningen till det är
att, vilket undersökningar visat, få
svenskar har kännedom om den sociala
ekonomin och dess innebörd. Det finns
därför ett behov av informations- och
kunskapsspridning om den sociala
ekonomin. Denna informations- och
kunskapsspridning bör enligt motionärerna
omfatta följande fyra områden:
- Information och utbildning till
aktiva medlemmar i föreningar,
kooperativ, stiftelser och lokala
utvecklingsgrupper. Den sociala ekonomins
aktörer behöver stärka sin kompetens när
det gäller att möta och hantera olika
åtgärder och politiska insatser som
riktas mot dem.
-
- Information till och utbildning
av politiker och tjänstemän inom
offentlig förvaltning. Det gäller
kunskapen inom förvaltningar samt hos
förtroendevalda beträffande villkoren och
förutsättningarna för aktörer inom den
sociala ekonomin. Detta är viktigt med
tanke på upphandlingar och andra åtgärder
inom närings- och
arbetsmarknadspolitikens område.
-
- Utbildning av elever inom
grundskola och gymnasium. Det gäller den
bild av social ekonomi som bör ges till
barn och ungdomar. Om verksamheten inom
den sociala ekonomin inte kan framstå som
ett alternativ till sedvanlig verksamhet
kommer den att få det svårt i framtiden.
-
- Utbildning av elever vid
universitet och högskolor. Detta avser
hur verksamheter och organisationer med
social ekonomi som inriktning skall kunna
få större uppmärksamhet och utrymme inom
den högre utbildningen.
-
I motion 2001/02:N314 (c) begärs ett
tillkännagivande om att framtidens
välfärd genom den sociala ekonomin kan
utvecklas ur ett underifrånperspektiv.
Enligt motionärerna förstärks den lokala
demokratin genom medborgarnas engagemang.
Den sociala ekonomin skapar bättre
förutsättningar för människorna att
själva ha makten över sina liv och för
att stärka och förbättra välfärden och
bidra till en än mer utvecklad
medborgardemokrati, sägs det i motionen.
Medborgaren reduceras i den sociala
ekonomin inte till klient eller kund utan
ges möjlighet att bära sitt ansvar som
medborgare med de skyldigheter och
rättigheter som detta innebär. Även i
motion 2001/02:N27 (c) begärs ett
tillkännagivande med innebörd enligt
ovan. Därtill begärs tillkännagivanden i
ytterligare två avseenden. För det första
att den sociala ekonomin även skall kunna
appliceras på mindre enheter som
komplement till hela verksamheter inom
skolor, sjukhus och vårdinrättningar för
att främja en utveckling av verksamheter
som annars riskerar att avvecklas.
Regeringens införande av stopplagar
sätter även stopp för den sociala
ekonomins möjligheter. För det andra bör
regeringen möjliggöra för kommuner och
landsting att i större utsträckning än i
dag dela upp större upphandlingar i
mindre delar. Därigenom kan
förutsättningarna för den sociala
ekonomins aktörer att delta förbättras,
sägs det i motionen. Många aktörer inom
den sociala ekonomin är förhållandevis
små och har begränsade resurser. Detta
ställer ofta till problem i samband med
att lokala upphandlingar genomförs. Det
faktum att lokala upphandlingar ofta är
omfattande och berör hela
verksamhetsområden leder till att den
sociala ekonomins möjlighet att delta i
dessa upphandlingar blir begränsad.
Tillkännagivanden i fem avseenden
begärs i motion 2001/02:N362 (c, m, v,
kd, fp, mp). Det första gäller att
regeringen skall fortsätta sitt arbete
med att stimulera till ökad medvetenhet
och kunskap om den sociala ekonomin. I
motionen refereras till ett antal
insatser som gjorts på området. Dessa
insatser har ökat intresset för och
medvetenheten om den sociala ekonomin
varför det är viktig att detta arbete
fortskrider, sägs det i motionen. För det
andra gäller det att regeringen ger den
sociala ekonomin en plats i regional- och
näringspolitiken för att därigenom öka
den lokala demokratin och tillvarata
människors engagemang. Genom den sociala
ekonomins aktörer kan lokalsamhället leva
och växa utifrån sina egna
förutsättningar, sägs det i motionen.
Människors engagemang och ansvarstagande
tas till vara och nya dynamiska allianser
bildas. Detta bidrar i hög grad till
lokal demokrati och gör att människor
känner större ansvar för
samhällsutvecklingen. För det tredje bör
regeringen uppmärksamma och underlätta
för den sociala ekonomins företag, i
likhet med vad andra medlemsländer i EU
gjort. I motionen nämns Italien och
Spanien som exempel. För det fjärde bör
regeringen ta initiativ till att kunskap
om den sociala ekonomin och dess
möjligheter sprids till allmänheten, och
då särskilt inom skolväsendet. Det sista
tillkännagivandet gäller att regeringen
bör utreda förutsättningarna för att ett
lärosäte får ett särskilt uppdrag att
ansvara för spridning av
forskningsresultat om den sociala
ekonomin. När det gäller dagens forskning
med anknytning till social ekonomi, sägs
det i motionen att det pågår forskning
inom en rad relevanta forskningsområden.
Dessa forskningsinsatser bör emellertid
intensifieras samt utgå ifrån den sociala
ekonomins betydelse ur både ekonomisk och
social synvinkel.
De lokala kooperativa
utvecklingscentren bör enligt vad som
anförs i motion 2001/02:N364 (mp) ges
förutsättningar för att arbeta med social
ekonomi och bildandet av
kreditgarantiföreningar. Genom förslagen
i den regionalpolitiska propositionen
gavs dessa ett vidgat ansvarsområde.
Förutom gratis information och rådgivning
till grupper som vill starta kooperativa
företag skall de även främja sådan
företagsutveckling lokalt och regionalt.
För detta bör de lokala kooperativa
utvecklingscentren ges förutsättningar,
sägs det i motionen.
I motion 2001/02:N365 (mp) framhålls
den sociala ekonomins betydelse för
samhällsekonomin. Den sociala ekonomin
har förutsättningar att bidra med nya
arbetstillfällen, speciellt för grupper
som är svaga på arbetsmarknaden, sägs det
i motionen. Den sociala ekonomin kan
också öka samhällets service, exempelvis
genom kreativa nya välfärdslösningar inom
vård och omsorg. Lägger man sedan till
den aktivitet och potential som finns i
för-eningslivet och folkrörelserna samt i
den ideella sektorn kan satsningar på den
sociala ekonomin komma att få avsevärd
betydelse för den ekonomiska tillväxten
och särskilt för landsbygdens
överlevnadsmöjligheter, enligt
motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Riksdagen behandlade våren 2001 (bet.
2001/01:NU7) ett antal motioner
beträffande kooperativa frågor och social
ekonomi. Samtliga då aktuella
motionsyrkanden avstyrktes med hänvisning
till vidtagna åtgärder och pågående
arbete. I detta sammanhang uttalade
utskottet bl.a. att det ser mycket
positivt på sådan verksamhet som bedrivs
inom ramen för det som benämns social
ekonomi. Vidare anfördes att social
ekonomi bygger på en typ av
underifrånperspektiv som utskottet anser
i ökad utsträckning bör känneteckna olika
samhällsaktiviteter.
I en reservation (m, kd, fp) påpekades
att kooperativa företag bör behandlas som
andra företag. Enligt reservanterna finns
det ingen grund för att påstå att
kooperativa företag är missgynnade.
Följaktligen erfordras inga ytterligare
åtgärder för att främja de kooperativa
företagen och den sociala ekonomin. I
stället bör en generellt verkande
näringspolitik eftersträvas. Enligt en
annan reservation (c) borde riksdagen
göra ett tillkännagivande om att det
behövs avregleringar som ger utrymme och
skapar förutsättningar för den sociala
ekonomin.
Hösten 1997 tillsatte regeringen en
interdepartemental arbetsgrupp om den
sociala ekonomin och dess utveckling. I
gruppens uppdrag framhölls särskilt tre
områden som viktiga att belysa: den
sociala ekonomins relation till den
offentliga sektorn; stöd från svenska
staten och EU till social ekonomi;
lagstiftning och ekonomiska villkor som
har betydelse för den sociala ekonomin.
Arbetsgruppens förslag och slutsatser
presenterades i januari 2000 i
slutrapporten Social ekonomi - en tredje
sektor för välfärd, demokrati och
tillväxt?. I rapporten beskrivs social
ekonomi på följande sätt: "Med social
ekonomi avses organiserade verksamheter
som primärt har samhälleliga ändamål,
bygger på demokratiska värderingar och är
organisatoriskt fristående från den
offentliga sektorn. Dessa sociala och
ekonomiska verksamheter bedrivs
huvudsakligen i föreningar, kooperativ,
stiftelser och liknande sammanslutningar.
Verksamheter inom social ekonomi har
allmännytta eller medlemsnytta, inte
vinstintresse, som drivkraft."
Arbetsgruppens slutrapport omfattar dels
en belysning av betydelsen för det
svenska samhället av verksamhet som
bedrivs i föreningar, kooperativ,
allmännyttiga stiftelser och liknande
sammanslutningar, dels en kartläggning av
villkoren för verksamheterna. Utifrån
denna kartläggning formuleras ett antal
områden där det behövs vidare utredning
och dialog samt ett antal
frågeställningar som bedöms ha stor
betydelse för de berörda verksamheternas
framtida utvecklingsmöjligheter. Hur
arbetsgruppens slutsatser och förslag har
genomförts kommenteras av regeringen
bl.a. i skriften Social ekonomi - en
skrift om Regeringskansliets arbete med
ett nytt begrepp, som utgavs våren 2001.
Häri påpekas bl.a. att regeringen i
budgetpropositionen för år 2001 lanserade
det nya politikområdet
folkrörelsepolitik. Vidare redogörs
kortfattat för forskning, statistik m.m.
I budgetpropositionen för år 2002 nämns
den sociala ekonomin som en
utvecklingsfaktor förutom inom
folkrörelsepolitiken även i samband med
regionalpolitiken, näringspolitiken,
arbetsmarknadspolitiken samt
storstadspolitiken. Vidare påpekar
regeringen i budgetpropositionen (prop.
2001/02:1 utg. omr. 17) att resultatet av
informationskampanjen Starta eget
tillsammans visar att det finns behov av
ökad kunskap om kooperativt företagande.
Regeringen övervägde därför att utvidga
lokala kooperativa utvecklingscenters
uppdrag till att, förutom att
tillhandahålla gratis rådgivning och
information om kooperativt företagande,
även gälla stöd till företagande inom den
sociala ekonomin.
I den regionalpolitiska propositionen
(prop. 2001/02:4) som regeringen lade
fram hösten 2001 återfinns ett antal
förslag som berör den sociala ekonomin
och som lyfter fram dess roll i lokal
utveckling, företagande och ser-vice.
Regeringen bedömde bl.a. att statistik
och omvärldsanalyser inom området social
ekonomi bör kunna utgöra en del av
verksamheten vid ITPS och avser att
återkomma i frågan. Vidare ansåg
regeringen det vara av särskild vikt att
främja det utvecklingsarbete som sker i
exempelvis lokala utvecklingsgrupper,
hembygdsföreningar och kulturföreningar.
I förslaget till lokala program för
entreprenörskap och lokalt
utvecklingsarbete skulle därför avsättas
30 miljoner kronor för perioden
2002-2004, med tyngdpunkt på den ideella
sektorns insatser i lokalt
utvecklingsarbete. I propositionen
aviserade regeringen även sin avsikt att
fortsätta stödja folkrörelserådet Hela
Sverige ska leva samt Skärgårdarnas
Riksförbund. Därtill skulle lokala
kooperativa utvecklingscenter (LKU) få
ett vidgat uppdrag. Förutom att ge gratis
information och rådgivning till grupper
som vill starta kooperativa företag skall
de på ett bredare sätt främja företagande
och företagsutveckling i den sociala
ekonomin. För att främja lokala initiativ
föreslog regeringen i propositionen ett
särskilt stöd till berörda aktörer på 3
miljoner kronor under perioden 2002-2004
för att informera om lokala och regionala
kreditgarantiföreningar. I förslagen till
såväl nationellt program för
entreprenörskap som lokala
utvecklingsprogram för kommersiell
service framhålls att den sociala
ekonomins aktörer, närmare bestämt lokala
utvecklingsgrupper, kooperativ och ideell
sektor, skall omfattas och vara
representerade i partnerskap.
Riksdagen behandlade hösten 2001 den
regionalpolitiska propositionen (bet.
2001/02:NU4) och de ekonomiska åtaganden
som följde i budgetpropositionen (bet.
2001/02:NU2). En utskottsmajoritet stödde
regeringens förslag.
Regeringen beslutade i september 2001
att tillsätta en interdepartemental
arbetsgrupp för frågor rörande
folkrörelser och social ekonomi. Gruppen
består av fjorton personer från sju
departement. Syftet med tillsättandet av
denna grupp är att tillvarata den
kompetens som finns i Regeringskansliet
och forma en samlad kunskapsbas. Gruppens
uppgift är att dels utgöra forum för
samråd och ge underlag för en mer samlad
politik, dels följa upp vissa insatser på
området. I arbetet ingår bl.a. att följa
upp förslagen från arbetsgruppen om
social ekonomi och fungera som
referensgrupp. Även frågor om statistik,
forskning och relationerna till EU inom
området ingår i arbetsgruppens uppgifter.
Dessutom skall gruppen följa upp
slutsatserna från den sjunde europeiska
konferensen om social ekonomi.
Under år 2001 har olika insatser gjorts
för att förbättra statistiken om den
sociala ekonomin. SCB har på regeringens
uppdrag deltagit i ett internationellt
projekt i FN:s regi med syftet att
utveckla en internationell standard för
satelliträkenskaper till
nationalräkenskaperna över den s.k.
nonprofit-sektorn. I ett annat uppdrag
har SCB (inom ramen för de s.k. ULF-
undersökningarna) kartlagt svenskarnas
engagemang i ideella och ekonomiska
föreningar. Detta uppdrag kommer att
avrapporteras under år 2002. Regeringen
för även en dialog med ITPS angående
myndighetens eventuella ansvar för
statistik och omvärldsanalyser inom
området social ekonomi.
Beträffande samarbetet inom EU är det
generaldirektoratet för företagspolitik
som ansvarar för frågor om social ekonomi
i form av verksamhet i kooperativ,
föreningar, ömsesidiga företag och
stiftelser. Under det svenska
ordförandeskapet hölls i Gävle den sjunde
europeiska konferensen om social ekonomi
i juni 2001. Den arrangerades av den
svenska regeringen och organisationer
inom den sociala ekonomin i samverkan.
Samordnande organ för förberedelserna och
genomförandet har varit en
nationalkommitté med statsrådet Ulrica
Messing som ordförande och tjugo ledande
representanter för kooperativa och
ideella organisationer. Under konferensen
hölls bl.a. ett ministertrojkamöte
(Sverige, Frankrike och Belgien) som
sammanfattades skriftligt av det svenska
EU-ordförandeskapet. Sammanfattningen
innehöll bl.a. följande slutsatser:
- Att det är viktigt att den
sociala ekonomins företag uppmärksammas
när det ställs krav på företagens sociala
ansvarstagande, eftersom sådant
ansvarstagande är den sociala ekonomins
grundval.
-
- Att den offentliga sektorn på
allvar söker samverkan med den sociala
ekonomin när det gäller upphandling,
bidrag m.m.
-
- Att idrottsrörelsen främjas inte
minst när det gäller barn, ungdomar och
personer med handikapp.
-
- Att den sociala ekonomins
förmåga uppmärksammas, särskilt i
lokalsamhället, för att skapa samverkan
och tillit mellan människor och därigenom
lösa lokala behov (s.k. socialt kapital).
-
- Att regeringarna måste samverka
och utbyta erfarenheter om social ekonomi
och att EU-kommissionen och regeringarna
måste söka dialog och bjuda in
företrädare för den sociala ekonomin i
olika sammanhang.
-
I regeringens åtagande ingår att följa
upp konferensens slutsatser. Under det
svenska ordförandeskapet inleddes även
regelbundna möten om social ekonomi på
tjänstemannanivå mellan trojkaländerna
och kommissionen. År 2001 har sammanlagt
sex sådana möten genomförts. I de svenska
nationella programmen för bl.a. mål 3 och
Equal har förutsättningarna för
projektstöd förbättrats för lokala och
regionala aktörer i form av föreningar,
kooperativ, stiftelser och lokala
utvecklingsgrupper. Främst handlar det om
projekt med inriktning på nya källor till
arbete samt lokal utveckling. Regeringen
har på prov infört förskott inom några av
programmen för att underlätta för små
lokala aktörer och små projekt med stor
insats av ideellt arbete.
I juli 2001 presenterade EU-
kommissionen en grönbok om företagens
sociala ansvar (Främjande av en europeisk
ram för företagens sociala ansvar), där
den sociala ekonomins ekonomiska
företagsformer omnämns som särskilt
socialt ansvarstagande. Syftet med
grönboken är att starta en bred debatt om
hur EU skulle kunna främja företagens
sociala ansvarstagande på både europeisk
och nationell nivå. För det fortsatta
arbetet har kommissionen upprättat en
grupp med representanter från respektive
medlemsland som skall bistå i det
fortsatta arbetet. Avsikten är att
sommaren 2002 presentera en strategi för
arbetet med företagens sociala ansvar.
Det bör även noteras att den s.k.
Upphandlingskommittén i sitt
slutbetänkande Mera värde för pengarna
(SOU 2001:31) lagt fram vissa förslag som
syftar till att möjliggöra positiv
särbehandling vid offentlig upphandling.
Kommittén har bl.a. föreslagit att
kommuner och landsting vid upphandling av
vård och omsorg skall få kräva att en
leverantör inte är ett renodlat
kommersiellt företag, och alltså kunna ge
företräde för icke vinstsyftande företag
och organisationer, exempelvis
kooperativ. Betänkandet har
remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Beträffande situationen för
personalkooperativ, ekonomiska föreningar
och andra som verkar eller vill verka
inom hälso- och sjukvården kan nämnas att
en analys av deras situation ingår som en
del i uppdraget för utredningen om
vårdens ägarformer. Utredningen har att
behandla frågor om privatisering och
privata vinstintressens roll inom
akutsjukvården. I kommittédirektiven
(dir. 2000:103) påpekas att
personalkooperativ och små företag många
gånger har svårt att i
upphandlingssituationen klara av att
konkurrera med de större bolagen. Därför
finns risken att det tidigare offentliga
monopolet byts mot ett oligopol, där
enbart de stora bolagen kommer att
bedriva vård vid sidan av det offentliga.
Utredaren skall lämna sitt slutbetänkande
senast den 1 december 2002.
Vad sociala arbetskooperativ anbelangar
har näringsminister Björn Rosengren och
statsrådet Ulrica Messing berört ämnet i
var sitt svar på interpellationer -
interpellation 2000/01:349 av Barbro
Feltzing (mp) och 2001/02:44 av Inger
Segelström (s) - under år 2001. I
interpellationsdebatten den 15 november
2001 uttalade statsrådet Ulrica Messing
bl.a. att de sociala arbetskooperativen
är utmärkta exempel på att det går att
hitta former mellan det statliga och det
privata som ger många människor nya
möjligheter till arbete, större makt över
den egna situationen och ett bättre liv i
gemenskap med andra. I båda svaren
hänvisades till en pågående studie som
finansierades av NUTEK, Socialstyrelsen
och Vinnova. Studien syftar till att
definiera och avgränsa begreppet sociala
arbetskooperativ, beskriva den
samhälleliga stödstrukturen samt
analysera hur stödet påverkar och kan
påverka en utveckling. I båda
interpellationssvaren framhölls att de
sociala arbetskooperativen spelar en
viktig roll men att regeringen vill
invänta studien innan eventuella insatser
diskuteras. Studien beräknas vara klar
våren 2002.
