Lagutskottets betänkande
2001/02:LU18
Konsumenterna och miljön
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet en skrivelse från
regeringen (skr. 2001/02: 68) om konsumenterna och
miljön. Vidare behandlar utskottet fyra motioner som
har väckts med anledning av skrivelsen.
I skrivelsen lämnar regeringen en lägesrapport om
det arbete som regeringen och dess myndigheter
bedriver för att uppnå miljömålet i
konsumentpolitiken. Vad som anförts i skrivelsen
föranleder inga erinringar från utskottets sida.
Utskottet avstyrker bifall till samtliga
motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats tio reservationer och
tre särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Medel för att uppnå miljömålet
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L11 yrkande
2 samt 2001/02:L14 yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m)
2. Konsumentverkets uppgifter
Riksdagen avslår motion 2001/02:L11 yrkande 5.
Reservation 2 (m)
3. Gröna nyckeltal
Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkande 7.
Reservation 3 (kd)
4. Näringslivets informationsansvar
Riksdagen avslår motion 2001/02:L12 yrkande 2.
5. Undervisning och forskning
Riksdagen avslår motion 2001/02:L11 yrkande 1.
Reservation 4 (m)
6. Informationscentrum för bioteknik
Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkande 6.
Reservation 5 (kd)
7. Källsortering
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L12 yrkande
3 och 2001/02:L13 yrkande 11.
8. Emballage
Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkande 10.
Reservation 6 (kd)
9. Miljömärkning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L11 yrkande
3 och 2001/02:L13 yrkande 1.
Reservation 7 (m)
Reservation 8 (kd)
10. Nordisk miljömärkning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L11 yrkande
4 och 2001/02:L14 yrkande 4.
Reservation 9 (m)
11. Märkning av kött
Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkande 2.
12. Märkning av fisk
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L13 yrkande
3 och 2001/02:L14 yrkande 5.
13. Miljövarudeklarationer
Riksdagen avslår motion 2001/02:L13 yrkandena
4, 5, 8 och 9.
14. Boende och resande
Riksdagen avslår motion 2001/02:L14 yrkandena
3, 6, 7 och 8.
Reservation 10 (v)
15. Frivillig verksamhet
Riksdagen avslår motion 2001/02:L12 yrkandena 1
och 4.
16. Regeringens skrivelse 2001/02:68
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:68
till handlingarna.
Stockholm den 2 april 2002
På lagutskottets vägnar
Tanja Linderborg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne
Carlström (s), Christel Anderberg (m), Rune Berglund
(s), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos
Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina
Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp) och
Petra Gardos (m).
Inledning
Miljömålet allmän bakgrund
Nuvarande nationella mål för konsumentpolitiken
fastställdes av riksdagen hösten 2001 (prop.
2000/01:135, bet. 2001/02:LU2, rskr. 51). Beslutet
innebär att de nationella målen för
konsumentpolitiken skall vara att konsumenternas
ställning och inflytande på marknaden skall stärkas
(inflytandemålet), att hushållen skall ha goda
möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra
resurser effektivt (hushållningsmålet), att
konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas
(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions- och
produktionsmönster utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en
långsiktigt hållbar utveckling (miljömålet) samt att
konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning,
information och utbildning (kunskapsmålet).
Miljömålet infördes första gången år 1995 (prop.
1994/95:140, bet. LU32, rskr. 438). Riksdagsbeslutet
hösten 2001 innebar inga ändringar beträffande
miljömålets formulering.
Bakom införandet av miljömålet i
konsumentpolitiken låg en strävan att starkare
betona sambandet mellan konsumtion och miljö. En
viktig konsumentpolitisk uppgift ansågs vara att
försöka uppnå sådana konsumtionsmönster som belastar
miljön så lite som möjligt. Vidare betonades vikten
av att påverka även produktionen i denna riktning.
I samband med att riksdagen hösten 2001 bestämde
de nuvarande målen för konsumentpolitiken
fastställdes också delmål i syfte att bidra till att
de övergripande målen för konsumentpolitiken skall
uppnås. Delmålen representerar verksamhetsområden
som är särskilt viktiga för konsumenterna och avser
områden där det finns konsumentpolitiska verktyg att
tillgå för att uppnå konkreta förbättringar för
konsumenterna.
Ett av delmålen rörande miljömålet är att
miljömärkningen och den etiska märkningen skall få
en större spridning. Sådana märkningar är viktiga
verktyg för att konsumenterna skall kunna göra väl
överlagda val på marknaden.
1998 års skrivelse: Konsumenterna och miljön
en handlingsplan för hållbar utveckling
Centrala frågor rörande miljömålet var föremål för
riksdagens överväganden våren 1998 med anledning av
en skrivelse från regeringen om konsumenterna och
miljön. I den då aktuella skrivelsen (skr.
1997/98:67) lade regeringen fram en handlingsplan
för arbetet med att uppfylla miljömålet. Planen
utgjorde ett led i arbetet för att uppnå en hållbar
utveckling och syftade till att inleda en process
vars syfte var att uppmuntra och underlätta för
hushållen att ta ett ökat ansvar för miljön och
resurshushållningen. Det var, enligt regeringen,
angeläget att insatser gjordes så att miljömålet
även i praktiken fick samma tyngd som övriga
konsumentpolitiska mål.
I 1998 års skrivelse redovisade regeringen sin
avsikt att ge Konsumentverket ett sektorsansvar för
konsumentrelaterade konsumentfrågor samt uppgiften
att formulera sektorsmål för att precisera
miljömålet.
Vidare betonades att mer kunskap behövs om frågor
som rör konsumenterna och miljön som grund för
beslut om åtgärder och uppföljning. Utökad
förmedling av kunskap och information till hushållen
var en central del av handlingsplanen.
I skrivelsen presenterades olika åtgärder som
regeringen ansåg vara viktiga när det gäller
konsumtionen och produktionen av varor och tjänster.
Också frågor om hushållens boende och resande
behandlades varvid ansågs att konsumenternas val av
transportmedel och bostad måste underlättas genom
bättre information om miljöaspekter.
Därutöver betonades i skrivelsen den lokala
verksamhetens betydelse och behovet av att stöd till
frivillig verksamhet som rör konsumentrelaterade
miljöfrågor prioriterades. Också betydelsen av
aktivt internationellt arbete lyftes fram.
I skrivelsen uttalade regeringen sin avsikt att
senast år 2001 återkomma till riksdagen med en
lägesrapport om hur arbetet med miljömålet i
konsumentpolitiken fortskrider och senast år 2002
redovisa effekterna av detta arbete.
Vid behandlingen av 1998 års skrivelse uttryckte
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1997/98:LU21 sin tillfredsställelse över den
framlagda handlingsplanen. En plan för att inleda en
process som syftar till att uppmuntra och underlätta
för hushållen att ta ansvar för miljön har, framhöll
utskottet, ett betydande värde och de åtgärder
regeringen förutskickade antogs kunna leda till att
målkonflikter lättare kunde identifieras och
undvikas. Mycket talade, enligt utskottet, för att
åtgärderna var ägnade att bidra till en utveckling
som främjar ett samhälle grundat på hållbarhet.
2002 års skrivelse Konsumenterna och miljön
I enlighet med vad regeringen utlovade år 1998
lämnas i förevarande skrivelse en lägesrapport om
det arbete som regeringen och dess myndigheter
bedriver för att uppnå miljömålet i
konsumentpolitiken.
När det gäller sektorsansvaret för
konsumentrelaterade miljöfrågor framgår av
skrivelsen att Konsumentverket nu fått ett sådant
ansvar. Sektorsansvaret innebär att myndigheten har
ett ansvar för att vara samlande, stödjande och
pådrivande i arbetet för en ekologiskt hållbar
utveckling inom konsumentområdet. För att fullgöra
sektorsansvaret och tydliggöra ansvarsfördelningen
har Konsumentverket träffat samverkansavtal med
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. Inom
Regeringskansliet övervägs för närvarande hur
myndigheternas sektorsansvar kan vidareutvecklas.
I fråga om sektorsmål för konsumentrelaterade
miljöfrågor har Konsumentverket lämnat förslag som
preciserar miljömålet samt förslag till åtgärder som
verket bör arbeta med. Vidare har Konsumentverket
tagit fram förslag till sådana indikatorer som
behövs för att kunna mäta vilken effekt
konsumenternas insatser för miljön har samt för att
mäta i vad mån verkets åtgärder ger resultat.
Kunskapsuppbyggnaden inom området konsumtion och
miljö sker bl.a. genom olika undersökningar om
konsumenternas beteenden, metodutveckling inom
varuprovningsverksamheten och genom forskning. Av
skrivelsen framgår vidare att Konsumentverket fått
huvudansvaret för den kunskapsförmedling och de
informationssatsningar som föreslogs i 1998 års
skrivelse och att verket numera har en webbplats med
hushållsrelaterad miljöinformation avseende 14
produktgrupper. När det gäller åtgärder som rör
konsumtionen och produktionen av varor och tjänster
upplyser regeringen att i de flesta varuprovningar
som Konsumentverket genomför har olika miljöaspekter
beaktats och att provningarna i vissa fall lett till
att marknadsföringen av en vara har förändrats. En
ökad användning av miljöargument i marknadsföringen
har lett till en ökad bevakning från
Konsumentverkets sida.
När det gäller miljömärkning upplyser regeringen
att både en nationell och en nordisk utvärdering har
genomförts av miljömärkningen Svanen. Vidare
redovisas resultaten av utvärderingarna och
regeringens bedömning av vilka fortsatta åtgärder
som behövs.
I fråga om åtgärder som rör boendet uppges att
förslag till system för deklarationer av egenskaper
hos olika typer av byggnader för närvarande bereds
inom Regeringskansliet. Energimyndigheten har
regeringens uppdrag att studera om mätperiodens
längd bör regleras och om preliminärdebitering av
elförbrukning bör avskaffas. I fråga om åtgärder som
rör resandet upplyser regeringen att Konsumentverket
bedriver en omfattande informationsverksamhet om
bilars miljöegenskaper. Verket för också
förhandlingar med såväl bilbranschen som
kollektivtrafikföretag för att få fram de
miljömässigt bästa resealternativen.
När det gäller stöd till lokal och frivillig
verksamhet erinrar regeringen om att projektstödet
till organisationer som arbetar med konsumentfrågor
utökats till drygt 5,2 miljoner kronor fr.o.m.
budgetåret 2002. Regeringen avser att inom ramen för
dessa medel prioritera projekt inom
miljöorganisationer som vill arbeta med
konsumentfrågor.
I skrivelsen redovisas avslutningsvis visst
internationellt samarbete.
