Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU22

Riksdagens revisorers förslag angående statensstyrning av livsmedelstillsynen

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers
förslag (2001/02:RR19) om statens styrning av
livsmedelstillsynen jämte två följdmotioner med
sammanlagt fem yrkanden. Utskottet instämmer i vad
revisorerna anfört och förordar med anledning av
revisorernas förslag och överväganden att
Livsmedelsverket i sin årsredovisning redovisar dels
Europeiska kommissionens synpunkter på
livsmedelstillsynen i Sverige, dels de åtgärder som
verket har vidtagit med anledning av kommissionens
kritik. Vidare tillstyrker utskottet förslagen om en
översyn av finansierings- och avgiftssystemet och om
redovisning av kostnaderna för livsmedelstillsynen.
Utskottet ansluter sig till revisorernas förslag om
avskaffande av kravet att tillsynsmyndigheterna
skall fastställa företagens egenkontrollprogram, om
en översyn av Livsmedelsverkets uppgifter och om
avskaffande av länsstyrelsernas uppgifter enligt
livsmedelslagen (1971:511). Utskottet tillstyrker
också revisorernas förslag om sådan ändring i
livsmedelslagen att kommunernas möjligheter att
samverka underlättas liksom att tillsynsansvaret i
en kommun kan överföras till Livsmedelsverket. Även
de förslag som syftar till förbättrad rapportering
tillstyrks liksom ett uppdrag till Livsmedelsverket
att utarbeta vägledningar om sanktioner,
offentliggöra resultat från inspektioner och sprida
information om rättsfall. I likhet med revisorerna
anser utskottet att det inte finns tillräckliga
motiv för att överväga en radikalt förändrad
ansvarsfördelning mellan stat och kommun när det
gäller livsmedelstillsynen. Slutligen tillstyrker
utskottet att lämpligheten av att representanter för
vissa branschorganisationer ingår i
Livsmedelsverkets styrelse bör övervägas i samband
med en översyn av verkets uppgifter.

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast
en bordläggning.
I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Europeiska kommissionens utvärderingar
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om Europeiska
kommissionens utvärderingar. Riksdagen bifaller
därmed Riksdagens revisorers förslag punkt 1.

2. Finansierings- och avgiftssystemet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om finansierings- och
avgiftssystemet. Riksdagen bifaller därmed
Riksdagens revisorers förslag punkt 2 och avslår
motion 2001/02:MJ41 yrkande 3.

3. Redovisning av kostnaderna

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om redovisning av
kostnaderna. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens
revisorers förslag punkt 3.

4. Tydliggörande av företagens ansvar

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om tydliggörande av
företagens ansvar. Riksdagen bifaller därmed
Riksdagens revisorers förslag punkt 4.

5. Livsmedelsverkets styrning och
uppföljning

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om Livsmedelsverkets
styrning och uppföljning. Riksdagen bifaller
därmed Riksdagens revisorers förslag punkt 5.

6. Länsstyrelsernas uppgifter

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om länsstyrelsernas
uppgifter. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens
revisorers förslag punkt 6.

7. Kommunernas resurser

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om kommunernas
resurser. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens
revisorers förslag punkt 7 och avslår motion
2001/02:MJ41 yrkande 2.

8. Förbättrad rapportering

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om förbättrad
rapportering. Riksdagen bifaller därmed
Riksdagens revisorers förslag punkt 8.

9. Sanktioner

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om sanktioner.
Riksdagen bifaller därmed Riksdagens revisorers
förslag punkt 9.

10. Ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ41
yrkande 1 och 2001/02: MJ42.
Reservation 1 (fp)

11. Övriga frågor

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om Livsmedelsverkets
styrelse. Riksdagen bifaller därmed Riksdagens
revisorers förslag punkt 10.

Stockholm den 28 maj 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Kaj Larsson (s), Jonas Ringqvist (v), Ingvar
Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),
Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s),
Caroline Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Maria
Wetterstrand (mp), Lars Lindblad (m), Willy Söderdal
(v), Birgitta Carlsson (c) och Lennart Kollmats
(fp).

2001/02

MJU22

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Livsmedelslagstiftningens syfte är att skydda
konsumenternas hälsa genom säkra livsmedel och
redlighet i handeln med livsmedel. I lagstiftningen
är företagens ansvar tydligt. Företagen ansvarar för
att de produkter som tillverkas och saluhålls
uppfyller angivna krav så att människor inte blir
sjuka av den mat de konsumerar. Det är förenat med
sanktioner att bryta mot reglerna. Offentlig tillsyn
innebär att se till att företagen följer
livsmedelslagstiftningens bestämmelser. Ansvaret för
livsmedelstillsynen i Sverige är i dag delat mellan
stat och kommun. Senast riksdagen fattade ett mer
genomgripande beslut om livsmedelstillsynen var år
1989 (prop. 1988/89:68, bet. 1988/89: JoU14).

Ansvaret för tillsynen ankommer på
Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna.
Livsmedelsverket är central tillsynsmyndighet med
ansvar för ledning och samordning av
livsmedelstillsynen. Verket har också ansvar för
tillsynen över ca 600 större livsmedelsanläggningar,
inklusive slakterier. Länsstyrelserna skall svara
för den närmare tillsynen inom länet, främst genom
att följa och stödja kommunernas arbete. Kommunerna
ansvarar för tillsynen av ca 52 000 objekt, dvs.
närmare 99 % av anläggningarna.
Livsmedelstillsynen karakteriseras av ett
omfattande regelverk och ett komplicerat
finansierings- och avgiftssystem och har under de
senaste åren varit föremål för ett omfattande
utredningsarbete som bl.a. har innefattat hur
tillsynen skall finansieras och organiseras. Några
beslut har dock inte fattats med anledning av de
förslag som har lämnats av olika utredningar. De
frågor som framför allt har diskuterats är hur
tillsynen skall finansieras och organiseras.
Efter förslag från finansutskottet den 18 maj 2000
(prot. 1999/2000:27.9) inledde Riksdagens revisorer
en granskning av statens styrning av verksamheter
som bedrivs i kommunerna. Granskningen omfattar tre
delar, nämligen livsmedelstillsynen, skolan och
äldreomsorgen. I Riksdagens revisorers rapport Hur
styr staten livsmedelstillsynen? (2001/02:7), som
publicerades i december 2001, behandlas den
offentliga livsmedelstillsynen med särskild
inriktning på statens styrning av den kommunala
tillsynen. Rapporten innehåller en samlad
redovisning och analys av resultatet av den statliga
styrningen och är samtidigt en uppföljning av
revisorernas tidigare granskning från år 1994/95
(förslag 1994/94:RR8). Syftet med revisorernas
granskning var att belysa hur statliga
styrinstrument har använts för att säkerställa
önskvärda resultat vad gäller den kommunala
livsmedelstillsynen. Häri ingår frågan om vilka
möjligheter staten har att vidta åtgärder med
anledning av rapporterade brister inom den kommunala
livsmedelstillsynen. Remissinstanserna har i allt
väsentligt tillstyrkt revisorernas förslag. Det
finns dock delade meningar om revisorernas förslag
om avgiftssystemet, den nuvarande
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun samt
Livsmedelsverkets möjligheter att påverka och följa
upp den kommunala verksamheten.
I den nu aktuella rapporten, Statens styrning av
livsmedelstillsynen (2001/02:RR19), har Riksdagens
revisorer utformat sina slutgiltiga
ställningstaganden i förslag till riksdagen bl.a.
vad gäller finansierings- och avgiftssystemet,
Livsmedelsverkets styrning och uppföljning samt
kommunernas resurser. Revisorernas förslag återfinns
i bilagan.
Med anledning av rapporten har två motioner med
sammanlagt fem yrkanden väckts. Förslagen i
motionerna återges i bilagan.
I ärendet har utskottet inhämtat information av
representanter för Statens livsmedelsverk.