Socialdepartementet och NUTEK
finansierar sedan ett par år ett projekt
med syftet att utveckla modeller och
metoder för kooperativ äldreomsorg samt
informera och ge stöd till sådana
initiativ. Äldrekooperativprojektet är
ett nationellt projekt med syfte att
informera om möjligheterna att starta och
driva äldreomsorg i kooperativ regi.
Projektet drivs av Föreningen Kooperativ
Utveckling i Sverige och Kooperativt
Idécentrum i Stockholm i samverkan med
lokala kooperativa utvecklingscenter
(LKU) i hela landet.
I den av riksdagen (bet. 2001/02:KU14)
nyligen behandlade demokratipropositionen
(prop. 2001/02:80) finns några förslag
som bör nämnas i detta sammanhang. Det
första gäller folkrörelseforum för dialog
mellan regeringen och företrädare för
folkrörelser, föreningar och andra
medborgarsammanslutningar. Detta för att,
enligt regeringens bedömning, olika
medborgarsammanslutningars
förutsättningar och möjligheter att delta
i den politiska processen behöver
utvecklas. Enligt vad som anförs i
propositionen kan dessa forum t.ex.
handla om folkrörelsernas och
föreningarnas villkor vad gäller
lagstiftning och finansiering samt om hur
man på bästa sätt skall tillvarata
föreningslivets samlade kunskaper och
resurser. För det andra påtalar
regeringen att den avser att tillsätta en
särskild utredare för att kartlägga hur
lagstiftningen inom olika områden
påverkar ideella föreningar. Via
företrädare för föreningslivet har
regeringen uppmärksammats på att det
finns vissa problem och oklarheter som
sammanhänger med organisationsformen,
skriver man i propositionen. Vidare
påpekar regeringen att den funnit behov
av att på nytt utreda frågan om allmänna
samlingslokaler och deras betydelse för
föreningslivet och närsamhället.
I årsredovisningen för år 2001 redogör
NUTEK för hur myndigheten disponerat
stödet för kooperativ utveckling. Av
stödet om 20 miljoner kronor har 18
miljoner kronor fördelats till de 24
lokala utvecklingscentren. Två miljoner
kronor har använts till bl.a.
kompetensutveckling av kooperativa
rådgivare, utvecklingsprojekt, seminarier
m.m. NUTEK har under år 2001 även arbetat
fram ett förslag till ny förordning för
statsbidraget till kooperativ utveckling.
De nya reglerna gäller från och med
januari 2002. Från och med år 2002 har de
lokala kooperativa utvecklingscentren
fått ett utökat ansvar av regeringen att
- förutom att tillhandahålla gratis
information och rådgivning för att starta
kooperativa företag - även omfatta
främjandet av företagande och
företagsutveckling i den sociala ekonomin
lokalt och regionalt. I
budgetpropositionen för år 2002 har
regeringen därför utökat anslaget 38:2
Näringslivsutveckling m.m. inom
utgiftsområde 24 med ytterligare 5
miljoner kronor för år 2002. De två
därefter följande åren skall stödet ökas
med 5 miljoner kronor per år. Stödet år
2004 uppgår därmed till 35 miljoner
kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser mycket positivt på sådan
verksamhet som bedrivs inom ramen för det
som benämns social ekonomi. Det finns
enligt utskottets mening en stor
utvecklingspotential för den sociala
ekonomin och de olika verksamhetsformer
den innefattar. Som nämnts har dessa
verksamheter allmännytta eller
samhällsnytta och inte vinstintresse som
främsta drivkraft, och kan mobilisera
medborgarnas engagemang och
arbetsinsatser i sådant som har direkt
koppling till människors vardag. Den
sociala ekonomin bygger på en form av
underifrånperspektiv som utskottet anser
i ökad utsträckning bör känneteckna olika
samhällsaktiviteter. Verksamheter inom
den sociala ekonomin kan både ha positiva
effekter på den ekonomiska utvecklingen
och medföra nya lösningar på vård- och
omsorgsområdet.
Utskottet delar således många av de
synpunkter som förs fram i de motioner
som här tas upp. Samtidigt kan utskottet
konstatera att det görs och avses att
göras en rad insatser som ligger i linje
med vad som kommit till uttryck i olika
här aktuella motioner. I den s.k.
regionalpolitiska propositionen, vilken
utskottet behandlade hösten 2001,
aktualiserades en rad frågor som berör
den sociala ekonomin. Utskottet vill i
detta sammanhang bl.a. framhålla det
utvidgade uppdrag som lokala kooperativa
utvecklingscenter givits. Från och med år
2002 har dessa fått ett utökat ansvar och
omfattar nu allt företagande inom den
sociala ekonomin. Samtidigt har den
statliga finansieringen för verksamheten
ökats. Utskottet vill här även framhålla
programmen för entreprenörskap och lokalt
utvecklingsarbete som skall genomföras
under perioden 2002-2004. Programmen
består av två insatsområden:
entreprenörsfrämjande åtgärder med
tyngdpunkt i personer och företagare med
utvecklingsidéer samt lokalt
utvecklingsarbete med tyngdpunkt i den
ideella sektorns möjligheter att bidra
till den lokala utvecklingen.
Inom Regeringskansliet tillsattes
hösten 2001 en interdepartemental
arbetsgrupp för frågor om folkrörelser
och social ekonomi. Gruppens uppgift är
dels att genom samråd ge underlag för en
mer samlad politik, dels att följa upp
olika insatser på området. I gruppens
uppgift ingår bl.a. frågor om statistik,
forskning och samarbete inom EU.
Samtidigt pågår som tidigare nämnts olika
insatser för att förbättra statistiken
och kunskaperna om den sociala ekonomin.
Mot bakgrund av de åtgärder som
vidtagits och det arbete som för
närvarande pågår om kooperativa företag
och social ekonomi finner utskottets inte
något behov av ett riksdagsuttalande i
frågan. De här aktuella motionerna
avstyrks därmed i berörda delar.
Auktorisation
Näringslicens för företagare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå här aktuella
motionsyrkanden om införande av
näringslicens för företagare. Utskottet
anser inte att ett generellt ingrepp i
näringsfriheten är rätt väg att gå för
att komma till rätta med den typ av
problem som kan uppstå genom ekonomisk
brottslighet.
Motionerna
Riksdagen bör, enligt vad som anförs i
motion 2001/02:Ju395 (s), göra ett
tillkännagivande om att kraven för
näringstillstånd bör skärpas. Enligt
motionärerna måste samhället ställa krav
på blivande företagare, vilket bl.a.
innefattar att de besitter kunskap om de
regler som gäller på den svenska
arbetsmarknaden. Vidare anförs att det
inte heller är rimligt att en företagare
som vid upprepade tillfällen drivit
företag i konkurs skall tillåtas starta
företag gång på gång. Ett krav på
näringstillstånd i kombination med ett
kunskapskrav om de förhållanden som råder
på arbetsmarknaden är nödvändigt för att
motverka såväl ekonomisk brottslighet som
svart arbetskraft, sägs det i motionen.
Även i motion 2001/02:N272 (s) begärs
ett tillkännagivande om att personer som
startar företag bör genomgå en
grundläggande utbildning. Enligt
motionärerna grundar sig konflikter på en
arbetsplats och konflikter med
myndigheter och fackliga företrädare ofta
på att företagaren inte har tillräcklig
kunskap, vilket gör att osäkerhet skapas
om vilka lagar och regler som gäller. Det
finns även, enligt motionärerna, oseriösa
företag som varken följer lagar eller
avtal och som därigenom konkurrerat ut
andra företag i branschen. För att
undvika dessa problem anser motionärerna
att samhället bör se till att personer
som startar företag har satt sig in i vad
som gäller. Personer som avser att starta
ett företag bör därför genomgå en
grundläggande utbildning för att
därigenom erhålla vad motionärerna
benämner ett "företagskörkort". En sådan
utbildning bör bl.a. innehålla
skattelagstiftning, bokföring, arbetsrätt
och arbetsmiljölagstiftning, sägs det i
motionen.
En liknande uppfattning framförs i
motion 2001/02:N336 (s). Motionärerna
menar att en orsak till missförhållanden
på arbetsmarknaden är okunskap, bl.a.
beträffande arbetsrätten, hos många
arbetsgivare. För att få en arbetsmarknad
där alla parter kan ta sitt ansvar bör
blivande företagare genomgå en utbildning
som omfattar de grundläggande reglerna på
arbetsmarknaden vid start av företag,
arbetsrätt, förhandlingar och avtal samt
övriga regler som gäller på
arbetsmarknaden. Enligt motionärerna
skulle detta kunna vara ett villkor för
rätten att erhålla en F-skattsedel. En
avklarad utbildning bör även vara ett
villkor för att kunna tillgodogöra sig
olika former av stöd och bidrag såsom
exempelvis stöd för start av
näringsverksamhet eller lån hos ALMI.
Vidare anförs att det kan vara speciellt
svårt för företagare utan kunskap och
erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden
att tillgodogöra sig det svenska
regelverket. Därför bör - som en del i
åtgärder för att skapa lika möjligheter
för alla att starta företag - de dokument
som reglerar arbetsmarknaden finnas
tillgängliga på flera olika språk, sägs
det i motionen. Ovanstående bör enligt
motionärerna ges regeringen till känna.
Vissa kompletterande uppgifter
Våren 2001 avslog riksdagen (bet.
2000/01:NU7) en motion vari anfördes att
Branschsaneringsutredningens förslag om
införande av en näringslicens skulle
genomföras. Ett enigt utskott anförde att
likvärdiga konkurrensvillkor för
företagen är en grundläggande och mycket
viktig princip som bör gälla alla delar
av näringslivet. Utskottet framhöll att
ett generellt ingrepp i näringsfriheten
inte är rätt väg att gå för att komma
till rätta med den typ av problem som kan
uppstå genom ekonomisk brottslighet. I
stället förordades en effektiv tillsyn av
gällande lagar och bestämmelser på olika
områden.
Den övergripande principen för
näringsverksamhet i Sverige är den fria
etableringsrätten. Förekommande
lagstadgade auktorisationer är i princip
inriktade på yrkesutövare av
verksamheter, inte på rätten att driva
näring inom aktuell verksamhet. Således
avser t.ex. auktorisation av revisorer
utbildningskrav och vandelskrav avseende
den enskilda auktoriserade revisorn,
medan ägande och ledning av
revisionsföretag är oreglerade.
En lagstadgad auktorisation tillgrips i
huvudsak endast för att säkerställa
medborgarnas liv, hälsa och säkerhet. I
vissa fall krävs tillstånd för
näringsverksamhet då stora ekonomiska
värden står på spel, t.ex. bankverksamhet
och försäkringsverksamhet, och om
vanskötsel kan leda till att förtroendet
för vitala delar av samhällssystemet kan
störas.
I några fall förekommer krav på
tillståndsprövning för att bedriva
aktivitet inom viss näringsverksamhet.
Inom restaurangverksamhet finns krav på
serveringstillstånd för att säkerställa
att krav som är förenade med utskänkning
av alkoholhaltiga drycker uppfylls (SFS
1994:1738, 6 kap.). Detta är således inte
en för restaurangverksamhet generell
tillståndsprövning. För yrkesmässig
trafik finns en tillståndsprövning
inriktad på yrkeskunnande, ekonomiska
förhållanden och gott anseende. För
taxiförare tillkommer krav på
taxiförarlegitimation, vars primära syfte
är att tillförsäkra taxikunderna säkra
transporter (SFS 1998:779).
Frågan om tillståndskrav för etablering
av vissa näringsverksamheter togs upp av
Branschsaneringsutredningen i dess
slutbetänkande om branschsanering och
andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111
s.100). Utredningens huvuduppgift var att
behandla frågan om bekämpning av
ekobrott, särskilt skatteundandragande.
Beträffande näringstillstånd påpekades
bl.a. att för att hindra olämpliga
personer från att etablera sig i särskilt
utsatta branscher kan krav på tillstånd
införas med vidhängande
lämplighetsprövning och efterföljande
tillsyn för den som vill vara verksam i
en sådan näring. Vidare anfördes att ett
krav på att den presumtive företagaren
personligen eller på annat sätt har
tillgång till grundläggande kunskaper i
bokföring, skatteregler,
arbetslagstiftning m.m.
(företagarkunskaper) kan verka
förebyggande. Utredningen har inte lett
till att några åtgärder vidtagits på
detta område.
Beträffande vad i motionen nämns om
kontroll av personer som beviljas stöd
till start av näringsverksamhet kan
nämnas att enligt förordning (2000:634)
om arbetsmarknadspolitiska program bör
länsarbetsnämnden inhämta upplysningar om
den enskilde och dennes förutsättningar
att driva näringsverksamhet innan nämnden
beslutar om stöd till start av
näringsverksamhet. Enligt AMS allmänna
råd för ovan nämnda förordning påtalas
att skulder hos kronofogdemyndigheten
eller andra skulder bör inte med
automatik utesluta att en sökande anvisas
till programmet. Däremot kan skulder
medverka till att verksamheten inte
bedöms bli lönsam eller att sökanden inte
bedöms ha förutsättningar för att driva
näringsverksamhet. Länsarbetsnämnden bör
ta kontakt med kronofogdemyndigheten för
att klara ut om det finns en
avbetalningsplan. Om en avbetalningsplan
finns eller är på gång och övriga villkor
är uppfyllda bör bidrag kunna beviljas.
Handlar det om rena oegentligheter då
skulden uppstått bör bidrag inte
beviljas. Vidare bör den som köper upp
ett eget konkursbo för att återigen driva
samma verksamhet inte beviljas bidrag.
ALMI:s dotterbolag tar en
kreditupplysning på kreditkunden, som
bifogas beslutet. Kreditupplysningen ger
information om t.ex.
betalningsanmärkningar och
styrelseledamöternas ekonomi. Om den inte
ger tillräcklig information eller om man
vill se de senaste uppgifterna finns
aktuella uppgifter om enskilda eller
allmänna mål mot företaget hos
kronofogdemyndigheten. Om ALMI mer
nogsamt vill studera kreditkunden
granskas det senaste bokslutets notering
för leverantörsskulder i förhållande till
det totala årliga inköpet. Därmed kan
klargöras om betalaningar sker i tid. I
övrigt görs en bedömning och utredning av
nyckeltal m.m.
Utskottets ställningstagande
Den fria etableringsrätten är den
övergripande principen för
näringsverksamhet i Sverige. Som
utskottet tidigare uttryckt är likvärdiga
konkurrensvillkor för företagen en
grundläggande och mycket viktig princip
som bör gälla alla delar av näringslivet
och som även bör gälla för företagen
inbördes inom en enskild bransch. Det är
naturligtvis helt oacceptabelt att ett
företag genom brott mot lagar och
bestämmelser skulle tillskansa sig en
bättre konkurrenssituation än andra.
Detta bör på alla sätt beivras.
Ett generellt ingrepp i näringsfriheten
är enligt utskottets uppfattning
emellertid inte rätt väg att gå för att
komma till rätta med den typ av problem
som kan uppstå genom ekonomisk
brottslighet. Enligt utskottet är det
viktigt att företagare har goda kunskaper
om gällande regelverk. Samtidigt bör
framhållas att detta i sig inte är någon
garanti för att brott mot lagstiftningen
beivras. Utskottet vill i stället
framhålla vikten av en effektiv tillsyn
av gällande lagar och bestämmelser på
olika områden, t.ex. beträffande skatter,
arbetsmiljö och arbetstider. Vidare vill
utskottet betona vikten av att
information om gällande lagar och
bestämmelser är lätt åtkomlig för
företagen och att bestämmelserna är klart
och tydligt formulerade. I detta
sammanhang bör även framhållas att
regelsystemet inte bör utformas på ett
sådant sätt att dess komplexitet utgör
ett hinder för nyföretagare.
Med anledning av vad i en motion anförs
om att näringslicens skall vara ett
villkor för möjligheten till vissa lån
och bidrag förutsätter utskottet att
tillbörliga kontroller genomförs i
enlighet med vad som tidigare nämnts.
Utskottet vill i detta sammanhang även
påtala en annan brist som införande av
näringslicens är behäftat med. Det gäller
fastställandet av vilken kunskap som
erfordras för att driva ett företag.
Kunskapsbehovet varierar beroende på
företagets storlek, bransch, bolagsform
etc.
Med det anförda avstyrker utskottet de
nämnda motionerna i berörda delar.
Auktorisation av teckenspråkstolkar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med delvis bifall till
aktuellt motionsyrkande i ett uttalande
till regeringen plädera för att frågan
om införandet av auktorisation för
teckenspråkstolkar bereds skyndsamt och
utan ytterligare tidsutdräkt.
Motionen
I motion 2001/02:So619 (kd) påpekas att
frågan om auktorisation av
teckenspråkstolkar fortfarande är olöst.
Motionärerna anför att alltfler döva
använder tolkar varför behovet av en
kvalitetsgaranti i form av en
tolkauktorisation blir allt större.
Kammarkollegiet är den utfärdande
myndighet som auktoriserar tolkar i
talade språk. Teckenspråket har sedan år
1981 status som officiellt erkänt
modersmål i Sverige och kan därför
jämställas med andra modersmål i vilka
tolkauktorisation sedan länge är möjlig.
Riksdagen bör därför besluta om att hos
regeringen begära förslag om
auktorisation av teckenspråkstolkar, sägs
det i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
För språktolkar finns en auktorisation,
enligt förordning (1985:613) om
auktorisation av tolkar och översättare,
som Kammarkollegiet ansvarar för. Någon
auktorisation för teckenspråkstolkar
finns inte.
1989 års handikapputredning föreslog i
sitt delbetänkande En väg till
delaktighet och inflytande: tolk för
döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade
och talskadade (SOU 1991:97) en ändring i
ovan nämnda förordning, som skulle
möjliggöra auktorisation även i det
svenska teckenspråket. I proposition
1992/93:159 om stöd och service till
vissa funktionshindrade bedömdes frågan
vara i behov av ytterligare beredning.
Våren 2000 avslog riksdagen motioner
med krav på införande av auktorisation av
teckenspråkstolkar. Utskottet erinrade om
(bet. 1999/2000:NU13) att
Utbildningsdepartementet då planerade att
tillsätta en utredning beträffande
teckenspråksutbildning och att frågan om
auktorisation väntades komma upp i den.
Utskottet förutsatte att detta arbete
skulle komma i gång skyndsamt och att
ytterligare tidsutdräkt måste undvikas.
Utskottet påpekade också att frågan om
auktorisation kan behandlas separat och
inte behöver kopplas samman med frågan om
teckenspråksutbildning i övrigt.
Utskottet ansåg - i likhet med vad som
anfördes i de då aktuella motionerna -
att det förefaller rimligt att
auktorisation av teckenspråkstolkar
införs. Utskottet erinrade om att
teckenspråket sedan ca tjugo år har
likvärdig status med andra språk och
ansåg det därmed följdriktigt att den
tolkauktorisation som gäller för andra
språk också införs för teckenspråk.
Utskottet menade att införande av
auktorisation av teckenspråkstolkar är en
viktig fråga för den berörda gruppen. En
auktorisation är en bekräftelse på att
den som har blivit auktoriserad har de
nödvändiga kunskaperna. Eftersom
kvaliteten på kunskaperna ofta är ojämn,
menade utskottet att ett införande av
auktorisation är angeläget. Mot bakgrund
av att så pass lång tid förflutit sedan
frågan senast behandlades i den aktuella
propositionen, ansåg utskottet att det
var nödvändigt att regeringen agerar i
frågan. I en reservation (m, kd, c, fp)
krävdes ett riksdagsuttalande om att
regeringen skulle anmodas att omedelbart
tillse att en auktorisation av
teckenspråkstolkar införs.
Regeringen uppdrog i november 2000 åt
Kammarkollegiet att utreda formerna för
auktorisation av tolkar i teckenspråk.