Också när det gäller den nu aktuella skrivelsen vill
utskottet uttrycka sin tillfredsställelse. Genom
lägesrapporten har riksdagen fått värdefull
information om det arbete som regeringen och dess
myndigheter bedriver för att uppnå miljömålet i
konsumentpolitiken och tillfälle har skapats för
riksdagen och dess ledamöter att få en djupare
inblick i pågående arbete.
Motionerna
Med anledning av skrivelsen har väckts fyra motioner
innehållande 28 motionsyrkanden. Motionsspörsmålen
gäller bl.a. medel för att uppnå miljömålet,
Konsumentverkets uppgifter, s.k. gröna nyckeltal,
näringslivets informationsansvar, undervisning och
forskning, olika frågor rörande bioteknik,
källsortering, märkning samt boende och resande.
En förteckning över motionsförslagen finns i
bilagan till betänkandet.
Flera av motionsförslagen har varit föremål för
behandling för fyra månader sedan i utskottets
betänkande 2001/02:LU2. Utskottet har mot den
bakgrunden, i linje med vad som föreslagits av
Riksdagskommittén (2000/01:RS1) och
konstitutionsutskottet (bet. 2000/01:KU23), ansett
sig i betänkandet kunna redovisa och behandla dessa
motioner på ett för lagutskottets del förenklat
sätt.
2001/02
LU18
Utskottets överväganden
Medel för att uppnå miljömålet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om hur
miljömålet skall uppnås. Utskottet hänvisar
till bl.a. tidigare ställningstaganden.
Jämför reservation nr 1 (m).
Motionerna
Christel Anderberg m.fl. (m) anser i motion L11 att
incitamenten till nya produkter som till rimliga
priser erbjuder konsumenterna miljövänliga lösningar
försvinner utan konkurrens. Konsumentpolitiken måste
syfta till att öka den konkurrensutsatta sektorn,
vidga området för privat näringsverksamhet och
minska det offentliga ägandet. Ett tillkännagivande
yrkas om konkurrensens vikt för att man skall uppnå
miljömålen (yrkande 2).
I motion L14 yrkar Jonas Ringqvist m.fl. (v) ett
tillkännagivande om att de mycket stora skillnaderna
mellan olika inkomstgruppers resursanvändning och
miljöbelastning måste prägla arbetet med att få till
stånd hållbara konsumtionsmönster (yrkande 1).
Vidare yrkas ett tillkännagivande om att regeringen
bör genomföra en samlad översyn av drivkrafter som
påverkar konsumenter till mer miljöanpassade
konsumtionsmönster samt drivkrafter som motverkar
miljöanpassade konsumtionsmönster (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har vid flera tillfällen tidigare avslagit
motionsyrkanden med samma inriktning som det nu
aktuella yrkande 2 i motion L11 (se bl.a. bet.
2001/02:LU2). Utskottet har inte heller nu någon
annan principiell uppfattning till motionsspörsmålet
och anser att den konsumentpolitik som bedrivs har
stor betydelse för en väl fungerande marknad.
Konsumentpolitiskt betingade åtgärder bidrar i allra
högsta grad till en effektiv konkurrens på sunda
villkor. Med det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion L11 yrkande 2.
Utskottet förutsätter att motionsspörsmålen i
motion L14 yrkandena 1 och 2 beaktas av
Konsumentverket inom ramen för verkets
sektorsansvar. Motionsyrkandena bör därför inte
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion L14 yrkandena 1
och 2.
Konsumentverkets uppgifter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
Konsumentverkets myndighetsuppgifter bör
skiljas från verkets övriga uppgifter.
Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstagande från riksdagens sida.
Jämför reservation nr 2 (m).
Skrivelsen
I augusti 1998 infördes ett sektorsansvar för
konsumentrelaterade miljöfrågor vid Konsumentverket.
Enligt förordning (1995:868) med instruktion för
Konsumentverket skall verket vara samlande,
stödjande och pådrivande i förhållande till andra
berörda parter i frågor som rör konsumentrelaterade
miljöfrågor. Dessutom framgår det av förordningen
att ett av verkets fyra mål för verksamheten skall
vara att medverka till att sådana produktions- och
konsumtionsmönster utvecklas som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en
långsiktigt hållbar utveckling. För detta ändamål
har en särskild miljöenhet inrättats på verket.
Sektorsansvaret och det nya miljömålet har
inneburit att Konsumentverket tydligare har
integrerat miljöhänsyn i verksamheten. Inom ramen
för sitt sektorsansvar har verket arbetat för att få
fram bättre produkter och system som kan underlätta
undersökningar, varuprovningar och
informationsspridning.
Motionen
I motion L11 anför Christel Anderberg m.fl. (m) att
Konsumentverkets uppgifter i dag är för
allomfattande, vilket leder till en splittring av
verksamheten. Det finns risk för att verket missar
kärnuppgiften att kontrollera produkter samt utöva
tillsyn över den konsumenträttsliga lagstiftningens
efterlevnad när det åläggs alltfler
gränsöverskridande uppgifter. Arbetet kan, enligt
motionärerna, effektiviseras genom att
myndighetsuppgifterna skiljs från de övriga
uppgifterna, t.ex. genom en privatisering av
förlagsverksamheten och provtagningsverksamheten.
Frivilliga organisationer av engagerade konsumenter
och producenter bör tillåtas växa fram. Detta bör
ges regeringen till känna (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Ett motsvarande motionsyrkande behandlades av
utskottet i november 2001 i det av riksdagen
godkända betänkandet 2001/02:LU2. Enligt utskottets
mening borde målen för Konsumentverkets verksamhet
anpassas till de nya mål för konsumentpolitiken som
utskottet då lade fast; inflytandemålet,
hushållningsmålet, säkerhetsmålet, miljömålet och
kunskapsmålet. I övrigt förutsatte utskottet att
verkets uppgifter och organisation kontinuerligt
diskuteras inom ramen för myndighetsdialogen och att
regeringen tar de initiativ som kan anses vara
erforderliga. Motionsyrkandet avstyrktes, och
riksdagen följde utskottet.
Utskottet finner inte anledning att nu, fyra
månader senare, inta någon annan ställning i frågan.
Motion L11 yrkande 5 bör därför avslås.
Gröna nyckeltal
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
gäller beräkningen av gröna nyckeltal.
Utskottet hänvisar till pågående arbete.
Jämför reservation nr 3 (kd).
Skrivelsen
Som ett led i Konsumentverkets sektorsansvar har
verket lämnat förslag till sektorsmål som preciserar
miljömålet i konsumentpolitiken samt förslag till
åtgärder som verket bör arbeta med. Vidare har
verket tagit fram förslag till sådana indikatorer
som behövs för att kunna mäta vilken effekt
konsumenternas insatser för miljön har samt i vad
mån verkets åtgärder ger resultat. Bland annat har
verket utvecklat möjligheten att utifrån försäljning
av miljömärkta produkter fastställa ett s.k. grönt
nyckeltal, vilket är avsett att ge mått på hur
omställningen till ett hållbart samhälle fortskrider
och skall spegla konsumenternas produktval.
Nyckeltalet anger det ekonomiska värdet av
miljömärkta varor som säljs i konsumentledet.
Förslaget går ut på att utnyttja det absoluta värdet
på försäljning av miljömärkta konsumentprodukter.
Motionen
Kjell Eldensjö m.fl. (kd) anser i motion L13 att
frivilliga miljöinsatser är viktiga och måste
uppmuntras och kompletteras så att det t.ex. lönar
sig för företag att investera i produktion och
utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och
minska resursåtgången. Ett exempel är införandet av
miljöledningssystem såsom ISO och EMAS. Processen
att bli certifierad är dock kostsam, varför det är
mest stora företag som certifieras. Enligt
motionärernas uppfattning måste regeringen förändra
systemet så att även företag som arbetar enligt
enklare miljöledningssystem, och som inte
certifieras, tas med i beräkningarna av de gröna
nyckeltalen. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
Av skrivelsen framgår att regeringen arbetar med att
ta fram siffror för de gröna nyckeltalen på ett
enklare sätt och med större precision. Utskottet
förutsätter att regeringen i detta arbete även
beaktar dels de mindre företagens förutsättningar
att certifieras, dels sådana företag som arbetar
enligt enklare miljöledningssystem så att de gröna
nyckeltalen ger en rättvisande bild av de
miljöproducerade varor som säljs till konsumenter.
Utskottet anser att resultatet av det pågående
arbetet bör avvaktas och finner inte nu skäl att
förorda bifall till motion L13 yrkande 7.
Näringslivets informationsansvar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
näringslivets informationsansvar till
konsumenterna. Utskottet hänvisar till
riksdagens tidigare ställningstagande.
Bakgrund
I proposition 2000/01:135 Handlingsplan för
konsumentpolitiken 20012005 konstaterade regeringen
att en stor del av konsumenternas inkomster används
för köp av dagligvaror och att, enligt
Konsumentverkets beräkningar, endast boendet är en
större utgiftspost. Regeringen gjorde mot den
bakgrunden bedömningen att konsumenterna behöver god
information om dagligvaror för att kunna göra väl
övervägda val. Konsumenternas krav på informationen
om t.ex. etiska aspekter och miljöaspekter ansågs
vidare berättigade och borde därför i möjligaste mån
tillgodoses.
Regeringen redovisade i propositionen att man
avsåg att lämna ett uppdrag till Konsumentverket att
i samråd med Statens livsmedelsverk och övriga
berörda myndigheter utreda möjligheterna att ge
konsumenterna tillgång till IT-baserad
konsumentinformation om dagligvaror. I uppdraget
skulle ingå att överväga hur behovet av s.k. etisk
information och information till grupper med
särskilda behov kan tillgodoses.
Av Konsumentverkets regleringsbrev den 20 december
2001 för budgetåret 2002 framgår bl.a. att verket
skall vidareutveckla informationen till
konsumenterna.
Motionen
Christina Axelsson och Anita Johansson (båda s)
anser i motion L12 att det är viktigt att
information om dagligvarornas miljöpåverkan kommer
konsumenterna till del. Därför skall
butiksförsäljare kunna informera konsumenterna om
produkterna. Enligt motionärernas uppfattning bör
näringslivet ges ett ansvar att utbilda försäljarna
i konsumentinformation och varornas miljöeffekter.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Ett motionsyrkande med motsvarande innehåll
avstyrktes av utskottet i november 2001 i betänkande
2001/02:LU2. Utskottet kunde då inte se att det
förelåg någon motsättning mellan motionärernas
uppfattning och den principiella inställning som
regeringen redovisat i den då aktuella propositionen
i fråga om vikten av god information om dagligvaror.
Vad utskottet anförde för fyra månader sedan torde
alltjämt äga giltighet, varför utskottet föreslår
att riksdagen avslår motion L12 yrkande 2.
