Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU24
En samlad naturvårdspolitik
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik jämte 111
motionsyrkanden. Av dessa är 28 väckta med anledning
av skrivelsen. I denna formulerar regeringen sin
grundsyn på naturvårdspolitiken. Förhållandet
naturvård och hållbar utveckling tas upp liksom
motiven för regeringens naturvårdspolitik samt
vägledande strategier och principer. Vidare redogör
regeringen för sin syn på relationen mellan de av
riksdagen fastlagda miljökvalitets- och delmålen och
naturvårdspolitiken. I skrivelsen redovisas ett
antal områden som regeringen lyfter fram som viktiga
i det fortsatta naturvårdsarbetet, exempelvis
förstärkt dialog med medborgarna, utvecklat
sektorsansvar, det fortsatta genomförandet av
områdesskyddet och bevarandet av arter. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med hänvisning till
vad som redovisas i skrivelsen, riksdagens tidigare
uttalanden i frågorna och det pågående arbetet inom
området.
I betänkandet finns 24 reservationer och 4
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Målkonflikter m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ32
yrkande 1 och 2001/02:MJ29 yrkande 2.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
2. Sektorsansvaret m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ31 yrkandena
1, 2 och 6.
Reservation 3 (c)
3. Grönområdena i stadsmiljöer
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ31 yrkande 7.
4. Frivilliga stiftelser
Riksdagen avslår 2001/02:MJ32 yrkande 5.
Reservation 4 (m) - delvis
5. Kommunalt ägande
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ32 yrkande 6.
Reservation 4 (m) - delvis
6. Kommunala naturvårdsplaner m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ32 yrkandena
2 och 3.
Reservation 4 (m) - delvis
7. Strandskyddet
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ30 yrkande 3.
Reservation 5 (fp)
8. Allemansrätten m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ32
yrkande 7, 2001/02:MJ212, 2001/02:MJ220 yrkande
6, 2001/02:MJ339 yrkande 8, 2001/02:MJ343 yrkande
7, 2001/02:N27 yrkande 14 och 2001/02:N374
yrkande 11.
Reservation 6 (kd, m, c)
9. Ekologiskt hållbar turism
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ31 yrkande 8.
Reservation 7 (c)
10. Skotertrafik m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ398 och
2001/02:MJ491.
11. Naturreservat m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ30
yrkande 1, 2001/02:MJ375 yrkande 4,
2001/02:MJ447, 2001/02:MJ515 yrkande 14 och
2001/02: MJ521 yrkandena 1 och 3.
Reservation 8 (fp)
12. Nationalparksplan
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ273.
13. Omberg som nationalpark
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ280,
2001/02:MJ324 och 2001/02:MJ347.
14. Frivilliga avsättningar av mark
m.m.
Riksdagen avslår 2001/02:MJ31 yrkandena 3 och
4, 2001/02:MJ205 yrkande 1, 2001/02:MJ337 yrkande
30 samt 2001/02:MJ520 yrkande 31.
Reservation 9 (kd, m, c)
15. Ersättningsfrågor m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ31
yrkande 5, 2001/02:MJ32 yrkande 4, 2001/02:MJ495
och 2001/02:MJ523 yrkande 12.
Reservation 10 (m)
Reservation 11 (kd)
Reservation 12 (c)
16. Granskning av genomförandet av
skogsreservat
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ419 yrkande
8.
Reservation 13 (m)
17. Lokalt förankrade skötselplaner
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ503.
18. Ökning av andelen gammal skog
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ460.
19. Bevarande av kulturväxter
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ489.
20. Nationell strategi för biologisk
mångfald
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ463 yrkandena
1 och 2.
21. Jakt på rödlistade arter
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ463 yrkande
3.
Reservation 14 (mp)
22. Vitryggig hackspett
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ276 yrkande
3.
23. Nordiskt samarbete i
rovdjursfrågor
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ206 yrkande
1.
Reservation 15 (c)
24. Rovdjurscentrum
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ202,
2001/02:MJ206 yrkande 2, 2001/02:MJ327 och
2001/02:MJ362.
25. Vargstammen m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ217
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ227 yrkandena 1,
2 och 4.
26. Övriga rovdjursfrågor
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ248 yrkandena
1 och 4.
Reservation 16 (m)
27. Spanska skogssnigeln
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ316.
28. Marina ekosystem
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ513 yrkandena
4, 5 och 15.
Reservation 17 (mp, fp)
29. Småskalig näringsverksamhet i
skärgården
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ220 yrkande
1.
Reservation 18 (c) - delvis
30. Beslutanderätt m.m. i
skärgårdsregionerna
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ220 yrkande
5.
Reservation 18 (c) - delvis
31. Driftkostnader för strandstädning
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ506.
Reservation 19 (kd, c)
32. Vattendomars efterlevnad
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ29 yrkande 1.
Reservation 20 (fp) - delvis
33. Småskalig vattenkraft
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ30 yrkande 4.
Reservation 20 (fp) - delvis
34. Skydd av vildlax
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ522 yrkande
3.
35. Strömmar och vattendrag
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ404,
2001/02:MJ480 och 2001/02:MJ522 yrkande 4.
36. Sälskyddsområden
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ439 yrkande
4.
37. Skydd av våtmarker m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ30
yrkande 2, 2001/02:MJ457 och 2001/02:521 yrkande
4.
Reservation 20 (fp) - delvis
38. Inventering av landets biologiska
mångfald
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ351.
39. Skrivelse om biologisk mångfald
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ463 yrkande
4.
40. EU:s transport- och
jordbrukspolitik m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ28 yrkandena
1, 2 och 6.
Reservation 21 (v)
41. Marina reservat inom EU
Riksdagen avslår motion MJ28 yrkande 3.
42. Ändring av EG:s fågelskyddsdirektiv
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ902
yrkande 2, 2000/01:MJ903 yrkande 1, 2000/01:MJ904
yrkande 1, 2000/01:MJ905 yrkande 1 och 2,
2000/01:MJ908 yrkande 3, 2000/01:MJ909 yrkande 1,
2000/01:MJ911 yrkande 6, 2000/01:MJ912,
2000/01:MJ919, 2000/01:MJ920 yrkande 3,
2001/02:MJ214 yrkande 2, 2001/02:MJ228,
2001/02:MJ236, 2001/02: MJ238, 2001/02:MJ420
yrkande 7 delvis samt 2001/02:MJ505 .
Reservation 22 (kd, m, c)
43. Fågeljakten och EU
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ245,
2001/02:MJ295 och 2001/02:MJ465 yrkandena 1 och
2.
44. Konventionen om biologisk mångfald
och WTO
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ28 yrkande 4.
Reservation 23 (v, mp) - delvis
45. Konventionen om biologisk mångfald
och TRIPS-avtalet
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ28 yrkande 5.
Reservation 23 (v, mp) - delvis
46. World Commission on Dams
riktlinjer
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ28 yrkande 7.
Reservation 24 (v)
47. Handeln med utrotningshotade djur
och växter
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ255.
48. Valjakt m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ345 yrkandena
1 och 2.
49. Odlat ädelträ
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ332.
50. Skrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2001/02:173 till
handlingarna.
Stockholm den 21 maj 2002
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Ulf Björklund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar
Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-
Erik Karlsson (v), Caroline Hagström (kd), Per-
Samuel Nisser (m), Maria Wetterstrand (mp), Eskil
Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Carina Ohlsson
(s), Willy Söderdahl (v), Ester Lindstedt-Staaf (kd)
och Anne-Katrine Dunker (m).
2001/02
MJU24
Redogörelse för ärendet
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Skrivelsen innehåller en beskrivning av regeringens
samlade och delvis förnyade naturvårdspolitik. I
skrivelsen formulerar regeringen sin grundsyn på
naturvårdspolitiken, exempelvis tas förhållandet
naturvård och hållbar utveckling, motiven för
regeringens naturvårdspolitik samt vägledande
strategier och principer upp. Vidare redogör
regeringen för sin syn på relationen mellan de av
riksdagen fastlagda miljökvalitets- och delmålen och
naturvårdspolitiken. I skrivelsen redovisas ett
antal områden som regeringen lyfter fram som viktiga
i det fortsatta naturvårdsarbetet. Dit hör
· förstärkt dialog med medborgarna,
·
· utvecklat sektorsansvar,
·
· kommunal naturvård och frågor om tätortsnära
natur,
·
· fysisk planering som ett värdefullt verktyg,
·
· beröringspunkter mellan naturvård och regional
utveckling, natur- och kulturturism samt
kulturmiljövård,
·
· friluftslivet och den sociala dimensionen i
naturvården,
·
· det fortsatta genomförandet av områdesskyddet,
·
· bevarandet av arter,
·
· vikten av kunskapsuppbyggnad och
kunskapsspridning samt utbildning, folkbildning
och information,
·
· tillvaratagande av traditionell och lokal kunskap
samt
·
· marknadsbaserade verktyg som en potential i det
fortsatta naturvårdsarbetet.
·
Regeringen redogör också för sin syn på Sveriges
fortsatta arbete inom EU:s naturvårdssamarbete samt
Sveriges arbete i det internationella
naturvårdsarbetet, inklusive biståndsinsatser.
Utskottets överväganden
En samlad naturvårdspolitik
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m)
som tar upp olika målkonflikter inom
naturvården och som hävdar att dessa inte i
tillräcklig grad får sin lösning i
skrivelsen. Utskottet hänvisar därvid till de
överväganden som görs i skrivelsen. Vidare
avstyrker utskottet ett motionsyrkande (fp)
om en intensifiering av arbetet med de
åtgärder som aviseras i skrivelsen.
Motionerna
Enligt motion 2001/02:MJ32 (m) omfattar skrivelsen
ett snävt perspektiv. Bedömningar som på ett så
omfattande och ingripande sätt reglerar kommunernas
ansvarsområden och medborgarnas levnadsmiljö måste
enligt motionärerna ha sin utgångspunkt i ett
bredare perspektiv. Enligt motionen är det därför
angeläget att ta fram ett vetenskapligt underlag
till vindkraftens påverkan på människor, natur och
djurliv. Strandskyddet utgör i många fall ett hinder
mot expansion och planering av bostadsområden,
varför möjligheterna att bättre utnyttja strandnära
områden för bebyggelse bör öka. Det bör enligt
motionärerna finnas en generell rätt att bygga på
mark nära stränder och vattendrag. Regeringen
framhåller visserligen det privata ägandet i
skrivelsen, men de åtgärder som föreslås riskerar i
de flesta fall att undergräva rätten att fritt bruka
och äga sin mark (yrkande 1).
Enligt motion 2001/02:MJ29 (fp) bör det
analysprogram som regeringen redogör för i
skrivelsen intensifieras så att de avsedda
förbättringarna i miljö- och naturvårdspolitiken kan
förverkligas (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Som regeringen påpekar i skrivelsen baseras
naturvårdspolitiken på de fem grundläggande värdena:
människors hälsa, den biologiska mångfalden och
naturmiljön, kulturmiljön och de kulturhistoriska
värdena, ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga
samt en god hushållning med naturresurser. Dessa
värden har även utgjort utgångspunkt för
utformningen av de av riksdagen antagna
miljökvalitetsmålen, inklusive de beslutade delmålen
i propositionen Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Samtliga
miljökvalitetsmål har åtminstone indirekta samband
med naturvården i och med att de rör miljökvaliteter
- eller uttrycker ett önskvärt miljötillstånd - som
har betydelse för biosfären; för ekosystem, för
växter och för djur m.m. Regeringen redogör i
skrivelsen på ett tydligt sätt för sambandet mellan
miljökvalitetsmålen och relevanta delmål å ena sidan
och naturvårdspolitiken å den andra. Som regeringen
påpekar har vissa av miljökvalitetsmålen med
tillhörande delmål särskilt stor relevans för
naturvården. Dessa är Levande sjöar och vattendrag,
Hav i balans samt levande kust och skärgård,
Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt
odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö samt God
bebyggd miljö. De nu nämnda miljökvalitetsmålen har
antagits av riksdagen i bred enighet. De ekonomiska
konsekvenserna av ställningstagandena rörande
miljökvalitetsmålen och delmålen redogör regeringen
utförligt för i propositionen Svenska miljömål -
delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130),
vilket gör att dessa frågor inte behandlas i den nu
aktuella skrivelsen. Utskottet delar regeringens
uppfattning att det inte föreligger någon anledning
att nu ytterligare utveckla målen. Som regeringen
påpekar belyses i skrivelsen framför allt de olika
vägar som finns för att nå de miljökvalitets- och
delmål som berör naturvården. De huvudpunkter liksom
åtgärder som aviseras i skrivelsen utgår alltså från
de miljökvalitetsmål och delmål som redan har
slagits fast av riksdagen. I många fall refereras i
skrivelsen till ett specifikt mål som slutsatsen
eller åtgärden är kopplad till. Särskilt viktiga är
de verktyg, arbetssätt, processer och den
kunskapsuppbyggnad m.m. som enligt regeringen måste
komma till stånd för att fastlagda miljökvalitetsmål
och delmål som rör naturvård skall nås.
Sammanfattningsvis delar utskottet inte
uppfattningen som kommer till uttryck i motion
2001/02:MJ32 (m) yrkande 1 att perspektivet i
skrivelsen skulle vara för snävt. När det därutöver
gäller de specifika frågor som tas upp i motionen
vill utskottet hänvisa till vad som anförs under
respektive avsnitt. Utskottet avstyrker mot bakgrund
härav motionen i berörd del.
Utskottet förutsätter att regeringens fortsatta
arbete möjliggör ett genomförande av de program och
åtgärder som aviseras i skrivelsen och att den
inriktning av politiken som kommer till uttryck
drivs med kraft, såsom efterlyses i motion
2001/02:MJ29 (fp) yrkande 2. Utskottet anser att
motionen är tillgodosedd härmed.
Utvecklat preciserat sektorsansvar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (c)
med olika förslag till resursförstärkning
inom naturvårdspolitiken med hänvisning bl.a.
till pågående beredning av frågorna.
Skrivelsen
Regeringen anser att naturvården bör komma närmare
brukarna genom att dessa ges förbättrade möjligheter
till delaktighet i och ansvar för naturvård. Kunskap
och erfarenhet hos lokala aktörer inom olika areella
näringar bör tas till vara i den fortsatta
utvecklingen av sektorsansvaret inom naturvården.
Regeringen anser dessutom att naturvårdsarbetet bör
integreras i alla relevanta verksamheter. Näringarna
eller branscherna bör så långt som möjligt använda
de miljöverktyg som finns inom ramen för den egna
verksamheten och marknaden, exempelvis
miljöcertifieringar och miljöledningssystem. Dessa
verktyg bör stimulera till en ytterligare ekologisk
anpassning av produktionsmetoder m.m. för att
minimera negativ påverkan, men även för att
stimulera positiva effekter. I sektorsansvaret ingår
ett ansvar för vissa sektorsmyndigheter att följa
upp miljöeffekterna av verksamheten, exempelvis
genom insamling av nödvändiga data rörande effekter
i naturmiljön som kan härledas från sektorns
verksamhet. Det omfattar även i vid bemärkelse ett
ansvar för dessa myndigheter att vidta åtgärder för
att ställa till rätta negativa effekter från
tidigare verksamhet inom sektorn. Strategiska
miljöbedömningar bedöms bli ett värdefullt verktyg
framöver när det gäller att se till att utvecklingen
inom olika sektorer och politikområden bidrar till
att naturvårdsmålen kan uppnås. Det bör göras en
översyn av hur sektorsansvaret och
sektorsintegreringen har fungerat hittills, t.ex.
genom att analysera framgångsfaktorer och hinder.
Sektorsansvaret kan behöva vidareutvecklas med
utgångspunkt i vad som slagits fast genom
miljökvalitetsmålen.
Motionerna
Om Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett
föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling
är det enligt motion 2001/02:MJ31 (c) nödvändigt att
ta till vara det engagemang som redan finns i
verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att
låta bli. Ersättningen till de ideella krafterna är
blygsam jämfört med vad tjänstemän och konsulter
kostar. Anslagen till de ideella organisationer som
är verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör
därför räknas upp (yrkande 1). Jord- och
skogsbrukarna utför enligt motionärerna viktiga
uppgifter som naturvårdare i Sveriges arbete med att
främja en hållbar utveckling. Denna kompetens bör
användas i större omfattning i utbyte mot att
markägarna får ersättning för allt det arbete som
krävs för att upprätthålla öppna landskap.
Ersättningsnivåerna för ängs- och
betesmarksprogrammen måste öka. Programmen måste
dessutom utformas så att de lättare kan anpassas
till lokala förhållanden (yrkande 2). I motionen
påpekas att det för ca två år sedan stormfälldes
stora mängder lövskog i Sverige. Medel avsattes då
för återplanteringar. Detta är dock enligt
motionärerna inte nog. Mer medel måste reserveras
för olika lövskogsprojekt (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
När det gäller kravet i motion 2001/02:MJ31 (c)
yrkande 1 om att anslaget till de ideella
organisationer som är verksamma inom natur- och
kulturmiljöområdet bör öka vill utskottet anföra
följande. De statliga bidragen till ideella
organisationer faller under utgiftsområde 20 och
ramanslaget 34:2 Miljöövervakning m.m. Det totala
ramanslaget omfattar drygt 200 miljoner kronor och
disponeras av Naturvårdsverket. I samband med
behandlingen av budgeten för år 2002 gjorde
utskottet samma bedömning som regeringen när det
gäller medelsbehovet (2001/02:MJU1). I övrigt
hänvisade utskottet till regeringens fördelning i
regleringsbrevet. I regleringsbrevet för budgetåret
2002 avseende Naturvårdsverket anslår regeringen
bl.a. till Naturskyddsföreningen 2 000 000 kr, vilka
skall användas för föreningens
informationsverksamhet rörande miljövårdsfrågor samt
verksamhet som stimulerar samarbetet mellan
naturvården och kulturmiljövården. Regeringen anslår
vidare till Sveriges hembygdsförbund 2 000 000 kr,
att användas för i första hand stöd till verksamhet
som stimulerar samarbete mellan naturvården och
kulturmiljövården. Härutöver har regeringen anslagit
5 500 000 kr till ideella miljöorganisationers
internationella arbete. Utskottet avstyrker motionen
i berörd del i den mån den inte är tillgodosedd med
det anförda.
Den inom miljö- och landsbygdsprogrammet anslagna
miljöersättningen för ett öppet och varierat
odlingslandskap skall bidra till att uppfylla
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Syftet
med åtgärden är att förbättra eller upprätthålla
landskapet och förhindra omfattande nedläggning av
jordbruksmark i norra Sverige och i södra Sveriges
skogs- och mellanbygder. En bibehållen vallodling
kan även minska växtnäringsläckage och erosion samt
bibehålla åkermarkens bördighet. Målet är att ca 600
000 hektar åkermark skall anslutas. Enligt
Jordbruksverket är måluppfyllelsen i stort sett 100
%. Jordbruksverket föreslår i sin översyn av miljö-
och landsbygdsprogrammet (rapport 2001:19) att
hästar bör kunna inkluderas i det djurinnehav som
ligger till grund för beräkningen av
brukningsintensiteten inom miljöersättningen för ett
öppet och varierat odlingslandskap. I övrigt
föreslår inte Jordbruksverket några förändringar.
Jordbruksverkets rapport är för närvarande föremål
för beredning i Regeringskansliet. Det anförda
innebär enligt utskottets mening att riksdagen inte
bör vidta några åtgärder med anledning av motion
2001/02:MJ31 (c) yrkande 2. Motionen avstyrks.
Riksdagen beslutade i enlighet med det förslag om
statsbidrag till plantering av ädellövskog på
stormfällda granskogsarealer i Sydsverige som lades
fram i budgetpropositionen för år 2001 (prop.
2000/01:1 utg.omr. 23, bet. 2000/01:MJU2, rskr.
2000/01:86 och 87). I propositionen framhölls bl.a.
att förslaget hade stöd hos företrädare för
markägare och kommuner. Riksdagens beslut innebar
att sammanlagt 40 miljoner kronor fördelat på fem år
med 8 miljoner kronor vartdera året skulle anslås.
Den möjlighet som skapats för att ersätta stormfälld
granskog i sydligaste Sverige med mer stormfast
ädellövskog kan nu tas till vara, och staten kan
genom ett bidrag medverka till att vissa
merkostnader täcks genom ett särskilt bidrag. Enligt
beslutet bör totalt ca 2 000 hektar planteras med
ädellövskog över en treårsperiod. Bidrag av det här
slaget måste granskas av EG-kommissionen, som har
att se till att det inte strider mot gällande
statsstödsregler inom EU. Regeringen överlämnade
därför i december 2000 en detaljerad redovisning av
innebörden av stödet och utkast till de bestämmelser
som regeringen avser att införa. Enligt vad
utskottet erfarit återkom kommissionen dock med
kompletterande frågor, vilket är förklaringen till
att notifieringen dragit ut på tiden. Kommissionen
meddelade beslut om godkännande under vårvintern
2002. Inom Regeringskansliet pågår arbete med att
utarbeta bestämmelser om bidrag. Dessa avses träda i
kraft snarast möjligt. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ31 (c)
yrkande 6.
Kommunal naturvård och tätortsnära
natur
Utskottets förslag i korthet
Utskottet finner ett motionsyrkande (c) om
grönområdenas betydelse för människor
tillgodosett genom vad som anförs i
skrivelsen. Vidare avstyrker utskottet ett
motionsyrkande (m) om frivilliga
naturvårdsstiftelser. Utskottet hänvisar
därvid till de positiva erfarenheter som
gjorts med de befintliga stiftelserna och
fonderna för naturvården. Slutligen avstyrker
utskottet ett motionsyrkande (m) om kommunalt
ägande av tätortsnära mark med hänvisning
till vad som anförs i skrivelsen.
Skrivelsen
Regeringen bedömer att kommunernas
naturvårdsinsatser bör stimuleras och stärkas såväl
kort- som långsiktigt. Regeringen avser därför att
genomföra en satsning på kommunal naturvård genom
ett särskilt program. Programmet kommer att ge
kommuner - inklusive lokala aktörer inom varje
kommun - möjlighet att söka delfinansiering för
olika lokala naturvårdsprojekt. Den befintliga
möjligheten för kommuner och landstingskommunala
stiftelser att få statsbidrag för förvärv och
säkerställande av mark för naturvårdsändamål bör
lyftas in i denna programsatsning och utnyttjas
bättre. Den tätortsnära naturens ställning i
förhållande till annan mark- och vattenanvändning
bör också enligt regeringen stärkas. Detta gäller
större städer i allmänhet och de tre
storstadsregionerna i synnerhet. Att med stöd av
miljöbalkens bestämmelser om områdesskydd reservera
mark och vatten för friluftsliv och biologisk
mångfald är lika angeläget som att reservera mark
för infrastruktur, bostäder och arbetsplatser.
Regeringen anför vidare att det ömsesidiga kunskaps-
och erfarenhetsutbytet mellan länsstyrelser,
skogsvårdsstyrelser och kommuner, liksom andra
lokala aktörer, är viktigt. Varje länsstyrelse bör
ha en viktig roll i att vara samordnande och att
entusiasmera fler kommuner till att engagera sig i
konkreta naturvårdsinsatser. Det är enligt
regeringen önskvärt att fler stiftelser för
naturvård och friluftsliv bildas. Det bör bli
möjligt att få statsbidrag även för att etablera
sådana stiftelser. Erfarenhet och kunskap från de
befintliga stiftelsernas arbete bör bättre tas till
vara. Arbetet med att bilda fler nationalstadsparker
fortsätter. Den nationalstadspark som finns i
Stockholm bör enligt regeringen utvecklas genom att
förvaltning och information förstärks. Kompetens
rörande naturvård, friluftsliv och kulturmiljö är
enligt regeringen en viktig faktor för att den
lokala och kommunala naturvården och
kulturmiljövården skall kunna förstärkas och
utvecklas.
Motionerna
Motion 2001/02:MJ31 (c) tar upp grönområdenas
betydelse i stadsmiljöer för människor, djur och
natur. Naturmark och grönområden i och kring staden
renar smutsig luft och orent vatten. Eftersom den
stora ansamlingen av människor i städer ökar risken
för att oönskade ämnen når skadliga halter, fyller
de gröna områdena i och kring staden enligt motionen
en viktig funktion. Områdena måste dock vara
tillräckligt stora (yrkande 7).
I motion 2001/02:MJ32 (m) påpekas att det för
närvarande finns sju landstingskommunala stiftelser
för naturvård och friluftsliv samt att det därutöver
finns miljöfonder som delvis är finansierade av
landstingen. Motionärerna anför att de i motsats
till regeringen inte anser det vara en
landstingskommunal uppgift att finansiera naturvård
utan att landstingen skall sköta sjukvården (yrkande
5). Motionen behandlar också det kommunala ägandet.
Det finns enligt motionärerna ingen anledning till
att som regeringen föreslår kommunerna skall äga all
tätortsnära mark. Offentligt ägande är enligt
motionärerna ingen garanti för att skog och mark
sköts på ett ansvarigt sätt (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion
2001/02:MJ31 (c) yrkande 7 om grönområdenas
betydelse för människor. Regeringen pekar också på
vikten av att ge den tätortsnära naturen ett bättre
skydd, inte minst för friluftsliv, och att detta är
ett led i att uppnå miljökvalitetsmålet En god
bebyggd miljö. Under miljökvalitetsmålet återfinns
också ett delmål om planeringsunderlag, vilket anger
att fysisk planering och samhällsbyggande senast år
2010 skall grundas på program och strategier för
bl.a. hur grön- och vattenområden i tätorter och
tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas
(delmål 1). Motionen är enligt utskottets
uppfattning tillgodosedd med detta.
Regeringens i skrivelsen uttryckta uppfattning att
olika stiftelser och fonder för naturvård och
friluftsliv på ett utomordentligt värdefullt sätt
bidrar till naturvården är enligt utskottet helt
riktig. Det finns för närvarande sju
landstingskommunala stiftelser, och det förekommer
dessutom att olika naturvårdsorganisationer är
organiserade i andra former än just stiftelser. Det
viktiga är som regeringen anför den insats som de
olika organisationerna genomför. Skärgårdsstiftelsen
i Stockholms län, Västkuststiftelsen samt
Upplandsstiftelsen kan nämnas som stiftelser som är
mycket aktiva när det gäller naturvård och
friluftsliv. Tåkernfonden i Östergötland är ett
exempel på en stiftelse som är knuten till ett
specifikt objekt. Stiftelsen Tyrestaskogen är också
objektsanknuten och har en god lokal förankring i
och med att såväl Haninge och Tyresö kommuner som
Stockholms kommun medverkade vid bildandet av
stiftelsen. Hopajola i Örebro är ett annat exempel
på ett regionalt initiativ. På flera håll finns
naturvårdsfonder knutna till kommunen, t.ex. i
Norrtälje, Mark och Ljusdal. Som regeringen påpekar
har dessa fonder bidragit till att
naturvårdsfrågorna fått genomslag i kommunerna.
Naturvårds- och friluftsstiftelserna har generellt
goda förutsättningar att arbeta med naturvård.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det
är positivt med en etablering av fler kommunalt och
regionalt förankrade stiftelser eller motsvarande.
Som regeringen anför bör det därför bli möjligt att
få statsbidrag även för att starta och etablera
stiftelser för naturvård och friluftsliv även om
själva driften av stiftelserna dock måste
finansieras långsiktigt på regional eller kommunal
nivå, gärna i samarbete med andra regionala och
lokala aktörer inklusive näringslivet. Den
programsatsning på lokal och kommunal naturvård som
aviseras i skrivelsen kommer enligt utskottets
bedömning dessutom att utgöra en stimulans även för
lokala och regionala stiftelser genom
delfinansiering av olika projekt. Mot bakgrund av
det anförda avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ32
(m) yrkande 5.
Regeringen framhåller att ett viktigt förhållande
när det gäller tätortsnära natur är att merparten av
marken, speciellt de delar som är allemansrättsligt
tillgängliga, ägs av kommunerna själva. Kommunerna
har stora möjligheter att inom ramen för sitt eget
markinnehav - och sin egen fysiska planering -
säkerställa behovet av kvalitativa områden för det
tätortsnära friluftslivet. Denna möjlighet bör
enligt regeringen även fortsättningsvis utnyttjas.