Kollegiet skulle även utreda
förutsättningarna för auktorisation när
det gäller dövblindtolkning och
vuxendövtolkning. Vidare skulle
Kammarkollegiet lämna förslag till sådana
författningsändringar som kan vara
erforderliga.
Med anledning av liknande motioner som
utskottet behandlade våren 2001 (bet.
2000/01:NU7) föreslog utskottet att
riksdagen borde avslå motionsyrkandena
med hänvisning till att regeringen gett
Kammarkollegiet i uppdrag att lämna
förslag som möjliggör ett införande av
auktorisation av teckenspråkstolkar.
Utskottet noterade med tillfredsställelse
att regeringen då hade gett
Kammarkollegiet i uppdrag att lämna
förslag till sådana
författningsförändringar som erfordras
för införande av en auktorisation av
teckenspråkstolkar. Vidare utgick
utskottet från att regeringen därefter så
snart som möjligt - utan ytterligare
fördröjande beredningsarbete - fattar de
beslut som erfordras för att en
auktorisation av teckenspråkstolkar skall
införas.
I den rapport (Utredning om
auktorisation av teckenspråkstolkar och
förutsättningar för auktorisation när det
gäller dövblindtolkning och
vuxendövtolkning) som Kammarkollegiet
överlämnade till regeringen i juni 2001
påpekas att det funnit att den
auktorisationsordning som nu gäller vid
auktorisation av tolkar mellan svenska
och främmande språk i princip kan
användas för auktorisation av
teckenspråkstolkar. Frågan om
auktorisation av dövblindtolkar och
vuxendövtolkar anser dock Kammarkollegiet
bör utredas vidare. Det gäller bl.a.
testmetoder och vilka kompetenskrav som
skall ställas. I rapporten redovisas även
förslag till erforderliga
författningsändringar och kostnader som
kan tillkomma för att genomföra
förslaget. Vidare anför Kammarkollegiet
att - under förutsättning att
regeringsbeslut om auktorisation av
teckenspråkstolkar föreligger i början av
år 2002 - dess bedömning är att en första
provomgång kan genomföras antingen till
hösten 2002 eller våren 2003.
Kammarkollegiets rapport bereds för
närvarande. Enligt uppgift från
Socialdepartementet är avsikten att
förslaget skall remissbehandlas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har, som nämnts, vid tidigare
tillfällen uttryckt sin ståndpunkt att
auktorisation av teckenspråkstolkar bör
införas (bet. 1999/2000:NU13 och bet.
2000/01:NU7). Som utskottet då uttalat är
införande av en auktorisation för
teckenspråkstolkar en viktig fråga för
den berörda gruppen. En auktorisation är
en bekräftelse på att den som blivit
auktoriserad har de nödvändiga
kunskaperna. Teckenspråket har sedan
ungefär 20 år likvärdig status med andra
språk. Därmed kan det ses som
följdriktigt att den tolkauktorisation
som gäller för andra språk även införs
för teckenspråk. I den rapport som
Kammarkollegiet lämnade till regeringen i
juni 2001 redovisas förslag till
erforderliga författningsändringar samt
vilka kostnader som kan tillkomma för att
genomföra förslaget. I rapporten påpekar
Kammarkollegiet att det funnit att den
auktorisationsordning som nu gäller för
auktorisation av tolkar mellan svenska
och främmande språk i princip kan
användas för auktorisation av
teckenspråkstolkar. Däremot anser
Kammarkollegiet att frågan om
auktorisation av dövblindtolkar och
vuxendövtolkar bör utredas vidare.
När utskottet senast behandlade frågan
framhölls att utskottet utgick från att
regeringen så snart som möjligt efter det
att kollegiet redovisat sin rapport -
utan ytterligare fördröjande
utredningsarbete - fattar de beslut som
erfordras för att en auktorisation av
teckenspråkstolkar skall införas.
Utskottet anser det därför
anmärkningsvärt att frågan om
auktorisation av teckenspråkstolkar ännu
inte klarats ut. Med anledning därav
finner utskottet det påkallat att
framhålla att arbetet med införandet av
auktorisation för teckenspråkstolkar
måste beredas skyndsamt och att
ytterligare tidsutdräkt måste undvikas.
Enligt utskottets mening bör riksdagen
göra ett uttalande av här angiven
innebörd, varigenom det aktuella
motionsyrkandet i sak blir tillgodosett
och således tillstyrks.
Särskilda sektorer och branscher
Skogs- och träindustrin
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med bifall och delvis
bifall till aktuella motioner i ett
uttalande till regeringen plädera för
införande av ett nationellt
handlingsprogram för vidareförädling av
trä.
Motionsyrkanden om träskiveindustrins
situation bör avslås av riksdagen med
hänvisning till pågående arbete. Jämför
reservation 6 (m, kd, c, fp).
Motionerna
Ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om ett nationellt program för ökad
träanvändning begärs i motion
2001/02:N320 (s). Motionärerna påtalar
att den svenska träbaserade industrin har
goda förutsättningar att stärka sin
position på den internationella
marknaden, nu när marknaderna för
byggprodukter öppnas alltmer.
Vidareförädlingen måste dock öka för att
möta den ökande konkurrensen från främst
låglöneländer. Emellertid finns det goda
förutsättningar för detta i branschen,
sägs det i motionen. I Sverige finns ett
högt produktionskunnande, och staten har
gjort insatser vad gäller forskning och
utveckling. Därtill är Sverige ledande i
vissa avseenden, t.ex. när det gäller att
minimera miljöpåverkan vid tillverkning
och användning. Beträffande situationen i
Sverige påtalas att användningen av trä
är mycket låg inom vissa sektorer, bl.a.
när det gäller byggandet av offentliga
lokaler och flervåningshus. Enligt
motionärerna beror detta på att branschen
inte haft möjligheter att konkurrera inom
framför allt delar av byggsektorn. Mer
avancerade träkonstruktioner har under
lång tid varit uteslutna från viktiga
områden inom bygg- och
infrastruktursektorn såsom
flervåningshus, större offentliga
byggnader och väg- och järnvägsbroar. Med
anledning av ovanstående bör enligt
motionärerna därför ett nationellt
handlingsprogram för ökad träanvändning
initieras. Programmet bör ha följande
mål:
- Ökad vidareförädling.
-
- Säkrad och ökad sysselsättning.
-
- Säkrad avsättning för svensk
skog.
-
- Värdesäkring av
skogstillgångarna.
-
- Förbättrad internationell
konkurrensförmåga.
-
- Minskade negativa miljöeffekter
för byggsektorn.
-
I programmet bör även ingå att i
offentliga projekt utreda möjligheten att
använda trä, pilotprojektverksamhet samt
att skapa rutiner i offentlig
upphandling. Vid högskole- och
universitetsutbildningar bör man satsa på
en ökad kunskap om skogs- och träråvarors
egenskaper och möjlighet till användning
i byggandet. Vidare bör ett kvantifierat
mål för ökad träanvändning i svensk
byggsektor införas. Därtill bör Verket
för innovationssystem (Vinnova) få ett
särskilt uppdrag att sprida teknik såväl
till industrin som till brukare och
kunder, vilket skall omfatta information
om träkunskap och träprodukter.
I motion 2001/02:MJ419 (m) anförs att
en satsning på vidareutveckling av
träanvändningen bör genomföras. Enligt
motionärerna blir effekterna av en
utebliven värdeskapande vidareförädling
inom trämekanisk industri krympande
marginaler inom skogsbruket, vilket leder
till minskad verksamhet eller till och
med att den upphör helt i vissa delar av
landet. Staten bör därför ta ansvar för
en kraftsamling beträffande FoU inom den
trämekaniska sektorn samt se till att
denna ges ökade resurser. Vidare behöver
staten även stödja marknadsföringen
utomlands av trä som konstruktions- och
inredningsmaterial.
Situationen för den svenska
träskiveindustrin är med anledning av de
bidrag och subventioner som finns inom
energiområdet oroande, sägs det i motion
2001/02:N289 (m). Som en följd av att
regeringen, direkt eller indirekt,
fortsätter att öka stödet till
biobränslesektorn minskar tillgången på
de för träskiveindustrin aktuella
råvarorna, eftersom allt större
kvantiteter avsätts för bränsleändamål.
Effekten av en ökad efterfrågan på
spånskivor och träfiberskivor hos den
träförädlande industrin blir att möbel-
och snickeriindustrin i Sverige blir
alltmer importberoende. Enligt
motionärerna är den snedvridning av
konkurrensen beträffande träråvaran som
skett genom bidrag och subventioner för
att öka bioenergianvändningen en av
orsakerna därtill. En annan orsak är
regeringens energi- och
miljöskattepolitik. Genom den förda
politiken ställs en näring mot en annan,
där resultatet riskerar att bli att en
näring slås ut eller väljer att lämna
landet. Regeringen är medveten om
problemet men kommer inte med några
förslag, sägs det i motionen. Med
anledning därav bör ett tillkännagivande
göras om behovet av förslag för att
förbättra förutsättningar för svensk
träskiveindustri genom att undanröja
konkurrenssnedvridande bidrag och
subventioner inom energiområdet.
Även i motion 2001/02:N278 (v) lyfts
frågan om den svenska träskiveindustrins
framtid upp. Motionärerna anför att
riksdagen bör begära att regeringen
utarbetar förslag som möjliggör för
långsiktiga investeringar inom svensk
skivindustri. Den svenska träbaserade
skivindustrin måste tillförsäkras sin
råvara till ett sådant pris att
konkurrensneutralitet uppnås med
motsvarande industri i de övriga nordiska
länderna och länderna i norra Europa.
Prisutvecklingen på råvaran, dvs.
industrispånet, är i dag ett problem för
den svenska skivindustrin.
Prisutvecklingen beror på att
värmeverken, i takt med att eldningsoljan
blir dyrare, är beredda att betala mer
för sågspån. Detta leder till att den
svenska skivindustrin får det allt
svårare att konkurrera. Problemet blir
akut när företag inom skivindustrin skall
besluta om nyinvesteringar. För den som
skall investera är det självklart viktigt
hur kostnadsutvecklingen för viktiga
insatsvaror kommer att se ut under
drifttiden. En lösning på ovan nämnda
problem är enligt motionärerna att införa
en form av miljöbonus som kan baseras på
den volym sågspån som används. En sådan
bonus bör kunna motiveras med att
skivindustrin i sin produktion av skivor
binder koldioxid. Principen bör vara att
svensk skogsråvara främst bör användas
för framställning av produkter, sägs det
i motionen. När produkten tjänat färdigt
kan den sedermera med fördel användas för
uppvärmning.
Genom att i ökad omfattning använda trä
i officiella byggnader kan staten bidra
till att marknadsföra trä som
byggnadsmaterial, anförs i motion
2001/02:MJ523 (kd). När det gäller trä i
byggandet ligger Sverige efter jämfört
med de övriga nordiska länderna. I
motionen påpekas att exempelvis Norge på
ett tydligt sätt från officiellt håll
valt att visa på träets möjligheter,
bland annat på flygplatsen Gardemoen.
För att öka användningen av trä vid
byggande bör, enligt vad som anförs i
motion 2001/02:Bo325 (c), ett
tillkännagivande göras med uppdrag åt
regeringen att ta fram ett nationellt
handlingsprogram för att öka användningen
av trä vid byggande. När det gäller
byggandet av flervåningshus i trä ligger
Sverige efter i utvecklingen i
förhållande till andra länder, sägs det i
motionen. Detta trots att flervåningshus
i trä förenar miljötänkande med god
ekonomi. Det ges i motionen exempel på
projekt där byggkostnaden av
flervåningshus blivit lägre än vad den
skulle ha blivit vid byggnation med
betong, stål och plast.
I motion 2001/02:N311 (c) begärs
tillkännagivanden i två avseenden. För
det första begärs att regeringen skall
utarbeta nationella och regionala program
för att utveckla skogsnäringen och
vidareförädling av skogsråvaran. För det
andra begärs att regionala
utvecklingscentrum för trä skall skapas
på vissa platser i skogslänen. Dessa
centrum skall fungera som mötes-,
informations-, kunskaps- och
utvecklingscentrum för skogs- och
träbranschen i respektive område och
bistå genomförandet av det nationella
respektive regionala programmet.
Beträffande utformningen av de föreslagna
programmen är det av vikt att fokusera på
vissa avgörande områden, sägs det i
motionen, vari följande lyfts fram.
- Stimulera ett allmänt klimat som
stöttar marknadsanpassning,
vidareförädling och produktutveckling.
-
- Öka samarbetet mellan svenska
företag som har en gemensam kund, så att
de tillsammans skall framstå som en
värdefull affärspartner.
-
- Tillvarata gammalt och nytt
hantverkskunnande.
-
- Stimulera uppfinningar och
innovationer.
-
- Stimulera till kompetenshöjning.
-
- Satsa på utbildning, forskning
och utveckling avseende materialteknik
samt produkt- och marknadsutveckling.
-
- Öka förädlingsvärdet genom
praktisk produktutveckling.
-
- Bredda och stärka befintliga och
nya företag genom nätverksbyggande och
klusterbildning.
-
- Förbättra
riskkapitalförsörjningen, t.ex. genom en
utveckling av regionala
riskkapitalmarknader.
-
- Stödja exportsatsningar.
-
- Genomföra en av staten initierad
gemensam satsning på vidareförädling av
träråvaran tillsammans med
branschorganisationer, universitet och
högskolor, fackliga organisationer och
andra aktörer på det skogliga området.
-
Även i motion 2001/02:N364 (mp) anförs
att förädlingsgraden inom träsektorn bör
öka. I ett ekologiskt hållbart samhälle
måste trä på sikt ersätta plast i många
produkter, då trä till skillnad från
plast är en förnybar resurs. Skogsråvaran
borde kunna skapa betydande mervärden om
den förädlades i högre grad än i dag,
sägs det i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Våren 2001 avslog riksdagen motioner om
vidareförädling av skogsråvara liknande
de här aktuella (bet. 2000/01:NU7). I
sitt ställningstagande anförde utskottet
dock att för att skogsindustrin även
framgent skall kunna bidra till att
upprätthålla välståndet är det viktigt
att konkurrenskraften inom den svenska
skogsindustrin kan utvecklas. Det borde
enligt utskottets mening vara möjligt för
den svenska skogsindustrin att förskjuta
inriktningen av exporten från rena
råvaror mot mer förädlade produkter. I
detta sammanhang berördes även frågan om
ökad träanvändning vid byggande med
anledning av två motioner. Utskottet
påpekade i detta sammanhang att det ser
en ökad träanvändning inom byggandet som
en väg att hitta nya användningsområden
för trä, men också motiverat av miljöskäl
för att nå målet om ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Vidare anfördes, dock
utan något särskilt tillkännagivande, att
regeringen bör på de sätt som är möjliga
främja en ökad träanvändning i byggandet,
vilket speciellt bör kunna ske i det
offentliga byggandet.
I en reservation (v) anfördes att
riksdagen borde anmoda regeringen att
vidta lämpliga åtgärder för att öka
andelen trä i det offentliga byggandet.
I februari 2002 besökte utskottet Växjö
universitet, bl.a. i syfte att diskutera
frågor beträffande FoU för att stärka
träindustrins konkurrenskraft samt
träbyggnation och design. Närvarande var
bl.a. företrädare för Institutet för
träteknisk forskning och Södra samt
forskare vid Växjö universitet. Bland
annat behandlades områden som
vidareförädling av träråvaran och
användandet av trä i byggandet.
Bostadsutskottet avstyrkte våren 2002
(bet. 2001/02:BoU9) en motion vari ett
tillkännagivande om insatser för att öka
byggandet i trä begärdes. I motionen
lyfts bl.a. fördelarna med att bygga i
trä fram, inte minst de miljömässiga.
Bostadsutskottet hänvisade i sitt
ställningstagande till det pågående
arbetet med ett program för att främja en
hållbar tillväxt inom det nationella
träklustret som regeringen presenterade i
den regionalpolitiska propositionen
hösten 2001. Vidare menade utskottet att
det nu inledda arbetet med ett träkluster
innebär ett viktigt steg i syfte att
stärka den svenska träindustrin och
därmed även byggandet i trä, varför
motionen i inte ringa grad kunde anses
tillgodosedd.
I en reservation (v, kd, c, fp, mp)
yrkades på bifall till motionen.
Reservanterna menade att det krävs ett
nationellt program för ökad träanvändning
för att bryta dagens utveckling och ge
byggandet en ny inriktning. Enligt vad
som anfördes i reservationen bör i ett
sådant program ingå såväl stöd och
information som lagstiftning och andra
tvingande åtgärder. Vidare framhölls att
det krävdes politiska beslut för att få
framför allt byggsektorn att på allvar
implementera träbyggnadstekniken i större
skala.
I den regionalpolitiska propositionen
(prop. 2001/02:4) föreslogs för perioden
2002-2004 en satsning på ett program för
hållbar tillväxt inom det nationella
träklustret. Syftet är att främja
utvecklingen av det större nationella
skogsklustret. I propositionen sägs bl.a.
att programmet bör inriktas mot projekt
som främjar samverkan mellan
träindustriföretag i regionala
leverantörsgrupper samt stimulerar till
en optimal användning av skogsråvaran och
en mer varierad lokal vidareförädling av
denna. Avsikten är bl.a. att utveckla
regionala leverantörsgrupper där företag
med kompletterande produkter eller
produktionsresurser kan samverka i
förädlingskedjan skog-såg-trämanufaktur.
Härigenom skapas förutsättningar för
företagen att bli kvalificerade och
konkurrenskraftiga samarbetspartner och
leverantörer av mer förädlade produkter
till exempelvis den europeiska bygg-,
snickeri- eller möbelbranschen. NUTEK har
av regeringen fått i uppdrag att, i
samråd med Vinnova och Delegationen för
utländska investeringar i Sverige (ISA),
utarbeta insatsområdet träkluster inom
ramen för ett nationellt program för
utveckling av innovationssystem och
kluster. I regeringsbeslutet beträffande
uppdraget finns anvisningar för
programmets utformning. Därtill påtalas
att följande bör beaktas vid utformningen
av insatsområdet:
- Åtgärderna skall initiera
samarbete som rör marknadsföring eller
produktion av förädlade produkter med
betydande inslag av träråvara.
-
- Åtgärderna skall stödja
utvecklingen av den kommersiella
tjänstesektorn med anknytning till
träklustret.
-
- Åtgärderna skall utgå ifrån
förhållanden på den internationella
marknaden och stimulera nya
samverkansformer.
-
- Programutformningen skall tillse
att de åtgärder som föreslås annonseras
tydligt och riktat till företagen i den
primära målgruppen.
-
- Programutformningen skall tillse
att resultat och erfarenheter sprids
effektivt i det nationella träklustret.
-
Arbetet med att utforma programmet pågår
för närvarande, och uppdraget skall
redovisas till regeringen senast i maj
2002.
I behandlingen (bet. 2001/02:NU4) av
den regionalpolitiska propositionen
redovisade utskottet att dess uppfattning
är att utvecklingen av innovationssystem
och kluster är en förutsättning för att
attrahera och behålla kompetens i
Sverige. Beträffande programmet för
hållbar tillväxt inom det nationella
träklustret anförde utskottet att det är
angeläget att stimulera till en snabb
utveckling inom skogs- och träbranschen
med hänsyn till den ökande konkurrensen
från nya trävaruleverantörer i bl.a.
östra Europa och även från nya material.
Det gäller dels att använda skogsråvaran
på bästa sätt, dels att uppnå en ökad
vidareförädling inom det småskaliga
näringslivet.
I en reservation (m, kd, c, fp) yrkades
på bifall till två motioner vari bl.a.
påtalas att förutsättningarna för att
klustren skall nå framgång är att såväl
forskning som de offentliga
institutionerna i regionen är samstämmiga
med näringslivet i regionen och att det
är nödvändigt att programmet för hållbar
tillväxt inom det nationella träklustret
även avsätter resurser för forskning och
design.
