Lagutskottets betänkande

2001/02:LU6

Sjöfylleri

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet tre motioner som
gäller lagstiftningen om sjöfylleri. Motionerna har
väckts under den allmänna motionstiden år 2001. I
motionerna förordas införande av dels en
promillegräns även för sjöfylleri som inte är att
anse som grovt brott, dels en möjlighet att utföra
rutinmässiga nykterhetskontroller i sjötrafiken.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
i avvaktan på regeringens ställningstagande med
anledning av beredningen av Sjöfylleriutredningens
förslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sjöfylleri

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L213,
2001/02:L300 och 2001/02: L329.

Stockholm den 4 december 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne
Carlström (s), Christel Anderberg (m), Rune Berglund
(s), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m),
Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s),
Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv
(s), Viviann Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp) och
Raimo Pärssinen (s).

2001/02

LU6

Utskottets överväganden

Sjöfylleri

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionerna om införande
av dels en promillegräns även för sjöfylleri
som inte är att anse som grovt brott, dels
en möjlighet att utföra rutinmässiga
nykterhetskontroller i sjötrafiken.
Gällande bestämmelser

Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att
den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett
fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för
säkerheten till sjöss och då är så påverkad av
alkoholhaltiga drycker eller något annat medel, att
det kan antas, att han inte på ett betryggande sätt
kan utföra vad som därvid åligger honom döms för
sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex
månader. Är brottet att anse som grovt, skall enligt
20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt sjöfylleri
till fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om 1. gärningsmannen har haft en
alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0
promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i
utandningsluften, 2. gärningsmannen annars har varit
avsevärt påverkad av alkohol eller något annat
medel, 3. den uppgift som gärningsmannen har haft
att fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till
fartygets egenskaper eller andra omständigheter,
eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en
påtaglig fara för säkerheten till sjöss.
Promillegränsen i punkt 1. infördes den 1 juli
1999 (prop. 1998/99:43, bet. 1998/99:JuU15, rskr.
166).
Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott döms den som framför ett motordrivet
fordon eller spårvagn efter att ha förtärt
alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att
alkoholkoncentrationen under eller efter färden
uppgått till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10
milligram per liter i utandningsluften för
rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex
månader. Är brottet att anse som grovt, skall
föraren enligt 4 a § samma lag dömas till fängelse i
högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas bl.a. om föraren har haft en
alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0
promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i
utandningsluften.
Till skillnad från vad som gäller i trafik på land
med motordrivna fordon är rutinmässiga
alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik.
Enligt 1 § lagen (1976:1090) om
alkoholutandningsprov gäller nämligen för
sjötrafikens del att en polisman endast får ta
sådant prov på den som är skäligen misstänkt för
brott som kan medföra fängelse under förutsättning
att provet kan ha betydelse för utredningen om
brottet.

Tidigare behandling

Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri
som inte är att anse som grovt brott har varit
föremål för överväganden i flera olika sammanhang
under senare år. Våren 1998 uttalade utskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:LU13
att det råder stark uppslutning kring kravet på
nykterhet i all trafik, inklusive sjötrafiken, och
att regeringen snarast borde återkomma till
riksdagen med förslag till lagstiftning om
promilleregler i sjölagen.

