Partnerskap och adoption, m.m.

<div class="sidhuvud_publikation">Lagutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2001/02:LU27</div><h1>Partnerskap och adoption, m.m.</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning

I    betänkandet   behandlar    utskottet
regeringens  proposition  2001/02:123  om
partnerskap   och   adoption   jämte   30
motioner,  varav 11 väckts med  anledning
av   propositionen  och  19   under   den
allmänna motionstiden år 2001.
I  propositionen föreslår regeringen att
registrerade partner skall ges  möjlighet
att   prövas  som  adoptivföräldrar.  Det
skulle innebära att två partner gemensamt
kan  adoptera ett barn och att en partner
kan  adoptera  den andre partnerns  barn.
Vidare  föreslås att registrerade partner
och homosexuella sambor skall kunna utses
att      som      särskilt     förordnade
vårdnadshavare gemensamt utöva  vårdnaden
om ett barn.
Propositionen   innehåller   även    ett
förslag   om  tillfällig  föräldrapenning
till homosexuella sambor.
För att de föreslagna lagändringarna  om
adoption  skall kunna genomföras föreslås
att  1967  års  europeiska konvention  om
adoption av barn sägs upp.
Eftersom  det inte går att bestämt  säga
när  uppsägningen av 1967 års  konvention
kan  träda  i kraft, föreslår  regeringen
att lagändringarna träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.
Motionsspörsmålen  rör     förutom   de
frågor som behandlas i propositionen  en
allmän             översyn             av
adoptionslagstiftningen,     innefattande
åldersgränsen för adoption, ensamståendes
adoption, äktenskap mellan adoptanten och
adoptivbarnet samt frånskildas  rätt  att
adoptera gemensamt.
Utskottet    föreslår   att    riksdagen
godkänner  att regeringen säger  upp  den
europeiska  konventionen om  adoption  av
barn   och   antar  de  i   propositionen
framlagda    lagförslagen.    Beträffande
förslaget  om  tillfällig föräldrapenning
till  homosexuella par föreslår utskottet
att  lagändringarna skall träda  i  kraft
den 1 augusti  2002.
Med   bifall  till  tre  motionsyrkanden
förordar  utskottet ett  tillkännagivande
om    att    i   propositionen   aviserat
utredningsarbete   om    det    rättsliga
föräldraskapet   bör  påskyndas.   Vidare
förordar  utskottet med bifall  till  ett
motionsyrkande  ett  tillkännagivande  om
lagstiftningsåtgärder i syfte att  hindra
äktenskap  respektive partnerskap  mellan
adoptant    och    adoptivbarn.    Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
I  betänkandet  finns  11  reservationer
och ett särskilt yttrande.
</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1.       Avslag på propositionen
såvitt avser adoption och
vårdnadshavare

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L25 och 2001/02:L26.
Reservation 1 (kd)

2.       Avslag på propositionen
såvitt avser adoption

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L17,  2001/02:L20,  2001/02:L22
yrkandena 13 och 2001/02:L23.
Reservation 2 (m)

3.       Avslag på propositionen
såvitt avser internationella
adoptioner m.m.

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L19 och 2001/02:L24.

4.       Fler än två
vårdnadshavare

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L309 och 2001/02:L319.

5.       Ikraftträdandet
Riksdagen  avslår motion  2001/02:L21
yrkande 6.

6.       Manliga och kvinnliga
förebilder m.m.
Riksdagen  avslår motion  2001/02:L21
yrkandena 1 och 4.

7.       Lagtillämpningen

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L21
yrkande 2.
Reservation 3 (v)

8.      Uppföljningsuppdraget

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L21
yrkande 3.

9.       Ytterligare lagändringar

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L21
yrkande 5.
Reservation 4 (v)

10.      Tillfällig föräldrapenning
för homosexuella sambor

Riksdagen antar det av utskottet i
bilaga 3 framlagda förslaget
(lagförslag 1) till lag om ändring i
lagen (1987:813) om homosexuella
sambor.
11.        Uppsägning av den
europeiska adoptionskonventionen samt
lagförslagen om adoption och
vårdnadshavare
Riksdagen
dels  godkänner  att  regeringen  säger
upp  den  europeiska  konventionen   om
adoption av barn,
dels antar regeringens förslag till
a)  lag  om ändring i lagen (1994:1117)
om registrerat partnerskap,
b)  lag  om  ändring i lagen (1947:529)
om allmänna barnbidrag,
c)   lag   om   ändring   i   namnlagen
(1982:670),
d)  lag  om ändring i lagen (1996:1030)
om underhållsstöd,
e)  lag  om  ändring i lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension.
dels antar det av utskottet i bilaga  3
framlagda   förslaget  (lagförslag   2)
till  lag om ändring i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor.
Därmed    bifaller   riksdagen   motion
2001/02:So495  yrkande  4  samt  avslår
motionerna 2001/02:L226 yrkandena  13,
2001/02:L325   yrkandena   5   och   6,
2001/02:L327,             2001/02:L344,
2001/02:L357,  2001/02:L359   i   denna
del,     2001/02:L368,     2001/02:L371
yrkandena  20,  2224 och 2001/02:So495
yrkande 5.
Reservation 5 (kd) - villk. res. 1
Reservation 6 (m) - villk. res. 2

12.      Assisterad befruktning vid
allmänt sjukhus

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L21   yrkande  7,  2001/02:L27,
2001/02:L226  yrkande 4,  2001/02:L314,
2001/02:L325     yrkande     7     samt
2001/02:L371 yrkandena 21 och 25.
Reservation 7 (v)
Reservation 8 (kd) - motiv.

13.      Det fortsatta arbetet
rörande det rättsliga föräldraskapet

Riksdagen      tillkännager       för
regeringen    som   sin   mening    vad
utskottet anfört.
Därmed  bifaller  riksdagen  motionerna
2001/02:L18, 2001/02:L21 yrkande 8  och
2001/02:L359 i denna del.
Reservation 9 (kd)
14.      Assisterad befruktning
Riksdagen avslår motion 2001/02:L355.
15.      Upplysningar till barn som
kommit till genom insemination
Riksdagen        avslår        motion
2001/02:L308.

16.      Äktenskap mellan adoptant
och adoptivbarn
Riksdagen      tillkännager       för
regeringen    som   sin   mening    vad
utskottet anfört.
Därmed    bifaller   riksdagen   motion
2001/02:L207 yrkande 2.

17.      Allmän översyn av
adoptionslagstiftningen

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L22   yrkande  4,  2001/02:L207
yrkandena  1,  3  och 4,  2001/02:L212,
2001/02:L248       yrkandena       13,
2001/02:L273  och 2001/02:K284  yrkande
8.
Reservation 10 (m, kd)
Reservation 11 (c)



Stockholm den 23 maj 2002


På lagutskottets vägnar


Tanja Linderborg

Följande   ledamöter  har   deltagit   i
beslutet:  Tanja  Linderborg  (v),   Rolf
Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström  (s),
Christel  Anderberg (m),  Karin  Jeppsson
(s),  Nikos  Papadopoulos (s),  Elizabeth
Nyström   (m),  Marina  Pettersson   (s),
Christina  Nenes  (s),  Tasso  Stafilidis
(v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m),  Anders Berglöv (s), Raimo Pärssinen
(s),  Petra Gardos (m), Agne Hansson  (c)
och Ulf Nilsson (fp).
Inledning


År   1999   tillkallade   regeringen   en
parlamentarisk kommitté för att undersöka
och   analysera  villkoren  för  barn   i
homosexuella familjer  Kommittén om barn
i  homosexuella familjer. Kommitténs  ena
huvuduppgift var att utreda förhållandena
för  barn  i  homosexuella  familjer  och
därvid   sammanställa,   analysera    och
redovisa den kunskap som finns om barnen.
Kommitténs andra huvuduppgift var att  ta
ställning  till  de rättsliga  skillnader
som   finns   mellan   homosexuella   och
heterosexuella   par   när   det   gäller
möjligheten  att adoptera och  att  utses
till  särskilt förordnade vårdnadshavare.
Om    kommittén   kom   fram   till   att
skillnaderna  bör tas  bort  i  fråga  om
adoption, skulle kommittén även  överväga
om   kvinnor  som  lever  i  homosexuella
parförhållanden  bör  ges  tillgång  till
assisterad befruktning.
I  januari  2001  överlämnade  kommittén
sitt  betänkande  (SOU 2001:10),  Barn  i
homosexuella familjer, till regeringen. I
betänkandet   föreslog   kommittén    att
registrerade partner, i likhet med makar,
skall  ges möjlighet att gemensamt prövas
som  adoptivföräldrar och att det  införs
en  möjlighet för en registrerad  partner
att  adoptera  den andre partnerns  barn,
under  samma förutsättningar  som  i  dag
gäller  för  gifta par.  Vidare  föreslog
kommittén   att  homosexuella   par   som
registrerat  sitt partnerskap  eller  som
lever   i  samboförhållanden  skall   ges
möjlighet   att   utses   till   särskilt
förordnade   vårdnadshavare.    Därutöver
föreslog kommittén att lesbiska  par  som
registrerat partnerskap eller lever i ett
samboförhållande      i    likhet    med
heterosexuella makar och sambor    skall
ges   möjlighet  att  erhålla  assisterad
befruktning vid ett allmänt sjukhus.
I   propositionen  behandlar   regeringen
kommitténs   förslag  om   adoption   och
vårdnad.  Vidare tar regeringen  upp  ett
förslag  framlagt  av  Samboendekommittén
som  gäller  tillfällig  föräldrapenning.
Förslaget  från  Kommittén  om   barn   i
homosexuella familjer angående assisterad
befruktning     bereds    vidare     inom
Regeringskansliet.
Regeringens förslag återfinns  i  bilaga
1 och lagförslagen i bilaga 2.
Med  anledning av propostionen har väckts
11  motioner innehållande 30 yrkanden.  I
detta sammanhang behandlar utskottet även
19 motioner innehållande 37 yrkanden från
den   allmänna  motionstiden   år   2001.
Förutom   de   frågor  som  behandlas   i
propositionen  rör  motionsspörsmålen  en
allmän             översyn             av
adoptionslagstiftningen,     innefattande
åldersgränsen       för       adoptanten,
ensamståendes    adoptioner,    äktenskap
mellan adoptanten och adoptivbarnet  samt
frånskildas rätt att adoptera  gemensamt.
Förslagen i motionerna återges  i  bilaga
1.
I   ärendet   har  den  18   april   2002
utfrågningar   ägt  rum  med   direktören
Gunilla  Bodin  och  byrådirektören  Lars
Bertil   Svensson,  Statens   nämnd   för
internationella  adoptionsfrågor   (NIA),
barnpsykiatern    och   docenten    Frank
Lindblad     samt    Ombudsmannen     mot
diskriminering   på  grund   av   sexuell
läggning (Homo), Hans Ytterberg.
Lagutskottet   har  inhämtat   yttranden
från    socialförsäkringsutskottet    och
socialutskottet beträffande propositionen
och  de  med  anledning av  propositionen
väckta  motionerna. Yttrandena återges  i
bilaga 4.
I   ärendet  har  inkommit  omkring  700
namnunderskrifter   från    upprop    mot
lagstiftning som innebär att  barn  skall
få adopteras av homosexuella.</pre><pre>
2001/02
LU27
</pre><pre>
Utskottets överväganden



Partnerskap och adoption, m.m.

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen     bör    anta    regeringens
lagförslag  och godkänna  att  1967  års
konvention  om  adoption  av  barn  sägs
upp.  Samtliga motionsyrkanden  i  denna
del,  med undantag för ett yrkande,  bör
avslås.  Jämför  reservationerna  nr   1
(kd), nr 2 (m), nr 3 (v), nr 5 (kd)  och
nr 6 (m).

Adoption

Adoptionsinstitutet infördes i Sverige år
1917.    Adoption   enligt    1917    års
adoptionslag innebar att det uppstod  ett
rättsförhållande  mellan  adoptanten  och
adoptivbarnet, som i allt väsentligt blev
detsamma  som mellan föräldrar och  barn.
Adoptionen medförde emellertid inte något
familjerättsligt    förhållande    mellan
adoptivbarnet och adoptantens släkt, s.k.
svag adoption. Däremot hade adoptivbarnet
i  princip  en  familjerättslig  relation
till  sin biologiska familj. Vidare fanns
en   legal  möjlighet  att  under   vissa
förutsättningar häva en adoption.
Genom            ändringar             i
adoptionslagstiftningen år 1958  infördes
s.k.  stark  adoption  i  Sverige.  Stark
adoption      innebär      att       alla
familjerättsliga     rättigheter      och
skyldigheter  mellan  barnet   och   dess
biologiska  släkt  klipps  av   och   att
adoptivbarnet  i  princip  står  i  samma
förhållande  till adoptanten  och  dennes
släkt  som  adoptantens biologiska  barn.
Möjligheten att häva en adoption kvarstod
emellertid till år 1970.
Nuvarande   bestämmelser   om   adoption
finns   i   4  kap.  föräldrabalken.   En
adoption  innebär att barnet i  rättsligt
hänseende betraktas som adoptantens  barn
och  inte  som barn till sina  biologiska
föräldrar.   Genom   adoptionen   övergår
vårdnaden om barnet och skyldigheten  att
försörja     det     till     adoptanten.
Adoptivbarnet  och dess  avkomlingar  tar
arv  och ärvs såsom om adoptivbarnet hade
varit adoptantens eget barn.
Beslut   om   tillstånd  till   adoption
fattas  av allmän domstol. Domstolen  får
ge sitt tillstånd endast om adoptionen är
till  fördel  för barnet. Dessutom  krävs
att  den  som  vill adoptera  barnet  har
uppfostrat  det eller vill uppfostra  det
eller att det annars med hänsyn till  det
personliga  förhållandet mellan  sökanden
och  barnet finns särskild anledning till
adoptionen.
En  adoption  kräver som regel  samtycke
av   barnet  om  det  har  fyllt  12  år.
Samtycke  behövs  dock inte  om  den  som
skall  adopteras är under 16 år  och  det
skulle  skada honom eller henne  att  bli
tillfrågad  eller om barnet är förhindrat
att lämna samtycke på grund av exempelvis
en  psykisk  störning.  Även  om  barnets
samtycke inte krävs skall barnets åsikter
beaktas   om   dess  ålder   och   mognad
motiverar det. Det åligger socialnämnden,
om   det  inte  är  olämpligt,  att  söka
klarlägga barnets inställning. Är  barnet
under 18 år, krävs normalt samtycke också
av  barnets  föräldrar.  Innan  domstolen
beslutar  skall  yttrande  inhämtas  från
socialnämnden.
I       den       nyligen      avlämnade
departementspromemorian   (Ds    2002:13)
Utövandet   av   barns   rättigheter    i
familjerättsprocesser  har   lagts   fram
förslag  till vissa ändringar  i  4  kap.
föräldrabalken  med  anledning   av   att
Sverige    avser   att   tillträda    den
europeiska  konventionen om utövandet  av
barns  rättigheter. Förslaget innebär  en
bestämmelse som garanterar att barnet får
den  information  i  saken  som  inte  är
olämplig  för  barnet och som  kan  antas
vara  av  betydelse  för  barnet.  Vidare
föreslås  att  socialnämnden  åläggs   en
skyldighet  att redovisa för  rätten  att
information  till  barnet  har   lämnats.
Därutöver  föreslås en  bestämmelse  i  4
kap.  föräldrabalken om  att  ärenden  om
adoption skall handläggas skyndsamt.
Den  som  är  gift  får adoptera  endast
gemensamt med sin make. Den ena maken får
dock  adoptera ensam om den  andre  maken
vistas  på  okänd  ort  eller  lider   av
allvarlig psykisk störning. Den ena maken
får   också  adoptera  den  andra  makens
biologiska  eller adopterade barn.  Efter
en  sådan  s.k.  styvbarnsadoption  eller
närståendeadoption   anses   barnet   som
makarnas  gemensamma. Andra än makar  får
inte   adoptera  gemensamt,  inte  heller
sambor.
En  i  utlandet  beslutad adoption  är  i
många  fall gällande i Sverige  utan  att
ytterligare beslut behöver fattas. Enligt
3  §  lagen (1971:796) om internationella
rättsförhållanden  rörande  adoption   är
beslut   om   adoption  som   fattats   i
främmande  stat gällande här i landet  om
adoptanten    eller   adoptanterna    var
medborgare  eller  hade  hemvist  i   den
främmande staten. Adoptioner beslutade  i
ett    land   som   anslutit   sig   till
Haagkonventionen  om skydd  av  barn  och
samarbete  vid internationella adoptioner
gäller i Sverige utan ytterligare beslut.
Enligt    förordningen   (1931:429)    om
internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap  är
ett adoptionsbeslut som meddelats i något
av   de  nordiska  länderna  gällande   i
Sverige   utan  ytterligare   beslut   om
adoptanten  är  nordisk  medborgare   med
hemvist    i   en   nordisk   stat    och
adoptivbarnet är nordisk medborgare.
Har   i   en  främmande  stat  meddelats
beslut   om   adoption   av   en   svensk
medborgare  eller  av  någon   som   hade
hemvist   i   Sverige  måste   adoptionen
godkännas  i  Sverige. Frågor  om  sådana
godkännanden prövas av Statens nämnd  för
internationella adoptionsfrågor (NIA). En
ansökan om adoption kan dessutom enligt 1
§      lagen      om      internationella
rättsförhållanden rörande adoption prövas
av  svensk domstol om sökanden är  svensk
medborgare eller har hemvist här eller om
regeringen  medgivit att ansökningen  får
prövas.
När  en  underårig med hemvist utomlands
skall adopteras av någon eller några  med
hemvist i Sverige gäller lagen (1997:192)
om   internationell  adoptionsförmedling.
Den  eller de som vill adoptera ett  barn
från    utlandet    skall    anlita    en
sammanslutning som har godkänts  av  NIA.
Detta  gäller dock inte enstaka  fall  av
adoption som avser släktingbarn eller där
det  finns  särskilda skäl  att  adoptera
utan   förmedling   av  en   auktoriserad
sammanslutning. NIA skall i  sådana  fall
innan barnet lämnar sitt hemland pröva om
förfarandet är godtagbart.
Bestämmelser      om      internationella
adoptioner   finns   också   i   6   kap.
socialtjänstlagen  (2001:453).  Ett  barn
får  inte  utan socialnämndens medgivande
tas   emot  för  stadigvarande  vård  och
fostran  i  ett  enskilt  hem  som   inte
tillhör någon av föräldrarna eller  någon
annan  som  har vårdnaden om honom  eller
henne.   Socialnämnden  får  inte   lämna
medgivande utan att förhållandena  i  det
enskilda hemmet och förutsättningarna för
vård    i   hemmet   är   utredda   (s.k.
hemutredning).
För   att  ge  vägledning  om   hur   en
hemutredning  skall  gå  till  och  vilka
uppgifter som behövs om adoptionssökanden
har NIA gett ut en detaljerad handbok för
socialnämnderna          Handbok     för
socialnämnder. I handboken sägs  att  det
inte är möjligt att ange exakta kriterier
för  ett  medgivande. Det är de  sökandes
samlade förutsättningar som skall bedömas
i  varje  enskilt ärende. En  individuell
bedömning är nödvändig. I de flesta  fall
kan  inte  detta göras utan  en  ingående
utredning  där  de  sökandes  styrka  och
eventuella svagheter belyses. Några av de
områden   som  bör  belysas  är  sökandes
ålder,  språk, förekomst i socialnämndens
register   och  polisregister,   tidigare
förhållanden,   nuvarande   förhållanden,
hälsotillstånd,     personlighet      och
intressen,  religion  och  livsåskådning,
äktenskap  och relationer till släkt  och
omgivning, kunskaper om och erfarenhet av
barn  och  ungdom  samt förväntningar  på
barnet.     Utredningen     bör     också
kompletteras  med samtal  med  åtminstone
ett  par  personer  som  väl  känner   de
sökande.
Är  det  fråga om att ta emot  ett  barn
med   hemvist  utomlands  i   syfte   att
adoptera   det,  skall  medgivande   från
socialnämnden   inhämtas   innan   barnet
lämnar det land där det har sitt hemvist.
Medgivande får lämnas endast om den eller
de      som     vill     adoptera     har
tillfredsställande kunskaper om barn  och
deras behov och har blivit informerade om
den   planerade   adoptionens   innebörd.
Medgivandet  upphör  att  gälla  om  inte
barnet har tagits emot i hemmet inom  två
år från det medgivandet lämnades. När ett
visst  barn har föreslagits för adoption,
skall  socialnämnden skyndsamt och senast
inom två veckor från det att den eller de
som  vill  adoptera  kommit  in  med   en
anmälan om detta pröva om samtycke  skall
ges  till  att  adoptionsförfarandet  får
fortsätta.
Av   propositionen  framgår  att  antalet
inhemska  adoptioner  successivt  minskat
under de senaste decennierna. År 2000 gav
socialnämnderna yttranden till domstol om
adoption  för 113 barn födda  i  Sverige.
Huvuddelen     av    yttrandena     avsåg
styvbarnsadoptioner  (72  barn).   Övriga
yttranden avsåg barn som var placerade  i
familjehem      (25       barn)       och
spädbarnsadoptioner (16 barn).
Internationella  adoptioner  förekom   i
mindre  omfattning redan under 1950-talet
men  har  sedan ökat markant. Enligt  vad
företrädare   för   NIA   uppgett   inför
utskottet har omkring 42 000 barn  kommit
till    Sverige   genom   internationella
adoptioner  sedan år 1969. I  dag  är  de
flesta adoptioner internationella.  Under
senare  år  har  antalet  internationellt
adopterade   barn  uppgått  till   mellan
omkring  800 och 1 100 per år. De  flesta
barn  kommer  från Asien och  Sydamerika,
men  adoptioner av barn från  Europa  har
ökat under de senast åren.

FN-konventionen om barnets rättigheter

I   det  närmaste  samtliga  av  världens
stater    är   anslutna   till    Förenta
nationernas   konvention    om    barnets
rättigheter,  den  s.k. barnkonventionen.
Konventionen  är bindande för  de  stater
som  har tillträtt den. Detta innebär att
staterna  har förbundit sig att  se  till
att  den  inhemska lagstiftningen stämmer
överens med barnkonventionen.
När  det  gäller  adoption  framhålls  i
konventionen att barnets bästa skall vara
styrande  för alla överväganden  som  rör
adoption   (artikel   21).   Inga   andra
intressen  får  sättas före  eller  anses
lika  viktiga  som hänsynen till  barnets
bästa.
Konventionsstaterna  skall   säkerställa
att  adoption av ett barn godkänns endast
av  behöriga myndigheter, som i  enlighet
med   tillämpliga  förfaranden   och   på
grundval    av    all    relevant     och
tillförlitlig  information  beslutar  att
adoptionen  kan tillåtas med hänsyn  till
barnets  ställning  i  förhållande   till
föräldrar,  släktingar och vårdnadshavare
och  att,  om  så krävs, de personer  som
berörs har givit sitt fulla samtycke till
adoptionen   på   grundval    av    sådan
rådgivning  som kan behövas  (a).  Vidare
skall  konventionsstaterna  erkänna   att
internationell adoption kan övervägas som
en   alternativ  form  av  omvårdnad   om
barnet, om barnet inte kan placeras i  en
fosterfamilj  eller  adoptivfamilj  eller
inte  kan tas om hand på lämpligt sätt  i
sitt   hemland  (b).  Konventionsstaterna
skall säkerställa att det barn som berörs
av   internationell   adoption   åtnjuter
garantier  och  normer som motsvarar  dem
som  gäller  vid nationell adoption  (c).
Därutöver skall konventionsstaterna vidta
alla   lämpliga  åtgärder  för  att   vid
internationell  adoption säkerställa  att
placeringen  inte  leder  till   obehörig
ekonomisk  vinst  för  de  personer   som
medverkar i denna (d) samt främja, där så
är lämpligt, målen i artikel 21 genom att
ingå   bilaterala   eller   multilaterala
arrangemang  eller  överenskommelser  och
inom   denna   ram   sträva   efter   att
säkerställa att placeringen av  barnet  i
ett   annat  land  sker  genom   behöriga
myndigheter eller organ (e).

1993 års Haagkonvention om skydd av barn
och samarbete vid internationella
adoptioner

Haagkonventionen  syftar  i  första  hand
till  att  stärka barnens rättsskydd  vid
internationella adoptioner. Tanken är att
de   stater   som   ansluter   sig   till
konventionen   skall   samarbeta    kring
adoptionerna så att såväl ursprungslandet
som  mottagarlandet skall ansvara för att
de   adoptioner  som  genomförs  är  till
barnets bästa.
Konventionen  skall  tillämpas  då   ett
barn  med  hemvist  i en fördragsslutande
stat  (ursprungsstaten) har överflyttats,
överflyttas  eller kommer att överflyttas
till  en annan fördragsslutande stat (den
mottagande    staten)   antingen    efter
adoption i ursprungsstaten av makar eller
av en person med hemvist i den mottagande
staten,  eller för sådan adoption  i  den
mottagande staten eller i ursprungsstaten
(artikel 2.1).
I  Sverige  är  Haagkonventionen  införd
som   lag  genom  lagen  (1997:191)   med
anledning  av  Sveriges  tillträde   till
Haagkonventionen  om skydd  av  barn  och
samarbete vid internationella adoptioner.
Frågan om homosexuella pars möjlighet att
adoptera  var  uppe till  diskussion  vid
antagandet  av  Haagkonventionen   varvid
överenskoms   att   konventionen   endast
skulle   omfatta  adoptioner  där   gifta
heterosexuella par och enskilda  personer
är adoptanter.

1967 års europeiska konvention om
adoption av barn

Sverige har tillträtt 1967 års konvention
om  adoption  av  barn. Konventionen  kom
till   i  syfte  att  göra  reglerna   om
adoption   i  Europarådets  medlemsstater
enhetliga  vid en tidpunkt då  det  fanns
stora  olikheter i synen  på  förfarandet
vid adoption.
Konventionen   reglerar   myndigheternas
handläggning   av  adoptionsärenden   men
innehåller         även        materiella
adoptionsregler.  För  att  vara   giltig
skall  en  adoption ha  beviljats  av  en
judiciell  eller administrativ  myndighet
(artikel  4). Vidare krävs som huvudregel
samtycke från barnets vårdnadshavare  och
adoptantens   make  eller  maka.   Enligt
konventionen får barn adopteras endast av
makar,  antingen gemensamt eller var  för
sig,  eller  av en person (artikel  6.1).
Innan  adoptionsmyndigheten  bifaller  en
ansökan  om  adoption skall den  förvissa
sig om att adoptionen kommer att bli till
gagn  för  barnet.  Särskild  vikt  skall
fästas  vid  att barnet genom  adoptionen
får   ett  stabilt  och  harmoniskt  hem.
Åldersskillnaden  mellan   adoptant   och
adoptivbarn  bör  inte  vara  mindre   än
normal  åldersskillnad  mellan  föräldrar
och barn (artikel 8). En adoptionsansökan
får  inte  bifallas  förrän  vederbörliga
undersökningar     skett      beträffande
adoptanten,   barnet  och   dess   familj
(artikel 9).
Genom        adoptionen        förvärvar
adoptivbarnet   och   adoptanten    samma
rättigheter     och    skyldigheter     i
förhållande  till  varandra  som  barn  i
äktenskap  och deras föräldrar. Samtidigt
upplöses  motsvarande band mellan  barnet
och  de biologiska föräldrarna. I lag får
dock  stadgas att adoptantens make  eller
maka   behåller   sina  rättigheter   och
skyldigheter  i förhållande till  barnet,
om  barnet  är  hans  eller  hennes  eget
(artikel 10).
Åtgärder  skall vidtas för att förhindra
varje otillbörlig vinning på grund av att
barnet  lämnats  till  adoption  (artikel
15).  En  fördragsslutande stat har  rätt
att  anta bestämmelser som är gynnsammare
för barnet (artikel 16).

Särskilt förordnad vårdnadshavare

Bestämmelser om vårdnad av barn finns i 6
kap.   föräldrabalken.  Ett   barn   står
normalt under vårdnad av båda föräldrarna
eller  en  av  dem.  I  vissa  fall   kan
vårdnaden  emellertid  anförtros  åt   en
eller     två     särskilt     förordnade
vårdnadshavare. Så kan ske om en förälder
vid  utövandet  av  vårdnaden  brister  i
omsorgen om barnet på ett sätt som medför
bestående  fara  för  barnets  hälsa  och
utveckling.   Har  föräldrarna   gemensam
vårdnad om barnet och gäller bristerna  i
omvårdnaden endast den ena av dem,  skall
domstolen  anförtro vårdnaden  om  barnet
endast  åt  den ena av dem. Brister  även
den föräldern i omsorgen om barnet, skall
domstolen  flytta  över  vårdnaden   till
särskilt  förordnad  vårdnadshavare.  Att
flytta   över  vårdnaden  till   särskilt
förordnade vårdnadshavare kan  också  bli
aktuellt  om  barnet  stadigvarande   har
vårdats  och fostrats i ett annat enskilt
hem   än   föräldrahemmet  och   det   är
uppenbart bäst för barnet att det rådande
förhållandet består. Vårdnaden  skall  då
flyttas över till den som har tagit  emot
barnet.
Vidare   kan   det  bli   aktuellt   att
anförtro  vårdnaden  om  ett  barn   till
särskilt   förordnad  vårdnadshavare   om
någon av föräldrarna dör. Har föräldrarna
gemensam vårdnad om barnet och dör en  av
dem,  fortsätter den andra föräldern  att
ha   vårdnaden   om   barnet.   Om   båda
föräldrarna dör, skall domstolen anförtro
vårdnaden   åt  en  eller  två   särskilt
förordnade  vårdnadshavare.  I  de   fall
barnet  står under vårdnad av endast  den
ena  föräldern  och  den  föräldern  dör,
skall domstolen anförtro vårdnaden åt den
andra   föräldern  eller,   om   det   är
lämpligare,  åt  en  särskilt   förordnad
vårdnadshavare.
När  vårdnadshavare förordnas  särskilt,
skall  domstolen utse någon som är lämpad
att ge barnet omvårdnad, trygghet och  en
god  fostran  (6  kap. 10  a  §).  I  det
enskilda  fallet  får  hänsyn  tas   till
barnets  ålder  och utveckling  samt  den
personliga    anknytningen    till     de
tilltänkta vårdnadshavarna.
Två  personer  kan utses  att  gemensamt
utöva  vårdnaden,  om  de  är  gifta  med
varandra eller är sambor.