I samband med riksdagens behandling av
propositionen om omstrukturering av
industriforskningsinstituten (prop.
2001/02:2) som framlades hösten 2001
underströk ett enigt utskott (bet.
2001/02:NU5) vikten av FoU-insatser i den
svenska skogsindustrin. Vidare framhölls
att skogsindustrin tillhör de områden som
bör prioriteras av Vinnova och vid
omstruktureringen av
industriforskningsinstituten. Därtill
erinrades om vad utskottet tidigare
framhållit om vikten av en hög
kunskapsnivå inom skogsindustrin.
Hösten 1997 utarbetade regeringen
tillsammans med Stiftelsen för kunskap
och kompetensutveckling och Stiftelsen
för strategisk forskning ett program för
utveckling av skogsnäringen. Programmet,
vilket består av fyra olika delar,
innefattar följande.
- Ett utvecklings- och
teknikspridningsprogram, innefattande
satsningar på bl.a. träbaserade
byggsystem, nya trä- och fiberprodukter,
kretsloppsanpassning av
skogsindustriprodukter samt
möbelutveckling. Detta program avslutades
den 30 juni 2001, men dispositionstiden
för utbetalningar gäller till och med den
30 juni 2003.
-
- Ett forskningsprogram på det
skogsindustriella området, vars mål är
att långsiktigt stödja skogsindustrins
utveckling samt skapa och förstärka
forskningsmiljöerna vid de nya
högskolorna.
-
- Ett forskningsprogram inom
träteknikområdet i syfte att utveckla
konkurrenskraftig forskning, kompetens
och forskarutbildning vid etablerade
forskarmiljöer vid ett antal lärosäten.
Programmet skall pågå under minst fem år.
-
- Nya utbildningsplatser och
professurer. Sammantaget planerades 200
nya utbildningsplatser på fyra år inom
träteknikområdet.
-
En utvärdering av programmet för
utveckling av skogsnäringen genomfördes
hösten 2000 av Statskontoret. I
utvärderingen konstaterades att
programmet i huvudsak genomförts i
enlighet med de ursprungliga planerna,
även om omfattningen hade minskat något.
Av de medel som regeringen skulle satsa,
240 miljoner kronor, hade 48 miljoner
kronor hållits inne.
Regeringen redovisade sin syn på
forskningspolitiken för åren 2001-2003 i
propositionen om forskning och förnyelse
(prop. 2000/01:3). I propositionen finns
ett särskilt avsnitt (s. 227) om
prioriteringar inom skoglig och
skogsindustriell forskning. I detta
avsnitt betonas att skogsbruket och
skogsindustrin har stor betydelse för
svensk ekonomi och att Sverige som
skogsindustrination har en relativt
omfattande skoglig och skogsindustriell
forskning och utbildning. Grundläggande
skogsvetenskaper har sin tyngdpunkt i
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),
medan grundläggande skogsindustriell
forskning huvudsakligen bedrivs vid andra
universitet och högskolor. Skogsindustrin
har dessutom egen forskning inom
företagen samt med staten gemensamt
finansierad forskning vid institut med
inriktning på skogsbruk (Skogsbrukets
forskningsinstitut, SkogForsk),
träbearbetningsindustri (Trätekniska
forskningsinstitutet, Trätek) samt
pappers- och massaindustri
(Skogsindustrins tekniska
forskningsinstitut, STFI). I
propositionen konstateras att olika
forskningsstiftelser, såsom Stiftelsen
för strategisk forskning (KK-stiftelsen)
och Stiftelsen för miljöstrategisk
forskning (Mistra), under det senaste
decenniet har tillkommit som viktiga
finansiärer av forskning och utveckling
för skogsnäringens behov, vad gäller
såväl grundläggande som mer tillämpad
forskning. Det är viktigt att det
statliga forskningssystemets insatser på
detta område i största möjliga
utsträckning samordnas med dessa
stiftelsers insatser, sägs det. Vidare
påpekas att svenska forskare inom området
trä- och fiberforskning är ledande. En
fortsatt satsning inom detta område är
därför väsentlig, anser regeringen.
Institutet för träteknisk forskning
(Trätek) bedriver forskning och
industrinära utveckling. Trätek har
enheter i Skellefteå, Stockholm och
Växjö, med totalt ca 70 anställda.
Institutet ägs av industrin till 60 % och
av staten till 40 %. Arbetet syftar till
att stärka konkurrenskraften för trä som
material och för olika träprodukter.
Arbetet syftar även till uthållig
lönsamhet för landets sågverk,
snickeriindustrier, trähusfabriker,
möbeltillverkare, andra träförädlande
företag och skivtillverkare. Trätek
bedriver ett forskningsprogram inom
byggnation där målet är att öka andelen
trä i byggandet. Centralt i detta program
är frågor som rör utvecklingen av
byggsystem med element av massivt trä.
Arbete bedrivs också inom områdena
dimensionering och stabilitet, träbroar
och bullerskärmar samt
byggnadssnickerier. Ett annat program är
träförädling och logistik. Arbetet inom
området syftar till att öka
effektiviteten och konkurrenskraften hos
företagen inom träindustrin via insatser
inom produktionsteknik,
produktutveckling, kvalitetsteknik,
logistik och affärsval. Enligt Vinnovas
årsredovisning för år 2001 bidrog
myndigheten med ca 16 miljoner kronor
till Träteks verksamhet.
För att utveckla svensk träindustri
inleddes år 2000 en treårig
försöksverksamhet med s.k. industriella
utvecklingscentrum för träindustrin
(IUC-Trä). De industriella
utvecklingscentrumen består av
självständiga aktiebolag som samverkar i
ett nätverk. Bolagen som ingår i
nätverket genomför på uppdrag av
statsmakterna det s.k. UPA-uppdraget,
vilket innefattar uppsökande verksamhet,
produktutvecklingsprojekt och förstudier
för avknoppning. Syftet med verksamheten
är att nya produkter utvecklas, att
kompetensen i företagen ökar, att antalet
arbetstillfällen ökar och att nya företag
startar genom avknoppningar. I nätverket
ingår orterna Kalix, Lycksele, Östersund,
Borlänge, Tibro, Nässjö och Älmhult.
Vinnova har under år 2001 publicerat
rapporter som behandlar användningen av
trä i byggandet. En av Vinnova publicerad
rapport (Ökad träanvändning i
bostadsbyggandet - En analys av
bostadsmarknaden och dess aktörer i
Europa och förslag till åtgärder för att
öka träanvändningen i bostadsbyggandet)
syftar till att för svensk träindustri
redovisa hur man i byggindustrin ser på
den pågående utvecklingen inom svensk,
nordisk och europeisk byggindustri med
speciell inriktning på bostadsbyggandet.
En annan rapport från Vinnova behandlar
flervåningsträhus i Tyskland och Japan.
Enligt uppgift från
Näringsdepartementet bereds frågan om ett
nationellt träprogram - dvs. vad som kan
och bör göras för att öka träanvändningen
och bidra till att utveckla sektorn - för
närvarande inom Regeringskansliet. Som en
del i detta arbete bereder enheten för
hållbart samhällsbyggande vid
Miljödepartementet frågan om ökad
träanvändning i byggandet enligt de
uppgifter utskottet inhämtat. Avsikten är
att en interdepartemental arbetsgrupp
skall tillsättas bestående av tjänstemän
från bl.a. Närings-, Miljö-, Utbildnings-
och Finansdepartementen för att hantera
dessa frågor. Inga formella beslut är
emellertid ännu fattade.
Våren 2001 avslog riksdagen även en
motion om träskiveindustrins
konkurrenssituation liknande den här
aktuella (bet. 2000/01:NU7). I sitt
ställningstagande hänvisade utskottet
till det pågående arbetet inom
Regeringskansliet om energiskatternas
framtida utformning och att frågan om
energiskattesystemets eventuellt
snedvridande konkurrenseffekter kommer
att aktualiseras i detta sammanhang.
När det gäller träskiveindustrins
situation har näringsminister Björn
Rosengren besvarat en fråga (fr.
2001/02:405) av Ola Sundell (m). I frågan
påpekades att skivindustrin i Sverige
befinner sig i en mycket bekymmersam
situation. Skälet därtill är den
snedvridning av konkurrensen som sker
genom de bidrag och subventioner som går
till bioenergisektorn. I sitt svar
påpekade näringsministern att
Näringsdepartementet kontinuerligt följer
spånskiveindustrins situation, med hänsyn
bl.a. till industri-, energi- och
regionalpolitiska aspekter. Frågan om
råvarans användning är komplex enligt
näringsministern och berör t.ex. även
sågverkens verksamhet och lönsamhet.
Beträffande frågan om att
spånskiveindustrin missgynnas av att
träråvaran används som obeskattat bränsle
hänvisade näringsministern till den
genomgripande översyn av
energibeskattningen som pågår. Detta
arbete inkluderar frågor som är
betydelsefulla, inte minst för
spånskiveindustrins konkurrenssituation,
enligt näringsministern. Avslutningsvis
betonade han att träförädlingsindustrins
nyttjande av skogsråvaran är av yttersta
vikt för hela landet och refererade till
att regeringen poängterat detta i den
regionalpolitiska propositionen.
Med anledning av ett brev från Svenska
Träskivor angående träråvaruförsörjningen
till svensk skivindustri, vari föreslås
införandet av en negativ koldioxidskatt,
ger näringsministern sin synpunkt på
detta i en skrivelse daterad 2001-12-20.
I sitt svar skriver näringsministern att
förslaget diskuterats mellan företrädare
för Närings- och Finansdepartementen. Då
koldioxidskatt inte tas ut på spån finns
det rent tekniskt inte någon skatt att
återbetala, sägs det i näringsministerns
svar. Vidare påpekas att förslaget skulle
utgöra en form av driftstöd till berörda
företag. Enligt den praxis som etablerats
inom Europeiska gemenskapens regler om
statligt stöd till företag framgår att
sådant stöd regelmässigt inte kan
accepteras, skriver näringsministern.
Vidare hänvisas till den pågående
översynen av energibeskattningen.
Beträffande den utredning som
näringsministern hänvisar till kan nämnas
att Kommittén för utformning av
nedsättningsregler på energiskatteområdet
har till uppgift att genomföra en översyn
av reglerna för nedsättning av
energiskatter för vissa sektorer. I
utredningsdirektivet (dir. 2001:29)
anförs att den allmänna utgångspunkten
för uppdraget i princip skall vara att
energi så långt möjligt skall beskattas
likartat oavsett användningsområden.
Kommittén skall närmare utreda
förutsättningarna för en annan
avgränsning än vad som gäller i dag av
det område inom vilket
energiskattelättnader bör tillämpas. I
uppdraget ingår att behandla olika
alternativ till utformning av en
avgränsning samt vilka effekter på
energikostnader, lönsamhet m.m. en
övergång till andra avgränsningar bedöms
få för olika delar av
tillverkningsindustrin samt skogsbruks-,
vattenbruks- och jordbruksnäringarna
(inklusive växthusnäringen). Analysen bör
omfatta vilka sektorer eller grupper av
företag som bör omfattas av
skattelättnaderna samt för- och nackdelar
som olika avgränsningar bedöms medföra på
gränsytorna mot andra sektorer, t.ex.
tjänstesektorn samt el- och
värmeproduktion. Utredningsarbetet skall
vara avslutat i december 2002.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågor som rör
vidareförädling av skogsråvara och
därefter separat frågan om
träskiveindustrins situation.
Vidareförädling av skogsråvara
Skogsindustrin har en stor betydelse för
den ekonomiska utvecklingen i Sverige och
svarar för en betydande del av det
svenska exportnettot. I de delar av
landet där skogsindustrin är etablerad
spelar den en väsentlig roll för
sysselsättningen på de berörda orterna.
Utskottet har vid flera tillfällen
betonat att för att skogsindustrin även
framgent skall kunna bidra till att
upprätthålla välståndet är det viktigt
att konkurrenskraften inom den svenska
skogsindustrin kan utvecklas. Vidare har
utskottet framhållit att det borde vara
möjligt för den svenska skogsindustrin
att förskjuta inriktningen av exporten
från rena råvaror mot mer förädlade
produkter. Utskottet intar samma
ståndpunkt nu. Enligt utskottets mening
är en ökad vidareförädling av den svenska
skogsråvaran bra för svensk ekonomi,
sysselsättning och miljö. En ökad
vidareförädling av den svenska
skogsråvaran är även viktig i ett
regionalpolitiskt perspektiv, då det kan
bidra till att skapa nya arbetstillfällen
i glesbygden.
Utskottet framhävde våren 2001, i
samband med behandlingen av motioner från
allmänna motionstiden, att regeringen bör
på de sätt som är möjliga främja en ökad
träanvändning i byggandet. Vidare
anfördes att detta speciellt bör kunna
ske i det offentliga byggandet och att
det offentliga byggandet kan vara den
motor som driver på och utvecklar
användningen av en av vårt lands
viktigaste naturresurser. Enligt
utskottets uppfattning är det därför
välgörande att ett arbete har igångsatts
inom Regeringskansliet i syfte att öka
träanvändningen i byggandet.
I enlighet med vad regeringen framlade
i den regionalpolitiska propositionen,
vilken riksdagen behandlade hösten 2001
(bet. 2001/02:NU4), pågår nu även arbetet
med att utarbeta förslag till ett program
för utveckling av det nationella
träklustret. Åtgärderna inom programmet
skall bl.a. syfta till att initiera
samarbete som rör marknadsföring eller
produktion av förädlade produkter med
betydande inslag av träråvara samt stödja
utvecklingen av den kommersiella
tjänstesektorn med anknytning till
träklustret. I anvisningarna för
programmets utformning står bl.a. att
näringslivets medverkan i framtagandet
såväl som genomförandet av programmet
skall säkerställas. Detta är enligt
utskottets mening centralt. I detta
sammanhang vill utskottet särskilt
understryka vikten av samverkan med
näringen, både beträffande planeringen
och genomförandet av insatserna.
Som tidigare nämnts har en beredning
nyligen påbörjats inom Regeringskansliet
beträffande frågan om ett nationellt
träprogram. Flera andra europeiska länder
har genomfört eller planerar att
genomföra olika satsningar för att öka
träanvändningen, bl.a. beträffande
byggandet. I de fall sådana satsningar
genomförts har det skett med goda
resultat. I sammanhanget vill utskottet
betona betydelsen av en bred ansats i
utformningen av ett nationellt
handlingsprogram. Utskottet ser det som
positivt att ett sådant arbete har
initierats. Enligt utskottets uppfattning
är emellertid ett tillkännagivande av
riksdagen erforderligt för att driva på
detta arbete i den riktning som utskottet
här angett. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:N320 (s) och
2001/02:Bo325 (c) i berörda delar. Även
motionerna 2001/02:MJ419 (m),
2001/02:MJ523 (kd), 2001/02:N311 (c) och
2001/02:N364 (mp) blir i sak
tillgodosedda i aktuella delar.
Träskiveindustrin
Beträffande träskiveindustrins
konkurrenssituation i förhållande till
energisektorn, som har berörts i två
motioner, noterar utskottet att detta
reella problem kvarstår för
träskiveindustrin. Som utskottet tidigare
uttryckt är likvärdiga konkurrensvillkor
en princip som bör gälla i alla delar av
näringslivet. Denna fråga är emellertid
komplex, då den även inkluderar
sågverkens verksamhet och lönsamhet. Som
tidigare nämnts pågår ett arbete inom
Regeringskansliet om energiskatternas
framtida utformning. Kommittén om
utformning av nedsättningsregler på
energiskatteområdet har till uppgift att
genomföra en översyn av reglerna för
nedsättning av energiskatter för vissa
sektorer. I utredningsdirektivet anförs
att den allmänna utgångspunkten för
uppdraget i princip skall vara att energi
så långt möjligt skall beskattas likartat
oavsett användningsområde. Som redovisats
har näringsminister Björn Rosengren i
olika sammanhang hänvisat till nämnda
utredning och påtalat att detta arbete
inkluderar frågor som är betydelsefulla i
detta sammanhang, inte minst för
träskiveindustrins konkurrenssituation.
Utskottet finner inget skäl att föregripa
denna utredning. Samtidigt förutsätter
utskottet att regeringen nogsamt följer
utvecklingen inom träskiveindustrin. De
här aktuella motionerna avstyrks därmed.
Turistnäringen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden
beträffande turistnäringen med
hänvisning till vidtagna åtgärder och
pågående arbete, bl.a. genom det s.k.
Framtidsprogrammet. Jämför reservation
7 (m, kd, c, fp).
Motionerna
Ett nationellt projekt för utveckling av
fisketurism utifrån ett helhetsperspektiv
med fokus på upplevelseindustrin bör
genomföras enligt vad som anförs i motion
2001/02:N281 (s). Att tillvarata
möjligheterna till utveckling av
fisketurism är ett sätt att få även
Sveriges glesbygd att leva. För att
åstadkomma detta fordras ett aktivt
engagemang från resursägare och
myndigheter, sägs det i motionen. Från
centralt håll bör initiativ tas för att
motverka bristande samsyn och samverkan
inom detta område, och en offensiv
strategi bör utformas som omfattar
berörda aktörer.
I motion 2001/02:N282 (s) anförs att
staten bör kunna bistå med
förlustgarantier vid stora
internationella idrottsevenemang som
genomförs i Sverige. Detta bör ske inom
ramen för statens insatser inom turism.
Att statsmakterna bör ta ett sådant
ansvar motiveras av motionärerna med det
värde olika internationella
idrottsevenemang har för Sverige och för
det svenska näringslivet. För värdlandet
innebär dessa stora evenemang att många
besöker regionen och den ort som står för
värdskapet. Därigenom ökar turismen.
Många besöker även andra delar av landet
och får därigenom nya upplevelser. Stora
internationella idrottsevenemang leder
till att fler kommer till Sverige, sägs
det i motionen.
Sverige har stora förutsättningar att
utveckla turistnäringen, anförs det i
motion 2001/02:N349 (s). Tillgångar som
den svenska naturen, maten, musiken och
designen kan bidra till att locka fler
utländska turister till Sverige. Enligt
motionärerna måste dessa varumärken
användas på ett aktivt sätt, vilket
kräver en ökad satsning på turismen i
Sverige.
Villkoren för den svenska
turistnäringen måste förbättras, anförs
det i Moderata samlingspartiets motion
2001/02:Sk288. Motsvarande yrkande finns
även i motion 2001/02:N342 (m). Turismen
är en näring med betydande
tillväxtmöjligheter och är därför viktig,
inte minst i ett regionalpolitiskt
perspektiv. I motionerna lyfts olika
åtgärder fram som kan förbättra villkoren
för den svenska turistnäringen. Den höga
beskattningen på arbete drabbar särskilt
personalintensiva branscher såsom
turistnäringen, sägs det i motionerna.
För att klara konkurrensen i förhållande
till övriga EU-länder måste därför
skatten på arbete sänkas. Även reglerna
på arbetsmarknaden måste anpassas till
turistnäringens karaktär. Vidare sägs det
i motionerna att det kommunala
engagemanget inom turistsektorn innebär
en snedvridning av konkurrensen och
hämmar utvecklingen av befintliga och nya
företag. Kommunerna bör därför inte
engagera sig i aktiviteter som bättre kan
drivas av privata företag. Vidare anförs
att regelverket bättre måste anpassas
till näringen och att det stora antalet
myndigheter som är involverade i turism
leder till onödig byråkrati när olika
tillstånd skall sökas.