I december samma år överlämnade regeringen
propositionen 1998/99:43 Drograttfylleri och
sjöfylleri till riksdagen med bl.a. förslag om
införande av en promilleregel i sjölagens
bestämmelser om grovt sjöfylleri. Regeringen anförde
i propositionen att det saknades tillräckligt
underlag för att föreslå en promilleregel även för
sjöfylleri av normalgraden. Med hänsyn härtill avsåg
regeringen i stället att tillsätta en utredning med
uppgift att närmare utreda frågan.
I sitt yttrande till justitieutskottet
(1998/99:LU2y) med anledning av propositionen gav
lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över
att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att
promillegränser införs också på sjötrafikens område
och tillstyrkte regeringens förslag. Lagutskottet
anförde vidare att det visserligen hade varit
värdefullt om regeringen i propositionen även hade
kunnat presentera ett närmare underlag för ett
konkret ställningstagande från riksdagens sida i
fråga om möjligheten att införa promilleregler också
för sjöfylleri som inte är grovt. I avsaknad av ett
sådant underlag var det enligt utskottets mening
inte möjligt för riksdagen att begära ett lagförslag
innebärande att straffbarheten för sjöfylleri knyts
till en promillegräns på samma sätt som för trafiken
på land. Utskottet framhöll även att det var
angeläget att den av regeringen aviserade
utredningen kom till stånd utan ytterligare dröjsmål
och att arbetet bedrevs skyndsamt så att
erforderliga lagförslag skulle kunna läggas fram
utan onödig tidsutdräkt.
Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen
godkända betänkande lagutskottets bedömning (bet.
1998/99:JuU15).

I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års
proposition tillkallade regeringen genom beslut den
11 november 1999 en särskild utredare med uppgift
att utreda frågan om det finns anledning att i någon
form införa en promillegräns för sjöfylleri som inte
är grovt och överväga hur en sådan regel skulle
kunna utformas. Utredaren skulle också analysera
vissa lagtekniska frågor med anknytning till
sjöfylleribrottet samt ta ställning till om den
utvidgning av straffansvaret för drograttfylleri som
trädde i kraft den 1 juli 1999 bör inverka på
utformningen av bestämmelsen om sjöfylleri. I
uppdraget ingick också att överväga om polis eller
annan bör ges rätt att rutinmässigt ta
alkoholutandningsprov på personer som omfattas av
sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom hur en
sådan kontroll i så fall bör genomföras.

Då utskottet våren 2001 behandlade motionsyrkanden
med samma inriktning som de nu aktuella konstaterade
utskottet att utredningen, som antagit namnet
Sjöfylleriutredningen, var inne i sitt slutskede och
att samtliga de spörsmål som tagits upp i de då
aktuella motionsyrkandena innefattades i
utredningsuppdraget. Enligt utskottets mening borde
resultatet av utredningsarbetet avvaktas och inte
föregripas av något särskilt uttalande från
riksdagens sida. Uskottet utgick från att arbetet
bedrevs så skyndsamt som möjligt. Med det anförda
avstyrkte utskottet bifall till de då aktuella
motionsyrkandena (bet. 2000/01:LU14).

Sjöfylleriutredningens förslag

Sjöfylleriutredningen presenterade i april 2001
resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU
2001:30) Sjöfylleri.

I betänkandet anför Sjöfylleriutredningen att den
ser mycket positivt på de initiativ som tagits bl.a.
i fråga om rekommendationer om promillegränser
mellan några av sjöfartens större organisationer.
Utredningen anser dock att åtgärderna inte är
tillräckliga för att komma till rätta med onykterhet
till sjöss. En promillereglering motiveras, enligt
utredningen, av att den minskar bevisproblemen och
förbättrar möjligheterna att bedriva en mer intensiv
och effektiv övervakning av nykterheten i trafiken.
Sjöfylleriutredningen föreslår att man inför en
promillegräns för enkelt sjöfylleri. En sådan gräns
bör avse alla slags fartyg men däremot inte alla
slags vatten. Enligt förslaget begränsas
promillegränsen till de vatten där likheterna med
vägtrafiken är mer påtagliga och faromomentet mer
uttalat, dvs. kanal, sluss, allmän farled och allmän
hamn. Promilleregeln föreslås avse endast den som
framför fartyget. Utredningen har stannat för att
promillegränsen bör bestämmas till samma nivå som
gäller i väg- och spårtrafiken, dvs. 0,2 promille i
blodet respektive 0,10 milligram per liter i
utandningsluften.
Enligt utredningen är det, mot bakgrund av
förslaget att införa en promillegräns för enkelt
sjöfylleri på samma nivå som för andra
trafikområden, närmast självklart att också föreslå
att man inför en möjlighet att genomföra
rutinmässiga alkoholutandningsprov till sjöss. Denna
möjlighet bör enligt utredningen begränsas till
samma vattenområden som gäller för promillegränsen.
Utredningen föreslår också att befogenheten att
genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov till
sjöss skall tillkomma inte bara polisman utan även
kustbevakningstjänsteman.
Utredningen lämnar också vissa förslag på hur
information kan spridas om gällande
nykterhetsregler.
Betänkandet har remissbehandlats och förslaget
bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Motionerna

