Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU15
Jordbruk, m.m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 193 motionsyrkanden från
allmänna motionstiderna 2000 och 2001 om jordbruk
m.m. Motionerna avser frågor om internationell
jordbrukspolitik, reformeringen av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik samt den svenska
jordbrukspolitikens inriktning och dess
konkurrenssituation. Ytterligare frågor som
behandlas inom svensk jordbrukspolitik är
arealersättningar, djurbidrag, regionala frågor och
ett flertal frågor med anknytning till miljövänligt
jordbruk. Slutligen behandlas en del administrativa
frågor och vissa andra nationella frågor.
Utskottet anser att arbetet med en reformering av
den framtida jordbrukspolitiken bör beredas på
nationell nivå. Utskottet föreslår därför med stöd
av 3 kap. 7 § riksdagsordningen att regeringen
tillsätter en parlamentarisk kommitté med uppgift
att utarbeta en svensk strategi för reformeringen av
den gemensamma jordbrukspolitiken. Med anledning av
en motion (s) föreslår utskottet att regeringen i
samband med det fortsatta arbetet med den framtida
jordbrukspolitiken bör pröva möjligheterna att få
till stånd en mer ändamålsenlig stödområdesindelning
i Jämtlands län. Utskottet avstyrker övriga
yrkanden, i huvudsak med hänvisning till den översyn
och reformering av jordbrukspolitiken som pågår
såväl inom EU som i Sverige.
Till betänkandet har fogats 60 reservationer och 6
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Internationell jordbrukspolitik
1. Internationella riktlinjer
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ218
yrkandena 2, 5 och 7 samt 2001/02:MJ527 yrkande
3.
Reservation 1 (v, mp)
2. Handel med tredje land m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ515 yrkandena
3 och 5.
Reservation 2 (mp)
3. Svensk hållning i WTO-förhandlingarna
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ520 yrkande
15.
4. Jämställdhetsfrågor m.m.
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ218 yrkande
6.
Den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
5. Parlamentarisk kommitté
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om parlamentarisk
kommitté.
6. Den gemensamma jordbrukspolitikens
inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ218
yrkande 4, 2000/01:MJ234 yrkande 6, 2000/01:MJ237
yrkande 2, 2000/01:MJ257 yrkande 1, 2000/01:K398
yrkande 24, 2000/01:U206 yrkande 37, 2000/01:U513
yrkande 17, 2000/01:N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336
yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ338 yrkandena 27 och
28, 2001/02:MJ343 yrkande 1, 2001/02:MJ500,
2001/02:MJ526 yrkande 1, 2001/02:MJ527 yrkandena
58, 2001/02:K426 yrkandena 23 och 28,
2001/02:K428 yrkande 10, 2001/02:So624 yrkande 3
samt 2001/02:N266 yrkande 2.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (v)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (c)
Reservation 7 (fp)
Reservation 8 (mp)
7. EU:s jordbrukspolitik i förhållande till
andra WTO-parter
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ338 yrkande
30.
Reservation 9 (c)
8. Den gemensamma jordbrukspolitiken och
den nationella nivån
Riksdagen avslår motion 2000/01:U511 yrkande
11.
Reservation 10 (mp)
9. Miljöfrågor m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ257
yrkande 8, 2000/01:U511 yrkande 10, 2001/02:MJ375
yrkande 2, 2001/02:MJ515 yrkande 1, 2001/02:MJ518
yrkande 4, 2001/02:MJ526 yrkande 13,
2001/02:MJ527 yrkande 9 samt 2001/02:U301 yrkande
38.
Reservation 11 (v)
Reservation 12 (fp)
Reservation 13 (mp)
10. Jordbrukspolitiken och
östutvidgningen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ256
yrkande 1 och 2001/02:
MJ338 yrkande 29.
Reservation 14 (m)
Reservation 15 (c)
11. Stöd till tobaksodling
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ222
yrkandena 1 och 2, 2000/01:MJ711 yrkande 17 samt
2001/02:So624 yrkande 2.
Reservation 16 (c)
Nationell jordbrukspolitik
12. Den nationella jordbrukspolitikens
inriktning m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ233
yrkande 1, 2000/01:MJ237 yrkande 1, 2000/01:MJ243
yrkande 1, 2000/01:MJ256 yrkande 2, 2000/01:N326
yrkande 8, 2001/02:MJ289 yrkandena 2 och 3,
2001/02:MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1,
2001/02:MJ338 yrkandena 1, 2 och 32,
2001/02:MJ343 yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ388,
2001/02:MJ518 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 1
samt 2001/02:
N265 yrkande 11.
Reservation 17 (m)
Reservation 18 (kd)
Reservation 19 (c)
Reservation 20 (mp)
13. Lantbrukarkårens kunskaper
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ205.
14. Generationsväxling i jordbruket
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ258
yrkande 2 och 2000/01:
MJ259 yrkande 2.
Reservation 21 (kd, m, c, fp)
15. Forskningsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ207 och
2000/01:MJ248 yrkande 1.
Reservation 22 (m)
16. Konsekvensutredning, prognosområde,
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ237
yrkandena 3 och 4, 2000/01:MJ243 yrkande 2,
2000/01:MJ257 yrkande 9, 2001/02:MJ336 yrkande 4,
2001/02:MJ520 yrkande 2 samt 2001/02:K321 yrkande
3.
Reservation 23 (kd)
Reservation 24 (fp)
17. Jordbrukets konkurrensvillkor
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ204,
2000/01:MJ208, 2000/01:MJ216, 2000/01:MJ233
yrkandena 24, 2000/01:MJ237 yrkande 5,
2000/01:MJ256 yrkande 3, 2000/01:MJ257 yrkande
11, 2000/01:N263 yrkande 9, 2001/02:MJ330,
2001/02:MJ338 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 4,
2001/02:MJ526 yrkandena 12 och 15 samt
2001/02:Sk288 yrkande 18.
Reservation 25 (m)
Reservation 26 (kd)
Reservation 27 (c)
Reservation 28 (fp)
18. Återföring av miljöavgifter i
jordbruket
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ520 yrkande
5.
19. Social dimension i lantbruket
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ233 yrkande
16.
20. Exportfrämjande åtgärder
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ338 yrkande
5.
Reservation 29 (c)
21. Arbetstillfällen på landsbygden
Riksdagen avslår motion 2001/02:N265 yrkande
12.
22. Regler för arealuttag
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ219.
Reservation 30 (m)
23. Oljeväxtproduktion
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ233
yrkande 26, 2000/01:
MJ250 och 2001/02:MJ470.
Reservation 31 (kd, m, c, fp)
24. Svensk svinavel
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ511 yrkande
2.
Reservation 32 (mp)
25. Stöd till produktion av slaktsvin
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ511
yrkande 3 och 2001/02:
MJ515 yrkande 15.
Reservation 33 (mp)
26. Nationellt stöd för får- och
lammproduktion
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ482.
27. Hästnäringen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ230,
2000/01:MJ242, 2000/01:MJ744, 2001/02:MJ338
yrkande 24 och 2001/02:MJ524 yrkande 1.
Reservation 34 (kd, c)
Reservation 35 (mp)
28. Stödområdesindelning, södra Dalarna
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ203.
29. Stödområdesindelning, Jämtland
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om
stödområdesindelning i Jämtlands län. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:MJ255.
30. REKO-stöd
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ226,
2000/01:MJ256 yrkande 12 och 2001/02:MJ365.
Reservation 36 (kd, m, c)
31. Jordbruket i norra Sverige
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ256
yrkande 14, 2000/01:
MJ258 yrkande 1, 2000/01:MJ259 yrkande 1,
2001/02:MJ240, 2001/02:MJ379, 2001/02:MJ385 och
2001/02:MJ421 yrkande 1.
Reservation 37 (m)
Reservation 38 (kd) - delvis
Reservation 39 (c)
32. Stöd till det fjällnära jordbruket
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ235
yrkande 3 och 2001/02:
N255 yrkande 2.
Reservation 38 (kd) - delvis
33. Nationell ersättning till jordbruket i
norra Sverige
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ239,
2001/02:MJ258 och 2001/02:MJ338 yrkande 10.
Reservation 40 (m)
Reservation 41 (c)
34. Transportersättning till jordbruket i
norra Sverige
Riksdagen avslår motion 2001/02:N255 yrkande 1.
Reservation 38 (kd) - delvis
35. Bärodling
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ249,
2001/02:MJ383 och 2001/02:MJ477.
Reservation 42 (m)
36. Skärgårdslantbruket
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ512
yrkande 2 och 2001/02:
MJ220 yrkande 13.
Reservation 43 (c)
37. Lokal livsmedelsproduktion m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ259
yrkande 7, 2001/02:MJ220 yrkande 14,
2001/02:MJ456 och 2001/02:MJ518 yrkande 21.
Reservation 44 (kd, c)
Reservation 45 (mp)
38. Miljöstödens inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ256 och
2001/02:MJ338 yrkande 26.
39. Fäbodkultur
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ201 och
2001/02:MJ237 yrkandena 1 och 2.
Reservation 46 (m, c)
40. Stöd för biologisk mångfald
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ234 yrkande
3.
41. Stöd för hävd av ängs- och hagmarker
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ234
yrkande 7 och 2001/02:
MJ375 yrkande 5.
Reservation 47 (v)
42. Ekologisk odling m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ234
yrkande 4, 2000/01:MJ243 yrkande 13,
2000/01:MJ256 yrkande 10, 2000/01:N383 yrkandena
17 och 18, 2001/02:MJ422 yrkande 6, 2001/02:MJ466
yrkande 6, 2001/02:MJ490, 2001/02:MJ515 yrkandena
16, 17 och 21, 2001/02:
MJ520 yrkande 16 samt 2001/02:N364 yrkande 9.
Reservation 48 (m)
Reservation 49 (v, mp)
Reservation 50 (kd)
43. Avveckling av bekämpningsmedel
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ422 yrkande
5.
Reservation 51 (v)
44. Mål för bekämpningsmedel m.m.
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ842 yrkandena
1 och 2.
Reservation 52 (mp)
45. Skyddszoner
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ212.
46. Konstgödsel
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ515 yrkande
7.
Reservation 53 (mp)
47. Genmodifierade grödor
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ233 yrkande
12.
Reservation 54 (c)
48. Beteskrav
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ338 yrkande
11.
Reservation 55 (kd, m, c)
49. Jordbruksadministration
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ233
yrkande 13, 2000/01:
MJ259 yrkandena 46, 2001/02:MJ338 yrkande 4,
2001/02:MJ421 yrkande 4, 2001/02:MJ520 yrkandena
11 och 12 samt 2001/02:MJ526 yrkande 2.
Reservation 56 (kd)
Reservation 57 (c)
Reservation 58 (fp)
50. Samrådsorgan
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ515 yrkande
18.
51. Medelsramar
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ239 och
2001/02:MJ520 yrkande 6.
Reservation 59 (kd)
52. Hampodling
Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ245.
Reservation 60 (mp)
53. Katastrofersättning m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:MJ243
yrkande 9, 2001/02:MJ222 och 2001/02:MJ338
yrkande 21.
54. Informationssatsning om samerna m.m.
Riksdagen avslår 2001/02:MJ424 yrkande 2 och
2001/02:N307.
Stockholm den 18 april 2002
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Ulf Björklund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Ingvar
Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),
Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s),
Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline Hagström (kd),
Per-Samuel Nisser (m), Maria Wetterstrand (mp),
Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp) och Willy
Söderdahl (v).
2001/02
MJU15
Redogörelse för ärendet
Bakgrund
År 1998 slog riksdagen fast riktlinjerna för
Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet.
1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Av beslutet
framgår att Sverige skall verka för en jordbruks-
och livsmedelspolitik inom EU vars mål är att främja
ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till
skäliga priser, främja en hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion samt bidra till global
livsmedelssäkerhet. För att nå dessa mål krävs att
jordbrukspolitiken reformeras i en
marknadsorienterande riktning. Ett steg i denna
process togs i EU år 1999 genom Agenda 2000.
Beslutet syftade bl.a. till att öka jordbrukets
konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering
med sänkta administrativa priser. Beslutet syftade
också till att minska jordbrukets negativa effekter
på miljön och att förenkla regelverket. För att
underlätta jordbrukets anpassning och
strukturförändring i samband med reformeringen av
marknadsordningarna föreslogs en integrerad
landsbygdspolitik. Efter den s.k.
Berlinöverenskommelsen 1999 innebär detta att
tidigare regional- och strukturstöd inom
jordbrukssektorn samt s.k. kompletterande åtgärder
m.m. sammanförts i en enda förordning för
landsbygdens utveckling i rådets förordning (EG) nr
1257/99 om stöd till utveckling av landsbygden. I
förordningen fastställs ramarna för EU:s stöd till
en hållbar utveckling av landsbygden. Åtgärder för
landsbygdsutveckling skall komplettera andra delar i
den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett särskilt
miljö- och landsbygdsprogram omfattande en rad
miljö- och strukturåtgärder har antagits för
perioden 20002006. Miljöersättningarna inom
jordbruket ingår som en obligatorisk del i
programmet. På toppmötet i Berlin om Agenda 2000
beslutades att programmet skulle ses över vid
halvtid av det finansiella perspektivet, dvs.
20022003. I samband med översynen skall den
gemensamma jordbrukspolitikens effekter för miljön
och för hållbar utveckling bedömas.
Riksdagen har bemyndigat regeringen att tillämpa
ett miljö- och landsbygdsprogram för perioden
20002006 enligt rådets förordning (EG) nr 1257/99
om stöd till utveckling av landsbygden. Programmet,
som medfinansieras över EG-budgeten, har godkänts av
EG-kommissionen. Landsbygdsprogrammet skall främja
en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling av jordbruket, livsmedelsproduktionen,
skogsbruket och landsbygden. Riksdagens
ställningstagande till propositionen Hållbart fiske
och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9,
rskr. 1997/98:116) tillsammans med skrivelsen En
hållbar utveckling av landsbygden m.m. (skr.
1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2, rskr.
1999/2000:91) utgör underlag för det fortsatta
arbetet.
Åtgärderna inom ramen för landsbygdsprogrammet är
uppdelade på två insatsområden. Under insatsområde
I, Åtgärder för ett ekologiskt hållbart jordbruk,
ingår miljöersättningar, kompetensutveckling,
kompensationsbidrag i mindre gynnade områden, stöd
till investeringar i jordbruksföretag, åtgärder som
syftar till att främja en anpassning och utveckling
av landsbygden samt åtgärder för att öka
skogsmarkens ekologiska värde. Insatsområde II,
Åtgärder för ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling på landsbygden, innehåller startstöd till
unga jordbrukare, stöd till investeringar i
jordbruksföretag, åtgärder för förbättrad
bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter,
kompetensutveckling samt åtgärder som syftar till
att främja en anpassning och utveckling av
landsbygden. Landsbygdsprogrammet kompletteras av
det nationella stödet till norra Sverige, mål 1- och
mål 2-programmen och gemenskapsinitiativet Leader
plus.
Den 26 oktober 2000 erhöll Jordbruksverket av
regeringen uppdrag att, efter samråd med
Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet,
Livsmedelsekonomiska institutet, länsstyrelserna och
berörda organisationer, genomföra en översyn av det
svenska miljö- och landsbygdsprogrammet i syfte att
fullt utnyttja tillgängliga medel. Härigenom
analyserar Jordbruksverket behovet av och lämnar
förslag på eventuella förändringar i miljö- och
landsbygdsprogrammet. Jordbruksverket utreder
dessutom konsekvenserna av att inkludera hästar i
det djurinnehav som ligger till grund för
beräkningen av brukningsintensitet inom
kompensationsbidrag och miljöersättning för öppet
och varierat odlingslandskap inom ramen för miljö-
och landsbygdsprogrammet. Jordbruksverket redovisade
uppdragen i december 2001 (Rapport 2001:19).
Rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Utfrågningar m.m.
Utskottet anordnade den 12 februari 2002 en
utfrågning om översynen av miljö- och
landsbygdsprogrammet för Sverige år 20002006 med
representanter från Jordbruksdepartementet och
Jordbruksverket. Den 9 april 2002 anordnade
utskottet en utfrågning om bl.a. stödhanteringen med
representanter för Jordbruksverket. Utskottet har
därutöver uppvaktats av representanter för
projektorganisationen Stad och Land, Lantbrukarnas
Riksförbund (Jämtland) och projektorganisationen
Food from Sweden.
Utskottets överväganden
Internationell jordbrukspolitik
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (v)
med förslag till internationella riktlinjer
för produktion och export av
jordbruksprodukter, bl.a. till tredje
världens länder, med hänvisning till det
omfattande arbete som pågår inom ramen för
Agenda 21. Utskottet avstyrker dessutom två
motionsyrkanden (mp) med förslag avseende
handeln med ekologiska produkter med tredje
land på grund av att frågan bereds inom
Regeringskansliet. Vidare avstyrker utskottet
ett motionsyrkande (kd) med förslag till
svensk hållning i WTO-förhandlingarna såsom i
huvudsak tillgodosett. Slutligen avstyrker
utskottet ett motionsyrkande om jämställdhet
i jordbruket (v). Utskottet hänvisar därvid
bl.a. till det arbete som bedrivs av Sida.
Motionerna
Enligt motion 2000/01:MJ218 (v) behövs
internationella riktlinjer i FN:s regi för en
ekologiskt hållbar jordbruksproduktion som kan ligga
till grund för en liberaliserad marknad för
jordbruksprodukter. Motionärerna menar att de
ekologiska villkoren för jordbruket till stor del
talar emot vidareutvecklingen av en global marknad
för livsmedel om man inte samtidigt vidtar andra
åtgärder för att säkra att produktionen sker på
naturens villkor. Detta skulle kunna göras genom
bl.a. sådana internationella riktlinjer i FN:s regi,
vilka skulle kunna ligga till grund för en
liberaliserad marknad för jordbruksprodukter
(yrkande 2). Ett annat hinder för jordbruket i u-
länderna är enligt motionärerna de tullhinder och
kvotsystem som förhindrar konkurrens på EU-
marknaden. De fattigaste länderna måste därför få
möjlighet att behålla sina gränsskydd och kontroll
över jordbruksproduktionen samtidigt som de ges fri
tillgång till våra marknader (yrkande 5). Vidare bör
liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter
ske parallellt med utvecklingen av jordbruket i
tredje världen. Bondens behov bör sättas i centrum i
den alltmer avreglerade marknaden (yrkande 7).
Enligt motion 2001/02:MJ527 (v) bör regeringen verka
för att EU, med hjälp av exportsubventioner, inte
skall fortsätta att dumpa sina produktionsöverskott
till länder utanför EU (yrkande 3).
Enligt motion 2001/02:MJ515 (mp) bör EU verka för
att jordbrukets alla funktioner, inklusive
betydelsen för miljön och hälsan, erkänns i
internationella handelsrelationer (yrkande 3).
Vidare ställs krav på att handeln med ekologiska
produkter med tredjeland underlättas. Det pågående
arbetet i IFOAM (International Federation of Organic
Agriculture Movements) för att skapa kompletterande
gemensamma regelverk är enligt motionärerna viktigt
för marknadens utveckling. Arbetet kan enligt
motionen leda till en kraftigt ökad efterfrågan på
ekologiska produkter från länder där den egna
produktionen är låg. En förutsättning för en
expanderande förädlingsmarknad är dock att
tillgången på råvaror får ett jämnare flöde över
tiden. Import och export är viktiga komplement till
utveckling av den inhemska marknaden. Det är också
viktigt att tredje världens ekobönder inte ställs
utanför EU:s marknad. För att förbättra
möjligheterna till ett utvecklat samarbete bör EU:s
lagstiftning och dess tillämpning ses över så att
handel med tredjeland underlättas (yrkande 5).
Motion 2001/02:MJ520 (kd) tar upp den svenska
hållningen i WTO-förhandlingarna. Enligt
motionärerna drivs Sveriges internationella handels-
och jordbrukspolitik i hög grad tillsammans med de
övriga EU-länderna. Det är därför viktigt att
Sverige inom EU arbetar för att öppna marknaden för
u-ländernas exportvaror, inte minst
jordbruksprodukter och råvaror. Likaså är det enligt
motionärerna viktigt att de handelsstörande
subventionerna inom jordbruket avvecklas. Detta
gäller framför allt exportstöden, vilka leder till
dumpning av jordbruksprodukter på världsmarknaden.
Inför kommande WTO-runda bör Sverige och EU också
ställa mer bestämda krav utifrån de miljö- och
djurskyddskrav som omfattar svenskt och europeiskt
jordbruk. Sverige bör dessutom inta en mer offensiv
hållning för ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk.
I förhandlingarna bör en dialog eftersträvas i syfte
att komma till rätta med de stödsystem inom
jordbruk, fiske och energi som motverkar en hållbar
utveckling (yrkande 15).
Enligt motion 2000/01:MJ218 (v) bör regeringen
verka för att jämställdhetsfrågor sätts i centrum i
alla frågor som rör jordbruk, utveckling och
frihandel. Det borde enligt motionärerna vara
Sveriges uppgift, som progressivt land i
utvecklingsfrågor, att sätta dessa och andra frågor
om fattigdomsbekämpning och jämställdhet överst på
dagordningen för en ökad livsmedelssäkerhet (yrkande
6).
Utskottets ställningstagande
När det gäller inriktningen av den internationella
jordbrukspolitiken vill utskottet särskilt framhålla
att en viktig del i förverkligandet av en hållbar
utveckling i såväl de utvecklade länderna som
utvecklingsländerna är den jordbrukarinriktade
strategi som kommer till uttryck i många av
programområdena i FN:s handlingsprogram för miljö
och hållbar utveckling, antagen under konferensen i
Rio de Janeiro år 1992 (Agenda 21). I
handlingsprogrammet anges att nyckeln till ett
framgångsrikt genomförande av ett hållbart jordbruk
och en hållbar landsbygdsutveckling ligger i de
enskilda jordbrukarnas motivation och attityder och
en statlig politik som ger jordbrukarna incitament
att förvalta naturresurserna effektivt och på ett
hållbart sätt. Jordbrukare, särskilt kvinnor, står
inför en hög grad av ekonomisk, rättslig och
institutionell osäkerhet när de investerar i sin
jord och i andra resurser. Decentralisering av
beslutsfattande till lokala organisationer är enligt
programområdet om främjande av ett hållbart jordbruk
och en hållbar landsbygdsutveckling det bästa medlet
för att ändra människors beteende och genomföra
hållbara jordbruksstrategier. I programområdet
föreslås bl.a. att en decentraliserad beslutsprocess
bör uppmuntras genom att skapa och stärka
organisationer på lokal nivå och bynivå som kan
delegera makt och ansvar till primära
resursanvändare; att stödja och öka den rättsliga
kapaciteten hos kvinnor och svagare grupper vad
beträffar tillgång till, användning av och
besittningsrätt till jord; att främja och uppmuntra
varaktigt hållbara jordbruksmetoder och -teknik; att
införa eller stärka en politik som uppmuntrar till
självförsörjning vad gäller resurs- och energisnål
teknik, inklusive traditionella lokala metoder och
prissättningsmekanismer som inberäknar
miljökostnader; att utveckla en policyram som ger
jordbrukare incitament och motivation för varaktigt
hållbara och effektiva jordbruksmetoder samt att
stärka jordbrukares medverkan, både vad gäller
kvinnor och män, vid utformningen och genomförandet
av en politik med detta syfte genom de
organisationer som representerar dem. Enligt
programmet skall genomförandet ske bl.a. genom att
regeringarna främjar prissättningsmekanismer,
handelspolitik, skattestimulanser och andra
politiska instrument som har en positiv inverkan på
den enskilde jordbrukarens beslut om ett effektivt
och hållbart utnyttjande av naturresurser samt genom
att fullt ut ta hänsyn till de följder som dessa
beslut får för en trygg livsmedelsförsörjning för
hushållen, jordbruksinkomsterna, sysselsättningen
och miljön. Nationella och internationella
forskningscentrum bör samarbeta med
jordbrukarorganisationer vid utveckling av
miljövänliga jordbruksmetoder som är anpassade till
lokala förhållanden. Mekanismer bör inrättas för att
dokumentera, sammanställa och sprida
lokalbefolkningens kunskaper, metoder och
projekterfarenheter för att kunna lära sig av det
förgångna vid utformning och genomförande av en
politik som påverkar jordbrukares, skogbrukares och
fiskares liv. Vidare bör de institutionella och
juridiska mekanismer som behövs skapas för att
säkerställa en reell besittningsrätt för
jordbrukare. Avsaknaden av lagstiftning om rätt till
jord har varit ett hinder för åtgärder mot
jordförstöring i många jordbrukssamhällen i
utvecklingsländerna.
I december 2000 beslutade FN:s generalförsamling
att tioårsuppföljningen av vad som åstadkommits i
fråga om bl.a. miljö och utveckling efter
konferensen i Rio de Janeiro skall hållas i form av
ett toppmöte för stats- och regeringschefer. Mötet
skall äga rum i september 2002 i Johannesburg.
Härvid skall genomförandet av resultaten från Rio
utvärderas och nya utmaningar identifieras. Beslutet
innebär att förberedelserna bedrivs med utgångspunkt
i lokala, nationella och regionala erfarenheter och
prioriteringar. Sverige har valts in i konferensens
byrå. Regeringen har i skrivelsen Hållbara Sverige
(skr. 2001/02:50 s. 9) redogjort för
förberedelsearbetet. Nationalkommittén för Agenda 21
och Habitat förbereder en nationalrapport till
världstoppmötet i Johannesburg. Till mötet skall
nationella och regionala strategier för hållbar
utveckling tas fram. Flertalet EU-länder anger att
de har utarbetat eller arbetar med nationella
hållbarhetsstrategier. Regeringen presenterade
Sveriges strategi för hållbar utveckling i mars 2002
(skr. 2001/02:172). På den regionala (dvs.
flernationella) nivån har hållbarhetsstrategier
arbetas fram och antagits bl.a. för EU, OECD
(Organization for Economic Co-operation and
Development), Norden och Östersjöområdet (Baltic
21).
När det gäller EU:s arbete med att integrera
utvecklingsländerna vill utskottet framhålla att
bestämmelserna i rådets förordning om tillämpning av
det nya fleråriga allmänna preferenssystemet (GSP)
på jordbruksprodukter, trädde i kraft den 1 januari
1997. Syftet med systemet är att främja
utvecklingsländernas integrering i världsekonomin
och det multilaterala handelssystemet. Genom detta
nya system får ett stort antal jordbruksprodukter
från utvecklingsländer förmånsvärde till EU:s
marknader. Systemet omfattar inte produkter där det
finns en gemensam organisation av marknaden.
Beroende på känslighet indelas de olika produkterna
i en av fyra grupper med fyra olika
förmånsmarginaler. Vilken grupp en produkt skall
tillhöra baseras på de bedömningar som låg till
grund för det tullerbjudande som EU lade fram vid
förhandlingarna i Uruguayrundan. Systemet fokuserar
på de allra fattigaste mottagarländernas behov genom
att gradvis överföra förmåner från de mest
utvecklade till de minst utvecklade länderna. Å
andra sidan har en särskild ordning fastställts för
länder som åtar sig att följa sociala regler och
miljöregler. Det allmänna preferenssystemets
täckning av jordbruksprodukter har utökats kraftigt
genom rådets förordning (EG) nr 1256/96, genom att
527 produkter har lagts till och 64 har strukits.
Principen är att det allmänna preferenssystemet
skall täcka alla produkter där det inte finns en
gemensam organisation av marknaden. Ytterligare
förmåner beviljas också länder i Latinamerika som
förbinder sig att bekämpa drogtillverkning (EG-
kommissionens rapport, Jordbruksläget i Europeiska
unionen, KOM(2002)67 slutlig).
Utskottet har erfarit att regeringen aktivt verkar
för att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP)
förändras så att subventioneringen av
jordbruksproduktionen och särskilt
livsmedelsexporten minskas kraftigt. Detta för att
stödja utvecklingsländernas nödvändiga satsning på
ökad livsmedelsproduktion. Regeringen har därutöver
tillkallat en parlamentarisk kommitté med uppdrag
att bl.a. förbereda den svenska regeringens
ställningstaganden inför FN:s livsmedels- och
jordbruksorganisations (FAO)
världslivsmedelstoppmöte den 1013 juni 2002 (dir.
2002:27).
Mot bakgrund av det omfattande arbete som bedrivs
både internationellt, inom EU och nationellt anser
utskottet att riksdagen nu inte bör föregripa
resultatet genom något uttalande med sådan innebörd
som efterlyses i motionerna 2000/01:MJ218 (v)
yrkandena 2, 5 och 7 samt 2001/02:MJ527 (v) yrkande
3. Berörda motionsyrkanden avstyrks.
När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ515
(mp) yrkandena 3 och 5 bör uppmärksammas att frågan
för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Frågan
om handel med ekologiska produkter från tredje
världen är i flera avseenden komplicerad och
svårlöst. I rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av
den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av
jordbruksprodukter och uppgifter därom på
jordbruksprodukter och livsmedel, ställs krav på att
kontrollorganen skall vara ackrediterade av
nationella organ. Enligt vad utskottet erfarit är en
svårighet i sammanhanget att det i tredje världens
länder ofta saknas sådana inhemska kontrollorgan och
att myndighetsstrukturen ofta inte är sådan att
ackrediterade organ finns. Med hänvisning till det
pågående arbetet anser utskottet att riksdagen inte
nu bör uttala sig i frågan. Motionen avstyrks därför
i berörda delar.
Jordbruksförhandlingarna i
Världshandelsorganisationen (WTO) inleddes i mars år
2000. På WTO:s ministermöte i Qatar i november 2001
fattades beslut om en bred handelsrunda som också
omfattar jordbruksförhandlingarna. Förhandlingarna
skall vara avslutade senast den 1 januari 2005. Vad
beträffar förslagen i motion 2001/02:MJ520 (kd)
yrkande 15 vill utskottet påpeka att EU i WTO-
förhandlingarna driver viktiga samhälleliga frågor
såsom förbättrad miljö- och djurskyddshänsyn.
Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen
stödjer detta arbete. Den svenska regeringen anser
att målen skall nås med riktade, icke-
handelsstörande stöd, dvs. stöd inom ramen för den
s.k. gröna boxen. Den svenska regeringens linje i
WTO-förhandlingarna följer de riktlinjer som lagts
fast för Sveriges arbete med reformeringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Medel avsedda
för stöd inom den s.k. gula boxen (bl.a. prisstöden)
och blå boxen (areal- och djurbidragen) reduceras
och delar därav omfördelas till den gröna boxen. En
större del av den gemensamma jordbruksbudgeten bör
enligt regeringen gå till den andra pelaren för
miljöåtgärder och strukturomvandling av jordbruket
och landsbygden för att skapa förutsättningar för
ett ekologiskt hållbart jordbruk samt förstärka dess
konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt genom
effektivisering och diversifiering. Det är angeläget
att sådana stöd inte utformas på ett sätt som
hindrar utvecklingsländerna från att utveckla sitt
jordbruk. Utskottet vill dessutom påpeka att
regeringen har lagt fram förslag till förbättringar
av djurskyddet vid arbetet med nya direktiv och
förordningar inom EU och Europarådet. Den svenska
regeringen har dessutom drivit ståndpunkten att
djurskydd skall omfattas av EU:s förhandlingsförslag
i WTO. Det arbete som regeringen utför på området
innebär enligt utskottets mening att motion
2001/02:MJ520 (kd) yrkande 15 får anses vara
tillgodosedd. Riksdagen bör därför inte vidta några
åtgärder med anledning av motionsyrkandet.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen
framhållit vikten av att globala miljö- och
resursfrågor ges större uppmärksamhet i
livsmedelspolitiska sammanhang (se bl.a. bet.
2000/01:MJU12). I budgetpropositionen för år 2001
(prop. 2000/01:1 utg.omr. 23) redogör regeringen för
det världslivsmedelstoppmöte som anordnades av FAO i
Rom år 1996. Stats- och regeringschefer och andra
regeringsmedlemmar från världens länder angav målet
att minska världens svältande befolkning med hälften
till år 2015 och att utveckla en hållbar
livsmedelsproduktion för att kunna trygga
livsmedelsförsörjningen för världens växande
befolkning. En strategisk långtidsplan har arbetats
fram som en uppföljning till toppmötet. Regeringen
lägger stor vikt vid ett aktivt svenskt deltagande i
världslivsmedelstoppmötets uppföljningsarbete.
Härutöver vill utskottet utöver vad som anförts
ovan om Agenda 21 särskilt framhålla det
handlingsprogram för jämställdhet som Sida har
utarbetat. I handlingsprogrammet anges att
inriktningen skall övergå från separata, särskilda
insatser för kvinnor till en strategi som går ut på
att låta ett jämställdhetsperspektiv genomsyra hela
verksamheten. En viktig utgångspunkt för
handlingsprogrammet är den internationella strategi
för främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män
som utvecklades inför och bekräftades av världens
regeringar vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking
(Platform for Action). Sidas arbete för jämställdhet
skall bygga på samarbetsländernas politiska
åtaganden i Peking. Strategier och åtgärder kommer
att baseras på regeringarnas och de enskilda
organisationernas planer för uppföljning av
åtagandena. I handlingsplanen anges också att Sida
bör fortsätta att spela en mycket aktiv roll inom
den samordning om jämställdhet som sker inom ramen
för DAC (Development Assistance Committee, OECD:s
kommitté för samarbete med utvecklingsländer), EU,
nordiskt samarbete och FN:s kvinnokommission. Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet att syftet
med motion 2000/01:MJ218 (v) yrkande 6 är
tillgodosett.
Den framtida gemensamma
jordbrukspolitiken
Inriktning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att regeringen tillsätter
en parlamentarisk kommitté med uppgift att
utarbeta en svensk strategi för reformeringen
av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).
Därutöver avstyrker utskottet ett stort antal
motioner (s, m, v, kd, c, fp, mp) med
allmänna krav på en reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken med hänvisning
till det arbete som pågår inom EU.
Motionerna
I motion 2000/01:U513 (m) yrkande 17 krävs en
fortsatt reformering av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. Synpunkterna får stöd i motion
2001/02:
MJ343 (m). Motionärerna anser att en avreglering av
EU:s gemensamma jordbrukspolitik är ofrånkomlig. En
sådan förändring måste dock ske successivt och
kombineras med andra åtgärder. Det är enligt
motionärerna väsentligt att andra stora
livsmedelsproducerande länder utanför EU inte i det
dolda subventionerar jordbruket i sina länder.
Vidare är det väsentligt att de inhemska
konkurrensförhållandena ändras och förbättras
(yrkande 1). Enligt motion 2001/02:N266 (m) hindrar
den gemensamma jordbrukspolitiken länder från tredje
världen att exportera till EU. Politiken måste
därför reformeras (yrkande 2). Enligt motion
2000/01:MJ218 (v) bör inriktningen av den gemensamma
jordbrukspolitiken ändras så att ekologiskt hållbara
produktionsmetoder, landsbygdsutveckling och
bevarande av ett öppet landskap och biologisk
mångfald prioriteras (yrkande 4). Enligt motion
2000/01:MJ234 (v) bör riksdagen begära att
regeringen vid nästa reformering av EU:s
jordbrukspolitik verkar för en förändring från
kompensation för lägre priser och exportstöd till
ersättningar för miljöåtgärder och stöd till
regioner med sämre odlingsförutsättningar (yrkande
6). I motion 2001/02:MJ527 (v) anförs att målet för
den framtida jordbrukspolitiken bör vara ett
konkurrenskraftigt jordbruk som skapar
förutsättningar för en långsiktigt hållbar
livsmedelsproduktion och som tar hänsyn till de
olika förutsättningar som finns i medlemsländerna
när det gäller t.ex. klimat, jordbrukets struktur
och politiska ambitioner. Detta måste göras på ett
sätt som inte leder till en kraftig utslagning av
jordbruk med följande sociala konsekvenser, hot mot
den biologiska mångfalden och utarmning av
landsbygden som följd (yrkande 5). Regeringen bör
verka för att jordbrukspolitiken reformeras så att
pengarna i jordbruksbudgeten förs över från
generella stöd till miljöersättningar och stöd till
landsbygdsutveckling (yrkande 6). Vidare bör de
enskilda medlemsländerna i EU ges större möjlighet
att själva anpassa stöden inom
landsbygdsförordningen till nationella preferenser
och behov (yrkande 7). Motionärerna anser slutligen
att det enskilda landets ekonomiska situation bör
påverka kraven på omfattningen av medfinansiering av
åtgärderna inom landsbygdsförordningen (yrkande 8).
Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik bör ske på
ett sådant sätt att lika konkurrensvillkor för
jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls, anförs
det i motion 2000/01:MJ237 (kd) yrkande 2. Enligt
motion 2001/02:MJ336 (kd) är en stegvis
marknadsanpassning nödvändig i reformeringen av
jordbrukspolitiken. Exportstödet bör avvecklas och
generella direktstöd stegvis trappas ned till förmån
för en ökad fokusering på ekonomiskt stöd för skogs-
och mellanbygder där produktionsförutsättningarna
kräver ekonomiskt stöd. En sådan reform måste
dessutom resultera i långsiktiga och stabila
spelregler för bönderna samt att mål som
landsbygdsutveckling och multifunktionalitet skrivas
in i fördragstexten. Jordbrukspolitiken bör utöver
traditionell livsmedelsproduktion kompletteras och
mer främja övriga jordbruksprodukter som energi och
åtgärder för att skydda natur, miljö och landskap,
och därmed stödja landsbygdens utveckling.
Jordbruket bör stå som garant för ett omistligt
miljö- och kulturarv, liksom för en rik biologisk
mångfald. Hela livsmedelskedjan måste präglas av
kvalitetstänkande och omsorg om djuren. Djurskyddet
måste stärkas, inte minst genom bättre kontroll av
att alla medlemsländer efterlever de gemensamma
reglerna. Stöd till djurtransporter måste avskaffas.
EU måste ersätta de plågsamma transporterna av
levande djur, vilket kräver fler slakterier.
Slutligen måste jordbruket bli miljömässigt
hållbart, vilket kräver att stödsystemet läggs om
för att främja detta ändamål (yrkande 2).
Kristdemokraterna anser vidare att reformförslag i
den nya jordbrukspolitiken bör prövas i nya former
med löpande konsekvensutredningar (yrkande 3). I
motion 2001/02:K426 (kd) upprepar Kristdemokraterna
kraven på en reform av EU:s jordbrukspolitik
syftande till ett hållbart och konkurrenskraftigt
europeiskt jordbruk (yrkande 23). Motionärerna anser
att EU:s jordbrukspolitik bör främja utveckling och
odling av energigrödor (yrkande 28). Centerpartiet
anför i motion 2000/01:N328 (c) att EU:s
jordbrukspolitik bör inriktas på att minska
handelssnedvridande stöd samt att miljö, djuromsorg,
kultur och livskraftig landsbygd värnas (yrkande 1).
I motion 2001/02:MJ338 (c) framhålls att arbetet
måste syfta till att lämna den politik som gör att
lantbruksföretagen producerar det som berättigar
till störst ersättningar och i stället forma en
politik som gör det möjligt för lantbrukarna att
producera de livsmedel konsumenterna efterfrågar,
samtidigt som de får en god avkastning på sina
arbetsinsatser. Stödet till jordbruket måste styras
mot miljö- och landsbygdsprogram. Jordbrukarna måste
få betalt för de tjänster det utför åt samhället,
såsom bevarande av öppet landskap samt bevarande av
biologisk mångfald och kulturmiljöer (yrkande 27).
Vidare föreslås att politiken skiftar från en
gemensam jordbrukspolitik till en mat- och
landsbygdspolitik (yrkande 28). En översyn och
avreglering av EU:s jordbrukspolitik bör dessutom
enligt motionärerna göras parallellt med USA och
andra WTO-parter (yrkande 30). EU bör bidra med
ekonomisk stimulans för att öka motivationen för
jordägarna att ställa om produktionen, enligt motion
2001/02:So624 (c) yrkande 3. Motionärerna i motion
2000/01:MJ257 (fp) anser att riksdagen bör begära
att regeringen i EU verkar för att reformeringen av
den gemensamma jordbrukspolitiken påskyndas (yrkande
1). Enligt motion 2000/01:K398 (fp) måste
jordbrukspolitiken avregleras och kraftigt förändras
så att den tar större hänsyn till jordbrukets roll i
det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för
djur, miljö och biologisk mångfald. Stödet måste
skiftas från inkomststöd och produktionsstöd till
miljöstöd och landsbygdsstöd och stöd till
småföretagande (yrkande 24). Också i motionerna
2000/01:U206 (fp) yrkande 37 och 2001/02:MJ526 (fp)
yrkande 1 ställs krav på att den gemensamma
jordbrukspolitiken reformeras. Enligt motion
2000/01:U511 (mp) bör en prioriterad fråga för
Sveriges agerande vara att inom EU driva att den
gemensamma jordbrukspolitiken förändras så att den i
hög grad flyttas till nationell nivå (yrkande 11). I
motion 2001/02:K428 (mp) påpekas att nära halva EU:s
budget omfattas av jordbruksstöd m.m. (yrkande 10).
Om EU:s jordbrukspolitik anpassades efter
konsumenternas intressen i stället för
producenternas skulle det kunna få en rad positiva
effekter, anförs det i motion 2001/02:MJ500 (s).
Enligt motionen skulle man därmed få ett rättvisare
system där stordrift förlorar sitt försprång framför
ekologisk och småskalig produktion.
Utskottets ställningstagande
EG-kommissionens förslag till reformering av den
gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) redovisas i EU:s
långtidsbudget för perioden 20002006 (Agenda 2000).
Ett av syftena med förändringarna är att förbereda
EU:s utvidgning med ytterligare medlemsländer och
innebär mindre betoning på maximal
livsmedelsproduktion och i stället högre prioritet
av miljö-, kultur- och landskapsvård. På toppmötet i
Berlin våren 1999 om Agenda 2000 beslutades att
programmet skulle ses över vid halvtid av det
finansiella perspektivet, dvs. 20022003. Enligt vad
utskottet erfarit kommer kommissionen under sommaren
2002 att presentera ett antal rapporter för fortsatt
diskussion under hösten. Avsikten är att förslag
skall presenteras under hösten 2002. Under år 2003
väntas rapporter och förslag om ytterligare
sektorer, bl.a. socker och olivolja. Hur långtgående
förändringsförslag som kommissionen kommer att lägga
fram är i dagsläget oklart. Diskussionen om den
framtida jordbrukspolitiken kommer emellertid med
stor sannolikhet inte att avslutas i samband med
halvtidsöversynerna utan blir en del i
förhandlingarna om nästa finansiella perspektiv.
Även arbetet inom IGC (International Grains Council)
kan komma att få betydelse för utformningen av
jordbrukspolitiken.
Riksdagen har godkänt de riktlinjer regeringen
presenterat i propositionen Riktlinjer för Sveriges
arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom
EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr.
1997/98:241). Riktlinjerna innebär att jordbruks-
och livsmedelsproduktionen skall främjas genom en
reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU
med särskilt avseende på successivt borttagande av
EG:s marknadsordningar och på en avveckling av
gränsskyddet med hänsyn till internationella
åtaganden. I riktlinjerna ligger också en strävan
mot konkurrenskraftiga företag och höga etiska krav
för djurhållningen. Därutöver skall den biologiska
mångfalden främjas och värdefulla natur- och
kulturmiljöer bevaras. Över huvud taget skall
politiken inriktas mot ett varierat odlingslandskap
med en minimering av miljöbelastningen samt ett
tillgodoseende av en långsiktig hushållning med
naturresurserna. Landsbygden skall utvecklas och
regionala åtgärder skall vidtas. I riktlinjerna
uttalas att det även i fortsättningen finns behov av
en gemensam politik på jordbruks- och
livsmedelsområdet och att det övergripande ansvaret
för politiken måste ligga på gemenskapsnivå. Den
gemensamma jordbrukspolitiken kan i enlighet med
subsidiaritetsprincipen kompletteras med åtgärder på
nationell nivå.
Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen
under de närmaste åren att ägna kraft åt
reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
utifrån de övergripande målsättningar som slogs fast
av riksdagen 1998. Inom Jordbruksdepartementet har
ett arbete inletts med att analysera aktuella frågor
kring utformningen av framtidens jordbrukspolitik
samt hur de positiva effekter jordbruket bidrar till
skall kunna värderas. Detta arbete kommer att ligga
till grund för Sveriges position om EU:s framtida
jordbrukspolitik. EU:s nuvarande jordbrukspolitik
formades i en tid med andra förhållanden än de som
råder i dag. Utskottet anser att arbetet med en
reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken bör
beredas på nationell nivå. Så skedde även inför
beslutet om Agenda 2000. Den stora andel av EG:s
budget som går till den gemensamma
jordbrukspolitiken motiverar i sig att dessa frågor
bereds i särskild ordning. Utskottet föreslår att
regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté med
uppgift att utarbeta en svensk strategi för
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet kan konstatera att mycket av det som
framförs i motionerna utgör allmänna krav på
inriktningen av den gemensamma jordbrukspolitiken,
vilka överensstämmer med de av riksdagen fastställda
riktlinjerna såsom de anges i propositionen
Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (prop.
1997/98:142). Det kan också konstateras att Sverige
sedan länge drivit kravet om en helhetssyn i
livsmedelskedjan under mottot Säker, hållbar, etisk.
Mot bakgrund av det anförda och med hänvisning till
vad utskottet anfört om tillsättande av en
parlamentarisk kommitté föreslår utskottet att
riksdagen inte nu vidtar några åtgärder med
anledning av motionerna 2000/01:MJ218 (v) yrkande 4,
2000/01:MJ234 (v) yrkande 6, 2000/01:MJ237 (kd)
yrkande 2, 2000/01:MJ257 (fp) yrkande 1,
2000/01:K398 (fp) yrkande 24, 2000/01:U206 (fp)
yrkande 37, 2000/01:U511 (mp) yrkande 11,
2000/01:U513 (m) yrkande 17, 2000/01:N328 (c)
yrkande 1, 2001/02:MJ336 (kd) yrkandena 2 och 3,
2001/02:MJ338 (c) yrkandena 27, 28 och 30,
2001/02:MJ343 (m) yrkande 1, 2001/02:MJ500 (s),
2001/02:
MJ526 (fp) yrkande 1, 2001/02:MJ527 (v) yrkandena
58, 2001/02:K426 (kd) yrkandena 23 och 28,
2001/02:K428 (mp) yrkande 10, 2001/02:So624 (c)
yrkande 3 samt 2001/02:N266 (m) yrkande 2.
Miljöhänsyn och hållbar utveckling m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett flertal motioner (v,
fp, mp) med olika förslag i miljöhänseende.
Som grund härför lägger utskottet den
uppmärksamhet som ägnas dessa frågor inom EU.
Motionerna
Enligt motion 2001/02:MJ527 (v) bör regeringen verka
för att tydliga mål och höga krav för miljö, säkra
livsmedel och höga djurskyddskrav formuleras på
gemenskapsnivå (yrkande 9). Folkpartiet anser i
motionerna 2000/01:MJ257 (fp) yrkande 8 och
2001/02:MJ526 (fp) yrkande 13 att Sverige i EU skall
verka för att det skapas separata miljömål för
jordbruket. Enligt motion 2001/02:U301 (fp) måste
jordbrukspolitiken avregleras och kraftigt förändras
så att den tar större hänsyn till jordbrukets roll i
det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för
djur, miljö och biologisk mångfald (yrkande 38).
Motionärerna i motion 2000/01:U511 (mp) anser att en
prioriterad fråga för Sverige bör vara att driva att
stöd endast ges åt ett ekologiskt hållbart,
småskaligt och djurvänligt jordbruk (yrkande 10).
Enligt motion 2001/02:MJ375 (mp) bör biologisk
mångfald betonas mer än i dag (yrkande 2) och enligt
motion 2001/02:MJ515 (mp) bör inriktningen vara att
nå ett ekologiskt hållbart jordbruk (yrkande 1).
Enligt motion 2001/02:MJ518 (mp) motverkar EU en
miljövänlig utveckling genom att subventionera ett
jordbruk baserat på bekämpningsmedel och
konstgödsel. Detta måste enligt motionärerna
förändras (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Vid Europeiska rådets möte i Göteborg år 2001
beslutades att lägga till miljödimensionen till den
s.k. Lissabonstrategin. Vid utformningen av
framtidens politik skall den ekologiska dimensionen
i strategin för hållbar utveckling enligt beslutet
vara lika viktig som den sociala och ekonomiska.
Detta innebär att när nya förslag utarbetas inom EU
från år 2003 skall de ekonomiska, sociala och
ekologiska effekterna vägas in i varje enskilt
förslag. En konsekvens av att den hållbara
utvecklingen integreras i Lissabonprocessen blir att
EU:s stats- och regeringschefer vid sina årliga
vårtoppmöten framöver kommer följa upp hur arbetet
med strategin för hållbar utveckling framskrider. I
slutdokumentet uppmanas medlemsländerna att med
utgångspunkt i kommissionens rapport om hållbar
utveckling utarbeta nationella handlingsplaner för
hur de krav som hållbar utveckling ställer skall
integreras i olika politikområden. Den nya strategin
för hållbar utveckling koncentreras till fyra teman,
varav naturresurser är ett. I slutdokumentet sägs
bl.a. när det gäller naturresurser att
jordbrukspolitiken skall främja hälsosamma produkter
av god kvalitet, ekologisk odling och skydda den
biologiska mångfalden samt att utarmningen av den
biologiska mångfalden inom EU, där många djur- och
växtarter i dag är hotade, skall upphöra till år
2010.
Som en del i överenskommelsen inom EU om en
reformerad jordbrukspolitik, Agenda 2000, har
antagits en ny förordning om stöd till en hållbar
utveckling av landsbygden. Enligt denna skall
åtgärder för landsbygdsutveckling komplettera andra
delar av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Europeiska rådet och parlamentet antog i juni 1998
en strategi för biologisk mångfald. Ett svar på
strategin var en åtgärdsplan för biologisk mångfald
i jordbruket som behandlades under det svenska
ordförandeskapet. Därutöver presenterade EG-
kommissionen under våren 2001 sin aktionsplan om
biologisk mångfald i jordbruket. I jordbruksrådets
slutsatser framhålls behovet av att förbättra och
förstärka integreringen av biologisk mångfald i
genomförandet och den framtida utvecklingen av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Andra delar är att
effekterna för den biologiska mångfalden skall ingå
i de rapporteringar som skall göras enligt
slutsatserna rörande miljöhänsyn och hållbar
utveckling av den gemensamma jordbrukspolitiken. I
slutsatserna understryks även vikten av att
medlemsstaterna identifierar hinder som finns för
att förstärka den biologiska mångfalden. Som
regeringen i annat sammanhang framhållit (skr.
2001/02:50) kan det från svenskt perspektiv anses
betydelsefullt att jordbruksrådet genom behandlingen
av åtgärdsplanen uppmärksammas på frågan och därmed
tar ett större ansvar för politikens inverkan på den
biologiska mångfalden. Utskottet instämmer i stora
stycken i de allmänna bedömningar och åsikter som
framförs i motionerna 2000/01:MJ257 (fp) yrkande 8,
2000/01:U511 (mp) yrkande 10, 2001/02:MJ375 (mp)
yrkande 2, 2001/02:MJ515 (mp) yrkande 1,
2001/02:MJ518 (mp) yrkande 4, 2001/02:MJ526 (fp)
yrkande 13, 2001/02:MJ527 (v) yrkande 9 samt
2001/02:U301 (fp) yrkande 38. Mot bakgrund av den
vikt EU lägger vid miljöfrågorna under reformarbetet
och den samsyn i stort som enligt utskottets
uppfattning råder i dessa frågor, anser utskottet
emellertid inte det erforderligt med några åtgärder
från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.
Övriga gemensamma frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (m,
c) om den gemensamma jordbrukspolitiken och
östutvidgningen i den mån dessa inte kan
anses tillgodosedda med det arbete som pågår.
Utskottet avstyrker dessutom tre
motionsyrkanden (c) med krav på att
subventionerna till tobaksodlingen i Europa
bör upphöra. Utskottet hänvisar i
sammanhanget till att motionerna
överensstämmer med den ståndpunkt som Sverige
driver i frågan.
Motionerna
Enligt motion 2000/01:MJ256 (m) bör arbetet med
avreglering och marknadsanpassning av
jordbrukspolitiken gå vidare. Viktiga frågor i
sammanhanget gäller den gemensamma
jordbrukspolitiken och östutvidgningen (yrkande 1).
Enligt motion 2001/02:MJ338 (c) bör EU:s
kandidatländer få möjlighet att delta i processen
med att skapa en mat- och landsbygdspolitik (yrkande
29).
Tre motioner berör europeisk tobaksodling. I
motionerna 2000/01:MJ222 (c) yrkandena 1 och 2 samt
2000/01:MJ711 (c) yrkande 17 krävs att EU:s
subventioner till tobaksodlingen i Sydeuropa
avskaffas. Också enligt motion 2001/02:So624 (c) bör
EU:s ekonomiska stöd till tobaksodlingar avvecklas
(yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Toppmötet i Göteborg år 2001 slog fast att
utvidgningsprocessen är oåterkallelig samt
preciserade tidtabellen för det fortsatta
förhandlingsarbetet för kandidatländernas
anslutning. I regeringens arbetsprogram för det
fortsatta arbetet (Statsrådsberedningen) framhålls
att under förutsättning att reformprocessen i
kandidatländerna fortsätter med oförminskat hög
takt, förhandlingarna skall kunna avslutas före
utgången av år 2002, med målsättningen att de nya
medlemsstaterna skall kunna delta som medlemmar i
valet till Europaparlamentet år 2004. Regeringens
framhåller att toppmötet i Laeken bekräftade detta.
Sverige kommer enligt regeringen att verka för
fortsatta snabba framsteg i förhandlingarna, i
enlighet med den färdplan som toppmötet i Nice
bekräftade i december 2000. Arbetet under Sveriges
ordförandeskap visar att färdplanen är realistisk.
Detta bekräftas enligt regeringen av kommissionens
strategipapper om utvidgningen hösten 2001. Enligt
färdplanen skall Spanien under sitt ordförandeskap
första halvåret 2002 prioritera återstoden av bl.a.
jordbrukskapitlet. Vidare bör påpekas att
kandidatländerna har observatörsstatus i flera
arbetsgrupper om det fortsatta arbetet enligt ett
principbeslut från EG-kommissionen. Ett informellt
samarbete mellan parlamentet och kandidatländerna
föreligger också. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna 2000/01:MJ256 (m)
yrkande 1 och 2001/02:MJ338 (c) yrkande 29 i den mån
de inte kan anses tillgodosedda.
Marknadsordningen för tobak löpte ut den 31
december 2001. I mars 2002 enades EU:s medlemsländer
om en treårig förlängning av stödet med vissa
justeringar. Enligt nuvarande regelverk avsätts 2 %
av tobaksstödet till den s.k. tobaksfonden som
finansierar kampanjer för information om tobakens
skadeverkningar, särskilda åtgärder för att
producenter av tobak skall övergå till andra grödor
eller annan ekonomisk verksamhet samt forskning om
mindre skadliga tobakssorter. Beslutet innebär att
de medel som avsätts till tobaksfonden skall ökas
till 3 % (29 mneuro) under 2003 och att
kommissionen, om det är nödvändigt, i en rapport
före den 31 december 2003 skall kunna lägga förslag
om en ökning till 5 % (48 mneuro) från och med 2004.
Dessutom skall forskningen mot mindre skadliga
tobakssorter tas bort ur fondens verksamhet.
Kommissionen avgav dessutom en deklaration om att
tobaksstödet skall avvecklas. Sverige har under
förhandlingarna intagit den ståndpunkten att stödet
till tobak skall avvecklas. De mycket höga
stödnivåerna inom tobaksregleringen begränsar enligt
den svenska ståndpunkten viljan till att ställa om
till annan produktion. Sverige har ansett att
möjligheten att erbjuda omställningsstöd till de
tobaksodlare som avvecklar produktionen skulle kunna
övervägas. För att skapa tillräckliga incitament för
odlarna att ställa om sin produktion borde enligt
Sveriges hållning dock ett beslut om avveckling tas
nu tillsammans med kraftiga prissänkningar.
(Angående Sveriges ståndpunkt, se vidare kommenterad
dagordning 2002-03-11, Jo2002/87). Den redovisade
ståndpunkt Sverige har i frågan innebär att
motionerna 2000/01:MJ222 (c) yrkandena 1 och 2,
2000/01:MJ711 (c) yrkande 17 samt 2001/02:So624 (c)
yrkande 2 är tillgodosedda.
Nationell jordbrukspolitik
Inriktning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett stort antal
motionsyrkanden (s, m, kd, c, mp) med
allmänna krav på inriktningen av svensk
jordbrukspolitik med hänvisning bl.a. till
pågående beredning i Regeringskansliet.
Därutöver avstyrker utskottet två
motionsyrkanden (m, c) med krav på ökad
möjlighet till generationsväxling inom
jordbruksföretagen såsom tillgodosedda genom
de stödmöjligheter som finns. Utskottet
avstyrker två motionsyrkanden (s, m) med
anknytning till livsmedelssektorn med
hänvisning till att utskottet ställt sig
bakom regeringens politik på området.
Slutligen avstyrker utskottet sju
motionsyrkanden (kd, fp) med krav på olika
former av konsekvensutredningar,
prognosområden m.m.
Motionerna
Enligt motion 2000/01:MJ256 (m) bör den svenska
jordbrukspolitiken avregleras och marknadsanpassas
(yrkande 2). Motion 2001/02:MJ343 (m) behandlar
jord- och skogsbruket som basnäringar på landsbygden
och vad detta innebär för kultur- och
miljöbevarandet samt vikten härav för den framtida
inriktningen av politiken (yrkande 2). Enligt
motionen bör jordbruksföretagen ses som enskilda
företag med sin styrka just i produktionsuppgiften.
De enskilda företagen skall generellt sett inte vara
beroende av regionalpolitiska eller miljömässiga
beslut (yrkande 9). Enligt motion 2000/01:MJ237 (kd)
anförs att jordbruket och förädlingsindustrin har en
central roll för sysselsättningen på landsbygden. En
ensidig svensk avreglering skulle kunna leda till
att en tredjedel av åkermarken blir olönsam och
avvecklas. Detta skulle enligt motionären leda till
en dramatisk avfolkning av landsbygden och därmed
vikande marknad för en rad andra binäringar som är
beroende av jordbruket (yrkande 1). Enligt
motionerna 2000/01:MJ243 (kd) yrkande 1 och
2001/02:MJ520 (kd) yrkande 1 bör inriktningen av
svensk jordbrukspolitik syfta till att ge möjlighet
att bedriva jordbruk i hela landet med fullt
utnyttjande av befintlig åkermark. Enligt motionerna
2000/01:N326 (kd) yrkande 8, 2001/02:MJ329 (kd) och
2001/02:N265 (kd) yrkande 11 utgör jord- och
skogsbruket en hörnsten i en levande landsbygd, vars
förutsättningar måste tas till vara. I motion
2001/02:MJ336 (kd) förespråkas en reformerad
jordbrukspolitik för livskraftiga och
kvalitetsinriktade jordbruk och en
livsmedelsförädling i internationell konkurrens
(yrkande 1). Enligt motion 2000/01:MJ233 (c) är det
nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges
förutsättningar att utvecklas som företagare.
Motionärerna anser att politiska beslut rörande
ekonomiska förutsättningar, miljö och sociala
aspekter är viktiga för livskraftiga
lantbruksföretag (yrkande 1). Motion 2001/02:MJ338
(c) framhåller jordbrukets betydelse som
landsbygdens motor (yrkande 1). Vidare framhålls
vikten av en positiv inställning till lantbruket och
de tjänster som levereras (yrkande 2). Motionärerna
anser dessutom att jordbruket måste ses och användas
som en resurs i miljöarbetet (yrkande 32). Enligt
motion 2001/02:MJ289 (mp) behöver hela
livsmedelskedjan göras resurssnål (yrkande 2).
Jordbrukspolitiken behöver dessutom förändras i
syfte att främja hållbara matvanor (yrkande 3). I
motion 2001/02:MJ518 (mp) framhålls behovet av att
beakta försiktighetsprincipen i jordbruket (yrkande
3). I motion 2001/02:MJ388 (s) anförs att många
målsättningar fylls genom olika stimulansåtgärder,
exempelvis till ekologiska odlingar, i kombination
med naturvårdsåtgärder.
I motion 2000/01:MJ205 (c) framförs åsikten att
lantbrukarkårens kunskap bör tas till vara vid
utarbetande av anvisningar på miljöområdet.
Frågan om generationsväxlingen inom jordbruket tas
upp i två motioner. Enligt motion 2000/01:MJ258 (m)
måste det bli en prioriterad framtida uppgift att
skapa förutsättningar för unga att överta
familjegården (yrkande 2). Enligt motion
2000/01:MJ259 (c) bör rimligare ekonomiska villkor
för generationsväxling i jordbruket tillskapas
(yrkande 2).
Frågor om behovet av uppföljning och
konsekvensanalyser tas upp i en rad motioner. Enligt
motion 2000/01:MJ237 (kd) bör Sverige, för att
effektivt och verklighetstroget kunna utreda
konsekvenserna av jordbrukspolitiska beslut inom den
gemensamma jordbrukspolitiken, arbeta med ett
prognosområde där man löpande kan testa
konsekvenserna för Sveriges del (yrkande 3).
Skaraborgsområdet bör därvid prövas som ett
prognosområde i ett EU-finansierat projekt (yrkande
4). Också i motionerna 2000/01:MJ243 (kd) yrkande 2
och 2001/02:MJ520 (kd) yrkande 2 efterlyses en
konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse.
Även i motion 2001/02:MJ336 (kd) föreslås att ett
fullskaligt och reellt prognosområde bör etableras
som ett EU-finansierat projekt i Sverige (yrkande
4). Riksdagen bör enligt motionerna 2000/01:MJ257
(fp) yrkande 9 och 2001/02:K321 (fp) yrkande 3
begära att regeringen tillsätter en ny utredning med
uppdrag att med utgångspunkt i EU:s miljömål se över
vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan
kopplas till jordbruket.
Enligt motion 2000/01:MJ207 (m) bör riksdagen
begära att regeringen lägger fram förslag till
ändring för att tillgodose behovet av forskning och
utveckling inom svensk potatisodling. I motion
2000/01:MJ248 (s) framförs att det bör tas fram ett
framtidsprogram för livsmedelssektorn i Skåne.
Centrala moment i programmet bör vara att öka
forsknings- och utvecklingsinsatserna och att
effektivare sprida ny kunskap och livsmedelsteknik
för att stimulera produktförnyelse, nyföretagande
och kompetenshöjning i branschen (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Den nationella jordbrukspolitikens inriktning
redovisas utförligt i budgetpropositionen för år
2002 (prop. 2001/02:1 utg. omr. 23). Riksdagen
instämde därvid i den framtida politikens huvuddrag
såsom de redovisades (bet. 2001/02:MJU2, rskr.
2001/02:106 m.fl.). En hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion förutsätter ett brukande av
naturresurserna på ett resursbevarande,
miljöanpassat och etiskt godtagbart sätt.
Jordbrukssektorn är därför viktig i omställningen
till ett ekologiskt hållbart samhälle och i
framtiden bör ersättning i högre utsträckning än i
dag utgå för produktion av kollektiva nyttigheter
som samhället efterfrågar, såsom exempelvis
miljötjänster. Regeringen påpekar att åtgärder som
gör det möjligt att bedriva jordbruk även i mindre
gynnade områden också är viktiga samt att det i
strävandena för att bevara en levande landsbygd
krävs en utveckling som skapar förutsättningar för
ett differentierat näringsliv och en integrerad
utveckling av hela landsbygden. Denna utveckling
stöds bl.a. av åtgärdsprogram inom ramen för miljö
och landsbygdsprogrammet.
Inom Jordbruksdepartementet har ett arbete inletts
med att analysera aktuella frågor kring utformningen
av framtidens jordbrukspolitik samt hur de positiva
effekter jordbruket bidrar till skall kunna
värderas. Detta arbete kommer att ligga till grund
för Sveriges position i den diskussion om EU:s
framtida jordbrukspolitik som påbörjades vid det
informella ministerrådet i Östersund i april 2001.
Ekologisk odling utgör därvid en viktig komponent i
det framtida jordbruket. I skrivelse 1999/2000:14
har regeringen till riksdagen angett att målet inför
år 2005 är att den ekologiskt odlade arealen skall
fördubblas och att den ekologiska
animalieproduktionen bör öka. Detta innebär att 20 %
av arealen bör odlas ekologiskt samt att 10 % av
antalet mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm bör
finnas i ekologisk produktion år 2005. En
förutsättning för att målen skall uppnås är att det
finns en efterfrågan som motsvarar utbudet.
Jordbruksverket har i rapport 2001:11 lämnat förslag
till åtgärder för hur målen skall uppnås. Verket
bedömer att det kommer att krävas intensifierade
insatser för att uppnå de nya målen samt att fokus
för insatserna i högre utsträckning bör riktas mot
konsumentsidan. Rapporten har remissbehandlats och
en majoritet av remissinstanserna stöder i huvudsak
de förslag Jordbruksverket lämnar. Regeringen
bedömer att insatser avseende försök och utveckling
samt forskning bör prioriteras inom den ekologiska
sektorn. Medel för detta kan bidra till att
effektivisera produktionen och bättre tydliggöra den
ekologiska produktionens miljöeffekter.
Hela det nya miljö- och landsbygdsprogrammet är
från år 2001 öppet för ansökningar och delar av
programmet har varit öppet i drygt ett år. En första
analys och översyn av programmet har gjorts av
Jordbruksverket och presenterades i december 2001
(Rapport 2001:19). Rapporten bereds för närvarande
inom Regeringskansliet och regeringen kommer att ta
ställning till eventuella förändringar för att
säkerställa att de uppställda målen kan uppnås under
programperioden. Regeringen påpekar att det ännu är
för tidigt att dra några slutsatser av de
nyanslutningar som skett till programmet. Regeringen
kan dock konstatera att åtgärderna inom miljö- och
landsbygdsprogrammet väckt ett stort intresse bland
lantbrukare och övriga berörda. Detta gäller såväl
de fleråriga åtagandena för miljöersättningar som
ersättningar inom programmets insatsområde II, t.ex.
investeringsstöd och startstöd. Miljöersättningarna
till jordbruket bedömer regeringen vara av stor
betydelse för att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt
odlingslandskap. Detta gäller framför allt
ersättningarna för skötsel av betesmarker och
slåtterängar samt ersättningarna till natur- och
kulturmiljövärden. Sådana miljöersättningar har
enligt regeringen därför en betydande omfattning
även inom det nya miljö- och landsbygdsprogrammet.
För att kunna säkerställa att miljöersättningen för
bevarande av biologisk mångfald i slåtterängar och
betesmarker riktas till de marker där behovet av
sådana åtgärder är störst samt för att möta de ökade
kraven på uppföljning och utvärdering av miljö- och
landsbygdsprogrammet, behövs enligt regeringen en
ökad kunskap om landets slåtter- och betesmarker.
Under år 2001 påbörjade därför Jordbruksverket
arbetet med en inventering av värdefulla ängs- och
hagmarker. Inventeringen finansieras med medel från
miljö- och landsbygdsprogrammets budgeterade medel
för utvärdering. För insatsområde II i
landsbygdsprogrammet har ett finansieringsbehov
utöver de medel som budgeteras i programmet
förutsetts. I det godkända programmet anges att
regeringen beräknar att möjlighet till ytterligare
medfinansiering via i första hand länsstyrelser och
kommuner finns. Enligt regeringen finns det ett ökat
intresse för småskalig lokal och regional
livsmedelsproduktion både bland konsumenterna och
inom livsmedelsbranschen. Detta ökade intresse har
enligt regeringen i många fall samband med ett
allmänt utbrett miljöintresse och ökad efterfrågan
av ekologisk produktion. Stödet till förbättrad
bearbetning och saluföring är under denna
programperiod mer fokuserat på innovativa
satsningar. Detta stämmer enligt regeringen överens
med målen i miljö- och landsbygdsprogrammet och är i
linje med resultaten i utvärderingen av motsvarande
stödform under programperioden 19951999. En rad
projekt för att främja en småskalig
livsmedelsproduktion har genomförts i olika delar av
landet. Enligt regeringen visar dessa projekt att
det finns en betydande outnyttjad tillväxtpotential
i sådan verksamhet. Genom att förädlingen sker
närmare producenten stannar det mervärde som
förädlingen medför kvar på den lokala nivån. Inom
ramen för landsbygdsprogrammet och i mål 1
prioriteras stöd till utveckling av småskalig
livsmedelsförädling och marknadsföring av
jordbruksprodukter.
Det nationella stödet till jordbruket i norra
Sverige i enlighet med artikel 142 i Sveriges
anslutningsfördrag med EU har nu tillämpats under en
sexårsperiod. Regeringen påpekar att det pågår en
snabb strukturförändring inom jordbruket i norra
Sverige och antalet företag minskar liksom i andra
delar av landet. Hela stödområdets andel av landets
mjölkproduktion har enligt regeringen sedan år 1995
varit oförändrad, cirka 14 %. I stödområde 1, den
västligaste och mest fjällnära delen av stödområdet,
har det däremot skett en långsam minskning av
mjölkproduktionen med cirka 10 % under perioden.
Produktionen av smågrisar har minskat med totalt en
tredjedel i hela stödområdet sedan år 1995.
De syften som redovisas i flertalet motioner om
inriktningen av den svenska jordbrukspolitiken
överensstämmer såsom utskottet redogjort för i
huvudsak med de strävanden regeringen redovisar i
bl.a. budgetpropositionen för år 2002. Utskottet har
vid behandlingen av budgetpropositionen sagt sig
instämma i regeringens förda politik och gör i dag
ingen annan bedömning. Mot bakgrund härav avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:MJ233 (c) yrkande 1,
2000/01:MJ237 (kd) yrkande 1, 2000/01:MJ243 (kd)
yrkande 1, 2000/01:
MJ256 (m) yrkande 2, 2000/01:N326 (kd) yrkande 8,
2001/02:MJ289 (mp) yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ329
(kd), 2001/02:MJ336 (kd) yrkande 1, 2001/02:MJ338
(c) yrkandena 1, 2 och 32, 2001/02:MJ343 (m)
yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ388 (s), 2001/02:MJ518
(mp) yrkande 3, 2001/02:MJ520 (kd) yrkande 1 samt
2001/02:N265 (kd) yrkande 11.
Arbetet med översynen av Miljö- och
landsbygdsprogrammet har utförts efter samråd med
bl.a. Lantbrukarnas riksförbund. Till arbetet har
också knutits en referensgrupp bestående av
representanter från berörda organisationer.
Utskottet utgår för övrigt från att det fortsatta
arbetet med reformeringen av jordbrukspolitiken
kommer att ske i dialog med berörda organisationer
m.fl. Mot bakgrund härav anser utskottet att motion
2000/01:MJ205 (c) är tillgodosedd.
I miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år
20002006 återfinns som redovisats ovan bl.a.
startstöd till unga jordbrukare. Den tillämpade
gränsen är 40 år och syftet med stödet är att
underlätta och påskynda generationsväxling i
jordbruket och därmed en föryngring av
jordbrukarkåren. Utskottet avstyrker motionerna
2000/01:MJ258 (m) yrkande 2 och 2000/01:
MJ259 (c) yrkande 2 i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det anförda.
I propositionen Forskning och förnyelse (prop.
2000/01:3), redogör regeringen för sin syn på
forskningspolitikens inriktning under åren
20012003. Regeringen fördelar 120 miljoner kronor
av de resurser riksdagen tidigare anvisat till
forskning inom biovetenskapliga och biotekniska
området. Området pekas ut som ett under perioden
prioriterat forskningsområde. Regeringen konstaterar
att forskningens avnämare finns inom bl.a.
livsmedelsindustrin och jordbruket. När det gäller
lantbruksvetenskaplig forskning anför regeringen
bl.a. att livsmedelsindustrin har en viktig uppgift
att bevara de värden som livsmedelsråvarorna
besitter från början och att tillföra nya värden i
hela kedjan till konsumentpolitiken. Regeringen
anser vidare att det är mycket viktigt att öka
kunskapen om råvarans egenskaper relativt
processpåverkan i såväl nya som befintliga
processer. Politiken innebär att statens ansvar för
forskning och utveckling som av företagen inte
bedöms som kommersiellt intressant ökar. Exempel
härpå är forskning om ekologiskt hållbara
produktionssystem och växtförädling för regionala
behov. Tre insatsområden av strategisk betydelse bör
enligt regeringen bli föremål för särskilda
satsningar: funktionsgenomik, risker med den moderna
biologins utveckling samt ekologiskt lantbruk.
