Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU5

Livsmedelskontroll och genteknik

Sammanfattning

I  betänkandet  behandlas  72  motionsyrkanden  från
allmänna motionstiden 2001 om livsmedelskontroll och
genteknik.  I  motionerna  tas  bl.a.  frågor upp om
märkning   av  livsmedel,  mervärdesmat  (Functional
foods),    EU:s    livsmedelsmyndighet,    småskalig
livsmedelsproduktion, genteknik m.m.

Samtliga  motionsyrkanden   avstyrks   bl.a.   med
hänvisning  till tidigare utskottsbehandling (senast
våren 2001),  EG:s  rättsakter på livsmedelsområdet,
pågående arbete inom  EU  och  nationellt  samt till
pågående  beredning inom Regeringskansliet bl.a.  av
Bioteknikkommitténs betänkande (SOU 2000:103).
I  betänkandet   finns   21  reservationer  och  4
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med  hänvisning  till de motiveringar  som  framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Märkning av livsmedel

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ219
yrkande 1, 2001/02:
MJ496,  2001/02:MJ518  yrkande  5,  2001/02:MJ520
yrkande 18 och 2001/02:MJ526 yrkande 11.

2. Märkning av nötkött

Riksdagen      avslår     2001/02:MJ475     och
2001/02:MJ520 yrkande 21.

3. Märkning av hormonkött

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ526 yrkande
9.

4. Miljömärkning av fiske m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ302 yrkandena
5 och 6 samt 2001/02:MJ370 yrkande 8.
Reservation 1 (v)

5. Dioxinhalter i fisk

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ370
yrkande 14 och 2001/02:MJ422 yrkande 7.
Reservation 2 (v)

6. Märkning av produkter innehållande GMO

Riksdagen  avslår  2001/02:MJ434   yrkande   1,
2001/02:MJ498  delvis,  2001/02:MJ515 yrkande 13,
2001/02:MJ518   yrkandena   10    och   11   samt
2001/02:MJ528 yrkande 2.
Reservation 3 (v)
Reservation 4 (mp)

7. Mervärdesmat

Riksdagen  avslår motion 2001/02:MJ219  yrkande
14.

8. En gemensam livsmedelsmyndighet

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ219
yrkandena 3 och  4, 2001/02:MJ526 yrkandena 7 och
8 samt 2001/02:U301 yrkandena 46 och 47.
Reservation 5 (c)
Reservation 6 (fp)

9. Lokalisering av livsmedelsmyndigheten

Riksdagen   avslår   motion   motionerna
2001/02:MJ213 och 2001/02:MJ520 yrkande 20.
Reservation 7 (m, kd, c)

10. Småskalig livsmedelsproduktion

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ219
yrkandena 10-13, 2001/02:MJ237 yrkandena 3 och 4,
2001/02:MJ343   yrkande  8,   2001/02:MJ371   och
2001/02:N27 yrkande 9.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (kd, c)

11. Mobila slakterier

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ301
yrkande    5,    2001/02:MJ338     yrkande    19,
2001/02:MJ429 och 2001/02:MJ518 yrkande 13.
Reservation 10 (v)

12. Djurskyddstillsyn vid slakterier

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ301 yrkandena
1-3.
Reservation 11 (v)

13. En nationell kommitté  för säkra och
sunda livsmedel

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ219 yrkande
2.

14. Livsmedelsproduktionens miljö- och
hälsoeffekter m.m.

Riksdagen  avslår motion 2001/02:MJ422  yrkande
9.
Reservation 12 (v)

15. Livsmedelskontroll m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ219 yrkandena
5 och 7.
Reservation 13 (c)

16. Livsmedelstillsynens organisation

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ219
yrkande 8, 2001/02:MJ272 och 2001/02:MJ497.
Reservation 14 (c)
Reservation 15 (mp)

17. Salmonella

Riksdagen avslår  motion  2001/02:MJ219 yrkande
6.

18. Livsmedelsforskning

Riksdagen avslår motionerna  2001/02:MJ368  och
2001/02:MJ433 yrkandena 1 och 2.
Reservation 16 (m, kd)

19. Ekologiska livsmedel m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ515
yrkandena 4 och 11 samt 2001/02:MJ526 yrkande 10.
Reservation 17 (v)
Reservation 18 (fp)
Reservation 19 (mp)

20. Försiktighets- och
substitutionsprincipen

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ434
yrkande 2, 2001/02:
MJ519  yrkande 14, 2001/02:MJ528  yrkande  1  och
2001/02:K426 yrkande 31.

21. Genteknik

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ418
yrkandena  6 och 7, 2001/02:MJ443 yrkandena  1-3,
2001/02:MJ498  delvis,  2001/02:MJ528  yrkande 5,
och 2001/02:So635 yrkande 3.
Reservation 20 (mp)

22. Moratorium

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ422
yrkande   8,   2001/02:MJ515   yrkande   12   och
2001/02:MJ518 yrkande 9.
Reservation 21 (v, mp)

Stockholm den 17 januari 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar


Ulf Björklund


Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Inge Carlsson (s), Jonas Ringqvist (v), Carl G
Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine
Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline
Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Maria
Wetterstrand (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald
Nordlund (fp), Michael Hagberg (s), Lars Lindblad
(m) och Carina Ohlsson (s).

2001/02

MJU5


Redogörelse för ärendet
I  betänkandet  behandlas  72  motionsyrkanden  från
allmänna motionstiden 2001 om livsmedelskontroll och
genteknik. Flera  av  de  frågor  som nu är aktuella
behandlades   av   utskotten  även  våren   2001   i
betänkandet 2000/01:MJU12,  våren 2000 i betänkandet
1999/2000:MJU12  samt  hösten  1999   i  betänkandet
1999/2000:MJU5.  I  motionerna  tas  frågor  upp  om
märkning   av  livsmedel,  mervärdesmat  (Functional
foods),    EU:s    livsmedelsmyndighet,    småskalig
livsmedelsproduktion,   genteknik   m.m.  Frågor  om
märkning av livsmedel och konsumentfrågor  har under
hösten  2001  också  behandlats  av  riksdagen (bet.
2001/02:LU2, rskr. 2001/02:51).

Utskottet  konstaterar  att  EG:s  rättsakter   på
livsmedelsområdet    till    övervägande    del   är
totalharmoniserade,  vilket innebär att det inte  är
tillåtet  för  ett  medlemsland   att  ha  vare  sig
strängare    eller    mer   liberala   bestämmelser.
Bestämmelser om förädling  av  livsmedel  regleras i
huvudsak    i    livsmedelslagen    (1971:511)   med
detaljföreskrifter som utfärdas av regeringen  eller
den   myndighet   som  regeringen  bestämmer,  bl.a.
förordningen    (1989:1110)     om     avgift    för
livsmedelstillsyn   m.m.  Även  i  Livsmedelsverkets
(SLV)   författningssamling    finns   ett   flertal
bestämmelser  om livsmedelshantering.  Förutom  till
dessa   regler   hänvisar   utskottet   bl.a.   till
beredningen i Regeringskansliet  av  betänkandet SOU
1998:61  om  livsmedelstillsynen  i Sverige.  I  sin
behandling  av  de  motioner som tar upp  frågor  om
genteknik    hänvisar    utskottet    främst    till
Bioteknikkommitténs betänkande  (SOU  2000:103)  som
även det bereds i Regeringskansliet.
Utskottets överväganden

Märkning av livsmedel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motioner (s, v,
c,  fp,  mp)  om  märkning  av  livsmedel med
hänvisning    till    EG:s    rättsakter   på
livsmedelsområdet  och  pågående  arbete  med
frågorna inom EU och nationellt.
Utskottets ställningstagande

Ursprungsmärkning av livsmedel m.m.

I motionerna MJ219 (c) yrkande  1,  MJ496 (s), MJ518
(mp)  yrkande 5, MJ520 (kd) yrkande 18,  MJ526  (fp)
yrkande 11 framhålls bl.a. att det är nödvändigt för
konsumenterna   med   en   konsekvent   märkning  av
livsmedel  både  vad  gäller  ursprung och innehåll.
Utskottet  har  inte  någon  annan   uppfattning  än
motionärerna   när   det  gäller  önskvärdheten   av
ursprungsmärkning och  vikten  av  att ha ett starkt
konsumentperspektiv när det gäller livsmedel.

Som  utskottet  framhållit  vid  flera  tillfällen
tidigare  (se  bl.a.  bet. 2000/01: MJU12)  är  EG:s
rättsakter på livsmedelsområdet till övervägande del
totalharmoniserade. Det  innebär  att  det  inte  är
tillåtet   för  ett  medlemsland  att  ha  vare  sig
strängare  eller  mer  liberala  bestämmelser.  EG:s
regler  bygger  i  stora  delar  på  internationella
rekommendationer  från  Codex  Alimentarius,  som är
samlingsnamnet för FAO:s (FN:s livsmedelsorgan  Food
and  Agriculture  Organization) och WHO:s gemensamma
program för bl.a. standarder,  riktlinjer  och  råd.
När    det    gäller    krav    på    märkning    av
allergiframkallande   ingredienser   har   en  lista
framställts över de ingredienser som skall anges  på
förpackningen.  Inom  Codex  Alimentarius fattades i
juli  1999  beslut att, om en sammansatt  ingrediens
utgör mindre  än  5  %  av  det  färdiga livsmedlet,
endast den sammansatta ingrediensen,  t.ex. majonnäs
i potatissallad, behöver anges. Dessförinnan  gällde
en regel om minst 25 %.
I    januari    2000    presenterade    Europeiska
kommissionen sin vitbok om livsmedelssäkerhet med en
rad   förslag  till  ny  lagstiftning.  Bland  annat
föreslås   en   skärpning   av   märkningsdirektivet
(79/112/EEG). Skärpningen går i samma  riktning  som
Codex  Alimentarius  och  innebär  bl.a. en sänkning
till 5 % för sammansatta ingredienser  och  en lista
på  de  allergiframkallande  ämnen  som alltid skall
anges.   Den  innehåller  också  förslag  om   t.ex.
inrättandet  av en europeisk livsmedelsmyndighet, en
allmän livsmedelslag samt regler för kosttillskott.
Sedan  tidigare   pågår   ett   arbete   med   att
modernisera   reglerna  på  livsmedelshygienområdet.
Ytterligare  ett  stort  antal  förslag  bereds  för
närvarande inom  kommissionen  och  i ministerrådet,
bl.a.       ändringar      av      reglerna      för
livsmedelstillsatser,    förbättrad    märkning   av
allergiframkallande ingredienser, förändrade  regler
för  bestrålning  samt  nya och moderniserade regler
för     livsmedelskontrollen.      Den      allmänna
livsmedelslagen som är under utarbetande kommer även
att      omfatta      krav     på     foder     till
livsmedelsproducerande   djur.   Regeringen   har  i
propositionen    2000/01:135    Handlingsplan    för
konsumentpolitiken   2001-2005   anfört   bl.a.  att
konsumenterna behöver god information om dagligvaror
för  att  kunna  göra  väl  överlagda val i butiken.
Konsumenternas krav på information  om  t.ex. etiska
aspekter   och  miljöaspekter  på  produktionen   är
berättigade  och  bör  i möjligaste mån tillgodoses.
Genmodifierade livsmedel  bör märkas så långt det är
möjligt.  Ursprungsmärkningen   av   livsmedel   bör
utvecklas.    Ett    uppdrag    bör    lämnas   till
Konsumentverket    att    i   samråd   med   Statens
livsmedelsverk och övriga berörda myndigheter utreda
möjligheterna att ge konsumenterna tillgång till IT-
baserad  konsumentinformation   om   dagligvaror.  I
uppdraget bör ingå att överväga hur behovet av t.ex.
etisk information och information till  grupper  med
särskilda      behov      kan     tillgodoses.     I
budgetpropositionen för år  2002  (prop.  2001/02:1,
volym  11,  utgiftsområde  23) anför regeringen  att
säkra livsmedel är ett prioriterat  område  och  att
det  är  viktigt att konsumenten sätts i centrum för
detta  arbete.   Riksdagen  har  fattat  beslut  med
anledning av båda förslagen (bet. 2001/02:LU2, rskr.
2001/02:51    resp.   bet.    2001/02:MJU2,    rskr.
2001/02:106 och 107).
Mot bakgrund  av  vad  som  anförts  ovan  och det
pågående arbetet såväl nationellt som inom EU finner
utskottet   att  syftet  med  motionerna  MJ219  (c)
yrkande 1, MJ496  (s),  MJ518  (mp) yrkande 5, MJ520
(kd)  yrkande 18 och MJ526 (fp) yrkande  11  i  allt
väsentligt  är  tillgodosett. Det föreligger således
inte något skäl att förorda någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Märkning av nötkött

I motionerna MJ475  och  MJ520  yrkande 21 (båda kd)
framförs  krav  på  märkning  av  allt   kött.   Med
anledning härav vill utskottet anföra följande. Inom
EU gäller sedan den 1 januari 2001 rådets förordning
(EG)  nr  2772/99  om  allmänna bestämmelser för ett
obligatoriskt system för  märkning av nötkött. Denna
förordning har ersatt en tidigare  förordning,  (EG)
nr  820/97,  om ett system för frivillig, detaljerad
märkning av nötkött och nötköttsprodukter.