Registrerat partnerskap

Enligt  lagen (1994:1117) om  registrerat
parnerskap kan två personer av samma  kön
låta  registrera sitt partnerskap.  Lagen
trädde  i  kraft  den 1 januari  1995.  I
slutet  av  år  2001  var  2066  män  och
kvinnor     folkbokförda    i     Sverige
registrerade  partner.  Ett  par   hundra
partnerskap brukar registreras varje  år.
Vid  2001 års utgång var drygt 3 miljoner
män  och kvinnor gifta. Omkring   35  000
äktenskap ingås årligen.
Registrering av partnerskap kräver  viss
anknytning  till Sverige.  Annars  gäller
väsentligt  samma förutsättningar  såvitt
avser  släktskap,  ålder  m.m.  för   att
registrera partnerskap som för  att  ingå
äktenskap.  Ett  registrerat  partnerskap
kan   upplösas  på  samma  sätt  som  ett
äktenskap. Rättsverkningarna av  att  ett
partnerskap upplöses är desamma  som  vid
upplösning av ett äktenskap.
Ett   registrerat  partnerskap   har   i
huvudsak  samma rättsverkningar  som  ett
äktenskap.  Undantag gäller framför  allt
för   gemensamt  rättsligt  föräldraskap.
Partner  får  nämligen  varken  gemensamt
eller  var för sig adoptera barn och  får
inte   heller  utses  att  som   särskilt
förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden
om ett barn (3 kap. 2 § första stycket).
De svenska reglerna skiljer sig härvidlag
från   vad  som  gäller  i  några   andra
jämförbara   länder,  nämligen   Danmark,
Norge, Island och Nederländerna.
I  Danmark och Island får en registrerad
partner   styvbarnsadoptera   den   andra
partnerns barn. Sådan adoption  får  dock
inte  göras när barnet är adopterat  från
utlandet.  I  Norge trädde en  ny  lag  i
kraft den 1 januari 2002 som innebär  att
styvbarnsadoption    är    möjlig     för
registrerade partner. När det gäller barn
som  tidigare har adopterats  från  annat
land  är  en  förutsättning dock  att  en
sådant  styvbarnsadoption tillåts  i  det
landet. I Nederländerna är såväl gemensam
adoption som styvbarnsadoption tillåten i
homosexuella parförhållanden  men  endast
beträffande  barn  som  har   hemvist   i
Nederländerna.
I  sammanhanget  kan vidare  nämnas  att
det  i  vissa delstater i USA är  möjligt
för homosexuella att adoptera.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I  propositionen föreslår regeringen  att
registrerade partner skall ges  möjlighet
att   prövas  som  adoptivföräldrar.  Det
innebär  att  två partner  gemensamt  kan
adoptera  barn  och att  en  partner  kan
adoptera   den   andra  partnerns   barn.
Förslaget  genomförs lagtekniskt  så  att
första stycket 3 kap. 2 § första meningen
lagen    (1994:1117)    om    registrerat
parnerskap  utgår  (se  lagförslag  1   i
bilaga  2  och  3  kap.  1  §  lagen   om
registrerat partnerskap).
Vidare    föreslår    regeringen     att
registrerade   partner  och  homosexuella
sambor skall kunna utses att som särskilt
förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden
om   ett  barn.  Förslaget  i  denna  del
genomförs lagtekniskt så att 3 kap.  2  §
andra   meningen   lagen   om   registrat
partnerskap utgår och att det i punkt  15
lagen  (1987:813) om homosexuella  sambor
införs en hänvisning till 6 kap. 10  a  §
föräldrabalken (se lagförslag 1 och  2  i
bilaga 2).
Regeringen    gör    bedömningen     att
förslaget  kräver att Sverige  frånträder
1967   års   europeiska   konvention   om
adoption  av barn. Konventionen sägs  upp
genom     ett    tillkännagivande     hos
Europarådets generalsekreterare.
Lagändringarna  bör, enligt  regeringens
mening,   inte   träda  i   kraft   innan
uppsägningen av konventionen har trätt  i
kraft.  Eftersom det inte går att bestämt
säga  när  detta tidigast kan  ske  anser
regeringen att lagändringarna bör träda i
kraft  den  dag regeringen  bestämmer.  I
propositionen uttalar regeringen som  sin
ambition att ikraftträdandet skall ske så
snart  som möjligt efter det att  Sverige
inte längre är bundet av konventionen.

Regeringens bedömning

I  propositionen anför regeringen som sin
avslutande   bedömning   (s.   29)    att
partnerskap  och  adoption   i   grunden,
liksom annan lagstiftning, är en fråga om
värderingar,  här framför allt  synen  på
familjebildning  och  föräldraskap,   som
samtidigt   skall  avgöras  sakligt   och
rationellt.  I  detta fall  skall,  anför
regeringen vidare, bedömningen utgå  från
vad som kan antas vara bäst för barnen.
Enligt  regeringens mening har Kommittén
om barn i homosexuella familjer lagt fram
ett omfattande forskningsunderlag och har
belyst  frågan  ur ett brett  perspektiv.
Forskningen    talar   med    tillräcklig
säkerhet,  anför  regeringen,   för   att
registrerade  partner  allmänt  sett  kan
erbjuda  adoptivbarn en god  uppväxtmiljö
och   tillgodose  adoptivbarns  särskilda
behov,   också  med  beaktande   av   den
känsliga situation som barnet kan befinna
sig    i    på    grund   av   partnernas
homosexualitet.  En  styvbarnsadoption  i
ett  partnerskap kan, enligt  regeringens
mening, ge ett barn en ekonomisk,  social
och  rättslig  trygghet. Om  partner  kan
adoptera    gemensamt    skulle,    anför
regeringen,         fler         lämpliga
adoptivföräldrar finnas tillgängliga  som
kan  erbjuda  trygghet.  Att  erkänna  en
sådan  homosexuell  familjebildning  ger,
enligt   regeringens  mening,  en  viktig
signal   till  de  barn  som  lever   hos
homosexuella  vuxna. Mot  denna  bakgrund
gör regeringen bedömningen att det ligger
i  barnens bästa att registrerade partner
kan   adoptera  och  att  det   inte   är
motiverat  att  i lagen upprätthålla  ett
generellt hinder mot adoption. Liksom när
det gäller andra som önskar adoptera barn
bör  en individuell prövning kunna  göras
utifrån  de sökandes förutsättningar  att
erbjuda   gynsamma   uppväxtförhållanden.
Enligt regeringens mening finns det  inte
skäl   att,   som  några  remissinstanser
förordar, avvakta en eventuell översyn av
bestämmelserna     om     adoption      i
föräldrabalken.
När   det   gäller  prövningen   av   en
sökandes lämplighet att adoptera är  det,
enligt     regeringens     mening,     av
grundläggande betydelse att  förhållandet
är  seriöst och stabilt och att sökandena
är mogna och ansvarskännande. För barnets
identitetsutveckling   är   det,    anför
regeringen,   viktigt  att   barnet   får
möjlighet till ett naturligt umgänge  med
personer av båda könen och att barnet kan
erbjudas  en varaktig och god manlig  och
kvinnlig förebild i barnets närhet. NIA:s
handbok  för  socialnämnder  ger  en  god
vägledning  för prövningen.  För  sökande
som   är  registrerade  partner  kan  det
därutöver   behöva  tas  vissa  särskilda
hänsyn.  En  öppen  kommunikation  mellan
barnet  och  föräldrarna om de konflikter
som  kan  uppstå  till följd  av  den  är
enligt regeringens uppfattning, avgörande
för  hur barnets psykologiska och sociala
livsvillkor  utvecklas. Det  bör  därför,
anför  regeringen, finnas öppenhet  kring
partnerskapet, och familjesituationen bör
inte   vara   omgärdad  med  förbud   och
hemligheter. Partnerna bör kunna  hantera
omgivningens attityder, ha beredskap  att
möta barnets tankar om familjen och ha en
positiv  inställning  till  det  motsatta
könet.
Regeringen anser det inte motiverat  att
i  lagtexten  ange att det  skall  fästas
särskilt    avseende   vid    just    den
omständigheten att sökandens  möjligheter
att  erbjuda barnet manliga och kvinnliga
förebilder skall vara av avgörande  vikt.
Sökandens  nätverk  och  möjligheter  att
erbjuda barnet goda och varaktiga manliga
och   kvinnliga  förebilder   är,   anför
regeringen,  en  naturlig   del   i   den
helhetsbedömning  som  skall  göras.  Det
gäller  i  dag när ensamstående adopterar
och  har  inte bedömts behöva  framgå  av
lagtexten.
I   linje  med  den  bedömning  som  har
gjorts   beträffande   partnerskap    och
adoption anser regeringen att partner och
homosexuella sambor allmänt  sett  skulle
kunna  erbjuda en sådan uppväxtmiljö  som
behövs för att hantera eventuella problem
och att de bör kunna utses gemensamt till
särskilt förordnade vårdnadshavare.
Med hänsyn framför allt till den risk som
lagändringen    rörande   adoption    kan
innebära  för  makars  och  ensamståendes
möjligheter  att  adoptera   från   andra
länder  avser regeringen att  ge  berörda
myndigheter  i  uppdrag att kontinuerligt
följa  upp konsekvenserna. Därvid  skall,
enligt     vad    regeringen    upplyser,
undersökas  ursprungsländernas   reaktion
och    utvecklingen   när   det    gäller
internationella     adoptioner     liksom
förhållandena för de barn som  adopteras.
Förslag  skall lämnas på de åtgärder  som
kan   visa  sig  motiverade.  En   första
rapport  skall lämnas redan ett år  efter
ikrafträdandet. Regeringen  kommer  också
att  vid  behov  på annat sätt  utvärdera
lagändringen.

