Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2001/02:MJU13

Skogsbruk m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 26 motionsyrkanden om
skogspolitiken och vissa skogsbruksfrågor från
allmänna motionstiden 2001. Utskottet avstyrker de
nu aktuella motionerna med hänvisning bl.a. till
Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets nyligen
redovisade utvärdering av skogspolitiken. Det är
regeringens avsikt att under år 2002 för riksdagen
redovisa denna utvärdering och de förslag till
åtgärder som den kan föranleda. Flertalet
motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till
regeringens kommande skogspolitiska proposition. Ett
antal motioner avstyrks med hänvisning till att de
berör frågor där riksdagen delegerat
beslutanderätten till regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

I betänkandet finns 11 reservationer och 1
särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Översyn av skogspolitiken m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ389,
2001/02:MJ520 yrkande 29 och 2001/02:MJ523
yrkandena 3 och 8.
Reservation 1 (kd)

2. Skydd av skogsmark

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ276 yrkande
1.

3. Ädellövsskog m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ286 och
2001/02:MJ339 yrkande 13.
Reservation 2 (v, mp)

4. Forskning om ekdöden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ450 och
2001/02:MJ523 yrkande 10.

5. Utredning av gamla
reservatsavsättningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ523 yrkande
6.
Reservation 3 (kd)

6. Skogscertifiering

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ523 yrkande
4.

7. Anläggande av skogsväg

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ517 delvis.

8. Skogens betydelse i Sverige

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ339 yrkande
1.
Reservation 4 (m, kd, c)

9. Sågkedjeoljans miljöpåverkan

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ437.

10. Samordning av skogspolitiken

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ419 yrkande
1.
Reservation 5 (m, c)

11. Skogsvårdsorganisationens
samordningsansvar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ504 och
2001/02:MJ523 yrkande 7.

12. Ägarstrukturen i skogsbruket

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ339
yrkande 3 och 2001/02:
MJ523 yrkande 1.
Reservation 6 (kd, fp)

13. Förenklingar för familjeskogsbruket

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ419 yrkande
5.
Reservation 7 (m, c)

14. Statens innehav av skogsmark

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ419
yrkande 2 och 2001/02:
MJ523 yrkande 2.
Reservation 8 (m, kd)

15. Översyn av skogsvårdslagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ374.
Reservation 9 (mp)

16. Ersättning för skogsbilvägar

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ451.

17. Inrättande av en katastroffond

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ523 yrkande
9.
Reservation 10 (kd)

18. Förlängd tid för markinköp

Riksdagen avslår motion 2001/02:517 delvis.

19. Kostnadsnackdelar för svenskt
skogsbruk

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ419 yrkande
4.
Reservation 11 (m)

Stockholm den 21 februari 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Ingvar
Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m),
Ingemar Josefsson (s), Kjell-Erik Karlsson (v),
Caroline Hagström (kd), Maria Wetterstrand (mp),
Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg (s), Lars
Lindblad (m), Willy Söderdahl (v) och Åke Sandström
(c).
Bakgrund

I november 2000 behandlade utskottet 44
motionsyrkanden i motionsbetänkandet 2000/01:MJU5 om
skogspolitiken och skogsbruket, däribland ett antal
motionsyrkanden liknande de nu aktuella. Riksdagen
har våren 1999 beslutat om miljökvalitetsmålet
Levande skogar (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:
MJU6, rskr. 1998/99:183) som innebär att skogens och
skogsmarkens värde för biologisk produktion skall
skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden
bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden
värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet
skall nås inom en generation. I november 2001
beslutade riksdagen (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02: 36) dessutom om ett
antal delmål för miljökvalitetsmålet Levande skogar
som bl.a. innebär:

· att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark
skall undantas från skogsproduktion till år 2010
·
· att mängden död ved, arealen äldre lövrik skog
och gammal skog skall bevaras och förstärkas till
år 2010 på följande sätt:
·
- mängden hård död ved skall öka med minst 40
% i hela landet och med avsevärt mer i
områden där den biologiska mångfalden är
särskilt hotad,
- arealen äldre lövrik skog skall öka med
minst 10 %,
- arealen gammal skog skall öka med minst 5 %,
- arealen mark föryngrad med lövskog skall
öka.
Vid årsskiftet 2001/2002 presenterade
Skogsvårdsorganisationen och Naturvårdsverket sin
gemensamma utvärdering av skogspolitikens effekter,
SUS 2001 (Meddelande 1-2002). Utredningen kommer
bl.a. att utgöra underlag till den skogspolitiska
proposition som är planerad till hösten 2002.
Föregående utvärdering av skogspolitiken gjordes
1997-1998 då Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket
gjorde en utvärdering av 1993 års skogspolitiska
beslut. Med utvärderingen som underlag redovisade
regeringen i sin proposition Uppföljning av
skogspolitiken (prop. 1997/98:158) vissa förslag
till ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) som
innebar bl.a. preciseringar i fråga om kraven på
skogsföryngring och miljöhänsyn. Vidare skärptes
bestämmelserna om krav på säkerhet för
återväxtåtgärder efter avverkning. Krav infördes på
att det för varje brukningsenhet skall finnas en
redovisning av hur skogen ser ut och vilka natur-
och kulturmiljövärden som har registrerats för
brukningsenheten. Samtidigt konstaterade regeringen
att varken skogspolitikens produktionsmål eller dess
miljömål hade nåtts ännu. Målen för skogspolitiken
skulle dock ligga fast. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1998/99:MJU3,
rskr. 1998/99:32).

2001/02

MJU13

Utskottets överväganden

Allmän skogspolitik m.m.
Utskottets förslag i korthet

Utskottet avslår ett antal motionsyrkanden
(s, kd) om skogspolitiken samt ett
motionsyrkande (mp) om skydd av skogsmark med
hänvisning till bl.a. den kommande
skogspolitiska propositionen. Vidare föreslås
att ett par motionsyrkanden (v, c) om
ädellövsskog respektive ekdöd (s, kd) samt
enstaka yrkanden om utredning av gamla
reservatsavsättningar, skogscertifiering
(kd), skogsbilvägar (c), skogens stora
betydelse (s) och sågkedjeolja (s) lämnas
utan vidare åtgärd med anledning av att de i
huvudsak kan anses tillgodosedda.

Utskottets ställningstagande

Enligt motion MJ520 (kd) yrkande 29 bör det skapas
långsiktigt hållbara spelregler för skogsnäringen
som främjar såväl produktions- som miljömål och
skapar en balans mellan dessa. Motsvarande krav
framförs även i motion MJ523 (kd) yrkande 3. Vidare
bör riksdagen begära att regeringen gör en
utvärdering av älgskötselområdena och avvägningen
mellan skogsbruk och viltvård (yrkande 8). Enligt
motion MJ389 (s) bör en översyn göras av
skogspolitiken för att förbättra skogsskötseln.