Sedan    den    15     augusti     2000     gäller
Europaparlamentets  och  rådets  förordning  (EG) nr
1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av  ett
system   för   identifiering   och  registrering  av
nötkreatur    samt    märkning   av   nötkött    och
nötköttsprodukter. Förordningen  innebär att aktörer
och   organisationer   som   saluför  nötkött   inom
gemenskapen  skall märka köttet.  Det  obligatoriska
märkningssystemet    skall   bl.a.   innehålla   ett
referensnummer eller en referenskod som säkerställer
sambandet mellan köttet  och  djuret  eller  djuren.
Detta nummer kan utgöras av identifieringsnumret för
det enskilda djur från vilket nötköttet kommer eller
identifieringsnumret     för    en    grupp    djur.
Godkännandenummer för det  slakteri där djuret eller
gruppen djur slaktades samt medlemsstat eller tredje
land  där  slakteriet är beläget.  Godkännandenummer
för den styckningsanläggning  där slaktkroppen eller
gruppen  slaktkroppar  styckades   samt  medlemsstat
eller tredje land där anläggningen är belägen.
Från och med den 1 januari 2002 skall  aktörer och
organisationer  även  ange medlemsstat eller  tredje
land där djuret är fött,  alla  medlemsstater  eller
tredje  land  där djuret är uppfött samt medlemsstat
eller tredje land  där  djuret  har slaktats. Arbete
har  också  inletts  med  ett liknande  men  enklare
system för grisar. I Sverige  finns  sedan  1995  en
frivillig          branschöverenskommelse         om
ursprungsmärkning av allt kött.
Enligt  kommissionens  förslag  KOM(2001)475  till
Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna
principer och  krav  för  livsmedelslagstiftning, om
inrättande  av Europeiska livsmedelsmyndigheten  och
om    förfaranden     i     frågor     som    gäller
livsmedelssäkerhet  skall  bl.a.  livsmedel,  foder,
livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnen som
är avsedda för eller kan antas ingå  i ett livsmedel
eller ett foder kunna spåras genom hela produktions-
,  bearbetnings- och distributionskedjan.  Förslaget
är under  behandling  i  ministerrådet (jordbruk). I
förslaget   talas   inte   om  märkning,   utan   om
identifiering/spårbarhet.  Detta   innebär   att  en
producent  skall  veta  vem man köpt råvaror av samt
till  vem  man  levererat  sina   produkter.   Dessa
uppgifter  skall  systematiseras  på ett sådant sätt
att ansvariga myndigheter på begäran  kan  ta del av
dem. Samtliga produkter skall dessutom ha någon  typ
av  identifiering,  t.ex.  partinummer (ett krav som
finns redan i dag). Syftet med  förslaget  är att om
man upptäcker problem i sin produktion, så skall det
gå att spåra och återkalla produkten.
Utskottet  förutsätter  att  regeringen fortsätter
att arbeta för en märkning av annat kött än nötkött.
Mot bakgrund av det anförda föreslår  utskottet  att
motionerna  MJ475  (kd) och MJ520 (kd) yrkande 21 om
märkning av allt kött lämnas utan vidare åtgärd.
Beträffande hormoner gäller inom EU ett förbud mot
hormoner i produktionshöjande syfte. För de djur som
av  medicinska skäl behandlats  med  hormoner  krävs
karenstider  för  djuren  innan  de förs till slakt.
Import från USA av kött får endast  ske  om  det  är
fråga  om kött från icke hormonbehandlade djur. EU:s
förbud mot  kött från djur som fått tillväxthormoner
har medfört att USA infört strafftullar på vissa EU-
produkter. EU:s  importförbud  har prövats inom WTO,
vars  vetenskapliga  panel ansåg att  EU  inte  hade
redovisat några vetenskapliga bevis för att motivera
sitt   förbud.   Efter   att   EU   överklagat   den
vetenskapliga  panelens  beslut  modifierades  detta
något. Även om andemeningen  kvarstår i beslutet har
man samtidigt framhållit att EU inte behöver ha stöd
från  en  majoritet av forskarna.  De  vetenskapliga
bevis   som  framläggs   skall   dock   komma   från
välrenommerade källor.
Med det  anförda  anser  utskottet  att  kraven  i
motion   MJ526  (fp)  yrkande  9  om  att  EU  måste
fortsätta  att  arbeta  för  en  korrekt märkning av
hormonkött    och    inom   WTO   kämpa   för    att
konsumenthälsan sätts  i  centrum  i allt väsentligt
får  anses tillgodosedda. Motionen bör  därför  inte
medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Märkning av fiskprodukter

Redan   i   augusti   1996   fattade   de   nordiska
fiskeriministrarna beslut om att påbörja ett  arbete
med  miljömärkning  av  fisk.  Inom  ramen för detta
arbete    har    det    utarbetats   kriterier   för
miljömärkning   av  vildfångad   fisk.   Kriterierna
presenterades vid  det nordiska fiskeriministermötet
på  Svalbard i augusti  2000.  Det  beslöts  då  att
arbetet  med miljömärkning av fisk skulle fortsätta.
Därefter  har   rapporten   lagts   fram   för   EU-
kommissionen. Sverige har aktivt deltagit i arbetet.
Parallellt  med  det  nordiska  arbetet  finns sedan
hösten  1998  ett  kompletterande nationellt  arbete
under  ledning  av Fiskbranschens  Riksförbund.  Det
nationella arbetet  har resulterat i ett policy- och
måldokument  samt  i en  schematisk  beskrivning  av
relevanta miljöaspekter  som  kan tjäna som underlag
för ett kommande arbete med kriterier.

EU-kommissionen  har  som  observatör   följt  det
nordiska arbetet med kriterieutveckling och aviserat
att  ett meddelande skall komma. Meddelandet  kommer
troligen  att  ta  upp handels- och marknadsaspekter
och kan eventuellt komma att utformas som komplement
till  den  nya marknadsordningen.  Miljömärkning  av
vildfångad  fisk   finns   kortfattat   behandlad  i
kommissionens   grönbok   Den   framtida  gemensamma
fiskeripolitiken, där det sägs att  kommissionen har
för avsikt att sätta i gång en debatt  om  ekologisk
märkning  av fiskprodukter. Odlad fisk kan sedan  år
1999  miljömärkas  enligt  de  principer  som  finns
angivna  i EU:s förordning 91/2092/EEG om ekologiskt
producerade  livsmedel.  Syftet  är  att  skapa  ett
legalt  ramverk  för märkningen inom gemenskapen med
regler för certifiering  och  ackreditering.  Enligt
vad utskottet erfarit prioriterar regeringen arbetet
med märkning av fiskprodukter.
Föreningen KRAV har på nationell nivå tagit beslut
om  att  utarbeta  ett  system  för miljömärkning av
vildfångad  fisk. Detta arbete planeras  vara  klart
under år 2002.  Inom  det  nordiska arbetet avvaktas
dels kommisionens meddelande, dels resultatet av det
arbete som KRAV har inititerat.
Från och med den 1 januari 2002 skall fiskeri- och
vattenbruksprodukter som saluförs  till  konsument i
detaljhandeln   innehålla   information   om  artens
handelsbeteckning    (vetenskapligt    namn    eller
beteckning),   produktionsmetod  (fångst  vid  havs-
eller insjöfiske  eller  vattenbruk)  och  fångstzon
(var  fisken  är  fångad).  Detta  finns reglerat  i
artikel    4   om   konsumentinformation   i    EU:s
marknadsordning        för        fiskeri-       och
vattenbruksprodukter. Under år 2001  har det fattats
beslut   om   tillämpningsföreskrifter  till   denna
artikel. Marknadsordningen  i  övrigt trädde i kraft
den 1 januari 2000.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
anser att syftet med motionerna  MJ302 (v) yrkandena
5 och 6 samt MJ370 (v) yrkande 8 om  att  regeringen
bör  ta  initiativ till att miljömärkningssystem  av
fiske och  fiskprodukter  införs  inom  EU,  i  allt
väsentligt  är tillgodosett. Berörda motionsyrkanden
bör därför inte  medföra  någon  ytterligare  åtgärd
från riksdagens sida.
Den  27  november  2001  antog  ministerrådet  ett
beslut  om  dioxinhalter  för  foderfisk  och den 29
november  2001  om dioxinhalter för fisk avsedd  som
livsmedel. När det  gäller fisk avsedd som livsmedel
beviljades Sverige och  Finland  ett undantag t.o.m.
den 31 december 2006. Undantaget innebär att Sverige
och  Finland  inom  sina respektive territorier  får
saluföra fisk fångad i Östersjöområdet, inklusive de
stora sjöarna, som överskrider  gränsvärdet för fisk
(4  pikogram/gram  färsk vikt). De  fiskar  som  kan
ligga  över  gränsvärdet   är   feta   fiskar  t.ex.
laxfiskar, ål, strömming. Kostråd skall  finnas  för
denna  typ  av  fisk.  Livsmedelsverket ansvarar för
dessa råd. Enligt beslutet  skall  Sverige  dessutom
varje  år rapportera till kommissionen om resultatet
av sin övervakning  av  dioxinhalterna  i  fisk från
Östersjöområdet och om de åtgärder som vidtagits för
att  minska  människors  exponering för dioxin  från
denna fisk. Livsmedelsverket har på sin hemsida lagt
ut  resultaten  från  den  första   fjärdedelen   av
analyserna. Hela arbetet beräknas att bli klart till
försommaren 2002. I Sverige finns kostråd sedan lång
tid   tillbaka.   I   samband  med  de  ovan  nämnda
dioxinbesluten gjorde kommissionen ett uttalande där
kommissionen   förband   sig   att   ta   nödvändiga
initiatativ för att fastställa  konkreta  riktlinjer
för kontrollen.
Mot  bakgrund  av det anförda anser utskottet  att
det i motionerna MJ370  (v) yrkande 14 och MJ422 (v)
yrkande  7  framförda  kravet  att  gränsvärdet  för
dioxin  måste  baseras på  vetenskapliga  fakta  och
säkra  och  tillförlitliga   mätmetoder   samt   att
näringsintresset    inte    skall   få   råda   över
gränsvärdena  för  dioxin  kan  lämnas  utan  vidare
åtgärd.

Märkning av genmodifierade organismer (GMO)

GMO har i Europeiska unionen främst  reglerats genom
direktiv  90/220/EEG  om  avsiktlig  utsättning   av
genetiskt modifierade organismer och förordningen om
nya  livsmedel och livsmedelsingredienser 258/97/EG.
Hittills  har  18  av  de ansökningar som behandlats
under direktiv 90/220/EEG fått ett kommissionsbeslut
om att släppas ut på marknaden. Sedan 1998 har ingen
ny GMO godkänts under direktivet.

Ett  nytt  direktiv  (2001/18/EG)   om   avsiktlig
utsättning  av  genetiskt  modifierade organismer  i
miljön antogs den 12 mars 2001  (med  publicering  i
EGT  den  17  april 2001). Det nya direktivet kommer
successivt  att   ersätta   det   gamla   direktivet
90/220/EEG. Enligt det nya direktivet skall  GMO och
produkter  som innehåller GMO att märkas så att  det
klart framgår  att  de  är GMO. Direktivet säger att
varje land är skyldigt att se till att märkningen av
GMO  efterlevs. Dessutom finns  krav  på  att  varje
medlemsstat  skall  införa  system för spårbarhet av
GMO i alla hanteringssteg i distributionskedjan. Det
nya direktivet behandlar även  frågan om oavsiktliga
inblandningar av icke EU-godkända  GMO  i  produkter
som   släpps   ut   på  EU-marknaden.  I  direktivet
föreskrivs att för produkter  där  tillfälliga eller
tekniskt oundvikliga spår av godkända  GMO  inte kan
uteslutas,  får  ett  lägsta  gränsvärde fastställas
under  vilket  dessa  produkter  inte  skall  behöva
märkas.
Kommissionens  förordning  (EG  nr   49/2000)   om
obligatoriska   uppgifter   vid  märkning  av  vissa
livsmedel som framställts från genetiskt modifierade
organismer   innebär   utöver   de   uppgifter   som
föreskrivs  i  direktivet (79/112/EEG)  om  märkning
m.m.  av livsmedel,  att  ett  tröskelvärde  på  1 %
införs   för   oavsiktlig   kontaminering  med  GMO.
Märkningskravet gäller inte förekomst  av  GMO under
denna  gräns.  Kommissionens förordning (EG 50/2000)
om märkning av livsmedel  och livsmedelsingredienser
som innehåller genetiskt modifierade  tillsatser och
aromer eller sådana som framställts av  GMO  innebär
en   utvidgning   av   märkningsbestämmelserna  till
tillsatser och aromer.
I samband med att det  nya direktivet (2001/18/EG)
antogs utlovade kommissionen att den snarast möjligt
skulle  lägga  fram  ett  förslag  om  märkning  och
spårbarhet  av  GMO och produkter  framställda  från
GMO. Den 25 juli 2001 presenterade kommissionen sitt
förslag till förordning  om  spårbarhet och märkning
av genetiskt modifierade organismer  och  spårbarhet
av  livsmedel  och foderprodukter som är framställda
av genetiskt modifierade  organismer  och om ändring
av  direktiv  2001/18/EG  (KOM 2001 (182)  slutlig).
Samma dag presenterade kommissionen även ett förslag
till förordning om genetiskt  modifierade  livsmedel
och  foder  (KOM  2001(425) slutlig). Det sistnämnda
förslaget    har    behandlats     i     regeringens
faktapromemoria 2001/02:FPM34. Förslagen i  de  båda
förordningarna  avser delvis samma frågor (i den del
de avser det system  som  skall säkerställa märkning
av  produkter framställda från  GMO).  Förslaget  om
spårbarhet  och  märkning  av  genetiskt modifierade
organismer   och   spårbarhet   av   livsmedel   och
foderprodukter   som  är  framställda  av  genetiskt
modifierade  organismer   går  ifrån  det  nuvarande
systemet  med analys av DNA  och  protein.  Det  nya
förslaget innebär att alla produkter  tillverkade av
en  GMO  skall   märkas.   Detta   inbegriper  t.ex.
raffinerade  oljor  och  produkter  tillverkade   av
majssirap.  GMO skall godkännas om de kan visas vara
säkra.  Riskbedömningen  skall  vara  oberoende  och
öppen.  Allmänheten  skall  kunna  lämna  synpunkter
under godkännandeprocessen.  Förslaget  om genetiskt
modifierade  livsmedel  och  foder  innebär  att  en
riskbedömning av alla livsmedel och foder skall  ske
innan  de  kan  godkännas.  Förslaget innebär utökad
märkning.    Märkningen    skall   säkerställa    en
valmöjlighet. Godkännandeproceduren  förändras - den
nya     livsmedelsmyndigheten    skall    stå    för
riskbedömningen.    Riskbedömningen    skall    vara
oberoende  och  öppen. Allmänheten skall kunna lämna
synpunkter under godkännandeprocessen.
Utskottet har vid  tidigare behandling av motioner
om   genetiskt   modifierade    organismer   uttalat
uppfattningen att det genom märkning  tydligt  skall
framgå   att   en   produkt   innehåller   genetiskt
modifierade  organismer.  Utskottet  delar därför  i
allt  väsentligt  de  synpunkter  som  förs  fram  i
motionerna  MJ434 (s) yrkande 1, MJ498 (s)  i  denna
del, MJ515 (mp)  yrkande 13, MJ518 (mp) yrkandena 10
och 11 samt MJ528  (kd)  yrkande  2  om  märkning av
genmodifierade produkter. Mot bakgrund av  det  ovan
anförda   synes   dock  yrkandena  väsentligen  vara
tillgodosedda och utskottet  anser  att motionerna i
dessa delar inte bör föranleda någon vidare åtgärd.