Vid försäljning från stat, kommun eller landsting av
tätortsnära mark bör man enligt regeringen alltid
noga överväga vilka värden fastigheterna, eller
delar av dessa, har för naturvård och friluftsliv.
Det bör ges tillfälle att tillsammans med olika
lokala och regionala aktörer diskutera lösningar som
innebär att man tar till vara de specifika
möjligheter för naturvård och friluftsliv som ett
offentligt ägande ger. Ett exempel kan vara att
överväga om en stiftelse kan och bör bildas.
Utskottet instämmer i vad regeringen anför om
betydelsen av kommunalt ägande av den tätortsnära
marken och avstyrker därmed motion 2001/02:MJ32 (m)
yrkande 6.
Naturvården och den fysiska
planeringen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett yrkande (m) vari
motionärerna motsätter sig regeringens
bedömning av fördelarna med kommunal
naturvårdsplanering. Utskottet avstyrker
vidare ett motionsförslag (m) om att låta
utreda den kommunala planeringsprocessen.
Skrivelsen
Kommunala, systematiska sammanställningar som
beskriver naturvårdens och kulturmiljövårdens
intressen ger enligt regeringen ett bra underlag
rörande tillgången på attraktiv mark och vatten för
friluftsliv. Kommunernas översiktsplanering bör
användas som ett verktyg för sektorsövergripande
planering, exempelvis i skärgårdsområden eller när
det gäller att redovisa hur naturvårdens och
friluftslivets intressen i städer och större
tätorter avses att bevaras och utvecklas. De
förändringar i plan- och bygglagen som trädde i
kraft den 1 januari 1996 till följd av riksdagens
beslut med anledning av regeringens proposition om
kommunal översiktsplanering enligt plan- och
bygglagen m.m. (prop. 1994/95:230, bet.
1995/96:BoU1, rskr. 1995/96:30) bör enligt
regeringen följas upp, bl.a. avseende vilken effekt
de har haft för att tillgodose naturvårdens,
kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen.
Därutöver bör kommunerna, i enlighet med delmål 1
för miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö, senast år
2010 grunda sin fysiska planering på program och
strategier för hur grön- och vattenområdena i
tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och
utvecklas och andelen hårdgjord yta inte öka.
Motionen
I motion 2001/02:MJ32 (m) tas frågan om kommunala
naturvårdsplaner upp. Motionärerna anser att
naturvårdsplaner tills vidare bör fortsätta att vara
länsstyrelsernas ansvar (yrkande 2). Motionärerna
anser vidare att konsekvenserna av kommunal
naturvårdsplanering bör utredas (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
I skrivelsen aviserar regeringen möjligheten till en
fortsatt satsning på kommunal naturvård i form av
ett särskilt program. Regeringen anför att ett
sådant program bör fokuseras på lokala
naturvårdsåtgärder som syftar till att bevara, vårda
och förvalta eller att restaurera biologisk
mångfald. Som exempel nämns inventeringar,
säkerställande av områden, restaurering av olika
naturtyper eller populationer eller att ta fram ett
kommuntäckande naturvårdsprogram. Åtgärder som
handlar om att bevara eller förbättra
förutsättningar för friluftsliv, särskilt i och runt
tätorter, utgör en annan kategori åtgärder. Även
folkbildnings- och informationsinsatser som syftar
till att öka förståelsen för naturvård bör ingå
bland tänkbara åtgärder. Utgångspunkten är att
projekten skall ha annan finansiering än statlig
till minst 50 %. Programmet avses starta år 2004 och
tanken är att det skall bli möjligt för kommunerna
och olika lokala aktörer att, inom ramen för
kommunens samlade program, söka medel.
Som regeringen påpekar bör naturvårdens intressen
redovisas i den översiktliga planeringen. Kommunerna
utformar själva sitt planeringsunderlag för detta
ändamål. Kommunala naturvårdsprogram eller
motsvarande kan vara lämpligt underlag för detta. I
propositionen Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) bedömde regeringen
angående miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö att
utvecklingen av program och strategier för frågor om
bl.a. natur- och kulturvärden ger underlag och
utgångspunkter för en fysisk planering och ett
samhällsbyggande som kan bidra till att nå
miljökvalitetsmålet. Att ta fram kommunala
naturvårdsprogram eller motsvarande kan ses som ett
led i arbetet med att uppnå delmål 1 om
planeringsunderlag under miljökvalitetsmålet God
bebyggd miljö. Som framhållits ovan har kommunerna
stora möjligheter att själva utforma och
sammanställa planeringsunderlag för naturvården.
Regeringen anser att tillgången till ett samlat
planeringsunderlag för naturvård, kulturmiljövård
och friluftsliv har strategisk betydelse. Ett sådant
underlag är viktigt om man i den kommunala
översiktliga planeringen skall kunna planera så att
naturvårdens - och kulturmiljövårdens - mål uppnås
och så att man, så långt det över huvud taget är
möjligt, förebygger negativ påverkan på natur- och
kulturmiljön. Ett antaget naturvårdsprogram eller
motsvarande bör därför utgöra ett viktigt underlag
för den översiktliga planeringen i varje kommun.
Underlaget bör i lämpliga delar arbetas in i den
översiktliga planeringen och sätta avtryck i
översiktsplanen genom att där uttrycka kommunens
viljeinriktning beträffande naturvård och
friluftsliv etc.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den
kommunala översiktsplaneringen sedan länge utgör en
viktig del i den fysiska planeringen. Därvid är det
positivt om denna planering grundas på program och
strategier för hur grön- och vattenområdena i
tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och
utvecklas. Utskottet instämmer därför i vad
regeringen anför om vikten av att kommunernas
naturvårdsinsatser stimuleras och stärks. Därmed
avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ32 (m) yrkande
2.
Utskottet är inte heller berett att föreslå någon
utredning av planprocessen som föreslås i motion
2001/02:MJ32 (m) yrkande 3. Motionen avstyrks.
Regional utveckling och naturvård
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (fp)
om att ändra reglerna för strandskyddet.
Utskottet hänvisar till att regeringen avser
att återkomma i frågan.
Skrivelsen
Enligt regeringens mening finns det ett samband
mellan lokal och regional utveckling och naturvård.
Den regionala och lokala utvecklingen är i de flesta
fall en förutsättning för naturvård, t.ex. genom
att naturvården är beroende av lokala aktörer som
kan förvalta och utveckla olika naturområden.
Möjligheterna till samordning mellan naturvård och
regional utveckling bör bättre tas till vara och
utvecklas. Naturvård kan bidra till regional
utveckling och landsbygdsutveckling genom att
värdefulla naturområden utnyttjas för småskaligt
näringsliv inom t.ex. turism och på så sätt direkt
eller indirekt bidra till sysselsättning.
Möjligheterna att integrera naturvårds- och
miljöåtgärder inom ramen för EU:s strukturfonder bör
dessutom tas till vara. De regionala
tillväxtprogrammen erbjuder möjligheter att utveckla
och integrera naturvård i den regionala
utvecklingen. De lokala och regionala natur- och
kulturresurserna bör i ökad utsträckning tillvaratas
och utvecklas för att främja tillväxt och en
ekologiskt hållbar utveckling i regionen.
Motionen
Enligt motion 2001/02:MJ30 (fp) bör reglerna kring
strandskydd i större utsträckning än vad som sker i
dag kunna anpassas till de specifika omständigheter
som råder i den aktuella kommunen eller inom det
aktuella området. Enligt motionen innebär det bl.a.
att reglerna kring strandskydd skall kunna tillämpas
hårdare i de områden som har ett starkt
exploateringstryck samtidigt som det bör kunna
beviljas dispenser från strandskyddsbestämmelserna i
kommuner med stora strandområden (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Regeringen uppdrog under våren 2001 åt
Naturvårdsverket att kartlägga tillämpningen av
strandskyddsbestämmelserna. I uppdraget ingick bl.a.
att undersöka i vilken utsträckning länsstyrelserna
har delegerat beslutsbefogenheter och tillsynsansvar
till kommunerna. Verket skulle vidare utreda
förutsättningarna för och bedöma konsekvenserna av
ett stärkt strandskydd i tätortsnära områden med
högt bebyggelsetryck respektive vissa lättnader
avseende strandskyddsbestämmelserna i
glesbygdsområden med lågt bebyggelsetryck i syfte
att underlätta regional utveckling, såsom turism och
friluftsliv. Naturvårdsverket överlämnade i april
2002 till regeringen förslag om åtgärder för att
förbättra strandskyddet. Förslaget innebär främst
att tillämpningen av de redan nu gällande reglerna
blir enklare att följa samt att länsstyrelserna får
en ny möjlighet att under vissa förutsättningar
medge lättnader i bestämmelserna för lokal och
regional utveckling. Regeringen avser att återkomma
till frågan då beredningen av Naturvårdsverkets
redovisning är klar. Utskottet anser inte att
riksdagen bör föregripa det pågående arbetet och
avstyrker därför motion 2001/02:MJ30 (fp) yrkande 3.
Naturturism och naturvård
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett flertal
motionsyrkanden (m, kd, c) med olika aspekter
på allemansrätten och kommersiell
naturturism. I detta sammanhang hänvisar
utskottet till de bedömningar regeringen gör
i skrivelsen. Utskottet avstyrker dessutom
ett motionsyrkande (c) med förslag till en
ekologiskt hållbar turism med hänvisning till
bl.a. Miljö- och landsbygdsprogrammet för
Sverige åren 2000-2006. Vidare avstyrker
utskottet två motionsyrkanden (s, v) med
förslag angående skotertrafiken.
Skrivelsen
Regeringen bedömer att nyttjande av naturen genom
friluftsliv och turism bör ske på ett långsiktigt
hållbart sätt och inom den ram som olika
bevarandemål sätter. En välbevarad natur är en
grundförutsättning för den del av turistnäringen som
baseras på natur, kultur och landskapsbild -
naturturismen. Naturturismen och naturvården bör
utvecklas till ömsesidig nytta. Den svenska naturen
i allmänhet och de skyddade områdena i synnerhet
utgör en tillgång med utvecklingsmöjligheter. Rese-
och turistindustrin bör ha ett ansvar för sina
produkter och miljökonsekvenserna av sin verksamhet.
Miljömärkningssystem för miljöanpassad turism bör
tas fram gemensamt av marknadens aktörer. Staten bör
ha ansvar för att på olika sätt underlätta och
stimulera en ökad naturturism, såväl i skyddade
områden som i naturen generellt. Den offentligt ägda
marken utgör en tillgång som ger särskilda
möjligheter att utveckla naturturism hand i hand med
naturvård. Ekoturismen kan bli föregångare när det
gäller att utveckla former för ömsesidigt samarbete
och ömsesidig nytta mellan naturvård och
turistnäringen. Regeringen välkomnar en oberoende
svensk ekoturismmärkning under ekoturismåret 2002.
Motionerna
Flera motioner berör allemansrätten. I motion
2001/02:MJ32 (m) föreslås att inte endast
länsstyrelsen skall pröva huruvida kommersiell
verksamhet på privat mark skadar naturen, utan att
även markägarens tillstånd bör inhämtas (yrkande 7).
Samma uppfattning kommer till uttryck i motion
2001/02:MJ343 (m) yrkande 7. I motion 2001/02:N374
(kd) efterfrågas en översyn av allemansrättens
utformning när det gäller kommersiell verksamhet på
enskilds mark (yrkande 11). Enligt motion
2001/02:MJ220 (c) bör markägare tillfrågas innan
kommersiellt organiserade former av verksamhet
företas på privat mark. Den svenska allemansrätten
är enligt motionärerna för värdefull för att bli
utnyttjad av några få i kommersiellt syfte.
Motionärerna anser därför att det är viktigt att
gränsdragningen mellan normalt utnyttjande och
kommersiellt missutnyttjande klargörs på ett tydligt
sätt (yrkande 6). Förslaget får stöd i motion
2001/02:MJ339 (c) yrkande 8. Enligt motion
2001/02:N27 (c) bör regeringen ta initiativ till att
förhindra missbruket av allemansrätten i
kommersiellt bruk. Det bör skapas förutsättningar
för markägaren och det lokala näringslivet att
utveckla verksamheten efter de lokala
förutsättningarna (yrkande 14). I motion
2001/02:MJ212 (c) förespråkas att regeringen
tillsätter en utredning om gränsdragning mellan
normalt utnyttjande av allemansrätten och
kommersiellt utnyttjande av densamma.
För landsbygden är turismen på många håll
ekonomiskt mycket betydelsefull, anförs det i motion
2001/02:MJ31 (c). Gårdsbutiker med lokalt förädlade
produkter, konst, logi, utflyktsmål, aktiviteter och
kurser är exempel på vad landsbygden i dag har att
erbjuda runtom i Sverige. Dessa typer av
verksamheter skulle likaväl med stor varsamhet kunna
bedrivas i skyddade naturområden, menar
motionärerna. Till viss del sker detta i dag, men
möjligheter till utveckling finns i hög grad.
Efterfrågan på resmål med genuina upplevelser växer
ständigt. Detta intresse måste tas till vara genom
att stötta etablerade och blivande entreprenörer att
skapa och utveckla nya resmål och upplevelser på
landsbygden och i särskilt naturintressanta områden.
Allmänhetens intressen och naturskyddsintressen bör
därför länkas samman i högre utsträckning så att en
hållbar utveckling av besöksnäringen på landsbygden
främjas. Detta kan bidra till ökad förståelse för
naturvårdens betydelse (yrkande 8).
Enligt motion 2001/02:MJ398 (v) bör regeringen
lägga fram förslag till förbud mot högkantsmattor på
snöskotrar. Skotern har för stora delar av
befolkningen i framför allt skogslänen inneburit
stora förändringar till det positiva när det gäller
ett aktivt friluftsliv. Snöskotrar i framför allt
fjällterrängen kan emellertid skada naturen.
Användningen av högkantsmattor på snöskoter har
enligt motionärerna ökat. Framkomligheten för en
skoter med den konventionella mattan är inte sämre,
men åverkan på naturen är betydligt mindre, hävdas
det. I regeringens proposition Svenska miljömål -
delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130)
föreslår regeringen under rubriken Storslagen
fjällmiljö att skador på mark och vegetation
orsakade av mänsklig verksamhet skall vara
försumbara senast år 2010. Mot bakgrund härav
föreslår motionärerna att riksdagen beslutar att ge
regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till
förbud mot högkantsmatta.
I motion 2001/02:MJ491 (s) efterlyses lokalt och
regionalt inflytande över skotertrafiken.
Motionärerna anför att Länsstyrelsen i Norrbottens
län under år 2000 beslutade om förbudsområden i
Kiruna kommuns fjällvärld. Inför det beslutet hade
kommunen, samerna och skoterorganisationerna samrått
och kommit fram till ett förslag som alla enats om.
Naturvårdsverket överklagade emellertid beslutet och
regeringen biföll överklagan. Enligt motionärerna
innebär detta problem för rennäringen, eftersom
skotertrafiken skall ledas in i ett område som
samerna bedömer olämpligt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den uppfattning som kommer till
uttryck i skrivelsen att allemansrätten är en
sedvanerätt som bör ligga fast och som bör värnas.
Det bör emellertid påpekas att det är av största
betydelse att alltid visa respekt för
allemansrättens gränser och att även iaktta de
skyldigheter som följer med rättigheterna.
Grundläggande för att allemansrättens innebörd skall
tillämpas på rätt sätt av utländska turister och
andra, som är ovana vid den sedvana som gäller i
Sverige, är att alla svenskar i sitt umgänge med
naturen uppträder med hänsyn och varsamhet. Det
finns alltid en risk att ett felaktigt eller
ovarsamt nyttjande av allemansrätten leder till
konflikter med markägarna. Sådana konflikter bör
alltid förebyggas. Goda vanor måste grundläggas
tidigt i skola och förskola. En god planering för
friluftsliv är en annan åtgärd som regeringen
nämner, vilken kan hjälpa till att vidmakthålla
respekt och förståelse för allemansrätten.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att
allemansrätten under de senaste årtiondena delvis
har fått ändrade förutsättningar genom den ökade
motoriseringen respektive kommersialiseringen av
friluftslivet. Urbanisering och ändrade fritidsvanor
har gjort att aktiviteterna i naturen, såväl till
karaktär som till omfattning, ser annorlunda ut i
dag. Detta understryker ytterligare vikten av
kunskap om allemansrätten och en god planering för
friluftsliv, där inte minst markägarna involveras.
Upplevelseturism i olika former tenderar att öka.
För såväl offentlig som privat mark bör stor vikt
läggas vid kontakt och samråd med markägaren och i
relevanta fall fiskevattenägaren innan kommersiell
verksamhet påbörjas. Ett kommersiellt turistiskt
nyttjande kan ge både incitament och ekonomi för
naturvård samtidigt som de upplevelser som
naturturismen förmedlar kan medföra ökad förståelse
för och kunskap om naturvård. Detta gäller i
synnerhet om turistföretagen och turistprodukterna
har en god lokal förankring. I propositionen En
politik för tillväxt och livskraft i hela landet
(prop. 2001/02:4) aviserade regeringen uppdraget
till Turistdelegationen att utveckla turistiska
produkter med bl.a. naturen som utgångspunkt, och
att utveckla miljömärkningssystem som företag och
konsumenter förstår och accepterar. Vid samråd och
prövning bör generellt prioritet ges åt de
turistaktiviteter som medför minst miljöpåverkan. De
överväganden regeringen redogör för torde enligt
utskottets mening innebära ett verksamt sätt att
möta de olika intressekonflikter som kan uppstå och
som belyses i motionerna 2001/02:MJ32 (m) yrkande 7,
2001/02:MJ220 (c) yrkande 6, 2001/02:MJ339 (c)
yrkande 8, 2001/02:MJ343 (m) yrkande 7, 2001/02:N27
(c) yrkande 14 och 2001/02:N374 (kd) yrkande 11. Mot
bakgrund härav avstyrker utskottet motionerna i
berörda delar. Det anförda innebär också att
utskottet avstyrker motion 2001/02:MJ212 (c).
Landsbygdsturism inom ramen för EU:s
jordbrukspolitik behandlas för Sveriges del inom
Miljö- och landsbygdsprogrammet för åren 2000-2006.
Inom området Främja anpassning och utveckling av
landsbygden finns insatsen Främjande av turism och
småföretagande, för vilken stödet från EU:s
jordbruksfond för perioden 2000-2006 budgeterats
till 4,15 miljoner euro. Denna medfinansiering från
gemenskapen motsvarar 25 % av de totalt budgeterade
offentliga utgifterna, vilka uppgår till 16,6
miljoner euro under perioden. Stöd för att främja
landsbygdsturismen kan även lämnas genom mål 1-
programmen i norra Sverige samt inom ramen för
gemenskapsinitiativet Leader+. Innehållet i
insatserna kan både ha koppling till jord- och
skogsbruk och vara utan direkt koppling till dessa
sektorer. Landsbygdsturismen kan exempelvis omfatta
kultur-, upplevelse-, vildmarks- och ekoturism, bo
på lantgård, fritidsfiske, jakt, vandringsleder,
fältvandringar, fågelskådning, bergsklättring,
ridning och campingplatser. Enligt
Landsbygdsprogrammet är utvecklingen av nya
produkter för upplevelse och service av stor
betydelse och en förutsättning för strategisk
marknadsföring. De olika erbjudandena i en region
bör också marknadsföras tillsammans och mer ses som
komplement till varandra än som konkurrenter. Det
finns exempel på projekt som kopplar ihop
matupplevelser, småskalig livsmedelsförädling och
turism, nämns det i programmet. Som målgrupp för
programmet anges lantbruksföretag och
sammanslutningar av sådana samt andra företag,
föreningar och organisationer lokaliserade på
landsbygden med anknytning till de verksamheter som
beskrivs ovan. Av proposition 2001/02:4 En politik
för tillväxt och livskraft i hela landet framgår att
turistbranschen har vissa problem med alltför små
och isolerade företag, brister i professionalitet
och marknadsföring, svag lönsamhet och begränsade
kunskaper. Olika förslag och ansatser redovisas,
bl.a. olika utvecklingslinjer inom ramen för
Turistdelegationens och Turistrådets verksamhet samt
när det gäller landsbygdsturism m.m. Till dessa
ansträngningar fogas ytterligare möjligheter i form
av regeringens initiativ rörande programmet för ökad
innovationskraft i turistnäringen, satsning på en
stärkt fjällturism samt turismforskning. Enligt
utskottets uppfattning kan dessa nya insatser bana
väg för en lönsam och professionell bransch.
Ekologisk hållbarhet är en given förutsättning.
Utskottet avstyrker motion 2001/02:MJ31 (c) yrkande
8 i den mån den inte är tillgodosedd med det
anförda.
När det gäller kravet på förbud mot högkantsmatta
på skoter som framställs i motion 2001/02:MJ398 (v)
vill utskottet anföra följande. Av Naturvårdsverkets
rapport Barmarkskörning på kalfjäll (rapport 4845)
framgår att bandtyp på ett fordon har mycket stor
betydelse för påverkan på naturen. Bandfordon har
ofta lågt marktryck men undersökningar visar att
banden kan ha en rivande effekt på vegetationen och
orsaka påtagliga skador vid barmarkskörning,
särskilt vid sväng. I rapporten föreslår verket
bestämmelser om bl.a. utformning av motordrivna
fordon i kalfjällsområdet och utvecklingsprojekt för
terrängfordon med så liten påverkan på miljön som
möjligt. Rapporten remissbehandlades av regeringen
och har legat till grund för berörda delar av
propositionen Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130). I
propositionen anför regeringen att det behövs en
utveckling och introduktion av mindre miljöskadande
terrängfordon för barmarkskörning samtidigt som
alternativa metoder utvecklas i rennäringen.
Regeringen påpekar därvid att ett sådant
utvecklingsarbete av terrängfordon bör bedrivas i
nära samråd med branschen. I sammanhanget bör
påpekas att EG:s maskindirektiv (98/37/EG) genom
Arbetsmiljöverkets kungörelse AFS 1994:48 är
införlivat i svensk rätt. Genom detta har man inom
EU erhållit gemensamma säkerhetsföreskrifter för
maskiner däribland snöskotrar. Direktivets innehåll
erhålls genom s.k. harmoniserade standarder. För att
få en snöskoter registrerad i Sverige skall enligt
17 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594) ett CE-
märke uppvisas som innebär att tillverkaren intygar
att fordonet uppfyller föreskrivna krav. Utskottet
har erfarit att ett förbud mot viss typ av band på
snöskotrar kan komma att strida mot direktivet. Ett
förbud om en varas utformning kan vidare stå i strid
med principen om varors fria rörlighet inom EU
enligt Romfördraget. Utskottet förutsätter att
regeringen i det fortsatta arbetet verkar för att
ett sådant utvecklingsarbete av terrängfordon som
aviseras i propositionen kommer till stånd med
beaktande av de bestämmelser som följer av
medlemskapet inom EU. Utskottet anser motion
2001/02:MJ398 (v) tillgodosedd med det anförda.
År 1997 infördes skärpta regler i
terrängkörningslagen (1975:1313) för användningen av
motordrivna färdmedel i regleringsområden, tidigare
allmänt benämnda skoterförbudsområden. Regeringen
har därefter inrättat ytterligare regleringsområden
i fjällen med skärpta restriktioner för trafik med
motordrivna fordon i terrängen samt med en
klassificering av områdena. Av proposition
1995/96:226 Hållbar utveckling i landets
fjällområden framgår att kvaliteten i fråga om
tystnad och orördhet inom ett område bl.a. bestäms
av i vilken utsträckning länsstyrelsen beslutar om
undantag från skoterförbudet och tillåter
skoterleder. Regeringen har vid prövning av
överklagade ärenden gett uttryck för en restriktiv
syn på möjligheten att tillåta skotertrafik inom
regleringsområden (se t.ex. M 2000/951/Na som rörde
regleringsområdet Kebnekaise). Utskottet som
naturligtvis inte vill uttala sig om det enskilda
ärendet anser inte att riksdagen bör göra något
uttalande med anledning av yrkandet i motion
2001/02:MJ491 (s). Motionen avstyrks.
Områdesskydd, förvaltning av
skyddade områden och statligt
skogsägande
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker olika motionsförslag (fp,
mp) om att tillskapa fler naturreservat,
Natura 2000-områden m.m. Utskottet hänvisar
därvid till att syftet med motionerna får
anses tillgodosett genom det arbete som
pågår. Därutöver avstyrker utskottet tre
motionsförslag (s, kd, fp) om att Omberg bör
bli nationalpark. Utskottet finner vidare att
ett motionsförslag (mp) om att utarbeta en ny
nationalparksplan är tillgodosett genom vad
som anförs i skrivelsen. Utskottet avstyrker
dessutom tre motionsförslag (kd, c) om
formerna m.m. för avsättning för skyddsvärd
mark med hänvisning till vad regeringen anför
i skrivelsen. Vidare avstyrker utskottet fyra
motionsyrkanden (m, kd, c) om
ersättningsfrågor m.m. vid avsättning av mark
med hänvisning till vad utskottet tidigare
anfört i frågan och till vad regeringen anför
därom i skrivelsen. Ett yrkande (m) om att
granska erfarenheterna vid avgränsning och
genomförande av skogsreservat samt ett
yrkande (c) om behovet av lokalt förankrade
skötselplaner finner utskottet vara
tillgodosedda genom vad som anförs i
skrivelsen. Slutligen avstyrker utskottet ett
yrkande (mp) om att öka andelen gammal skog.
Detta yrkande anser utskottet vara
tillgodosett genom tidigare beslutade delmål
för miljökvalitetsmålet Levande skogar.
Skrivelsen
Regeringen anser att områdesskydd, inklusive skydd
av vattenmiljöer, i högre utsträckning bör värderas
i ett landskapssammanhang. Arbetsformerna vid
genomförande av områdesskydd bör utvecklas i
riktning mot öppenhet och dialog samt god
information tidigt i processen. Samverkan med
människor som lever i eller nära områden som avses
skyddas, liksom med andra intressenter, bör
utvecklas. Därutöver anser regeringen att
Naturvårdsverkets nationalparksplan bör ses över och
nya tänkbara områden för nationalparker bör
övervägas. Inrättandet av nya nationalparker bör ske
i dialog med regionala och lokala aktörer. Det
behövs vidare en bättre kartläggning av naturtyper,
arter och livsmiljöer som redan skyddats. En
naturtypsindelning bör läggas fast. Väl definierade
naturtyper liksom bristanalyser som relaterar till
totalförekomster av olika naturtyper och arter bör
användas i det fortsatta arbetet. Därutöver bör
integreringen av Natura 2000-arbetet i övrig
naturvård fortsätta. Regeringen bedömer vidare att
statens skogar fortsättningsvis förvaltas på ett
föredömligt sätt både ur produktions- och
miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt
ekologisk och produktionsmässig hållbar utveckling.
Det bör skapas bättre förutsättningar för
naturvårdsmyndigheterna att kunna erbjuda bytesmark.
Regeringen avser återkomma till denna fråga. Innan
beslut om köp eller intrångsersättning bör användas
vid områdesskydd bör man bl.a. överväga vilka
naturtyper som dominerar, vilka inskränkningar i
markägarens dispositionsrätt som planeras mot
bakgrund av bevarandemålen samt
kostnadseffektivitet.
Förvaltningen av skyddade områden bör enligt
regeringen förstärkas. Även vid förvaltning och
skötsel bör eftersträvas att arbetsformerna präglas
av öppenhet, bra dialoger och deltagande av olika
intressenter samt av god information mycket tidigt i
processen. Innovativa lokala förvaltningsformer bör
prövas. Förvaltningen av skyddade områden bör
underlätta ett ökat nyttjande av områdena för
upplevelser, friluftsliv, natur- och kulturturism
m.m. En satsning på information, skyltning och
guidning, som syftar till att öka tillgängligheten,
bör genomföras. Värna, vårda, visa är vägledande
nyckelord för den framtida förvaltningen.
