Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU8

Ändrad ordning för utdömande av vite enligtmiljöbalken m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande  behandlas proposition 2001/02:65
Ändrad  ordning  för  utdömande   av   vite   enligt
miljöbalken   m.m.   och  4  följdmotioner  samt  53
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001.
I  propositionen  lämnas   förslag  om  ändringar  i
miljöbalken, ändringar som framför  allt syftar till
att  förenkla  och  förtydliga  balkens processuella
bestämmelser.  Den  viktigaste förändringen  är  att
talan om utdömande av vite fortsättningsvis föreslås
ske enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291)   i   stället    för    som   nu   enligt
bestämmelserna    i    rättegångsbalken.   Härutöver
föreslår   regeringen  bl.a.   en   skyldighet   för
tillsynsmyndigheter  att  fortlöpande kontrollera om
beslutade villkor är tillräckliga  och  att  påkalla
omprövning om myndigheten finner att villkoren måste
ändras   eller  omprövas.  Som  en  följd  av  detta
föreslås att  kommuner  – när de övertagit tillsynen
från länsstyrelsen över tillståndspliktig verksamhet
– ges rätt att ansöka om  återkallelse  av tillstånd
eller omprövning av tillstånd eller villkor.

Utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag   och
föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås.
I   betänkandet  finns  22  reservationer  och  11
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1.      Små företags situation  m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:MJ225,
2001/02:MJ296 yrkande 5,  2001/02:MJ341 yrkandena
3 och 4 samt 2001/02:MJ469.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)

2.      Markavvattning

Riksdagen  avslår motion 2001/02:MJ339  yrkande
15.
Reservation 4 (c)

3.      Reformering av miljöbalken

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ384.

4.      Certifierade företag

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ452 yrkande
3.
Reservation 5 (m)

5.      Infrastrukturutbyggnad

Riksdagen  avslår motion 2001/02:MJ444  yrkande
1.

6.      Prövningsavgift

Riksdagen avslår motion 2001/02:N268 yrkande 2.

7.      Tillsynsavgift m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ452
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ472.
Reservation 6 (m)

8.      Miljösanktionsavgift

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ18,
2001/02:MJ20 och 2001/02:MJ296 yrkande 4.
Reservation 7 (m)
Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (c, fp)

9.      Bindande åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ521 yrkande
15.
Reservation 10 (fp)

10.     Skärpning av kraven på  miljökonsekvensbeskrivningar

Riksdagen  avslår motion 2001/02:MJ444  yrkande
2.

11.     Parlamentarisk utredning om strandskydd

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ221 yrkande
2.

12.     Översyn av bestämmelserna om strandskydd

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:MJ208,
2001/02:MJ320 och 2001/02:MJ488.

13.     Generellt strandskydd m.m.

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:MJ215,
2001/02:MJ247,  2001/02:   MJ391,  2001/02:MJ483,
2001/02:Sk433 yrkande 8, 2001/02:Bo216  yrkande 5
och 2001/02:Bo318 yrkande 12.
Reservation 11 (m)

14.     Strandskyddet på lokal nivå m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ220
yrkande     7,     2001/02:MJ221    yrkande    1,
2001/02:MJ243,   2001/02:MJ366,    2001/02:MJ387,
2001/02:  MJ492,  2001/02:Bo244  yrkande   7  och
2001/02:Bo325 yrkande 22.
Reservation 12 (m, c)
Reservation 13 (kd)

15.     Ersättning vid inskränkning av ägande- och förfoganderätt m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ205
yrkande    2,   2001/02:MJ343   yrkande   6   och
2001/02:MJ419 yrkande 7.
Reservation 14 (m, kd, c, fp)

16.     Miljödomstolarnas sammansättning

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ317.
Reservation 15 (mp)

17.     Ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken  såvitt  avser 20 kap. 3 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition  2001/02:65
punkt  1  i  denna  del  samt  avslår  motionerna
2001/02:MJ17 och 2001/02:MJ19 yrkande 1.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (kd)

18.     Lag om ändring i miljöbalken

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i miljöbalken, i den mån förslaget  inte
omfattas av  vad  utskottet  föreslagit ovan, med
den  ändringen  att  31 kap. 31 §  andra  stycket
sista meningen erhåller följande lydelse:
Om  det  finns särskilda  skäl  får  ersättningen
räknas av mot ersättning som kan komma att lämnas
enligt 4 § första stycket eller 8 §.
Därmed bifaller  riksdagen proposition 2001/02:65
punkt 1 i denna del.

19.     Lag om frivillig miljöledning och miljörevision

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i  lagen  (1994:   1596)   om  frivillig
miljöstyrning och miljörevision. Därmed  bifaller
riksdagen proposition 2001/02:65 punkt 2.

20.     Miljöbrott m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ285
yrkande   2,   2001/02:MJ401  samt  2001/02:Ju237
yrkandena 27 och 28.
Reservation 18 (v, mp)
Reservation 19 (c)

21.     Åtalsärenden

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ296 yrkande
2.
Reservation 20 (kd)

22.     Miljöbrott till havs

Riksdagen  avslår motion 2001/02:MJ337  yrkande
26.
Reservation 21 (c, fp)

23.     Ansvarsgenombrott

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ226.

24.     Husbehovstäkter

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ296 yrkande
3.
Reservation 22 (m, kd, c)

25.     Kompetensförsörjning m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:MJ19
yrkande 2 och 2001/02: MJ444 yrkande 4.

26.     Dialog med medborgarna

Riksdagen  avslår motion  2001/02:MJ19  yrkande
3.

27.     Tillsynsverksamheten

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ296 yrkande
1.

28.     Resurser till kommunerna

Riksdagen  avslår motion 2001/02:MJ519  yrkande
4.

29.     Auktorisation av miljökonsulter

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ444 yrkande 3.

Stockholm den 12 februari 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar


Ulf Björklund

Följande ledamöter  har  deltagit  i beslutet: Ulf
Björklund  (kd),  Sinikka Bohlin (s), Inge  Carlsson
(s),  Kaj  Larsson (s),  Ingvar  Eriksson  (m),  Alf
Eriksson (s),  Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson
(s), Kjell-Erik Karlsson (v), Per-Samuel Nisser (m),
Maria  Wetterstrand   (mp),  Eskil  Erlandsson  (c),
Harald  Nordlund  (fp), Lars  Lindblad  (m),  Carina
Ohlsson  (s),  Willy   Söderdahl   (v)   och   Ester
Lindstedt-Staaf (kd).
2001/02

MJU8


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I  proposition  2001/02:65  föreslår  regeringen att
riksdagen   antar   förslagen   till   ändringar   i
miljöbalken  och  i  lagen  (1994:1596) om frivillig
miljöstyrning och miljörevision  som  lagts  fram  i
propositionen.  Förslagen  har utformats i samarbete
med Miljöpartiet och Vänsterpartiet  och  återges  i
bilaga 1. Lagförslagen återges i bilaga 2.

Med  anledning av propositionen har 2 motioner med
totalt  8   yrkanden   väckts.  I  detta  betänkande
behandlas  också  53 motionsyrkanden  från  allmänna
motionstiden  2001  om   översyn   av   miljöbalken,
miljökvalitetsnormer,   strandskydd  och  miljöbrott
m.m. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Bakgrund


Regeringen bemyndigade den  22  december 1999 chefen
för    Miljödepartementet    att    tillkalla     en
parlamentariskt  sammansatt kommitté med uppdrag att
utvärdera tillämpningen  av  miljöbalken  och  lämna
förslag  på  nödvändiga  reformer  (dir.  1999:109).
Kommittén    antog    namnet    Miljöbalkskommittén.
Kommittén överlämnade vid årsskiftet  2000/2001  ett
första  delbetänkande  Uppföljning  av miljöbalken –
Vissa lagtekniska frågor (SOU 2000:116). Betänkandet
har remissbehandlats.

Vissa  förslag  i  detta ärende rör deponering  av
avfall.  Förslagen  föranleds   av  rådets  direktiv
1999/31/EG  av  den 26 april 1999 om  deponering  av
avfall. Förslagen  grundas  också på en rapport från
Naturvårdsverket,  Naturvårdsverkets   förslag  till
författningstext   för  implementering  av  direktiv
1999/31/EG     om     deponering      av      avfall
(Naturvårdsverkets  dnr  641-3277-00  Rk). Rapporten
har remissbehandlats.
I  detta  ärende föreslås också vissa lagändringar
som endast preciserar  gällande bestämmelser om dels
vad ansökningar, domar och  beslut  skall innehålla,
dels  vad  som  krävs  inom ramen för myndigheternas
tillsyn.   Preciseringarna    har    föranletts   av
påpekanden från Europeiska kommissionen  där det har
ifrågasatts  om de nuvarande formuleringarna  av  de
svenska  bestämmelserna   är  tillräckligt  tydliga.
Slutligen föreslås också några  ändringar i fråga om
hänvisningar   till   EG-förordningar,   och   dessa
ändringar utgör följdändringar  på  grund av att nya
EG-förordningar har ersatt tidigare EG-förordningar.
Samtliga    dessa    förslag    har    beretts   med
Miljööverdomstolen och Naturvårdsverket.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I  propositionen  lämnas  förslag  om  ändringar   i
miljöbalken,  ändringar som framför allt syftar till
att  förenkla och  förtydliga  balkens  processuella
bestämmelser.  Den  viktigaste  förändringen  är att
talan om utdömande av vite fortsättningsvis föreslås
ske enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291)    i    stället   för   som   nu   enligt
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för vilket
strängare  straff  än  böter  inte  är  föreskrivet.
Dessutom föreslås ändringar  som  framför  allt  rör
miljödomstolarnas   handläggning  av  ansökningsmål.
Flertalet  av  dessa  ändringar   syftar   till  att
förenkla hanteringen.

För att genomföra vissa krav i rådets direktiv  om
samordnade  åtgärder  för att förebygga och begränsa
föroreningar,   dvs.   det    s.k.   IPPC-direktivet
(direktiv    96/61/EG)   och   deponeringsdirektivet
(direktiv 1999/31/EG)  föreslår  regeringen   vidare
förtydliganden av kraven på vad en tillståndsansökan
respektive   en   tillståndsdom   skall   innehålla.
Regeringen  föreslår  dessutom  en  skyldighet   för
tillsynsmyndigheter  att  fortlöpande kontrollera om
beslutade villkor är tillräckliga  och  att  påkalla
omprövning om myndigheten finner att villkoren måste
ändras   eller  omprövas.  Som  en  följd  av  detta
föreslås att  kommuner  – när de övertagit tillsynen
från länsstyrelsen över tillståndspliktig verksamhet
– ges rätt att ansöka om  återkallelse  av tillstånd
eller   omprövning   av   tillstånd  eller  villkor.
Därutöver lämnas i fråga om deponier förslag som rör
kostnaderna  för  en deponi och  om  skyldighet  att
ställa säkerhet för  fullgörande  av de skyldigheter
som är förenade med deponering av avfall.
När  det  gäller  miljökvalitetsnormer  föreslås
vissa förtydliganden i  fråga  om åtgärdsprogrammens
innehåll.   Samtidigt   föreslås   att   regeringens
bemyndigande  att meddela föreskrifter  om  kontroll
m.m. förtydligas.
För mål och ärenden  om  återkallelse av tillstånd
eller  omprövning  av tillstånd  eller  villkor  för
miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet föreslås
att   kravet   på   formaliserat    förfarande   med
miljökonsekvensbeskrivningar    enligt    6     kap.
miljöbalken  slopas.  För  dessa måltyper föreslås i
stället att tillståndshavaren  skall  tillhandahålla
den utredning som krävs och att en sådan  skyldighet
får förenas med vite.
Det lämnas vidare förslag till vissa redaktionella
ändringar    i    fråga   om   områdesskydd   enligt
miljöbalken.  Närliggande   frågor   om   ersättning
föreslås  ändrade  så  att  ersättning skall betalas
endast  om markanvändningen i  det  enskilda  fallet
försvåras.
Slutligen lämnas förslag som avser förverkande vid
brott. I  miljöbalken införs den möjlighet som fanns
i dåvarande naturvårdslagen (1964:822), nämligen att
förverka utbrutet material vid en olaglig täkt.
Lagförslagen har granskats av Lagrådet.
Lagändringarna  föreslås  träda i kraft den 1 juli
2002.
Utskottets överväganden


Miljöbalkskommitténs fortsatta
arbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker  med  hänvisning   till
pågående utredningsarbete  motionsyrkanden om
översyn av miljöbalken (m, kd, c, v).

Motionerna


Enligt  motion  MJ18  (m) bör begreppen  uppsåt  och
oaktsamhet  införas  när   det   gäller   beslut  om
miljösanktionsavgifter (yrkande 1). Motionären anser
också   att   det   bör  vara  möjligt  att  efterge
miljösanktionsavgifter  (yrkande  2).  Vidare anförs
att  det inte bör vara möjligt att besluta  om  både
miljösanktionsavgift  och  böter för samma förseelse
(yrkande 3).

I motion MJ20 (c) begärs att  regeringen skyndsamt
återkommer till riksdagen med förslag till ändringar
av sanktionsavgifter för brott mot miljöbalken m.m.
Enligt motion MJ225 (m) bör miljöbalken  ses  över
och  förändras  så att den inte i onödan hindrar och
försvårar för företag,  framför  allt småföretag. En
ordning  som  innebär  att  varje  ändring   av   en
anläggning   kräver   nytt   tillstånd   leder  till
byråkrati.
I    motion    MJ296   (kd)   anförs   beträffande
miljösanktionsavgifter  i  miljöbalken  att de utgår
för  ”standardöverträdelser”  (yrkande 4).  Ansvaret
för  överträdelsen  är  strikt,  och  således  krävs
varken        uppsåt        eller        oaktsamhet.
Miljösanktionsavgiften  bör  enligt  motionären   ta
hänsyn   till   graden  av  miljöfara,  uppsåt  samt
företagets storlek.  Vidare anförs att miljöbalken i
vissa delar är dåligt anpassad till de små företagen
(yrkande 5).
Enligt motion MJ339  (c)  bör  Miljöbalkskommittén
både  för  miljöns  och  markägarnas skull  göra  en
översyn av regelverket kring markavvattning (yrkande
15).  Det  råder osäkerhet kring  vilka  regler  som
gäller i fråga om markavvattning och dikesrensning.
Enligt motion  MJ341 (c) bör miljöbalken skyndsamt
ses över för att utreda  hur tillämpningen av balken
slår  mot  ekonomin  och  den  fortsatta  driften  i
berörda   jordbruksföretag  (yrkande   3).   I   sig
motiverade    åtgärder    och    restriktioner    på
miljöområdet,  bl.a.  för  skydd  av  vatten  och  i
samband  med  tillståndsgivning  för nyetablering av
animalieproduktion, genomförs på ett sådant sätt att
de    vållar    avsevärda    avbräck    i   pågående
jordbruksproduktion.   Vidare   anförs  att  skäliga
regler  om  ersättning till berörda  företagare  bör
utarbetas (yrkande 4).
I  motion  MJ384   (c)   anförs   i  fråga  om  en
reformering av miljöbalken att lagtexten  kräver  en
alltför  långtgående  anmälningsplikt av kommunerna,
vilket lett till att Miljönämnden i Enköpings kommun
har åtalats för tjänstefel  när  man  har agerat mer
efter omdöme än efter lagen. Det finns  även  en rad
exempel på hur obarmhärtigt miljöbalken kan slå  mot
småföretagare.
Enligt  motion  MJ444 (v) bör riksdagen begära att
regeringen  ger den  parlamentariska  kommittén  för
uppföljning  av   miljöbalken  tilläggsdirektiv  att
lägga fram förslag  till  en  ändring av miljöbalken
som gör infrastrukturutbyggnad  över en viss storlek
tillståndspliktig  och  som gör kontrollprogram  för
miljöeffekter  av tillståndsgivna  vägar  och  banor
obligatoriska (yrkande 1).
I motion MJ452 (m) anförs i fråga om principer för
avgiftsuttag   vid    tillsynsverksamhet    att   en
tillsynsmyndighet  aldrig  skall  ha rätt att ta  ut
avgift  utan  att  ha  utfört en konkret  prestation
(yrkande 1). En annan huvudregel bör vara att avgift
inte  skall  utgå  för  den  näringsidkare  som  vid
kontroll fullföljt sina åligganden  så  att det inte
finns   något   att   anmärka.   Vidare  anförs  att
tillsynsverksamheten bör samordnas (yrkande 2). Allt
fler  näringsidkare  blir  föremål för  tillsyn  och
kontroller från flera olika  myndigheter  under  ett
år, och varje myndighet har rätt att ta ut en avgift
för  sin  tillsyn.  I  fråga om certifierade företag
anförs   vidare  att  allt  flera   jordbruksföretag
innehar    någon    form    av    miljöcertifiering.
Myndigheternas tillsynsverksamhet bör kunna anpassas
till  att  dessa   företag   utövar   en   betydande
egenkontroll (yrkande 3).
Enligt motion MJ469 (m) bör reglerna i miljöbalken
förenklas för att främja ökad rättssäkerhet  och  ge
bättre förutsättningar för jordbruksnäringen.
Riksdagen  bör  enligt motion MJ472 (m) begära att
regeringen inleder  en översyn av klassificeringen i
bilagan till förordning  (1998:899)  om  miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd. Till grund för  den  s.k.
avgiftsförordningen     (SFS     1998:94)     ligger
klassificeringen i den förra förordningen. Avgiftens
storlek  tar  inom  vissa branscher inte hänsyn vare
sig till storleken på  företagen  eller storleken på
deras tillverkning. Småföretag får  betala  lika hög
tillsynsavgift som stora multinationella företag.
Enligt  motion  N268 (kd) bör övervägas om det  är
möjligt   att   återbetala    prövningsavgift    vid
miljöprövning  hos  Miljödomstolen  för  projekt som
inte  godkänns  (yrkande 2). Det kan vara svårt  att
erlägga en hög avgift.  De  höga prövningsavgifterna
kan  innebära hinder för utveckling  av  alternativa
energikällor.