Riksdagen har godkänt vad regeringen anför om
prioriteringar m.m. (2000/01:UbU6, rskr.
2000/01:98). Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:MJ207 (m) och
2000/01:MJ248 (s) yrkande 1.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra några
uttalanden i enlighet med de framförda förslagen om
löpande konsekvensutredningar, konsekvensanalyser,
prognosområden, m.m. med anledning av arbetet med
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Motionerna 2000/01:MJ237 (kd) yrkandena 3 och 4,
2000/01:MJ243 (kd) yrkande 2, 2000/01:MJ257 (fp)
yrkande 9, 2001/02:MJ336 (kd) yrkande 4,
2001/02:MJ520 (kd) yrkande 2 samt 2001/02:K321 (fp)
yrkande 3 avstyrks.
Konkurrensvillkor
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till den av utskottet uttalade
principen om att likartade konkurrensvillkor
skall gälla för den inre marknaden och det
faktum att EG-kommissionen har att bevaka att
nationellt utformade åtgärder inte snedvrider
konkurrensen mellan länderna inom EU,
avstyrker utskottet ett flertal
motionsyrkanden (m, kd, c, fp) med anknytning
till jordbrukets konkurrenssituation.
Motionerna
Frågor med anknytning till jordbrukets ekonomiska
villkor tas upp i ett stort antal motioner. Enligt
motion 2000/01:MJ208 (m) måste de svenska bönderna
få samma konkurrensvillkor som andra bönder i
Europa. Motionärerna anser att kostnaderna för bl.a.
handelsgödsel, bekämpningsmedel och dieselskatt
belastar svenska lantbruksföretagare på ett orimligt
sätt. Dessa kostnader bör regering och riksdag
sänka. Vidare anser motionärerna att lagar, regler
och föreskrifter måste utarbetas så att de inte
hindrar företagande på landsbygden samt att
lantbruken måste kunna ta del av de
arealersättningar och miljöstöd som finns inom EU i
så stor omfattning som möjligt. Också i motion
2000/01:MJ216 (m) tas de ekonomiska villkoren för
det svenska jordbruket upp. Motionärerna anser att
åtgärder snabbt måste vidtas om det svenska
jordbruket skall kunna konkurrera med jordbruket i
övriga EU-länder. De hänvisar till flera av de
förslag som lämnades i den s.k. Björkska
utredningen; skatten på handelsgödsel bör slopas,
dieselskatten sänkas liksom beskattningen på
arbetsmaskiner minskas. Utbetalningen av
arealersättningar skall ske under jordbrukarens eget
budgetår och inte komma under påföljande budgetår.
En särskild fråga gäller enligt motionärerna de allt
sämre vägarna som har blivit ett stort bekymmer för
jordbruksnäringen. Synpunkterna om jordbrukets
skattevillkor får stöd i motionerna 2000/01:MJ256
(m) yrkande 3 och 2001/02:MJ330 (m). I motion
2001/02:Sk288 (m) framhålls att grunden för en
livskraftig lands- och glesbygd är ett lönsamt och
konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk (yrkande 18).
Enligt motion 2000/01:MJ204 (kd) kan en regering som
säger sig vilja göra lantbruket till en
framtidsnäring inte fortsätta att blunda för den
hämmande skatteryggsäcken. Det är ryggsäckens totala
vikt som behöver bli lägre. Dieselskatten får därför
inte höjas. I motion 2000/01:MJ237 (kd) bör
lantbrukarnas lönsamhet stärkas genom sänkning av
dieselskatten och kompensation för sent utbetalda
bidrag. Dessutom bör el- och oljeeldningsskatterna
justeras så att alla omfattas (yrkande 5). I motion
2001/02:MJ520 (kd) framförs åsikten att inom EU
harmonisera avgifter och skatter för jordbruket
(yrkande 4). Svenskt lantbruk måste få likvärdiga
villkor som sina konkurrenter framhålls i motion
2000/01:MJ233 (c) yrkande 2. Det svenska jordbrukets
ryggsäck måste lyftas av, inte tyngas av ytterligare
bördor (yrkande 3). Vidare behöver åtgärder för att
stärka svenskt jordbruks och trädgårdsnärings
konkurrenskraft vidtas (yrkande 4). Dessa åsikter
får stöd i motion 2001/02:MJ338 (c) yrkande 3. I
motion 2000/01:MJ257 (fp) ställs krav på åtgärder
för att förbättra lantbrukets konkurrenssituation
(yrkande 11). Enligt motion 2000/01:N263 (fp) har
svenskt jordbruk en mycket ansträngd lönsamhet i
förhållande till andra EU-länder. Det behövs därför
en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken
(yrkande 9). I motion 2001/02:
MJ526 (fp) föreslås att konkurrenssituationen inom
livsmedelssektorn ses över (yrkande 12). Åtgärder
behöver vidtas för att förbättra lantbrukets
konkurrenssituation. Sverige bör driva kravet att
handelsgödsel och bekämpningsmedel beskattas genom
ett system baserat på
kväveeffektivitet/kväveförluster på EU-nivå. Det är
viktigt att svenska bönder har goda förutsättningar
att konkurrera på en europeisk marknad (yrkande 15).
Enligt motion 2001/02:MJ520 (kd) bör miljöavgifter
i jordbruket återgå till näringen för miljöinsatser
(yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att en
gemensam politik med likartade konkurrensvillkor är
en förutsättning för att den inre marknaden också
skall fungera när det gäller jordbruksproduktion (se
bl.a. bet. 1998/99:MJU7). Det är EG-kommissionens
uppgift att bevaka att nationellt utformade åtgärder
inte snedvrider konkurrensen på denna marknad.
Samtidigt kan olika riktade åtgärder komma i fråga
på nationell nivå för att bl.a. möjliggöra insatser
för att förbättra eller bevara miljön och främja en
god djurhållning.
De skatteregler av intresse som berör
livsmedelsindustrin, växthus- och jordbruksnäringen
är följande. Vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning
vid yrkesmässig växthusodling utgår ingen
energiskatt på bränslen som förbrukas. Däremot utgår
sedan den 1 januari 2002 en reducerad koldioxidskatt
motsvarande 30 % av den generella nivån. De
reducerade skattesatserna gäller dock inte för
bensin oavsett användning eller andra bränslen som
förbrukas för drift av motordrivna fordon. Industri-
och växthusnäringen betalar ingen energiskatt på el
som förbrukas i tillverkningsprocessen eller
växthusodlingen. Företag med en stor
energiförbrukning kan få viss ytterligare
nedsättning av koldioxidskatten. Om den
koldioxidskatt som belastar ett företag inom
tillverkningsindustrin eller växthusnäringen
överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet sätts skatten
ned så att den överskjutande skattebelastningen inte
överstiger 24 % av det överskjutande skattebeloppet
för bränslet (0,8-procentsregeln). EG-rätten
innehåller dock minimiskattesatser som inte får
underskridas. Den officiella statistiken som används
för näringsgrensindelning, Standard för svensk
näringsgrensindelning (SNI) är avgörande i fråga om
vilka företag som räknas till industriell verksamhet
och som därvid är berättigade till
skattenedsättning. Företag som bedriver jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksverksamhet omfattas
fr.o.m. den 1 juli 2000 av samma skattelättnader som
tillverkningsindustrin när det gäller förbrukning av
el och bränslen för uppvärmning. Det innebär alltså
att ingen energiskatt tas ut och en reducerad
koldioxidskatt tas ut (prop. 1999/2000:105, bet.
1999/2000:SkU22). Från och med den 1 januari 2002
tas koldioxidskatt ut med 30 % av den generella
nivån (prop. 2001/02:1, bet. FiU1). De reducerade
skattesatserna gäller dock inte för bensin oavsett
användning eller andra bränslen som förbrukas för
drift av motorfordon.
Skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel
infördes båda år 1984. Gödselskatten är 1,80 kr för
varje helt kilogram kväve, förutsatt att andelen
kväve i medlet är minst 2 % och 30 kr för varje helt
gram kadmium i gödselmedel, till den del
kadmiuminnehållet överstiger 5 gram per ton fosfor.
Bekämpningsmedelsskatten är 20 kr för varje helt
kilogram verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet.
Energiskatten på dieselolja höjdes 2001 med 10 öre
per liter med hänvisning till att det inte från
miljösynpunkt är motiverat att ha lägre skatt på
diesel än på bensin. Höjningen påverkar jordbruket
(prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1, rskr.
2000/01:36 m.fl.). År 2002 höjdes koldioxidskatten
på bränslen med 15 % (prop. 2001/02:1, 2001/02:FiU1,
rskr. 2001/02:34 m.fl.) För drivmedel sänks
energiskatten lika mycket som koldioxidskatten höjs.
Omläggningen har utformats så att skattebelastningen
på bl.a. jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksnäringarna blir oförändrad. Detta
åstadkoms genom att koldioxidskattelättnaden höjdes
från 65 till 70 %. Det bör påpekas att
fordonsskatten på jordbrukstraktorer, som omfattar
225 kr/år slopades. Regeringen tillsatte i april
2001 en särskild utredare med uppgift att se över
vägtrafikbeskattningens utformning (dir. 2001:12). I
uppdraget ingår att se över även beskattningen av
jordbrukets arbetsmaskiner.
Den av regeringen tidigare aviserade återföringen
av skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel har
aviserats i budgetpropositionen för år 2002 genom
inrättande av ett särskilt anslag (bet.
2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106 m.fl.). För år 2002
avses 363 miljoner kronor återföras och för åren
2003 och 2004 beräknas anslaget till 420 respektive
430 miljoner kronor. Regeringen lämnade i november
2001 till EG-kommissionen ett förslag till hur
återföringen bör ske för notifiering.
Regeringen bedömer i budgetpropositionen för år
2002 att det av miljöskäl är motiverat att öka
användningen av alkylatbensin i tvåtaktsmotorer. En
skattesänkning skulle enligt regeringen kunna
användas som styrmedel, och Naturvårdsverket har
undersökt de tekniska förutsättningarna och de
miljömässiga effekterna av en sådan skattesänkning.
Regeringen presenterade i april 2002 en proposition
om sänkt skatt på alkylatbensin (prop. 2001/02:177).
Regeringen har i juni 2001 tillkallat en särskild
utredare med uppgift att utvärdera skatterna på
bekämpningsmedel och handelsgödsel i ett längre
perspektiv (dir. 2001:55). Utredaren skall dels
analysera och bedöma skatternas påverkan på
användningen av bekämpningsmedel respektive
handelsgödsel, dels bedöma vilka effekter de har på
miljön. Med utgångspunkt häri skall utredaren
analysera om skatterna bör förändras så att de kan
fungera som effektivare styrmedel på miljöområdet
utan att kraven på kostnadseffektivitet eftersätts.
Utredningen skall vara klar senast den 30 november
2002.
Utskottet utgår från att den redovisade principen
om likartade konkurrensvillkor för den inre
marknaden också skall genomsyra det fortsatta
arbetet på området samt att EG-kommissionen fortsatt
bevakar att nationellt utformade åtgärder inte
snedvrider konkurrensen på markanden. Mot bakgrund
av det anförda är utskottet inte berett att föreslå
några åtgärder med anledning av motionerna
2000/01:MJ204 (kd), 2000/01:MJ208 (m), 2000/01:MJ216
(m), 2000/01:MJ233 (c) yrkandena 24, 2000/01:MJ237
(kd) yrkande 5, 2000/01:
MJ256 (m) yrkande 3, 2000/01:MJ257 (fp) yrkande 11,
2000/01:N263 (fp) yrkande 9, 2001/02:MJ330 (m),
2001/02:MJ338 (c) yrkande 3, 2001/02:
MJ520 (kd) yrkande 4, 2001/02:MJ526 (fp) yrkandena
12 och 15 samt 2001/02:Sk288 (m) yrkande 18.
Som utskottet inledningsvis redogjort för
beslutade riksdagen vid behandlingen av
budgetpropositionen för 2002 att godkänna förslaget
att skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel
skall återföras (prop. 2001/02:1 utg. omr. 23, bet.
2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106 m.fl.). Som anförts
ovan avses inledningsvis 363 miljoner kronor
återföras och för åren 2003 och 2004 beräknas
anslaget till 420 respektive 430 miljoner kronor.
EG-kommissionens godkännande måste nu avvaktas.
Utskottet anser därmed att motion 2001/02:MJ520 (kd)
yrkande 5 är tillgodosedd.
Vissa framtidsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c)
med förslag till bl.a. särskilda
jordbrukspräster, ett motionsyrkande (c) med
krav på satsning på exportfrämjande åtgärder
för jordbruksprodukter samt ett
motionsförslag (kd) om arbetstillfällen på
landsbygden.
Motionerna
I motion 2000/01:MJ233 (c) tas frågan om en social
dimension i lantbruket upp. Det samarbete som pågår
mellan Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska kyrkan
i Skåne med en jordbrukspräst är enligt motionärerna
mycket positivt. Motionärerna hänvisar därutöver
till ett sådant arbete i Skara stift. De föreslår
att varje län skall få möjlighet att ha minst en
jordbrukspräst eller kurator som kan arbeta gentemot
lantbrukarna (yrkande 16).
Enligt motion 2001/02:MJ338 (c) bör regeringen
satsa på exportfrämjande åtgärder för produkter från
de areella näringarna (yrkande 5).
Motionärerna i motion 2001/02:N265 (kd) framhåller
att nya arbetstillfällen kan skapas på landsbygden
genom återställningsarbeten till ursprunglig miljö
enligt miljökvalitetsmålet Levande sjöar och
vattendrag (yrkande 12).
Utskottets ställningstagande
När det gäller motion 2000/01:MJ233 (c) yrkande 16
om en social dimension i lantbruket vill utskottet
hänvisa till syftet med insatsområdet för en
ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på
landsbygden inom miljö- och landsbygdsprogrammet för
Sverige åren 20002006. Inriktningen på programmet
är att främja utvecklingen av alternativa
möjligheter för hela landsbygdens ekonomiska och
sociala utveckling som en motvikt till att
sysselsättningen i jord- och skogsbruket under lång
tid har minskat kraftigt. Kvinnors förutsättningar
och kompetens skall i högre utsträckning än tidigare
tas till vara. Jordbruket skall fortsätta att bidra
till regional utjämning av sysselsättning och
välfärd. Förslagen som lämnas i motionen är av det
slaget att de inte bör bli föremål för något
riksdagsuttalande. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen i berörd del.
Förslaget i motion 2001/02:MJ338 (c) yrkande 5 om
en satsning på exportfrämjande åtgärder anser
utskottet i huvudsak tillgodosett genom riksdagens
beslut att anslå 17 miljoner kronor för år 2002 i
utgiftsområde 23 under anslag 43:16 Åtgärder inom
livsmedelsområdet (prop. 2001/02:1, bet.
2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106 m.fl.). Detta anslag
disponeras bl.a. för att främja export av livsmedel.
Motionen i berörd del avstyrks.
Inom miljö- och landsbygdsprogrammet får stöd
lämnas för skötsel av våtmarker och småvatten som i
miljöförbättrande syfte har anlagts på jordbruksmark
efter den 31 december 1999 och som bevaras minst
tjugo år från stödbeslutet. Vidare får stöd lämnas
för anläggning av våtmarker och småvatten. Stödet
innebär att brukaren får ersatt delar av kostnaden
för att anlägga en våtmark eller ett småvatten.
Stödet kan lämnas i hela landet utanför mål 1-
området. Mot bakgrund härav anser utskottet inte det
erforderligt med några åtgärder från riksdagens sida
med anledning av motion 2001/02:N265 (kd) yrkande
12.
Arealersättning, djurbidrag m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (m) om
komplettering av reglerna för arealuttag med
hänvisning till gällande EG-rätt och till att
utskottet inte anser sig berett att göra en
sådan detaljprövning av reglerna som
förutsätts. Utskottet avstyrker vidare tre
motionsyrkanden (m, c) om svensk
oljeväxtproduktion. I sammanhanget hänvisar
utskottet bl.a. till att förslagen ligger i
jordbrukarens eget intresse och därför inte
kräver stöd. Härutöver avstyrker utskottet
tre motionsyrkanden (mp) om svinproduktion
m.m. på grund av bl.a. de stödformer som
redan gäller på området. Slutligen avstyrker
utskottet ett flertal motionsyrkanden (kd, c,
mp) med förslag inom det hästpolitiska
området, eftersom regeringen aviserat en
proposition i ämnet.
Motionerna
I motion 2000/01:MJ219 (m) föreslås en komplettering
av reglerna för arealuttag (yrkande 1). Ett sätt att
kombinera modernt lantbruk med föredömlig miljövård
är att verka för införande av beträdor inom EU:s
regler för arealersättning. Beträdor innebär att
mark som skulle läggas i träda gräsbesås i fyra
meter breda remsor längs fältkanter och upplåts för
bl.a. ridning och promenader. Ersättningsstödet bör
ändras så att beträdor kan räknas som uttagen
areal och därmed åtnjuta arealersättning från EU.
Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram
förslag till ändring av regelsystemet för arealuttag
i enlighet härmed (yrkande 2).
Enligt motion 2000/01:MJ250 (m) ledde beslutet om
Agenda 2000 till en minskad lönsamhet för
proteingrödor och en kraftigt minskad lönsamhet för
oljeväxter samtidigt som spannmålen fick en viss
kompensation för sänkt interventionspris.
Miljöersättning till en växtföljd med avbrottsgrödor
har flera fördelar och stämmer väl överens med det
svenska miljömålet för jordbruket. Regeringen bör
därför enligt motionärerna återkomma med förslag
till hur problemen med den svenska
oljeväxtproduktionen skall lösas. I motion
2000/01:MJ233 (c) framförs åsikten att regeringen i
samband med översynen av miljöprogrammet bör
överväga möjligheterna att ge stöd till
avbrottsgrödor så att den svenska oljeväxtodlingen
kan bevaras på traditionella nivåer (yrkande 26).
Motionären i motion 2001/02:MJ470 (m) anser att
trädan bör kunna får brytas den 1 juni i stället för
som nu den 1 juli. Detta för att förbättra
förutsättningarna för odling av höstoljeväxter.
Enligt motionen ingår Gotland inte i de områden som
haft tillstånd att bryta trädan den 1 juni för
oljeväxtodling. Detta är olyckligt då ett tillstånd
att bryta trädan tidigare skulle möjliggöra att även
försommartorra delar av vårt land, som Gotland,
skulle få ökade möjligheter att öka odlingen av
höstsådda oljeväxter. Några miljömässigt negativa
konsekvenser skulle inte uppstå enligt motionären,
eftersom avrinning från fälten under juni månad är
mycket ovanlig.
Motion 2001/02:MJ511 (mp) tar upp frågan om svensk
grisavel. Motionären anser att Sverige bör slå vakt
om de värden svensk svinavel och svinuppfödning har
och bygga vidare och utveckla dem. Detta skulle med
fördel kunna ske i samarbete med de ekologiska
bönderna (yrkande 2). Regeringen bör dessutom se
över möjligheterna till stöd för ekologisk
produktion av slaktsvin (yrkande 3). Enligt motion
2001/02:MJ515 (mp) bör stöden för gris och fjäderfä
ses över, eftersom merkostnaderna för dessa djurslag
blir högre vid ekologisk produktion. Det kan därför
finnas anledning att införa stöd för denna
produktion (yrkande 15).
Frågor om får- och lammproduktion tas upp i motion
2001/02:MJ482 (s). Enligt motionärerna krävs det
cirka sju tackor för att komma upp i en djurenhet
enligt definitionen. Den foderareal som behövs för
att dessa tackor skall få det foder de behöver är
dubbelt så stor som den foderareal som behövs för
att föda ett vuxet nötkreatur, som också motsvarar
en djurenhet. Detta förhållande innebär att får- och
lammproducenter inte får bidrag efter den areal som
de faktiskt brukar och behöver för att föda sina
djur. Antalet djurenheter räcker inte när tackor
värderats så lågt. Enligt motionärerna bör en
översyn av stödet till får- och lammproduktion göras
för att undersöka möjligheterna att inrätta ett
nationellt stöd.
Ett flertal motionsyrkanden berör svensk
hästpolitik. Enligt motion 2000/01:MJ230 (kd) bör
den kallblodiga travaren omfattas av stödet till
utrotningshotade inhemska hästraser (yrkande 1) och
den svenska halvblodsaveln omfattas av
uppfödarpremier (yrkande 2). Inom EU ses
hästhållningen som en del av jordbrukssektorn. I
Sverige däremot beaktas inte hästnäringen vare sig
inom den gemensamma eller den nationella
jordbrukspolitiken. Hästens och hästnäringens vikt
för jordbrukets, landskapets och regionernas
utveckling medför att jordbrukspolitiska beslut även
bör omfatta hästar hävdar motionärerna (yrkande 3).
Motionärerna anser också att regeringen bör överväga
om inte EU-stöden kan nyttjas för att stödja den
svenska hästaveln och hästnäringen (yrkande 4). I
motion 2000/01:MJ242 (c) föreslås att regeringen
utreder förutsättningarna för att bevara och
utveckla hästsektorn i Sverige och utarbetar
lösningar för att bevara kallblodshästen. Enligt
motion 2001/02:MJ338 (c) bör hästen integreras i
jordbrukspolitiken (yrkande 24). Även i motion
2001/02:MJ524 (c) framförs åsikten att hästar bör
likställas med andra djurenheter inom svenskt
jordbruk (yrkande 1). I motion 2000/01:MJ744 (mp)
föreslås att möjligheterna att ålägga travsporten
ansvaret för kallblodstravarens överlevnad och
uppfödarpremier till ägarna av betäckta
kallblodsston bör utredas.
Utskottets ställningstagande
Enligt kommissionens förordning (EG) 2316/1999 av
den 22 oktober 1999 om tillämpningsföreskrifter till
rådets förordning (EG) nr 1251/1999 om upprättande
av ett stödsystem för producenter av vissa
jordbruksgrödor, skall ett arealuttag i princip
omfatta ett sammanhängande område om minst 0,3 ha
och ha en bredd om minst 20 meter. Utskottet har vid
tidigare tillfälle inte ansett sig vara berett att
göra en sådan detaljprövning av regelsystemet för
arealuttag som förutsätts i motion 2000/01:MJ219 (m)
yrkandena 1 och 2 (se bl.a. bet. 1999/2000:MJU2 s.
78). Utskottet gör nu ingen annan bedömning och
avstyrker motionen i berörd del.
Utskottet har tidigare uttalat stöd för
uppfattningen att avbrott i växtföljden ur
miljösynpunkt oftast är att föredra, särskilt genom
odling av fleråriga vallar (bet. 1999/2000:MJU2).
Ett avbrott i ensidiga spannmålsväxtföljder bör dock
vara i jordbrukarens eget intresse, både för att
långsiktigt bevara åkermarkens produktionsförmåga
och för att minska trycket från skadegörare och
därmed bekämpningsinsatserna och kostnaderna för
dessa. Utskottet ansåg med hänvisning härtill att
det inte bör införas någon miljöersättning för
avbrott i växtföljden. Inte heller i denna fråga
anser utskottet att skäl framkommit för någon annan
bedömning. Motionerna 2000/01:MJ233 (c) yrkande 26
och 2000/01:MJ250 (m) bör därför lämnas utan
riksdagens åtgärd.
Enligt vad utskottet erfarit pågår det inom
Jordbruksverket ett arbete med att se över
möjligheterna att i förtid bryta trädan, vilket
behandlas i motion 2001/02:MJ470 (m). Lantbrukarnas
Riksförbund har efterfrågat en sådan möjlighet att
på mekanisk eller kemisk väg bryta trädan den 1 juni
i hela Sverige inför sådd av höstoljeväxter.
Jordbruksverket utreder de olika effekter som kan
uppkomma, såsom förändrad användning av kemiska
bekämpningsmedel och ett ökat läckage av kväve från
åkermarken. En eventuell ändring av reglerna måste
ställas i relation till hur stora arealer som kan
bli aktuella för odling av höstoljeväxter i olika
områden. Enligt Regeringskansliet skulle en ändring
av reglerna kunna införas redan under år 2002.
Syftet med motionen är därmed tillgodosett.
Utskottet delar visserligen motionärens
uppfattning i motion 2001/02:
MJ511 (mp) yrkande 2 om betydelsen av en god svensk
svinavel och en etisk och säker svinproduktion.
Utskottet anser emellertid att de förslag som lämnas
i motionen inte är av sådant slag att de bör
behandlas i sak av riksdagen. Utskottet vill dock
framhålla att det inom näringen pågår arbete med att
stärka och bevara svensk svinavel. Med det anförda
som grund avstyrker utskottet motionen i berörd del.
I enlighet med artikel 142 i anslutningsfördraget
ges Sverige rätt att lämna långsiktigt nationellt
stöd för att säkerställa att traditionell
jordbruksverksamhet kan bibehållas i särskilda
regioner. Stödet är helt finansierat av svenska
staten och fungerar generellt som ett komplement
till kompensationsbidraget. Stöd kan lämnas för att
skapa bättre förutsättningar för jordbruk inom
områden i norra Sverige (stödområdena 13).
Nationellt stöd lämnas bl.a. för produktion av
slaktsvin och ägg. Härutöver återfinns en rad stöd
inom ramen för miljö- och
landsbygdsutvecklingsåtgärder som delfinansieras av
EU:s budget. Vissa ekologiska produktionsformer är
stödberättigade och innebär att jordbrukare kan få
ersättning bl.a. för ekologisk djurhållning.
Ersättning för ekologisk djurhållning lämnas i form
av extra ersättning för ekologiskt odlad
slåttervall, betesvall och grönfodergrödor.
Ersättningen baseras på djurinnehavet och omfattar
bl.a. suggor. Jordbruksverket föreslår i sin översyn
av miljö- och landsbygdsprogrammet (Rapport 2001:19)
att även annan foderareal än vall och grönfoder på
åkermark bör kunna vara djurstödsgrundande. Bland
ytterligare stödformer kan nämnas stöd till
produktion av linderödssvin inom ramen för stöd till
utrotningshotade husdjur. Stöd till
fjäderfäproduktion kan lämnas som investeringsstöd
till jordbruksföretag och förädlingsstöd till
livsmedelsindustrin. I sin översyn föreslår
Jordbruksverket att förädlingsstödet även skall få
lämnas för utökning inom grissektorn. Frågan härom
bereds i Regeringskansliet. Under vissa
förutsättningar kan stöd lämnas till organisationer
som bedriver kompetensutveckling inom miljöområdet
riktad mot jordbruket (KULM). Som framgår av det
redovisade föreligger det således en rad olika
ersättningsmöjligheter vid sådana produktionsformer
som motionerna 2001/02:MJ511 (mp) yrkande 3 och
2001/02:MJ515 (mp) yrkande 15 behandlar. I den mån
yrkandena inte är tillgodosedda anser utskottet att
resultatet av Jordbruksverkets analys och förslag
inom miljö- och landsbygdsprogrammet bör avvaktas
innan riksdagen vidtar några åtgärder. Utskottet
avstyrker därför motionerna.
När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ482
(s) om att inrätta ett nationellt stöd till får- och
lammproduktion vill utskottet anföra följande.
Detaljerade bestämmelser om bidrag för bl.a. tackor
finns i rådets förordning (EG) nr 2529/2001 av den
19 december 2001 om den gemensamma organisationen av
marknaden för får- och getkött samt i kommissionens
förordning (EG) nr 2342/1999 av den 28 oktober 1999
om tillämpningsföreskrifter. Införande av ett nytt
nationellt stöd är inte förenligt med gällande
bestämmelser. Utskottet avstyrker motionen.
I mars 2000 förordnades en särskild utredare med
uppgift att lämna förslag till en sammanhållen
svensk hästpolitik. Utredningen, som antog namnet
Hästpolitiska utredningen, lämnade samma år
betänkandet En svensk hästpolitik (SOU 2000:109).
Utredningen föreslår bl.a. att stöd för bevarande av
utrotningshotade husdjursraser skall kunna ges till
ett antal svenska hästraser såsom russ, nordsvensk
brukshäst, kallblodstravaren och den svenska
ardennern. Stöd bör enligt utredningen dessutom
kunna ges för ston med renrasigt föl som
registreras. Utredningen redogör vidare för de s.k.
uppfödarpremierna inom trav- och galoppsporterna,
vilka baseras på hästarnas intjänade prispengar.
Uppfödarpremiernas utformning bidrar enligt
utredningen till att premiera en kvalitetsmedveten
avel. Utredningen anser dock att det inte är en
statlig angelägenhet att finansiera ett system med
uppfödarpremier till hästsektorn, utan bör utgöra en
fråga för sektorn själv att ta hand om. I
utredningen föreslås dessutom att hästar skall ingå
vid den svenska tillämpningen av den gemensamma
jordbrukspolitiken inom EU, i tillämpliga delar vad
gäller åtgärder inom ramen för
landsbygdsförordningen (EG) 1257/99. Hästar skall
enligt utredningen inkluderas i det djurinnehav som
ligger till grund för beräkningen av
brukningsintensiteten inom kompensationsbidraget och
miljöersättningen för öppet och varierat
odlingslandskap. I betänkandet föreslår utredaren
vidare att kostnaderna för att införa hästar som
ersättningsgrundande djur i öppet och varierat
odlingslandskap och kompensationsbidrag i första
hand skall finansieras inom gällande ekonomiska ram
för miljö- och landsbygdsprogrammet om inte denna
fullt ut tas till vara. Jordbruksverket har enligt
uppdraget från regeringen om översyn av miljö- och
landsbygdsprogrammet (Rapport 2001:19) uppskattat
behovet av att tillföra ytterligare medel till
programmet för att finansiera förslaget i det
hästpolitiska betänkandet. Verket bedömer att
förslaget i betänkandet kan finansieras inom den i
översynsuppdraget angivna ekonomiska ramen för
programmet om 3 530 miljoner kronor år 2003.
Förslaget i betänkandet En svensk hästpolitik kan
enligt Jordbruksverket innebära negativa effekter
för natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet om
naturbetesmarker övergår till att helt betas av
häst. Det är, anför verket, emellertid osäkert om
och i så fall i hur stor utsträckning ett
genomförande av förslaget i betänkandet skulle
innebära en sådan utveckling. Såväl Hästpolitiska
utredningens betänkande som Jordbruksverkets rapport
är föremål för Regeringskansliets beredning, och
regeringen har aviserat en proposition om en svensk
hästpolitik till hösten 2002. De frågor som tas upp
i motionerna 2000/01:MJ230 (kd), 2000/01:MJ242 (c),
2000/01:MJ744 (mp), 2001/02:MJ338 (c) yrkande 24
samt 2001/02:MJ524 (c) yrkande 1 bör därför inte nu
bli föremål för några åtgärder från riksdagens sida.
Motionerna avstyrks.
Regionala frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om
ändring i stödområdesindelningen i södra
Dalarna med hänvisning bl.a. till att frågan
tidigare utretts. Med anledning av en motion
(s) föreslår utskottet emellertid att
regeringen i samband med det fortsatta
arbetet med den framtida jordbrukspolitiken
bör pröva möjligheterna att få till stånd en
mer ändamålsenlig stödområdesindelning i
Jämtlands län. Härutöver avstyrker utskottet
tre yrkanden (m, c) angående den s.k. REKO-
ersättningen och det gotländska jordbruket.
Utskottet grundar ställningstagandet bl.a. på
att riksdagen ställt sig bakom regeringens
uppfattning att ersättningsformen skulle vara
tidsbegränsad. Vidare avstyrker utskottet ett
flertal motionsyrkanden (m, kd, c) med olika
förslag om jordbruket i norra Sverige med
hänvisning till bl.a. de stödformer som
omfattar regionen. Utskottet avstyrker fem
motionsyrkanden (s, m, c, fp, mp) om
villkoren för småskalig livsmedelsproduktion,
bärodling i Norrland och skärgårdslantbruket
i den mån de inte kan anses redan
tillgodosedda.
Motionerna
Enligt motion 2000/01:MJ203 (c) är stödområde 4 i
dess nuvarande utformning heterogent. I området har
t.ex. södra Dalarna sämre förutsättningar för
jordbruk än andra delar av stödområdet. Stödområde 4
borde därför delas. Enligt motion 2000/01:MJ255 (s)
bör stödområde 2 B i Jämtlands län överförs till
stödområde 2 A.
Enligt motion 2000/01:MJ226 (c) bör riktade vall-
och REKO-stöd till Gotland införas; En
grundförutsättning för att hålla kulturlandskapet i
hävd är en livskraftig jordbruksnäring med betande
djur. Vallodling är en förutsättning för att kunna
hålla betesdjur. Vall är en gröda med många
fördelar. Användningen av bekämpningsmedel är liten,
och genom att ha en lång växtsäsong reducerar vall
näringsläckaget. REKO är en mycket lämplig form för
att minimera den negativa miljöpåverkan som
jordbruket skapar på Gotland på den del av arealen
som inte är ekoodlad. Enligt motion 2001/02:MJ365
(c) krävs det särskilda insatser för att stimulera
det gotländska lantbruket.
Det konventionella jordbruket får enligt motion
2000/01:MJ256 (m) inte diskrimineras vid det
fortsatta programmets tillämpning. Motionärerna
anser det vara fel att REKO-ersättningen slopades.
Frågan om de förlorade ersättningarna måste nu
hanteras så att skadan kan repareras så snabbt som
möjligt (yrkande 12).
Enligt motion 2000/01:MJ256 (m) har jordbruket i
Norrlands glesbygd stor betydelse för
sysselsättning, samhällsstruktur och en tilltalande
landskapsbild. Motionärerna anser att regelverken
efter EU-inträdet innebär att de nuvarande
åtgärderna inom struktur- och regionalpolitiken
uppvisar en mycket splittrad och svåröverskådlig
bild. En reform är enligt motionärerna därför
nödvändig (yrkande 14). Också i motion 2001/02:MJ240
(m) framförs åsikter om jordbrukets situation i
norra Sverige. Vikten av ett livskraftigt jordbruk
framhålls. Motionerna 2000/01:MJ258 (m) yrkande 1
och 2001/02:MJ421 (m) yrkande 1 tar upp utvecklingen
av jordbruket i Gävleborgs län. Enligt motion
2001/02:MJ379 (kd) finns det ett antal basnäringar
som kan svara för grunden i arbetet för att motverka
den negativa utvecklingen för gles- och
landsbygdsbefolkningen. Motionären anser att
jordbruket därvid spelar en viktig roll. Sammantaget
kan jord- och skogsbruket i norra Sverige vara en
motor i utvecklingen av näringslivet och skapa
bättre förutsättningar för att leva och bo på
landet. Det behövs enligt motionären inga betydande
insatser utan ett regelverk som skapar
förutsättningar för utvecklingen. Också enligt
motion 2000/01:MJ259 (c) bör Norrlandsjordbrukets
situation stärkas (yrkande 1). I motion
2001/02:MJ385 (c) framförs åsikter om betydelsen av
och situationen för jordbruket i norra Sverige.
Riksdagen bör enligt motionerna 2000/01:MJ235 (kd)
yrkande 3 och 2001/02:N255 (kd) yrkande 2 begära att
regeringen fullföljer det uppdrag riksdagen i
december 1998 gav regeringen om att utforma ett
särskilt stöd till jordbruket i fjällnära områden.
I motionerna 2001/02:MJ239 (m) och 2001/02:MJ258
(c) anförs att det behövs ytterligare stimulanser
för att tillvarata de möjligheter som jordbruket och
livsmedelsindustrin ger. Det naturliga är enligt
motionärerna att använda sig av det utrymme som
finns i den nationella ersättningen samtidigt som
ersättningarna och produktionen kan komma att ligga
under referensnivån i anslutningsfördraget. Enligt
motion 2001/02:MJ338 (c) behövs en översyn av
systemet med den nationella ersättningen till
Norrlandsjordbruket. Översynen bör syfta till att
låta hela ersättningsnivån komma de areella
näringarna till del (yrkande 10).
I motion 2001/02:N255 (kd) tas behovet av en höjd
transportersättning för jordbruket i norra Sverige
upp där kött och ägg ingår i underlaget (yrkande 1).
Enligt motion 2000/01:MJ249 (m) behöver villkoren
för bärodlare i bl.a. Västerbotten utvecklas. Utöver
ett förbättrat odlingsstöd borde enligt motionen
resurser sättas in på kompetens- och
marknadsutveckling. Odlarnas kompetens behöver
utvecklas genom utbildning och erfarenhetsutbyte.