Det av riksdagen fastlagda produktionsmålet i
skogsbruket innebär att skogen och skogsmarken skall
utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger
en uthållig god avkastning. Skogsproduktionens
inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om
användningen av vad skogen producerar. Av miljömålet
i skogsbruket följer att skogsmarkens naturgivna
produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk
mångfald och genetisk variation i skogen skall
säkras. Skogen skall brukas så att växt- och
djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges
förutsättningar att fortleva under naturliga
betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter
och naturtyper skall skyddas. Skogens
kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala
värden skall värnas. Som redovisats ovan föreslog
regeringen i proposition Uppföljning av
skogspolitiken (prop. 1997/98:158) ett antal
åtgärder innebärande bl.a. att skogsvårdslagen
ändrades på flera punkter med syfte att snabbare och
mer effektivt nå de mål som riksdagen satt upp i
1993 års skogpolitiska beslut. Samtidigt
konstaterades att målen för den svenska
skogspolitiken skulle ligga fast. I förslaget till
statsbudget för år 2002 framhöll regeringen bl.a.
att skogen är en nationell tillgång som skall skötas
så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt
som den biologiska mångfalden behålls (bet.
1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:
352). I den skogspolitiska utvärderingen SUS 2001
finns en fullständig redovisning av såväl
utvärderingen av den gällande skogspolitiken som de
ändringar som eventuellt kan behövas. Utvärderingen
visar hur ett flertal andra faktorer än
skogspolitiken har påverkat och påverkar
utvecklingen i skogen. Sådana faktorer är bl.a. den
ekonomiska utvecklingen och andra politikområden med
direkt eller indirekt påverkan på skogsbruket. Det
konstateras också att många av de målbilder och
vissa av de sektorsmål som nu är gällande gäller
företeelser där de skogspolitiska medlen är
otillräckliga eller där skogspolitiken i princip
saknar medel. Som ett exempel på detta nämns
viltskadorna, som beror på en kombination av för
höga populationer av framför allt klövvilt och en
för liten mängd tillgängligt viltbete. Utvärderingen
visar även att det finns vissa brister när det
gäller att nå produktionsmålet. Främst rör det sig
om försämrade återväxtresultat och behov av en ökad
röjningsaktivitet. Skogsstyrelsen konstaterar också
att skogsbruket inte röjer tillräckligt stora
arealer, vilket negativt påverkar ungskogarnas
utveckling. När det gäller arbetet med att nå
miljömålet är utvecklingen mer positiv.
Miljöhänsynen har under 1990-talet förbättrats inom
skogsbruket både när det gäller frivilliga
avsättningar och vid olika skogsbruksåtgärder.
Enligt Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets
bedömning har viktiga och stora steg mot att nå
miljömålet tagits, men det krävs ytterligare
åtgärder. Enligt vad utskottet erfarit avser
regeringen att återkomma med eventuella förslag till
åtgärder i en proposition som lämnas till riksdagen
under hösten 2002.
Utskottet förutsätter att de frågor som
aktualiseras i motionerna MJ389 (s), MJ520 (kd)
yrkande 29 och MJ523 (kd) yrkandena 3 och 8 kommer
att uppmärksammas i den av regeringen aviserade
propositionen. Med hänvisning härtill och mot
bakgrund av vad som redovisats ovan finner utskottet
att riksdagen inte nu bör ta några ytterligare
initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därmed
berörda motionsyrkanden.
Enligt motion MJ276 (mp) prioriteras skydd av
skogsmark olika vid olika länsstyrelser. Enligt
motionärerna bör regeringen klargöra för
länsstyrelserna att skydd av skogsmark är en
prioriterad fråga (yrkande 1).
Av riksdagens beslut med anledning av proposition
Svenska miljömål ( delmål och åtgärdsstrategier
(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.
2001/02:36) följer att skyddet av skogar är ett av
delmålen för att nå miljökvalitetsmålet. Vidare
framgår att länsstyrelserna har det övergripande
ansvaret för såväl det regionala målarbetet som
uppföljningsarbetet av miljökvalitetsmålen. För
miljömålet Levande skogar har skogsvårdsstyrelserna
ansvaret på regional nivå, men de skall i sitt
målarbete samverka med länsstyrelserna. Enligt
riksdagsbeslutet skall Miljömålsrådet göra en samlad
uppföljning av miljömålsarbetet och därefter
rapportera till regeringen. Regeringen skall i sin
tur varje år rapportera översiktligt till riksdagen
om hur arbetet med miljökvalitetsmålen fortskrider.
Av förslaget till statsbudget för år 2002 framgår
att länsstyrelseanslaget tillfördes 25 miljoner
kronor per år under perioden 2001(2003 för
administration av skogsinköp. Riksdagen har beslutat
i enlighet med regeringens förslag att dessa medel
skall ligga fast fr.o.m. år 2004 (prop. 2001/02:1,
utg.omr. 18, bet. 2001/02:BoU1, rskr.
2001/02:65(68). Av regleringsbrev för år 2002
avseende länsstyrelsernas verksamhet
(regeringsbeslut 53, 2001-12-13) framgår att
länsstyrelserna skall verka för att nå de av
riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen med
tillhörande delmål. Det framgår vidare att
ekosystemens struktur, funktion och produktivitet
skall upprätthållas. Biologisk mångfald och
naturmiljö skall bevaras och främjas.
Länsstyrelsernas arbete med skydd och skötsel av
naturområden skall motverka fragmentering av
naturmiljön och leda till att värdefulla områden
skyddas så att utarmning av biologisk mångfald
motverkas såväl på land som i vatten. Arbetet skall
vara prioriterat och präglas av en god lokal
förankring. I regeringens ovan nämnda förslag till
statsbudget för år 2002 framhålls vidare att arbetet
med att skydda värdefulla naturområden i stort sett
har löpt planenligt men att det är oroväckande att
arbetet med att skydda skogsområden i vissa län går
alltför långsamt. Särskilt oroande är det att
skyddsarbetet går långsamt i områden med värdefulla
lövskogar, en naturtyp där skyddet är eftersatt.
Regeringen följer frågan och avser att vidta
åtgärder om takten i skyddsarbetet inte förbättras.
Frågan om skydd av skogsmark kommer också att
beröras i den till hösten 2002 aviserade
skogspolitiska propositionen. Med det anförda
föreslår utskottet att motion MJ276 (mp) yrkande 1
lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt motion MJ286 (v) bör man öka informationen
om ädellövskog till små skogsägare och förbättra
möjligheterna för dem att tillgodogöra sig det
statliga bidraget för anläggning av ädellövskog. Det
är dessutom angeläget att se över resurser och
regler för bidraget så att det också blir intressant
för de små skogsägarna. Enligt motion MJ339 (c)
yrkande 13 bör det avsättas mer resurser till
plantering och skötsel av lövskog eftersom det är
angeläget att öka andelen lövinslag i den svenska
skogen.
Av den ovan nämnda utvärderingen SUS 2001 framgår
att arealen ädellövskog har varit relativt konstant
sedan början av 1950-talet, men att det från början
av 1980-talet finns en viss tendens till ökning.
Virkesförrådet av ädellövträden på all skogsmark,
alltså även utanför ädellövskogen, har ökat från ca
21 miljoner m3sk perioden 1953(1957 till 41 miljoner
m3sk perioden 1997(2000. Enligt SKA 99 (Skogliga
konsekvensanalyser ( skogens möjligheter på 2000-
talet) kommer virkesförrådet även framgent att öka.
Virkesförrådet av bok och ek tillsammans kommer att
öka med ca 60 % fram till år 2050 om skogsbruket
även fortsättningsvis bedrivs som under 1990-talet.
Ingenting tyder i dag på att målbilden hotas under
överskådlig tid. Ädellövskogsbidraget regleras i
skogsvårdslagen (1979:429) samt
skogsvårdsförordningen (1993:1096). Bidraget är
begränsat till den areal ädellövskog som finns och
syftar till att förhindra en minskning av arealen.
Bidraget medverkar således till att trygga
återväxten. Riksdagen beslutade i enlighet med det
förslag om statsbidrag till plantering av
ädellövskog på stormfällda granskogsarealer i
Sydsverige som lades fram i budgetpropositionen för
år 2001 (prop. 2000/01:1, utg.omr. 23, bet.
2000/01MJU2, rskr. 2000/01:86 och 87). I
propositionen framhölls bl.a. att förslaget hade
stöd hos företrädare för markägare och kommuner.
Riksdagens beslut innebar att ca 2 000 hektar blev
föremål för bidrag med 50 % av anläggningskostnaden.
Det motsvarar sammanlagt 40 miljoner kronor som
enligt beslutet skulle fördelas på fem år med 8
miljoner kronor vartdera året. Den möjlighet som
skapats för att ersätta stormfälld granskog i
sydligaste Sverige med mer stormfast ädellövskog kan
nu tas till vara, och staten kan genom ett bidrag i
enlighet med Skogsstyrelsens förslag medverka till
att vissa merkostnader täcks genom ett särskilt
bidrag. Enligt beslutet bör totalt ca 2 000 hektar
planteras med ädellövskog över en treårsperiod, och
anslaget förstärkas med 10 miljoner kronor om året
under perioden 2001-2003. I ett frågesvar den 29
januari 2002 (fråga 2001/02:577) om ädellövskog och