Motionerna

Tuve  Skånberg m.fl. (kd, m, c)  yrkar  i
motion  L25  att  riksdagen  skall  avslå
propositionen. I motionen  pekas  på  att
all  tillgänglig barnexpertis motsatt sig
att  homosexuella  skall  få  prövas  för
utlandsadoptioner.     En     lag      om
homosexuellas rätt till adoption strider,
enligt    motionärernas    mening,    mot
Haagkonventionen och FN:s barnkonvention.
Därutöver,   anför   motionärerna,   sägs
uttryckligen  i  föräldrabalken  att   en
adoption inte får äga rum om den inte  är
till  fördel  för barnet. Det  bästa  för
barnet är, enligt motionärerna, att  växa
upp  med  båda sina biologiska föräldrar.
När  detta  av olika skäl inte går  måste
den      naturliga     familjesituationen
efterliknas så långt det är möjligt.  Det
kan,    enligt   motionärernas    mening,
omöjligt  vara  i  barnets  intresse  att
berövas   möjligheten  till  en  naturlig
identifikationsprocess.   Inte   ens   om
barnets  båda föräldrar skulle vara  döda
kan    en   adoption   i   enlighet   med
regeringens  förslag  vara  till  barnets
bästa  eftersom den berövar  barnet  dess
biologiska,  sociala och ekonomiska  arv.
När det gäller internationella adoptioner
är    regeringens   förslag   enbart   av
akademiskt  intresse.  Av  vad   samtliga
adoptionsorganisationer redovisat framgår
att  inget  enda adoptionsland accepterar
att   barn   placeras  hos   homosexuella
föräldrar.
I  motion L17 yrkar Gustaf von Essen och
Lennart  Fridén  (båda m)  att  riksdagen
skall  avslå  propositionen. Motionärerna
menar  att barn bör ha möjlighet  att  få
växa   upp  under  så  goda  och  stabila
förhållanden  som möjligt.  De  barn  som
adopteras  från  krisdrabbade  länder  är
ofta  hårt  prövade när de anländer  till
Sverige.   Undersökningar  visar,   anför
motionärerna, att adopterade barn  oftare
än  andra  lider  av psykiska  besvär  på
grund av de trauman som följer av att  de
är   adopterade.  Därför  måste,   enligt
motionärernas  mening,  adopterade  barns
välbefinnande   ha   företräde    framför
homosexuellas   rätt   till   sitt   eget
självförverkligande. Adopterade barn  bör
inte  utsättas för den ytterligare  börda
det    innebär    att   ha   homosexuella
föräldrar.
Också Karl Gustav Abramsson (s) yrkar  i
motion  L20  att  riksdagen  skall  avslå
propositionen.  Som  skäl  för   yrkandet
anför  motionären att den  utredning  som
utgör  underlag  för regeringens  förslag
inte     på    ett    betryggande     och
invändningsfritt    sätt    har    kunnat
övertyga. Från flera remissinstanser  och
experter har, påpekar motionären, anförts
en rad allvarliga invändningar i fråga om
lämpligheten   av   s.k.  homoadoptioner.
Motionären  delar uppfattningen  att  det
inte   skulle  vara  förenligt   med   en
grundläggande  och oavvislig  omtanke  om
barnen att tillåta homoadoptioner.
I   motion  L26  yrkar  Rolf  Åbjörnsson
m.fl. (kd) att riksdagen skall avslå de i
propositionen framlagda lagförslagen  som
innebär  att  registrerade partner  skall
ges     möjlighet    att    prövas    som
adoptivföräldrar  och  kunna  utses   som
särskilt     förordnade    vårdnadshavare
(yrkandena   27).   Vidare   yrkas   att
riksdagen skall avslå regeringens förslag
om    att   säga   upp   den   europeiska
konventionen om adoption av barn (yrkande
1).  Slutligen yrkas att riksdagen  skall
anta  en  lag  om  ändring  i  lagen   om
registrerat  partnerskap avseende  rätten
att  prövas  som vårdnadshavare  (yrkande
8).        I    motionen   anförs    att
barnperspektivet  inte  varit  vägledande
för  det  arbete som utförts av Kommittén
om barn i homosexuella familjer. Adoption
är  inte  till för att ge vuxna människor
barn.   Adoptionens  syfte   är,   enligt
motionärernas mening, att  ge  barnet  en
ersättning för dess biologiska föräldrar.
Vid   en   adoption,  som  är  det   enda
tillfälle  då  staten  reglerar  hur   en
familj  skall  se  ut,  skall  man   söka
efterlikna        det        ursprungliga
familjeförhållandet     i     så     stor
utsträckning som möjligt. Om två personer
tillsammans skall kunna komma i fråga som
adoptivföräldrar  till  ett  barn   måste
dessa,  anför motionärerna, kunna fungera
som ersättare för mamma respektive pappa.
En  första förutsättning är alltså att de
är  av  olika  kön.  Om homosexuella  par
tillåts  att  adoptera anser motionärerna
att  stora  delar av familjerätten  måste
anpassas  eftersom den  utgår  från  båda
föräldrarnas   betydelse   för    barnets
utveckling.  Enligt motionärernas  mening
skall   det   inte  vara   tillåtet   att
experimentera   på  adoptivbarn   utifrån
gissningar  och teorier om att  det  inte
har någon betydelse att föräldrarna är av
olika  kön.  Eftersom regeringen  medgett
att  barnet  behöver förebilder  av  båda
könen   har  regeringen  erkänt  att   en
konstellation med två föräldrar av  samma
kön   inte  är  tillräcklig  för  barnets
utveckling.   Att   adopteras   av    ett
homosexuellt par torde komma att innebära
en  ökad  belastning för  internationellt
adopterade  barn,  särskilt  i   tonåren.
Genom  att tillåta homosexuella  par  att
adoptera     skulle    Sverige,     anser
motionärerna, frångå FN:s barnkonvention.
Vidare  menar motionärerna att  förslaget
strider   mot  1993  års  Haagkonvention.
Trots  att  regeringen anser att  det  är
olämpligt  föreslås  att  den  europeiska
konventionen om adoptioner från  år  1967
skall    frånträdas.   Därutöver    anför
motionärerna   att  förslaget   med   all
sannolikhet kommer att medföra  att  alla
internationella  adoptioner  kommer   att
stoppas och att därmed många barn berövas
möjligheten  till  ett  bättre   liv.   I
motionen  redovisas vilka remissinstanser
som  motsatt  sig att kommitténs  förslag
genomförs.  Vidare  påpekas   att   också
Lagrådet  uttryckt kritik mot  förslaget.
Motionärerna    motsätter    sig    också
förslaget att registrerade partner  skall
kunna  utses att som särskilt  förordnade
vårdnadshavare gemensamt utöva  vårdnaden
om ett barn.  Däremot anser motionärerna
att  homosexuella skall kunna bli prövade
som  vårdnadshavare i de fall då ett barn
vuxit  upp tillsammans med sin biologiska
förälders   partner  och  den  biologiska
föräldern   avlider   eller   av    annat
synnerligt skäl inte kan ha vårdnaden  om
barnet.
Olle  Lindström (m) yrkar i  motion  L23
att  riksdagen skall avslå  förslaget  om
att   registrerade  partner   skall   ges
möjlighet       att      prövas       som
adoptivföräldrar.  Motionären  anför  att
adopterade   barn  är  överrepresenterade
bland  de  barn som har identitetsproblem
och  att förslaget innebär att man lägger
ytterligare identitetsproblem på  barnen.
Eftersom   det  under  lång  tid   alltid
funnits fler människor i världen som vill
adoptera  än  vad  det  finns  barn   som
behöver  adoptivföräldrar  skall,  enligt
motionärens mening, undvikas att  riskera
att  utsätta  de barn som  adopteras  för
ytterligare  svårigheter med  identiteten
genom  att  låta  dem bli  adopterade  av
homosexuella par.
I  motion  L22 yrkar Christel  Anderberg
m.fl.   (m)  att  riksdagen  skall  avslå
regeringens   förslag  att   registrerade
partner  skall ges möjlighet  att  prövas
som    adoptivföräldrar   (yrkande    1).
Motionärerna  förklarar  sig   emellertid
inte  ha  något att erinra mot  förslaget
såvitt   gäller  närståendeadoption   men
begär att regeringen snarast lägger  fram
ett  lagförslag som gör att dagens regler
för  internationella adoptioner inte  kan
kringgås  i syfte att efter ensamadoption
låta      en      registrerad     partner
närståendeadoptera barnet (yrkande 2).  I
motionen yrkas vidare att riksdagen skall
avslå  regeringens förslag att  frånträda
1967   års   europeiska   konvention   om
adoption   av   barn   (yrkande   3).   
Motionärerna  anför att  vuxna  inte  har
rätt  till  barn, men att barn  har  rätt
till  goda  uppväxtvillkor. Därför  måste
frågan om registrerade partner skall  ges
rätt   att  prövas  som  adoptivföräldrar
avgöras  med utgångspunkt i principen  om
barnens   bästa.  Separationen  från   de
biologiska föräldrarna påverkar ett  barn
genom  hela livet. Motionärerna pekar  på
att de flesta adoptivbarn klarar sig bra,
men  att  de  som inte gör det  ofta  får
mycket      stora     problem.     Enligt
motionärernas  mening  är  kunskapen   om
adoptioner  och  adoptivbarns  utveckling
ännu   ofullständig,  särskilt  när   det
gäller  adopterade  barn  i  homosexuella
familjer.  Bland annat saknas studier  om
viktiga  delområden  som  familjebildning
och    utvecklingen   av   den   sexuella
identiteten.   Motionärerna   anför   att
forskningen  visat  att  det   finns   en
överrisk  för  självmord och psykologiska
komplikationer hos adopterade  barn.  Med
beaktande av detta samt att kunskapen  om
adopterade  barn i homosexuella  familjer
ännu  är ofullständig, anser motionärerna
att   man  i  dag  inte  vet  hur   stora
adoptivbarns   marginaler   är,   och   i
motionen  ställs  frågan  hur  adopterade
klarar  att förhålla sig till ytterligare
en  livsuppgift. Motionärerna  anser  att
regeringen inte är intresserad av kunskap
om    adopterade   och    adopterade    i
homosexuella familjer. Motionärerna anser
vidare  att man måste ha kunskap för  att
med  gott  samvete  kunna  säga  att  man
fattat  beslut  som  utgår  från  barnets
bästa  och  att  man  måste  avvakta   ny
forskning   som   kan   ge   en   bredare
kunskapsgrund  att stå på för  att  kunna
fatta    beslut.   Mot   denna   bakgrund
förklarar  sig  motionärerna  inte  kunna
stödja   förslaget  att  ge  registrerade
partner     rätt    att    prövas     som
adoptivföräldrar.     Däremot      stöder
motionärerna    förslaget    att    medge
närståendeadoptioner   för   registrerade
partner. För de barn som då berörs är det
biologiska   ursprunget   klart,   vilket
enligt  motionärernas  mening  väsentligt
underlättar identitetsbyggandet.
Yrkandena  i  motion  L24  av  Lennart
Kollmats  m.fl.  (fp)  går  ut   på   att
riksdagen skall avslå regeringens förslag
såvitt  gäller internationella adoptioner
och  ändra  regeringens  förslag  så  att
endast  styvbarnsadoptioner av den  andre
partnerns  biologiska barn tillåts.    I
motionen redovisas vad som anförts i  två
särskilda  yttranden i  betänkandet  (SOU
2001:10)  Barn  i  homosexuella  familjer
vari  kommitténs förslag  att  införa  en
möjlighet      till     styvbarnsadoption
tillstyrks medan övriga förslag avstyrks.
Vidare   framhåller   motionärerna    att
företrädare  för föreningar  och  nätverk
för  adopterade  till  övervägande  delen
ställt  sig  negativa till  homosexuellas
möjligheter att bli prövade för  gemensam
adoption. I motionen anförs att det finns
ytterligare argument för motionsyrkandena
som hänför sig till reaktionerna från  de
s.k.  givarländerna  och  också  från  de
organisationer   i   givarländerna    som
arbetar  med adoptioner. Därtill  kommer,
anför  motionärerna,  att  Sverige  måste
frånträda en europeisk konvention, vilket
är    mycket   ovanligt   och    dessutom
olämpligt. Därutöver påpekas att Lagrådet
varit   kritiskt   till  förslaget.   Att
tillåta     styvbarnsadoptioner     anser
motionärerna  däremot  är  förenligt  med
barnets  bästa eftersom det  i  en  sådan
situation   redan  finns   en   biologisk
förälder    som   är   med   i    bilden.
Motionärerna förordar emellertid inte  en
sådan   ordning  i  de  fall  den   andre
partnerns   barn  är  adopterat,   vilket
skulle  möjliggöra  kringgående  av   den
ordning som motionärerna förordar.
I   motion   L19   framställer   Susanne
Eberstein  m.fl.  (s)  ett  yrkande   som
innebär att registrerade partner skall få
prövas  som  adoptivföräldrar  endast   i
fråga  om barn som har hemvist i Sverige.
  Motionärerna  förklarar  sig  inte  ha
några  erinringar mot regeringens förslag
såvitt  avser  närståendeadoptioner   och
adoptioner av barn i Sverige. Däremot är,
enligt  motionärernas mening, situationen
helt    annorlunda   när    det    gäller
internationella    adoptioner,     vilket
framgår    av    skrivelser,    särskilda
yttranden och remissvar med anledning  av
betänkandet   (SOU   2001:10)   Barn    i
homosexuella familjer. De internationellt
adopterade barnen har i de flesta fall en
helt   annorlunda  bakgrund  än  svenska.
Motionärerna anser att det finns risk för
att   internationellt   adopterade   barn
skulle   upppleva   ett   ännu   starkare
utanförskap i en homosexuell  familj  och
att  detta  ytterligare  skulle  försvåra
barnets  identitetsutveckling. Ett  annat
skäl   som  framförs  i  motionen  gäller
Sveriges    internationella    åtaganden,
främst   Haagkonventionen.   Motionärerna
pekar på att konventionen syftar till att
stärka     barnets     rättsskydd     vid
internationella  adoptioner  och  är   en
konkretisering av FN:s barnkonvention när
det  gäller adoptioner. Begränsningen  av
konventionen  till  att  omfatta   endast
adoptioner till makar och en person ensam
gjordes   på   uttrycklig   begäran    av
ursprungsländerna. Barn som adopteras  av
registrerade partner kommer därför, anför
motionärerna,  att  ställas  utanför  det
skydd  som  Haagkonvention  ger.  Sverige
skulle    således   genom    föreliggande
lagförslag vara berett att gå  vid  sidan
av     Haagkonventionen     och     förmå
ursprungslandet att genomföra  adoptioner
vid   sidan   av   konventionen.   Enligt
motionärernas   mening   skickar    detta
märkliga  signaler till de 40 länder  som
redan  ratificerat konventionen och  till
de  länder  som  nu  förbereder  sig  för
ratificiering.    Vidare    anförs    att
propositionen   inte   innehåller   något
förslag      om      ersättning       för
Haagkonventionen.     Konsekvensen     av
förslaget  blir, anser motionärerna,  att
vuxna ges nya rättigheter på bekostnad av
ett urholkat rättsskydd för redan utsatta
barn.  Motionärerna anför vidare  att  de
fyra  länder  som infört  möjlighet  till
partnerskapsadoption  inte   öppnat   för
internationella  adoptioner  med   hänsyn
till     Haagkonventionen     och      de
internationella     relationerna.     Mot
bakgrund   av  det  anförda   anser   sig
motionärerna inte kunna ställa sig  bakom
regeringens    förslag   såvitt    gäller
möjligheten att adoptera barn från  andra
länder.
Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkar i motion
L21   att  riksdagen  skall  besluta  att
lagändringarna skall träda i kraft senast
den 1 mars 2003 (yrkande 6). Vidare yrkas
att  riksdagen beslutar att den  prövning
som  skall göras av adoptanter inte skall
ställa  krav  på  att  det  skall  finnas
kvinnliga och manliga förebilder  utanför
adoptionsrelationen     (yrkande      1).
Därutöver     yrkas     att     riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening  vad i motionen anförs om att  den
lagändring  som föreslås i  propositionen
gällande  partners möjlighet att adoptera
från  utlandet inte kommer att  ändras  i
det  fall lagändringen eventuellt  kommer
att  inverka  på makars och ensamståendes
möjligheter  att  adoptera   från   andra
länder  (yrkande  2).  Motionärerna  vill
också  att  riksdagen  skall  begära  att
riksdagen                     förtydligar
uppföljningsuppdraget    till     berörda
myndigheter så att avsikten med uppdraget
blir att myndigheterna även skall stå väl
rustade med åtgärder för att motverka att
en  ändrad svensk lagstiftning eventuellt
får     negativa     konsekvenser     för
ensamstående  och heterosexuella  svenska
pars     möjligheter     att     adoptera
internationellt  (yrkande  3).  Slutligen
yrkas  att  riksdagen  skall  begära  att
regeringen     ger     utredningen     om
internationella                adoptioner
tilläggsdirektiv  som  tar  sikte  på  de
förändringar    i   lagstiftningen    som
föreslås i den nu aktuella propositionen.
Vid     hemutredningar    får,     enligt
motionärernas  mening, inte  fästas  vikt
vid    de    adoptionssökandes   sexuella
läggning (yrkande 4).  Vad först  gäller
ikraftträdandet  anser  motionärerna  att
regeringen redan den 5 juni 2002  bör  ha
tagit fram en skrivelse om uppsägning  av
konventionen som omgående kan  överlämnas
till Europarådets generalsekreterare. Med
en  uppsägningstid om sex månader  skulle
lagändringarna kunna träda i kraft senast
den  1  mars  2003,  vilket  motionärerna
anser  att  riksdagen bör  besluta.    I
motionen  framförs vidare kritik  mot  de
uttalanden   som   regeringen   gjort   i
propositionen   rörande   kvinnliga   och
manliga  förebilder.  Motionärerna  anser
att   regeringen   har  en   problematisk
inställning till kön samt till  kvinnliga
och manliga förebilder. I motionen ställs
frågan  vad  det  är för kvinnlighet  och
manlighet  som  regeringen  anser   måste
kunna   visas   upp  i   omgivningen   av
homosexuella par som vill adoptera  barn,
särskilt mot bakgrund av att regeringen i
andra  sammanhang poängterat hur  viktigt
det   är   att   motverka  könsordningen.
Motionärerna efterlyser en djupare analys
av    innebörden    av   att    samkönade
adoptivföräldrar skall ha  kvinnliga  och
manliga         förebilder        utanför
adoptionsrelationen. En adoption är  inte
till för att ge barnet en mor och en far,
utan  för att ge barnet en trygg  lösning
på  det  problemet att det blivit av  med
sin  mor och sin far. Motionärerna  anser
mot   denna   bakgrund  att   regeringens
utgångspunkt, att den prövning som  skall
ställas på adoptivföräldrarna skall  utgå
från  en  manlig och en kvinnlig förebild
utanför  adoptionsrelationen, är orimlig.
I   stället,  anför  motionärerna,  skall
prövningen  utgå från barnets  bästa  och
från  att  ett föräldraskaps kvalitet  är
mångfasetterad. Denna prövning skall inte
utgå  från  kön.    Motionärerna  tolkar
propositionen så att regeringen är beredd
att  ompröva  ställningstagandet  att  ge
partner   möjlighet   att   prövas    som
adoptivföräldrar för den händelse den nya
lagstiftningen skulle innebära risker för
negativa  konsekvenser  när  det   gäller
makars och ensamståendes möjligheter till
internationella  adoptioner.  I  motionen
framförs  kritik mot detta.  Motionärerna
vill    att    riksdagen    genom     ett
tillkännagivande  skall  uttala  att  den
lagändring  som föreslås i propositionen,
när  det  gäller partners  möjlighet  att
adoptera  från utlandet, inte kommer  att
ändras i det fall lagändringen eventuellt
skulle  komma att inverka på  makars  och
ensamståendes  möjligheter  att  adoptera
från andra länder.
I  två motioner väckta under den allmänna
motionstiden  år 2001 anser  motionärerna
att  det  bör  vara möjligt att  förordna
fler än två vårdnadshavare för ett barn.
I  motion  L309  anför Tasso  Stafilidis
och  Charlotta L Bjälkebring (båda v) att
dagens   regler   om  vårdnad   begränsar
möjligheten  till andra familjeformer  än
heterosexuella  kärnfamiljer  och  lämnar
barnet och de faktiska vårdnadshavarna  i
andra familjeformer än den nyss beskrivna
utan    rättigheter   och   skyldigheter.
Motionärerna    yrkar    att    riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening  att det bör införas en  möjlighet
till  fler än två vårdnadshavare för  ett
barn   utan  regler  om  vårdnadshavarens
sexuella läggning.
Bengt-Ola  Ryttar  och  Barbro   Hietala
Nordlund (båda s) begär i motion L319  en
översyn av möjligheten att förordna  fler
än  två  vårdnadshavare för ett barn  och
möjligheten   att   förordna   annan   än
förälder  att tillsammans med en förälder
vara  vårdnadshavare. Enligt motionärerna
finns  det anledning att se över hur  det
rättsliga  ansvaret för  ett  barn  skall
fördelas  i en verklighet där många  barn
växer  upp  i familjer som inte motsvarar
den  traditionella, biologiska  familjen.
Många  av  dessa  barn kan  ha  en  stark
social gemenskap med en eller flera vuxna
som  inte  är deras rättsliga  föräldrar.
Dessa  barns intressen måste också, anser
motionärerna, tillgodoses på  bästa  sätt
och barnen måste ges ett bra skydd.
Yrkanden     med     förslag     om
tillkännagivanden  som  får  anses  ligga
helt  i  linje  med  de  i  propositionen
framlagda förslagen framställs i de under
den  allmänna motionstiden år 2001 väckta
motionerna L371 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v,  s,  c,  fp,  mp) (yrkandena  20  och
2224),  L325 av Lars Lindblad  och  Anna
Kinberg  (båda m) (yrkandena  5  och  6),
L226   av  Tasso  Stafilidis  m.fl.   (v)
(yrkandena 13), L327 av Tommy  Waidelich
och  Cinnika  Beiming (båda s),  L344  av
Karin  Pilsäter och Johan Pehrsson  (båda
fp),  L357 av Anita Johansson och Lars  U
Granberg   (båda  s),  L359  av   Hillevi
Larsson m.fl. (s) (delvis), L368 av Laila
Bäck  (s)  och So495 av Matz  Hammarström
m.fl.  (mp) (yrkande 5). I den sistnämnda
motionen   yrkas   att  riksdagen   skall
besluta   om   sådana  lagändringar   att
homosexuella par ges rätt att prövas  som
adoptivföräldrar (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet   konstaterar  att  regeringens
förslag skarpt kritiserats i flertalet av
de  motioner som väckts med anledning  av
propositionen,   särskilt   vad    gäller
förslaget  att  tillåta att  registrerade
partner  prövas  även för internationella
adoptioner. Också kommittéförslaget i den
delen  har utsatts för kraftig kritik  av
remissinstanserna.  En   annan   del   av
kritiken  gäller  det  forskningsunderlag
som  Kommittén  om  barn  i  homosexuella
familjer    presenterat,    och     flera
motionärer  menar att man  inte  kan  dra
några  generella slutsatser av det. Annan
kritik går ut på att förslaget inte är  i
överensstämmelse       med       Sveriges
internationella   åtaganden.    Därutöver
framförs   invändningen   att   förslaget
strider  mot adoptionsinstitutets  syfte,
nämligen att ge barnet en ersättning  för
dess     biologiska    föräldrar.     Att
registrerade   partner   på   ett    mera
generellt  plan inte skulle  kunna  anses
uppfylla   de   krav   som   ställs    på
adoptivföräldrar,   görs   däremot   inte
gällande.
Inför    ett   ställningstagande    till
propositionen  och de i ärendet  aktuella
motionerna    vill    utskottet     först
understryka  att föreliggande  lagförslag
innebär  att  registrerade partner    på
samma  sätt  som nu gäller  för  makar  
skall   få   möjlighet  att  prövas   som
adoptivföräldrar.  Det  är  således  inte
fråga  om, såsom i bland slarvigt antytts
i den allmänna debatten, att ge generella
rättigheter för registrerade partner  som
grupp betraktad att adoptera barn.
Vad   gäller  forskningsunderlaget   kan
utskottet    instämma    i    regeringens
bedömning att detta har vissa brister och
att  det  måste bedömas med försiktighet.
Även  om  så  är  fallet ger  underlaget,
enligt regeringens mening, ändå stöd  för
bedömningen. Utskottet delar  regeringens
uppfattning.
Utskottet  konstaterar  vidare  att   de
studier   som  ligger  till   grund   för
kommitténs forskningsresultat är baserade
på  icke-slumpmässiga urval. Orsaken till
detta är att barn i homosexuella familjer
utgör  en  dold  population.  Studier  av
dolda populationer reser såväl annorlunda
som  svårare metodproblem än  studier  av
andra   grupper,  särskilt   vad   gäller
urvalet.  Utskottet  instämmer   dock   i
regeringens   bedömning  att   kommitténs
studier  har  utförts med  de  vedertagna
undersöknings-   och  urvalsmetoder   som
brukar  tillämpas  vid studier  av  dolda
populationer.  Forskningsunderlaget   kan
därför  sägas  uppfylla de  vetenskapliga
krav  som  ställs på sådan forskning  för
att     den    skall    betraktas     som
tillförlitlig.
Enligt   utskottets  mening  kan   också
frågan  väckas om inte spörsmålet rörande
eventuella brister i forskningsunderlaget
tillmätts  en  alltför stor  betydelse  i
debatten.   Som  redovisats  tidigare   i
betänkandet  omgärdas adoptionsinstitutet
av   ett   detaljerat  och   omsorgsfullt
utformat  regelverk som syftar  till  att
förhindra att varje enskild adoption  som
inte  är  till  ett  visst  barns  fördel
kommer  till  stånd.  Några  ändringar  i
detta  regelsystem  är  inte  aktuella  i
förevarande  lagstiftningsärende.   Varje
enskild   ansökan   skall   alltså   även
fortsättningsvis   prövas   utifrån    de
förutsättningar som föreligger just i det
ärendet.   Frågan   om  vilka   generella
forskningsresultat   som   föreligger   i
prövningsögonblicket kan givetvis vara av
en viss betydelse, men kan knappast anses
vara avgörande i ett enskilt ärende. Även
om   det   skulle  föreligga   fullt   ut
generaliserbara resultat från forskningen
skall  givetvis  en  ansökan  avslås   om
adoptionen  inte  kan  anses  vara   till
fördel  för just det barn ärendet gäller.
På   motsvarande  sätt  bör  en   ansökan
bifallas  om  adoptionen kan  anses  vara
till för det aktuella barnets bästa, även
om   det   inte   föreligger   fullt   ut
generaliserbara forskningsresultat.
I    likhet    med   regeringen    anser
lagutskottet att utgångpunkten för frågan
om   registrerade   partner   skall   ges
möjlighet att prövas som adoptivföräldrar
bör  vara  att lagstiftaren så långt  som
möjligt   skall   vara   neutral   mellan
äktenskap och partnerskap när det  gäller
samlevnadsformens   rättsverkningar.   En
ändring  av gällande regler måste  vidare
vara  sakligt motiverad utifrån principen
om barnets bästa.
När  det  sedan  gäller  grundfrågan  om
registrerade partner över huvud taget bör
ges    möjligheter   att    prövas    som
adoptivföräldrar  delar lagutskottet  den
bedömning  som gjorts av socialutskottet,
regeringen  och  Kommittén  om   barn   i
homosexuella familjer. Det finns  således
ingenting   som  säger  att  registrerade
partner  generellt sett  inte  skulle  ha
samma   förutsättningar  som  makar   att
tillgodose de särskilda behov av praktisk
och känslomässig omsorg och omvårdnad som
adopterade   barn  kan   ha,   även   med
beaktande  av den känsliga situation  som
barn  i homosexuella familjer kan befinna
sig i. Den bild forskningen ger härvidlag
tyder, enligt utskottets mening, klart på
att   registrerade  partner   har   samma
förutsättningar som makar  att  bli  goda
adoptivföräldrar.
I  propositionen  gör  också  regeringen
sammantaget  den  bedömningen   att   den
erfarenhet  och forskning  som  finns  om
barn som växer upp med homosexuella vuxna
med  tillräcklig grad av  säkerhet  talar
för att registrerade partner kan klara av
att  hantera  den känsliga situation  som
adopterade  barn  kan  befinna   sig   i.
Lagutskottet  gör  för  sin   del   samma
bedömning.  När  det gäller  omgivningens
syn   på  förevarande  frågor  bör  också
tilläggas  att man i Sverige, i synnerhet
bland  yngre  personer, har  ett  alltmer
fördomsfritt  förhållningssätt   gentemot
homosexuella.  Enligt  utskottets  mening
finns  det  ingenting som  tyder  på  att
denna   utveckling   inte   kommer    att
fortskrida, och redan nu kan skönjas  att
yngre personers förhållningssätt gentemot
homosexualitet anammats också  av  gemene
man.
Vad först gäller styvbarnsadoptioner bör,
enligt     utskottets     mening,      en
grundläggande      utgångspunkt       för
ställningstagandena vara att det inte går
att  blunda för att det i dagens samhälle
finns ett inte oansenligt antal barn  som
växer   upp  i  familjer  med  två  vuxna
personer  av samma kön. Det är givet  att
den  rättsliga situationen i sådana  fall
vad  gäller relationen mellan barnet  och
dess  föräldrar varierar, såväl för dessa
barn  som i fråga om andra barn.  Sålunda
kan  barnets  mor eller far ha  vårdnaden
gemensamt  med  barnets andra  biologiska
förälder eller adoptivförälder.  I  andra
fall   är   modern  eller  fadern   ensam
vårdnadshavare och barnets andra förälder
har   ingen   del  i  vårdnaden.   Vidare
förekommer  det att barn växer  upp  utan
att  ha haft två föräldrar, nämligen barn
för   vilka   faderskapet   inte   blivit
fastställt.  Situationen kan  också  vara
den  att barnets ena förälder är avliden.
De barn som är adopterade av ensamstående
personer har en liknande situation.
När  ett barn växer upp med två personer
av  samma  kön, varav den ena  är  en  av
barnets  biologiska  förälder,  är   det,
liksom  i  andra  fall av  styvbarnssitua
tioner,   fullt  tänkbart   att   barnets
relationer till förälderns partner är väl
så   goda   som   relationen   till   den
biologiska föräldern. Särskilt kan  detta
vara   fallet  då  den  andre   föräldern
avlidit  eller inte tar någon  som  helst
aktiv  del  i barnets uppväxt. Relationen
till  förälderns partner kan också i fall
då  faderskapet  aldrig fastställts  vara
lika god som en motsvarande relation  där
styvföräldern   är   av   motsatt    kön.
Lagutskottet kan inte finna några bärande
skäl   för  att  i  sådana  och  liknande
situationer  lagligen  hindra   att   den
biologiska    förälderns   partner    får
möjlighet    att    bli    prövad     som
adoptivförälder.   Som   regeringen   och
socialutskottet     anfört     kan     en
styvbarnsadoption   i   ett   registrerat
partnerskap innebära fördelar för  barnet
genom  att  dess ekonomiska, sociala  och
rättsliga  trygghet ökar. Utskottet  vill
vidare  peka på att i ett av de särskilda
expertyttrandena  till  betänkandet  (SOU
2001:10) Barn i homosexuella familjer (s.
435)  uttalats att barnet i familjer  där
den  ena  partnern är biologisk  förälder
redan har sitt ursprung klart och att det
för  det mesta redan har sina relationer,
anknytning  och  bakgrund  uppbyggda  med
åtminstone    en   biologisk    förälder.
Utskottet  kan inte finna  annat  än  att
lagstiftaren  då  har en  skyldighet  att
underlätta  för dessa barns uppväxt  samt
ekonomiska,    sociala   och    rättsliga
trygghet.  Lagstiftningen  bör   således,
enligt utskottets mening, inte hindra att
barnet, om förutsättningarna i övrigt för
adoption  är uppfyllda, kan få  adopteras
av partnern till den biologiske föräldern
om  det i ett enskilt fall skulle bedömas
vara till fördel för barnet.
Enligt utskottets mening finns det  inte
anledning   att  vid  styvbarnsadoptioner
generellt  göra  någon åtskillnad  mellan
ett  biologiskt  barn och  ett  adopterat
barn. Ett adopterat barn som sedan en tid
lever tillsammans med sin adoptivförälder
och   dennes  registrerade  partner  kan,
precis  som  ett biologiskt  barn  i  ett
motsvarande  förhållande,  ha  behov  att
genom   en  styvbarnsadoption   få   sina
rättsliga,  sociala och ekonomiska  behov
tillgodosedda.  Att generellt  föreskriva
att  sådana barn inte kan bli föremål för
styvbarnsadoption  inom  ramen  för   ett
registrerat  partnerskap anser  utskottet
innebära en oacceptabel särbehandling  av
adopterade   barn.  En  motsatt   ordning
stämmer  dessutom inte  överens  med  det
starka  adoptionsinstitutets  grundsyfte.
Därutöver vill utskottet än en gång  peka
på  att  en  individuell  prövning  skall
komma   till   stånd  i   varje   enskilt
adoptionsärende. Därvid får givetvis  det
särskilda förhållandet att styvbarnet  en
gång   tidigare  är  adopterat  vara   en
särskild  omständighet  som  får  beaktas
både  i  den  utredning som skall  föregå
prövningen  och  i  samband  med   själva
avgörandet. Om det därvid skulle visa sig
att  ytterligare en adoption inte är till
fördel    för   barnet   skall   givetvis
tillstånd till adoptionen inte  ges.  När
det  gäller  något äldre barn bör  vidare
påpekas att gällande lagstiftning innebär
tillräckliga   garantier   för   att   en
adoption  inte  kommer  till  stånd   mot
barnets vilja.
Som     redovisats    inledningsvis     i
förevarande   avsnitt  är  kritiken   mot
regeringens  förslag  särskilt  stark   i
fråga  om  att  tillåta att  registrerade
partner  prövas  även för internationella
adoptioner.    Utskottet    anser     att
regeringens  förslag  i  denna  del   bör
bedömas i sitt rätta sammanhang, och  att
de  jämförelser som gjorts i den allmänna
debatten   med  makars  möjligheter   att
prövas    som    adoptivföräldrar     för
internationella   adoptioner   inte    är
rättvisande.  Enligt vad företrädare  för
NIA  upplyst utskottet tillåter inget  av
de   ursprungsländer  som   Sverige   för
närvarande  samarbetar  med  i  fråga  om
internationella      adoptioner       att
homosexuella  par  adopterar  barn   från
ifrågavarande  land  och   att   det   är
osannolikt att registrerade partner  inom
en  överskådlig framtid kommer att  kunna
gemensamt   adoptera  barn   från   dessa
länder.  Också regeringen är medveten  om
dessa  förhållanden, och i  propositionen
uttalas  att  en  lagändring  som   också
kommer    att   omfatta   internationella
adoptioner knappast kommer att  resultera
i   att  registrerade  partner  inom  den
närmaste  tiden  kan adoptera  barn  från
andra länder annat än i undantagsfall.
Fråga uppkommer då om man av dessa  skäl
inte  bör  genomföra lagförslaget  såvitt
avser     internationella     adoptioner.
Lagrådet   har  också  i  sitt   yttrande
ifrågasatt     lämpligheten     av     en
lagstiftning  som i detta hänseende  inte
kan    förväntas   få   något   praktiskt
genomslag.  Enligt  lagutskottets  mening
bör  emellertid  denna omständighet  inte
utgöra  skäl  för  riksdagen  att  frångå
regeringens  förslag  i  denna   del.   I
sammanhanget   måste  nämligen   beaktas,
såsom  också regeringen är inne  på,  att
attityden    i    många    länder    till
homosexuella       och      homosexuellas
förhållande  till  barn  håller  på   att
förändras  i en positiv riktning.  Enligt
utskottets mening kan det inte  uteslutas
att  det  finns länder, såväl  nya  som
gamla,   som   inom  en  inte   alltför
avlägsen   framtid   skulle   kunna   bli
aktuella  som ursprungsländer. En  svensk
öppenhet  i frågan kan dessutom  på  sikt
medföra     att    inställningen     till
homosexuella och adoptioner i partnerskap
ytterligare förändras i positiv  riktning
också  i andra länder. Mot den bakgrunden
anser  utskottet i likhet med  regeringen
att  den omständigheten att en lagändring
såvitt  avser internationella  adoptioner
endast  skulle få en begränsad  och  inte
omedelbar  effekt inte i sig  bör  hindra
att den genomförs. Regeringens förslag  i
denna  del  får anses som framåtsyftande.
Utskottet   konstaterar   även   att   de
föreslagna ändringarna kommer att ge  ett
rättsligt  skydd  till de internationellt
adopterade  barn som redan  i  dag  lever
tillsammans med registrerade partner.
I  vissa  motioner har uttryckts farhågor
för att ett genomförande av förslaget  om
internationella adoptioner kan komma  att
negativt påverka makars och ensamståendes
framtida    möjligheter   att    adoptera
internationellt.  Utskottet   anser   att
dessa  farhågor är överdrivna. Kommitténs
undersökningar  kan,  enligt   utskottets
mening,   inte   anses   ge   stöd    för
motionärernas uppfattning. Kommittén  har
undersökt  hur de länder som Sverige  för
närvarande     samarbetar     med      om
internationella adoptioner skulle  ställa
sig om registrerade partner fick adoptera
gemensamt  och vad detta skulle  innebära
för  andra  personer  som  vill  adoptera
utländska  barn. Kommittén ställde  genom
Utrikesdepartementet två frågor  till  de
25  ursprungsländer som lämnar flest barn
för  adoption  till Sverige.  Den  första
frågan  var  om man kunde tänka  sig  att
låta  homosexuella par adoptera barn från
det  landet.  Den  andra  frågan  var  om
svenska  regler som ger homosexuella  par
möjlighet   att  adoptera  skulle   kunna
negativt  påverka  makars  möjlighet  att
adoptera.    Sjutton   länder    svarade.
Samtliga sjutton svarade att endast makar
och ensamstående accepteras för adoption.
Nio   av  länderna  svarade  att  svenska
regler som ger homosexuella par möjlighet
att adoptera inte skulle negativt påverka
makars möjlighet att adoptera. Ett  land,
Lettland, svarade att det finns risk  för
att   makars  möjlighet  skulle  påverkas
negativt. Övriga sju svarade inte på  den
frågan.
Utskottet   delar  mot  denna   bakgrund
regeringens  bedömning  att  risken   för
negativa   konsekvenser  för  makar   och
ensamstående inte är så stor att den  bör
hindra  att  det införs en möjlighet  för
registerade    partner   till    gemensam
adoption    också   från   utlandet.    I
sammanhanget  måste  också  beaktas   att
regeringen    avser   att   ge    berörda
myndigheter  i  uppdrag att kontinuerligt
följa upp konsekvenserna av de föreslagna
lagändringarna.  Därvid skall  undersökas
ursprungsländernas     reaktioner     och
utvecklingen     när      det      gäller
internationella     adoptioner     liksom
förhållandena för de barn som adopterats.
Förslag  skall lämnas på de åtgärder  som
kan   visa  sig  motiverade.  En   första
rapport  skall lämnas redan ett år  efter
ikraftträdandet,  och  regeringen  kommer
också   att  vid  behov  på  annat   sätt
utvärdera lagstiftningen.
Mot  denna  bakgund anser utskottet  att
vad  som anförts i motionerna om riskerna
som   lagändringarna  kan  innebära   för
makars och ensamståendes möjligheter  att
adoptera  från  andra länder  inte  utgör
skäl  för riksdagen att avslå regeringens
lagförslag i denna del.
I  några  av motionerna görs invändningar
mot  regeringens förslag utifrån Sveriges
internationella  åtaganden.   Vad   först
gäller   barnkonventionen  kan  utskottet
inte  finna  att  den  lagstiftning   som
regeringen  föreslår  innebär   att   den
svenska adoptionslagstiftningen kommer  i
konflikt  med  konventionens bestämmelser
och anda. Sverige kommer även i framtiden
att   ha  en  adoptionslagstiftning   som
innebär  att  barnets  bästa  skall  vara
styrande  för alla överväganden  som  rör
adoption. Inga andra intressen kommer att
få  sättas före eller anses lika  viktiga
som  hänsynen till barnets  bästa.  I  de
fall  ett beslut om adoption skall fattas
i  barnets urspungsland kommer de  länder
som   inte   tillåter  homosexuella   att
adoptera  helt enkelt att säga  nej  till
adoptionen.  I  de fall adoptionen  skall
genomföras i Sverige gäller, som tidigare
redovisats,  enligt lagen  (1997:192)  om
internationell  adoptionsförmedling   att
adoptionen som huvudregel skall gå via en
auktoriserad sammanslutning. I andra fall
skall   NIA   pröva  om  förfarandet   är
godtagbart.   Enligt  utskottets   mening
torde  detta  med all önskvärd  tydlighet
säkerställa  att adoptionsförfarandet  är
förenligt   med  vad  som  föreskrivs   i
barnkonventionen.
När  det  sedan  gäller Haagkonventionen
framgår  av  vad som redovisats  tidigare
att  denna  konvention inte är tillämplig
när  det  gäller adoptioner som  görs  av
registrerade  partner.  Konventionen   är
inte heller uppbyggd så att den avser att
täcka  alla  former av  adoption.  Enligt
Haagkonventionen finns inte heller  några
formella  hinder för medlemsstaterna  att
införa  bestämmelser som ger registrerade
partner möjlighet att adoptera barn.
Med    det    regelverk   som   omgärdar
adoptionsinstitutet   i    Sverige    gör
utskottet  den  bedömningen  att  barnet,
trots   att  Haagkonventionen   inte   är
tillämplig,  ändå  har  i  princip  samma
rättsliga  skydd som om  så  skulle  vara
fallet.   Haagkonventionen  kan  således,
enligt  utskottets mening,  vare  sig  på
formella  eller  sakliga  grunder   sägas
utgöra hinder för att regeringens förslag
genomförs.
Vad    slutligen   gäller    1967    års
europeiska konvention om adoption av barn
anser  utskottet, i likhet med  Kommittén
om   barn  i  homosexuella  familjer  och
regeringen  att  föreliggande  lagförslag
knappast  är  förenliga  med  konventions
åtagandena.  Detta gäller  även  för  det
fall   att   endast   styvbarnsadoptioner
skulle  komma i fråga. Generellt sett  är
det  naturligtvis olämpligt att man  från
svensk   sida   behöver   säga   upp   en
internationell konvention för att  införa
nationella bestämmelser som inte  stämmer
överens  med  konventionen. I förevarande
fall    föreligger   emellertid,   enligt
utskottets  mening, sådana  skäl  att  en
uppsägning  är motiverad. Som  regeringen
framhållit  innebär  inte  en  uppsägning
från svensk sida att barns rättsskydd vid
adoption  försvagas  eller  att  hänsynen
till  barnet skulle äventyras. Redan före
tillträdet   hade   Sverige   regler   om
adoption  som  i huvudsak stämde  överens
med  konventionen, och så kommer att vara
fallet  också  efter  de  ändringar   som
regeringen  nu  föreslår. Därtill  kommer
att konventionen är förhållandevis gammal
och  att den inte fått den betydelse  som
tanken  var när den en gång i  tiden  kom
till.  Många europeiska länder  har  inte
heller    tillträtt    konventionen.    I
sammanhanget   kan  vidare   nämnas   att
Danmark  vid  tillträdet  gjorde   sådana
reservationer att man kunnat kvarstå  som
konventionsstat trots att  man  sedan  år
1999  tillåter  adoption  i  registrerade
partnerskap.
Mot  bakgrund av vad som sålunda anförts
anser utskottet att den omständighet  att
1967   års   europeiska   konvention   om
adoption  av  barn måste sägas  upp  inte
utgör   hinder   för  att  de   framlagda
lagförslagen genomförs.
Sammanfattningsvis      ställer      sig
utskottet  bakom regeringens förslag  att
registrerade partner skall ges  möjlighet
att  prövas som adoptivföräldrar i  fråga
om     både    styvbarnsadoptioner    och
internationella adoptioner.
När  det sedan gäller regeringens förslag
att registrerade partner och homosexuella
sambor skall kunna utses att som särskilt
förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden
om ett barn anser utskottet  i linje med
den   bedömning   som   utskottet   gjort
beträffande  partnerskap och  adoption  
att   partner  och  homosexuella   sambor
allmänt   sett  kan  erbjuda   en   sådan
uppväxtmiljö som behövs för  att  hantera
eventuella problem och att de  bör  kunna
utses  gemensamt till särskilt förordnade
vårdnadshavare. Också i denna del ställer
sig utskottet bakom regeringens förslag.
Nu   gjorda  ställningstaganden  innebär
att  utskottet  anser att  riksdagen  bör
anta  regeringens lagförslag i denna  del
och     godkänna     att     1967     års
adoptionskonvention sägs upp samt bifalla
motion   So495  yrkande   4   och   avslå
motionerna  L17, L19, L20, L22  yrkandena
13,    L23,    L24,   L25    och    L26.
Ställningstandena  innebär   vidare   att
motionerna  L226  yrkandena   13,   L325
yrkandena 5 och 6, L327, L344, L357, L359
i  denna del, L368, L371 yrkandena 20 och
2224    och   So495   yrkande    5    är
tillgodosedda   och  därför   också   bör
avslås.
Vad  beträffar  spörsmålen  i  motionerna
L309 och L319 vill utskottet peka på  att
Kommittén om barn i homosexuella familjer
ansett  att frågan om det kan  vara  till
ett  barns  bästa  att ha  flera  än  två
vårdnadshavare   bör   utredas   närmare.
Utskottet  förutsätter att  regeringen  i
lämpligt  sammanhang tar  ställning  till
kommitténs  förslag och anser därför  att
också dessa motionsyrkanden bör avslås.
Av    lagtekniska   skäl   bör,    enligt
utskottets  mening, den ändring  i  lagen
(1987:813)  om  homosexuella  sambor  som
genom      utskottets      nu      gjorda
ställningstaganden skall komma till stånd
framläggas      som     en     fristående
ändringsförfattning.    Därför     lägger
utskottet fram ett eget förslag  till  ny
lydelse  av lagen om homosexuella  sambor
som   endast  avser  särskilt   förordnad
vårdnadshavare.  Förslaget   framgår   av
lagförslag  2 i bilaga 3. Den  ändring  i
samma  lag  som är påkallad med anledning
av  förslaget om homosexuellas rätt  till
föräldrapenning framgår av lagförslag 1 i
bilaga 3.
Utskottet   övergår   därmed   till   att
behandla   frågan  om  när  ifrågavarande
lagändringar  skall  träda  i  kraft,  en
fråga som tagits upp i motion L21 yrkande
6.  Uppsägningen av 1967  års  konvention
träder i kraft sex månader efter det  att
den   har  tagits  emot  av  Europarådets
generalsekreterare.    I    propositionen
föreslås att lagändringarna skall träda i
kraft  den dag regeringen bestämmer,  och
regeringen  uttalar som sin ambition  att
ikraftträdandet skall ske  så  snart  som
möjligt efter det att Sverige inte längre
är bundet av konventionen.
Den   nya  lagstiftningen  bör,   enligt
utskottets  mening, inte  träda  i  kraft
innan uppsägningen av 1967 års konvention
är genomförd. När så skett kan inte anges
till  en  viss  dag.  I  sådana  fall  då
tidpunkten när en lag kan träda  i  kraft
inte  låter  sig  bestämmas  beroende  av
internationella     åtaganden      brukar
riksdagen regelmässigt i lag överlämna åt
regeringen  att  bestämma tidpunkten  för
ikraftträdandet. Enligt utskottets mening
är  en  sådan  situation  för  handen   i
förevarande   lagstiftningsärende.    Mot
bakgrund härav och med beaktande  av  vad
regeringen   uttalat  om   sin   ambition
rörande  ikraftträdandet anser  utskottet
att  riksdagen  inte bör besluta  om  när
lagändringarna  skall  träda   i   kraft.
Utskottet   förutsätter  att   regeringen
omgående  efter  riksdagsbeslutet  vidtar
erforderliga   åtgärder   för   att    få
konventionen     uppsagd     och      att
lagändringarna därför kan träda  i  kraft
tidigare än den 1 mars 2003.
Med  det  anförda  anser  utskottet  att
motionsönskemålet    är     tillgodosett.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
såvitt avser ikraftträdandet och föreslår
att  riksdagen  skall  avslå  motion  L21
yrkande 6.
Beträffande  ikraftträdandetidpunkten  av
ändringen i lagen om homosexuella  sambor
rörande tillfällig föräldrapenning (punkt
24 i regeringens lagförslag 2) återkommer
utskottet till den frågan.
När  det gäller prövningen av de sökandes
lämplighet   att  adoptera  framhålls   i
propositionen bl.a. att det  för  barnets
identitetsutveckling   är   viktigt   att
barnet  får möjlighet till ett  naturligt
umgänge  med personer av båda  könen  och
att  barnet  kan erbjudas  varaktiga  och
goda  manliga och kvinnliga förebilder  i
barnets     närhet.    Detta    uttalande
kritiseras  i motion L21, och i  motionen
yrkas    att    riksdagen    genom    ett
motivuttalande skall ge uttryck  för  att
den   prövning   som   skall   göras   av
adoptanter inte skall ställa krav på  att
det    finns   kvinnliga   och    manliga
förebilder   utanför  adoptionsrelationen
(yrkande 1).
Utskottet  har  en viss  förståelse  för
den i motionen framförda kritiken. Enligt
utskottets  mening kan det  vara  väl  så
viktigt att de förebilder som bör  finnas
i barnets närhet återspeglar också annat.
Uttalandena  i  propositionen   om   goda
manliga  och  kvinnliga  förebilder   får
emellertid  inte  övertolkas.  Regeringen
har  också avvisat Lagrådets förslag  att
låta   återspegla  sådana  förebilder   i
lagtexten.  Uttalandena får  inte  heller
läsas  ryckta  ur  sitt  sammanhang,  och
utskottet  kan inte finna att  det  varit
regeringens     avsikt     att      dessa
omständigheter  skall vara  av  avgörande
vikt   i   ett  enskilt  adoptionsärende.
Sökandens  nätverk  och  möjligheter  att
erbjuda   barnet   goda   och   varaktiga
förebilder av båda könen får ses  som  en
del  i  den  helhetsbedömning  som  skall
göras i varje enskilt adoptionsärende och
som  i  dag gäller när ensamstående skall
adoptera.
Med  det anförda får önskemålet i motion
L21  yrkande  1  anses vara tillgodosett,
och      utskottet      föreslår      att
motionsyrkandet avslås.
Utskottet   övergår  därmed   till   att
behandla motionsönskemålet i L21  yrkande
4 om tilläggsdirektiv till utredningen om
internationella adoptioner.  Motionärerna
efterlyser att utredningen skall utarbeta
tydliga riktlinjer till socialnämnder och
förvaltningsdomstolar när det gäller  att
bedöma vilka krav som bör ställas  på  de
makar  och partner som vill ta  emot  ett
barn    i   syfte   att   adoptera   det.
Motionärerna  anser  vidare  att  det  är
viktigt  att de hemutredningar som  skall
göras  inte  skall fästa någon  vikt  vid
sexuell läggning utan det skall göras  en
saklig  prövning av de ansökande partners
och makars individuella förutsättningar.
Regeringen  anser att NIA:s handbok  för
socialnämnder  kan ge god vägledning  när
det  gäller  adoptioner  av  registrerade
partner.    Utskottet   har   också    av
företrädare  för  NIA  upplysts  om   att
handboken  behöver omarbetas i  det  fall
partner tillåts adoptera.
Utskottet  förutsätter att spörsmålet  i
motion L21 yrkande 4 kommer att beaktas i
det    pågående   utredningsarbetet   och
avstyrker bifall till motion L21  yrkande
4.
När  det sedan gäller yrkande 2 i  motion
L21 kan utskottet inte finna annat än att
yrkandet  går  ut på att riksdagen  skall
göra någon form av uttalanden som innebär
att   framtida  lagändringar  inte  skall
komma till stånd.
Sådana     uttalanden     skulle      av
grundläggande konstitutionella skäl sakna
all  betydelse, varför utskottet föreslår
att motionsyrkandet avslås.
Som  tidigare redovisats avser regeringen
att  ge berörda myndigheter i uppdrag att
följa      upp     konsekvenserna      av
lagändringarna.  Därvid skall  undersökas
ursprungsländernas      reaktion      och
utvecklingen     när      det      gäller
internationella     adoptioner     liksom
förhållandena för de barn som adopterats.
Förslag  skall lämnas om de åtgärder  som
kan   visa  sig  motiverade.  En   första
rapport  skall lämnas redan ett år  efter
ikraftträdandet.
Yrkande  3  i  motion  L21  innebär  att
regeringen         skall          utvidga
uppföljningsuppdraget   på   i   motionen
närmare angivet sätt.
Utskottet  kan för sin del inte  se  att
det  finns  någon anledning för riksdagen
att i nuvarande skede ha några synpunkter
på  hur  uppföljningsuppdraget  i  detalj
skall  utformas. Utskottets  utgångspunkt
är  att den nya lagstiftningen inte skall
medföra några problem.
Med   det  anförda  avstyrker  utskottet
bifall till motion L21 yrkande 3.