Därutöver behövs enligt motionärerna forskning och
utveckling av marknadstillträdet. Också i motion
2001/02:MJ477 (fp, c) behandlas villkor för
yrkesmässig bärodling och annan odling i norra
Sverige. Små och medelstora livsmedelsföretag som
tillverkar saft, sylt och bär av skogens råvaror
upplever enligt motion 2001/02:MJ383 (s) ofta att
Jordbruksverkets regelverk för olika stöd är
besvärligt. Detta på grund av att företagen ibland
behandlas som jordbruksföretag och i bland som icke-
jordbruksföretag. Som exempel anges att dessa
företag inte är berättigade till investeringsstöd
för förädling och avsättning, eftersom det inte
finns någon producent av råvaran.
Villkoren för skärgårdslantbruket och
skärgårdslantbrukarna behöver enligt motionerna
2000/01:MJ512 (c) yrkande 2 och 2001/02:MJ220 (c)
yrkande 13 ses över och stärkas.
Enligt motion 2000/01:MJ259 (c) är en underskattad
åtgärd för att bidra till en positiv
landsbygdsutveckling den möjlighet som ligger i en
lokal vidareförädling av livsmedelsproduktionen
(yrkande 7). I motion 2001/02:MJ220 (c) behövs en
förändring av livsmedelslagstiftningen för att
främja småskalig livsmedelsproduktion i skärgården
(yrkande 14). Också i motion 2001/02:MJ518 (mp) tas
frågor om lokal produktion, regionalpolitik och
säkerhetsaspekter upp. Motionärerna anser att
vinsten med kortare avstånd mellan odlare, bonde och
producent å ena sidan och kunderna å den andra kan
räknas på många plan; Konsumenterna kan lättare
kommunicera och kontrollera hur maten framställs,
och varornas naturliga hållbarhet gynnas. Detta ökar
självförsörjningsgraden (yrkande 21). Motion
2001/02:MJ456 (s) tar upp frågor om stöd till
småskalig produktförädling.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
motioner om stödområdesindelning m.m. (se bl.a. bet.
1999/2000:MJU2) och har därvid hänvisat till att
regeringen i december 1996 gav Jordbruksverket i
uppdrag att genomföra en samlad utvärdering och
översyn av de regionala stöden till jordbruket. I
uppdraget ingick bl.a. att göra en genomgång av
stödområdesgränserna, och förslag till eventuella
förändringar skulle rymmas inom befintliga
budgetramar. Jordbruksverket redovisade resultatet
av utvärderingen våren 1998 (Rapport 1998:2). Verket
anförde att det med undantag för vissa förändringar
i stödområde 4 inte var motiverat att genomföra
några förändringar i stödområdesindelningen.
Utskottet är med hänvisning härtill inte berett att
föreslå någon åtgärd med anledning av motion
2000/01:MJ203 (c).
När det gäller Jämtlands län finner utskottet
emellertid att det kan finnas skäl att se över den
nuvarande stödområdesindelningen. Jämtlands län är
indelat i tre stödområden: 1, det fjällnära
jordbruket, 2A som utgör övriga länet med undantag
för vissa församlingar i Storsjöbygden samt tre
församlingar i Ragundadalen, vilka omfattas av
stödområde 2B. Stödområdesindelningen har sin
främsta betydelse för nivån på det pristillägg som
utgår ur det nationella stödet för mjölkproduktion
och potatisodling. Det har inom näringen pågått
diskussioner om gränsdragningen mellan områdena 2A
och 2B särskilt med tanke på de geografiska
förhållandena och de omfattande nivåskillnader som
råder inom och mellan dessa områden. Som framhålls i
motion 2000/01:MJ255 (s) är en positiv utveckling av
jordbruket i länets centrala delar av stor vikt för
den norrländska livsmedelsindustrin och därmed även
för jordbruket i länets ytterområden. Som vidare
anförs i motionen kan det ifrågasättas om det
föreligger sådana skillnader mellan stödområdena 2A
och 2B att det motiverar den nuvarande
stödområdesindelningen. Områdesindelningen synes
inte heller ge avsedd kompensationseffekt för
variationen i skördar. Mot bakgrund av det anförda
anser utskottet att regeringen, i samband med det
fortsatta arbetet med den framtida
jordbrukspolitiken, bör pröva möjligheterna att få
till stånd en mer ändamålsenlig stödområdesindelning
i Jämtlands län. Vad utskottet anfört med anledning
av motion 2000/01:MJ255 (s) bör ges regeringen till
känna.
När det gäller motion 2000/01:MJ226 (c) om riktade
vall- och REKO-stöd till Gotland vill utskottet
hänvisa till att riksdagen vid behandlingen av
propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop.
1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116)
ställde sig bakom regeringens förslag att
miljöersättningen för resurshushållande
konventionellt jordbruk (REKO) skulle vara ett
tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram. Utskottet
har senare därutöver hänvisat till att anslutningen
till miljöersättningen för resurshushållande
konventionellt jordbruk varit dålig och att
måluppfyllelsen jämfört med det uppsatta arealmålet
enligt uppgift endast varit ca 33 % (bet.
1999/200:MJU2 s. 97). Utskottet delade mot bakgrund
av det anförda regeringens bedömning att de miljömål
som ersättningen avsåg att uppnå, dvs. minskad
användning av bekämpningsmedel och mindre förluster
av växtnäring och biologisk mångfald, kan uppnås på
ett mer kostnadseffektivt sätt. Det kan ske bl.a.
genom riktade åtgärder för att minska kväveläckaget
och genom kompetensutveckling av lantbrukare men
också genom näringens egna åtgärder. Det bör
emellertid i sammanhanget påpekas att Gotland
omfattas av kompensationsbidraget för mindre gynnade
områden (stödområde 4 enligt artikel 20 i förordning
[EG] 1257/99). Det innebär att stöd betalas ut för
bete och slåttervall på åker samt betesmark under
vissa villkor. Vidare utgår ersättning för
miljövänlig odling av sockerbetor på Gotland. Syftet
härmed är att minska riskerna med kemisk bekämpning
samtidigt som förlusterna av växtnäringsämnen
begränsas. Regeringens utgångspunkt är vidare att
sockerbetsodlingen skall vara kvar på Gotland. Mot
bakgrund av det anförda anser utskottet att
motionerna 2000/01:MJ226 (c) och 2001/02:MJ365 (c)
bör lämnas utan vidare åtgärd.
Det anförda innebär också att utskottet avstyrker
motion 2000/01:MJ256 (m) yrkande 12.
När det gäller jordbruket i norra Sverige uttalade
utskottet i samband med behandlingen av budgeten för
år 2002 (bet. 2001/02:MJU2) att detta jordbruk har
en särskild regionalpolitisk betydelse genom den
mångfald av värden som jordbruksnäringen och dess
verksamheter förknippas med. Jordbruket och
skogsbruket bidrar till att upprätthålla
livsmedelsproduktion, sysselsättning, befolkning och
samhällsstruktur i dessa delar av landet. Området
har delats upp i två separata Mål 1-program, Norra
Norrland respektive Södra skogslänsregionen. Båda
programmen har arbetats fram regionalt med
utgångspunkt i bl.a. de länsvisa prioriteringar som
lyfts fram i de regionala tillväxtavtalen och
innehåller särskilda insatsområden för jordbruk och
landsbygdsutveckling. Programmen omfattar även
åtgärder riktade till fiskerinäringen, finansierade
genom Fonden för fiskets utveckling. Stöd ges också
i programmen till rennäringen och särskilda insatser
avses att genomföras för det fjällnära jordbruket.
Miljö- och landsbygdsprogrammets åtgärder för ett
hållbart jordbruk, såsom kompensationsbidrag i
mindre gynnade områden och olika miljöersättningar,
särskilt bevarandet av ett öppet och varierat
odlingslandskap, är betydelsefulla i norra Sverige.
Ett antal stödformer som i södra Sverige genomförs
inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet ingår
i norra Sverige i stället i Mål 1-programmen. Det
gäller stöd till investeringar i jordbruksföretag,
kompetensutveckling, startstöd till unga
jordbrukare, stöd till förbättrad bearbetning och
saluföring av jordbruksprodukter samt åtgärder för
att främja anpassning och utveckling av landsbygden.
Sverige får enligt anslutningsfördraget lämna ett
nationellt stöd för att upprätthålla produktionen i
norra Sverige (stödområdena 13). Detta stöd kan
lämnas för slaktsvin, suggor, getter, ägg, potatis,
bär och grönsaker samt som pristillägg och
transportstöd för mjölk. Stödet är beräknat utifrån
förutsättningen att den totala stödnivån före EU-
medlemskapet skall kunna upprätthållas. I
betänkandet konstaterar utskottet att de samlade
programdokumenten för Mål 1 är ägnade att stärka
konkurrenskraften för jordbruket i Norrlands inland.
Åtgärder möjliggörs som både underlättar en
nödvändig fortsatt strukturutveckling inom
jordbruket och främjar ökad sysselsättning på
landsbygden, bl.a. genom en snabbare diversifiering
av de jordbruksföretag som saknar förutsättningar
att utveckla sin jordbruksproduktion. Utskottet
förutsätter att regeringen fortsättningsvis följer
utvecklingen och effekterna av de åtgärder som
hittills vidtagits.
Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet har
produktionen av mjölk hållits uppe i stödområde 2,
där produktionen är störst. Däremot har en minskning
skett i stödområde 1 under senare år. Regeringen har
enligt förslaget i budgetpropositionen för avsikt
att höja stödet med 2 öre per liter mjölk i detta
område. Höjningen måste godkännas av EU innan den
kan genomföras. För att motverka minskningen i
smågrisproduktionen planeras också en höjning av
suggstödet. Den stödberättigade äggproduktionen
varierar kraftigt mellan åren. Referensnivån
överskreds flera år varför EG-kommissionen begärde
en sänkning av stödet per höna. Preliminära
uppgifter för år 2001 tyder på att den
stödberättigade produktionen åter har överskridit
referensnivån. Regeringen följer noga utvecklingen
men planerar för närvarande ingen ändring av stödet
per höna. EG-kommissionen har ännu inte godkänt de
ändringar som regeringen föreslagit. Att generellt
sett de ursprungligen anslagna medlen inte förbrukas
fullt utgör enligt regeringen inte ett tillräckligt
skäl för en höjning av stödnivåerna. I en
helhetsbedömning måste även vägas in de förändringar
som skett i andra stödformer, inkomstutveckling,
etc. Inom ramen för de två mål 1-programmen har för
programperioden 20002006 anvisats ökade ekonomiska
medel för utveckling av jordbrukets
konkurrensförmåga genom investeringsstöd och
åtgärder för att främja diversifiering och ny
produktion i jordbruksföretagen. Utskottet har
erfarit att regeringen noga följer utvecklingen i
norra Sverige genom det underlag som Jordbruksverket
lämnar för regeringens årliga rapport till EG-
kommissionen.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte
att riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning
av motionerna 2000/01:MJ256 (m) yrkande 14,
2000/01:MJ258 (m) yrkande 1, 2000/01:MJ259 (c)
yrkande 1, 2001/02:
MJ240 (m), 2001/02:MJ379 (kd), 2001/02:MJ385 (c)
samt 2001/02:MJ421 (m) yrkande 1.
Riksdagen gjorde i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för år 1998 ett tillkännagivande
att regeringen i samband med förändringsarbetet av
miljöprogrammet skulle beakta behovet av ett
särskilt stöd till det fjällnära jordbruket (se
vidare bet. 1997/98:JoU1). I regeringens skrivelse
1999/2000:
14, En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.,
konstaterade regeringen att den jordbruksmark som
förekommer i fjälltrakterna, liksom all annan
jordbruksmark, omfattas av möjligheten att erhålla
ersättning för särskilda miljötjänster, t.ex. för
miljövänlig vallodling eller betesdrift under
förutsättning att uppsatta villkor uppfylls. Däremot
gjorde regeringen i skrivelsen bedömningen att det
faktum att jordbruket är fjällnära inte är en
tillräcklig grund för att jordbruket skall kunna
ersättas som någon miljövänlig produktionsform om
kriterierna för att berättiga till miljöersättning
inte är uppfyllda. Jordbruksministern anförde i ett
frågesvar (Svar på fråga 2000/01:463) att ett
viktigt mål för regeringen är att hela Sverige skall
leva och utvecklas. Jordbruket har en viktig roll i
norra Sverige och bidrar, förutom med grundläggande
livsmedelsproduktion, till att upprätthålla
sysselsättning, befolkning och samhällsstrukturer i
dessa delar av landet. Jordbruksministern redogjorde
för de olika stöden för norra Sverige och
konstaterade att åtgärderna i mål 1-programmen, det
nationella stödet, miljöersättningarna och
kompensationsbidraget i mindre gynnade områden
bidragit till att upprätthålla ett öppet
odlingslandskap och ett livskraftigt jordbruk i
Norrlands inland. Utskottet konstaterar i likhet med
jordbruksministern att de redovisade åtgärderna
innebär att riksdagens tillkännagivande får anses
tillgodosett. Motionerna 2000/01:MJ235 (kd) yrkande
3 och 2001/02:N255 (kd) yrkande 2 bör därför inte
föranleda några ytterligare åtgärder från riksdagens
sida.
Sverige får enligt anslutningsfördraget lämna
nationellt stöd för att upprätthålla produktionen i
norra Sverige (stödområdena 13). Stöd kan bl.a.
lämnas för getter, suggor samt som pristillägg och
transportstöd för mjölk. Enligt vad som framgår av
Jordbruksverkets årsredovisning för räkenskapsåret
2001 har storleken på den stödberättigade
mjölkproduktionen de senaste åren minskat och kommer
allt längre ifrån referenskvantiteten, dvs. den
basvolym som fastställdes i samband med att Sverige
blev medlem i EU. Nedgången är en konsekvens av
strukturförändringen i norra Sverige. En förklaring
till utvecklingen kan enligt Jordbruksverket vara
den fria handel med mjölkkvoter som infördes
kvotåret 2000/01. Mjölkkvoter som var reserverade
för Norrland kan fr.o.m. detta år fritt säljas till
andra delar av landet. Den stödberättigade
äggproduktionen har däremot enligt Jordbruksverket
ökat efter en kraftig nedgång år 2000 men är
alltjämt långt under referenskvantiteten. Den totala
slaktsvinsproduktionen var under åren 1998 och 1999
i nivå med referenskvantiteten men har enligt
Jordbruksverket därefter sjunkit, vilket även är
fallet med den stödberättigade
slaktsvinsproduktionen. Regeringen anför i
budgetförslaget får år 2002 (prop. 2001/02:1
utg.omr. 23) att regeringen inom ramen för anslaget
avser att genomföra två justeringar av stödnivåerna.
Den ena mindre ändringen innebär att stödnivån i
stödområde 1 höjs från 1:05 kr till 1:07 kr per
kilogram komjölk och med 120 kr per stödberättigad
get. Den andra ändringen innebär en uppräkning av
stödet per stödberättigad sugga med i genomsnitt 200
kr i stödområdena 13. Förändringarna måste
godkännas av EG-kommissionen genom en ändring av
beslut nr 96/228/EG av den 28 februari 1996.
Utskottet har erfarit att anledningen till det höjda
mjölkstödet just är tillbakagången i
mjölkproduktionen och ett allmänt önskemål att
justera stödet. Anledningen till det ökade
suggstödet är huvudsakligen att komma till rätta med
den minskade smågrisproduktionen och det därmed
ökade transportbehovet. Ett godkännande av dessa
förslag av EU är att vänta senare i vår. Som
utskottet anfört ovan utgör det förhållandet att de
ursprungligen anslagna medlen inte förbrukas fullt
inte ett tillräckligt skäl för en höjning av
stödnivåerna. I en helhetsbedömning måste även vägas
in de förändringar som skett i andra stödformer,
inkomstutveckling, etc. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionerna 2001/02:MJ239
(m), 2001/02:MJ258 (c) och 2001/02:MJ338 (c) yrkande
10.
När det gäller kravet i motion 2001/02:N255 (kd)
yrkande 1 vill utskottet anföra följande. Utskottet
anförde i betänkande 1998/99:MJU7 om det s.k.
intransportstödet att ett höjt intransportstöd
sannolikt skulle leda till en ökad stabilitet och
därmed förmodligen en ökad investeringsvilja bland
brukarna i område 1. Utskottet hänvisade emellertid
till den pågående översynen inför
strukturfondsperioden som började löpa fr.o.m. år
2000 och att regeringen gör en översyn av hela
stödsystemet till det svenska jordbruket. Dessutom
anförde utskottet att det bör uppmärksammas att
intransportstöd utbetalas inom ramen för det
undantag för nationellt stöd till jordbruket i norra
Sverige som Sverige erhöll i samband med EU-
inträdet. Ett kommissionsbeslut begränsar storleken
av det intransportstöd som får betalas ut på
årsbasis. En utvidgning av tillämpningsområdet för
intransportstödet är därmed avhängigt av godkännande
från EG-kommissionen. Mot bakgrund härav var
utskottet inte berett att föreslå något uttalande
från riksdagens sida med anledning av motionerna.
Utskottet är inte heller nu berett att föreslå en
sådan förändring som efterlyses i motion
2001/02:N255 (kd) och avstyrker densamma i berörd
del.
Bärodlare som ägnar sig åt yrkesmässig odling har
tillgång till samma stödsystem som den övriga
svenska och europeiska trädgårdsnäringen. Detta stöd
är utformat som ett stöd till erkända
producentorganisationer och är reglerat i rådets
förordning (EG) 2200/96. Inom ramen för stödet till
jordbruket i norra Sverige lämnas nationellt stöd
till bär- och grönsaksproduktion. År 2000 lämnades
stöd till ca 450 hektar bär och grönsaksodling till
ett totalt belopp av 1,2 miljoner kronor.
Miljöstödet till ekologisk produktion inom ramen för
landsbygdsprogrammet omfattar också bär- och
grönsaksodling liksom investerings-,
kompetensutvecklings- och projektstöden inom ramen
för mål 1-programmen i norra Sverige. Utskottet
avstyrker motionerna 2000/01:MJ249 (m),
2001/02:MJ383 (s) och 2001/02:MJ477 (fp, c) i den
mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.
Inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet
lämnas stöd till skärgårdsjordbruket. Det finns
möjlighet att utforma t.ex. utvecklingsprojekt för
att främja diversifiering av jordbruksföretag och
turism med anknytning till jordbruket efter de
förhållanden som råder inom olika skärgårdsområden.
Utskottet anser att riksdagen inte bör göra något
sådant uttalande som föreslås i motionerna
2000/01:MJ512 (c) yrkande 2 och 2001/02:MJ220 (c)
yrkande 13.
När det gäller frågor med anknytning till
småskalig livsmedelsproduktion vill utskottet
inledningsvis framhålla att regeringen under år 2001
gav Livsmedelsverket i uppdrag att kartlägga och
analysera förutsättningarna för lokal och regional
livsmedelsproduktion (regeringsbeslut 2001-03-08).
Livsmedelsverket redovisade sitt uppdrag i september
år 2001 (SLV rapport 17-2001). I de sammanfattande
slutsatserna anför Livsmedelsverket att majoriteten
av de små företagen tycks bekymra sig relativt lite
om livsmedelslagstiftningens regelkrav och att
livsmedelslagstiftningen i sig inte tycks vara en
särskilt betungande börda på regional och lokal
produktion. Jordbruksdepartementet kommer att
remissbehandla rapporten under våren dels via
hearingar på olika platser i landet, dels via en
begränsad skriftlig remissomgång. I sammanhanget bör
dock påpekas att utskottet genom Regeringskansliet
erfarit att det inom EU pågår arbete med ett förslag
till uppdatering och i vissa fall ändring av de
gemensamma hygienreglerna för livsmedelsproduktion.
Förslaget lades fram under det franska
ordförandeskapet i juli 2000 och syftar till att
samordna, uppdatera och förenkla det nu gällande
regelverket. För livsmedel av icke-animaliskt
ursprung föreslås inga större förändringar. För
primärproduktionen blir det dock en skärpning, då
detta område inte tidigare generellt reglerats.
Beträffande livsmedel av animaliskt ursprung är
syftet att minska detaljregleringen och antalet
rättsakter. De nya förslagen skall innehålla de mål
man vill uppnå och inte i onödan detaljreglera exakt
vilken teknisk lösning som skall användas för att
uppnå målet. Krav på företagen att tillämpa
kvalitetssystemet HACCP (Hazard Analysis and
Critical Control Point system) enligt rådets
direktiv 93/43/EEG om livsmedelshygien samt på att
ha egentillsyn skall vidare garantera att säkra
livsmedel levereras till konsumenten. Större ansvar
läggs på den som producerar eller hanterar råvaran
eller livsmedlet. Intentionen i förslaget är inte
att lätta på reglerna. Förslaget innehåller i
stället för småföretagare intressanta komponenter
såsom att dagens system med två nivåer av
godkännande, varav en nivå innebär att producenten
godkänns för att sälja produkten enbart på den
lokala marknaden, försvinner. Krav kommer att
införas om att samtliga anläggningar skall uppfylla
kraven i regelverket och därmed få sälja sina
produkter inom hela den inre marknaden. Det finns
ett antal av EU medfinansierade åtgärder som skall
medverka till att stärka den ekonomiskt och socialt
hållbara utvecklingen av landsbygden. Syftet är att
åtgärderna skall underlätta och främja en
diversifiering av näringslivet på landsbygden genom
en ny och konkurrenskraftig användning av de
resurser och den kompetens som
livsmedelsproduktionen och skogsbruket och därtill
knutna verksamheter inte längre behöver utnyttja.
Det övergripande målet är att främja fortsatt
sysselsättning, tillväxt och bosättning på
landsbygden. I denna satsning ingår att stärka lokal
och småskalig livsmedelsproduktion samt satsningar
inom exempelvis landsbygdsturism. De stöd inom
miljö- och landsbygdsprogrammet som direkt kan bidra
till lokal och småskalig livsmedelsproduktion är
investeringsstöd, vidareförädlingsstöd,
kompetensutveckling och projektstöd. Programmet
ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och styrs
av EU:s förordningar. För programperioden åren
20002006 fokuserar Jordbruksverket mer på målen med
stöden vid prioriteringen bland ansökningar i
stället för att fördela stöden till så många som
möjligt inom en bransch. Stödet är inriktat på
innovation och småskalig livsmedelsförädling. Utöver
miljö- och landsbygdsprogrammet görs andra
satsningar på småskalig och lokal
livsmedelsproduktion genom program och
gemenskapsinitiativ inom ramen för strukturfonderna,
såsom Leader plus och mål 1. Utskottet har vid flera
tidigare tillfällen behandlat motioner med liknande
förslag (se bl.a. bet. 2001/02:MJU5). Utskottet har
därvid påpekat att riksdagen, med anledning av
motionsförslag, år 2001 gav regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag som kan förbättra
förutsättningarna för den småskaliga
livsmedelsproduktionen. Förslagen skall bl.a. syfta
till en förenkling av regelverket och skapa bättre
förutsättningar för lokal och småskalig
livsmedelsproduktion och främja etablering av nya
företag inom området (bet. 2000/01:MJU12, rskr.
2000/01:159). Utskottet erinrar om uppdraget och
förutsätter att frågorna tas upp i samband med
översynen av landsbygdspolitiken under våren 2002.
Motionerna 2000/01:MJ259 (c) yrkande 7,
2001/02:MJ220 (c) yrkande 14, 2001/02:MJ456 (s) och
2001/02:MJ518 (mp) yrkande 21 bör lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det anförda.
Miljövänligt jordbruk
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag (v, c) om
miljöstödens inriktning med hänvisning till
pågående beredning inom Regeringskansliet. På
samma grund avstyrker utskottet ett antal
motionsförslag (m, kd, c) om fäbodkulturen
m.m. och (v) om att regeringen bör se över
reglerna för miljöstöd för biologisk
mångfald. Vidare avstyrker utskottet två
motionsförslag (v, mp) om bevarande av ängs-
och hagmarker såsom i huvudsak redan
tillgodosedda. Härutöver avstyrker utskottet
ett flertal motionsyrkanden (s, m, v, kd, mp)
med olika förslag om ekologisk odling med
hänvisning till att utskottet står bakom den
av regeringen förda politiken. Utskottet
avstyrker vidare tre motionsyrkanden (v, mp)
om bekämpningsmedel på grund av det arbete på
området som pågår. Ett motionsförslag (kd)
med anknytning till skyddszoner avstyrks med
hänvisning till att dess syfte får anses
tillgodosett genom riksdagens beslut om
delmål för miljökvalitetsmålet Ingen
övergödning. Motionsförslag (mp) om styrmedel
för konstgödsel avstyrks, eftersom frågan är
föremål för en särskild utredning. Slutligen
avstyrker utskottet två motionsförslag, dels
(c) om vissa regler för genmodifierade
grödor, dels (s, c) om beteskraven och
stödreglerna, alla på den grunden att
regelverket är föremål för översyn.
Motionerna
Miljöstödens inriktning
Enligt motion 2001/02:MJ256 (v) behöver ytterligare
åtgärder vidtas för att nå miljömålen. Dessa
åtgärder bör ligga till grund för förändringar av
jordbrukets miljöstöd under nuvarande programperiod
(yrkande 1). En omfördelning av jordbruksstöden bör
dessutom ske från generella stöd till miljöstöd.
Detta för att finansiera en utökning av miljöstöden
i samband med den pågående översynen av miljö- och
landsbygdsprogrammet (yrkande 2). I motion
2001/02:MJ338 (c) poängteras vikten av det fortsatta
arbetet med miljöförbättringarna inom jordbruket och
arbetet med odling i balans (yrkande 26).
Riksdagen bör enligt motion 2001/02:MJ256 (v) begära
att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag
att utveckla en ny modell för jordbrukets miljöstöd
som tar ett helhetsgrepp kring hela det
produktionsinriktade jordbrukets miljöproblem
(yrkande 3).
Värdefulla natur- och kulturmiljöer
Fäbodkulturen behandlas i ett flertal motioner.
Enligt motion 2001/02:MJ237 (m) behövs åtgärder för
att möjliggöra en fortsatt utveckling av den svenska
fäbodkulturen (yrkande 1). Myndigheterna som
ansvarar för hanteringen av fäbodkulturen bör
samordna sin verksamhet (yrkande 2). Det behöver
enligt motion 2000/01:MJ201 (c) vidtas åtgärder för
att möjliggöra bevarandet av ett levande fäbodbruk i
Sverige (yrkande 1). Ägofredslagstiftningen behöver
ändras så att fortsatt fäboddrift kan bedrivas
(yrkande 2). Därutöver behövs en ökad satsning på
vårdplaner, mark- och byggnadsvård på fäbodar samt
ett bättre juridiskt skydd för att bevara befintliga
fäbodsmiljöer, som är eller kommer att vara, levande
(yrkande 3). Många fäbodar fyller enligt motionen en
viktig funktion genom att bevara utrotningshotade
husdjursraser. Ett aktivt arbete för en genomarbetad
avelsplan bör därför utarbetas för alla de
utrotningshotade husdjursraserna (yrkande 4).
Regeringen bör enligt motion 2000/01:MJ234 (v) vid
översynen av landsbygdsförordningen se över reglerna
för miljöstöd för biologisk mångfald. Enligt
inventeringar och bedömningar gjorda av
Naturvårdsverket finns det sammantaget ca 300 000
hektar ängs- och hagmark som är av värde för natur-
och kulturvården. För att målet om fortsatt hävd av
dessa marker skall kunna uppnås fordras enligt
motionärerna ökade ersättningar till jordbruket.
Landsbygdsförordningen ligger fast, men i samband
med den pågående översynen föreslås att reglerna för
miljöstöd för biologisk mångfald ses över (yrkande
3).
Enligt motion 2000/01:MJ234 (v) bör regeringen
utreda möjligheten att involvera fler aktörer i
bevarandet av ängs- och hagmarker samt utveckla
formerna för alternativ till stöd till jordbrukare
för hävd av ängs- och hagmarker. Genom förordnande
enligt 7 kap. miljöbalken kan t.ex. särskilt
skyddsvärda marker eller tätortsnära betesmarker ges
status av naturvårdsområde. Detta kan göras genom
att lokala eller regionala myndigheter på uppdrag av
Naturvårdsverket tar huvudansvaret för hävden av
marken genom inhyrning av betesdjur eller genom
särskilda avtal med jordbrukare eller andra som kan
hävda marken (yrkande 7).
I motion 2001/02:MJ375 (mp) föreslås att särskilda
medel avsätts till länsstyrelserna för att handla
upp god skötsel av ängs- och hagmarksinventeringens
objekt i klasserna 1, 2 och 3 (yrkande 5).
Ekologisk odling
Frågor med anknytning till ekologisk odling
behandlas i flera motioner. Enligt motion
2000/01:MJ234 (v) bör regeringen vid nästa översyn
av landsbygdsförordningen se över reglerna för
miljöstöd för ekologisk odling (yrkande 4). I motion
2001/02:MJ422 (v) föreslås att målet för arealen
ekologiskt odlad mark bör ökas till att senast år
2010 uppgå till 30 % (yrkande 6). Ett förenklat
regelsystem som gynnar ekologisk odling efterlyses i
motionerna 2000/01:MJ243 (kd) yrkande 13 och
2001/02:MJ520 (kd) yrkande 16. Riksdagen bör enligt
motion 2000/01:N383 (mp) begära att regeringen
utreder varför det svenska ekojordbruket inte klarar
av att tillfredsställa marknadens efterfrågan
(yrkande 17). Vidare bör behovet av stimulanser för
att öka produktionen av ekoprodukter övervägas
(yrkande 18). Sistnämnda krav framförs även i
motionerna 2001/02:MJ466 (mp) yrkande 6 och
2001/02:N364 (mp) yrkande 9. I motion 2001/02:MJ515
(mp) tas behovet av billigare ekologisk mat upp
(yrkande 16). Motionärerna anser att det behövs en
översyn av vilka behov av medel för
marknadsstödjande åtgärder som föreligger senast år
2003 (yrkande 17). Slutligen anser de att det behövs
en handlingsplan för ekologiskt förökningsmaterial
(yrkande 21). Enligt motion 2001/02:MJ490 (s) bör på
sikt den ekologiska odlingen utvecklas till den
dominerande odlingsmetoden.
Enligt motion 2000/01:MJ256 (m) bör en betydande
del av de medel som satsas på ekologisk forskning i
stället satsas på forskning kring miljöåtgärder inom
det konventionella jordbruket (yrkande 10).
Bekämpningsmedel
För att i framtiden kunna undvika vidare hälso- och
miljöeffekter av bekämpningsmedelsanvändningen bör
enligt motion 2001/02:MJ422 (v) yrkande 5 en total
avveckling av bekämpningsmedel vara målsättningen
inom det svenska jordbruket. Enligt motion
2000/01:MJ842 (mp) bör regeringen återkomma till
riksdagen med nytt mål och handlingsprogram för
minskning av bekämpningsmedel i jordbruket (yrkande
1). Regeringen bör dessutom lämna förslag på
åtgärder för hur det nya målet skall kunna nås
(yrkande 2).
Övriga miljöfrågor
Enligt motion 2000/01:MJ212 (kd) bör det i
skötsellagen införas krav på odlingsfria zoner på
510 meter längs vattendrag.
Miljöpartiet de gröna anser i motion 2001/02:MJ515
(mp) att det behövs ekonomiska styrmedel och andra
åtgärder för att minska användningen av konstgödsel
(yrkande 7).
Det är enligt motion 2000/01:MJ233 (c) av vikt att
man inom EU arbetar för att åstadkomma
internationellt bindande regler om att hålla
genmodifierade grödor och andra grödor skilda från
varandra (yrkande 12).
Enligt motion 2001/02:MJ338 (c) bör beteskraven
utformas efter de lokala förhållandena. Det gäller
att på olika sätt arbeta för att stödja de lantbruk
vars förhållanden är sådana att beteskraven kan vara
svåra att följa. Reglerna bör utformas efter de
förutsättningar som råder i olika delar av landet
(yrkande 11).
Utskottets ställningstagande
Miljöstödens inriktning
I Jordbruksverkets rapport om översyn av miljö- och
landsbygdsprogrammet (Rapport 2001:19) lämnas en rad
förslag i vad avser miljöstöden och deras
måluppfyllelse i förhållande till miljömålen. I
rapporten redogör verket också för uppdraget att
utreda de sammanlagda effekterna av och
förutsättningarna för att tillföra ytterligare EG-
medel för de åtgärder som eventuellt föreslås genom
en tillämpning av modulering i enlighet med rådets
förordning (EG) nr 1259/1999 om gemensamma
bestämmelser för system för direktstöd inom ramen
för den gemensamma jordbrukspolitiken. Verket har
utrett två moduleringsförslag. Det ena förslaget
innebär en differentiering mellan olika
företagsstorlekar och det andra en generell
procentuell sänkning av de belopp som skulle
beviljas jordbrukare för ett visst kalenderår. I
rapporten anför Jordbruksverket att fördelarna med
en generell procentuell neddragning är att det är en
tydlig och genomskådlig modell samt att den är
administrativt enklast att hantera. Vidare undviker
en sådan modell omstruktureringar bland
jordbruksföretagen i syfte att stödoptimera som kan
bli fallet vid en differentierad modell. Fördelen
med en differentierad modell är att den ger större
möjlighet till styrning av jordbrukets utveckling.
Syftet och målet med moduleringen bör vara avgörande
för vilken modell som tillämpas. Enligt regelverket
inom EU kan moduleringsmedel endast användas för
ytterligare åtgärder eller ett utökat antal
stödmottagare inom miljöersättningar och
kompensationsbidraget. Jordbruksverket föreslår inte
ytterligare åtgärder inom ramen för översynen.
Kostnaden för ett utökat antal stödmottagare är
enligt verket svåruppskattad men bedöms vara
begränsad. Enligt verket är det planeringsmässigt
mer gynnsamt att tillämpa modulering redan från
programperiodens början. Vid
programplaneringsstadiet kan samtliga åtgärder och
stödmottagare betraktas som nya och därmed
finansieras med moduleringsmedel. Jordbruksverket
bedömer att Sverige i nuläget har svårt att i någon
större utsträckning utnyttja moduleringsregelverket
inom EU eftersom de miljöersättningar som redan
tillämpas i miljö- och landsbygdsprogrammet är
relativt omfattande. Jordbruksverkets rapport bereds
som tidigare påpekats inom Regeringskansliet. Med
anledning härav föreslår utskottet att frågan om
miljöstödens inriktning i de avseenden som tas upp i
motionerna 2001/02:MJ256 (v) yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:MJ338 (c) yrkande 26 lämnas utan vidare
åtgärd.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört om
tillsättande av en parlamentarisk kommitté med
uppgift att utarbeta en svensk strategi för
reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken,
anser utskottet att kravet på en sådan utredning som
efterlyses i motion 2001/02:MJ256 (v) yrkande 3 får
anses vara tillgodosett.
Värdefulla natur- och kulturmiljöer
Riksdagen har godkänt ett antal delmål för
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap (prop.
2000/01:130 Svenska miljömål delmål och
åtgärdsstrategier, bet. 2001/02:MJU3, rskr.
2001/02:36). Enligt delmål 1 skall senast år 2010
samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på
ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad
ängsmark skall utökas med minst 5 000 hektar och
arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna
skall utökas med minst 13 000 hektar till år 2010.
Delmålet innebär att samtliga ängs- och betesmarker
skall kunna hävdas till år 2010. Därutöver skapas
förutsättningar för att arealen hävdade ängsmarker
skall kunna fördubblas och att arealen betesmarker i
Norrland samt utmarksbeten skall kunna öka med ca 20
% till år 2010. Enligt delmål 4 skall det senast år
2010 finnas ett tillräckligt antal individer för att
långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska
husdjursraser i Sverige. I samband med detta delmål
påpekar regeringen att det i dag genom miljö- och
landsbygdsprogrammet finns stöd till
avelsföreningarnas information samt ett begränsat
ekonomiskt stöd till den som håller vissa
utrotningshotade husdjursraser. Regeringen har
påbörjat arbetet med en strategi för
husdjursgenetiska resurser som tillsammans med
utvärderingen av den gemensamma jordbrukspolitiken
år 2003 kommer att klarlägga om det finns behov av
ytterligare stöd till dem som håller hotade
husdjursraser. Utskottet anser att det påbörjade
arbetet bör avvaktas innan riksdagen vidtar några
ytterligare åtgärder. Med anledning härav föreslår
utskottet att motionerna 2000/01:MJ201 (c) yrkandena
13 samt 2001/02:MJ237 (m) yrkandena 1 och 2 lämnas
utan vidare åtgärd.