Förslagets huvudsakliga innehåll

Den svenska lagstiftningen på livsmedelsområdet är i
hög grad harmoniserad med EU:s
livsmedelslagstiftning. Däremot råder en betydande
frihet för medlemsländerna vad gäller finansiering
och organisation. I granskningen av statens styrning
av livsmedelstillsynen konstaterar Riksdagens
revisorer att staten inte styr eller påverkar
verksamheten i önskvärd utsträckning. Riksdagen har
delegerat till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att utfärda närmare
bestämmelser om lagens tillämpning. Regeringen har i
sin tur lämnat långtgående befogenheter till
Livsmedelsverket att leda och samordna
livsmedelstillsynen i Sverige. Livsmedelsverket har
t.ex. rätt att återta tillsynsansvaret för
anläggningar från kommunerna och att genomföra
normerande inspektioner i kommunerna.

Revisorerna har konstaterat att Livsmedelsverket i
ringa utsträckning använder de befogenheter som
regeringen har delegerat till verket.
Livsmedelsverket har i stället riktat skarp kritik
mot de kommunala tillsynsmyndigheterna för bristande
tillsyn och har föreslagit att livsmedelstillsynen
skall förstatligas.
Revisorerna konstaterar i sin rapport att
finansierings- och avgiftssystemet har betydande
brister, vilka motverkar att tillsynen kan utövas
utifrån det behov som finns. Det saknas också
incitament för företag att följa gällande regelverk.
Enligt granskningen har regeringen ett underlag
som tydligt visar på behovet av ändring av
finansierings- och avgiftssystemet. Revisorerna
anser att en grundläggande förändring av systemet
behövs.

Utskottets överväganden

Europeiska kommissionens
utvärderingar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att regeringen bör uppdra åt Livsmedelsverket
att i sin årsredovisning redovisa dels
kommissionens synpunkter på
livsmedelstillsynen i Sverige, dels de
åtgärder som verket har vidtagit med
anledning av kommissionens kritik.
Revisorernas förslag

Europeiska kommissionen övervakar genom
utvärderingar medlemsländernas efterlevnad av det
gemensamma regelverket. Kommissionens utvärderingar
av den svenska livsmedelstillsynen visar att såväl
Livsmedelsverkets som kommunernas tillsyn har
brister vad gäller tillsynsfrekvens,
tillvägagångssätt och resurser. Enligt kommissionen
är orsaken till variationen i kommunernas
tillsynsverksamhet bl.a. bristande styrning från
Livsmedelsverket, och kommissionen anser att
Livsmedelsverkets styrning kan förbättras.
Livsmedelsverket kritiseras också för styrningen av
besiktningsveterinärsorganisationen som ligger inom
verkets egen organisation.

Riksdagens revisorer delar inte Livsmedelsverkets
uppfattning att kommissionens kritik generellt
redovisas på ett teknisk och detaljerat sätt. Enligt
revisorernas mening hindrar inte heller förordningen
om årsredovisning och budgetunderlag
Livsmedelsverket från att redovisa kommissionens
kritik i verkets årsredovisning (2000:605). I
redovisningen bör verket även redogöra för de
åtgärder som vidtas med anledning av kritiken.
Revisorerna anser att kommissionens utvärderingar
av livsmedelstillsynen i Sverige har stort
informationsvärde. En utomstående granskning av
livsmedelstillsynen i Sverige bör vara av betydelse
för regeringens uppföljning och prövning av
verksamheten.
Revisorerna föreslår att regeringen uppdrar åt
Livsmedelsverket att i sin årsredovisning redovisa
dels kommissionens synpunkter på livsmedelstillsynen
i Sverige, dels de åtgärder som verket har vidtagit
med anledning av kommissionens kritik.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis kan utskottet konstatera att EU:s
lagstiftning inom livsmedelstillsynen är mycket
omfattande, och endast inom området livsmedel hade
fram till hösten 2001 ett sjuttiotal olika direktiv
utfärdats. Därutöver förekommer förordningar och
beslut inom andra områden som påverkar
livsmedelstillsynen. Lagstiftningen är dessutom svår
att överblicka och stadd i ständig förändring.
Härtill kan läggas att lagstiftningen anses
komplicerad och inte i alla delar konsekvent. Dessa
problem har också uppmärksammats av kommissionen som
år 1999 presenterade en s.k. vitbok med förslag som
bl.a. syftar till att lösa problemen inom
livsmedelslagstiftningen. I vitboken aviserar
kommissionen att den kommer att lägga fram förslag
om ny livsmedelslagstiftning.

När det gäller kommissionens utvärderingar av den
svenska livsmedelstillsynen delar utskottet
revisorerna uppfattning att utvärderingarna har
stort informationsvärde och bör kunna vara av
betydelse för regeringens uppföljning och prövning
av verksamheten. Som revisorerna anför bör
regeringen uppdra åt Livsmedelsverket att i sin
årsredovisning redovisa dels kommissionens
synpunkter på livsmedelstillsynen i Sverige, dels de
åtgärder som verket har vidtagit med anledning av
kommissionens kritik. Detta bör ges regeringen till
känna.

Finansierings- och avgiftssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att regeringen bör vidta sådana åtgärder att
finansierings- och avgiftssystemet kan skapa
incitament för verksamhetsutövare att följa
gällande regelverk och ge
tillsynsmyndigheterna förutsättningar att
anpassa sina resurser efter behovet av
tillsyn. Regeringen bör även utarbeta ett
förslag som innebär att överföringen av medel
från kommunerna till Livsmedelsverket upphör.
Därmed finner utskottet motion MJ41 (c)
yrkande 3 tillgodosedd.

Revisorernas förslag

Revisorerna framhåller som angeläget att
finansierings- och avgiftssystemet reformeras från
grunden. Avgiftssystemet bör skapa incitament för
verksamhetsutövare att följa gällande regler och ge
tillsynsmyndigheterna förutsättningar att
kontrollera att företagen följer dessa regler.
Enligt revisorerna bör regeringen även behandla
möjligheterna att förenkla nuvarande system.
Dessutom bör regeringen utarbeta ett förslag som
innebär att överföringen av medel från kommunerna
till Livsmedelsverket upphör.