vilka åtgärder som har vidtagits för att påskynda
kommissionens notifiering av bestämmelserna om det
svenska bidraget till plantering av ädellövskog
efter stormfällningarna i Sydsverige, har ansvarigt
statsråd anfört bl.a. följande. Bidrag av det här
slaget måste granskas av kommissionen. Syftet är att
se till att det inte strider mot gällande
statsstödsregler inom EU. Regeringen överlämnade
därför i december 2000 en detaljerad redovisning av
innebörden av stödet och utkast till de bestämmelser
som regeringen avser att införa. Kommissionen har
dock återkommit med kompletterande frågor vilket är
förklaringen till att notifieringen dragit ut på
tiden. Från svensk sida har det erinrats om
betydelsen av skyndsammast möjliga behandling av
ärendet, och regeringen har haft omfattande löpande
kontakter med ansvarigt generaldirektorat. Enligt
muntligt besked har kommissionen nu meddelat
regeringen att bidraget kommer att godkännas. Det
som återstår är att kommissionen skall överlämna det
formella beslutet. Därmed räknar regeringen med att
förordningen om bidrag till plantering av
ädellövskog på stormfällda områden kan träda i kraft
i mars 2002. Utskottet har ingen annan uppfattning
än den som framförs i motionerna MJ286 (v) och MJ339
(c) yrkande 13 när det gäller värdet av en satsning
på ädellövskogsplantering. Som framgår av
redovisningen ovan har arbetet med att införa ett
bidrag till plantering av ädellövskog snart
slutförts. Mot bakgrund härav finner utskottet att
syftet med motionerna i allt väsentligt kan anses
tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
I motion MJ450 (s) och MJ523 (kd) yrkande 10
framhålls betydelsen av fortsatt forskning kring den
pågående ekdöden. Frågan om den s.k. ekdöden följs
kontinuerligt av Skogsstyrelsen. Forskning pågår
också bl.a. inom ramen för SUFOR (Sustainable
forestry in southern Sweden) med stöd av MISTRA.
Miljöministern har svarat på skriftliga frågor om
ekdöden den 15 mars 2000 och den 10 juli 2001 (fråga
1999/2000:671 resp. fråga 2000/01:1466) och bl.a.
anfört att de skador på ekträd som rapporterats på
senare år såväl i Sverige som i övriga Europa inte
är ett problem som enkelt går att åtgärda. Orsakerna
är alltför ofullständigt kända och ekdöden beror
sannolikt på en rad olika faktorer. Ekdöden är en
fråga av stor betydelse för det praktiska
skogsbruket och särskilt för den industri som
vidareförädlar ekträd. Resurser har ställts till
förfogande från näringslivet för att belysa
problemen. De svenska myndigheterna har också
engagerats i frågan. Skogsstyrelsen följer sedan
flera år skadebilden i ekskogarna i vissa delar av
landet (Skåne, Halland, Blekinge och delar av
Småland). Vidare hänvisade ministern till att
riksdagen har beslutat om regeringens
forskningspolitiska proposition 2000/01:3. Genom
beslutet fastställs en ny organisation för
forskningsfinansiering, där forskning till stöd för
naturvård samlas under ett forskningsråd för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS).
Kontakter har nu skett mellan Skogsstyrelsen och
FORMAS för att utforma forskningsverksamheten
beträffande ekskadorna. Enligt regleringsbrevet för
budgetåret 2002 avseende FORMAS skall rådet särskilt
ta initiativ till samordning med berörda
forskningsfinansiärer i frågor som rör forskning
inom bl.a. skog och miljötoxikologi. Vidare skall
rådet redovisa hur och i vilken omfattning detta
samarbete har skett samt senast den 1 november 2002
utarbeta ett nationellt forskningsprogram för
miljötoxikologi i samverkan med andra
forskningsfinansiärer och berörda myndigheter.
Vidare bör uppmärksammas att Skogforsk ägnar
särskild forskning åt lövskogsområdet där fokus
ligger på frågor som gäller val av växtlokaler,
effektiva skötselmetoder för olika produktionsmål i
rena lövbestånd och blandbestånd, samt bättre
utnyttjande och omhändertagande av lövvirke.
Tyngdpunkten ligger på ordinära lövträd, i synnerhet
på björk, men programmet behandlar även de vanligare
ädla lövträden. Med det anförda föreslår utskottet
att motionerna MJ450 (s) och MJ523 (kd) yrkande 10
lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt motion MJ523 (kd) yrkande 6 bör regeringen
utreda värdet av gamla reservatsavsättningar och
tidigare skyddad mark med syfte att klarlägga om de
statliga medlen används till avsättning av det mest
skyddsvärda. Enligt vad utskottet erfarit har
Naturvårdsverket vid två tillfällen till
Miljödepartementet redovisat uppdrag om skydd av
skogsmark (dnr M1999/1551/Na och dnr M1999/3162/Na).
Uppdragen avser att utarbeta kunskapsöversikt,
förslag till kriterier m.m. för arbetet med skydd av
skogsmark. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet
berört motionsyrkande.
I motion MJ523 (kd) yrkande 4 framhålls bl.a. att
det är viktigt att skogscertifiering fungerar som en
drivkraft och ett kommunikationsinstrument på en fri
marknad. Statens uppgift begränsar sig till att se
till att det finns ett institutionellt ramverk som
kan säkerställa att marknadsprinciperna fungerar
väl. Av budgetpropositionen för budgetåret 2002
(prop. 2001/01:1, utg.omr. 23) framgår att
skogsbruket på eget initiativ miljöcertifierat sitt
skogsbruk i stor utsträckning. Vid utgången av år
2000 hade ca 10 miljoner hektar huvudsakligen av
storskogsbrukets marker certifierats enligt den s.k.
FSC-standarden. Samtidigt hade ca 1,3 miljoner
hektar mark tillhörande småskogsbruket certifierats
enligt den s.k. PEFC-standarden. Mot bakgrund av det
anförda föreslår utskottet att berört motionsyrkande
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Med anledning av det i motion MJ517 (s), delvis,
framförda kravet att det bör införas tillståndsplikt
för byggande av skogsbilvägar, eftersom de bidrar
till fragmentiseringen av stora sammanhängande
skogsområden som är värda att bevara, vill utskottet
anföra följande. I proposition 2000/01:130 Svenska
miljömål ( delmål och åtgärdsstrategier framhålls
bl.a. att anläggande av bl.a. skogsbilvägar kan
medföra en väsentlig, icke önskvärd, inverkan på
våtmarkens hydrologi och därmed försämra villkoren
för biologisk mångfald och den vattenhushållande
funktionen. Enligt 12 kap. 6 § miljöbalken och
förordningen (1998:904) om täkter och anmälan för
samråd har Skogsvårdsstyrelsen även möjlighet att
föreskriva om anmälningsskyldighet för samråd för
anläggande av skogsbilvägar. Skogsvårdsstyrelsen får
även i andra fall föreskriva anmälningsskyldighet i
fråga om särskilda slag av verksamheter eller
åtgärder som kan medföra skada på naturmiljön, om
verksamheten eller åtgärden skall utföras på mark
som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429). I övriga
fall kan länsstyrelsen föreskriva
anmälningsskyldighet. Enligt Skogsstyrelsens
föreskrifter skall en skogsbilväg byggas på ett
sådant sätt att skador på natur- och kulturmiljön
undviks eller begränsas (SKSFS 2001:1). Med det
anförda föreslår utskottet att motion MJ517 (s)
delvis lämnas utan vidare åtgärd.
Skogens stora betydelse för Sverige uppmärksammas
i motion MJ339 (c) yrkande 1. Enligt motionen måste
detta tydliggöras och påverka arbetet på en mängd
områden, däribland forskning och utveckling,
utbildning, handelpolitik och infrastruktur.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare betonat
skogsbrukets stora betydelse för Sverige (se t.ex.
bet. 2000/01:MJU5). I enlighet med förslag i
budgetpropositionen för år 2002 har resurserna för
områdesskydd i form av reservat, biotopskydd och
naturvårdsavtal förstärkts mycket kraftigt (prop.
2001/02:1, bet. 2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106 och
107). Enligt vad utskottet erfarit har det på
forskningens område tagits initiativ till gemensamma
satsningar mellan staten och skogsbranschen på
forsknings- och utvecklingsprogram för en breddad
användning av träfiber som bas för olika produkter
och för att öka förädlingsvärdet hos
skogsindustriprodukterna. Särskild tyngdpunkt har
lagts på den trämekaniska industrin. Med det anförda
föreslås att berört motionsyrkande lämnas utan
vidare åtgärd.
Enligt motion MJ437 (s) bör regeringen följa upp
hur man kan förändra skogsavverkningen vad gäller
sågkedjeolja och utsläpp av sådan så att skogsbruket
blir mer miljövänligt. Utskottet konstaterar för sin
del att följande skall beaktas enligt miljöbalken
för att motverka skador på människa och miljö vid
drift av maskiner i skogen. Verksamhetsutövaren
skall vidta det mått av försiktighet samt undvika
känsliga områden i den utsträckning det behövs för
att förhindra eller motverka skador på människor och
miljö. Verksamhetsutövaren skall använda de driv-,
smörj- och kylmedel, köldmedier, hydraulvätskor och
andra kemiska produkter som medför den minsta risken
för skada på miljön (produktvalsprincipen). Nu
redovisade krav skall beaktas i den mån det inte kan
anses orimligt. Med det anförda anser utskottet att
syftet med motion MJ437 (s) i allt väsentligt kan
anses tillgodosett. Motionen bör därmed lämnas utan
någon riksdagens vidare åtgärd.