I motion L213 framhåller Cecilia Magnusson och Anita
Sidén (båda m) att sjötrafiken i Sverige har
utvecklats mycket kraftigt de senaste åren. Varje år
sker ett stort antal olyckor till sjöss där alkohol
är med i bilden. Motionärerna anser, mot denna
bakgrund, att promillegränsen till sjöss bör vara
densamma som gäller för väg- och spårtrafiken. I
motionen kritiseras Sjöfylleriutredningens förslag
att begränsa promilleregelns tillämplighet till
vissa vattenområden. Enligt motionärerna skulle en
sådan begränsning skapa onödiga
gränsdragningsproblem och inte ge en tillräckligt
stark signal om att alkohol och båtliv inte hör
ihop. En promilleregel för sjöfylleri bör därför
gälla i alla farvatten. I motionen förordas också
att sjöpolisen ges rätt att utföra rutinmässiga
alkoholtester på förare av båtar. Vad som anförts i
motionen om rätt att utföra alkoholtester till sjöss
och om införande av en promillegräns för sjöfylleri
som inte är att anse som grovt brott bör, enligt
motionärernas mening, ges regeringen till känna
(yrkandena 1 och 2).

Elver Jonsson m.fl. (fp, s, m, v, kd, c, mp)
konstaterar, mot bakgrund av remissutfallet
beträffande Sjöfylleriutredningens förslag, att det
finns en uppslutning kring att hävda nykterhet på
sjön som ett led i ökad trafiksäkerhet. Därför är
det, enligt motionärerna, viktigt att regeringen
snarast återkommer till riksdagen med ett färdigt
lagförslag som kan träda i kraft snarast innebärande
att det införs ett gränsvärde för s.k. enkelt
sjöfylleri och att den rutinmässiga kontrollen får
ske då sjöpolis och annan myndighet finner att detta
skulle öka trafiksäkerheten på sjön. I och med detta
likställs kravet på nykterhet i sjötrafik med
nykterhet i trafik på land. I motionen yrkas
tillkännagivanden i enlighet med det anförda.
Även Annelie Enochson (kd) begär i motion L300 ett
tillkännagivande från riksdagens sida om en
skärpning av straffbestämmelserna i sjölagen. Som
skäl för detta anförs att antalet alkoholrelaterade
olyckor till sjöss har ökat de senaste åren.
Motionären framhåller, med hänvisning till
Sjöfylleriutredningens förslag, att det är av stor
vikt att en ändring av sjölagen skyndsamt genomförs.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att de frågor som tas upp
i de nu aktuella motionerna är föremål för beredning
inom Regeringskansliet med anledning av
Sjöfylleriutredningens förslag. Utskottet anser att
det är angeläget att ett ställningstagande från
regeringens sida snarast kommer till stånd i de
frågor som omfattas av beredningen. I avvaktan härpå
bör riksdagen inte vidta någon åtgärd med anledning
av motionerna L213, L300 och L329. Riksdagen bör i
stället avslå motionerna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L213 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
polismyndigheter rätt att utföra alkoholtester
till sjöss.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av
promillegräns till sjöss.

2001/02:L300 av Annelie Enochson (kd) ) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om att skärpa
straffbestämmelserna i sjölagen.

2001/02:L329 av Elver Jonsson m.fl. (fp, s, v, kd,
c, mp, m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kompletterande
lagstiftning som innebär möjlighet att göra
rutinmässiga stickprov av nykterhet på sjön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa lägre
gränsvärde i regelverket för nykterhet på sjön.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att likställa
kravet på nykterhet i sjötrafik med nykterhet i
trafik på land och att denna lag kan träda i kraft
snarast.