Revisorerna anser att motiven för en reformerad
avgiftsfinansiering har stärkts efter
remissbehandlingen av revisorernas rapport 2001/02:7
Hur styr staten livsmedelstillsynen? Bland annat
Livsmedelsverket har i sitt remissvar framhållit att
livsmedelstillsynen behöver få utökade resurser.
Även kommissionen har i sina utvärderingar av
livsmedelstillsynen i Sverige påtalat bristande
resurser för tillsynen. Regeringen bör därför
utarbeta ett förslag för riksdagen som grundas på
förslagen i betänkandet Livsmedelstillsynen i
Sverige (SOU 1998:61). En reformerad
avgiftsfinansiering bör enligt revisorerna syfta
till att säkerställa de resurser som
livsmedelstillsynen behöver. Iakttagelser om brister
i hygien och redlighet bör leda till ökad tillsyn
vars kostnader betalas av dem som förorsakar
tillsynen. Därigenom har försumliga företag
anledning att förbättra sin livsmedelshantering
samtidigt som myndigheterna får intäkter för att
förstärka livsmedelstillsynen efter behov.
Det förslag om anslagsfinansiering som har
framförts av Livsmedelsverket uppfyller enligt
revisorerna inte behovet av en flexibel anpassning
av tillsynsresurserna till varierande
förutsättnignar. Vid en avgiftsfinansiering drabbas
försumliga företag direkt av ökade
tillsynskostnader. När tillsynen anslagsfinansieras
måste denna direkta påverkan på företag ersättas med
tungrodda och ofta ineffektiva administrativa
åtgärder.

Motionen

I motion MJ41 (c) framförs krav på reformering av
finansierings- och avgiftssystemet. Nuvarande
överföring av 15 % av de årliga tillsynsavgifterna
från kommunerna till Livsmedelsverket bör upphöra,
och kommunernas livsmedelstillsyn bör finansieras av
en grundavgift som t.ex. sätts i relation till
företagets omsättning eller antalet anställda. De
verksamheter som vid tillsyn visar brister i hygien,
i hantering av livsmedel m.m. bör ta ansvar för de
merkostnader som uppstår vid uppföljning och därmed
ökad tillsyn (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Som revisorerna anför är nuvarande avgiftssystem
komplicerat. Totalt finns 14 olika avgifter, varav
vissa avser prövning av tillstånd medan andra utgår
för olika verksamheter med varierande avgiftsuttag
och utifrån olika principer. I vissa fall
eftersträvas full kostnadstäckning medan tillsynen i
andra fall avgiftsfinansieras, och det är ibland
oklart på vilka grunder avgiftsuttaget skall ske.
Betydande negativa effekter för såväl myndigheter
som företag av avgiftssystemet har redovisats.
Företagen får inte tillräckliga incitament att följa
gällande regelverk, och systemet anses inte rättvist
eftersom de verksamhetsutövare som har en fungerande
egenkontroll och följer gällande regelverk betalar
samma avgift som de verksamhetsutövare i samma
bransch och storleksklass som inte följer reglerna.
För myndigheterna saknas garantier för tillräckliga
resurser för tillsynen, och det finns risk för att
avgiftssystemet kan påverka prioriteringen av
tillsynsinsatserna. Av de årliga avgifterna överför
kommunerna 15 % till Livsmedelsverket men, som
revisorerna har konstaterat, Livsmedelsverket har
inte fullt ut använt dessa medel för samordning och
stöd till kommunerna.

Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med
revisorerna att regeringen bör vidta sådana åtgärder
att finansierings- och avgiftssystemet kan skapa
incitament för verksamhetsutövare att följa gällande
regelverk och ge tillsynsmyndigheterna
förutsättningar att anpassa sina resurser efter
behovet av tillsyn. Regeringen bör även utarbeta ett
förslag som innebär att överföringen av medel från
kommunerna till Livsmedelsverket upphör. Detta bör
ges regeringen till känna. Därmed finner utskottet
motion MJ41 (c) yrkande 3 tillgodosedd.

Redovisning av kostnaderna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att regeringen bör ta initiativ till en
tillförlitlig redovisning av kostnaderna för
livsmedelstillsynen. De uppgifter som skall
ingå i redovisningen bör specificeras.

Revisorernas förslag

Revisorerna konstaterar att det saknas
tillförlitliga uppgifter om kommunernas kostnader
för livsmedelstillsynen. I det nya
rapporteringssystemet, där kommunerna lämnar
uppgifter till Livsmedelsverket om tillsynen, finns
inte några uppgifter om kommunernas kostnader för
verksamheten. Därmed föreligger inget krav på
kommunerna att rapportera kostnaderna för
verksamheten.

Revisorerna anser att en tillförlitlig
kostnadsredovisning är väsentlig för alla
verksamheter, och livsmedelstillsynen utgör inte
något undantag. Revisorerna föreslår därför att
regeringen tar initiativ till en tillförlitlig
redovisning av kostnaderna för livsmedelstillsynen.
För att erhålla ett jämförbart underlag bör de
uppgifter som skall ingå i kostnadsredovisningen
specificeras.

Utskottets ställningstagande

Kostnaderna för livsmedelstillsynen i Sverige har av
revisorerna beräknats uppgå till drygt 400 miljoner
kronor och intäkterna till ca 210 miljoner kronor.
Som framgår av revisorernas rapport saknas
tillförlitliga uppgifter om kommunernas kostnader
för livsmedelstillsynen, och i betänkandet
Livsmedelstillsynen i Sverige (SOU 1998:61)
konstaterades att kommunernas uppgifter om
kostnaderna är så osäkra att de i praktiken är
oanvändbara. I det nya rapporteringssystem som
Livsmedelsverket har utformat i samarbete med
Svenska Kommunförbundet har frågan om kommunernas
kostnader för livsmedelstillsynen utgått varför det
numera inte finns något krav på kommunerna att
rapportera sina kostnader för denna verksamhet.
Detta förhållande finner utskottet givetvis
otillfredsställande. Regeringen bör därför ta
initiativ till en tillförlitlig redovisning där de
uppgifter som skall ingå i kostnadsredovisningen bör
specificeras. Utskottet tillstyrker därmed
revisorernas förslag i denna del.

Tydliggörande av företagens ansvar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag om
avskaffande av kravet att
tillsynsmyndigheterna skall fastställa
företagens egenkontrollprogram.

Revisorernas förslag

Företagens ansvar är enligt revisorerna mycket
tydligt i lagstiftningen. Grundläggande krav måste
uppfyllas för att livsmedel skall få produceras och
hanteras för försäljning och i storhushåll. Det
finns bl.a. krav på att företagen skall utföra
kontroller och utarbeta s.k. egenkontrollprogram som
skall fastställas av tillsynsmyndigheten. Detta krav
har kritiserats bl.a. för att det kan leda till
otydlighet om företagens ansvar.

