Lagutskottets betänkande

2001/02:LU7

Förmyndare, gode män och förvaltare

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sju motioner från
allmänna motionstiden år 2001 i olika frågor som rör
föräldrabalkens regler om förmyndare, god man och
förvaltare.

Utskottet förutsätter att regeringen snarast
initierar en tidigare aviserad utvärdering av de
aktuella bestämmelserna och anser därför att
motionerna för närvarande inte bör föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Förmyndare, gode män och förvaltare

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L210,
2001:02:L234, 2001/02:L237, 2001/02:L241,
2001/02:L263, 2001/02:L337 och 2001/02:L348.

Stockholm den 17 januari 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne
Carlström (s), Christel Anderberg (m), Karin
Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos
Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina
Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp), Raimo
Pärssinen (s) och Agne Hansson (c).

2001/02

LU7

Utskottets överväganden

Förmyndare, gode män och förvaltare

Utskottets förslag i korthet

Utskottet förutsätter att regeringen snarast
initierar en tidigare aviserad utvärdering av
de aktuella bestämmelserna och anser därför
att motionerna för närvarande inte bör
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Gällande bestämmelser

Föräldrabalken skiljer mellan vårdnad och
förmynderskap. Den som har hand om vårdnaden om ett
barn har ett ansvar för barnets personliga
förhållanden och skall bl.a. se till att barnets
behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir
tillgodosedda (6 kap. 2 § andra stycket).
Vårdnadshavaren företräder också barnet i personliga
angelägenheter. Förmyndaren å sin sida skall
förvalta barnets tillgångar och företräda det i an-
gelägenheter som rör tillgångarna (12 kap. 1 §).

Enligt 10 kap. 2 § föräldrabalken är båda
föräldrarna gemensamt förmyndare för barn som står
under deras vårdnad. För barn som står under vårdnad
av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam
förmyndare. Föräldrars ställning som förmyndare
följer alltså utan särskilt beslut av deras egenskap
av vårdnadshavare.

I 11 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om att
rätten eller överförmyndaren i olika situationer
skall förordna en god man för att företräda personer
som av skilda anledningar inte i full utsträckning
kan representera sig själva.

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning,
försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande
behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin
egendom eller sörja för sin person skall rätten
besluta att anordna godmanskap för honom eller
henne, om det behövs (4 §). Ett sådant beslut får
inte meddelas utan samtycke av den för vilken
godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes
tillstånd hindrar att hans eller hennes mening
inhämtas. När rätten meddelar beslut att anordna
godmanskap skall rätten samtidigt förordna en god
man att utföra uppdraget. Om det därefter blir
aktuellt att exempelvis byta god man eller förordna
flera gode män, är det däremot överförmyndaren som
skall meddela beslutet.
Det finns även andra typer av godmanskap som dock
är mer begränsade. Sådana godmanskap avser ofta
vissa speciella uppgifter, t.ex. att bevaka
bortavarandes eller okända arvingars eller
testamentstagares rätt vid utredningen av ett dödsbo
(1–3 §§). I dessa fall är det överförmyndaren som
skall förordna god man.

Om någon, beträffande vilken det föreligger en sådan
situation som sägs i 11 kap. 4 § föräldrabalken, är
ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten
besluta att anordna förvaltarskap för honom eller
henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det
är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att
den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt
får hjälp. När rätten meddelar ett sådant beslut
skall rätten samtidigt förordna en förvaltare att
utföra uppdraget. Om det efter beslutet att anordna
förvaltarskap blir aktuellt att förordna förvaltare
är det, på motsvarande sätt som gäller för god man,
däremot överförmyndaren som har att fatta beslutet
(7 §). Kännetecknande för förvaltarskapet är att den
för vilken förvaltare förordnas, till skillnad från
vad som gäller vid godmanskap, förlorar sin
rättshandlingsförmåga helt eller delvis och att
förvaltaren i motsvarande utsträckning får rätt att
ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning.

Till god man eller förvaltare skall utses en
rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller
kvinna. En god man eller förvaltare som gör sig
skyldig till missbruk eller försummelse vid
utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på
ekonomiskt obestånd och på grund av detta är
olämplig för uppdraget eller som av någon annan
orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget,
skall entledigas. Beslut om entledigande fattas av
överförmyndaren (11 kap. 20 §).