Mervärdesmat/Functional foods

Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   en   motion   (c)  om
mervärdesmat  med  hänvisning  till  pågående
arbete inom EU och nationellt.

Utskottets ställningstagande

Frågan  om  s.k. mervärdesmat eller s.k.  functional
foods  och  gränsdragningen   mellan  livsmedel  och
läkemedel  har  under  flera  år varit  föremål  för
utskottets behandling (se bl.a. bet. 2000/01:MJU12).
Utskottet   har   uttalat   sin  positiva   syn   på
utvecklandet av nya livsmedel  med  sammansättningar
som  kan  bidra  till en näringsriktig kost  och  på
regeringens ambition  att  vara  pådrivande i frågan
inom EU och Codex Alimentarius.

Under våren 2001 har en särskild  arbetsgrupp inom
Livsmedelsverket, arbetsgruppen för produktspecifika
hälsopåståenden,  arbetat  med frågeställningar  som
rör   "functional  foods"  och  hälsopåståenden   på
livsmedel.  Syftet  har  varit att göra en fördjupad
analys med utgångspunkt i  verkets rapport nr 6/2000
"Livsmedel   för   hälsa   och   långt    liv?".   I
arbetsgruppens rapport finns förslag till rättsakter
för  det  internationella och nationella arbetet.  I
rapporten redovisas  också  en  djupare analys av de
förslag som presenterats i rapport  nr 6/2000, bl.a.
hur effekt- och säkerhetsvärdering bör ske och vissa
organisatoriska konsekvenser av ett genomförande  av
förslagen. Dessutom redovisas:

   vissa möjliga vägar att reglera området

-  det internationella arbetet efter april 2000
-
-  kommentarer   till  SNF:s  (Swedish  Nutrition
Foundation)      förslag      till      utökat
egenåtgärdsprogram
-
-  vissa konsekvenser för tillsynsverksamheten.
-
Livsmedelsbranschen  har  sedan  år  1990  haft  ett
egenåtgärdsprogram: Hälsopåståenden  i  märkning och
marknadsföring av livsmedel. Programmet har hittills
varit begränsat till allmänna hälsopåståenden  i två
steg  kring  åtta  väl etablerade kost-hälsasamband.
Det utvidgas fr.o.m.  hösten  2001  med  möjligheter
till  produktspecifika fysiologiska påståenden.  Det
utvidgade     egenåtgärdsprogrammet    kräver    att
granskning  av  den   vetenskapliga  dokumentationen
bakom  ett produktspecifikt  fysiologiskt  påstående
(PFP)  skall   ske   av   oberoende  experter  innan
produkten sätts på marknaden.

Kommissionen   presenterade    våren    2001   ett
diskussionspapper  (SANCO/1341/2001)  om hälso-  och
funktionspåståenden avseende livsmedel.  Ett  80-tal
olika    intressenter,    däribland    den   svenska
regeringen, har kommenterat papperet.
Som  utskottet  tidigare  och  senast  våren  2001
uttalat (bet. 2000/01:MJU12) finns det anledning för
riksdagen   att  även  fortsättningsvis  noga  följa
utvecklingen på området. I avvaktan på resultatet av
den verksamhet  som  pågår  är utskottet inte berett
att  föreslå  några  slutgiltiga  eller  preciserade
ställningstaganden   från   riksdagens   sida.   Med
hänvisning härtill och  till  vad  som  anförts ovan
anser utskottet att motion MJ219 (c) yrkande  14  om
att  förbättra hanteringen av funktionella livsmedel
på  ett  sådant  sätt  att  konsumenterna  kan  köpa
produkterna  även  under  den  tid de flyttas mellan
olika klasser kan lämnas utan vidare åtgärd.

Inrättande av en europeisk
livsmedelsmyndighet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motioner (kd, c, fp,)
om  en gemensam livsmedelsmyndighet  inom  EU
och om lokaliseringen av myndigheten.

Utskottets ställningstagande

Kommissionen  lade  i  november 2000 fram förslag om
inrättande   av  Europeiska   livsmedelsmyndigheten.
Kommissionen har  vidare  lagt  fram förslag till en
förordning  om  allmänna  principer   och  krav  för
livsmedelslagstiftning och om förfaranden  i  frågor
som   gäller  livsmedelssäkerhet.  I  förslaget  tas
frågor    upp    om    bl.a.    skydd    av   hälsa,
försiktighetsprincipen,      tillvaratagande      av
konsumenternas intressen, krav på livsmedelssäkerhet
och   fodersäkerhet,   principerna  för  handel  med
livsmedel, internationella  livsmedelsstandarder och
principerna för insyn.

Enligt     förslaget     om     den     europeiska
livsmedelsmyndigheten    skall   myndigheten   bl.a.
fungera som ett medel för  att  tillämpa de allmänna
principerna i livsmedelslagstiftningen,  i synnerhet
genom   att   utföra   de   riskvärderingar  som  är
nödvändiga. Myndigheten bör vidare  påta  sig rollen
av ett oberoende vetenskapligt centrum och utgöra en
oberoende      källa     för     information     och
riskkommunikation.  Det  är också absolut nödvändigt
att   garantera   myndighetens    oberoende,    höga
vetenskapliga    kompetens    samt    öppenhet   och
effektivitet.
I betänkandet 2001/02:MJU12 uttalade utskottet att
inrättande av en gemensam livsmedelsmyndighet kommer
att bli ett värdefullt hjälpmedel i EU:s  arbete med
frågor som rör livsmedelssäkerhet. Utskottet  delade
kommissionens  och rådets bedömning, att upprättande
av   en  överstatlig   myndighet   med   långtgående
befogenheter inte är önskvärd.
Mot  bakgrund  av  det anförda avstyrker utskottet
motionerna MJ219 (c) yrkandena  3  och  4, U301 (fp)
yrkandena 46 och 47 samt MJ526 (fp) yrkandena  7 och
8 i den mån de inte redan kan anses tillgodosedda.
När  det  gäller  lokaliseringen har EU verkat för
att  de  myndigheter  som  inrättas  skall  fördelas
rättvist mellan medlemsländerna.  I  sin egenskap av
nya  medlemmar  har  Sverige och Finland  ännu  inte
någon EU-myndighet. Finlands  regering visade tidigt
ett  stort  intresse  för  att livsmedelsmyndigheten
skulle   placeras   i   Finland  och   den   svenska
jordbruksministern har gett  Finland  sitt  stöd för
denna  ståndpunkt.  Beträffande  lokaliseringen   av
livsmedelsmyndigheten  strandade  diskussionerna vid
toppmötet i Laeken i december 2001  på  grund av att
några  medlemsstater  motsatte  sig  att myndigheten
skulle  placeras  i Helsingfors. Frågan  kan  därför
eventuellt  komma  att  bli  föremål  för  fortsatta
diskussioner i ministerrådet. Utskottet föreslår att
motionerna MJ213 (c)  och  MJ520  (kd) yrkande 20 om
att  placera den europeiska livsmedelsmyndigheten  i
Sverige tills vidare lämnas utan vidare åtgärd.

Småskalig livsmedelsproduktion

Utskottets förslag i korthet

Utskottet   erinrar   om   det   uppdrag  som
riksdagen  gav  regeringen att återkomma  med
förslag  som kan förbättra  förutsättningarna
för  den  småskaliga   livsmedelsproduktionen
(bet. 2000/01:MJU12, rskr.  2000/01:159)  och
förutsätter att regeringen tar upp frågorna i
samband  med översynen av landsbygdspolitiken
under  våren  2002.  Med  hänvisning  härtill
avstyrker  utskottet  fem  motioner (m, c) om
småskalig   livsmedelsproduktion.   Utskottet
avstyrker även  ett  antal motioner (s, v, mp
och  c) om småskaliga och  mobila  slakterier
samt en  motion  (v) om djurskyddstillsyn vid
slakterier.

Utskottets ställningstagande

Småskalig livsmedelsproduktion

Riksdagen  gav,  med  anledning  av  motionsförslag,
regeringen i uppdrag  att  återkomma med förslag som
kan förbättra förutsättningarna  för  den småskaliga
livsmedelsproduktionen. Förslagen skall  bl.a. syfta
till  en förenkling av regelverket och skapa  bättre
förutsättningar     för    lokal    och    småskalig
livsmedelsproduktion  och  främja  etablering av nya
företag  inom  området  (bet.  2000/01:MJU12,  rskr.
2000/01:159).  Utskottet erinrar  om  uppdraget  och
förutsätter att  frågorna  tas  upp  i  samband  med
översynen  av  landsbygdspolitiken under våren 2002.
Livsmedelsverket   har   på  uppdrag  av  regeringen
kartlagt       svårigheter       för      småskaliga
livsmedelsföretag.  Efter en grundlig  genomgång  av
regler och lagstiftning  konstaterar  verket att det
ofta   finns   möjlighet   till  undantag  för   små
livsmedelsföretag. Verket har dock lämnat förslag på
åtgärder som ytterligare kan  öka  nyetableringen av
och förbättra förutsättningarna för  företagen  (SLV
Rapport      17-2001      Lokal     och     regional
livsmedelsproduktion).  Regeringen   har  även  gett
Statens  jordbruksverk  i  uppdrag  att  inom   sitt
ansvarsområde  lämna  förslag  på  för  små  företag
värdefulla regelförenklingar. Förslagen skall på ett
tydligt  sätt  leda  till  en  minskad administrativ
börda   för   småföretag,  inte  ge  någon   negativ
nettoeffekt   för   statsbudgeten   samt   ha   goda
förutsättningar   att   snabbt   kunna   genomföras.
Uppdraget  skall  redovisas  senast  den  31 januari
2002.

Merparten  av  de regler som gäller på de aktuella
områdena   har  sitt   ursprung   i   direktiv   och
förordningar  som  beslutats  om på EU-nivå. Inom EU
pågår  förhandlingar om nya gemensamma  hygienregler
på livsmedelsområdet.  En  central  frågeställning i
dessa  förhandlingar  rör möjligheten till  undantag
från   vissa   regler  för  småskaliga   industrier,
industrier med geografiskt  betingade nackdelar samt
för    producenter   som   använder    traditionella
produktionsmetoder.  Möjlighet  till  undantag skall
grundas  på en riskbedömning. I förhandlingarna  har
man dock ännu  inte  kommit fram till någon gemensam
syn  rörande  huruvida  undantag,   eller   särskilt
anpassade  regler,  för  småskalig  produktion skall
finnas  samt  huruvida sådana i så fall  skall  vara
nationella eller  gemensamma.  Förhandlingarna om de
nya  reglerna  beräknas  vara avslutade  någon  gång
under år 2002.
Det finns ett antal av EU medfinansierade åtgärder
som skall medverka till att  stärka  den  ekonomiskt
och  socialt  hållbara  utvecklingen av landsbygden.
Syftet är att åtgärderna skall underlätta och främja
en  diversifiering  av näringslivet  på  landsbygden
genom en ny och konkurrenskraftig  användning  av de
resurser       och       den      kompetens      som
livsmedelsproduktionen och  skogsbruket  och därtill
knutna  verksamheter  inte  längre behöver utnyttja.
Det  övergripande  målet  är  att   främja  fortsatt
sysselsättning,    tillväxt   och   bosättning    på
landsbygden. I denna satsning ingår att stärka lokal
och småskalig livsmedelsproduktion  samt  satsningar
inom   exempelvis  landsbygdsturism.  De  stöd  inom
miljö- och landsbygdsprogrammet som direkt kan bidra
till lokal  och  småskalig  livsmedelsproduktion  är
investeringsstöd,              vidareförädlingsstöd,
kompetensutveckling   och  projektstöd.   Programmet
ingår i den gemensamma  jordbrukspolitiken och styrs
av  EU:s  förordningar.  För   programperioden  åren
2000-2006 fokuserar Jordbruksverket mer på målen med
stöden  vid  prioriteringen  bland   ansökningar   i
stället  för  att  fördela  stöden till så många som
möjligt  inom  en  bransch. Stödet  är  inriktat  på
innovation och småskalig  livsmedelsförädling.  Hela
det  nya  miljö- och landsbygdsprogrammet är från år
2001 öppet  för ansökningar, och delar av programmet
har varit öppet i drygt ett år. En första analys och
översyn av programmet  görs  av  Jordbruksverket och
kommer   att   presenteras  vid  årsskiftet.   Efter
översynen kommer  regeringen  att  ta ställning till
eventuella förändringar för att säkerställa  att  de
uppställda  målen  kan uppnås under programperioden.
Utöver  miljö- och landsbygdsprogrammet  görs  andra
satsningar      på      småskalig      och     lokal
livsmedelsproduktion      genom      program     och
gemenskapsinitiativ inom ramen för strukturfonderna,
såsom Leader-plus och mål 1.
Inom Jordbruksdepartementet har ett arbete inletts
med att analysera aktuella frågor kring utformningen
av framtidens jordbrukspolitik samt hur  de positiva
effekter   jordbruket   bidrar   till   skall  kunna
värderas.  Detta arbete kommer att ligga till  grund
för  Sveriges   position   i  diskussionen  om  EU:s
framtida jordbrukspolitik. Inom  EU  verkar  Sverige
för   en   jordbruks-   och  livsmedelspolitik  vars
övergripande  mål bl.a. är  att  främja  en  hållbar
produktion. Under  det  svenska ordförandeskapet har
ministerrådet  (jordbruk)   antagit  slutsatser  som
bl.a. innebär att den gemensamma jordbrukspolitikens
effekter för miljön och för hållbar utveckling skall
bedömas  i  anslutning  till  halvtidsöversynen   av
Agenda    2000    år   2002-2003.   Dessutom   skall
miljökonsekvenserna  och  konsekvenserna för hållbar
utveckling bedömas då nya förslag läggs fram.
I motionerna MJ219 (c) yrkandena 10, 11, 12 och 13
och  N27  (c) yrkande 9 anförs  bl.a.  att  det  bör
inrättas    ett     program     för     gårdsbaserad
livsmedelsförädling liksom en fond för forskning och
utveckling  av  småskalig  livsmedelsproduktion  och
livsmedelsförädling.  Enligt  motionerna  MJ237  (m)
yrkandena 3 och 4, MJ343 (m) yrkande 8 och MJ371 (m)
yrkas att reglerna för småskalig livsmedelshantering
och livsmedelsförädling  skall  ses  över  så att de
bättre anpassas till småföretag. Mot bakgrund av det
ovan  anförda  förutsätter  utskottet att regeringen
kommer  att  återkomma med förslag  som  ytterligare
förbättrar   situationen    för    den    småskaliga
livsmedelsproduktionen.     Därmed    kan    berörda
motionsyrkanden nu lämnas utan vidare åtgärd.