I betänkandet Livsmedelstillsynen i Sverige (SOU
1998:61) presenterades en utvärdering av systemet
med egenkontroll. Utredningen föreslog att kravet på
att tillsynsmyndigheterna skall fastställa
företagens egenkontrollprogram skulle avskaffas.
Revisorerna anser det önskvärt att krav ställs på
utbildning för verksamhetsutövare och de personer
som skall arbeta med livsmedel. Frågan är dock
komplicerad. Det behövs sannolikt olika typer av
utbildning för olika branscher och verksamheter, och
utbildningarna behöver genomföras kontinuerligt.
Vilka krav som skall uppfyllas kan också variera
över tiden. Revisorerna anser dessutom att frågan om
finansiering behöver lösas.
Enligt revisorerna måste en utgångspunkt även vara
att det är företagens och branschorganisationernas
ansvar att se till att de anställda har de kunskaper
som livsmedelshanteringen kräver. Av revisorernas
rapport 2001/02:7 framgår att utbildningar i hygien
har anordnats i samarbete med Livsmedelsverket inom
restaurang-, storhushålls-, butiks- och
bageribranscherna. Revisorerna bedömer att dessa
insatser skulle kunna utvecklas ytterligare.
Revisorerna anser även att kravet på att
tillsynsmyndigheterna skall fastställa företagens
egenkontrollprogram bör avskaffas.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1989
innebar bl.a. att företagens egentillsyn skall ligga
till grund för den löpande tillsynen och bidra till
ökad hygien och redlighet i livsmedelshanteringen
(prop. 1988/89:68, bet. 1988/89:JoU14). Som
revisorerna anför är företagens ansvar mycket
tydligt i lagstiftningen och omfattar bl.a.
märkning, hantering, personalhygien och
livsmedelslokaler. Grundläggande bestämmelser måste
uppfyllas för att livsmedel skall få produceras och
hanteras för försäljning och i storhushåll.
Företagen skall bl.a. utföra kontroller och på egen
bekostnad utarbeta s.k. egenkontrollprogram som
skall fastställas av tillsynsmyndigheten. Mot detta
förfarande har framförts viss kritik bl.a. för att
det kan leda till osäkerhet om företagens egentliga
ansvar, och revisorerna anför i sin rapport att
statsmakternas intentioner med den obligatoriska
egentillsynen för företagen inte förefaller ha
uppnåtts. Enligt revisorerna finns ett relativt
omfattande underlag som visar att det fortfarande
förekommer problem, framför allt inom mindre
företag, med information, utbildning och svaga
incitament till egenkontroll. Enligt revisorerna har
tillsynsmyndigheternas arbete med att fastställa
egenkontrollprogram varit omfattande men förefaller
att inte ha givit önskvärda resultat. Mot den
bakgrunden anser utskottet i likhet med revisorerna
att kravet på att tillsynsmyndigheterna skall
fastställa företagens egenkontrollprogram bör
avskaffas.

Utskottet delar även revisorernas synpunkter om
vikten av utbildning för verksamhetsutövare och
övriga som arbetar med livsmedel liksom om
betydelsen av finansiering av utbildningen. En
utgångspunkt måste emellertid vara att det ankommer
på företagen och branschorganisationerna att ta
ansvar för att de anställda har erforderliga
kunskaper. Utskottet tillstyrker därmed revisorernas
förslag i denna del.

Livsmedelsverkets styrning och
uppföljning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att regeringen bör ta initiativ till en
översyn av Livsmedelsverkets uppgifter som
bör syfta till att tydliggöra och renodla
verkets myndighetsuppgifter. Verkets samtliga
uppgifter bör bli föremål för en utomstående
granskning som bl.a. bör omfatta ledning och
samordning av kommunernas livsmedelstillsyn
och den operativa tillsyn som verket utför.

Revisorernas förslag

Regeringen har givit Livsmedelsverket långtgående
befogenheter att leda och samordna den kommunala
tillsynen, och verket kan återta tillsynsansvaret
för anläggningar som står under kommunal tillsyn.
Verket har dock aldrig använt denna möjlighet vid
konstaterade brister i den kommunala tillsynen.
Tillsynsansvaret kan också överföras i motsatt
riktning, från Livsmedelsverket till kommunerna,
vilket är relativt vanligt. Exempelvis har
Livsmedelsverket överfört tillsynsansvaret för
anläggningar till Stockholms kommun och Göteborgs
kommun.

Livsmedelsverket har också rätt att utföra s.k.
normerande inspektioner i kommunerna. Denna
verksamhet har minskat betydligt de senaste åren,
trots att regeringen har beviljat extra medel för
bl.a. sådana inspektioner. Livsmedelsverkets
inspektioner i kommunerna kan innebära att verket
begär yttrande från den berörda kommunen med
anledning av uppmärksammade brister. Tillgängliga
uppgifter om hur ofta verket begärt yttrande avser
år 1999, då yttrande begärdes från endast åtta
kommuner.
I revisorernas förslag understryks vikten av att
Livsmedelsverkets styrning och uppföljning av den
kommunala tillsynen förbättras. Revisorerna anser
att det är positivt att verkets normerande
inspektioner och kommuninspektioner har fördubblats
till 80 inspektioner mellan åren 2000 och 2001.
Livsmedelsverket har emellertid inte redovisat hur
många av dessa inspektioner som har resulterat i att
verket har begärt yttrande från den berörda kommunen
där brister har uppmärksammats. Om den kommunala
tillsynen är så undermålig som bl.a. remissvaren
från Livsmedelsverket och Livsmedelsföretagen gör
gällande borde enligt revisorerna denna uppgift
redovisas.
Enligt revisorernas uppfattning är
Livsmedelsverkets möjlighet att återta
tillsynsansvar för anläggningar ett kraftfullt medel
för att påverka de kommunala tillsynsmyndigheterna.
Livsmedelsverket har dock inte prövat styrkan i
denna åtgärd, eftersom den aldrig har tillämpats vid
konstaterade brister i den kommunala
livsmedelstillsynen. Även rätten att inspektera
anläggningar som står under kommunal tillsyn torde
vara en god möjlighet för verket att påverka de
kommunala tillsynsmyndigheterna.
Livsmedelsverket skall enligt sin instruktion
utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511) samt
leda och samordna livsmedelstillsynen. Uppgiften har
inte förändrats i den instruktion för
Livsmedelsverket (2001:1259) som regeringen
utfärdade den 13 december 2001. Livsmedelsverket
anser däremot som sin uppgift att följa upp och
stödja den kommunala tillsynen.
Livsmedelsverket genomförde år 2000 på eget
initiativ en omorganisation. Syftet med
omorganisationen var bl.a. att skilja verkets regel-
och förhandlingsarbete från tillsyn och annan
myndighetsutövning. Omorganisationen har enligt
Riksrevisionsverkets (RRV) rapport 2002:33 lett till
att personal har slutat och att stödet till
kommunerna har minskat. Enligt rapporten har dock
Livsmedelsverket börjat vidta åtgärder för att
förbättra arbetssituationen inom verket.
I sin revisionsberättelse för Livsmedelsverket för
räkenskapsåret 2001 invände RRV mot att
Livsmedelsverket hade överskridit sin anslagskredit
med närmare 2 miljoner kronor. Föregående år
beslutade regeringen om en indragning av verkets
anslagssparande, och Livsmedelsverket förlorade
rätten att disponera anslagsmedel på 10 miljoner
kronor. Verket hade inte begärt att få behålla dessa
medel.
Sammantaget finns det enligt revisorernas mening
flera anledningar för regeringen att ta initiativ
till en översyn av Livsmedelsverket uppgifter.
Verkets samtliga uppgifter bör bli föremål för en
utomstående granskning som bör omfatta bl.a. ledning
och samordning av kommunernas livsmedelstillsyn och
den operativa tillsynen som verket utför. Översynen
bör syfta till att tydliggöra och renodla verkets
myndighetsuppgifter.