I propositionen Svenska miljömål (prop.
2000/01:130 s. 153) redogör regeringen för orsakerna
till att ängs- och hagmarker inte hävdas i större
utsträckning; kunskapsunderlaget vad gäller de
faktiska förhållandena är bristfälligt i dessa
avseenden men undersöks för närvarande i samband med
den löpande utvärderingen av EU:s gemensamma
jordbrukspolitiks miljöeffekter. Resultatet av denna
undersökning får enligt regeringen visa om det finns
behov av ytterligare styrning. Regeringen kommer i
sådant fall att låta utreda hur betesmarkerna kan
nyttjas på ett från naturvårdssynpunkt bättre sätt.
Stöd kan ges för bevarande av betesmarker och
slåtterängar och innebär att jordbrukare kan få
ersättning för skötsel av betesmarker, slåtterängar
m.m. så att hävdgynnande natur- och
kulturmiljövärden bevaras och förstärks.
Ersättningen betalas ut som grund- och
tilläggsersättning. Jordbruksverket föreslår i sin
översyn av miljö- och landsbygdsprogrammet (Rapport
2001:19) att tilläggsersättningen höjs från 1 400 kr
per hektar till 2 400 kr per hektar och för
lieslåtter från 3 000 kr per hektar till 6 600 kr
per hektar. Motivet är enligt verket att den
nuvarande ersättningen inte motsvarar
arbetskostnaden för skötseln. De slåtterängar som
kvalificerar sig för tilläggsersättning har i regel
terrängformer, stenbundenhet och andra
markförhållanden som gör att de är mer
arbetskrävande än den genomsnittliga slåtterängen.
Stödet för bevarande av värdefulla natur- och
kulturmiljöer i odlingslandskapet syftar till att
bevara kulturhistoriskt värdefulla agrara miljöer
med spår av äldre markanvändning samt biologiskt
rika småbiotoper och livsmiljöer i eller i
anslutning till åkermark och att bevara
odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i
alla delar av landet. Jordbruksverket föreslår att
kvalifikationsgränsen sänks från 3 000 kr till 1 000
kr, vilket möjliggör att ett större antal
småbiotoper och värdefulla landskapselement kan
komma att skötas och bevaras samt bl.a. förbättrad
regional spridning och mer omfattande bevarande av
ytmässigt små jordbruksmiljöer. I avvaktan på den
fortsatta beredningen av de förslag Jordbruksverket
lämnat föreslår utskottet att motion 2000/01:MJ234
(v) yrkande 3 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Motionen avstyrks.
Naturvårdsverket har haft regeringens uppdrag att
utarbeta en nationell bevarandeplan för
odlingslandskapet. Uppdraget har utförts i samarbete
med Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna.
Syftet med planen var att presentera de nationellt
värdefullaste helhetsmiljöerna och ängs- och
hagmarkerna. Helhetsmiljöerna omfattar större
områden som till exempel en hel gård, by eller
landskap. Ängs- och hagmarkslistan utgörs av
enskilda ängar eller naturbetesmarker. Objekten
skall ha så höga värden att ett skydd med stöd av
miljöbalken skall vara befogat om inte andra
styrmedel som exempelvis miljöstödet kan räcka för
att bevara värdena. Bevarandeplanen är emellertid
inte komplett beträffande urvalet av helhetsmiljöer.
Den benämns därför etapp I. Naturvärdena bildar
grund för denna etapp. Främsta underlaget är
resultatet från ängs- och hagmarksinventeringen och
länsstyrelsernas bevarandeprogram för
odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.
Nationella bevarandeplanen omfattar drygt 510
helhetsmiljöer och en lista med drygt 1 230
nationellt värdefulla ängs- och hagmarker. 20 % av
dessa ängs- och hagmarksobjekt ingår i skyddade
områden såsom naturreservat, naturvårdsområde eller
nationalpark. Naturvårdsverket har därutöver
utarbetat ett åtgärdsprogram för genomförande av den
nationella bevarandeplanen. Verket anför med
anledning härav att bonden är den viktigaste aktören
för att dessa odlingslandskap skall kunna bevaras.
Grundläggande för att klara detta är att det finns
jordbruk och bönder i de regioner och bygder där de
för biologiska mångfalden och kulturmiljövården
värdefulla områdena finns. Det är enligt
Naturvårdsverket viktigt att jordbruk med betesdjur
får sådana ekonomiska förutsättningar att det
stimulerar till att driva jordbruket vidare. Det är
därför viktigt att kommunerna tillsammans med
lantbrukets företrädare och länsstyrelserna
analyserar jordbrukets förutsättningar i de aktuella
bygderna. Möjligheterna att hålla betesdjur måste
enligt verket utredas särskilt. Betesdjuren bör
styras till de värdefulla naturbetesmarkerna.
Naturvårdsverket har rekommenderat länsstyrelserna
att tillsammans med kommunerna och lantbrukets
företrädare göra ett åtgärdsprogram för länet och
redovisa hur genomförandet av nationella
bevarandeplanen bör ske. Avsikten med
åtgärdsprogrammet är att informera om på vilket sätt
samhället kan stimulera och skapa förutsättningar
för ett jordbruk som kan bevara de biologiska och
kulturhistoriska värdena. För att stimulera en
fortsatt skötsel av de värdefulla odlingsmarkerna
kan samhället bidra med miljöstöden och andra EU-
stöd, regionalpolitiska stöd osv. Juridiska
styrmedel i form av naturreservat,
biotopskyddsområde, samrådsområde kan i vissa fall
användas.
Jordbruksverket har härefter erhållit ansvaret för
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.
Jordbruksverket skall, enligt uppdrag från
regeringen, genomföra en nationell inventering av
landets värdefulla ängs- och betesmarker.
Länsstyrelsen kommer att utföra själva
inventeringsarbetet på regional nivå. Urvalet av
marker görs från de betes- och ängsmarker som är i
jordbruksdrift i dag och de marker som tidigare
uppmärksammats i inventeringsarbete inom
odlingslandskapet. Enligt verket togs under år 2001
en metod och ett IT-stöd fram. Inventerare utbildas
och själva fältarbetet börjas under år 2002.
Fältarbetet sträcker sig fram till och med år 2004.
Enligt planerna skall vid årsskiftet 2004/2005 det
samlade resultatet finnas tillgängligt i form av en
databas såväl som en skriftlig rapport.
Inventeringen skall användas för att följa upp
miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige. Den
kommer att fungera som ett underlag för uppföljning
kring miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap
och användas som verktyg för myndigheter i arbetet
kring odlingslandskapet (Miljöstödet och ängs- och
hagmarkerna, Jordbruksverkets Rapport 2000:20). Det
anförda innebär enligt utskottets uppfattning att
motion 2000/01:MJ234 (v) yrkande 7 är tillgodosedd.
Som utskottet redovisat ovan utför länsstyrelserna
det inventeringsarbete som bedrivs med
Jordbruksverket som ansvarig myndighet. Utskottet
har erfarit att finansieringen sker inom budgeten
för miljö- och landsbygdsprogrammet. Totalramen för
projektet är ca 50 miljoner kronor och förvaltas av
Jordbruksverket. Motion 2001/02:MJ375 (mp) yrkande 5
avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med det anförda.
Ekologisk odling
Regeringen har i skrivelse 1999/2000:14 till
riksdagen angett att målet inför år 2005 är att den
ekologiskt odlade arealen skall fördubblas och att
den ekologiska animalieproduktionen bör öka. Detta
innebär att 20 % av arealen bör odlas ekologiskt
samt att 10 % av antalet mjölkkor och slaktdjur av
nöt och lamm bör finnas i ekologisk produktion år
2005. I budgetpropositionen för 2002 (prop.
2001/02:1 utg.omr. 23) påpekar regeringen att en
förutsättning för att målen skall uppnås är att det
finns en efterfrågan som motsvarar utbudet.
Jordbruksverket har i rapport 2001:11 lämnat förslag
till åtgärder för hur målen skall uppnås. Verket
bedömer att det kommer att krävas intensifierade
insatser för att uppnå de nya målen samt att fokus
för insatserna i högre utsträckning bör riktas mot
konsumentsidan. Rapporten har remissbehandlats och
en majoritet av remissinstanserna stöder i huvudsak
de förslag Jordbruksverket lämnar. Regeringen
bedömer att insatser avseende försök och utveckling
samt forskning bör prioriteras inom den ekologiska
sektorn. Enligt regeringen kan medel för detta bidra
till att effektivisera produktionen och bättre
tydliggöra den ekologiska produktionens
miljöeffekter. Regeringen anser vidare att en ökad
kunskapsuppbyggnad är angelägen inom den ekologiska
produktionen samt att marknadsföring och information
till konsumenterna behöver förbättras.
Miljöersättningarna inom miljö- och
landsbygdsprogrammet, vilka enligt regeringen
omfattar ca 15 miljarder kronor för hela perioden,
skall medverka till att de aktuella miljömålen för
jordbruket uppfylls. Dessa omfattar bl.a.
jordbrukets miljöbelastning och omfattningen av den
ekologiska produktionen. De nya miljöåtgärderna
infördes i full omfattning år 2001. I utskottets
betänkande över budgetpropositionen instämde
utskottet i regeringens överväganden om politikens
inriktning och förslaget till medelstilldelning. Mot
bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
motionerna 2000/01:MJ234 (v) yrkande 4,
2000/01:MJ243 (kd) yrkande 13, 2000/01:N383 (mp)
yrkandena 17 och 18, 2001/02:MJ422 (v) yrkande 6,
2001/02:MJ466 (mp) yrkande 6, 2001/02:MJ520 (kd)
yrkande 16 samt 2001/02:N364 (mp) yrkande 9 i den
mån de inte är tillgodosedda med det anförda.
När det gäller förslaget i motion 2001/02:MJ515
(mp) yrkande 16 vill utskottet hänvisa till att
regeringen i februari 2002 tillsatt en arbetsgrupp
med uppgift att se över mervärdesskatten på
ekologiska livsmedel. Motionen får därmed anses
tillgodosedd.
Utskottet är inte berett att föreslå en sådan
översyn av medel för marknadsstödjande åtgärder inom
ekologiskt lantbruk som föreslås i motion
2001/02:MJ515 (mp) yrkande 17. Motionen avstyrks i
berörd del.
Jordbruksverket föreslår i en aktionsplan för
ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel att en
särskild handlingsplan för ekologiskt utsäde skall
tillsättas och tar på sig ansvaret för att genomföra
detta tillsammans med näringen. Sverige arbetar
dessutom inom ramen för EG-kommissionens artikel 14-
kommitté för lagstiftning på det ekologiska området
för att finna en lösning på utsädesfrågan. Frågan
behandlas även inom det nordiska samarbetet. Mot
bakgrund härav avstyrker utskottet motionerna
2001/02:MJ490 (s) och 2001/02:MJ515 (mp) yrkande 21.
När det gäller kravet i motion 2000/01:MJ256 (m)
yrkande 10 om att en betydande del av de resurser
som satsas på ekologisk forskning i stället borde
satsas på konventionellt jordbruk vill utskottet
hänvisa till den uppfattning utskottet vid flera
tidigare tillfällen givit uttryck för (se bl.a. bet.
2001/02:
MJU2). Enligt utskottets mening bör resultatet av
forskningsprogrammet för ekologisk jordbruks- och
trädgårdsproduktion även kunna gynna den
konventionella produktionens utveckling. Det
ankommer för övrigt på Forskningsrådet för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande (Formas) att
fatta beslut om fördelningen av medel till olika
forskningsprojekt på området. Motionen avstyrks.
Bekämpningsmedel
Det övergripande målet när det gäller
bekämpningsmedel är att minska riskerna för miljö
och hälsa. Sverige har därför sedan 1980-talet haft
handlingsprogram för att minska hälso- och
miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i
jordbruket. Nuvarande program innehåller en rad
olika åtgärder som utöver gällande lagstiftning och
tillsyn rörande registrering och spridning omfattar
olika former av ekonomiska styrmedel,
informationsinsatser, m.m. Regeringen har givit
Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta ett förslag
till nytt handlingsprogram för användning av
bekämpningsmedel i jordbruks- och trädgårdsnäringen
för perioden 20022006. Uppdraget skall redovisas
den 30 juni 2002. När det gäller ekonomiska
styrmedlen har regeringen tillsatt en utredning med
uppgift att se över miljöskatterna på
bekämpningsmedel och handelsgödsel (dir. 2001:55).
Redovisningen av uppdraget skall ske under hösten
2002. Inom ramen för EU-samarbetet har
bekämpningsmedel nyligen behandlats i det sjätte
miljöhandlingsprogrammet. Bland annat kommer en
tematisk strategi för bekämpningsmedelsanvändningen
att utarbetas. Enligt vad utskottet erfarit deltar
Sverige dessutom aktivt i pågående
omregistreringsarbete rörande aktiva substanser i
bekämpningsmedel. Målsättningen är att en hög
skyddsnivå för hälsa och miljö skall uppnås.
Resultatet av detta arbete kommer att vara styrande
för vilka ämnen som i framtiden kommer att finnas på
marknaden. Ett totalförbud för användning av
bekämpningsmedel kan enligt regeringen bedömas få
mycket allvarliga konsekvenser för den svenska
livsmedelsproduktionen och det svenska lantbrukets
konkurrenskraft. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna 2000/01:
MJ842 (mp) yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:MJ422 (v)
yrkande 5.
Övriga miljöfrågor
När det gäller Kristdemokraternas förslag att i
skötsellagen införa krav på odlingsfria zoner vill
utskottet hänvisa till att riksdagen har godkänt
regeringens förslag till delmål i propositionen
Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier
(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.
2001/02:36) under miljökvalitetsmålet Ingen
övergödning. Fram till år 2010 skall de svenska
vattenburna utsläppen av fosforföroreningar från
mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och
kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års
nivå (delmål 2). Vidare har riksdagen beslutat att
senast år 2010 skall de svenska vattenburna
utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till
haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 %
från 1995 års nivå till 38 500 ton (delmål 3).
Enligt regeringens bedömning förutsätter delmålen
kraftfulla insatser bl.a. inom jordbrukssektorn och
av kommunerna. Behovet av effektivare styrmedel
kommer enligt regeringen att övervägas, bl.a. vid en
översyn av skatten på handelsgödsel. Regeringen
avser att återkomma med ett kvantitativt och
tidsbestämt delmål för fosfor senast år 2005. Det
bör vidare tilläggas att inom ramen för miljö- och
landsbygdsprogrammet får stöd för anläggning av
skyddszoner på åkermark lämnas. Ersättningen skall
bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet Ett rikt
odlingslandskap och Ingen övergödning. Syftet med
åtgärden är att minska erosionen av växtnäringsämnen
från åkermark till vatten. I ersättningen finns ett
krav på skörd av skyddszonen. När det gäller detta
stöd lämnar Jordbruksverket i sin översyn av miljö-
och landsbygdsprogrammet (2001:19) vissa förslag
såsom bl.a. att det gällande skördekravet kan verka
hämmande på anslutningen till ersättningsformen,
särskilt när det gäller brukare i slättbygden som
inte har någon övrig vallodling. Verket föreslår
vidare att ersättningsformen för skyddszoner skall
gå att kombinera med ersättningsformen för
ekologiska produktionsformer. Utskottet avstyrker
motion 2000/01:MJ212 (kd) i den mån dess syfte inte
kan anses tillgodosett med det anförda.
Jordbruksverket har i rapporten Miljöeffekter av
EU:s jordbrukspolitik (2002:2) redovisat
modellberäkningar över kväveutlakningen i
jordbruket. Beräkningarna visar att
bruttobelastningen till följd av jordbruket var på
samma nivå år 1999 som år 1995. Tidigare beräkningar
visar på en nedgång mellan åren 1985 och 1995. I
stort sett visar de faktorer som påverkar
utlakningen att utvecklingen har gått åt rätt håll.
Resultaten av modellberäkningarna visar att
kväveutlakningen är oförändrad på risknivå och i
stort sett oförändrad inom de regioner som
miljömålet Ingen övergödning omfattar. Det återstår
därmed ett krav på omfattande minskningar av
kväveutlakningen fram till år 2010. Den stora
anslutningen till miljöersättningen för minskat
kväveläckage kommer dock att påverka
kväveutlakningen i rätt riktning vid nästa beräkning
av rotzonsutlakningens storlek. Som utskottet anfört
ovan har regeringen tillsatt en särskild utredare
(dir. 2001:55) med uppgift att utvärdera skatterna
på bekämpningsmedel och handelsgödsel samt utreda om
skatterna bör förändras så att de kan fungera som
effektivare styrmedel på miljöområdet utan att
kraven på kostnadseffektivitet eftersätts.
Utredningen skall redovisa uppdraget under hösten
2002. Med det anförda avstyrker utskottet motion
2001/02:MJ515 (mp) yrkande 7.
Genom införandet av miljöbalken (1998:808) kom
lagen (1994:900) om gentekniskt modifierade
organismer (gentekniklagen) att upphöra att gälla.
De regler som behandlar genteknik återfinns numera i
13 kap. miljöbalken. Reglerna tillämpas enligt 1 §
vid innesluten användning och avsiktlig utsättning
av genetiskt modifierade organismer. Utförliga
tillämpningsföreskrifter till 13 kap. miljöbalken
finns i förordningen (1994:901) om gentekniskt
modifierade organismer och i förordningen (2000:271)
om innesluten användning av genmodifierade
organismer. De svenska bestämmelserna grundas på
motsvarande reglering inom EU. Dessa utgörs av
direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av
genetiskt modifierade mikroorganismer (med ändringar
från den 8 mars 2001 beslut 2001/204/EEG) och
direktiv 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av
genetiskt modifierade organismer i miljön (ändrat
genom direktiv 2001/18/EG). Det sistnämnda
direktivet innehåller också regler om utsläppande av
produkter på marknaden. De svenska reglerna är
emellertid i någon mån mer omfattande än EG-
direktiven när det gäller etiska hänsyn och
bestämmelser om innesluten användning av genetiskt
modifierade djur och växter.
Gentekniken har särskilt kommit att tillämpas inom
forskningen och växtförädlingen. Regleringen av
gentekniken inom jordbruk och handel är i dag
föremål för översyn både inom landet och
internationellt. Avtalet för internationell handel
med genmodifierade organismer Cartagenaprotokollet
om biosäkerhet undertecknades i maj 2000 i
Nairobi. Protokollet bygger bl.a. på
försiktighetsprincipen såsom den kom att formuleras
i juni 1992 i Riodeklarationen om miljö och
utveckling. Försiktighetsprincipen har också
beaktats vid utarbetandet av de ändringar som gjorts
av direktiven 90/219/EEG och 90/220/EEG, som också
ligger till grund för de svenska reglerna. De
allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken
innebär att det ställs krav på försiktighetsmått och
vid yrkesmässig verksamhet bästa möjliga teknik
när en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra
skada eller olägenhet för människors hälsa eller
miljön. Vidare gäller den s.k. produktvalsprincipen
även vid användning av biotekniska organismer.
Jordbruksverket har meddelat utförliga föreskrifter
om bl.a. aktsamhetskraven i författningarna SJVFS
1999:122124.
Bioteknikkommittén lade år 2000 fram betänkandet
Att spränga gränser Bioteknikens möjligheter och
risker (SOU 2000:103). I betänkandet lägger
kommittén fram förslag om en svensk bioteknikpolitik
i 21 punkter. Bland annat framhåller kommittén att
det är väsentligt att det finns ett bättre underlag
för riskbedömningar från försöksutsättningar än vad
som finns för närvarande innan gentekniskt
förändrade organismer släpps ut på marknaden.
Försöksutsättningar av gentekniskt förändrade
organismer i naturen bör därför genomföras och
utvärderas på ett vetenskapligt godtagbart sätt för
att bygga upp så mycket kunskap som möjligt. Vidare
föreslår kommittén att avsiktlig utsättning av
genetiskt förändrade organismer med
antibiotikaresistentgener i miljön bör upphöra.
Kommittén framhåller att den bioteknikrelaterade
forskningen måste prioriteras. Vad gäller
riskbedömning framhåller kommittén att det bör
utvecklas en teknikneutral risk- och nyttobedömning
som bör ta hänsyn till risker för människan och
miljön och omfatta en etisk prövning. I betänkandet
redovisas också de etiska normer som återspeglas i
lagstiftning, i internationella deklarationer och i
andra riktlinjer på bioteknikområdet. Betänkandet
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Det pågående arbetet innebär att motion
2000/01:MJ233 (c) yrkande 12 inte nu bör föranleda
någon åtgärd.
I uppdraget att se över miljö- och
landsbygdsprogrammet har Jordbruksverket särskilt
analyserat utformningen av ersättningen för
ekologisk djurhållning vad gäller kopplingen mellan
ersättningen och arealen slåttervall, betesvall och
fodergrödor. Enligt Jordbruksverket är
måluppfyllelsen för nötkreatur och lamm god. Det är
däremot inte samtliga ansökta djurenheter som leder
till utbetalning eftersom det finns djurhållare
(särskilt i högavkastande områden) som kan ha
tillräckligt med egenproducerat foder till sina djur
utan att odla så mycket som enligt
ersättningsreglerna krävs för utbetalning. För
svinproducenter utgör vallen också en mycket liten
del av foderstaten. Svinproducenter har inte
möjlighet att odla tillräckligt mycket vall för att
erhålla ersättning för samtliga suggor även om viss
vall behövs för suggornas utevistelse. Enligt
Jordbruksverket väljer många brukare att hellre
ansöka om arealersättning för arealer som egentligen
skulle kunna anmälas som grönfoder eftersom
arealersättningen för de allra flesta brukare ger en
högre ersättning per hektar även om djurstödsdelen
på 1 700 kr per enhet räknas med. För att göra fler
djur synliga i ersättningsformen samt stimulera
större anslutning bör enligt verket även odling av
foderspannmål och fodertrindsäd vara
djurstödsgrundande, dock utan rätt till
arealersättning. En sådan ändring skulle enligt
verket leda till att brukaren inte kan få både
arealersättning och ersättning för ekologiska
produktionsformer för dessa arealer. En viktig
princip i ekologisk produktion är att gården skall
vara så självförsörjande på foder som möjligt.
Stödregler anger t.ex. att fodret skall vara odlat
på den egna gården. Detta innebär påpekar
Jordbruksverket att odlad areal foder på åker och
antal djur följer varandra i hög grad. Ju högre
självförsörjningsgrad som uppnås desto fler djur kan
berättiga till ersättning. Jordbruksverkets översyn
är nu föremål för regeringens överväganden. Det
anförda innebär enligt utskottets mening att
riksdagen inte nu bör vidta några åtgärder med
anledning av motion 2001/02:MJ338 (c) yrkande 11.
Administration
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden
(m, kd, c, fp) med allmänna förslag om
jordbruksadministrationen. Utskottet hänvisar
i sammanhanget till det pågående
reformarbetet. Härutöver anser utskottet att
ett motionsyrkande (mp) om inrättande av ett
samrådsorgan med anknytning till ekologisk
produktion är tillgodosett och därför inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet avstyrker slutligen två
motionsförslag (kd, c) om kostnadsramarna för
anslagen för jordbruksstödet med hänvisning
till vad regeringen tidigare redovisat.
Motionerna
Enligt motion 2001/02:MJ421 (m) yrkande 4 bör frågan
om en avveckling av Jordbruksverket utredas.
Motionärerna i motion 2001/02:MJ520 (kd) föreslår
att en utredning tillsätts med syfte att förenkla
förfarandet vid ansökan om miljöstöd med en förlängd
stödperiod (yrkande 11). Dessutom bör
jordbruksbyråkratin minskas (yrkande 12). Också i
motion 2000/01:MJ233 (c) förespråkas förenklingar av
regelverket kring jordbruksadministrationen (yrkande
13). Likande synpunkter framförs i motion
2000/01:MJ259 (c) om att begränsa blanketthantering
och byråkrati (yrkande 4). Myndighetsuppgifterna
borde dessutom regionaliseras anförs det i motionen.
Växande blanketthantering och byråkrati drabbar
jordbruket särskilt hårt. Det är angeläget att så
många myndighetsuppgifter som möjligt läggs på
regional nivå nära jordbrukarna (yrkande 5).
Slutligen föreslår motionärerna att stödsystemen
förenklas och att kontrollerna i fält förbättras
(yrkande 6). I motion 2001/02:MJ338 (c) bör reglerna
förenklas för de företag som är aktiva inom
Jordbruksverkets ansvarsområde även om det kan
innebära minskade direkta statliga inkomster
(yrkande 4). Liknande synpunkter framförs i motion
2001/02:MJ526 (fp) yrkande 2.
Enligt motion 2001/02:MJ515 (mp) påpekas att i
Jordbruksverkets aktionsplan för ekologisk
produktion föreslås att ett samrådsorgan inrättas
mellan de myndigheter som fördelar medel till
forskning, försök och utvecklingsprojekt inom
ekologisk produktion. Sådana samrådsorgan bör enligt
motionen inrättas (yrkande 18).
Enligt motion 2001/02:MJ520 (kd) bör
kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag
långsiktigt ligga på en nivå som innebär att Sverige
fullt ut kan använda de EU-anslag som är möjliga
(yrkande 6). I motion 2000/01:MJ239 (c) förespråkas
en höjd medelsram för det svenska
landsbygdsprogrammet i samband med den översyn som
skall göras 2002.
Utskottets ställningstagande
När det gäller den framtida
jordbruksadministrationen anför regeringen i
budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1
utg.omr. 23) att de regleringar och stödsystem som
EU:s jordbrukspolitik föreskriver successivt har
förändrats. Detta ställer stora krav på utvecklingen
och effektiviseringen av administrationen. I syfte
att åstadkomma en mer kostnadseffektiv
jordbruksadministration inom ramen för
länsstyrelseorganisationens roll och uppgifter, har
regeringen uppdragit åt en särskild utredare att
lämna förslag till en organisation som innebär att
hanteringen av jordbruksstöd koncentreras till färre
enheter (dir. 2000:94). Utredaren överlämnade den 22
maj 2001 sin rapport Effektivare
jordbruksadministration koncentration och
samverkan (Fi 2001/2357). I rapporten har utredaren
presenterat två alternativ till en effektivare
hantering av jordbruksadministrationen. I det första
alternativet lämnas i enlighet med direktiven ett
förslag om en koncentration av administrationen av
jordbruksstöden till nio länsstyrelser. Det andra
alternativet innebär en formaliserad samordning av
administrationen. Detta skulle innebära att ett
antal samordningsregioner bildas, varvid en
länsstyrelse i varje region ges ett särskilt
samordningsansvar. Utredaren förordar det alternativ
som innebär att samverkan mellan länsstyrelserna
utvecklas och formaliseras. Utredaren föreslår också
en formaliserad samverkan mellan Statens
jordbruksverk och länsstyrelserna. Förslaget har
remissbehandlats. Flertalet remissinstanser förordar
samordningsalternativet. Statens jordbruksverk och
Riksrevisionsverket förordar emellertid det
alternativ som innebär en koncentration av
administrationen till färre enheter. Den förändring
av den gemensamma jordbrukspolitiken som pågår inom
EU innebär att det kan komma att ställas nya krav på
jordbruksadministrationen i framtiden. Regeringen
anser att de åtgärder som nu vidtas inte får
försvåra sådana förändringar. Samtidigt är det
angeläget att de åtgärder som är möjliga att vidta
för att uppnå en effektivare administration av
jordbruksstöden genomförs. Som utredaren visat är en
koncentration av administrationen till färre enheter
förknippad med stora omställningskostnader.
Utredaren har också redovisat andra nackdelar med en
sådan förändring, såsom svårigheter att uppnå
synergieffekter med verksamhet inom näraliggande
områden, främst gäller detta vissa av miljöstöden. I
alternativet med formaliserad samverkan undanröjs
dessa nackdelar, men utredaren visar också på
nackdelar med samordningsalternativet, bl.a.
begränsningar vad gäller Statens jordbruksverks
möjligheter att uppnå en förenklad styrning av
verksamheten. Utredaren anser dock att fördelarna i
samordningsalternativet överväger nackdelarna. Denna
uppfattning delas av flertalet remissinstanser. Mot
denna bakgrund förordar regeringen alternativet som
innebär en formaliserad samverkan. Regeringen avser
att identifiera ett antal samordningsregioner, inom
vilka en länsstyrelse pekas ut som
samordningsansvarig. Till samordningsansvarig
länsstyrelse i respektive region avser regeringen
att ge ett uppdrag som också innebär krav på
redovisning av vilka åtgärder som planerats eller
vidtagits i syfte att effektivisera och utveckla
verksamheten. Utgångspunkten för uppdraget tas i
utredningens förslag. Genom en sådan ordning bör
arbetssätt och -former kunna utvecklas, varvid
kvalitet och effektivitet höjs. Detta bör också
kunna leda till att kostnaderna för administrationen
kan minskas. De samordningsansvariga länsstyrelserna
skall också ingå i det råd som regeringen avser att
inrätta vid Statens jordbruksverk. Det
kvalitetsarbete och de samverkansprojekt som redan
pågår mellan Statens jordbruksverk och
länsstyrelserna och som syftar till att uppnå
rationaliseringar, ökad kostnadseffektivitet och en
mer enhetlig regeltillämpning har, som utredaren
påvisat, redan haft effekter i verksamheten.
Regeringen bedömer att detta arbete bör fortgå och
ges hög prioritet. I syfte att uppnå en mer
rationell och kostnadseffektiv administration
föreslår utredaren att vissa utvecklingsprojekt inom
IT-området skall genomföras. Regeringen bedömer att
en utveckling inom IT-området är en viktig
förutsättning för en väl fungerande verksamhet. För
att möjliggöra detta bör åtgärder vidtas som kräver
relativt stora investeringar. Utskottet vill
därutöver påpeka att i syfte att minimera skillnader
i bedömningen av stödansökningar i olika län har
Jordbruksverket tillsammans med länsstyrelserna
genomfört en rad åtgärder. SeQnd-projektet startade
år 1999 i syfte att öka effektiviteten och
säkerställa hanteringen av jordbruksstöden på
Jordbruksverket och länsstyrelserna. Erfarna
handläggare har utsetts till s.k.
kvalitetsambassadörer. Deras roll är att förankra
kvalitetsarbetet på respektive arbetsplats.
Det arbete som har inletts utgör enligt utskottets
mening viktiga steg mot en effektivare
jordbruksadministration. Mot bakgrund härav
avstyrker utskottet motionerna 2000/01:MJ233 (c)
yrkande 13, 2000/01:MJ259 (c) yrkandena 4, 5 och 6,
2001/02:MJ338 (c) yrkande 4, 2001/02:MJ421 (m)
yrkande 4, 2001/02:MJ520 (kd) yrkandena 11 och 12,
2001/02:MJ526 (fp) yrkande 2 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda.
Jordbruksverket föreslår i sin aktionsplan för
ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel att tre
olika former av samrådsorgan skall bildas. Ett organ
för de myndigheter som fördelar medel till
forskning, försök och utveckling, ett för att
samordna marknads- och konsumentåtgärder samt ett
utvecklingsforum för ekologisk produktion. Utskottet
har erfarit att regeringen anser att förslagen är
bra och att den typen av samrådsorgan har en viktig
funktion att fylla. Frågan om formerna för
inrättande av sådana organ bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Motion 2001/02:MJ515 (mp)
yrkande 18 är därmed fullt ut tillgodosedd.
När det gäller ramen för de EG-finansierade stöden
och deras utnyttjande som tas upp i motionerna
2000/01:MJ239 (c) och 2001/02:MJ520 (kd) hänvisar
utskottet till tidigare uttalanden om det självklara
i att framförhandlade stöd skall utnyttjas (se bl.a.
bet. 1998/99:MJU7). Riksdagen har godkänt
regeringens förslag i budgeten för år 2002 vad avser
anslag 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och
struktur (prop. 2001/02:1 utg.omr. 23, bet. 2001/02:
MJU2, rskr. 2001/02:106 m.fl.). I propositionen
anförs om ersättningsnivåerna att under anslaget har
anvisats medel för de av Sverige tillämpade miljö-
och strukturstöden med anknytning till jordbruket
samt för det nationella stödet till jordbruket i
norra Sverige. Regeringen påpekar att lantbrukare i
hela landet har visat stort intresse för åtgärderna
inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet och
att regeringens avsikt är att följa den plan som
finns för programmet i syfte att nå de mål som
formulerats. Nyanslutningen till miljöåtgärderna
bedöms ha blivit något större än vad regeringen
förutsett. Enligt regeringen innebär det stora
intresset att de ekonomiska ramarna blir fullt
utnyttjade. Utskottet avstyrker motionerna
2000/01:MJ239 (c) och 2001/02:MJ520 (kd) yrkande 6 i
den mån de inte kan anses tillgodosedda med det
anförda.
Övriga nationella frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag (mp)
om att tillåta odling av industrihampa
eftersom utskottet delar regeringens
uppfattning att sådan odling kan äventyra
människors liv och hälsa. Härutöver anser
utskottet att tre motionsförslag (kd, c) om
olika former av ersättning vid skördeskador
och epizootier bör lämnas utan riksdagens
åtgärd. Slutligen avstyrker utskottet två
motionsyrkanden (v, kd) med anknytning till
informationssatsning om samerna såsom i
huvudsak tillgodosedda.
Motionerna
I motion 2000/01:MJ245 (mp) anförs att det enligt
Sveriges lantbruksuniversitet skulle vara intressant
att odla hampa med THC-halt lägre än 0,3 % dels för
ekologisk odling, dels som trädesgröda och
komplement till rörflen och Salix. Fibrerna med sina
mycket goda egenskaper kan användas vid tillverkning
av papper, kläder och som isoleringsmaterial hävdas
det i motionen.
Enligt motion 2000/01:MJ243 (kd) har väderleken de
senaste åren för många lantbruksföretag inneburit
stora svårigheter. Motionärerna ställer frågan om
det är företagen som skall bära förlusterna vid
väderleksrelaterade katastrofsituationer. De anser
att regeringen bör genomföra en utredning om detta
och återkomma till riksdagen med förslag härom
(yrkande 9). Liknande synpunkter framförs i motion
2001/02:MJ222 (c) om att utreda möjligheterna till
katastrofersättning för jordbrukare som drabbas av
översvämningar.
Enligt motion 2001/02:MJ338 (c) bör ökade
möjligheter till ersättning för produktionsbortfall
vid epizootiutbrott införas. Dessa ersättningsregler
bör utformas så att förebyggande arbete gynnas och
stimuleras (yrkande 21).
Enligt motion 2001/02:MJ424 (kd) finns det behov
av ytterligare forskning om den historiska
utvecklingen när det gäller samerna. Det går
sannolikt inte att undvika, vilket inte heller är
önskvärt, att även situationen för övrig befolkning,
som exempelvis fjällbönderna, inom renskötselområdet
belyses utifrån ett historiskt perspektiv. Viktigt
är också att informationsinsatserna når de vanliga
människorna som inte automatiskt tar till sig den
här typen av information. Likaså bör naturligtvis
informationsinslagen bli en naturlig del inom
skolans undervisning på alla stadier. Det är vidare
ängeläget att informationsinsatserna får en bredd
som gör det möjligt att presentera viktiga delar av
det material som senare års forskning åstadkommit
(yrkande 2).
I motion 2001/02:N307 (v) påpekas att Sametinget
är en statlig myndighet och har
informationsuppgifter. Enligt motionen vore det
naturligt att det nationella informationscentret för
samefrågor placerades hos Sametinget med dess
huvudkontor i Kiruna och lokalkontor i Jokkmokk och
Östersund.
Utskottets ställningstagande
Den s.k. industrihampan tillhör arten Cannabis
sativa L och är därmed samma växt som
cannabisväxten. Det går inte att skilja
industrihampan från cannabisen med blotta ögat utan
det enda som skiljer dem åt är dess innehåll av THC
(tetrahydrocannabinol). THC-halten betecknar halten
narkotiskt substans i växten. All odling av hampa är
enligt svensk lagstiftning klassat som framställning
av narkotika. Tillstånd att odla hampa för
medicinska, vetenskapliga eller andra
samhällsnyttiga ändamål kan beviljas av
Läkemedelsverket. Svensk lagstiftning ger dock inte
möjlighet att bevilja tillstånd för odling av s.k.
industrihampa. Genom EG-lagstiftningen är odling av
hampa för framställning av fibrer berättigat till
s.k. arealstöd och bearbetningsstöd. Stödet är dock
förbundet med flera villkor, bl.a. krävs att hampans
THC-halt inte överstiger 0,3 %. Sverige har dock,
liksom Grekland, valt att behålla förbudet mot att
odla s.k. industrihampa i nationell lagstiftning.