Utskottets ställningstagande

Miljöbalken – uppföljning och reformbehov

Regeringen  bemyndigade  den 22 december 1999 chefen
för    Miljödepartementet    att     tillkalla    en
parlamentariskt sammansatt kommitté med  uppdrag att
utvärdera  tillämpningen  av  miljöbalken och  lämna
förslag  på  nödvändiga  reformer  (dir.  1999:109).
Kommittén    antog    namnet    Miljöbalkskommittén.
Kommittén skall i ett mer samlat  betänkande  senast
den 1 juli 2002 lämna förslag till de mer omfattande
ändringar   av   lagstiftningen  som  uppdraget  kan
medföra och samtidigt  redovisa  de  dittills gjorda
erfarenheterna av miljöbalkens hänsynsregler.  I ett
slutbetänkande  senast  den  31  december 2003 skall
kommittén  redovisa en fullständigare  bild  av  hur
miljöbalken   fått   genomslag   i   den   praktiska
tillämpningen    liksom   andra   frågor   som   rör
uppföljningen av de centrala instrumenten i balken.

I direktiven anförs beträffande små och medelstora
företag att kommittén  skall, utöver vad som anges i
kommittéförordningen (1998:1474),  belysa  hur dessa
företag  påverkas  av hänsynsreglerna och vid  behov
föreslå åtgärder för  att  underlätta  för företagen
att leva upp till miljöbalkens mål.
Vidare har regeringen genom beslut den 20 december
2001   uppdragit  åt  Naturvårdsverket  att  föreslå
förenklingar  av  lagar  och  förordningar inom sitt
ansvarsområde. Detta uppdrag skall  redovisas senast
den 1 juni 2002.
Motionerna MJ225 (m), MJ296 (kd) yrkande  5, MJ341
(c)  yrkandena  3  och  4 samt MJ469 (m) avstyrks  i
avvaktan på resultatet av pågående utredningar.

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler

I    direktiven   anförs   att   tillämpningen    av
miljöbalkens  allmänna  hänsynsregler  kommer att ha
stor betydelse för vilket genomslag som  balken  får
och  för  möjligheterna  att uppnå miljöbalkens mål.
Hur de allmänna hänsynsreglerna  tillämpas  när  det
gäller   ärenden   om  tillstånd  eller  motsvarande
prövning   m.m.   skall    vara   en   grundläggande
utgångspunkt för kommitténs arbete.

Bestämmelserna för hushållning med mark och vatten
i  3  och 4 kap. miljöbalken bör  enligt  direktiven
materiellt    och    lagtekniskt   bringas   närmare
hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i
balken.
Enligt 11 kap. 13 § första stycket miljöbalken får
markavattning   inte   utföras    utan    tillstånd.
Regeringen  har  (jfr  Statsliggaren  för  år  2000,
utg.omr.  20    s.  9) uppdragit åt Naturvårdsverket
att  i  samarbete  med  Skogsstyrelsen   fortlöpande
utvärdera och följa skogspolitikens effekter för den
biologiska mångfalden. Utskottet har inhämtat att en
rapport rörande markavvattning inom kort kommer  att
redovisas  inom  ramen  för detta uppdrag. Härutöver
konstaterar utskottet att Miljöbalkskommittén enligt
sina  direktiv  skall  ägna   särskilt  intresse  åt
prövningsordningen  och  andra  regler  för  mål  om
tillstånd  enligt  miljöbalken.  Kommittén  kan  vid
behov  även  lämna  förslag till de ändringar  eller
kompletteringar  av  lagstiftningen  som  behövs.  I
avvaktan  på  resultatet   av  utredningen  föreslår
utskottet  att motion MJ339 (c)  yrkande  15  lämnas
utan vidare åtgärd.

Tillsynen

Kommittén skall enligt sina direktiv (s. 4) hämta in
myndigheters,    organisationers    och    enskildas
erfarenheter   av  hur  tillsynen  fungerar  och  de
allmänna  hänsynsreglernas   roll   i  sammanhanget.
Motion  MJ384  (c)  avstyrks  i  avvaktan   på   att
utredningen slutför sitt arbete med dessa frågor.

Verksamheter   som  är  registrerade  enligt  EU:s
system för miljöstyrning  och  miljörevision  (EMAS)
bedriver en aktiv och offentlig intern miljöstyrning
och miljörevision.
Kommittén  skall  följa  upp  hur  tillsynsarbetet
enligt   miljöbalken   över  miljöfarlig  verksamhet
kommer att påverkas av att  verksamheter är anslutna
till        EMAS        eller        Internationella
standardiseringsorganisationens  system  ISO  14001.
Förhållanden   som   skall  undersökas   är   vilken
långsiktig   inverkan   på    tillsynsbehovet    och
tillsynsavgiften  som  detta  kan  medföra och vilka
samordningsmöjligheter  mellan å ena  sidan  tillsyn
och å andra sidan miljöledningssystemen EMAS och ISO
14001  som  föreligger.  I  detta   ingår   även  en
redovisning  av  de  ekonomiska  konsekvenserna  för
tillsynsarbetet   av  ett  förändrat  tillsynsbehov.
Motion MJ452 (m) yrkande  3  avstyrks  i avvaktan på
resultatet av Miljöbalkskommitténs fortsatta arbete.

Tillståndsprövning

Miljöbalkskommittén   skall   enligt  sina  direktiv
närmare  utreda  Tunnelkommissionens   förslag   att
anläggandet   av   järnvägar,   vägar  och  allmänna
farleder skall prövas av miljödomstol  i stället för
av de verk som är ansvariga för sakområdet i samband
med  den prövning som sker enligt lagen om  byggande
av järnvägar,  väglagen  och  lagen  om  inrättande,
utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän
hamn.   Även   prövningspliktens  omfattning  liksom
frågor  av processuell  och  administrativ  art  som
faller inom  ramen för miljödomstolarnas tillämpning
skall vid behov belysas av kommittén som skall lägga
fram förslag i  dessa  och  andra tillståndsfrågor i
den utsträckning det behövs.

Härutöver   skall   kommittén   redovisa    sådana
kostnadsmässiga  konsekvenser  för tillståndssökande
eller    andra    parter    som   myndigheter    och
miljöorganisationer som miljöbalken har föranlett.
Enligt  utskottets  bedömning  innebär  detta  att
motion  MJ444  (v)  yrkande   1  i  alla  väsentliga
avseenden  kommer  att  få en närmare  belysning  av
Miljöbalkskommittén.   Det    finns   därför   ingen
anledning    att   nu   föregripa   det    fortsatta
utredningsarbetet   genom   något   uttalande   från
riksdagens  sida.  Utskottet  föreslår  att motionen
avstyrks i berörd del.
Även  motion  N268  (kd)  yrkande  2  avstyrks   i
avvaktan   på  resultatet  av  kommitténs  fortsatta
arbete.

Avgifter

Bestämmelserna i 27 kap. miljöbalken om avgifter har
enligt motiven  (prop.  1997/98:45  del  1  s.  516,
1997/98:JoU20   s.   119)   som   utgångspunkt   att
avgifterna  skall  täcka en myndighets kostnader för
verksamhet enligt miljöbalken, främst prövningen och
tillsynen  (självkostnadsprincipen).  Som  utskottet
tidigare har redovisat (bet. 2000/01:MJU16 s. 8) ger
redan nuvarande  bestämmelser  möjlighet  för  t.ex.
Miljödomstolen att i det  enskilda  fallet sätta ned
eller efterskänka avgift. Närmare bestämmelser härom
finns  i  9  kap.  3  §  förordningen  (1998:940) om
avgifter   för   prövning    och    tillsyn   enligt
miljöbalken.

I Miljöbalkskommitténs direktiv anförs (s. 6)  att
utformningen    av    systemet   för   prövning   av
tillsynsavgifter  bör övervägas  ytterligare.  Bland
annat  bör  kommittén   närmare   studera  i  vilken
utsträckning fasta avgifter snedvrider konkurrensen.
Det  är  också  viktigt att upprätthålla  skillnaden
mellan skatt och  avgift.  Arbetets inriktning skall
vara  att  sådan  myndighetsverksamhet   som   avser
prövning och tillsyn endast skall avgiftsfinansieras
om    den   klart   faller   inom   de   ramar   som
regeringsformen  ger. Motionerna MJ452 (m) yrkandena
1  och  2 samt MJ472  (m)  avstyrks  i  avvaktan  på
utredningsresultatet.

Miljösanktionsavgifter

I direktiven anförs vidare att tillsynsmyndigheterna
genom    miljöbalken     får     ytterligare     ett
sanktionsmedel,  nämligen  miljösanktionsavgifter. I
förordningen  (1998:950)  om  miljösanktionsavgifter
föreskriver  regeringen att avgifter  skall  betalas
för de överträdelser  som  anges  i  en  bilaga till
förordningen.      Kommittén     skall     utvärdera
effektiviteten  hos det  nya  sanktionssystemet  och
samspelet          mellan          tillsynsreglerna,
sanktionsavgifterna  och de straffrättsliga reglerna
samt föreslå de ändringar  av  regelverket  som  kan
behövas. Utskottet föreslår att motionerna MJ18 (m),
MJ20  (c)  och  MJ296  (kd)  yrkande  4  avstyrks  i
avvaktan  på  att  utredningen slutför sitt arbete i
denna del.


Miljökvalitetsnormer m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker  regeringens förslag. I
avvaktan        på        resultatet       av
Miljöbalkskommitténs     arbete     avstyrker
utskottet   en   motion   (fp)  om   bindande
åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer.

Propositionen


Den  s.k.  stoppregeln  i  2 kap.  9  §  miljöbalken
kompletteras genom ett förtydligande.  Av  lagrummet
bör klart framgå att det är regeringen som prövar om
det finns särskilda skäl att tillåta verksamheten.

Bestämmelsen om vilka uppgifter som skall  ingå  i
ett  åtgärdsprogram utvidgas så att de krav uppfylls
som ställs  i  EG-direktiv  i  fråga om innehållet i
åtgärdsprogram.
Regeringens  möjlighet att besluta  om  vilka  som
skall   kontrollera    att    miljökvalitetsnormerna
uppfylls utvidgas på så sätt att  bestämmelsen avser
kontroll i allmänhet och inte enbart  mätning. Samma
ändring  görs  i fråga om regeringens möjlighet  att
meddela   föreskrifter    om   kontrollmetoder   och
redovisning av kontroller.

Motionerna


Folkpartiet anser enligt motion  MJ521  (fp) att ett
bindande     åtgärdsprogram     bör    skapas    för
miljökvalitetsnormer          (yrkande          15).
Miljökvalitetsnormer  är  föreskrifter om kvaliteten
inom ett geografiskt område  eller  för hela landet,
och om en miljökvalitetsnorm inte uppfylls skall ett
åtgärdsprogram  upprättas.  Då  sådana normer  skall
utgöra den absoluta miniminivån på  livsmiljön måste
överskridande     av    normerna    medföra    vissa
rättsverkningar. Det  innebär  att åtgärdsprogrammen
måste vara bindande.


Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om
utvidgning av krav i åtgärdsprogram  och kontroll av
att miljökvalitetsnormer uppfylls.

Enligt  5  kap. 3 § miljöbalken skall  myndigheter
och kommuner säkerställa att de miljökvalitetsnormer
som meddelats uppfylls när de prövar tillstånd eller
utöver   tillsyn   m.m.   Utskottet   uttalade   vid
riksdagsbehandlingen   av   regeringens  proposition
1997/98:45  Miljöbalk  (bet.  1997/98:MJU20   del  1
s.  60  f.)  att  det  framgår  av propositionen att
åtgärdsprogrammen  är bindande för  myndigheter  och
kommuner  på  det sättet  att  de  är  skyldiga  att
säkerställa   att   normerna   uppfylls.   Utskottet
instämde     i     regeringens     uttalande     att
åtgärdsprogrammen inte  bör vara direkt bindande för
enskilda utan endast de beslut  som  myndigheter vid
senare tidpunkt fattar utifrån åtgärdsprogrammen.
Miljöbalkskommittén skall enligt sina direktiv (s.
5)  följa  upp  systemet  med  miljökvalitetsnormer.
Kommittén skall analysera normernas  genomslagskraft
och vid behov lämna förslag till de förändringar  av
systemet  som  kan  bidra  till  att  föreskrifterna
enligt  5  kap. miljöbalken fungerar som  instrument
för att minska  miljöbelastningen  till  nivåer  som
naturen   långsiktigt   tål.   I   avvaktan  på  att
Miljöbalkskommittén redovisar sin uppföljning  anser
utskottet   att   riksdagen   inte  bör  göra  något
uttalande med anledning av motion MJ521 (fp) yrkande
15. Motionen avstyrks.

Krav på miljökonsekvensbeskrivningar
och annat beslutsunderlag vid
omprövningar


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. En
motion  (v)  om skärpning och precisering  av
kraven     på    miljökonsekvensbeskrivningar
avstyrks      i     avvaktan      på      att
Miljöbalkskommittén  slutfört  sitt  arbete i
denna del.

Propositionen


En ansökan om tillstånd enligt 9, 11 eller  12  kap.
miljöbalken   eller   enligt  föreskrifter  som  har
meddelats med stöd av bestämmelser  i  dessa kapitel
att  anlägga,  driva eller ändra verksamheter  måste
innehålla  en miljökonsekvensbeskrivning.  Även  vid
tillåtlighetsprövning   enligt   17  kap.  samt  vid
ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § skall det,
liksom      för      närvarande,      krävas      en
miljökonsekvensbeskrivning. Något obligatoriskt krav
på  miljökonsekvensbeskrivning  skall  däremot  inte
ställas   när   det   gäller   mål  och  ärenden  om
återkallelse  av  tillstånd  eller   omprövning   av
tillstånd  eller  villkor  och inte heller i mål och
ärenden om förlängning av genomförandetider.

När en myndighet tar initiativ  till  återkallelse
av  tillstånd  eller  omprövning av tillstånd  eller
villkor   för   en  miljöfarlig   verksamhet   skall
tillståndshavaren utföra och lämna in de utredningar
som behövs för prövningen.

Motionen

Enligt motion MJ444  (v)  bör  riksdagen  begära att
regeringen  ger  den  parlamentariska kommittén  för
uppföljning  av  miljöbalken   tilläggsdirektiv  att
lägga fram förslag till ändring  av  miljöbalken som
innebär  skärpning  och  precisering  av  kraven  på
miljökonsekvensbeskrivningar       (yrkande      2).
Infrastrukturprojekt    bör    förses    med     ett
kontrollprogram  där  man  kontinuerligt  följer upp
verksamhetens miljöpåverkan.