Utskottets ställningstagande

Revisorerna konstaterar i sin rapport att
Livsmedelsverkets insatser när det gäller ledning
och samordning av den kommunala tillsynsverksamheten
har, med vissa undantag, minskat över tiden. Som
revisorerna anför har Livsmedelsverket framhållit
att de inspektioner som nu genomförs är s.k.
normerande inspektioner som är mer omfattande än
tidigare. Det är emellertid enligt revisorerna ett
problem att insatserna är otillräckliga i
förhållande till verkets iakttagelser om bristerna i
kommunernas tillsyn. Livsmedelsverket å sin sida har
riktat skarp kritik mot de kommunala
tillsynsmyndigheterna för brister i
tillsynsverksamheten. Revisorerna konstaterar också
att det sällan förekommer att Livsmedelsverket vid
uppmärksammade brister i en kommun vidtar åtgärder
som dokumenteras - en möjlighet som verket har
enligt livsmedelsförordningen (1971:807).

Mot bakgrund härav och med hänvisning till
revisorernas redogörelse ovan anser utskottet att
Livsmedelsverkets styrning och uppföljning av den
kommunala tillsynen behöver förbättras. Sammantaget
ger revisorernas slutsatser och Riksrevisionsverkets
iakttagelser utskottet anledning att förorda en
översyn av Livsmedelsverkets uppgifter i syfte att
tydliggöra och renodla verkets myndighetsuppgifter.
Som revisorerna anför bör verkets samtliga uppgifter
bli föremål för en utomstående granskning som bör
omfatta bl.a. ledning och samordning av kommunernas
livsmedelstillsyn och den operativa tillsyn som
verket utför. Regeringen bör ta initiativ till en
sådan översyn i enlighet med revisorernas förslag.

Länsstyrelsernas uppgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att länsstyrelsernas uppgifter enligt
livsmedelslagen (1971:511) upphör.

Revisorernas förslag

Revisorerna har vid en tidigare granskning
uppmärksammat behovet av att länsstyrelsernas
uppgifter preciseras. Utredningen om
livsmedelstillsynen i Sverige (SOU 1998:61) föreslog
att länsstyrelsernas uppgifter enligt
livsmedelslagen (1971:511) skulle utgå. Regeringen
har inte fattat något beslut med anledning av
utredningens förslag som lämnades 1998.

Revisorerna ansåg i rapport 2001/02:7 att
länsstyrelsernas nuvarande roll inom
livsmedelstillsynen bör ändras så att
länsstyrelsernas uppgifter antingen preciseras eller
utgår. Om regering och riksdag beslutar precisera
länsstyrelsernas uppgifter måste enligt rapporten
resurser för verksamheten säkerställas. Enligt
rapporten har Livsmedelsverket inte i någon större
utsträckning använt länsstyrelsernas kompetens inom
livsmedelstillsynen.
Revisorerna gör efter ytterligare överväganden
bedömningen att det skulle behövas en avsevärd
resursförstärkning vid respektive länsstyrelse för
att skapa förutsättningar för att länsstyrelserna
skall kunna stödja och samordna kommunernas
livsmedelstillsyn. Det vore enligt revisorerna
emellertid en fördel att statens resurser inom
livsmedelstillsynen koncentreras till en myndighet.
Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att
länsstyrelsernas uppgifter enligt livsmedelslagen
utgår.

Utskottets ställningstagande

Utskottet gör samma bedömning som revisorerna om
behovet av en avsevärd resursförstärkning vid
länsstyrelserna för att länsstyrelserna på ett
tillfredsställande sätt skall kunna stödja och
samordna kommunernas livsmedelstillsyn. Mot denna
bakgrund anser utskottet att statens resurser inom
livsmedelstillsynen bör koncentreras till en
myndighet. Länsstyrelsernas uppgifter enligt
livsmedelslagen bör således upphöra. Därmed
tillstyrks revisorernas förslag i denna del, vilket
bör ges regeringen till känna.

Kommunernas resurser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att livsmedelslagen (1971:511) bör ändras så
att kommunernas möjligheter att samverka med
varandra underlättas. Därmed finner utskottet
motion MJ41 (c) yrkande 2 tillgodosedd.
Utskottet tillstyrker även förslaget att
regeringen bör besluta om överförande av
tillsynsansvaret för en hel kommun till
Livsmedelsverket.

Revisorernas förslag

Revisorerna delar de synpunkter som har framförts av
utredningen Livsmedelstillsynen i Sverige (SOU
1998:61) och flertalet remissinstanser, nämligen att
det är angeläget att livsmedelslagen (1971:511)
ändras så att kommunernas möjligheter att samverka
med varandra underlättas. Revisorerna förordar även
att tillsynsansvaret för en hel kommun skall kunna
överföras till Livsmedelsverket.

I rapporten konstaterar revisorerna att det redan
i dag finns möjlighet för Livsmedelsverket att
återta tillsynen för anläggningar som står under
kommunal tillsyn och att det i princip är möjligt
för verket att överta tillsynen för samtliga
anläggningar i en kommun. Revisorerna anser det
emellertid lämpligt att regeringen beslutar om en
sådan åtgärd i enlighet med de utgångspunkter som
redovisades i betänkandet Livsmedelstillsynen i
Sverige.

Motionen

Enligt motion MJ41 (c) bör livsmedelslagen ändras så
att kommunerna ges formell rätt att samverka med
varandra när det gäller frågor om livsmedelstillsyn.
Det bör ankomma på varje enskild kommun att avgöra
om en livsmedelsinspektör skall anställas eller
anlitas på annat sätt (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Kommunerna har i dag tillsyn över huvuddelen, ca
99 %, av alla livsmedelsanläggningar inklusive
vattenverk. Av Sveriges 52 000 anläggningar är
ca 80 % mindre anläggningar som sysselsätter färre
än fyra arbetskrafter. Enligt revisorernas bedömning
varierar kommunernas tillsynsfrekvens vid olika
anläggningar. Tillsynen har minskat för storhushåll
inklusive restauranger, butiker och vattenverk men
ökat när det gäller industrianläggningar.