Även i motion 2001/02:N261 (m) begärs
ett tillkännagivande om att närings- och
konkurrensvillkoren för turistindustrin
måste förbättras. Enligt motionärerna är
statens uppgift att verka för att
likställa företagandets villkor inom
turistnäringen med vad som gäller i
allmänhet för tjänsteproducerande
företag. Sänkta skatter och en anpassning
av avgifter och moms krävs för att nå en
ökad tillväxt. I motionen nämns bl.a.
arbetsgivaravgifter, fastighetsskatten
och elenergiskatten. Vidare bör
regelverket för arbetsmarknaden anpassas
till näringen som är starkt säsongsstyrd.
Motionärerna menar även att kommunerna
skall avveckla den näringsverksamhet de
bedriver eller sälja den till den privata
sektorn. Att turistverksamhet i kommunal
regi finansieras via skattemedel leder
till att företagen inom näringen inte
verkar på lika villkor. Vidare hemställs
att riksdagen skall begära att regeringen
framlägger förslag till ett reformerat
regelverk för turistnäringen. Dagens
krångliga regelverk gör det svårt att
driva en lönsam verksamhet, sägs det i
motionen. Ett reformerat regelverk för
turistnäringen skulle öka möjligheterna
att starta och driva olika former av
turistiska aktiviteter i avfolknings- och
glesbygder.
Andelen utländska turister per invånare
är låg i Sverige i förhållande till
övriga länder i EU, sägs det i motion
2001/02:N204 (m). En insats behöver
därför göras för att få fler utländska
turister till Sverige, anser motionären.
Konkreta åtgärder på detta området
betyder ökade inkomster och fler
arbetstillfällen inom turistnäringen.
Även i motion 2001/02:N234 (m) anförs
att Sverige bör öka sina insatser för att
dra till sig fler utländska besökare.
Därtill anförs att skatterna bör sänkas.
Arbetsgivaravgifterna drabbar
turistnäringen hårt eftersom den är
arbetskraftsintensiv. Även fastighets-
och energibeskattningen ökar kostnaderna
för branschen. Vidare anförs att en
grundläggande förutsättning för en
fortsatt utveckling av turismen är
tillgången på goda och fungerande
kommunikationer. Vägar är en resurs som
näringen är helt beroende av, sägs det i
motionen. Vidare är tillstånd för
skyltningen ett stort problem för många
små företag på landsbygden, enligt
motionärerna.
Att den internationella
marknadsföringen av Sverige som
turistland bör förstärkas anförs även i
motion 2001/02:N288 (m). Staten har en
viktig roll när det gäller samordning,
varumärke och image, sägs det i motionen.
Vidare anförs även i denna motion att
villkoren för den svenska turistnäringen
måste förbättras. Det kan enligt
motionärerna bl.a. göras genom att
skatter och avgifter reduceras.
I motion 2001/02:N374 (kd) betonas att
turismen är en nationell angelägenhet.
För att Sverige skall kunna växa som
turistland krävs en ny öppenhet för
turistföretagens situation och behov,
sägs det i motionen. Det behövs därför
förändringar inom många politikområden,
bl.a. näringspolitiken,
regionalpolitiken, infrastrukturen,
utbildning, skatter och forskning. Vidare
framhålls att turism är ett område som
till sin karaktär är typiskt nationell
och därför inte bör ligga inom EU:s
kompetensområde. Det är staten som skall
bära huvudansvaret för att marknadsföra
Sverige som turistland, och insatserna på
detta område behöver ökas. Det behövs
emellertid en översyn av statens
engagemang och en samordning av
insatserna för att effektivisera detta
arbete. Som det nu fungerar delas de
statliga insatserna inom turistsektorn
upp på en mängd olika myndigheter och
organisationer. I motionen understryks
även infrastrukturens betydelse för
turistnäringen. Det påpekas att
tjälskador kan ställa till stora problem,
och enligt motionärerna måste anslagen
till de enskilda vägarna värnas.
Järnvägstransporter måste även nyttjas i
högre grad då de är ett miljövänligt
alternativ. Beträffande forskning anförs
att det är viktigt att Sverige aktivt
deltar i den forskning som bedrivs om
turism. Därtill är det viktigt att de
forskningsrön som framkommer på ett
enkelt, snabbt och billigt sätt
tillgodogörs näringen. Den
tillväxtpotential som finns inom
konferens- och evenemangsturismen måste
även tillvaratas, enligt motionärerna.
Gällande konferensturismen anförs att den
svenska skattenivån begränsar möjligheten
att vara internationellt
konkurrenskraftig. Därför bör
förutsättningarna för en skattesänkning
utredas. Vidare bör förenklingar av
regelverket genomföras för att underlätta
för näringen, och merparten av
Småföretagardelegationens förslag till
regelförenklingar bör skyndsamt
genomföras. En bättre samordning mellan
olika myndigheter som agerar på området
bör även kunna ske. Vidare anförs att
myndigheterna bör minimera kontrollen av
anläggningar som fungerat utan anmärkning
under en längre tid och i stället
fokusera resurserna på de anläggningar
som har problem. Även krav på snabbare
myndighetsbesked bör införas. Enligt
motionärerna bör myndigheterna åläggas
att inom en viss tid meddela företagaren
om tillstånd ges eller inte.
Enligt vad som anförs i motion
2001/02:N17 (c) bör ett tillkännagivande
göras med innebörden att regeringen
snarast återkommer till riksdagen med
förslag till en nationell turistpolitik.
I motion 2001/02:N286 (fp) begärs
riksdagsuttalanden i följande fem
avseenden: om behovet av att utvärdera
verksamheten i Turistdelegationen; om
behovet av att granska verksamheten i
Sveriges Rese- och Turistråd AB
(Turistrådet); om behovet av att
undersöka om effektivitetsvinster kan
uppnås dels genom en sammanslagning av
Turistdelegationen och Turistrådet, dels
genom att överföra Turistrådets
informationsverksamhet till
Utrikesdepartementet; om behovet av att
bedöma om statens mål för turismen är
rimligt i förhållande till anslagna
medel; om behovet av att ersätta de
strategiska riktlinjerna i
Turistdelegationens handlingsprogram med
en generell politik avseende
arbetskraftsintensiv tjänsteproduktion.
Det mål staten har formulerat för
turistnäringen - "Sverige skall ha en hög
attraktionskraft som turistland och en
långsiktigt konkurrenskraftig
turistnäring" - ligger i stort sett
utanför turistpolitiken, säger
motionärerna och finner denna åtskillnad
mellan mål och medel olämplig. De
statligt finansierade organen på området
har heller inga möjligheter att nå det
angivna målet oavsett anslagsnivå, varför
det bör omprövas, anför motionärerna. De
anser att följande formulering av målet
skulle vara mer realistisk: "Staten skall
genom generella åtgärder förbättra
förutsättningarna för export av svenska
turisttjänster", men påpekar att detta på
sikt skulle kräva en annan anslagsnivå än
den nuvarande. Ett annat alternativ
skulle, enligt motionärerna, vara att
betrakta informationen om Sverige som
turistland som en del av
utrikespolitiken, och att målet därmed
skulle formuleras på följande sätt:
"Utländska medborgare skall lätt kunna få
information om Sverige som turistland."
Detta alternativ implicerar ett mer
passivt förhållningssätt till utländska
marknader än den offensiva och aktivt
uppsökande marknadsföring som i princip
förknippas med Turistrådets verksamhet,
säger motionärerna. De anser att i så
fall bör den turistfrämjande verksamheten
överföras till utrikesförvaltningen och
möjliga samordningsfördelar och
effektivitetsvinster av detta utredas.
Verksamheten vid både Turistdelegationen
och Turistrådet bör granskas och
utvärderas för att utröna om
statsmakternas intentioner med
verksamheten har förverkligats. Frågan om
hur anslagen till Turistrådet disponerats
och hur riksdagens beslut förverkligats
bör utredas av Riksdagens revisorer för
att utröna dels om staten bör lösa in det
näringsägda bolagets aktier i
Turistrådet, dels om kravet på
medfinansiering från näringen bör
ersättas med ett förbud mot att sådan tas
in i former som gör det möjligt för
finansiärerna att påverka verksamhetens
inriktning, anför motionärerna.
Revisorerna bör också bedöma om
effektivitetsvinster kan uppnås genom en
sammanslagning av Turistrådet och
Turistdelegationen. Frågan om huruvida en
överföring av Turistrådets
informationsverksamhet till
Utrikesdepartementet skulle kunna skapa
ökad effektivitet bör också bli föremål
för en utvärdering, anser motionärerna.
Vidare anförs att Turistdelegationens
handlingsprogram bör utmönstras som grund
för arbetet med att utveckla den svenska
turistnäringen och ersättas med en
generell politik inom tjänstesektorn, som
syftar till att pressa ned kostnaderna
för tjänsteproduktion.
Turistsektorn är av stor betydelse för
stora delar av lands- och glesbygden,
sägs det i motion 2001/02:N262 (fp).
Enligt motionärerna bör denna bransch få
det stöd som krävs för att en bygd skall
överleva. Det innefattar bl.a. sänkt moms
på olika delar som berör turistnäringen.
I motionen nämns bl.a. rumsuthyrning i
hotellrörelse eller liknande verksamhet,
upplåtelse av campingplatser och
motsvarande campingverksamhet samt
skidliftar.
Vissa kompletterande uppgifter
Vid utskottets behandling våren 2001
(bet. 2000/01:NU7) av motioner på
turismområdet avstyrktes samtliga då
aktuella motionsyrkanden med hänvisning
till vidtagna åtgärder och pågående
arbete, bl.a. med hänvisning till det
arbete som bedrevs av den s.k.
Framtidsgruppen. I en reservation (m, kd,
c, fp) yrkades på bifall till flera av de
då aktuella motionerna. Dessa motioner
berörde bl.a. olika åtgärder för att
förbättra situationen för turistnäringen,
och det påpekades att det absolut
viktigaste är att det skapas generellt
goda villkor för företagandet. Vidare
gällde det regelförenklingar,
konkurrensförhållanden och myndigheternas
arbetsordning. Därtill framhölls att en
utvärdering av de statliga insatserna på
turismområdet bör göras.
För år 2002 beslutade riksdagen (bet.
2001/02:NU1) om ett ramanslag till
turistfrämjande på 91,3 miljoner kronor
vilket innefattar medel till Turistrådet
och Turistdelegationen, varav 77 miljoner
kronor går till Turistrådet och
14,3 miljoner kronor till
Turistdelegationen. Anslaget innebär en
höjning med ca 10 miljoner kronor i
förhållande till föregående budgetår.
Höjningen motiverades av regeringen bl.a.
med genomförandet av de åtgärder som
Framtidsgruppens föreslagit. I
budgetpropositionen anfördes även att det
av riksdagen beslutade övergripande
målet, att Sverige skall ha en hög
attraktionskraft som turistland och en
långsiktigt konkurrenskraftig
turistnäring, bör ligga fast. Vidare
framhölls att det samlade förslag till
åtgärder och nationell strategi för den
svenska turistnäringen som
Framtidsgruppen presenterat bör utgöra en
grund för arbetet med att utveckla den
svenska turistnäringen.
Turistdelegationen är central
förvaltningsmyndighet för turistfrågor.
Myndigheten har enligt sin instruktion
till uppgift att dels samordna olika
statliga insatser för att stärka
turistnäringens utveckling, dels utveckla
samverkan mellan staten, regionala organ,
kommuner och turistnäringen. Sveriges
Rese- och Turistråd AB (Turistrådet) har
uppgiften att svara för övergripande
marknadsföring av och information
utomlands om Sverige som turistland.
Staten och turistnäringen äger 50 % var
av Turistrådet.
Riksdagen har även beviljat 60,5
miljoner kronor för ytterligare insatser
inom turistområdet (bet. 2001/02:NU2 och
2001/02:NU4), i samband med de förslag
som regeringen framlade i den
regionalpolitiska propositionen.
Regeringen uppdrog i februari 2002 åt
Turistdelegationen att, efter samråd med
Sveriges Rese- och Turistråd AB och
berörda myndigheter och organisationer,
utarbeta ett förslag till ett program för
att stimulera till ökad innovationskraft
inom turistnäringen i enlighet med vad
som framlades i den regionalpolitiska
propositionen. Insatser som främjar
forskning om turism skall utgöra ett
insatsområde i programmet. Uppdraget
skall redovisas till regeringen i april
2002. Enligt vad som redovisades i den
regionalpolitiska propositionen skall
insatser ske på följande områden.
- För att stimulera till ökad
innovationskraft inom turistnäringen
avsätts 33 miljoner kronor för tiden
2002-2004. Turistdelegationen skall i
nära samverkan med Sveriges Rese- och
Turistråd AB och berörda myndigheter och
organisationer genomföra ett program för
att utveckla företagande och
entreprenörskap inom turistområdet med
natur- och kulturresurser som
utgångspunkt. En särskild del av
programmet skall inriktas på åtgärder som
stimulerar en ökad miljömärkning av
turistföretag.
- För att stärka den långsiktiga
attraktionskraften och lönsamheten i
fjällområdet avsätts 20 miljoner kronor
för tiden 2002-2004. Sveriges Rese- och
Turistråd AB skall i nära samverkan med
bl.a. Turistdelegationen, ETOUR (se
nedan), berörda branschorganisationer och
rese- och turistföretagen i området
genomföra ett projekt med fokus på en
marknads- och utbudsanalys,
kompetensutveckling, produktutveckling
och sökandet efter nya idéer/produkter
för att även långsiktigt utveckla och
stärka varumärket Fjällvärlden.
- För att främja turismforskning och
samordning av forskningsprojekt avsätts
7,5 miljoner kronor för perioden
2002-2004. Turistdelegationen skall i
nära samarbete med forskningsinstitutet
ETOUR (European Tourism Re-search
Institute) utarbeta ett program för att
initiera forskning inom turistområdet av
strategisk betydelse för turistnäringen
och också utveckla metoder för samordning
av forskningsprojekt. ETOUR, som är en
del av Mitthögskolan, utvecklar kunskap
om turism och resande och bidrar till
turistnäringens utveckling och tillväxt.
Utskottet behandlade (bet. 2001/02:NU4)
den regionalpolitiska propositionen
hösten 2001. I detta sammanhang anfördes
bl.a. att det var utskottets uppfattning
att dessa nya insatser kan bana väg för
en mer lönsam och professionell bransch.
Ekologisk hållbarhet betonades i detta
sammanhang. Vidare framhölls att
potentialen för långsiktig tillväxt i
turistnäringen är god. Turistföretagen
finns över hela landet och branschen är
sysselsättningsintensiv. Dessa faktorer
medför enligt utskottet särskilda
möjligheter för den regionala
utvecklingspolitiken och turistnäringen
att ömsesidigt stödja varandra. Därtill
noterades att vissa av de synpunkter som
framförts i motionerna låg i linje med
den utveckling som pågår eller förutses.
I en reservation (m, kd, c, fp) framhålls
att potentialen inom turistnäringen måste
tas till vara på ett bättre sätt än vad
som nu sker om näringen skall kunna bli
en ekologiskt hållbar, långsiktig
tillväxtbransch. Småföretagen inom
turistnäringen hämmas, liksom övriga
småföretag, av ett komplext regelverk och
betungande skatter, främst skatterna på
arbete. Vidare anförs att en ökad
samverkan mellan olika intressenter inom
branschen är en väg att gå för att
åstadkomma en kraftsamling. Det behövs
enligt reservanterna en långsiktig
strategi och ett samlat program för att
nå detta mål.
För att analysera faktorer som kan
främja tillväxt i rese- och
turistindustrin samt forma underlag för
en nationell strategi för den svenska
rese- och turistindustrin bildades
Framtidsgruppen i december 1999 av
Näringsdepartementet. I gruppen ingick
representanter från Näringsdepartementet,
den svenska rese- och turistindustrin och
det nationella turistfrämjandet.
För att främja turistnäringens tillväxt
har Framtidsgruppen arbetat fram ett
förslag till nationell strategi med en
rad olika åtgärder. Framtidsgruppen
presenterade i juni 2001 strategier för
tillväxt i den svenska rese- och
turistindustrin, det s.k.
Framtidsprogrammet. I december 2001
genomfördes ett seminarium som startpunkt
för detta program, varefter
genomförandeprocessen kan sägas vara
påbörjad. Det övergripande målet för
Framtidsprogrammet är att skapa tillväxt
i den svenska rese- och turistindustrin.
I sitt arbete har Framtidsgruppen
fokuserat på tre affärsområden
(Affärsresande, med fokus på
mötesindustrin; Evenemang, med fokus på
stora och internationella evenemang;
Privatresande, med fokus på kommersiella
produkter och varumärken) och fem
generella utvecklingsområden (Forskning
och utbildning; Skatter och finansiering;
Infrastruktur; Samverkan; Varumärken) som
särskilt strategiska för utvecklingen av
svensk turism. Inom dessa affärs- och
utvecklingsområden har 24 insatsområden
identifierats inom vilka ett antal olika
konkreta åtgärder bör genomföras. Syftet
är att staten och näringen tillsammans
skall ta ett ansvar för att successivt
implementera Framtidsgruppens strategi.
Flera av de i motioner berörda områdena
tas helt eller delvis upp i
Framtidsprogrammet. Ett av insatsområdena
i programmet gäller skatter och avgifter.
Detta insatsområde skall skapa likvärdiga
villkor för rese- och turistnäringen med
övriga tjänsteproducerande företag i
Sverige samt med konkurrerande länder vad
gäller skatter och avgifter. Inriktningen
på åtgärderna inom detta insatsområde bör
enligt Framtidsprogrammet vara dels att
identifiera skatter och avgifter för
turistnäringen som avviker mot andra
branscher i syfte att jämställa dessa,
t.ex. energi- och fastighetsskatter, dels
att identifiera skatter och avgifter som
avviker mot dem i andra länder i Europa,
i syfte att jämställa dessa med
konkurrerande länder.
Ett av de fem generella
utvecklingsområdena i Framtidsprogrammet
är in-frastruktur. I programmet sägs
bl.a. att en fungerande turism
förutsätter en väl genomtänkt
infrastruktur som är avpassad för rese-
och turistindustrins servicetjänster,
främst kommunikationer och anläggningar
för gemensamma behov. Inriktningen på
några av de åtgärder som nämns bör vara
följande enligt programmet: Säkerställa
att det turistiska perspektivet inbegrips
av infrastrukturmyndigheter i planeringen
och utvecklingen av infrastruktur;
kartlägga och angripa flaskhalsar i den
svenska infrastrukturen; utveckla
samverkan mellan olika trafikslag, t.ex.
i form av resecentrum.
Även forskning och utbildning är ett
utvecklingsområde i Framtidsprogrammet.
Det innefattar att stimulera ökad
forskningsutbildning inom turism och att
tillgodose turistnäringens behov av
kompetenta medarbetare. De åtgärder som
nämns är följande: Prioritera
finansiering av doktorander inom turism;
öka antalet professurer inom turism,
t.ex. inom området
evenemang/ekonomi/infrastruktur/privatres
ande; öka resurser för spetsutbildningar
på magisternivå inom prioriterade områden
som service management med stort
internationellt inslag, eller
affärsresande med fokus på
mötesindustrin; utveckla
situationsanpassade företagsutbildningar
med fokus på process och samverkan i
nätverk; satsa på kvalificerade
yrkesutbildningar.
Ett annat utvecklingsområde är
varumärken. De åtgärder som nämns på
detta område är följande: Utveckla en
varumärkesstrategi för Sverige som
resmål; samverka med andra
Sverigeintressenter och starka svenska
varumärken i andra näringsgrenar i
byggandet av varumärket Sverige som
resmål; profilera Sverige utifrån
förutsättningar på prioriterade marknader
och affärsområden.
Evenemangsturismen och affärsresandet,
med fokus på mötesindustrin, är två av de
tre affärsområdena i Framtidsprogrammet.