Övervakning och uppföljning av värdefull natur bör
ses som en del av övervakningen av miljötillståndet.
Att följa upp att bevarandemålen upprätthålls är ett
eftersatt område som bör förstärkas.
Motionerna
Enligt motion 2001/02:MJ30 (fp) behövs fler
nationalparker samt natur- och kulturreservat för
att skydda exklusiva och unika naturlandskap.
Länsstyrelsernas arbete med att skydda områden måste
av den anledningen förbättras. Motionärerna
framhåller i sammanhanget Natura 2000 som viktigt.
Motionärernas ambition är att antalet Natura 2000-
områden skall utökas. Även avsättning av områden i
våra större tätorter i form av nationalstadsparker
behöver stimuleras (yrkande 1). Uppfattningen att
ytterligare Natura 2000-områden behöver inrättas får
stöd i motion 2001/02:MJ447 (fp). I syfte att värna
den biologiska mångfalden framhåller motionärerna i
motion 2001/02:MJ521 (fp) att ett sätt att skydda
naturskog och därmed den biologiska mångfalden är
att undanta viss skogsmark från skogsbruk. För att
en del av Sveriges sista naturskog skall kunna
bevaras för kommande generationer bör därför mer
skog skyddas i reservat (yrkande 1). Enligt motionen
tyder mycket på att den svenska regeringen inte
agerat tillräckligt kraftfullt för att få svenska
naturområden klassade på EU:s lista över Natura
2000-områden, något som bl.a. föranlett kritik från
WWF (Världsnaturfonden). Inte ens de förslag som
lämnats in från svensk sida innebär något
heltäckande skydd hävdar motionärerna. De anser att
fler områden måste ges kvalificerat skydd som
naturreservat eller på annat sätt skyddas. Fler
nationalparker och natur- och kulturreservat behövs
för att skydda exklusiva natur- och kulturlandskap
(yrkande 3).
Enligt motion 2001/02:MJ375 (mp) har bara ett
fåtal toppobjekt blivit naturreservat med
skötselplaner. Ängarnas höga naturkulturvärden är
ett starkt motiv för att bilda reservat av samtliga
klass 1-objekt i ängs- och hagmarksinventeringen.
Detta kan göras utan att man behöver köpa in marken.
Man får på så vis ett långsiktigt skydd som gäller
vid ägarbyten. Detta ger enligt motionärerna en
garanti för bevarandet. Ett nätverk av sådana
representativa natur- och kulturreservat bör skapas
över hela landet (yrkande 4). Motion 2001/02:MJ515
(mp) lyfter fram behovet av att bevara den
biologiska mångfalden i odlingslandskapet.
Motionärerna hade gärna sett att miljökvalitetsmålet
hade kompletterats med målet att jordbruket skall
bedrivas enligt ekologiska principer utan
bekämpningsmedel och konstgödsel, eftersom det
ekologiska lantbruket i större utsträckning bidrar
till en biologisk mångfald än det konventionella. En
komplettering av målet i enlighet med detta bör
övervägas vid uppföljning och revidering av
miljömålen 2005. Vidare anför motionärerna att av de
kärlväxter som är upptagna på Artdatabankens
rödlista för hotade arter förekommer en
överväldigande majoritet i jordbrukslandskapet,
nämligen 347 av 505 arter. Enligt motionärerna är
det därför nödvändigt med åtgärder för att bevara
den biologiska mångfalden i odlingslandskapet.
Motionärerna anser att det största hotet är att
värdefulla biotoper minskar i omfattning och
fragmenteras. Mängden äldre, grova och solexponerade
ädellövträd i jordbrukslandskapet minskar
kontinuerligt. Detta beror enligt motionärerna på
igenväxningen som dödar träden. För att kunna spara
de biologiska värdena behövs klassificering av
markerna och råd och stöd för de insatser som skall
göras. Den nationella bevarandeplanen för
odlingslandskapet bör genomföras till år 2005. I de
fall bevarande inte kan åstadkommas med hjälp av
andra styrmedel bör enligt motionärerna skydd med
stöd av 7 kap. miljöbalken övervägas för särskilt
skyddsvärda områdena. Vid ekologisk produktion
förbättras förutsättningarna för den biologiska
mångfalden i odlingslandskapet. En ökad andel vall i
växtföljden är också positivt för den biologiska
mångfalden, eftersom vall främjar livet i marken,
vilket i sin tur gynnar många fågelarter (yrkande
14).
I motion 2001/02:MJ273 (mp) efterlyses en ny
nationalparksplan. I samband med Naturvårdsverkets
översyn av nationalparksplanen bör nya objekt kunna
föras in i planen allteftersom nya fakta och
inventeringar tillkommer. Enligt motionärerna är
Omberg ett exempel på ett sådant objekt som skall
tillföras den nya planen. Ytterligare motioner
förespråkar att Omberg utses till nationalpark.
Enligt motion 2001/02:MJ280 (kd) bör
förutsättningarna härför utredas. Enligt motionerna
2001/02:MJ324 (fp) och 2001/02:MJ347 (s) bör Omberg
skyddas och förvaltas som nationalpark.
Enligt motion 2001/02:MJ520 (kd) anser regeringen
att ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark
skall undantas från skogsproduktion till år 2010.
Statens ansvar för skydd uppskattas till 400 000
hektar, resten utgörs av frivilliga avsättningar.
Den höjda ambitionen sätter sin tilltro till
frivilliga avsättningar. Detta är enligt
motionärerna förståeligt mot bakgrund av det
intresse skogsägare visat för att skydda värdefull
skog. Motionärerna framhåller dock att det är
viktigt att slå fast att det är skogsägaren som
definierar vad som avses med frivillig avsättning av
mark (yrkande 31). Genom bildandet av Sveaskog har
enligt motion 2001/02:MJ31 (c) möjligheterna att
erbjuda ersättningsmark och även utförsäljning av
skogsmark till enskilda ökat. Detta arbete måste ske
utan dröjsmål. Vid avsättning av skyddsvärd skog bör
dock i första hand statlig skog avsättas för
reservatsbildning. Reservatsbildning av övrig skog
bör endast ske i de fall då likvärdig skog ej går
att finna i statlig ägo (yrkande 3). Enligt motion
2001/02:MJ205 (c) bör frivilliga avtal utnyttjas som
ett alternativ till miljöbalkens bestämmelser om
områdesskydd (yrkande 1). Enligt motion 2001/02:MJ31
(c) utgör samrådsförfarandet en viktig del av
processen när myndigheterna gör inventeringar av
markområden. Inventeringarna inför Natura 2000 är
enligt motionärerna ett exempel på hur det inte får
gå till. Många markägare kan enligt motionärerna
vittna om att myndigheterna inventerade marker utan
att markägarna var medvetna om det. Det förekommer
dessutom att Natura 2000-områden har inrättats utan
markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog
blir det svårt att nå förståelse för eventuellt
skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det
enligt motionärerna befogat med obligatoriska samråd
mellan myndigheter och markägare vid inventering av
markområden (yrkande 4). Samma uppfattning uttrycks
i motion 2001/02:MJ337 (c) yrkande 30.
Enligt motion 2001/02:MJ32 (m) bör inga
inskränkningar i ägande- och brukanderätten ske
utan att ersättning utgår (yrkande 4). I motion
2001/02: MJ523 (kd) föreslås att riksdagen begär en
översyn av lagstiftningen som kan öppna för en
möjlighet till ersättning för inskränkning i
brukandet inom större fornlämningsområden (yrkande
12). I det svenska samhället finns enligt motion
2001/02:MJ31 (c) ett brett stöd för det enskilda
ägandet. Enligt motionärerna finns det dock många
som vill urholka det privata ägandet. Ett tydligt
exempel på detta är viljan att försvaga den
grundlagsstadgade rätten till ersättning vid
ingrepp. Det är enligt motionen en absolut
nödvändighet att markägare ges full ersättning när
skogsmark av olika anledningar tas ur skoglig
produktion och omvandlas till reservat och liknande.
Det är olyckligt att gränsen för vad en markägare
skall acceptera i form av inskränkningar flyttas
(yrkande 5). Vid inventeringar påträffas inte sällan
skyddsvärda biotoper hos enskilda markägare
framhålls det i motion 2001/02:MJ495 (c).
Skogsvårdsstyrelsen kräver såväl avverkning som
bevarande av skog för att säkerställa de skyddsvärda
biotoperna. Markägaren åläggs att åtgärda dessa
insatser även utan ekonomisk ersättning. Många
lantbrukare har en kombination av skogs- och
åkermark. De måste få sin utkomst av den jord de
äger. Det är orimligt att kräva att en skogsägare
skall avstå mark utan ersättning hävdas det i
motionen. Mot bakgrund härav efterlyser motionärerna
en översyn av bestämmelser för bevarande av
skyddsvärda biotoper.
Enligt motion 2001/02:MJ419 (m) bör staten skaffa
sig en bättre bild av vilken effekt olika insatser
för att nå miljömål kan få i praktiken på miljön och
produktionen. I detta sammanhang berörs
nyckelbiotopinventeringen och myndigheternas vidare
hantering av nyckelbiotoperna. Erfarenheterna vid
avgränsning och genomförande av skogsreservat av
olika storlekar behöver därför granskas hävdas det
(yrkande 8).
Enligt motion 2001/02:MJ503 (c) behöver lokalt
förankrade skötselplaner planeras in i samband med
kommande reservatsbildningar.
Enligt motion 2001/02:MJ460 (mp) bör
Naturvårdsverket få i uppdrag att inleda
förhandlingar med svenska skogsbolag om överhållande
av skog inom områden där andelen gammal skog är
mycket låg. Motionärerna hävdar att om ingenting
görs är risken mycket stor att de växter och djur
som är beroende av äldre träd försvinner. Det gäller
arter inom samtliga grupper. Många fåglar är enligt
motionärerna beroende av stora träd för att kunna
bygga tunga risbon. De områden som avsätts som
naturreservat fyller här en funktion men räcker
inte. Andelen äldre träd i vanliga skogar måste öka,
liksom områden där skogen får stå kvar längre innan
den fälls.
Utskottets ställningstagande
I skrivelsen redogör regeringen för grundsynen i
naturvårdspolitiken. Naturvården skall omfatta hela
landskapet. Endast områdesskydd kommer inte att
räcka för att miljökvalitetsmålen som rör naturvård
skall kunna uppnås. Som regeringen framhåller krävs
för att målen om exempelvis Levande sjöar och
vattendrag, Hav i balans samt levande kust och
skärgård, Myllrande våtmarker, Levande skogar samt
Storslagen fjällmiljö skall kunna uppnås en lång rad
andra åtgärder och insatser. Detta framgår också av
delmålen till de olika miljökvalitetsmålen som
riksdagen har fastställt. Även om reservaten
hittills fyller en viktig roll för bevarande av
naturtyper och arter så innefattar de inte, med
några få undantag, den mer långsiktiga, storskaliga
dynamiken på landskapsnivå, eftersom de i regel är
för små. Utskottet delar regeringens uppfattning att
reservaten bör anpassas för att ändå fungera i den
landskapsdynamik de är en del av. De bör i allt
högre grad betraktas som dynamiska refuger och delar
av ett större geografiskt sammanhang; ett landskap.
Reservat och övrigt områdesskydd bör också ses som
delar i ett system av skyddade områden där regional
fördelning och representation m.m. vägs in. Reservat
är öppna system. De påverkas i hög grad av
markanvändningen i det omgivande landskapet och
vattenmiljön och utnyttjandet av naturresurser,
t.ex. skogsbruk respektive fiske i hav och
sötvatten, och av storskaliga störningar som sällan
stannar vid reservatsgränsen. Som regeringen påpekar
innebär detta inte att områdesskydd inte har en
fortsatt viktig roll att spela inom naturvården.
Tvärtom medför de av riksdagen fastlagda delmålen,
kopplade till olika miljökvalitetsmål, en fortsatt
stark satsning på bevarande av särskilt värdefulla
områden. Ett stort antal delmål handlar mer eller
mindre direkt om områdesskydd för de mest värdefulla
områdena. Som exempel kan nämnas åtgärdsprogram för
särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som
behöver ett långsiktigt skydd under
miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag och
delmålet om att undanta ytterligare 900 000 hektar
skogsmark från skogsproduktion under
miljökvalitetsmålet Levande skogar. Till detta kan
läggas delmål 1 under Ett rikt odlingslandskap som
handlar om bevarande och skötsel av samtliga ängs-
och betesmarker.
Utskottet delar regeringens uppfattning att olika
former av områdesskydd är ett viktigt inslag i
naturvårdsarbetet, såväl areellt som när det gäller
prioritering av statliga medel. Utskottet
konstaterar vidare att till följd av stigande
anslagsnivåer har arbetet med områdesskyddet ökat i
intensitet. Skydd av skogsmark har prioriterats
under senare år men även andra naturtyper har
skyddats. Under år 2000 har 21 600 hektar säkrats
genom avtal om köp och intrångsersättningar samt
genom beslut om bidrag till kommuners markförvärv
för naturreservat. Av de totalt 197 objekten
utgjorde 176 olika typer av skogsmark. Av de
återstående 21 objekten var 10 områden myrar, 3
återfinns i odlingslandskapet, 2 i
kust/skärgårdsområden, 2 består av sjöar och
vattendrag, 3 är inrättade för att skydda hotade
arter och 1 är biotopskydd. Enligt preliminära
siffror har länsstyrelserna under år 2000 bildat
sammanlagt 46 naturreservat med en total areal om ca
944 000 hektar, varav 936 000 hektar ligger inom det
fjällnära området i Norrbottens län. Vid utgången av
år 2000 fanns därmed totalt 3 393 områden skyddade
som naturreservat, nationalpark, naturvårds- och
djurskyddsområden. Härutöver bör framhållas att
regeringen föreslagit sammanlagt 3 453 områden till
nätverket Natura 2000 enligt art- och
habitatdirektivet och anmält 442 områden enligt
fågeldirektivet. Den senaste kompletteringen gjordes
i januari 2002. I ett interpellationssvar i maj 2002
(interpellation 2001/02:495) aviserade
miljöministern avsikten att ge Naturvårdsverket i
uppdrag att snarast se över vilka marker som finns i
statens ägo och som har så stora naturvärden att de
bör ha ett formellt skydd i form av naturreservat.
Dessutom avsåg miljöministern att föreslå regeringen
att besluta om att uppdra åt Naturvårdsverket att i
samverkan med respektive statlig skogsägare göra en
naturvärdesinventering av all statlig mark.
Ambitionen bör enligt miljöministern vara att
avverkningar eller större skogsvårdsåtgärder som
planeras på statlig mark föregås av inventeringen.
Genom bl.a. dessa åtgärder hoppades miljöministern
att staten skall bli ett föredöme för andra
skogsägare när det gäller att bevara skyddsvärd
skog. Utskottet finner mot bakgrund av det
redovisade att syftet med motionerna 2001/02:MJ30
(fp) yrkande 1, 2001/02:MJ375 (mp) yrkande 4,
2001/02:MJ447 (fp) samt 2001/02:MJ521 (fp) yrkandena
1 och 3 är tillgodosett med det anförda. Motionerna
i berörda delar avstyrks.
När det gäller motion 2001/02:MJ515 (mp) yrkande
14 vill utskottet härutöver tillägga vad utskottet
anförde vid behandlingen av regeringens förslag till
delmål för de 15 miljökvalitetsmålen (2001/02:MJU3).
Odlingslandskapet är resultatet av människans
brukande och omformning av naturen under lång tid
för att möjliggöra livsmedelsproduktion. Landskapet
utgör livsmiljö för många djur- och växtarter och är
en viktig del av vårt kulturarv. Byggnader,
landskapselement och sammansättningen av arter och
naturtyper berättar om hur kulturarvet nyttjats
genom tiderna. Utskottet anförde att det är viktigt
att beakta helheten i odlingslandskapet och ansåg
att Naturvårdsverkets arbete med den nationella
bevarandeplanen för odlingslandskapet präglas av ett
sådant helhetstänkande, varför detta arbete borde
fullföljas. Det av riksdagen tidigare fastställda
sektorsmålen för jordbruks- och livsmedelspolitiken,
dvs. att slå vakt om ett rikt och varierat
odlingslandskap och dess kulturvärden och att bevara
den biologiska mångfalden är, anförde utskottet, väl
förenliga med miljökvalitetsmålet Ett rikt
odlingslandskap och bör fortsätta att gälla.
Utskottet gör i dag samma bedömning och anser att
riksdagen med det anförda bör lämna motionen i
berörd del utan vidare åtgärd.
Som framhålls i skrivelsen är nationalparker en
värdefull form av områdesskydd och att detta kommer
att gälla för det framtida bevarandearbetet.
Nationalparker får i regel stor uppmärksamhet såväl
nationellt som internationellt. De får ofta, genom
att fungera som turistattraktioner, en positiv
betydelse för turismnäringen och
glesbygdsutvecklingen. Det är angeläget att
Naturvårdsverket i det fortsatta arbetet fäster vikt
vid såväl områdenas nationella betydelse från
bevarandesynpunkt som deras möjligheter att som
besöksmål ge nytta åt lokalsamhället. Dessutom bör
uppmärksammas att sedan Naturvårdsverket år 1989 tog
fram sin nationalparksplan har ny kunskap kommit
fram om olika områden och kraven på regional och
lokal insyn och delaktighet i naturvårdsarbetet har
ökat. Regeringen bedömer därför att tiden är mogen
för att göra en översyn av nationalparksplanen genom
att ta fram områden som kan vara tänkbara som
framtida nationalparker. Arbetet bör enligt
regeringen genomföras med utgångspunkt i de
internationella kriterier för nationalparker som har
fastställts av Internationella naturvårdsunionen
(IUCN). Det anförda innebär att motion 2001/02:MJ273
(mp) är tillgodosedd.
Som utskottet vid flera tidigare tillfällen anfört
är inrättande av nationalparker ett långsiktigt
arbete som grundar sig på den nämnda
nationalparksplanen. I den befintliga planen finns
inte Omberg med. Mot bakgrund härav och i avvaktan
på översynen av nationalparksplanen anser utskottet
inte att riksdagen bör vidta några åtgärder med
anledning av motionerna 2001/02:MJ280 (kd),
2001/02:MJ324 (fp) och 2001/02:MJ347 (s).
I skrivelsen understryker regeringen vikten av
lokala dialoger och att på ett tidigt stadium
förankra naturvården bättre hos alla berörda aktörer
inklusive brukare. Arbetsformerna vid genomförande
av områdesskydd måste utvecklas. Processen bör
präglas av öppenhet, lokal dialog och deltagande.
Informationsutbyte bör ske mycket tidigt och
kontinuerligt genom hela processen och ett
utåtriktat arbetssätt bör eftersträvas vid
genomförandet. Enligt regeringen är det viktigt att
undvika att naturvården, inklusive områdesskydd,
upplevs som olika former av hinder och förbud. I
detta sammanhang lyfter regeringen fram det
utvecklingsarbete som Skogsstyrelsen bedriver i
samarbete med Naturvårdsverket och berörda
länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser beträffande
s.k. landskogsekologiska kärnområden. Samtliga typer
av områdesskydd kombineras här med ett aktivt
brukande av övrig skogsmark med en grön
skogsbruksplan som grund. Arbetet sker i samarbete
mellan några tiotal fastigheter med stor öppenhet.
Vad det är som skall bevaras bör alltid vara tydligt
formulerat och kommunicerat. Delaktighet och samsyn
kring målen för bevarandet är en avgörande
förutsättning för den långsiktiga framgången med
områdesskyddet. Förslag till reservatsbeslut med
tillhörande skötselplaner bör utvecklas i nära
samråd med berörda intressenter. Regeringen redogör
i skrivelsen också för det arbete med
naturvårdsavtal som skogsvårdsorganisationen har
utfört sedan början av 1990-talet. I strävan att nå
miljömålet kan avtalen ses som ett nytt arbetssätt
och som ett komplement till främst naturreservat,
biotopskyddsområden och generell naturhänsyn vid
alla skogsbruksåtgärder. Begreppet naturvårdsavtal
avser sådana avtal som träffas mellan staten genom
skogsvårdsstyrelsen och skogsägaren i syfte att
bevara och utveckla ett områdes naturvärden.
Naturvårdsavtalen grundar sig inte på några
speciella författningsbestämmelser utan är avtal som
ingås mellan två i princip likställda parter.
Avtalet tecknas för viss tid, mestadels 50 år och
skogsägaren får en ersättning som delvis täcker
värdet av vad denne avstår. Avtal kan träffas med
både fysiska och juridiska personer. Utskottet
instämmer därmed i regeringens överväganden om att
arbetsformerna vid genomförande av områdesskydd bör
utvecklas i riktning mot öppenhet och dialog samt
god information tidigt i processen. Det är av stor
vikt att samverkan mellan människor som lever i
eller nära områden som avses skyddas, liksom med
andra intressenter, utvecklas. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionerna 2001/02:MJ31
(c) yrkandena 3 och 4, 2001/02:MJ205 (c) yrkande 1,
2001/02:MJ337 (c) yrkande 30 samt 2001/02:MJ520 (kd)
yrkande 31 i den mån de inte kan anses tillgodosedda
med det anförda.
I samband med 1991 års miljöpolitiska proposition
uttalade sig utskottet och riksdagen om principerna
för ansvaret vid bevarandet av skyddsvärda områden
m.m. (1990/91:JoU30 s. 255). Regeringen kom därefter
att hänvisa till dessa principer i motiven till
miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20).
Uttalandet innebär i korthet att ansvaret för att
säkerställa den biologiska mångfalden inte får
begränsas till att bli en fråga om statens
ekonomiska resurser för intrångs- och
inlösenersättningar. En princip, parallellt med
Polluter Pays Principle, borde utformas där
förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden
blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte
förutsätter statliga bidrag. Utskottet ansåg att
alla har ett ansvar för att bevara biologisk
mångfald och att också det ekonomiska ansvaret bör
delas av alla. Med detta synsätt fordrades enligt
utskottet alltså regler, enligt vilka samhället till
en viss grad kompenserar markägare och andra
rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a.
naturvårdsskäl. Miljöbalken kom i enlighet med
uttalandena att i korthet innebära att rätt till
ersättning föreligger vid beslut om nationalpark,
naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde,
vattenskyddsområde samt föreläggande och förbud
enligt den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §).
Innebär ett sådant beslut att mark tas i anspråk
eller att pågående markanvändning inom berörd del av
en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning
för intrånget. Ersättning betalas också vid vissa
undersökningar och vid föreläggande om
stängselgenombrott m.m. En eventuell ersättning
skall emellertid alltid minskas med ett belopp som
motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla
utan ersättning. I sammanhanget bör också framhållas
vad regeringen anför om Lantmäteriverkets och
Naturvårdsverkets presenterade förslag om
naturskyddsförrättning. Enligt förslaget skall
främst frågor om intrångsersättning och inlösen i
samband med bildandet av vissa typer av områdesskydd
avgöras genom en lantmäteriförrättning. Bakgrunden
till förslaget är bl.a. att ett mycket stort antal
nya områdesskydd kommer att inrättas under den
närmaste tioårsperioden. Detta förslag behandlas för
närvarande inom Regeringskansliet. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motionerna
2001/02:MJ31 (c) yrkande 5, 2001/02:MJ32 (m) yrkande
4, 2001/02:MJ495 (c) och 2001/02:MJ523 (kd) yrkande
12.
Regeringen bedömer att behovet av att följa
bevarandetillståndet i värdefulla naturområden
kommer att öka. Regeringen överväger därför att ge
Naturvårdsverket i samråd med berörda
sektorsmyndigheter i uppdrag att inom ramen för den
nationella miljöövervakningen ta fram ett program
för övervakning och uppföljning av värdefull natur.
Detta arbete har starka beröringspunkter med vad
regeringen i skrivelsen anför om behov av
naturtypsindelning och kunskapsuppbyggnad i skyddade
områden. Det är vidare angeläget att denna
uppföljning och utvärdering har en god koppling till
motsvarande arbete som sker rörande miljömålen. Det
anförda innebär enligt utskottets bedömning att
syftet med motion 2001/02:MJ419 (m) yrkande 8 är
tillgodosett. Motionen i berörd del bör därmed
lämnas utan vidare åtgärd.
Regeringen påpekar att förvaltning och skötsel av
skyddade områden öppnar specifika möjligheter till
att mot ersättning engagera lokala aktörer i den
direkta praktiska skötseln. Det kan röra sig om att,
med beaktande av gällande regler för upphandling,
direktupphandla skötseltjänster från brukare på
berörda fastigheter, att arvodera eller anställa
personer med lokal förankring för löpande uppdrag
eller att anlita lokala entreprenörer. En annan
variant kan enligt regeringen vara att upplåta
intäktsbringande verksamhet genom avtal, t.ex.
turistverksamhet, guidning, viss försäljning och
kaféverksamhet. Ett annat sätt att engagera lokala
aktörer är att så långt det är möjligt försöka välja
lokala leverantörer av varor och tjänster,
exempelvis när det gäller aktiviteter inom
naturturismen. Redan i dag används i varierande
utsträckning uppdragsavtal med lokala brukare om att
utföra aktiva skötselåtgärder i olika reservat.
Behoven framöver i skyddade områden, inklusive
Natura 2000-områdena, får enligt regeringen visa om
det finns anledning att utveckla och tillämpa även
andra avtalsformer i syfte att på ett
kostnadseffektivt sätt nå bevarandesyftena.
Utskottet finner syftet med motion 2001/02:MJ503 (c)
tillgodosett och föreslår därför att motionen lämnas
utan riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ460
(mp) om åtgärder för att öka andelen gammal skog
vill utskottet påminna om det delmål för
miljökvalitetsmålet Levande skogar som riksdagen
beslutat om (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3,
rskr. 2001/02:36). Delmålet innebär att mängden död
ved, arealen äldre lövrik skog och gammal skog skall
bevaras och förstärkas till år 2010 på så sätt att
mängden död ved skall öka med minst 40 % i hela
landet och med avsevärt mer i områden där den
biologiska mångfalden är särskilt hotad, arealen
äldre lövrik skog skall öka med minst 10 %, arealen
gammal skog skall öka med minst 5 % och arealen mark
föryngrad med lövskog skall öka. I sammanhanget
anför regeringen att den långsiktiga
produktionsförmågan skall främjas genom lämpliga
skogsbruksmetoder såsom fortsatt ståndortsanpassning
av skogsbruket och ökad användning av naturlig
föryngring. Ansvariga myndigheter är främst
Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Regeringen
framhåller särskilt att det krävs rådgivning och
information från skogsvårdsorganisationerna för att
målet skall nås. Därutöver vill utskottet framhålla
vad utskottet ovan anfört om regeringens avsikt att
låta Naturvårdsverket inventera de marker som finns
i statens, däribland gammelskog, ägo och som har så
stora naturvärden att de bör ha ett formellt skydd
(Svar på interpellation 2001/02:495). Det anförda
tillgodoser enligt utskottets mening i allt
väsentligt motion 2001/02:MJ460 (mp). Motionen bör
därför lämnas utan vidare åtgärd.
Artbevarande och bevarande av
livsmiljöer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i de synpunkter som
framförs i en motion (s) om bevarande av
kulturväxter m.m. men finner yrkandet
tillgodosett genom pågående arbete. Vidare
avstyrker utskottet två motionsyrkanden (mp)
med krav på bl.a. en strategi för biologisk
mångfald med hänvisning till regeringens
tidigare redovisade överväganden om att
föreslå ett miljökvalitetsmål om biologisk
mångfald. Utskottet avstyrker dessutom ett
yrkande (mp) om att jakt på arter som
omfattas av Artdatabankens rödlista
automatiskt skall förbjudas med hänvisning
till de bestämmelser som gäller på området.
