Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU11

Förstärkt sekretess i konkurrensärenden


Sammanfattning


Utskottet  tillstyrker  lagförslaget  i  proposition
2001/02:69      om     förstärkt     sekretess     i
konkurrensärenden,   dock   med   ändrat  datum  för
ikraftträdandet.  I  propositionen  föreslås  en  ny
bestämmelse  i  sekretesslagen (1980:100).  Den  nya
bestämmelsen ökar  sekretesskyddet  för  uppgifter i
Konkurrensverkets    utredningar    i   ärenden   om
ifrågasatta   överträdelser   av  konkurrensreglerna
gällande   konkurrensbegränsande    samarbete    och
missbruk av dominerande ställning på marknaden. Inga
motioner  har väckts med anledning av propositionen.
Utskottet föreslår att den nya bestämmelsen träder i
kraft den 1 april 2002.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Förstärkt sekretess i konkurrensärenden
Riksdagen  antar  regeringens  förslag till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100),  dock  med  den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms
till  den  1  april  2002. Därmed bifaller riksdagen
delvis proposition 2001/02:69.

Stockholm den 12 februari 2002

På näringsutskottets vägnar


Barbro Andersson Öhrn

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Barbro
Andersson  Öhrn (s), Sylvia  Lindgren  (s),  Lennart
Beijer (v),  Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),
Nils-Göran Holmqvist (s), Johan Lagerfelt (m), Marie
Granlund  (s),  Karl  Gustav  Abramsson  (s),  Inger
Strömbom (kd),  Ola  Sundell  (m), Ingegerd Saarinen
(mp),  Åke  Sandström  (c), Eva Flyborg  (fp),  Anne
Ludvigsson  (s),  Stefan Hagfeldt  (m)  och  Lennart
Värmby (v).

2001/02

NU11


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I detta betänkande  behandlas proposition 2001/02:69
om förstärkt sekretess i konkurrensärenden.

Inga   motioner   har  väckts   med   anledning   av
propositionen.


Bakgrund


Bakgrunden till den nu framlagda propositionen är de
förslag till åtgärder som Konkurrensverket framförde
till   regeringen  i  januari   2000   i   rapporten
Konkurrensen  i  Sverige  under  90-talet  (2000:1).
Konkurrensverket  hävdade  bl.a. att det behövs  ett
generellt  stärkt sekretesskydd  för  uppgifter  som
inhämtats av verket vid undersökningar enligt 47 och
48 §§ konkurrenslagen  (1993:20).  Frågan  togs även
upp av Konkurrensverket i en särskild skrivelse till
rege-ringen i juni 2000.

I  maj 2000 beslutade regeringen att tillkalla  en
särskild  utredare  (dir.  2000:40)  med uppgift att
analysera  vissa  frågor som rör effektiviteten  hos
det   nuvarande   regelverket   för   att   motverka
överträdelser  av  konkurrenslagstiftningens  förbud
mot konkurrensbegränsande  samarbete och missbruk av
dominerande   ställning.  Mot  bakgrund   av   några
domstolsavgöranden  bedömdes  det  angeläget att med
förtur  utreda  behovet av ett stärkt  sekretesskydd
för   uppgifter  i  Konkurrensverkets   utredningar.
Utredningen,         som         antog        namnet
Kartellbekämpningsutredningen, överlämnade  därför i
juni  2001 en promemoria (N2001/6565/NL) med förslag
till ändringar  i  sekretesslagen.  Promemorian  har
därefter remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll


Förslaget  i  propositionen innebär införandet av en
ny bestämmelse i sekretesslagen (1980:100) som skall
öka     sekretesskyddet      för     uppgifter     i
Konkurrensverkets   utredningar    i    ärenden   om
ifrågasatta överträdelser av konkurrensreglerna. Det
lagförslag som framlagts återfinns i bilaga 2.
Utskottets överväganden


Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör bifalla det aktuella förslaget
om en ny bestämmelse  i  sekretesslagen, dock
med ändrat datum för ikraftträdande  till den
1  april  2002.  Utskottet  delar regeringens
bedömning att nuvarande regelverk  inte fullt
ut    täcker    behovet    av   sekretess   i
Konkurrensverkets utredande verksamhet.

Propositionen


Gällande regelverk

I  Konkurrensverkets  uppgift   ingår   att   utreda
misstankar   om   överträdelse   av   förbuden   mot
konkurrensbegränsande  samarbete  (6 §) och missbruk
av  dominerande  ställning  på marknaden  (19  §)  i
konkurrenslagen  (KL).  Verket   får  även  tillämpa
artiklarna   81   och  82  i  EG-fördraget.   Nämnda
utredningar   syftar    till    att   klarlägga   om
överträdelser har skett och i så fall säkra bevis om
överträdelserna för att dessa skall kunna beivras.