Jordbruksministern hänvisade i ett frågesvar i
riksdagen (svar på fråga 2000/01:1643) att Sverige i
juni 2001 i ett svar till kommissionen anfört, att
med hänsyn till vikten av att skydda människors liv
och hälsa genom att vidta åtgärder mot
narkotikabruk, och till de uppenbara
kontrollsvårigheter som är förbundna med tillåtande
av odling av hampa med låg THC-halt, den svenska
regeringen anser det befogat att inte tillåta sådan
odling i landet. Med hänvisning till detta brev,
angav jordbruksministern att hon inte hade för
avsikt att vidta åtgärder för att tillåta odling av
industrihampa. Utskottet delar jordbruksministerns
uppfattning och avstyrker motion 2000/01:MJ245 (mp).
I samband med behandlingen av budgetpropositionen
för år 2002 tog utskottet upp frågan om problemen
med skördeskador (bet. 2001/02:MJU2). Utskottet
anförde därvid att inom den gemensamma
jordbrukspolitiken jordbruks- och trädgårdsgrödor
inte omfattas av samma stödordningar och att
sårbarheten vid bortfall av skördar därför är olika.
Utskottet sade sig dela regeringens uppfattning att
näringarna som huvudregel skall bära sina egna
kostnader även när det gäller väderleksrelaterade
bortfall av skördar. Företagen måste ta med i
beräkningen att pris och avkastning varierar.
Skattesystemet möjliggör dessutom en utjämning av
inkomsterna mellan olika år. Utskottet anförde
vidare att staten även fortsättningsvis bör ha ett
övergripande ansvar för skördebortfall till följd av
naturkatastrofliknande händelser, och att ansvaret
borde vara detsamma vid skördebortfall såväl i
odlingar av trädgårdsgrödor som jordbruksgrödor.
Utskottet uttalade att det föreligger en viss
osäkerhet om avgränsningen av det statliga ansvaret
för skördebortfall till följd av
naturkatastrofliknande händelser, varför det från
flera synpunkter vore värdefullt om närmare klarhet
kunde vinnas om omfattningen av det statliga
ansvaret härför. Enligt utskottet borde regeringen
därför närmare se över frågan om omfattningen av
statens ansvar för skördebortfall till följd av
naturkatastrofer. Riksdagen beslutade att ge
regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr.
2001/02:106 m.fl.). Utskottets inställning kvarstår
och anser med hänvisning till riksdagens
tillkännagivande att inga ytterligare åtgärder bör
vidtas med anledning av motionerna 2000/01:MJ243
(kd) yrkande 9 och 2001/02:MJ222 (c).
Enligt gällande direktiv inom EU utgår ingen
ersättning för produktionsbortfall vid
epizootiutbrott. Dock tillämpas i Sverige full
ersättning av produktionsbortfall vid utbrott av
vissa allvarliga sjukdomar, t.ex. mul- och klövsjuka
och BSE, medan 50 procent av produktionsbortfallet
ersätts vid vissa andra sjukdomar. Regeringen har
påpekat att det i dagsläget inte finns något
budgetutrymme för att höja ersättningsnivåerna.
Anslutning till kontrollprogram bör ligga i
djurägarens eget intresse, liksom att ha ett högt
säkerhetstänkande. Grövre form av vårdslöshet i
djurskyddshänseende kan innebära reducerad
ersättning. Motion 2001/02:MJ338 (c) yrkande 21
avstyrks.
Regeringen beslutade i februari 2001 (ärende 2001-
02-08 nr 6) att inleda en nationell
informationssatsning om samerna som urbefolkning i
Sverige och samernas kultur. Som mål för
verksamheten anges att öka kunskapen om samerna som
Sveriges urbefolkning och samernas kultur i hela
landet. Regeringen anser vidare att det är av vikt
att få ökat och långsiktigt förtroende mellan samer
och icke-samer och kunna förebygga och motverka
diskriminering. Informationssatsningen kommer att
pågå åren 20022004. För perioden har regeringen
avsatt 14 miljoner kronor. Regeringen beslöt
samtidigt att tillsätta en projektkommitté, vilken
fick i uppdrag att lämna förslag till hur en del av
medelsramen skall disponeras för samordning och för
informationsinsatser som bedöms som nödvändiga för
att få en nationell uppslutning och kraftsamling.
Enligt uppdraget bör särskild uppmärksamhet ägnas åt
utbildningsväsendet, medier och olika myndigheters
informationsansvar. Projektkommittén gavs också
uppdraget att besluta om en strategiplan. I november
2001 fastställde projektkommittén ett s.k.
strategidokument för informationssatsningen. I
dokumentet uttalas bl.a. att informationssatsningen
också ska bidra till att skapa förståelse och
initiera en omvärdering av det historiska förloppet.
Därför är det viktigt att stödja långsiktigt arbete
och bidra till att bland annat olika akademiska
discipliner samverkar (sammanträdesprotokoll 2001-
11-14, ärende 54/01). I regeringens regleringsbrev
för budgetåret 2002 avseende Sametinget
(regeringsbeslut 2001-12-13 nr 30) förtydligas
ovanstående med att både mäns och kvinnors historia
och roll skall belysas. Mot bakgrund av det anförda
avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ424 (kd)
yrkande 2.
Sametinget har i dag en lagstadgad skyldighet att
informera om samiska förhållanden (sametingslagen
1992:1433). Den ovan beskrivna projektkommittén har
föreslagit ett nationellt informationscentrum.
(Underlagsrapport Dnr Jo2001/1593/SU).
Informationsbudskap, faktasammanställningar, ny
teknik, nya medier och målgrupper m.m. bedöms som
viktiga frågor att lösa i ett första skede.
Projektkommittén har under sin mandatperiod med
avslut den 31 december 2001 föreslagit att ett
nationellt informationscentrum inrättas för
kraftsamling och nationellt genomslag
(underlagsrapport Dnr Jo2001/
1593/SU). I regeringens proposition En politik för
tillväxt och livskraft i hela landet (prop.
2001/02:4) bedömer regeringen att tre miljoner
kronor bör engångsvis avsättas för etablering av ett
nationellt informationscentrum för samefrågor. En
styrgrupp håller på att tillsättas i samråd med
Sametinget. Arbetet med informationssatsningen har
skett och kommer således att ske i nära samverkan
mellan regeringen och Sametinget. Av årets
regleringsbrev för Sametinget framgår att
styrgruppen skall återrapportera vilka insatser som
gjorts för att öka förtroendet mellan samer och
icke-samer, motverka diskriminering och öka
samordningen av olika aktörers informationsinsatser.
Arbetet med ett nationellt informationscentrum skall
enligt regeringen påbörjas under år 2002 och
centrumet bör vara inrättat under år 2004.
Regeringens avsikt är att på sikt överföra ansvaret
för centrumet till Sametinget. Utskottet anser att
syftet med motion 2001/02:N307 (v) därmed är
tillgodosett.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Internationella riktlinjer (punkt 1)
av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ218 yrkandena 2, 5 och 7
samt avslår motion 2001/02:MJ527 yrkande 3.
Ställningstagande
Det behövs internationella riktlinjer, i FN:s regi,
för en ekologiskt hållbar jordbruksproduktion, vilka
kan ligga till grund för en liberaliserad marknad
för jordbruksprodukter. De ekologiska villkoren för
jordbruket talar till stor del emot
vidareutvecklingen av en global marknad för
livsmedel om man inte samtidigt vidtar andra
åtgärder för att säkra att produktionen sker på
naturens villkor. Detta skulle kunna göras genom
bl.a. sådana internationella riktlinjer i FN:s regi,
vilka skulle kunna ligga till grund för en
liberaliserad marknad för jordbruksprodukter. Ett
annat hinder för jordbruket i u-länderna är de
tullhinder och kvotsystem som förhindrar konkurrens
på EU-markanden. De fattigaste länderna måste därför
få möjlighet att behålla sina gränsskydd och
kontroll över jordbruksproduktionen samtidigt som de
ges fri tillgång till våra marknader. Vidare bör
liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter
ske parallellt med utvecklingen av jordbruket i
tredje världen. Bondens behov bör sättas i centrum i
den alltmer avreglerade marknaden. Det anförda bör
ges regeringen till känna.
2. Handel med tredje land m.m. (punkt 2)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ515 yrkandena 3 och 5.
Ställningstagande
Jag anser att EU bör verka för att jordbrukets alla
funktioner, inklusive betydelsen för miljön och
hälsan, erkänns i internationella handelsrelationer.
Dessutom bör handeln med ekologiska produkter med
tredje land underlättas. Det pågående arbetet i
IFOAM (International Federation of Organic
Agriculture Movements), för att skapa kompletterande
gemensamma regelverk är viktigt för marknadens
utveckling. Arbetet kan leda till en kraftigt ökad
efterfrågan på ekologiska produkter från länder där
den egna produktionen är låg. En förutsättning för
en expanderande förädlingsmarknad är dock att
tillgången på råvaror får ett jämnare flöde över
tiden. Import och export är viktiga komplement till
utveckling av den inhemska marknaden. Det är också
viktigt att tredje världens ekobönder inte ställs
utanför EU:s marknad. För att förbättra
möjligheterna till ett utvecklat samarbete bör EU:s
lagstiftning och tillämpning ses över så att handel
med tredje land underlättas. Detta bör ges
regeringen till känna.
3. Den gemensamma jordbrukspolitikens
inriktning (punkt 6)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:U513 yrkande 17,
2001/02:MJ343 yrkande 1 och 2001/02:N266 yrkande 2
samt avslår motionerna 2000/01:MJ218 yrkande 4,
2000/01:MJ234 yrkande 6, 2000/01:
MJ237 yrkande 2, 2000/01:MJ257 yrkande 1,
2000/01:K398 yrkande 24, 2000/01:U206 yrkande 37,
2000/01:N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336 yrkandena 2
och 3, 2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28,
2001/02:MJ500, 2001/02:MJ526 yrkande 1,
2001/02:MJ527 yrkandena 58, 2001/02:K426 yrkandena
23 och 28, 2001/02:K428 yrkande 10 samt
2001/02:So624 yrkande 3.
Ställningstagande
En avreglering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
är i framtiden ofrånkomlig. En sådan förändring
måste dock ske successivt och kombineras med andra
åtgärder. En förutsättning är att andra stora
livsmedelsproducerande länder utanför EU inte
tillför sitt jordbruk dolda subventioner.
Ytterligare en förutsättning är att de inhemska
konkurrensförhållandena ändras och förbättras. Den
gemensamma jordbrukspolitiken hindrar dessutom
länder från tredje världen att exportera till EU.
Detta bör ges regeringen till känna.
4. Den gemensamma jordbrukspolitikens
inriktning (punkt 6)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ218 yrkande 4,
2000/01:MJ234 yrkande 6 och 2001/02:MJ527 yrkandena
58 samt avslår motionerna 2000/01:MJ237 yrkande 2,
2000/01:MJ257 yrkande 1, 2000/01:
K398 yrkande 24, 2000/01:U206 yrkande 37,
2000/01:U513 yrkande 17, 2000/01:N328 yrkande 1,
2001/02:MJ336 yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ338
yrkandena 27 och 28, 2001/02:MJ343 yrkande 1,
2001/02:MJ500, 2001/02:
MJ526 yrkande 1, 2001/02:K426 yrkandena 23 och 28,
2001/02:K428 yrkande 10, 2001/02:So624 yrkande 3
samt 2001/02:N266 yrkande 2.
Ställningstagande
Inriktningen av den gemensamma jordbrukspolitiken
behöver ändras så att ekologiskt hållbara
produktionsmetoder, landsbygdsutveckling och
bevarande av ett öppet landskap och biologisk
mångfald prioriteras. Riksdagen bör dessutom begära
att regeringen vid nästa reformering av EU:s
jordbrukspolitik verkar för en förändring från
kompensation för lägre priser och exportstöd till
ersättningar för miljöåtgärder och stöd till
regioner med sämre odlingsförutsättningar. Målet för
den framtida jordbrukspolitiken bör vara ett
konkurrenskraftigt jordbruk som skapar
förutsättningar för en långsiktigt hållbar
livsmedelsproduktion och som tar hänsyn till de
olika förutsättningar som finns i medlemsländerna
när det gäller t.ex. klimat, jordbrukets struktur
och politiska ambitioner. Detta måste göras på ett
sätt som inte leder till en kraftig utslagning av
jordbruk med sociala konsekvenser, hot mot den
biologiska mångfalden och utarmning av landsbygden
som följd. Regeringen bör verka för att
jordbrukspolitiken reformeras så att pengarna i
jordbruksbudgeten förs över från generella stöd till
miljöersättningar och stöd till
landsbygdsutveckling. Vidare bör de enskilda
medlemsländerna i EU ges större möjlighet att själva
anpassa stöden inom landsbygdsförordningen till
nationella preferenser och behov. Det enskilda
landets ekonomiska situation bör påverka kraven på
omfattningen av medfinansiering av åtgärderna inom
landsbygdsförordningen. Vad som anförts ovan bör ges
regeringen till känna.
5. Den gemensamma jordbrukspolitikens
inriktning (punkt 6)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K426 yrkandena 23 och 28
samt avslår 2000/01:MJ218 yrkande 4, 2000/01:MJ234
yrkande 6, 2000/01:MJ237 yrkande 2, 2000/01:MJ257
yrkande 1, 2000/01:K398 yrkande 24, 2000/01:U206
yrkande 37, 2000/01:U513 yrkande 17, 2000/01:
N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336 yrkandena 2 och 3,
2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28, 2001/02:MJ343
yrkande 1, 2001/02:MJ500, 2001/02:MJ526 yrkande 1,
2001/02:MJ527 yrkandena 58, 2001/02:K428 yrkande
10, 2001/02:So624 yrkande 3 samt 2001/02:N266
yrkande 2.
Ställningstagande
En grundlig reform av den gemensamma
jordbrukspolitiken bör eftersträvas av Sverige i den
planerade översyn som ska göras år 2003. En sådan
reform måste resultera i långsiktiga och stabila
villkor för bönderna. Därutöver måste mål som
landsbygdsutveckling och multifunktionalitet skrivas
in i fördragstexten. Jordbrukspolitiken bör utöver
traditionell livsmedelsproduktion kompletteras och
mer främja övriga jordbruksprodukter som energi och
åtgärder för att skydda natur, miljö och landskap
och därmed stödja landsbygdens utveckling.
Jordbruket har också stor betydelse för miljö- och
kulturarv, liksom för en rik biologisk mångfald.
Dessa uppgifter måste värderas mycket högt.
Det är vidare viktigt att EU, inte minst genom den
nya livsmedelsmyndigheten, stöder jordbrukarna i
deras strävan att höja kvaliteten på livsmedel och
förebygga epidemier. Hela livsmedelskedjan måste
präglas av kvalitetstänkande och omsorg om djuren.
Djurskyddet måste stärkas och kontrollen förbättras.
Stöd till djurtransporter måste avskaffas. De
plågsamma transporterna av levande djur bör ersättas
av satsningar på fler slakterier.
Slutligen måste jordbruket bli miljömässigt
hållbart. Det kräver att stödsystemet läggs om.
Giftanvändning bör naturligtvis inte främjas med EU-
medel och antibiotika i foder inte tillåtas.
Europeiskt jordbruk skall utmärka sig genom en hög
produktkvalitet, djurvänlighet och miljömässig
hållbarhet. Den fortsatt stora användningen av
miljöfarliga kemikalier måste minska. Vidare är det
önskvärt att den gemensamma jordbrukspolitiken inte,
som tidigare, leder till storindustrialisering av
jordbruket. Mindre familjejordbruk bör främjas. Stöd
till tobaksodling är inte etiskt försvarbart och bör
avskaffas.
Jordbruket kan slutligen bidra till en mer hållbar
energianvändning i Europa genom odlingen av s.k.
energigrödor, såsom bl.a. poppel och pil. Sådana
grödor kan i framtiden bli en betydelsefull och
miljövänlig energikälla. Jordbrukspolitiken bör
därför främja utvecklingen och odlandet av
energigrödor. Det kan dessutom vara ett bra och
lönsamt sätt för många jordbrukare att ställa om
från den överskottsproduktion som i längden inte kan
bibehållas.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna.
6. Den gemensamma jordbrukspolitikens
inriktning (punkt 6)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:N328 yrkande 1,
2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28 samt 2001/02:So624
yrkande 3 samt avslår motionerna 2000/01:MJ218
yrkande 4, 2000/01:MJ234 yrkande 6, 2000/01:MJ237
yrkande 2, 2000/01:MJ257 yrkande 1, 2000/01:K398
yrkande 24, 2000/01:U206 yrkande 37, 2000/01:U513
yrkande 17, 2001/02:
MJ336 yrkandena 2 och 3, 2001/02:MJ343 yrkande 1,
2001/02:MJ500, 2001/02:MJ526 yrkande 1,
2001/02:MJ527 yrkandena 58, 2001/02:K426 yrkandena
23 och 28, 2001/02:K428 yrkande 10 samt 2001/02:N266
yrkande 2.
Ställningstagande
EU:s jordbrukspolitik bör inriktas på att minska
handelssnedvridande stöd samt att miljö, djuromsorg,
kultur och livskraftig landsbygd värnas. Arbetet
måste syfta till att lämna den politik som gör att
lantbruksföretagen producerar det som berättigar
till störst ersättningar och i stället forma en
politik som gör det möjligt för lantbrukarna att
producera de livsmedel konsumenterna efterfrågar.
Lantbrukarna måste dessutom få en god avkastning på
sina arbetsinsatser. Stödet till jordbruket måste
styras mot miljö- och landsbygdsprogram.
Jordbrukarna måste få betalt för de tjänster det
utför åt samhället, såsom bevarande av öppet
landskap samt bevarande av biologisk mångfald och
kulturmiljöer. Vidare föreslås att politiken skiftar
från en gemensam jordbrukspolitik till en mat- och
landsbygdspolitik.
Ett omställningsprogram måste snarast utarbetas i
syfte att minska EU:s subventioner till
tobaksodlingarna i Sydeuropa. För att stimulera
jordägarna behövs det under en omställningsperiod
EU-bidrag för att de skall kunna övergå till
miljövänlig produktion av annat slag.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna.
7. Den gemensamma jordbrukspolitikens
inriktning (punkt 6)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ257 yrkande 1 och
2000/01:K398 yrkande 24, samt avslår motionerna
2000/01:MJ218 yrkande 4, 2000/01:MJ234 yrkande 6,
2000/01:MJ237 yrkande 2, 2000/01:
U206 yrkande 37, 2000/01:U513 yrkande 17,
2000/01:N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336 yrkandena 2
och 3, 2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28,
2001/02:MJ343 yrkande 1, 2001/02:MJ500,
2001/02:MJ526 yrkande 1, 2001/02:MJ527 yrkandena
58, 2001/02:K426 yrkandena 23 och 28, 2001/02:K428
yrkande 10, 2001/02:So624 yrkande 3 samt
2001/02:N266 yrkande 2.
Ställningstagande
Jordbrukspolitiken behöver avregleras och kraftigt
förändras så att den tar större hänsyn till
jordbrukets roll i det naturliga kretsloppet och
dess konsekvenser för djur, miljö och biologisk
mångfald. Stödet måste skiftas från inkomststöd och
produktionsstöd till miljöstöd och landsbygdsstöd
och stöd till småföretagande. Det är mycket
angeläget att den gemensamma jordbrukspolitiken
reformeras. Riksdagen bör därför begära att
regeringen i EU verkar för att reformeringen av den
gemensamma jordbrukspolitiken påskyndas. Detta bör
ges regeringen till känna.
8. Den gemensamma jordbrukspolitikens
inriktning (punkt 6)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K428 yrkande 10 samt avslår
motionerna 2000/01:MJ218 yrkande 4, 2000/01:MJ234
yrkande 6, 2000/01:MJ237 yrkande 2, 2000/01:MJ257
yrkande 1, 2000/01:K398 yrkande 24, 2000/01:U206
yrkande 37, 2000/01:U513 yrkande 17, 2000/01:
N328 yrkande 1, 2001/02:MJ336 yrkandena 2 och 3,
2001/02:MJ338 yrkandena 27 och 28, 2001/02:MJ343
yrkande 1, 2001/02:MJ500, 2001/02:
MJ526 yrkande 1, 2001/02:MJ527 yrkandena 58,
2001/02:K426 yrkandena 23 och 28, 2001/02:So624
yrkande 3 samt 2001/02:N266 yrkande 2.
Ställningstagande
Den gemensamma jordbrukspolitiken tar nästan halva
EU:s budget i anspråk. Det är därför mycket viktigt
att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras.
Detta bör ges regeringen till känna.
9. EU:s jordbrukspolitik i förhållande till
andra WTO-parter (punkt 7)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ338 yrkande 30.
Ställningstagande
Förändringar av EU:s ersättningssystem till en ökad
marknadsorientering bör inte ske ensidigt. Om EU
lägger om sin jordbrukspolitik samtidigt som andra
stora och viktiga aktörer på världsmarknaden inte
förändrar sin politik kommer det att få stora
negativa konsekvenser för det öppna landskapet, den
biologiska mångfalden, den europeiska modellen samt
för möjligheterna till en levande landsbygd i hela
Europa. En översyn och avreglering av
jordbrukspolitiken skall inom de flesta områden
göras parallellt med USA och andra WTO-partner, för
att förhindra konkurrens på ojämlika villkor,
eftersom USA:s samlade åtgärder för jordbruksstöd är
jämförbara med EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Vad
som anförts om att en översyn och avreglering av
EU:s jordbrukspolitik bör göras parallellt med USA:s
och andra WTO-partners bör ges regeringen till
känna.
10. Den gemensamma jordbrukspolitiken och den
nationella nivån (punkt 8)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:U511 yrkande 11.
Ställningstagande
EU:s jordbrukspolitik är ett exempel på hur fel
centralisering kan slå. Jordbrukspolitiken tar halva
EU:s budget i anspråk, samtidigt som den gynnar
storskalig produktion baserad på bekämpningsmedel
och konstgödsel, vilket skapar stora miljöproblem.
Jordbruksmarkerna i EU hotas samtidigt av utarmning
på grund av det jordbruk som bedrivs inom ramen för
EU:s jordbrukspolitik, vilket naturligtvis är en
katastrof för kommande generationer. Vi anser att en
viktig fråga de närmaste åren måste vara att driva
att den gemensamma jordbrukspolitiken förändras så
att EU endast ger stöd åt ett ekologiskt hållbart,
småskaligt och djurvänligt jordbruk samt att den i
hög grad flyttas till nationell nivå. Detta bör ges
regeringen till känna.
11. Miljöfrågor m.m. (punkt 9)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ527 yrkande 9 samt avslår
motionerna 2000/01:MJ257 yrkande 8, 2000/01:U511
yrkande 10, 2001/02:MJ375 yrkande 2, 2001/02:MJ515
yrkande 1, 2001/02:MJ518 yrkande 4, 2001/02:MJ526
yrkande 13 och 2001/02:U301 yrkande 38.
Ställningstagande
Det är viktigt att Sverige på gemenskapsnivå
formulerar tydliga mål och höga krav för miljön,
djurskydd samt säkra livsmedel. Detta bör ges
regeringen till känna.
12. Miljöfrågor m.m. (punkt 9)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ257 yrkande 8,
2001/02:MJ526 yrkande 13 och 2001/02:U301 yrkande 38
samt avslår motionerna 2000/01:U511 yrkande 10,
2001/02:MJ375 yrkande 2, 2001/02:MJ515 yrkande 1,
2001/02:MJ518 yrkande 4 och 2001/02:MJ527 yrkande 9.
Ställningstagande
Det finns inom EU allmänna miljömål som även
omfattar jordbruket. Jag anser dock att det är
olyckligt att några separata miljömål för den
gemensamma jordbrukspolitiken inte arbetats fram
från kommissionen. Åtgärderna för att minimera
jordbrukets miljöbelastning är otillräckliga. Därför
bör Sverige i EU verka för att separata miljömål för
jordbruket skapas. När det gäller miljömålen är det,
enligt miljögarantin, möjligt för varje nation att
ha strängare miljökrav än EU:s lägsta nivå. Dessutom
anser jag att jordbrukspolitiken måste avregleras
och kraftigt förändras så att den tar större hänsyn
till jordbrukets roll i det naturliga kretsloppet
och dess konsekvenser för djur, miljö och biologisk
mångfald. Vad som anförts bör ges regeringen till
känna.
13. Miljöfrågor m.m. (punkt 9)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ515 yrkande 1 och
2001/02:MJ518 yrkande 4 samt avslår motionerna
2000/01:
MJ257 yrkande 8, 2000/01:U511 yrkande 10,
2001/02:MJ375 yrkande 2, 2001/02:MJ526 yrkande 13,
2001/02:MJ527 yrkande 9 samt 2001/02:U301 yrkande
38.
Ställningstagande
Inriktningen på den framtida jordbrukspolitiken bör
vara att nå ett ekologiskt hållbart jordbruk. Jag
anser att EU motverkar en miljövänlig utveckling
genom att subventionera ett jordbruk baserat på
bekämpningsmedel och konstgödsel. Detta måste
förändras. Vad som anförts bör ges regeringen till
känna.
14. Jordbrukspolitiken och östutvidgningen
(punkt 10)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ256 yrkande 1 och avslår
motion 2001/02:MJ338 yrkande 29.
Ställningstagande
Vi anser att arbetet med avreglering och
marknadsanpassning av jordbrukspolitiken måste gå
vidare. Detta är särskilt viktigt för att utan
tidsutdräkt kunna genomföra den angelägna
utvidgningen av Europeiska unionen. Detta bör ges
regeringen till känna.
15. Jordbrukspolitiken och östutvidgningen
(punkt 10)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ338 yrkande 29 och avslår
motion 2000/01:MJ256 yrkande 1.
Ställningstagande
När EU:s nuvarande jordbruksprogram löper ut 2006
bör den gemensamma jordbrukspolitiken ersättas med
en mat- och landsbygdspolitik (FRP, food and rural
policy). Kandidatländerna bör få delta i denna
process, eftersom de kommer att påverkas av den.
Ansökarländerna bör ges möjlighet att delta i de
kommande diskussionerna om en halvtidsöversyn av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Detta skulle ge
kandidatländerna tid att anpassa sig till
integrationsprocessen och vidta nödvändiga åtgärder
för att förändra sina strukturer. Kandidatländerna
skall uppmuntras att börja införa EU:s lagstiftning
före tillträdet, för att skapa möjligheter att korta
ned övergångsperioder, stödja ytterligare handel,
motverka tillämpningsproblem vid tillträdet och för
att bli medvetna om och avlägsna potentiella hinder
för ett tidigt tillträde så snart som möjligt. Vad
som anförs om att låta EU:s kandidatländer delta i
processen med att skapa en mat- och
landsbygdspolitik (FRP) bör ges regeringen till
känna.
16. Stöd till tobaksodling (punkt 11)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ222 yrkandena 1 och
2, 2000/01:MJ711 yrkande 17 samt 2001/02:So624
yrkande 2.
Ställningstagande
Rökning är i dag ett stort folkhälsoproblem världen
över. Samtidigt illustrerar detta den kluvenhet EU
uppvisar på en rad områden. Å ena sidan vill EU
minska rökningen och arbetar aktivt för detta genom
bl.a. olika upplysningskampanjer. Å andra sidan
utgår stora stöd till tobaksodling. Detta kan inte
vara en riktig och rimlig politik. Ur ett
folkhälsoperspektiv bör stöd och subventioner till
tobaksodling inom EU avvecklas. Sverige måste vara
pådrivande för att så sker, så att rökningen
minskar. Vad som ovan anförts om att avveckla EU:s
stöd och subventioner till tobaksodling bör ges
regeringen till känna.
17. Den nationella jordbrukspolitikens
inriktning m.m. (punkt 12)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ256 yrkande 2 och
2001/02:MJ343 yrkandena 2 och 9 samt avslår
motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 1, 2000/01:MJ237
yrkande 1, 2000/01:MJ243 yrkande 1, 2000/01:N326
yrkande 8, 2001/02:MJ289 yrkandena 2 och 3,
2001/02:MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1,
2001/02:MJ338 yrkandena 1, 2 och 32, 2001/02:MJ388,
2001/02:MJ518 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 1
samt 2001/02:N265 yrkande 11.
Ställningstagande
Den svenska jordbrukspolitiken avregleras och
marknadsanpassas. Jord- och skogsbruket är
basnäringar på landsbygden och inom ramen för dessa
verksamheter ryms mycket stora värden. Detta gäller
inte enbart produktionsmässiga utan även stora
kultur- och miljövärden. Inom ramen för odling och
bebyggelse på landsbygden kan man följa tidigare
generationers arbetsinsatser och levnadsvillkor
långt tillbaka i tiden. I detta ligger oskattbara
värden. Samma sak gäller den biologiska miljön. Det
är genom generationers odlarmöda som vi fått den
rika biologiska mångfalden i vårt land. Detta är
också värden som måste bevaras. Samtidigt finns det
anledning att påpeka att bevarandeambitionerna inte
får innebära att man lägger en död hand över
landsbygden och de areella näringarna. Det är
snarare genom ett fortsatt aktivt ägande och
brukande som värdena kan bevaras till kommande
generationer. Bevarandekraven kan inte läggas så
tungt på nuvarande aktiva generation att
verksamheten kraftigt försvåras. Intrång i
äganderätten som baseras på t.ex. kultur- eller
miljöbevarande måste ersättas fullt ut. Kostnaderna
för ett allmänt intresse kan inte enbart bäras av
enskilda markägare. Jordbruksföretagen ses som
enskilda företag med sin styrka just i
produktionsuppgiften. De enskilda företagen skall
generellt sett inte vara beroende av
regionalpolitiska eller miljömässiga beslut. Vad som
anförts ovan bör ges regeringen till känna.
18. Den nationella jordbrukspolitikens
inriktning m.m. (punkt 12)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ237 yrkande 1,
2000/01:MJ243 yrkande 1, 2000/01:N326 yrkande 8,
2001/02:
MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1, 2001/02:MJ520
yrkande 1 och 2001/02:
N265 yrkande 11 samt avslår motionerna 2000/01:MJ233
yrkande 1, 2000/01:MJ256 yrkande 2, 2001/02:MJ289
yrkandena 2 och 3, 2001/02:
MJ338 yrkandena 1, 2 och 32, 2001/02:MJ343 yrkandena
2 och 9, 2001/02:
MJ388 och 2001/02:MJ518 yrkande 3.
Ställningstagande
Jordbruket och förädlingsindustrin har en central
roll för sysselsättningen på landsbygden. En ensidig
svensk avreglering skulle kunna leda till att en
tredjedel av åkermarken blir olönsam och avvecklas.
Detta skulle leda till en dramatisk avfolkning av
landsbygden och därmed vikande marknad för en rad
andra binäringar som är beroende av jordbruket.
Inriktningen av svensk jordbrukspolitik bör dessutom
syfta till att ge möjlighet att bedriva jordbruk i
hela landet med fullt utnyttjande av befintlig
åkermark. Jord- och skogsbruket utgör för övrigt en
hörnsten i en levande landsbygd, vilkas
förutsättningar måste tas till vara. Det är också
viktigt att reformeringen inriktas på att tillskapa
livskraftiga och kvalitetsinriktade jordbruk och en
livsmedelsförädling i internationell konkurrens.
Detta bör ges regeringen till känna.
19. Den nationella jordbrukspolitikens
inriktning m.m. (punkt 12)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 1 och
2001/02:MJ338 yrkandena 1, 2 och 32 samt avslår
motionerna 2000/01:MJ237 yrkande 1, 2000/01:MJ243
yrkande 1, 2000/01:MJ256 yrkande 2, 2000/01:N326
yrkande 8, 2001/02:MJ289 yrkandena 2 och 3,
2001/02:MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1,
2001/02:MJ343 yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ388,
2001/02:MJ518 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 1
samt 2001/02:N265 yrkande 11.
Ställningstagande
Det är nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges
förutsättningar att utvecklas som företagare.
Politiska beslut rörande ekonomiska förutsättningar,
miljö och sociala aspekter är därför mycket viktiga
för livskraftiga lantbruksföretag. Jordbrukets har
vidare en stor betydelse som motor för landsbygden.
Det är därför viktigt att man i reformarbetet intar
en positiv inställning till lantbruket och de
tjänster som levereras. Dessutom måste jordbruket
betraktas och användas som en resurs i miljöarbetet.
Detta bör ges regeringen till känna.
20. Den nationella jordbrukspolitikens
inriktning m.m. (punkt 12)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ289 yrkande 2 och
2001/02:MJ518 yrkande 3 samt avslår motionerna
2000/01:MJ233 yrkande 1, 2000/01:MJ237 yrkande 1,
2000/01:MJ243 yrkande 1, 2000/01:MJ256 yrkande 2,
2000/01:N326 yrkande 8, 2001/02:MJ289 yrkande 3,
2001/02:MJ329, 2001/02:MJ336 yrkande 1,
2001/02:MJ338 yrkandena 1, 2 och 32, 2001/02:MJ343
yrkandena 2 och 9, 2001/02:MJ388, 2001/02:MJ520
yrkande 1 samt 2001/02:N265 yrkande 11.
Ställningstagande
Livsmedelskedjan har utvecklats till en mycket
omfattande och resurskrävande hantering. Detta beror
bl.a. på tillgången till billig energi samt en
globaliserad handel. Omstruktureringen till en
storskalig matproduktion med ett litet antal
produktionsanläggningar orsakar omfattande
transporter. Sammantaget utgör livsmedelskedjan en
av våra stora miljöbelastare, såväl i Sverige som
globalt. Problemen med klimatpåverkan, försurning,
marknära ozon, övergödning, nedbrytning av
ozonlagret, hotet mot den biologiska mångfalden,
förbrukning av ändliga resurser, markförstörelse och
vattenföroreningar är exempel härpå. Många av dessa
problem orsakas av tunga transporter, men även det
intensiva bruket av kemikalier i jordbruket orsakar
problem, liksom bevattningen. Därutöver anser jag
att försiktighetsprincipen bör vara helt vägledande
för all livsmedelshantering och för
jordbruksmetoderna. Detta bör ges regeringen till
känna.
21. Generationsväxling i jordbruket (punkt 14)
av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar
Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Eskil
Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ258 yrkande 2 och
2000/01:MJ259 yrkande 2.
Ställningstagande
Det måste bli en prioriterad framtida uppgift att
skapa förutsättningar för unga att överta
familjegården. Därför bör rimligare ekonomiska
villkor för generationsväxling i jordbruket
tillskapas. Detta bör ges regeringen till känna.
22. Forskningsfrågor (punkt 15)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ207 och avslår motion
2000/01:MJ248 yrkande 1.
Ställningstagande
Odlingen av matpotatis i landet sker i drygt 8 000
företag och på en areal av nästan 25 000 ha.
Medelarealen på ca 3 ha odling per företag visar att
branschen är småskalig. En mindre andel av
produktionen säljs via odlingens kooperativa
utbudsföreningar vilket gör det svårt att
administrera en insamling av kollektiva medel för
forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Potatisodlingen möter en stark internationell
konkurrens på den svenska marknaden och en ökande
konkurrens av andra basprodukter som pasta, ris m.m.
Samtidigt brottas branschen med många problem av
odlingstekniskt slag i sin ambition att utveckla en
miljömässigt och långsiktigt uthållig produktion. I
det sammanhanget krävs fortsatt och intensifierad
forskning om bekämpning av skadegörare i
produktionen och om en säker utsädesodling. Vi anser
att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om hur dessa angelägna frågor skall kunna
lösas. Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna.
23. Konsekvensutredning, prognosområde, m.m.
(punkt 16)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ237 yrkandena 3 och
4, 2000/01:MJ243 yrkande 2, 2001/02:MJ336 yrkande 4
och 2001/02:MJ520 yrkande 2 samt avslår motionerna
2000/01:MJ257 yrkande 9 och 2001/02:K321 yrkande 3.
Ställningstagande
Jord- och skogsbruket är en förutsättning för en
levande landsbygd och tusentals arbetstillfällen i
livsmedels- och skogsindustri. För att få en
helhetsbild av jordbrukets betydelse borde en
särskild konsekvensanalys genomföras. Denna skulle
belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning,
försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna
landskapet, boende och service på landsbygden etc.