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (mp)
om åtgärder för bevarande av den vitryggiga
hackspetten med hänvisning till att sådant
program är under utarbetande. Härutöver
avstyrker utskottet en rad motionsyrkanden
(m, kd, c, fp) med anknytning till
rovdjurspolitiken med hänvisning till de
ställningstaganden riksdagen gjorde i samband
med regeringens proposition om en svensk
rovdjurspolitik. Slutligen avstyrker
utskottet en motion (mp) med krav på åtgärder
för att komma till rätta med problemen med
den spanska skogssnigeln.
Skrivelsen
Regeringen bedömer att tyngdpunkten i arbetet med
att bevara biologisk mångfald bör läggas på
ekosystemnivån med dess olika naturtyper och
landskapsavsnitt. Insatser behövs också på artnivå
och genetisk nivå, och vissa arter kräver specifikt
utformade åtgärder. Den nationella rödlistningen,
dvs. riskbedömningen för att arter kommer att
försvinna från Sverige, utgör ett värdefullt
underlag för naturvårdsarbetet. Rödlistorna blir
indikatorer på situationen sammantaget i olika
ekosystem och för grupper av organismer. Arbetet med
rödlistning inom kvarvarande organismgrupper bör
fortsätta. Sverige har ett ansvar för biologisk
mångfald för de arter och bestånd av arter som hör
hemma i vårt land. Sverige bör fortsätta att ha en
starkt restriktiv syn på introduktion av främmande
arter som kan tänkas etablera sig och bilda
livskraftiga bestånd i naturmiljön, och sådana som
kan korsa sig med inhemska arter. Noggrann ekologisk
och genetisk konsekvensbedömning liksom uppföljande
övervakning bör knytas till varje introduktion av
främmande arter oavsett skälet till introduktionen.
Sverige bör också fortsätta att driva frågan om att
undvika införsel av främmande arter via sjöfarten
och barlastvatten.
Motionerna
Enligt motion 2001/02:MJ489 (s) innebär åtagandet
enligt konventionen om biologisk mångfald att de
insamlade kulturväxterna måste bevaras långsiktigt
och på ett tillfredsställande sätt. Ett långsiktigt
säkert bevarande förutsätter enligt motionen att de
vegetativt förökade växterna samlas på ett antal
utvalda platser, där identifiering, jämförelse och
värdering kan ske.
I motion 2001/02:MJ463 (mp) lyfts behovet av en
nationell strategi för att värna biologisk mångfald
fram. Enligt motionärerna är det dags för en ny
nationell aktionsplan för biologisk mångfald. Man
bör därvid utgå från den status för olika arter och
därmed biotoper som redovisas av Artdatabanken
(yrkande 1). Motionärerna efterlyser vidare en
handlingsplan för de arter som omfattas av
Artdatabankens rödlista (yrkande 2). Jakten av en
art som satts upp på rödlistan bör dessutom upphöra.
Enligt motionen bör detta ske med automatik. Att
arten är vanlig lokalt motiverar inte att jakt kan
tillåtas. Åtgärden måste bedömas nationellt (yrkande
3).
Enligt motion 2001/02:MJ276 (mp) behöver åtgärder
vidtas för att skydda vitryggig hackspett (yrkande
3).
I Rovdjursutredningens betänkande (SOU 1999:146)
konstaterades enligt motion 2001/02:MJ206 (c) att
det finns starka skäl för att ytterligare utveckla
samarbetet om rovdjursförvaltningen, särskilt med
Norge. Även det lokala och regionala
gränsöverskridande samarbetet bör enligt motionen
utvecklas. Regeringen bör intensifiera samtalen med
våra nordiska grannländer om ett fördjupat samarbete
om rovdjursfrågorna (yrkande 1).
Flera motioner tar upp frågan om placeringen av
ett rovdjurscentrum. Enligt motionerna 2001/02:MJ202
(m) och 2001/02:MJ206 (c) yrkande 2 bör det inrättas
i Orsa. Enligt motion 2001/02:MJ362 (m) bör ett
rovdjurscentrum inrättas i Järvsö. Motionärerna i
motion 2001/02:MJ327 (kd) förespråkar ett nationellt
rovdjurscentrum i Värmland.
Enligt motion 2001/02:MJ217 (m) bör en miniminivå
för vargstammen på 500 individer eller 50
vargföryngringar i Sverige per år fastställas
(yrkande 1). Riksdagen bör dessutom begära att
regeringen lägger fram förslag till ändring av 28 §
jaktförordningen (1987:905) om möjlighet i vissa
fall att döda ett angripande djur, vilket skulle
innebära att vargen inte skall omfattas av denna
paragraf (yrkande 2). Enligt motion 2001/02:MJ227
(fp) bör antalet vargar inte överstiga 100 djur med
nuvarande koncentration till västra Värmland,
Dalsland samt södra dalagränsen (yrkande 1).
Motionären anser vidare att vargstammen bör spridas
över hela landet (yrkande 2). Slutligen hävdar
motionären att det är mycket viktigt med lokala
analyser av de fast boendes livskvalitet i vargtäta
områden. Detta för att kunna avläsa deras syn på
vargstammens närvaro i området samt vargstammens
eventuellt negativa påverkan på annan för
livskvaliteten viktig verksamhet såsom fritidsliv,
näringsliv och rekrytering av arbetskraft samt
etableringsviljan hos företagare (yrkande 4).
Enligt motion 2001/02:MJ248 (m) bör nationella
miniminivåer och etappmål för stammarna av björn, lo
och varg avskaffas. Nationella mål leder enligt
motionen lätt till att lokala problem blir svåra att
hantera så länge målen inte uppnåtts nationellt. Det
kan enligt motionen gälla oacceptabla skador i form
av rivna tamdjur till följd av antingen alltför stor
koncentration av rovdjur eller att vissa enstaka
individer fått smak på tamdjur (yrkande 1). I
motionen anförs dessutom att det öppna landskapet i
mellan- och skogsbygderna till stor del är beroende
av djurhållning. Minskas marginalerna ytterligare
till följd av rovdjursangrepp och därmed döda,
skadade och skrämda tamdjur kan det i stora områden
bli ointressant med djurhållning. Motionärerna
framhåller möjligheten att hålla djur för
hobbyverksamhet. Inte minst möjligheten att kunna
jaga med hund är en viktig aspekt för många
landsbygdsboende. Hänsyn till de boende på
landsbygden måste därför väga synnerligen tungt när
effekterna av rovdjurspolitiken utvärderas (yrkande
4).
I motion 2001/02:MJ316 (mp) tas problemet med den
spanska skogssnigeln upp. Enligt motionärerna behövs
något av en nationell handlingsplan, eftersom
problemet finns över hela landet. Det måste till mer
kunskap om snigeln, dess intåg i den svenska faunan
och hur man bäst kan möta dess framfart.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den uppfattning som kommer till
uttryck i motion 2001/02:MJ489 (s) om att åtagandet
enligt konventionen om biologisk mångfald innebär
att de insamlade kulturväxterna måste bevaras
långsiktigt och på ett tillfredsställandet sätt. I
sammanhanget vill emellertid utskottet påpeka att
regeringen har givit Jordbruksverket och Centrum för
biologisk mångfald i uppdrag att genomföra ett
nationellt program för bevarande av växtgenetiska
resurser i Sverige, där kulturväxter utgör den
viktigaste delen. Förhoppningen är att detta program
skall svara för att alla värdefulla kulturväxter
bevaras långsiktigt och på ett lämpligt sätt. Vidare
har regeringen nyligen givit Centrum för biologisk
mångfald i uppdrag att vidare utveckla och analysera
Sveriges efterlevnad av konventionen om biologisk
mångfald, och peka på eventuella problem i det
svenska genomförandearbetet av konventionen. Centrum
för biologisk mångfald skall därutöver belysa frågan
om immaterialrättsligt skydd av traditionell kunskap
samt hur biologisk mångfald hanteras i
miljökonsekvensbeskrivningar för bl.a. nya vägar
eller vägplaner och kommunala översiktsplaner.
Motionen får därmed anses tillgodosedd.
Det framgår av regeringens i mars 2002
presenterade skrivelse Nationell strategi för
hållbar utveckling (skr. 2001/02:172) att regeringen
avser att återkomma till riksdagen senast 2005 med
förslag på ett 16:e miljökvalitetsmål för biologisk
mångfald. Regeringen har därefter genom beslut den
21 februari 2002 uppdragit åt Naturvårdsverket att,
efter samråd med Centrum för biologisk mångfald och
övriga berörda myndigheter, ta fram ett förslag till
ett 16:e miljökvalitetsmål samt preciserade delmål.
Förslaget skall komplettera dagens miljökvalitetsmål
och bidra till en tydligare målstruktur för att på
så sätt stärka arbetet med bevarande av biologisk
mångfald. Förslagen skall förankras i en bred
process liknande den för övriga miljökvalitetsmål.
Motion 2001/02:MJ463 (mp) yrkandena 1 och 2 bör i
avvaktan på resultatet av utredningen lämnas utan
vidare åtgärd.
Sverige upprättar liksom många andra länder
rödlistor över hotade och sällsynta växt- och
djurarter. I de svenska rödlistorna grupperas
arterna i ett system med sex kategorier för olika
grad av sällsynthet och risk för utdöende. Arter som
bedöms uppfylla kriterierna för någon av
rödlistekategorierna kallas rödlistade arter. I
rödlistorna grupperas arterna sedan år 2000 i
enlighet med internationella kriterier i ett system
med sex kategorier för olika grad av sällsynthet och
risk för utdöende. Kategorierna är kunskapsbrist,
missgynnad, sårbar, starkt hotad, akut hotad och
försvunnen. En missgynnad art kan vara en art som är
hänsynskrävande endast lokalt. Enligt vad utskottet
erfarit kan det vara olämpligt att i ett sådant fall
freda arten, eftersom en sådan åtgärd omfattar hela
nationen och eventuellt ännu större regioner.
Naturvårdsverket följer de rödlistade arter som är
jaktbara och föreslår vid behov regeringen att
reglera jakttiderna i jaktförordningen (1987:905).
Utskottet avstyrker motion 2001/02:MJ463 (mp)
yrkande 3.
Den vitryggiga hackspetten är en av de mest akut
utrotningshotade arterna som finns i Sverige, och
det är inte osannolikt att arten kommer att dö ut i
landet inom kort. Stora ansträngningar har gjorts
för att skydda lämpliga biotoper i anslutning till
de kvarvarande parens hemområden. Ett problem är att
arten kräver flera olika typer av biotoper, och
vissa av dessa är olika utvecklingsstadier av
lövskog, som det helt enkelt finns för få av, även
om alla resterande avsätts för naturvårdsändamål.
Dessa biotoper kan dessutom endast utnyttjas av den
vitryggiga hackspetten under ett antal år, eftersom
det rör sig om biotoper under utveckling. Efter ett
tag ändrar de av helt naturliga skäl karaktär och
uppfyller inte längre hackspettens krav. Därför
krävs restaurering av skogsbiotoper, och eftersom
skog växter relativt långsamt tar det tid.
Naturvårdsverket bedömer att det kommer att ta ca 20
år att återskapa ett tillräckligt antal lämpliga
biotoper för att säkerställa artens fortlevnad i
landet. Under dessa år kommer andra åtgärder, t.ex.
avel och utplantering, att vara nödvändiga om artens
fortlevnad skall säkras. Utskottet har erfarit att
det inom Naturvårdsverket pågår arbete med att ta
fram ett åtgärdsprogram för den vitryggiga
hackspetten. De åtgärder som bedöms nödvändiga är
omfattande, komplicerade och långsiktiga, och det är
många aktörer inblandade. Ett förslag till program
kommer att gå på remiss under juni månad 2002.
Utskottet anser att riksdagen med det anförda bör
lämna motion 2001/02:MJ276 (mp) yrkande 3 utan
vidare åtgärd.
Förvaltningsfrågorna är av avgörande betydelse när
det gäller bevarandet av livskraftiga stammar av de
stora rovdjuren och särskilt vad beträffar vargen.
Det förhållande att stammen till stor del delas av
Norge gör att det finns ett stort behov av en
gemensam förvaltning. En åtgärd i ett av länderna
kan få konsekvenser för livskraften hos stammen som
helhet. I Norge handläggs rovdjursförvaltningen i
betydligt större utsträckning än i Sverige av
regionala och lokala instanser, vilket har medfört
att information och samordning med den svenska
förvaltningen ibland upplevts som mindre
tillfredsställande. Det är enligt utskottets mening
angeläget att överbrygga de olikheter som finns i
förvaltningen för att skapa ett förtroendefullt
samarbete. Utskottet har därför i samband med
behandlingen av propositionen Sammanhållen
rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57) välkomnat det
initiativ för att utveckla samarbetet med främst
Norge och Finland som regeringen aviserade (bet.
2000/01:MJU9 s. 45). Utskottet finner mot bakgrund
härav motion 2001/02:MJ206 (c) yrkande 1
tillgodosedd.
Som utskottet anförde i samband med behandlingen
av propositionen om sammanhållen rovdjurspolitik
kommer troligen behovet av information och kunskap
om rovdjuren att växa under de närmaste åren,
eftersom intresset hos allmänheten för de stora
rovdjuren i dag är stort (bet. 2000/01:MJU9 s. 45
f.). De insatser som redan görs av bl.a. Orsa
Björnpark, Järvzoo, Värmlands rovdjurscenter och
Viltskadecenter för att sprida information och
kunskap om rovdjur är betydelsefulla, och den
verksamhet som skulle kunna vara aktuell att stödja
vid ett rovdjurscentrum har på olika sätt anknytning
till informationsverksamhet. Vid behandlingen av
nämnda proposition fick utskottet värdefull
information om den verksamhet som bedrivs vid några
av de rovdjurscentrum som finns i landet. Utskottet
utgick från att dessa centrum, med en erfarenhet och
de resurser som de förfogar över, kan ge värdefulla
bidrag inom ramen för förstärkningar av
informationsinsatserna om stora rovdjur. Utskottet
ansåg sig emellertid sakna underlag för att föreslå
konkreta insatser i fråga om etableringen eller
lokaliseringen av rovdjurscentrum. Utskottets
uppfattning kvarstår, varför utskottet avstyrker
motionerna 2001/02:MJ202 (m), 2001/02:MJ206 (c)
yrkande 2, 2001/02:MJ327 (kd) och 2001/02:MJ362 (m).
Riksdagen fastställde år 2001 att etappmålet för
vargstammen i Sverige skall vara 20 föryngringar
per år, vilket motsvarar totalt ca 200 individer. Då
detta etappmål uppnåtts skall en grundlig
utvärdering av vargförekomstens effekter genomföras,
varefter ett eventuellt nytt etappmål eller en
miniminivå kommer att prövas. Målet för vargstammens
utbredning skall vara att stammen på naturlig väg
sprider sig över landet, men att dess förekomst i
renskötselområdet i huvudsak begränsas till de
områden utanför renskötselns året-runtmarker där den
gör minst skada. Det långsiktiga målet är att
vargstammen skall växa till en nivå som säkerställer
att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan
(prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr.
2000/01:174). Med hänvisning till riksdagens beslut
avstyrker utskottet motionerna 2001/02:MJ217 (m)
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ227 (fp) yrkandena
1, 2 och 4.
I riksdagens beslut om en sammanhållen
rovdjurspolitik ingick att förutom etappmål för varg
också lägga fast miniminivåer för björn och lodjur
och etappmål för järv. Dessa nivåer och mål har som
syfte att de stora rovdjuren långsiktigt bevaras i
Sverige. De uppsatta nivåerna och målen har starkt
bidragit till att skapa en klarhet kring
förvaltningen av de stora rovdjuren, vilken tidigare
inte funnits. För den närmare förvaltningen av
rovdjurstammarna finns förutsättningarna angivna i
jaktlagstiftningen. I propositionen om en
sammanhållen rovdjurspolitik angavs att det fanns
fördelar med regionalt beslutsfattande, varför
jaktförordningen ändrats så att Naturvårdsverket får
delegera till länsstyrelserna om skyddsjakt på
enskilda djur av björn och lo som orsakar allvarliga
skador eller olägenheter. Därutöver återinfördes
möjligheten för enskild till skyddsjakt på varg utan
föregående myndighetsbeslut. Genom riksdagsbeslutet
utökades möjligheterna för arternas överlevnad i
Sverige samtidigt som utökade möjligheter gavs att
hantera situationer med rovdjur som vållar skada
eller olägenhet. Med hänvisning till riksdagens
beslut bör riksdagen inte vidta några åtgärder med
anledning av motion 2001/02:MJ248 (m) yrkandena 1
och 4.
Utskottet anser att den fråga som behandlas i
motion 2001/02:MJ316 (mp) om den spanska
skogssnigeln är av sådant slag att det inte bör
ankomma på riksdagen att behandla den i sak.
Utskottet kan emellertid i sammanhanget redovisa att
enligt uppgifter från Naturhistoriska museet i
Göteborg upptäcktes den spanska skogssnigeln i
Sverige år 1975 medan den första massförekomsten
kostaterades först i början av 1980-talet. Artens
överlevnadsgrad varierar visserligen beroende på
klimatförhållandena, men den är i dag väl spridd.
Detta i kombination med att arten kan självbefrukta
sig, gör att det för närvarande bedöms som omöjligt
att utrota den. Arten sprids framför allt vid
transport av jord och växter såsom vid
anläggningsarbeten m.m. I utlandet bedrivs forskning
om arten, särskilt som den har visat sig vara en
skadegörare även inom jordbruket. I Sverige har
forskning i mindre omfattning bedrivits bl.a. vid
Ulltuna och vid Naturhistoriska museet i Göteborg.
Forskningen inriktar sig på att identifiera tänkbara
fiender till arten. Med det anförda föreslår
utskottet att motionen lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
Naturvården i vattenmiljöerna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre yrkanden (mp) med
krav bl.a. på åtgärder för att öka
kunskaperna om det marina ekosystemet.
Därutöver avstyrker utskottet två
motionsyrkanden (c) om näringsverksamhet och
lokalt inflytande i skärgårdsregionerna.
Utskottet hänvisar i samtliga fall till att
de får anses tillgodosedda genom vad som
anförs i skrivelsen. Utskottet avstyrker
vidare ett yrkande (c) om att statsmakterna
skall bidra till kommunernas driftskostnader
för strandstädning. Utskottet anser bl.a. att
kravet strider mot principen om att
förorenaren skall betala. Utskottet avstyrker
dessutom ett motionsyrkande (fp) med förslag
till ökad efterlevnad av vattendomar.
Utskottet hänvisar i det sammanhanget till
det arbete som pågår. Härutöver finner
utskottet olika motionsyrkanden (s, v, kd,
fp, mp) om småskalig vattenkraft, förslag
till skydd av vildlax och olika förslag om
åtgärder för fiskvandring i strömmar och
vattendrag tillgodosedda genom den
uppmärksamhet regeringen ägnar åt frågorna.
Utskottet avstyrker dessutom ett
motionsyrkande (mp) om utvidgning av
sälskyddsområden, eftersom också det är
tillgodosett genom regeringens överväganden.
Slutligen avstyrker utskottet tre yrkanden
(s, fp) om åtgärder för skydd av våtmarker
bl.a. med hänvisning till de av riksdagen
beslutade delmålen för miljökvalitetsmålet
Myllrande våtmarker.
Skrivelsen
Regeringen bedömer att naturvårdsarbetet i
vattenmiljöerna, såväl i sjöar och vattendrag som i
kustvatten och hav, bör förstärkas. Arbetet med
miljömålen i kombination med genomförandet av
ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) ger goda
förutsättningar för detta, men förstärkning behövs
även genom andra åtgärder, t.ex. utökade
forskningsinsatser. Ramdirektivet för vatten innebär
att arbetet koncentreras på god ekologisk status i
olika vattenmiljöer och på biologiska förhållanden.
Det praktiska genomförandet av direktivet kommer att
involvera olika sektorer, exempelvis areella
näringar, infrastruktur och energi, vilket
förbättrar möjligheterna i direktivet att utveckla
lokal samverkan och delaktighet, t.ex. i samband med
fysisk planering. En nationellt samordnad
inventering och klassificering av från
bevarandesynpunkt värdefulla vattenområden, såväl
sötvatten som kustvatten och hav, bör genomföras.
Samordnad förvaltning av kustzonen mellan olika
sektorer och verksamheter, integrerad
kustzonsförvaltning, utgör ett värdefullt verktyg i
arbetet med att uppnå en god ekologisk status i
Sveriges kustvatten. Detta verktyg bör utvecklas och
tillämpas. Arbetet med regionala miljö- och
hushållningsprogram för skärgårdsområden bör
fortsätta. Detta arbetssätt ger förutsättningar att
skapa en samsyn på hur naturvård, kulturmiljövård
och friluftsliv kan utvecklas inom ramen för en
hållbar utveckling i skärgården. Bullerfria områden
längs kuster och i skärgårdar för friluftsliv och
natur- och kulturupplevelser bör etableras.
Kunskapen om bevarandevärden i marina miljöer i
Sveriges ekonomiska zon bör förbättras. Lagen
(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ger möjlighet
att skydda den marina miljön i denna zon. Lokala och
regionala informationsinsatser bör göras för att
göra människor medvetna om de naturvärden som finns
under vattenytan.
Fiskets omfattning bör inte vara större än att god
ekologisk status kan upprätthållas för alla
påverkade bestånd. Utsättning av fisk bör inte ske
under förutsättningar som riskerar att skada
bevarandevärden. För vattenlevande hotade arter bör
åtgärdsplaner eller förvaltningsplaner upprättas som
syftar till att säkerställa arternas fortlevnad inom
deras huvudsakliga, ursprungliga utbredningsområde.
Motionerna
Enligt motion 2001/02:MJ513 (mp) behöver kunskaperna
om de marina ekosystemen förbättras. Havsforskning i
allmänhet och särskilt övervakningen av
fiskbestånden bör därför få ökade resurser inom EU.
En del av de stora subventioner som i dag går till
fisket borde i stället kunna utnyttjas för
forskning. Satsningar på forskning gynnar också
fiskerinäringen (yrkande 4). Enligt motionärerna
visar resultatet av hittillsvarande fiskepolitik
inom EU att departement och myndigheter ansvariga
för fisket tar alltför stor hänsyn till näringens
intressen. Visserligen är sektorsansvaret
eftersträvansvärt. När effekten blir att vissa
lobbygrupper får ett så stort inflytande att det i
stor utsträckning inkräktar på andra politikområden
måste det emellertid enligt motionärerna
ifrågasättas (yrkande 5). Även i områden som inte är
marina reservat kan det vara lämpligt att pröva en
lokal eller regional förvaltning av vissa lokala
bestånd. Att hindra storskaligt industrifiske kan
leda till bättre förutsättningar för levande
kustsamhällen, samtidigt som det sannolikt har en
positiv effekt på fiskbestånden (yrkande 15).
I motion 2001/02:MJ220 (c) hävdas att småskalig
näringsverksamhet i form av ett ekologiskt hållbart
nyttjande av markresurserna måste kunna förenas med
aktuella bevarandeintressen. Enligt motionen är det
viktigt att företagsamhet och investeringar även
kommer skärgården till del för att den svenska
skärgården även i framtiden skall vara en levande
skärgård under alla årets månader. För att detta
skall vara möjligt är det viktigt att det lokala
utvecklingsarbetet skapar en grund för social,
ekonomisk och ekologisk bärkraft i skärgården. På
detta sätt kan skärgårdens produktiva betydelse öka
i omfattning samtidigt som den rekreativa betydelsen
inte minskar. Genom att staten skapar
förutsättningar för det lokala utvecklingsarbetet
kan en strategi för långsiktigt hållbar tillväxt och
utveckling i skärgården formas utifrån de olika
skärgårdsområdenas möjligheter (yrkande 1). Enligt
motionen bör beslutanderätt, tillsyn och skötsel av
naturvärden överföras till skärgårdsregionerna och
dess invånare. Den svenska skärgården är på många
sätt unik, dels genom sitt historiska värde, dels på
grund av att det i skärgården finns stora
naturvärden. Enligt motionen kommer dock
naturvärdena att stå i konflikt med skärgårdsbornas
vilja och möjligheter att utveckla sin närmiljö.
Alltfler delar av skärgården blir
naturvårdsintressen och världsarv med mycket stränga
regler för resursutnyttjandet. Dessa regler tar inte
hänsyn till att skärgården är en kulturbygd, nyttjad
i nära samspel med naturen sedan lång tid tillbaka.
Risken med den förda politiken är att stora delar av
skärgården genom detta inte ges möjlighet att ta
till vara sina resurser. Genom att föra över
beslutanderätt, tillsyn och skötsel av naturvärden
till skärgårdsregionerna och deras invånare kan
grunden för ett lokalt näringsliv utvecklas (yrkande
5).
I motion 2001/02:MJ506 (c) tas driftskostnader för
strandstädning upp. Enligt motionärerna har
regeringen lovat investeringsstöd till båtar för de
kommuner som är involverade i städningen längs
kusten. Det är dock inte rimligt att
driftskostnaderna, som inklusive personalkostnader
ökar varje år, ensidigt skall belasta de enskilda
kommunerna. Därför bör ett särskilt statsbidrag för
strandstädning i Bohuslän införas och regeringen ta
initiativ till överläggningar för att finna en
hållbar lösning på de årliga driftkostnader som
åläggs kustkommunerna.
Enligt motion 2001/02:MJ29 (fp) bör
tillsynsmyndigheten få i uppdrag att snabbt se över
organisationen för att kunna kontrollera fastställda
vattendomars efterlevnad. Enligt motionen är det
uppenbart att tillåtna vattennivåer inte har
bevakats och kontrollerats tillräckligt, och olika
kraftverk synes ha haft intresse av att låta
vattennivåernas svängningar bli större än vad
vattendomarna har tillåtit. Enligt motionen har
länsstyrelser på olika håll förklarat att den
bristande kontrollen beror på bristande resurser.
Det är enligt motionen därför viktigt att riksdagen
för regeringen påpekar att det bör ske en
uppryckning när det gäller kontroll och tillsyn så
att större eller mindre naturkatastrofer kan hejdas
(yrkande 1).
I motion 2001/02:MJ30 (fp) om småskalig
vattenkraft anförs att Folkpartiet i årtionden har
arbetat för att skydda de återstående oreglerade
älvarna. Enligt motionärerna är miljöeffekterna av
de flesta tänkbara småskaliga projekt oacceptabla.
Önskemål om sådana projekt bör enligt motionärerna
kunna miljöprövas från fall till fall (yrkande 4).
I motion 2001/02:MJ522 (kd) lämnas förslag till
skydd av vildlax. Ett sätt att bevara en större del
av den vilda laxen är enligt motionärerna att märka
den odlade laxen genom s.k. fettfeneklippning. Den
odlade laxen kan därmed vid fångst skiljas från den
vilda laxen, som kan släppas tillbaka (yrkande 3).
Enligt motion 2001/02:MJ404 (v) är det en
angelägen uppgift att säkra fri fiskvandring i Emån
från mynningen upp till Ädelfors. Varje
tillgängliggjord kvadratmeter lekbotten innebär
förbättrade möjligheter för havsöringen och laxen i
Emån. Åtgärden är enligt motionen alltså väl
motiverad ur naturvårdssynpunkt. Motionärerna i
motion 2001/02:MJ522 (kd) anser att förbiflöde bör
finnas vid alla kraftverk samt att strömmar och
vattendrag restaureras där uppförda dammar inte
längre fyller någon funktion. Motionärerna
förespråkar även i övrigt förstärkningsutsättningar
av skaldjur och olika fiskarter för tillväxt vid
kuster och i insjöar där bestånden har blivit små
(yrkande 4). Enligt motion 2001/02:MJ480 (s) bör
laxtrappor byggas i kraftverken i Luleälven.
Enligt motion 2001/02:MJ439 (mp) bör
sälskyddsområdena utvidgas med en zon där människor
får vistas, men där fiske sker på egen risk.
Motionären anser det inte vara rimligt att ett fiske
i närheten av ett sälreservat skall kunna ge
ersättning för skador och förlorad fångst (yrkande
4).