Utskottets ställningstagande


Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Enligt Miljöbalkskommitténs direktiv (s.  6) skall
kommitténs arbete särskilt inriktas på att utvärdera
om   det  utvecklade  förfarandet  att  sammanställa
miljökonsekvensbeskrivningar    är   effektivt   och
samtidigt   ger  miljökonsekvensbeskrivningarna   en
tillräckligt  hög  kvalitet.  Kommittén  skall också
utreda  om  regelverket tillgodoser rimliga  anspråk
hos  myndigheter,   organisationer,   sakägare   och
enskilda   på   att   kunna  utöva  inflytande  över
projekten    när    det    gäller    att    begränsa
skadeverkningarna  av  planerade  anläggningar  m.m.
Kommittén skall lämna förslag  till de ändringar som
kan behövas.
Miljöbalkskommittén    anför    i   delbetänkandet
Uppföljning av miljöbalken (SOU 2000:116 s. 57), som
ligger till grund för den nu aktuella propositionen,
att kommittén så långt som möjligt velat undvika att
föreslå   ändringar   som  kommittén  senare   under
utredningen kommer att få ta ställning till på nytt.
De       föreslagna       ändringarna        rörande
miljökonsekvensbeskrivningar är emellertid en  sådan
enkel  och  väl avgränsad ändring som bedöms ha stor
praktisk betydelse  även om frågorna utgör en del av
ett större utredningsuppdrag.
Utskottet föreslår  att motion MJ444 (v) yrkande 2
i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet lämnas
utan vidare åtgärd.

Skydd av områden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag.
Med  hänvisning  till  en  pågående   översyn
avstyrks  motioner om strandskydd (s, m,  kd,
c,  fp). Även  motioner  om  ersättning  till
markägare (m, c) avstyrks.

Propositionen


Bestämmelsen  att strandområden som uppenbart saknar
betydelse för att  tillgodose  strandskyddets syften
får  undantas  från  strandskyddet,  ändras  på  det
sättet  att  ordet  strandområde  ersätts  av  ordet
strandskyddsområde.

I  propositionen föreslås  att  i  ett  beslut  om
vattenskyddsområde  får  länsstyrelsen överlåta till
den eller de kommunala nämnder  som  skall  fullgöra
kommunens      uppgifter     inom     miljö-     och
hälsoskyddsområdet att pröva frågor om undantag från
beslutet  om  vattenskyddsområdet  respektive  motta
anmälningar om  en  verksamhet eller åtgärd inom ett
vattenskyddsområde.
Bestämmelsen om kommuners  ansvar enligt 31 kap. 7
§ för att betala ersättning till fastighetsägare vid
vissa ingripanden av det allmänna  förtydligas.  Det
är  kommunen  som är ersättningsskyldig, om kommunen
meddelat    förelägganden    och    förbud    enligt
miljöbalkens samrådsparagraf.
Bestämmelsen  i  31  kap. 7 § andra stycket om att
sökanden i vissa fall skall  betala  ersättning  när
länsstyrelsen fastställt ett vattenskyddsområde görs
tillämplig  även när det är en kommun som fastställt
området.
Regeringen föreslår att i det fråga om områden som
omfattas av generellt  biotopskydd  uttryckligen bör
framgå att ersättning betalas ut först  när  dispens
har   vägrats   eller  har  förenats  med  särskilda
villkor.

Motionerna


Strandskydd

I motion MJ208 (m)  anförs  att en översyn bör göras
av   strandskyddslagen.   Med   gott    omdöme   kan
strandskyddsbestämmelserna justeras så att  det blir
möjligt  att  i  större  utsträckning  utnyttja våra
stränder till att skapa bostäder vid vatten.

Enligt motion MJ215 (m) bör miljöbalken  förändras
på   det  sättet  att  det  generella  strandskyddet
avskaffas.   Regeringen   eller  den  myndighet  som
regeringen  bestämmer  bör  få   förordna   att  ett
strandskyddsområde   inrättas   där   marken   anses
bevarandevärd.
Centerpartiet  anför  i  motion MJ220 att reglerna
för  det  lokala  strandskyddet  skall  utformas  på
kommunal nivå (yrkande 7). Ansvaret för utformningen
av strandskyddet bör föras över till kommunerna, och
det  generella förbudet  att  bygga  i  närheten  av
vatten bör avskaffas.
I motion MJ221 (c) om förändringar i strandskyddet
anförs  att  kommunerna har ansvar för planering och
byggande  och bör  ges  rätt  att  besluta  även  om
strandskydd  (yrkande  1).  Vidare anförs i fråga om
tillsättandet av en parlamentarisk utredning att det
kan befaras att Naturvårdsverkets utredning inte ger
tillräckligt underlag för att  göra  de förändringar
som är nödvändiga (yrkande 2).
Enligt  motion  MJ243  (fp)  om  beslutsnivån  för
strandskydds- och byggnadsärenden bör inte generella
metertal för avstånd till vattendrag  gälla  lika  i
hela  Sverige.  I glesbygd är vatten, djur och natur
den  tillgång som  kan  vara  lockbete  för  att  få
etableringar och arbetstillfällen.
I motion MJ247 (m) anförs i fråga om att införa en
generell  rätt  att  bebygga  mark nära stränder och
vattendrag att denna rätt skall  få begränsas endast
om det är motiverat med hänsyn till  känsligt  djur-
och  växtliv  eller  för  att garantera allmänhetens
tillgång till bad- och friluftsliv.
Enligt motion MJ320 (m) bör strandskyddet ses över
med sikte på att den enskilde  markägaren ges större
utrymme  att  fritt  förfoga över sin  egendom.  Att
bygga  och  bo  i  strandnära  lägen  bör  generellt
tillåtas och endast  i  undantagsfall  förbjudas  om
stranden anses vara särskilt skyddsvärd.
I  motion  MJ366  (c)  framförs  krav på ändring i
strandskyddslagstiftningen  som  syftar   till   att
strandskyddet   skall  utformas  på  kommunal  nivå.
Motsvarande krav  framförs  även  i motionerna MJ387
(s), Bo244 (kd) yrkande 7 och Bo325 (c) yrkande 22.
I   motion   MJ391   (s)   anförs   i   fråga   om
strandskyddets  betydelse  för  allemansrätten   att
oavsett  hur  angeläget det kan vara att tillmötesgå
turistindustrin  och enskilda fastighetsägare är det
av största vikt att  strandskyddet och dess koppling
till  allemansrätten inte  urholkas.  Enligt  motion
MJ483 (s)  finns  inte några skäl för att luckra upp
strandskyddet.  En  alltför   snäv   tillämpning  av
dispensreglerna  kan  enligt motion MJ488  (s)  leda
till  att  lagstiftningen   som  sådan  ifrågasätts.
Behovet   av   en   översyn   av   de  nu   gällande
dispensreglerna   inom  strandskyddet  framhålls   i
motionen. Enligt motion  MJ492  (s)  om  lokalt  och
regionalt    inflytande   över   strandskyddet   kan
allmänhetens  tillgång  till  stränder  för  rörligt
friluftsliv tryggas  på  ett  bra sätt samtidigt som
fritidsbebyggelse inom 100 m från stränderna tillåts
i större omfattning.
Moderaterna anför i motionerna Sk433 yrkande 8 och
Bo216 yrkande 5 att det bör finnas  en generell rätt
att  bebygga  sin mark nära stränder och  vattendrag
men att en kommun  skall  kunna  begränsa denna rätt
med hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för
att garantera allmänhetens tillgång  till  bad-  och
friluftsliv.
Enligt  motion Bo318 (m) bör riksdagen besluta att
det generella strandskyddet skall avskaffas (yrkande
12).

Ersättningsfrågor

Enligt motion MJ205 (c) om ersättning till markägare
är  det  angeläget   att   markägaren   ges   skälig
ersättning  för  de  miljöinsatser  som görs och vid
bildandet av olika typer av reservat (yrkande 2).

I  fråga  om  värnandet av äganderätten  anförs  i
motion  MJ343  (m)   att  många  intressen  gör  sig
gällande gentemot de areella  näringarna,  intressen
som  separat  kan  te  sig  motiverade, men som inte
minst gemensamt kan utgöra en stor belastning för en
enskild markägare (yrkande 6). Detta kan gälla skydd
och     inskränkningar    utifrån    kultur-     och
miljölagstiftningen.
I motion  MJ419 (m) om ersättning vid inskränkning
av  ägande-  och   förfoganderätten  anförs  att  om
myndigheter inskränker  ägarens brukande på ett sätt
som går utöver hänsyn till  allmänna intressen skall
denne ersättas (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Strandskydd

Utskottet     tillstyrker    regeringens     förslag
beträffande            förtydliganden             av
strandskyddsbestämmelserna  och undantag från beslut
om vattenskyddsområden.

Regeringen uppdrog genom beslut  den 26 april 2001
till   Naturvårdsverket  att  kartlägga   i   vilket
utsträckning        länsstyrelserna        delegerat
beslutsbefogenheter  och  tillsynsansvar beträffande
strandskyddet till kommunerna. I beslutet anförs att
det bör kartläggas hur länsstyrelserna har tillämpat
bestämmelserna i 7 kap. 14  och 15 §§ miljöbalken om
utvidgning   om   å   ena   sidan   utvidgning    av
strandskyddet   och   å   andra   sidan   att  vissa
strandområden  inte  skall  omfattas  av strandskydd
samt  bestämmelserna  om  omprövning  i 11  §  lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken.  Verket  bör
även  kartlägga  hur  länsstyrelser och kommuner har
tillämpat bestämmelserna  i  7 kap. 18 § miljöbalken
om  dispens,  tillämpningen av 7  kap.  17  §  sista
stycket  miljöbalken   om  komplementbyggnader  samt
tillsynen  av  strandskyddsbestämmelserna.   Om   så
bedöms lämpligt skall Naturvårdsverket lämna förslag
till    åtgärder.   Verket   skall   vidare   utreda
förutsättningarna  för  och bedöma konsekvenserna av
dels ett förstärkt strandskydd i tätortsnära områden
med högt bebyggelsetryck,  dels  vissa  lättnader  i
glesbygdsområden  med  lågt  bebyggelsetryck i syfte
att underlätta regional utveckling, såsom turism och
friluftsliv. Uppdraget skall,  efter  beslut  den 24
januari 2002 om förlängning, redovisas senast den  1
april  2002.  Utskottet avstyrker mot denna bakgrund
motion MJ221 (c) yrkande 2.
Utskottet behandlade  frågor  rörande  strandskydd
senast   i   maj   2001   och   avstyrkte  då  (bet.
2000/01:MJU16 s. 12) ett antal motioner  i  avvaktan
på   resultatet   av   Naturvårdsverkets  utredning.
Utskottet  föreslår  nu att  motionerna  MJ208  (m),
MJ320  (m)  och  MJ488  (s)   om   en   översyn   av
strandskyddet  avstyrks.  Även motionerna MJ215 (m),
MJ247 (m), MJ391 (s), MJ483  (s),  Sk433 (m) yrkande
8,  Bo216  (m)  yrkande  5 och Bo318 yrkande  12  om
generellt strandskydd m.m.  bör avstyrkas i avvaktan
på Naturvårdsverkets utredning.  Utskottet  föreslår
också att motionerna MJ220 (c) yrkande 7, MJ221  (c)
yrkande  1,  MJ243 (fp), MJ366 (c), MJ387 (s), MJ492
(s), Bo244 (kd)  yrkande  7 och Bo325 (c) yrkande 22
om att utforma strandskyddet på lokal nivå avstyrks.

Ersättningsfrågor

Utskottet   tillstyrker   regeringens   förslag   om
förtydligande     beträffande    ersättning     till
fastighetsägare vid ingripanden av det allmänna m.m.

Utskottet  har i sin  granskning  av  förslaget  i
propositionen   uppmärksammat   att   en  lagteknisk
justering  behöver göras när det gäller  regeringens
förslag till  ändring  av 31 kap. 31 § andra stycket
miljöbalken.   Utskottet   föreslår    därför    att
regeringens förslag justeras i denna del.

Utskottet    behandlade    i    maj   2001   vissa
ersättningsfrågor   (bet.  2000/01:MJU16   s.   10).
Utskottet   anförde   därvid   att   den   rättsliga
regleringen     i    miljöbalken     innebär     att
fastighetsägaren  har rätt till ersättning för vissa
typer av ingripanden  om  beslutet  innebär att mark
tas  i  anspråk  eller pågående markanvändning  inom
berörd  del  av  en  fastighet  avsevärt  försvåras.
Närmare bestämmelser finns  i 31 kap. miljöbalken. I
31 kap. 6 § miljöbalken har efter  förebild  i plan-
och bygglagen införts en bestämmelse som innebär att
ersättningen   skall  minskas  med  ett  belopp  som
motsvarar vad fastighetsägaren  är  skyldig att tåla
utan ersättning.
Som  utskottet  även  framhöll  i  maj 2001  råder
politisk   enighet  om  att  frivilliga  avtal   med
markägare, som  alternativ  till  offentligrättsliga
ingripanden enligt miljöbalken, är  en  viktig del i
bevarandearbetet.  Över  huvud  taget bygger  svensk
naturvård i stor utsträckning på frivilliga insatser
och   på   avtal   mellan  markägare  och   statliga
myndigheter.
Vid  flera  tidigare   tillfällen   och  senast  i
november    2001   har  utskottet  uttalat  sig   om
principerna   för   ansvaret   vid   bevarandet   av
skyddsvärda områden m.m.  (bet.  2001/02:MJU3 s. 84,
bet.   2000/01:MJU18   s.   12  m.fl.).  Principerna
återfinns  även  i motiven till  miljöbalken  (prop.
1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20  s.  135). Uttalandet
innebär  i korthet att ansvaret för att  säkerställa
den biologiska  mångfalden  inte  får begränsas till
att bli en fråga om statens ekonomiska  resurser för
intrångs-   och   inlösenersättningar.  En  princip,
parallell  med  Polluter   Pays   Principle,   borde
utformas   där   förvaltande   av  naturen  och  den
biologiska  mångfalden  blir  ett normalt  inslag  i
verksamheten och inte förutsätter  statliga  bidrag.
Sammanfattningsvis kom miljöbalken att innebära  att
rätt   till  ersättning  föreligger  vid  beslut  om
nationalpark,     naturreservat,     kulturreservat,
biotopskyddsområde,     vattenskyddsområde      samt
föreläggande    och    förbud    enligt   den   s.k.
samrådsparagrafen (12 kap. 6 §). Innebär  ett sådant
beslut  att  mark  tas  i anspråk eller att pågående
markanvändning  inom  berörd  del  av  en  fastighet
avsevärt försvåras betalas ersättning för intrånget.
Ersättning betalas också  vid  vissa  undersökningar
och vid föreläggande om stängselgenombrott  m.m.  En
eventuell ersättning skall emellertid alltid minskas
med ett belopp som motsvarar vad fastighetsägaren är
skyldig  att  tåla utan ersättning. De ändringar och
förtydliganden i miljöbalken m.m. som föranleddes av
genomförandet av  vissa  bestämmelser, det s.k. art-
och habitatdirektivet samt  fågeldirektivet, och som
behandlades av utskottet våren  2001  innebar  bl.a.
att   rätten  till  ersättning  för  inskränkning  i
markanvändningen  kan grundas även på bestämmelserna
om särskilt skydds- och bevarandeområde.
Med  det  anförda avstyrks  motionerna  MJ205  (c)
yrkande 2, MJ343 (m) yrkande 6 och MJ419 (m) yrkande
7.

Processuella frågor m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker  regeringens förslag. I
avvaktan på Miljöbalkskommitténs överväganden
avstyrks en motion (mp)  om miljödomstolarnas
sammansättning m.m.

Propositionen


Regeringens bemyndigande i  fråga om tillstånds- och
anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet justeras.
Regeringen  bör  ha  möjlighet  att   föreskriva  om
tillstånd eller anmälan även för mindre ändringar.