Såväl utredningen om livsmedelstillsynen i Sverige
(SOU 1998:61) som revisorerna har uppmärksammat
frågan om kommunernas möjligheter att samverka med
varandra. Dessa möjligheter har förbättrats med den
kommunallag (1991:900) som trädde i kraft den 1
januari 1992 och där det i 3 kap. 3 a § stadgas att
kommunerna i en gemensam nämnd kan fullgöra vissa
kommunala uppgifter. Utskottet delar uppfattningen i
betänkandet Livsmedelstillsynen i Sverige att det
även enligt livsmedelslagen bör finnas möjlighet för
en kommun att ingå avtal med annan kommun om vissa
tillsynsuppgifter. Denna uppfattning stöds även av
revisorerna. De former för samverkan i en gemensam
nämnd som kommunallagen numera möjliggör kräver
emellertid omfattande anpassning av organisation och
arbetsformer liksom precisering av uppgifter och
befogenheter. I kommuner med mindre antal ärenden
kan det vara lättare att utnyttja lämplig kompetens
som finns på annat håll genom att uppdra åt annan
kommun att utföra vissa uppgifter eller genom att
delegera beslutanderätt till anställd i annan
kommun. Sådana avtalsmöjligheter finns i dag i
speciallagstiftning inom fyra områden. I likhet med
revisorerna anser utskottet det angeläget att
livsmedelslagen ändras i syfte att underlätta för
kommunerna att samverka med varandra. Detta bör ges
regeringen till känna. Med det anförda finner
utskottet motion MJ41 (c) yrkande 2 tillgodosedd.
Livsmedelsverket kan i dag återta tillsynen över
anläggningar som står under kommunal tillsyn, och
det är principiellt möjligt för verket att överta
tillsynen för samtliga anläggningar i en kommun. Med
hänsyn till bl.a. Sveriges åtaganden gentemot EU bör
enligt utskottets mening verket, när en kommun inte
lever upp till de krav som ställs på tillsynen, för
viss tid och på kommunens bekostnad ha möjlighet att
överta tillsynsansvaret. Som revisorerna anför är
det emellertid lämpligt att regeringen beslutar om
en sådan åtgärd i enlighet med de synpunkter som
redovisas i betänkandet Livsmedelstillsynen i
Sverige. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

Förbättrad rapportering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att regeringen bör utreda
sanktionsmöjligheterna gentemot kommunerna.
Vidare tillstyrker utskottet förslaget att
regeringen bör uppdra åt Livsmedelsverket att
vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten i
kommunernas uppgifter och vid behov göra
fördjupade analyser av resultaten. Utskottet
tillstyrker även förslaget att regeringen bör
lämna information till riksdagen om
resultatet av den offentliga tillsynen.

Revisorernas förslag

Kommunerna rapporterar årligen om
livsmedelstillsynen till Livsmedelsverket, som
sammanställer och publicerar uppgifterna. Regeringen
tar del av denna rapportering.

Livsmedelsverket och länsstyrelserna lämnar även i
sina årsredovisningar en redogörelse för kommunernas
tillsyn. Livsmedelsverket har under flera år
rapporterat till regeringen att livsmedelstillsynen
i kommunerna har minskat i omfattning. Regeringen
har tillsatt ett flertal utredningar men i övrigt
inte vidtagit några åtgärder med anledning av de
redovisningar och förslag som har lämnats. Riksdagen
får begränsad information om livsmedelstillsynen i
Sverige.
Revisorerna konstaterar att det finns brister i
kommunernas rapportering om livsmedelstillsynen.
Uppgifterna behöver ofta kompletteras, många
kommuner rapporterar inte i tid och
Livsmedelsverkets sammanställning kommer för sent
för att ge en aktuell bild av livsmedelstillsynen i
landet.
Revisorerna konstaterar vidare att Skolverket har
möjlighet att förelägga kommuner vite i de fall
huvudmännen inte lämnar efterfrågade uppgifter
enligt förordningen om viss uppgiftsskyldighet för
huvudmännen (1992: 1083). Därmed saknas enligt
revisorerna grund för påståendet att förslaget är en
extraordinär åtgärd med hänsyn till den kommunala
självstyrelsen. Mot denna bakgrund föreslår
revisorerna följande:
1. Regeringen utreder vilka sanktionsmöjligheter
som är lämpliga att vidta när kommunerna inte
uppfyller rapporteringskraven. En sådan
sanktionsmöjlighet kan vara att vite utgår vid
utebliven rapportering.
2.
3. Regeringen uppdrar åt Livsmedelsverket att
vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten i
kommunernas uppgifter och vid behov göra
fördjupade analyser av resultaten.
4.
5. Regeringen lämnar information till riksdagen om
resultatet av den offentliga tillsynen.
6.
Utskottets ställningstagande

Utskottet delar revisorernas uppfattning om
bristerna i kommunernas rapportering om
livsmedelstillsynen. Trots att Livsmedelsverket
under en följd av år har rapporterat till regeringen
att livsmedelstillsynen i kommunerna har minskat i
omfattning har regeringen, förutom att tillsätta ett
flertal utredningar, i övrigt inte vidtagit några
åtgärder med anledning av de redovisningar och
förslag som har lämnats. Detta har bl.a. inneburit
att riksdagens information om livsmedelstillsynen i
Sverige har varit ofullständig, vilket utskottet
finner högst otillfredsställande. Som revisorerna
föreslår bör regeringen utreda lämpliga
sanktionsmöjligheter när kommunerna inte uppfyller
rapporteringskraven. Vidare bör regeringen ge
Livsmedelsverket i uppdrag att vidta åtgärder för
att förbättra kvaliteten i kommunernas uppgifter och
vid behov göra fördjupade analyser av resultaten.
Slutligen bör regeringen löpande lämna information
till riksdagen om resultatet av den offentliga
tillsynen. Därmed tillstyrker utskottet revisorernas
förslag i denna del. Detta bör ges regeringen till
känna.

Sanktioner

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att regeringen bör uppdra åt Livsmedelsverket
att dels utarbeta vägledningar om sanktioner,
dels offentliggöra resultat från inspektioner
och sprida information om rättsfall.

Revisorernas förslag

När ansvarsbestämmelserna i livsmedelslagen
(1971:511) ändrades år 1989 fick
tillsynsmyndigheterna bl.a. en allmän skyldighet att
verka för att överträdelser beivras. Straffsatsen
för brott mot livsmedelslagen höjdes till två år i
grova fall. Syftet med dessa regeländringar var att
öka respekten för livsmedelslagen. Befintlig
statistik visar emellertid att användningen av
sanktioner sannolikt inte har fått den omfattning
som avsågs i samband med 1989 års riksdagsbeslut
(prop. 1988/89:68, bet. JoU1988/89:14).