Konkurrensverket kan i denna utredande  verksamhet
få kännedom om uppgifter som behöver hållas hemliga,
åtminstone under ett visst skede av utredningen. Det
företag som utredningen avser kan annars begära  att
få tillgång till uppgifterna och därmed få möjlighet
att    sabotera    utredningen   eller   omintetgöra
resultaten så att sanktioner  inte kan åläggas, sägs
det i propositionen.
Då  Konkurrensverket genomför  utredningar  enligt
konkurrenslagen   blir  främst  tre  bestämmelser  i
sekretesslagen   (SekrL)    aktuella.    Dessa    är
bestämmelsen i 4 kap. 1 § om planläggningssekretess,
bestämmelsen   i   8   kap.   4 §   om  sekretess  i
Konkurrensverkets verksamhet med hänsyn till skyddet
för    enskilds    ekonomiska    förhållanden    och
bestämmelsen  i 14 kap. 5 § om partsinsyn.  Även  16
och 17 §§ förvaltningslagen (1986:223) får betydelse
i detta sammanhang.  Det  finns  däremot  inte någon
särskild  bestämmelse  till  skydd  för uppgifter  i
Konkurrensverkets utredande verksamhet.
Planläggningssekretess (4 kap. 1 §  SekrL)  gäller
för   uppgift   angående  planläggning  eller  annan
förberedelse för  inspektion,  revision  eller annan
granskning  som myndigheten har att företa,  om  det
kan  antas att  syftet  med  granskningsverksamheten
motverkas   om   uppgiften   röjs.   Kammarrätten  i
Stockholm  har i två avgöranden (domar  den  24  maj
2000 i mål nr 2303-2000 respektive 2871-2000) prövat
Konkurrensverkets   tillämpning  av  bestämmelsen  i
samband med misstanke  om  kartellsamarbete.  Rätten
fann att planläggningssekretess inte kunde tillämpas
generellt  på  allt material i ett granskningsärende
utan endast på uppgifter  som  angick  förberedelser
inför en förestående granskning.
Sekretess       gäller       även      beträffande
Konkurrensverkets verksamhet som  består  i  tillsyn
och utredning för uppgift om enskilds affärs-  eller
driftsförhållanden,        uppfinningar        eller
forskningsresultat,   om   det  kan  antas  att  den
enskilde lider skada om uppgiften  röjs  (8 kap. 4 §
SekrL).   Enligt   samma   bestämmelse  gäller  även
sekretess  för  andra  ekonomiska  eller  personliga
förhållanden    för   den   som    har    trätt    i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den
som är föremål för myndighetens verksamhet.
Handläggning av  ärenden vid Konkurrensverket sker
enligt bestämmelserna i förvaltningslagen såvida det
inte finns särskilda  regler  i  konkurrenslagen. Av
förordningen   (1996:353)   med   instruktion    för
Konkurrensverket  (13  §)  framgår  att, innan talan
väcks om bl.a. konkurrensskadeavgift  eller  om  att
förbjuda   en  företagskoncentration,  verket  skall
bereda den som  avses  med talan tillfälle att yttra
sig. Denna rätt gäller dock  inte  i brådskande fall
eller om det annars finns särskilda  skäl.  En parts
rätt   att   få  del  av  uppgifter  regleras  genom
förvaltningslagen.   Enligt  lagen  (16  §)  har  en
sökande, klagande eller  annan  part rätt att ta del
av   det  som  tillförts  ärendet,  om   det   avser
myndighetsutövning   mot   någon  enskild.  Dessutom
gäller  (17  §)  underrättelseskyldighet,  dvs.  ett
ärende som rör myndighetsutövning  mot någon enskild
får  inte  avgöras  utan  att  den som är  part  har
underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet
av  någon  annan  än honom själv och  han  har  fått
tillfälle att yttra  sig  över uppgiften. Båda dessa
rättigheter enligt förvaltningslagen  gäller  med de
begränsningar   som   följer  av  en  bestämmelse  i
sekretesslagen  (14  kap.   5   §).   Enligt   denna
bestämmelse  får  rätten till sådan partsinsyn vika,
om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse
är av synnerlig vikt  att sekretessbelagda uppgifter
i  materialet inte röjs.  Denna  bestämmelse  syftar
emellertid  inte  till  att  reglera  myndigheternas
skyldighet att lämna ut uppgifter, utan  att reglera
kollisionen mellan den rätt till partsinsyn  som kan
finnas föreskriven på annat håll än i sekretesslagen
och den lagens bestämmelser om sekretess.