I  miljöbalken  införs en bestämmelse som  ger  en
miljödomstol rätt att  överlämna  ett  mål  till  en
annan miljödomstol för gemensam handläggning med ett
mål  hos den domstolen om målen har nära samband med
varandra.  En  miljödomstol  får också överlämna ett
mål  till  en  annan  miljödomstol   om   den  andra
miljödomstolen tidigare prövat ett ansökningsmål som
rör  samma  verksamhet.  Dessutom  skall  mål  kunna
överlämnas  om  det finns särskilda skäl. Regeringen
bemyndigas  att  meddela   närmare  föreskrifter  om
överlämnande av mål.
Den bestämmelse i miljöbalken  som i dag möjliggör
för  miljödomstolen  att till gemensam  handläggning
med ett ansökningsmål  ta  upp  ett mål eller ärende
som annars skulle ha prövats av länsstyrelsen  eller
av  en  kommunal  nämnd utvidgas så att även ärenden
som skulle ha prövats  av ett centralt verk eller en
myndighet får tas upp till gemensam handläggning med
ansökningsmålet.
En möjlighet införs att  i  miljödomstolen  avgöra
överklagade  mål i stor sammansättning – dvs. oftast
ordföranden,  ett   miljöråd   och   två  sakkunniga
ledamöter – även om målen inte avser avgörande i sak
av en tillståndsfråga.
Vidare  föreslås att vid avgörande i  sak  av  ett
till miljödomstolen  överklagat mål om tillstånd får
rätten bestå av enbart  ordförande  och miljöråd, om
målet är av enkel beskaffenhet.
Den   tidigare   bestämmelsen  i  13  kap.   9   §
vattenlagen som gav  domstolen rätt att förfoga över
lokaler i allmänna byggnader införs i miljöbalken.
Miljöbalkens bestämmelser  om  vad  en  ansökan om
tillstånd    till    miljöfarlig    verksamhet   och
vattenverksamhet  skall  innehålla kompletteras  med
preciseringar  som  behövs  till   följd  av  rådets
direktiv  96/61/EG  av  den  24  september  1996  om
samordnade åtgärder för att förebygga  och  begränsa
föroreningar.  Med  preciseringarna klargörs att  en
tillståndsansökan  skall   innehålla   uppgifter  om
råvaror, övriga insatsvaror och andra ämnen,  om den
energi  som  används eller genereras i anläggningen,
om anläggningens  utsläppskällor,  förhållandena  på
platsen och art och mängd av förutsebara utsläpp, om
åtgärder  för att förebygga uppkomsten av avfall som
anläggningen  ger  upphov  till  samt  om  planerade
åtgärder  för  att övervaka utsläpp. Vidare klargörs
att  en  ansökan  skall  innehålla  en  icke-teknisk
sammanfattning av de lämnade uppgifterna.
Ansökningshandlingar  i ansökningsmål skall alltid
skickas till länsstyrelsen  samt  till  den eller de
berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom
miljö- och hälsoskyddsområdet.
När  en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet
kungörs,  skall  den inte längre behöva innehålla en
upplysning om innehållet  i 22 kap. 7 § miljöbalken,
bl.a.  att  ägare  till fastigheter  som  berörs  av
ansökan  är skyldiga  att  uppge  innehavare  av  de
särskilda  rättigheter  som  belastar fastigheten. I
stället     får     upplysningen    till     berörda
fastighetsägare – såsom enligt tidigare lagstiftning
– lämnas i annan form.
Den nuvarande skyldigheten  att ge in ett yttrande
över ansökningar i tre exemplar  slopas.  I  stället
får miljödomstolen själv bestämma antalet exemplar i
varje enskilt fall.
Det  görs  tydligt  att  kravet  på att en ansökan
skall  innehålla  en  formaliserad  säkerhetsrapport
begränsas   till   de   fall   där   det  krävs   en
säkerhetsrapport enligt lagen (1999:381) om åtgärder
för   att   förebygga  och  begränsa  följderna   av
allvarliga kemikalieolyckor.  I  likhet  med vad som
föreslagits i fråga om skyldigheten att lämna  in en
miljökonsekvensbeskrivning  i  ansökningsmål,  skall
skyldigheten   att   lämna  in  en  säkerhetsrapport
begränsas till ansökningar om tillstånd att anlägga,
driva eller ändra verksamheter.
Miljöbalkens bestämmelser  om vad en tillståndsdom
skall innehålla kompletteras med  preciseringar  som
behövs till följd av rådets direktiv 96/61/EG av den
24  september  1996  om  samordnade åtgärder för att
förebygga  och  begränsa  föroreningar  samt  rådets
direktiv  1999/31/EG  av  den   26   april  1999  om
deponering  av avfall. Med preciseringarna  klargörs
att  en tillståndsdom  skall  innehålla  villkor  om
begränsningsvärden och utsläppskontroll och om bästa
möjliga   teknik.  I  fråga  om  tillstånd  som  rör
deponering av avfall preciseras att en tillståndsdom
skall  innehålla   uppgift   om  vilken  deponiklass
tillståndet avser, en förteckning  över  de typer av
avfall och den totala mängd avfall som får deponeras
samt  villkor  i  fråga  om åtgärder före och  under
driften  av  deponin.  Vidare   preciseras  att  ett
tillstånd skall innehålla villkor  om  avslutning av
deponin, om åtgärder för övervakning och kontroll av
att   de   skyldigheter  uppfylls  som  gäller   för
verksamheten  samt  om  skyldighet att rapportera om
deponerade avfallsmängder  och  om resultatet av den
övervakning och kontroll som krävs.

Motionerna

Enligt  motion MJ317 (mp) bör riksdagen  begära  att
regeringen  lägger  fram  förslag  till  ändring  av
fördelningen  av  antalet  jurister  och  miljöråd i
Miljööverdomstolen  så  att  miljöråden blir två  av
fyra   respektive   tre   av   fem   (yrkande    1).
Miljööverdomstolens  huvuduppgift  är  att  värna om
miljön och inte i huvudsak att skipa rättvisa mellan
parter  som  strider  med  varandra.  Miljön är inte
företrädd som andra parter, vilket innebär  att  det
är  domstolens  ansvar att se till att miljöfrågorna
blir utredda. Förhandlingarna  i  dag  skyms ofta av
formella  frågor  eftersom tolkningen av miljöbalken
fordrar    definitioner    och    bestämmelser    om
rättsprocessen    som   då   tar   överhanden   över
miljöfrågorna.  Vidare   bör  riksdagen  begära  att
regeringen  lägger  fram  förslag  som  innebär  att
miljöråd    alltid    deltar    vid     beslut    om
prövningstillstånd till Miljööverdom-stolen (yrkande
2). När Miljööverdomstolen tar ställning till om ett
mål   skall  beviljas  prövningstillstånd  skall   i
normalfallet  inget miljöråd delta. I motionen yrkas
vidare  att alla  som  tjänstgör  som  jurister  och
sakkunniga  i  miljödomstolar och Miljööverdomstolen
skall   genomgå   en   obligatorisk   utbildning   i
miljörätt, ekologi, miljövård och miljökemi (yrkande
3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Enligt 20 kap. 11  §  miljöbalken  skall  det  för
fullgörande   av   Svea   hovrätts   uppgifter   som
Miljööverdomstol   förutom  lagfarna  domare  finnas
miljöråd.    Dessa   skall    ha    teknisk    eller
naturvetenskaplig   utbildning   och  erfarenhet  av
miljöfrågor. Miljööverdomstolen är  domför  med fyra
ledamöter,  av  vilka minst tre skall vara lagfarna.
Om en av de lagfarna ledamöterna får förhinder sedan
huvudförhandling   har   påbörjats  är  rätten  ändå
domför.  Fler  än  fem  ledamöter  får  inte  delta.
Miljööverdomstolen skall  vid behandlingen av frågor
om prövningstillstånd bestå  av tre lagfarna domare.
Ett miljöråd får dock ingå i rätten i stället för en
av de lagfarna ledamöterna.
Miljöbalkskommittén  genomför   nu  en  omfattande
översyn   av miljöbalken. Enligt direktiven  (s.  7)
skall   kommittén    utreda   frågan   om   huruvida
tillståndsprövningen i  framtiden  bör  ligga direkt
hos miljödomstol eller skall prövas av domstol först
efter överklagande av förvaltningsmyndighets beslut.
Kommittén  skall  beakta  den  utveckling som  skett
genom  att  renodlingen  av  domstolarnas  roll  att
avgöra  tvister  mellan enskilda  och  det  allmänna
alltmer  kommit i förgrunden.  Kommittén  skall  vid
bedömningen   av   för-   och   nackdelar   med   en
administrativ   prövning  i  första  instans  belysa
frågan hur anspråk  på  ersättning  eller skadestånd
enligt     miljöbalken     skall     lösas.     Även
prövningspliktens   omfattning   liksom   frågor  av
processuell  och  administrativ art som faller  inom
ramen för miljödomstolarnas  tillämpning  skall  vid
behov  belysas  av  kommittén  som  skall lägga fram
förslag  i  dessa och andra tillståndsfrågor  i  den
utsträckning det behövs.
Enligt utskottets  bedömning  innebär detta att de
frågor som tas upp motion  MJ317  (mp) kommer att få
en   närmare  belysning av Miljöbalkskommittén.  Det
finns därför ingen  anledning  att  nu föregripa det
fortsatta  utredningsarbetet  genom  någon  form  av
uttalande  från riksdagens sida. Utskottet  föreslår
att motionen  lämnas  utan  vidare  åtgärd  med  det
anförda.

Förfarandet vid utdömande av vite


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker  två motioner (m, kd) om ersättning
av allmänna medel för rättegångskostnader.

Propositionen


När en miljödomstol  eller Miljööverdomstolen prövar
frågor om utdömande av  vite skall målet i den delen
handläggas       enligt       bestämmelserna       i
förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Motionerna

Enligt  motion MJ17 (m) bör en särbestämmelse  föras
in i 20 kap.  3  § miljöbalken med innebörden att en
enskild skall kunna  få ersättning av allmänna medel
för ombudskostnader om  talan  om  utdömande av vite
ogillas.

Även  enligt  motion MJ19 (kd) bör en  bestämmelse
föras in i miljöbalken som ger den enskilde rätt att
få  ersättning  av   allmänna   medel  för  skäligen
motiverade  rättegångskostnader  (yrkande   1).  Den
enskilde måste även fortsättningsvis ha en rätt  att
erhålla    ersättning    av   allmänna   medel   för
rättegångskostnader genom  en uttrycklig bestämmelse
i miljöbalken.

Utskottets ställningstagande


En miljödomstol prövar enligt  20  kap.  2  § första
stycket  8  miljöbalken  som  första instans mål  om
utdömande av viten som förelagts med stöd av balken.
Prövningen sker efter särskild  framställan  av  den
myndighet  som  förelagt  vitet.  Av  21  kap.  2  §
miljöbalken  framgår att en talan av en myndighet om
utdömande av vite väcks genom ansökan om stämning.

I 20 kap. 3  §  andra  stycket  miljöbalken  finns
regler  om  domstolens handläggning av vitesmål. Där
anges att målet  skall  handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken  om  åtal   för  brott  för  vilket
svårare straff än böter inte är  stadgat. Som anförs
i  propositionen  framgår  det inte av  motiven  och
lagtextens     ordalydelse     om     frågan      om
rättegångskostnader     skall     avgöras     enligt
bestämmelserna om allmänt eller enskilt åtal. Vidare
framgår  det  av utredningsbetänkandet att frågan  i
praxis lösts på  så  sätt  att  en  enskild  kan  få
ersättning    av    allmänna    medel    för    sina
ombudskostnader med stöd av bestämmelserna i 31 kap.
rättegångsbalken  om  talan  om  utdömande  av  vite
ogillas.  Av  detta torde enligt propositionen följa
att den enskilde  inte  kan  förpliktas  att ersätta
myndighetens  kostnader  för  ansökningsavgift  m.m.
eftersom  kostnadsansvaret  enligt   31   kap.  1  §
rättegångsbalken       är       begränsat       till
försvararkostnader, hämtning till rätten m.m.
Regeringen  gör  nu  den  bedömningen  att  den nu
gällande ordningen framstår som onödigt komplicerad,
bl.a.   på  grund  av  kravet  på  huvudförhandling.
Dessutom  förefaller  det  omotiverat  att  enskilda
skall  kunna  få  ersättning för rättegångskostnader
medan  motsatsen  gäller  det  allmänna.  Regeringen
föreslår   mot   den  bakgrunden   att   förfarandet
förenklas och förändras  på  så  sätt att en ordning
införs som i huvudsak motsvarar vad som gällde innan
miljöbalken  trädde  i  kraft,  vilket  innebär  att
vitesmål  i  miljödomstolarna och Miljööverdomstolen
skall    hanteras     enligt     bestämmelserna    i
förvaltningsprocesslagen.
Utskottet   delar   regeringens   bedömning.   Det
framstår inte som motiverat att den enskilde  i  mål
av    denna    karaktär    skall   kunna   få   sina
rättegångskostnader ersatta av det allmänna utan att
samtidigt  själv  riskera  ansvar   för   motpartens
kostnader. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
och  avstyrker  motionerna  MJ17  (m) och MJ19  (kd)
yrkande 1.

Överklagade avgöranden m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Propositionen


Den  uppräkning  i  19  kap.  1  §  miljöbalken   av
kommunalt beslutade områdesskydd som överklagas till
länsstyrelsen    kompletteras    med    djur-    och
växtskyddsområden.

Miljöbalken     kompletteras    med    uttryckliga
bestämmelser om att  tillsynsmyndigheten fortlöpande
skall kontrollera om beslutade  tillståndsvillkor är
tillräckliga och att myndigheten  skall  ingripa  om
den med hänsyn till gällande bestämmelser finner att
villkoren  måste  omprövas  eller  ändras.  En sådan
ordning  innebär  en  närmare anpassning till rådets
direktiv  96/61/EG  av  den  24  september  1996  om
samordnade åtgärder för att  förebygga  och begränsa
föroreningar.
Tillstånd   till   en  verksamhet  som  inbegriper
deponering av avfall skall  få  meddelas  endast  om
verksamhetsutövaren  ställer  en  ekonomisk säkerhet
eller   vidtar   annan   lämplig   åtgärd  för   att
säkerställa att de skyldigheter uppfylls  som gäller
för deponeringsverksamheten enligt miljöbalken eller
enligt  bestämmelser  som har meddelats med stöd  av
balken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker förslagen.

Övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens  förslag om
bestämmelser  om hantering av hushållsavfall,
skyldighet           att           synliggöra
avfallsdeponeringens    verkliga     kostnad,
uppdatering   av   vissa  straffbestämmelser,
förverkande av utbrutet  material vid olaglig
täkt   samt   redaktionella   rättelser   och
frivilligt  deltagande  för organisationer  i
gemenskapens        miljölednings-        och
miljörevisionsordning.  Ett antal motioner om
skärpning  av lagstiftningen  vid  miljöbrott
(s,  v,  c), ansvarsgenombrott  (s)  samt  en
motion om  nyttjandet av husbehovstäkter (kd)
m.m. avstyrks.

Propositionen


Den nuvarande  bestämmelsen  om  förbud för enskilda
hushåll att själva bortskaffa avfall som omfattas av
kommunalt renhållningsmonopol ändras genom att orden
”grävas   ned”  i  15  kap.  18  §  första   stycket
miljöbalken  tas  bort. Detta för att förtydliga att
undantaget i andra  stycket nämnda lagrum främst tar
sikte på kompostering.

I miljöbalken införs  en bestämmelse om skyldighet
för   den  som  deponerar  avfall   att   synliggöra
deponeringens  verkliga kostnad. Det pris som tas ut
för  deponering  av   avfall   skall   omfatta  alla
kostnader  för  deponeringen.  I kostnadsberäkningen
skall ingå alla kostnader för att  inrätta och driva
deponin   samt,  så  långt  det  är  möjligt,   alla
kostnader som  är  nödvändiga för uppfyllandet av de
skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten.
Straffbestämmelserna  i  29  kap.  8 § miljöbalken
uppdateras  i  fråga  om  brott  mot  gällande   EG-
förordning  om  ämnen  som  bryter  ned ozonskiktet.
Samtidigt   uppdateras   hänvisningarna   till   EG-
förordningarna  om  import  och  export  av  farliga
kemikalier, om bedömning och kontroll av risker  med
existerande  ämnen,  om  övervakning och kontroll av
avfallstransporter samt om handel med vilda djur och
växter.
Förverkandebestämmelserna   i   29   kap.   12   §
miljöbalken utsträcks till att även omfatta utbrutet
material    eller    värdet    därav   vid   olovlig
täktverksamhet.
I  5,  11  och  31  kap.  miljöbalken  rättas  tre
felaktiga hänvisningar till andra lagrum i balken.
Lagen (1994:1596) om frivillig  miljöstyrning  och
miljörevision  får  en  ny  rubrik, lag om frivillig
miljöledning  och  miljörevision.  Dessutom  görs  i
lagen   vissa   redaktionella   följdändringar   med
anledning av den  nya  EG-förordningen om frivilligt
deltagande   för   organisationer   i   gemenskapens
miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS).

Motionerna


I   motion   MJ226   (s)   hänvisas   i   fråga   om
ansvarsgenombrott på miljöbalkens  område  till  att
Aktiebolagskommittén föreslog att det i 10 kap. 2  §
miljöbalken  skulle  införas  ett  andra  stycke som
utsträcker  det  ansvar  för  återställningsåtgärder
m.m.    som    enligt    första    stycket    åvilar
verksamhetsutövaren. Enligt motionären  bör ansvaret
utvidgas  till  en  krets  av  fysiska och juridiska
personer     som     har     stått     eller    står
verksamhetsutövaren  nära  och  har  påverkat   hans
möjligheter  att sörja för de återställningsåtgärder
som miljöbalken föreskriver.