Detta är inte minst angeläget i dessa tider då
jordbruket utsätts för hård snedvriden konkurrens
och många, framför allt mindre jordbruk, tvingas
läggas ner. Inhemskt jordbruk är också en
förutsättning för att undvika långa,
miljöförstörande transporter, för att inte bli
försörjningsberoende av andra länder samt för att
upprätthålla en god livsmedelssäkerhet. Regeringen
bör således snarast återkomma till riksdagen med en
sådan konsekvensanalys som underlag för det
fortsatta beslutsfattandet.
För att effektivt och verklighetstroget kunna
utreda konsekvenserna av jordbrukspolitiska beslut
inom den gemensamma jordbrukspolitiken borde Sverige
arbeta med ett prognosområde där man löpande kan
testa konsekvenserna för svensk del. Arbetsmodellen
borde vara så intressant att EU kan bidra med
projektmedel.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna.
24. Konsekvensutredning, prognosområde, m.m.
(punkt 16)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ257 yrkande 9 och
2001/02:K321 yrkande 3 samt avslår motionerna
2000/01:
MJ237 yrkandena 3 och 4, 2000/01:MJ243 yrkande 2,
2001/02:MJ336 yrkande 4 och 2001/02:MJ520 yrkande 2.
Ställningstagande
Riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en ny
utredning med uppdrag att med utgångspunkt i EU:s
miljömål se över vilka miljöeffekter och
miljökostnader som kan kopplas till jordbruket.
Detta bör ges regeringen till känna.
25. Jordbrukets konkurrensvillkor (punkt 17)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ208, 2000/01:MJ216,
2000/01:MJ256 yrkande 3 och 2001/02:Sk288 yrkande 18
samt avslår motionerna 2000/01:MJ204, 2000/01:MJ233
yrkandena 24, 2000/01:MJ237 yrkande 5,
2000/01:MJ257 yrkande 11, 2000/01:N263 yrkande 9,
2001/02:MJ330, 2001/02:MJ338 yrkande 3,
2001/02:MJ520 yrkande 4 samt 2001/02:MJ526 yrkandena
12 och 15.
Ställningstagande
Vi anser att de svenska bönderna måste få samma
konkurrensvillkor som andra bönder i Europa.
Kostnaderna för bl.a. handelsgödsel,
bekämpningsmedel och dieselskatt belastar svenska
lantbruksföretagare på ett orimligt sätt. Dessa
kostnader bör regering och riksdag sänka. Lagar,
regler och föreskrifter måste utarbetas så att de
inte hindrar företagande på landsbygden samt att
lantbruken måste kunna ta del av de
arealersättningar och miljöstöd som finns inom EU i
så stor omfattning som möjligt. Vidare måste
åtgärder snabbt vidtas om det svenska jordbruket
skall kunna konkurrera med jordbruket i övriga EU-
länder. Flera av de förslag som lämnades i den s.k.
Björkska utredningen är mycket bra. I utredningen
föreslogs bl.a. att skatten på handelsgödsel bör
slopas, dieselskatten sänkas liksom beskattningen på
arbetsmaskiner minskas. Utbetalningen av
arealersättningar skall ske under jordbrukarens eget
budgetår och inte komma under påföljande budgetår.
En särskild fråga gäller de allt sämre vägarna som
har blivit ett stort bekymmer för jordbruksnäringen.
Grunden för en livskraftig lands- och glesbygd är
ett lönsamt och konkurrenskraftigt jord- och
skogsbruk. Vad som anförts bör ges regeringen till
känna.
26. Jordbrukets konkurrensvillkor (punkt 17)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 26. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ204, 2000/01:MJ237
yrkande 5 och 2001/02:MJ520 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2000/01:MJ208, 2000/01:MJ216,
2000/01:MJ233 yrkandena 24, 2000/01:MJ256 yrkande
3, 2000/01:MJ257 yrkande 11, 2000/01:N263 yrkande 9,
2001/02:MJ330, 2001/02:MJ338 yrkande 3,
2001/02:MJ526 yrkandena 12 och 15 samt 2001/02:Sk288
yrkande 18.
Ställningstagande
Förutom klimatmässiga skillnader inom unionen kan vi
konstatera att den svenska regeringens politik
ställer högre krav på exempelvis miljöskydd,
husdjurshygien m.m., vilket ytterligare fördyrar
produktionskostnaderna för svensk
livsmedelsproduktion, jämfört med vad som gäller
inom EU. För att svenskt lantbruk skall bli mer
konkurrenskraftigt är det därför nödvändigt med en
harmonisering av de avgifter som i dag belastar de
svenska bönderna. Om så inte sker avvecklar
regeringen svenskt jordbruk och överlåter till
övriga EU-länder att ta över jordbruksproduktionen.
I samband med saneringen av den svenska
statsbudgeten föreslog den socialdemokratiska
regeringen att extra energiskatter skulle tas ut av
bönderna för att bidra till ett minskat
budgetunderskott. Dessa extraordinära energiskatter
får svenska bönder bära till skillnad från sina
kolleger inom EU. Många jordbruksföretag har i dag
högre elenergikostnader än annan näringsverksamhet i
Sverige, vilket måste anses helt orimligt och måste
rättas till. Den så kallade Björkska utredningen har
tydligt visat att Sveriges bönder har ett betydligt
besvärligare konkurrensläge än bönderna i
grannländerna. Vad som anförts bör ges regeringen
till känna.
27. Jordbrukets konkurrensvillkor (punkt 17)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 27. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ233 yrkandena 24 samt
avslår motionerna 2000/01:MJ204, 2000/01:MJ208,
2000/01:
MJ216, 2000/01:MJ237 yrkande 5, 2000/01:MJ256
yrkande 3, 2000/01:
MJ257 yrkande 11, 2000/01:N263 yrkande 9,
2001/02:MJ330, 2001/02:
MJ338 yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 4,
2001/02:MJ526 yrkandena 12 och 15 samt 2001/02:Sk288
yrkande 18.
Ställningstagande
Det svenska jordbrukets förutsättningar att
konkurrera på den europeiska marknaden borde vara
goda. De livsmedel som produceras håller hög
kvalitet, vilket är en viktig exportfördel. Tyvärr
har den svenska regeringen genom inhemska beslut
snedvridit konkurrensen inom jordbruksområdet. De
svenska bönderna belastas med extra kostnader som
bönderna inom EU inte har. Svenskt lantbruk måste få
likvärdiga villkor som sina konkurrenter. Det
handlar om att stärka konkurrenskraften för att
skapa utrymme för nödvändiga framtidsinvesteringar i
produktionskapacitet, produktutveckling och
marknadsföring. Dagens lönsamhet i jordbruket är
helt otillräcklig inte bara sett utifrån
investeringsbehov utan även i förhållande till en
rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och
eget kapital. Det svenska jordbrukets ryggsäck måste
lyftas av, inte tyngas av ytterligare bördor. Vad
som behövs är bl.a. omfattande satsningar på
forskning och utveckling samt exportfrämjande
åtgärder. Det innebär även att medel anslås till
småskalig livsmedelsförädling. Sammantaget innebär
dessa åtgärder att det svenska jordbrukets
konkurrenskraft förstärks betydligt. Vi föreslår
bl.a. att man under fyra år satsar på
exportfrämjande åtgärder och satsar på program för
gårdsbaserad livsmedelsförädling. Därutöver behövs
ett femårigt program för strukturomvandlingen av
trädgårdsnäringen och resurser för
trädgårdsbranschens utveckling under fem år. Detta
bör ges regeringen till känna.
28. Jordbrukets konkurrensvillkor (punkt 17)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ257 yrkande 11 samt
avslår motionerna 2000/01:MJ204, 2000/01:MJ208,
2000/01:MJ216, 2000/01:MJ233 yrkandena 24,
2000/01:MJ237 yrkande 5, 2000/01:MJ256 yrkande 3,
2000/01:N263 yrkande 9, 2001/02:MJ330, 2001/02:MJ338
yrkande 3, 2001/02:MJ520 yrkande 4, 2001/02:MJ526
yrkandena 12 och 15 samt 2001/02:Sk288 yrkande 18.
Ställningstagande
En annan utmaning blir samtidigt att med böndernas
hjälp öka de positiva effekterna jordbruket har på
miljön, vad gäller insatser för ett öppet
odlingslandskap och en varierad kulturmiljö.
Folkpartiet har krävt att regeringen skall vidta
åtgärder för att lantbrukets konkurrenssituation
skall förbättras. Vi har nu noterat att regeringen
lovat sådana åtgärder, och vi skall med stort
intresse ta del av förslagen när de läggs fram för
riksdagen. Under många år har Europas bönder använt
handelsgödsel med höga halter kadmium i fosfaterna.
Det finns kadmiumfria fosfater, men dessa är mycket
dyra. Det är extremt angeläget att hejda
försurningen av mark och vatten, men det är också
angeläget att få kontroll av, och stopp på, sådant
som kadmium i konstgödsel, beständiga kemikalier,
antibiotika och andra farmakologiska ämnen i gödsel
och rötslam. Dessutom bör EU satsa på att minska
pesticiderna i odlingen, införa utbytesprincipen och
inte minst satsa på forskning om effektiva men
kortlivade pesticider. Dessa har effekt enbart där
det ska vara effekt, men bryts snabbt ner till
ofarliga beståndsdelar. Det bör skapas regler
snarast om maximala nivåer för ett stort antal ämnen
i alla sorters gödsel naturgödsel är lika illa som
handelsgödsel ur dessa synvinklar. Detta bör ges
regeringen till känna.
29. Exportfrämjande åtgärder (punkt 20)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 29. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ338 yrkande 5.
Ställningstagande
Eftersom livsmedelsmarknaden blir alltmer
internationaliserad är det viktigt att svenska
lantbrukare och förädlingsföretag får möjlighet att
vara med och konkurrera med sina produkter på andra
marknader än den svenska. Olika exportfrämjande
åtgärder med hjälp av statliga insatser är särskilt
viktigt för de mindre producenterna som saknar de
större företagens säljorganisationer,
marknadsföringsmöjligheter och kapital. En medveten
satsning på exportfrämjande åtgärder för olika
former av nischprodukter i de areella näringarna
skulle betyda mycket för företagsamheten och
sysselsättningen främst på den svenska landsbygden.
En satsning på exportfrämjande åtgärder under en
fyraårsperiod bör genomföras för både nischprodukter
och andra produkter med sitt ursprung i de areella
näringarna. Vad som ovan anförs om en satsning på
exportfrämjande åtgärder för produkter från de
areella näringarna bör ges regeringen till känna.
30. Regler för arealuttag (punkt 22)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ219.
Ställningstagande
Reglerna för arealuttag behöver kompletteras. Ett
sätt att kombinera modernt lantbruk med föredömlig
miljövård är att verka för införande av beträdor
inom EU:s regler för arealersättning. Beträdor
innebär att mark som skulle läggas i träda gräsbesås
i fyra meter breda remsor längs fältkanter och
upplåts för bl.a. ridning och promenader.
Ersättningsstödet bör ändras så att beträdor kan
räknas som uttagen areal och därmed åtnjuta
arealersättning från EU. Regeringen bör lägga fram
ett förslag till ändring av regelsystemet för
arealuttag i enlighet härmed. Vad som anförts om
regler för arealuttag bör ges regeringen till känna.
31. Oljeväxtproduktion (punkt 23)
av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar
Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m), Eskil
Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 31. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 26,
2000/01:MJ250 och 2001/02:MJ470.
Ställningstagande
Beslutet om Agenda 2000 ledde till en minskad
lönsamhet för proteingrödor och en kraftigt minskad
lönsamhet för oljeväxter samtidigt som spannmålen
fick en viss kompensation för sänkt
interventionspris. Miljöersättning till en växtföljd
med avbrottsgrödor har flera fördelar och stämmer
väl överens med det svenska miljömålet för
jordbruket. Regeringen bör därför återkomma med
förslag till hur problemen med den svenska
oljeväxtproduktionen skall lösas. Regeringen bör
därvid överväga möjligheterna att ge stöd till
avbrottsgrödor så att den svenska oljeväxtodlingen
kan bevaras på traditionella nivåer.
Dessutom anser vi att trädan bör kunna får brytas
den 1 juni i stället för som nu den 1 juli. Detta
för att förbättra förutsättningarna för odling av
höstoljeväxter. Enligt motionen ingår Gotland inte i
de områden som haft tillstånd att bryta trädan den 1
juni för oljeväxtodling. Detta är olyckligt då ett
tillstånd att bryta trädan tidigare skulle
möjliggöra att även försommartorra delar av vårt
land, som Gotland, skulle få ökade möjligheter att
öka odlingen av höstsådda oljeväxter.
Vad som anförts om oljeväxtproduktion bör ges
regeringen till känna.
32. Svensk svinavel (punkt 24)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 32. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ511 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag anser att de värden svensk svinavel och
svinuppfödning har skall värnas och utvecklas. Detta
kan med fördel ske i samarbete med de ekologiska
bönderna. Med tydligare märkning av svenska
charkvaror och bättre information om vad den svenska
uppfödningen innebär skulle det bli lättare för
konsumenten att välja svenskt fläskkött. Om detta
kan ändras kommer producenterna att erfara att en
svensk etisk avel är lönsam. Detta bör ges
regeringen till känna.
33. Stöd till produktion av slaktsvin m.m.
(punkt 25)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 33. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ511 yrkande 3 och
2001/02:MJ515 yrkande 15.
Ställningstagande
Kostnaderna för ekologisk produktion är högre än för
konventionell produktion. Det kan därför finnas
anledning att införa stöd för sådan produktion.
Regeringen bör med anledning härav se över
möjligheterna till stöd för ekologisk produktion av
svin och fjäderfä. Detta bör ges regeringen till
känna.
34. Hästnäringen (punkt 27)
av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 34. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ230, 2000/01:MJ242,
2001/02:MJ338 yrkande 24 och 2001/02:MJ524 yrkande 1
samt avslår motion 2000/01:MJ744.
Ställningstagande
Vi anser att den kallblodiga travaren bör omfattas
av stödet till utrotningshotade inhemska hästraser
och den svenska halvblodsaveln omfattas av
uppfödarpremier. Inom EU ses hästhållningen som en
del av jordbrukssektorn. I Sverige däremot beaktas
inte hästnäringen inom jordbrukspolitiken. Hästens
och hästnäringens vikt för jordbrukets, landskapets
och regionernas utveckling medför att
jordbrukspolitiska beslut även bör omfatta hästar.
Regeringen bör dessutom överväga om inte EU-stöden
kan nyttjas för att stödja den svenska hästaveln och
hästnäringen. Vad som anförts om hästnäringen bör
ges regeringen till känna.
35. Hästnäringen (punkt 27)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 35. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ744 samt avslår
motionerna 2000/01:MJ230, 2000/01:MJ242,
2001/02:MJ338 yrkande 24 och 2001/02:MJ524 yrkande
1.
Ställningstagande
Antalet kallblodstravare är så litet att arten är
utrotningshotad. Med blott 500 föl per år är den
genetiska mångfalden hotad. För att bibehålla den
nuvarande bredden måste populationens storlek öka
med en takt om åtminstone 1 000 föl per år. För att
uppnå detta bör det införas ett minoritetsskydd inom
travsporten som består av en procentuell andel av
loppen och prispengarna. Uppfödarpremier till ägarna
av betäckta ston är ytterligare en lösning. Detta
bör ges regeringen till känna.
36. REKO-stöd (punkt 30)
av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar
Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m) och Eskil
Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 36. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ226, 2000/01:MJ256
yrkande 12 och 2001/02:MJ365.
Ställningstagande
Det konventionella jordbruket får inte diskrimineras
vid det fortsatta programmets tillämpning. Det var
fel att slopa REKO-ersättningen. Frågan om de
förlorade ersättningarna måste nu hanteras så att
skadan kan repareras så snabbt som möjligt.
En grundförutsättning för att kunna hålla
kulturlandskapet i hävd är en livskraftig
jordbruksnäring med betande djur. Vallodling är en
förutsättning för att kunna hålla betesdjur. Vall är
en gröda med många fördelar. Användningen av
bekämpningsmedel är liten, och genom sin långa
växtsäsong reducerar vall näringsläckaget.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna.
37. Jordbruket i norra Sverige (punkt 31)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 37. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ256 yrkande 14,
2000/01:MJ258 yrkande 1, 2001/02:MJ240 och
2001/02:MJ421 yrkande 1 samt avslår motionerna
2000/01:MJ259 yrkande 1, 2001/02:MJ379 och
2001/02:MJ385.
Ställningstagande
Jordbruket i Norrlands glesbygd har stor betydelse
för sysselsättning, samhällsstruktur och en
tilltalande landskapsbild. Regelverken efter EU-
inträdet innebär att de nuvarande åtgärderna inom
struktur- och regionalpolitiken uppvisar en mycket
splittrad och svåröverskådlig bild. En reform är
därför nödvändig.
Förutsättningarna för ett väl fungerande jordbruk
finns i Norrland. Tyvärr minskar dock intresset
bland de yngre att driva jordbruk där. Mycket av den
pessimism som särskilt har märkts i ett bälte genom
Gävleborg, Dalarna och Värmland härrör från dåliga
förutsättningar att driva jordbruksföretag under
rimliga ekonomiska villkor. Lantbrukarfamiljen i
Norrland har oftast en låg arbetsinkomst från
jordbruket. Det är därför av största vikt att
företagsklimatet i hela Sverige avsevärt förbättras
så att framtidstron på jordbruket i regionen ökar.
Tyngande skatter, byråkratiskt krångel, dyra
generationsväxlingar och omfattande hämmande
regelverk måste snarast förändras så att
förutsättningar skapas för en långsiktigt hållbar
ekonomi i jordbruket.
Vad som anförts om jordbruket i norra Sverige bör
ges regeringen till känna.
38. Jordbruket i norra Sverige, Stöd till det
fjällnära jordbruket och Transportersättning
till jordbruket i norra Sverige
(punkterna 31, 32 och 34)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkterna 31,
32 och 34 borde ha följande lydelse:
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 38. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:MJ379 samt
avslår motionerna 2000/01:MJ256 yrkande 14,
2000/01:MJ258 yrkande 1, 2000/01:MJ259 yrkande 1,
2001/02:MJ240, 2001/02:MJ385 och 2001/02:
MJ421 yrkande 1.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 38. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:MJ235 yrkande
3 och 2001/02:N255 yrkande 2.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 38. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:N255 yrkande 1.
Ställningstagande
Jordbruket spelar en viktig roll som grund i arbetet
för att motverka den negativa utvecklingen för gles-
och landsbygdsbefolkningen. Sammantaget kan jord-
och skogsbruket i norra Sverige vara en motor i
utvecklingen av näringslivet och skapa bättre
förutsättningar för att leva och bo på landet. Det
behövs inga betydande insatser utan ett regelverk
som skapar förutsättningar för utvecklingen.
Jordbruket i norra Sverige har under lång tid
erhållit en regionalpolitisk ersättning för att
täcka de merkostnader som bönderna i området drabbas
av. Motiven för ersättningen har varierat, men i dag
torde de väsentligaste motiven vara att det genom
jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna
landskapet i delar av norra Sverige. Genom
jordbruket skapas också ett betydande antal
arbetstillfällen både inom själva jordbruket och
inom livsmedelsindustrin. Transportstödet är viktigt
för att täcka merkostnaderna för jordbruket i norra
Sverige. EU-inträdet innebar dock att ersättningen
för intransport av jordbruksprodukter urholkades för
mjölk och helt försvann för kött och ägg.
Jordbrukets struktur samt områdets stora avstånd gör
att kostnaderna för insamling av mjölk, ägg och kött
är betydligt högre än på andra håll i landet
samtidigt som kostnaderna för uttransport av
livsmedel är högre eftersom området är mycket
glesbefolkat och har många små butiker. Ett höjt
transportstöd skulle leda till ökad stabilitet och
ökad investeringsvilja bland lantbrukarna i området.
Riksdagen gav i december 1998 regeringen i uppdrag
att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i
fjällnära områden för att kompensera det sämre
utfallet efter EU-inträdet i stödområde 1. Trots
detta har det ännu inte införts någon särskild
ersättning riktad till jordbruket i det här området.
Det har fört med sig en vikande produktion som
kommer att få svåra resultat om det inte sker
någonting från regeringens sida. Jordbruksministern
har i svar på frågor om det fjällnära jordbruket
menat att det faktum att jordbruket är fjällnära
inte i sig innebär att det kan vara berättigat till
extra miljöersättningar. Vi anser att ministern i
och med detta underlåtit att följa riksdagens
tillkännagivande som innebar ett krav på att
regeringen särskilt skulle beakta det fjällnära
jordbruket. Därför anser vi att regeringen snarast
bör återkomma med ett förslag om ekonomiskt stöd
till det fjällnära jordbruket.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till
känna.
39. Jordbruket i norra Sverige (punkt 31)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 39. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ259 yrkande 1 och
2001/02:MJ385 samt avslår motionerna 2000/01:MJ256
yrkande 14, 2000/01:MJ258 yrkande 1, 2001/02:MJ240,
2001/02:MJ379 och 2001/02:
MJ421 yrkande 1.
Ställningstagande
Jag anser att Norrlandsjordbrukets situation måste
stärkas. Jord- och skogsbruket i norra Sverige kan
utgöra en motor i utvecklingen av näringslivet och
skapa bättre förutsättningar för att leva och bo i
regionen. Det krävs då att politiken innebär att
dessa näringar inte utsätts för en negativ
särbehandling. I dag behövs inga betydande insatser
men däremot ett regelverk som skapar förutsättningar
för utveckling och som också gör det möjligt att ta
del av de samhällsinsatser och medel som redan
finns. För att jord- och skogsbruket skall kunna
vara en ännu starkare motor i näringslivet på
landsbygden i norra Sverige krävs bl.a. att
transportkostnaderna utjämnas, att jordbruket i det
fjällnära området stimuleras, att nationellt
anslagna medel till jordbruket används fullt ut samt
att ersättningarna inom miljöersättningen öppet
odlingslandskap höjs. Detta bör ges regeringen till
känna.
40. Nationell ersättning till jordbruket i
norra Sverige (punkt 33)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 40. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ239 samt avslår
motionerna 2001/02:MJ258 och 2001/02:MJ338 yrkande
10.
Ställningstagande
För att tillvarata de möjligheter som jordbruket och
livsmedelsindustrin ger behöver ytterligare
stimulanser tillföras. Det är naturligt att använda
sig av det utrymme som finns i den nationella
ersättningen samtidigt som ersättningarna och
produktionen kan komma att ligga under referensnivån
i anslutningsfördraget till EU. Det är väsentligt
att den ytterligare stimulansen kommer de
produktionsgrenar till del som är störst och har
störst betydelse för det öppna landskapet och
sysselsättningen, nämligen mjölk- och
svinproduktionen. Detta bör ske genom att
ersättningen till suggorna räknas upp med
ytterligare 600 kr per sugga och resterande belopp
läggs ut på mjölkproduktionen. Detta bör ges
regeringen till känna.
41. Nationell ersättning till jordbruket i
norra Sverige (punkt 33)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 41. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ258 och 2001/02:MJ338
yrkande 10 samt avslår motion 2001/02:MJ239.
Ställningstagande
Norrlandsjordbruket har speciella förutsättningar.
Långa avstånd och ett utsatt klimat gör att
förutsättningarna ser annorlunda ut än på andra håll
i Sverige och i EU. Det är viktigt att särskild
hänsyn tas till Norrlandsjordbrukets
förutsättningar. Ersättning lämnas för att skapa
bättre förutsättningar för jordbruk i norra Sverige.
Jordbruksproduktionen får som villkor för
ersättningen inte öka i förhållande till tiden före
den svenska EU-anslutningen. Den totala nationella
ersättningen har under åren 19952000 klart
understigit referensersättningsnivån. Detta tyder på
att lönsamheten är fortsatt svag. En översyn av
systemet med den nationella ersättningen till
Norrlandsjordbruket, i syfte att låta hela
ersättningsnivån komma de areella näringarna till
del, bör komma till stånd. Det är väsentligt att den
ytterligare stimulansen kommer de produktionsgrenar
till del som är störst och har störst betydelse för
det öppna landskapet och sysselsättningen, nämligen
mjölk- och svinproduktionen. Detta bör ges
regeringen till känna.
42. Bärodling (punkt 35)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 42. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ249 samt avslår
motionerna 2001/02:MJ383 och 2001/02:MJ477.
Ställningstagande
Bärodling omfattas av ett nationellt finansierat
regionalstöd, vars syfte är att stimulera odlingen.
Stödet per arealenhet är lägre till bärodling än
till traditionella jordbruksgrödor. Bärgrödorna
medverkar precis som andra grödor till
landskapsbilden, och det borde därför vara möjligt
att de skulle uppbära lika stora miljöstöd som
vanliga jordbruksgrödor. Stöd utgår endast till den
faktiskt odlade arealen, vilket betyder att stora
ytor som åtgår till vändtegar och kör- och gångvägar
inte är stödberättigade. Odlingen kräver också ett
växelbruk, vilket ökar arealbehovet. För att
bärodlingen skall kunna bli ett verkligt alternativ
till andra grödor borde grundstödet ligga på samma
nivå som för andra grödor, räknat utifrån den
bruttoareal som odlingen tar i anspråk. Till detta
läggs sedan det regionala stödet, beräknat på
nettoarealen. Utöver ett förbättrat odlingsstöd
borde också resurser sättas in på kompetens- och
marknadsutveckling. Därutöver behövs forskning och
utveckling när det gäller marknadstillträdet.
Bärodlingen i norra Sverige är en resurs som är väl
värd att värna. Regeringen bör närmare utreda
förutsättningarna och villkoren för detta.
43. Skärgårdslantbruket (punkt 36)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 36
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 43. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ512 yrkande 2 och
2001/02:MJ220 yrkande 13.
Ställningstagande
Det svenska skärgårdsjordbruket är en viktig
förutsättning för att få levande skärgårdar. I dag
brottas jordbruket i skärgården med bristande
lönsamhet, vilket försämrar möjligheterna till att
bibehålla ett öppet landskap, biologisk mångfald och
sysselsättning i skärgården. De specifika
förutsättningar som jordbruket i skärgården har får
inte leda till en utarmning av denna näringsgren.
Det är angeläget att se över situationen för
skärgårdsjordbruket och komma med förslag som kan
förbättra konkurrenskraften. Således bör en särskild
utredning med syfte att ge förslag på hur
konkurrenskraften för skärgårdsjordbruket kan
förbättras tillsättas så fort som möjligt. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
44. Lokal livsmedelsproduktion m.m. (punkt 37)
av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 44. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ259 yrkande 7 och
2001/02:MJ220 yrkande 14 samt avslår motionerna
2001/02:
MJ456 och 2001/02:MJ518 yrkande 21.
Ställningstagande
Det är viktigt att stödja det lokala näringslivet i
skärgården genom att stödja en småskalig
livsmedelsproduktion och lokal småskalig
livsmedelsförädling. Det råder dock enligt ett
flertal länsstyrelser oklarheter om huruvida
tillämpningen av livsmedelslagstiftningen tar hänsyn
till de speciella villkor som råder för småskalig
livsmedelsförädling. Det kan t.ex. gälla behovet av
att kunna ge dispens från vissa regler för att på så
vis kunna underlätta småskalig livsmedelsförädling.
Därför bör livsmedelslagstiftningen och dess
tillämpningar för småskalig livsmedelsförsörjning
ses över, allt i syfte att underlätta
näringsverksamhet för skärgårdsbor. Det anförda bör
ges regeringen till känna.
45. Lokal livsmedelsproduktion m.m. (punkt 37)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 37
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 45. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ518 yrkande 21 och avslår
motionerna 2000/01:MJ259 yrkande 7, 2001/02:MJ220
yrkande 14 och 2001/02:MJ456.
Ställningstagande
I en värld som alltmer präglas av internationell
handel och ett näringsliv som har exportinriktningen
som överordnad princip, krävs det politisk
medvetenhet och vilja att styra
jordbruksproduktionen mot en lokalare och mer
överskådlig marknad. Vinsterna med kortare avstånd
mellan odlare, bonde, producent och kunder kan
räknas på många plan. Konsumenterna kan lättare
kommunicera med odlaren. Transportbehovet blir
mindre till fromma för det globala klimatet och för
varornas naturliga hållbarhet. Insatserna av
konstgjorda hållbarhetsåtgärder såsom strålning och
antimögelbehandling kan minskas liksom behovet av
konservering. Villkoren för bönder och odlare bör
vara så gynnsamma att incitamenten för
kvalitetsinriktad lokal produktion ter sig som det
attraktiva valet. Samtidigt får då även jordbruket i
fattiga länder ett rättvisare utrymme.
För vår egen regionala balans är ett livskraftigt
och småskaligt jordbruk över hela landet och en
småskalig distribution med t.ex. mobila slakterier,
mindre och fler mejerier, decentraliserade
destruktionsanläggningar och äkta lokala varumärken
något som bildar stommen i en levande landsbygd. De
två till synes oförenliga dimensionerna
bidragsjordbruk och avreglerat jordbruk å ena sidan
samt ekologiskt och industrialiserat jordbruk å den
andra, kan förenas om man ser fördelarna med en
livsmedelsmarknad baserad på främst lokal
avsättning. Självförsörjningsgraden är mycket viktig
i en uppdaterad och mer relevant hotbild för landets
säkerhet.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
46. Fäbodkultur (punkt 39)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m), Per-Samuel Nisser (m) och Eskil
Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 46. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ201 och 2001/02:MJ237
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Fäbodbruken är i dag en liten del av svenskt
jordbruk med totalt ca 195 fäbodar. Verksamheten är
trots sin relativt ringa omfattning mycket viktig
för bevarandet av den biologiska mångfalden,
värdefulla natur- och kulturmiljövärden samt
utrotningshotade husdjursraser. Det krävs därför
åtgärder för att möjliggöra bevarandet av ett
levande fäbodbruk.
För att bevara fäbodbruket och miljön är det
viktigt att verksamhet och boskapsskötsel kan
upprätthållas på det traditionella sättet med fritt
skogsbete och delvis bete på fäboden efter slåtter.
Det bör göras en juridisk översyn av gällande
lagstiftning genom ägofredslagen för att skapa en
hållbar situation för de i dag verksamma
fäbodbrukarna och de som kommer att starta
verksamhet på fäbodar gällande stängsel.
Hoten mot det levande fäbodbruket är dock flera.
Små ekonomiska förutsättningar och svårigheter att
få leverera mjölk från mindre leverantörer som är
basen i fäbodbruket påverkar utvecklingen negativt.
Fäbodbruket står inför en generationsväxling med
unga småbrukare som under nuvarande förutsättningar
tvekar att fortsätta med fäbodbruk. Om de nu
övergripande hoten inte elimineras kan en i dag
positiv utveckling av ett levande fäbodbruk ändå på
sikt vara hotad och en tusenårig kulturtradition gå
i graven. Riksantikvarieämbetet har genomfört en
utredning om förutsättningarna för att bevara
landets fäbodar. De åtgärder som myndigheten
föreslår förefaller inte tillräckliga. När det
gäller fäbodar som ännu är i drift är det nödvändigt
med en kombination av insatser från flera olika håll
och myndigheter. De regelsystem som berör
fäbodverksamheten bör ses över och anpassas till att
främja en levande fäbodkultur i hela landet. Vi
föreslår därför att Riksantikvarieämbetet,
Naturvårdsverket och Jordbruksverket bör få ett
fortsatt gemensamt uppdrag tillsammans med näringens
representanter och föreningar att föreslå konkreta
åtgärder som främjar och möjliggör ett levande
fäbodbruk. Dessutom vill vi se en ökad satsning på
vårdplaner, mark och byggnadsvård på de värdefulla
fäbodar som är eller kommer att vara levande samt
ett bättre juridiskt skydd för att bevara befintliga
fäbodmiljöer.
Många gånger fyller fäbodarna en viktig funktion
genom att bevara utrotningshotade husdjursraser.
Dessa inbegriper bland annat svensk kullig boskap,
som i huvudsak består av fjällkor och rödkullor. Ett
aktivt arbete för en genomarbetad avelsplan skall
finnas för alla de hotade husdjursraserna som finns
listade av Naturvårdsverket och Jordbruksverket.
Detta bör ske tillsammans med Svensk avel, ideella
avelsföreningar samt WWF. Det bör vara av
riksintresse att lämpliga åtgärder vidtas så att
dessa kan bevaras i den miljö där de formats, dvs.
med skogsbete på fäbodar.
Fäbodkulturen handhas i dag av flera statliga
verk, vilket inte är bra. Man bör samordna
verksamheten på ett sådant sätt att den handläggs på
så få verk som möjligt.
Vad som anförts om fäbodkultur bör ges regeringen
till känna.
47. Stöd för hävd av ängs- och hagmarker m.m.
(punkt 41)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 47. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ234 yrkande 7 och avslår
motion 2001/02:MJ375 yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör regeringen utreda möjligheten
att involvera fler aktörer i bevarandet av ängs- och
hagmarker samt utveckla formerna för alternativ till
stöd till jordbrukare för hävd av ängs- och
hagmarker. Genom förordnande enligt 7 kap.
miljöbalken kan t.ex. särskilt skyddsvärda marker
eller tätortsnära betesmarker ges status av
naturvårdsområde. Detta kan göras genom att lokala
eller regionala myndigheter på uppdrag av
Naturvårdsverket tar huvudansvaret för hävden av
marken genom inhyrning av betesdjur eller genom
särskilda avtal med jordbrukare eller andra som kan
hävda marken. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
48. Ekologisk odling m.m. (punkt 42)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 48. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ256 yrkande 10 samt
avslår motionerna 2000/01:MJ234 yrkande 4,
2000/01:MJ243 yrkande 13, 2000/01:N383 yrkandena 17
och 18, 2001/02:MJ422 yrkande 6, 2001/02:
MJ466 yrkande 6, 2001/02:MJ490, 2001/02:MJ515
yrkandena 16, 17 och 21, 2001/02:MJ520 yrkande 16
samt 2001/02:N364 yrkande 9.
Ställningstagande
Den socialdemokratiska regeringen har satt upp som
mål för den ekologiska livsmedelsproduktionen att
den skall uppgå till 20 procent av den totala
produktionen. Vi moderater är för mångfald också vad
gäller olika produktionsformer men anser inte att
det är politikens uppgift att sätta upp den typen av
kvantitativa mål. Utgångspunkten måste i stället
vara att det är konsumenternas efterfrågan på
marknaden som är avgörande för produktionens
omfattning. Vi är övertygade om att basen i det
svenska jordbruket under överskådlig tid kommer att
utgöras av den konventionella produktionen, sett ur
ett produktions- och miljöperspektiv. Därför har vi
tidigare i vårt budgetförslag för år 2002 föreslagit
att en betydande del av de medel som regeringen
avsatt i sitt för ekologisk forskning i stället
skall satsas på forskning kring miljöåtgärder inom
det konventionella jordbruket. Det anförda bör ges
regeringen till känna.
49. Ekologisk odling m.m. (punkt 42)
av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 49. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ422 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2000/01:MJ234 yrkande 4, 2000/01:MJ243
yrkande 13, 2000/01:MJ256 yrkande 10, 2000/01:N383
yrkandena 17 och 18, 2001/02:MJ466 yrkande 6,
2001/02:MJ490, 2001/02:MJ515 yrkandena 16, 17 och
21, 2001/02:MJ520 yrkande 16 samt 2001/02:N364
yrkande 9.
Ställningstagande
För att ytterligare stimulera produktionen av
ekologiska livsmedel krävs ett höjt politiskt mål
för den mängd areal som skall ställas om till
ekologisk produktion. I dag finns ett mål att 20 %
av Sveriges totala odlingsareal skall vara omställd
till ekologisk produktion till år 2005. Målet för år
2010 bör höjas till 30 %. Detta bör ges regeringen
till känna.
50. Ekologisk odling m.m. (punkt 42)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 50. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ243 yrkande 13 och
2001/02:MJ520 yrkande 16 samt avslår motionerna
2000/01:MJ234 yrkande 4, 2000/01:MJ256 yrkande 10,
2000/01:N383 yrkandena 17 och 18, 2001/02:MJ422
yrkande 6, 2001/02:MJ466 yrkande 6, 2001/02:MJ490,
2001/02:MJ515 yrkandena 16, 17 och 21 samt
2001/02:N364 yrkande 9.