Förstärkt sekretess i konkurrensärenden


Regeringen  föreslår i propositionen att en särskild
regel   om   sekretesskydd   för   Konkurrensverkets
utredningar införs.  Sekretessregeln  begränsas till
att omfatta utredningar om överträdelser av förbuden
i  6 och 19 §§ KL samt artiklarna 81 och  82  i  EG-
fördraget.    Enligt   regeringens   förslag   skall
sekretess gälla  om  det  med hänsyn till syftet med
utredningen är av synnerlig  vikt att uppgiften inte
röjs. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 mars
2002.

De tidigare nämnda bestämmelser om sekretess som i
dag  kan  tillämpas  i  Konkurrensverkets  utredande
verksamhet kan enligt regeringen inte anses fullt ut
tillgodose behovet av utredningssekretess. Det anses
klarlagt   -   genom  tidigare   nämnda   domar   av
Kammarrätten  i  Stockholm  -  att  bestämmelsen  om
planläggningssekretess  inte  tillåter att uppgifter
sekretessbeläggs    under   hela   utredningsskedet.
Regeringens bedömning  är därför att bestämmelsen om
planläggningssekretess   inte    till    fullo   kan
tillgodose  behovet av sekretess i Konkurrensverkets
utredningar.  Bestämmelserna  i  sekretesslagen till
skydd    för   enskildas   ekonomiska   förhållanden
tillgodoser   inte   heller   fullt  ut  behovet  av
sekretesskydd för verkets utredningar.  Detta  beror
dels  på  att sekretess till skydd för enskilda inte
gäller i förhållande  till  den  enskilde  själv (14
kap. 4 § SekrL), dels på att visst material kan vara
sådant  att det inte omfattas av sekretesskyddet  (8
kap.  4  §   SekrL)   men   ändå   är  av  vikt  för
Konkurrensverkets   möjligheter   att   utreda    en
eventuell överträdelse av konkurrenslagstiftningen.
Enligt regeringen bör sekretessen inte sträcka sig
längre  än  vad som framstår som klart påkallat. Det
är regeringens  bedömning  att  den senaste tidpunkt
när  en  part  torde  ha  rätt till att  ta  del  av
samtliga uppgifter i utredningen  i  princip  är när
Konkurrensverket    översänder    sitt   preliminära
ställningstagande för eventuellt yttrande  till  den
som   beslutet   berör.  Vid  denna  tidpunkt  torde
intresseavvägningen mellan företagets behov av insyn
och Konkurrensverkets  behov av sekretess till skydd
för utredningen i princip  väga över till företagets
förmån. I författningskommentaren  påpekas  att  det
misstänkta  företagets  rätt  till insyn normalt bör
öka ju längre utredningen fortskrider. Vidare anförs
att  den föreslagna bestämmelsen  inte  torde  kunna
åberopas  som  stöd  för att inte lämna ut uppgifter
som hänför sig till utredningen när en utredning har
avslutats.
Beträffande tredje mans  möjligheter  till insyn i
utredningen  understryks  att  sekretess  bör  gälla
oavsett  vem  som  efterfrågar  uppgiften.  Det   är
regeringens   mening   att  det  av  den  föreslagna
lagtexten också direkt framgår  att  bestämmelsen är
tillämplig i förhållande till tredje man.
Regeringen anser inte heller att den tystnadsplikt
som      gäller      enligt      den      föreslagna
sekretessbestämmelsen   bör   ha  företräde  framför
meddelarfriheten.  Någon  ändring  i  sekretesslagen
därav föreslås följaktligen inte.

