Lagutskottets betänkande
2001/02:LU22

Genomförande av direktivet om mönsterskydd m.m.


Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
proposition     2001/02:121     Genomförande      av
Europaparlamentets    och    rådets    direktiv   om
mönsterskydd, m.m.
Propositionen innehåller förslag till  ändringar i
mönsterskyddslagen  (1970:485)  som  behövs för  att
genomföra  direktivet  i  svensk  rätt.  Förutom  de
lagändringar  som  föranleds  av direktivet föreslås
vissa  andra  ändringar  i  mönsterskyddslagen   som
gäller  bl.a. bestämmelserna om granskning i samband
med    registrering     av     ett    mönster    och
invändningsförfarandet.
Lagändringarna föreslås träda  i  kraft den 1 juli
2002.
I  betänkandet  behandlas  vidare  en  motion  som
väckts med anledning av propositionen och  en motion
från   den   allmänna   motionstiden  år  2001.  Den
förstnämnda  motionen  tar   främst  upp  frågan  om
mönsterskydd  för  reservdelar  och  den  sistnämnda
motionen  behandlar frågan om skydd  mot  plagiering
och piratkopiering av mönster.
Utskottet    föreslår    att    riksdagen    antar
propositionens     förslag    till    ändringar    i
mönsterskyddslagen och avslår motionerna.
I betänkandet finns en reservation.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Lagförslaget

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i mönsterskyddslagen (1970:485).

2. Mönsterskydd för reservdelar m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:L16.
Reservation  (m)

3. Mönsterintrång

Riksdagen avslår motion 2001/02:L334.


Stockholm den 16 maj 2002


På lagutskottets vägnar


Tanja Linderborg

Följande ledamöter  har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg  (v),  Marianne   Carlström   (s),   Rune
Berglund  (s),  Karin  Jeppsson (s), Henrik S Järrel
(m), Nikos Papadopoulos  (s), Elizabeth Nyström (m),
Marina Pettersson (s), Christina  Nenes  (s),  Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m),  Anders  Berglöv  (s),  Viviann Gerdin (c), Ana
Maria Narti (fp), Petra Gardos  (m) och Jan Orrenius
(kd).
2001/02

LU22


Redogörelse för ärendet



Europaparlamentet och Europeiska  unionens råd antog
den   13   oktober   1998  direktivet  98/71/EG   om
mönsterskydd (mönsterskyddsdirektivet).  Syftet  med
direktivet    är    att    närma    medlemsstaternas
bestämmelser    om   mönsterskydd   till   varandra.
Direktivet är begränsat till de bestämmelser som har
störst inverkan på den inre marknadens funktion.

Våren  1999  tillkallade  regeringen  en  särskild
utredare   för   att    lämna   förslag   till   hur
Europaparlamentets    och   rådets    direktiv    om
mönsterskydd skulle genomföras i svensk rätt. Enligt
utredningsdirektiven (dir. 1999:28) skulle utredaren
även  göra en allmän översyn  av  mönsterskyddslagen
(1970:485)  och, om det framstod som ändamålsenligt,
lämna förslag till en helt ny mönsterskyddslag.
Utredarens    överväganden    och   förslag   till
lagändringar    såvitt   avser   genomförandet    av
mönsterdirektivet  redovisades i delbetänkandet (SOU
2000:79)  Mönster,  Form,   Design  -  Förslag  till
genomförande   av  Europaparlamentets   och   rådets
direktiv  om  mönsterskydd  m.m..  I  delbetänkandet
föreslås även vissa  förändringar  beträffande regi-
streringsförfarandet och i fråga om  ombudskrav  och
prioritet    för    ansökan   om   registrering   av
mönsterrätt. Utredarens  överväganden när det gäller
den   allmänna   översynen   av   mönsterskyddslagen
redovisades i slutbetänkandet  (SOU 2001:68) Förslag
till    formskyddslag.    Båda   betänkandena    har
remissbehandlats.
På grundval av förslagen  i  delbetänkandet, och i
vissa avseenden förslagen i slutbetänkandet,  lägger
regeringen   -   efter   hörande  av  Lagrådet  -  i
propositionen  fram  förslag  till  de  ändringar  i
mönsterskyddslagen  som  behövs  för  att  genomföra
mönsterskyddsdirektivet. Vidare föreslås ändringar i
mönsterskyddslagen inom  de  övriga i delbetänkandet
behandlade             frågorna,            nämligen
registreringsförfarandet    samt    ombudskrav   och
prioritet. Regeringens förslag finns  i bilaga 1 och
lagförslaget i bilaga 2.
Med  anledning  av  propositionen  har  en  motion
väckts som främst tar upp frågan om mönsterskydd för
reservdelar.  I  ärendet  behandlas  också en motion
från  den allmänna motionstiden år 2001  som  gäller
frågan   om   plagiering   och   piratkopiering   av
formgivning.    Motionsförslagen   finns  intagna  i
bilaga 1.