Enligt motion 2001/02:MJ30 (fp) bör skyddet av
våra våtmarker stärkas. Det gäller framför allt
områden som skyddas enligt den internationella
våtmarkskonventionen och enligt fågeldirektivet. För
att skydda våtmarkerna är det enligt motionärerna
viktigt att börja återskapa våtmarker för att på så
sätt kunna utöka naturliga filter och de naturliga
vattenreservoarerna (yrkande 2).
I motion 2001/02:MJ521 (fp) framhålls våtmarkernas
stora betydelse som ekosystem och naturresurser.
Förutom att dessa ofta utgör betydelsefulla
ekosystem för den biologiska mångfalden fyller de en
viktig funktion som naturliga omhändertagare av
kväve- och fosforläckage till våra vattendrag. För
att minska problemet med övergödningen av
kustvattnen är det enligt motionärerna därför
angeläget att inte bara bevara utan även arbeta för
att restaurera och nyanlägga våtmarker. Skyddet av
våra våtmarker måste stärkas. Det gäller framför
allt de områden som ska skyddas enligt den
internationella våtmarkskonventionen och enligt
fågeldirektivet. Det är också nödvändigt att börja
återskapa våtmarker för att utöka de naturliga
filtren och vattenreservoarerna (yrkande 4). I
motion 2001/02:MJ457 (s) lämnas förslag till
åtgärder för återskapande av våtmarker.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion
2001/02:MJ513 (mp) om att kunskaperna om de marina
ekosystemen behöver förbättras. Det finns som
regeringen påpekar i skrivelsen många förklaringar
till att landmiljön har prioriterats i
naturvårdssammanhang. Inventeringar har en drivande
kraft för hela naturvårdsarbetet och det är ofta
svårare att inhämta kunskap om den akvatiska miljön.
Detta gäller i synnerhet den marina. Enligt
regeringen är avsaknaden av nationellt samordnade
inventeringar med största säkerhet en orsak. För
närvarande saknas ett sammanhållet
inventeringsunderlag om bevarandevärda vattenområden
i Sverige. Detta gäller såväl hav och kustvatten som
sjöar och vattendrag. Några län har på eget
initiativ tagit fram inventeringar, men det saknas i
stort inventeringar genomförda med enhetlig metodik.
Kunskapen om vattenmiljöerna, och då i synnerhet
havsmiljön, måste enligt regeringen förbättras. Mot
denna bakgrund aviserar regeringen en nationellt
sammanhållen inventering av i första hand sjöar och
vattendrag samt kustvatten. Det finns ett starkt
behov av ett sådant kunskapsunderlag för att
genomföra ramdirektivet för vatten, inte minst för
att utforma väl prioriterade åtgärdsprogram. Som
regeringen anför är det exempelvis angeläget att få
till stånd en systematisk marin inventering med ett
visst antal provpunkter längs Sveriges kust.
Inventeringen bör även omfatta havsområden som i och
för sig inte omfattas av vattendirektivet men där
behovet av förbättrad kunskap ändå är mycket stort,
t.ex. vissa utsjöbankar. Underlaget behövs även för
att kunna uppnå delmål 1 under miljökvalitetsmål Hav
i balans samt levande kust och skärgård respektive
delmål 1 under Levande sjöar och vattendrag.
Underlaget kommer även att ha relevans för arbetet
med de fyra delmål som rör genomförandet av
ramdirektivet. Delmål 1 under Hav i balans samt
levande kust och skärgård lägger fast att senast år
2010 skall minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer
och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med
höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt
skydd. Delmål 1 under Levande sjöar och vattendrag
anger att senast år 2005 skall berörda myndigheter
ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för
särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som
behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning
till sjöar och vattendrag. I likhet med regeringen
anser utskottet att det behövs ett samlat
kunskapsunderlag för att kunna ta fram de bevarande-
och åtgärdsprogram som avses i dessa två delmål. För
delmålet om utsättning av fisk bör som regeringen
anför övervägas om ett nationellt
klassificeringssystem behöver upprättas.
Inventeringen bör starta med en sammanställning av
befintlig information. Därefter bör övervägas vilken
information om vattenmiljöerna som därutöver behövs
för att ovanstående delmål och ramdirektivet skall
kunna uppnås på ett bra sätt. En fastlagd
naturtypsindelning är en förutsättning för att en
inventering skall vara meningsfull att genomföra.
Som framhålls i skrivelsen bör inventeringen
finansieras inom ramen för avsatta resurser för
arbetet med att uppnå miljömålen Levande sjöar
respektive Hav i balans samt levande kust och
skärgård. Inventeringsinsatser och annan
kunskapsuppbyggnad och sammanställning bör enligt
regeringen ske i nära samarbete med universitet och
högskolor. Dessa har ofta en mycket stor kunskap som
måste tas till vara i naturvårdsarbetet. När det
gäller marin miljö finns det anledning att överväga
vilka ytterligare behov det finns att utveckla
teknik och metodik för att kunna genomföra
kostnadseffektiva inventeringar. Sådan
teknikutveckling sker redan i dag på vissa
universitet och högskolor. Vidare bör det övervägas
om det finns skäl att samordna inventeringsinsatser
rörande i första hand naturvård, marina däggdjur och
fåglar, fiskar, arkeologi/kulturmiljö och geologi.
Eftersom undersökningar av marin miljö generellt är
kostsam kan det finnas goda skäl att undersöka
förhållandena ur flera aspekter, inte endast
naturvård. Mot bakgrund av den uppmärksamhet
regeringen ägnar frågan anser utskottet att
riksdagen inte bör vidta några åtgärder med
anledning av motion 2001/02:MJ513 (mp) yrkandena 4,
5 och 15. Motionerna i berörda delar avstyrks.
Som regeringen påpekar riktas ofta en mängd olika
utvecklingsintressen mot kustområdena samtidigt som
de är miljömässigt känsliga områden med stora
bevarandevärden. Utskottet instämmer därför i att
det finns ett starkt behov av att
utvecklingsinsatserna koordineras med skydd och
varsam skötsel av områdenas unika resurser. Med en
integrerad kustzonsförvaltning som innefattar flera
samhällssektorer kan man ta ett samlat grepp på
dessa frågor för att nå en balanserad och hållbar
utveckling i kustområdena. Detta arbetssätt växer
fram på flera håll i världen och regeringen anför
att inom EU har det uppmärksammats i form av ett
förslag till rekommendation från EG-kommissionen
vilket för närvarande slutförhandlas inom EU.
Rekommendationen innebär att medlemsstaterna bl.a.
skall anta principer för god förvaltning av
kustområdena, utveckla nationella strategier och
samarbeta med grannländerna. Genom att tillämpa en
integrerad kustzonsförvaltning skapar man goda
möjligheter att involvera alla de sektorer och
verksamheter som på olika sätt ger förutsättningar
för och påverkar livet i kustzonen, såväl när det
gäller miljö och natur som människors möjligheter
till utkomst och därmed en levande kust och
skärgård. Det anförda innebär enligt utskottets
mening att syftet med motion 2001/02:MJ220 (c)
yrkande 1 är tillgodosett. Motionsyrkandet bör
därför lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ220
(c) yrkande 5 om att föra över beslutanderätt,
tillsyn och skötsel av naturvärden till
skärgårdsregionerna och dess invånare vill utskottet
framhålla att i syfte att utveckla den potential för
ökad sysselsättning och tillväxt som finns i
resurshushållning och miljöanpassning, gav
regeringen 1997 ett antal länsstyrelser i uppdrag
att utarbeta regionala miljö- och
hushållningsprogram för fyra av landets större
skärgårdsområden. Regeringen har i regleringsbrevet
för länsstyrelserna år 2002 gett berörda
länsstyrelser i uppdrag att redovisa vilka åtgärder
som genomförts på regional och lokal nivå utifrån
förslagen i respektive program samt att i samarbete
med berörda centrala och regionala myndigheter ta
fram underlag för kommunernas översiktsplanering i
kust- och skärgårdsområdena. Regeringen påpekar i
skrivelsen att ett sådant underlag bör innefatta
naturvården och friluftslivet och behandla nya
kunskaper och aspekter som framkommer och att
arbetet med programmen har skett med stora insatser
och med lokalt engagemang av organisationer och
enskilda. Det har enligt regeringen gett
betydelsefullt resultat och det har bidragit till en
ökad dialog och erfarenhetsutbyte mellan
myndigheter, boende och organisationer i skärgården.
Utskottet anser därmed att syftet med motionen i
berörd del får anses tillgodosett. Motionsyrkandet
avstyrks.
Det i motion 2001/02:MJ506 (c) framförda förslaget
om statligt bidrag till kommunernas strandstädning
innebär att kommunerna i princip skall bära
kostnaderna för nedskräpningen. En sådant
uppfattning står i motsättning till principen om att
förorenaren skall betala (Pollutor Pays Principle).
Utskottet har erfarit att regeringen anser att ett
viktigt sätt att minska nedskräpningen är att
angripa problemet mera i grunden och satsa på lokalt
och regionalt förankrade projekt som fokuserar på
opinionsbildning bland vissa målgrupper såsom
fiskare, redare, oljeindustri etc. Syftet härmed är
att minska mängden marint avfall genom att skapa
attityd- och beteendeförändringar hos dem som bidrar
mest till nedskräpningen. Stiftelsen Håll Sverige
Rent avser att initiera ett dylikt projekt, som
spänner över hela Nordsjöregionen, i samarbete med
sina systerorganisationer i Nordsjöstaterna.
Utskottet avstyrker motionen.
I proposition 2001/02:158 Samhällets säkerhet och
beredskap anför regeringen att länsstyrelserna har
en naturlig roll som operativt tillsynsansvariga för
dammsäkerhet men att det kan finnas behov av
expertstöd, vägledning och information till
länsstyrelserna för deras tillsyn av dammsäkerheten.
Mot bakgrund härav aviserade regeringen avsikten att
låta tillse att Affärsverket svenska kraftnät får
utökade uppgifter enligt ett vid Svenska kraftnät
framtaget förslag till utvidgning och höjd
ambitionsnivå när det gäller insatserna inom
dammsäkerhetsområdet för den centrala
tillsynsvägledande verksamheten. Insatserna omfattar
bl.a. expertstöd, vägledning och information till
länsstyrelserna för deras tillsyn av dammsäkerheten
samt vidare utbildningar och seminarier för i första
hand handläggare vid länsstyrelserna. Insatserna bör
även omfatta säkerhetsarbete vid industri- och
gruvdammar.
Svenska kraftnät har analyserat de höga flödena
och översvämningarna under sommaren och hösten 2000
samt vintern 2001. Bland annat konstaterades att
översvämningarna inte medförde några stora dammras
men att ett flertal problem, skador och incidenter
inträffade. Systemet med samordningsgrupper vid höga
flöden fungerade mycket väl under översvämningarna i
södra Norrland. Svenska kraftnät har framfört att
detta bör utvecklas vidare och även införas för de
vattendrag som inte har denna samverkansform.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har bedömt orsakerna
till dammhaveriet vid Bolidens koppargruva i Aitik i
september 2000. I rapporten till regeringen föreslås
bl.a. att möjligheterna att skärpa tillsynen över de
dammar, såväl vattenkrafts- som gruvdammar, som
tillhör de högsta konsekvensklasserna bör utredas
vidare. Härutöver vill utskottet påpeka att
Miljöbalkskommittén (M 1999:03) år 2001 erhöll
tilläggsdirektiv att gå igenom sådana vattendomar
som kan ha betydelse för riskerna för
översvämningar. Syftet med genomgången är att ta
fram relevant underlag för en analys av miljöbalkens
bestämmelser om omprövning av gällande tillstånd för
vattenanläggningar och vattenreglering. Kommittén
skall analysera bestämmelserna om omprövning och vid
behov föreslå ändringar i lagstiftningen (dir.
2001:25). Det anförda innebär enligt utskottets
mening att riksdagen inte bör vidta några åtgärder
med anledning av motion 2001/02:MJ29 (fp) yrkande 1.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till
uttryck i motion 2001/02:MJ30 (fp) yrkande 4 att, i
de fall vattenkraftsutbyggnad sker, detta måste ske
med omsorg om den biologiska mångfalden och miljön i
övrigt. Detta synsätt återspeglas också i reglerna
om älvskydd i 4 kap. 6 § miljöbalken. Det bör
noteras att miljökraven på vattenverksamhet skärptes
med miljöbalkens införande genom att bestämmelserna
i balken ersätter vattenlagens regler, bl.a. genom
att hänsynsreglerna i 2 kap. blir tillämpliga även
på sådan verksamhet. Regeringen påpekar dessutom i
den nyligen presenterade propositionen Samverkan för
en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning
(2001/02:143 s. 86) att vattenkraften i Sverige har
byggts ut mycket kraftigt under 1900-talet och
svarar för ungefär hälften av den producerade elen i
landet och att möjligheterna till ytterligare ökning
av vattenkraftsproduktionen är begränsade.
Regeringen understryker därvid att det av miljöskäl
inte är önskvärt med en omfattande utbyggnad.
Utskottet avstyrker motionen i berörd del i den mån
den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.
Enligt vad som anförs i budgetpropositionen för år
2002 (prop. 2001/02:1 utg.omr. 23) finansieras
allmän fiskevård för närvarande delvis av anslaget
för fiskevård men också av vattenavgiftsmedel i
enlighet med vattendomar. Anslaget används till
fiskevård, främst i allmänna och enskilda vatten med
fritt handredskapsfiske i kustområdena och i sjöarna
Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren samt Storsjön i
Jämtland. Regeringen redovisade i propositionen
Hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet.
1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) en ökad satsning på
en förbättrad fiskevård. Anslaget för fiskevård
disponeras av Fiskeriverket och används bl.a. för
bildande av fiskevårdsområden, fisketillsyn,
främjande av den biologiska mångfalden och
biotopvård, insatser för bevarandet av hotade arter
och utsättning av fisk. Regeringen har i
regleringsbrev för budgetåret 2002 avseende
Fiskeriverket angivit att av anslaget får högst 2
000 000 kr användas för fettfeneklippning av odlad
laxsmolt. Utskottet finner mot bakgrund härav att
syftet med motion 2001/02:MJ522 (kd) yrkande 3 är
tillgodosett. Motionen i berörd del bör lämnas utan
vidare åtgärd.
Emån utgör med hänsyn till påverkansgrad och
biologisk mångfald ett av landets värdefullaste
vattendrag. Trots många mindre kraftverk finns
fortfarande betydande forssträckor, och utskottet
har inhämtat att Emån jämte Helgeån är artrikast i
landet vad gäller fisk med arter som lax, mal och
asp. Dessutom finns utter och flera hotade fågel-
och växtarter. Emåns nedre huvudfåra utgör ett
Natura 2000-område och stora delar av vattendraget
är av riksintresse ur natur- och
kulturskyddssynpunkt. Fiskeriverket och
Naturvårdsverket har tillsammans med länsstyrelser,
kommuner och andra organisationer aktivt bidragit
till göra Emån till ett pilotprojekt med anledning
av genomförandet av ramdirektivet för vatten
(2000/60/EG). Utskottet har vidare inhämtat att
regeringen satsat över 100 miljoner kronor på
restaurering av tidigare PCB-utsläpp och av
tungmetalldepositioner vid Jungnerholmarna. Det är
enligt Miljödepartementet en angelägen uppgift att i
möjligaste mån och efter lagenlig prövning säkra en
så naturlig vandringsväg som möjligt för såväl fisk
som andra organismer från mynningen och upp till
nedersta naturliga vandringshinder. I detta arbete
är det också viktigt att beakta de eventuella
reproduktionsproblem som förekommer i ån och att i
möjligaste mån utreda orsakerna. Utskottet ser med
tillförsikt an det viktiga arbete som bedrivs i
Emån. Med hänvisning härtill anser utskottet att
syftet med motion 2001/02:MJ404 (v) är tillgodosett.
Därmed avstyrker utskottet motionen. Med hänvisning
till vad som redovisas ovan om regeringens arbete
med naturvården i vattenmiljöerna och då särskilt
till den uppmärksamhet som regeringen ägnar frågan
om våra vattendrag och strömmar finner utskottet att
syftet jämväl med motionerna 2001/02:MJ480 (s) och
2001/02:MJ522 (kd) yrkande 4 är tillgodosett.
Berörda motionsyrkanden avstyrks därmed.
Regeringen har under de senaste åren satsat
betydande resurser på direkta och indirekta åtgärder
för att öka sälstammen. Arbetet med att minska
gifthalterna i Östersjön har varit framgångsrika och
är huvudanledningen till gråsälsbeståndets ökning.
Skapandet av sälskyddsområden har naturligtvis också
bidragit till denna utveckling. Genom beståndets
ökning har konflikterna med yrkesfisket ökat varför
regeringen också har anslagit medel till
utvecklandet av sälsäkra redskap. Detta har varit
framgångsrikt vad avser laxfällor och arbetet pågår
med att också förbättra ålryssjor och nät. I
enlighet med miljökvalitetsmålet Hav i balans samt
levande kust och skärgård pågår också ett omfattande
arbete med att skapa akvatiska reservat i
kustområden och på utsjöbankar varav ett avses
omfatta totalt fiskeförbud. Även i detta sammanhang
kommer inom lämpliga områden bl.a. säl att skyddas.
Utskottet har från Miljödepartementet erfarit att
det i det fortsatta arbetet kommer att övervägas att
utanför fastställda skyddsområden också införa en
zon där ersättning till fiskare inte kommer att
beviljas. Motion 2001/02:MJ439 (mp) yrkande 4 är
därmed tillgodosedd och bör inte medföra någon
riksdagens vidare åtgärd.
Regeringen anför i skrivelsen att naturvården
sedan decennier har fokuserats på landmiljöer medan
insatser i vattenmiljöer generellt sett har varit
eftersatta. Som regeringen påpekar utgör våtmarkerna
emellertid ett positivt undantag där den nationella
våtmarksinventeringen och sumpskogsinventeringen har
medfört att det finns ett bra kunskapsunderlag.
Detta har resulterat i en nationell bevarandeplan
(Myrskyddsplanen) och även utgjort underlag för ett
skärpt regelverk beträffande markavvattning och
tillämpning av ärenden som rör våtmarker. Utskottet
vill härutöver framhålla att riksdagen har
fastställt fem delmål för miljökvalitetsmålet
Myllrande våtmarker (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 36). I enlighet härmed skall en
nationell strategi för skydd och skötsel av
våtmarker och sumpskogar tas fram senast till år
2005. Samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplan för
Sverige skall ha ett långsiktigt skydd senast år
2010. Senast år 2004 skall inga skogsbilvägar byggas
över våtmarker med höga natur- eller kulturvärden
eller så att dessa våtmarker påverkas negativt på
annat sätt. I odlingslandskapet skall minst 12 000
ha våtmarker och småvatten anläggas eller
återställas fram till år 2010. Slutligen skall olika
åtgärdsprogram senast till år 2005 finnas och ha
inletts för de hotade arter som har behov av riktade
åtgärder. Med de förslag till delmål som fastställts
är enligt utskottet förutsättningarna goda för att
miljökvalitetsmålet skall kunna nås inom en
generation. Myrskyddsplanen bör också kompletteras
med ett större urval sumpskogar och resultatet av
våtmarksinventeringen i Norrbottens län. För att
miljökvalitetsmålet skall nås förutsätts medverkan
från jord- och skogsbruket. Även andra sektorer
måste visa den hänsyn som krävs. Statsfinansiella
kostnader uppkommer främst för skydd och anläggande
av våtmarker. I propositionen Svenska miljömål
anförde regeringen att det i framtiden kan behövas
ytterligare ekonomiska medel för anläggande av
våtmarker, varför regeringen avser att återkomma med
nya delmål i samband med förändring av
landsbygdsförordningen om så är möjligt. Tanken är
att miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker i ett
generationsperspektiv bör innebära bl.a. att det i
hela landet finns våtmarker av varierande slag, med
bevarad biologisk mångfald och bevarade
kulturhistoriska värden, att hotade arter har
möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina
naturliga utbredningsområden så att långsiktigt
livskraftiga populationer säkras samt att våtmarker
skyddas så långt möjligt mot dränering, torvtäkter,
vägbyggen och annan exploatering. Utskottet finner
mot bakgrund av det anförda att motionerna
2001/02:MJ30 (fp) yrkande 2, 2001/02:MJ457 (s) och
2001/02:MJ521 (fp) yrkande 4 i allt väsentligt är
tillgodosedda. Därmed avstyrks berörda
motionsyrkanden.
Kunskapsuppbyggnad och folkbildning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (mp)
om att Naturvårdsverket skall prioritera
inventeringar av den biologiska mångfalden i
landet med hänvisning till de omfattande
arbetsinsatser som ägnas åt inventering.
Utskottet avstyrker därutöver ett yrkande
(mp) med förslag om att regeringen årligen
skall lämna en skrivelse till riksdagen om
tillståndet för den biologiska mångfalden. I
detta sammanhang hänvisar utskottet till vad
regeringen aviserat om redovisning till
riksdagen i samband med propositionen om
förslag till delmål m.m. för
miljökvalitetsmålen.
Skrivelsen
Regeringen bedömer att fortsatt forskning och
kunskapsuppbyggnad inom naturvårds- och
bevarandebiologin är en förutsättning för långsiktig
framgång i naturvårdsarbetet. Naturvetenskaplig
forskning behöver kompletteras och integreras med
samhällsvetenskaplig forskning. Människor som
nyttjar forskningsresultaten bör få större
delaktighet i forskningen. Inventeringar och
insamling av data om bevarandestatus och
miljötillståndet spelar en avgörande roll i
naturvårdsarbetet. I utbildningen på universitet och
högskolor bör natur- och kulturmiljövårdsrelaterade
ämnen integreras i syfte att uppnå en helhetssyn på
landskapsbilden. Kunskapsspridning och information
är väsentligt för att naturvårdsarbetet skall vara
framgångsrikt. De som tar fram och besitter kunskap
som har betydelse för naturvårdsarbetet bör se till
att denna görs tillgänglig och sprids till dem som
nyttjar kunskapen. Kunskapsuppbyggnaden inom
miljöövervakningen när det gäller tillståndet för
biologisk mångfald behöver förstärkas. Indikatorer
för uppföljning av biologisk mångfald och andra
naturvårdsaspekter bör utvecklas. Sektorerna har ett
ansvar för den kunskapsuppbyggnad och
kunskapsspridning som krävs för att sektorn skall
klara av att genomföra de åtgärder som erfordras
inom sektorn för att nå fastlagda delmål och
miljökvalitetsmål. Forskning kring friluftsliv bör
stärkas genom att ett kompetensnätverk för
friluftsforskning etableras.
Regeringen bedömer vidare att förståelse och
insikt kring natur och naturvärden, och hur dessa är
kopplade till hållbar utveckling, utgör en grund för
hela naturvårdsarbetet. Det formella
utbildningssystemet är viktigt för grundläggande
kunskaper, liksom det fria folkbildningsarbetet,
dvs. studieförbund, folkhögskolor och andra
organisationer. Förskola, grund- och gymnasieskola
har en angelägen uppgift i att lägga grunden till
kunskap om och upplevelser av naturen. Det handlar
både om kunskapsförmedling och om att ge eleverna
förutsättningar för naturupplevelser och
friluftsliv.
Motionerna
Motionärerna i motion 2001/02:MJ351 (mp) anser att
det är väsentligt att Naturvårdsverket prioriterar
inventeringar av den biologiska mångfalden i landet.
Därmed skulle Sverige enligt motionärerna uppfylla
åtagandet enligt artikel 7 a i Riokonventionen.
Länsstyrelsernas miljöenheter bör också
uppmärksammas på det åtagande som följer av
Riokonventionen för att hjälpa till med
inventeringen av olika artgrupper inom vissa
geografiska områden.
Enligt motion 2001/02:MJ463 (mp) bör regeringen
årligen lämna en skrivelse till riksdagen där
situationen för de hotade arterna redovisas. Det
skulle i ett slag skapa en bredare och djupare
diskussion om det som sker i naturen. Den biologiska
mångfalden skulle bli något annat än ett begrepp och
kunskapen hos politiker, press och allmänhet skulle
öka (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
När det gäller kravet i motion 2001/02:MJ351 (mp) om
en inventering av landets biologiska mångfald vill
utskottet framhålla att Jordbruksverket fått i
uppdrag att genomföra en ängs- och
betesmarksinventering som enligt regeringen kommer
att ge ytterligare kunskap om bevarandevärden i
ängar och betesmarker. Regeringen påpekar att ett
viktigt element för att förstärka naturvården i
vattenmiljöerna är genomförandet av den nationella
inventering som behandlas i avsnittet ovan.
Uppdraget till Artdatabanken att genomföra Svenska
artprojektet är enligt regeringen därutöver ett
viktigt led i en långsiktig kunskapsuppbyggnad.
Uppdraget innefattar att ta fram ett referensverk,
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna, som
tillsammans med nya vetenskapliga publikationer
skall beskriva alla landets ca 50 000 arter av
flercelliga växter, svampar och djur. Detta utgör en
stor satsning såväl finansiellt som vetenskapligt.
Projektet beräknas enligt regeringen att ta minst
tjugo år att genomföra och resultatet kommer för
lång tid framöver utgöra en solid grund för
biologisk forskning och naturvård. Bedömning av
bevarandestatus och rödlistning av ännu ej bedömda
organismgrupper är en annan viktig kategori inom
naturvårdens kunskapsuppbyggnad. Ideella
organisationers arbete och olika projekt visar att
det finns ett stort intresse bland naturkunniga
människor runtom i landet att bidra till uppbyggnad
av kunskap som rör vår natur. Inom naturvården bör
man fortsätta att utveckla kunskapsinsamling via
Internet och med hjälp av intresserade och kunniga
medborgare. Detta gäller i synnerhet kunskap om
förekomst av arter och bevarandestatus hos olika
arter och områden. Mot bakgrund av det anförda
föreslår utskottet att riksdagen inte vidtar några
åtgärder med anledning av motion 2001/02:MJ351 (mp).
Som regeringen anförde i propositionen Svenska
miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop.
2000/01:130) bör det vara en uppgift för ett
särskilt miljömålsråd att tillsammans med mål- och
miljöansvariga myndigheter föreslå, kvalitetssäkra
och vidmakthålla driften av lämpliga indikatorer för
att följa upp miljökvalitetsmålen. Miljömålsrådets
uppföljning av miljökvalitetsmålen utgör underlag
som regeringen kan använda vid redovisningen till
riksdagen. Miljömålsrådet bör även utreda om det är
lämpligt att utveckla ytterligare index för att
förbättra överskådligheten vid uppföljningen av
målen. En årlig redovisning till riksdagen behövs
också för att visa hur arbetet mot
miljökvalitetsmålen fortskrider. En sådan
redovisning kan ge underlag för beslut om att sätta
in åtgärder om det visar sig att förutsättningarna
för att nå de uppsatta miljökvalitetsmålen inte är
tillfredsställande. Redovisningen bör omfatta ett
urval av indikatorer som återkommer varje år. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion 2001/02:MJ463 (mp) yrkande 4.
Svensk inriktning på det fortsatta
naturvårdsarbetet inom EU
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (v)
om Sveriges ståndpunkt när det gäller EU:s
transport- och jordbrukspolitik m.m. med
hänvisning till vad regeringen anför därom i
skrivelsen. Vidare avstyrker utskottet ett
motionsförslag (v) om att Sverige inom EU
skall verka för att marina reservat inrättas.
Härvid åberopar utskottet vad regeringen
anför om den gemensamma fiskeripolitiken i en
nyligen presenterad skrivelse om ansvarsfullt
fiske. Ett stort antal motionsyrkanden (s, m,
kd, c) om åtgärder för att komma till rätta
med problemet med skarvens utbredning
avstyrks med hänvisning till att regeringen i
skrivelsen uttrycker avsikten att verka för
att det lättare skall gå att ändra i EG:s
naturvårdsdirektivs bilagor och därmed
möjliggöra en riktig prioritering i
bevarandeinsatserna för olika arter.