11 kap. föräldrabalken innehåller vidare
bestämmelser om att den enskilde får komma till tals
i ärenden om godmanskap och förvaltarskap (16 och 21
§§).
Bestämmelser om förmyndares, gode mäns och
förvaltares verksamhet finns i 12 kap.
föräldrabalken. Förmyndare, gode män och förvaltare
skall omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och
alltid handla på det sätt som bäst gagnar den
enskilde (3 §). Därutöver finns bl.a. bestämmelser
om hur den enskildes medel får användas, skyldighet
att föra räkenskaper samt om samrådsskyldighet, m.m.
(4–8 §§).
Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet
står under tillsyn av överförmyndaren. Närmare
bestämmelser om tillsynen finns i 16 kap.
föräldrabalken. Vid tillsynen skall överförmyndaren
särskilt se till att den enskildes tillgångar i
skälig omfattning används för hans eller hennes
nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så
att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och
så att de ger skälig avkastning (1 §). Särskilda
regler om överförmyndarens verksamhet finns i 19
kap. föräldrabalken.

De nuvarande reglerna om förmyndare, god man och
förvaltare är i vissa delar resultatet av en reform
som genomfördes år 1995 (prop. 1993/94:251, bet.
1994/95:LU3). Reformen innebar bl.a. ändrade regler
beträffande förmyndares, gode mäns och förvaltares
förvaltning av egendom samt tillsynen över sådan
förvaltning. Syftet var att modernisera reglerna på
området och anpassa dessa till dagens situation.
Reformen innebar en avreglering utan att berättigade
skyddsintressen sattes åt sidan. De särskilda
reglerna om redovisning och kontroll av förmyndares
förvaltning inskränktes väsentligt beträffande
föräldrars förvaltning av barns egendom. Reformen
byggde också på principen att domstolarna skall
handlägga enbart sådana frågor som verkligen kräver
domstolsprövning. De förmynderskapsärenden som är av
övervägande förvaltningsnatur handläggs således
numera av förvaltningsmyndigheter och inte av
domstolar. I enlighet härmed flyttades genom
reformen behörigheten att förordna god man och
förvaltare i många fall från tingsrätterna till
överförmyndarna, och tillsynen över överförmyndarna
överfördes från tingsrätterna till länsstyrelserna.

Motionerna

Gunnel Wallin (c) framhåller i motion L263 att det
råder osäkerhet i fråga om förutsättningarna för att
förordna god man respektive förvaltare. Som det nu
är händer det, enligt motionären, att den gode
mannen hamnar i en besvärlig situation gentemot sin
huvudman därför att förutsättningarna för och
omfattningen av uppdraget inte klarats ut och
preciserats tillräckligt. Skillnaderna mellan
uppdragen som god man och förvaltare bör
tydliggöras. I motionen yrkas ett tillkännagivande
med denna innebörd.

I fyra motioner med samma inriktning – L234 av
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), L241 av Anna
Åkerhielm och Cristina Husmark Pehrsson (båda m),
L337 av Margareta Andersson och Lena Ek (båda c)
samt L348 av Birgitta Ahlqvist och Kristina
Zakrisson (båda s) – begärs lagändringar i syfte att
förbättra den enskildes inflytande över beslut om
anordnande av godmanskap och utseende av god man.
Det är framför allt de psykiskt funktionshindrades
situation som tas upp i motionerna. Dessa personer
har, anförs det, svårt att själva föra sin talan och
de är därför särskilt utsatta om de utsätts för
myndighetsmissbruk. Gällande regler leder, enligt
motionärerna, till tvång och godtycke vid anordnande
av godmanskap och utseende av god man. I de allra
flesta fall är en förälder eller annan anhörig, för
vilken den enskilde har förtroende, lämplig som god
man, eftersom de känner och förstår den psykiskt
handikappades situation. I motionerna yrkas
tillkännagivanden i enlighet med det anförda.
Berit Adolfsson (m) kritiserar i motion L237 att
gällande rätt inte synes medge att det förordnas en
god man enligt föräldrabalken för barn som far illa
i familjer där missbruk, misshandel och psykisk
sjukdom förekommer. Motionären anser att riksdagen
bör begära ett förslag från regeringen som möjliggör
sådana förordnanden.
I motion L210 av Anita Sidén och Berit Adolfsson
(båda m) begärs att riksdagen beslutar om sådan
ändring av regleringen i 14 kap. 15 § föräldrabalken
att en förmyndare, god man eller förvaltare kan
redovisa sina uppdrag ett år efter det att uppdraget
påbörjats och sedan varje år vid samma tid. Enligt
motionärerna skulle en sådan ordning sprida
överförmyndarens arbetsbelastning och förkorta
handläggningstiderna.

Tidigare behandling

Som tidigare redovisats är de nuvarande reglerna om
förmyndare, god man och förvaltare resultatet av en
reform som genomfördes år 1995. Vid behandlingen
hösten 1994 av proposition 1993/94:251 om ny
förmynderskapslagstiftning, framhöll utskottet att
det var väsentligt att en så pass genomgripande
reform följdes upp och utvärderades inom en relativt
snar framtid (bet. 1994/95:LU3).