Skogvårdsorganisationen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om
samordning av skogspolitiken inom
Regeringskansliet samt två motionsyrkanden
(c, kd) om Skogvårdsorganisationens
sektorsansvar och Skogsstyrelsens
organisation med hänvisning till gällande
lagstiftning och myndigheternas ansvar för
dessa frågor.

Utskottets ställningstagande

Enligt motion MJ419 (m) yrkande 1 bör regeringen
samordna skogspolitiken eftersom skogsnäringen inte
har någon samlad hemvist i Regeringskansliet och det
kommer att behövas en effektivare samordning av de
politiska frågor som är viktiga för den samlade
skogsnäringen.

Reglerna för den institutionella ramen för
regeringsarbetet och om förfarandet i
regeringsärenden återfinns i regeringsformen (RF).
Enligt 7 kap. 1 § RF fördelar regeringen ärendena
mellan departementen. Detaljfördelningen anges av
regeringen i departementsförordningen (1982:1177).
Detta är regeringens exklusiva kompetensområde och
departementsförordningen är regeringens ensak. I
enlighet med vad utskottet konstaterat vid flera
tillfällen tidigare är det utskottets mening att det
är en självklar princip att riksdagen inte skall
göra uttalanden i en fråga som gäller regeringens
interna arbetsfördelning. Motion MJ419 (m) yrkande 1
avstyrks.
Enligt motion MJ504 (c) bör
skogsvårdsorganisationen ha ett samlat sektorsansvar
för skogsbruket och inte som i dag vara underställt
två lagar och två myndigheter. Enligt motion MJ523
(kd) yrkande 7 bör Skogsstyrelsen omorganiseras
eftersom det i dag finns allvarliga brister både vad
gäller personal och resurser för att bevaka
skogsskyddet.
Av förordningen (1998:900) om tillsyn enligt
miljöbalken framgår att de myndigheter som har
ansvar för tillsynsvägledning aktivt skall verka för
samordning och samverkan vad gäller
informationsförsörjning inom respektive
ansvarsområde. Det framgår vidare att Skogsstyrelsen
har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen
bl.a. vad gäller miljöbalkens tillämpning inom
frågor rör skogsbruk och som omfattas av
skogsvårdslagen (1979:429), frågor om sådana
verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan
påverka miljön i särskilda skyddsområden. Av den
gällande instruktionen för Skogsvårdsorganisationen
(SFS 1995:1335) framgår att Skogsvårdsorganisationen
särskilt skall verka för bl.a. att skogen och
skogsmarken utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så
att den ger en uthålligt god avkastning och i
enlighet med sitt sektorsansvar verka för biologisk
mångfald och en rik och varierad kulturmiljö. Det
framgår också att Skogsvårdsorganisationen skall
verka för att landets skogar vårdas och brukas på
ett sådant sätt att de av statsmakterna beslutade
målen för skogspolitiken kan uppnås. Frågor som
gäller myndigheternas organisation regleras bl.a. av
verksförordningen (SFS 1995:1322). Av förordningen
framgår att myndigheten själv bestämmer sin
organisation och att den skall meddela de
bestämmelser som behövs om myndighetens organisation
och formerna för myndighetens verksamhet i en
arbetsordning eller i särskilda beslut. Mot denna
bakgrund avstyrks motionerna MJ504 (c) och MJ523
(kd) yrkande 7.