Framtidsgruppens bedömning är att
affärsområdet evenemang, med fokus på
stora och internationella evenemang, är
ett område för tillväxt i turistnäringen
genom de stora värden som skapas i många
led i samhälle och näringsliv. Enligt
programmet bör åtgärder för att utveckla
kunskap, produkt och marknadsföring av
evenemang vara följande: Utveckla en
modell för nationella engagemang vad
gäller ekonomiska garantier, säkerhet,
skattefrågor och anläggningsutveckling
för genomförande av större evenemang; öka
kunskaper om evenemangens
förutsättningar, ekonomi, marknadsföring
och organisation; skapa nationella forum
där branschens olika aktörer och
föreningar kan mötas och bygga nätverk.
När det gäller att utveckla kunskap,
produkt och marknadsföring inom
affärsturism med fokus på mötesindustrin
innefattar Framtidsprogrammet följande
punkter:
- Beskriva och identifiera
mötesindustrins omfattning och funktion.
-
- Utveckla mötesplatser för
industrin för samverkan i marknadsföring.
-
- Införa ett belöningssystem som
skapar starka incitament för personligt
engagemang i kongresser i universitets-
och högskolevärlden.
-
- Komplettera Sverigeprofileringen
mot kongressmarknaden, genom bilden av en
forskarnation stöttad av moderna trender.
-
I propositionen om infrastruktur för ett
långsiktigt hållbart transportsystem
(prop. 2001/02:20) lyfts turismen och
dess behov fram, bl.a. anförs att
särskild hänsyn bör tas till turismens
behov i den regionala planeringen av
transportinfrastrukturen (s. 116). Vidare
påpekas (s. 53) att turistindustrin
drabbas av problem med sönderkörda vägar,
särskilt eftersom tjällossningen ofta
sammanfaller med vinterturismens
högsäsong. Propositionen behandlades
hösten 2001 av trafikutskottet (bet.
2001/02:TU2). Bland annat skall
12 miljarder kronor avsättas för ökade
åtgärder i infrastrukturen under perioden
2002-2004. Medlen skall gå till
investeringar i och underhåll av vägar
och järnvägar. Resurser skall bl.a.
satsas på bärighet, tjälsäkring och
rekonstruktion av vägar. Beträffande
förbättringar av det regionala vägnätet
tillstyrkte utskottet regeringens förslag
om vilka åtgärder som den regionala
planeringsramen borde innehålla, vilket
bl.a. innefattade investeringar i
statliga vägar som inte är stamvägar.
Regeringen beslutade i mars 2002 om
ändringar i vägmärkesförordningen, vilket
bl.a. innefattade införandet av nya
vägmärken som visar intressanta mål för
turister. De fyra nya märkena för
turistvägvisning är följande: turistväg,
som anger en intressant väg eller
vägsträcka; landmärke, som anger en
intressant naturinformation eller byggnad
som ses från vägen; turistområde;
världsarv. Det blir även möjligt att
använda vägvisare med vit text mot brun
botten som vägvisning till turistmål. Det
förutsätter att Vägverket har upprättat
en vägvisningsplan efter samråd med andra
väghållare.
Om fisketurism kan nämnas att
Turistdelegationen samarbetar med
Fiskeriverket, Jordbruksverket och
Naturvårdsverket om fisketurism och är
med i en arbetsgrupp med representanter
från bl.a. myndigheterna, entreprenörer
och forskare. Turistdelegationen arbetar
för närvarande med att ta fram en handbok
för fisketurismföretag. Myndigheten
arbetar även med en kartläggning av
entreprenörer på området. I november 2001
presenterades en utredning om utvärdering
av det fria handredskapsfisket (SOU
2001:82). Utredningen konstaterar att det
står klart att fiskevårdens finansiering
behöver förstärkas. I sitt arbete har
utredningen kommit fram till förslag om
införande av en fiskevårdsavgift samt
förslag till hur fiskevårdsområden bör
utformas och förvaltas. Den modell som
presenteras i utredningen innebär att
dven det icke yrkesmässiga fisket ges ett
tydligt värde som resurs samt genererar
medel till vård och förvaltning.
När det gäller konkurrensen mellan
offentlig och privat sektor framlade
Näringsdepartementet en promemoria våren
2001 om begränsningar av otillbörligt
konkurrensbeteende av offentliga aktörer
- Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor (Ds 2001:17).
Där har bl.a. föreslagits en särskild
bestämmelse som skall reglera
konkurrensvillkoren mellan offentlig och
privat sektor. Enligt uppgift från
Näringsdepartementet är avsikten att
under våren 2002 ta ställning till dessa
frågor.
Beträffande statens uppgift som
marknadsförare av Sverige kan nämnas att
instruktionen för utrikesrepresentationen
ändrades i november 1998. Under rubriken
Sverigefrämjande verksamhet anges numera:
"Beskickningar och konsulat skall, i
verksamhetsländer där detta är lämpligt,
även skapa intresse för Sverige som
turistland genom att bistå Sveriges Rese-
och Turistråd AB, myndigheter och
organisationer som har till uppgift att
främja turism i Sverige." Sveriges Rese-
och Turistråd AB är även med i
Utrikesdepartementets nämnd för
Sverigefrämjande i utlandet, NSU.
Turistdelegationen presenterade i mars
2001 en rapport om offentliga medel i
turistfrämjande organisationer år 2000. I
studie redovisas de fasta anslagen till
centrala, regionala och lokala
turistfrämjande organisationer. Med fasta
anslag avses i undersökningen budgeterade
offentliga medel från kommuner till
kommunal turistfrämjande organisation,
medel från landsting, länsstyrelse eller
kommun/kommunförbund till regionala
turistorganisationer samt medel från
staten till nationella turistfrämjande
organ (Turistrådet och
Turistdelegationen). Enligt rapporten,
vars beräkningar till viss del baserar
sig på skattningar, uppgick den totala
satsningen av offentliga medel till ca
580 miljoner kronor år 2000. Av dessa var
79,3 miljoner kronor anslagna till de
centrala turistorganisationerna
Turistdelegationen och Turistrådet.
Riksdagens utredningstjänst har på
uppdrag av utskottets arbetsgrupp för
uppföljnings- och utvärderingsfrågor
(NUR) gjort en kartläggning av statliga
utgifter för marknadsföring av Sverige
som turistland utomlands. Promemorian
omfattar bl.a. en genomgång av anslagen
till Turistrådet åren 2000-2002.
Beträffande energiskatter tillsattes
våren 2001, som tidigare nämnts, en
utredning om översyn av regler för
nedsättning av energiskatter för vissa
sektorer. Utredningen skall bl.a.
behandla den energiintensiva industrin
som inte är tillverkningsindustri.
Kommittén skall redovisa resultatet av
sitt arbete senast den 31 december 2002.
Regeringens regelförenklingsarbete
behandlades av utskottet hösten 2001
(bet. 2001/02:NU1) i samband med
behandlingen av regeringens skivelse
2000/01:143. Utskottet avstyrkte
motionsyrkandena och lade skrivelsen till
handlingarna. Vidare påtalades att
regelförenklingsarbetet ständigt måste
inta en framskjuten roll inom
näringspolitiken och att utskottet därför
förutsätter att regeringen fortsätter med
sitt arbete att minska och förenkla
företagens uppgiftslämnande. I en
reservation (m, kd, c, fp) framhölls att
företagandet måste ges bättre villkor så
att såväl sysselsättning som ekonomisk
tillväxt ökar. Reservanterna menade
vidare att de flesta av
Småföretagardelegationens förslag
omedelbart kan och bör genomföras.
Regeringen har, trots den tid som
förflutit, endast vidtagit ett begränsat
antal åtgärder enligt vad som anförs.
EU har ingen gemensam turistpolitik. EU-
kommissionen presenterade emellertid en
samarbetsstrategi för den europeiska
turismens framtid i november 2001
(KOM/2001/665). Förslaget är grundat på
fem arbetsgruppers slutrapporter från
juni 2001 om information, utbildning,
kvalitet, hållbarhet och IT. Bakgrunden
till detta arbete är de slutsatser om
turismens sysselsättningspotential som
antogs av inre marknadsrådet i juni 1999.
Kommissionens rådgivande kommitté för
turism med uppgift att underlätta
informationsutbyte, samråd och samarbete
i fråga om turism ansågs vara det
lämpligaste forumet för att genomföra
rådets slutsatser. Arbetsgrupper
tillsattes därefter för att arbeta inom
ovan nämnda områden. Sverige har deltagit
i samtliga dessa grupper. Kommissionens
förslag till åtgärder innefattar bl.a.
olika insatser för att förbättra
uppföljning och utvärdering inom området,
främja nätverk och partnerskap mellan
aktörer och förbättra den ekonomiska
statistiken. Den svenska regeringen har
ännu inte tagit ställning till de
enskilda förslagen.
Utskottets ställningstagande
Turistnäringen är sysselsättningsintensiv
och har en stor betydelse i många delar
av landet, inte minst i glesbygden.
Näringen spelar därför en viktig roll i
arbetet med att stärka den regionala
utvecklingen. Detta gavs bl.a. uttryck
för i den regionalpolitiska propositionen
som riksdagen behandlade hösten 2001.
Häri lyfte regeringen fram olika insatser
för att stärka turistnäringen. Insatserna
omfattade bl.a. ett program för att
utveckla företagande och entreprenör-skap
inom turistområdet, insatser för att
stärka varumärket Fjällvärlden samt
turismforskning. Utskottet ställde sig
bakom dessa förslag. För närvarande pågår
arbetet med att närmare utforma dessa
insatser. Även i propositionen om
infrastruktur för ett långsiktigt
hållbart transportsystem som riksdagen
behandlade hösten 2001 (bet. 2001/02:TU2)
lyfts turismen och dess behov fram; bl.a.
framhölls att särskild hänsyn bör tas
till turismens behov i den regionala
planeringen av transportinfrastrukturen.
Samtidigt har riksdagen fattat beslut
om att avsätta ytterligare medel för att
främja turistnäringen (bet. 2001/02:NU1
och bet. 2001/02:NU2). Hösten 2001
beslutade riksdagen om ett ramanslag till
turismfrämjande på 91,3 miljoner kronor
för år 2002, vilket innebar en höjning av
anslaget med ca 10 miljoner kronor i
förhållande till föregående år. Härtill
kommer de medel, totalt 60,5 miljoner
kronor, som avsatts för att genomföra de
insatser som presenterades i
propositionen om regional utveckling.
Den av regeringen tillsatta
Framtidsgruppen presenterade, som
redovisats, i juni 2001 strategier för
tillväxt i den svenska rese- och
turistindustrin i sin slutrapport med det
s.k. Framtidsprogrammet. Det övergripande
målet för detta program är att skapa
tillväxt i den svenska rese- och
turistindustrin. I sitt arbete har
Framtidsgruppen fokuserat på tre
affärsområden och fem generella
utvecklingsområden som särskilt
strategiska för utvecklingen av svensk
turism. Inom dessa affärs- och
utvecklingsområden har 24 insatsområden
identifierats. I budgetpropositionen för
år 2002 framhöll regeringen att det
samlade förslag till åtgärder och
nationell strategi för den svenska
turistnäringen som Framtidsgruppen
presenterat bör utgöra grunden för
arbetet med att utveckla den svenska
turistnäringen. Utskottet var inte av
någon annan uppfattning.
Flera av de förslag som lyfts fram i
här aktuella motioner berörs helt eller
delvis i Framtidsprogrammet. Det gäller
bl.a. följande: att skapa likvärdiga
villkor för rese- och turistnäringen med
övriga tjänsteproducerande företag i
Sverige samt konkurrerande länder vad
gäller skatter och avgifter; att
stimulera forskning och utbildning; att
utveckla en varumärkesstrategi; att
utveckla och anpassa infrastruktur och
kommunikationer; att utveckla
evenemangsturismen och affärsresandet.
Inom det sistnämnda området ingår bl.a.
att utveckla en modell för nationella
engagemang vad gäller ekonomiska
garantier. Utskottet finner inget skäl
att föregripa det arbete som precis
igångsatts.
I sammanhanget vill utskottet framhålla
att det ser positivt på att
Framtidsprogrammet tagits fram i nära
samverkan med näringen samt att näringen
tillsammans med statsmakterna tar ett
delat ansvar för att successivt
implementera programmet.
Beträffande fisketurism vill utskottet
även hänvisa till det arbete som
Turistdelegationen bedriver i samverkan
med andra aktörer. Som tidigare nämnts
arbetar myndigheten för närvarande med
att ta fram en handbok för
fisketurismföretagare. Turistdelegationen
arbetar även med en kartläggning av
entreprenörer på området.
Avslutningsvis noterar utskottet, med
tillfredsställelse, det av regeringen
nyligen fattade beslutet om att införa
nya vägmärken som visar intressanta mål
för turister.
Med det anförda avstyrker utskottet
samtliga här aktuella motioner i berörda
delar.
Detaljhandeln
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om
detaljhandeln, bl.a. med hänvisning
till de av riksdagen beslutade målen
för konsumentpolitiken.
Motionen
Enligt vad som anförs i motion
2001/02:N334 (s) behövs det en bredare
belysning av den svenska handelns problem
och framtida utveckling utifrån
konsumenternas krav och önskemål. I dag
finns det ett nationellt program för
landsbygdshandeln. Det är enligt
motionärerna emellertid inte tillräckligt
att bara uppmärksamma handeln ur ett
glesbygdsperspektiv. Det finns även
problem med tillgänglighet och utbud även
i t.ex. storstädernas förortsområden,
sägs det i motionen. Inom
dagligvaruhandeln har marknadsandelarna
för lågprisvaruhus och stormarknader,
ofta etablerade i externa lägen, vuxit
kraftigt. En följd har blivit att
tillväxten för traditionella varuhus har
dämpats. Försäljningen av s.k.
sällanköpsvaror, som ju innefattar ett
mycket stort antal varor, uppvisar samma
mönster. Där har försäljningen
koncentrerats till större
företagsgrupper, ofta med butiker i
externa köpcentrum.
Vissa kompletterande uppgifter
I den regionalpolitiska propositionen som
riksdagen behandlade hösten 2001 (bet.
2001/02:NU4) framhöll regeringen att
förslagen i propositionen syftar till att
främja en politik för hållbar regional
tillväxt i alla delar av landet. En av de
bedömningar som regeringen framförde i
ovan nämnda proposition var att den av
Konsumentverket och Glesbygdsverket
upprättade Servicedatabasen bör
permanentas fr.o.m. år 2003. Skälet till
detta angavs av regeringen vara att det
för politikens genomförande är väsentligt
att kunna följa utvecklingen av
tillgången till viktiga
serviceinrättningar samt följa upp och
utvärdera olika åtgärders betydelse för
servicetillgången.
Servicedatabasen är ett samlingsnamn
för det geografiska och webbaserade
informationssystem som utvecklats genom
att kombinera den senaste tekniken inom
databasutveckling, Geografiskt
informationssystem (GIS) och Internet.
Databasen skall fungera som ett stöd för
länsstyrelser, kommuner och andra
instanser som behöver uppgifter om
servicen i landets olika regioner. I
dagsläget omfattar databasen fem
servicetyper: dagligvaror, post, bank,
systembolag och apotek. Databasen skall
även kompletteras med uppgifter om
bensinförsäljning och viss offentlig
service (skolor, sjukhus, vårdcentraler
och ambulansstationer).
Hösten 2001 godkände riksdagen (bet.
2001/02:LU2) regeringens proposition om
en handlingsplan för konsumentpolitiken
2001-2005 (prop. 2001/02:135). I
propositionen föreslogs bl.a. fem mål för
konsumentpolitiken:
- Konsumenternas ställning och
inflytande på marknaden skall stärkas
(inflytandemålet).
-
- Hushållen skall ha goda
möjligheter att utnyttja sina ekonomiska
och andra resurser effektivt
(hushållningsmålet).
-
- Konsumenternas hälsa och
säkerhet skall skyddas (säkerhetsmålet).
-
- Sådana konsumtions- och
produktionsmönster skall utvecklas som
minskar påfrestningarna på miljön och
bidrar till en långsiktigt hållbar
utveckling (miljömålet).
-
- Konsumenterna skall ha tillgång
till god vägledning, information och
utbildning (kunskapsmålet).
-
Konsumentverket genomför tillsammans med
konsumentvägledare lokala
matkostnadsundersökningar. En sådan har
t.ex. genomförts i Botkyrka kommun. I
dessa undersökningar studeras bl.a.
service och tillgänglighet. Syftet med
undersökningarna är att ge konsumenter
underlag för att välja butik utifrån
matkostnad, informera om utbudet av
ekologiska livsmedel och göra
konsumenterna mer prismedvetna.
Konsumentverket har även genomfört en
stormarknadsundersökning för att jämföra
matkostnader mellan olika stormarknader.
I rapporten som presenterades i januari
2001 konstaterades att Göteborg har den
billigaste maten.
Som tidigare nämnts uppdrog regeringen
i februari 2002 åt Konkurrensverket att
närmare analysera vilka strukturella
problem som kan finnas inom
dagligvarumarknaden. Utredningen skall
kartlägga och analysera strukturella
problem inom dagligvaruhandeln. Arbetet
innefattar bl.a. att kartlägga hur den
pågående centraliseringen påverkar
handelns affärsmetoder, särskilt med
inriktning på sortimentsstyrning, samt
analysera vilka effekter den pågående
förändringen får för olika aktörer i
livsmedelskedjan. Vidare framhåller
regeringen att det är av särskilt
intresse att studera hur
förutsättningarna för små leverantörer
och etablering av nya företag på
dagligvarumarknaden påverkas, liksom hur
varuflödet på den inre marknaden kan
påverka konkurrens- och prisbildning.
Konkurrensverket skall lämna en
lägesrapport av uppdraget i juni 2002
samt en slutredovisning i december 2002.
I detta sammanhang kan även nämnas de
av riksdagen beslutade (bet. 1998/99:AU2)
övergripande målen för
storstadspolitiken, vilken innefattar
dels ett tillväxtmål, dels ett
integrationsmål. Den nationella
storstadspolitiken syftar till att ge
storstadsregionerna goda förutsättningar
för en långsiktigt hållbar tillväxt för
att därmed kunna bidra till att nya jobb
skapas såväl inom regionerna som i övriga
delar av landet samt till att bryta den
sociala, etniska och diskriminerande
segregationen i storstadsregionerna och
att verka för jämlika och jämställda
levnadsvillkor för storstädernas alla
invånare oavsett ursprung och kön. För
att utveckla och samordna den nationella
storstadspolitiken har den
tvärsektoriella Storstadsdelegationen
upprättats. Den består av
statssekreterare från sju departement.
Till sitt förfogande har delegationen ett
kansli. De lokala utvecklingsavtalen är
en stor del av storstadspolitiken. Staten
erbjuder möjlighet att sluta avtal om
åtgärder med sju kommuner avseende 24
bostadsområden. Dessa åtgärder har som
övergripande mål att bryta den sociala,
etniska och diskriminerande segregationen
i de berörda områdena.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av vad som anförs i
motionen vill utskottet peka på de mål
som riksdagen beslutade (bet.
2001/02:LU2) hösten 2001 beträffande
konsumentpolitiken. I detta sammanhang
betonades att det är viktigt att alla
konsumenter har ett starkt inflytande på
marknaden.
Vidare har utskottet noterat att
regeringen nyligen uppdragit åt
Konkurrensverket att närmare studera
konkurrensförhållandena inom
dagligvaruhandeln. Uppdraget innefattar
bl.a. att kartlägga och analysera
strukturella problem inom
dagligvaruhandeln. I
uppdragsbeskrivningen påpekas att det är
av särskilt intresse att studera
förutsättningarna för små leverantörer
och etableringen av nya företag på
dagligvarumarknaden. Utskottet anser
därför inte att behov föreligger för ett
riksdagsuttalande i frågan.
Med det anförda avstyrker utskottet den
här aktuella motionen.
Design
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
olika insatser för att främja svensk
form och design. Utskottet hänvisar här
till pågående arbete och beredning.
Jämför reservation 8 (m, kd, c, fp).