I   ärendet   har   inkommit   en   skrivelse   från   Sveriges
Bildelsgrossisters    Förening.    Därutöver     har
företrädare  för  föreningen  och  företrädare  föör
Motormännens   Riksförbund   uppvaktat  utskottet  i
ärendet.
Utskottets överväganden



Lagförslaget m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   att  riksdagen   antar
regeringens   förslag   till    ändringar   i
mönsterskyddslagen   och   avslår   den   med
anledning  av  propositionen väckta motionen.
Jämför reservation (m).

Gällande rätt

Mönsterskyddet är  ett immaterialrättsligt skydd för
ett  visst  utseende  på   ett  föremål.  I  Sverige
regleras  skyddet för mönster  i  mönsterskyddslagen
(1970:485).  Närmare  föreskrifter för tillämpningen
av    lagen    finns   i   mönsterskyddsförordningen
(1970:486). Med mönster avses i lagen förebilden för
en vara eller för ett ornament.

Mönsterskyddslagen  trädde  i  kraft  år 1970. Den
föregicks  av  ett  omfattande  utredningsarbete  av
Mönsterskyddsutredningen, som år 1965 lade fram sitt
betänkande  (SOU 1965:61) Mönsterskydd.  Regeringens
proposition  (prop.   1969:168)   med  förslag  till
mönsterskyddslag   byggde   i  allt  väsentligt   på
betänkandet.  Utredningsarbetet  bedrevs  i  nordisk
samverkan,   och    samtidigt    som   den   svenska
mönsterskyddslagen  trädde  i  kraft   utfärdades  i
princip  likalydande  lagar  om skydd för mönster  i
Danmark,  Finland och Norge. Mönsterskyddslagen  har
sedan tillkomsten i princip varit oförändrad.
Enligt mönsterskyddslagen  ges  den som har skapat
ett  mönster  ensamrätt  att  yrkesmässigt  utnyttja
mönstret (mönsterrätt). Ensamrätten  förvärvas genom
registrering.  Ett mönster kan registreras  bara  om
det väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt
före  dagen  för  en  registreringsansökan.  Mönster
registreras emellertid  inte  om mönstret eller dess
utnyttjande  strider  mot  goda seder  eller  allmän
ordning  eller  om  det  i mönstret  intagits  någon
officiell    beteckning   eller    intagits    något
kännetecken  till   vilken   ensamrätten  tillkommer
annan. Patent- och registreringsverket  har  hand om
registreringen av mönster.
En  mönsterregistrering gäller under 5 och kan  på
begäran  förnyas  för ytterligare två 5-årsperioder,
dvs. till högst 15 år.
Mönsterrätten innebär  att  ingen utan samtycke av
den    som    är    innehavare    av   mönsterrätten
(mönsterhavaren) får utnyttja mönstret  yrkesmässigt
genom att tillverka, införa till Sverige,  bjuda ut,
saluhålla,   överlåta   eller  hyra  ut  vara,  vars
utseende inte väsentligen  skiljer sig från mönstret
eller  som  i  sig  har  upptagit   något  som  inte
väsentligen skiljer sig från detta. Från ensamrätten
finns vissa undantag.
Mönsterskyddslagen innehåller vidare  bestämmelser
om straff, tvångsmedel, vite och skadestånd  när det
är  fråga  om  att  någon  inkräktar  i någon annans
mönsterrätt (mönsterintrång).

Mönsterdirektivet

Direktivet  inleds  med  definitioner  av  begreppen
mönster,  produkt  och  sammansatt produkt. För  att
skydd skall kunna erhållas för ett mönster måste det
registreras. Dessutom krävs  att  det  är  nytt  och
särpräglat.  Skyddet  gäller  under 5 år i taget och
under  en maximal tid av 25 år.  Registreringen  ger
mönsterhavaren    en    ensamrätt   till   mönstret.
Ensamrätten  innebär  att  tredje   man   inte  utan
mönsterhavarens samtycke får använda mönstret  genom
att   t.ex.   tillverka,   bjuda  ut,  marknadsföra,
importera, exportera eller använda  en  produkt  som
mönstret  ingår i eller används på, eller lagerhålla
en sådan produkt för sådana ändamål.