I motion MJ285  (s)  föreslås en kraftig skärpning
av   straffskalan   vid  miljöbrott   (yrkande   2).
Utomhusmiljön  bör  hållas  ren  från  nedskräpning.
Radikala  insatser  bör   göras   för   att   stoppa
utvecklingen mot en sämre vardagsmiljö.
Enligt     motion     MJ296     (kd)     bör    en
träffsäkerhetsanalys  göras  i åtalsärenden (yrkande
2).       Åtalsärenden      prioriteras      framför
tillsynsärenden.       Tidigare      gjordes      en
träffsäkerhetsanalys  vid   åtalsärenden,   och   om
utsikterna  för  fällande  dom  betecknades  som små
drevs de inte vidare. Vidare föreslås att nyttjandet
av    husbehovstäkter    förenklas    (yrkande   3).
Samrådsförfarandet enligt miljöbalken har  visat sig
vara så komplicerat och dra ut så länge på tiden att
den markägare som står i begrepp att nyttja sin täkt
exempelvis   vid   byggnation  inte  hinner  invänta
tillstånd utan tvingas  köpa sand och grus trots att
han har tillgångar på egen mark.
I motion MJ337 (c) anförs  att  de straffrättsliga
sanktionerna  för miljöbrott till havs  bör  skärpas
(yrkande 26). Miljöbrott  till  havs  begås inte för
att  man  vill  skada miljön utan för att  man  vill
minska sina kostnader.
Enligt motion MJ401  (v)  bör  lagstiftningen  vid
miljöbrott  skärpas. Miljöbrott får stor inverkan på
miljön för lång  tid.  Det  måste  göras lättare att
fälla någon för miljöbrott utan att  för  den  skull
minska  rättssäkerheten,  annars  finns det risk att
det  agerande  som man vill hindra inte  kommer  att
upphöra.
Enligt motion Ju237 (c) bör straffvärdet för brott
enligt miljöbalken  ändras  (yrkande  27). De flesta
miljöbrott sker inte för att skada miljön  utan  för
att   någon   skall  kunna  minska  sina  kostnader.
Straffvärdet om  ett brott skett med uppsåt eller av
oaktsamhet skiljer  sig  på ett anmärkningsvärt sätt
från annan generell straffrättslig lagstiftning. Där
anses straffvärdet högre om brottet skett uppsåtligt
än om det skett oaktsamt.  Så  är  inte  fallet  med
miljöbalken.  Vidare  anförs  att  ringa  brott  bör
avskaffas  beträffande  miljöbrott (yrkande 28). Ett
hinder för brottsbekämpning  är ”ringa brott” i 29 §
kap. 11 § miljöbalken. Begreppet  är inte definierat
och orsakar osäkerhet vid bedömningen  av vad som är
straffbart, vilket ofta medför att åtal  läggs  ned.
Bestämmelserna   i   20   kap.  rättegångsbalken  om
åtalsunderlåtelse torde vara tillräckliga.

Utskottets ställningstagande


I Miljöbalkskommitténs direktiv  (s.  8)  anförs att
den  straffrättsliga  regleringen i miljöbalken  bör
uppmärksammas  av  kommittén.  Riksåklagaren  har  i
december    1998   genom    rapporten    Effektivare
miljöbrottsbekämpning  lämnat förslag till åtgärder.
På uppdrag av riksdagen  (bet.  1997/98:JuU1) har en
nationell   miljöbrottsstrategi  utarbetats.   Dessa
frågor skall  kommittén beakta i sitt arbete. Vidare
framförs  det  ofta  i  den  allmänna  debatten  att
alltför  få  brott   med   miljörättslig  anknytning
beivras.  Riksåklagaren  har  under  beredningen  av
miljöbalken framfört att det bör göras en översyn av
brotten miljöbrott och vållande  till miljöstörning.
Kommittén  skall  utreda förutsättningarna  för  att
ändra brottsbeskrivningen  av  främst miljöbrott och
även    i    övrigt    följa   den   straffrättsliga
tillämpningen av miljöbalken  samt  lämna de förslag
som kan behövas för att åstadkomma ett effektivt och
rättvist  sanktionssystem.  Utskottet  föreslår  att
motionerna MJ285 (s) yrkande 2, MJ401 (v) samt Ju237
(c) yrkandena 27 och 28 lämnas utan vidare  åtgärd i
avvaktan på utredningsresultatet. Även motion  MJ296
(kd) yrkande 2 avstyrks i avvaktan på resultatet  av
Miljöbalkskommitténs överväganden.

Riksdagen behandlade under hösten 2001 proposition
2000/01:139  Åtgärder  mot  förorening  från fartyg.
Riksdagens   beslut   syftar   till   att  förbättra
möjligheterna att motverka, kontrollera  och  beivra
olagliga  utsläpp  till  sjöss  av  olja  och  andra
skadliga ämnen (bet. 2001/02:MJU4). Motion MJ337 (c)
yrkande  26  bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån
den inte tillgodosetts med det anförda.
Beträffande ansvarsgenombrott anförde regeringen i
proposition 1997/98:45 Miljöbalk (del 1 s. 359, bet.
1997/98:JoU20)  att  det  finns  starka skäl för att
genomföra    den    i   lagrådsremissen   föreslagna
regleringen om ansvarsgenombrott.  Regeringen godtog
emellertid Lagrådets uppfattning att  lagstiftning i
denna      del     inte     borde     ske     förrän
Aktiebolagskommitténs   arbete  i  denna  fråga  har
slutförts.     Utskottet    har     inhämtat     att
Aktiebolagskommitténs   betänkanden  för  närvarande
bereds inom Regeringskansliet  (jfr  SOU  2001:1  s.
291). Utskottet föreslår att motion MJ226 (s) lämnas
utan  vidare  åtgärd  i  avvaktan  på beredningen av
ärendet.
Utskottet har ingen annan uppfattning  än  den som
framförs  i motion MJ296 (c) yrkande 3, att reglerna
för nyttjande  av  husbehovstäkter bör vara så enkla
som  möjligt.  Som  anförts  i  proposition  Svenska
miljömål  –   delmål  och  åtgärdsstrategier  (prop.
2000/01:130 s. 215, bet. 2001/02:MJU3 s. 99 och 118)
är naturgrus emellertid  en  begränsad resurs där en
ökad  styrning  av  uttagen  krävs.   Riksdagen  har
antagit  ett  delmål  under miljökvalitetsmålet  God
bebyggd miljö som innebär  att år 2010 skall uttaget
av naturgrus i landet vara högst 12 miljoner ton per
år. Enligt den av riksdagen  antagna  strategin  för
hushållning  med  mark, vatten och bebyggd miljö kan
en ytterligare åtgärd,  utöver  den  år 1995 införda
skatten på naturgrus, vara s.k. frivilliga åtaganden
vad gäller naturgrusuttag.
I  Miljöbalkkommitténs  betänkande Uppföljning  av
miljöbalken (SOU 2000:116 s. 57) anförs att då många
frågor som gäller täkter till  största  del har fått
utgå  i  detta  skede planerar kommittén att  senare
undersöka förutsättningarna  för större förändringar
av  hela det kapitel 12 där täktfrågorna  behandlas.
Utskottet  föreslår  att  motion MJ296 (c) yrkande 3
avstyrks    i    avvaktan    på    resultatet     av
Miljöbalkskommitténs arbete.

Resursfrågor m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  motioner om rekrytering
av  personal till miljödomstolarna  (kd),  om
resurser  för tillsynen (kd) och om frivillig
auktorisering av miljökonsulter (v).

Motionerna


I motion MJ19  (kd) anförs i fråga om rekrytering av
personal       till       miljödomstolarna       att
arbetsbelastningen  är  hög  (yrkande   2).   Vidare
framhålls att myndigheterna bör ha ett ansvar enligt
miljöbalken  att  föra  dialog med medborgarna. Alla
kan vi befinna oss i en situation där vi inte känner
till   att   miljö-  och  hälsoskyddsnämnden   skall
underrättas (yrkande 3).

Motionären  i   motion   MJ296   (kd)   anför   om
resurstilldelningen  för tillsynsverksamheten enligt
miljöbalken  att ekonomiska  förutsättningar  i  dag
saknas för att  bedriva  tillsynsverksamheten aktivt
och effektivt (yrkande 1).
Enligt    motion   MJ444   (v)    bör    frivillig
auktorisering  av  miljökonsulter liknande den som i
dag   finns  för  ekonomiska   revisorer   initieras
(yrkande   3).   Vidare   bör   berörda  myndigheter
tillföras  erforderlig  kompetens för  att  klara  i
motionen föreslagna nya uppgifter  (yrkande  4). För
att  länsstyrelser  och  miljödomstolar  skall kunna
hantera de nya uppgifterna på ett tillfredsställande
sätt   behöver  erforderlig  kunskap  och  kompetens
tillföras.
Enligt motion MJ519 (kd) bör tillräckliga resurser
för   tillsynen    anslås    till   kommunerna   för
upprätthållande av miljöbalkens  ambitioner (yrkande
4).

Utskottets ställningstagande


Utskottet    har   ingen   annan   uppfattning    än
motionärerna i  motionerna  MJ19  (kd) yrkande 2 och
MJ444  (v)  yrkande  4  om att det är angeläget  att
erforderlig   personal  kan   rekryteras   och   att
länsstyrelser  och   miljödomstolar   bör  tillföras
erforderlig kompetens för att klara sina  uppgifter.
Utskottet   har   inhämtat  att  Domstolsverket  har
genomfört   en  utvärdering   av   miljödomstolarnas
påverkan på domstolsväsendets  kostnader  och funnit
att  kostnaderna  för  miljödomstolarna är högre  än
beräknat.    Vid   behandlingen    av    regeringens
budgetproposition för år 2002 (prop. 2001/02:1, bet.
2001/02:JuU1 s.  68)  beslutade därför riksdagen att
35 miljoner kronor engångsvis  skall föras över till
domstolsväsendet från utgiftsområde  18, anslag 34:1
Stöd  till lokala investeringsprogram för  ekologisk
hållbarhet.      Vidare      framgår      det     av
budgetpropositionen  för  år  2002 (prop. 20001/02:1
utg.omr.  20  s. 49) att länsstyrelserna  och  flera
andra myndigheter  tillförs  ytterligare  medel  för
åren  2002–2004.  Förstärkningen görs i enlighet med
förslagen  i  regeringens   proposition  2000/01:130
Svenska  miljömål  –  delmål  och  åtgärdsstrategier
(bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). För åren 2001
t.o.m. 2003 tillfördes länsstyrelseanslaget  15 mil-
joner   kronor   för   förstärkt  miljötillsyn,  och
resursförstärkningen beräknas  ligga fast fr.o.m. år
2004  (prop.  2001/02:1  utg.omr.  18  s.  45,  bet.
2001/02:BoU1).  Med det anförda avstyrker  utskottet
motionerna MJ19 (c)  yrkande 2 och MJ444 (v) yrkande
4.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion MJ19
(kd)  yrkande  3  om  att   det   är  angeläget  att
myndigheterna   för   en   dialog  med  medborgarna.
Miljöbalkskommittén skall enligt sina direktiv hämta
in  myndigheters,  organisationers   och   enskildas
erfarenhet av hur tillsynen fungerar och de allmänna
hänsynsreglernas  roll i sammanhanget. Vidare  skall
effektiviteten hos  det  nya  sanktionssystemet  och
samspelet          mellan          tillsynsreglerna,
sanktionsavgifterna och de straffrättsliga  reglerna
utvärderas, och kommittén skall föreslå de ändringar
av regelverket som kan behövas. Motionen bör  lämnas
utan  vidare  åtgärd  i  avvaktan  på  resultatet av
kommitténs fortsatta arbete.
Utskottet  delar  den  uppfattning som framförs  i
motion  MJ296  (kd)  yrkan-  de  1  om  att  det  är
angeläget  att  tillsynsverksamheten   kan  bedrivas
aktivt  och  effektivt. Regeringen har i proposition
2000/01:130   Svenska    miljömål   –   delmål   och
åtgärdsstrategier  föreslagit   att  länsstyrelserna
skall tilldelas 20 miljoner kronor per år fr.o.m. år
2001  för  arbete inom ramen för deras  övergripande
ansvar  för regionalt  mål-  och  uppföljningsarbete
(prop.  2000/01:130   s.  237,  bet.  2001/02:MJU3).
Länsstyrelsernas  förvaltningsanslag  har  tillförts
ökade resurser för  arbete inom miljöområdet. Utöver
de ovan nämnda medlen  för tillsyn inom miljöområdet
har länsstyrelserna tillförts 25 miljoner kronor per
år för administration av  skogsinköp och 65 miljoner
kronor  från  sakanslag inom  utgiftsområde  20  att
användas för administration m.m. av anslagsmedel för
miljöövervakning,  kalkningsverksamhet  och sanering
och  återställning av förorenade områden (jfr  prop.
2001/02:1  utg.omr.  18 s. 44 f.). Det anförda bör i
allt väsentligt tillgodose  syftet  med motion MJ296
(kd)  yrkande  1.  Motionen  bör lämnas utan  vidare
åtgärd i denna del.
När det gäller ökade resurser  till kommunerna för
att   upprätthålla   miljöbalkens   ambitioner   har
utskottet tidigare hänvisat till (bet. 2000/01:MJU16
s.   14)   att   kommunernas   roll  och  ansvar   i
miljöarbetet      diskuteras      utförligt       av
Miljömålskommittén   (SOU   2000:52   s.   831  f.).
Utskottet      konstaterar      i     likhet     med
Miljömålskommittén    (s.   836)   att   det    från
resurssynpunkt är viktigt att notera att miljöbalken
ger kommunerna en generell rätt att ta ut avgift för
sina kostnader i samband  med  prövning  och tillsyn
enligt  den  lagen.  Frågan  om statliga bidrag  för
denna  verksamhet är i första hand  en  resurs-  och
budgetfråga,   och  utskottet  är  inte  berett  att
tillstyrka motion  MJ519  (kd)  yrkande  4  i  detta
sammanhang.
I  motion  MJ444  (v) yrkande 3 föreslås frivillig
auktorisation av miljökonsulter. I den nu behandlade
propositionen (s. 70)  anförs  att  inom  Europeiska
unionen  gäller sedan juli 1993 en gemensam  ordning
för frivillig miljöstyrning och miljörevision. Detta
har reglerats  i  rådets förordning (EEG) nr 1836/93
av den 29 juni 1993  om  frivilligt  deltagande  för
industriföretag  i  gemenskapens miljöstyrnings- och
miljörevisionsordning.  Förordningen  har  byggt  på
frivilligt  deltagande  från  industrin och har haft
till  syfte  att förbättra och utvärdera  industrins
miljöarbete   och   att   tillhandahålla   offentlig
information om  detta  arbete.  Förordningen  har  i
Sverige  kompletterats  genom  lagen  (1994:1596) om
frivillig   miljöstyrning  och  miljörevision   samt
förordningen  (1995:294)  om frivillig miljöstyrning
och miljörevision. Styrelsen  för  ackreditering och
teknisk  kontroll,  Swedac,  beslutar  i  frågor  om
ackreditering   av  miljökontrollanter  och   utövar
tillsyn över dem.  Swedac  är  en  central myndighet
under Utrikesdepartementet med uppgift att verka som
nationellt  ackrediteringsorgan samt  att  samordna,
övervaka, ge  råd  om och informera i kontrollfrågor
enligt lagen (1992:1119)  om  teknisk  kontroll (jfr
SFS       1996:81).       Aktiebolaget       Svenska
Miljöstyrningsrådet  ansvarar  för  registrering  av
anläggningar  och  offentliggörande  av  förteckning
över registrerade anläggningar.
Utskottet     har    inhämtat    att    föreningen
Miljörevisorerna  i  Sverige  är en intresseförening
och      ett     nätverk     för     miljörevisorer,
miljörevisionsledare och andra intresserade som vill
främja föreningens  syften.  Föreningen  arbetar för
att   utveckla   miljörevision   genom   utbildning,
erfarenhetsutbyte,  riktlinjer och kvalitetssäkring.
Föreningen utvecklar  och  tolkar kraven i ISO 14012
och har tagit fram etiska regler  som varje medlem i
föreningen  förbinder  sig  att  följa.   Föreningen
bildades   1991   och  har  för  närvarande  ca  350
medlemmar. Syftet med  motion  MJ444  (v)  yrkande 3
torde   med  det  anförda  i  allt  väsentligt  vara
tillgodosett.
Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Små företags situation  m.m. (punkt 1)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson  (m), Per-
Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen  motionerna  2001/02:MJ225 och
2001/02:MJ469      samt     avslår     motionerna
2001/02:MJ296   yrkande   5   och   2001/02:MJ341
yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Miljöbalken tillkom  för  att  skydda naturen på ett
effektivt  sätt,  men  ökad  byråkrati  har  medfört
svårigheter för jordbruket. Miljöbalken  bör  ändras
så  att den inte i onödan hindrar och försvårar  för
företag och framför allt för småföretag.