Undervisning och forskning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
gäller undervisning och forskning. Utskottet
kan inte se att det föreligger några
väsentliga meningsmotsättningar mellan
motionärerna och regeringen. Jämför
reservation nr 4 (m).
Motionen
I motion L11 anför Christel Anderberg m.fl. (m) att
genom kunskap och information får konsumenter ett
verkligt inflytande över sin vardagliga konsumtion
och känner att de kan påverka de globala
miljöproblemen. Ökade kunskaper i grundläggande
konsumentkunskap är därför den bästa
konsumentsatsningen. Det är, enligt motionärerna, av
vikt att Skolverket nu följer upp den nya
kursplanen, där hem- och konsumentkunskap ingår med
förnyade målformuleringar. Vidare, anför
motionärerna, genererar forskning underlag för
arbetet med att förbättra information om och till
konsumenter. En fri forskning har alla
förutsättningar att uppnå dessa mål. Statens uppgift
är således inte att detaljstyra utan att skapa
förutsättning för utveckling och bibehållande av
starka och självständiga forskningsinstitutioner. I
motionen begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om vikten av kunskap och
information (yrkande 1).
Skrivelsen och utskottets ställningstagande
I skrivelsen upplyser regeringen att den nya
kursplanen betonar behovet av konsumentkunskap och
anger att skolan med sin undervisning i ämnet bl.a.
skall sträva efter att eleven utvecklar förståelse
och ett bestående intresse för hur handlingar i
hushållet samspelar med hälsa, ekonomi och miljö
såväl lokalt som globalt. I gymnasieskola och
gymnasial vuxenutbildning finns inte
konsumentkunskap som ett eget ämne. Däremot tar
flera ämnen upp snarlika frågor, och rent generellt
betonas i programmålen och kursplanerna bl.a.
förmågan att kritiskt granska och överväga olika
alternativ innan slutligt val fattas.
I skrivelsen hänvisas vidare till de s.k.
miljöskolorna. Syftet med utnämningen till
miljöskola är att utveckla undervisningen och skapa
insikter, förståelse och handlingsberedskap hos
elever mot en hållbar utveckling. Som exempel nämns
att undervisningen skall bidra till att eleverna
utvecklar en livsstil och ett konsumtionsmönster som
främjar en ekologiskt hållbar utveckling.
Regeringen redovisar också det särskilda stöd till
kompetensutveckling av lärare i naturvetenskap,
teknik och miljö som under perioden 19992000
lämnats. Skolverket fördelar medlen till kommunerna
för grundläggande ämnesmässig kompetensutveckling.
Av skrivelsen framgår vidare att år 1997
inrättades i Göteborg ett nätverk av forskare kallat
FIK forskarnätverk för interdisciplinär
konsumentforskning. FIK består för närvarande av
omkring 90 forskare från olika ämnesdiscipliner med
representanter från olika universitet och högskolor
runt om i Sverige. Syftet med nätverket är att bidra
till att tvärvetenskaplig forskning genereras och
att möjliggöra samarbete över ämnesgränserna.
På initiativ av FIK inrättades i Göteborg våren
2001 Centrum för konsumentforskning (CFK). Syftet
med verksamheten är att initiera och bedriva
flerdisciplinär forskning som utgår från
konsumenternas perspektiv. Etableringen har skett i
form av en centrumbildning vid Göteborgs universitet
och Chalmers tekniska högskola AB. Forskningen vid
CFK skall inriktas på exempelvis hushållens ekonomi,
varuförsörjning, reklamens påverkan samt teknik,
funktion, miljö och säkerhet hos produkter. CFK har
till uppgift att skapa möjligheter till
forskningssamarbete mellan forskare från olika
fakulteter och institutioner, bidra till utveckling
av kunskap och nya infallsvinklar genom att skapa
ett forum för kontakter nationellt och
internationellt mellan forskare men också mellan
forskare och företag, myndigheter och
organisationer, medverka i forskarutbildning samt
anordna kurser, seminarier och workshopar.
Ett ekonomiskt bidrag till Centrum för
konsumentforskning i Göteborg (CFK) har beslutats
för att under en treårig uppbyggnadsperiod stödja
konsumentforskningen. Vid centrumet kommer
miljöfrågor att vara en central del i forskningen.
Ett vetenskapligt råd skall inrättas vid
Konsumentverket. Rådet skall vara en mötesplats för
forskare och praktiker. Därigenom får verket
möjlighet att ta del av forskningsresultat vid
universitet och högskolor inom konsumentområdet på
ett effektivt sätt.
I skrivelsen pekas också på stiftelsen MISTRA som
finansierar och organiserar forskning som syftar
till att lösa strategiska miljöproblem. Arbetet är
inriktat på att ta ett helhetsgrepp om hela
livsmedelskedjan, från bonde till konsument. Man
arbetar med attityd- och beteendestudier och kommer
att studera konsumenternas faktiska beteende vid
inköp, transport och beredning av maten. Projektet
startade år 1996 och är tänkt att pågå till år 2004.
Av Konsumentverkets regleringsbrev den 20 december
2001 framgår att verket har fått i uppdrag att
senast den 31 juli 2002 föreslå hur ett
vetenskapligt råd vid myndigheten skulle kunna se ut
i fråga om omfattning, organisationsstruktur,
samarbetspartner, arbetssätt m.m. Vidare följer av
regleringsbrevet att verket skall vidareutveckla
utbildningen till konsumenterna genom insatser som
syftar till att öka ungdomars konsumentkunskaper,
genom att i samarbete med Skolverket utarbeta en
särskild kursplan i konsumenträtt och privatekonomi
och genom insatser öka lärares kunskaper i
konsumentfrågor.
Utskottet kan mot bakgrund av vad som sålunda
redovisats inte se att det föreligger några mer
väsentliga meningsmotsättningar mellan motionärerna
och regeringen när det gäller synen på undervisning
och forskning på konsumentområdet.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motion L11 yrkande 1.
Informationscentrum för bioteknik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
inrätta ett informationscentrum för
bioteknik. Utskottet hänvisar till pågående
beredningsarbete i Regeringskansliet. Jämför
reservation nr 5 (kd).
Bakgrund
Bioteknik är när man utnyttjar egenskaper hos celler
eller celldelar i tekniska sammanhang. Biotekniska
metoder används inom många områden och för mycket
skiftande ändamål, t.ex. för att framställa
läkemedel och vaccin, för att framställa livsmedel
och foder, för att rena vatten, luft och mark och
för växt- och djurförädling.
Avgörande för den moderna bioteknikens utveckling
är framstegen inom molekylärbiologin, där särkilt
gentekniken har haft och har stor betydelse.
Genteknik utgör ett samlingsbegrepp för flera olika
metoder för isolering, mångfaldigande och
inplanterande av genetiskt material i levande
celler. Gentekniken har särskilt kommit att
tillämpas inom den naturvetenskapliga och medicinska
grundforskningen och växtförädlingen. Regleringen av
gentekniken inom jordbruk och handel är i dag
föremål för översyn både inom landet och
internationellt.
Bioteknikkommittén lade år 2000 fram betänkandet
(SOU 2000:103) Att spränga gränser Bioteknikens
möjligheter och risker. Kommittén konstaterar att
medborgarnas möjligheter till insyn och
medinflytande i den snabba biotekniska utvecklingen
är otillräckliga och ses som ett uppenbart
demokratiskt problem. Betänkandet bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Motionen
Kjell Eldensjö m.fl. (kd) anför i motion L13 att
studier visar att svenskar generellt sett har en mer
negativ hållning till genetiskt modifierade
organismer (GMO) än de flesta andra i Västeuropa.
Detta måste, anser motionärerna, tas på största
allvar. Ett informationscentrum för bioteknik bör
upprättas. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
viktigt att information om genmodifierade produkter
är lättillgänglig för konsumenterna.
Bioteknikkommittén har också föreslagit att
konsumenternas krav på ett fritt och informerat val
när det gäller livsmedel måste tillgodoses och att
genetiskt framställda produkter skall omfattas av
krav på obligatorisk märkning under hela
framställningsprocessen från råvara till
slutprodukt. I avvaktan på resultatet av den
fortsatta beredningen av Bioteknikkommitténs
betänkande är utskottet inte berett att för
närvarande förorda bifall till motionsyrkandet.
Riksdagen bör därför avslå motion L13 yrkande 6.
Källsortering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
insamling av trasiga elartiklar och annat
farligt avfall. Utskottet hänvisar till
pågående beredningsarbete inom
Regeringskansliet.
Bakgrund
Kommunerna ansvarar enligt 15 kap. miljöbalken för
insamling, transport och omhändertagande av
hushållsavfall som inte är föremål för s.k.
producentansvar. Kommunen bestämmer själv hur
avfallshanteringen skall organiseras och beslutar om
den avgift som hushållen skall betala för tjänsten.
Såvitt avser vissa produkter har det införts ett
författningsreglerat producentansvar i syfte att
skapa en drivkraft för producenterna att utveckla
produkter som är mindre miljöbelastande och att
skapa en miljöriktig hantering. Producentansvaret
gäller returpapper, däck, förpackningar, bilar samt
elektriska och elektroniska produkter.
I och med producentansvaret har också hushållen
fått ett ansvar för utsortering av avfall och
avlämning av detta avfall vid insamlingsstationer
som producenterna tillhandahåller. Ansvaret för
information om denna avfallshantering delas mellan
producenter och kommunerna. Källsortering av avfall
tillhandahålls därför av både producenter och
kommuner.
Riksdagens revisorer granskade i slutet av 1990-
talet effekterna av det producentansvar som infördes
år 1994. Enligt revisorernas rapport (Rapport
1998/99:11, Riksdagens revisorer, Producentansvarets
betydelse i avfallshanteringen) fanns det problem
med bl.a. bristande tillgänglighet till
återvinningsstationerna.
Detta föranledde regeringen att tillsätta en
utredning om producentansvaret. Utredningens uppdrag
var att göra en bred översyn av producentansvaret
samt att utreda hur garantier för producentansvarets
fullföljande och funktion skulle kunna utformas.
Utredningen lämnade sitt slutbetänkande den 5
december 2001 (SOU 2001:102) Resurs i retur. Ett av
utredningens förslag innebär en utökad
fastighetsnära insamling av avfall. Det har
inhämtats att regeringen avser att under år 2002 ta
ställning till utredningens förslag.
Skrivelsen
Regeringen konstaterar att hushållen har en viktig
roll i kretsloppsarbetet genom källsortering av
avfall på platser som tillhandahålls av producenter
och kommuner. I skrivelsen hänvisas till att det
införts ett författningsreglerat producentansvar
samt att regeringen har föreslagit att den totala
mängden genererat avfall inte bör öka och att
mängden deponerat avfall skall minska med 50 % till
år 2005.