Vissa kompletterande uppgifter


Frågan om stärkt sekretesskydd  har  varit uppe till
behandling       vid       tidigare      tillfällen.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) föreslog i början av
1990-talet i ett remissyttrande  -  över betänkandet
Konkurrens för ökad välfärd (SOU 1991:59)  - att nya
sekretessbestämmelser borde införas med innebörd att
uppgifter i Konkurrensverkets verksamhet i anledning
av   de   föreslagna  förbuden  skulle  erhålla  ett
sekretesskydd  likvärdigt det skydd som den allmänna
brottsbekämpande   verksamheten   hos  åklagare  och
polismyndighet  har.  NO:s förslag ledde  inte  till
någon lagstiftningsåtgärd då betänkandet behandlades
i  den  aktuella propositionen  (prop.  1992/93:56).
Även    i    samband    med    utredningsbetänkandet
Konkurrenslagen      1993-1996     (SOU     1997:20)
aktualiserades     frågan     om     sekretess     i
Konkurrensverkets       utredande        verksamhet.
Konkurrensverket påpekade att det inte var  klarlagt
om   uppgifter   rörande   misstankar   att  företag
överträtt KL kunde hemlighållas med stöd av 4 kap. 1
§  SekrL  i  ett  inledande  skede  av  utredningen.
Utredningen  kom emellertid fram till att  den  inte
funnit tillräckliga skäl att föreslå en ny lagregel.
I sitt remissyttrande  över  betänkandet  underströk
Konkurrensverket   vikten   av  att  bringa  klarhet
beträffande räckvidden av sekretessregeln i 4 kap. 1
§  SekrL.  I regeringens behandling  av  betänkandet
(prop. 1997/98:130) uttalades att denna fråga skulle
övervägas när underlag för detta fanns.

Konkurrenslagen  har  utarbetats efter förebild av
EG:s  konkurrensregler. De  förbudsbestämmelser  som
finns i  6  och  19  §§  KL  motsvarar  i  hög  grad
artiklarna 81.1 och 82 i EG-fördraget. Förbuden i  6
och  19  §§  KL anses gälla parallellt med dem i EG-
fördraget, men  tillämpningen  får  inte  ske på ett
sådant sätt att den enhetliga tillämpningen  av EG:s
konkurrensregler   och  den  fulla  effekten  av  de
åtgärder  som  vidtas  för  att  upprätthålla  dessa
regler hindras.  Enligt  en EG-förordning (17/62) är
myndigheter  i  berörda medlemsländer  behöriga  att
tillämpa  ovan nämnda  artiklar  i  EG-fördraget  så
länge EG-kommissionen inte har inlett ett förfarande
avseende   icke-ingripandebesked,    åläggande   att
upphöra med överträdelser eller undantag. För att en
nationell   myndighet   skall   kunna  utöva   denna
möjlighet  krävs  att den nationella  lagstiftningen
ger nödvändiga befogenheter  för  detta.  De svenska
konkurrensmyndigheterna  gavs fr.o.m. den 1  januari
2001  möjlighet att tillämpa  EG:s  konkurrensregler
genom beslut av riksdagen (prop. 1999/2000:140, bet.
2000/01:NU4 och 2000/01:NU6).

Utskottets ställningstagande


I    Konkurrensverkets     utredande    verksamhet
beträffande    överträdelser    av   förbuden    mot
konkurrensbegränsande  samarbete  och   missbruk  av
dominerande  ställning  på  marknaden kan verket  ha
behov  av att neka att lämna ut  känsliga  uppgifter
som  hänför   sig   till  pågående  utredningar  hos
myndigheten. Det nuvarande regelverket täcker inte -
som bl.a. de tidigare nämnda domarna av Kammarrätten
i Stockholm visat - fullt  ut behovet av sekretess i
Konkurrensverkets  utredande   verksamhet   i  detta
avseende.   Utskottet   delar   därför   regeringens
bedömning   att   en  bestämmelse  om  sekretess   i
Konkurrensverkets utredande  verksamhet bör införas.
Beträffande sekretessens varaktighet  påpekas  det i
propositionen  att  det  misstänkta  företagets rätt
till  insyn  normalt  bör  öka ju längre utredningen
fortskrider. Utskottet delar  denna  bedömning.  För
att  säkerställa  att  så blir fallet vill utskottet
understryka vikten av att  en prövning av om en viss
uppgift  omfattas av sekretess  sker  kontinuerligt.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen,
dock med ändrat datum för ikraftträdandet. Utskottet
föreslår att bestämmelsen träder i kraft den 1 april
2002.


bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Proposition 2001/02:69

Regeringen    föreslår    att    riksdagen   antar
regeringens   förslag   till   lag   om  ändring   i
sekretesslagen (1980:100).
bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)

Härigenom   föreskrivs  i  fråga  om  sekretesslagen
(1980:100)[1]  att  det  i lagen skall införas en ny
paragraf, 4 kap. 4 §, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
4 kap.
4 §
Sekretess   gäller  för
uppgift  som  hänför  sig
till    utredning     hos
Konkurrensverket       av
överträdelser  av 6 eller
19    §   konkurrenslagen
(1993:20)     eller    av
artikel  81  eller  82  i
Fördraget om upprättandet
av             Europeiska
gemenskapen, om  det  med
hänsyn  till  syftet  med
utredningen     är     av
synnerlig     vikt    att
uppgiften inte röjs.
-----------------------------------------------------
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2002.

**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1992:1474.