Statens skogsinnehav m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden om
ägarstrukturen i skogen (kd, c) med
hänvisning till att de kan anses
tillgodosedda. Utskottet avstyrker vidare ett
motionsyrkande (m) om regelverken för
småföretagen och två motionsyrkanden (m, kd)
om utförsäljning av statlig skog med
hänvisning till pågående utredningsarbete och
beredning inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Enligt motionerna MJ339 (c) yrkande 3 och MJ523 (kd)
yrkande 1 bör man värna det spridda ägandet av den
svenska skogen och även fortsättningsvis främja det
enskilda ägandet i svenskt skogsbruk. I motion MJ419
(m) efterfrågas en förenkling av regelverken för
småföretag (yrkande 5). Vidare framhålls att det i
statlig markpolicy bör ingå att sälja ut sådan mark
som lämpligen kan ägas av enskilda (yrkande 2).
Motsvarande krav framförs även i motion MJ523 (kd)
yrkande 2.

Utskottet har vid tidigare behandlingar av
motionsyrkanden om ägarstrukturen i skogsbruket
(bet. 2000/01:MJU5) bl.a. framhållit att det
enskilda ägandet av skogsmark är viktigt från många
synpunkter, bl.a. när det gäller möjligheterna att
bedriva ett lönsamt familjejordbruk och att främja
sysselsättningen i glesbygdsområdena. Enligt
tillgängliga statistiska uppgifter uppgår Sveriges
skogsmarksareal till 22,7 miljoner hektar och 51 %
ägs av enskilda privata skogsägare varav andelen
kvinnliga skogsägare var ca 34 %. Utskottet har
också konstaterat att ett allmänt hållet uttalande
om att det enskilda skogsägandet även
fortsättningsvis bör stimuleras inte bör läggas till
grund för ett formellt tillkännagivande av
riksdagen. Med det anförda föreslår utskottet att
motionerna MJ339 (c) yrkande 3 och MJ523 (kd)
yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.
I april 2001 slutförde Jordförvärvsutredningen
sitt uppdrag. I betänkandet Ägande och struktur inom
jord och skog (SOU 2001:38) framhålls bl.a. att om
jordförvärvslagens begränsningar skulle tas bort är
det inte otroligt att de juridiska personerna på
lång sikt skulle öka sina innehav av skogsmark.
Vidare framhålls att det från samhällsekonomisk
synpunkt är angeläget att man genom ett omfattande
privat ägande kan säkerställa en mångfald av olika
brukningsmetoder i jord- och skogsbruket. Även från
regionalpolitisk utgångspunkt kan det vara en fördel
med ett spritt ägande av skogsmark. Enligt
utredningen innebär ett ökat bolagsägande att mark
undandras från fastighetsmarknaden på ett
otillfredsställande sätt. Utredningen har mot denna
bakgrund funnit att begränsningar i de juridiska
personernas rätt att förvärva jordbruks- och
skogsfastigheter även bör finnas framdeles. De
nuvarande bestämmelserna bör dock moderniseras och
förenklas. Utredningen bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att de
frågor som tas upp i motion MJ419 (m) yrkande 5 får
sin belysning i samband med behandlingen av dels
Jordförvärvsutredningen, dels den kommande
skogspolitiska propositionen. Mot denna bakgrund
föreslår utskottet att motionen lämnas utan vidare
åtgärd i berörd del.
Statens innehav av skogsmark utreds för närvarande
av Statsskogsutredningen (dir. 2000:60). Utredaren
har till uppgift att inventera all skogsmark som ägs
direkt av staten eller via ett helägt statligt
aktiebolag och lägga fram förslag till en mer
effektiv förvaltning av statens totala skogsinnehav.
Det övergripande målet skall vara att statens skogar
skall förvaltas på ett föredömligt sätt som tryggar
en hållbar utveckling såväl från produktions- som
från miljösynpunkt. Utredaren skall samråda med de
myndigheter, intresseorganisationer och företag som
utredaren finner lämpligt. Utredningen skall
redovisa sitt uppdrag den 1 maj 2002. Frågan om
utförsäljning av statliga skogar till enskilda
brukare har behandlats vid flera tillfällen i både
miljö- och jordbruksutskottet och näringsutskottet
(se t.ex. bet. 2000/01:MJU5). Härvid har också
behandlats önskemål om t.ex. beaktande av
naturvårdsintressen och regionalpolitiska intressen.
När det gäller markpolitiken i allmänhet har strävan
varit att bl.a. få tillgång till mer mark i södra
Sverige som kan användas som bytesmark (se t.ex.
bet. 1999/2000:NU1 s. 65). Utskottet utgår från att
frågor av det slag som tas upp i motionerna MJ419
(m) yrkande 2 och MJ523 (kd) yrkande 2 kommer att
aktualiseras i samband med utredningen om
förvaltning av statens skogar. I avvaktan på
resultatet härav föreslår utskottet att berörda
motioner nu lämnas utan vidare åtgärd.

Lagstiftningsfrågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motioner, som
aktualiserar en översyn av skogsvårdslagen
(mp), frågan om enskilda skogsbilvägar (c)
och en förlängning av tid för inköp av
ersättningsmark (s), med hänvisning till
pågående utredning och till pågående
beredning inom Regeringskansliet. Vidare
avstyrker utskottet ett motionsyrkande (kd)
om inrättande av en katastroffond med
hänvisning till riksdagens tidigare
ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

Enligt motion MJ374 (mp) bör skogsvårdslagen genomgå
en översyn eftersom nu gällande text inte räcker för
att klara miljömålet i lagens portalparagraf.