Mobila slakterier

I betänkande 2000/01:MJU12 anförde utskottet som sin
mening  att  regeringen  i  en  allmän   översyn  av
förutsättningarna       för      den      småskaliga
livsmedelsproduktionen även bör belysa ett förändrat
regelverk för mobila slakterier.

Regeringen  har gett en  utredare  i  uppdrag  att
bl.a. utreda och  föreslå åtgärder för att förhindra
onödiga  respektive   långa   djurtransporter   samt
stimulera  slakt  av  djur  för  konsumtion nära den
plats   där  de  föds  upp.  Utredaren  skall   även
undersöka  förutsättningarna  för att använda mobila
slakterier nära uppfödningsplatsen  samt  att  genom
tvingande   bestämmelser   åstadkomma   slakt   nära
uppfödningsplatsen.  I  detta  sammanhang skall även
beaktas   hygien-   och   smittskyddsaspekter   samt
regionalpolitiska    och   miljömässiga    aspekter.
Uppdraget skall redovisas  senast  den  1  juli 2002
(dir. 2001:15, tilläggsdir. 2001:27)
Mot   bakgrund   av   det  ovan  anförda  föreslår
utskottet  att  motionerna   MJ429  (s),  MJ301  (v)
yrkande  5,  MJ518  (mp)  yrkande  13  ochMJ338  (c)
yrkande   19   om   att  ett  nytt   regelverk   för
gårdsslakterier bör införas för att främja småskalig
produktion  lämnas utan  någon  vidare  åtgärd  från
riksdagens sida.

Djurskyddstillsyn vid slakterier

Djurskyddsbestämmelser    vid    slakt    finns    i
djurskyddslagen (1988:534). Där föreskrivs bl.a. att
djur  skall  skonas  från onödigt obehag och lidande
när de förs till slakt  (11  §).  Enligt 14 § första
stycket skall djuret vara bedövat när  blodet tappas
av,  och andra åtgärder vid slakten får inte  vidtas
innan  djuret  har  dött.  Regeringen  eller,  efter
regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk  får
dock meddela undantag från föreskriften om bedövning
av  fjäderfä  och  kaniner eller meddela ytterligare
föreskrifter om slakt  och  om  avlivning  av djur i
andra fall.

Regeringen   och   de   svenska  myndigheterna  på
djurområdet, i synnerhet Jordbruksverket och Statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA), har under år 2000
när  det  gäller bl.a. djurtransporter  arbetat  med
principen att  det  föreligger  ett  tydligt samband
mellan   det   sätt   på   vilket   jordbruket   och
djurhållningen   bedrivs   och   kvaliteten  hos  de
livsmedel   som   produceras.   I  oktober   uppdrog
regeringen åt Jordbruksverket att göra en översyn av
befintligt regelverk för djurtransporter.  Uppdraget
redovisades   i  december  2000  och  bearbetas  för
närvarande inom Regeringskansliet för att ligga till
grund  för  en  svensk   position   när  det  gäller
förändringar  av  EG:s regelverk. Jordbruksministern
presenterade  i  slutet   av   november   2001   ett
tiopunktsprogram för bättre djurskydd och förbättrad
djuretik  i samband med slakt. Programmet innehåller
bl.a. att alla  veterinärer  skall  bli skyldiga att
anmäla      brister      i     djurskyddet,     även
besiktningsveterinärer,    att    tillsynen    skall
förbättras  samt att småskalig  livsmedelsproduktion
skall stimuleras.  Vidare har regeringen aviserat en
proposition om djurskydd och djurskyddsmyndighet som
kommer att läggas fram under våren 2002.
Enligt motion MJ301  (v)  yrkandena 1, 2 och 3 bör
staten ta över huvudansvaret  för djurskyddtillsynen
vid  slakterier. Vidare bör besiktningsveterinärerna
och  Livsmedelsverket   ha  ett  ansvar  att  anmäla
respektive  följa  upp  brott   mot  djurskyddslagen
liksom  att  öppenhet bör råda på slakterierna.  Med
hänvisning till  vad  som sagts ovan och till den av
regeringen aviserade propositionen om djurskydd m.m.
föreslår utskottet att  berört motionsyrkande lämnas
utan vidare åtgärd.

Kontroll för säkra
livsmedel/livsmedelssäkerhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  en motion  (c)  om  att
tillsätta en nationell kommitté för säkra och
sunda  livsmedel  med  hänvisning   till  det
arbete  som pågår nationellt. Vidare föreslår
utskottet  att  riksdagen  avslår  ett  antal
motioner     (s,     v,     c,     mp)     om
livsmedelsproduktionens                   och
livsmedelshanteringens       miljö-       och
hälsoeffekter, tillsyn av nötköttskontrollen,
stickprovskontroller och livsmedelstillsynens
organisation  med  hänvisning  till  gällande
föreskrifter  och  program samt till pågående
beredning       inom       Regeringskansliet.
Avslutningsvis avstyrker utskottet  en motion
(c) om salmonella och två motioner (s,  m) om
inrättande       av      ett      livsmedels-
forskningsinstitut    med   hänvisning   till
pågående arbete inom EU och nationellt.

Utskottets ställningstagande

Livsmedelssäkerhet m.m.

Utskottet har i betänkande 2000/01:MJU12 uttalat att
det anser att det finns  ett samband mellan matvanor
och folkhälsa och om vikten av kunskap om mat, miljö
och  rättvisa.  Denna  inställning  kom  också  till
uttryck  hösten  1999  då utskottet  behandlade  ett
antal  motioner  i  frågan   (bet.  1999/2000:MJU5).
Härutöver  vill  utskottet  åter   erinra   om   den
nationella  handlingsplan  för nutrition som år 1995
fastställdes av regeringen.  I samverkan med berörda
myndigheter    och    andra    organisationer    har
Folkhälsoinstitutet   och   Statens   livsmedelsverk
utarbetat dokumentet Nationella  mål  och strategier
för nutrition 1999-2004. Dokumentet, som  bygger  på
den nationella handlingsplanen, anger inriktning och
ansvar     för     de     statliga    myndigheternas
nutritionsarbete. Ordet nutritionsarbete  anges  som
ett  sammanfattande begrepp för verksamhet kring mat
och matvanor  som  syftar till bättre folkhälsa. Det
förutsätts  i  dokumentet   att  miljöfrågor  är  en
naturlig del av detta arbete. En annan grundläggande
utgångspunkt  är att arbetet skall  präglas  av  att
utsatta   grupper    ges   särskild   uppmärksamhet.
Härutöver  arbetar  SLV   med  projektet  Ekologiska
livsmedel  och  inventerar  kunskapsläget   när  det
gäller mat, miljö och hälsa.

I  sammanhanget  vill utskottet även hänvisa  till
Nationella folkhälsokommitténs  betänkande  Hälsa på
lika  villkor  - nationella mål för folkhälsan  (SOU
2000:91)    som    för     närvarande    bereds    i
Regeringskansliet. En proposition  är planerad under
våren  2002,  vilken förväntas innehålla  kopplingar
mellan  goda  matvanor   och  livsmedel.  Även  inom
kommissionen pågår arbete  om  matvanors samband med
hälsa.  Enligt utskottets bedömning  är  syftet  med
motion  MJ219  (c)  yrkande  2  om  behovet  av  att
tillsätta  en nationell kommitté för säkra och sunda
livsmedel  med   det   anförda   i  allt  väsentligt
tillgodosett.   Yrkandet   påkallar  således   ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Enligt   motion   MJ422   (v)   yrkande    9   bör
Folkhälsoinstitutet   få   i  uppdrag  att  se  över
sambanden    mellan   livsmedelsproduktionens    och
livsmedelshanteringens   effekter  på  den  slutliga
produktens miljö- och hälsopåverkan  samt  hur  vi i
detta    sammanhang   kan   motverka   de   negativa
hälsoeffekterna.  I  Nationella  folkhälsokommitténs
betänkande   (se   ovan)   föreslås   att    Statens
livsmedelsverk    bör,    mot   bakgrund   av   sitt
sektorsansvar    för   livsmedel,    utveckla    sin
information  till allmänheten  om  sambandet  mellan
kost  och hälsa  samt  att  Statens  livsmedelsverk,
Folkhälsoinstitutet,                Konsumentverket,
Socialstyrelsen,  Skolverket,  Naturvårdsverket  och
Integrationsverket bör arbeta med  utgångspunkt från
och vidareutveckla strategidokumentet Nationella mål
och strategier för nutrition 1999-2004.  I  avvaktan
på  resultatet  av det arbete som pågår inom området
är  utskottet  inte  nu  berett  att  föreslå  några
preciserade ställningstaganden från riksdagens sida.
Utskottet  föreslår  därför  att  motion  MJ422  (v)
yrkande 9 tills vidare lämnas utan åtgärd.
Sedan betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige (SOU
1998:61) överlämnats  till  regeringen  fick Statens
livsmedelsverk regeringens uppdrag att vidare utreda
vissa  delar  av  betänkandet. I slutet av maj  2000
överlämnades    verkets     utredning    Effektivare
livsmedelstillsyn   -   förslag   till   arbetssätt,
organisation och finansiering. Utredningen har varit
på remiss och beredning pågår i Regeringskansliet. I
avvaktan på resultatet av det arbete  som  pågår  är
utskottet  inte  berett  att nu föreslå någon åtgärd
med anledning av de i motion  MJ219  (c) yrkandena 5
och  7  framförda  kraven  om  ökade  resurser  till
berörda     svenska     myndigheter     för     fler
stickprovskontroller   och  uppdrag  om  tillsyn  av
nötköttskontrollen.  Motionen   avstyrks  i  berörda
delar.
I betänkande 2000/01:MJU12 uttalade  utskottet att
man förutsätter att regeringen snarast för riksdagen
framlägger  sådana  förslag  om livsmedelstillsynens
organisation   m.m.   att   kraven  på   en   skärpt
livsmedelskontroll    kan   tillgodoses.    I    det
sammanhanget  torde  de  frågor   som   tas   upp  i
motionerna  MJ497  (s)  om  behovet  av att förändra
myndighetsstrukturen   för   att   modernisera   och
effektivisera   livsmedelskontrollen,    MJ219   (c)
yrkande 8 om att livsmedelstillsynen skall  behållas
på  kommunal  nivå samt MJ272 (mp) om att kommunerna
själva  bör  få  fatta   beslut   om   storleken  på
tillsynsavgifter  för  livsmedelstillsynen   på  ett
liknande   sätt   som   gäller  för  tillsyn  enligt
miljöbalken  komma att beaktas.  Utskottet  föreslår
därför  att  berörda   motionsyrkanden  lämnas  utan
vidare åtgärd.

Salmonella

Inom EU fortsätter arbetet med att bekämpa zoonoser,
bl.a. salmonella. Kommissionen  lade  i augusti 2001
fram en rapport till Europaparlamentet  och rådet om
de  åtgärder  som  skall vidtas för att bekämpa  och
förebygga   zoonoser   (KOM    (2001)452    slutlig)
inkluderande förslag till direktiv om övervakning av
zoonoser och zoonotiska smittämnen m.m. och till  en
förordning  om  bekämpning  av  salmonella och andra
livsmedelsburna zoonotiska smittämnen m.m. Rapporten
redogör   för  den  aktuella  situationen   avseende
förekomsten av zoonoser (sjukdomar som överförs från
djur till människor)  och zoonotiska organismer samt
de  gällande  föreskrifterna  inom  gemenskapen  för
bekämpning av zoonoser.  Särskild hänsyn tas till de
erfarenheter  som  gjorts  under   tillämpningen  av
lagstiftningen    avseende    specifika    zoonoser.
Slutsatsen   är  att  det  trots  vissa  framsteg  i
övervakningen   och   bekämpningen  av  zoonoser  är
nödvändigt att förstärka  dessa  åtgärder. Översynen
av  den gällande lagstiftningen bör  leda  till  ett
system där mer relevanta och jämförbara uppgifter om
förekomsten  av  zoonoser finns att tillgå för t.ex.
riskbedömning. Gemenskapspolitiken för bekämpning av
zoonoser  i framför  allt  husdjurspopulationer  bör
ändras på så sätt att medlemsstaterna är förpliktade
att uppnå vissa  gemensamma  mål  för  reduktion  av
zoonotiska patogener. Sätten att uppnå dessa mål bör
fastställas     och    formuleras    i    nationella
bekämpningsprogram.  Slutligen  behandlas effekterna
av det föreslagna nya tillvägagångssättet. Rapporten
och  de  två  tillhörande  förslagen   ingår  i  den
åtgärdsplan    som   presenteras   i   vitboken   om
livsmedelssäkerhet   (KOM(1999)  719  slutlig),  som
antogs av kommissionen den 12 januari 2000.

Förslagen till rättsakterna  är  under beredning i
ministerrådet.  Enligt  vad  utskottet  har  erfarit
verkar  Sverige  i  rådet  för  att  få  till  stånd
strängare  regler  så  att  den nivå  som  finns  på
salmonellabekämpning i Sverige  även  skall  gälla i
övriga   EU.  Mot  bakgrund  av  det  anförda  anser
utskottet att syftet i motion MJ219 (c) yrkande 6 om
att höja ambitionsnivån  för  arbetet  i  EU med att
minska riskerna för salmonella i allt väsentligt  är
tillgodosett.  Motionen  bör därför i denna del inte
föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagen.