Miljöbalkens  regler  tillsammans  med en stelbent
hantering  av  dem drabbar i dag många företag  utan
att för den skull leda till bättre miljö. En ordning
som  innebär att  varje  ändring  av  en  anläggning
kräver  nytt tillstånd leder till byråkrati. I vissa
fall kan en för jordbruket nödvändig byggnation inte
bli  av  på   grund   av   byråkratiska   regler   i
miljöbalken.  Regeringen bör utreda dessa frågor och
återkomma  till   riksdagen   med   förslag  om  hur
miljöbalken  kan  förenklas  för  att  främja   ökad
rättssäkerhet  och  ge  bättre  förutsättningar  för
jordbruksnäringen.  Detta  bör  ges  regeringen till
känna.

2. Små företags situation  m.m. (punkt 1)

av  Ulf  Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ296 yrkande 5
samt     avslår     motionerna     2001/02:MJ225,
2001/02:MJ341   yrkandena    3    och    4   samt
2001/02:MJ469.

Ställningstagande

Miljöbalken är en mycket omfattande lagstiftning.  I
vissa  delar  är  den  dåligt  anpassad  till de små
företagen.      Regeringen     bör     uppdra     åt
Miljöbalkskommittén att göra en översyn av lagen med
hänsynstagande  till   små  företags  situation  och
återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor.
Detta bör ges regeringen till känna.


3. Små företags situation  m.m. (punkt 1)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som framförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ341 yrkandena
3  och  4 samt avslår  motionerna  2001/02:MJ225,
2001/02:MJ296 yrkande 5 och 2001/02:MJ469.

Ställningstagande

På miljöområdet  ser vi nu allt tydligare effekterna
av  tillämpningen av  den  nya  miljöbalken.  I  sig
motiverade    åtgärder    och    restriktioner    på
miljöområdet  genomförs  på  ett  sådant sätt att de
vållar   avbräck   i  pågående  jordbruksproduktion.
Regeringen bör utreda  dessa  frågor  och  återkomma
till riksdagen med förslag som särskilt beaktar  hur
tillämpningen  av  balken  slår mot ekonomin och den
fortsatta   driften   i  berörda   jordbruksföretag.
Förslaget till riksdagen  bör  även  omfatta skäliga
ersättningsregler till berörda företagare. Detta bör
ges regeringen till känna.


4. Markavvattning (punkt 2)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin
mening vad som framförs i  reservation  4. Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2001/02:MJ339 yrkande
15.

Ställningstagande

Lagstiftningen     rörande    markavvattning     bör
harmonieras så att det praktiska miljöarbetet kan gå
hand  i  hand med produktionsintresset.  Osäkerheten
kring   vilka    regler    som    gäller    avseende
markavvattning  och  dikesrensning  leder  till  att
nödvändiga    rensningar    skjuts   på   framtiden.
Regeringen  bör  utreda dessa frågor  och  återkomma
till  riksdagen med  förslag  om  regelverket  kring
markavvattning. Detta bör ges regeringen till känna.


5. Certifierade företag (punkt 4)

av Ingvar  Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-
Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som framförs i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen  motion  2001/02:MJ452 yrkande
3.

Ställningstagande

Alltfler  jordbruksföretag  innehar  någon  form  av
miljöcertifiering.  De  som har  anslutit  sig  till
LRF:s Miljöhusesyn är exempel  på  sådana initiativ.
Vi  anser att myndigheternas tillsynsverksamhet  bör
anpassas  till att dessa företag utövar en betydande
egenkontroll   över   att   regler   och   miljökrav
efterlevs. Detta bör ges regeringen till känna.


6. Tillsynsavgift m.m. (punkt 7)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),  Per-
Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som framförs i reservation 6. Därmed
bifaller   riksdagen   motionerna   2001/02:MJ452
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ472.

Ställningstagande

Tillkomsten    av    miljöbalken    har    försvårat
tillsynsarbetet. Fler näringsidkare blir föremål för
tillsyn och kontroller  från flera olika myndigheter
under ett år, och varje myndighet har rätt att ta ut
en avgift för sin tillsyn.

En  samordning  bör vara  möjlig  för  att  minska
kostnaderna. En tillsynsmyndighet  bör  inte ha rätt
att  ta  ut  avgift  utan  att  ha utfört en konkret
prestation.  Avgift  bör inte heller  utgå  för  den
näringsidkare  som  vid   kontroll   fullföljt  sina
åligganden så att det inte finns något  att anmärka.
Regeringen  bör  utreda  dessa  frågor och återkomma
till riksdagen med förslag om erforderliga ändringar
i miljöbalken. Detta bör ges regeringen till känna.

7.     Miljösanktionsavgift (punkt 8)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G  Nilsson (m), Per-
Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin
mening vad som framförs i  reservation  7. Därmed
bifaller   riksdagen   motion  2001/02:MJ18  samt
avslår motionerna 2001/02:MJ20  och 2001/02:MJ296
yrkande 4.

Ställningstagande

Miljösanktionsavgifterna  har  till  sin  utformning
stora  likheter  med  skattetillägget.  Avgiften  är
administrativ  och  beslutas  av  en myndighet  utan
hänsyn till om det funnits något uppsåt.  Vidare kan
avgiften  kombineras  med  böter. En medborgare  kan
således i praktiken komma att behöva betala avgifter
och böter två gånger för samma sak. En sådan ordning
bidrar till ett försämrat företagsklimat förutom att
det principiellt är helt fel.

Det finns många exempel på företagare som drabbats
av reglerna. En för sent inlämnad blankett kan t.ex.
leda både till avgifter och böter trots att det inte
inträffat någon reell skada  på  miljön.  För mindre
företag,  som inte har särskild personal avsatt  för
administration,   kan   dessa   regler   bli  mycket
kännbara.  Regeringen  bör  snarast  återkomma  till
riksdagen  med förslag om ändring i miljöbalken  som
innebär att  miljösanktionsavgifter  skall  beslutas
med beaktande av om den som agerat har gjort det med
uppsåt eller av oaktsamhet. Detta bör ges regeringen
till känna.

8. Miljösanktionsavgift (punkt 8)

av  Ulf  Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som framförs i reservation 8. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ296 yrkande 4
samt   avslår   motionerna    2001/02:MJ18    och
2001/02:MJ20.

Ställningstagande

Miljöbalken  är  en  mycket omfattande lagstiftning.
För  att  en  miljölag  skall   få   acceptans   och
efterlevnad krävs att den upplevs som viktig och att
reglerna  är relevanta för att uppnå största möjliga
miljönytta.  Sanktionsåtgärderna  bör  också  stå  i
proportion   till   det  inträffade.  Vi  anser  att
regelverket är alltför  trubbigt  för  att  bli  ett
fungerande  instrument.  Regeringen bör utreda dessa
frågor och återkomma till  riksdagen  med förslag om
miljösanktionsavgiften som tar hänsyn till graden av
miljöfara, uppsåt samt företagets storlek. Detta bör
ges regeringen till känna.


9. Miljösanktionsavgift (punkt 8)

av Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som framförs i reservation 9. Därmed
bifaller  riksdagen   motion   2001/02:MJ20  samt
avslår motionerna 2001/02:MJ18 och  2001/02:MJ296
yrkande 4.

Ställningstagande

Vi  anser  att miljöbalkens utformning där  enskilda
företagare drabbas  av  såväl höga sanktionsavgifter
som risk för allmänt åtal  även  vid  mindre  avsteg
från bestämmelserna inte är acceptabel. Utformningen
av     bestämmelserna     bör    ändras    så    att
sanktionsavgifterna  ställs   i   relation  till  de
avvikelser som företagaren gjort i  förhållande till
de gällande bestämmelserna och exempelvis företagens
omsättning.    Detta   skulle   lindra  den   dubbla
bestraffning  som  drabbar  såväl  stora   som   små
företag.       Regeringen      bör      se      över
miljösanktionsavgiften  och återkomma till riksdagen
med förslag till förändringar av avgiften. Detta bör
ges regeringen till känna.


10.Bindande åtgärdsprogram för
miljökvalitetsnormer (punkt 9)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som framförs i reservation 10. Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2001/02:MJ521 yrkande
15.

Ställningstagande

Införandet  av  miljökvalitetsnormer   innebär   ett
viktig   steg  i  arbetet  med  att  lösa  de  stora
miljöproblem  som  t.ex. försurning och kväveläckage
innebär.  Miljökvalitetsnormer  är  föreskrifter  om
kvaliteten  inom  ett  geografiskt  område eller för
hela landet. Om en miljökvalitetsnorm  inte uppfylls
skall  ett åtgärdsprogram upprättas, och  där  skall
anges  vilka  åtgärder  som  skall  vidtas  för  att
uppfylla   normen  vid  en  viss  tidpunkt  m.m.  Då
miljökvalitetsnormer   skall   utgöra  den  absoluta
miniminivån  på  livsmiljön  bör  överskridande   av
normerna  medföra vissa rättsverkningar. Det innebär
enligt min  uppfattning  att  åtgärdsprogrammen  bör
vara bindande. Detta bör ges regeringen till känna.



11.Generellt strandskydd m.m. (punkt 13)

av  Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Per-
Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som framförs i reservation 11. Därmed
bifaller   riksdagen   motionerna  2001/02:MJ215,
2001/02:MJ247,    2001/02:Sk433     yrkande    8,
2001/02:Bo216 yrkande 5 och 2001/02:Bo318 yrkande
12  samt  avslår  motionerna  2001/02:MJ391   och
2001/02:MJ483.

Ställningstagande

Strandskyddet  är i dag generellt och gäller kuster,
sjöar, vattendrag  och  inte  minst  skärgårdarna  i
Sverige.  Syftet  med  strandskyddet  är  att trygga
förutsättningarna  för allmänhetens friluftsliv  och
att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för
djur- och växtlivet.  Frågan  om strandskyddet är en
särskilt  angelägen fråga för befolkningen  i  gles-
och landsbygden och i skärgården.

Sverige är ett av de länder i världen som har mest
strand  per  invånare.  Ur  bevarandesynpunkt  borde
därför regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer  få  förordna  att  ett strandskyddsområde
inrättas  där  marken anses bevarandevärd.  Det  bör
införas  en generell  rätt  att  bebygga  mark  nära
stränder och  vattendrag. Denna rätt skall endast få
begränsas  om  det  är  motiverat  med  hänsyn  till
känsligt djur- och  växtliv  eller för att garantera
allmänhetens  tillgång  till bad-  och  friluftsliv.
Detta  bör  då  ske genom att  kommunerna  antar  en
detaljplan  för  området   där  ett  strandskydd  är
motiverat. Då ges de bästa förutsättningarna  för en
god sammanvägning av olika intressen.
Det bör alltså krävas ett aktivt handlande för att
inrätta   ett   strandskydd  i  stället  för  dagens
generella förbudsregler.  Detta  bör  ges regeringen
till känna.

12.Strandskyddet på lokal nivå m.m. (punkt 14)

av Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson  (m), Per-
Samuel Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och  Lars
Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som framförs i reservation 12. Därmed
bifaller   riksdagen   motionerna   2001/02:MJ220
yrkande 7, 2001/02:MJ221 yrkande 1, 2001/02:MJ366
och   2001/02:   Bo325  yrkande  22  samt  avslår
motionerna   2001/02:MJ243,    2001/02:    MJ387,
2001/02:MJ492 och 2001/02:Bo244 yrkande 7.

Ställningstagande

Det  behov  av ett starkt strandskydd som kan finnas
t.ex. i Stockholms  skärgård  eller på västkusten är
inte lika uppenbart i andra mer  glesbefolkade eller
mindre attraktiva kustområden.

Den  nuvarande  utformningen av strandskyddet  bör
förändras.  Eftersom   kommunerna   har  ansvar  för
planering  och  byggande  bör de ges full  rätt  att
besluta   även   om   strandskydd.    Ansvaret   för
utformningen  av strandskyddet bör föras  över  till
kommunerna, och  det  generella förbudet att bygga i
närheten av vatten bör  avskaffas. Genom att tillåta
byggnation i strandnära miljöer  generellt  och låta
varje  kommun  själv avgöra vilka strandområden  som
skall   vara   skyddade    kan    fler    attraktiva
boendemiljöer   skapas   samtidigt   som  det  finns
möjlighet    att   stärka   strandskyddet   i   hårt
exploaterade områden.
Genom att kommunerna får ansvaret för utformningen
av det lokala  strandskyddet  stärks  det  kommunala
självstyret,   och   möjligheterna  att  skapa  fler
attraktiva boenden såväl  i  skärgården  som i andra
delar av landet förbättras.
Länsstyrelsen  som  regionalt  organ  bör ta  över
Naturvårdsverkets   roll   att  överklaga  kommunens
beslut till domstol. Detta bör  ges  regeringen till
känna.

13.Strandskyddet på lokal nivå m.m. (punkt 14)

av  Ulf  Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som framförs i reservation 13. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo244 yrkande 7
och avslår  motionerna  2001/02:MJ220  yrkande 7,
2001/02:MJ221     yrkande    1,    2001/02:MJ243,
2001/02:MJ366, 2001/02:  MJ387, 2001/02:MJ492 och
2001/02:Bo325 yrkande 22.

Ställningstagande

Det är viktigt att bevarandeintresset balanseras mot
utvecklingsintresset.  I  denna   avvägning  bör  de
avgörande besluten överlåtas till kommunerna  i nära
samråd  med  de  medborgare som berörs. Inom områden
med lågt bebyggelsetryck  skall kommuner med stöd av
analyser i översiktsplanen kunna medge undantag från
strandskyddsbestämmelserna   om   inte  det  rörliga
friluftslivet   eller   den  biologiska   mångfalden
äventyras.

Det generella strandskyddet  i  7 kap. miljöbalken
bör  kvarstå  för  hela  landet  men  beviljande  av
dispens  bör ges på kommunal nivå. Naturvårdsverkets
besvärsrätt  i strandskyddsärenden bör tas bort, och
länsstyrelserna bör få en prövningsrätt liknande den
som finns enligt 12 kap. plan- och bygglagen.
Det är av största  vikt  att  undantag  ges  under
förutsättning att tillgängligheten till strandlinjen
inte äventyras för kommande generationer. Detta  bör
ges regeringen till känna.

14.Ersättning vid inskränkning av ägande- och
förfoganderätt m.m. (punkt 15)

av  Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m), Carl
G  Nilsson  (m),  Per-Samuel  Nisser  (m),  Eskil
Erlandsson   (c),   Harald  Nordlund  (fp),  Lars
Lindblad (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som framförs i reservation 14. Därmed
bifaller   riksdagen   motionerna   2001/02:MJ205
yrkande    2,   2001/02:MJ343   yrkande   6   och
2001/02:MJ419 yrkande 7.

Ställningstagande

Långsiktigheten   i   produktionen   och  samhällets
intresse av att upprätthålla ett mångbruk  av skogen
motiverar  att  det  finns  övergripande regler  för
brukandet.   Om  myndigheterna  inskränker   ägarens
brukande på ett  sätt  som går utöver vissa allmänna
hänsyn   bör   ersättning   utgå.   Stabiliteten   i
skogspolitiken  rubbas  om  nya  regler  införs  som
underlättar  för  andra  att överta  markrättigheter
eller som utsläcker ersättningsrätten vid intrång.

Det  är  av  stor vikt att  markägare  ges  skälig
ersättning  för  de   miljöinsatser   som  görs  vid
bildandet av olika typer av reservat. Detta  bör ges
regeringen till känna.

15.Miljödomstolarnas sammansättning (punkt 16)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin
mening vad som framförs i  reservation 15. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ317.