Utskottet konstaterar för sin del att uppdraget
för SUS 2001 har varit att genomföra en utvärdering
av effekterna av skogspolitiken, vilket bl.a. har
inneburit en identifiering och beskrivning av
effekter samt en beskrivning av graden av
måluppfyllelse. Utvärderingen har skett mot de
skogspolitiska målen samt beslutade sektorsmål och
skall ligga till grund för den kommande
skogspolitiska propositionen. I avvaktan på
propositionen anser utskottet att motion MJ374 (mp)
nu kan lämnas utan vidare åtgärd.
Enligt motion MJ451 (c) bör reglerna för
ersättning till enskilda beträffande skogsbilvägar
ses över, och regeringen bör se över möjligheten att
via statliga katastrofpengar ge ersättning till
enskilda skogsbilvägar som skadats.
Frågan om stöd till enskild väg har nyligen setts
över. I juli 2001 överlämnades utredningen Bidrag
och regler för enskilda vägar ( BREV (SOU 2001:67).
Beredning pågår för närvarande inom
Regeringskansliet. Utredningen är bl.a. föremål för
ett brett remissförfarande. Näringsministern har i
interpellationssvar den 15 januari 2002 bl.a. anfört
att beredningen av ärendet inte är avslutad och att
något förslag inte kan förväntas under innevarande
år. Vidare framhålls att anslaget för enskilda vägar
för år 2002 höjs till 584 miljoner kronor. Detta
innebär att fjolårets nivå kvarstår med ett extra
tillskott för översvämningarna och räknas upp med
nettoprisindex. Även år 2002 går 10 miljoner kronor
till bidrag till omförrättningar (26 § Svar på
interpellation 2001/02:89 om BREV-utredningen). Med
hänvisning till den pågående beredningen föreslår
utskottet att motion MJ451 (c) lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
I motion MJ523 (kd) yrkande 9 framhålls att det är
angeläget att det finns statliga medel till
förfogande när katastrofinsatser är nödvändiga,
t.ex. vid angrepp av granbarkborre. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till inrättande
av en katastroffond.
Frågor om insektsangrepp m.m. i skogen tillhör
Skogsstyrelsens ansvarsområde. Enligt gällande
instruktion för Skogsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelserna skall Skogsstyrelsen bl.a.
verka för att skog och skogsmark skyddas mot skador
på grund av luftföroreningar, djur och sjukdomar
(SFS 1995:1335). När det gäller ansvaret för
kostnader i samband med bl.a. skador på grund av
insektsangrepp har utskottet tidigare (bl.a. i bet.
2000/01:MJU5) hänvisat till att de statliga bidragen
för åtgärder mot skogsskador m.m., i likhet med
övriga bidrag som finansierades med
skogsvårdsavgiftsmedel, avskaffades i samband med
1993 års skogspolitiska beslut. Med hänvisning till
det anförda avstyrks motion MJ523 (kd) yrkande 9.
Enligt MJ517 (s), delvis, bör den tid markägaren
har för inköp av ersättningsmark för skyddsvärd skog
förlängas.
När det gäller bl.a. frågor om ersättning vid
vissa ingripanden av det allmänna är det reglerna i
31 kap. miljöbalken som är tillämpliga. Där framgår
att innan en myndighet fattar ett beslut som kan
leda till ersättning, får myndigheten förelägga den
som vill göra anspråk på betalning eller inlösen att
inom två månader anmäla sitt anspråk. Vidare gäller
att om ingen överenskommelse har träffats om
ersättning och rätten till talan inte har gått
förlorad skall den som vill göra anspråk på
ersättning väcka talan hos miljödomstolen inom ett
år. Enligt förordningen (1998:1252) om områdesskydd
enligt miljöbalken m.m. skall länsstyrelsen på
statens vägnar försöka att träffa uppgörelse med
sakägare som gör anspråk på ersättning eller fordrar
inlösen av fastighet. Samma skyldighet har
Skogsvårdsstyrelsen i ärenden som rör
biotopskyddsområden. Regeringen bemyndigade den 22
december 1999 chefen för Miljödepartementet att
tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med
uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken
och lämna förslag på nödvändiga reformer (dir.
1999:109). Kommittén skall i ett mer samlat
betänkande senast den 1 juli 2002 lämna förslag till
de mer omfattande ändringar av lagstiftningen som
uppdraget kan medföra och samtidigt redovisa de
dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens
hänsynsregler. I ett slutbetänkande senast den 31
december 2003 skall kommittén redovisa en
fullständigare bild av hur miljöbalken fått
genomslag i den praktiska tillämpningen liksom andra
frågor som rör uppföljningen av de centrala
instrumenten i balken. Utskottet föreslår att motion
MJ517 (s), delvis, i avvaktan på resultatet av
utredningsarbetet lämnas utan vidare åtgärd.
I motion MJ419 (m) uppmärksammas risken för att
det svenska skogsbruket skall drabbas av
kostnadsnackdelar på grund av att flera viktiga
konkurrentländer subventionerar sitt skogsbruk.
Enligt motionen har Sverige en viktig uppgift att i
sitt internationella arbete se till att dessa
kostnadsnackdelar för skogsbruk och skogsindustrier
i Sverige minimeras (yrkande 4).
Enligt vad utskottet har erfarit har Sverige tagit
upp frågan om subventioner med EG-kommissionen. Den
svenska positionen är att det inte skall förekomma
några som helst subventioner. Denna ståndpunkt
hävdas inom såväl EU som andra internationella
forum. Med det anförda föreslår utskottet att motion
MJ419 (m) yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Översyn av skogspolitiken m.m. (punkt 1)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ520 yrkande 29 och
2001/02:MJ523 yrkandena 3 och 8 och avslår motion
2001/02:MJ389.

Ställningstagande

Skogsbruket och träförädlingsindustrin är sedan
länge en viktig svensk basnäring.
Skogsnäringen är den bransch som svarar för
de största nettoexportinkomsterna i vårt
land. För att ett svenskt skogsbruk och
svensk skogsindustri skall kunna utvecklas i
framtiden krävs övergripande långsiktiga och
hållbara spelregler som främjar såväl
produktions- som miljömål. Det är angeläget
att dessa mål har samma prioritet och
dignitet vid utformningen av den
övergripande skogspolitiken. I
skogsvårdslagen jämställs produktions- och
miljömålen. Lagen bygger på
förvaltarskapstanken, dvs. skogsbrukarna har
att ta ansvar för kommande generationer.
Lagen är utformad för att ge skydd åt den
biologiska mångfalden samtidigt som
virkesförsörjningen skall vara säkrad för
den svenska skogsindustrin. Miljöbalkens
regler är dock bristfälligt anpassade till
skogsbrukets förutsättningar. Oklarheterna i
lagstiftningen kan därmed komma att drabba
skogsbruket hårt, till nackdel för
skogsvården och därmed också för svensk
ekonomi. Detta förhållande måste rättas
till. Ett annat förhållande som måste rättas
till är de skador som klövvilt åstadkommer
på såväl plant- och ungskogen som
biodiversiteten. Regeringen har alltför
länge blundat för detta problem. Det är
tydligt klarlagt att bl.a. virkeskvaliteten
sjunker i tallskogarna på grund av
viltskadorna. Detta får på sikt förödande
konsekvenser för vår förmåga att producera
och exportera furu av hög kvalitet till
konkurrensmässiga priser. I vårt grannland
Finland har staten tagit sig an avvägningen
mellan skogsbruk och viltvård på ett
föredömligt sätt. Kristdemokraterna anser
att en utredning bör tillsättas med uppdrag
att utvärdera älgskötselområdena och föreslå
förändringar, som gör att de kan spela den
roll för intresseavvägningen som var avsedd.

2. Ädellövsskog m.m. (punkt 3)

av Kjell-Erik Karlsson (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ286 samt avslår motion
2001/02:MJ339 yrkande 13.

Ställningstagande

Små skogsägare har ofta ingen medveten inriktning
mot att öka andelen ädellöv i skogen. Detta beror
sannolikt till del på att information om
ädellövsbidrag främst når de större skogsägarna och
att de har en organisation för och vana vid att
planera för användning av bidraget. Den största
anledningen till att de små skogsägarna inte nyttjar
bidraget är dock att de skogsvårdande myndigheterna
inte anser att det är kostnadseffektivt att ge
bidrag till plantering av ädellöv på små arealer.
Gränsen går i praktiken vid ca 1 ha. Nackdelen med
myndigheternas effektivitetssträvan är att man
missar möjligheten att få till stånd en utökad areal
ädellövskog, med många små ädellövsbestånd. I dag
planteras framför allt gran på nedlagda åkermarker.
Detta är inte bra ur försurningssynpunkt. Åkermark
är inte heller optimal mark för att få hög kvalitet
på gran. På nedlagd åkermark borde det i stället
vara lövplantering och då helst ek eller annat
ädellöv. Det är därför angeläget att se över
resurser och regler för ädellövsbidraget på ett
sådant sätt att det blir intressant även för de små
skogsägarna. Det anförda bör ges regeringen till
känna.