Livsmedelsforskning

Frågan        om       inrättande       av       ett
livsmedelsforskningsinstitut  med  lokalisering till
Skåne har återigen aktualiserats (se  tidigare  bet.
2000/01:MJU12).  Med  anledning  härav har utskottet
inhämtat att detta förslag aktualiserades  i samband
med    den    då    planerade    nedläggningen    av
kärnkraftverket   i   Barsebäck.   På   uppdrag   av
Näringsdepartementet  gjorde  NUTEK  en utredning om
ett   eventuellt  livsmedelsforskningsinstitut   som
redovisades  den  1  december  1998  (1 PO-98-3851).
Diskussioner  om  ett  eventuellt  forskninginstitut
förs  inom  ramen  för de s.k. tillväxtavtalen.  Mot
bakgrund  härav föreslår  utskottet  att  motionerna
MJ368 (s) och  MJ433  (m)  yrkandena  1 och 2 lämnas
utan vidare åtgärd.

Ekologiska livsmedel m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (mp) om
tillsatser i ekologiska livsmedel och nationell
och internationell regelutveckling för
ekologiska produkter och en motion (fp) om
konsumentintresset med hänvisning bl.a. till
pågående arbete inom området samt till det
arbete som pågår för att förstärka
konsumentperspektivet i den gemensamma
jordbrukspolitiken.

Utskottets ställningstagande

Tillsatser i ekologiska livsmedel

För närvarande pågår arbete med att ta  fram  regler
för  tillsatser  i  animaliska  ekologiska livsmedel
inom  såväl  EU som Codex Alimentarius.  Enligt  vad
utskottet  erfarit  utgår  Sveriges  linje  från  de
regler om tillsatser i icke animaliska livsmedel som
redan finns  i en tillämpningsförordning till rådets
förordning  2092/91   om   ekologisk  produktion.  I
förordningen sägs att endast  sådana  tillsatser som
bevisligen   är  nödvändiga  för  framställning   av
livsmedel  eller  för  att  göra  dem  hållbara  får
godkännas,  och   det   är   den  principen  som  är
utgångspunkten för Sveriges ståndpunkt i frågan.

Med  det  anförda  föreslår utskottet  att  motion
MJ515 (mp) yrkande 11  om  tillsatser  i  ekologiska
livsmedel lämnas utan vidare åtgärd.

Ekologiska livsmedel och konsumentintresset

Med  anledning  av  de  i motionerna MJ515 (mp)  och
MJ526   (fp)   framförda  synpunkterna   beträffande
konsument-  och  miljöorganisationernas  möjligheter
att   tillvarata  konsumenternas   intressen   såväl
nationellt     som     internationellt    respektive
konsumentintressets  betydelse  i  förhållande  till
producentintresset inom  EU  vill  utskottet  anföra
följande.

Regeringen  har  i  budgetpropositionen  för  2002
(prop.  2001/02:1 volym 11, utg.omr. 23) uttalat att
säkra livsmedel  är  ett  område  som prioriteras av
regeringen och att regeringen därför skall verka för
att generellt förstärka konsumentperspektivet  i den
gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt regeringen har
de   livsmedelsskandaler  som  inträffat  gjort  att
ansträngningarna  att  skapa ett bättre regelverk på
området,    förbättra    möjligheterna     att    få
vetenskapliga  underlag  till  olika beslut och  att
förbättra  livsmedelskontrollen  har  intensifierats
och att konsumenterna skall kunna  lita  på  att  de
livsmedel  de  konsumerar  är  säkra.  Riksdagen har
beslutat  i  enlighet  med regeringens förslag  till
budget  (bet.  2001/02:MJ2,  rskr.  2001/02:106  och
2001/02:107).    Regeringen    har    i    skrivelse
1999/2000:14 till  riksdagen  angett att målet inför
år 2005 är att den ekologiskt odlade  arealen  skall
fördubblas      och      att      den     ekologiska
animalieproduktionen bör öka. Detta innebär att 20 %
av arealen bör odlas ekologiskt samt  att  10  %  av
antalet  mjölkkor  och slaktdjur av nöt och lamm bör
finnas   i   ekologisk  produktion   år   2005.   En
förutsättning  för att målen skall uppnås är att det
finns   en  efterfrågan   som   motsvarar   utbudet.
Jordbruksverket har i rapport 2001:11 lämnat förslag
till åtgärder  för  hur  målen  skall uppnås. Verket
bedömer  att  det  kommer att krävas  intensifierade
insatser för att uppnå  de  nya målen samt att fokus
för insatserna i högre utsträckning  bör  riktas mot
konsumentsidan. Rapporten har remissbehandlats,  och
en  majoritet av remissinstanserna stöder i huvudsak
de förslag  Jordbruksverket  lämnar.  Regeringen har
bedömt  att insatser avseende försök och  utveckling
samt forskning  bör  prioriteras inom den ekologiska
sektorn.  Medel  för  detta   kan   bidra  till  att
effektivisera produktionen och bättre tydliggöra den
ekologiska  produktionens  miljöeffekter.   Det   är
angeläget  med  en  ökad kunskapsuppbyggnad inom den
ekologiska     produktionen.      Vidare     behöver
marknadsföringen     och     informationen      till
konsumenterna  förbättras.  Regeringen  har därför i
budgetpropositionen för år 2002 föreslagit bl.a. att
Konsumentverket  tillförs  5  miljoner  kronor   för
sådana    åtgärder.    I    syfte   att   underlätta
genomförandet   av   åtgärder   inom    miljö-   och
landsbygdsprogrammet   och   inom  olika  nationella
handlingsprogram   för   att  minimera   jordbrukets
negativa miljöpåverkan samt  maximera  dess positiva
effekter,   har   även   medel   för   försöks-  och
utvecklingsverksamhet avsatts i budgetpropositionen.
Riksdagen  har  i december 2001 beslutat i  enlighet
med regeringens förslag  i budgetpropositionen (bet.
2001/02:MJ2, rskr. 2001/02:106 och 107).
Utskottet anser mot bakgrund  av  det  anförda att
syftet med motionerna MJ515 (mp) yrkande 4 och MJ526
(fp)  yrkande  10 i huvudsak får anses tillgodosett.
Motionerna bör därför  lämnas  utan  vidare åtgärd i
berörda delar.

Genteknik

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra motioner (s,  kd) om
tillämpningen     av    försiktighets-    och
substitutionsprincipen på genteknikens område
med hänvisning till  pågående  arbete inom EU
och nationellt. Vidare föreslår utskottet att
riksdagen avslår ett antal motioner  (s,  kd,
mp)     om    riskforskning,    ändring    av
gentekniklagen,   genmanipulation   av  djur,
kloning av djur, m.m. Utskottet hänvisar till
gällande  regler och pågående arbete inom  EU
samt    till    pågående    beredning    inom
Regeringskansliet. Utskottet avstyrker vidare
tre motioner (v, mp) om ett moratorium.

Utskottets ställningstagande

Genteknink och försiktighetsprincipen m.m.

Utskottet  har vid  flera  tillfällen  tidigare  och
senast våren  2001  (bet.  2000/01:MJU12)  behandlat
frågor om genteknik. Genom införandet av miljöbalken
(1998:808)   kom  lagen  (1994:900)  om  gentekniskt
modifierade organismer  (gentekniklagen) att upphöra
att  gälla.  De  regler  som   behandlar   genteknik
återfinns  numera  i  13  kap. miljöbalken. Reglerna
tillämpas enligt 1 § vid innesluten  användning  och
avsiktlig   utsättning   av   genetiskt  modifierade
organismer. Utförliga tillämpningsföreskrifter  till
13  kap. miljöbalken finns i förordningen (1994:901)
om  gentekniskt   modifierade   organismer   och   i
förordningen  (2000:271) om innesluten användning av
genmodifierade organismer. De svenska bestämmelserna
grundas  på motsvarande  reglering  inom  EU.  Dessa
utgörs  av   direktiv   90/219/EEG   om   innesluten
användning  av genetiskt modifierade mikroorganismer
(med  ändringar   från   den   8  mars  2001  beslut
2001/204/EEG) och direktiv 90/220/EEG  om  avsiktlig
utsättning  av  genetiskt  modifierade organismer  i
miljön (ändrat genom direktiv  2001/18/EG,  se  även
ovan   Märkning   av   livsmedel).   Det  sistnämnda
direktivet innehåller också regler om utsläppande av
produkter  på  marknaden.  De  svenska  reglerna  är
emellertid  i  någon  mån  mer  omfattande  än   EG-
direktiven   när   det   gäller  etiska  hänsyn  och
bestämmelser om innesluten  användning  av genetiskt
modifierade djur och växter.

Inom   biotekniken,   som  omfattar  det  tekniska
utnyttjandet av celler eller  cellbeståndsdelar, har
på  senare  år  det  nya metodområdet,  gentekniken,
kommit att utvecklas. Genteknik utgör egentligen ett
samlingsbegrepp   för  flera   olika   metoder   för
isolering,  mångfaldigande   och   inplanterande  av
genetiskt material i levande celler. Gentekniken har
särskilt  kommit att tillämpas inom forskningen  och
växtförädlingen.  Regleringen  av  gentekniken  inom
jordbruk  och  handel  är  i dag föremål för översyn
både  inom landet och internationellt.  Avtalet  för
internationell  handel med genmodifierade organismer
-    Cartagenaprotokollet     om    biosäkerhet    -
undertecknades  i  maj  2000 i Nairobi.  Protokollet
bygger bl.a. på försiktighetsprincipen  så  som  den
kom att formuleras i juni 1992 i Riodeklarationen om
miljö  och  utveckling.  Försiktighetsprincipen  har
också  beaktats vid utarbetandet av de ändringar som
gjorts av  direktiven 90/219/EEG och 90/220/EEG, som
också ligger  till grund för de svenska reglerna. De
allmänna  hänsynsreglerna   i   2  kap.  miljöbalken
innebär att det ställs krav på försiktighetsmått och
- vid yrkesmässig verksamhet - bästa  möjliga teknik
när  en  verksamhet  eller åtgärd kan antas  medföra
skada eller olägenhet  för  människors  hälsa  eller
miljön.  Vidare gäller den s.k. produktvalsprincipen
även  vid  användning   av  biotekniska  organismer.
Jordbruksverket har meddelat  utförliga föreskrifter
om  bl.a.  aktsamhetskraven i författningarna  SJVFS
1999:122-124.
Mot  bakgrund   av   det   ovan  anförda  föreslår
utskottet att motionerna K426 (kd) yrkande 31 om att
försiktighetsprincipen  skall tillämpas  strikt  och
MJ434  (s)  yrkande 2 om att  försiktighetsprincipen
skall gälla för  livsmedel  därför  bör  lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd. Även motionerna MJ519 (kd)
yrkande   14   och   MJ528   (kd)   yrkande   1   om
substitutionsprincipen bör lämnas utan vidare åtgärd
med det anförda.
Bioteknikkommittén  lade  år 2000 fram betänkandet
Att spränga gränser - Bioteknikens  möjligheter  och
risker   (SOU   2000:103).   I   betänkandet  lägger
Bioteknikkommittén   fram  förslag  om   en   svensk
bioteknikpolitik   i   21   punkter.   Bland   annat
framhåller kommittén att  det  är väsentligt att det
finns  ett bättre underlag för riskbedömningar  från
försöksutsättningar  än vad som finns för närvarande
innan gentekniskt förändrade organismer släpps ut på
marknaden.   Försöksutsättningar    av   gentekniskt
förändrade   organismer   i   naturen   bör   därför
genomföras   och  utvärderas  på  ett  vetenskapligt
godtagbart sätt  för att bygga upp så mycket kunskap
som möjligt. Vidare föreslår kommittén att avsiktlig
utsättning av genetiskt  förändrade  organismer  med
antibiotikaresistentgener   i  miljön  bör  upphöra.
Kommittén  framhåller  att  den  bioteknikrelaterade
forskningen    måste   prioriteras.    Vad    gäller
riskbedömning  framhåller   kommittén  att  det  bör
utvecklas en teknikneutral risk-  och nyttabedömning
som  bör  ta  hänsyn  till risker för människan  och
miljön och omfatta en etisk  prövning. I betänkandet
redovisas också de etiska normer  som  återspeglas i
lagstiftning, i internationella deklarationer  och i
andra  riktlinjer  på  bioteknikområdet. Betänkandet
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet förutsätter  att regeringen inom en snar
framtid    kommer   att   framlägga    förslag    om
bioteknikrelaterad    riskforskning,   kloning   och
patentfrågor i samband  med  att Bioteknikkommitténs
betänkande  behandlas. I det sammanhanget  torde  de
frågor som tas  upp  i  motionerna MJ498 (s) i denna
del  och  MJ443  (mp)  yrkandena   1,  2  och  3  om
riskforskning och testmetoder, MJ528  (kd) yrkande 5
om utveckling av gentekniklagen avseende bl.a. etisk
prövning och patent på liv, MJ418 (mp)  yrkandena  6
och  7  om  förbud  mot  genmanipulation  av  djur i
livsmedelsindustrin  och  So635  (mp)  yrkande  3 om
kloning   av   djur  komma  att  få  sin  belysning.
Motionerna bör i  de aktuella delarna därför inte nu
föranleda någon ytterligare åtgärd.

Moratorium

Vid behandlingen av  direktiv  90/220/EEG  om  GMO i
juni  1999  åtog  sig  ett  antal länder inom EU ett
frivilligt moratorium. Vid miljörådet i oktober 2001
hölls en öppen debatt om kommissionens  nya  förslag
om  spårbarhet  och  märkning  (se vidare ovan under
Märkning   av  livsmedel).  Sveriges   miljöminister
konstaterade  vid  mötet att Sveriges målsättning är
att  åstadkomma ett fungerande,  tillförlitligt  och
trovärdigt   system   som  möjliggör  valfrihet  för
användare och konsumenter.  En brist i det nuvarande
systemet är att GMO för s.k.  innesluten  användning
har otillräckliga krav på märkning i dag. I fråga om
moratoriet för godkännanden sade miljöministern  att
det   bör  finnas  ett  gemensamt  spårbarhets-  och
märkningssystem innan nya tillstånd ges.