Utskottet avstyrker slutligen fyra
motionsyrkanden (v, kd, mp) om den europeiska
fågeljakten med hänvisning till Sve-riges
ståndpunkt i dessa frågor.
Skrivelsen
Regeringen bedömer att naturvård även
fortsättningsvis i huvudsak bör vara ett nationellt
politikområde. De existerande inslagen av
gemenskapspolitik utgör viktiga element i den
nationella politiken. Sverige bör fortsätta att vara
pådrivande inom de delar av naturvårdspolitiken som
är gemensamma. Det gäller framför allt genomförandet
av EU:s strategi för biologisk mångfald med
tillhörande aktionsplaner för naturresurser,
jordbruk, fiske samt utveckling och bistånd. Sverige
bör bidra till att bevara biologisk mångfald inom
EU, bl.a. genom det ekologiska nätverket Natura
2000. Sambandet mellan Natura 2000-områdena och det
omgivande landskapet bör framhållas, liksom
kopplingar mellan Natura 2000 och EU:s sektorsvisa
aktionsplaner för biologisk mångfald. Den svenska
ståndpunkten bör vara att finansieringen av
genomförandet av Natura 2000 även fortsättningsvis i
huvudsak är ett ansvar för respektive medlemsstat.
De möjligheter till finansiering via EU som finns i
dag utgör värdefulla tillskott.
Sverige bör vara pådrivande när det gäller att
omförhandla fågel- respektive art- och
habitatdirektivet så att det blir möjligt att på ett
enklare och snabbare sätt kunna ändra i bilagorna
till dessa direktiv. Naturen förändras och det finns
därför behov av att kunna omprioritera insatser för
olika arter. Sverige bör driva frågan om gemensamma
riktlinjer och en gemensam grundsyn inom EU när det
gäller introduktioner av främmande arter.
Inom naturvårds- och handelspolitik bör Sverige
vara drivande när det gäller fortsatt långsiktig
avveckling av subventioner m.m. som har eller kan ha
negativa konsekvenser för natur och naturvård. När
det gäller miljömärkning och certifiering som berör
naturvård bör den svenska ståndpunkten vara att
detta kan utgöra viktiga bidrag i miljöarbetet.
Sådana styrmedel bör dock i första hand utvecklas
och drivas av konsumenter och producenter.
Motionerna
Motion 2001/02:MJ28 (v) behandlar bl.a. EU:s
transport- och jordbrukspolitik m.m. Enligt motionen
leder målet om en inre marknad med fri rörlighet för
varor och tjänster inom EU till ökad handel mellan
medlemsstaterna. Detta i sin tur leder till ökade
transporter som inte bara bidrar till ökade
luftföroreningar som är skadliga för både miljön och
hälsan, utan även ger direkta eller indirekta
effekter på naturvården. Det ständigt ökande
transportnätet leder enligt motionärerna till att
artrika miljöer försvinner eller förstörs och
landskap fragmenteras, vilket förhindrar spridning
av arter (yrkande 1). För att klara den stora
omställningen som östutvidgningen kommer att
innebära krävs enligt motionen att EU:s
jordbrukspolitik förändras. Särskilt viktigt är att
direktstöden minskas till förmån för ökade anslag
till miljöåtgärder och landsbygdsutveckling för att
de stora naturvärdena som i dag finns i Östeuropa
och de spillror som finns kvar i de nuvarande
medlemsländerna inte skall gå förlorade (yrkande 2).
Regeringen bör inom EU och internationella
institutioner verka för att alla politikområden,
samarbetsprojekt, stöd och investeringar utformas så
att den biologiska mångfalden varken inom EU eller i
övriga världen minskar (yrkande 6).
I motion 2001/02:MJ28 (v) föreslås dessutom att
Sverige inom EU bör verka för att marina reservat
inrättas i haven inom EU. Motionärerna påpekar att
ansvaret för fiskbeståndet i de svenska haven är
inte enbart ett nationellt ansvar. Fiskbeståndet
förvaltas oftast gemensamt mellan de länder som har
tillgång till fisket, vilket ställer höga krav på
att även gemensamma mål för fiskbeståndet finns. En
gemensam fiskepolitik kräver, enligt motionärerna,
också en gemensam naturvårdspolitik för de marina
miljöerna (yrkande 3).
Motionerna 2000/01:MJ902 (m) yrkande 2,
2000/01:MJ903 (m) yrkande 1, 2000/01:MJ904 (m)
yrkande 1, 2000/01:MJ908 (m) yrkande 3, 2000/01:
MJ909 (m) yrkande 1, 2000/01:MJ911 (m) yrkande 6,
2001/02:MJ214 (m) yrkande 2, 2001/02:MJ236 (m),
2001/02:MJ238 (m) och 2001/02:MJ420 (m) yrkande 7
(delvis) berör problemen med storskarvens
utbredning. I motionerna anförs bl.a. att fåglarna
genom sin spillning förstör sin egen livsmiljö genom
att träden avlövas och dör. Spillningen gör att
vissa grynnor och skär blir omöjliga att leva på för
den övriga faunan och mycket svåra att gå i land på
för människor. När ett område förstörts drar
skarvflocken vidare till nästa. Motionärerna menar
att ökningen av antalet skarvar hotar den biologiska
mångfalden inom många områden. Motionärerna pekar
vidare på att skarvarna innebär avbräck också för
fisket. Enligt motionerna talar detta för utökad
skyddsjakt och möjligheter att skatta beståndet
genom prickning. Med tanke på att antalet skarvar
ständigt ökar förespråkar motionärerna att allmän
jakt på skarv införs. Också i motion 2000/01:MJ905
(kd) påpekas att stora skarvkolonier ställer till
skada både på land och i vatten genom att fågeln
äter stora mängder torsk. Eftersom skarven inte
finns på EU:s lista över jaktbart vilt kan Sverige
inte besluta om allmän jakttid. Enligt motionen bör
Sverige få EG-kommissionen att ändra detta (yrkande
1). Enligt motionen bör regeringen överväga att
lägga fram förslag om allmän jakt på skarv (yrkande
2). Även i motionerna 2000/01:MJ919 (c),
2000/01:MJ920 (c) yrkande 3 och 2001/02:MJ228 (c)
föreslås att allmän jakt på skarv införs. Enligt
motion 2000/01:MJ912 (s) har antalet skarvar blivit
så många att allmän jakt och prickning av ägg är den
enda lösningen. För att åstadkomma detta måste
enligt motionen en ändring av fågelskyddsdirektiven
för mellanskarv inom EU ske.
Enligt motion 2001/02:MJ505 (c) är det nödvändigt
att det, vid beslut som påverkas av EG-regler och
som rör den svenska jakten och viltförvaltningen,
tas större hänsyn till svenska behov och särdrag än
vad som hittills skett. Motionärerna anför att i
artikel 2 i art- och habitatdirektivet anges att
hänsyn skall tas till ekonomiska, sociala och
kulturella behov samt till regionala och lokala
särdrag samt att motsvarande anges i
fågeldirektivet. Motionärerna påpekar att det
således ges ett utrymme för beaktande av nationella
behov och särdrag. Det är enligt motionärerna
angeläget att dessa behov och särdrag beaktas än
tydligare än vad som hittills skett. Motionärerna
överväger vidare om inte möjligheterna härför torde
ha ökat i och med att subsidiaritetsprincipen
stärkts genom Maastrichtavtalet.
Enligt motion 2001/02:MJ245 (v) bör Sverige på EU-
nivå driva frågan om att en ökad kontroll av
fågeldirektivets tillämpning inom EU:s medlemsländer
såväl som i kandidatländerna kommer till stånd.
Motionärerna påpekar att fågeljakten i många
sydeuropeiska länder är en gammal tradition. Enligt
motionärerna har detta även hävdats under
förhandlingarna med bl.a. Malta och Cypern inför den
kommande utvidgningen av EU, där önskningar
framförts om undantag från det nuvarande
fågeldirektivet för att jakten skall kunna fortgå.
Motionärerna anför att det emellertid tycks råda en
relativ samstämmighet bland EU-nationerna om att
inte tillåta en urholkning av direktivet.
Motionärerna anser det dock vara viktigt att svenska
förhandlare och politiker fortsätter att driva den
linjen utan kompromisser. Frågor om fågeljakt och
fågelskydd måste ta sin utgångspunkt från biologiska
förutsättningar anförs det i motion 2001/02:MJ295
(kd). Den omfattanden fågeljakten som nu pågår i
flera av Europas länder riskerar att utarma den
biologiska mångfalden. Sverige bör därför, enligt
motionärerna, ta initiativ till att den illegala
delen av denna jakt omedelbart stoppas. Enligt
motion 2001/02:MJ465 (mp) har Sverige skäl att agera
mot jägarna i södra Europa. Motionärerna anför att
jakten inte är jägarnas ensak, eftersom de skjuter
de fåglar som är på väg till norra Europa för att
häcka. Många av de arter som jagas är hotade och
ännu fler minskar starkt eftersom de även utsätts
för förändringar i miljön. Det gäller t.ex. fåglarna
i jordbrukslandskapet (yrkande 1). Sverige bör också
agera för att ansökarländerna ovillkorligen skall
upphöra med jakten på flyttfågel innan medlemskap
kan bli aktuellt. Jakten strider inte bara mot EU:s
fågeldirektiv, den är också grym och hänsynslös.
Eftersom både Malta och Cypern ligger mitt i var
sitt flyttstråk är det viktigt att jakten just i
dessa länder stoppas (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att
Sverige bör fortsätta att vara pådrivande inom de
delar av naturvårdspolitiken som är gemensamma för
EU. Det gäller framför allt genomförandet av EU:s
strategi för biologisk mångfald med tillhörande
aktionsplaner för naturresurser, jordbruk, fiske
samt utveckling och bistånd. Det är enligt
utskottets mening viktigt att påpeka att också den
gemensamma regional- och transportpolitiken har
kopplingar till naturvård. Sverige, bör som
regeringen också anser, driva en fortsatt
sektorsintegrering, dvs. integrera naturvården i
relevanta politikområden så att fastlagda mål, såväl
på EU-nivå som nationellt, uppnås. Viktiga
utmaningar är reformeringen av fiske- och
jordbrukspolitik i hållbar riktning. En närliggande
fråga är utveckling och samordning av olika
politikområden så att dessa inte motverkar utan
bidrar till att fastlagda miljö- och naturvårdsmål
uppnås. Regeringen påpekar att den nya integrerade
jordbruks- och landsbygdspolitik som håller på att
växa fram, har stor potential när det gäller att
skapa goda förutsättningar för naturvården. I stora
drag handlar det, som regeringen också påpekar, om
att nu gemensamt genomföra de ambitiösa
målsättningar som finns med sjätte
miljöhandlingsprogrammet som grund. Den stora
utmaningen för det fortsatta arbetet inom EU ligger
i att förändra och utveckla andra politikområden i
en hållbar riktning så att de bidrar till att de
miljömål som lagts inom EU uppnås.
Sammanfattningsvis gör utskottet samma bedömning i
dessa frågor som regeringen. Det anförda innebär
enligt utskottets bedömning att motion 2001/02:MJ28
(v) yrkandena 1, 2 och 6 inte bör föranleda några
ytterligare åtgärder.
Utskottet vill framhålla att flera av de av
riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen, däribland
Hav i balans och Levande kust och skärgård, berör
det marina ekosystemet och fisket inom ramen för den
gemensamma fiskeripolitiken (GFP). För detta
miljökvalitetsmål har ett antal delmål lagts fast.
Delmålen rör ett långsiktigt skydd av skyddsvärda
marina miljöer och skärgårdsområden med höga natur-
och kulturvärden, åtgärdsprogram för hotade marina
arter och fiskstammar, minimering av bifångster av
marina däggdjur, sjöfåglar och oönskade fiskarter
samt minimering av bifångster av ungfisk. Även
åtgärdsplaner för bevarandet av den biologiska
mångfalden finns utarbetade på såväl nationell nivå
som gemenskapsnivå. Regeringen framhåller i
skrivelse 2001/02:152 Ansvarsfullt fiske - svenska
prioriteringar för EU:s framtida fiskeripolitik att
det i gemenskapens åtgärdsplan för biologisk
mångfald i fiskeripolitiken lyfts fram ett antal
åtgärder som ligger i linje med de nationella
delmålen. De syftar bl.a. till att förhindra
förlusten av arter och ekosy-stem genom utveckling
av selektiva fiskeredskap och fiskemetoder samt att
skydda värdefulla miljöer genom inrättandet av
marina skyddsområden. Försiktighetsprincipen skall
även tillämpas för icke målarter, och förändringar
skall följas och åtgärdas genom utveckling av
miljöindikatorer och användning av
miljökonsekvensbeskrivningar. Den vetenskapliga
forskningen och datainsamlingen skall förbättras. I
slutsatserna lyfts även fram att långsiktiga
förvaltningsplaner för viktiga gemenskapsbestånd
skall utvecklas. Det anförda innebär att riksdagen
inte bör vidta några åtgärder med anledning av
motion 2001/02:MJ28 (v) yrkande 3. Motionsyrkandet
avstyrks.
Regeringen redogör i skrivelsen för uppfattningen
att Sverige bör verka för möjligheten att på ett
enklare och snabbare sätt kunna ändra i EG:s
naturvårdsdirektivs bilagor. I dessa bilagor anges
de arter och naturtyper som medlemsländerna har
särskilda skyldigheter att vidta bevarandeåtgärder
för. Som regeringen påpekar förändras förhållanden i
naturen, vilket medför behov av att kunna
omprioritera, t.ex. när det gäller bevarandeinsatser
för olika arter. Detta är viktigt och motiverat för
att inom landet få acceptans för de krav och
regleringar som den gemensamma naturvårdspolitiken
ibland medför. Förståelse för de gemensamma reglerna
är en grundförutsättning för att en gemensam
naturvårdspolitik skall respekteras inom varje
medlemsland. I likhet med regeringen anser utskottet
att det därför måste bli enklare att modifiera de
olika bilagorna till fågel- respektive art- och
habitatdirektivet. Gemensamma regler innebär alltid
kompromisser eftersom förhållandena och behoven är
olika inom olika delar av EU. Arter kan minska och
öka i antal och utbredning relativt snabbt - skarven
är ett exempel - och det kan medföra behov av att
såväl flytta arter mellan olika bilagor som att
lägga till eller ta bort arter från bilagorna; allt
i syfte att prioritera rätt utifrån ett EU-
perspektiv. Det bör vara enklare att ändra
innehållet i bilagorna än att ändra artiklarna i
direktivens huvudtext. Utskottet delar således
regeringens bedömning, vilken innebär att problem av
det slag som tas upp i ett stort antal
motionsyrkanden med anknytning till skarvens
utbredning härigenom kan hanteras på ett enklare och
effektivare sätt. Utskottet vill i sammanhanget även
hänvisa till vad utskottet anfört om skyddsjakt på
skarv i betänkande 2001/02:MJU18. Med hänvisning
till det anförda anser utskottet att syftet med
motionerna 2000/01:MJ902 (m) yrkande 2,
2000/01:MJ903 (m) yrkande 1, 2000/01:MJ904 (m)
yrkande 1, 2000/01:MJ905 (kd) yrkandena 1 och 2,
2000/01:MJ908 (m) yrkande 3, 2000/01:MJ909 (m)
yrkande 1, 2000/01: MJ911 (m) yrkande 6,
2000/01:MJ912 (s), 2000/01:MJ919 (c), 2000/01: MJ920
(c) yrkande 3, 2001/02:MJ214 (m) yrkande 2,
2001/02:MJ228 (c), 2001/02:MJ236 (m), 2001/02:MJ238
(m) samt 2001/02:MJ420 (m) yrkande 7 (delvis) är
tillgodosett. Berörda motionsyrkanden avstyrks
därmed.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
jämväl motion 2001/02:MJ505 (c).
Naturvårdsverket representerar Sverige i EU:s
fågelkommitté och verkar där för att fågeljakten i
medlemsländerna och kandidatländerna helt sker i
linje med fågeldirektivets bestämmelser. Den svenska
linjen är, enligt vad utskottet erfarit, att Sverige
på EU-nivå skall arbeta för att fågeljakten såväl i
medlemsländerna som i kandidatländerna skall
bedrivas i linje med fågeldirektivets bestämmelser.
Läget i förhållande till kandidatländerna är enligt
Naturvårdsverket att det i flera sydeuropeiska
länder finns stora brister i tillämpningen av bl.a.
fågeldirektivet. Malta och Cypern är exempel på
detta, även om det finns olika uppfattningar om
antalet fåglar som olovligen fångas med nät,
limstickor m.m. Enligt vad utskottet erfarit har
Cypern och Malta i sina medlemsförhandlingar försökt
att få gehör för önskemålen om att delvis fortsätta
den traditionella småfågeljakten, men att EG-
kommissionen har ställt sig avvisande härtill.
Enligt uppgift diskuterades frågan i Fågelkommittén
senast i juni 2001, och kommissionen redovisade då
sin inställning till de begärda undantagen från
kandidatländerna. Dessförinnan hade EU:s
medlemsländer var för sig redovisat sin ståndpunkt
om de begärda undantagen från fågeldirektivet.
Utskottet har erfarit att Sverige, som har en
restriktiv hållning i dessa frågor, avstyrkte bl.a.
att Malta och Cypern skulle ges rätt att nyttja
fångstmetoder som t.ex. slagnät och att fånga
småfåglar som tidigare inte fångats inom EU.
Utskottet ställer sig bakom den restriktiva
ståndpunkt den svenska regeringen givit uttryck för
i sammanhanget och anser därmed att motionerna
2001/02:MJ245 (v), 2001/02:MJ295 (kd) samt
2001/02:MJ465 (mp) yrkandena 1 och 2 inte bör
föranleda några riksdagens vidare åtgärder.
Motionsyrkandena avstyrks.
Sveriges fortsatta arbete inom ramen
för internationell naturvård
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett förslag (v) om att
regeringen skall verka för att konventionen
om biologisk mångfald skall överordnas WTO:s
regler samt ett förslag (v) om att TRIPS-
avtalet förändras i förhållande till
konventionen om biologisk mångfald. Utskottet
hänvisar i båda fallen till vad riksdagen
tidigare anfört i dessa frågor. Utskottet
anser sig inte berett att föreslå några
åtgärder med anledning av ett motionsförslag
(v) om att regeringen skall verka för att
World Commission on Dams riktlinjer skall
antas i EU och internationellt. Härutöver
avstyrker utskottet ett yrkande (v) om att
regeringen bör utreda omfattningen av handeln
med utrotningshotade djur och växter med
hänvisning till det samarbete som sker mellan
myndigheter och organisationer samt till
Naturvårdsverkets uppdrag att se över
artskyddsförordningen. En motion (m) om
svensk valjakt avstyrks som fullt ut
tillgodosedd genom det arbete regeringen och
myndigheter ägnar åt frågan. Avslutningsvis
avstyrker utskottet en motion (s) i vilken
det efterlyses åtgärder för att förhindra att
ädelträ avverkas i regnskogar. Utskottet
hänvisar bl.a. till pågående arbete inom EU.
Skrivelsen
Sverige bör enligt regeringen verka för ökad
samordning av naturvårdsrelaterade konventioner.
Sverige bör dessutom verka för att åtaganden i
internationella forum genomförs, såväl nationellt
som i andra länder, bl.a. genom
utvecklingssamarbete. Regeringen anser dessutom att
Sverige bör driva att ekosystemansatsen, dvs.
helhetssynen på förvaltning av ekosystem i enlighet
med konventionen om biologisk mångfald, skall utgöra
grunden för bevarande och hållbart nyttjande. Vidare
bör Sverige arbeta för tillämpning av sektorsansvar
och -integrering och synsättet att bevarandeåtgärder
måste genomföras med utgångspunkt i varje lands och
regions markanvändningshistoria. För de flesta
länder innebär det att åtgärder bör genomföras i
hela landskapet, inklusive vattenmiljöerna. Sverige
bör verka för att hitta lösningar som ger u-länder,
lokalbefolkningar och urbefolkningar en rättvis del
i eventuella vinster som kommer från genetiska
resurser och tillhörande traditionell kunskap.
Därutöver bör Sverige fortsätta att driva frågan om
att stärka taxonomins ställning, dvs. kunskapen om
arter och deras släktskap och användning.
Sverige bör i sin biståndsverksamhet stödja
utvecklingsländerna, och i relevanta frågor även de
f.d. östländerna, i deras ansträngningar att
genomföra internationella åtaganden inom
naturvårdens område. Genom att ratificera
konventionen om biologisk mångfald har Sverige
förbundit sig att i sitt utvecklingssamarbete
inkludera insatser för bevarande av biologisk
mångfald, hållbart nyttjande av dess beståndsdelar
och en rättvis fördelning av nyttan som uppstår vid
utnyttjandet av genetiska resurser.
Motionerna
Enligt motion 2001/02:MJ28 (v) utgör handelsavtalen
ett stort hot mot en gemensam internationell
naturvårdsstrategi. WTO:s handelsavtal är i dag i
praktiken överordnade miljöpolitiken. Trots att det
finns internationella miljööverenskommelser har
dessa liten tyngd jämfört med de handelsavtal som
regleras genom WTO. För att garantera en säker
livsmedelsförsörjning och ett bevarande av en
biologisk mångfald är det angeläget att utsädet är
fritt och att syftet med konventionen om biologisk
mångfald uppfylls. Det är därför angeläget att
konventionen om biologisk mångfald överordnas WTO:s
regler. Sverige bör därför verka i sådan riktning
(yrkande 4). Det avtal i WTO som reglerar bl.a.
copyright och patenträtt benämns TRIPS (Trade
Related Aspects on Intellectual Property Rights).
Enligt artikel 27 i TRIPS-avtalet åläggs samtliga
WTO:s medlemsstater att införa patentlagstiftning på
alla produkter och processer och inom alla
teknikområden, förutsatt att de är nya, har en
uppfinningshöjd samt går att tillämpa industriellt.
Underparagrafen 27.3 b. medger undantag för växter
och djur, men kräver trots detta att alla länder
måste införa patent på mikroorganismer och vissa
processer samt liknande system för åtminstone
växtsorter. Enligt motionen blir resultatet
möjlighet till patent på liv. Det är också angeläget
att paragraf 27.3 b. i TRIPS-avtalet förändras så
att den möjliggör hänsyn till de målsättningar som
finns i konventionen om biologisk mångfald.
Regeringen bör därför verka för att TRIPS-avtalet
förändras så att det möjliggör hänsyn till de
målsättningar som finns i konventionen om biologisk
mångfald (yrkande 5). Ett särskilt tydligt exempel
på när tillräcklig hänsyn till biologisk mångfald
inte tas gäller enligt motionärerna byggandet av
storskaliga dammprojekt. World Commission on Dams
(WCD) har byggt upp en stor kunskapsbas om sociala,
ekonomiska och miljömässiga aspekter på vattenkraft
och dammbyggen. I rapporten ger WCD förslag till
kriterier och riktlinjer för framtida beslut om hur
användning och fördelning av vatten- och
energiresurser skall göras med eller utan dammar som
medel. Här finns också förslag till hur
implementeringen av kriterier och riktlinjer skall
genomföras av olika aktörer. Motionärerna anser att
det är av vikt att Sverige verkar för att EU och
andra relevanta internationella institutioner antar
World Commission on Dams riktlinjer för att
garantera att tillräcklig hänsyn tas till sociala
och ekologiska förhållanden (yrkande 7).
Enligt motion 2001/02:MJ255 (v) är handel med
utrotningshotade växter och djur ett problem som
omfattas av flera lagstiftningar nationellt och
internationellt. Då den illegala verksamheten inte
sällan är gränsöverskridande och ofta uppdagas i
annat land, understryks behovet av ett utökat
internationellt samarbete. Även ett stort behov av
en ökad tillsyn och kontroll inom särskilt känsliga
naturområden är prioriterat, både inom Sverige och
internationellt. Vad som dock framgår tydligt är att
en omfattande utredning bör genomföras för att
tydligt utröna vilka möjliga vägar det finns för att
bekämpa den illegala handeln och förändra dagens
situation till det bättre. Riksdagen bör därför
begära att regeringen låter utreda omfattningen av
handeln med utrotningshotade djur och växter samt
låter utröna vägar för att begränsa dess
utsträckning.
I motion 2001/02:MJ345 (m) behandlas valjakt och
svensk valpolitik (yrkande 1). Riksdagen bör enligt
motionen begära att regeringen lägger fram förslag
till en svensk tydlig politik mot valfångst (yrkande
2).
I Indonesien bränns enligt motion 2001/02:MJ332
(s) varje år en miljon hektar naturskog ned för att
ge plats åt plantager. Trots alla löften, garantier
och certifikat på den svenska marknaden kommer
enligt motionen de flesta av de trädgårdsmöbler av
ädelträ som säljs i Sverige att vara resultatet av
regnskogsskövling i andra länder.
Utskottets ställningstagande
Utrikesutskottet har behandlat frågan om miljö och
handel i sitt betänkande 2001/02:UU4. Enligt
utrikesutskottet är hållbar utveckling redan i dag
ett uttalat mål för WTO
(Världshandelsorganisationen). Det framgår av
Marrakechavtalet om upprättandet av WTO. Där
framhålls bl.a. vikten av att höja
levnadsstandarden, säkerställa full sysselsättning
och utnyttja världens resurser i enlighet med
målsättningen om en hållbar utveckling i syfte att
skydda och bevara miljön. Resultatet av
ministermötet i Doha kan anses utgöra ett politiskt
genombrott för miljöfrågorna, som nu för första
gången tas upp i handelsförhandlingar i WTO. I Doha
slogs fast att WTO inom ramen för kommande
förhandlingar skall arbeta för att göra handel och
miljö ömsesidigt stödjande och bidra till processen
inför Rio + 10 i Johannesburg för att nå en hållbar
utveckling. Därmed är det viktigt att arbetet inom
WTO sker i nära samförstånd med andra viktiga
mellanstatliga organisationer inom miljöområdet
såsom FN:s miljöprogram UNEP och sekretariaten för
de olika miljökonventionerna. Sverige har genom EU
välkomnat närmandet mellan
världshandelsorganisationen WTO och UNEP för att
förbättra synergieffekter mellan handel och miljö.
Miljöhänsyn måste integreras i alla sektorer. UNEP
skall verka för miljöhänsyn i det internationella
systemet. Utrikesutskottet anförde vidare att såväl
WTO:s regelverk som de multilaterala konventionerna
på miljöområdet är viktiga delar av det
internationella regelverk som Sverige och EU skall
leva upp till. Vid WTO:s ministermöte i Doha
beslutades bl.a. att inleda förhandlingar om
förhållandet mellan WTO:s regler och
handelsrelaterade regler i internationella
miljöavtal. Enligt utrikesutskottet är det Sveriges
ambition att verka för att de olika delarna inte
spelas ut mot varandra, utan att de i samverkan
stärker såväl frihandeln som miljöhänsynen i
världen. Med hänvisning till vad utrikesutskottet
anfört föreslår utskottet att riksdagen inte bör
vidta några åtgärder med anledning av motion
2001/02:MJ28 (v) yrkande 4. Motionen avstyrks.
När det gäller förhållandet mellan FN:s konvention
om biologisk mångfald (CBD) och TRIPS-avtalet vill
utskottet hänvisa till vad lagutskottet anförde i
sitt betänkande 2001/02:LU17 med anledning av ett
liknande yrkande som det som framförs i motion
2001/02:MJ28 (v) yrkande 5. Lagutskottet pekade på
att EG och dess medlemsstater i ett yttrande till
TRIPS-rådet under år 2001 konstaterat att de båda
konventionerna har olika målsättningar och reglerar
olika ämnen samt skiljer sig åt i fråga om rättslig
natur men att det inte finns någon rättslig konflikt
mellan konventionerna. Vidare anfördes i nämnda
yttrande att det inte finns någonting i någon av
konventionerna som hindrar en stat att fullfölja
sina åtaganden under båda konventionerna. I
yttrandet framhölls också att CBD inte hindrar
patent på uppfinningar som använder genetiskt
material och att principen i CBD om nationell
suveränitet över genetiska resurser inte står i
strid med TRIPS-avtalet. Frågan om förhållandet
mellan EG-direktivet om rättsligt skydd för
biotekniska uppfinningar, TRIPS-avtalet och CBD
behandlas i departementspromemorian Ds 2001:49.