Vid revisorernas tidigare granskning av
livsmedelstillsynen år 1994 framhölls att flertalet
kommuner bör kunna stärka sin tillsynsverksamhet
genom bättre kunskap om rättstillämpningen inom
livsmedelslagstiftningen (förslag 1994/95:RR8).
Bland annat ansågs det angeläget att
Livsmedelsverket förmedlar information om rättsfall
till de kommunala tillsynsmyndigheterna.
Revisorernas kritik kvarstår.
Revisorerna konstaterar att Livsmedelsverket inte
har utarbetat någon vägledning för hur
sanktionsinstrumenten skall tillämpas. Samtidigt
konstateras att myndigheterna nu har större
möjligheter än tidigare att ge offentlighet åt
resultat från tillsynen. Offentliggörande av brister
kan enligt revisorerna vara ett mycket verksamt
medel för att åstadkomma rättelse. Revisorerna
föreslog i rapporten Hur styr staten
livsmedelstillsynen? (2001/02:7) att regeringen
skulle uppdra åt Livsmedelsverket att vidta åtgärder
för att underlätta för de kommunala
tillsynsmyndigheterna att tillämpa sanktionssystemet
och ge ökad offentlighet åt resultat från tillsynen.
Revisorerna anser på annan plats i sitt förslag att
den viktigaste åtgärden för att åstadkomma
förutsättningar för en fullgod livsmedelstillsyn i
hela landet är att reformera finansierings- och
avgiftssystemet. Om det skulle visa sig att detta
inte är en tillräcklig åtgärd för att åstadkomma en
bättre efterlevnad av livsmedelslagstiftningen bör
en sanktionsavgift övervägas.
Revisorerna föreslår att regeringen uppdrar åt
Livsmedelsverket att dels utarbeta vägledningar om
sanktioner, dels offentliggöra resultat från
inspektioner och sprida information om rättsfall.

Utskottets ställningstagande

Våren 1989 beslutade riksdagen om ändringar i
livsmedelslagen (prop. 1988/89:68, bet.
1988/89:JoU14). Syftet med ändringarna var att öka
respekten för livsmedelslagen, och genom ändringarna
fick tillsynsmyndigheterna bl.a. en allmän
skyldighet att verka för att överträdelser beivras.
Av revisorernas rapport framgår att enligt befintlig
statistik har användningen av sanktioner sannolikt
inte fått den omfattning som avsågs. En jämförelse
av antalet befintliga anläggningar med konstaterade
brister ger revisorerna anledning att göra
bedömningen att nuvarande användning av sanktionerna
torde vara tämligen begränsad. Av rapporten framgår
vidare att Livsmedelsverket inte har utarbetat någon
vägledning för tillämpningen av
sanktionsinstrumenten liksom att tillämpningen
varierar mellan kommunerna. Samtidigt vill utskottet
framhålla att myndigheterna nu har större
möjligheter än tidigare att offentligöra resultat
från tillsynen, vilket, som revisorerna anför, kan
vara ett mycket verksamt medel för att åstadkomma
rättelse. Som revisorerna föreslår bör regeringen
uppdra åt Livsmedelsverket att dels utarbeta
vägledningar om sanktioner, dels offentliggöra
resultat från inspektioner och sprida information om
rättsfall. Vad utskottet anfört med anledning av
revisorernas förslag i denna del bör ges regeringen
till känna.

Ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser, i likhet med revisorerna,
att det saknas tillräcklig anledning att
överväga en genomgripande förändring av
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i
fråga om livsmedelstillsynen. Därmed finner
utskottet motion MJ41 (c) yrkande 2
tillgodosedd. Med samma motivering avstyrker
utskottet motion MJ42 (fp) om ett
huvudsakligt statligt tillsynsansvar och
inrättande av en nationell
livsmedelssäkerhetsmyndighet.

Revisorernas förslag

Revisorerna anser att det inte finns tillräckliga
motiv för att överväga en radikalt förändrad
ansvarsfördelning mellan stat och kommun avseende
livsmedelstillsynen. Frågan om jäv och
beroendeförhållanden i kommunal myndighetsutövning
har behandlats i RRV:s rapport (2001:33). RRV har
dock inte funnit att det finns några uppgifter som
stöder antagandet om att jäv är ett problem i
landets kommuner. Inte heller finns det enligt RRV
belägg för att den kommunala myndighetsutövningen
skulle innebära att kommunerna värnar mer om
arbetstillfällen än god livsmedelstillsyn.

Revisorerna framhåller att en effektiv och
likvärdig livsmedelstillsyn i hela landet anges som
ett av flera mål för verksamhetsgrenen Tillsyn i
regleringsbrevet för Livsmedelsverket. Vad som avses
med likvärdig livsmedelstillsyn har emellertid inte
närmare preciserats. I instruktion för
Livsmedelsverket (2001:1259) som utfärdades den 13
december 2001 anges att Livsmedelsverkets uppgifter
är att utöva tillsyn enligt livsmedelslagen
(1971:511) samt leda och samordna
livsmedelstillsynen. Enligt revisorernas uppfattning
är tillsyn utifrån behov ett tydligare sätt att
beskriva vad livsmedelstillsynen i Sverige bör syfta
till. Detta bör sedan vara vägledande för
målformuleringen för verksamheten.