När det  gäller frågor om tillfälligt förbud eller
moratorium som yrkas i motionerna MJ515 (mp) yrkande
12, MJ518 (mp) yrkande 9 och MJ422 (v) yrkande 8 har
utskottet tidigare uttalat (se bet. 1999/2000:MJU12)
att det inte  finns  några lagliga möjligheter att i
Sverige införa ett allmänt  moratorium  eller förbud
mot  att odla genetiskt modifierade organismer.  För
närvarande    prövas   användningen   av   genetiskt
modifierade organismer  från  fall  till  fall,  och
tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och
förbud  som  behövs i enskilda fall för att motverka
bl.a. hälso- och  miljöskador.  Enligt vad utskottet
erfarit  intar  Sverige  en stor restriktivitet  vid
bedömningen av genetiskt modifierade organismer. Med
det    anförda    avstyrker    utskottet     berörda
motionsyrkanden.
Reservationer


Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Miljömärkning av fiske m.m. (punkt 4)

av  Jonas  Ringqvist (v) och Kjell-Erik  Karlsson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  1.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ302 yrkande 5 och  avslår
motionerna 2001/02:MJ302 yrkande 6 och 2001/02:MJ370
yrkande 8.

Ställningstagande

Fisket runt Sveriges kuster och på svenskt vatten är
i  dag  inte  långsiktigt hållbart. Bestånden av ett
flertal  fiskarter   har   kraftigt   minskat  eller
kraftigt förändrats till sin sammansättning. I vissa
fall  är  det  ett  resultat  av  en kombination  av
överfiske och negativ miljöpåverkan. Det finns olika
miljömärkningar  för  de flesta produktslag  i  dag.
KRAV-märkt mat blir allt  vanligare  i affärerna och
Bra miljöval finns för alltfler produkter. Tyvärr är
fiskprodukter ett område där konsumentmakten  i  dag
inte  är  tillräckligt  stor.  Ett  sätt  att stärka
konsumentmakten och göra det möjligt att välja  fisk
som  man  vet  har fiskats med hållbara metoder vore
att införa en märkning  av  sådan  fisk. Kriterierna
skulle  kunna  innefatta  fiskemetoder,   transport,
lagring och krav på att fisken är fångad på  ställen
där kvoterna är satta med utgångspunkt från vad  som
är  långsiktigt  hållbart.  En sådan märkning skulle
inte  bara  vara positiv ur ett  konsumentperspektiv
utan också möjliggöra  för  de  fiskare som använder
hållbara metoder att få ut ett större värde för sina
produkter.  En  sådan  märkning  bör   tas   fram  i
samverkan      med      miljöorganisationer      och
fiskerinäringen.  Vad  som  anförs  i  motion  MJ302
yrkande 5 bör ges regeringen till känna.


2. Dioxinhalter i fisk (punkt 5)

av  Jonas  Ringqvist  (v) och Kjell-Erik Karlsson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som framförs i reservation 2.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:MJ370  yrkande 14 och
2001/02:MJ422 yrkande 7.

Ställningstagande

Föroreningar   och   miljögifter   är  ett  fortsatt
allvarligt  hot både mot den marina miljön  i  stort
och mot konsumenterna  av  fiskprodukter.  Glädjande
minskningar  av  vissa  miljögifter  har skett,  men
fortfarande kvarstår restriktioner för  konsumtionen
av  vissa  fiskarter,  särskilt  från Östersjön.  På
senare  tid  har  halterna  av dioxin  i  fisk  från
Östersjön uppmärksammats. Den  viktigaste åtgärden i
arbetet   med   att   begränsa   dioxinhalterna   är
självklart  begränsandet  av  utsläppen  i  de  mest
påverkade  områdena.  Dessutom är  det  viktigt  att
snabbt sätta i gång omfattande  provtagningsprogram.
Eftersom dioxinhalterna i samma bestånd  skiljer sig
starkt  mellan  kön  och  åldrar kan en möjlighet  i
vissa fall vara att godkänna  vissa  fiskar  som har
lägre  halter.  Gränsvärdet för dioxin måste baseras
på  vetenskapliga   faktum,  och  det  måste  finnas
mätmetoder som är säkra  och tillförlitliga. Även om
ett  förbud  mot fiske av Östersjöfisk  drabbar  den
svenska fiskenäringen hårt får inte näringsintressen
överordnas    människors     eventuella     negativa
hälsopåverkan  i beslut om gränsvärden för dioxin  i
livsmedel.  Vad  som   anförts  i  motionerna  MJ370
yrkande 14 och MJ422 yrkande  7  bör  ges regeringen
till känna.


3. Märkning av produkter innehållande GMO
(punkt 6)

av  Jonas  Ringqvist (v) och Kjell-Erik  Karlsson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  3.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ518 yrkande 10 och avslår
motionerna  2001/02:MJ434  yrkande  1, 2001/02:MJ498
delvis,   2001/02:MJ515  yrkande  13,  2001/02:MJ518
yrkande 11 och 2001/02:MJ528 yrkande 2.

Ställningstagande

Märkning av  genmanipulerade  livsmedel  skall göras
obligatorisk  och kopplas till spårbarhetskriterier.
Märkningen skall gälla alla livsmedel som innehåller
genmanipulerade beståndsdelar. Ett tröskelvärde på 1
%  för oavsiktlig  kontaminering  med  GMO  är  inte
acceptabelt. Därmed ansluter vi oss till förslaget i
motion   MJ518   yrkande  10  om  märkning  av  alla
genmanipulerade livsmedel.


4. Märkning av produkter innehållande GMO
(punkt 6)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i  reservation  4.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ518 yrkandena  10  och 11
och   avslår  motionerna  2001/02:MJ434  yrkande  1,
2001/02:MJ498  delvis,  2001/02:MJ515 yrkande 13 och
2001/02:MJ528 yrkande 2.

Ställningstagande

Konsumenternas   oro   vad  gäller   genmanipulerade
livsmedel   måste   tas  på  allvar.   Märkning   av
genmanipulerade livsmedel  skall  göras obligatorisk
och  kopplas  till spårbarhetskriterier.  Märkningen
skall   gälla   alla    livsmedel   som   innehåller
genmanipulerade  beståndsdelar.  Trots  ett  flertal
indikationer på att  omärkta  produkter innehållande
genmanipulerade   beståndsdelar   säljs    i    våra
livsmedelsbutiker,  tycks ingen ta ansvar för detta.
Kommunerna  har  i dag  det  formella  ansvaret  för
kontroll.  Om  kommunerna  inte  har  möjlighet  att
genomföra dessa  kontroller bör ansvaret lyftas över
till  annan  instans.  Regeringen  bör  därför  låta
snabbutreda bristerna  i  kontrollen  av märkning av
genmanipulerade livsmedel. Vad som anförts  i motion
MJ518  yrkandena  10 och 11 bör ges regeringen  till
känna.


5. En gemensam livsmedelsmyndighet (punkt 8)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i  reservation  5.  Därmed bifaller
riksdagen  motion 2001/02:MJ219 yrkandena  3  och  4
samt avslår motionerna 2001/02:MJ526 yrkandena 7 och
8 samt 2001/02:U301 yrkandena 46 och 47.

Ställningstagande

En  gemensam   marknad   kräver  gemensamma  regler,
gemensamma kontroller och,  om  reglerna inte följs,
ett  gemensamt sanktionssystem. Livsmedelskontrollen
kan  mot  bakgrund  av  detta  inte  enbart  ske  på
nationell nivå. En livsmedelsmyndighet växer nu fram
på  EU-nivå,   men   denna   myndighet   saknar  ett
helhetsgrepp. Den föreslagna myndigheten lever  helt
enkelt  inte  upp  till  de  behov som finns för att
säkerställa konsumenternas såväl  som producenternas
intressen.  Den  gemensamma myndigheten  behöver  få
befogenheter att ingripa  mot  de  länder  som  inte
sköter       sin       livsmedelskontroll.      EU:s
livsmedelsmyndighet måste också bedriva sitt uppdrag
i  nära  samarbete med EU:s  veterinärbyrå  och  EG-
kommissionen.   På   detta   sätt   kan  rådgivning,
riskbedömning, riskhantering och sanktioner hanteras
inom  ramen  för  gällande  regelverk  och   ge   en
någorlunda  likvärdig  livsmedelssäkerhet i hela EU.
Jag föreslår därför att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motion MJ219
yrkandena 3 och 4.



6. En gemensam livsmedelsmyndighet (punkt 8)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  6.  Därmed  bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ526 yrkandena 7 och 8
samt  2001/02:U301  yrkandena  46 och 47 samt avslår
motion 2001/02:MJ219 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Målet  bör  vara  att utforma en gemensam  europeisk
livsmedelspolitik som  gör det möjligt för människor
att känna trygghet med vad  de äter - oavsett var de
befinner      sig.     En     gemensam     europeisk
livsmedelspolitik  är nödvändig för att vi effektivt
skall kunna ta itu med dessa problem. Ett strikt och
fullständigt säkerhetssystem  måste  vara  lika  för
alla  producenter i alla led i livsmedelskedjan inom
hela unionen.  Om  alla får samma basförutsättningar
uppstår  inga  handelshinder   eller   skillnader  i
konkurrenskraft  mellan  företagen.  EU behöver  ett
gemensamt  regelverk  för kontroll av livsmedel  men
efterlevnaden  av  kontrollen   skall   ske  lokalt,
regionalt  och  nationellt.  För att kunna garantera
att  den  nationella  kontrollen  alltid  fyller  de
uppställda  kraven måste  det  ske  en  kontroll  av
kontrollanterna.  Därför  behövs  det  en  europeisk
livsmedelsmyndighet  som skall kunna göra "flygande"
kontroller  och kunna agera  inom  ett  medlemsland,
både för att  kontrollera livsmedelssäkerheten i sig
och   för  att  kontrollera   hur   den   nationella
myndigheten  sköter  sina  åligganden. I de fall när
ett  problem  uppstår i ett land  och  landets  egna
myndigheter saknar  förmåga  eller vilja att ta i tu
med  problemet  måste  EU:s  livsmedelsmyndighet  ha
juridisk rätt att ingripa, och den bör ges möjlighet
att föreslå kommissionen vilka  sanktioner  som  bör
tillgripas  vid  en  överträdelse av reglerna. Detta
bör ges regeringen till känna.


7. Lokalisering av livsmedelsmyndigheten
(punkt 9)

av Ulf Björklund (kd),  Göte  Jonsson (m), Carl G
Nilsson (m), Caroline Hagström  (kd),  Per-Samuel
Nisser   (m),   Eskil  Erlandsson  (c)  och  Lars
Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  7.  Därmed  bifaller
riksdagen   motion   2001/02:MJ520  yrkande  20  och
bifaller delvis motion 2001/02:MJ213.

Ställningstagande

Sverige  har  en god livsmedelskontroll  och  sträng
djurskyddslag.  Dessutom har vi förskonats från både
BSE (s.k. galna ko-sjukan)  och mul- och klövsjukan.
Vi  anser  därför  att Sverige lämpar  sig  väl  som
värdland     för    en    livsmedelsmyndighet     på
gemenskapsnivå. Detta bör ges regeringen till känna.


8. Småskalig livsmedelsproduktion (punkt 10)

av Göte Jonsson  (m),  Carl  G  Nilsson (m), Per-
Samuel Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs i reservation 8. Därmed  bifaller
riksdagen motionerna  2001/02:MJ237  yrkandena 3 och
4,  2001/02:MJ343  yrkande 8 och 2001/02:MJ371  samt
avslår motionerna 2001/02:MJ219  yrkandena 10-13 och
2001/02:N27 yrkande 9.

Ställningstagande

I  vårt  land  är  det  alltfler som producerar  och
förädlar  livsmedel småskaligt.  Andelen  småskaligt
producerade  livsmedel  ökar  på marknaden, och fler
konsumenter  vill ha det som är  lokalt  producerat.
Reglerna  för den  småskaliga  livsmedelshanteringen
måste  dock   ses   över.   Dagens  regelsystem  med
kommunala försäljningstillstånd  i  vissa  fall  för
varje   enskild   kommun   hämmar  möjligheten  till
utveckling. Reglerna bör ändras  så  att  det räcker
med ett tillstånd för försäljning inom hela  landet.
Reglerna  bör  anpassas  så  att de passar det lilla
företaget.  Vad gäller ekologisk  odling  finns  det
ingen entydig  forskning  som bekräftar att denna är
mer  miljövänlig  eller  ger  bättre   livsmedel  än
konventionellt  jordbruk.  Därför  måste  det   vara
marknaden  som avgör huruvida produktionen skall ske
inom ramen för ekologisk eller konventionell odling.
Därmed  ansluter   vi   oss   till   synpunkterna  i
motionerna MJ237 yrkandena 3 och 4, MJ343  yrkande 8
och MJ371.

9. Småskalig livsmedelsproduktion (punkt 10)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motionerna  2001/02:MJ219  yrkandena 10-13
och  2001/02:N27  yrkande  9 samt avslår  motionerna
2001/02:
MJ237 yrkandena 3 och 4, 2001/02:MJ343 yrkande 8 och
2001/02:MJ371.

Ställningstagande

Det växer fram ett allt större intresse för att köpa
lokalproducerade livsmedel.  Det  viktigaste  skälet
för  detta  är  troligen  viljan  att  köpa mat från
producenter man känner till samt miljöaspekterna med
minskade  transporter. Det är därför nödvändigt  med
en lagstiftning som inte diskriminerar denna form av
livsmedelsproduktion.  För  att  möjliggöra  en ökad
andel  av lokalproducerade livsmedel bör ett program
för gårdsbaserad  livsmedelsförädling  inrättas. Den
småskaliga         livsmedelsproduktionen        och
livsmedelsförädlingen   måste   dessutom   få  ökade
möjligheter  till  forskning  och utveckling. Därför
bör  en fond för detta ändamål inrättas.  Vidare  är
det nödvändigt  att  banden  mellan  konsumenter och
producenter stärks genom ett utvecklat samarbete, så
att  förtroendet  för  livsmedelsproduktionen  ökar.
Slutligen bör upphandlingsreglerna ändras så att den
som i skolan eller på servicehuset  vill  äta lokalt
producerad  mat  skall  ges möjlighet att göra  det.
Därmed   ansluter   vi  oss  till   synpunkterna   i
motionerna MJ219 yrkandena 10-13 och N27 yrkande 9.


10. Mobila slakterier (punkt 11)

av Jonas Ringqvist  (v)  och  Kjell-Erik Karlsson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ301 yrkande 5 och  avslår
motionerna  2001/02:MJ338  yrkande 19, 2001/02:MJ429
och 2001/02:MJ518 yrkande 13.