Följdändringar

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen     bör    anta    regeringens
lagförslag.   Ett   motionsyrkande   med
begäran  om  ytterligare  följdändringar
bör  avslås.  Jämför  reservation  nr  4
(v).

Propositionen

Regeringens   förslag  om  adoption   och
utseende     av    särskilt    förordnade
vårdnadshavare     föranleder      enligt
regeringen  behov  av  kompletteringar  i
bestämmelserna       om       barnbidrag,
underhållsstöd    och   barnaårsrätt    i
ålderspensionssystemet för  att  klargöra
vem  av  föräldrarna  eller  de  särskilt
förordnade vårdnadeshavarna som  i  vissa
situationer  avses när föräldrarna  eller
vårdnadshavarna är av samma kön.
I  4  §  första stycket och 4 a §  andra
stycket   lagen  (1947:529)  om  allmänna
barnbidrag (lagförslag 3), 2 §  namnlagen
(1982:670)  (lagförslag 4),  17  §  lagen
(1996:1030) om underhållsstöd (lagförslag
5)  och  3 kap. 13 § lagen (1998:674)  om
inkomstgrundad ålderspension  (lagförslag
6)     föreslås    följdändringar    till
ändringarna  i  3  kap.  2  §  lagen   om
registrerat partnerskap och  punkt  15  i
lagen om homosexuella sambor. Vidare  har
4  §  lagen  om  allmänna  barnbidrag,  i
enlighet     med    Lagrådets    förslag,
omarbetats  språkligt  och  redaktionellt
(lagförslag 3).
Olika       författningar      innehåller
hänvisningar till mor och far  i  stället
för förälder, exempelvis i 2 kap. 2 § och
6  kap. 2 § ärvdabalken samt 10 kap. 10 §
vallagen (1997:157).
Regeringen     gör    i    propositionen
bedömningen  att det inte  är  nödvändigt
att  ändra de författningar vari hänvisas
till  mor  och  far.  Enligt  regeringens
mening  ligger  det i  sakens  natur  att
bestämmelserna gäller även när  ett  barn
har  två  föräldrar av samma kön och  att
det   är  självklart  hur  bestämmelserna
skall  tillämpas. Regeringen anser därför
att  det  inte är tillräckligt  motiverat
att  ändra  dem bara för att registrerade
partner kan adoptera.

Motionen

I motion L21 anser Tasso Stafilidis m.fl.
(v)   att  ytterligare  lagändringar   är
påkallade   i  sådan  lagstiftning   vari
hänvisas till mor och far. Lagstiftningen
bör,  enligt  motionärernas mening,  utgå
från könsneutralitet och således ta fasta
på  att  föräldrarna  kan  bestå  av  två
mammor  och två pappor. I motionen  yrkas
att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag till lagändringar som
innebär att de författningar som benämner
mor  och far ersätts med det könsneutrala
begreppet förälder (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Socialförsäkringsutskottet  har  i   sitt
yttrande    tillstyrkt   de    föreslagna
kompletteringarna  i  bestämmelserna   om
barnbidrag,   underhållsstöd   och   s.k.
barnårsrätt    i   ålderspensionssystemet
(lagförslag 3, 5 och 6).
Lagutskottet  har  för  sin   del   inga
erinringar  mot de föreslagna ändringarna
i namnlagen (lagförslag 4).
Med  det  anförda föreslår  lagutskottet
att   riksdagen   antar   de   föreslagna
följdändringarna som nu har behandlats.
Förslaget  till  ändringar  i  lagen  om
homosexuella  sambor,  föranlett  av  att
registrerade   partner  och  homosexuella
sambor  skall  kunna utses till  särskilt
förordnade  vårdnadshavare  (punkt  15  i
lagförslag    2),   har   behandlats    i
föregående avsnitt. Utskottet tillstyrker
härmed   att   också   detta   lagförslag
genomförs.
Socialförsäkringsutskottet  har  i   sitt
yttrande  till  lagutskottet  tagit   upp
frågan  om behov av ytterligare ändringar
i  lagen  om allmän försäkring. Utskottet
har   därvid  konstaterat  att  nuvarande
bestämmelser  redan med dagens  regelverk
innebär  en ojämlik behandling av kvinnor
och  män när det gäller rätten till  s.k.
pappadagar.
Enligt       socialförsäkringsutskottets
mening    är   dessa   skillnader    inte
aceptabla,   och  utskottet   anser   att
regeringen  snarast bör  lägga  fram  ett
förslag  till  erforderliga lagändringar.
Socialförsäkringsutskottet    förutsätter
att  så  sker utan något tillkännagivande
från riksdagens sida och upplyser att det
inom  Socialdepartementet för  närvarande
pågår   arbete  i  syfte  att  finna   en
rättslig    reglering   som   kan    lösa
problemet.
Lagutskottet ansluter sig  för  sin  del
till    vad    socialförsäkringsutskottet
anfört.
När  det  gäller  behovet av  ytterligare
lagändringar   har   lagutskottet   samma
uppfattning som regeringen, och utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion  L21
yrkande 5.

Tillfällig föräldrapenning för
homosexuella sambor

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen     bör    anta    regeringens
lagförslag   med   den   ändringen   att
tidpunkten  för ikraftträdandet  bestäms
till den 1 augusti 2002.

Propositionen

Enligt  4  kap.  1 § lagen (1962:381)  om
allmän   försäkring  har   en   försäkrad
förälder  rätt  till föräldrapenning  och
tillfällig   föräldrapenning.   När   det
gäller     tillfällig     föräldrapenning
likställs med förälder bl.a. den  som  en
förälder   bor  tillsammans   med   under
äktenskapsliknande förhållanden, dvs.  en
heterosexuell  sambo (4 kap.  2  §  andra
stycket  a).  En  homosexuell  sambo  har
däremot  inte rätt till någon  tillfällig
föräldrapenning.
I  propositionen föreslår regeringen att
en  homosexuell sambo skall få rätt  till
tillfällig   föräldrapenning   i    samma
utsträckning som en heterosexuell  sambo.
Lagtekniskt  genomförs förslaget  så  att
det  i  lagen  (1987:813) om homosexuella
sambor införs en hänvisning till 4 kap. 2
§  andra  stycket a lagen  (1962:381)  om
allmän  försäkring  (se  lagförslag  2  i
bilaga   2,   punkt  24).   Också   denna
lagändring föreslås träda i kraft den dag
regeringen bestämmer (se lagförslag  2  i
bilaga 2, ikraftträdandebestämmelsen).

Utskottets ställningstagande

Socialförsäkringsutskottet anser  i  sitt
yttrande     till    lagutskottet     att
skillnaderna  mellan  homosexuellas   och
heterosexuellas   rätt  till   tillfällig
föräldrapenning    inte    är     sakligt
motiverade och bör rättas till  så  snart
som  möjligt. Eftersom förslaget i  denna
del  är fristående från övriga lagförslag
i   propositionen  och   att   det   inte
föreligger  några  administrativa  hinder
att  genomföra ändringarna  redan  den  1
juli           2002           tillstyrker
socialförsäkringsutskottet förslaget till
lag  om  ändring  i lagen  (1987:813)  om
homosexuella sambor (lagförslag 2) såvitt
avser  punkt  24, dock med den  ändringen
att  ikraftträdandet bestäms till  den  1
juli 2002.
Lagutskottet  ansluter  sig   till   vad
socialförsäkringsutskottet  anfört.   När
det gäller ikraftträdandetidpunkten anser
lagutskottet    med  hänsyn   till   att
ärendet kommer att behandlas av riksdagen
först  den  5 juni 2002  att  denna  bör
bestämmas   till  den  1  augusti   2002.
Eftersom  lagförslaget i denna  del  inte
har  något  som helst samband med  övriga
lagförslag i propositionen bör ändringen,
enligt  lagutskottets mening, komma  till
stånd       som       en       fristående
ändringsförfattning.
Mot  denna bakgrund framlägger utskottet
ett eget förslag till ny lydelse av lagen
(1987:813)  om  homosexuella  sambor  som
endast  avser  homosexuellas  rätt   till
tillfällig  föräldrapenning,  enligt  vad
som framgår av lagförslag 1 bilaga 3. Den
ändring  i samma lag som är påkallad  med
anledning av förslaget om partnerskap och
adoption framgår av lagförslag 2 i bilaga
3.

Assisterad befruktning

Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden   med   krav   på    att
lesbiska  kvinnor nu skall få rätt  till
assisterad   befruktning   bör   avslås.
Först  måste  utredas hur det  rättsliga
föräldraskapet  för  barnet   då   skall
regleras.    Med   bifall    till    tre
motionsyrkanden förordar  utskottet  ett
tillkännagivande  om  att   ett   sådant
utredningsarbete  bör   påskyndas.   Två
motionsyrkanden   med   andra   spörsmål
rörande   assisterad   befruktning   bör
avslås.  Jämför  reservationerna  nr   7
(v), nr 8 (kd) och nr 9 (kd).

Faderskap

De  grundläggande reglerna  om  faderskap
till  barn finns i 1 kap. föräldrabalken.
Om  modern  är  gift vid  barnets  födsel
skall  enligt  1 § mannen  i  äktenskapet
anses   som   barnets  far.  Denna   s.k.
faderskapspresumtion  omfattar  även  den
situationen att modern är änka och barnet
föds inom sådan tid efter mannens död att
det kan vara avlat dessförinnan.
Faderskapspresumtionen  kan  brytas   av
domstol  vid vissa i 2 § närmare  angivna
fall.  Ett sådant föreligger när  det  är
utrett  att modern haft samlag med  annan
än  maken  under tid då barnet  kan  vara
avlat  och  det med hänsyn till  samtliga
omständigheter  är sannolikt  att  barnet
avlats av den andre. Ett annat fall är då
en  annan man bekräftat faderskapet  till
barnet och mannen i äktenskapet godkänner
bekräftelsen.
Är  modern  ogift  vid  barnets  födelse
eller har en faderskapspresumtion brutits
skall   faderskapet   fastställas   genom
bekräftelse  eller  dom.  Bekräftelse  av
faderskap är en formbunden rättshandling,
som  skall  ske skriftligen och bevittnas
av    två   personer.   Dessutom    skall
bekräftelsen  godkännas av  socialnämnden
och av modern.
Enligt    bestämmelser    i    2    kap.
föräldrabalken    skall     socialnämnden
medverka vid fastställande av faderskap.

Assisterad befruktning

Ofrivillig  barnlöshet  kan  sedan  länge
avhjälpas på konstlad väg, antingen genom
insemination   eller  genom   befruktning
utanför    kroppen.   En   sammanfattande
benämning   på   denna   verksamhet    är
assisterad     befruktning.      Aktuella
bestämmelser finns i lagen (1984:1140) om
insemination  och  lagen  (1988:711)   om
befruktning utanför kroppen.
En  insemination får utföras  endast  när
kvinnan är gift eller bor tillsammans med
en     man    under    äktenskapsliknande
förhållanden.  För  inseminationen  krävs
ett  skriftligt samtycke från maken eller
sambon.  Är det med hänsyn till  samtliga
omständigheter sannolikt att  barnet  har
avlats  genom  inseminationen  anses  den
make  eller  sambo som  har  lämnat  sitt
samtycke till inseminationen vara barnets
far.
Insemination  med sperma från  en  annan
man  än  den  som kvinnan är  gift  eller
sammanboende med, s.k. givarinsemination,
får  utföras  endast vid allmänt  sjukhus
under   överinseende   av   läkare    med
specialistkompetens  i   gynekologi   och
obstetrik. Läkaren skall pröva om det med
hänsyn    till    makarnas    eller    de
sammanboendes  medicinska,   psykologiska
och  sociala förhållanden är lämpligt att
inseminationen  äger rum.  Inseminationen
får  bara  utföras när det kan antas  att
barnet  kommer  att växa upp  under  goda
förhållanden.   Läkaren  väljer   lämplig
spermagivare.    Uppgifter    om    denne
antecknas i en särskild journal som skall
bevaras i minst 70 år.
Ett  barn  som  har  kommit  till  genom
givarinsemination  och  som  har  uppnått
tillräcklig mognad, har rätt att  få  del
av  de  uppgifter  om  spermagivaren  som
antecknats    i   sjukhusets    särskilda
journal. Socialnämnden är skyldig att  på
begäran  biträda barnet  med  att  skaffa
fram dessa uppgifter.
När   det   gäller  befruktning   utanför
kroppen  får  sådan  utföras  endast   på
kvinnor  som  är gifta eller sambor.  Det
ägg  som befruktas utanför kvinnans kropp
skall  vara kvinnans eget och  det  skall
befruktas   med   makens  eller   sambons
sperma.   Maken   eller   sambon    skall
skriftligen  ha lämnat sitt samtycke.  Är
det     med    hänsyn    till    samtliga
omständigheter sannolikt att  barnet  har
avlats genom befruktningen, anses en make
eller  en  sambo  som  har  lämnat   sitt
samtycke vara barnets far.
Riksdagen  har  i  april  2002  beslutat
ändringar i lagen om befruktning  utanför
kroppen.  Lagen har därmed  utvidgats  så
att   även   behandling  med  ägg   eller
spermier  som kommer från andra än  paret
som  genomgår  behandling blir  tillåten.
Dock får inte både ägg och spermier komma
från   utomstående.  Befruktning  utanför
kroppen  där antingen ägg eller  spermier
kommer  från  andra än  paret  som  skall
genomgå behandlingen får endast göras vid
universitetssjukhus.    Läkaren    väljer
lämplig givare. Givaren skall vara myndig
och  ha gett sitt samtycke. Samtycket kan
återkallas fram till dess befruktning har
skett.  Om givaren har avlidit får dennes
ägg  eller spermier inte längre  användas
för  befruktning.  Ändringarna  träder  i
kraft   den   1   januari   2003   (prop.
2001/02:89, bet. SoU16).

Kommittéförslaget

Kommittén om barn i homosexuella familjer
har  föreslagit att lesbiska par som  har
registrerat sitt partnerskap eller  lever
i  ett  samboförhållande  i  likhet  med
heterosexuella makar och sambor    skall
få  tillgång  till assisterad befruktning
vid   allmänt   sjukhus.   Reglerna    om
fastställande     av    det     rättsliga
föräldraskapet  för  barn  som   föds   i
lesbiska förhållanden skall motsvara  vad
som  gäller för heterosexuella  par.  För
partner     skall     alltså,      enligt
kommittéförslaget,                     en
moderskapspresumtion      införas       i
föräldrabalken. I socialnämndens  akt  om
faderskaps-   och   moderskapsutredningen
skall  antecknas vem som är  spermagivare
vid en insemination.
Kommittén   har  föreslagit  att   detta
lagtekniskt  skall lösas  genom  att  två
helt nya kapitel förs in i föräldrabalken
  ett om moderskap till barn och ett  om
socialnämndens       medverkan        vid
fastställande av moderskap. Om modern  är
registrerad partner, skall hennes partner
automatiskt anses som mor till  det  barn
som    föds    i   partnerskapet,    dvs.
moderskapspresumtion.  Är  modern  ogift,
skall  hennes  sambo  få  möjlighet   att
bekräfta  moderskapet. Moderskapet  skall
också,  enligt  kommittéförslaget,  kunna
fastställas genom dom om insemination har
utförts på modern med samtycke av  hennes
sambo  och  det med hänsyn till  samtliga
omständigheter  är sannolikt  att  barnet
har avlats genom inseminationen.
Kommittén  har vidare tagit  upp  frågan
om   en   översyn  av  reglerna   rörande
föräldraskap.  Enligt  kommittén  är  det
viktigt  för  barnet att få  kännedom  om
sitt biologiska ursprung. En fråga som är
angelägen   att   se   över   är   därför
möjligheten  att    vid  sidan   av   de
nuvarande faderskapsreglerna  utreda och
slå  fast det biologiska faderskapet  för
ett   barn,  exempelvis  i  form  av   en
fastställelsetalan rörande det biologiska
ursprunget.

Propositionen

Regeringen anser att flera skäl talar för
att lesbiska par som har registrerat sitt
partnerskap   eller  som  lever   i   ett
samboförhållande  bör  få  tillgång  till
assisterad   befruktning   vid    allmänt
sjukhus.     Propositionen     innehåller
emellertid  inte  något  förslag  i   den
delen.
I  propositionen pekar regeringen på att
flera  remissinstanser  framfört  en  rad
skäl  som talar mot den lösning kommittén
föreslagit.  Förslaget  innebär,   enligt
regeringens   mening,   begränsningar   i
möjligheten   att  få  faderskapet   till
barnet   fastställt,   vilket   kan    få
betydelse  när  det gäller  barnets  rätt
till kunskap om sitt ursprung och barnets
kontakt    med   sin   biologiska    far.
Faderskapspresumtionen  i  föräldrabalken
bygger  på  antagandet att ett  barn  som
föds  i  ett  äktenskap också har  avlats
inom  äktenskapet,  och  ett  motsvarande
antagande kan ju inte göras för barn  som
föds  i ett registrerat partnerskap.  Det
rättsliga   föräldraskapet   kan,   anför
regeringen,  lösas  på  annat  sätt.  Ett
alternativ kan vara styvbarnsadoption.
Enligt  regeringen är det angeläget  att
även    andra   möjligheter   att    lösa
föräldraskapet  övervägs.   Bland   annat
måste då, enligt regeringen, vägas in hur
barnets  rätt till ursprung kan tas  till
vara  och vilken rätt och skyldighet  som
bör  finnas för den biologiske fadern att
bli   rättslig  far  till  barnet.   Även
medmammans  ställning  bör   analyseras
närmare. Det är enligt regeringen viktigt
att  bestämmelserna om  föräldraskap  för
lesbiska par står väl i samklang med  den
familjerättsliga  regleringen  i  övrigt.
Regeringen  anser mot denna bakgrund  att
det  inte  är  lämpligt att en  möjlighet
till  assisterad befruktning för lesbiska
par införs innan frågan om föräldraskapet
har   lösts.  Enligt  vad  som  anges   i
propositionen avser regeringen att ta upp
frågan senare.

Motionerna

I  motion  L21 av Tasso Stafilidis  m.fl.
(v)  begärs  att riksdagen skall  besluta
att    anta   de   lagförslag   som   har
presenterats  av  Kommittén  om  barn   i
homosexuella familjer. Motionärerna anser
att  det utifrån barnets bästa inte finns
någon    anledning    att    upprätthålla
skillnaden  mellan makar  och  partner  i
detta    avseende.   Reglerna    om    en
spermadonators  rättsliga  ställning  som
far bör, enligt motionärerna, motsvara de
regler som gäller för heterosexuella  par
(yrkande 7).
Samma  motionärer yrkar  i  motion  L226
att  riksdagen tillkännger för regeringen
som sin mening att homosexuella par skall
likställas med heterosexuella par i fråga
om  rättsligt föräldraskap för  barn  som
har    kommit   till   genom   assisterad
befruktning (yrkande 4).
Kia   Andreasson  m.fl.  (mp)  begär   i
motion  L27 ett tillkännagivande  om  att
lesbiska  par  som  har registrerat  sitt
partnerskap    eller    lever    i    ett
samboförhållande skall ges tillgång  till
assisterad   befruktning   vid    allmänt
sjukhus   (yrkande   1).   Vidare   yrkar
motionärerna  att riksdagen  tillkännager
för   regeringen  som  sin   mening   att
reglerna om fastställande av föräldraskap
för  homosexuella par skall motsvara  vad
som  gäller  för  heterosexuella  par   i
enlighet  med lagen om insemination  samt
att  det  för  partner skall  införas  en
moderskapspresumtion i föräldrabalken och
att   det   i   socialnämndens   akt   om
faderskaps- och moderskapsutredning skall
antecknas   vem   som   är   spermagivare
(yrkande 2).
Tommy   Waidelich  och  Cinnika  Beiming
(båda s) anser i motion L314 att lesbiska
par  borde  har  rätt till  professionell
hjälp   vid   insemination.  Motionärerna
yrkar  att  detta  ges  regeringen   till
känna.
Ett   motsvarande  yrkande   framställer
Lars Lindblad och Anna Kinberg (båda m) i
motion   L325.  Motionärerna  anför   att
lesbiska  kvinnor bör ges möjlighet  till
insemination vid svenska sjukhus samt att
detta   bör  ges  regeringen  till  känna
(yrkande 7).
I  motion  L371  yrkar Tasso  Stafilidis
m.fl.    (v,   s,   c,   fp,   mp)    ett
tillkännagivande  om  att  barnets  bästa
skall vara utgångspunkten vid rätten till
insemination    och   inte   föräldrarnas
sexuella  läggning.  Därför  bör,   anser
motionärerna, lesbiska kvinnor  ges  rätt
till  insemination  vid  svenska  sjukhus
(yrkandena 21 och 25).
Tre  motionsyrkanden gäller det fortsatta
arbetet i syfte att möjliggöra assisterad
befruktning för lesbiska kvinnor.
I   motion   L21  förklarar  sig   Tasso
Stafilidis  m.fl.  (v)  dela  regeringens
uppfattning  att  en  utredning  om   det
rättsliga  föräldraskapet  måste   göras.
Motionärerna saknar dock en tidsplan  för
arbetet,   och  i  motionen  begärs   ett
tillkännagivande om att utredningen skall
tillsättas omgående (yrkande 8).
Anders   Bengtsson  och  Sonia  Karlsson
(båda s) yrkar i motion L18 att riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening    att    frågan   om   assisterad
befruktning  för  lesbiska   par   bereds
skyndsamt.
Hillevi   Larsson  m.fl.  (s)  anser   i
motion  L359 att regeringen omgående  bör
komma   med   ett  förslag  om   lesbiska
kvinnors  rätt  till professionell  hjälp
vid    insemination   enligt   kommitténs
förslag (delvis).
I  två  motioner  tas upp andra  spörsmål
rörande assisterad befruktning. I  motion
L355  anför  Marina  Pettersson  (s)  att
lagen i dag sätter hinder för kvinnor att
bli  gravida med sin avlidne mans  sperma
och  föda  ett  önskat  och  efterlängtat
barn. En anledning till denna bestämmelse
är  att barnet skall ha både en mamma och
en  pappa.  Enligt  motionären  är  denna
tanke förlegad och nuvarande ordning bör,
enligt  motionärens mening,  omprövas.  I
motionen   yrkas   ett   tillkännagivande
därom.
Tasso   Stafilidis   och   Charlotta   L
Bjälkebring (båda v) konstaterar i motion
L308  att kanske mer än hälften  av  alla
barn    som   har   kommit   till   genom
givarinsemination inte får reda på detta.
Motionärerna anser att det finns risk för
att  barnet får reda på det av fel person
vid  fel  tillfälle. Dagens  bestämmelser
utgår  från föräldrarnas perspektiv medan
barnkonventionen kräver att barnets bästa
skall  vara  gällande i all  lagstiftning
som  rör  barn.  Någonting  måste  enligt
motionärerna  göras för  att  säkerställa
att  barnet kan få reda på sitt ursprung,
och  regeringen borde återkomma  med  ett
förslag som tillgodoser barnets rätt  att
få  reda på att det har kommit till genom
insemination. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

I  likhet  med regeringen anser utskottet
att    en   möjlighet   till   assisterad
befruktning vid allmänt sjukhus inte  bör
införas  innan  slutlig ställning  tagits
till   frågan   om  hur   det   rättsliga
föräldraskapet   för  barnet   då   skall
regleras.  Utskottet föreslår därför  att
riksdagen  avslår motionerna L21  yrkande
7,   L27,  L226  yrkande  4,  L314,  L325
yrkande 7 samt L371 yrkandena 21 och 25.
När det sedan gäller det forsatta arbetet
med  hur det rättsliga föräldraskapet för
barnet skall regleras anser utskottet att
det  är angeläget att detta arbete kommer
till  stånd så snart som möjligt i  syfte
att lesbiska par som har registrerat sitt
partnerskap    eller    lever    i    ett
samboförhållande  kan  få  tillgång  till
assisterad   befruktning   vid    allmänt
sjukhus.   Några  skäl  att   ytterligare
fördröja  att  en sådan möjlighet  kommer
till stånd föreligger inte.
Vad   utskottet   sålunda   anfört   bör
riksdagen,  med  bifall  till  motionerna
L18,  L21 yrkande 8 och L359 i denna del,
som sin mening ge regeringen till känna.
Beträffande motion L355 om möjlighet till
assisterad  befruktning  med  en  avliden
makes  spermier  som  varit  frysta,  har
utskottet   en   viss   förståelse    för
motionsönskemålet.   Inom    ramen    för
förevarande    ärende    är    emellertid
utskottet  inte berett att förorda  någon
riksdagens vidare åtgärd med anledning av
motionen. Utskottet utgår från att de nya
bestämmelserna  i  lagen  om  befruktning
utanför kroppen som riksdagen nyligen har
beslutat  kommer  att  bli  föremål   för
uppföljning och utvärdering inom en  inte
alltför  avlägsen framtid samt anser  att
frågeställningen  bör  bli  föremål   för
ytterligare   överväganden   i    samband
därmed.    Med   det   anförda   föreslår
utskottet  att  riksdagen  avslår  motion
L355.
Riksdagen bör också avslå motion L308 som
gäller  önskemål om lagstiftningsåtgärder
i  syfte  att  alla barn som kommit  till
genom  insemination skall upplysas därom.
I    samband    med   inseminationslagens
tillkomst  uttalade utskottet i  sitt  av
riksdagen       godkända       betänkande
1984/85:LU10   att  det  inte   går   att
utesluta fall där det inte kan anses vara
förenligt med barnets bästa med en  sådan
upplysning. Enligt utskottets mening äger
uttalandet alltjämt giltighet.
Ställningstagandet  innebär   inte   att
frågan  därmed  en gång för  alla  skulle
vara  avgjord. Barnombudsmannen har tagit
upp  spörsmålet i en av sina årsrapporter
och  det har också nyligen behandlats  av
regeringen   i   proposition   2001/02:89
Behandling  av ofrivillig barnlöshet  (s.
46-48).   I   sammanhanget   bör   vidare
upplysas        att         det         i
departementspromemorian   (Ds    2001:53)
Föräldrars  samtycke till adoption,  m.m.
föreslagits      att     adoptivförälders
skyldighet  att så snart det är  lämpligt
upplysa  barnet om att det  är  adopterat
uttryckligen     skall     framgå      av
föräldrabalken.  Förslaget   bereds   för
närvarande inom regeringskansliet.

Översyn av adoptionslagstiftningen, m.m.

Utskottets förslag i korthet
Utskottet  föreslår ett tillkännagivande
om  lagstiftningsåtgärder  i  syfte  att
hindra  äktenskap respektive partnerskap
mellan    adoptant   och    adoptivbarn.
Förslaget   innebär  bifall   till   ett
motionsyrkande.  Övriga   yrkanden   bör
avslås. Jämför reservationerna nr 10  (m
och kd) och nr 11 (c).

Motionerna

I  motion  L22  anför Christel  Anderberg
m.fl. (m) att gällande adoptionsregler är
skrivna  för en annan tid och  ett  annat
system. Motionärerna anser att regeringen
bör  se  över lagstiftningen innan  några
mer  genomgripande reformer genomförs och
att denna översyn bör göras omedelbart. I
motionen yrkas ett tillkännagivande därom
(yrkande 4).
Christel Anderberg m.fl. (m) föreslår  i
motion  L207  att riksdagen skall  begära
att  regeringen gör en samlad översyn  av
hela adoptionslagstiftningen (yrkande 1).
I       motionen      begärs       vidare
lagstiftningsåtgärder   i    syfte    att
förhindra  äktenskap mellan adoptant  och
adoptivbarn    (yrkande    2).     Enligt
motionärernas  mening  bör   i   4   kap.
föräldrabalken  införas   en   uttrycklig
bestämmelse  om att adoption  endast  får
komma  till stånd om den är till  barnets
bästa   (yrkande   3).  Därutöver   anser
motionärerna   att  den   nuvarande   25-
årsgränsen   för  att  bli   prövad   som
adoptivföräldrar  bör ses  över  (yrkande
4).
En        allmän       översyn        av
adoptionslagstiftningen och 25-årsgränsen
begärs också av Kjell Eldensjö m.fl. (kd)
i motion L273.
Agne  Hansson m.fl. (c) anför  i  motion
K284  att myndighetsåldern bör gälla  som
åldersgräns  för  att  bli   prövad   som
adoptivförälder.  I motionen  begärs  ett
tillkännagivande därom (yrkande 8).
Sten  Tolgfors (m) anför i  motion  L248
att  riksdagen bör begära att  regeringen
gör      en      översyn     av      hela
adoptionslagstiftningen    (yrkande    1)
innefattande  25-årsgränsen  (yrkande  2)
och  ensamståendes rätt  att  prövas  som
adoptivföräldrar (yrkande 3).
I  motion L212 av Elizabeth Nyström  och
Anita Sidén (båda m) argumenteras utifrån
ett konkret fall för att frånskilda skall
kunna  adoptera gemensamt på  samma  sätt
som  makar  i fall då detta är det  bästa
för   barnet.  I  motionen   begärs   ett
tillkännagivande om ändrad lagstiftning.