I mönsterdirektivet  finns vidare bestämmelser som
berör  när  ett  mönster  skall   anses   ha  gjorts
tillgängligt för allmänheten, detaljer i ett mönster
som uteslutande är betingade av teknisk funktion och
mönster  för  mekaniskt  sammanfogade  delar,  under
vilka    förutsättningar    mönster   skall   vägras
registrering  eller  när  en  beviljad  registrering
skall förklaras ogiltig, ensamrättens omfattning och
innehåll, konsumtion av ensamrätten och förhållandet
till andra former av skydd.
Vissa  artiklar  lämnar utrymme  för  de  enskilda
medlemsstaterna att  avgöra  om bestämmelserna skall
införas    i    den    nationella    lagstiftningen.
Medlemsstaterna får sålunda behålla sin  frihet  att
lagstifta   om  ansvar,  ersättningsskyldighet  m.m.
Vidare får medlemsstaterna bestämma förfaranderegler
vid registrering,  förnyelse  och  ogiltigförklaring
samt regler om rättsverkan av ogiltigförklaring.
Ett spörsmål som vållade särskilda  problem  under
förhandlingarna   om   direktivet   var   frågan  om
reservdelar. Det var i första hand reservdelar  till
bilar  som  var föremål för omfattande diskussioner.
Vissa särbestämmelser  infördes  i direktivet om att
delar  som  inte  syns vid normal användning  av  en
produkt (t.ex. under motorhuven) och delar som utgör
kopplingsanordningar  skulle  undantas  från  skydd.
Däremot  lyckades  man  inte  enas  när  det  gäller
synliga   beståndsdelar  som  i  dess  helhet  måste
utformas på  ett  visst  sätt för att passa ihop med
huvudprodukten,   exempelvis    karossdelar.   Någon
helhetslösning gick inte att finna,  och  frågan  om
skydd för detta slags reservdelar lämnades slutligen
utanför     direktivet.     Av    artikel    14    i
mönsterdirektivet     framgår     emellertid     att
medlemsstaterna   skall   behålla   sina   rättsliga
bestämmelser såvitt avser mönster till beståndsdelar
som  används för att reparera en sammansatt  produkt
så att den återfår sitt ursprungliga utseende. Avser
någon  medlemsstat  att vidta förändringar i skyddet
får det ske endast om förändringarna syftar till att
liberalisera  marknaden   för   sådana  delar,  dvs.
begränsa mönsterskyddet.
Enligt artikel 18 i direktivet skall kommissionen,
senast   3   år  efter  att  mönsterdirektivet   har
genomförts, dvs.  den 28 oktober 2004, lägga fram en
analys av följderna  av  bestämmelserna i direktivet
för   industrin  inom  gemenskapen,   konsumenterna,
konkurrensen   och  den  inre  marknadens  funktion.
Analysen skall särskilt  omfatta  följderna  för  de
delar   av   industrin  som  tillverkar  sammansatta
produkter och  beståndsdelar.  Senast  1  år senare,
dvs. den 28 oktober 2005, eller 4 år efter  det  att
mönsterdirektivet   skall   vara   genomfört,  skall
kommissionen  vidare  efter  samråd med  de  berörda
parterna  lägga fram förslag till  Europaparlamentet
och  rådet om  sådana  ändringar  i  direktivet  som
behövs  för  att  fullfölja  den  inre marknaden med
avseende  på  beståndsdelar i sammansatta  produkter
och alla andra ändringar som kan vara nödvändiga.

Propositionen

I  propositionen   konstaterar  regeringen  att  ett
flertal av bestämmelserna  i mönsterdirektivet är så
utformade att det finns förhållandevis litet utrymme
för  medlemsstaterna  att  avvika  från  direktivets
ordalydelse.   En   stat   som   i  sin   nationella
lagstiftning avviker från ett direktivs  ordalydelse
måste vara beredd att övertyga kommissionen  om  att
någon   egentlig   avvikelse   från   innehållet   i
direktivet   inte   skett.   En   utgångspunkt   vid
genomförandet  bör  därför,  enligt regeringen, vara
att  den  svenska  lagtexten  utformas   i  så  nära
överensstämmelse som möjligt med direktivtexten.