Motionerna

I motion MJ41 (c) framhålls vikten av att den
kommunala livsmedelstillsynen bevaras. Vid ett
förstatligande skulle enligt motionärerna den
viktiga lokalkännedomen gå förlorad, och
administrationen skulle av många uppfattas som mer
komplicerad. Tillsynen bör även i fortsättningen
utgå från den lokala nivån, bygga på en helhetssyn
och möjliggöra samverkan mellan livsmedelslagen,
djurskyddslagen och miljöbalken (yrkande 1).
Motionärerna i motion MJ42 (fp) anser att det
huvudsakliga ansvaret för livsmedelstillsynen bör
vila på staten. Ett samlat kontrollsystem måste dock
ha en lokal/regional organisation, eftersom lokal-
och personkännedom är mycket viktig. Då
livsmedelstillsynen är en form av s.k. polisiär
verksamhet måste den enskilde kontrollanten ha
starkt stöd av lagen, och inga sociala
jävssituationer bör förekomma. Eftersom det har
påvisats uppenbara brister i vissa kommuners
tillsynsverksamhet bör den direkta
kontrollfunktionen inte åvila kommunerna (yrkande
1). Vidare bör en nationell
livsmedelssäkerhetsmyndighet inrättas med det fulla
ansvaret för livsmedlen från jord till bord. Den
övergripande målsättningen för myndigheten bör vara
god folkhälsa, rimligt trygga konsumenter som kan
fatta egna välgrundade beslut, kontroll av samtliga
i livsmedelsproduktionen inblandade parter, strikta
egenkontrollprogram, identisk kontroll över hela
landet samt ett konkurrensneutralt avgiftssystem
baserat på någon procent av omsättningen i de olika
risknivågrupperna (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening skulle ett förstatligande
av livsmedelstillsynen knappast innebära ett mer
effektivt utnyttjande av befintliga resurser. Som
utskottet anfört tidigare i betänkandet utgörs 80 %
av landets ca 52 000 anläggningar av mindre
anläggningar med färre än fyra årsarbetskrafter, och
anläggningarna är spridda över hela riket. Inom
ramen för nuvarande regelsystem finns också
möjlighet att ta till vara samordningsvinster med
annan kommunal verksamhet, t.ex. miljö- och
hälsoskydd samt plan- och byggverksamhet. I likhet
med revisorerna har utskottet inte funnit anledning
att förorda en radikalt förändrad ansvarsfördelning
mellan stat och kommun avseende livsmedelstillsynen.
Som revisorerna anför talar närhetsprincipen och
effektivitetsskäl för en fortsatt kommunal
livsmedelstillsyn. Ett reformerat finansierings- och
avgiftssystem samt en mer aktiv styrning och
samordning från Livsmedelsverket bör enligt
utskottets mening ge ytterligare förutsättningar för
en fullgod livsmedelstillsyn i hela landet. När det
gäller frågan om jäv och beroendeförhållanden i
kommunal myndighetsutövning vill utskottet hänvisa
till RRV:s rapport (2001:33) där Riksrevisionsverket
inte funnit något som stöder antagandet att jäv
skulle vara ett problem i landets kommuner. Inte
heller har verket funnit belägg för att den
kommunala myndighetsutövningen skulle innebära att
kommunerna värnar mer om arbetstillfällen än om god
livsmedelstillsyn. Med det anförda ansluter sig
utskottet till revisorernas uppfattning att det
saknas anledning att förorda någon genomgripande
förändring av ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun. Därmed finner utskottet motion MJ41 (c)
yrkande 1 tillgodosedd. Motionen i denna del bör
inte medföra någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.

Det ovan anförda innebär även att utskottet
avstyrker motion MJ42 (fp) yrkande 1 om staten som
huvudsaklig ansvarig för livsmedelstillsynen liksom
yrkande 2 om inrättande av en nationell
livsmedelssäkerhetsmyndighet.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker revisorernas förslag
att lämpligheten av att representanter för
branschorganisationer vars medlemmar står
under verkets tillsyn ingår i
Livsmedelsverkets styrelse bör behandlas i
den föreslagna översynen av verkets
organisation.
Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter
endast en bordläggning.

Revisorernas förslag

Regeringen har utsett en ny styrelse för
Livsmedelsverket. I styrelsen ingår elva ledamöter,
vilket är en minskning med en ledamot jämfört med
tidigare. I styrelsen ingår även två personer som
samtidigt är verksamma i livsmedelsföretagens
branschorganisationer. Från och med innevarande år
ingår inte någon person i styrelsen som är verksam
inom Svenska Kommunförbundet. Enligt
verksförordningen (1995:1322) skall styrelsen för en
myndighet bestå av högst åtta ledamöter. I
Livsmedelsverkets instruktion anges inte något
undantag från verksförordningens bestämmelser.

Revisorerna ifrågasätter lämpligheten av att
representanter för branschorganisationer vars
medlemmar står under verkets tillsyn ingår i
Livsmedelsverkets styrelse och anser att frågan bör
behandlas i den föreslagna organisationsöversynen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att antalet styrelseledamöter
i Livsmedelsverket inte synes stå i överensstämmelse
med 4 § verksförordningen (1995:1322) där det
stadgas att styrelsen för en myndighet skall bestå
av verkschefen och högst åtta ledamöter. I likhet
med revisorerna anser utskottet att lämpligheten av
vissa branschorganisationers representation i
verkets styrelse kan ifrågasättas, och frågan bör
behandlas i den föreslagna översynen av verkets
organisation. Vad utskottet anfört med anledning av
revisorernas förslag i denna del bör ges regeringen
till känna.

Slutligen föreslår utskottet att ärendet avgörs
efter endast en bordläggning.
Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
(punkt 10)

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ42 och avslår motion
2001/02:MJ41 yrkande 1.

Ställningstagande

Som anförs i motion MJ42 (fp) bör det huvudsakliga
ansvaret för livsmedelstillsynen vila på staten. Ett
samlat kontrollsystem måste emellertid ha en
lokal/regional organisation, då lokal- och
personkännedom är av stor betydelse i
tillsynsarbetet. Eftersom livsmedelstillsynen är en
form av s.k. polisiär verksamhet måste den enskilde
kontrollanten ha starkt stöd av lagen, och inga
sociala jävssituationer bör förekomma.
Tillsynsverksamheten har i vissa kommuner visat
uppenbara brister. Mot denna bakgrund bör den
direkta kontrollfunktionen inte åvila kommunerna.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
härom. Detta bör ges regeringen till känna.

Enligt min mening bör en nationell
livsmedelssäkerhetsmyndighet inrättas med det fulla
ansvaret för livsmedlen från jord till bord. Jag
ansluter mig därmed till motion MJ42 (fp). Som
anförs i motionen bör det övergripande målet för en
sådan myndighet vara god folkhälsa, rimligt trygga
konsumenter som kan fatta egna välgrundade beslut,
kontroll av samtliga i livsmedelsproduktionen
inblandade parter, strikta egenkontrollprogram,
identisk kontroll över hela landet samt ett
konkurrensneutralt avgiftssystem baserat på någon
procent av omsättningen i de olika
risknivågrupperna. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om inrättande av en sådan
myndighet. Detta bör ges regeringen till känna.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Revisorernas förslag

I Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR19
angående statens styrning av livsmedelstillsynen
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.2 om
Europeiska kommissionens utvärderingar av
livsmedelstillsynen i Sverige.
2.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.3 om
finansierings- och avgiftssystemet.
4.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.4 om
att redovisa kostnaderna för livsmedelstillsynen.
6.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.5 om
företagens ansvar.
8.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.6 om
Livsmedelsverkets styrning och uppföljning.
10.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.7 om
länsstyrelsernas uppgifter.
12.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.8 om
kommunernas resurser.
14.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.9 om
rapporteringen.
16.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört i avsnitt 4.10 om
sanktioner.
18.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad revisorerna anfört om
Livsmedelsverkets styrelse i avsnitt 4.12.
20.

Följdmotioner

2001/02:MJ41 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevara den
kommunala livsmedelstillsynen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunerna
måste ges möjlighet att samverka om
livsmedelstillsynen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reformera
finansierings- och avgiftssystemet för
livsmedelstillsynen.

2001/02:MJ42 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats
(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
ansvarsfördelningen av livsmedelstillsynen i
Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
livsmedelssäkerhetsmyndighet.