Utskottets ställningstagande

Vad  först  gäller motion L207 yrkande  2
vill    utskottet   erinra   om,    såsom
redovisats   tidigare,   att    nuvarande
bestämmelser innebär att en adoption inte
kan  hävas (s.k. stark adoption). Däremot
föreskrivs  i  4  kap. 7 § föräldrabalken
att,    såvitt    angår    adoptivbarnets
ställning  till  adoptanten  och   dennes
släktingar,  all  verkan  av   adoptionen
upphör,  om  barnet  adopteras  av  någon
annan   än  adoptantens  make  eller   om
adoptanten     ingår    äktenskap     med
adoptivbarnet. Bestämmelsen om  äktenskap
mellan   adoptant  och  adoptivbarn   bör
jämföras med 2 kap. 3 § äktenskapsbalken.
Där  sägs  att äktenskap inte  får  ingås
mellan  dem  som är släkt med varandra  i
rätt upp- eller nedstigande led eller  är
helsyskon. För halvsyskon gäller  att  de
inte får ingå äktenskap med varandra utan
särskilt          tillstånd.          Ett
adoptivförhållande utgör således inte ett
äktenskapshinder.
Giftermål     mellan    adoptant     och
adoptivbarn  torde, såvitt utskottet  har
sig bekant, knappast förekomma i Sverige.
Med  det  synsätt  på adoptionsinstitutet
som  sedan  lång tid tillbaka är  allmänt
utbrett  framstår trots detta den lagliga
äktenskapsmöjligheten  mellan  adoptanten
och dennes adoptivbarn, enligt utskottets
mening,      som      stötande.       Som
Förmynderskapsutredningen framhöll  redan
år  1989  i  betänkandet  (SOU  1989:100)
Adoptionsfrågor   är  tiden   mogen   att
avskaffa möjligheten för en adoptant  att
gifta sig med sitt adoptivbarn.
Enligt   utskottets   mening   får   det
ankomma  på  regeringen  att  i  lämpligt
sammanhang   till   riksdagen   framlägga
erforderliga    lagförslag.     Utskottet
förutsätter  att  sådana  förslag   också
kommer    att    innebära   förbud    mot
registrering   av   partnerskap    mellan
adoptant och adoptivbarn.
Vad   utskottet   sålunda   anfört   bör
riksdagen  som  sin mening ge  regeringen
till  känna.  Ställningstagandet  innebär
att   utskottet  förordar  att  riksdagen
bifaller motion L207 yrkande 2.
När  det  gäller  övriga  motionsspörsmål
vill  utskottet  inte  motsätta  sig   en
genomlysning    av    adoptionsinstitutet
utifrån  de  synpunkter som  framförts  i
motionerna. Sålunda kan, såsom också görs
i  vissa av motionerna, den nuvarande 25-
årsgränsen  för  den eller  de  som  vill
adoptera diskuteras. Såvitt utskottet har
sig  bekant var åldersgränsen föremål för
prövning senast i slutet av 1980-talet av
Förmynderskapsutredningen som  emellertid
inte  fann  skäl att förorda en sänkning.
Detta  hindrar  emellertid  inte,  enligt
utskottets  mening, att nya  överväganden
kommer  till stånd. Utskottet vill heller
inte   motsätta  sig  att  den  nuvarande
möjligheten           till           s.k.
ensamståendeadoptioner blir  föremål  för
en utvärdering. Vidare bör övervägas, som
också   Förmynderskapsutredningen   varit
inne   på,   om  inte  bestämmelserna   i
föräldrabalkens   adoptionskapitel    bör
ändras  i systematiskt hänseende i  syfte
att    förbättra   överskådligheten   och
därigenom   än  tydligare   markera   att
hänsynen  till barnets intressen  är  det
centrala.
Som     tidigare    redovisats     ämnar
regeringen   ge  berörda  myndigheter   i
uppdrag   att  kontinuerligt  följa   upp
konsekvenserna      av      den       nya
adoptionslagstiftningen.   Därvid   skall
undersökas  ursprungsländernas reaktioner
och    utvecklingen   när   det    gäller
internationella     adoptioner     liksom
förhållandena för de barn som adopterats.
Förslag  skall lämnas på de åtgärder  som
kan   visa  sig  motiverade.  En   första
rapport  skall lämnas redan ett år  efter
ikraftträdande,  och  regeringen   kommer
också   att  vid  behov  på  annat   sätt
utvärdera lagändringen.
Enligt  utskottets mening  torde  det  i
propositionen  aviserade arbetet  ge  ett
värdefullt     underlag     inför     ett
ställningstagande till  omfattningen  och
djupet på den mera allmänna översynen  av
adoptionslagstiftningen som  motionärerna
önskar få till stånd.
Mot denna bakgrund vill utskottet inte nu
förorda något formellt tillkännagivande i
enlighet   med   motionsönskemålen,   och
utskottet  föreslår att riksdagen  avslår
motionerna L22 yrkande 4, L207  yrkandena
1,  3  och  4, L212, L248 yrkandena  13,
L273 och K284 yrkande 8.
</pre><pre>
Reservationer

1.Avslag på propositionen såvitt avser
adoption och vårdnadshavare (punkt 1)

av  Rolf  Åbjörnsson och Kjell Eldensjö
(båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som  anförs
i reservationen.

Riksdagen   bifaller  därmed   motionerna
2001/02:L25 och 2001/02:L26 yrkandena 17
samt delvis motion 2001/02:L26 yrkande 8.

Ställningstagande

Alla  människor är okränkbara och av lika
värde.  Det  innebär att  varje  människa
oavsett  hudfärg,  kön,  etnicitet  eller
sexuell  identitet är unik och värdefull.
Vi  anser  att det offentliga inte  skall
lägga  sig  i vuxna människors frivilliga
sexual-  eller kärleksliv.  Det  är  inte
heller  statens uppgift att ha synpunkter
på enskilda individers sexuella läggning.
Vår  utgångspunkt är att äktenskapet  bör
vara  den  juridiska formen för samlevnad
mellan  man och kvinna. Det traditionella
och   överlevande   familjebegreppet   är
knutet  till relationen mellan  föräldrar
och    barn,   inte   till   formen   för
sexualitet.
Våra  ställningstaganden till  förslagen
i   propositionen  inrymmer  inte   någon
värdering   av   homosexuella   personers
förmåga  att  ta  hand om  barn.  Sexuell
läggning  i sig är inte diskvalificerande
för  föräldraskap. Vi tar bara  ställning
till  barnets rätt till och behov av både
en  mamma och en pappa. Enligt vår mening
är    det    inte    ett   uttryck    för
diskriminering  av homosexuella  par  att
anse att barn har rätt till föräldrar  av
båda  könen. Redan i dag finns ett  antal
kriterier  för  att  få  adoptera.  Dessa
kriterier är inte framtagna med tanke  på
vuxnas    rättigheter   utan   för    att
tillgodose barnets behov.
Adoption  är inte till för att ge  vuxna
människor  barn  utan  för  att  ge  barn
föräldrar. Ingen har rätt till barn, vare
sig   heterosexuella  eller  homosexuella
par.  Däremot  har alla  barn  rätt  till
föräldrar.  Varje barn har  en  biologisk
mamma och en biologisk pappa. På grund av
olika  omständigheter kan en  eller  båda
föräldrarna försvinna ur barnets liv. Det
är  då samhällets skyldighet att så långt
det  står  i dess makt medverka till  att
barnet  ändå får en uppväxtsituation  som
liknar  den  grundläggande så mycket  som
möjligt.  Adoptionens syfte och  innebörd
är  att ge barnet en ersättning för  dess
biologiska    föräldrar.    Enligt    vår
uppfattning skall en adoption, som är det
enda tillfälle då staten reglerar hur  en
familj  ska  se  ut,  innebära  att   det
ursprungliga familjeförhållandet i så hög
utsträckning   som  möjligt  efterliknas.
Adoptionsförhållandet  avspeglar   alltså
det  naturliga föräldraskapet.  Ett  barn
kan  i  egentlig mening bara ha en  mamma
och   en   pappa,   antingen   dessa   är
biologiska        föräldrar         eller
adoptivföräldrar.  Därför  kan  ett  barn
inte   adopteras  av  sin   moders   make
samtidigt   som  den  biologiske   fadern
behåller  sitt faderskap. Om två personer
tillsammans ska kunna komma i  fråga  som
adoptivföräldrar till ett barn  måste  de
kunna  fungera  som ersättare  för  mamma
respektive pappa. En första förutsättning
är alltså att de är av olika kön.
Att  barnets utveckling sker  genom  ett
kontinuerligt      växelspel       mellan
föräldrarnas olika roller har påvisats  i
en  mängd  olika studier. Varje barn  bör
därför, menar vi, så långt det är möjligt
ha rätt till identifikation med föräldrar
av  båda könen. Denna princip ligger till
grund  för  nu  gällande familjerätt  och
tillämpas    därför   i    samband    med
vårdnadstvister. Även om föräldrarna inte
lever  tillsammans har barnet  rätt  till
kontakt  med båda föräldrarna. De senaste
åren  har  riksdagen fattat flera  beslut
med detta som utgångspunkt. Att acceptera
de i propositionen framlagda lagförslagen
skulle, enligt vår uppfattning, vara  ett
steg   tillbaka.   Om  homosexuella   par
tillåts adoptera måste stora delar av den
befintliga  familjerätten anpassas  efter
det   eftersom   den  utgår   från   båda
föräldrarnas   betydelse   för    barnets
utveckling.   Om  så  inte  sker   kommer
lagstiftningen   att  bli   inkonsekvent.
Exempelvis skulle det leda till att  barn
anses behöva två föräldrar av olika kön i
frågor om faderskap, vårdnad och umgänge,
men  inte  i fråga om adoption. Vi  anser
inte  att  det  skall vara  tillåtet  att
experimentera   på  adoptivbarn   utifrån
gissningar  och teorier om att  det  inte
har  någon betydelse att föräldrar är  av
olika kön. Vi menar att alla barn även  i
fortsättningen  skall  ha  rätt  till  en
mamma och en pappa.
Regeringen  medger i  sitt  förslag  att
barnet  behöver  ha  förebilder  av  båda
könen   och  förutsätter  att   det   som
komplement  ska finnas en  varaktigt  god
manlig  respektive  kvinnlig  förebild  i
barnets  närhet.  Därmed har  regeringen,
enligt  vår  uppfattning, erkänt  att  en
konstellation med två föräldrar av  samma
kön   inte  är  tillräcklig  för  barnets
utveckling. En förebild utanför  familjen
är  för  övrigt  aldrig detsamma  som  en
förälder.   Könsidentifikation    handlar
nämligen inte bara om att ha en förebild.
Det  handlar  om att leva i  en  relation
till  denna  förebild.  Dessutom  är  det
osäkert  om en förebild utanför  familjen
verkligen  kommer att finnas  till  hands
under  hela uppväxten. Föräldraskapet  är
däremot inget som går att avsäga sig.
Adoptionen  är en avgörande  händelse  i
barndomen som följer den adopterade genom
livet.     Därför    är    adoptivbarnens
utveckling  och  skapande  av   identitet
svårare  än för andra barn. Deras  frågor
inför  livet och identiteten är fler  och
annorlunda än för icke-adopterade. Därför
är    deras   uppväxtförhållanden   extra
viktiga.      Barn     som      adopteras
internationellt  löper  redan  nu  större
risk    att    få   problem    med    sin
identitetsutveckling,   vilket    aktuell
forskning visar. Även om det går bra  för
de  flesta finns tyvärr en ökad risk  för
kriminalitet,        missbruk         och
självmordsförsök. Att  adopteras  av  ett
homosexuellt par torde kunna innebära  en
ökad belastning för sådana barn, särskilt
under tonåren. Nyligen genomförda studier
av  internationellt adopterade barn födda
i  slutet av 60-talet och början  av  70-
talet    visar    att    riskerna     för
självmordsförsök och fullbordat självmord
dr  tre  till  fyra  gånger  högre  än  i
jämförelsegrupperna.    Den    överrisken
gäller   också  för  behov  av  vård   på
psykiatrisk  klinik, liksom  för  sociala
problem  som  allvarlig kriminalitet  och
behov   av   sjukhusvård  på   grund   av
missbruk.
Under     utredningen    utfördes     en
attitydstudie för att spegla allmänhetens
inställning  till homosexuella.  Studien,
som   inte  skiljer  på  biologiska   och
internationellt  adopterade  barn,  visar
att  en  majoritet av svenska  folket  är
negativ  till  adoptionsmöjligheter   för
homosexuella.    Detta   faktum    skulle
naturligtvis  påverka  livsvillkoren  för
barn  som  adopteras av homosexuella.  Vi
anser inte att barn någonsin får bli  ett
medel  i  politiska ambitioner att  vända
opinionstrender.
I   varje  fråga  som  rör  barn   måste
utgångspunkten vara att se  till  barnets
bästa. FN:s barnkonvention framhåller att
det främst är barnets rättigheter som ska
beaktas vid en adoption. Barnkonventionen
föreskriver  också  att  om   det   råder
osäkerhet om huruvida lagstadganden eller
andra  åtgärder är till skada för  barnet
eller  inte så ska försiktighetsprincipen
råda.  Det  innebär att  sådana  åtgärder
inte ska vidtas som eventuellt kan utgöra
ett  hot mot barnets bästa, även om detta
inte fullt ut kan beläggas. Vi menar  att
barn aldrig får användas som verktyg  för
att  åstadkomma vad som kan upplevas  som
en  angelägen åtgärd för vuxna. Genom att
tillåta  homosexuella  par  att  adoptera
skulle  Sverige  enligt  vår  uppfattning
frångå FN:s barnkonvention som säger  att
alla  beslut som rör barn skall utgå från
barnets   bästa.   Lagförslaget    väcker
särskilda betänkligheter med hänsyn  till
innehållet  i artikel 21 (c). I  artikeln
föreskrivs att konventionsstaterna  skall
säkerställa  att det barn som  berörs  av
internationell     adoption      åtnjuter
garantier  och  normer som motsvarar  dem
som gäller vid nationell adoption. Enligt
vad företrädare för NIA upplyst utskottet
finns  det  inte något land  som  Sverige
samarbetar     med    i     frågan     om
internationella adoptioner  som  tillåter
att  homosexuella par adopterar barn från
ifrågavarande land. Lagförslaget,  såvitt
det avser internationella adoptioner, får
mot  denna bakgrund anses helt oförenligt
med   de  tankegångar  som  ligger  bakom
artikel 21 (c) i FN:s barnkonvention.
Lagförslaget  strider  vidare  mot  1993
års  Haagkonvention. Skulle  förslagen  i
propositionen  godtas av riksdagen  måste
dessutom  den europeiska konventionen  om
adoptioner från år 1967 frånträdas, något
som regeringen själv kallar olämpligt men
ändå  föreslår.  Vi  avvisar  även  detta
förslag.
Det  anförs  ibland att det  borde  vara
bättre   för  ett  utsatt  barn   i   ett
utvecklingsland  att få två  homosexuella
föräldrar  än att växa upp  i  en  fattig
miljö  med  allt vad det innebär.  En  av
faktorerna man måste ta med i beräkningen
vid  diskussioner om adoption är  vad  de
utländska   adoptionsbyråerna   har   för
synpunkter eftersom de svarar för 98 % av
det totala antalet adoptioner som sker  i
Sverige. Inget av de länder varifrån  det
nu  kommer barn till Sverige för adoption
accepterar  partner  av  samma  kön   som
adoptivföräldrar.  Om  Sverige  inför  en
rätt för homosexuella par att prövas  för
adoption kommer detta med all sannolikhet
att  leda till att även de adoptioner som
sker  enligt nu gällande regler  stoppas.
Därmed  berövas  många  barn  möjligheter
till ett bättre liv.
Av   det  dryga  70-tal  remissvar   som
inkommit   stöder  ett  fåtal  kommitténs
förslag.    Vi   anser   att    det    är
förvånansvärt  att  kommitténs  majoritet
och    regeringen   mot    den    samlade
barnexpertisens     inrådan      föreslår
långtgående   förändringar  av   gällande
lagstiftning   i  denna  riktning.   Även
Lagrådet  uttrycker allvarlig kritik  mot
förslagen. Det finns anledning att ställa
frågan  varför  en utredning  gjorts,  då
varken kommittén i sitt betänkande  eller
regeringen  i  propositionen   valt   att
beakta  de resultat som framkommit,  inte
minst  genom  utlåtanden från  en  samlad
barnexpertis.   Det  är   uppenbart   att
barnens  bästa  inte varit vägledande  då
förslagen formulerats.
Med det anförda avvisar vi förslaget  om
att  homosexuella par skall kunna  prövas
för adoption.
I  konsekvens  med detta  anser  vi  inte
heller att en homosexuell person skall få
adoptera  sin  partners  barn  genom   så
kallad      styvbarnsadoption       eller
närståendeadoption.   Vid   en   adoption
upphör de familjerättsliga banden,  såväl
rättigheter  som  skyldigheter,  gentemot
barnets  biologiska föräldrar och  släkt.
Vi  anser att kontakten mellan barnet och
de   biologiska  föräldrarna  och   deras
släktingar  ska  eftersträvas  vare   sig
föräldrarna   lever   i   hetero-   eller
homosexuella förhållanden.
Däremot  tycker  vi att det  finns  skäl
att  överväga en ordning som innebär  att
homosexuella skall kunna bli prövade  som
vårdnadshavare  i  de fall  då  ett  barn
vuxit  upp  med sin biologiska  förälders
partner   och  den  biologiska  föräldern
avlider  eller  av annat synnerligt  skäl
inte kan ha vårdnaden om barnet. Det  får
ankomma  på  regeringen att  göra  sådana
överväganden och vid behov återkomma till
riksdagen   med   lagförslag   med    den
inriktning vi nu förordat.
Mot  bakgrund  av vad som  ovan  anförts
bör riksdagen, med bifall till motionerna
L25   och   L26  yrkandena   17,   avslå
regeringens förslag om uppsägning av  den
europeiska   adoptionskonventionen    och
samtliga  lagförslag  utom  punkt  24   i
förslaget  till  lag om ändring  i  lagen
(1987:813)  om homosexuella  sambor.  Vad
som    anförts   i   reservationen    bör
riksdagen, med delvis bifall till  motion
L26   yrkande  8,  som  sin   mening   ge
regeringen till känna.

2.Avslag på propositionen såvitt avser
adoption (punkt 2)

av    Christel   Anderberg,   Elizabeth
Nyström,  Berit  Adolfsson  och   Petra
Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som  anförs
i reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L22  yrkandena  13  samt  delvis
motionerna  2001/02:L17, 2001/02:L20  och
2001/02:L23.

Ställningstagande

Vuxna  har inte rätt till barn  men  barn
har     rätt    till    bästa     möjliga
uppväxtvillkor.  Därför  anser   vi   att
frågan om registrerade partner skall  ges
rätt   att  prövas  som  adoptivföräldrar
måste avgöras med utgångspunkt i vad  som
utgör barnets bästa och med fokusering på
adoptivbarnets speciella förutsättningar.
Det  är  inte  en fråga om  människovärde
eller  homosexuellas rättigheter. Det  är
en fråga om barns behov.
Separationen    från    de    biologiska
föräldrarna påverkar ett barn genom  hela
livet.          Adopterade          barns
identitetsbyggande   är    således    mer
komplicerat  än  andra  barns.  De  allra
flesta adoptivbarn klarar sig bra men  de
som  inte  gör det får ofta mycket  stora
problem.  Forskningen har visat  att  det
finns  en  överrisk  för  självmord   och
psykologiska      komplikationer      hos
adopterade barn. Undersökningar  visar  i
och  för  sig att homosexuella  föräldrar
omvårdnadsmässigt är lika goda  föräldrar
som       heterosexuella       föräldrar.
Föräldrarnas homosexualitet är dock något
som barnen måste förhålla sig till. I  de
allra  flesta  fall  klarar  barnen   att
hantera   detta   på   ett   bra    sätt.
Identitetsutvecklingen        kompliceras
emellertid.
Forskningen   om  barn  i   homosexuella
familjer är huvudsakligen utländsk. I  de
svenska studier som trots allt genomförts
är  de undersökta populationerna små  och
inte  slumpmässigt utvalda. Studierna  om
manliga  homosexuella  familjer  är   få.
Forskningen  rör  nästan bara  biologiska
barn i parförhållanden.
Enligt  en  nyligen genomförd studie  är
risken    för   självmordsförsök    eller
fullbordade  självmord  tre   till   fyra
gånger    högre    för    internationellt
adopterade   än   för  andra   jämförbara
grupper i Sverige. Samma överrisk  gäller
för     psykisk    sjukdom,     allvarlig
kriminalitet  och missbruk. Denna  studie
kullkastar uttalandena i propositionen om
att  det  inte  finns någon överrisk  för
adopterade barn.
Enligt   experter  på  utlandsadopterade
problembarn kännetecknas problembilden av
sorg    efter   separationen   från    de
biologiska                   föräldrarna,
anknytningssvårigheter,  språksvårigheter
och     annorlundaskap.    Till     dessa
riskfaktorer    skulle,   enligt    samma
experter,      homosexuella     föräldrar
ytterligare  förstärka  annorlundaskapet.
På den nivå där forskningen står i dag är
det  ingen  som vet hur stora  marginaler
barnen  har   klarar de av  att  hantera
ännu   en   riskfaktor?  Vi   menar   att
kunskapen  om adoptioner och adoptivbarns
utveckling  ännu  är ofullständig.  Detta
gäller   särskilt   adopterade   barn   i
homosexuella familjer.
Ett    stort    antal    remissinstanser
motsätter   sig   lagförslaget   att   ge
homosexuella   rätten  att   prövas   som
adoptivförälder    vid    internationella
adoptioner.             Remissinstanserna
representerar både barnorganisationer och
juridiska   instanser.  En  grundläggande
invändning  är  att  förslaget  inte   är
förenligt med principen om barnets bästa.
Det framhålls att förslaget i alltför hög
grad  är  präglat av de vuxnas behov  och
perspektiv. Det är främst vuxna  som  har
fått  komma till tals, och för lite  vikt
har  lagts  vid de åsikter rörande  barns
perspektiv    som   har    kommit    från
adoptivbarn,       barnexperter       och
barnorganisationer.
Försiktighetsprincipen  säger  oss   att
beslut som rör barn måste baseras på  god
kunskap  om  konsekvenserna av  besluten.
Beslut       om       utvidgning       av
adoptionslagstiftningen bör  därför  inte
fattas   innan   kunskapsläget   om    de
adoptioner  som  hittills accepterats  är
mer fullständigt. Beslut om en utvidgning
av   adoptionslagstiftningen  bör  heller
inte fattas förrän nödvändig forskning om
existerande  adoptivbarn  i  homosexuella
familjer genomförts internationellt.
Barnets bästa skall vara grunden för  de
beslut  vi fattar. När kunskap saknas  är
det   inte   möjligt   att   avgöra    om
möjligheten till internationell  adoption
för registrerade partner skulle vara till
barnets  bästa.  Det finns  heller  ingen
anledning att hasta fram en lagändring  i
Sverige.  Vi  har  alla  möjligheter  att
avvakta  forskning om barn som adopterats
i  homosexuella familjer. Först då  sådan
forskning finns kan vi ta ställning på en
stabil kunskapsgrund.
Föräldrarna    är    barnets     primära
förebilder.  Intill  dess  att  motsatsen
bevisats     genom    forskning     måste
utgångspunkten vara att adopterade  barns
särskilda  behov  skall  kunna  mötas   i
barnets   omedelbara   närhet       inom
familjen.  Ett  utsatt barn  skall  i  så
liten  utsträckning som  möjligt  tvingas
söka  sig utanför familjen för att  finna
förebilder.
Förslaget skulle, som Lagrådet  påpekat,
leda   till   haltande  rättsförhållanden
internationellt  sett  eftersom   Sverige
skulle     stå    isolerat    i     denna
adoptionsmöjlighet. Det går  heller  inte
att  bortse från attityder och kulturella
skillnader  i andra länder. Mycket  tyder
på  att  givarländerna skulle ha kraftiga
invändningar  mot  att  sända  barn  till
homosexuella  familjer.  Det   går   inte
heller    att    ignorera   risken    att
givarländerna som en följd av den svenska
lagändringen helt skulle avstå  från  att
sända barn för adoption i Sverige.
Mot  bakgrund  av  de ställningstaganden
vi  redovisat ovan är vi nu inte  beredda
att  stödja  regeringens förslag  att  ge
registrerade partner rätt att prövas  som
adoptivföräldrar.
När    det    sedan    gäller    Sveriges
internationella   åtaganden    vill    vi
framhålla     följande.    Internationell
adoptionsverksamhet bygger på  förtroende
mellan de parter som företräder barnen  i
utlandet och alla inblandade i Sverige  
myndigheter  och blivande föräldrar.  Det
är  ett annat land som lämnar över en  av
sina     medborgare     till     Sverige.
Ömsesidighet     och      respekt      är
utgångspunkten   för  samarbetet.   Denna
ömsesidighet och respekt tar sig  uttryck
i   de  internationella  konventioner  vi
skrivit   under.  Europarådskonventionen,
Haagkonventionen   och   barnkonventionen
bygger   alla  på  principen  om  barnets
bästa.  Att säga upp eller kringgå  dessa
konventioner   är   liktydigt   med    en
förklaring att barnets bästa inte  längre
är   ledstjärnan  i  svensk  familjerätt.
Detta  kan vi inte acceptera. Vi  vill  i
stället poängtera vikten av att följa  de
konventioner som finns om barns rätt  och
om  möjligt stärka dessa. Ett  sätt  vore
att   införliva  FN:s  barnkonvention   i
svensk   rätt   genom  lagstiftning.   Vi
motsätter oss därför regeringens  förslag
att  säga  upp  1967  års  konvention  om
adoption av barn.
Däremot  anser  vi att närståendeadoption
bör   kunna   tillåtas  för  registrerade
partners biologiska barn. För dessa  barn
är   det   biologiska  ursprunget  klart,
vilket   väsentligt   underlättar   deras
identitetsbyggande. Barnen lever i  många
fall     före    adoptionen    i    samma
familjekonstellation      som       efter
adoptionen. Närståendeadoptionen blir ett
sätt att ge ett barn med en förälder  två
föräldrar.  Det kan också vara  ett  sätt
att ge ett barn två fungerande föräldrar.
I       andra      situationer       blir
närståendeadoption ett sätt att ge barnet
tryggare  långsiktiga villkor i  form  av
två    föräldrar   som    är    juridiskt
sanktionerade. En närståendeadoption  ger
ett  barn nya rättigheter, men det kostar
samtidigt   barnet   andra   rättigheter.
Banden  till en biologisk förälder klipps
av,    liksom   till   denne   biologiske
förälders      släktingar.     Arvsrätten
påverkas.  Det är långt ifrån  självklart
att en närståendeadoption är till barnets
fördel i det enskilda fallet.
Det   får  ankomma  på  regeringen   att
återkomma   till   riksdagen   med    ett
lagförslag i enlighet med vad vi  anfört.
Regeringen  bör  utforma  förslaget  till
riksdagen  på  ett sådant sätt  att  inte
reglerna   för   närståendeadoption   kan
användas  för  att kringgå dagens  regler
för internationella adoptioner. Det skall
alltså    inte    vara    möjligt     att
ensamadoptera  ett barn  med  avsikt  att
sedan, inom kort tid, låta en registrerad
partner genomföra en närståendeadoption.
Vad  som  sålunda anförts bör riksdagen,
med  bifall till motion L22 yrkandena 13
samt  med  delvis bifall till  motionerna
L17,  L20 och L23, godkänna och  som  sin
mening ge regeringen till känna.

3.Lagtillämpningen (punkt 7)

av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad
som anförs i reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L22 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen anför i propositionen att  det
bör  beaktas vad som kan antas vara andra
länders inställning till att partner  kan
adoptera   gemensamt.  Ett  stort   antal
remissinstanser  har  framhållit  att  de
motsätter  sig  kommitténs  förslag   med
hänvisning   till   att   det   i   många
ursprungsländer finns en negativ  syn  på
homosexuella som adoptanter  och  att  en
möjlighet  till adoption för partner  kan
leda till att länderna blir misstänksamma
mot  Sverige som mottagarland. De befarar
att  det  kan bli svårare för  makar  och
ensamstående  att  adoptera.   Regeringen
konstaterar  att utifrån den undersökning
som   kommittén  gjort  kommer  inte   de
ursprungsländer        som        svenska
adoptionsorganisationer i dag  samarbetar
med  att  acceptera registrerade  partner
som    adoptanter   inom   den   närmaste
framtiden.
Vidare  anför regeringen att risken  för
negativa   konsekvenser  för  makar   och
ensamstående emellertid inte är  så  stor
att  den  bör  hindra att det  införs  en
möjlighet  för registrerade partner  till
gemensam adoption också från utlandet. Vi
är  kritiska  till  denna  formulering  i
propositionen. Vi tolkar den som att  den
öppnar   för   ett   handlingsalternativ,
vilket  vi  motsätter oss. Om risken  för
negativa   konsekvenser  för  makar   och
ensamstående  skulle  bli  stor   innebär
regeringens skrivning, enligt vår mening,
att   myndigheter  som   skall   tillämpa
lagstiftningen kan tolka den på  så  sätt
att        homosexuella       underordnas
heterosexuella.  Denna  formulering  står
enligt  vår mening i bjärt kontrast  till
ett  av  propositionens centrala  syften,
nämligen att rättsligt likställa  partner
och  makar  när en prövning för  adoption
skall   ske.  Vår  utgångspunkt  är   att
jämställa        homosexuella         med
heterosexuella. Det är alltså viktigt att
myndigheterna,   mot  bakgrund   av   vad
regeringen anfört, inte avstår  från  att
pröva   eller   rent   av   att   tillåta
homosexuella att adoptera för  att  denna
möjlighet      har     försvårat      för
heterosexuella att adoptera.  Därför  bör
riksdagen     ifrågasätta     regeringens
motivering  för  att  inte  homosexuellas
rättigheter       skall       underordnas
heterosexuellas.
Vad  som  sålunda anförts bör riksdagen,
med bifall till motion L21 yrkande 2, som
sin mening ge regeringen till känna.

4.Ytterligare lagändringar (punkt 9)

av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L21 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi   anser   att  de  författningar   som
innehåller  mor och far bör  ändras  till
föräldrar. Lagstiftningen bör enligt  vår
mening  utgå  från  könsneutralitet   och
således  ta fasta på att föräldrarna  kan
bestå  av  två mammor eller  två  pappor.
Begreppet  förälder blir mer  informativt
och    lättbegripligt   för    lagrummens
adressater.  Riksdagen bör därför  begära
att  regeringen lägger fram förslag  till
sådana lagändringar.
Vad  som  sålunda anförts bör riksdagen,
med bifall till motion L21 yrkande 5, som
sin mening ge regeringen till känna.

5.Uppsägning av den europeiska
adoptionskonventionen samt
lagförslagen om adoption och
vårdnadshavare (punkt 11)

av  Rolf  Åbjörnsson och Kjell Eldensjö
(båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut  under
förutsättning av bifall till reservation
1

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen  avslår regeringens förslag  om
uppsägning      av     den     europeiska
adoptionskonventionen    och     samtliga
lagförslag i den mån de inte omfattas  av
vad utskottet föreslagit ovan under punkt
9.

Därmed    avslår   riksdagen   motionerna
2001/02:L226  yrkandena 13, 2001/02:L325
yrkandena   5,   och   6,   2001/02:L327,
2001/02:L344, 2001/02: L357, 2001/02:L359
i  denna  del, 2001/02:L368, 2001/02:L371
yrkandena  20,  2224  och  2001/02:So495
yrkandena 4 och 5.

6.Uppsägning av den europeiska
adoptionskonventionen samt
lagförslagen om adoption och
vårdnadshavare (punkt 11)

av    Christel   Anderberg,   Elizabeth
Nyström,  Berit  Adolfsson  och   Petra
Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut  under
förutsättning av bifall till reservation
2

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a)    avslår   regeringens   förslag   om
uppsägning      av     den     europeiska
adoptionskonventionen,
b)  antar  det av utskottet  i  bilaga  3
framlagda förslaget (lagförslag  2)  till
lag  om  ändring  i lagen  (1987:813)  om
homosexuella sambor med den ändringen att
tidpunkten  för  ikraftträdandet  bestäms
till den 1 augusti 2002,
c)  avslår övriga lagförslag, i  den  mån
lagförslagen   inte   omfattas   av   vad
utskottet föreslagit ovan under punkt  9,
utom   första   stycket  andra   meningen
förslaget  till  lag om ändring  i  lagen
(1994:1117)  om  registrerat  partnerskap
och  med den ändringen att tidpunkten för
ikraftträdandet  bestäms   till   den   1
augusti 2002.
Därmed    avslår   riksdagen   motionerna
2001/02:L226 yrkandena 13, 2001/02: L325
yrkandena    5   och   6,   2001/02:L327,
2001/02:L344, 2001/02:L357,  2001/02:L359
i  denna  del, 2001/02:L368, 2001/02:L371
yrkandena  20,  2224  och  2001/02:So495
yrkandena 4 och 5.