Motionerna
För att svensk form och design skall
kunna stärka sin position i den
internationella konkurrensen behövs
ytterligare marknadsföring enligt vad som
anförs i motion 2001/02:Kr334 (s). Svensk
formgivning har inte enbart estetiska
kvaliteter utan är även framstående när
det gäller t.ex. handikappanpassning,
förbättring av arbetsmiljön och säkerhet,
sägs det i motionen. Internationella
utställningar framhålls som ett viktigt
instrument för att marknadsföra svensk
form och design i utlandet. Motionärerna
påpekar att länder som Australien, Japan
och Förenta Staterna är särskilt
intressanta i detta hänseende.
Att designfrågorna bör ges en ökad vikt
inom ramen för svensk näringspolitik
betonas i motion 2001/02:N212 (s). Få
enskilda utvecklingsområden är av sådan
strategisk betydelse för att nå framgång
på marknaden som just industridesign,
sägs det i motionen. Behovet av ett
statligt engagemang på detta område är
stort, och det är angeläget att det
ekonomiska stödet successivt utökas.
Vidare framhåller motionärerna behovet av
stimulansåtgärder för designinsatser i
mindre företag. För detta var de tidigare
designcheckarna som förmedlades via
regionkontoren hos Stiftelsen Svensk
Industridesign ett värdefullt instrument.
Motionärerna beklagar därför beslutet som
togs för några år sedan att dra in
anslaget till designcheckar.
Även i motion 2001/02:Kr226 (m)
framhålls designens betydelse för
näringslivet. Motionärerna påpekar att
design är ett viktigt konkurrensmedel som
i vissa fall kan vara avgörande för att
det lilla företaget skall lyckas på
marknaden. Trots att svensk formgivning
och design har uppmärksammats alltmer
utomlands finns det enligt motionärerna
emellertid många kanaler som inte
utnyttjas. Vidare erinras om att
Exportrådet har en viktig roll när det
gäller att marknadsföra svensk form och
design i utlandet. Exportrådets
verksamhet på detta område bör utökas
samtidigt som det bör bli föremål för en
översyn. I motionen framhålls även vikten
av att höja statusen för svensk slöjd.
Vissa kompletterande uppgifter
Staten stöder designfrämjande verksamhet
i främst små och medelstora företag genom
Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID).
Stiftelsen arbetar med att fördjupa och
förmedla kunskaper om industriell design
i det svenska näringslivet. Målet är att
företagen i större utsträckning skall bli
medvetna om designens betydelse som
konkurrensmedel och integrera det
professionellt i sin verksamhet. SVID:s
verksamhet bedrivs inom två områden,
kontakt och rådgivning samt kunskap och
kompetensutveckling. Syftet med kontakt
och rådgivning är att ge företag praktisk
vägledning i frågor om industridesign.
Kvalificerade designföretag förs samman
med industriföretag som därmed kan
vidareutveckla sina produkter. SVID har
även utvecklat en metod som används för
att analysera företagens behov av
designinsatser. Kunskap och
kompetensutveckling syftar till att
stödja utbildnings- och forskarinsatser
inom designområdet och öka kunskapen om
industridesign i strategiska yrkesgrupper
som t.ex. tekniker, ekonomer och
marknadsförare. SVID har för år 2002 fått
10 miljoner kronor via NUTEK för olika
designinsatser.
I budgetpropositionen för år 2002
(prop. 2001/02:1 utg.omr. 24, s. 20)
påpekar regeringen att det är dess
bedömning att det är angeläget att öka
användningen av industriell design som
konkurrensmedel genom att stärka
designfrågorna på regional nivå.
Regeringen beslöt (dir. 2001:103) i
november 2001 att tillsätta en särskild
utredare för att se över statens insatser
för tillväxt och företagsutveckling på
regional nivå. I uppdraget ingår att se
över den verksamhet som utförs av ALMI
Företagspartner AB:s dotterbolag, bl.a. i
form av designbidrag.
Utöver verksamheten inom SVID:s ram har
Näringsdepartementet bidragit med 6
miljoner kronor till uppförande av
Formens Hus i Hällefors. I Formens Hus
skall designer, lärare, studenter,
företagare och en intresserad allmänhet
från hela landet kunna mötas, utbyta
idéer och få fördjupade kunskaper om form
och design. Stiftelsen Svensk
Industridesign och Föreningen Svensk Form
har tillsammans med Hällefors Kommun
bildat en stiftelse för att driva
verksamheten i Formens Hus.
Kulturdepartementet har i
budgetpropositionen (prop. 2001/02:1
utg.omr. 17, s. 68) aviserat satsningar
på form och design. Regeringen har
anvisat 5 miljoner kronor för att
möjliggöra inrättandet av en mötesplats
för form och design i Stockholm under år
2002. Föreningen Svensk Form ges i
uppdrag att vara den institution som tar
ansvar för verksamheten.
Vidare har Arkitekturmuseet och
Föreningen Svensk Form tilldelats
uppgifter och nationella uppdrag inom
ramen för handlingsprogrammet
Framtidsformer - Sveriges handlingsplan
för arkitektur, formgivning och design.
Grunden för detta arbete är regeringens
proposition med ett handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design som
beslutades i mars 1998 (prop.
1997/98:117).
Inom Regeringskansliet finns det en
interdepartemental arbetsgrupp för
arkitektur, formgivning och design med
företrädare för Utbildnings-, Närings-,
Kultur-, Social-, Utrikes-, Finans- och
Miljödepartementen.
I Form och designutredningens
slutbetänkande (SOU 2000:75) om statens
insatser för form och design föreslogs
bl.a. att regeringen skulle uppdra åt
Exportrådet att undersöka möjligheterna
att initiera ett branschprogram för form-
och designområdet.
Exportrådet överlämnade i november 2001
ett förslag till branschprogram för
formgivning och design till
Kulturdepartementet. Programförslaget
innehåller tre huvudkomponenter:
Kompetensutveckling; Marknadsstödjande
aktiviteter; Bearbetning av
internationell media. Det branschprogram
som föreslås bör enligt förslaget vara
femårigt. I sitt förslag skriver
Exportrådet beträffande finansiering att
en statlig huvudfinansiering är nödvändig
för att kunna genomföra
branschprogrammet. Enligt uppgift från
Kulturdepartementet har man ännu inte
tagit ställning i frågan.
Exportrådet får inför varje budgetår
ett s.k. riktlinjebeslut där statens
uppdrag till Exportrådet preciseras. I
riktlinjebeslutet för år 2002 har
Exportrådet fått i uppdrag att
intensifiera sitt arbete med att främja
framför allt små och medelstora företags
exportmöjligheter inom strategiska
branscher och områden, däribland
upplevelseindustrin (som även inbegriper
design). Totalt går 10,5 miljoner kronor
till Exportrådet år 2002 för
internationell marknadsföring till
särskilda branscher (IT och telekom,
bioteknik, miljöteknik samt
upplevelseindustrin).
Regeringen har beviljat medel till
Svenska Institutet (SI) som skall
användas för att presentera svensk design
i utlandet i syfte att stärka dess
internationella konkurrenskraft. SI
ansökte om medel för ett antal
designsatsningar i utlandet under åren
2002-2004 i samverkan med Sveriges
exportråd, Föreningen Svensk Form och
svenska utlandsmyndigheter i berörda
länder. Satsningarna ingår i den strategi
för designsatsningar i utlandet som SI
utarbetat tillsammans med ovannämnda
samarbetspartner m.fl.
designintressenter. I vissa satsningar
kommer även Svensk Industridesign (SVID)
att involveras. Projektet syftar till att
skapa uppmärksamhet för svensk design i
utlandet och stärka svensk designs
konkurrenskraft internationellt.
Projektet leds av en projektgrupp under
ledning av SI i vilken samtliga
samverkande parter ingår. Verksamheten
består av marknadsstödjande aktiviteter
som utställningar och seminarier, visst
mässdeltagande samt bearbetning av
utländska medier. Fokus läggs vid ett
antal utställningar som i kombination med
seminarier syftar till att skapa en
plattform för marknadsföring av det
svenska designfenomenet liksom stärkta
kommersiella kontakter. Under år 2002
genomförs eller planeras satsningar i
bl.a. Finland, Spanien, Förenta Staterna,
Ryssland och Italien.
Utskottets ställningstagande
Den designfrämjade verksamheten har, som
utskottet tidigare uttryckt, en självklar
plats inom näringspolitiken. Utskottet
delar även den uppfattning som framförs i
motionen om industridesignens strategiska
betydelse för att nå framgång på en
marknad. En produkts design kan ofta vara
den avgörande faktorn för att lyckas på
marknaden - såväl på exportmarknaden som
på den inhemska marknaden. Statsmakterna
stöder designfrämjande verksamhet i
främst små och medelstora företag via
Svensk Industridesign. Dessa insatser är
enligt utskottets mening viktiga.
Insatser görs även i olika sammanhang för
att internationellt marknadsföra svensk
form och design. Det är enligt utskottets
mening angeläget att svensk form och
design framhålls i olika internationella
sammanhang, både i syfte att marknadsföra
enskilda produkter och för att främja
bilden av Sverige som helhet. Beträffande
vad som anförs i en motion om
Exportrådets roll noterar utskottet att
Exportrådet - i enlighet med vad Form och
designutredningen föreslog i sitt
slutbetänkande (SOU 2000:75) - nyligen
inkommit till Regeringskansliet med ett
förslag till branschprogram för
formgivning och design. Utskottet finner
inget skäl att föregripa
Regeringskansliets beredning av detta
förslag.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet de här aktuella motionerna i
berörda delar.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.
1.Näringspolitikens inriktning (punkt 1)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström
(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael
Oscarsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförts i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Sf400 yrkande 4,
2001/02:N263 yrkande 17, 2001/02:N267
yrkandena 20 och 24 och 2001/02:N370
yrkande 15.
Ställningstagande
En framgångsrik företagsamhet är den
absolut viktigaste förutsättningen för
välstånd i ett land. Det är därför av
avgörande betydelse för Sveriges framtid
att det tillkommer fler nya småföretag
och att de befintliga småföretagen kan
växa. För främjandet av en sådan
utveckling är ett generellt gott
företagsklimat obetingat det centrala. Vi
anser att den politik som i dag bedrivs
inte bidrar till detta.
När den internationella lågkonjunkturen
drabbat Sverige framstår bristerna i den
förda politiken allt tydligare. Den
internationella konjunkturnedgången råder
visserligen inte regeringen över, men man
kan i olika hög grad förebygga dåliga
tider. I detta avseende har regeringen
misslyckats. Antalet företagskonkurser
har ökat kraftigt under år 2001 samtidigt
som statistik visar att antalet
nyregistrerade företag drastiskt har
minskat. Tingsrätten fattade under år
2001 beslut om 7 433 företagskonkurser,
vilket är en ökning med 10 % i
förhållande till året innan. Antalet
anställda som berördes av dessa konkurser
uppgick till drygt 24 000 personer. Detta
är en ökning med 41 % jämfört med år
2000. Inte sedan år 1994 har lika höga
siffror uppmätts i riket. Enligt
statistik från organisationen Jobs and
Society var antalet nyregistrerade
företag 48 932 stycken år 2001. Detta är
en minskning med drygt 9 400 företag i
förhållande till år 2000. Att antalet
nyregistrerade företag minskat med 16 %
ser vi som allvarligt. Samtidigt har
antalet varsel ökat. Enligt statistik
från Arbetsmarknadsstyrelsen varslades
drygt 68 600 personer om uppsägning under
år 2001. Motsvarande siffra år 2000 var
drygt 28 400 personer. Statistik från SCB
visar att antalet sysselsatta har ökat
med ca 80 000 personer mellan åren 2000
och 2001. Detta är självfallet positivt.
Emellertid har antalet personer i arbete
bara ökat med ungefär hälften, dvs. ca
40 000 personer. Av de sysselsatta är
således alltfler frånvarande från
arbetet. Antalet personer som var
frånvarande från arbetet ökade mellan
åren 2000 till 2001 med ca 40 000
personer. En stor del av den
sysselsättningsökning som regeringen
talar om kan således förklaras genom att
allt fler personer är frånvarande från
sitt arbete. Många av dessa personer är
sjukskrivna. Att långtidssjukskrivningar
är ett växande problem visar statistik
från Riksförsäkringsverket (RFV). Enligt
RFV:s statistik har antalet pågående
sjukpenningfall som varat 180 dagar eller
mer ökat med drygt 26 000 personer från
december 2000 till december 2001.
Sverige är i behov av en god
företagarpolitik som underlättar
tillkomsten av nya företag och låter
företagen växa. För att detta skall
åstadkommas krävs förändringar inom en
rad områden, bl.a. beträffande skatter,
arbetsmarknad, konkurrens och
regelförenklingar. Framför allt är det
emellertid viktigt att förändra
attityderna till företagande och
entreprenörskap. Negativa attityder till
småföretagande har under lång tid
påverkat företagsstrukturen. För att
Sverige skall få en växande företagsamhet
måste entreprenörskap och företagande
löna sig bättre än vad det gör för
närvarande. Vi anser även, i likhet med
vad som anförs i motion 2001/02:N370
(kd), att det är viktigt att ett
entreprenörsinriktat förhållningssätt
uppmuntras redan i unga år.
Framväxten av nya företag inom tjänste-
och servicesektorn har effektivt hindrats
genom den offentliga sektorns utbyggnad
och monopol. Världens största offentliga
sektor har krävt världens högsta skatter,
vilket ytterligare bromsat upp
tillkomsten av företag och tillväxt. Den
arbetsintensiva privata tjänstesektorn
som fungerat som sysselsättningsmotor i
flera andra länder har utvecklats
betydligt långsammare i Sverige. Bland
annat måste arenan för hushållstjänster
öppnas upp.
Vidare bör större ansträngningar göras
i syfte att underlätta för invandrare som
vill starta företag.
Det nationella näringsklimatet måste
formas så att Sverige klarar av att tävla
mot de mest konkurrenskraftiga delarna av
världen i fråga om goda villkor för
företagande och investeringar. Det höga
skattetrycket och den rigida
arbetsmarknadslagstiftningen hämmar
enligt vår mening en sådan utveckling. I
en undersökning av Invest in Sweden
Agency (ISA) avseende år 2001 bland 150
utländska företag i Sverige framhålls som
svenska styrkor en hög kompetens eller
utbildningsnivå, låg företagsbeskattning
och en ansvarsfull och ambitiös
arbetskraft/bra arbetsklimat. Bland
svagheterna nämns särskilt, liksom vid de
tidigare tillfällen undersökningen
genomförts, skattetrycket,
personbeskattningen och höga
arbetskraftskostnader/arbetsgivar-
avgifter. De mest efterfrågade åtgärderna
för ökad vilja att expandera i Sverige är
en mer flexibel arbetsrätt och lägre
arbetsgivaravgifter.
Vidare är det viktigt att olika former
av etableringshinder som finns för
företagande avvecklas. När det gäller
regelförenkling är vår mening den att de
flesta av Småförtagsdelegationens förslag
kan - och bör - genomföras. Enligt vår
uppfattning har regeringen, trots den tid
som förflutit sedan förslagen framlades,
endast vidtagit ett begränsat antal
åtgärder. Vår syn på hur
regelförenklingsarbetet bör genomföras
redovisade vi utförligt i en reservation
(m, kd, c, fp) i samband med riksdagens
behandling (bet. 2001/02:NU1) av
regeringens skrivelse (rskr. 2000/01:143)
med redogörelse för
regelförenklingsarbetet. Vi hänvisar till
detta ställningstagande.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad som
här anförts om inriktningen av
näringspolitiken. Därmed tillstyrks de
nämnda motionerna i berörda delar.
2.Kvinnors företagande (punkt 2)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström
(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael
Oscarsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförts i
reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:A212 yrkande 9,
2001/02:A229 yrkande 13, 2001/02:A389
yrkande 12, 2001/02:N233, 2001/02:N246
yrkandena 1 och 3, 2001/02:N267 yrkande
23, 2001/02:N370 yrkande 8 och avslår
motionerna 2001/02:N215, 2001/02:N279,
2001/02: N364 yrkandena 5 och 6 och
2001/02:N365 yrkande 10.
Ställningstagande
Vi anser - i likhet med vad som anförs i
motionerna 2001/02:N233 (m), 2001/02:N246
(m), 2001/02:N267 (fp), 2001/02:N370
(kd), 2001/02:A212 (c), 2001/02:A229
(fp), 2001/02:A389 (fp) - att en viktig
uppgift inom näringspolitiken är att
stödja kvinnors företagande.
Utvecklingspotentialen för kvinnors
företagande är stor. Enligt vår mening är
det angeläget att fler kvinnor blir
företagare. Att identifiera vilka
omständigheter som utgör hinder för
kvinnor att starta och driva företag och
vidta åtgärder för att eliminera dessa
hinder är enligt vår mening en angelägen
uppgift inom näringspolitiken.
En viktiga åtgärd för att främja
kvinnors företagande är, som föreslås i
några av de här aktuella motionerna, att
stärka etableringsfriheten i den
offentliga sektorn. Den offentliga
sektorns monopol på de verksamhetsområden
där många kvinnor i dag har erfarenhet
och kompetens, dvs. vård, skola och
omsorg, minskar generellt kvinnors
möjligheter att starta eget. Även arenan
för hushållstjänster är i dag stängd för
entreprenörskap. Vi anser att införandet
av en avdragsrätt vid köp av
hushållstjänster särskilt skulle gynna
kvinnors företagande. Andra viktiga
åtgärder för att i högre grad möjliggöra
för kvinnor att starta och driva företag
är bl.a. att företagsklimatet radikalt
måste förbättras och att regelverket för
företag måste förenklas. Det är även
viktigt att den verksamhet som bedrivs
för att främja och stödja kvinnors
företagande nogsamt följs upp.
Riksdagen bör genom ett uttalande
ställa sig bakom vad vi här har anfört om
kvinnors företagande. Därmed blir de
nämnda motionerna i sak tillgodosedda i
berörda delar och tillstyrks. De fyra
motionerna 2001/02:N279 (v), 2001/02:N215
(v), 2001/02:N364 (mp) och 2001/02:N365
(mp) avstyrks i motsvarande delar.
3.Kapitalförsörjning (punkt 3)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström
(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael
Oscarsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförts i
reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:A389 yrkande 16,
2001/02:N27 yrkande 28, 2001/02:N246
yrkande 2, 2001/02:N263 yrkande 15 och
avslår motionerna 2001/02:N364 yrkande 7
och 2001/02:N365 yrkande 8.
Ställningstagande
Bakom de här aktuella motionerna ligger
önskemålet om att komma tillrätta med
problemen för nya och befintliga
småföretag - inte minst högteknologiska
företag - att få tillgång till kapital,
då främst riskkapital. Riksdagen bör
anmoda regeringen att tillse att de olika
frågor som tas upp i motionerna snarast
blir föremål för utredning och beredning,
antingen inom ramen för pågående arbete
inom Regeringskansliet eller på annat
sätt. Det gäller bl.a. att sänka
skatterna för att därigenom skapa
investeringsvilligt kapital och motverka
den snedvridning av konkurrensen som
vissa arbetsmarknadspolitiska program
innebär. Vi vill i detta sammanhang även
hänvisa till den undersökning som Svenska
Riskkapitalföreningen genomfört
tillsammans med NUTEK om
riskkapitalbolagens aktiviteter. På
frågan om vilka de största svårigheterna
för branschen är framhöll
riskkapitalföretagen bl.a.
skattelagstiftningen i kombination med
andra regelverk samt att det är ont om
kapital i tidiga investeringsfaser. Vi
vill därför även framhålla vikten av att
det finns investeringsvilligt kapital i
de tidigaste utvecklingsskedena. Det är
viktigt att åtgärder vidtas för att
tillgodose att det finns riskkapital för
finansieringen av forskning, utveckling
och marknadsbedömning i ett inledande
skede.