Därefter har olika frågor med anknytning till
reglerna om förmynderskap, god man och förvaltare
aktualiserats återkommande med anledning av motioner
(bet. 1996/97:LU8, 1997/98:LU10, 1998/99:LU20,
1999/2000:LU15 och 2000/01:LU15).
Våren 1999 anförde utskottet bl.a. att man i
likhet med motionärerna noterat att det under senare
tid i olika sammanhang framförts kritik mot gode män
och förvaltare. Kritiken har framför allt gällt att
gode män visat bristande engagemang och har
otillräckliga kunskaper. I sistnämnda hänseende har,
anförde utskottet vidare, särskilt framhållits att
många utvecklingsstörda behöver hjälp av den gode
mannen exempelvis med att utverka beslut om det stöd
och den service som de är berättigade till enligt
bl.a. lagen (1993:387) om stöd och service till
funktionshindrade. Diskussionen har också handlat om
hur många uppdrag en god man högst bör ha.
Enligt utskottets mening fanns det anledning att
ta den framförda kritiken på allvar, och utskottet
ansåg att det var hög tid att bestämmelserna om god
man och förvaltare, i enlighet med vad utskottet
uttalat år 1994, blev föremål för en grundlig
uppföljning och utvärdering. Utskottet noterade
också med tillfredsställelse att man inom
Justitiedepartementet påbörjat ett sådant arbete,
och utskottet kunde konstatera att motionsspörsmålen
var uppmärksammade inom ramen för detta arbete.
Utskottet fann inte skäl att förorda några initiativ
från riksdagens sida med anledning av de då aktuella
motionerna, och avstyrkte bifall till motionerna.
Även om utskottet således inte var berett att
förorda bifall till motionsyrkandena var det, enligt
vad utskottet vidare anförde i betänkande 1998/99:
LU20, angeläget att det arbete som påbörjats i
början av år 1998 snarast mynnade ut i ett
ställningstagande i Regeringskansliet om hur den
fortsatta uppföljningen och utvärderingen rörande
1995 års förmynderskapsreform skall bedrivas, och
att en tidsplan för arbetet fastställdes (bet.
1998/99:LU20).
Våren 2001 noterade utskottet att regeringen hade
för avsikt att tillsätta en större utredning i saken
och att direktiv för utredningen avsågs komma att
beslutas under hösten 2001. Bland annat med
hänvisning härtill avstyrkte utskottet bifall till
de då aktuella motionerna (bet. 2000/01:LU15).

Utskottets ställningstagande

När nu åter olika frågor om förmyndare, god man och
förvaltare aktualiseras motionsvägen kan utskottet
konstatera att det gått mer än sex år sedan de nya
reglerna om förmynderskap, god man och förvaltare
trädde i kraft. Utskottet har återkommande avstyrkt
bifall till motioner på området med hänvisning till
att regeringen aviserat en utvärdering av 1995 års
förmynderskapsreform. Såvitt utskottet känner till
har emellertid något utvärderingsarbete ännu inte
kommit i gång.

Enligt utskottets mening är det nu synnerligen
angeläget att regeringen snarast tar initiativ till
en utvärdering av de regler om förmyndare, god man
och förvaltare som genomfördes år 1995 samt beslutar
de närmare formerna för arbetet. En naturlig
utgångspunkt för utvärderingen är, enligt utskottets
mening, de frågeställningar som aktualiserats genom
de motioner som återkommande väckts sedan de nya
reglerna trädde i kraft den 1 juli 1995.
Utskottet förutsätter att regeringen snarast
initierar den tidigare aviserade utvärderingen av
1995 års förmynderskapsreform och anser därför att
motionerna L210, L234, L237, L241, L263, L337 och
L348 för närvarande inte bör föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L210 av Anita Sidén och Berit Adolfsson (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar om ändring av föräldrabalken så
att en förvaltare, god man eller förmyndare kan
lämna årsredovisning för sina uppdrag ett år efter
det att uppdraget påbörjats och sedan varje år vid
samma tid.

2001/02:L234 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stärka den enskilde
funktionshindrades inflytande över vem som utses
till god man.

2001/02:L237 av Berit Adolfsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagstiftningen rörande god man och
förmyndare så att det kan bli möjligt att utse någon
av dessa till stöd för barn i familjer där missbruk,
misshandel och psykisk sjukdom förekommer.

2001/02:L241 av Anna Åkerhielm och Cristina Husmark
Pehrsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
föräldrabalken.

2001/02:L263 av Gunnel Wallin (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skillnaden mellan
godmanskap och förvaltarskap bör tydliggöras.

2001/02:L337 av Margareta Andersson och Lena Ek (c)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en översyn av
föräldrabalken bör göras med inriktningen att
psykiskt funktionshindrade och deras anhöriga skall
kunna påverka hur god man utses.

2001/02:L348 av Birgitta Ahlqvist och Kristina
Zakrisson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om god man för
funktionshindrade.