7.Assisterad befruktning vid allmänt
sjukhus (punkt 12)

av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen   bifaller  därmed   motionerna
2001/02:L27,  2001/02:L226   yrkande   4,
2001/02:L314, 2001/02:L325 yrkande 7  och
2001/02:L371  yrkandena  21  och  25  och
delvis  bifall  till  motion  2001/02:L21
yrkande 7.

Ställningstagande

Vi  anser  att  de  rättsliga  skillnader
mellan partner och makar som finns  måste
ändras.  Frågan  är  om  det  är  sakligt
motiverat att upprätthålla denna skillnad
när det gäller tillgången till assisterad
befruktning  vid allmänt sjukhus.  I  dag
har  heterosexuella makar och sambor  det
men   inte   registrerade   partner   och
homosexuella    sambor.    Enligt     vår
uppfattning  bör  homosexuella   par   få
tillgång till givarinsemination på  samma
villkor  som heterosexuella par.  Utifrån
barnets  bästa finns det ingen  anledning
att  upprätthålla skillnaden mellan makar
och partner i detta avseende.
Vidare  anser  vi  att lesbiska  kvinnor
skall   få   möjlighet  till   assisterad
befruktning vid allmänt sjukhus. Reglerna
om spermadonatorns ställning som rättslig
far  bör  motsvara  dem  som  gäller  för
heterosexuella  par.  De  lagförslag  som
presenterats  av  Kommittén  om  barn   i
homosexuella familjer och som innebär att
lesbiska   kvinnor  som   lever   i   ett
registrerat       partnerskap       eller
samboförhållande skall få  tillgång  till
assisterad   befruktning   vid    allmänt
sjukhus bör snarast läggas till grund för
lagstiftning.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen,
med bifall till motionerna L27, L226
yrkande 4, L314, L325 yrkande 7 och
L371 yrkandena 21 och 25 och  med
delvis bifall till motion L21 yrkande
7, som sin mening ge regeringen till
känna.

8.Assisterad befruktning vid allmänt
sjukhus (punkt 12, motiveringen)

av  Rolf  Åbjörnsson och Kjell Eldensjö
(båda kd).
Vi  anser  att det av utskottets yttrande
som  på  s. 37 börjar med I likhet  och
slutar  med  och 25 borde  ha  följande
lydelse:
Utskottet   anser  att  kommittéförslaget
rörande assisterad befruktning inte skall
genomföras   och  föreslår   därför   att
riksdagen  avslår motionerna L21  yrkande
7,   L27,  L226  yrkande  4,  L314,  L325
yrkande 7 samt L371 yrkandena 21 och 25.

9.Det fortsatta arbetet rörande det
rättsliga föräldraskapet (punkt 13)

av  Rolf  Åbjörnsson och Kjell Eldensjö
(båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:L18,
2001/02:L21 yrkande 8 och 2001/02:L359  i
denna del.

Ställningstagande

Ingen  har  rätt  till  barn,  vare   sig
heterosexuella  eller  homosexuella  par.
Däremot   har   alla   barn   rätt   till
föräldrar.  Varje barn har  en  biologisk
mamma  och  pappa. Att barnets utveckling
sker  genom  ett kontinuerligt  växelspel
mellan föräldrarnas roller har påvisats i
en  mängd  olika studier. Varje barn  bör
därför,  enligt vår mening, så långt  det
är  möjligt  ha  rätt till identifikation
med   föräldrar   av   båda   könen.   Vi
ifrågasätter i och för sig inte  lesbiska
pars förmåga att ta hand om barn. Sexuell
läggning  i sig är inte diskvalificerande
för  föräldraskap. Vi anser dock inte att
lesbiska kvinnor skall ges möjlighet till
assisterad   befruktning   vid    allmänt
sjukhus.  I linje därmed finner  vi  inte
att  det rättsliga föräldraskapet i detta
sammanhang behöver utredas.
Med  det  anförda  avstyrker  vi  bifall
till  motionerna L18, L21 yrkande  8  och
L359 i denna del.

10.        Allmän översyn av
adoptionslagstiftningen (punkt 17)

av   Rolf   Åbjörnsson  (kd),  Christel
Anderberg  (m), Elizabeth Nyström  (m),
Kjell  Eldensjö  (kd), Berit  Adolfsson
(m) och Petra Gardos (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen   bifaller  därmed   motionerna
2001/02:L22   yrkande   4,   2001/02:L207
yrkandena    1   och   3,   2001/02:L212,
2001/02:L248  yrkandena  1  och   3   och
2001/02:L273   samt   avslår   motionerna
2001/02:L207  yrkande  4,  2001/02:  L248
yrkande 2 och 2001/02:K284 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att adoptionslagstiftningen är i
stort    behov   av   en    översyn.    I
utredningsbetänkandet, (SOU 2001:10) Barn
i   homosexuella  familjer,   har   flera
experter  i kommittén påtalat ett  sådant
behov.  Experterna framhåller  också  att
forskningen beträffande adopterade  barns
uppväxt och utveckling är eftersatt.
Vid  en sådan översyn bör undersökas vad
som  är bäst för barnet enligt forskarnas
uppfattning          samt          vilken
familjekonstellation        som        är
fördelaktigast ur barnets perspektiv.
Även   många  yrkanden  i  de  i   detta
betänkande  behandlade  motionerna  visar
att  det  finns  en mångfald  frågor  som
borde   bli   föremål  för  en   grundlig
genomlysning.
Dagens  adoptionsregler är  skrivna  för
en  annan  tid och ett annat  system.  År
1989                         presenterade
Förmynderskapsutredningen            sitt
slutbetänkande   med  förslag   till   en
revision    av   adoptionslagstiftningen.
Sedan  dess  har inget hänt.  Regeringens
främsta prioritet borde vara att se  över
dessa   innan   några  mer  genomgripande
reformer  genomförs.  Denna  översyn  bör
regeringen företa omedelbart.
I   6  kap.  föräldrabalken  stadgas  att
barnets   bästa  skall  komma  i  främsta
rummet  vid avgörande av alla frågor  som
rör  vårdnad,  boende  och  umgänge.   En
liknande   bestämmelse  bör  enligt   vår
mening  tas  in i 4 kap. för att  markera
principen om att inga andra intressen kan
ta över barnets.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör riksdagen, med bifall till motionerna
L22  yrkande 4, L207 yrkandena 1  och  3,
L212,  L248  yrkandena 1 och 3  och  L273
samt   med  avslag  av  motionerna   L207
yrkande  4,  L248  yrkande  2  och   K284
yrkande  8,  som sin mening ge regeringen
till känna.

11.        Allmän översyn av
adoptionslagstiftningen (punkt 17)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:K284   yrkande  8   samt   avslår
motionerna    2001/02:L22   yrkande    4,
2001/02:L207  yrkandena  1,  3   och   4,
2001/02:L212, 2001/02:L248 yrkandena  13
och 2001/02:L273.

Ställningstagande

Jag  anser att samtliga myndiga  personer
bör    har    rätt   att    prövas    som
adoptivföräldrar   på    lika    villkor.
Nuvarande  25-årsregel visar en föråldrad
syn  på  när  människor anses  mogna  att
fostra ett barn. Regeringen bör därför ta
initiativ till en ändring av lagen så att
alla myndiga personer har rätt att prövas
för adoption.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
K248   yrkande  8  och  med   avslag   på
motionerna L22, L207 yrkandena 1,  3  och
4, L212, L248 yrkandena 13 och L273, som
sin mening ge regeringen till känna.
Särskilt yttrande


Uppföljningsuppdraget
av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).
Vår  uppfattning är att en  mer  fruktbar
utgångspunkt       för        regeringens
uppföljningsuppdrag  är  att  ge  berörda
myndigheter  i uppgift att  även  avlämna
förslag  på  hur de eventuella  problemen
som   de   i   propositionen   föreslagna
lagändringarna   medför   kan    stävjas.
Avsikten  med  uppdraget  bör  vara   att
myndigheterna  skall  stå   rustade   med
åtgärder  för att även motverka  negativa
konsekvenser    för   ensamstående    och
heterosexuella par i Sverige att adoptera
internationellt.
Vi     förutsätter    emellertid     att
regeringen  beaktar dessa synpunkter  när
den  utformar uppföljningsuppdraget,  och
finner  därför inte skäl att nu  formellt
avge  en  reservation  till  förmån   för
motion L21 yrkande 3.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag


</pre><pre>
Propositionen

I    proposition   2001/02:123   föreslår
regeringen (Justitiedepartementet)   att
riksdagen godkänner att regeringen  säger
upp   den   europeiska  konventionen   om
adoption av barn.
I   propositionen   föreslår   regeringen
vidare    (Justitiedepartementet)     att
riksdagen   antar   de  i   propositionen
framlagda förslagen till

1.  lag  om  ändring i lagen (1994:1117)
om registrerat partnerskap,
2.  lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
3.  lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag,
4.    lag   om   ändring   i   namnlagen
(1982:670),
5.  lag  om  ändring i lagen (1996:1030)
om underhållsstöd,
6.  lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.
Lagförslagen  finns  i  bilaga   2   till
betänkandet.

</pre><pre>
Följdmotioner


2001/02:L17  av  Gustaf  von  Essen   och
Lennart  Fridén  (m)  vari  föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen  avslår regeringens  förslag  i
proposition  2001/02:123 i  enlighet  med
vad i motionen anförs.
2001/02:L18 av Anders Bengtsson och Sonia
Karlsson  (s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad i motionen anförs om  att
skyndsamt  bereda  frågan  om  assisterad
befruktning för lesbiska par.

2001/02:L19  av  Susanne Eberstein  m.fl.
(s)  vari  föreslås att riksdagen  fattar
följande beslut:

Riksdagen antar regeringens förslag  till
lag  om  ändring  i lagen (1994:1117)  om
registrerat  partnerskap såvitt  avser  3
kap.  2  §  med den ändringen att  första
stycket    erhåller   följande   lydelse:
Bestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken om
adoption  gäller  endast  om  barnet  har
hemvist  i Sverige, samt att 3 kap.  2  §
andra   stycket  bibehålls  i   nuvarande
lydelse.

2001/02:L20 av Karl Gustav Abramsson  (s)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

Riksdagen  avslår regeringens proposition
2001/02:123 Partnerskap och adoption.

2001/02:L21 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen  beslutar att den  prövning
som   skall  göras  av  adoptanter  inte
skall  ställa  krav  på  att  det  skall
finnas  kvinnliga och manliga förebilder
utanför  adoptionsrelationen i  enlighet
med vad som anförs i motionen.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   den  lagändring  som  föreslås   i
propositionen     gällande      partners
möjlighet  att  adoptera  från  utlandet
inte   kommer  att  ändras  i  det  fall
lagändringen   eventuellt   kommer   att
inverka   på  makars  och  ensamståendes
möjligheter  att  adoptera  från   andra
länder.
3.   Riksdagen   begär   att   regeringen
förtydligar  uppföljningsuppdraget  till
berörda myndigheter så att avsikten  med
uppdraget  blir  att myndigheterna  även
skall  stå väl rustade med åtgärder  för
att   motverka  att  en  ändrad   svensk
lagstiftning  eventuellt  får   negativa
konsekvenser   för   ensamstående    och
heterosexuella svenska pars  möjligheter
att adoptera internationellt.
4.  Riksdagen  begär att  regeringen  ger
Utredningen      om      internationella
adoptioner     (dir.    2001:93)     ett
tilläggsdirektiv som  tar  sikte  på  de
förändringar   i   lagstiftningen    som
föreslås   i   proposition   2001/02:123
Partnerskap och adoption i enlighet  med
vad som anförs i motionen.
5.  Riksdagen begär att regeringen lägger
fram  förslag till ändring  som  innebär
att  de  författningar som benämner  mor
och  far  ersätts  med det  könsneutrala
begreppet  förälder i enlighet  med  vad
som anförs i motionen.
6.  Riksdagen  beslutar  att  regeringens
förslag till lagändringar skall träda  i
kraft  senast den 1 mars 2003 i enlighet
med vad som anförs i motionen.
7.   Riksdagen  beslutar  att   anta   de
lagförslag som presenteras av  kommittén
Barn   i   homosexuella  familjer   (SOU
2001:10)  och  som innebär att  lesbiska
kvinnor    som   lever   i   registrerat
partnerskap    eller   samboförhållanden
skall   få   tillgång  till   assisterad
befruktning   vid  allmänt   sjukhus   i
enlighet med vad som anförs i motionen.
8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   utredningen  kring  det  rättsliga
föräldraskapet      omgående       skall
tillsättas.

2001/02:L22  av Christel Anderberg  m.fl.
(m)  vari  föreslås att riksdagen  fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
att   registrerade  partner  skall   ges
möjlighet      att      prövas       som
adoptivföräldrar.
2. Riksdagen begär att regeringen snarast
lägger  fram ett lagförslag som gör  att
dagens    regler   för   internationella
adoptioner  inte  kan kringgås  i  syfte
att   efter   ensamadoption   låta    en
registrerad  partner  närståendeadoptera
barnet.
3.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
att   frånträda   1967  års   europeiska
konvention om adoption av barn.
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet   av   en   snar   översyn    av
adoptionslagstiftningen i dess helhet.

2001/02:L23  av Olle Lindström  (m)  vari
föreslås  att  riksdagen fattar  följande
beslut:

Riksdagen  avslår propositionens  förslag
om  att  registrerade partner  skall  ges
möjlighet       att      prövas       som
adoptivföräldrar.

2001/02:L24  av  Lennart  Kollmats  m.fl.
(fp)  vari föreslås att riksdagen  fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen  avslår  prop.  2001/02:123
såvitt  avser prövning av tillstånd  för
internationella adoptioner.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
möjlighet till styvbarnsadoption av  ena
partnerns adopterade barn.

2001/02:L25 av Tuve Skånberg  m.fl.  (kd,
m,  c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen  avslår regeringens proposition
2001/02:123.

2001/02:L26 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
att  regeringen skall få rätt  att  säga
upp   den  europeiska  konventionen   om
adoption av barn.
2.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
till  ändring  i  lagen  (1994:1117)  om
registrerat partnerskap.
3.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
till  ändring  i  lagen  (1987:813)   om
homosexuella sambor vad avser  punkt  15
om särskilt förordnade vårdnadshavare.
4.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
till  ändring  i  lagen  (1947:529)   om
allmänna barnbidrag.
5.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
till ändring i namnlagen (1982:670).
6.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
till  ändring  i  lagen  (1996:1030)  om
underhållsstöd.
7.  Riksdagen avslår regeringens  förslag
till  ändring  i  lagen  (1998:674)   om
inkomstgrundad ålderspension.
8.  Riksdagen antar en lag om  ändring  i
lagen    (1994:1117)   om    registrerat
partnerskap avseende rätten  att  prövas
som vårdnadshavare.

2001/02:L27 av Kia Andreasson m.fl.  (mp)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   lesbiska   par   som   registrerat
partnerskap      eller      lever      i
samboförhållande  skall   ges   tillgång
till  assisterad befruktning vid allmänt
sjukhus.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   reglerna   om   fastställande   av
föräldraskap  skall  motsvara  vad   som
gäller   för   heterosexuella   par    i
enlighet   med   lag   (1984:1140)    om
insemination  samt att det  för  partner
skall införas en moderskapspresumtion  i
föräldrabalken    och    att    det    i
socialnämndens  akt om  faderskaps-  och
moderskapsutredning skall antecknas  vem
som är spermagivare.

Motioner från allmänna motionstiden


2001/02:L207 av Christel Anderberg  m.fl.
(m)  vari  föreslås att riksdagen  fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen begär att regeringen gör en
översyn       av       den       samlade
adoptionslagstiftningen.
2.  Riksdagen beslutar att upphäva 4 kap.
7 §, punkt 2 föräldrabalken.
3.   Riksdagen  beslutar  att  i  4  kap.
föräldrabalken införa en  regel  om  att
adoption  bara  får  tillåtas   om   den
bedöms vara till barnets bästa.
4.  Riksdagen  begär att  regeringen  ser
över 25-årsgränsen för adoption.

2001/02:L212  av  Elizabeth  Nyström  och
Anita   Sidén   (m)  vari  föreslås   att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
frånskildas rätt att adoptera barn.

2001/02:L226  av  Tasso Stafilidis  m.fl.
(v)  vari  föreslås att riksdagen  fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
ledstjärnan i fråga om adoption.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
ledstjärnan       i       fråga       om
styvbarnsadoption.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
ledstjärnan   i   fråga   om    särskilt
förordnad vårdnadshavare.
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   likställa  homosexuella  par   med
heterosexuella par i fråga om  rättsligt
föräldraskap  för  barn  som  tillkommer
genom assisterad befruktning.

2001/02:L248  av Sten Tolgfors  (m)  vari
föreslås  att  riksdagen fattar  följande
beslut:

1.  Riksdagen begär att regeringen gör en
vversyn       av       den       samlade
adoptionslagstiftningen i  enlighet  med
vad som anförs i motionen.
2.  Riksdagen  begär att  regeringen  ser
över   25-årsgränsen  för   adoption   i
enlighet med vad som anförs i motionen.
3.  Riksdagen begär att regeringen gör en
översyn   av  ensamståendes   rätt   att
prövas  som adoptivföräldrar i  enlighet
med vad som anförs i motionen.

2001/02:L273 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
behovet   av  en  översyn  av   nuvarande
adoptionslag.

2001/02:L308  av  Tasso  Stafilidis   och
Charlotta L Bjälkebring (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad i motionen anförs om  att
införa  regler  som  tillgodoser  barnets
rätt  att  få reda på att det  tillkommit
genom insemination.

2001/02:L309  av  Tasso  Stafilidis   och
Charlotta L Bjälkebring (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
införande av möjligheten till fler än två
vårdnadshavare        och         oavsett
vårdnadshavares sexuella läggning.

2001/02:L314   av  Tommy  Waidelich   och
Cinnika  Beiming  (s) vari  föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
homosexuellas rättigheter när det  gäller
insemination.

2001/02:L319  av  Bengt-Ola  Ryttar   och
Barbro Hietala Nordlund (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad i motionen anförs  om  en
översyn av möjligheten att förordna  fler
än  två  vårdnadshavare för ett barn  och
möjlighet att förordna annan än  förälder
att   tillsammans   med   förälder   vara
vårdnadshavare.

2001/02:L325  av Lars Lindblad  och  Anna
Kinberg  (m) vari föreslås att  riksdagen
fattar följande beslut:

5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
internationella adoptioner.
6.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
närståendeadoption.
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
insemination.

2001/02:L327   av  Tommy  Waidelich   och
Cinnika  Beiming  (s) vari  föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
homosexuellas rättigheter när det  gäller
adoption.

2001/02:L344 av Karin Pilsäter och  Johan
Pehrson  (fp) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  endast  barnets  bästa  skall  vara
utgångspunkten  vid beslut  om  adoption
och  vårdnad   inte föräldrarnas  eller
förälderns sexuella läggning.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  partner, i likhet med makar,  skall
ges  möjlighet att gemensamt prövas  som
adoptivföräldrar.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    homosexuella   par   som   ingått
partnerskap  eller  som  lever   i   ett
samboförhållande  skall  ges   möjlighet
att   utses   till  särskilt  förordnade
vårdnadshavare.

2001/02:L355  av  Marina  Pettersson  (s)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
provrörsbefruktning.

2001/02:L357 av Anita Johansson och  Lars
U   Granberg   (s)  vari   föreslås   att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
familjebildningar.

2001/02:L359 av Hillevi Larsson m.fl. (s)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad som i motionen anförs  om
homosexuellas rättigheter när det  gäller
adoption och insemination m.m.

2001/02:L368 av Laila Bäck m.fl. (s) vari
föreslås  att  riksdagen fattar  följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
familjebildningar.

2001/02:L371  av  Tasso Stafilidis  m.fl.
(v,  s,  c,  fp,  mp) vari  föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

20. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
utgångspunkten  vid  adoption      inte
föräldrarnas sexuella läggning.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
utgångspunkten vid insemination    inte
föräldrarnas  sexuella  läggning    och
därmed  ge  lesbiska kvinnor  rätt  till
insemination inom sjukvården.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
utgångspunkten  vid styvbarnsadoption  -
inte föräldrarnas sexuella läggning.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
utgångspunkten vid utseende av  särskilt
förordnad    vårdnadshavare        inte
föräldrarnas sexuella läggning.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
utgångspunkten   vid  vårdnadsfrågor   
inte föräldrarnas sexuella läggning.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    barnets    bästa    skall    vara
utgångspunkten vid insemination    inte
föräldrarnas sexuella läggning.

2001/02:K284  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att regeringen bör ta initiativ till  en
ändring  av  lagen så att  alla  myndiga
personer   har  rätt  att   prövas   för
adoption.

2001/02:So495  av Matz Hammarström  m.fl.
(mp)  vari föreslås att riksdagen  fattar
följande beslut:

4. Riksdagen beslutar om sådan lagändring
att   homosexuella  par  ges  rätt   att
prövas som adoptivföräldrar.
5.   Riksdagen   begär  att   regeringen
lägger fram förslag till sådan lagändring
att   barn  som  lever  med  homosexuella
föräldrar får samma rättsskydd som  andra
barn.
BILAGA 2
Regeringens lagförslag


1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap
2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1987:813) om homosexuella sambor
3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag

4 Förslag till lag om ändring i namnlagen
(1982:670)
5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1030) om underhållsstöd
6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
BILAGA 3
Utskottets lagförslag


1  Förslag till lag om ändring  i  lagen
(1987:813) om homosexuella sambor
Härigenom  föreskrivs i fråga  om  lagen
(1987:813) om homosexuella sambor1
dels  att  punkt  23 skall  ha  följande
lydelse,
dels  att  det i lagen skall införas  en
ny punkt, punkt 24, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
Om  två personer bor tillsammans  i  ett
homosexuellt förhållande, skall  vad  som
gäller  i fråga om sambor enligt följande
lagar och bestämmelser tillämpas även  på
de homosexuella samborna:
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

22.   12   §  första  stycket  2   lagen
(2001:82) om svenskt medborgarskap,
23.          lagen   23.           lagen
(1990:272) om inter  (1990:272) om  inter
nationella   frågor  nationella    frågor
rörande makars  och  rörande  makars  och
sambors              sambors
förmögenhetsförhål   förmögenhetsförhål
landen.              landen,
24.  4  kap.  2   §
andra   stycket   a)
lagen (1962:381)  om
allmän försäkring.
Förutsätter     dessa    lagar     eller
bestämmelser  att  samborna  skall   vara
ogifta,  gäller det också de homosexuella
samborna.

____________
Denna  lag träder i kraft den 1  augusti
2002.
2  Förslag till lag om ändring  i  lagen
(1987:813) om homosexuella sambor
Härigenom  föreskrivs i fråga  om  lagen
(1987:813)  om homosexuella  sambor1  att
punkt 15 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse
Om  två personer bor tillsammans  i  ett
homosexuellt förhållande, skall  vad  som
gäller  i fråga om sambor enligt följande
lagar och bestämmelser tillämpas även  på
de homosexuella samborna:
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

14.  4 § lagen (1997:159) om brevröstning
i vissa fall,
15. 10 kap. 18  §,   15. 6 kap. 10 a  §,
11  kap. 2, 15  och  10  kap.  18  §,  11
16  §§,  12 kap.  7  kap.  2, 15  och  16
och  8  §§ samt  16  §§,  12 kap.  7  och
kap.  7  och  9  §§  8  §§ samt 16 kap. 7
föräldrabalken,      och       9       §§
föräldrabalken,
16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

____________
Denna   lag  träder  i  kraft   den   dag
regeringen bestämmer.
BILAGA 4
Yttranden från andra utskott



Socialförsäkringsutskottets yttrande


2001/02:SfU4y


Till lagutskottet

Lagutskottet har den 2 april 2002  berett
bl.a.          socialförsäkringsutskottet
tillfälle   att   avge   yttrande    över
proposition  2001/02:123 Partnerskap  och
adoption   jämte  de  med  anledning   av
propositionen väckta motionerna.
Socialförsäkringsutskottet     begränsar
sitt   yttrande   till   effekterna   för
socialförsäkringen  av  att  registrerade
partner gemensamt adopterar ett barn, att
en  partner adopterar den andra partnerns
barn  samt  att registrerade partner  och
homosexuella  sambor utses  som  särskilt
förordnade   vårdnadshavare.    Utskottet
yttrar  sig  också  över  förslaget   att
homosexuella sambor skall jämställas  med
heterosexuella  sambor  när  det   gäller
rätten till tillfällig föräldrapenning.
I   flera   motioner  yrkas  avslag   på
propositionen helt eller delvis men ingen
motion  tar  särskilt  upp  aspekter   på
frågor  inom  socialförsäkringsutskottets
område.  Utskottet  noterar  därtill  att
avslagsyrkandet i motion L26 (kd) yrkande
3 inte omfattar förslaget om homosexuella
sambors      rätt     till     tillfällig
föräldrapenning.

Utskottets bedömning

Regeringens   förslag  om  adoption   och
utseende     av    särskilt    förordnade
vårdnadshavare     föranleder      enligt
regeringen  behov  av  kompletteringar  i
bestämmelserna       om       barnbidrag,
underhållsstöd    och    barnårsrätt    i
ålderspensionssystemet för  att  klargöra
vem  av  föräldrarna  eller  de  särskilt
förordnade  vårdnadshavarna som  i  vissa
situationer  avses när föräldrarna  eller
vårdnadshavarna   är   av   samma    kön.
Utskottet  tillstyrker dessa lagändringar
(lagförslag   3,  5  och  6).   Utskottet
noterar  härvid att eventuella  kostnader
för  anslaget 21:4 Bidrag till  kostnader
för   internationella  adoptioner   skall
finansieras  genom omprioriteringar  inom
ekonomiska ramar.
Några  följdändringar  i  bestämmelserna
om föräldrapenningförmåner i 4 kap. lagen
om allmän försäkring (AFL) föreslås inte.
Detta  är  enligt utskottets mening  helt
rätt   när  det  gäller  bestämmelser   i
kapitlet   som  avser  förälder  eftersom
därmed avses såväl biologisk förälder som
adoptivförälder.    Bestämmelserna     om
föräldrapenning   gäller    dessutom    i
tillämpliga delar vid adoption  av  barn,
varvid tidpunkten då den försäkrade  fått
barnet   i   sin   vård   jämställs   med
tidpunkten  för  barnets födelse.  Vidare
gäller  enligt 4 kap. 2 § första  stycket
att vid tillämpning av bestämmelserna  om
föräldrapenningförmåner   likställs   med
förälder  bl.a.  rättslig  vårdnadshavare
som inte är förälder och som har vård  om
barnet  samt  den  som  med  socialnämnds
medgivande  tagit  emot  ett   barn   för
stadigvarande  vård och fostran  i  syfte
att adoptera det.
Några  bestämmelser i 4 kap. AFL  gäller
modern     eller    fadern.     Utskottet
konstaterar   att  de  bestämmelser   som
enbart gäller modern, eller i vissa  fall
kvinnan,    avser   sådana    situationer
(havandeskap  eller förlossning)  att  de
inte    blir    tillämpliga    för     en
adoptivförälder   eller    en    särskilt
förordnad  vårdnadshavare.  Rätten   till
tillfällig föräldrapenning enligt 4  kap.
10   §   fjärde  stycket  AFL,  de   s.k.
pappadagarna, avser en fader  som  avstår
från  förvärvsarbete i samband med  barns
födelse     för    att    närvara     vid
förlossningen, sköta hemmet  eller  vårda
barn.     I    lagrummet    anges     att
bestämmelserna i tillämpliga delar gäller
för  en  fader vid adoption  av  barn  om
barnet  inte  fyllt tio  år,  varvid  som
adoption  även anses att någon  tar  emot
ett  barn  i  avsikt  att  adoptera  det.
Enligt  de generella bestämmelserna  i  4
kap.   2  §  första  stycket  skall   vid
tillämpning av bestämmelserna i  kapitlet
med förälder likställas, förutom särskilt
förordnad vårdnadshavare liksom  den  som
med  socialnämndens medgivande tagit emot
ett  barn i syfte att adoptera det,  även
den som är eller har varit gift eller har
eller  har haft barn med föräldern om  de
varaktigt  bor tillsammans.  Den  som  är
eller  har varit registrerad partner  kan
redan i dag med stöd av huvudregeln  i  3
kap.  1 § andra stycket lagen (1994:1117)
om registrerat partnerskap likställas med
förälder,    om    de    varaktigt    bor
tillsammans.  När  det gäller  tillfällig
föräldrapenning följer  av  4  kap.  2  §
andra   stycket  AFL  att  med   förälder
likställs  även  den som bor  tillsammans
med  föräldern  under  äktenskapsliknande
förhållanden samt den som tagit emot  ett
barn för stadigvarande vård och fostran.
Utskottet    nödgas    konstatera    att
tillfällig föräldrapenning i form av s.k.
pappadagar, som kan utges med  högst  tio
dagar  per barn, endast kan tillkomma  en
förälder eller därmed jämställd som är av
manligt  kön. Om t.ex. två män  gemensamt
adopterar  ett barn kan en av  dem  eller
båda,  dock  inte samtidigt, ta  ut  s.k.
pappadagar  i anslutning till adoptionen.
Skulle två kvinnor gemensamt adoptera ett
barn   kan  ingen  av  dem  ta  ut  sådan
ersättning.  Den motsvarande  förmån  som
fr.o.m.  den 1 juli 2001 kan tillerkännas
annan försäkrad än fader eller moder  kan
således inte heller tillerkännas den  som
är  adoptivförälder. Eftersom den som  är
eller har varit registrerad partner  till
en   förälder,   om  de   varaktigt   bor
tillsammans, enligt gällande bestämmelser
likställs  med  förälder när  det  gäller
föräldrapenningförmåner   innebär   redan
dagens regelverk en ojämlik behandling av
kvinnor  och  män när det  gäller  rätten
till de s.k. pappadagarna.
Enligt   utskottets  mening   är   dessa
skillnader inte acceptabla. Utskottet har
erfarit  att man inom Socialdepartementet
har  uppmärksammat problemet och  arbetar
på   att   försöka  finna   en   rättslig
reglering som ger en jämlik tillämpning i
nämnda   situationer.   Regeringens    nu
framlagda   förslag   om   adoption   och
särskilt  förordnad vårdnadshavare  avses
visserligen  inte träda  i  kraft  förrän
uppsägningen     av    den     europeiska
konventionen om adoption av barn trätt  i
kraft, men eftersom ojämlikhet föreligger
redan  med  dagens regler anser utskottet
att  regeringen  snarast bör  lägga  fram
förslag  till  erforderliga lagändringar.
Utskottet  förutsätter att så  sker  utan
något  tillkännagivande  från  riksdagens
sida.
Regeringen   föreslår   vidare   att   en
homosexuell  sambo  skall  få  rätt  till
tillfällig   föräldrapenning   i    samma
utsträckning  som en heterosexuell  sambo
genom  att  det  i  lagen  (1987:813)  om
homosexuella sambor hänvisas till 4  kap.
2  §  andra  stycket a) AFL. Lagändringen
föreslås träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.    Förslaget   medför    vissa
administrationskostnader               på
Riksförsäkringsverkets     ansvarsområde.
Kostnadsökningen bedöms dock vara  mycket
begränsad  och  skall  finansieras   inom
nuvarande ekonomiska ramar.
Eftersom       skillnaderna        mellan
homosexuellas  och  heterosexuellas  rätt
till  tillfällig föräldrapenning inte  är
sakligt  motiverade, och då förslaget  är
fristående   från   övriga   förslag    i
propositionen,   anser   utskottet    att
skillnaderna bör undanröjas så snart  som
möjligt.  Enligt  vad  utskottet  erfarit
föreligger inga administrativa hinder att
genomföra förändringen redan den  1  juli
2002,    varför   utskottet   tillstyrker
förslaget  till  lag om ändring  i  lagen
(1987:813)    om   homosexuella    sambor
(lagförslag 2) såvitt avser punkt 24  med
den  ändringen  att ikraftträdandet  sker
den   1   juli  2002.  Efter   en   sådan
lagändring  kommer  dock  beträffande  de
s.k.  pappadagarna  att  föreligga  samma
ojämlikhet  mellan kvinnor  och  män  som
ovan   redovisats   redan   gäller    för
registrerade  partner. Det  förslag  till
lagändringar  som  utskottet  anser   att
regeringen   snarast   bör   lägga   fram
förutsätts   även  omfatta   homosexuella
sambors      rätt     till     tillfällig
föräldrapenning.