Vidare framhålls bl.a. Konsumentverkets
uppfattning att det är angeläget att skapa ett
system med tydliga instruktioner och som täcker
insamling av allt hushållsavfall på ett och samma
insamlingsställe. Det redogörs också för att verket
under år 1999 höll överläggningar med representanter
för Kommunförbundet och renhållningsbranschen för
att få dem att i ökad omfattning beakta
konsumentaspekter.
I skrivelsen redovisas vidare den utredning om
producentansvar som redogjorts för ovan.
Motionerna
I motion L12 av Christina Axelsson och Anita
Johansson (båda s) framhålls vikten av att det finns
uppsamlingsplatser nära hushållen så att
transporterna och därmed ytterligare miljöbelastning
inte ökar. Motionärerna anser att krav därför bör
ställas som gör att det går betydligt enklare att
lämna trasiga elartiklar. Detta bör ges regeringen
till känna (yrkande 3).
Kjell Eldensjö m.fl. (kd) anser i motion L13 att
mer måste till för att konsumenterna verkligen skall
sortera sitt avfall på rätt sätt. Särskilt angeläget
är detta gällande farligt avfall. För att underlätta
för konsumenterna att sortera farligt avfall måste,
enligt motionärernas uppfattning, insamlingen
underlättas. Ett sätt är att införa hushållsnära
insamling, vilket innebär att det finns holkar för
farligt avfall i anslutning till hushållens
soptunnor. En utredning bör tillsättas för att
undersöka möjligheten att införa hushållsnära
insamling. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 11).
Utskottets ställningstagande
Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i
motionerna kommer att beaktas i samband med att
regeringen behandlar Producentansvarsutredningens
slutbetänkande och avstyrker därför bifall till
motionerna L12 yrkande 3 och L13 yrkande 11.
Emballage
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
minska volymen för varuemballage. Jämför
reservation nr 6 (kd).
Gällande bestämmelser m.m.
I förordningen (1997:185) om producentansvar för
förpackningar finns krav på att förpackningar
utformas så att återanvändning och återvinning
främjas samtidigt som förpackningens funktion inte
begränsas.
Inom EU pågår olika övergripande initiativ på
miljöområdet. Kommissionen har föreslagit en
integrerad produktpolicy (IPP) samt en ny
kemikaliestrategi. Vidare planeras en temainriktad
strategi om resurshushållning inom EU:s sjätte
miljöhandlingprogram. Syftet med dessa initiativ är
bl.a. att minska innehållet av farliga ämnen i
produkter och minska resursslöseriet. IPP-förslaget
handlar bl.a. om att produktinformation skall
införas för alla produkter under de närmaste åren.
Motionen
Kjell Eldensjö m.fl. (kd) yrkar i motion L13 att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att regeringen skall verka för att minska volymen av
varuemballage, särskilt sådana som består av olika
material. Motionärerna anser att många varor i dag
har onödigt omfattande och komplicerat emballage
(yrkande 10).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
av stor vikt att emballage inte är mer omfattande än
nödvändigt för att skydda produkten i fråga samt att
emballagen utformas så att framställningen och
avfallsprodukten av dem har så lite negativ inverkan
som möjligt på miljön. Mot bakgrund av vad
regeringen anfört i skrivelsen kan utskottet inte se
att det finns någon meningsmotsättning mellan
motionärernas synpunkter och regeringens när det
gäller onödigt emballage.
Med det anförda föreslår utskottet att motion L13
yrkande 10 avslås.
Miljömärkning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
frivillig och självfinansierad varumärkning samt om
prioritering av miljömärkta varor.
Utskottet hänvisar till bl.a. tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida.
Jämför reservation nr 7 (m) och nr 8 (kd).
Bakgrund
Under senare år har det vuxit fram ett antal
märkningssystem som syftar till att visa att vissa
produkter eller tjänster uppfyller särskilda
kriterier, exempelvis vad gäller miljöbelastning
eller produktionsförhållanden. På så sätt ges
konsumenten en möjlighet att genom ett aktivt val av
produkt eller tjänst göra ett ställningstagande,
exempelvis i en viss etisk fråga. Som exempel på
sådan märkning kan nämnas frivillig
rättvisemärkning, positiv miljömärkning och
jämställdhetsmärkning.
Rättvisemärkningen lanserades våren 1997 och
garanterar odlare och lantarbetare i tredje världen
en skälig ersättning för sitt arbete och bättre
betalt än vad det aktuella världsmarknadspriset
medger. Inköpen sker direkt från producenten, som
har rätt till avtal på minst ett år och möjlighet
till förskottsbetalning. Dessutom ges en premie för
ekologisk odling. För anställda krävs minimilöner,
och barnarbete får inte förekomma. Bakom den svenska
rättvisemärkningen står bl.a. fackliga och kristna
organisationer.
Positiv miljömärkning innebär att de produkter som
är minst miljöbelastande inom en produktgrupp lyfts
fram med hjälp av ett miljömärke. Märkningen bygger
på att kriterier fastställs för olika
produktgrupper. Kriterierna anger vilka miljö- och
funktionskrav som skall vara uppfyllda för att en
produkt skall kunna tilldelas miljömärket. Runt om i
världen finns en rad olika miljömärken, bl.a. det
nordiska miljömärkningssystemet Svanen och den
europeiska miljömärkningen EU-blomman.
Jämställdhetsmärkning har som syfte att utveckla
kvaliteterna på produkter och tjänster på ett sådant
sätt att könsaspekterna beaktas. En märkning skall
visa att en produkt eller tjänst är utformad på ett
sådant sätt att den är anpassad till både kvinnors
och mäns behov och villkor eller genom att
tillverkaren tillhandahåller produktvarianter för
båda könen.
Skrivelsen
Regeringen anför att miljömärkningen är ett viktigt
redskap som används för att uppnå såväl konsument-
som miljöpolitiska mål. Det är dels ett av de
viktigaste redskapen för att förmedla information
till konsumenterna om olika produkters
miljöegenskaper, dels ett viktigt redskap i arbeten
för en hållbar utveckling och för en miljöorienterad
produktpolitik.
Miljömärkningens uppgift är, enligt regeringen,
att vägleda konsumenter, och även professionella
inköpare, i deras önskan att välja produkter som är
mer miljöanpassade än andra i övrigt likvärdiga
produkter och på så sätt stimulera en
produktutveckling som tar hänsyn till miljön.
I skrivelsen uppges att utvecklingen av
miljömärkningssystemen fortsätter kontinuerligt
såväl inom det nordiska samarbetet som inom EU.
Motionerna
Christel Anderberg m.fl. (m) anför i motion L11 att
för att kunna göra väl underbyggda val behöver
konsumenterna information om olika produkters
beskaffenhet. När de statliga kraven på etisk
märkning, miljömärkning och jämställdhetsmärkning
blir för rigida, finns det en risk för att detta
leder till nackdelar för konsumenterna. Orimliga
krav på detaljmärkning medför, enligt motionärerna,
ett minskat utbud och ökade kostnader för
konsumenterna. Självreglering och god
branschsedvänja är bättre än lagar och regler om
statlig märkning. Märkning av varor bör därför vara
frivillig och självfinansierad. Motionärerna yrkar
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförts om märkning av varor (yrkande
3).
I motion L13 framhåller Kjell Eldensjö m.fl. (kd)
att det är av värde för konsumenterna att statliga
myndigheter är starkt pådrivande i
miljömärkningsfrågan och att de på ett
lättillgängligt sätt ger kunskap om de olika
miljömärkningarnas innebörd och hur dessa kan
jämföras med varandra. Motionärerna vill att
tillhandahållande av varor som når upp till
kriterierna för miljömärkning i ännu högre grad än i
dag skall uppmuntras och prioriteras i den statliga
konsumentpolitiken, liksom spridandet av kunskap om
deras innebörd och jämförbarhet sinsemellan. Detta
bör ges regeringen till känna (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller motion L11 yrkande 3 vidhåller
utskottet sin uppfattning från november 2001 (bet.
2001/02:LU2). Utskottet anser således i likhet med
regeringen att miljömärkning och etisk märkning är
viktiga verktyg för konsumenterna för att kunna göra
väl avvägda val på marknaden. Därtill kommer att
varken miljömärkning eller etisk märkning är
obligatoriska. Ett bifall till motionsyrkandet torde
därför inte tjäna något syfte, varför utskottet
avstyrker bifall till motion L11 yrkande 3.
Vad därefter gäller motion L13 yrkande 1 om
prioritering och uppmuntran av miljömärkta varor och
spridandet av kunskap om dessa, kan utskottet
konstatera att Konsumentverket i regeringens
regleringsbrev den 20 december 2001 fått i uppdrag
bl.a. att öka andelen varor och tjänster som
utöver att vara funktionella och säkra uppfyller
höga krav på miljöanpassning och är försedda med
korrekt och relevant information. Vidare skall
verket stödja konsumentorganisationer och andra
organisationer som engagerar sig i konsumentfrågor.
Under år 2002 skall miljöorganisationers
konsumentprojekt och projekt med inriktning på
grupper som vanligtvis inte nås av
konsumentinformation i tillräcklig utsträckning
prioriteras.
Med hänvisning härtill kan utskottet inte finna
några direkta meningsmotsättningar mellan
motionärerna och regeringen. Det finns därför inte
skäl för någon särskild riksdagens åtgärd. Bifall
till motion L13 yrkande 1 avstyrks därför.
Nordisk miljömärkning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
sjävfinansiering av det nordiska
miljömärkningssystemet som mål samt om
konkurrensneutralt statligt stöd till
miljömärkning. Utskottet hänvisar till bl.a.
aviserat regeringsförslag. Jämför reservation
nr 9 (m).
Det nordiska miljömärkningssystemet
Det nordiska miljömärkningssystemet Svanen infördes
år 1989 efter förslag av de nordiska
konsumentministrarna. Målet med
miljömärkningssystemet Svanen är att det skall
främja utveckling, produktion och marknadsföring av
produkter som har reducerad påverkan på miljön under
hela sin livscykel. Syftet är även att förbättra
informationen till konsumenterna om produkters
påverkan på miljön. Märkningen är positiv
(framhåller en produkt som är mer miljöanpassad än
en annan) och frivillig för producenterna att
använda efter ansökan. Samtliga nordiska länder
deltar numera i märkningsordningen. Miljömärket är
en stiliserad svan.
Det är Nordiska ministerrådet bestående av
konsumentministrarna som beslutar om riktlinjer för
verksamheten. De olika nordiska länderna är
representerade i en nordisk miljömärkningsnämnd.
Nämnden fastställer kriterierna på viss tid.