En annan utgångspunkt vid utarbetandet av  förslag
till ett genomförande av direktivet i svensk rätt är
artikel  14.  Som  redovisats  i  föregående avsnitt
framgår  av denna artikel att ändringar  vad  gäller
skydd för  vissa  reservdelar endast får ske i syfte
att liberalisera marknaden  för  sådana  delar.  Vid
genomförandet   av  direktivet  måste  därmed  denna
bestämmelse  beaktas   vid  varje  ändring  som  kan
påverka skyddet för sådana delar.
De ändringar i mönsterskyddslagen  som  regeringen
föreslår med anledning av direktivet om mönsterskydd
innebär följande.
I  lagen införs en uttrycklig bestämmelse  om  att
mönsterrätt  endast kan erhållas om mönstret är nytt
och  särpräglat.   I   bestämmelsen   anges   vidare
förutsättningarna   för  att  kraven  på  nyhet  och
särprägel skall vara  uppfyllda. Även "icke-fysiska"
föremål som typsnitt och  en  layout på en bildskärm
skall  kunna  skyddas. Särskilda  regler  införs  om
skydd för beståndsdelar  i  en  sammansatt  produkt.
Mönsterrätten   ändras   från   att  omfatta  endast
yrkesmässig   användning   till   att  omfatta   all
användning   av   mönstret.  Samtidigt  införs   nya
undantag  från  mönsterrätten,   bl.a.   för  privat
utnyttjande.  Skyddsomfånget utökas från att  endast
gälla  varor för  vilka  mönstret  registrerats  och
likartade  varor  till  att omfatta samtliga mönster
som  är  identiska  eller som  inte  gör  ett  annat
helhetsintryck  på  en   kunnig   användare  än  det
registrerade  mönstret.  En s.k. nyhetsfrist  införs
som innebär att en formgivare inte skall gå miste om
sitt skydd om mönstret har blivit känt innan ansökan
lämnades in, förutsatt att  ansökan lämnades in inom
tolv   månader   från   det  att  mönstret   gjordes
offentligt.
Lagförslaget   innebär   också   att   skyddstiden
förlängs från nuvarande maximalt 15 till maximalt 25
år.  I det sammanhanget konstaterar  regeringen  att
det i  svensk  rätt inte finns några särbestämmelser
för  beståndsdelars  skyddstid.  För  det  fall  den
föreslagna   förlängningen   av   skyddstiden   utan
inskränkning  skulle tillämpas på registreringar för
mönster  till  sådana   beståndsdelar  som  avses  i
artikel 14, skulle skyddstiden  för  dessa förlängas
till  25  år. En förlängd skyddstid kan  inte  sägas
liberalisera   marknaden.   Det   är  därför,  anför
regeringen, nödvändigt att göra undantag för mönster
till  sådana  beståndsdelar  som  avses   i   nämnda
artikel. Skyddstiden för sådana mönster skall därför
inte  vara längre än vad som nu gäller, dvs. 15  år,
och regeringen föreslår en uttrycklig bestämmelse om
detta.
Vad gäller  övriga  ändringar i mönsterskyddslagen
föreslås  i propositionen  att  den  granskning  som
registreringsmyndigheten  skall  göra  i samband med
registrering  av  ett  mönster  begränsas väsentligt
samt  att  invändningsförfarandet blir  tillgängligt
först  efter  registrering.  Vidare  föreslås  vissa
ändringar  i  bestämmelserna i mönsterskyddslagen om
ombudskrav för  sökande  och  s.k.  prioritet,  dvs.
rätten  att  få en ansökan om skydd behandlad som om
den hade gjorts  samtidigt  som  en tidigare ansökan
beträffande samma skyddsföremål.
Lagändringarna föreslås träda i  kraft  den 1 juli
2002.