Stockholm den 18 april 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Berit Andnor (s), Maud
Björnemalm (s), Rose-Marie Frebran (kd),
Gustaf von Essen (m), Göran Lindblad (m),
Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),
Sven-Erik Sjöstrand (v), Kerstin-Maria
Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Mona
Berglund Nilsson (s), Margareta Cederfelt
(m), Göte Wahlström (s), Björn Leivik
(m), Kalle Larsson (v) och Désirée
Pethrus Engström (kd).


Särskilt yttrande


Rose-Marie Frebran (kd), Gustaf von Essen
(m),  Birgitta Carlsson (c) och   Désirée
Pethrus Engström (kd) anser:
Utskottet har i sitt yttrande inte  tagit
ställning  i  sak  till huvudförslagen  i
propositionen.  Vi har därför  inte  haft
anledning att anmäla avvikande mening men
vill   på  detta  sätt  markera  att   vi
motsätter  oss  regeringens  förslag   om
möjlighet för registrerade partner att få
adoptera barn. Propositionen bör i  detta
avseende  enligt  vår mening  helt  eller
delvis   avslås.  Vi  står   dock   bakom
utskottets yttrande rörande förslaget  om
en    homosexuell   sambos   rätt    till
tillfällig  föräldrapenning, ett  förslag
som  är  fristående från adoptionsfrågan.
Vi instämmer också i vad utskottet anfört
om    de   s.k.   pappadagarna   eftersom
problemet  föreligger  redan   i   dagens
lagstiftning.

Socialutskottets yttrande

2001/02:SoU2y

Till lagutskottet

Lagutskottet   har  den  2   april   2002
beslutat bereda socialutskottet tillfälle
att   avge   yttrande  över   proposition
2001/02:123   Partnerskap  och   adoption
jämte  de  med anledning av propositionen
väckta motionerna.
I  propositionen föreslår regeringen  att
registrerade partner skall ges  möjlighet
att   prövas  som  adoptivföräldrar.  Det
skulle innebära att två partner gemensamt
kan  adoptera ett barn och att en partner
kan  adoptera  den andra partnerns  barn.
Vidare  föreslås att registrerade partner
och homosexuella sambor skall kunna utses
att      som      särskilt     förordnade
vårdnadshavare gemensamt utöva  vårdnaden
om  ett  barn.  Propositionen  innehåller
även    ett    förslag   om    tillfällig
föräldrapenning till homosexuella sambor.
För att de föreslagna lagändringarna  om
adoption  skall kunna genomföras föreslås
att  1967  års  europeiska konvention  om
adoption  av barn sägs upp. Eftersom  det
inte    går   att   bestämt   säga    när
uppsägningen  av 1967 års konvention  kan
träda  i  kraft, föreslår regeringen  att
lagändringarna  träder i  kraft  den  dag
regeringen bestämmer.
Socialutskottet, som den  16  april  2002
uppvaktats   av   barnpsykiatern    Frank
Lindblad,  begränsar sitt  yttrande  till
att   avse   förslagen  att  registrerade
partner    skall   kunna    prövas    som
adoptivföräldrar  och  att   registrerade
partner  och  homosexuella  sambor  skall
kunna   utses  gemensamt  till   särskilt
förordnade  vårdnadshavare.  Yttrandet  i
denna  del  omfattar även motionerna  L17
(m),  L19 (s), L20 (s), L22 (m) yrkandena
1  och 2, L23 (m), L24 (fp), L25 (kd,  m,
c)   samt   L26   (kd)   yrkandena   17.
Socialutskottet  yttrar sig  vidare  över
motion  L21  (v) yrkandena  1  och  4  om
kravet    på    manliga   och   kvinnliga
förebilder   utanför  adoptionsrelationen
respektive    om   socialnämndens    s.k.
hemutredningar i adoptionsärenden.

Socialutskottet



Propositionen

Adoption

Bestämmelser om adoption finns i  4  kap.
föräldrabalken. En adoption innebär i dag
att    barnet   i   rättsligt   hänseende
betraktas som adoptantens barn  och  inte
som  barn till sina biologiska föräldrar.
För  adoption krävs tillstånd av domstol.
Bedömningen   utgår  från  principen   om
barnets  bästa. Domstolen får således  ge
sitt  tillstånd endast om  adoptionen  är
till  fördel  för barnet. Dessutom  krävs
att  den  som  vill adoptera  barnet  har
uppfostrat  det eller vill uppfostra  det
eller att det annars med hänsyn till  det
personliga  förhållandet mellan  sökanden
och  barnet finns särskild anledning till
adoptionen  (4  kap. 6  §).  En  adoption
kräver  som regel samtycke av barnet.  Är
barnet   under   18  år,  krävs   normalt
samtycke   också  av  barnets  föräldrar.
Innan  domstolen beslutar skall  yttrande
inhämtas från socialnämnden.
När     det    gäller    internationella
adoptioner  krävs i vissa fall medgivande
från  socialnämnden. Finns det redan  när
barnet  tas emot ett adoptionsbeslut  som
gäller  här i landet, behövs inget sådant
medgivande  från  socialnämnden.  Om  det
däremot är fråga om att ta emot ett  barn
i  syfte  att sedan adoptera  det,  skall
medgivande  inhämtas. I fall  barnet  har
hemvist   utomlands,  skall   medgivandet
dessutom  inhämtas  innan  barnet  lämnar
landet.   Socialnämnden   skall    utreda
förhållandena i det enskilda  hemmet  och
förutsättningarna  för  vård  där   (s.k.
hemutredning).  Medgivande   får   lämnas
endast  om  den  som  vill  adoptera  har
tillfredsställande kunskaper om barn  och
barns behov och har blivit informerad  om
den   planerade   adoptionens   innebörd.
Medgivandet  upphör att gälla  om  barnet
inte har tagits emot i hemmet inom två år
från det att medgivandet lämnades (6 kap.
12 § socialtjänstlagen (2001:453)).
Makar  får  adoptera gemensamt  och  den
ena  maken  får också adoptera den  andre
makens  biologiska eller adopterade  barn
(s.k.   styvbarnsadoption).  Registrerade
partner   däremot  får   i   dag   varken
gemensamt  eller  var  för  sig  adoptera
barn,    inte   heller    i    form    av
styvbarnsadoption.  Det   finns   däremot
inget  hinder  uppställt  i  lag  för  en
homosexuell person som inte är partner  i
ett registrerat partnerskap att adoptera.
I       rättspraxis       har       efter
sakkunnigutlåtanden  dock   ansetts   att
utländska   adoptivbarn    har    en    i
psykologiskt hänseende svårare  situation
än andra barn och att risken för psykiska
störningar  hos barnet blir  oacceptabelt
stora  om  man  till  detta  lägger   den
psykiska påfrestning det innebär att växa
upp  med  en  homosexuell adoptivförälder
(se rättsfallet RÅ 1993 ref. 102).
I   propositionen  redovisas   vad   som
gäller  i andra jämförbara länder rörande
möjligheterna  för  registrerade  partner
att adoptera. I Danmark och Island får en
registrerad partner styvbarnsadoptera den
andra  partnerns barn, om inte barnet  är
adopterat  från  utlandet.  I  Norge   är
styvbarnsadoption möjlig för registrerade
partner. När det gäller barn som tidigare
har adopterats från ett annat land är  en
förutsättning   dock   att    en    sådan
styvbarnsadoption tillåts i det landet. I
Nederländerna är såväl gemensam  adoption
som    styvbarnsadoption    tillåten    i
homosexuella parförhållanden  men  endast
beträffande  barn  som  har   hemvist   i
Nederländerna.  Begränsningen   i   neder
ländsk  rätt är motiverad av  att  man  i
flera  andra  länder föredrar  att  lämna
barn   till  makar  och  att   1993   års
Haagkonvention  om  skydd  av  barn   och
samarbete  vid internationella adoptioner
har  begränsats till adoptioner som  görs
av  makar  och  av en person  ensam.  Med
hänsyn     till     de    internationella
relationerna ansågs det inte  tillrådligt
att främja mellanstatliga adoptioner till
två  personer av samma kön. Begränsningen
till styvbarnsadoptioner i norsk rätt har
motiverats av liknande skäl. Det är  inte
känt  vilka närmare överväganden som  har
gjorts i Danmark och Island.
Vid  bedömningen av om det finns skäl att
upprätthålla skillnaden mellan makar  och
registrerade partner avseende möjligheten
att   adoptera   bör  enligt   regeringen
utgångspunkten  vara att lagstiftaren  så
långt   som  möjligt  är  neutral  mellan
äktenskap och partnerskap när det  gäller
samlevnadsformernas      rättsverkningar.
Registrerade   partner   bör   i    lagen
uteslutas som adoptanter endast om de  på
ett  mera  generellt plan inte kan  anses
uppfylla   de   krav   som   ställs    på
adoptivföräldrar. Om registrerade partner
tillåts adoptera måste däremot samma krav
på individuell lämplighet och prövning av
denna  ställas  också på sådana  par.  En
ändring  av  gällande regler  bör  vidare
vara  sakligt motiverad utifrån principen
om barnets bästa.
Principen  om  barnets bästa  är  enligt
regeringen  väl förankrad i  svensk  rätt
och   kommer   även   till   uttryck    i
barnkonventionen. Enligt barnkonventionen
skall   barnets  bästa  komma  i  främsta
rummet  vid alla åtgärder som  rör  barn,
vare sig de vidtas av offentliga eller av
privata   sociala  välfärdsinstitutioner,
domstolar,   administrativa   myndigheter
eller  lagstiftande  organ  (artikel  3).
Principen   om   barnets   bästa    skall
tillämpas  på  alla  områden  och  gäller
också       i       lagstiftningsarbetet.
Konventionen  kräver  inte  att   barnets
bästa  skall  vara  utslagsgivande,   men
barnets  bästa skall finnas med och  väga
tungt  i  vågskålen när åtgärder som  rör
barn  vidtas.  När  det  gäller  adoption
ställer   konventionen  strängare   krav.
Konventionsstaterna skall säkerställa att
barnets  bästa  främst  beaktas  (artikel
21).  Detta har ansetts innebära att inga
andra  intressen,  vare  sig  ekonomiska,
politiska  eller adoptanternas intressen,
får ta över eller jämställas med barnets.
Bestämmelser  kan  vara   i   strid   med
konventionen  om de t.ex.  är  inflexibla
när  det gäller omständigheter som hänför
sig    till   adoptivföräldrarna    eller
adoptivbarnen.
Förslagen i propositionen om adoption och
vårdnad  grundar  sig på  förslagen  från
Kommittén om barn i homosexuella familjer
(SOU  2001:10). I propositionen  hänvisas
till    den   forskning   rörande   barns
förhållanden i homosexuella familjer  som
kommittén   tagit  del   av.   Regeringen
redovisar även de kompletterande  studier
som kommittén låtit göra. I propositionen
upplyses  att  många av remissinstanserna
kritiserat forskningsunderlaget och menat
att  man  inte  kan dra  några  generella
slutsatser av det. Regeringen instämmer i
att    forskningsunderlaget   har   vissa
brister  och  att det måste  bedömas  med
försiktighet.  Det  hänger   inte   minst
samman med att gruppen homosexuella är en
s.k. dold population, vilket innebär  att
det  är praktiskt taget omöjligt att göra
ett    slumpmässigt   urval   som   sedan
undersöks.   Som   flera  remissinstanser
framhåller  saknas det undersökningar  av
barn  som har adopterats av homosexuella,
och  många  av  barnen i undersökningarna
har  inte  bott i en homosexuell  familje
bildning    under   hela   sin   uppväxt.
Kommittén  konstaterar dock att studierna
har    utförts   i   enlighet   med    de
undersöknings- och urvalsmetoder  som  är
vedertagna  för  dolda populationer,  och
studierna synes enligt regeringen även  i
övrigt uppfylla de vetenskapliga krav som
ställs  på  sådan forskning för  att  den
skall  godtas  som tillförlitlig.  Enligt
regeringens    mening   ger   forskningen
underlag   för   bedömningen   även    om
forskningsresultaten alltså inte är fullt
ut generaliserbara.
Regeringen  anför  att  forskningen  för
det  första visar att adopterade barn kan
vara  särskilt sårbara på  grund  av  sin
bakgrund. Ett barn som överges och lämnas
bort   för   adoption  gör  en  betydande
känslomässig förlust. Barnets  erfarenhet
av  separationen lever kvar och kan komma
till  uttryck under perioder i livet  som
är  särskilt känsliga, t.ex. i puberteten
eller   vid  en  skilsmässa  i  familjen.
Barnet måste vid olika tillfällen i livet
ägna energi åt att bearbeta att han eller
hon har blivit övergiven, kommer från  en
annan miljö och kanske har ett annorlunda
utseende. De allra flesta adoptivbarn kan
förhålla  sig till sin bakgrund utan  att
den psykiska hälsan påverkas. Studier har
dock   visat  en  överrepresentation   av
adoptivbarn      inom      barn-      och
ungdomspsykiatrin   samt    vad    gäller
placeringar vid hem för dygnsvård. Enligt
regeringen  står det tämligen  klart  att
utlandsfödda adoptivbarn kan ha särskilda
problem   under   uppväxten.   Regeringen
framhåller      vikten       av       att
adoptivföräldrarna  stöttar  och  hjälper
barnet. Om ett adoptivbarn växer upp i en
trygg   och   kärleksfull   familj    där
föräldrarna stödjer barnets sökande efter
svar  på  frågor  om  sin  bakgrund   och
adoptionen,  har barnet goda  möjligheter
att  hantera de konflikter och kriser som
kan uppkomma, anförs det.
Enligt  regeringens  mening  finns   det
inte  skäl  att anta något annat  än  att
registrerade partner allmänt sett  skulle
kunna  tillgodose de särskilda  behov  av
omsorg  som adoptivbarn har på  grund  av
sin   bakgrund.  Forskningen  visar  inga
skillnader jämfört med makar i  fråga  om
förmågan   att   ge  barn  praktisk   och
känslomässig  omsorg och  omvårdnad.  Man
har  inte  heller funnit några skillnader
när  det  gäller  barnens  könsutveckling
eller     psykologiska    och     sociala
utveckling.
Regeringen berör därefter frågan om  det
skulle  innebära en alltför stor  psykisk
påfrestning för ett adoptivbarn att  växa
upp   i   en  familj  där  de  vuxna   är
registrerade        partner.        Många
remissinstanser befarar  att  det  skulle
innebära en stor risk för psykisk  ohälsa
om   barnet   förutom   sitt   annorlunda
ursprung  även  skulle  bli  tvunget  att
hantera  familjens  särskilda  situation.
Regeringen  konstaterar  att  man  i   de
undersökningar som kommittén tagit del av
har  funnit  att vissa barn  upplever  en
homosexuell  familjesituation   som   ett
problem när det gäller förhållandet  till
kamraterna,  inte minst under  de  tidiga
tonåren. Regeringen anser att den oro som
vissa  barn kan känna måste uppmärksammas
men  att det också är viktigt att  notera
att  de  allra flesta av barnen inte  har
känt  någon  oro på grund av föräldrarnas
homosexualitet. Flertalet av de barn  som
någon  gång  har upplevt homosexualiteten
som  besvärlig  påpekar att svårigheterna
har  gått  över och att rädslan  för  att
vara   annorlunda   dämpas   med   tiden.
Forskningen  talar för att om  det  finns
starka positiva känslomässiga band mellan
barnet  och de vuxna finns det som  regel
goda  förutsättningar att hantera  frågor
som rör familjens speciella situation. En
annan slutsats som kan dras är att det är
angeläget att de vuxna är öppna  om  sitt
förhållande  och  att  familjesituationen
inte   är   omgärdad   med   förbud   och
hemligheter.
Regeringen  påpekar att  forskningen  om
barn som växer upp med homosexuella vuxna
inte   specifikt  rör  adopterade   barn,
vilket   innebär   en   viss   osäkerhet.
Sammantaget    gör    regeringen     ändå
bedömningen att den erfarenhet som  finns
om  adopterade barn och om barn som växer
upp    med    homosexuella   vuxna    med
tillräcklig   säkerhet  talar   för   att
registrerade  partner kan  klara  av  att
hantera   den   känsliga  situation   som
adopterade  barn  kan befinna  sig  i  på
grund  av partnernas homosexualitet.  När
det  gäller  omgivningens syn  bör  också
tilläggas  att man i Sverige, i synnerhet
bland  yngre  personer, har  ett  alltmer
fördomsfritt     förhållningssätt     mot
homosexuella.  Det  pågår  en   betydande
förändring    i   positiv   riktning    i
inställningen till att ha en  homosexuell
person    som    vän,    granne     eller
arbetskamrat, anförs det.
Regeringen        framhåller         att
utgångspunkten   för  lagstiftningen   om
vårdnad,  boende och umgänge är  att  ett
barn  behöver nära kontakt med  både  sin
far  och sin mor. En adoption leder  dock
normalt till att kontakten mellan  barnet
och  dess biologiska föräldrar bryts  och
att    adoptivföräldrarna   övertar    de
biologiska  föräldrarnas  roll  när   det
gäller omvårdnaden och fostran. I den mån
barnet     inte     växer     upp     med
adoptivföräldrar  av olika  kön,  är  det
viktigt  att barnet har tillgång till  en
manlig och en kvinnlig förebild, dvs.  en
man     eller    en    kvinna     utanför
adoptionsrelationen    som     har     en
tillräckligt nära kontakt med barnet  och
som    kan    vara   en   god   förebild.
Undersökningsresultaten    ger     enligt
regeringen  vid  handen att  registrerade
partner allmänt sett kan erbjuda  en  god
uppväxtmiljö i det avseendet.
Regeringen gör bedömningen att det skulle
vara  till  barnens bästa  om  det  fanns
möjlighet   till   styvbarnsadoption    i
registrerade  partnerskap,  dvs.  att  en
partner  adopterar  den  andre  partnerns
biologiska  eller  adopterade  barn.   En
styvbarnsadoption  kan   i   vissa   fall
innebära  fördelar för ett barn, särskilt
när  faderskapet inte är fastställt eller
när  barnet tidigare är adopterat  av  en
ensamstående. Adoptionen kan öka  barnets
ekonomiska,    sociala   och    rättsliga
trygghet,   inte  bara  under   den   tid
familjen  lever  tillsammans  utan  också
ifall  de  vuxna  skulle  separera  eller
styvföräldern  avlida. Adoptionen  medför
bl.a.  att barnet får rätt till underhåll
från  styvföräldern  och  arvsrätt  efter
denne och dennes släktingar. De skäl  som
kan  tala för styvbarnsadoption  gör  sig
gällande  i  lika hög grad i  partnerskap
som   i   äktenskap.  Visserligen  skulle
tryggheten  delvis  kunna  uppnås   genom
andra  åtgärder,  t.ex.  upprättande   av
testamente, men regeringen anser att  det
skulle  vara  värdefullt  om  det   fanns
möjlighet till en mera generell  trygghet
i  dessa fall. Regeringen anser inte  att
det    föreligger   skäl   att   begränsa
möjligheterna att adoptera till partnerns
biologiska barn och hänvisar därvid  till
vad  som  ovan anförs om partners förmåga
att    hantera   adoptivbarns   särskilda
svårigheter.   Det  finns   inte   heller
anledning  att  i lagen kräva  t.ex.  att
barnet  skall ha vistats i Sverige  under
viss tid.
Regeringen  anser vidare att registrerade
partner  skall kunna adoptera  gemensamt,
vilket  i  praktiken innebär att  de  ges
möjlighet  att adoptera barn  från  andra
länder.  Regeringen  hänvisar  till   sin
tidigare  redovisade  bedömning  att  det
inte  finns  något  som  talar  för   att
registrerade  partner allmänt  sett  inte
skulle   kunna  tillgodose  de  särskilda
behov  som utländska adoptivbarn har.  Om
inte  bara makar utan även partner  kunde
adoptera  gemensamt, skulle fler lämpliga
adoptivföräldrar finnas tillgängliga  som
kan  erbjuda trygghet, vilket i  och  för
sig  ligger  i barnens bästa.  Emellertid
måste  också  beaktas vad som  kan  antas
vara     andra    länders    inställning.
Regeringen  anför  att  ett  stort  antal
remissinstanser motsätter sig  kommitténs
förslag  med hänvisning till  att  det  i
många  ursprungsländer finns  en  negativ
syn   på   homosexuella  som  adoptanter.
Remissinstanserna    befarar    att    en
möjlighet   till  adoption  för   partner
därför  kan  leda till att länderna  blir
misstänksamma     mot     Sverige     som
mottagarland och att det kan bli  svårare
för makar och ensamstående att adoptera.
Regeringen redovisar resultatet  av  den
undersökning som kommittén gjort bland de
25  ursprungsländer som lämnar flest barn
för    adoption    till    Sverige.    Av
undersökningen  drar regeringen  för  det
första  den  slutsatsen att de  ursprungs
länder             som            svenska
adoptionsorganisationer i dag  samarbetar
med inte annat än undantagsvis kommer att
acceptera   registrerade   partner    som
adoptanter  inom den närmaste  framtiden.
Lagrådet  har ifrågasatt lämpligheten  av
att genomföra en lagstiftning som i detta
hänseende  inte  kan förväntas  få  något
praktiskt   genomslag.  I  många   länder
håller  dock  attityden till homosexuella
på att ändras i positiv riktning, och det
kan  tänkas  att  det  finns  andra,  nya
länder som skulle kunna bli aktuella  som
ursprungsländer. Mot den bakgrunden anser
regeringen  att det förhållandet  att  en
lagändring sålunda skulle få en begränsad
effekt  inte  i  sig bör hindra  att  den
genomförs om den annars är motiverad.
Enligt   regeringen   talar   kommitténs
undersökning  vidare  för   att   svenska
regler  om  adoption  för  partner   inte
generellt skulle påverka makars möjlighet
att  adoptera.  Endast ett  ursprungsland
svarade att en sådan risk finns medan nio
av  de  tillfrågade länderna svarade  att
det  inte  finns  någon risk  för  makars
adoptionsmöjlighet. Regeringen framhåller
att det dock finns en risk för att en del
enskilda   adoptionsorganisationer    och
barnhem  blir  tveksamma  mot  adoptanter
från Sverige och kanske temporärt stoppar
adoptioner  hit. Risken  kan  antas  vara
större för att ursprungsländerna blir mer
restriktiva  när det gäller  ensamstående
adoptanter.  En ensamstående  homosexuell
adoptant  kan ju senare ingå  partnerskap
och  den andra partnern styvbarnsadoptera
barnet.  Enligt regeringens bedömning  är
risken  för  negativa  konsekvenser   för
makar och ensamstående emellertid inte så
stor att den bör hindra att det införs en
möjlighet  för registrerade partner  till
gemensam adoption också från utlandet.
Avslutningsvis gör regeringen bedömningen
att   det  ligger  i  barnens  bästa  att
registrerade partner kan adoptera och att
det   inte  är  motiverat  att  i   lagen
upprätthålla  ett  generellt  hinder  mot
adoption.  Naturligtvis  krävs  det   att
adoptionen i det enskilda fallet är  till
fördel  för barnet och att lagens  övriga
krav   är   uppfyllda.  När  det   gäller
prövningen av de sökandes lämplighet  att
adoptera    är   det   av   grundläggande
betydelse att förhållandet är seriöst och
stabilt  och att sökandena är  mogna  och
ansvarskännande.       För        barnets
identitetsutveckling   är   det    enligt
regeringen   viktigt   att   barnet   får
möjlighet till ett naturligt umgänge  med
personer av båda könen och att barnet kan
erbjudas  en varaktig och god manlig  och
kvinnlig förebild i sin närhet.  I  NIA:s
handbok  för socialnämnder anges att  det
är  de  sökandes  samlade förutsättningar
som skall bedömas i varje enskilt ärende,
bl.a.  de sökandes ålder, språk, tidigare
och  nuvarande  förhållanden,  relationer
till  släkt  och omgivning,  personlighet
samt  kunskap om och erfarenhet av  barn.
För  sökande som är registrerade  partner
kan   det   enligt  regeringen  därutöver
behöva  tas  vissa särskilda  hänsyn.  En
öppen  kommunikation  mellan  barnet  och
föräldrarna om familjesituationen och  de
konflikter som kan uppstå till  följd  av
den   är   avgörande  för   hur   barnets
psykologiska   och  sociala   livsvillkor
utvecklas. Det bör därför finnas öppenhet
kring         partnerskapet,          och
familjesituationen bör inte vara omgärdad
med förbud och hemligheter. Partnerna bör
kunna hantera omgivningens attityder,  ha
beredskap  att  möta  barnets  tankar  om
familjen  och  ha en positiv  inställning
till  det  motsatta  könet,  anförs  det.
Sökandens  nätverk  och  möjligheten  att
erbjuda barnet goda och varaktiga manliga
och  kvinnliga förebilder är en  naturlig
del  i  den  helhetsbedömning  som  skall
göras.  Det gäller i dag när ensamstående
adopterar  och  har  av  regeringen  inte
bedömts behöva framgå av lagtexten.
Med  hänsyn framför allt till  den  risk
som  lagändringen kan innebära för makars
och  ensamståendes möjlighet att adoptera
från andra länder avser regeringen att ge
berörda   myndigheter   i   uppdrag   att
kontinuerligt följa upp konsekvenserna av
lagändringen.  Därvid  skall   undersökas
ursprungsländernas      reaktion      och
utvecklingen     när      det      gäller
internationella     adoptioner     liksom
förhållandena för de barn som  adopteras.
Förslag  skall lämnas på de åtgärder  som
kan   visa  sig  motiverade.  En   första
rapport   skall  lämnas  ett   år   efter
ikraftträdandet.  Regeringen  anför   att
lagändringen   vid   behov   kommer   att
utvärderas även på annat sätt.
I  propositionen upplyses att regeringen
under   hösten  2001  har   tillsatt   en
utredning  om internationella  adoptioner
som     skall    överväga    bl.a.    hur
hemutredningarna  kan  förbättras   (dir.
2001:93).  Utredningen skall beskriva  de
bedömningsproblem     man     möter     i
socialtjänsten  och  ge  förslag  på  hur
problemen kan hanteras. Utredningen skall
överväga       hur       länsstyrelsernas
tillsynsfunktion   kan   förstärkas   vad
beträffar  kvalitet  och  uppföljning   i
hemutredningarna. Utredningen skall också
undersöka  om det nuvarande systemet  för
stöd  och rådgivning tillgodoser  adoptiv
familjernas   behov.   Uppdraget    skall
redovisas senast den 15 december 2002.
Eftersom förslaget om adoption kan  komma
i   konflikt   med  1967  års  europeiska
konvention  om adoption av barn  föreslår
regeringen  att Sverige frånträder  denna
konvention.    Regeringen    anser    att
tillräckliga   skäl  härför   föreligger,
bl.a.  mot  bakgrund av att en uppsägning
inte  innebär  att barns  rättsskydd  vid
adoption  försvagas  eller  att  hänsynen
till  barnets  bästa äventyras.  När  det
gäller  1993 års Haagkonvention om  skydd
av barn och samarbete vid internationella
adoptioner  anför  regeringen  att  denna
konvention  inte hindrar att bestämmelser
införs  som  ger  partner  möjlighet  att
gemensamt  adoptera barn  men  att  dessa
adoptioner  inte kommer att  omfattas  av
konventionen   och   dess   system    med
samarbete.

Vårdnad

Bestämmelser om vårdnad finns  i  6  kap.
föräldrabalken. Frågor om  vårdnad  skall
alltid avgöras efter vad som är bäst  för
barnet  (2 a §). Bedömningen är  beroende
av en prövning av samtliga omständigheter
i  det  enskilda  fallet. Vid  avgörandet
skall  hänsyn tas till barnets vilja  med
beaktande  av barnets ålder  och  mognad.
Den  omständigheten att  en  förälder  är
homosexuell  hindrar  inte  i   sig   att
föräldern får vårdnaden om sitt barn.
Ett  barn står normalt under vårdnad  av
båda föräldrarna eller en av dem. I vissa
fall,  t.ex.  om  en förälder  brister  i
omsorgen  eller  avlider,  kan  vårdnaden
emellertid  anförtros  åt  en  eller  två
särskilt    förordnade    vårdnadshavare.
Registrerade   partner  och  homosexuella
sambor  kan  i  dag inte  utses  att  som
särskilt förordnade vårdnadshavare  gemen
samt utöva vårdnaden om ett barn.
Regeringen  föreslår i propositionen  att
registrerade   partner  och  homosexuella
sambor skall kunna utses att som särskilt
förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden
om ett barn.
Flera  remissinstanser har  anmärkt  att
barn  för  vilka  det blir  aktuellt  att
särskilt förordna vårdnadshavare ofta  är
särskilt sårbara på ett liknande sätt som
adoptivbarn.   Liksom  när   det   gäller
gemensam adoption invänds att det  skulle
innebära  en  belastning för  barnet  att
växa  upp i en familj där de vuxna är  av
samma  kön  och  att det finns  risk  att
barnets  psykiska hälsa skadas.  I  linje
med   den   bedömning  som   har   gjorts
beträffande   partnerskap  och   adoption
anser  dock  regeringen att  registrerade
partner  och homosexuella sambor  allmänt
sett   skulle  kunna  erbjuda  en   sådan
uppväxtmiljö som behövs för  att  hantera
eventuella problem och att de  bör  kunna
utses  gemensamt till särskilt förordnade
vårdnadshavare.