Ställningstagande
Vi vill skapa goda förutsättningar för det
ekologiska jordbruket. Det är nödvändigt att
miljöaspekter vägs in vid utformandet av
jordbrukspolitiken. En övergång till mer
miljöanpassade och ekologiska brukningsmetoder skall
främjas. Det är dock viktigt att för den skull inte
missgynna det konventionella jordbruket. På kort
sikt finns det ingen möjlighet att helt övergå till
ekologiskt jordbruk, inte minst med hänsyn till de
större arealer som blir nödvändiga p.g.a. sänkt
avkastning per hektar. Vi vill därför att både
konventionella och ekologiska bönder skall ha goda
villkor i Sverige. Huvudinriktningen skall dock vara
att övergå till ekologiskt jordbruk. För att
stimulera till ekologiskt jordbruk krävs ett
förenklat regelsystem som skapar goda
förutsättningar för en ökad produktion av ekologiska
grödor. Detta bör ges regeringen till känna.
51. Avveckling av bekämpningsmedel (punkt 43)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 51. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ422 yrkande 5.
Ställningstagande
Studier i vilka bl.a. Livsmedelsverket deltagit har
visat att kemiska bekämpningsmedel inte finns i
ekologiska produkter. Detta är ganska självklart då
kemisk bekämpning inte används inom den ekologiska
produktionen. När det gäller konventionellt
producerade livsmedel har vi genom gränsvärden
fastslagit vilken mängd bekämpningsmedel människan
tål för att inte hälsan skall påverkas. Det är dock
mycket svårt att avgöra vilka framtida hälsoeffekter
vi kommer att se som följd av generationers
användning av bekämpningsmedel. Exempelvis har det
visat sig att flera bekämpningsmedel som tidigare
användes stör hormonbalansen hos försöksdjur.
Effekterna av den tid när dessa bekämpningsmedel var
i bruk kanske vi inte får se förrän i framtiden. När
det gäller importerade livsmedel är det svårare att
reglera detta problem. Det är inte ovanligt att
rester av bekämpningsmedel som är förbjudna i
Sverige hittas i importerade livsmedel. För att i
framtiden kunna undvika vidare hälso- och
miljöeffekter av bekämpningsmedelsanvändningen bör
en total avveckling av bekämpningsmedel vara
målsättningen inom det svenska jordbruket. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
52. Mål för bekämpningsmedel m.m. (punkt 44)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 44
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 52. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ842 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Enligt min mening bör regeringen återkomma till
riksdagen med nytt mål och handlingsprogram för
minskning av bekämpningsmedel i jordbruket.
Regeringen bör dessutom lämna förslag på åtgärder
för hur det nya målet skall kunna nås. Det anförda
bör ges regeringen till känna.
53. Konstgödsel (punkt 46)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 46
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 53. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ515 yrkande 7.
Ställningstagande
Det behövs ekonomiska styrmedel för att få ned
användningen av handelsgödsel. Även om de största
direkta läckagen kommer från konventionella
djurgårdar med stora mängder stallgödsel är
användningen av handelsgödsel indirekt orsaken till
läckagen eftersom det är den vägen som nytillförseln
av kväve till jordbrukssystemet kommer in. I de
ekologiska lantbruken hanteras stallgödseln med
större omsorg eftersom näringsämnena i den inte kan
ersättas med konstgödsel om de går förlorade. Djuren
på de djurtäta konventionella gårdarna äter till
stora delar foder som producerats med handelsgödsel
på gårdar utan djur. En rejäl höjning av
miljöavgiften på handelsgödsel kombinerad med ett
återföringssystem av pengar till lantbruket bör
prövas. Krav på bra teknik vid hantering och
spridning av stallgödsel är också nödvändigt.
Spridning av stallgödsel skall inte göras vintertid.
Krav på skyddszoner utmed vattendrag för att fånga
upp växtnäringsämnen bör skrivas in i skötsellagen.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
54. Genmodifierade grödor (punkt 47)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 47
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 54. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ233 yrkande 12.
Ställningstagande
Växtförädling, nya kretsloppsanpassade material och
hållbara energiprocesser är exempel på områden där
gentekniken redan är eller kan bli ett viktigt
instrument. Tekniken är dock förenad med risker som
kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid
upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken måste
därför vara kringgärdad med stränga regler som
skyddar människan och miljön. Möjligheterna med
gentekniken måste kombineras med ständig vaksamhet,
en öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser
för vad som är tillåtet. Eftersom vår kunskap ännu
är så begränsad måste prövningen ske från fall till
fall vid tillämpning av modern genteknik. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
55. Beteskrav (punkt 48)
av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar
Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Per-Samuel Nisser (m) och Eskil
Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 55. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ338 yrkande 11.
Ställningstagande
Utformningen av beteskraven bör utformas efter de
lokala förhållandena. Det gäller att på olika sätt
arbeta för att stödja de lantbruk vars förhållanden
är sådana att beteskraven kan vara svåra att följa.
Reglerna bör utformas efter de förutsättningar som
råder i olika delar av landet. Det anförda bör ges
regeringen till känna.
56. Jordbruksadministration (punkt 49)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 56. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ520 yrkandena 11 och 12
samt avslår motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 13,
2000/01:
MJ259 yrkandena 46, 2001/02:MJ338 yrkande 4,
2001/02:MJ421 yrkande 4 samt 2001/02:MJ526 yrkande
2.
Ställningstagande
Vi anser att byråkratin inom
jordbruksadministrationen bör begränsas bl.a. genom
förenklingar av miljöstöden och administrationen av
EU-ersättningarna i övrigt. Bönderna skulle bl.a.
kunna omfattas av ett förenklat förfarande när de
söker stöd från EU, t.ex. genom en möjlighet att
kunna söka för mer än ett år i taget. Detta skulle
ge en mer långsiktig trygghet. Vi anser att
regeringen bör tillsätta en utredning med syfte att
utreda hur ansökningsförfarandet kan förenklas.
Jordbruksverket har också möjligheter att
rationalisera och minska sin byråkrati genom
effektiviseringar, exempelvis genom enkla
clearingsystem. Därför bör en tioprocentig minskning
av kostnaderna för Jordbruksverkets verksamhet vara
möjlig att genomföra. Vi förutsätter att arbetet med
det nya miljöprogrammet som påbörjats leder till ett
enkelt, robust system som är lätt att administrera
och därmed till avsevärt reducerad kostnad. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
57. Jordbruksadministration (punkt 49)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 49
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 57. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 13,
2000/01:MJ259 yrkandena 46 och 2001/02:MJ338
yrkande 4 samt avslår motionerna 2001/02:MJ421
yrkande 4, 2001/02:MJ520 yrkandena 11 och 12,
2001/02:MJ526 yrkande 2.
Ställningstagande
Det behövs förenklingar av regelverket kring
jordbruksadministrationen. Myndighetsuppgifterna
borde regionaliseras. Växande blanketthantering och
byråkrati drabbar jordbruket särskilt hårt. Det är
angeläget att så många myndighetsuppgifter som
möjligt läggs på regional nivå nära jordbrukarna.
Blanketthantering och byråkrati behöver därför
begränsas. Slutligen bör stödsystemen förenklas och
kontrollerna i fält förbättras. Detta är viktigt
även om det kan innebära minskade direkta statliga
inkomster. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
58. Jordbruksadministration (punkt 49)
av Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 49
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 58. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ526 yrkande 2 och avslår
motionerna 2000/01:MJ233 yrkande 13, 2000/01:MJ259
yrkandena 46, 2001/02:MJ338 yrkande 4,
2001/02:MJ421 yrkande 4 samt 2001/02:MJ520 yrkande
11.
Ställningstagande
De nya medlemsländerna skall ha full anslutning till
ett EU med en reformerad jordbrukspolitik. För en
ökad tydlighet och som ett led i strävan att
återvinna medborgarnas förtroende måste dagens
snåriga regelsystem, byråkrati och omvittnade fusk
inom EU:s jordbrukspolitik undanröjas. Den stora
byråkratin och de detaljstyrande reglerna skapar
förståelig irritation och illegitimitet för hela
systemet.
Det är likaså förödmjukande för Sveriges och
övriga Europas bönder att tvingas hugga sig fram i
en snårig blankettdjungel i stället för att bruka
öppna landskap. En kraftigt avreglerad och
avbyråkratiserad jordbrukspolitik med satsning på
miljö- och landsbygdsutveckling har däremot helt
andra förutsättningar att lyckas.
EU har i samband med utvidgningen en unik
möjlighet att genomföra reformer i
jordbrukspolitiken som kommer att prägla hela
unionens arbete under lång tid framöver. Det
viktigaste är att skapa förutsättningar för att
jordbrukaren, som vilken annan företagare som helst,
ges möjlighet och frihet att på likvärdiga villkor
konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt
marknad. Konsumentens val skall vara avgörande för
jordbruksproduktionen och konsumenternas förtroende
för europeiska livsmedel måste ytterligare stärkas.
Detta förutsätter att både svensk och europeisk
politik underlättar för små- och nyföretagandet så
att även småskaliga alternativ kan växa fram på
landsbygden. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
59. Medelsramar (punkt 51)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 51 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 59. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ520 yrkande 6 och avslår
motion 2000/01:MJ239.
Ställningstagande
Med anledning av Miljöprogramutredningens förslag
och EG-kommissionens beslut om minskad tilldelning
av medel till Sverige finns det anledning att rikta
stark kritik mot regeringens hantering av
miljöprogrammet. På grund av regeringens
försumlighet med att ta till vara de möjligheter som
EU-medlemskapet gav har nu EG-kommissionen drastiskt
skurit ned miljö- och landsbygdsprogrammet, vilket
drabbar svensk lantbruksnäring hårt. Det anförda bör
ges regeringen till känna.
60. Hampodling (punkt 52)
av Maria Wetterstrand (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 52
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 60. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:MJ245.
Ställningstagande
Enligt Sveriges lantbruksuniversitet skulle det
vara intressant att odla hampa med THC-halt lägre än
0,3 % dels ekologiskt, dels som trädesgröda och
komplement till rörflen och salix. Fibrerna med sina
mycket goda egenskaper kan användas vid tillverkning
av papper, kläder och som isoleringsmaterial. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Den gemensamma jordbrukspolitiken och den
nationella nivån (punkt 8)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
Ekologiskt jordbruk är mycket beroende av naturgivna
förutsättningar. Därför bör jordbrukspolitiken
anpassas till lokala förhållanden om en omställning
till ekologiskt uthållig produktion skall kunna ske.
En fortsatt reformering av EU:s jordbrukspolitik bör
därför leda till att de enskilda medlemsländerna i
EU ges större möjlighet att själva anpassa stöden
till nationella preferenser och behov. Vår
målsättning är att EU:s jordbrukspolitik på sikt
åter nationaliseras.
2. Återföring av miljöavgifter i jordbruket
(punkt 18)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Skatterna på bekämpningsmedel och kadmiumdelen i
gödselmedel infördes båda år 1984. Vi har länge
påpekat att dessa pengar bör återföras till näringen
snarast möjligt, bl.a. för olika typer av
miljöinsatser. Vi välkomnar att regeringen nu
äntligen tagit initiativ i frågan. För närvarande
inväntas EG-kommissionens godkännande efter det att
regeringen i november 2001 översänt ett förslag till
hur återföringen bör ske. Det är angeläget att detta
arbete påskyndas och att likaså den särskilda
utredare regeringen tillsatt med uppgift att
utvärdera effekterna av dessa skatter snarast
redovisar sitt uppdrag. Vi moderater har i annat
sammanhang föreslagit att kvävedelen i gödselskatten
skall avskaffas.
3. Återföring av miljöavgifter i jordbruket
(punkt 18)
av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).
Skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel
infördes båda år 1984. Vi har länge påpekat att
dessa pengar bör återföras till näringen snarast
möjligt, bl.a. för olika typer av miljöinsatser. Vi
välkomnar att regeringen nu äntligen tagit detta på
allvar i och med att 363 miljoner kronor avsatts i
budgeten 2002 för detta ändamål. För åren 2003 och
2004 beräknas anslaget till 420 respektive 430
miljoner kronor. För närvarande inväntas EG-
kommissionens godkännande efter det att regeringen i
november 2001 översänt ett förslag till hur
återföringen bör ske. Det är angeläget att detta
arbete påskyndas och att likaså den särskilda
utredare regeringen tillsatt med uppgift att
utvärdera effekterna av dessa skatter snarast
redovisar sitt uppdrag. I händelse av att EG-
kommissionen inte godkänner att dessa pengar
återbetalas måste det övervägas om skatterna över
huvud taget i fortsättningen skall belasta
jordbruksnäringen.
4. Exportfrämjande åtgärder (punkt 20)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
I den alltmer internationaliserade
livsmedelsmarknaden som råder är det självklart
viktigt att svenska producenter får likartade
förutsättningar som producenterna i övriga EU-
länder. Före EU-inträdet var den svenska
produktionen i huvudsak inriktad på att förse den
svenska marknaden med produkter. Exporten till andra
länder var förhållandevis mycket liten. Vissa
åtgärder har vidtagits och medel anslagits för att
stimulera exportverksamheten efter EU- inträdet. Vi
utgår från att dessa insatser kommer att fortsätta.
Dock anser vi att strävan att skapa konkurrens på
likvärdiga villkor för att kunna uppnå en positiv
exportutveckling även på livsmedelsområdet är av
mycket stor betydelse.
5. Svensk svinavel (punkt 24)
av Kjell-Erik Karlsson (v) och Willy Söderdahl
(v).
Det svenska svinavelsarbetet har i många år
bedrivits inte bara utifrån rent ekonomiska aspekter
utan även med hänsyn till djuretik, folkhälsa och
miljöhänsyn. I Sverige har grisar avlats fram som
skall ha bättre hållbarhet med t.ex. färre
osteokondrosproblem och färre benbrott. Avelsarbetet
har också lett till suggor med bra temperament och
goda modersinstinkter. Dessutom har man genomfört
utgallring av djur med anlag för missbildningar.
Detta har lett till en frisk gris med goda moderdjur
som tar väl hand om ungarna och ger di länge. I
andra länder, som inte har haft denna varsamhet i
aveln, är grisen inte frisk och man fixerar suggorna
i burar för att inte riskera att de biter ihjäl
smågrisarna. Danska grisar har avlats fram med
enbart köttansättning och fysisk tillväxt för
ögonen. Där har man ett uppfödningssystem med
fixering av suggor m.m. som är sämre för djuren än
det svenska systemet. Det svenska avelsarbetet med
dess goda resultat får inte raseras för att få fram
en mer industrianpassad gris.
6. Lokal livsmedelsproduktion m.m. (punkt 37)
av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Per-Samuel Nisser (m).
Vi delar uppfattningen i många av de förslag som
framförs i motionerna, behandlade under avsnittet
Lokal livsmedelsproduktion m.m. I likhet med
motionärerna anser vi det viktigt att underlätta för
småskalig livsmedelsproduktion och vidareförädling.
Vissa oklarheter råder vad gäller tillämpningen av
livsmedelslagstiftningen och de små företagens
möjligheter att driva sin verksamhet och utveckla
den framöver. Vi har i annat sammanhang lagt förslag
som skulle underlätta denna verksamhet, men avser
att återkomma i frågan när frågor om
livsmedelskontroll m.m. kommer att behandlas av
riksdagen.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2000
2000/01:MJ201 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
möjliggöra bevarandet av ett levande fäbodbruk i
Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring av
ägofredslagstiftningen så att fortsatt fäboddrift
kan bedrivas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad satsning på
vårdplaner, mark- och byggnadsvård på fäbodar samt
ett bättre juridiskt skydd för att bevara
befintliga fäbodsmiljöer, som är eller kommer att
vara levande.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bevarande av
listade utrotningshotade husdjursraser.
2000/01:MJ203 av Kenneth Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att dela stödområde 4.
2000/01:MJ204 av Mikael Oscarsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge svenskt lantbruk
konkurrensneutralitet.
2000/01:MJ205 av Gunnel Wallin (c):
Riksdagen begär att regeringen tar till vara
lantbrukarkårens kunskap vid utarbetande av
anvisningar på miljöområdet.
2000/01:MJ207 av Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson
(m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring för att tillgodose behovet av forskning
och utveckling inom svensk potatisodling.
2000/01:MJ208 av Per-Samuel Nisser och Ola Karlsson
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jordbrukets villkor.
2000/01:MJ212 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att i skötsellagen införa
krav på odlingsfria zoner på 510 meter längs
vattendrag.
2000/01:MJ216 av Lars Hjertén och Lars Elinderson
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om villkoren för det svenska
jordbruket.
2000/01:MJ218 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om internationella
riktlinjer, i FN:s regi, för en ekologiskt hållbar
jordbruksproduktion, som kan ligga till grund för
en liberaliserad marknad för jordbruksprodukter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändrad
inriktning av EU:s jordbrukspolitik med stöd till
ekologiskt hållbara produktionsmetoder,
landsbygdsutveckling och bevarande av ett öppet
landskap och biologisk mångfald.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de fattigaste
länderna måste ha möjlighet att behålla sina
gränsskydd och kontroll över jordbruksproduktionen
samtidigt som de ges fri tillgång till våra
marknader i nord.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall verka för att genderfrågor sätts i centrum i
alla frågor som rör jordbruk, utveckling och
frihandel.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
liberalisering av handel med jordbruksprodukter
måste ske parallellt med utvecklingen av
jordbruket i tredje världen, där bonden sätts i
centrum och ges vad hon eller han behöver för att
kunna hantera en alltmer avreglerad marknad.
2000/01:MJ219 av Ewa Thalén Finné och Ingvar
Eriksson (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om komplettering av
reglerna för arealuttag.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av regelsystemet för
arealuttag i enlighet med vad som i motionen
anförs.
2000/01:MJ222 av Viviann Gerdin och Margareta
Andersson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa EU:s
subventioner till tobaksodling i Sydeuropa.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att motionens
intentioner skall ingå i regeringens arbete med
miljöfrågorna under det svenska EU-
ordförandeskapet.
2000/01:MJ226 av Lena Ek och Agne Hansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa riktade vall-
och REKO-stöd till Gotland.
2000/01:MJ230 av Caroline Hagström m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den
kallblodiga travaren skall omfattas av stödet till
utrotningshotade inhemska hästraser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
halvblodsaveln och uppfödarpremier.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU-anpassning av
hästen och hästnäringen till det
jordbrukspolitiska ansvarsområdet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU-stöden till den
svenska hästaveln och hästnäringen.
2000/01:MJ233 av Lennart Daléus m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det är
nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges
förutsättningar att utvecklas som företagare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att svenskt
lantbruk måste få likvärdiga villkor som sina
konkurrenter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det svenska
jordbrukets ryggsäck måste lyftas av, inte tyngas
av ytterligare bördor.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
stärka svenskt jordbruks och trädgårdsnärings
konkurrenskraft.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU arbetar för
att åstadkomma internationellt bindande regler om
att hålla genmodifierade grödor och andra grödor
skilda från varandra.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förenklingar av
regelverket kring jordbruksadministrationen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en social
dimension i lantbruket.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i samband med
den aviserade översynen av miljöprogrammet 2002
överväga möjligheterna att ge stöd till
avbrottsgrödor i syfte att den svenska
oljeväxtodlingen skall kunna bevaras på
traditionella nivåer.
2000/01:MJ234 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):
3. Riksdagen begär att regeringen vid nästa översyn
av landsbygdsförordningen ser över reglerna för
miljöstöd för biologisk mångfald i enlighet med
vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen begär att regeringen vid nästa översyn
av landsbygdsförordningen ser över reglerna för
miljöstöd för ekologisk odling i enlighet med vad
som anförs i motionen.
6. Riksdagen begär att regeringen vid nästa
reformering av EU:s jordbrukspolitik verkar för en
förändring från kompensation för lägre priser och
exportstöd till ersättningar för miljöåtgärder och
stöd till regioner med sämre
odlingsförutsättningar.
7. Riksdagen begär att regeringen utreder
möjligheten att involvera fler aktörer i
bevarandet av ängs- och hagmarker samt utvecklar
formerna för alternativ till stöd till jordbrukare
för hävd av ängs- och hagmarker.
2000/01:MJ235 av Gunilla Tjernberg och Erling
Wälivaara (kd):
3. Riksdagen begär att regeringen fullföljer det
uppdrag riksdagen i december 1998 gav regeringen
om att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i
fjällnära område.
2000/01:MJ237 av Holger Gustafsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om brister i den
svenska delen av jordbrukspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svenska riktlinjer
inför en reformerad CAP-politik inom EU.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i
förändringsarbetet pröva nya former för löpande
konsekvensutredningar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Skaraborgsområdet bör prövas som
prognosområde i ett EU-finansierat projekt.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att lantbrukarnas lönsamhet skall stärkas
genom åtgärder när det gäller dieselskatten och
kompensation för sent utbetalda bidrag samt
justering av el- och oljeeldningsskatt så att alla
omfattas.
2000/01:MJ239 av Kenneth Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om höjd medelsram för det
svenska landsbygdsprogrammet i samband med den
översyn som skall göras 2002.
2000/01:MJ242 av Birgitta Sellén och Erik Arthur
Egervärn (c):
Riksdagen begär att regeringen utreder
förutsättningar för att bevara och utveckla
hästsektorn i Sverige och speciellt tar fram
lösningar för att bevara kallblodshästen.
2000/01:MJ243 av Alf Svensson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen av
svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och
med fullt utnyttjande av befintlig åkermark.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genomföra en
konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skördeskadeskydd.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förenklat
regelsystem som gynnar ekologisk odling.
2000/01:MJ245 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om odling av hampa med THC-
halt lägre än 0,3 %.
2000/01:MJ248 av Marie Granlund m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om framtagande av ett
framtidsprogram för livsmedelssektorn i Skåne.
2000/01:MJ249 av Ingvar Eriksson och Anders Sjölund
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utveckla villkoren för
bärodlare i bl.a. Västerbotten.
2000/01:MJ250 av Ingvar Eriksson och Roy Hansson
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om svensk oljeväxtproduktion.
2000/01:MJ255 av Berit Andnor och Rune Berglund (s):
Riksdagen beslutar att stödområde 2 B i Jämtlands
län överförs till stödområde 2 A.
2000/01:MJ256 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om CAP och
östutvidgningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avreglering och
marknadsanpassning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
konkurrenskraftigt jordbruk.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ekologisk
produktion.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om miljöåtgärder och
strukturella och regionala åtgärder.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jordbruket i norra
Sverige.
2000/01:MJ257 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp):
1. Riksdagen begär att regeringen i EU verkar för
att reformeringen av CAP påskyndas.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU
skall verka för att separata miljömål för
jordbruket skapas.
9. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en ny
utredning med uppdrag att med utgångspunkt i EU:s
miljömål se över vilka miljöeffekter och
miljökostnader som kan kopplas till jordbruket.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förbättra lantbrukets konkurrenssituation.
2000/01:MJ258 av Patrik Norinder och Anne-Katrine
Dunker (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvecklingen av
jordbruket i Gävleborgs län.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om generationsväxling
inom jordbruket.
2000/01:MJ259 av Sven Bergström (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka
Norrlandsjordbrukets situation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skapa
rimligare ekonomiska villkor för
generationsväxling i jordbruket.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att begränsa
blanketthantering och byråkrati.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regionalisering av
myndighetsuppgifter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om enklare stödsystem
och rimligare kontroll i fält.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utökat stöd till
lokala marknadssatsningar.
2000/01:MJ512 av Åsa Torstensson (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
villkoren för skärgårdslantbruket och
skärgårdslant- brukarna.
2000/01:MJ711 av Lennart Daléus m.fl. (c):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avveckla EU:s
stöd och subventioner till tobaksodling.
2000/01:MJ744 av Ingegerd Saarinen (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en utredning av
möjligheterna att ålägga travsporten ansvaret för
kallblodstravarens överlevnad som ras och se över
behovet av uppfödarpremier till ägarna av betäckta
kallblodsston.
2000/01:MJ842 av Gudrun Lindvall (mp):
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med nytt mål och handlingsprogram för
minskning av bekämpningsmedel i jordbruket.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag på åtgärder för att det nya
målet skall kunna nås.
2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s
jordbrukspolitik.
2000/01:N263 av Helena Bargholtz (fp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fortsatt
reformering av jordbrukspolitiken.
2000/01:N326 av Ulf Björklund m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förutsättningarna
för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en
levande landsbygd.
2000/01:N328 av Lennart Daléus m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att knyta EU:s
jordbrukspolitik närmare marknaden, minska
handelssnedvridande stöd samt värna om miljö,
djuromsorg, kultur och livskraftig landsbygd.
2000/01:N383 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
17. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
varför det svenska ekojordbruket inte klarar av
att tillfredsställa marknadens efterfrågan.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
överväga statliga stimulanser för att öka
produktionen av ekoprodukter.
2000/01:U206 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reformering av
den gemensamma jordbrukspolitiken.
2000/01:U511 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att
den gemensamma jordbrukspolitiken förändras så att
EU endast ger stöd åt ett ekologiskt hållbart,
småskaligt och djurvänligt jordbruk.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en prioriterad
fråga för Sverige skall vara att inom EU driva att
den gemensamma jordbrukspolitiken förändras så att
den i hög grad flyttas till nationell nivå.
2000/01:U513 av Bo Lundgren m.fl. (m):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fortsatt
reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
Motioner från allmänna motionstiden
2001
2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning för
att stärka jordbruket i skärgården.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förändring av
livsmedelslagstiftningen för att främja småskalig
livsmedelsproduktion i skärgården.
2001/02:MJ222 av Kenneth Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna
till katastrofersättning för jordbrukare som drabbas
av översvämningar.
2001/02:MJ237 av Anne-Katrine Dunker och Ola Sundell
(m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
möjliggöra en fortsatt utveckling av vår
fäbodkultur.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en samordning av
myndigheter för hanteringen av fäbodkulturen.
2001/02:MJ239 av Olle Lindström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nationell ersättning till
jordbruket i norra Sverige.
2001/02:MJ240 av Olle Lindström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jordbruk i norra Sverige.
2001/02:MJ256 av Jonas Ringqvist m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att behoven av
ytterligare åtgärder för att nå miljömålen skall
ligga till grund för förändringar av jordbrukets
miljöstöd under nuvarande programperiod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en omfördelning av jordbruksstöden från
generella stöd till miljöstöd skall tillämpas för
att finansiera en utökning av miljöstöden i
samband med den översyn som skall göras inför år
2003.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att utveckla en ny modell
för jordbrukets miljöstöd som tar ett helhetsgrepp
kring hela det produktionsinriktade jordbrukets
miljöproblem i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2001/02:MJ258 av Åke Sandström och Birgitta Sellén
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av nationell
ersättning till jordbruket i norra Sverige.
2001/02:MJ289 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
göra hela livsmedelskedjan resurssnål.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förändra
jordbrukspolitiken i syfte att främja hållbara
matvanor.
2001/02:MJ329 av Erling Wälivaara och Gunilla
Tjernberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förutsättningarna för jord-
och skogsbruket som en hörnsten i en levande
landsbygd.
2001/02:MJ330 av Lars Björkman och Jeppe Johnsson
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om de areella näringarnas
villkor.
2001/02:MJ336 av Holger Gustafsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reformerad
jordbrukspolitik för livskraftiga och
kvalitetsinriktade jordbruk och en
livsmedelsförädling i internationell konkurrens.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för en
reformerad gemensam jordbrukspolitik (CAP) inför
2003 i EU.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reformarbetets
förslag i den nya jordbrukspolitiken (CAP) bör
testas i nya former med löpande
konsekvensutredningar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
fullskaligt och reellt prognosområde bör etableras
som ett EU-finansierat projekt i Sverige.
2001/02:MJ338 av Agne Hansson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jordbruket som
landsbygdens motor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en positiv
inställning till lantbruket och de tjänster som
levereras är ett måste.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge svenskt
lantbruk likvärdiga konkurrensvillkor, framtidstro
och möjligheter att delta i omställningen mot ett
ekologiskt hållbart samhälle genom att
ryggsäcken lyfts av.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regler bör
förenklas för de företag som är aktiva inom
Jordbruksverkets ansvarsområde även om det kan
innebära minskade direkta statliga inkomster.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en satsning på
exportfrämjande åtgärder för produkter från de
areella näringarna.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn av
systemet med den nationella ersättningen till
Norrlandsjordbruket, i syfte att låta hela
ersättningsnivån komma de areella näringarna till
del, bör komma till stånd.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheterna till
utformning av beteskraven efter de lokala
förhållandena.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändringar av
ersättningarna för produktionsbortfall vid
epizootiutbrott.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att integrera
hästen i jordbrukspolitiken.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
miljöförbättringarna inom jordbruket skall
fortsätta och arbetet med odling i balans skall
drivas med kraft.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen på
reformer av EU:s jordbrukspolitik.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skifta från en
gemensam jordbrukspolitik (CAP) till en mat- och
landsbygdspolitik (FRP).
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta EU:s
kandidatländer delta i processen med att skapa en
mat- och landsbygdspolitik (FRP).
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn och
avreglering av EU:s jordbrukspolitik görs
parallellt med USA och andra WTO-partner.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att jordbruket
måste ses och användas som en resurs i
miljöarbetet.
2001/02:MJ343 av Göte Jonsson m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avregleringen av
EU:s jordbrukspolitik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jord- och
skogsbruket som basnäringar på landsbygden och vad
detta innebär för kultur- och miljöbevarandet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om starka
jordbruksföretag.
2001/02:MJ365 av Lena Ek och Margareta Andersson
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att det krävs särskilda
insatser för att stimulera det gotländska
lantbruket.
2001/02:MJ375 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändrad
jordbrukspolitik inom EU där biologisk mångfald
betonas mer än i dag.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilda medel
till länsstyrelserna för att handla upp god
skötsel av ängs- och hagmarksinventeringens objekt
i klasserna 1, 2 och 3.
2001/02:MJ379 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jordbruk i norra Sverige.
2001/02:MJ383 av Per-Olof Svensson och Raimo
Pärssinen (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om oklara regler för vissa
livsmedelsproducenter.
2001/02:MJ385 av Åke Sandström och Birgitta Sellén
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av och
situationen för jordbruket i norra Sverige.
2001/02:MJ388 av Agneta Lundberg och Göran Norlander
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jordbruks- och
livsmedelsproduktion.
2001/02:MJ421 av Patrik Norinder och Anne-Katrine
Dunker (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jordbrukets
situation i Gävleborg.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning av
avveckling av Jordbruksverket.
2001/02:MJ422 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att för att i framtiden kunna undvika
vidare hälso- och miljöeffekter av
bekämpningsmedelsanvändningen bör en total
avveckling av bekämpningsmedel vara målsättningen
inom det svenska jordbruket.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att målet för areal ekologiskt odlad mark
bör ökas till att senast 2010 uppgå till 30 %.
2001/02:MJ424 av Ulf Björklund och Jan Erik Ågren
(kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
informationsinsatser och möjligheter till stöd för
produktion av aktuellt material.
2001/02:MJ456 av Håkan Juholt m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om stöd till småskalig
produktförädling.
2001/02:MJ466 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stimulerande
åtgärder för ekologiskt lantbruk.
2001/02:MJ470 av Roy Hansson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att trädan får brytas den 1
juni i stället för den 1 juli, för att därmed
förbättra förutsättningarna för odling av
höstoljeväxter.
2001/02:MJ477 av Yvonne Ångström och Åke Sandström
(fp, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jämställda villkor för
yrkesmässig bärodling och annan odling i norra
Sverige.
2001/02:MJ482 av Rune Berglund och Berit Andnor (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om får- och lammproduktion.
2001/02:MJ490 av Agneta Brendt och Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att på sikt utveckla
den ekologiska odlingen till den dominerande
odlingsmetoden.
2001/02:MJ500 av Hillevi Larsson och Nalin Pekgul
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reformering av EU:s
jordbrukspolitik.
2001/02:MJ511 av Gudrun Lindvall (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svensk grisavel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till
ekologisk produktion av slaktsvin.
2001/02:MJ515 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inriktningen
på EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall vara att
nå ett ekologiskt hållbart jordbruk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen på
EU:s jordbrukspolitik i övrigt.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underlätta
handel med ekologiska produkter med tredje land.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
ekonomiska styrmedel och andra åtgärder för att
minska användningen av konstgödsel.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av stöden
för gris och fjäderfä.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
billigare ekologisk mat.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
behoven av medel för marknadsstödjande åtgärder
senast 2003.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett
samrådsorgan.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en handlingsplan
för ekologiskt förökningsmaterial.
2001/02:MJ518 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behov av att
beakta försiktighetsprincipen i jordbruket.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändrade
jordbrukssubventioner.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om sambandet
mellan lokal produktion, regionalpolitik och
säkerhetsaspekter.
2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen av
svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och
med fullt utnyttjande av befintlig åkermark.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genomföra en
konsekvensanalys om jordbruksnäringens betydelse.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom EU
harmonisera avgifter och skatter för jordbruket.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principen att
miljöavgifter i jordbruket skall återgå till
näringen för miljöinsatser.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag
långsiktigt skall ligga på en nivå som innebär att
Sverige fullt ut använder de EU-anslag som är
möjliga.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning med syfte att förenkla förfarandet vid
ansökan om miljöstöd med en förlängd stödperiod.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minska
jordbruksbyråkratin.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svensk hållning i
WTO-förhandlingarna.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förenklat
regelsystem som gynnar ekologisk odling.
2001/02:MJ524 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin
(c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hästar bör
likställas med andra djurenheter inom svenskt
jordbruk.
2001/02:MJ526 av Harald Nordlund och Lennart
Kollmats (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den gemensamma
europeiska jordbrukspolitiken, CAP, måste
reformeras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förenkla det
regelsystem som inbegriper jordbrukspolitiken.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
konkurrenssituationen inom livsmedelssektorn.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU
skall verka för att separata miljömål för
jordbruket skapas.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder
för att förbättra lantbrukets konkurrenssituation.
2001/02:MJ527 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att EU, med
hjälp av exportsubventioner, inte skall fortsätta
att dumpa sina överskott till länder utanför EU.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att målen
för den gemensamma jordbrukspolitiken revideras i
enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för en reform
som leder till att pengarna i jordbruksbudgeten
förs över från generella stöd till
miljöersättningar och landsbygdsutveckling.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att de
enskilda medlemsländerna ges större möjlighet att
själva anpassa stöden inom landsbygdsförordningen
till nationella preferenser och behov.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att det
enskilda landets ekonomiska situation skall kunna
påverka kraven på grad av medfinansiering av
åtgärder inom landsbygdsförordningen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att i
kombination med revideringen av den gemensamma
jordbrukspolitiken, i enlighet med vad som anförs
i motionen, verka för att tydliga mål och höga
krav för miljö, säkra livsmedel och höga
djurskyddskrav formuleras på gemenskapsnivå.
2001/02:K321 av Helena Bargholtz (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fortsatt
avreglering av jordbrukspolitiken.
2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reform av EU:s
jordbrukspolitik syftande till ett hållbart och
konkurrenskraftigt europeiskt jordbruk.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s
jordbrukspolitik bör främja utveckling och odling
av energigrödor.
2001/02:K428 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om reform av EU:s
jordbrukspolitik.
2001/02:N255 av Gunilla Tjernberg och Erling
Wälivaara (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en höjd
transportersättning för jordbruket i norra Sverige
där kött och ägg ingår i underlaget.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast bör fullfölja riksdagens beslut och komma
med anvisningar om stöd till det fjällnära
jordbruket.
2001/02:N265 av Ulf Björklund m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förutsättningarna
för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en
levande landsbygd.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheter till
arbetstillfällen på landsbygden genom
återställningsarbeten till ursprunglig miljö
enligt miljökvalitetsmålet Levande sjöar och
vattendrag.
2001/02:N266 av Christel Anderberg m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reformering av
Europeiska gemenskapens gemensamma
jordbrukspolitik.
2001/02:N307 av Siv Holma och Stig Eriksson (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att det nationella
informationscentret för samefrågor bör placeras hos
Sametinget.
2001/02:N364 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
överväga statliga stimulanser för att öka
produktionen av ekoprodukter.
2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att grunden för en
livskraftig lands- och glesbygd är ett lönsamt och
konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk.
2001/02:So624 av Viviann Gerdin och Margareta
Andersson (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s
ekonomiska stöd till tobaksodlingar måste
avvecklas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU bidrar med
ekonomisk stimulans för att öka motivationen för
jordägarna att ställa om produktion.
2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kraftfullt
reformera EU:s gemensamma jordbrukspolitik.