Kriterierna revideras successivt för att säkerställa
att de Svanmärkta produkterna hela tiden tillhör de
bästa från miljösynpunkt jämfört med andra produkter
av samma typ. Hittills har kriterier fastställts för
ca 50 produktgrupper. En miljömärkningslicens i ett
av de nordiska länderna ger möjlighet att använda
miljömärket i övriga nordiska länder efter
registrering.
Svenska staten och dåvarande
Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS)
träffade ett avtal efter beslutet om Svanen för
frivillig positiv märkning av produkter.
Utgångspunkten för den överenskommelsen var att
verksamheten på sikt skulle bli ekonomiskt
självbärande och finansieras genom avgifter. I ett
inledningsskede, då verksamheten byggdes upp, ansåg
regeringen att ett statligt stöd till verksamheten
var befogat. Så var också fallet i de övriga
nordiska länderna.
Genom en omstrukturering av
miljömärkningsverksamheten i Sverige år 1998 kom
förvaltningen av Svanen att föras över till ett för
ägarna staten och SIS icke vinstgivande
aktiebolag, SIS Miljömärkning AB. Huvudinriktningen
för bolagets verksamhet skulle vara densamma som i
den tidigare organisationen, och bolagets skötsel
m.m. skulle som tidigare regleras genom ett avtal
mellan ägarna.
Konsumentpolitiska kommitténs delbetänkande
I januari 1999 tillsattes komsumentpolitiska
kommittén för att bl.a. i en delrapport utvärdera de
organisatoriska formerna och lämna förslag om
formerna för det fortsatta statliga engagemanget i
det nordiska miljömärkningssystemet. Uppdraget
redovisades i ett delbetänkande (SOU 1999:145)
Nordisk miljömärkning det statliga engagemanget.
Betänkandet remissbehandlades i början av år 2000.
Målsättningen från regeringens och riksdagens sida
har, enligt kommittén, hela tiden varit att
miljömärkningen på sikt skall vara
självfinansierande genom ersättningar och avgifter
från de företag som får sina produkter miljömärkta.
Det stöd som under senare år har lämnats till
miljömärkningen har motiverats med att det nordiska
miljömärkningssystemet kräver ett omfattande
nordiskt samarbete. Stödet har varit avsett,
konstaterar kommittén, som bidrag till att täcka
kostnaderna för kriterieutveckling och revidering av
redan fastställda kriterier.
Kommittén gör bedömningen att staten har ett
omfattande ansvar och långtgående befogenheter att
övervaka att det utsedda organet är och förblir
lämpligt för uppgiften. Den föreslår därför att det
statliga stödet gradvis reduceras och, i och med
utgången av år 2001, begränsas till stöd m.m. för
sådant utvecklingsarbete som inte omedelbart är
ekonomiskt lönsamt.
Skrivelsen
Regeringen anför att det tidigare fastställda målet
om självfinansiering av den nordiska miljömärkningen
bör omformuleras på så sätt att ett begränsat
statligt stöd bör kvarstå för att finansiera sådant
utvecklingsarbete som inte omedelbart kan förväntas
bära sina egna kostnader.
Svanen är, uppger regeringen, den mest kända
miljömärkningen i Norden och är i samtliga nordiska
länder ett högt prioriterat konsument- och
miljöpolitiskt redskap. I Sverige är miljömärkningen
ett viktigt redskap för att realisera de
konsumentpolitiska miljömålen att utveckla
konsumtions- och produktionsmönster som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar till en
långsiktigt hållbar utveckling.
Enligt regeringen har en förutsättning för
systemets utveckling varit att de nationella organen
har engagerat sig och deltagit i kriteriearbetet.
Kostnaderna för kriterieframtagningen har inte
kunnat bäras av systemet, och staten har därför
årligen bidragit till verksamheten. De statliga
bidragen varierar kraftigt i de nordiska länderna.
Den nordiska utvärderingen som gjorts av
Svanmärkningen visar att det kan uppstå
motsättningar mellan miljö- och intäktshänsyn vid
kriterieutvecklingen i ett system som endast
finansieras av licensintäkter. Ju högre krav som
ställs, desto färre produkter klarar att uppfylla
dem, vilket i sin tur medför lägre licensintäkter.
Det finns också en risk, anser regeringen, att
miljömärkningsorganen kan beskyllas för att lägga
för stor vikt vid intäktspotentialen framför
miljöpotentialen vid val av produktgrupp.
Regeringen avser att under år 2002 återkomma med
ett förslag om finansieringen av den nordiska
miljömärkningen.
Motionerna
Christel Anderberg m.fl. (m) anser i motion L11 att
ett fristående miljömärkningssystem fritt från
politisk inblandning skulle vara mera trovärdigt.
Det kan vara ett sätt för företag att visa
miljömedvetenhet, certifiering ett annat. Det är
inte bra att staten blandar sig i och förhåller sig
partisk till dessa utvärderingsinstrument.
Motionärerna yrkar att riksdagen ger regeringen till
känna som sin mening att målet om självfinansiering
av den nordiska miljömärkningen skall bestå (yrkande
4).
I motion L14 av Jonas Ringqvist m.fl. (v)
framhålls att statens stöd till miljömärkningen i
dag är ensidigt inriktat mot den nordiska
miljömärkningen Svanen. Andra miljömärkningar såsom
Demeter, KRAV och Bra Miljöval är i huvudsak
hänvisade till de intäkter deras verksamhet
genererar. Regeringens bedömning att Svanen även i
framtiden skall få stöd till sådant
utvecklingsarbete som inte omedelbart kan förväntas
bära sina egna kostnader skapar en
konkurrenssituation som entydigt missgynnar de
fristående miljömärkningarna. Motionärerna anser att
det i och för sig krävs ett statligt stöd för
kriterieutveckling och uppbyggnad av certifiering av
nya produktområden, men detta stöd bör fördelas på
ett mera konkurrensneutralt sätt mellan de olika
organisationerna för miljömärkning. Stöden kan
lämpligen, enligt motionärerna, riktas till
särskilda projekt när nya produktområden skall
införas i miljömärkningen. Detta skall ges
regeringen till känna (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Regeringen har aviserat att den avser att under
innevarande år komma med ett förslag som innebär en
omformulering av det tidigare fastställda
självfinansieringsmålet för det nordiska
miljömärkningssystemet Svanen. Utskottet anser inte
att det finns skäl att föregripa regeringens
förslag. I sammanhanget vill utskottet också erinra
om de uttalanden som gjordes i november 2001 i det
av riksdagen godkända betänkande 2001/02:LU2 om det
positiva i att regeringen avser att avsätta medel
för att organisationer skall kunna söka medel för
att utveckla kriterier för märkning men att det inte
borde ankomma på utskottet att göra några närmare
uttalanden vad gäller fördelningen av dessa medel
eller formerna för denna.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna L11 yrkande 4 och L14 yrkande 4.
Märkning av kött
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
märkning av annat svenskt kött än nötkött.
Utskottet hänvisar till pågående arbete inom
EU.
Allmän bakgrund
Inom EU gäller sedan den 1 januari 2001 rådets
förordning (EG) nr 2772/99 om allmänna bestämmelser
för ett obligatoriskt system för märkning av
nötkött. Sedan den 15 augusti 2000 gäller
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett
system för identifiering och registrering av
nötkreatur samt märkning av nötkött och
nötköttsprodukter. Förordningen innebär att aktörer
och organisationer som saluför nötkött inom
gemenskapen skall märka köttet. Det obligatoriska
märkningssystemet skall bl.a. innehålla ett
referensnummer eller en referenskod som säkerställer
sambandet mellan köttet och djuret eller djuren.
Detta nummer kan utgöras av identifieringsnumret för
det enskilda djur från vilket nötköttet kommer eller
identifieringsnumret för en grupp djur,
godkännandenummer för det slakteri där djuret eller
gruppen djur slaktades samt medlemsstat eller tredje
land där slakteriet är beläget eller
godkännandenummer för den styckningsanläggning där
slaktkroppen eller gruppen slaktkroppar styckades
samt medlemsstat eller tredje land där anläggningen
är belägen.
Från och med den 1 januari 2002 skall aktörer och
organisationer även ange medlemsstat eller tredje
land där djuret är fött, alla medlemsstater eller
tredje land där djuret är uppfött samt medlemsstat
eller tredje land där djuret har slaktats. Arbete
har också inletts med ett liknande men enklare
system för grisar. I Sverige finns sedan år 1995 en
frivillig branschöverenskommelse om
ursprungsmärkning av allt kött.
Enligt kommissionens förslag KOM(2001)475 till
Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna
principer och krav för livsmedelslagstiftning, om
inrättande av Europeiska livsmedelsmyndigheten och
om förfaranden i frågor som gäller
livsmedelssäkerhet skall bl.a. livsmedel, foder,
livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnen som
är avsedda för eller kan antas ingå i ett livsmedel
eller ett foder kunna spåras genom hela produktions-
, bearbetnings- och distributionskedjan. Förslaget
är under behandling i ministerrådet (jordbruk). I
förslaget talas inte om märkning utan om
identifiering/spårbarhet. Detta innebär att en
producent skall veta vem man köpt råvaror av samt
till vem man levererat sina produkter. Dessa
uppgifter skall systematiseras på ett sådant sätt
att ansvariga myndigheter på begäran kan ta del av
dem. Samtliga produkter skall dessutom ha någon typ
av identifiering, t.ex. partinummer (ett krav som
finns redan i dag). Syftet med förslaget är att om
man upptäcker problem i sin produktion, så skall det
gå att spåra och återkalla produkten.
Motionen
I motion L13 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att regeringen snabbt måste
utreda om även griskött och andra köttslag kan
omfattas av samma typ av märkning som nötkött.
Motionärerna hänvisar till att för ursprungsmärkning
av nötkött gäller sedan den 15 september 2000
särskilda regler som innebär att märkningen svensk
nötkött betyder att köttet kommer från djur som är
fött, uppfött och slaktat i Sverige (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
viktigt att även annat kött, inklusive fågelkött, än
nötkött märks med sitt ursprung och förutsätter att
regeringen fortsätter att arbeta för en märkning av
annat kött än nötkött. Med hänsyn till det pågående
arbetet inom EU som redovisats ovan finner utskottet
inte skäl att föreslå någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen. Bifall till motion L13
yrkande 2 avstyrks därför.
Märkning av fisk
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller miljömärkning av vildvuxen fisk.
Utskottet hänvisar till pågående arbete och
tidigare ställningstaganden från riksdagens
sida.
Allmän bakgrund
Redan i augusti 1996 fattade de nordiska
fiskeriministrarna beslut om att påbörja ett arbete
med miljömärkning av fisk. Inom ramen för detta
arbete har det utarbetats kriterier för
miljömärkning av vildfångad fisk. Kriterierna
presenterades vid det nordiska fiskeriministermötet
på Svalbard i augusti 2000. Det beslöts då att
arbetet med miljömärkning av fisk skulle fortsätta.