Därmed blir motionerna 2001/02:N27 (c),
2001/02:N246 (m), 2001/02: N263 (c) och
2001/02:A389 (fp) tillgodosedda i berörda
delar. Övriga här aktuella motioner
avstyrks i motsvarande delar.
4.Social ekonomi (punkt 4, motiveringen)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp)
och Mikael Oscarsson (kd).
Ställningstagande
Olika former av företag kan bidra till
att mobilisera engagemang hos medborgarna
genom att de ges en ökad möjlighet att
själva ta ansvar för olika områden som i
dag i stor utsträckning domineras av den
offentliga sektorn. Som vi vid tidigare
tillfällen påtalat är det emellertid vår
uppfattning att kooperativa företag är
likvärdiga med andra företagsformer. Det
är därför angeläget att framhålla vikten
av att olika företagsformer - såväl
privata som kooperativa verksamhetsformer
- ges möjlighet att konkurrera på lika
villkor. Enligt vår uppfattning bör
därför över huvud taget en generellt
verkade näringspolitik eftersträvas.
Några ytterligare åtgärder för att främja
de kooperativa företagen anser vi inte
behövs och avstyrker därmed här aktuella
motioner i berörda delar.
5.Social ekonomi (punkt 4)
av Åke Sandström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförts i
reservation 5. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:N27 yrkandena 31, 33
och 34 och 2001/02:N314 yrkande 1 och
avslår motionerna 2001/02:N306,
2001/02:N351, 2001/02:N356, 2001/02:N362,
2001/02:N364 yrkande 12 och 2001/02:N365
yrkande 17.
Ställningstagande
Riksdagen bör - enligt min mening och i
likhet med vad som anförs i motionerna
2001/02:N314 (c) och 2001/02:N27 (c) -
göra ett tillkännagivande om att det
behövs vissa åtgärder för att underlätta
för framväxten av verksamheter inom den
sociala ekonomin, inte minst beträffande
verksamheter som bedrivs inom den
offentliga sektorn. Det innebär bl.a. att
det borde finnas en större öppenhet för
de möjligheter som den sociala ekonomin
medför beträffande verksamheter som
skolor, sjukhus och vårdinrättningar. I
stället för stopplagar bör åtgärder
vidtas som underlättar för den sociala
ekonomins aktörer att verka för att
därigenom främja en utveckling av mindre
verksamheter som annars riskerar att
avvecklas.
Många av aktörerna inom den sociala
ekonomin är tämligen små och har
begränsade resurser. Detta leder ofta
till problem då upphandlingar genomförs.
Det faktum att upphandlingarna ofta är
omfattande och berör hela
verksamhetsområden leder till att den
sociala ekonomins aktörer har begränsade
möjligheter att delta i dessa
upphandlingar. Genom att möjliggöra för
kommuner och landsting att i större
utsträckning dela upp större
upphandlingar i mindre delar kan
förutsättningarna för att den sociala
ekonomins aktörer skall kunna delta
förbättras.
Genom den sociala ekonomin kan
framtidens välfärd utvecklas ur ett
underifrånperspektiv. I den sociala
ekonomin reduceras medborgarna inte till
kund eller klient utan ges möjlighet att
själva ta ansvar som medborgare. Genom
medborgarnas engagemang och delaktighet i
verksamheten förstärks den lokala
demokratin, vilket är positivt.
Visserligen pågår det, som tidigare
redovisats, olika aktiviteter för att
främja den sociala ekonomin. Det är dock
min uppfattning att ett tillkännagivande
av riksdagen behövs för att driva på det
pågående arbetet i den riktning som jag
här har angett. Därmed blir de nämnda
motionerna tillgodosedda i berörda delar
och tillstyrks, medan övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
6.Träskiveindustrin (punkt 8)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström
(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael
Oscarsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförts i
reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:N289 och bifaller delvis
motion 2001/02:N278.
Ställningstagande
Konkurrenssituationen för
träskiveindustrin i förhållande till
energisektorn anser vi vara ett påtagligt
problem för träskiveindustrin. Att
säkerställa träskiveindustrins fortlevnad
är viktigt, inte minst då träskivor
genererar sysselsättning och avkastning
inom möbel- och snickeriindustrin. Även
från miljösynpunkt borde det vara
angeläget att man producerar skivor av
sågverkens biprodukter, då man därmed
binder koldioxid. Näringsminister Björn
Rosengren har i olika sammanhang då
träskiveindustrins situation diskuterats
hänvisat till Kommittén om utformning av
nedsättningsregler på energiskatteområdet
och påtalat att kommitténs arbete
inkluderar frågor som är betydelsefulla i
detta sammanhang, inte minst för
träskiveindustrins konkurrenssituation.
Kommittén har till uppgift att genomföra
en översyn av reglerna för nedsättning av
energiskatter för vissa sektorer. I
utredningsdirektivet anförs att den
allmänna utgångspunkten för uppdraget i
princip skall vara att energi så långt
möjligt skall beskattas likartat oavsett
användningsområden. Huruvida
träskiveindustrins situation kommer att
belysas i denna utredning anser vi
emellertid inte klarlagt. Av denna
anledning anser vi att det föreligger ett
behov av ett tydliggörande i frågan. Vi
menar därför att riksdagen bör göra ett
uttalande med innebörden att regeringen
tillser att frågan om den svenska
träskiveindustrins situation närmare blir
klargjord i lämpligt sammanhang. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:N289
(m) och bifaller delvis motion 2001/02:
N278 (v).
7.Turistnäringen (punkt 9)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström
(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael
Oscarsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförts i
reservation 7. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Sk288 yrkande 23,
2001/02:N17 yrkande 2, 2001/02:N204,
2001/02:N234, 2001/02:N261 yrkandena 1
och 5, 2001/02:N262 yrkande 15,
2001/02:N286 yrkandena 1-5, 2001/02:N288,
2001/02:N342 och 2001/02:N374 yrkandena
1-5 och 7 och avslår motionerna
2001/02:N281, 2001/02:N282 och
2001/02:N349.
Ställningstagande
Turismen är en näring med betydande
tillväxtmöjligheter och är därför viktig,
inte minst i ett regionalpolitiskt
perspektiv. Samtidigt är den
internationella konkurrensen inom rese-
och turistindustrin hård. För att
generera ytterligare tillväxt och skapa
fler sysselsättningstillfällen inom
turistindustrin måste därför närings- och
konkurrensvillkoren förbättras i Sverige.
I flera av de här aktuella motionerna (m;
kd; c; fp) föreslås olika åtgärder för
att förbättra situationen för
turistnäringen, åtgärder som vi i
huvudsak ställer oss bakom. Vi vill
inledningsvis framhålla att det absolut
viktigaste är att det skapas generellt
goda villkor för företagandet. Det är
även viktigt att de regler som gäller för
företagen inom turistnäringen är
långsiktigt stabila och likvärdiga med
dem i andra länder och i andra näringar.
Det gäller bl.a. skatteregler,
förutsättningar för finansiering och
insatser för marknadsföring.
För att åstadkomma de förbättringar som
vi anser nödvändiga krävs förändringar
inom en rad olika politikområden. Sänkta
skatter och en anpassning av avgifter och
momssatser krävs för att klara den
internationella konkurrensen och nå en
ökad tillväxt. Särskilt
arbetsgivaravgifterna drabbar
turistindustrin hårt eftersom näringen är
arbetskraftsintensiv. Även fastighets-
och energibeskattningen behöver
reformeras. Vidare behöver regelverket
förbättras och göras mindre invecklat.
Ett reformerat regelverk för
turistnäringen skulle öka möjligheterna
att starta och driva olika former av
turistiska aktiviteter i avfolknings- och
glesbygder. Därtill bör regelverket för
arbetsmarknaden anpassas till det
förhållandet att näringen är starkt
säsongsstyrd. Vi vill även betona
infrastrukturens betydelse för
turistnäringen.
Det är även viktigt att likvärdiga
konkurrensförhållanden får råda för olika
kategorier av aktörer. Vi anser att det
kommunala engagemanget inom turistsektorn
innebär en snedvridning av konkurrensen
och hämmar utvecklingen av nya och
befintliga företag. Kommuner bör därför
inte, genom de speciella regler och
möjligheter som gäller för dem, kunna
konkurrera ut privata företag.
Vidare anser vi att en utvärdering av
de statliga insatserna på turistområdet
bör göras. Det finns behov av en översyn
av statens engagemang på turistområdet
samt ett behov av att insatserna
samordnas för att effektivisera detta
arbete. Skälen till en sådan översyn är
flera. Ett skäl är att all statlig
verksamhet bör granskas kontinuerligt.
Den nuvarande organisationen på
turistområdet har nu arbetat under en
längre tid, utan att någon mer
genomgripande utvärdering av verksamheten
gjorts. Ytterligare ett skäl är risken
för konkurrenssnedvridning. Offentlig
näringsverksamhet och bidrag till
enskilda företag riskerar att snedvrida
konkurrensen inom turistnäringen.
Utvärderingen bör även innefatta en
översyn av de mål som skall gälla för de
statliga insatserna på området.
Riksdagen bör anmoda regeringen att
vidta åtgärder i enlighet med vad vi har
anfört. Därmed blir flera av de här
aktuella motionerna tillgodosedda i
berörda delar. Övriga motioner avstyrks i
motsvarande delar.
8.Design (punkt 11)
av Per Westerberg (m), Göran Hägglund
(kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson
(m), Ola Sundell (m), Åke Sandström
(c), Eva Flyborg (fp) och Mikael
Oscarsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 11 borde ha följande lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförts i
reservation 8. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Kr226 yrkande 5 och avslår
motionerna 2001/02:Kr334 och 2001/02:N212
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vi anser att den designfrämjade
verksamheten har en viktig plats inom
näringspolitiken. Industridesignen har en
strategisk betydelse för att nå framgång
på en marknad. En produkts design kan
ofta vara den avgörande faktorn för att
lyckas på marknaden - såväl på
exportmarknaden som den inhemska
marknaden. Att på olika sätt främja
utvecklingen av form och design i framför
allt små och medelstora företag är
viktigt. Vi anser att det även är
angeläget att i olika internationella
sammanhang marknadsföra svensk form och
design, både i syfte att marknadsföra
enskilda produkter och för att främja
bilden av Sverige som helhet.
Statsmakterna bedriver i dag olika former
av designfrämjande verksamhet. I detta
sammanhang vill vi framhålla vikten av
att den verksamhet som bedrivs
kontinuerligt blir föremål för en
granskning och prövas mot de uppställda
mål som finns. Det gäller bl.a. vad i
motion 2001/02:Kr226 (m) anförs om
Exportrådet och dess roll beträffande att
marknadsföra svensk form och design i
utlandet.
Riksdagen bör anmoda regeringen att
vidta åtgärder i enlighet med det
anförda. Därmed blir den nämnda motionen
tillgodosedd i berörda delar och
tillstyrks. Övriga här aktuella motioner
avstyrks i motsvarande delar.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda yttrande. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
Träskiveindustrin (punkt 8)
av Lennart Beijer (v) och Lennart
Värmby (v).
Vi vill beträffande träskiveindustrins
råvarusituation - där utskottet noterat
att det finns ett reellt problem för
träskiveindustrin - framhålla att vi
utgår från att regeringen inom kort ger
den sittande kommittén om utformning av
nedsättningsregler på energiskatteområdet
i uppdrag att även behandla denna fråga.
Det är, anser vi, viktigt att möjliggöra
för långsiktiga investeringar inom svensk
skivindustri.
bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):
23. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av bättre villkor för
turistnäringen.
2001/02:Ju395 av Anders Ygeman m.fl. (s):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att skärpa kraven vid näringstillstånd.
2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om att satsa på tjänstesektorn.
2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf
m.fl. (kd):
6. Riksdagen beslutar att hos regeringen
begära förslag om auktorisation av
dövtolkar.
2001/02:Kr226 av Elisabeth Fleetwood
m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
designens betydelse för näringslivet.
2001/02:Kr334 av Eva Arvidsson och Agneta
Ringman (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utställning av svensk form och design
utomlands.
2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
satsning på vidareutveckling av
träanvändning.
2001/02:MJ523 av Caroline Hagström m.fl.
(kd):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
trä i officiella byggnader.
2001/02:N204 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager som sin mening vad
i motionen anförs om att en satsning bör
ske för att få hit flera utländska
turister.
2001/02:N212 av Inger Lundberg m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att designfrågorna ges ökad
vikt i svensk näringspolitik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av stimulansåtgärder för
designinsatser i mindre företag.
2001/02:N215 av Tanja Linderborg m.fl.
(v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
vikten av att riskkapitalmarknaden har
ett könsperspektiv vid fördelning av
riskkapital.
2001/02:N233 av Catharina Elmsäter-Svärd
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
betydelsen av att förbättra möjligheten
för kvinnligt egenföretagande.
2001/02:N234 av Anne-Katrine Dunker och
Patrik Norinder (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
statliga satsningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkta skatter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kommunikationer.
2001/02:N246 av Anne-Katrine Dunker och
Ewa Thalén Finné (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en utvärdering av dagens rådgivning för
kvinnliga företagare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkta skatter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
regelförändringar.
2001/02:N261 av Per Westerberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att förbättra närings- och
konkurrensvillkoren för
turistindustrin.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ett reformerat
regelverk för turistnäringen.
2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
turism.
2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
vad i motionen anförs om att ersätta
starta-eget-bidraget med ett
nyföretagarlån.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
vad i motionen anförs om att utveckla
modellen med kvinnolån, kvinnliga
affärsrådgivare och kvinnliga
resurscentrum till att även omfatta
invandrare och ungdomar.
2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
20. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en avveckling av etableringshinder för
småföretag.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kvinnors företagande.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
invandrarföretagande.
2001/02:N272 av Hillevi Larsson och Britt-
Marie Lindkvist (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
företagskörkort.
2001/02:N278 av Lennart Beijer och
Gunilla Wahlén (v):
Riksdagen begär att regeringen utarbetar
förslag som långsiktigt möjliggör
nyinvesteringar i svensk skivindustri.
2001/02:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
prioritering i ALMI:s och NUTEK:s
verksamheter avseende arbete med kvinnors
företagande och mainstreaming.
2001/02:N281 av Kaj Larsson och Ann-
Kristine Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
initiera ett nationellt projekt för
utveckling av fisketurism utifrån ett
helhetsperspektiv med fokus på
upplevelseindustrin.
2001/02:N282 av Annika Nilsson och Lars
Wegendal (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
förlustgarantier vid stora
internationella idrottsevenemang inom
ramen för statens insatser i
turistpolitiken.
2001/02:N286 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att utvärdera verksamheten i
Turistdelegationen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att granska verksamheten i
Sveriges Rese- och Turistråd AB.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att undersöka om
effektivitetsvinster kan uppnås, dels
genom en sammanslagning av
Turistdelegationen och Sveriges Rese-
och Turistråd, dels genom att överföra
Turistrådets informationsverksamhet
till Utrikesdepartementet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att bedöma om statens mål
för turismen är rimligt i förhållande
till anslagna medel.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet att ersätta de strategiska
riktlinjerna i Turistdelegationens
handlingsprogram med en generell
politik avseende arbetskraftsintensiv
tjänsteproduktion.
2001/02:N288 av Anna Åkerhielm och Ewa
Thalén Finné (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
att förutsättningarna för svensk
turistnäring förbättras.
2001/02:N289 av Anna Åkerhielm och Ingvar
Eriksson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
behovet av förslag till förändrade
förutsättningar för svensk
träskiveindustri genom undanröjande av
konkurrenssnedvridande bidrag och
subventioner inom energiområdet.
2001/02:N306 av Per Erik Granström m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
sociala företag.
2001/02:N311 av Sven Bergström och Åke
Sandström (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utarbetande av samlade nationella och
regionala program för att utveckla
skogsnäringen och vidareförädling av
skogsråvaran.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av att tillskapa regionala
träcentrum/utvecklingscentrum.
2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att framtidens välfärd kan, genom den
sociala ekonomin, utvecklas utifrån ett
underifrånperspektiv.
2001/02:N320 av Carina Adolfsson Elgestam
och Sven-Erik Österberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ett
nationellt program för ökad
träanvändning.
2001/02:N334 av Carina Adolfsson Elgestam
och Lilian Virgin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utvecklingen inom svensk handel.
2001/02:N336 av Lena Sandlin-Hedman m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utbildning av nya företagare för att
undvika konflikter på arbetsmarknaden som
grundas i okunskap.
2001/02:N342 av Ola Sundell (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
turistnäringens villkor.
2001/02:N349 av Krister Örnfjäder och
Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
utökad satsning på turismen i Sverige.
2001/02:N351 av Karin Jeppsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
begreppet social ekonomi.
2001/02:N356 av Eva Arvidsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
vikten av kunskap om den sociala
ekonomin.
2001/02:N362 av Margareta Andersson m.fl.
(c, m, v, kd, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av ett fortsatt
mobiliseringsarbete för att ytterligare
stimulera till ökad medvetenhet och
kunskap om den sociala ekonomin.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
den sociala ekonomins plats i regional-
och näringslivspolitiken för att öka
den lokala demokratin och ta till vara
människors engagemang.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen i likhet med andra
regeringar i EU-länderna underlättar
för den sociala ekonomins företag.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
initiativ till att kunskapen om social
ekonomi och dess möjligheter sprids
till allmänheten och inom skolväsendet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att utreda förutsättningarna för ett
nationellt uppdrag för forskning om
social ekonomi med ansvar hos ett
lärosäte.
2001/02:N364 av Ingegerd Saarinen m.fl.
(mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
hur mainstreamingen på NUTEK kan
förbättras.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ALMI:s lån till kvinnliga företagare.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att stimulera upprättandet av lokala
börser eller riskkapitalbolag.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att de kooperativa
företagsrådgivningarna bör ges
förutsättningar att arbeta med social
ekonomi och bildandet av
kreditgarantiföreningar.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ökad förädlingsgrad inom träsektorn.
2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl.
(mp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att stimulera upprättandet av lokala
börser eller riskkapitalbolag.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ALMI:s lån till kvinnliga företagare
och mikrolånen till kvinnor.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
den sociala ekonomins betydelse.
2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kvinnligt företagande.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utbildning och kompetensutveckling samt
behovet av inriktning på företagande
och entreprenörskap.
2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl.
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
turismen som en nationell angelägenhet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
statens uppgift som marknadsförare av
Sverige.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
infrastrukturens betydelse.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
forskningens betydelse för näringen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
tillväxtpotentialen inom
evenemangsturismen och
konferensturismen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av minskad byråkrati,
myndighetskontroll och
regelförenklingar.
2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en översyn av den från
jämställdhetssynpunkt snedvridna
utlåningen inom ALMI.
2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om kvinnors företagande
2001/02:A389 av Elver Jonsson m.fl. (fp):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kvinnligt företagande.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att starta-eget bidraget bör ersättas
med mikrolån.
2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):
8. Riksdagen begär att regeringen tar
fram ett nationellt handlingsprogram
för ökad användning av trä vid
byggande.
Motioner med anledning av proposition
2001/02:4
2001/02:N17 av Kenneth Johansson (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att en nationell turistpolitik
utvecklas och föreläggs riksdagen.
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):
28. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
införandet av utvecklingscheckar för
nyföretagare.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att framtidens välfärd kan utvecklas ur
ett underifrånperspektiv genom den
sociala ekonomin.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att den sociala ekonomin även skall
kunna appliceras på mindre enheter som
komplement till hela verksamheter inom
skolor, sjukhus och vårdinrättningar
för att främja en utveckling av
verksamheter som annars kan riskera att
avvecklas.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att genom att möjliggöra för kommuner
och landsting att i större utsträckning
än i dag kunna dela upp större
upphandlingar i mindre delar kan
förutsättningarna för den sociala
ekonomins aktörer att delta förbättras.