3. Utredning av gamla reservatsavsättningar
(punkt 5)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ523 yrkande 6.

Ställningstagande

Det bör omgående tillsättas en utredning som utifrån
resultaten av bl.a. den omfattande
nyckelbiotopsinventeringen och nya kunskaper skall
göra en värdering av gamla reservatsavsättningar och
tidigare skyddad mark. Syftet är att klarlägga
sambanden mellan gamla och nya avsättningar för att
tillförsäkra att de statliga medlen används till
avsättning av de mest skyddsvärda områdena. Skälet
till att det är nödvändigt med en sådan utredning är
att utredningar och nyckelbiotopsinventeringen har
visat att det finns behov av att skydda mer
värdefull skogsmark än vad som görs i dag, särskilt
i södra Sverige.

4. Skogens betydelse i Sverige (punkt 8)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar
Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd), Lars Lindblad (m) och Åke
Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ339 yrkande 1.

Ställningstagande

Skogsnäringen har en mycket stor betydelse för
Sverige. Sammantaget står skogsindustrin för en stor
del av Sveriges export, närmare 94 miljarder kronor
årligen. Över hälften av Sveriges
nettoexportinkomster kommer från skogsnäringen.
Näringen sysselsätter över 90 000 människor i främst
gles- och landsbygd och ger arbete åt en mängd
företag i andra sektorer. Därtill ger den värdefulla
inkomster till landets många skogsägare med ägor av
varierande storlek. Vikten av goda villkor för
skogsnäringen kan inte nog betonas. Skogens stora
betydelse för Sverige måste erkännas och
tydliggöras, och insikten om detta måste påverka
arbetet på en mängd områden, bl.a. forskning och
utveckling, utbildning, handelspolitik och
infrastruktur. Vad som anförs om skogens stora
betydelse för Sverige bör ges regeringen till känna.

5. Samordning av skogspolitiken (punkt 10)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m), Lars Lindblad (m) och Åke Sandström
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ419 yrkande 1.

Ställningstagande

Det har blivit mycket tydligt att det inom
administrationen utvecklats ett dubbelkommando när
det gäller miljöfrågor i skogen respektive
skogsbruket. Näringen möter en kluven statsmakt.
Orsaken till detta är sannolikt att miljöpolitiken
under 1990-talet växte fram delvis vid sidan om
skogspolitiken. Effekten blir att skogsägare i dag
bollas mellan myndigheter som kan ha delad syn på
hur naturvärdena bäst hanteras. Det växer fram
aktionsplaner och temakartor hos myndigheter på
regional och lokal nivå, vilka synes vara mer eller
mindre okoordinerade. Även om det finns regioner där
samarbetet mellan skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen
och kommunen kommit långt måste det vara en
prioriterad fråga i skogs- och miljöpolitiken att
samarbetet blir fullt tillfredsställande. Staten har
ett ansvar för att skogsbruk och skogsnäring kan
utvecklas väl. Statens ansvar har emellertid
förändrats, vilket måste avspegla sig i
skogspolitiken. Statens förändrade roll innebär att
det behövs en effektivare samordning av de politiska
frågor som är viktiga för den samlade skogsnäringen.
Skogsministern bör ha ett samordningsansvar för
dessa frågor. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Ägarstrukturen i skogsbruket (punkt 12)

av Ulf Björklund (kd), Caroline Hagström (kd) och
Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ523 yrkande 1 och avslår
motion 2001/02:MJ339 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är mycket angeläget att bevara den nuvarande
balansen mellan olika ägarkategorier vad gäller
innehav av lantbruksfastigheter. Ett
utredningsförslag med denna innebörd har nyligen
presenterats, och vi förutsätter att regeringen
följer utredningens förslag. Vi anser vidare att det
i jordförvärvsförordningen bör införas skärpningar
av kompensationsprincipen så att kompensationsmark
och förvärvad mark skall ligga i samma geografiska
område, att registrering av juridiska personers köp
och försäljningar skall ske samt att juridiska
personer som i större utsträckning verkar på
fastighetsmarknaden skall avkrävas årliga
markbalanser. Det anförda bör ges regeringen till
känna.

7. Förenklingar för familjeskogsbruket
(punkt 13)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m), Lars Lindblad (m) och Åke Sandström
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ419 yrkande 5.

Ställningstagande

Staten bör ha ett övergripande ansvar att följa
utvecklingen i ägar- och fastighetsstrukturen. Sett
till den samlade politiken är det angeläget att
familjeskogsbruket inte minskar och att offentligt
ägd skog verkligen utnyttjas för att tillgodose
behovet av kollektiva nyttigheter.
Jordförvärvslagstiftningen bör ändras så att den
underlättar strukturomvandling genom markbyten i
bolagssfären, men begränsar möjligheten för bolagen
att utnyttja sin ekonomiska styrka till att
konkurrera ut familjeskogsbrukare inom välbelägna
trakter.

8. Statens innehav av skogsmark (punkt 14)

av Ulf Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar
Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline
Hagström (kd) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:MJ419 yrkan-de 2 och
2001/02:MJ523 yrkande 2.

Ställningstagande

Staten innehar närmare 6 milj. ha produktiv
skogsmark som förvaltas av ett större antal
myndigheter. Efter alla turer med statens skogar
under 1990-talet är det nu viktigt att staten
anlägger ett helhetsperspektiv på sitt ägande.
Statens uppgift bör vara att ta hand om områden med
höga naturvärden som undantas från brukande, att
införskaffa och hålla viss produktionsmark som
bytesvara när allmänintresset kräver att privata
skogsägares marker inte längre kan brukas samt att
ta ansvar för markbytesreserv i
omarronderingsområden. Det bör ingå i en statlig
markpolicy att sälja ut de företag som är verksamma
på den konkurrensutsatta marknaden och sådan mark
som lämpligen kan ägas av enskilda. Det finns i de
flesta fall nya ägare som kan driva verksamheten
minst lika bra. Vi anser följaktligen att staten
skall äga så lite som möjligt av den produktiva
skogsmarken. Enskilda skogsägare och privata bolag
kan bruka skogen miljö- och tillväxtsmässigt lika
bra som staten. Det finns därför finns ingen
anledning för staten att konkurrera genom att äga
produktionsskog i stor omfattning.

9. Översyn av skogsvårdslagen (punkt 15)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ374.

Ställningstagande

I den senaste skogsvårdslagen från den 1 januari
1994 finns inskrivet att det vid skogsbruk skall tas
hänsyn till såväl naturvårdens som
kulturminnesvårdens intressen. I regeringens
proposition 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål
och åtgärdsstrategier föreslås att ytterligare 900
000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från
skogsproduktion till år 2010. Det innebär att nära 4
% ytterligare av skogsarealen skyddas av
naturvårdsskäl. Samtidigt innebär detta att den
dominerande trakthyggesmodellen för skogsbruk kommer
att bedrivas på resterande ca 90-95 % av
skogsmarken. Den pågående förvandlingen av det
svenska skogslandskapet mot landskapstäckande
likåldriga skogar av tall, gran eller contortatall
fortsätter således, trots skyddet av nyckelbiotoper
och andra små områden med höga naturvärden.
Arealerna kvarvarande olikåldriga blandskogar som
inte kalhuggits och planterats, krymper för var dag
som går. Att regleringen av svenskt skogsbruk
fortfarande medger att denna landsomfattande
landskapsomvandling får fortsätta, torde vara
huvudorsaken till att de miljömål som satts upp
tidigare för bevarande av skoglig biodiversitet inte
kunnat uppfyllas. Skogsvårdslagen utgör grunden för
det sätt varmed dagens skogsbruk bedrivs. Därför har
skogsvårdslagens utformning stor inverkan på den
framtida utvecklingen av svenska skogliga ekosystem.
Skogsvårdslagens miljömål skulle kunna ges ökade
förutsättningar att bli uppnådda genom en revidering
av lagens avsnitt om skogsskötselmetoder. För att
klara Sveriges internationella åtaganden om
bevarande av biologisk mångfald krävs en översyn och
omarbetning av nuvarande skogsvårdslag. Det räcker
inte att som nu enbart ha en portalparagraf med ett
inskrivet miljömål, samt paragrafer om allmänna råd
vad gäller hänsyn till värdefulla skogsbiotoper. Det
krävs även justeringar av skogsvårdslagens avsnitt
om anläggning av skog och avverkning av skog.
Lagtexten bör skrivas om på ett sådant sätt att den
öppnar för andra skogsbruksmetoder än
kalhuggning/trakthyggesbruk.