Sverige har aktivt deltagit i arbetet. Parallellt
med det nordiska arbetet finns sedan hösten 1998 ett
kompletterande nationellt arbete under ledning av
Fiskbranschens Riksförbund. Det nationella arbetet
har resulterat i ett policy- och måldokument samt i
en schematisk beskrivning av relevanta miljöaspekter
som kan tjäna som underlag för ett kommande arbete
med kriterier.
Europeiska kommissionen har som observatör följt
det nordiska arbetet med kriterieutveckling och
aviserat ett meddelande. Meddelandet kommer troligen
att ta upp handels- och marknadsaspekter och kan
eventuellt komma att utformas som komplement till
den nya marknadsordningen. Miljömärkning av
vildfångad fisk finns kortfattat behandlad i
kommissionens grönbok Den framtida gemensamma
fiskeripolitiken, där det sägs att kommissionen har
för avsikt att sätta i gång en debatt om ekologisk
märkning av fiskprodukter. Odlad fisk kan sedan år
1999 miljömärkas enligt de principer som finns
angivna i EU:s förordning 91/2092/EEG om ekologiskt
producerade livsmedel. Syftet är att skapa ett
legalt ramverk för märkningen inom gemenskapen med
regler för certifiering och ackreditering. Enligt
vad utskottet erfarit prioriterar regeringen arbetet
med märkning av fiskprodukter.
Från och med den 1 januari 2002 skall fiskeri- och
vattenbruksprodukter som saluförs till konsument i
detaljhandeln innehålla information om artens
handelsbeteckning (vetenskapligt namn eller
beteckning), produktionsmetod (fångst vid havs-
eller insjöfiske eller vattenbruk) och fångstzon
(var fisken är fångad). Detta finns reglerat i
artikel 4 om konsumentinformation i EU:s
marknadsordning för fiskeri- och
vattenbruksprodukter. Under år 2001 har det fattats
beslut om tillämpningsföreskrifter till denna
artikel. Marknadsordningen i övrigt trädde i kraft
den 1 januari 2000.
Föreningen KRAV bildades år 1985 på initiativ av
olika organisationer inom den ekologiska rörelsen.
KRAV är en ekonomisk kontrollförening för ekologisk
produktion med 28 rikstäckande
medlemsorganisationer. Föreningen bildades för att
skapa en trovärdig märkning av ekologiska livsmedel
och förenkla för konsumenter att göra en miljöinsats
genom sina dagliga inköp. Verksamhetsidén innebär
framtagande av regler för ekologisk produktion,
kontroll av att de efterlevs och information om
KRAV-märket.
KRAV-märket återfinns på livsmedel,
produktionshjälpmedel i jordbruket samt textilier
som är ekologiskt producerade. KRAV kontrollerar
både växtodling, djurhållning och förädling,
distribution, fiskodling, biodling, vildväxande bär
och svamp, import, butiker och restauranger.
Produktionen sker enligt KRAV:s regler för ekologisk
produktion.
Föreningen KRAV har på nationell nivå tagit beslut
om att utarbeta ett system för miljömärkning av
vildfångad fisk. Detta arbete planeras vara klart
under år 2002. Inom det nordiska arbetet avvaktas
dels kommissionens meddelande, dels resultatet av
det arbete som KRAV har inititerat.
Motionerna
I motion L13 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) framhålls
det svenska projektet för att etablera en
miljömärkning av vildfångad fisk. Motionärerna anför
att ett samarbete mellan myndigheter och
organisationer i syfte att undersöka möjligheterna
till kravmärkning av fisk har inletts och yrkar att
införandet av kravmärkning av vildvuxen fisk skall
påskyndas. Detta skall ges regeringen till känna
(yrkande 3).
Jonas Ringqvist m.fl. (v) anser i motion L14 att
det är angeläget med en utveckling av miljömärkning
av vildfångad fisk. Det arbete som regeringen har
redogjort för har pågått under en längre tid utan
något konkret resultat. Processen bör inte dra ut på
tiden ytterligare. KRAV har redan kriterier för
odlad fisk. Tillsammans med bl.a. fiskerinäringen
och förädlingsledet har KRAV nu inlett ett arbete
för att ta fram kriterier och bygga upp en
certifieringsorganisation för vildfångad fisk.
Enligt projektplanen skulle det inom ett år finnas
miljömärkt vildfångad fisk på marknaden. Regeringen
bör stödja detta arbete genom att anslå ett
projektstöd till utvecklingen av en märkning av
vildfångad fisk. Detta skall ges regeringen till
känna (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinrar om att regeringen i propositionen
(2000/01:130) Svenska miljömål delmål och
åtgärdsstrategier uttalat att man anser att det är
angeläget med en utveckling av miljömärkning av fisk
för att ytterligare stimulera en utveckling mot ett
hållbart utnyttjande av havsresurserna. Regeringen
arbetar bl.a. inom det nordiska samarbetet för att
främja en sådan märkning.
Med hänsyn till det arbete som pågår för att
åstadkomma ett märkningssystem för vildfångad fisk
och till att märkningsfrågan inte är alldeles
okomplicerad, anser utskottet att motion L13 yrkande
3 inte bör bifallas.
När det sedan gäller motion L14 yrkande 5 om ett
projektstöd till KRAV:s märkningsarbete för
vildfångad fisk kan det konstateras att det av
Konsumentverkets regleringsbrev den 20 december 2001
framgår att verket skall stödja
konsumentorganisationer och andra organisationer som
engagerar sig i konsumentfrågor. Vidare framgår att
under år 2002 skall miljöorganisationers
konsumentprojekt och projekt med inriktning på
grupper som vanligtvis inte nås av
konsumentinformation i tillräcklig utsträckning
prioriteras. Utskottet anser att det inte bör
ankomma på riksdagen att göra några uttalanden vad
gäller den närmare fördelningen av dessa medel eller
formerna för denna.
Med det anförda förslår utskottet att riksdagen
avslår motion L14 yrkande 5.
Miljövarudeklarationer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
en utredning om ett märkningssystem för
varutranssport,
LCA-baserade miljövarudeklarationer,
beständig innehållsdeklaration samt
informationskrav på producenter som
använder GMO i sina produkter.
Utskottet hänvisar till bl.a. tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida och
pågående arbete inom EU.
Bakgrund
De regler som behandlar genteknik finns i 13 kap.
miljöbalken. Reglerna tillämpas enligt 1 § vid
innesluten användning och avsiktlig utsättning av
genetiskt modifierade organismer. Utförliga
tillämpningsföreskrifter till 13 kap.
miljöbalken finns i förordningen (1994:901) om
gentekniskt modifierade organismer och i
förordningen (2000:271) om innesluten användning av
genmodifierade organismer. De svenska bestämmelserna
grundas på motsvarande reglering inom EU.
Bestämmelserna utgörs av flera EG-direktiv.
Inom biotekniken, som omfattar det tekniska
utnyttjandet av celler eller cellbeståndsdelar, har
på senare år det nya metodområdet, gentekniken,
kommit att utvecklas. Genteknik utgör egentligen ett
samlingsbegrepp för flera olika metoder för
isolering, mångfaldigande och inplanterande av
genetiskt material i levande celler. Gentekniken har
särskilt kommit att tillämpas inom forskningen och
växtförädlingen. Regleringen av gentekniken inom
jordbruk och handel är i dag föremål för översyn
både inom landet och internationellt. Avtalet för
internationell handel med genmodifierade organismer
Cartagenaprotokollet om biosäkerhet
undertecknades i maj 2000 i Nairobi. Protokollet
bygger bl.a. på försiktighetsprincipen så som den
kom att formuleras i juni 1992 i Riodeklarationen om
miljö och utveckling. Försiktighetsprincipen har
också beaktats vid utarbetandet av de ändringar som
gjorts av EG-direktiven, som alltså ligger till
grund för de svenska reglerna. De allmänna
hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken innebär att det
ställs krav på försiktighetsmått och vid
yrkesmässig verksamhet bästa möjliga teknik när en
verksamhet eller åtgärd kan antas medföra skada
eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Vidare gäller den s.k. produktvalsprincipen även vid
användning av biotekniska organismer.
Jordbruksverket har meddelat utförliga föreskrifter
om bl.a. aktsamhetskraven i författningarna SJVFS
1999:122124.
Bioteknikkommittén lade år 2000 fram betänkandet
Att spränga gränser Bioteknikens möjligheter och
risker (SOU 2000:103). I betänkandet lägger
Bioteknikkommittén fram förslag om en svensk
bioteknikpolitik i 21 punkter.
Vid behandlingen av direktiv 90/220/EEG om GMO i
juni 1999 åtog sig ett antal länder inom EU ett
frivilligt moratorium. Vid miljörådet i oktober 2001
hölls en öppen debatt om kommissionens nya förslag
om spårbarhet och märkning. Från svensk sida
konstaterades vid mötet att Sveriges målsättning är
att åstadkomma ett fungerande, tillförlitligt och
trovärdigt system som möjliggör valfrihet för
användare och konsumenter. En brist i det nuvarande
systemet är att GMO för s.k. innesluten användning
har otillräckliga krav på märkning i dag. I fråga om
moratoriet för godkännanden sades från svenskt håll
att det bör finnas ett gemensamt spårbarhets- och
märkningssystem innan nya tillstånd ges.
Skrivelsen
Regeringen betonar miljömärkningen som ett
konsument- och miljöpolitisk redskap. Vidare
konstateras att utvecklingen av miljömärkningssystem
ständigt pågår såväl inom det nordiska samarbetet
som inom EU.
När det gäller LCA-baserade
miljövarudeklarationer, dvs. deklarationer om en
varas miljöbelastning under hela dess livscykel,
hänvisar regeringen i skrivelsen till de slutsatser
som EU:s miljöministrar har antagit om en integrerad
produktpolicy, IPP. Slutsatserna syftar till att
vara ministerrådets gemensamma synpunkter på den
grönbok om IPP som Europeiska kommissionen
presenterade i februari 2001.
Enligt regeringen är syftet med IPP att
miljöanpassa produkter under hela deras livscykel
och att göra dem mer resurseffektiva. Regeringen
anför att Sverige under arbetet med IPP bl.a. har
lyft fram att det är viktigt att tydliggöra
livscykelaspekten och helhetsbegreppet på produkters
och tjänsters påverkan på miljö och hälsa.
Motionen
I motion L13 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) framförs
uppfattningen att miljömärkningen är ett viktigt
konsument- och miljöpolitiskt redskap. Det finns i
dag ingen märkning som visar färdsätt eller hur
långt en vara har transporterats. Kortare
färdsträckor eller miljövänligare transporter är,
enligt motionärerna, mycket angeläget för att minska
utsläppen av växthusgaserna. Regeringen bör utreda
möjligheterna till att ta fram ett sådant
märkningssystem. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 4).