Ställningstagande

I  Sverige  har vi höga ambitioner  när  det  gället
djurskyddet.  Tyvärr är det inte alltid vi lever upp
till dem. Svenska slakterier har visat sig inte alls
hålla den standard  som  vi önskar att de skulle ha.
Ett    sätt    att    komma    bort   från    dagens
slakterihantering  är  att  i  stället   skapa  goda
förutsättningar för småskaliga slakterier och mobila
slakterier. Detta skulle kunna innebära en  avsevärt
bättre  situation  för  djuren vid slakt. Det skulle
dessutom innebära kortare  transporter, vilket också
är  positivt ur djurskyddssynpunkt.  Detta  bör  ges
regeringen till känna.



11. Djurskyddstillsyn vid slakterier (punkt 12)

av  Jonas  Ringqvist  (v) och Kjell-Erik Karlsson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  11.  Därmed bifaller
riksdagen  motion 2001/02:MJ301 yrkandena  2  och  3
samt avslår motion 2001/02:MJ301 yrkande 1.

Ställningstagande

Besiktningsveterinärerna    på    slakterierna   bör
självklart   också   ha   ett   ansvar  att   anmäla
missförhållanden och brott mot djurskyddslagen.  Det
är oroväckande att besiktningsveterinärerna inte har
tagit  detta ansvar utan alltför ofta accepterat den
kultur som råder på slakterierna och som innebär att
djurskyddslagen   inte  efterlevs.  Livsmedelsverket
borde ta ett ansvar för att besiktningsveterinärerna
följer upp och anmäler  brott  mot  djurskyddslagen.
Regeringen  bör  ge Livsmedelsverket detta  uppdrag.
Det är även nödvändigt  att  införa en ökad öppenhet
på slakterierna. För att garantera  möjligheten till
insyn i slakteriernas verksamhet bör  regeringen  se
över   möjligheten   att   reglera   öppenheten   på
slakterierna.   Vad   som   anförs  i  motion  MJ301
yrkandena 2och 3 bör ges regeringen till känna.


12. Livsmedelsproduktionens miljö- och
hälsoeffekter m.m. (punkt 14)

av  Jonas Ringqvist (v) och  Kjell-Erik  Karlsson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  framförs  i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ422 yrkande 9.

Ställningstagande

Samhällskostnaderna     för     de    kostrelaterade
sjukdomarna är svåra att räkna ut.  Enbart  sjukvård
och sjukfrånvaro orsakad av övervikt beräknas till 6
miljarder  kronor  per  år.  Sjukvårdskostnader  för
vuxendiabetes  beräknades  nyligen till  7 miljarder
kronor per år. Åtgärder har  vidtagits  på  en mängd
områden     när     det    gäller    att    begränsa
kemikalieanvändning och  frigörelsen av tungmetaller
i kretsloppet. Behov finns  dock  av  en studie över
relationen    mellan    kost,   hälsa   och   miljö.
Folkhälsoinstitutet bör få  i  uppdrag  att  se över
sambanden    mellan    livsmedelsproduktionens   och
livsmedelshanteringens  effekter   på  den  slutliga
produktens miljö- och hälsopåverkan  samt  hur  vi i
detta    sammanhang   kan   motverka   de   negativa
hälsoeffekterna.   Därmed   ansluter   vi  oss  till
synpunkterna och förslagen i motion MJ422 yrkande 9.


13. Livsmedelskontroll m.m. (punkt 15)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  13.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ219 yrkandena 5 och 7.

Ställningstagande

Att  kontrollera  att  de  livsmedel  som  finns  på
marknaden  är  säkra  för  konsumenterna  är  mycket
viktigt. I tider då livsmedelsmarknaden blir alltmer
internationell är det viktigt att Sverige driver  på
för    att    andra    länder    skall   sköta   sin
livsmedelskontroll   på  ett  bra  sätt.   Bristande
kontroll kan drabba konsumenterna  i  såväl  berörda
länder som i Sverige då vi årligen importerar  stora
mängder   livsmedel.  Berörda  svenska  myndigheter,
främst  Livsmedelsverket,   bör   därför   få  ökade
resurser  för att göra fler stickprovskontroller.  I
spåren av BSE-krisen (galna ko-sjukan) har EU infört
nya  bestämmelser   gällande   ursprungsmärkning  av
nötkött. I Sverige ligger ansvaret för kontrollen av
spårbarhet tillbaka till slakteri  och enskilda djur
på  Livsmedelsverket.  Centerpartiet anser  att  det
vore angeläget med ett tillsynsprojekt med syfte att
kontrollera sambandet mellan  köttbiten i disken och
det     enskilda     djuret    eller    djurgruppen.
Livsmedelsverket bör ges i uppdrag att genomföra ett
sådant tillsynsprojekt av nötköttskontrollen. Därmed
ansluter jag mig till  vad som anförs i motion MJ219
yrkandena 5 och 7.


14. Livsmedelstillsynens organisation
(punkt 16)

av Eskil Erlandsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  framförs  i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ219  yrkande 8 och avslår
motionerna 2001/02:MJ272 och 2001/02:MJ497.

Ställningstagande

Livsmedelsverket har i Rapport 9-2000 föreslagit att
livsmedelstillsynen skall förstatligas.  Redan förra
året ville Centerpartiet att riksdagen skulle avvisa
detta  förslag.  Så  blev inte fallet. Vi ser  flera
tungt  vägande  och  viktiga   skäl  till  att  inte
förstatliga livsmedelstillsynen.  Ett förstatligande
skulle försämra kontakterna mellan tillsynsmyndighet
och      näringsidkare      och      andra,      som
tillsynsmyndigheterna    kontrollerar.    En   sådan
utveckling är inte till gagn för livsmedelstillsynen
och därmed inte till gagn för konsumenterna. Vad som
anförts om att behålla livsmedelstillsyn på kommunal
nivå bör ges regeringen till känna.


15. Livsmedelstillsynens organisation
(punkt 16)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  15.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ272 och avslår motionerna
2001/02:MJ219 yrkande 8 och 2001/02:MJ497.

Ställningstagande

Regeln  vid  tillsyn av landets myndigheter  är  att
tillsynen skall  finansieras av den som får tillsyn.
Besluten  om  storleken  på  avgiften  vid  kommunal
tillsyn tas av  kommunfullmäktige,  och  man strävar
efter full kostnadstäckning. För livsmedelstillsynen
är  det  annorlunda.  Där är det kommunen som  utför
tillsynen   men   Livsmedelsverket   som   bestämmer
avgiften. Gällande  avgifter  har legat stilla sedan
år 1994. Det här är otidsenligt  i  ett samhälle där
andra  tillsynsavgifter  förändrats  och   där   den
allmänna  uppfattningen  är att förorenaren betalar,
det vill säga den som är föremål  för  tillsyn.  För
tillsyn  enligt  miljöbalken  fastställer kommunerna
själva årligen avgifternas storlek.  Det  leder till
en   mycket  högre  avgiftsfinansiering  och  därmed
möjlighet att öka tillsyns- resurserna. Miljöbalkens
införande  ledde  till att antalet inspektörer ökade
kraftigt i kommunerna.  En  stor del av den ökningen
betalas  genom ökade avgifter.  Om  tillsynsavgiften
för livsmedelstillsynen  hanterades  på  samma  sätt
skulle  en motsvarande utveckling kunna ske på detta
område. Därmed  ansluter jag mig till synpunkterna i
motion MJ272.


16. Livsmedelsforskning (punkt 18)

av Ulf Björklund  (kd),  Göte Jonsson (m), Carl G
Nilsson (m), Caroline Hagström  (kd),  Per-Samuel
Nisser (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion  2001/02MJ433  yrkande 1 och avslår
motionerna  2001/02:MJ368 och 2001/02:MJ433  yrkande
2.

Ställningstagande

Livsmedelsnäringen  genomgår  för  närvarande  stora
förändringar.   Det   gäller  såväl  nationellt  som
internationellt. Behovet av mera livsmedelsforskning
är  tydligt.  I  Sverige  har   förändringsprocessen
blivit  accentuerad  av  medlemskapet   i   EU,  som
förändrat  den  svenska livsmedelsmarknaden från  en
nationellt  skyddad  marknad  till  en  marknad  där
näringens  företag  befinner  sig  i  internationell
konkurrens.  Detta  innebär  krav  på  företagen att
utveckla     särpräglade    produkter    med    höga
förädlingsvärden.  Detta  kan åstadkommas dels genom
att produktutveckling marknadsorienteras, dels genom
utvecklingen av ny teknik, design och marknadsföring
så  att  de  nya  produkterna tillgodoser  specifika
kundgruppers       behov.        Förutom       denna
marknadsorientering   av   produkterna    krävs   av
företagen att de på ett bättre sätt utnyttjar teknik
för  informationsöverföring  och  informationsutbyte
samt  tar  vara  på de tekniska möjligheter  som  är
under      stark     utveckling      vad      gäller
marknadskommunikation,  förpackningar  och logistik.
Det anförda bör ges regeringen till känna.


17. Ekologiska livsmedel m.m. (punkt 19)

av  Jonas  Ringqvist (v) och Kjell-Erik  Karlsson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ515 yrkande 11 och avslår
motionerna 2001/02:MJ515 yrkande 4 och 2001/02:MJ526
yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt   uppgifter   publicerade    av    Ekologiska
lantbrukarna  driver det svenska livsmedelsverket  i
internationella     sammanhang     en    linje    om
livsmedelstillsatser    i    ekologiska    förädlade
produkter  som  inte  är  förankrad  hos den svenska
ekologiska  branschen eller hos KRAV. Vi  anser  att
regeringen öppet  skall  redovisa sin ståndpunkt vad
gäller  tillsatser i ekologiska  livsmedel  och  att
denna ståndpunkt  bör  vara  att  sådana  tillsatser
skall  minimeras  i  enlighet  med  strävan från  de
ekologiska  organisationerna.  Det anförda  bör  ges
regeringen till känna.


18. Ekologiska livsmedel m.m. (punkt 19)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ526 yrkande 10 och avslår
motion 2001/02:MJ515 yrkandena 4 och 11.

Ställningstagande

Inom  EU har det länge  funnits  en  bestämmelse  om
konsumentskydd. Amsterdamfördraget har bidragit till
att konsumentpolitiken blivit ett eget självständigt
politikområde   inom   EU.   Det   innebär  att  all
verksamhet  och  politik  som  skall  utformas   och
genomföras    inom   EU   måste   ta   hänsyn   till
konsumenternas önskemål och behov. Ett stort problem
är   dock   att  producentintresset   alltför   ofta
tilldelas större  vikt  än konsumentintresset. Detta
gäller   särskilt   inom   jordbrukspolitiken.   Den
kraftigt   specialiserade  jordbruksproduktionen   i
Europa har medfört negativa effekter på miljön och i
några fall äventyrat människors hälsa. Metoderna har
också rest allvarliga  etiska frågor om förhållandet
mellan människa och djur.  Sverige bör verka för att
konsumentintresset  får större  vikt  i  förhållande
till producentintresset i EU-samarbetet. Det anförda
bör ges regeringen till känna.


19. Ekologiska livsmedel m.m. (punkt 19)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  framförs  i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ515  yrkandena  4  och 11
samt avslår motion 2001/02:MJ526 yrkande 10.

Ställningstagande

I  budgetförhandlingarna inför 2002 överenskoms  att
10 miljoner  kronor  extra  per  år skulle satsas på
konsumentområdet  åren  2002-2004. Miljöpartiet  har
förutsatt  att  3  miljoner  kronor  per  år   härav
avsätts  för kriterieutveckling  inom  miljömärkning
och etisk  märkning.  Det  är  bl.a. viktigt med ett
ökat  samarbete  inom  International  Federation  of
Organic Agriculture Movements,  IFOAM, för att skapa
kompletterande    gemensamma    regelverk.    Enligt
uppgifter  publicerade  av  Ekologiska  lantbrukarna
driver     det     svenska    Livsmedelsverket     i
internationella    sammanhang     en     linje    om
livsmedelstillsatser    i    ekologiska    förädlade
produkter  som  inte  är  förankrad  hos den svenska
ekologiska branschen eller hos KRAV. Miljöpartiet de
gröna anser att regeringen öppet skall  redovisa sin
ståndpunkt   vad   gäller  tillsatser  i  ekologiska
livsmedel  och att denna  ståndpunkt  bör  vara  att
sådana tillsatser  skall  minimeras  i  enlighet med
strävan från de ekologiska organisationerna.  Därmed
ansluter jag mig till vad som anförts i motion MJ515
yrkandena 4 och 11.


20. Genteknik (punkt 21)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 21
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som framförs i reservation 20. Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:MJ418 yrkandena 6 och
7,   2001/02:MJ443  yrkandena   1-3,   2001/02:So635
yrkande   3  samt  avslår  motionerna  2001/02:MJ498
delvis och 2001/02:MJ528 yrkande 5.

Ställningstagande

I  den  senaste   forskningspolitiska  propositionen
uttalas att det finns  ett  stort behov av forskning
om ekologiska risker med frisläppande  av GMO, bl.a.
gavs     ett    förslag    till    ett    nationellt
riskforskningsprogram. Ett sådant nationellt program
bör genomföras.  Därför  bör  VINNOVA  och FORMAS, i
avvaktan på ett riskforskningsprogram, uppmanas  att
initiera  riskforskning  inom  ramen  för  ordinarie
anslag. Vad gäller stamcellsforskning är den  viktig
att   bejaka,   men  det  är  nödvändigt  att  denna
forskning  är  fristående   vad  gäller  risker  och
biverkningar.  Därutöver  finns  det  behov  av  att
klarlägga  eventuella  hälsoeffekter  kopplade  till
konsumtion   av  genmodifierade   livsmedel.   Sådan
forskning kan  ske  genom  samarbete  mellan svenska
universitet   och   Livsmedelsverket.   Vad   gäller
genmanipulation  av djur inom livsmedelsproduktionen
skall sådan inte vara  tillåten.  Inte heller import
av sådana djur eller import av djur  som  behandlats
med   med   tillväxthormoner  eller  antibiotika   i
tillväxtsyfte.  Genmanipulation av djur skall endast
i undantagsfall tillåtas  för  medicinsk  forskning.
Detta  bör  riksdagen  som  sin mening ge regeringen
till känna.


21. Moratorium (punkt 22)

av Jonas Ringqvist (v), Kjell-Erik  Karlsson  (v)
och Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen  motionerna   2001/02:MJ422   yrkande   8,
2001/02:MJ515  yrkande  12 och 2001/02:MJ518 yrkande
9.