Motionen

Henrik   S   Järrel  (m)  anför  i  motion  L16  att
propositionens     förslag    till    ändringar    i
mönsterskyddslagen innebär en försämring beträffande
skyddet  för  reparationsdetaljer   genom   att   de
allmänna  skyddsförutsättningarna  ändras på så sätt
att mönsterrätt skall kunna erhållas  om mönstret är
nytt  och  särpräglat  i  stället  för det nuvarande
kravet  på  väsentlig  skillnad. Med hänsyn  härtill
synes det, enligt motionären,  rimligt  att  Sverige
inför    en    särskild    bestämmelse,    en   s.k.
reparationsklausul,   som   behåller  det  nuvarande
skyddskravet såvitt avser reservdelar som tillverkas
för och distribueras inom ersättningsmarknaden.  Det
ligger,    enligt    motionären,    helt   klart   i
konsumenternas  intresse att en effektiv  konkurrens
kan  upprätthållas   även   på   eftermarknaden  för
bilreservdelar.  När  det  gäller skyddstiden  anför
motionären att skyddsperioder om 5 år i taget även i
fortsättningen     bör     vara     möjliga      och
ansökningsavgiften anpassas till den period sökanden
begär. I motionen yrkas tillkännagivanden i enlighet
med det anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  gör  samma  bedömning  som regeringen att
ändringarna i mönsterskyddslagen bör  utformas  i så
nära anslutning som möjligt till direktivtexten, och
kan   inte  finna  annat  än  att  bestämmelserna  i
förevarande  lagförslag  getts  en sådan utformning.
Vidare anser utskottet att de föreslagna ändringarna
är förenliga med artikel 14 i direktivet.

Vad gäller frågan om att i svensk  rätt  införa en
s.k.   reparationsklausul   för   reservdelar  anser
utskottet att någon sådan reglering  inte  bör komma
till  stånd.  Utskottet  kan alltså inte ställa  sig
bakom det krav härpå som framförs  i  motion  L16. I
sammanhanget  bör vidare påpekas att frågan om skydd
för  reservdelar   kommer   att   bli   föremål  för
regeringens    helhetsbedömning    i   samband   med
behandlingen  av Mönsterutredningens  slutbetänkande
(SOU  2001:68) Förslag  till  formskyddslag.  Enligt
utskottets   mening   bör   denna   behandling  inte
föregripas   genom  något  riksdagens  uttalande   i
förevarande sammanhang. Utskottet förutsätter därvid
att de frågeställningar  som  tas  upp  i motion L16
uppmärksammas   av   regeringen  i  beredningen   av
Mönsterutredningens  slutbetänkande.   Därtill  vill
utskottet    erinra    om   kommissionens   pågående
överväganden av hur frågan skall lösas inom hela EU.
Beträffande motionsspörsmålet  om  skyddstiden för
mönsterrätt vill utskottet framhålla att regeringens
lagförslag   inte   innebär   någon  förändring   av
möjligheterna att få mönsterskydd  för 5 år i taget,
även  om den maximala skyddstiden föreslås  förlängd
till 25 år. Däremot innebär förslaget, till skillnad
från vad  som  nu  gäller,  att det blir möjligt att
redan vid ansökningstillfället  ansöka  om skydd för
flera perioder i taget. Som regeringen anför  kan de
negativa  effekter som en sådan lösning skulle kunna
medföra motverkas  genom  att  avgiften, såsom också
föreslås  i  motion  L16,  sätts  i  relation   till
skyddstidens  längd,  på  så  sätt att avgiften blir
högre om en längre skyddstid väljs.  Utskottet  vill
också peka på att den förlängning av skyddstiden som
nu  föreslås  inte  omfattar  sådana reservdelar som
avses i artikel 14 i mönsterdirektivet.  Beträffande
sådana delar gäller alltså även fortsättningsvis  en
skyddstid  på  15  år. - Med hänsyn till det anförda
kan utskottet inte se  annat än att motionen i denna
del är tillgodosedd.

Sammantaget  innebär  det   anförda   att  utskottet
föreslår  att  riksdagen  antar regeringens  förslag
till  ändringar  i  mönsterskyddslagen   och  avslår
motion L16.


Mönsterintrång


Utskottets förslag i korthet

Ett  motionsförslag  om hjälp till formgivare
vid mönsterintrång bör avslås.