Samma motionärer yrkar i motion L13 att regeringen
bör verka för enhetliga, lättillgängliga och
internationellt övergripande system och metoder för
framtagning av LCA-baserade miljövarudeklarationer.
För att ta fram sådana deklarationer finns bl.a. en
metod benämnd LCA Livs Cykel Analys.
Miljövarudeklarationen kan vara en s.k.
egendeklaration där tillverkaren själv tar fram
deklarationen eller en certifierad deklaration av
ett godkänt certifieringsorgan. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 8).
Vidare framhåller samma motionärer i motion L13
att många produkter har komplexa
materialsammansättningar som kan vara mycket svåra
att identifiera och särskilja vid destruering.
Exempel på produkter som på senare år av
tillverkningsföretag med framgång har kunnat märkas
beständigt med materialinnehållet är el- och
telekablar. Motionärerna anser att sådan märkning
bör kunna vidareutvecklas och omfatta även andra
produkter sammansatta av olika material. Det anses
angeläget att en beständig innehållsmärkning av
produkter uppmärksammas och stimuleras av regeringen
i det konsumentpolitiska arbetet. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 9).
Vidare yrkar samma motionärer i motion L13 att
riksdagen bör ge regeringen som sin mening till
känna att krav införs på de producenter som använder
GMO i sina produkter att tydligt informera om detta
eftersom riskerna med GMO ännu är okända. Kunskapen
om hur miljö och hälsa påverkas av genteknik anses
inte vara tillräcklig. Det är, enligt motionärerna,
angeläget att genforskningens stora potential för
medicinska, livsmedelstekniska och ekonomiska
förbättringar inte motverkas, men samtidigt åligger
det den politiska makten på såväl nationell som
europeisk nivå att i möjligaste mån skydda
medborgarna från oönskade och okända konsekvenser av
denna utveckling (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Av skrivelsen framgår att regeringen och dess
myndigheter på såväl nationell som internationell
nivå kontinuerligt arbetar för att utveckla
miljömärkningssystemen. Utskottet finner därför inte
skäl att föreslå någon särskild åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motion L13
yrkandena 4, 8 och 9.
Vad sedan gäller genmodifierade produkter vill
utskottet erinra om att miljö- och
jordbruksutskottet i det av riksdagen godkända
betänkande 2001/02:MJU5 uttalat att det genom
märkning tydligt skall framgå att en produkt
innehåller GMO och att ett motsvarande
motionsyrkande avslogs med motiveringen att yrkandet
ansågs väsentligen tillgodosett genom EG:s
rättsakter och pågående arbete inom EU.
Lagutskottet har för sin del inte någon annan
uppfattning än miljö- och jordbruksutskottet i denna
fråga och föreslår att riksdagen avslår motion L13
yrkande 5.
Boende och resande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
debitering av el och vatten samt
ett tillfälligt stopp för utbyggnaden av
köpcentrum.
Utskottet hänvisar till pågående
utredningsarbeten. Jämför reservation nr 10
(v).
Skrivelsen
Regeringen framhåller att hushållens
energianvändning har stor betydelse för boendets
miljöpåverkan. Energianvändningen för uppvärmning
och tappvarmvatten medför t.ex. stora kostnader och
bidrar till omfattande föroreningar av luften.
Statens energimyndighet har regeringens uppdrag
att studera om mätperiodens längd bör regleras (dvs.
hur ofta elanvändningen skall mätas och debiteras)
och om preliminärdebitering av elförbrukning bör
avskaffas. Uppdraget skall redovisas i juni 2002.
Energimyndigheten samråder inom ramen för sitt
uppdrag med Konsumentverket.
Under år 2002 inleds en försöksverksamhet i
samarbete med Lunds Tekniska Högskola som syftar
till att undersöka vilken elbesparingspotential som
finns om kommunerna får bättre insyn och förståelse
för sin elanvändning genom information om verklig
elförbrukning. I studien kommer även att undersökas
om och på vilket sätt elkonsumenternas beteende i så
fall förändras.
Vad avser externa köpcentrum för dagligvaruhandel
avser regeringen att i den aviserade översynen av
plan- och bygglagen i relation till en hållbar
utveckling inbegripa denna fråga.
Motionen
I motion L14 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) begärs
tillkännagivanden dels om att en individuell
debitering av både energi och vatten bör göras
obligatorisk för att tydligt stärka drivkrafterna
för konsumenterna att spara på el, värme och vatten
och för att förhindra att de som sparar på
förbrukningen tvingas betala för dem som inte sparar
(yrkande 6), dels om att en övergång till en
obligatorisk timdebitering av el genomförs för att i
större utsträckning möjliggöra en differentiering av
elpriset utifrån faktisk tillgång (yrkande 7), dels
om att nätavgiften för el tas ut som helt och hållet
en rörlig kostnad för att de konsumenter som har en
låg förbrukning inte skall behöva subventionera dem
som har en hög förbrukning (yrkande 8).
Samma motionärer begär i L14 att riksdagen för
regeringen tillkännager som sin mening att ett
tillfälligt stopp för utbyggnaden av externa
köpcentrum införs i avvaktan på att plan- och
bygglagen ses över. Motionärerna anser att den
fysiska planeringen är avgörande för att skapa
förutsättningar för en hållbar konsumtion och
livsstil. Inte minst vid valet av transportsätt
spelar den fysiska planeringen stor roll. Enligt
motionärerna är det uppenbart så att lagstiftningen
i dag är otillräcklig för att garantera att
tillräcklig miljöhänsyn och social hänsyn tas vid
etableringen av sådana köpcentrum (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis upplysa om att det
under våren 2002 på initiativ av
branschorganisationen Svensk Energi, Konsumentverket
och Statens energimyndighet kommer att etableras en
Konsumenternas elrådgivningsbyrå i Stockholm, dit
konsumenter och konsumentvägledare kan vända sig med
sina frågor. Utskottet ser med tillfredsställelse på
denna åtgärd, liksom på det arbete som nu utförs av
Statens energimyndighet om mätning och debitering av
elanvändning.
Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta
resultatet av energimyndighetens arbete, och
utskottet föreslår att riksdagen avslår motion L14
yrkandena 68.
Vad angår ett tillfälligt stopp för utbyggnaden av
externa köpcentrum är lagutskottet inte berett att
inom ramen för förevarande ärende förorda ett sådant
riksdagsbeslut, och avstyrker också bifall till
motion L14 yrkande 3.
Frivillig verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
att tillvarata frivilligorganisationers
insatser inom miljöområdet och
de ideella organisationernas deltagande i
det konsumentpolitiska internationella
arbetet.
Utskottet hänvisar till bl.a. tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida.
Skrivelsen
Regeringen anför att den kommunala
konsumentverksamheten och ideella organisationer i
stor utsträckning har bidragit till ett ökat
engagemang för miljöfrågor på lokal nivå. Vidare
framhåller regeringen att Konsumentverket sedan
början av 1990-talet på regeringens uppdrag har
fördelat stöd till frivilliga organisationer som
genomför projekt med konsumentpolitisk inriktning.
Från och med budgetåret 2001 har ett nytt anslag
inrättats, Åtgärder på konsumentområdet. Anslaget
skall användas bl.a. för att ge fasta bidrag och
projektstöd till konsumentorganisationer och till
lokala och nationella projekt som på olika sätt
främjar en god konsumentpolitik. Den del som avser
projektstöd till konsumentorganisationer, och som
fördelas av Konsumentverket, kommer fr.o.m. år 2002
att ökas med knappt 2 miljoner kronor till att
totalt omfatta drygt 5,2 miljoner kronor.
För att stimulera aktiviteten och engagemanget
kring frågor som rör konsumtion och miljö, anser
regeringen att det är särskilt viktigt att
miljöorganisationer kan få bidrag för sitt arbete
med konsumentfrågor. Regeringen avser därför att
inom ramen för projektstödet särskilt prioritera
miljöorganisationer som vill arbeta med
konsumentfrågor.
Motionerna
Christina Axelsson och Anita Johansson (båda s)
anför i motion L12 att information från såväl
statliga verk som opinionsbildande organisationer
behövs för att konsumenten skall få kunskap om
miljörelaterade frågor. För att genomföra detta
kunskapsmål praktiskt krävs att
frivilligorganisationernas resurser tas till vara
genom att de lyfts fram och kan söka medel för
verksamhetsinsatser inom miljöområdet. Det yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen detta till
känna (yrkande 1).
Samma motionärer anser vidare i motion L12 att
Sveriges konsumenter måste kunna delta i debatten
inom EU. Sveriges konsumentråd har ett särskilt
ansvar att vara konsumenternas röst i EU, men även
andra ideella konsumentorganisationer måste kunna få
möjlighet att vara med vid de aktiviteter, hearingar
etc. som anordnas i syfte att diskutera dessa
frågor. Det är, enligt motionärerna, angeläget att
det inrättas möjligheter för ideella organisationer
till bidrag för att delta i det allt viktigare
konsumentpolitiska internationella arbetet. Detta
bör ges regeringen till känna (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte se att det föreligger någon
motsättning mellan motionärernas uppfattning och den
principiella inställning som regeringen har givit
uttryck för tidigare och i den nu aktuella
skrivelsen. I proposition 2000/01:135 Handlingsplan
för konsumentpolitiken 20012005 poängterade
regeringen vikten av god information om daglivaror
och regeringens behov av organisationernas syn på
olika frågor. I den nu aktuella skrivelsen redovisar
regeringen att den kommer att prioritera projekt
inom miljöorganisationer som vill arbeta med
konsumentfrågor och utöka projektstödet till
organisationer som arbetar med konsumentfrågor.
När motionsyrkanden med liknande innehåll
behandlades för fyra månader sedan i betänkande
2001/02:LU2 anförde utskottet bl.a. att ett viktigt
instrument för folkrörelserna och andra ideella
organisationer att nå inflytande i
konsumentpolitiken givetvis är ekonomiska resurser.
Mot denna bakgrund är det med glädje som utskottet
konstaterar att Konsumentverket i regeringens
regleringsbrev den 20 december 2001 har givits i
uppdrag att stödja konsumentorganisationer och andra
organisationer som engagerar sig i konsumentfrågor.
Vidare framgår att under år 2002 skall
miljöorgansationers konsumentprojekt och projekt med
inriktning på grupper som vanligtvis inte nås av
konsumentinformation i tillräcklig utsträckning
prioriteras.
Med det anförda föreslår utskottet att motion L12
yrkandena 1 och 4 avslås.