Ställningstagande

Osäkerheten  kring GMO är  alltför  stor  för  att
riskera vår mat och vår miljö. För att hinna få fram
bättre  vetenskapliga   underlag   för   att  bedöma
riskerna på både kort och lång sikt samt för  att ge
mer tid för utformning av system för övervakning  av
genetiska  utsläpp  bör  ett femårigt moratorium för
all kommersiell utsättning  av  GMO-grödor  införas.
Detta  bör  riksdagen  som  sin mening ge regeringen
till känna.
Särskilda yttranden


Utskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges  inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets  förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Märkning av produkter innehållande GMO

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Kunskapen  om  hur  miljö  och  hälsa  påverkas   av
genteknik är inte tillräcklig. Kristdemokraterna har
konsekvent     argumenterat     för     den     s.k.
försiktighetsprincipen  i  EU:s  politik  vad gäller
genmodifierade  organismer.  Det  är  angeläget  att
genforskningens   stora  potential  för  medicinska,
livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar inte
motverkas. Men samtidigt  åligger  det den politiska
makten, på såväl nationell som europeisk nivå, att i
möjligaste mån skydda medborgarna från  oönskade och
okända konsekvenser av denna utveckling.  Det  finns
en  stor risk att genmodifierade växter sprider sina
anlag till närbesläktade arter och stör ekosystemet.
Allergiker  kan drabbas om en gen från det allergena
ämnet  återfinns  i  en  vara  som  vanligtvis  inte
framkallar  allergiska reaktioner. Eftersom riskerna
med GMO (genmodifierade  organismer)  ännu är okända
måste  de  producenter  som  använder  GMO  i   sina
produkter tydligt informera om detta.


2. Mobila slakterier

av  Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl  G
Nilsson  (m),  Caroline Hagström (kd), Per-Samuel
Nisser  (m),  Eskil   Erlandsson   (c)  och  Lars
Lindblad (m).

Vi  anser att det är angeläget att främja  småskalig
verksamhet  inom  livsmedelsområdet.  Det  kan gälla
såväl   slakt   som   förädling  och  saluföring  av
livsmedel. Sådan småskalighet  kan  vara en positivt
bidragande  faktor  när det gäller produktutveckling
inom sektorn. Det kan  också  vara  bra  sett ur ett
konsumentperspektiv.     Användandet    av    mobila
slakterier kan också vara  en  viktig faktor i detta
sammanhang, inte minst i glesbygder. Det underlättar
också  när  det  gäller  att  minska  antalet  långa
transporter  av  levande  djur. Vi  förutsätter  att
regeringen behandlar denna  fråga  på  ett  positivt
sätt när pågående beredningsarbete är avslutat,  och
att riksdagen då på nytt får ta ställning i frågan.


3. Salmonella

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Eskil Erlandsson (c).

I  Sverige  har  vi lyckats nedbringa förekomsten av
salmonella till ett  minimum.  Det  har krävt enorma
insatser av bönderna, bl.a. en kraftig  utslaktning.
Ute  på  kontinenten ser situationen annorlunda  ut.
Salmonella   förekommer   i   rikliga  mängder,  och
majoriteten av de fall som rapporteras i Sverige har
smittats     utomlands.     Ansvaret     för     att
salmonellasmittat    kött   inte   når   fram   till
konsumenterna ligger i  sista  hand  på  kommunerna.
Genom  tillsyn  och provtagningar skall konsumentens
säkerhet garanteras.  Det  är  därför mycket viktigt
att  kommunerna  får  tillräckliga  resurser.  Under
vissa    förutsättningar   kan    vi    även    göra
stickprovskontroller      vid      våra     gränser.
Salmonellasmitta är ett problem som vi måste hantera
på  EU-nivå. Det är ett oeftergivligt  krav  att  EU
engagerar  sig  i  detta allvarliga hälsoproblem. Vi
anser att regeringen  bör  höja  ambitionsnivån  för
arbetet i EU med att minska riskerna för salmonella.
Under  lång tid har svenska staten investerat mycket
i att förebygga,  kontrollera  och  bekämpa inhemska
djursjukdomar   och   zoonoser.  I  och  med   dessa
djurhälsoprogram har den  direkta  bekämpningen  vid
akuta  sjukdomsutbrott  på  sikt kunnat hållas nere.
Därmed  har  också  statens  långsiktiga   kostnader
kunnat hållas nere eftersom djurägarna har lagbunden
rätt  till  ersättningar  vid  sådana utbrott. Dessa
uppbyggda   kontroll-   och  bekämpningsprogram   är
grunden i den svenska modellen  för god djurhållning
och livsmedelssäkerhet. Under ordförandeskapet  drev
Sverige  den  förebyggande och proaktiva linjen. Det
finns  såväl djurskydds-  som  folkhälsoaspekter!  I
djurskyddslagstiftningen är djurhälsa en viktig del.
Våra djur  skall skyddas mot lidande och sjukdom. Ju
högre smittryck  i  djurpopulationen,  desto  större
användning      av      läkemedel     (antibiotika).
Resistensproblem ökar i alla  led:  djur,  livsmedel
och människor. Därför anser vi det oacceptabelt  att
majoriteten  i  riksdagen beslutat om neddragning av
resurser beträffande  anslaget  42:5  Bekämpande  av
smittsamma husdjurssjukdomar.


4. Genteknik

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Det  är  varken möjligt eller önskvärt att kräva ett
totalstopp  för nya GMO-produkter men lagstiftningen
måste garantera  en  tillräckligt  säker  hantering.
Kristdemokraterna  anser att det i lagstiftning  och
förordningar  skall  finnas  föreskrifter  om  etisk
prövning,      nyttoprövning,      samhällsekonomisk
lönsamhet,  skadestånd   och   patent  på  liv.  Den
tidigare  gentekniklagen  var för  svag  beträffande
dessa  punkter.  Som  utskottet   påpekar,  upphörde
gentekniklagen  att gälla när miljöbalken  trädde  i
kraft den 1 januari  1999.  Miljöbalken innehåller i
13  kap.  regler  för  gentekniken.   Mer  utförliga
föreskrifter finns bl.a. i en förordning, jämngammal
med den tidigare gentekniklagen. Frågan om patent på
liv berör även andra lagregleringsområden. Nuvarande
lagreglering  kring  genteknik  garanterar  inte  en
tillräckligt   säker   hantering  av  GMO-produkter.
Arbete  pågår  att  uppnå större  säkerhet  i  denna
hantering. Kristdemokraterna  kommer  att noga följa
frågan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Motioner från allmänna motionstiden
2001

2001/02:MJ213 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om att en EU-myndighet  för
livsmedel bör förläggas till Sverige och Uppsala.

2001/02:MJ219 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om införande av en
konsekvent   märkning    av   livsmedel   avseende
produktionsland,  produktionsmetoder,  förekomsten
av    genmodifierade    produkter,    antibiotika,
hormoner,   bestrålning,   färgämnen   och   andra
tillsatser.

2.  Riksdagen  begär  att regeringen  tillsätter  en
nationell kommitté kring  hur  konsumenterna skall
kunna  tillförsäkras  rätten att välja  säkra  och
sunda livsmedel.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   en
livsmedelsmyndighet  på  EU-nivå med  befogenheter
och helhetsgrepp.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  EU:s
livsmedelsmyndighet  måste  bedriva sitt uppdrag i
nära  samarbete  med  EU:s veterinärbyrå  och  EG-
kommissionen.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om ökade resurser
till    berörda   svenska   myndigheter,    främst
Livsmedelsverket,     för     att     göra    fler
stickprovskontroller.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
höja ambitionsnivån  för  arbetet  i  EU  med  att
minska riskerna för salmonella.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
Livsmedelsverket bör ges  i  uppdrag att genomföra
ett tillsynsprojekt av nötköttskontrollen.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  behålla
livsmedelstillsynen på kommunal nivå.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att inrätta  ett
program för gårdsbaserad livsmedelsförädling.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att inrätta  en
fond för forskning  och  utveckling  av  småskalig
livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling.

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs om att stärka banden
mellan konsumenter och producenter.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om vikten av lokal
upphandling av livsmedel.

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att hanteringen av
funktionella  livsmedel  måste  ske  på ett sådant
sätt  att konsumenterna kan köpa produkterna  även
under den tid de flyttas mellan olika klasser.

2001/02:MJ237 av Anne-Katrine Dunker och Ola Sundell
(m):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
livsmedelshanteringen.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om regelförändringar
för småföretag.

2001/02:MJ272 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  tillsynsavgifter   för
livsmedelstillsynen.

2001/02:MJ301 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
djurskyddstillsynen av slakterier.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om Livsmedelsverkets
och besiktningsveterinärernas ansvar att följa upp
och anmäla brott mot djurskyddslagen.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  att  regeringen  skall se över möjligheten
att  reglera öppenheten på  slakterierna  för  att
garantera  möjligheten  till insyn i slakteriernas
verksamhet.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
skall   verka   för   goda   förutsättningar   för
småskaliga slakterier och mobila slakterier.

2001/02:MJ302 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   att   främja    miljömärkt    fiske   och
fiskeprodukter.

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening att ta initiativ till  miljömärkningssystem
av fiske och fiskprodukter inom EU.

2001/02:MJ338 av Agne Hansson m.fl. (c):

19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att förenkla
regelverket för mobila slakterier.



2001/02:MJ343 av Göte Jonsson m.fl. (m):

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   småskalig
livsmedelsproduktion.

2001/02:MJ368 av Anders Karlsson och Ronny Olander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i motionen anförs om en etablering av  ett
livsmedelsforskningsinstitut i Kävlinge.

2001/02:MJ370 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   att   Sverige  inom  EU  verkar  för  att
utformandet  av  miljömärkningssystemet  för  fisk
stimuleras.

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening att gränsvärdet för dioxin måste baseras på
vetenskapliga faktum och att mätmetoder måste vara
säkra och tillförlitliga.

2001/02:MJ371 av Per-Samuel Nisser och Ingvar
Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad     i     motionen     anförs    om    småskalig
livsmedelsproduktion.

2001/02:MJ418 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (mp):

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  förbud  mot
genmanipulation av djur i livsmedelsindustrin.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om import av djur som
är   genmanipulerade   eller  har  behandlats  med
tillväxthormon eller antibiotika i tillväxtsyfte.

2001/02:MJ422 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

7.  Riksdagen  tillkännager   för   regeringen   att
näringsintressen  inte skall överordnas människors
eventuella  negativa  hälsopåverkan  i  beslut  om
gränsvärden för dioxin i livsmedel.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  att ett femårigt moratorium för utsättning
av GMO-grödor bör införas.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  att  Folkhälsoinstitutet  bör få i uppdrag
att       se       över      sambanden      mellan
livsmedelsproduktionens och livsmedelshanteringens
effekter  på den slutliga  produktens  miljö-  och
hälsopåverkan  samt  hur vi i detta sammanhang kan
motverka de negativa hälsoeffekterna.

2001/02:MJ429 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs om ett nytt regelverk för gårdsslakterierna.



2001/02:MJ433 av Lars Lindblad m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om en satsning på
ökad livsmedelsforskning.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en lokalisering av
en livsmedelsforskningssatsning till Skåne.

2001/02:MJ434 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl
(s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om märkning av  alla
livsmedel   som   härstammar  från  genmodifierade
produkter.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
försiktighetsprincipen  skall gälla för livsmedel,
dvs. producenten skall kunna  bevisa  att  mat som
säljs är ofarlig.

2001/02:MJ443 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om föranstaltandet av
ett   nationellt  program  för  riskforskning   om
genteknik.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att Vinnova  och
FORMAS   bör   uppmanas   att   snarast   initiera
satsningar på riskforskning  kring  GMO inom ramen
för befintliga medel.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  framtagning  av
testmetoder  för  t.ex. detektering av förekomsten
av GMO i livsmedel.

2001/02:MJ475 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  krav på ursprungsmärkning
av alla saluförda köttprodukter.

2001/02:MJ496 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om förbättrad  märkning  av
livsmedel och konsumenternas  möjligheter  att välja
säkra livsmedel.

2001/02:MJ497 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att förändra den
föråldrade och uppsplittrade myndighetsstrukturen  i
syfte     att    modernisera    och    effektivisera
livsmedelskontrollen.

2001/02:MJ498 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen    anförs   om   riskforskningens
finansiering   samt   konsumenternas    rätt    till
innehållsdeklarerade livsmedel.

2001/02:MJ515 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet  av  såväl
nationell  som  internationell regelutveckling för
ekologiska produkter.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  tillsatser i
ekologiska livsmedel.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ett moratorium för
genetiskt modifierade organismer.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om märkning  och
kontroll  av  produkter  som innehåller  genetiskt
modifierade ingredienser.

2001/02:MJ518 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  förbättrad
märkning av livsmedel.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om moratorium för
utplantering  och försäljning  av  genmanipulerade
livsmedel.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  märkning  av
genmanipulerade livsmedel.

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bristande kontroll
i märkning av genmanipulerade livsmedel.

13. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om mobila slakterier.

2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd):

14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om genteknik.

2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om konsumentintresset
inom livsmedelsområdet.

20.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den europeiska
livsmedelsmyndigheten placeras i Sverige.

21. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
tillsätter  en  utredning  om   möjligheterna  att
ursprungsmärka även annat kött än nötkött.

2001/02:MJ526 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp):

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  ett  europeiskt
kontrollsystem för livsmedelssäkerhet.

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen anförs  om  en  europeisk
livsmedelsmyndighet.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  märkning  av
importerat hormonkött.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  att  Sverige bör
verka för att konsumentintresset får större vikt i
förhållande    till    producentansvaret   i   EU-
samarbetet.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
konsumentinformation och märkning.

2001/02:MJ528 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
substitutionsprincipen   och  GMO  (genmodifierade
organismer).

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  märkning  av
livsmedel.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en  utveckling  av
gentekniklagen.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till ett samlat program  för  en ökad
småskalig   livsmedelsproduktion   i   samråd  med
företrädare       från       hushållningssällskap,
lantbrukarnas    organisationer   och    regionala
företrädare.

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):

31. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  en  strikt
tillämpning av försiktighetsprincipen  i  fråga om
genmodifierade organismer.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

46.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  gemensam
europeisk livsmedelspolitik.

47. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en europeisk
livsmedelsmyndighet.

2001/02:So635 av Gudrun Lindvall (mp):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om kloning av djur.