Därvid görs bedömningen att direktivet ligger väl i
linje med regleringen i artikel 27.3.b i TRIPS-
avtalet. Vidare konstateras att CBD inte innehåller
några bestämmelser som reglerar möjligheten till
patent på biotekniska uppfinningar, och CBD har
följaktligen inte någon direkt betydelse för de
frågor som regleras av direktivet. I promemorian
redovisas pågående arbete i flera internationella
forum för att åstadkomma lämpliga lösningar på
förhållandet mellan immaterialrättsligt skydd å ena
sidan och de syften som bär upp CBD å den andra,
liksom när det gäller anknytande frågor om tillträde
till och fördelning av avkastningen från genetiska
resurser. I promemorian framhålls att Sverige
aktivt deltar i detta arbete och att det är viktigt
att snarast få till stånd ändamålsenliga och
effektiva lösningar som på ett balanserat sätt
beaktar berörda intressen. Med hänvisning härtill
anser utskottet att motion 2001/02:MJ28 (v) yrkande
5 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.
När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ28 (v)
yrkande 7 om vissa riktlinjer antagna av World
Commission on Dams (WCD) vill utskottet anföra
följande. Utskottet har erfarit att World Commission
on Dams består av ledamöter från olika
intressegrupper såsom ingenjörer, planerare,
dammägare, miljöforskare m.fl. WCD är oberoende och
dess syfte är att utgöra ett globalt forum för att
lösa konflikter med anknytning till vatten och
energi. WCD arbetar för att skapa underlag för
beslut, planering, konstruktion och drift av dammar
m.m. År 2001 presenterade WCD en rapport vari
organisationen föreslår riktlinjer för framtida
beslut om hur användning och fördelning av vatten-
och energiresurser bör göras. I rapporten återfinns
dessutom förslag till hur implementeringen av
riktlinjerna bör gå till. Utskottet är mot bakgrund
av det anförda inte berett att föreslå riksdagen
någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet.
De möjligheter att bekämpa den illegala handeln
med vilda djur och växter som finns grundas på
lagstiftning, tillsyn, samarbete och ökad kunskap.
Genom Sveriges medlemskap i EU och i CITES-
konventionen påverkar Sverige såväl frågor om
lagstiftning, som frågor om ökat internationellt
samarbete och förbättrad kunskap. På den nationella
nivån bör nämnas samarbetet mellan de relativt
nyinrättade miljöåklagarna, polisväsendet och
tillsynsmyndigheterna. Det finns dessutom etablerade
samarbetsformer mellan dessa myndigheter, ideella
organisationer och naturvårdande myndigheter som
regeringen bedömer kommer att utvecklas ytterligare
i det forsatta arbetet med att bekämpa den illegala
handeln. Genom bl.a. miljöbalken och
artskyddsförordningen (1998:179) finns de nationella
verktyg som reglerar handel med vilda djur och
växter. Naturvårdsverket har nyligen redovisat sitt
uppdrag om länsstyrelsernas arbete med tillstånds-
och tillsynsverksamheten enligt
artskyddsförordningen under år 2001. Det bör i det
sammanhanget påpekas att regeringen i
regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende
Naturvårdsverket givit verket i uppdrag att göra en
översyn av artskyddsförordningen. Översynen skall
omfatta de kompletteringar och ändringar som bedöms
nödvändiga för att åstadkomma en mer överskådlig
lagstiftning och en effektivare tillämpning.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 2002.
Vad gäller den illegala jakten och handeln i Sverige
med de stora rovdjuren har riksdagen genom den
antagna rovdjurspropositionen Sammanhållen
rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57, bet.
2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174) bl.a. skärpt
straffen för jaktbrott. Det anförda innebär enligt
utskottets mening att det inte får anses påkallat
att föreslå riksdagen några åtgärder med anledning
av motion 2001/02:MJ255 (v). Motionen avstyrks
därmed.
Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat
frågor om valjakt och svensk valpolitik (se bl.a.
bet. 2000/01:MJU3). Med anledning av nu aktuella
motionsyrkanden har utskottet från
Miljödepartementet inhämtat följande. Sverige har
under det senaste decenniet spelat en mycket aktiv
roll inom IWC (International Whaling Commission) för
att skapa ett fungerande system som kan garantera
alla valbestånds långsiktiga fortlevnad. Detta
arbete har förstärkts sedan Sverige år 2001 blev
ordförande för IWC. Sedan den kommersiella
valfångsten stoppades på 1980-talet förekommer
enbart valfångst av ursprungsbefolkningar, för
vetenskapliga ändamål (Japan) och med stöd av legala
undantag (Norge). Fångsten utgör ca 3 000 individer
eller 0,5 % av totalpopulationen. Island har nyligen
begärt att få återinträda i IWC, med förbehåll att
erhålla undantag mot gällande valfångstförbud.
Sverige har som enda nordiskt land motsatt sig
detta. Skyddsområden har skapats i Antarktis, och
förslag om ytterligare områden i Sydatlanten och i
Stilla Havet stöds av Sverige. Under år 2002 deltar
Sverige inte bara i IWC:s årsmöte i Japan utan också
i andra förberedande möten i Nya Zeeland, Sverige
och Danmark för att skapa förutsättningar för ett
bra resultat vid årets förhandlingar. Inom IWC är
motsättningarna för närvarande stora vad gäller
valfångstens villkor, och organisationen är uppdelad
i två likstora grupper. För att IWC skall kunna
fortsätta att spela en reell bevaranderoll i arbetet
med världens valar måste motsättningarna lösas. I
annat fall kan ett avtalslöst tillstånd uppstå.
Sverige stöder majoritetslinjen inom bevarandesidan
som innebär att en framtida, utökad valfångst endast
får ske på nationellt vatten och förutsatt att
export av valprodukter är förbjuden, att
skyddsområden skapas i alla oceaner och att ett
objektivt och vetenskapligt grundat regelverk för
beståndsuppskattningar och jaktmetoder upprättas.
Den totala fångsten inklusive all annan antropogent
betingad dödlighet skall då regleras på sådant sätt
att alla valbestånd blir långsiktigt säkrade. En
viss valfångst kommer med tiden att bli nödvändig
eftersom en avvägning måste ske gentemot bl.a.
möjligheten att utnyttja fisk som föda för en
växande världsbefolkning. Enligt den mycket
högkvalitativa forskningsorganisation som IWC
besitter, och där flera svenska forskare ingår, har
hoten mot världens valar minskat, även om det finns
några bestånd av storvalar som fortfarande är akut
hotade. Enligt regeringen måste självklart såväl
försiktighetsprincipen som ekosystemansatsen
tillämpas vid förvaltningen. Sammanfattningsvis är
den svenska positionen i valfrågan mycket klar och
entydig. Sverige arbetar aktivt för att alla
världens valar, också de mindre som tumlaren i
Östersjön och i Västerhavet, skall kunna fortleva i
tillräckligt stora bestånd. Detta framgår också av
de miljökvalitetsmål som Fiskeriverket och
Naturvårdsverket ansvarar för och arbetar med.
Sverige intar en ledande roll inom IWC, och detta
arbete sker i nära kontakt med alla de ideella
organisationer som på ett aktivt sätt bidrar till
valarnas fortbestånd. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ345 (m)
yrkandena 1 och 2.
När det slutligen gäller kraven i motion
2001/02:MJ332 (s) om åtgärder mot användningen av
ädelträ vill utskottet anföra följande. Avsikten med
miljömärkning är att den skall utgöra en garanti för
konsumenten att produkten har producerats i enlighet
med de kriterier som gäller för den aktuella
miljömärkningen. Sveriges hållning är att
miljömärkning skall vara frivillig och
marknadsdriven, dvs. inte ett ansvar för staten.
Detta lägger ett stort ansvar på konsumenterna, men
även på ideella organisationer, att själva bedöma
vad miljömärkningen står för. Det är därför bra att
olika medier uppmärksammar sådan miljömärkning som
inte svarar mot de kriterier som svenska konsumenter
förutsätter ingår i miljömärkningssystemen.
Utskottet har erfarit att det inom EG-kommissionen
pågår arbete med att fastställa riktlinjer för hur
de olika miljömärkningssystemen skall kunna
jämföras. Detta gäller bl.a. tropiskt timmer. Med
det anförda som grund avstyrker utskottet motionen.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Målkonflikter m.m. (punkt 1)
av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkande 1 och avslår
motion 2001/02:MJ29 yrkande 2.
Ställningstagande
Regeringen trycker i skrivelsen på vikten av
fysisk planering. Vi anser att förslag som på ett
så omfattande och ingripande sätt reglerar
kommunernas ansvarsområden och medborgarnas
levnadsmiljö måste ha sin utgångspunkt i ett
bredare perspektiv. Målkonflikter,
medborgarhänsyn, samhällsplanering och
prioriteringar mellan olika mål och intressen
måste vägas mot naturvården. Det är t.ex.
angeläget att ta fram ett vetenskapligt underlag
över vindkraftens påverkan på människor, natur
och djurliv. Målkonflikten blir också tydlig när
det gäller strandskyddet. Strandskyddet utgör i
många fall ett hinder mot expansion och planering
av bostadsområden. Möjligheterna att bättre
utnyttja strandnära områden för bebyggelse måste
därför öka. Vi anser att det skall finnas en
generell rätt att bygga på mark nära stränder och
vattendrag. Regeringen framhåller visserligen det
privata ägandet i skrivelsen, men de åtgärder som
föreslås riskerar, i de flesta fall, att
undergräva rätten att fritt bruka och äga sin
mark. Vi ser ett problem i att regeringens olika
departement trycker på att hänsyn skall tas till
just deras område, medan det saknas en
helhetssyn. Vi efterlyser därför en diskussion om
målkonflikter, prioriteringar och avvägningar
såväl mellan naturvårdsmålen som mot andra
samhällsmål och inte minst mellan samhällsmålen
och den enskildes rätt. Detta bör ges regeringen
till känna.
2. Målkonflikter m.m. (punkt 1)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ29 yrkande 2 och avslår
motion 2001/02:MJ32 yrkande 1.
Ställningstagande
Jag anser att analysprogrammet i skrivelsen bör
intensifieras så att avsedd kvalitet i miljö- och
naturvårdspolitiken kan förverkligas. Detta bör ges
regeringen till känna.
3. Sektorsansvaret m.m. (punkt 2)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ31 yrkandena 1, 2 och 6.
Ställningstagande
Organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och
Sveriges Hembygdsförbund är antagligen de som har
den bästa bevakningen av bevarandet av den
biologiska mångfalden i kulturlandskapet. Även
studieförbund och fiskevårdsföreningar spelar på
många platser en stor roll i det ideella arbetet.
Även de närboende har ofta ett starkt engagemang och
arbetar ideellt med lokal skötsel för att värna
särskilt värdefulla naturområden. Skall Sverige vara
en pådrivande kraft och ett föregångsland för
ekologiskt hållbar utveckling är det nödvändigt att
ta till vara det engagemang som redan finns i
verksamma organisationer. Anslagen till de ideella
organisationer som är verksamma inom natur- och
kulturmiljöområdet bör räknas upp.
För att skapa en hållbar utveckling av den
svenska miljö- och naturvården krävs ett nära
samarbete mellan jord- och skogsägare och berörda
myndigheter. Det behövs en politik som lyfter
fram värdet av att bruka odlingslandskapet som är
vårt viktigaste kulturminne, men också det mest
eftersatta. Vi förespråkar en fortsatt
tillämpning av ersättning till markägare för att
vårda det öppna landskapet som är ett gemensamt
samhällsintresse. Ersättningsnivåerna för ängs-
och betesmarksprogrammen måste öka. Programmen
måste dessutom utformas så att de lättare kan
anpassas till lokala förhållanden.
Det är angeläget att få in mer lövinslag i den
svenska skogen, speciellt i södra och mellersta
Sverige. Samtidigt finns det en stor oro hos
skogsägarna kring lövskogen. I och med att många
nyckelbiotoper kan finnas i lövskogen finns en oro
för att staten genom olika former av avsättningar
skall ta marken ifrån ägarna. Med tanke på
regeringens högt ställda mål om skogsavsättningar är
detta en befogad oro. Metoden att genom stora
avsättningar skydda den biologiska mångfalden kan
således motverka sitt syfte vad gäller att få ökade
inslag av lövträd. Här kan den nya modellen för
bevarande av skyddsvärd skogsmark som Centerpartiet
föreslog i samband med regeringens
miljömålsproposition vara ett betydligt bättre
instrument. Mer medel måste reserveras för olika
lövskogsprojekt.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna.
4. Frivilliga stiftelser, Kommunalt ägande och
Kommunala naturvårdsplaner m.m.
(punkterna 4, 5 och 6)
av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkterna 4, 5
och 6 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkande 5.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkande 6.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkandena 2
och 3.
Ställningstagande
Regeringen anser det önskvärt att fler stiftelser
för naturvård och friluftsliv bildas. För närvarande
finns uppenbarligen sju landstingskommunala
stiftelser för naturvård och friluftsliv. Därutöver
finns i viss utsträckning landstingsfinansierade
miljöfonder som utgör finansieringsmöjligheter för
naturvårdsåtgärder. I motsats till regeringen anser
vi det inte vara en landstingskommunal uppgift att
finansiera naturvård. Landstingen skall sköta
sjukvården.
Det finns ingen anledning att, som regeringen
föreslår, kommunerna skall äga all tätortsnära mark.
Som tidigare påpekats är offentligt ägande ingen
garanti för att skog och mark sköts på ett
naturvänligt sätt. Tvärtom finns det otaliga exempel
på hur kommuner misskött sin mark. Den bästa
garanten för att den tätortsnära skogen skall
fortsätta att vara välskött och attraktiv för det
rörliga friluftslivet är att den är privatägd.
Vi tycker i princip att den lokala nivån, dvs.
kommunerna, skall ha en stark ställning när det
gäller den fysiska planeringen. Det är dock oklart
vilka konsekvenserna skulle bli om man, som
regeringen föreslår, ger kommunerna ett större
ansvar för att planera in naturskyddet. Naturskyddet
skulle då komma att ligga på tre händer: kommunens,
länsstyrelsens och regeringens. Genom att överlåta
på kommunerna att arbeta in naturvården i den
fysiska planeringen kommer det även att bli stor
osäkerhet kring den enskilda äganderätten och
ersättningsfrågorna.
Vi vill se en planeringsprocess som är så tydlig
som möjligt ur både tids- och rättssäkerhetsaspekt.
Vi avstyrker därför förslaget om kommunala
naturvårdsplaner och anser att naturvårdsplaneringen
tills vidare bör fortsätta att vara länsstyrelsens
ansvar. Givetvis bör länsstyrelsen samråda med
kommunerna. Länsstyrelserna bör få tillräckliga
resurser för att kunna uppnå rimliga
handläggningstider.
Den egentliga orsaken till att vi nu avvisar
regeringens förslag är framför allt tids- och
rättssäkerhetsaspekterna. Vi anser att
konsekvenserna av förslaget att överlåta
naturvårdsplanering på kommunerna är för dåligt
utredda ur dessa båda synvinklar. Av den anledningen
förordar vi att en utredning får klargöra vilka
konsekvenserna av regeringens förslag skulle bli.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.
5. Strandskyddet (punkt 7)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ30 yrkande 3.
Ställningstagande
Frågan om Sveriges nationella strandskydd är
omtvistad och omdebatterad. Reglerna kring
strandskydd bör i större utsträckning än vad som
sker i dag kunna anpassas till de specifika
omständigheter som råder i den aktuella kommunen
eller inom det aktuella området. Det får dock inte
innebära en ändring av principen om ett nationellt
strandskydd. Det innebär t.ex. att reglerna kring
strandskydd skall kunna tillämpas hårdare i de
områden som har ett starkt exploateringstryck.
Samtidigt anser vi att det är bra att dispenser från
strandskydd kan beviljas i kommuner med stora
strandområden, förutsatt att det inte strider mot
miljöhänsyn. Detta bör ges regeringen till känna.
6. Allemansrätten m.m. (punkt 8)
av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m),
Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m),
Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)
och Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ32 yrkande 7,
2001/02:MJ212, 2001/02:MJ220 yrkande 6,
2001/02:MJ339 yrkande 8, 2001/02:MJ343 yrkande 7,
2001/02:N27 yrkande 14 och 2001/02:N374 yrkande 11.
Ställningstagande
Den svenska allemansrätten är för värdefull för att
bli utnyttjad av några få i eget kommersiellt syfte.
Det är därför viktigt att gränsdragningen mellan
normalt utnyttjande och kommersiellt missutnyttjande
klargörs på ett tydligt sätt. Det bör skapas
förutsättningar för markägaren och det lokala
näringslivet att utveckla verksamheter efter de
lokala förutsättningarna. Vi anser att inte endast
länsstyrelsen skall pröva om en kommersiell
verksamhet på privat mark skadar naturen. Det bör
även vara ett krav att markägaren ger sitt
tillstånd. Över huvud taget bör regeringen se över
allemansrättens utformning när det gäller
kommersiell verksamhet på enskilds mark. Regeringen
bör därför tillsätta en utredning om gränsdragningen
mellan normalt utnyttjande av allemansrätten och
kommersiellt utnyttjande av densamma. Vad som anförs
om allemansrätten m.m. bör ges regeringen till
känna.
7. Ekologiskt hållbar turism (punkt 9)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ31yrkande 8.
Ställningstagande
För landsbygden är turismen på många håll ekonomiskt
mycket betydelsefull. Gårdsbutiker med lokalt
förädlade produkter, konst, logi, utflyktsmål,
aktiviteter och kurser är exempel på vad landsbygden
i dag har att erbjuda runtom i Sverige. Dessa typer
av verksamheter skulle likaväl med stor varsamhet
kunna bedrivas i skyddade naturområden. Till viss
del sker detta i dag, men möjligheter till
utveckling finns i hög grad. Efterfrågan på resmål
med genuina upplevelser växer ständigt. Detta
intresse måste tas till vara genom att stötta
etablerade och blivande entreprenörer att skapa och
utveckla nya resmål och upplevelser på landsbygden
och särskilt naturintressanta områden. Allmänhetens
intressen och naturskyddsintressen bör därför länkas
samman i högre utsträckning så att en hållbar
utveckling av besöksnäringen på landsbygden främjas.
Detta kan bidra till ökad förståelse för
naturvårdens betydelse. Detta bör ges regeringen
till känna.
8. Naturreservat m.m. (punkt 11)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ30 yrkande 1,
2001/02:MJ447 och 2001/02:MJ521 yrkandena 1 och 3
samt avslår motionerna 2001/02:MJ375 yrkande 4 och
2001/02:MJ515 yrkande 14.
Ställningstagande
Jag anser att det behövs fler nationalparker samt
natur- och kulturreservat för att skydda exklusiva
och unika naturlandskap. Länsstyrelsernas arbete med
att skydda områden måste av den anledningen
förbättras. Nätverket Natura 2000 är viktigt och
antalet sådana områden bör utökas. Mycket tyder på
att den svenska regeringen inte agerat tillräckligt
kraftfullt för att få svenska naturområden klassade
på EU:s lista över Natura 2000-områden, något som
bl. a. föranlett kritik från WWF
(Världsnaturfonden). Inte ens de förslag som lämnats
in från svensk sida innebär något heltäckande skydd.
Fler områden måste ges kvalificerat skydd som
naturreservat eller på annat sätt skyddas.
Avsättningen av områden i våra större tätorter i
form av nationalstadsparker behöver också
stimuleras. Ett sätt att skydda naturskog och därmed
den biologiska mångfalden är att undanta viss
skogsmark från skogsbruk. För att en del av Sveriges
sista naturskog skall kunna bevaras för kommande
generationer bör därför mer skog skyddas i reservat.
Fler nationalparker och natur- och kulturreservat
behövs för att skydda exklusiva natur- och
kulturlandskap. Detta bör ges regeringen till känna.
9. Frivilliga avsättningar av mark m.m.
(punkt 14)
av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m),
Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m),
Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)
och Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ31 yrkandena 3 och
4, 2001/02:MJ205 yrkande 1, 2001/02:MJ337 yrkande
30 och 2001/02:MJ520 yrkande 31.
Ställningstagande
Regeringen vill att ytterligare 900 000 hektar
skyddsvärd skogsmark skall undantas från
skogsproduktion till år 2010. Den höjda politiska
ambitionen sätter sin tilltro till frivilliga
avsättningar, vilket är förståeligt mot bakgrund av
det intresse skogsägare visat för att skydda
värdefull skog. Genom bildandet av Sveaskog har
möjligheterna att erbjuda ersättningsmark och även
utförsäljning av skogsmark till enskilda ökat.
Arbetet med detta måste ske utan dröjsmål. Vid
avsättning av skyddsvärd skog bör i första hand
statlig skog avsättas för reservatsbildning.
Reservatsbildning av övrig skog bör endast ske i de
fall då likvärdig skog ej går att finna i statlig
ägo. Frivilliga avtal bör utnyttjas som ett
alternativ till miljöbalkens bestämmelser om
områdesskydd. Det är över huvud taget viktigt att
slå fast att det är skogsägaren som definierar vad
som är frivillig avsättning av mark.
Samrådsförfarandet utgör en viktig del av processen
när myndigheterna gör inventeringar av markområden.
Inventeringarna inför Natura 2000 är ett exempel på
hur det inte får gå till. Många markägare kan vittna
om att myndigheterna inventerade marker utan att
markägarna var medvetna om det. Det förekommer
dessutom att Natura 2000-områden har inrättats utan
markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog
blir det svårt att nå förståelse för eventuellt
skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det
befogat med obligatoriska samråd mellan myndigheter
och markägare vid inventering av markområden. Detta
bör ges regeringen till känna.
10.Ersättningsfrågor m.m. (punkt 15)
av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ32 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2001/02:MJ31 yrkande 5, 2001/02:MJ495
och 2001/02:MJ523 yrkande 12.
Ställningstagande
Regeringen anger i skrivelsen att den tätortsnära
naturens ställning i förhållande till annan mark-
och vattenanvändning bör stärkas. Vi förutsätter att
det med detta menas att naturens ställning skall
stärkas i de kommunala översiktsplanerna. Eftersom
översiktsplanen inte är ett juridiskt bindande
institut kan detta medföra en stor rättsosäkerhet
för enskilda markägare. Vi förordar en process som
kan garantera att ersättning utgår för alla intrång
i den privata äganderätten. Detta bör ges regeringen
till känna.
11.Ersättningsfrågor m.m. (punkt 15)
av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 11.
Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ523
yrkande 12 samt avslår motionerna 2001/02:MJ31
yrkande 5, 2001/02:MJ32 yrkande 4 och
2001/02:MJ495.
Ställningstagande
En grundförutsättning för att nå de uppställda målen
för kulturmiljövården är att inventerade
fornlämningar finns registrerade och att uppgifterna
om lämningarna är lätt åtkomliga för markägarna. De
enskilda skogsägarnas kunskaper och intresse för
kulturlämningarna i skogen är en stor tillgång. Ett
fortsatt starkt engagemang är emellertid beroende av
statens syn på förfoganderätten till marken. Dagens
skogsägare måste på samma sätt som tidigare
generationer ha rätten att bruka sin mark effektivt.
Även om en markägare skulle få tillstånd till en
brukningsåtgärd i ett fornlämningsområde kan den
rättsliga situationen komma att uppfattas som
orimlig med tanke på de motstående intressena. Det
behövs därför en översyn av lagstiftningen, som kan
öppna för möjligheten till ersättning för
inskränkning i brukandet inom större fornlämningar
och fornlämningsområden. Detta bör ges regeringen
till känna.
12.Ersättningsfrågor m.m. (punkt 15)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ31 yrkande 5 samt avslår
motionerna 2001/02:MJ32 yrkande 4, 2001/02:MJ495
och 2001/02:MJ523 yrkande 12.
Ställningstagande
I det svenska samhället finns ett brett stöd för det
enskilda ägandet. Det finns dock många som vill
urholka det privata ägandet. Ett tydligt exempel på
detta är viljan att försvaga den grundlagsstadgade
rätten till ersättning vid ingrepp. Det är en
absolut nödvändighet att markägare ges full
ersättning när skogsmark av olika anledningar tas ur
skoglig produktion och omvandlas till reservat och
liknande. Det är olyckligt att gränsen för vad en
markägare skall acceptera i form av inskränkningar
flyttas. Vad som anförs om att den privata
äganderätten bör värnas och stärkas bör ges
regeringen till känna.
13.Granskning av genomförandet av skogsreservat
(punkt 16)
av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m) och
Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ419 yrkande 8.
Ställningstagande
Staten bör skaffa sig en bättre bild av vilken
effekt olika insatser för att nå miljömål kan få i
praktiken på miljön och produktionen. I detta
sammanhang berörs nyckelbiotopinventeringen och
myndigheternas vidare hantering av nyckelbiotoperna.
Erfarenheterna vid avgränsning och genomförande av
skogsreservat av olika storlekar behöver därför
granskas. Detta bör ges regeringen till känna.
14.Jakt på rödlistade arter (punkt 21)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ463 yrkande 3.
Ställningstagande
De arter som finns upptagna i Artdatabankens lista
borde inte få jagas. Det finns emellertid jakttid i
Sverige på vissa rödlistade arter såsom sädgås och
svärta bl.a. Det är lätt att reglera jakten, och
minskar antalet individer av en art borde det vara
självklart att återstående individer inte borde få
jagas. Detta bör ges regeringen till känna.
15. Nordiskt samarbete i rovdjursfrågor
(punkt 23)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ206 yrkande 1.
Ställningstagande
I Rovdjursutredningens betänkande (SOU 1999:146)
konstaterades att det finns starka skäl för att
ytterligare utveckla samarbetet om
rovdjursförvaltningen, särskilt med Norge. Det är
viktigt att detta sker. Även det lokala och
regionala gränsöverskridande samarbetet bör
utvecklas. Regeringen bör intensifiera samtalen med
våra nordiska grannländer om ett fördjupat samarbete
om rovdjursfrågorna. Detta bör ges regeringen till
känna.
16.Övriga rovdjursfrågor (punkt 26)
av Ingvar Eriksson (m), Per-Samuel Nisser (m)
och Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ248 yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
Det finns och skall finnas plats för de stora
rovdjuren att leva i Sverige. Men det är viktigt
att rovdjursstammarna utvecklas på ett sådant
sätt att inte möjligheterna att bo och verka på
landsbygden skadas. Nationella miniminivåer och
etappmål bör avskaffas för arterna björn, varg
och lo. Nationella mål leder lätt till att lokala
problem blir svåra att hantera så länge målen
inte uppnåtts nationellt. Det kan gälla
oacceptabla skador i form av rivna tamdjur till
följd av antingen alltför stor koncentration av
rovdjur eller att vissa enstaka individer fått
smak på tamdjur och lärt sig att tamdjur är ett
snabbt och enkelt sätt att skaffa sig föda. Det
öppna landskapet i mellan- och skogsbygderna är
till stor del beroende av djurhållning. Minskas
marginalerna ytterligare till följd av
rovdjursangrepp och därmed döda, skadade och
ivägskrämda tamdjur kan det i stora områden bli
ointressant med djurhållning. Det är också
viktigt att det finns möjlighet att hålla djur
för hobbyverksamhet som ridhäst, några får eller
höns. Inte minst möjligheten att kunna jaga med
hund är en viktig aspekt för många
landsbygdsboende. Hänsyn till de boende på
landsbygden måste därför väga synnerligen tungt
när effekterna av rovdjurspolitiken utvärderas.
Detta bör ges regeringen till känna.
17.Marina ekosystem (punkt 28)
av Maria Wetterstrand (mp) och Harald Nordlund
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ513 yrkandena 4, 5 och
15.