Motionen

I motion L334 av Agneta  Ringman  och  Eva Arvidsson
(båda  s) anförs att plagiering är ett mycket  stort
problem  över  hela  världen i många branscher.  Ett
område  där  problemet  är   mycket   påtagligt   är
formgivning. Det är, anför motionärerna, i de flesta
fall mycket svårt för formgivarna att skydda sig mot
plagiering  som  många  gånger utförs i länder långt
borta från formgivarens hemland.  Motionärerna  vill
få  till  stånd  åtgärder  för  att  kunna förbättra
möjligheterna för formgivarna att skydda sina alster
mot  plagiering. En myndighet bör få i  uppgift  att
hjälpa  formgivarna.  Enligt motionärernas mening är
Patent- och registreringsverket en lämplig myndighet
för  en  sådan  uppgift.  I   motionen   yrkas   ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    har    ingen   annan   uppfattning   än
motionärerna när det  gäller formgivares problem med
plagiering. Däremot kan  utskottet  inte  ställa sig
bakom    motionsförslaget   att   ge   Patent-   och
registreringsverket,  som  är  en avgiftsfinansierad
central förvaltningsmyndighet, i  uppgift att hjälpa
formgivare  med att på internationell  nivå  bekämpa
mönsterintrång.  I  sammanhanget bör påpekas att det
inom EU sedan flera år  tillbaka pågår ett intensivt
arbete   i   syfte   att  komma   till   rätta   med
varumärkesförfalskningar  och  pirattillverkning. En
närmare   redovisning  av  detta  arbete   finns   i
lagutskottets betänkande 2001/02: LU17.

Med det anförda föreslår utskottet att motion L334
avslås.


Reservation



Mönsterskydd för reservdelar m.m. (punkt 2)

av  Henrik  S   Järrel,   Elizabeth  Nyström,  Berit
Adolfsson och Petra Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:Ll6.

Ställningstagande

Med   beaktande   av   direktivets   innebörd    att
medlemsstaternas    mönsterskyddslagstiftning    för
reparationsdetaljer inte får försämras borde, enligt
vår  mening,  regeringen ha avvaktat med att föreslå
en ändring av 24  §  mönsterskyddslagen.  Så  mycket
angelägnare framstår detta också mot bakgrund av att
regeringen säger sig vilja låta frågan om skydd  för
reservdelar   bli  föremål  för  helhetsbedömning  i
samband  med  behandlingen   av  Mönsterutredningens
slutbetänkande (SOU 2001:68) liksom vad, för övrigt,
angår    EU-kommissionens   pågående    överväganden
gällande hur  denna  fråga framgent skall lösas inom
hela EU.

Enligt vår mening innebär  propositionens  förslag
till  ändringar  i  mönsterskyddslagen en försämring
beträffande  skyddet för  reparationsdetaljer  genom
att de allmänna skyddsförutsättningarna ändras på så
sätt  att  mönsterrätt   skall   kunna  erhållas  om
mönstret är nytt och särpräglat i  stället  för  det
nuvarande  kravet  på väsentlig skillnad. Med hänsyn
härtill är det, anser  vi,  rimligt  att Sverige - i
likhet med flera andra medlemsstater som antagit EU-
direktivet - även inför en särskild bestämmelse,  en
s.k.  reparationsklausul, som behåller det nuvarande
skyddskravet såvitt avser reservdelar som tillverkas
för  och   distribueras  inom  ersättningsmarknaden.
Enligt  vår uppfattning  ligger  det  helt  klart  i
konsumenternas  intresse  att en effektiv konkurrens
kan   upprätthållas   även  på  eftermarknaden   för
bilreservdelar.
När  det gäller skyddstiden  vill  vi  betona  att
skyddsperioder om 5 år i taget även i fortsättningen
måste  vara  möjliga  och  att  den  flexibilitet  i
systemet   som   är   önskvärd   erhålls  genom  att
ansökningsavgiften anpassas till den period sökanden
begär.

Vad  som sålunda anförts bör riksdagen,  med  bifall
till motion  L16,  som sin mening ge regeringen till
känna.



Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen


I   proposition  2001/02:121   föreslår   regeringen
(Justitiedepartementet)  - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar det  i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring  i  mönsterskyddslagen
(1970:485).

Lagförslaget finns i bilaga 2 till betänkandet.

Följdmotion


2001/02:L16 av Henrik S Järrel (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  direktivets
innebörd            att           medlemsstaternas
mönsterskyddslagstiftning  för reparationsdetaljer
inte får försämras.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om införande av en
reparationsklausul      med      aktgivande     på
övergångsbestämmelsen i direktivets artikel 14.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  vikten  av  att
behålla nuvarande femåriga skyddsperioder.


Motion från allmänna motionstiden


2001/02:L334 av Agneta Ringman och Eva Arvidsson (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om åtgärder mot plagiering av
formgivares alster.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag



Förslag till lag om ändring i
mönsterskyddslagen (1970:485)