Ställningstagande

Vid  Miljööverdomstolen är juristerna  i  majoritet.
När ett  mål avgörs är endast en av fyra eller en av
fem miljöexpert,  s.k. miljöråd. Miljööverdomstolens
huvuduppgift är enligt  min uppfattning att värna om
miljön och inte i huvudsak att skipa rättvisa mellan
parter som strider mot varandra. Domstolstraditionen
innebär inte att driva någon särskild linje utan att
skipa  rättvisa.  När det gäller  miljön  finns  det
inget  tydligt  partsförhållande.   Miljön  är  inte
företrädd som andra parter, vilket innebär  att  det
är  domstolens  ansvar att se till att miljöfrågorna
blir utredda. Förhandlingarna  i dag skyms oftast av
formella frågor eftersom tolkningen  av  miljöbalken
fordrar    definitioner    och    bestämmelser    om
rättsprocessen  som  då  tar  över.  Jag  anser  att
fördelningen  av  antalet  jurister  och  miljöråd i
Miljööverdomstolen bör ändras så att miljöråden blir
två  av  fyra respektive tre av fem. Vidare bör  ett
miljöråd   alltid   delta   när   Miljööverdomstolen
beslutar om prövningstillstånd.

Miljöpartiet  anser  att jurister och sakkunniga i
miljödomstolar  och  Miljööverdomstolen   skall   ha
genomgått   grundläggande   utbildning   i  ekologi,
miljövård  och miljökemi motsvarande 5 högskolepoäng
i  vart  och  ett  av  dessa  ämnen.  Miljöfrågornas
komplexitet kräver  detta.  Detta bör ges regeringen
till känna.

16.Ersättning av allmänna medel för
rättegångskostnader (punkt 17)

av Ingvar Eriksson (m), Carl  G Nilsson (m), Per-
Samuel Nisser (m) och  Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag  till  lag om
ändring  i  miljöbalken såvitt avser 20 kap. 3  §
och tillkännager  för  regeringen  som sin mening
vad   som   framförs  i  reservation  16.  Därmed
bifaller riksdagen proposition 2001/02:65 punkt 1
i denna del och  motion  2001/02:MJ17 samt avslår
motion 2001/02:MJ19 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att en enskild som i  miljödomstol  eller i
Miljööverdomstolen får rätt gentemot myndigheterna i
ett  vitesmål  bör  kunna  få  ersättning  för  sina
ombudskostnader. Det är inte rimligt att först lägga
bevisbördan på den enskilde att bevisa att han eller
hon  inte skall behöva betala vite och därefter låta
den enskilde  betala försvarskostnaderna även om han
eller hon får rätt  gentemot myndigheterna. Vi anser
att   propositionens  förslag   till   ändringar   i
miljöbalken  inte  fullt  ut tillgodoser dessa krav.
Regeringen bör därför till  riksdagen  återkomma med
förslag till ändringar i miljöbalken i enlighet  med
vad  som  framförs  i motion MJ17 (m). Detta bör ges
regeringen till känna.


17.Ersättning av allmänna medel för
rättegångskostnader (punkt 17)

av Ulf Björklund (kd)  och  Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag  till  lag om
ändring  i  miljöbalken såvitt avser 20 kap. 3  §
och tillkännager  för  regeringen  som sin mening
vad   som   framförs  i  reservation  17.  Därmed
bifaller riksdagen  proposition 20001/02:65 punkt
1 i denna del och motion  2001/02:MJ19  yrkande 1
samt avslår motion 2001/02:MJ17.

Ställningstagande

Vitesmål  kan  vara  komplicerade  och  gälla  stora
belopp,  vilket  kan  medföra  svårigheter  för  den
enskilda  att utan sakkunnigt biträde lägga fram sin
sak.  Den  utredningsskyldighet   som   åligger  den
dömande  instansen  enligt  förvaltningsprocesslagen
förmår inte alltid uppväga detta behov.

Den enskilde bör även fortsättningsvis ha rätt att
erhålla   ersättning   av   allmänna    medel    för
rättegångskostnader  genom en uttrycklig bestämmelse
i miljöbalken. Det är  inte rimligt att den enskilde
skall behöva betala för  att hävda sin rätt även när
myndighetens  begäran  om  utdömande  av  vite  inte
gillas.  Vi  anser att propositionens  förslag  till
ändringar i miljöbalken  inte  fullt  ut tillgodoser
dessa  krav.  Regeringen  bör därför till  riksdagen
återkomma med förslag till ändringar i miljöbalken i
enlighet med vad som framförs  i  motion  MJ19  (kd)
yrkande 1. Detta bör ges regeringen till känna.

18.Miljöbrott m.m. (punkt 20)

av  Kjell-Erik  Karlsson  (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad som  framförs i reservation 18. Därmed
bifaller  riksdagen   motion  2001/02:MJ401  samt
avslår motionerna 2001/02:MJ285  yrkande  2  samt
2001/02:Ju237 yrkandena 27 och 28.

Ställningstagande

På  grund  av  det  misslyckade  tunnelbygget  genom
Hallandsåsen  fick  en  stor  mängd  människor  sina
brunnar  och  sin  boskap  förgiftade,  och det står
klart att grova fel har begåtts. Åklagaren  har dock
lagt  ned  sin utredning, då utredningen inte kunnat
styrka vem som ansvarade för det som hänt.

Det är ofta  svårt att fälla någon för miljöbrott,
t.ex. vid oljeutsläpp  vid  kusten. Något måste dock
göras.  Vi  anser att det måste  göras  lättare  att
fälla någon för  miljöbrott  utan  att för den skull
minska rättssäkerheten. Regeringen bör  utreda denna
fråga  och  återkomma till riksdagen med förslag  om
ändringar  i miljöbalken  i  enlighet  med  vad  som
framförs  i  motion   MJ401   (v).   Detta  bör  ges
regeringen till känna.


19.Miljöbrott m.m. (punkt 20)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som framförs i reservation 19. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Ju237 yrkandena
27 och 28  samt  avslår  motionerna 2001/02:MJ285
yrkande 2 och 2001/02:MJ401.

Ställningstagande

De flesta miljöbrott sker inte  i  syfte  att  skada
miljön   utan   för  att  någon  vill   minska  sina
kostnader. Brott  mot  miljöreglerna får aldrig löna
sig,  och  de  straffrättsliga   sanktionerna  måste
därför leda till att det blir kännbart att överträda
reglerna. Straffvärdet om ett brott skett med uppsåt
eller    av   oaktsamhet   skiljer   sig   på    ett
anmärkningsvärt    sätt    från    annan    generell
straffrättslig   lagstiftning.  Där  anses  nämligen
straffvärdet högre om brottet skett uppsåtligt än om
det  skett  oaktsamt.   Så   är   inte   fallet  med
miljöbalken. Jag anser att lagstiftningen  bör göras
mer distinkt i detta avseende.

Ett  hinder  för en effektiv miljöbrottsbekämpning
är  begreppet  ”ringa   brott”   i   29  kap.  11  §
miljöbalken.   Begreppet  är  inte  definierat   och
orsakar osäkerhet  vid  bedömningen  av  vad  som är
straffbart,  vilket ofta resulterar i att åtal läggs
ned.   Jag   anser    att   reglerna   i   20   kap.
rättegångsbalken  om  åtalsunderlåtelse  torde  vara
tillräckliga. Regeringen bör utreda dessa frågor och
återkomma till riksdagen  med förslag om ändringar i
miljöbalken i enlighet med  vad  som anförs i motion
Ju237  (c)  yrkandena  27  och  28.  Detta  bör  ges
regeringen till känna.

20.Åtalsärenden (punkt 21)

av  Ulf  Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som framförs i reservation 20. Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2001/02:MJ296 yrkande
2.

Ställningstagande

Då   länsstyrelsernas   resurser    är    begränsade
prioriteras  åtalsärenden  framför  tillsynsärenden.
Tidigare   gjordes   en   träffsäkerhetsanalys   vid
åtalsärenden,  och om utsikterna  för  fällande  dom
betecknades som  små  drevs  ett ärende inte vidare.
Miljöbalken kräver att alla anmälningar om misstanke
om  brott drivs vidare. Detta tar  stora  personella
resurser  i  anspråk  och inkräktar på det ordinarie
tillsynsarbetet. Regeringen  bör utreda dessa frågor
och   återkomma  till  riksdagen  med   förslag   om
ändringar  i  miljöbalken  i  enlighet  med  vad som
anförs i motion MJ296 (kd) yrkande 2. Detta bör  ges
regeringen till känna.


21.Miljöbrott till havs (punkt 22)

av Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som framförs i reservation 21. Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2001/02:MJ337 yrkande
26.

Ställningstagande

Miljöbrott till havs begås  inte  för  att  man vill
skada  miljön  utan  för  att  man  vill minska sina
kostnader. Brotten föregås därför ofta  av  kalkyler
där  kostnaderna  för  eventuellt  straff  vägs  mot
vinsten  av  att  bryta  mot reglerna. Det är därför
viktigt   att   de   straffrättsliga    sanktionerna
fungerar.   Likaså  skall  det  vara  kännbart   att
överträda reglerna.

Dagens straffrättsliga  sanktioner  mot miljöbrott
till havs fyller inte funktionen att det  inte skall
löna sig att bryta mot miljöreglerna, utan utsläppen
fortsätter.   Det   är   därför  nödvändigt  att  de
straffrättsliga sanktionerna  skärps. Regeringen bör
utreda dessa frågor och återkomma till riksdagen med
förslag i enlighet med vad som anförs i motion MJ337
(c) yrkande 26. Detta bör ges regeringen till känna.

22.Husbehovstäkter (punkt 24)

av Ulf Björklund (kd), Ingvar  Eriksson (m), Carl
G  Nilsson  (m),  Per-Samuel  Nisser  (m),  Eskil
Erlandsson  (c),  Lars  Lindblad  (m)  och  Ester
Lindstedt-Staaf (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin
mening vad som framförs i  reservation 22. Därmed
bifaller  riksdagen motion 2001/02:MJ296  yrkande
3.

Ställningstagande

Vid  nyttjande  av  husbehovstäkter  föreskrivs  i
miljöbalken    att    samråd    skall   ske   mellan
tillsynsmyndigheter och markägare  för att han eller
hon  skall  kunna utnyttja eget grus till  husbehov.
Samrådsförfarandet  enligt miljöbalken har visat sig
vara mer komplicerat än tidigare och dra ut så länge
på tiden att den markägare  som  står  i begrepp att
nyttja  sin  täkt,  t.ex. för byggnation, ofta  inte
hinner invänta tillstånd  utan tvingas köpa sand och
grus  trots  att han har tillgångar  på  egen  mark.
Regeringen bör  utreda  dessa  frågor  och återkomma
till   riksdagen   med  förslag  till  ändringar   i
miljöbalken i enlighet  med  vad som anförs i motion
MJ296 (kd) yrkande 3. Detta bör  ges regeringen till
känna.

Särskilda yttranden



Utskottets   beredning  av  ärendet  har   föranlett
följande särskilda  yttranden. I rubriken anges inom
parentes  vilken punkt  i  utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Ändrad ordning för utdömande av vite enligt
miljöbalken m.m.

av Ulf Björklund  (kd)  och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Kristdemokraterna stödde tanken  bakom  miljöbalken.
Enligt  vår  uppfattning forcerades dock arbetet  så
att miljöbalken inte blev tillräckligt genomarbetad.
Detta kritiserade  vi  starkt.  Miljöbalken trädde i
kraft den 1 januari 1999. Brister  i  den visade sig
omgående.  Redan  den  22  december 1999 tillkallade
chefen  för  Miljödepartementet  en  parlamentariskt
sammansatt  kommitté   med   uppdrag  att  utvärdera
tillämpningen av miljöbalken och  lämna  förslag  på
nödvändiga  reformer.  Kristdemokraterna  anser  att
uppdraget  blev  för  snävt.  Vi  såg,  liksom många
andra,  att  miljöbalken  har  lagtekniska  brister.
Problemen ligger inte enbart på tillämpningsplanet.

På  grund  av  det snäva utredningsdirektivet  har
Miljöbalkskommittén inte kunnat gripa sig an de mest
framträdande bristerna  i  miljöbalken och komma med
förslag angående dessa. Ett  exempel  är  konflikten
mellan  tillämpningen  av skogsvårdslagen respektive
miljöbalken, vilket belyses av det s.k. Nora-fallet,
som har pågått i mer än 3 år.
Trots miljöbalkens existens  har lagen inte fångat
de stora miljöbrottslingarna. Oftast har påföljderna
gällt  att  företagare  brustit  i  de  förebyggande
åtgärderna, t.ex. inte avlämnat rapport inom bestämd
tid.  Vilken medborgare som helst kan  faktiskt  när
som helst befinna sig i en situation, när man skulle
ha   anmält    sin    verksamhet    till   kommunens
miljöförvaltning.  En  miss  i anmälningsförfarandet
har lett till kännbara sanktioner,  vilket många har
upplevt.
Samtidigt  har regeringen inte velat  EU-notifiera
miljöbalken. Man hänvisar till att det huvudsakligen
inte är nya lagparagrafer.  De är bara överflyttade.
Enbart  nya  lagar behöver notifieras.  Och  de  nya
lagregler som  har  tillförts  säger  man  sig vilja
notifiera  om  behov  uppstår därav. Regeringen  har
själv gjort bedömningen  att de nya reglerna inte är
konkurrenspåverkande. Men  notifieringen  bygger  på
att den bedömningen görs av medstaterna i EU.
Avgiften   för   prövning   i  miljödomstolen  kan
exempelvis verka klart konkurrenshämmande  genom att
nyföretagande   hämmas.   Utskottet   hänvisar  till
regeringens    direktiv   till   Miljöbalkskommittén
angående utformningen  av  systemet  för prövning av
tillsynsavgifter.  Kommittén  skall närmare  studera
t.ex.   i   vilken   utsträckning   fasta   avgifter
snedvrider konkurrensen.

Därför  har  regeringens hantering av  miljöbalken
anmälts till konstitutionsutskottet.

2. Infrastrukturutbyggnad (punkt 5)

av Kjell-Erik  Karlsson  (v)  och Willy Söderdahl
(v).

I  dag  har  miljöproblemens tyngdpunkt  förflyttats
från punktkällor  till  mobila  källor,  som  bilar.
”Miljöprövningen” av infrastrukturutbyggnad sköts  i
dag  till övervägande del av Banverket och Vägverket
själva.  Efter  samråd med myndigheter och allmänhet
fastställer    Banverket     respektive    Vägverket
järnvägsplanen respektive arbetsplanen.  Det betyder
att  bygget  har  tillstånd.  Att verken prövar  sig
själva  är  en minst sagt märklig  rättsordning.  De
dubbla rollerna  som exploatör och kontrollmyndighet
kan inte kombineras.  Länsstyrelsernas  roll  är att
lämna synpunkter under planeringsprocessen. Det enda
fall där länsstyrelsen kan säga ett direkt nej är om
miljökonsekvensbeskrivningen inte följer de krav som
ställs  i miljöbalken. Detta handlar alltså bara  om
bakläxa på dokumentets kvalitet.

Vägar och  banor  bör liksom annan miljöpåverkande
verksamhet  prövas  av  oberoende  myndighet  enligt
gällande           miljölagstiftning.            Den
tillåtlighetsprövning  av större infrastrukturobjekt
som görs av regeringen är inte oberoende. Regeringen
är   den   instans  som  fastställer   trafikverkens
långsiktiga    planer.   Enligt   vår   mening   bör
tillståndsprövningen    skötas    av   länsstyrelsen
respektive  de regionala miljödomstolarna,  beroende
på projektens storlek. Tillståndsplikten skall gälla
både  nybyggnad   och   utbyggnad   av   existerande
infrastruktur  och  komma  in  i  ett  tidigt skede.
Infrastrukturobjekt   bör   även   förses  med   ett
kontrollprogram  där  man kontinuerligt  följer  upp
verksamhetens miljöpåverkan  och  genomför  åtgärder
utifrån detta om det visar sig nödvändigt.

3. Infrastrukturutbyggnad (punkt 5)

av Maria Wetterstrand (mp).

Det   finns   flera  problem  ur  miljösynpunkt  med
hanteringen  av  såväl  småskaliga  som  storskaliga
infrastrukturprojekt.    En    stor   brist   gäller
bedömningen  av  de  samlade miljökonsekvenserna  av
utbyggnaden,  exempelvis  effekterna  av  eventuellt
ökat   trafikarbete.    I    dag   kommer   dessutom
miljökonsekvenserna av själva exploateringen ofta in
i  ett  för sent skede i processen.  Jag  anser  det
därför    fullt    rimligt    att    varje    större
infrastrukturprojekt   tillståndsprövas  och  därvid
bedöms ur såväl ett helhetsperspektiv  som i enstaka
delar  som  påverkar målet om en hållbar utveckling.
Oavsett om Miljöbalkskommittén  hanterar denna fråga
har jag för avsikt att återkomma  till  riksdagen  i
ärendet vid senare tillfälle.