10. Inrättande av en katastroffond (punkt 17)

av Ulf Björklund (kd) och Caroline Hagström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ523 yrkande 9.

Ställningstagande

Skogsbruket är utsatt för stora risker. Kraftiga
stormar kan till exempel ställa till med stora
skador, inte bara i form av nedfallna och knäckta
träd. Skogsbruket kan också mycket snabbt drabbas av
omfattande insektsangrepp som kan slå ut stora delar
av skogsbeståndet och därmed drabba den enskilde
skogsägaren mycket hårt. Kristdemokraterna anser
därför att det är angeläget att det finns statliga
medel till förfogande när katastrofinsatser är
nödvändiga, t.ex. vid angrepp av granbarkborre, så
att behov av åtgärder kan inventeras och insatserna
komma i gång omedelbart, innan skadorna fått en
okontrollerbar omfattning. Kristdemokraterna har i
tidigare motioner krävt att regeringen prövar hur en
sådan katastroffond kan inrättas. Detta krav
vidhålls.

11. Kostnadsnackdelar för svenskt skogsbruk
(punkt 19)

av Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G
Nilsson (m) och Lars Lindblad (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:MJ419 yrkande 4.

Ställningstagande

För ett högkostnadsland, där skogsnäringen verkar
efter egen förmåga på marknaden, blir det särskilt
viktigt att konkurrensneutralitet råder i
förhållande till skogsbruk och skogsindustrier i
andra länder. Skogsbruket i Sverige har redan ett
ekonomiskt handikapp eftersom flera viktiga
konkurrentländer subventionerar sitt skogsbruk. Det
finns exempel på stora moderna sågverk i forna
Östeuropa som byggts med mycket stora statliga
subventioner. Svenska staten har en viktig uppgift i
att i sitt internationella arbete se till att dessa
kostnadsnackdelar för skogsbruk och skogsindustrier
i Sverige minimeras. Detta bör ges regeringen till
känna.
Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande.

Skogen ( en av Sveriges viktigaste
naturresurser

av Harald Nordlund (fp).

Skogen är en av Sveriges viktigaste naturresurser.
Den ger stora exportinkomster och arbete åt många
människor. Skogen tryggar härigenom framtiden för
många människor. Den är också en hörnsten i Sveriges
ekonomi. Skogen har vidare betydelse för bevarande
av biologisk mångfald, den är en plats för
naturupplevelser och den producerar nyttigheter
såsom bär, svamp och vilt. Skogen är också en
tillgång i naturturismen.

En politik för uthålligt skogsbruk har utvecklats
i bl.a. Riodokumentet, vilket alla partier står
bakom. Det är dock oroande att flera rapporter på
senare tid visar att nuvarande skogsbruk inte bygger
på en uthållig produktion. Skogsbruket är i sig en
del av förklaringen till t.ex. försurningen;
skogstillväxten försurar och skogsskördandet
permanentar försurningen. I jämställandet av
produktionsmålet med miljömålet riskerar naturvården
att bli förlorare. Cirka 200 arter är i dag hotade.
Ett alltmer intensivt skördande minskar också
förrådet av viktiga näringsämnen, man talar om en
minskning med 1 % per år.
För att Sverige skall kunna leva upp till målet
att långsiktigt säkra den biologiska mångfalden
måste avsättningarna öka kraftigt i omfattning.
Stora summor har avsatts i statsbudgeten för att
köpa in skyddsvärda skogar. Personalbrist har dock
medfört att arbetet med avsättningar inte genomförs
i nödvändig takt. Målsättningen att avsätta 900 000
ha blir svår att nå trots att enskilda skogsägare
medverkar på ett bra sätt och att frivilliga
avsättningar skall utgöra två tredjedelar. För
naturvården vore bäst om en samlad
naturvårdsmyndighet inrättades med kompetenser på
att områden ( skog, mark och vatten. Nuvarande
skogsvårdslagstiftning är inte anpassad till
konflikten mellan hoten mot den biologiska
mångfalden och nya rön om skogsmarkens uthålliga
produktionsförmåga. Därtill kommer svårigheterna att
förena produktions- och miljömålen. En översyn av
lagstiftningen är därför nödvändig.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden
2001

2001/02:MJ276 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skydd av
skogsmark skall vara en prioriterad fråga för
länsstyrelserna.

2001/02:MJ286 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utökad information och
bättre möjligheter för små skogsägare att
tillgodogöra sig det statliga bidraget för
anläggning av ädellövskog.

2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skogens stora
betydelse för Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att värna det
spridda ägandet av den svenska skogen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avsätta mera
resurser till plantering och skötsel av lövskog.

2001/02:MJ374 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om översyn av skogsvårdslagen.

2001/02:MJ389 av Hans Stenberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skogspolitik.

2001/02:MJ419 av Göte Jonsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en samordning av
skogspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utförsäljning av
mark till enskilda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kostnadsnackdelar
för skogsnäringen i Sverige.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förenkling av
regelverken för småföretag.

2001/02:MJ437 av Reynoldh Furustrand och Anders
Berglöv (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om hur man kan förändra
skogsavverkningen till förmån för miljön.

2001/02:MJ450 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skador på ek.

2001/02:MJ451 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över reglerna för
ersättning till enskilda beträffande skogsbilvägar.

2001/02:MJ504 av Åke Sandström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs om att skogsvårdsorganisationen bör ha ett
samlat sektorsansvar för skogsbruket.

2001/02:MJ517 av Agneta Brendt och Birgitta Ahlqvist
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa tillståndsplikt
för byggande av skogsbilväg samt att den tid
markägaren har för inköp av ersättningsmark för
skyddsvärd skog förlängs.

2001/02:MJ520 av Alf Svensson m.fl. (kd):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skapa
långsiktigt hållbara spelregler för skogsnäringen.

2001/02:MJ523 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om privat och
statligt ägande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens uppgift
beträffande utvecklingen av skogsnäringen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om balans mellan
miljö- och produktionsmål.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skogscertifiering.

6. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
värdet av gamla reservatsavsättningar och tidigare
skyddad mark, enligt vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omorganisation
av Skogsstyrelsen.

8. Riksdagen begär att regeringen gör en utvärdering
av älgskötselområdena och avvägningen mellan
skogsbruk och viltvård.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till inrättande av en katastroffond.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av forskning
kring ekdöden.