Ställningstagande
Vi anser att kunskaperna om de marina ekosystemen
behöver förbättras. Havsforskning i allmänhet och
särskilt övervakningen av fiskbestånden bör därför
få ökade resurser inom EU. En del av de stora
subventioner som i dag går till fisket borde i
stället kunna utnyttjas för forskning. Satsningar på
forskning gynnar också fiskerinäringen. Resultatet
av hittillsvarande fiskepolitik inom EU visar att
departement och myndigheter ansvariga för fisket tar
alltför stor hänsyn till näringens intressen.
Visserligen är sektorsansvaret eftersträvansvärt,
men när effekten blir att vissa lobbygrupper får ett
så stort inflytande att det i stor utsträckning
inkräktar på andra politikområden måste det
ifrågasättas. Även i områden som inte är marina
reservat kan det vara lämpligt att pröva en lokal
eller regional förvaltning av vissa lokala bestånd.
Att hindra storskaligt industrifiske kan leda till
bättre förutsättningar för levande kustsamhällen,
samtidigt som det sannolikt har en positiv effekt på
fiskbestånden. Detta bör ges regeringen till känna.
18.Småskalig näringsverksamhet i skärgården och
Beslutanderätt m.m. i skärgårdsregionerna
(punkterna 29 och 30)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkterna 29
och 30 borde ha följande lydelse:
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 18. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ220 yrkande 1.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 18. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ220 yrkande 5.
Ställningstagande
För att den svenska skärgården även i framtiden
skall vara en levande skärgård under alla årets
månader är det viktigt att företagsamhet och
investeringar även kommer skärgården till del. För
att detta skall vara möjligt är det viktigt att det
lokala utvecklingsarbetet skapar en grund för
social, ekonomisk och ekologisk bärkraft i
skärgården. På detta sätt kan skärgårdens produktiva
betydelse öka i omfattning samtidigt som den
rekreativa betydelsen inte minskar. Genom att staten
skapar förutsättningar för det lokala
utvecklingsarbetet kan en strategi för långsiktigt
hållbar tillväxt och utveckling i skärgården formas
utifrån de olika skärgårdsområdenas möjligheter.
Den svenska skärgården är på många sätt unik, dels
ur dess historiska värde, dels på grund av att det i
skärgården finns stora naturvärden. Emellertid
kommer naturvärdena ofta att stå i konflikt med
skärgårdsbornas vilja och möjligheter att utveckla
sin närmiljö. Alltfler delar av skärgården blir
naturvårdsintressen och världsarv med mycket stränga
regler för resursutnyttjandet. Dessa regler tar inte
hänsyn till att skärgården är en kulturbygd nyttjad
i nära samspel med naturen sedan lång tid tillbaka.
Risken med den förda politiken är att stora delar av
skärgården genom detta inte ges möjlighet att ta
till vara sina resurser. Genom att föra över
beslutanderätt, tillsyn och skötsel av naturvärden
till skärgårdsregionerna och deras invånare kan
grunden för ett lokalt näringsliv utvecklas.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.
19.Driftkostnader för strandstädning (punkt 31)
av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd),
Eskil Erlandsson (c) och Ester Lindstedt-Staaf
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ506.
Ställningstagande
Det är inte rimligt att driftkostnaderna för de
kommuner som är involverade i kuststrandstädning
ensidigt skall belasta de enskilda kommunerna.
Därför bör ett särskilt statsbidrag för
strandstädning införas, och regeringen bör ta
initiativ till överläggningar för att finna en
hållbar lösning på de årliga driftkostnader som
åläggs kustkommunerna. Detta bör ges regeringen till
känna.
20.Vattendomars efterlevnad, Småskalig
vattenkraft och Skydd av våtmarker m.m.
(punkterna 32, 33 och 37)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkterna 32,
33 och 37 borde ha följande lydelse:
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 20. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ29 yrkande 1.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 20. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ30 yrkande 4.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 20. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ30 yrkande
2 och 2001/02:MJ521 yrkande 4 samt avslår motion
2001/02:MJ457.
Ställningstagande
Det är uppenbart att tillåtna vattennivåer inte har
bevakats och kontrollerats tillräckligt, och olika
kraftverk synes ha haft intresse av att låta
vattennivåernas svängningar bli större än vad
vattendomarna har tillåtit. Länsstyrelser på olika
håll har förklarat att den bristande kontrollen
beror på bristande resurser. Det är därför viktigt
att riksdagen för regeringen påpekar att det bör ske
en uppryckning när det gäller kontroll och tillsyn
så att större eller mindre naturkatastrofer kan
hejdas. Tillsynsmyndigheten bör få i uppdrag att se
över organisationen för att kunna kontrollera
vattendomars efterlevnad.
De återstående oreglerade älvarna måste skyddas.
Miljöeffekterna av de flesta tänkbara småskaliga
projekten är oacceptabla. Önskemål om sådana projekt
bör därför kunna miljöprövas från fall till fall.
Våtmarkerna har stor betydelse som ekosystem och
naturresurser. Förutom att dessa ofta utgör
ekosystem, betydelsefulla för den biologiska
mångfalden, fyller de en viktig funktion som
naturliga omhändertagare av kväve- och fosforläckage
till våra vattendrag. För att minska problemet med
övergödningen av kustvattnen är det därför angeläget
att inte bara bevara utan även arbeta för att
restaurera och nyanlägga våtmarker. Skyddet av våra
våtmarker måste stärkas. Det gäller framför allt
områden som skyddas enligt den internationella
våtmarkskonventionen och enligt fågeldirektivet. För
att skydda våtmarkerna är det viktigt att också
börja återskapa sådana marker för att på så sätt
kunna utöka naturliga filter och öka de naturliga
vattenreservoarerna.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.
21.EU:s transport- och jordbrukspolitik m.m.
(punkt 40)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ28 yrkandena 1, 2 och 6.
Ställningstagande
Målet om en inre marknad med fri rörlighet för varor
och tjänster inom EU leder till ökad handel mellan
medlemsstaterna. Detta i sin tur leder till ökade
transporter som inte bara bidrar till ökade
luftföroreningar som är skadliga för både miljön och
hälsan, utan även ger direkta eller indirekta
effekter på naturvården. Det ständigt ökande
transportnätet leder till att artrika miljöer
försvinner eller förstörs och landskap fragmenteras,
vilket förhindrar spridning av arter.
För att klara av den stora omställningen som
östutvidgningen kommer att innebära krävs att EU:s
jordbrukspolitik förändras. Särskilt viktigt är att
direktstöden minskas till förmån för ökade anslag
till miljöåtgärder och landsbygdsutveckling för att
de stora naturvärdena som i dag finns i Östeuropa
och de spillror som finns kvar i de nuvarande
medlemsländerna inte skall gå förlorade.
Regeringen bör vidare inom EU och internationella
institutioner verka för att alla politikområden,
samarbetsprojekt, stöd och investeringar utformas så
att den biologiska mångfalden varken inom EU eller i
övriga världen minskar.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.
22.Ändring av EG:s fågelskyddsdirektiv m.m.
(punkt 42)
av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m),
Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m),
Eskil Erlandsson (c), Ester Lindstedt-Staaf (kd)
och Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2000/01:MJ902 yrkande
2, 2000/01:MJ903 yrkande 1, 2000/01:MJ904 yrkande
1, 2000/01: MJ905 yrkandena 1 och 2, 2000/01:MJ908
yrkande 3, 2000/01:MJ909 yrkande 1, 2000/01:MJ911
yrkande 6, 2000/01:MJ919, 2000/01:MJ920 yrkande 3,
2001/02:MJ214 yrkande 2, 2001/02:MJ228,
2001/02:MJ236, 2001/02: MJ238, 2001/02:MJ420 yrkande
7 delvis och 2001/02:MJ505 samt avslår motion
2000/01:MJ912.
Ställningstagande
Storskarvens utbredning medför stora problem. Genom
sin spillning förstör fåglarna sin egen livsmiljö,
eftersom träden avlövas och dör. Spillningen gör att
vissa grynnor och skär blir omöjliga att leva på för
den övriga faunan och mycket svåra att gå i land på
för människor. När ett område förstörts drar
skarvflocken vidare till nästa. Vi anser att
ökningen av antalet skarvar hotar den biologiska
mångfalden inom många områden. Skarvarna innebär
avbräck också för fisket. Detta talar för utökad
skyddsjakt och möjligheter att skatta beståndet
genom prickning. Allmän jakt på skarv bör med
anledning härav övervägas. Eftersom skarven inte
finns på EU:s lista om jaktbart vilt kan Sverige
inte besluta om allmän jakttid. I artikel 2 i art-
och habitatdirektivet anges att hänsyn skall tas
till ekonomiska, sociala och kulturella behov samt
till regionala och lokala särdrag samt att
motsvarande anges i fågeldirektivet. Det finns
således ett utrymme för beaktande av nationella
behov och särdrag. Det är angeläget att dessa behov
och särdrag beaktas än tydligare än vad som hittills
skett. Möjligheterna härför torde ha ökat i och med
att subsidiaritetsprincipen stärkts genom
Maastrichtavtalet. Sverige bör verka för att EG-
kommissionen ändrar detta. Detta bör ges regeringen
till känna.
23.Konventionen om biologisk mångfald och WTO
och Konventionen om biologisk mångfald och
TRIPS-avtalet (punkterna 44 och 45)
av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkterna 44
och 45 borde ha följande lydelse:
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 23. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ28 yrkande 4.
45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 23. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:MJ28 yrkande 5.
Ställningstagande
Handelsavtalen utgör ett stort hot mot en gemensam
internationell naturvårdsstrategi. WTO:s
handelsavtal är i dag i praktiken överordnade
miljöpolitiken. Trots att det finns internationella
miljööverenskommelser har dessa liten tyngd jämfört
med handelsavtalen som regleras genom WTO. För att
garantera en säker livsmedelsförsörjning och ett
bevarande av en biologisk mångfald är det angeläget
att utsädet är fritt och att syftet med konventionen
om biologisk mångfald uppfylls. Det är därför
angeläget att konventionen om biologisk mångfald
överordnas WTO:s regler. Sverige bör därför verka i
sådan riktning.
Det avtal i WTO som reglerar bl.a. copyright och
patenträtt benämns TRIPS (Trade Related Aspects on
Intellectual Property Rights). Enligt artikel 27 i
TRIPS-avtalet åläggs samtliga WTO:s medlemsstater
att införa patentlagstiftning på alla produkter och
processer och inom alla teknikområden, förutsatt att
de är nya, har en uppfinningshöjd samt går att
tillämpa industriellt. Underparagrafen 27.3.b medger
undantag för växter och djur, men kräver trots detta
att alla länder måste införa patent på
mikroorganismer och vissa processer samt liknande
system för åtminstone växtsorter. Detta innebär en
möjlighet till patent på liv. Det är också angeläget
att paragraf 27.3.b i TRIPS-avtalet förändras så att
den möjliggör hänsyn till de målsättningar som finns
i konventionen om biologisk mångfald. Regeringen bör
därför verka för att TRIPS-avtalet förändras så att
det möjliggör hänsyn till de målsättningar som finns
i konventionen om biologisk mångfald.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.
24.World Commission on Dams riktlinjer
(punkt 46)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ28 yrkande 7.
Ställningstagande
Ett tydligt exempel på när tillräcklig hänsyn till
biologisk mångfald inte tas är byggandet av
storskaliga dammprojekt. World Commission on Dams
(WCD) har byggt upp en stor kunskapsbas om sociala,
ekonomiska och miljömässiga aspekter på vattenkraft
och dammbyggen. I rapporten ger WCD förslag till
kriterier och riktlinjer för framtida beslut om hur
användning och fördelning av vatten- och
energiresurser skall göras med eller utan dammar som
medel. Här finns också förslag till hur
implementeringen av kriterier och riktlinjer skall
genomföras av olika aktörer. Det är viktigt att
Sverige verkar för att EU och andra relevanta
internationella institutioner antar World Commission
on Dams riktlinjer för att garantera att tillräcklig
hänsyn tas till sociala och ekologiska förhållanden.
Detta bör ges regeringen till känna.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Rovdjurscentrum (punkt 24)
av Ulf Björklund (kd), Ingvar Eriksson (m),
Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m),
Ester Lindstedt-Staaf (kd) och Anne-Katrine
Dunker (m).
Som utskottet anför i detta betänkande, liksom vid
behandlingen av propositionen om en sammanhållen
rovdjurspolitik, ökar behovet snabbt av kunskap och
informationsinsatser när det gäller främst de fyra
stora rovdjuren björn, varg, järv och lo. Intresset
och engagemanget hos allmänheten är i dag stort.
Utöver anläggningarnas egna bestånd av rovdjur har
antalet rovdjur i vilt tillstånd i respektive
närområde ökat markant under senare år. Kunskap och
kvalificerad information har en nyckelroll för
allmänhetens förståelse för rovdjur och aktuell
rovdjurspolitik. Det är därför angeläget att
etablerandet av ett nationellt rovdjurscentrum
snarast blir verklighet. Kompetensen på aktuella
etableringsanläggningar är starkt växande när det
gäller forskning, vetenskaplig kompetens,
möjligheter till kvalificerade föreläsningar liksom
studier i autentisk miljö. Med kännedom om det
positiva utvecklingsarbete som bedrivs på tänkbara
etableringsorter förväntar vi oss att
Naturvårdverket, som har regeringens uppdrag, nu
snarast redovisar sitt uppdrag. För att inte tappa
engagemang och möjligheter är det viktigt att den
samlade befintliga erfarenheten och kompetensen tas
till vara på rätt sätt. Detta bör vara möjligt i ett
nätverkssamarbete där koordineringsansvaret läggs på
den anläggning som bedöms besitta de bästa
förutsättningarna för en positiv utveckling enligt
de intentioner som uttalats för ett nationellt
rovdjurscentrum.
2. Strömmar och vattendrag (punkt 35)
av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Ester Lindstedt-Staaf (kd).
Enligt miljöbalken skall ett förbiflöde på minst 5 %
finnas vid vattenkraftverk. Fortfarande saknas
förbiflöde vid många kraftverk. Det är märkligt att
en annars så kraftfull lag som miljöbalken inte
följs upp bättre. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det
viktigt att kraftproducenter inte behandlas
annorlunda än vanliga medborgare.
3. Fågeljakten och EU (punkt 42)
av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).
I södra Europa faller varje år miljontals
flyttfåglar offer för illegal fågeljakt som ofta
bedrivs på ett ytterst oetiskt sätt. Det är en
nöjesslakt som upprepas varje år under höst och
vinter. Flera av de arter som jagas kring Medelhavet
har även ett skyddsvärde utifrån ett europeiskt
perspektiv. Det har under förhandlingarna med bl.a.
Malta och Cypern inför den kommande utvidgningen av
EU hävdats att fågeljakten är en gammal tradition,
varför ett undantag från nuvarande EG-lagstiftning
(fågeldirektivet) bör beviljas för att fågeljakten
skall kunna fortgå. Vi anser att det är av yttersta
vikt att fågeldirektivet inte urholkas av nya
medlemsnationers undantag. Eftersom denna oetiska
fågeljakt även pågår inom EU i länder som Spanien,
Italien och Frankrike, är det tydligt att det
gällande fågeldirektivet inte efterlevs. Sverige bör
därför på EU-nivå verka för att en ökad kontroll av
fågeldirektivets tillämpning, med möjligheter till
sanktioner vid brister, genomförs inom EU:s
medlemsländer.
4. Handeln med utrotningshotade djur och växter
(punkt 47)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
En viktig del i arbetet med att bevara arter är att
snabbt finna åtgärder som sätter stopp för den
omfattande internationella handeln med hotade djur-
och växtarter. Detta är en handel där omsättningen
ökar kraftigt i varje led. Detta gör den svårt att
stoppa. Många av arterna som omfattas av handeln är
akut hotade och riskerar att försvinna helt. Andra
riskerar att försvinna på sikt om inte handeln
upphör. Illegal handel med djur är även ofta
förknippad med plågsam och oetisk behandling av
djur. Att finna lösningar till hur den illegala
handeln med växter och djur skall kunna stoppas är
ett svåröverskådligt problem som omfattar flera
dimensioner. Det handlar bl.a. om åtgärder för att
förbättra det svenska och det internationella
regelverket, förbättrad kunskap, internationellt
samarbete samt utökad tillsyn och kontroll. För att
på allvar kunna ta ett helhetsgrepp är en
heltäckande utredning nödvändig då detta tydligt
skulle visa på vilka möjliga vägar som finns för att
bekämpa den illegala handeln.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
I skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik
lämnar regeringen (Miljödepartementet) en
beskrivning av den samlade och delvis förnyade
naturvårdspolitiken. I skrivelsen formulerar
regeringen sin grundsyn på naturvårdspolitiken,
exempelvis tas förhållandet naturvård och hållbar
utveckling, motiven för regeringens
naturvårdspolitik samt vägledande strategier och
principer upp. Vidare redogör regeringen för sin syn
på relationen mellan de av riksdagen fastlagda
miljökvalitets- och delmålen och
naturvårdspolitiken.
Följdmotioner
2001/02:MJ28 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om EU:s
transportpolitik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om EU:s
jordbrukspolitik.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige inom EU verkar för att marina
reservat inrättas i haven inom EU.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att
konventionen om biologisk mångfald överordnas
WTO:s regler.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att TRIPS-
avtalet förändras så att det möjliggör hänsyn till
de målsättningar som finns i konventionen om
biologisk mångfald.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen inom EU och internationella
institutioner skall verka för att alla
politikområden, samarbetsprojekt, stöd och
investeringar utformas så att den biologiska
mångfalden varken inom EU eller i övriga världen
minskar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att EU och
andra relevanta internationella institutioner
antar World Commission on Dams riktlinjer.
2001/02:MJ29 av Elver Jonsson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att tillsynsmyndigheter bör få i uppdrag
att snabbt se över organisationen för att kunna
kontrollera fastställda vattendomars efterlevnad.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att det samlade analysprogrammet i
skrivelse 173 intensifieras så att avsedd kvalitet
i miljö- och naturvårdspolitiken kan förverkligas.
2001/02:MJ30 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats
(fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bevarandet av den
biologiska mångfalden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddet av våra
våtmarker.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om strandskyddet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om småskalig
vattenkraft.
2001/02:MJ31 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppräkning av
anslag till ideella organisationer verksamma inom
natur- och kulturmiljöområdet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
ersättningsnivåerna för ängs- och
betesmarksprogrammen samt att utforma dessa så att
de lättare kan anpassas till lokala förhållanden.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i första hand
avsätta statligt ägd skog framför privatägd skog
till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns
att tillgå i statlig ägo.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om obligatoriska
samråd mellan myndigheter och markägare vid
inventering av markområden.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att värna och
stärka den privata äganderätten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avsätta mera
resurser till plantering och skötsel av lövskog.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om grönområdenas
betydelse i stadsmiljöer för människor, djur och
natur.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla en
ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får
utkomst av reservats- och naturskyddsområden.
2001/02:MJ32 av Göte Jonsson m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målkonflikter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala
naturvårdsprogram.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
planeringsprocessen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inga
inskränkningar i ägande- och brukanderätten skall
ske utan att ersättning utgår.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frivilliga
stiftelser.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunalt ägande.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allemansrätten.
Motion med anledning av proposition
2001/02:4
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till att förhindra missbruket av
allemansrätten i kommersiellt bruk för att skapa
förutsättningar för markägaren och det lokala
näringslivet att utveckla verksamheten efter de
lokala förutsättningarna.
Motioner från allmänna motionstiden
2000
2000/01:MJ902 av Nils Fredrik Aurelius och Leif
Carlson (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid
på storskarv bör återinföras.
2000/01:MJ903 av Jeppe Johnsson (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmän jakt på
skarv.
2000/01:MJ904 av Patrik Norinder och Anne-Katrine
Dunker (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmän jakt på
skarv.
2000/01:MJ905 av Yvonne Andersson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skarven skall
tas upp på listan för jaktbart vilt inom unionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om allmän jakt på skarv.
2000/01:MJ908 av Berit Adolfsson och Kent Olsson
(m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en allmän jakt
på skarv tillåts.
2000/01:MJ909 av Christel Anderberg och Henrik
Westman (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmän jakt på
skarv.
2000/01:MJ911 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jakt på skarv.
2000/01:MJ912 av Claes-Göran Brandin och Krister
Örnfjäder (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring av EG:s
fågelskyddsdirektiv.
2000/01:MJ919 av Agne Hansson och Lena Ek (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att allmän jakt på skarv
skall medges.
2000/01:MJ920 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa allmän
jakttid på skarv.
Motioner från allmänna motionstiden
2001
2001/02:MJ202 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om placering av
rovdjurscentrum i Orsa.
2001/02:MJ205 av Kenneth Johansson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frivilliga
avtal utnyttjas som ett alternativ till
miljöbalkens bestämmelser om områdesskydd.
2001/02:MJ206 av Kenneth Johansson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nordiskt samarbete
i rovdjursfrågor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett
rovdjurscenter i Grönklitt i Dalarna.
2001/02:MJ212 av Kenneth Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utredning om gränsdragning
mellan normalt utnyttjande av allemansrätten och
kommersiellt utnyttjande av densamma.
2001/02:MJ214 av Nils Fredrik Aurelius och Leif
Carlson (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid
på storskarv bör återinföras.
2001/02:MJ217 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
fastställa en miniminivå för vargstammen på 500
individer eller 50 vargföryngringar i Sverige per
år.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av 28 § jaktförordningen
innebärande att vargen inte skall omfattas av
denna paragraf i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att småskalig
näringsverksamhet i form av ekologiskt hållbart
nyttjande av markresurserna måste kunna förenas
med aktuella bevarandeintressen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föra över
beslutanderätt, tillsyn och skötsel av naturvärden
till skärgårdsregionerna och dess invånare.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att markägare
måste tillfrågas innan kommersiellt organiserade
former av verksamhet företas på berörd mark.
2001/02:MJ227 av Runar Patriksson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om antalet vargar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sprida
vargstammen över hela landet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokala analyser av
livskvaliteten i vargtäta områden.
2001/02:MJ228 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att allmän jakt på skarv
medges.
2001/02:MJ236 av Carl-Erik Skårman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att antalet skarvar bör
begränsas.
2001/02:MJ238 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av jakten på
skarv.
2001/02:MJ245 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att Sverige på EU-nivå skall vara drivande i att en
ökad kontroll av fågeldirektivets tillämpning inom
EU:s medlemsländer såväl som i kandidatländerna
kommer till stånd.
2001/02:MJ248 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser
(m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om nationella
miniminivåer respektive etappmål för stammarna av
björn, lo och varg.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för att
kunna bo och verka på landsbygd.
2001/02:MJ255 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen låter utreda
omfattningen av handeln med utrotningshotade djur
och växter samt låter utröna vägar för att begränsa
dess utsträckning.
2001/02:MJ273 av Helena Hillar Rosenqvist (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ny nationalparksplan.
2001/02:MJ276 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
skydda vitryggig hackspett.
2001/02:MJ280 av Sven Brus och Yvonne Andersson
(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning av
förutsättningarna för Omberg att bli nationalpark.
2001/02:MJ295 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind
(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fågeljakten i vissa
europeiska länder.
2001/02:MJ316 av Per Lager m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att
bättre kunna möta det växande problemet med den
spanska skogssnigeln.
2001/02:MJ324 av Karl-Göran Biörsmark (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Omberg bör skyddas och
förvaltas som nationalpark.
2001/02:MJ327 av Dan Kihlström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett nationellt
rovdjurscentrum i Värmland.
2001/02:MJ332 av Anders Ygeman (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder mot bluffen med
odlat ädelträ.
2001/02:MJ337 av Agne Hansson m.fl. (c):
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om obligatoriska
samråd mellan myndigheter och markägare vid
inventering av markområden.
2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommersiellt
missutnyttjande av allemansrätten.
2001/02:MJ343 av Göte Jonsson m.fl. (m):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring i
miljöbalken vad gäller allemansrätten och
kommersiell verksamhet.
2001/02:MJ345 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valjakt och svensk
valpolitik.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en svensk tydlig politik mot
valfångst i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2001/02:MJ347 av Sonia Karlsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Omberg bör skyddas och
förvaltas som nationalpark.
2001/02:MJ351 av Gudrun Lindvall (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inventering av landets
biologiska mångfald.
2001/02:MJ362 av Patrik Norinder och Anne-Katrine
Dunker (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett svenskt rovdjurscentrum
i Järvsö.
2001/02:MJ375 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fler ängsreservat
med skötselplaner.
2001/02:MJ398 av Lena Olsson m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till förbud mot högkantsmatta.
2001/02:MJ404 av Lennart Beijer (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att det är en angelägen uppgift att säkra fri
fiskvandring i Emån från mynningen upp till Ädelfors
enligt vad i motionen anförs.
2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om granskning av
erfarenheterna vid avgränsning och genomförande av
skogsreservat.
2001/02:MJ420 av Göte Jonsson m.fl. (m):
7. (delvis) Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om jakt på
säl och skarv.
2001/02:MJ439 av Gudrun Lindvall (mp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvidgning av
sälskyddsområden.
2001/02:MJ447 av Harald Nordlund (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om nya Natura 2000-
områden.
2001/02:MJ457 av Krister Örnfjäder och Agneta
Ringman (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om återskapande av våtmarker.
2001/02:MJ460 av Gudrun Lindvall (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om uppdrag till
Naturvårdsverket att inleda förhandlingar med
svenska skogsbolag om överhållande av skog inom
områden där andelen gammal skog är mycket låg.
2001/02:MJ463 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
nationell strategi för att värna biologisk
mångfald.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
handlingsplan för arter på hotlista.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jakt på hotade
arter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en årlig skrivelse
till riksdagen om tillståndet för den biologiska
mångfalden i allmänhet och för de hotade arterna i
synnerhet.
2001/02:MJ465 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
agera inom EU för att få stopp på fågeljakt under
vårsträcket.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
agera inom EU för att få ansökarländerna Malta och
Cypern att upphöra med jakt på flyttfågel under
våren.
2001/02:MJ480 av Lars U Granberg och Lennart
Klockare (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillbyggnad av laxtrappor i
kraftverken i Luleälven.
2001/02:MJ489 av Siw Wittgren-Ahl och Eva Johansson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att åtagandet enligt
konventionen om biologisk mångfald innebär att de
insamlade kulturväxterna måste bevaras långsiktigt
och på ett tillfredsställande sätt.
2001/02:MJ491 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lokalt och regionalt
inflytande över skotertrafiken.
2001/02:MJ495 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av bestämmelser
för bevarande av skyddsvärda biotoper.
2001/02:MJ503 av Åke Sandström och Åsa Torstensson
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om behovet av att lokalt förankrade
skötselplaner planeras in i samband med kommande
reservatsbildningar.
2001/02:MJ505 av Åke Sandström (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att det,
vid beslut som påverkas av EG-regler och som rör den
svenska jakten och viltförvaltningen, skall tas
större hänsyn till svenska behov och särdrag än vad
som hittills skett.
2001/02:MJ506 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om driftskostnader för
strandstädning.
2001/02:MJ513 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kunskaperna om
de marina ekosystemen därför måste förbättras.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
miljömyndigheterna därvid måste ha det
övergripande ansvaret för bevarande av de marina
resurserna.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokal/regional
förvaltning av vissa lokala bestånd.
2001/02:MJ515 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
bevara den biologiska mångfalden i
odlingslandskapet.
2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (kd):
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frivilliga
avsättningar av mark.
2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att värna den
biologiska mångfalden.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Natura 2000.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
skydda och anlägga våtmarker.
2001/02:MJ522 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skydd av vildlax.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om restaurering av
strömmar och vattendrag.
2001/02:MJ523 av Caroline Hagström m.fl. (kd):
12. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av
lagstiftningen som kan öppna för en möjlighet till
ersättning för inskränkning i brukandet inom
större fornlämningsområden.
2001/02:N374 av Inger Strömbom m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
allemansrättens utformning när det gäller
kommersiell verksamhet på enskilds mark.