4. Prövningsavgift (punkt 6)

av  Ulf  Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Då ärenden skall  prövas  i miljödomstolen måste den
som   ansöker   om   prövning   erlägga    en    hög
prövningsavgift.  Det  kan  vara  svårt, näst intill
omöjligt,  för inblandade parter att  erlägga  denna
avgift, särskilt  om  det  gäller  en verksamhet som
inte kommit i gång och därmed inte heller  genererat
några inkomster.

De  höga  prövningsavgifterna  kan därför innebära
hinder    för   företagsamhet,   bl.a.   beträffande
alternativa  energikällor. Utskottet konstaterar att
miljödomstolen   kan  sätta  ned  eller  efterskänka
kostnad för prövning  men  hänvisar  i  övrigt  till
Miljöbalkskommitténs        fortsatta        arbete.
Kristdemokraterna menar att utskottet redan nu borde
uttala  sig  om  att  prövningsavgiften  skall kunna
nedsättas.

5. Skärpning av kraven på
miljökonsekvensbeskrivningar (punkt 10)

av  Kjell-Erik  Karlsson  (v) och Willy Söderdahl
(v).

Vi  anser att kraven på miljökonsekvensbeskrivningar
för infrastrukturinvesteringar  bör  preciseras  och
skärpas   genom  ändringar  i  miljöbalken.  Hur  en
miljökonsekvensbeskrivning   skall   upprättas  samt
vilka krav den skall fylla behandlas i  miljöbalken.
Kraven  är oprecist skrivna. Det råder t.ex.  delade
meningar  om när en miljökonsekvensbeskrivning skall
upprättas i  förhållande  till  planer och om vilken
roll    en    sådan    beskrivning   skall   ha    i
projekteringsstadiet.

En enkät som riksdagens  revisorer gjort till alla
länsstyrelser visar att miljökonsekvensbeskrivningar
av infrastrukturprojekt ofta  har  brister  och  att
kvaliteten varierar.
För att reformera miljöprövningen av infrastruktur
är  det viktigt att skärpa kraven på nollalternativ.
I dag  skall ett nollalternativ, dvs. vad som händer
om  inget   byggs,   alltid  utredas.  Detta  går  i
allmänhet  till  så  att  en  framskrivning  av  den
nuvarande   trafikökningen   görs   med   åtföljande
trafiksäkerhetsproblem  och framkomlighetsproblem på
den aviserade väg- eller  bansträckan. I stället bör
även ”dynamiska nollalternativ”  utredas. Vad händer
t.ex. om man inte bygger ut vägen men effektiviserar
existerande kollektivtrafik på sträckan?  Hur mycket
skulle  vägtrafiken  och  utsläppen av miljöstörande
ämnen  minskas?  Minst ett dynamiskt  nollalternativ
skall   alltid   finnas   med   i   en    kvalitativ
miljökonsekvensbeskrivning.
Vi  har  avstått från  att  reservera  oss  då  vi
förutsätter  att  en  del av dessa frågor kommer att
behandlas i den sittande  parlamentariska kommittén.
Vi  kommer  att följa och bevaka  dem  i  kommitténs
arbete.

6. Miljödomstolarnas sammansättning (punkt 16)

av Kjell-Erik  Karlsson  (v)  och Willy Söderdahl
(v).

Motion  MJ317  (mp)  tar  upp en mycket  viktig  och
väsentlig aspekt på miljödomstolarnas sammansättning
och verksamhet. Vänsterpartiet  förutsätter  att den
pågående     parlamentariska    utvärderingen    och
uppföljningen   av   miljöbalken  också  kommer  att
föreslå    eventuella    förändringar     så     att
miljödomstolarna  har  möjlighet att fullt ut beakta
miljöhänsynen vid sitt ämbetsutövande.  Exakt  vilka
eventuella    förändringar   som   skall   ske   får
utvärderingen visa på.


7. Kompetensförsörjning m.m. (punkt 25)

av Kjell-Erik  Karlsson  (v)  och Willy Söderdahl
(v).

För  att länsstyrelser och regionala  miljödomstolar
skall  kunna  hantera  sina  nya  uppgifter  på  ett
tillfredsställande  sätt behöver erforderlig kunskap
och kompetens tillföras.  När  det  gäller  resurser
till   länsstyrelserna  och  andra  myndigheter  för
granskning       av      miljökonsekvenserna      av
infrastrukturprojekt,   är  det  i  dag  fortfarande
oklart om tillgängliga medel  är  tillräckliga eller
behöver fördelas om eller öka i omfattning  för  att
myndigheterna  skall  ha  tillräcklig  tillgång till
kompetent personal.


8. Kompetensförsörjning m.m. (punkt 25)

av  Ulf  Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Miljödomstolarnas     arbetsbelastning    är    hög.
Organisationen  är  dimensionerad   för  ett  årligt
inflöde av 750 anmälningar i landet.  Nu  är antalet
över 3 000 per år. Man tror sig inte hinna utreda en
stor  grupp av anmälningar trots en preskriptionstid
på två  till fem år. Problemet förenklas inte av att
miljödomstolarna  också  haft  svårt  att  rekrytera
kompetent   personal.   Personalförsörjningen  måste
lösas, om inte hela domstolsfunktionen skall falla.


9. Dialog med medborgarna (punkt 26)

av Ulf Björklund (kd)  och  Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Kristdemokraterna har uppfattat att man i förarbetet
till miljöbalken utgick från att  sanktioner  enligt
den blivande miljöbalken skulle föregås av en dialog
med   medborgarna.  Syftet  var  att  få  fram  rätt
miljöbeteende,    men   den   andan   präglar   inte
tillämpningen  av  miljöbalken   i   dag.  Utskottet
påpekar att Miljöbalkskommittén enligt sina direktiv
skall  inhämta  myndigheters,  organisationers   och
enskildas  erfarenhet  av hur tillsynen fungerar och
de allmänna hänsynsreglernas   roll  i sammanhanget.
Effektiviteten  i  det  nya  sanktionssystemet   och
samspelet          mellan          tillsynsreglerna,
sanktionsavgifterna och de straffrättsliga  reglerna
skall  utvärderas,  och  kommittén skall föreslå  de
ändringar av regelverket som kan behövas.

Kristdemokraterna  anser   att   tillämpningen  av
miljöbalken  allt framgent skall ske  i  dialog  med
medborgarna. Alla  kan vi plötsligt befinna oss i en
situation, där vi inte  känner  till  att miljö- och
hälsoskyddsnämnden  skall  underrättas,  eller   att
tillstånd behövs för en åtgärd eller en verksamhet.

10. Tillsynsverksamheten (punkt 27)

av  Ulf  Björklund (kd) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Länsstyrelserna    och   kommunerna   fungerar   som
tillsynsmyndighet   för    bl.a.   miljöbalken.   På
länsstyrelser och i kommuner har man svårt att hinna
med denna uppgift. Det resurstillskott  man hittills
fått  har  inte  stått  i rimlig proportion till  de
uppgifter   som  balken  medför.   Länsstyrelsen   i
Jönköping beräknar  exempelvis  att  tillsynsarbetet
kräver  5  800  arbetstimmar  för  att fungera  bra.
Tillgänglig resurs är 1 081 timmar.  Det betyder att
högst  30  %  av  inkomna  ärenden blir föremål  för
genomgång och tillsyn. Tillskottet  i  årets  budget
torde     inte    heller    täcka    detta    behov.
Kristdemokraterna anser att tillräckliga medel måste
tillföras  om  trovärdigheten  i  miljöbalken  skall
kunna upprätthållas.


11. Resurser till kommunerna (punkt 28)

av Ulf Björklund  (kd)  och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).

Det  är  viktigt  att  kommunerna   hinner  med  den
miljötillsyn   man  är  ålagd  att  utöva  och   som
medborgare får betala.  Det  är ett hån mot alla små
företag, som ibland haft konsultkostnader  på 50 000
kr  för  att  ta fram sin miljörapport, när kommunen
inte hinner med  den  miljötillsyn  de  betalar för.
Kommunernas  ekonomiska  förmåga måste beaktas,  när
statsbidrag      beräknas      till      kommunerna.
Kristdemokraterna anser att det  generella  bidraget
till kommunerna bör utökas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen

Regeringen     (Miljödepartementet)    föreslår    i
proposition  2001/02:65   att   riksdagen  godkänner
regeringens förslag till

1. lag om ändring i miljöbalken,

2. lag om ändring i lagen (1994:1596)  om  frivillig
miljöstyrning och miljörevision.

Följdmotioner


2001/02:MJ17 av Göte Jonsson m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att en särbestämmelse förs  in  i
20  kap.  3 § miljöbalken med innebörden att enskild
skall kunna  få  ersättning  av  allmänna  medel för
ombudskostnader   om  talan  om  utdömande  av  vite
ogillas.

2001/02:MJ18 av Carl Fredrik Graf (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  införa
begreppen uppsåt och oaktsamhet för att besluta om
miljösanktionsavgifter.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om möjligheter  att
efterge miljösanktionsavgifter.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att det inte skall
kunna  gå att besluta om både miljösanktionsavgift
och böter för samma förseelse.

2001/02:MJ19 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  det  i
miljöbalken  införs  en  bestämmelse  som  ger den
enskilde rätt att få ersättning av allmänna  medel
för skäligen motiverade rättegångskostnader.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om rekrytering  av
personal till miljödomstolarna.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om myndigheternas
skyldighet att föra dialog med medborgarna.

2001/02:MJ20 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

Riksdagen begär att regeringen  skyndsamt återkommer
till   riksdagen  med  förslag  till  ändringar   av
sanktionsavgifter för brott mot miljöbalken m.m.



Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:MJ205 av Kenneth Johansson (c):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om ersättning till
markägare.

2001/02:MJ208 av förste vice talman Anders Björck
och Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   en   översyn   av
strandskyddslagen.

2001/02:MJ215 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram förslag
till  sådana  förändringar  i  miljöbalken  att  det
generella strandskyddet avskaffas i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att reglerna för
det   lokala   strandskyddet  skall  utformas   på
kommunal nivå.

2001/02:MJ221 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om förändringar i
strandskyddet.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om tillsättandet av
en parlamentarisk utredning.

2001/02:MJ225 av Ola Karlsson och Lars Björkman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  motionen om översyn och förändring
av miljöbalken.

2001/02:MJ226 av Bengt Silfverstrand (s):

Riksdagen begär att  regeringen  lägger fram förslag
om  ansvarsgenombrott  på  miljöbalkens   område   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:MJ243 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   beslutsnivån  för
strandskydd/byggnadsärenden.

2001/02:MJ247 av Anders G Högmark och Jan-Evert
Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa en generell rätt
att bebygga mark nära stränder och vattendrag.

2001/02:MJ285 av Bengt Silfverstrand (s):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  en  kraftig
skärpning av straffskalan vid miljöbrott.

2001/02:MJ296 av Maria Larsson (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
resurstilldelningen    för    tillsynsverksamheten
enligt miljöbalken.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
träffsäkerhetsanalys bör göras i åtalsärenden.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  förenkla
nyttjande av husbehovstäkter.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
miljösanktionsavgifter.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  översyn  av
miljöbalken  med  hänsyn  taget  till små företags
situation.

2001/02:MJ317 av Kia Andreasson m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  till  ändring  av fördelningen av antalet
jurister och miljöråd i Miljööverdomstolen  så att
miljöråden blir två av fyra respektive tre av fem.

2.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring av förordning så att miljöråd
alltid  deltar  vid  ett  prövningstillstånd  till
Miljööverdomstolen.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  att  alla som tjänstgör som  jurister  och
sakkunniga i miljödomstolar och Miljööverdomstolen
skall genomgå obligatorisk utbildning i miljörätt,
ekologi, miljövård och miljökemi.

2001/02:MJ320 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att strandskyddet bör ses
över  med sikte på att den enskilde  markägaren  ges
större utrymme att fritt förfoga över sin egendom.

2001/02:MJ337 av Agne Hansson m.fl. (c):

26. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  skärpa  de
straffrättsliga sanktionerna  för  miljöbrott till
havs.

2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att den sittande
Miljöbalkskommittén  behöver, både för miljöns och
markägarnas  skull,  i sitt  arbete  inkludera  en
översyn av regelverket kring markavvattning.

2001/02:MJ341 av Gunnel Wallin (c):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att skyndsamt
genomföra en översyn av miljöbalken  som  särskilt
beaktar  hur  tillämpningen  av  balken  slår  mot
ekonomin  och  den  fortsatta  driften  i  berörda
jordbruksföretag.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att på grundval av
en   översyn   av  miljöbalken  ta  fram   skäliga
ersättningsregler till berörda företagare.

2001/02:MJ343 av Göte Jonsson m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  värnandet av
äganderätten.

2001/02:MJ366 av Eskil Erlandsson och Åsa
Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs  om ändring i strandskyddslagstiftningen  som
syftar till  att  strandskyddet  skall  utformas  på
kommunal nivå.

2001/02:MJ384 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs  om  en  reformering  av
miljöbalken.

2001/02:MJ387 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om strandskyddet.

2001/02:MJ391 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  strandskyddets  betydelse
för allemansrätten.

2001/02:MJ401 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  en  skärpning  av
lagstiftningen vid miljöbrott.

2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om ersättning  vid
inskränkning av ägande- och förfoganderätten.

2001/02:MJ444 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.   Riksdagen  begär   att   regeringen   ger   den
parlamentariska   kommittén   för  uppföljning  av
miljöbalken   tilläggsdirektiv  att   lägga   fram
förslag till en  ändring  av  miljöbalken  som gör
infrastrukturutbyggnad   över   en   viss  storlek
tillståndspliktig  samt  att  kontrollprogram  för
miljöeffekter av tillståndsgivna  vägar  och banor
bör upprättas enligt vad i motionen anförs.

2.   Riksdagen   begär   att   regeringen   ger  den
parlamentariska   kommittén   för  uppföljning  av
miljöbalken   tilläggsdirektiv  att   lägga   fram
förslag till ändring  av  miljöbalken  som innebär
skärpning    och    precisering   av   kraven   på
miljökonsekvensbeskrivningar enligt vad i motionen
anförs.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att frivillig
auktorisering av miljökonsulter bör startas.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  berörda
myndigheter  bör tillföras  erforderlig  kompetens
för att klara i motionen föreslagna nya uppgifter.

2001/02:MJ452 av Göte Jonsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om principer för
avgiftsuttag vid tillsynsverksamhet.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  samordning  av
tillsynsverksamhet.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  certifierade
företag.

2001/02:MJ469 av Roy Hansson och Anne-Katrine Dunker
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om att förenkla reglerna  i
miljöbalken för att främja ökad rättssäkerhet och ge
bättre förutsättningar för jordbruksnäringen.

2001/02:MJ472 av Ewa Thalén Finné och Carl-Axel
Johansson (m):

Riksdagen begär att regeringen inleder en översyn av
klassificeringen   i    bilagan    till   förordning
(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

2001/02:MJ483 av Carina Hägg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om strandskyddet.

2001/02:MJ488 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av de
nu gällande dispensreglerna inom strandskyddet.

2001/02:MJ492 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  lokalt  och  regionalt
inflytande över strandskyddet.

2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  ökade  resurser
till    kommunerna    för    upprätthållande    av
miljöbalkens ambitioner.

2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs  om  att  skapa  ett
bindande åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer.

2001/02:Bo216 av Knut Billing m.fl. (m):

5. Riksdagen beslutar om ändring av lagstiftning för
strandskydd  i  enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

2001/02:Bo244 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  rätten  att
medge  undantag   från  strandskyddsbestämmelserna
överförs till kommunerna  och  att länsstyrelserna
erhåller prövningsrätt.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12.    Riksdagen    beslutar   att   det   generella
strandskyddet skall  avskaffas  i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

22.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att reglerna för
det  lokala  strandskyddet   skall   utformas   på
kommunal nivå.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

27.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om   att  ändra
straffvärdet för brott enligt miljöbalken.

28.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att rekvisitet när
det gäller ringa  brott  skall  avskaffas angående
miljöbrott.

2001/02:N268 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  att  utreda
möjligheter  om återbetalning  av  prövningsavgift
vid miljöprövning  hos  miljödomstolen för projekt
som inte godkänns.

2001/02:Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om strandskyddet.



Bilaga 2

Regeringens lagförslag


1    Förslag till lag om ändring i
miljöbalken

2          Förslag  till  lag  om  ändring  i  lagen
(1994:1596)
om frivillig miljöstyrning och miljörevision