Motionerna

I   fyra   motioner   yrkas   avslag   på
regeringens förslag.
I  motionerna  L26  av  Rolf  Åbjörnsson
m.fl.  (kd)  (yrkandena 17) och  L25  av
Tuve  Skånberg m.fl. (kd,  m,  c)  anförs
bl.a. att ingen har rätt till barn,  vare
sig  hetero- eller homosexuella par,  men
att alla barn har rätt till föräldrar  av
båda  könen. En förebild utanför familjen
är   inte   detsamma  som  en   förälder.
Motionärerna  åberopar vidare  adopterade
barns  särskilda utsatthet  och  att  det
torde  innebära  en ökad  belastning  för
dessa   barn   att   adopteras   av   ett
homosexuellt  par.  Förslaget  att   låta
homosexuella par adoptera strider  vidare
mot  barnkonventionens princip om barnets
bästa          och          konventionens
försiktighetsprincip samt  mot  1993  års
Haagkonvention.  Om  förslaget  genomförs
kommer  med all sannolikhet de adoptioner
som  sker  enligt nu gällande regler  att
stoppas. Motionärerna framhåller även att
barnexperterna i kommittén tagit  avstånd
från   kommitténs  slutsatser  samt   att
remissinstanserna framfört  stark  kritik
mot utredningens förslag.
I  motion  L17 av Gustaf von  Essen  och
Lennart  Fridén (m) anförs att  det  inte
finns någon rätt att bli förälder men att
barn  har rätt att växa upp under så goda
och  stabila  förhållanden  som  möjligt.
Motionärerna åberopar att adopterade barn
oftare  än andra lider av psykiska besvär
och  att  de  inte bör utsättas  för  den
ytterligare  börda  det  innebär  att  ha
homosexuella föräldrar.
Karl  Gustav Abramsson (s) framhåller  i
motion   L20  att  tillgängligt  underlag
borde  ha  föranlett en annan slutsats  i
fråga      om     möjligheterna      till
anhörigadoptioner   och   internationella
adoptioner.   Motionären   åberopar    de
invändningar  som  framförts  från  flera
remissinstanser och experter  samt  anför
att   förslagen  inte  är  förenliga  med
barnens bästa.
I  motion L23 av Olle Lindström (m) yrkas
att  riksdagen avslår regeringens förslag
när  det  gäller rätten för  registrerade
partner  att prövas som adoptivföräldrar.
Motionären  anför bl.a. att barn  behöver
både  en  mamma  och en  pappa  samt  att
adopterade   barn  är  överrepresenterade
bland barn med identitetsproblem.
I  motion  L24 av Lennart Kollmats  m.fl.
(fp)   framförs  den  inställningen   att
registrerade partner inte bör  få  prövas
vare  sig  för internationella adoptioner
eller  för styvbarnsadoption av  partners
adopterade barn. Tillkännagivanden  härom
begärs   i  yrkandena  1  respektive   2.
Motionärerna anser att kommitténs  arbete
inte   i  tillräcklig  grad  utgått  från
principen  om barnets bästa utan  alltför
mycket  fokuserat  på  vuxnas  behov  och
perspektiv.  Kommittén har  vidare  tonat
ned    den   psykiska   sårbarheten   hos
adopterade   barn  liksom   de   negativa
resultaten  i  forskningen  om   barn   i
homosexuella    familjer.    Motionärerna
hänvisar bl.a. till yttranden från  olika
remissinstanser.
I  motion L22 av Christel Anderberg m.fl.
(m)  yrkas  avslag  på förslaget  att  ge
registrerade partner rätt att prövas  som
adoptivföräldrar       (yrkande       1).
Motionärerna ställer sig bakom  förslaget
att  tillåta styvbarnsadoption men  anser
att  det  inte  skall vara  tillåtet  att
ensamadoptera ett barn i avsikt att  inom
kort  tid  låta  en  registrerad  partner
genomföra      en      styvbarnsadoption.
Regeringen  bör därför snarast  återkomma
med  ett lagförslag som förhindrar  detta
(yrkande 2). Motionärerna betonar  vikten
av   ytterligare  kunskap  om  barn   som
adopterats i homosexuella familjer. Innan
sådan  forskning  har genomförts  är  det
omöjligt   att  avgöra  om  en   utvidgad
adoptionsrätt är till barnets bästa.  Det
anförs  vidare att ett utsatt barn  i  så
liten   utsträckning  som  möjligt  skall
behöva söka sig utanför familjen för  att
finna  förebilder. Förslaget skulle  leda
till      haltande      rättsförhållanden
internationellt eftersom  Sverige  skulle
vara  ensamt om denna adoptionsmöjlighet.
Motionärerna  åberopar också  risken  att
givarländerna avstår från att sända  barn
för adoption till Sverige.
I  motion L19 av Susanne Eberstein  m.fl.
(s)   yrkas  en  ändring  av  regeringens
förslag  med  innebörd  att  registrerade
partner  endast  skall få  möjlighet  att
adoptera  barn  med  hemvist  i  Sverige.
Motionärerna  har inget att  invända  mot
förslaget   om   närståendeadoption   och
adoption av barn i Sverige utan anser att
det  är  viktigt  att i  dessa  avseenden
bejaka    registrerade    partner     som
föräldrar. Motionärerna anför  att  många
positiva förändringar har skett  när  det
gäller  synen på homosexuella men att  de
inte  är  tillräckliga. Risken finns  att
internationellt  adopterade  barn  skulle
uppleva  ett ännu starkare utanförskap  i
en   homosexuell  familj  och  att  detta
ytterligare   skulle   försvåra   barnets
identitetsutveckling.              Enligt
motionärernas  mening  bör   man   därför
avvakta med att öppna möjligheterna  till
internationell adoption för  registrerade
partner.  Motionärerna är också  kritiska
till   att   barn   som   adopteras    av
registrerade partner kommer  att  ställas
utanför det skydd som Haagkonventionen om
skydd   av   barn   och   samarbete   vid
internationella adoptioner ger.
I  motion  L21 av Tasso Stafilidis  m.fl.
(v)  yrkas att riksdagen beslutar att den
prövning  som  skall göras av  adoptanter
inte  skall ställa krav på att det  skall
finnas  kvinnliga och manliga  förebilder
utanför adoptionsrelationen (yrkande  1).
Enligt  motionärerna är en adoption  inte
till för att ge barnet en mor och en  far
utan  för att ge barnet en trygg  lösning
på  problemet att det blivit av med  sina
föräldrar. Den lösningen kan många  olika
personer  tillgodose.  Den  prövning  som
skall göras av adoptanter skall utgå från
barnets bästa och inte utgå från kön utan
se  bortom kön. Motionärerna yrkar vidare
att  riksdagen beslutar att ge regeringen
i   uppdrag   att   ge   utredningen   om
internationella adoptioner (dir. 2001:93)
ett tilläggsdirektiv som tar sikte på  de
förändringar    i   lagstiftningen    som
föreslås  i  propositionen  (yrkande  4).
Utredningen   bör   enligt   motionärerna
utarbeta    tydliga    riktlinjer    till
socialnämnder  och  förvaltningsdomstolar
när  det gäller att bedöma vilka krav som
bör  ställas på de makar och partner  som
vill  ta  emot  ett  barn  i  syfte   att
adoptera  det.  Motionärerna  anser   det
vidare angeläget att dessa instanser  får
utbildning  och utarbetar en metodik  för
att       kunna      utföra       sakliga
lämplighetsprövningar    av     ansökande
föräldrar. Kompetenshöjningen skall syfta
till att motverka diskriminering på grund
av  de sökandes sexuella läggning. Det är
av  yttersta  vikt  att  hemutredningarna
inte fäster avseende vid sexuell läggning
utan   gör  en  saklig  prövning  av   de
individuella    förutsättningarna     hos
sökandena. Motionärerna understryker  att
det    inte    får   förekomma   separata
riktlinjer i de fall då sökandena  är  av
samma kön.

Socialutskottets ställningstagande

När  det  först gäller frågan om huruvida
registrerade  partner bör  ges  möjlighet
att  adoptera  barn kan  konstateras  att
forskningen  om barn som  växer  upp  med
homosexuella  vuxna  inte  specifikt  rör
adopterade barn. Adopterade barn, som kan
vara  särskilt sårbara redan på grund  av
sin   bakgrund,  kan  dock   uppleva   en
homosexuell  familjesituation   som   ett
problem.   Forskning   kring    barn    i
homosexuella  familjer  talar  emellertid
för  att  om  det  finns starka  positiva
känslomässiga band mellan barnet  och  de
vuxna    föreligger   som   regel    goda
förutsättningar  att hantera  frågor  som
rör    familjens   speciella   situation.
Föräldrarnas sexuella läggning synes inte
ha   någon   betydelse  för   ett   barns
möjligheter   att   utvecklas   gynnsamt.
Utskottet delar regeringens bedömning att
registrerade partner generellt har  samma
förutsättningar som makar att  tillgodose
de   särskilda  behov  av  praktisk   och
känslomässig  omsorg  och  omvårdnad  som
adopterade   barn  kan   ha,   även   med
beaktande  av den känsliga situation  som
barn  i homosexuella familjer kan befinna
sig i. Av betydelse i sammanhanget är att
inställningen till homosexuella i Sverige
är  under  förändring i positiv riktning.
Såsom    regeringen   anfört    kan    en
styvbarnsadoption   i   ett   registrerat
partnerskap innebära fördelar för  barnet
genom  att  dess ekonomiska, sociala  och
rättsliga  trygghet ökar. Om partner  kan
adoptera  gemensamt skulle fler  lämpliga
adoptivföräldrar finnas tillgängliga. Att
erkänna      en     sådan     homosexuell
familjebildning  ger  vidare  en   viktig
signal   till  de  barn  som  lever   hos
homosexuella  vuxna. Sammantaget  ställer
utskottet sig bakom regeringens bedömning
att  det  får  anses vara i enlighet  med
principen    om   barnets    bästa    att
registrerade  partner ges  möjlighet  att
adoptera.
Det  har uttryckts en oro för att  vissa
ursprungsländer  kan komma  att  bli  mer
restriktiva när det gäller att lämna barn
för  adoption till Sverige, således  även
till heterosexuella par och ensamstående.
Utskottet    delar    dock    regeringens
bedömning att denna risk inte är så  stor
att   den   bör   hindra  att   förslaget
genomförs.   Vidare  kan  tilläggas   att
berörda  myndigheter skall få  i  uppdrag
att      kontinuerligt     följa      upp
konsekvenserna av lagändringen samt lämna
förslag  på  åtgärder som  kan  visa  sig
motiverade.  Uppföljningen   skall   avse
såväl  ursprungsländernas  reaktion   och
utvecklingen     när      det      gäller
internationella      adoptioner       som
förhållandena för de barn som  adopteras.
Regeringen kommer även att på andra  sätt
utvärdera  lagändringen, om  behov  härav
uppkommer.
Utskottet  delar  regeringens  bedömning
att  det  vid  prövningen av de  sökandes
lämplighet    att    adoptera    är    av
grundläggande betydelse att  förhållandet
är  seriöst och stabilt och att sökandena
är  mogna  och  ansvarskännande.  Det  är
också  viktigt  att barnet får  möjlighet
till  ett  naturligt  umgänge  med  såväl
kvinnor  som  män samt att varaktiga  och
goda  förebilder av båda  könen  finns  i
barnets närhet. Utskottet instämmer också
med  regeringen  att det kan  behöva  tas
vissa  särskilda hänsyn  när  det  gäller
prövningen  av registrerade partner.  Det
skall   t.ex.   finnas   öppenhet   kring
partnerskapet. Det är också  viktigt  att
partnerna    kan   hantera   omgivningens
attityder  samt att de har beredskap  att
möta  barnets tankar om familjen  och  en
positiv  inställning  till  det  motsatta
könet. Utskottet vill framhålla vikten av
hög  kvalitet i hemutredningarna och  god
kompetens bland socialtjänstens  personal
när det gäller att bedöma lämpligheten av
de   registrerade  partner   som   önskar
adoptera.  Utskottet ser därför  positivt
på   den   utredning  om  internationella
adoptioner som nyligen tillsatts och  som
bl.a.  har i uppdrag att utveckla arbetet
kring  prövningen av adoptionssökande.  I
direktiven   (dir.   2001:93)   framhålls
vikten  av  att blivande adoptivföräldrar
får  tillräcklig kunskap om  adoptivbarns
särskilda  behov samt att de som  bedömer
lämpligheten       hos        potentiella
adoptivföräldrar  får lämplig  utbildning
för   uppgiften   liksom  handledning   i
arbetet.  Utredningen skall vidare  pröva
hur länsstyrelsernas tillsynsfunktion kan
förstärkas  vad  beträffar  kvalitet  och
uppföljning i hemutredningarna. Slutligen
skall  utredningen föreslå  åtgärder  som
bättre tillgodoser de särskilda behov  av
socialt stöd som adoptionssituationen ger
upphov  till  hos familjerna och  barnen.
Utskottet      vill     också      betona
Socialstyrelsens arbete med att genomföra
den  strategi för kunskapsutveckling inom
socialtjänsten  som  finns  redovisad   i
proposition  2000/01:80 med förslag  till
ny socialtjänstlag. Även detta arbete kan
komma  att bidra till en höjd kvalitet  i
hemutredningarna och till ökad  kompetens
bland socialtjänstens personal.
Utskottet   ställer  sig   också   bakom
förslaget  att registrerade  partner  och
homosexuella sambor gemensamt skall kunna
utses   att   som   särskilt   förordnade
vårdnadshavare  utöva  vårdnaden  om  ett
barn.  Utskottet delar därvid regeringens
bedömning  att registrerade  partner  och
homosexuella  sambor  allmänt  sett   kan
erbjuda en sådan uppväxtmiljö som  behövs
för att kunna hantera eventuella problem.
Mot  bakgrund  av vad som anförts  anser
socialutskottet   att  lagutskottet   bör
avstyrka motionerna L17 (m), L19 (s), L20
(s),  L22 (m) yrkandena 1 och 2, L23 (m),
L24  (fp), L25 (kd, m, c) samt  L26  (kd)
yrkandena 17.
Utskottet  instämmer med  regeringen  att
det är viktigt för identitetsutvecklingen
hos   ett   barn   som  växer   upp   med
adoptivföräldrar av samma kön att  barnet
har  tillgång till både en manlig och  en
kvinnlig  förebild i sin  närhet.  Motion
L21 (v) yrkande 1 bör därmed avstyrkas.
I  motion  L21 (v) yrkande 4  anförs  att
utredningen om internationella adoptioner
m.m. bör utarbeta tydliga riktlinjer till
bl.a. socialnämnderna rörande vilka  krav
som bör ställas på de par som ansöker  om
medgivande  till  adoption.  Motionärerna
anser  vidare att samma riktlinjer  skall
gälla  oavsett om sökandena är  av  olika
eller  samma kön. Enligt direktiven  till
utredningen    (dir.   2001:93)    saknas
förutsättningar      för      att       i
socialtjänstlagen ange specifika krav  på
föräldrarnas   egenskaper  och   förmåga.
Bakgrunden   härtill   är    att    varje
föräldrapar  är unikt och  att  så  många
olika faktorer har betydelse för vad  som
är   ett   gott  föräldraskap.  Utskottet
ställer sig bakom denna utgångspunkt. Som
ovan   anförts  delar  vidare   utskottet
regeringens  uppfattning  att   det   kan
behöva  tas  vissa särskilda  hänsyn  vid
prövningen av registrerade partner, bl.a.
när    det   gäller   öppenheten    kring
partnerskapet samt förmågan  att  hantera
omgivningens attityder och barnets tankar
om familjen.
Utskottet     instämmer     dock     med
motionärerna  att  det är  angeläget  att
motarbeta  fördomar, okunskap  och  olika
former  av  diskriminering  på  grund  av
sexuell   läggning.  Inställningen   till
homosexuella   är  till   stor   del   en
kunskapsfråga.  I  direktiven  till   den
ovannämnda utredningen anges att  det  är
viktigt  att  de som bedömer lämpligheten
hos   potentiella  adoptivföräldrar   får
lämplig  utbildning och handledning.  Mot
bakgrund av det arbete som pågår för  att
öka  kompetensen inom socialtjänsten  bör
riksdagen  inte  ta  något  initiativ  på
området.
Socialutskottet  anser sammanfattningsvis
att lagutskottet bör avstyrka även motion
L21 yrkande 4.

Stockholm den 18 april 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman


Följande   ledamöter   har   deltagit   i
beslutet:   Ingrid  Burman   (v),   Chris
Heister   (m),  Conny  Öhman  (s),   Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars U  Granberg
(s), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson
(v),   Lars  Gustafsson  (kd),   Cristina
Husmark  Pehrsson (m), Kenneth  Johansson
(c),   Kerstin   Heinemann   (fp),   Lars
Elinderson  (m),  Rosita Runegrund  (kd),
Marina   Pettersson  (s),  Helena  Hillar
Rosenqvist (mp), Christina Nenes (s)  och
Majléne Westerlund Panke (s).



Avvikande meningar


1. Avslag på propositionen
Lars   Gustafsson  och  Rosita  Runegrund
(båda kd) anför:
Adoptioner är inte till för att ge  vuxna
människor  barn  utan  för  att  ge  barn
föräldrar. Ingen har rätt till barn, vare
sig   heterosexuella  eller  homosexuella
par.  Däremot har enligt vår mening  alla
barn  rätt till föräldrar av båda  könen.
På  grund av olika omständigheter kan ett
barns ena eller båda biologiska föräldrar
försvinna  ur  barnets  liv.  Det  är  då
samhällets  skyldighet att medverka  till
att  barnet  ändå får en uppväxtsituation
som  i  så  hög utsträckning som  möjligt
liknar          det          ursprungliga
familjeförhållandet.  Adoptionens   syfte
och   innebörd  är  att  ge   barnet   en
ersättning för dess biologiska föräldrar.
Att  barnets  utveckling sker  genom  ett
kontinuerligt      växelspel       mellan
föräldrarnas olika roller har påvisats  i
en  mängd  olika studier. Varje barn  bör
därför  så långt det är möjligt  ha  rätt
till identifikation med föräldrar av båda
könen.
Vi   vill   också   framhålla   att   om
homosexuella  par tillåts adoptera  måste
stora    delar    av    den    befintliga
familjerätten anpassas eftersom den utgår
från  båda  föräldrarnas  betydelse   för
barnets  utveckling.  Om  så  inte   sker
kommer     lagstiftningen     att     bli
inkonsekvent. Om förslaget genomförs blir
barn   som   förlorat   sina   biologiska
föräldrar de enda barn i Sverige som inte
får rätt till en mamma och en pappa.
Regeringen  medger i  sitt  förslag  att
barnet  behöver  ha  förebilder  av  båda
könen   och  förutsätter  att   det   som
komplement  skall finnas en varaktig  god
manlig  respektive  kvinnlig  förebild  i
barnets  närhet.  Därmed  har  regeringen
erkänt  att  en  konstellation  med   två
föräldrar   av   samma   kön   inte    är
tillräcklig   för   barnets   utveckling.
Enligt vår mening kan en förebild utanför
familjen  aldrig  vara  detsamma  som  en
förälder.   Könsidentifikation    handlar
nämligen  om att leva i en relation  till
denna  förebild. Dessutom är det  osäkert
om en förebild utanför familjen verkligen
kommer  att finnas till hands under  hela
uppväxten.
I  konsekvens med ovanstående resonemang
anser  vi  inte heller att en homosexuell
person  skall  få adoptera  sin  partners
barn  genom  så kallad styvbarnsadoption.
Vid     en     adoption     upphör     de
familjerättsliga      banden,       såväl
rättigheter  som  skyldigheter,  gentemot
barnets  biologiska föräldrar och  släkt.
Vi  anser att kontakten mellan barnet och
de   biologiska  föräldrarna  och   deras
släktingar  skall eftersträvas  vare  sig
föräldrarna   lever   i   hetero-   eller
homosexuella förhållanden.
Barn   som   adopteras   internationellt
löper redan nu större risk att få problem
med   sin  identitetsutveckling,   vilket
aktuell forskning visar. Även om det  går
bra  för  de flesta finns tyvärr en  ökad
risk   för  kriminalitet,  missbruk   och
självmordsförsök. Att  adopteras  av  ett
homosexuellt par torde kunna innebära  en
ökad belastning för sådana barn, särskilt
under  tonåren.  Enligt en  attitydstudie
som  Kommittén  om  barn  i  homosexuella
familjer låtit utföra är en majoritet  av
svenska      folket     negativ      till
adoptionsmöjligheter  för   homosexuella.
Detta  faktum  skulle enligt  vår  mening
naturligtvis  påverka  livsvillkoren  för
barn  som  adopteras av homosexuella.  Vi
anser inte att barn någonsin får bli  ett
medel  i  politiska ambitioner att  vända
opinionstrender.
Genom  att tillåta homosexuella par  att
adoptera   skulle  Sverige   enligt   vår
uppfattning  frångå FN:s  barnkonvention,
som  stadgar att alla beslut som rör barn
skall  utgå  ifrån  barnets  bästa.   Ett
bifall   till   förslaget  skulle   också
innebära   ett  brott  mot  konventionens
försiktighetsprincip.  Principen  innebär
att sådana åtgärder inte skall vidtas som
eventuellt kan utgöra ett hot mot barnets
bästa,  även om detta inte fullt  ut  kan
beläggas.  Enligt  vår  mening  får  barn
aldrig  användas  som  verktyg  för   att
åstadkomma  vad som kan upplevas  som  en
angelägen åtgärd för vuxna.
Lagförslaget strider vidare  enligt  vår
mening   mot   1993  års  Haagkonvention.
Skulle  förslagen i propositionen  godtas
av    riksdagen   måste   dessutom    den
europeiska   konventionen  om  adoptioner
från    1967   frånträdas,   något    som
regeringen  själv  kallar  olämpligt  men
ändå  föreslår.  Vi  avvisar  även  detta
förslag.
Slutligen  vill  vi  framhålla  att   om
Sverige  inför  en rätt för  homosexuella
par  att prövas för adoption kommer detta
med  all  sannolikhet att leda  till  att
även  de  adoptioner som sker  enligt  nu
gällande  regler stoppas. Därmed  berövas
många  barn  möjligheter till ett  bättre
liv.
Det  anförda  innebär att vi  anser  att
lagutskottet  bör  avstyrka   proposition
2001/02:123 Partnerskap och adoption  och
tillstyrka motion L26 (kd) yrkandena 17.

2. Registrerade partners rätt att prövas
som adoptivföräldrar

Chris  Heister, Hans Hjortzberg-Nordlund,
Cristina   Husmark  Pehrsson   och   Lars
Elinderson (alla m) anför:
Frågan om registrerade partner skall  ges
rätt   att  prövas  som  adoptivföräldrar
måste  avgöras med utgångspunkt i barnets
bästa  och med fokusering på adoptivbarns
speciella  situation.  Adoptionen  i  sig
innebär   att  barnet  har  fler   frågor
rörande identiteten att förhålla sig till
än   andra   barn.  Det  stora  flertalet
adopterade klarar sig bra. Det  har  dock
visat sig att det går sämre för en del av
de adopterade barnen.
Kunskapen     om     adoptioner      och
adoptivbarns    utveckling    är     ännu
ofullständig. Ny forskning har emellertid
visat att det finns en betydande överrisk
för     självmord    och     psykologiska
komplikationer hos adopterade  barn.  När
det gäller adopterade barn i homosexuella
familjer saknas det helt kunskap.
Enligt vår mening är det nödvändigt  att
avvakta  ytterligare forskning innan  det
kan    avgöras   om   möjligheten    till
internationell adoption för  registrerade
partner är i enlighet med barnets  bästa.
Att dra slutsatser om hur internationella
adoptivbarn  klarar av  att  hantera  sin
speciella  livssituation  utan   tillgång
till  mer  fullständig  kunskap  är  inte
ansvarsfullt  ur ett barnperspektiv.  Det
finns  ingen anledning att hasta fram  en
lagändring.
Föräldrarna    är    barnets     primära
förebilder.    Intill   dess    motsatsen
bevisats  måste utgångspunkten  vara  att
adopterade   barns  särskilda   behov   i
största möjliga utsträckning skall  kunna
mötas  i  deras omedelbara  närhet,  dvs.
inom familjen. Ett utsatt barn skall inte
behöva  tvingas söka sig utanför familjen
för att finna förebilder.
Vidare  vill  vi  påpeka  att  förslaget
skulle       leda      till      haltande
rättsförhållanden  internationellt  sett,
eftersom  Sverige skulle stå  isolerat  i
denna adoptionsmöjlighet. Inget land är i
dag    berett   att   lämna   barn   till
registrerade partner. Det går inte heller
att ignorera risken att givarländerna som
en följd av den svenska lagändringen helt
skulle  avstå  från att sända  barn  till
Sverige för adoption.
Mot  bakgrund  av  de ställningstaganden
vi  redovisat ovan är vi nu inte  beredda
att  stödja regeringens förslag  när  det
gäller  registrerade  partners  möjlighet
att adoptera gemensamt.
Vi  stödjer  dock förslaget att  tillåta
närståendeadoptioner   för   registrerade
partner. För de barn som då berörs är det
biologiska   ursprunget   klart,   vilket
väsentligt                    underlättar
identitetsbyggandet  jämfört  med   andra
adoptivbarn. Barnen lever i många fall  i
samma familjekonstellation såväl före som
efter   adoptionen.  Närståendeadoptionen
blir  ett  sätt att ge ett  barn  med  en
förälder  två  föräldrar. Det  kan  också
vara  ett  sätt  att  ge  ett  barn   två
fungerande föräldrar. I andra situationer
blir  närståendeadoption ett sätt att  ge
barnet  tryggare  långsiktiga  villkor  i
form  av  två föräldrar som är  juridiskt
sanktionerade.
Närståendeadoption   för    registrerade
partner  bör  komma i fråga i situationer
som  är parallella till när gifta  par  i
dag kan närståendeadoptera, eller när det
annars finns en särskild relation,  såsom
nära  släktskap  mellan  adoptanten   och
barnet.
Vi   anser   att  riksdagen  bör   avslå
förslaget att registrerade partner  skall
ges     möjlighet    att    prövas    som
adoptivföräldrar.  Riksdagen  bör  vidare
begära att regeringen återkommer med  ett
lagförslag  om närståendeadoptioner  inom
registrerade   partnerskap.  Lagutskottet
bör  således  tillstyrka motion  L22  (m)
yrkandena 1 och 2.

3. Prövningen av sökandes lämplighet att
adoptera

Ingrid  Burman och Rolf Olsson  (båda  v)
anför:
Regeringen framhåller i propositionen att
det, i den mån barnet inte växer upp  med
adoptivföräldrar av olika kön, är viktigt
att  barnet har tillgång till  en  manlig
och en kvinnlig förebild, dvs. en man och
en kvinna utanför adoptionsrelationen som
har  en  tillräckligt  nära  kontakt  med
barnet  och som kan vara en god förebild.
Vi  efterlyser en djupare analys  av  vad
detta  innebär.  Frågan är  vilket  slags
kvinnlighet och manlighet som  regeringen
anser  måste  finnas i  omgivningen  runt
homosexuella par som vill adoptera  barn.
Eftersom   regeringen   anser   att    de
samkönade  adoptivföräldrarna  skall   ha
kvinnliga och manliga förebilder  utanför
adoptionsrelationen finns det, enligt vår
mening, anledning att anta att regeringen
anser  att ett samkönat föräldraskap  kan
inverka   negativt  på   det   adopterade
barnet.  Denna utgångspunkt  ifrågasätter
vi  starkt.  Vi lever visserligen  i  ett
samhälle     där    den    heterosexuella
kärnfamiljen     är    den     vanligaste
familjebildningen. Det finns  dock  ingen
forskning  som tyder på att det  är  just
kombinationen mamma och pappa som är  det
bästa  för ett barn. En adoption är  inte
till för att ge barnet en mor och en far,
utan  för att ge barnet en trygg  lösning
på   problemet  att  det  förlorat   sina
föräldrar. Vi anser att den prövning  som
skall  göras  av  potentiella  adoptanter
skall  utgå från barnets bästa.  Vad  som
bör    krävas    är   naturligtvis    att
adoptanterna kan visa att de lever  i  en
socialt välfungerande familj som inte  är
en   från   omvärlden   isolerad   enhet.
Prövningen av registrerade partner  skall
inte  utgå från kön, utan se bortom  kön.
Riksdagen  bör enligt vår mening  således
besluta   att   det  vid  prövningen   av
adoptanter inte skall ställas krav på att
det    finns   kvinnliga   och    manliga
förebilder utanför adoptionsrelationen.
Regeringen   har  nyligen  tillsatt   en
utredning  om internationella  adoptioner
som  bl.a. har fått i uppdrag att se över
hur  hemutredningar kan förbättras  (dir.
2001:93).   Det   framkommer   inte    av
direktiven  om  utredningen  kommer   att
beakta de förändringar som föreslås i den
nu   aktuella  propositionen.  Vi   anser
därför  att  regeringen  bör  besluta  om
tilläggsdirektiv till utredningen som tar
sikte  på  de lagändringar som  föreslås.
Utredningen   bör   enligt   vår   mening
utarbeta    tydliga    riktlinjer    till
socialnämnder  och  förvaltningsdomstolar
när  det gäller att bedöma vilka krav som
bör  ställas på de makar och partner  som
vill  ta  emot  ett  barn  i  syfte   att
adoptera  det. Dessutom är det  angeläget
att      såväl     socialnämnder      som
förvaltningsdomstolar     får     lämplig
utbildning  för  kompetensutveckling  och
framför allt utarbetar en metodik för att
kunna        utföra       en       saklig
lämplighetsprövning     av      ansökande
föräldrar.  Det är enligt vår  mening  av
yttersta  vikt att de hemutredningar  som
görs  inte  fäster avseende  vid  sexuell
läggning  utan  att det  görs  en  saklig
prövning av ansökande partners och makars
individuella  förutsättningar.  Vi   vill
understryka att det inte skall  förekomma
separata   riktlinjer  i   de   fall   då
sökandena   är   av   samma   kön.    Den
kompetenshöjning som vi efterfrågar skall
syfta till att motverka diskriminering på
grund av de sökandes sexuella läggning.
Det  anförda  innebär att vi  anser  att
lagutskottet  bör tillstyrka  motion  L21
(v) yrkandena 1 och 4.

_______________________________
1 Senaste lydelse 2001:1142.
1 Senaste lydelse 2001:1142.</pre><pre></pre>