Reservationer
1. Medel för att uppnå miljömålet (punkt 1)
av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth
Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla
m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande
2 och avslår motion 2001/02:L14 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Konsumentpolitiken bör enligt vår uppfattning vara
inriktad på att öka den konkurrensutsatta sektorn,
att vidga området för privat näringsverksamhet, att
avveckla offentliga monopol och minska offentligt
ägande i näringsverksamhet och att genom
strukturella förändringar i form av avregleringar
stimulera marknaden och företagandet. Den princip
som måste ligga till grund för all politik,
inklusive konsumentpolitiken, är att kunden alltid
har rätt och att det är den enskilde medborgaren som
skall ges tillbaka inflytandet och bestämmanderätten
och få göra sina val och tryggt kunna förlita sig på
sin egen kunskap, sunda lagar och en lyhörd och
ansvarstagande marknad. Utan konkurrens försvinner
incitamenten till nya produkter som till rimliga
priser erbjuder konsumenterna miljövänliga
lösningar.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 2 och
med avslag på motion L14 yrkandena 1 och 2, som sin
mening ge regeringen till känna.
2. Konsumentverkets uppgifter (punkt 2)
av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth
Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla
m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande
5.
Ställningstagande
Vi anser att det statliga engagemanget på det
konsumentpolitiska området bör föras över på andra
aktörer som på sikt kan driva en både bättre och
billigare konsumentpolitik än vad staten någonsin
kommer att kunna göra. Konsumentverkets uppgifter är
för närvarande alltför omfattande och leder dessutom
till en splittring av verksamheten. De
myndighetsutövande uppgifterna bör skiljas från
verkets övriga uppgifter. Myndighetsfunktionen bör
därmed begränsas till tillsyn över att den
konsumenträttsliga lagstiftningen efterlevs.
Förlagsverksamheten och provtagningsverksamheten bör
enligt vår uppfattning privatiseras.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 5, som
sin mening ge regeringen till känna.
3. Gröna nyckeltal (punkt 3)
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L13 yrkande
7.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är frivilliga miljöinsatser
viktiga och måste uppmuntras så att det t.ex. lönar
sig för företag att investera i produktion och
utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och
minska resursåtgången. Ett exempel på en frivillig
åtgärd är införandet av miljöledningssystem, såsom
ISO och EMAS. Processen för att bli certifierad
enligt något av miljöledningssystemen är dock
relativt kostsam. Därför är det mest stora företag
som certifieras. Även många mindre företag arbetar
med miljöledningssystem men blir förbisedda när de
gröna nyckeltalen beräknas.
Enligt skrivelsen arbetar regeringen med att ta
fram siffror på ett enklare sätt och med ökad
precision för att kunna beräkna de gröna
nyckeltalen. Detta är lovvärt men vi menar att
regeringen måste förändra systemet så att även
företag som arbetar enligt enklare
miljöledningssystem, och som inte certifieras, tas
med i beräkningarna av de gröna nyckeltalen.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion 2001/02:L13
yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna.
4. Undervisning och forskning (punkt 5)
av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth
Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla
m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande
1.
Ställningstagande
Genom kunskap och information får konsumenter ett
verkligt inflytande över sin vardagliga konsumtion
och känner att de kan påverka de globala
miljöproblemen. Vi anser därför att det är av vikt
att Skolverket nu följer upp den nya kursplanen, där
hem- och konsumentkunskap ingår, med förnyade
målformuleringar.
Enligt vår uppfattning detaljstyr regeringen
forskningen i alltför hög grad. Detaljstyrning med
krav på ökad samhällsnytta av det ena eller andra
slaget begränsar den akademiska friheten och
riskerar dessutom att få motsatt verkan. Forskning
är naturligtvis centralt på ett sådant område som
konsument- och miljöpolitiken och genererar underlag
för arbetet med att förbättra information om och
till konsumenter. En fri forskning har dock bättre
förutsättningar att lyckas, varför statens mål bör
vara att skapa förutsättningar för utveckling och
bibehållande av starka och självständiga
forskningsinstitutioner.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 1, som
sin mening ge regeringen till känna.
5. Informationscentrum för bioteknik (punkt 6)
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L13 yrkande
6.
Ställningstagande
Riksdagen har enligt vår uppfattning ett särskilt
ansvar för att kunskap i frågor sprids och fördjupas
i de breda folklagren. Studier visar att svenskarna
har en generellt sett mer negativ hållning till
genmodifierade produkter (GMO) än de flesta andra i
Västeuropa. Detta tycker vi måste tas på största
allvar. Vi vill därför att regeringen verkar för att
det upprättas ett informationscentrum för bioteknik.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion 2001/02:L13
yrkande 6, som sin mening ge regeringen till känna.
6. Emballage (punkt 8)
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L13 yrkande
10.
Ställningstagande
Många varor har i dag onödigt omfattande och
komplicerat emballage, vilket försvårar återvinning.
En miljö- och konsumentvänlig politik kräver enligt
vårt synsätt att emballagehysterin dämpas. Vi anser
därför att regeringen i det konsumentpolitiska
arbetet bör lägga ned betydande möda på att verka
för en minskande volym varuemballage och speciellt
ägna uppmärksamhet åt att så långt möjligt mängden
emballage bestående av sammansatta material
reduceras.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion 2001/02:L13
yrkande 10, som sin mening ge regeringen till känna.
7. Miljömärkning (punkt 9)
av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth
Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla
m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande
3 och avslår motion 2001/02:L13 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att märkning av varor skall vara ett
konkurrensverktyg snarare än ett statligt
kontrollmedel. Märkningen av varor som
konkurrensmedel försvinner genom att utrymmet att
bjuda ut varor baserat på att de har vissa
egenskaper minskar. Konsumenter efterfrågar en god
produktinformation om vilka åtgärder företagen
vidtar för att uppfylla kriterier. Detta behov
tillgodoses av företagen genom att de frivilligt
marknadsför och säljer produkter som konsumenterna
efterfrågar. Enligt vår uppfattning är därför
självreglering och god branschsedvänja bättre än
lagar och regler om statlig märkning. Märkning av
varor bör därför vara frivillig och
självfinansierad.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 3 och
med avslag på motion L13 yrkande 1, som sin mening
ge regeringen till känna.
8. Miljömärkning (punkt 9)
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L13 yrkande
1 och avslår motion 2001/02:L11 yrkande 3.
Ställningstagande
Miljömärkning av varor är ett frivilligt åtagande.
Vi anser dock att det är av värde för konsumenterna
att statliga myndigheter är starkt pådrivande i
miljömärkningsfrågan och att de på ett
lättillgängligt sätt ges kunskap om de olika
miljömärkningarnas innebörd och hur dessa kan
jämföras med varandra.
Vi vill att tillhandahållande av varor som når upp
till kriterierna för miljömärkning i ännu högre grad
än i dag skall uppmuntras och prioriteras i den
statliga konsumentpolitiken. Likaså skall deras
jämförbarhet sinsemellan uppmuntras och prioriteras.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L13 yrkande 1 och
med avslag av motion L11 yrkande 3, som sin mening
ge regeringen till känna.
9. Nordisk miljömärkning (punkt 10)
av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth
Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla
m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L11 yrkande
4 och avslår motion 2001/02:L14 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att ett fristående miljömärkningssystem,
fritt från politisk inblandning, skulle vara mera
trovärdigt. Den politiska styrning som regeringen
sätter sin tilltro till leder till misstanke om att
miljömärkning är regeringens sätt att ytterligare
driva igenom sin miljöpolitik. En fristående
miljömärkning kan vara ett sätt för företag att visa
miljömedvetenhet, certifiering ett annat. Därför
skall enligt vår mening målet om självfinansiering
av den nordiska miljömärkningen kvarstå.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L11 yrkande 4 och
med avslag på motion L14 yrkande 4, som sin mening
ge regeringen till känna.
10. Boende och resande (punkt 14)
av Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda
v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L14 yrkande
3 samt avslår motion 2001/02:L14 yrkandena 68.
Ställningstagande
Vi anser att den fysiska planeringen är avgörande
för att skapa förutsättningar för en hållbar
konsumtion och livsstil. Inte minst vid valet av
transportsätt spelar den fysiska planeringen stor
roll. Externa köpcentrum genererar mer biltrafik,
försämrar tillgängligheten till dagligvaruhandel för
dem som saknar bil eller körkort och de utarmar
stadskärnorna. Detta är för oss en viktig
konsumentpolitisk fråga. Enligt vår uppfattning är
det uppenbart att lagstiftningen är otillräcklig för
att garantera att tillräcklig miljöhänsyn och social
hänsyn tas vid etableringen av externa köpcentrum.
Därför behövs ett tillfälligt stopp av utbyggnaden i
avvaktan på att plan- och bygglagen ses över.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen, med bifall till motion L14 yrkande 3 och
med avslag på motion L14 yrkandena 68, som sin
mening ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Källsortering
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
För att underlätta för konsumenterna att sortera ut
farligt avfall på rätt sätt måste insamlingen av
sådant avfall underlättas. Ett sätt att göra detta
är att införa hushållsnära insamling, vilket
innebär att det finns holkar för farligt avfall i
anslutning till hushållens soptunnor. Vi ser med
tillförsikt fram emot att regeringen under år 2002
kommer att ta ställning till de förslag som
utredningen för översyn av producentansvaret lagt
fram i slutbetänkandet (SOU 2001:102) Resurs i
retur. Ett av förslagen går ut på en utökad
fastighetsnära insamling. Vi finner därför inte skäl
att formellt avge en reservation till förmån för
motion L13 yrkande 11.
2. Märkning av kött
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
Väldigt många människor i Sverige är mycket
angelägna om att få veta varifrån de olika
köttslagen som säljs i butikerna kommer. För
ursprungsmärkning av nötkött gäller sedan den 15
september 2000 särskilda regler som innebär att
märkningen svenskt kött avser kött som kommer från
ett djur som är fött, uppfött och slaktat i Sverige.
Vi anser att detta är ett bra och viktigt första
steg men att det så snart som möjligt bör följas av
flera. Med hänsyn till det arbete för en märkning av
annat kött än nötkött som pågår inom EU finner vi
inte nu skäl att formellt avge en reservation till
förmån för motion L13 yrkande 2.
3. Miljövarudeklarationer
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
Vi menar, som regeringen, att miljömärkningen är ett
viktigt konsument- och miljöpolitiskt redskap. Den
sätter press på tillverkarna och ökar konsumenternas
miljömedvetenhet. I dag finns en rad olika
märkningar av livsmedel, såsom miljö-, rättvise- och
kvalitetssymboler. Det finns dock några områden som
fortfarande saknar märkning och det är för oss
angeläget att de kommer till stånd.
Märkning som visar färdsätt eller hur långt en
vara har transporterats saknas. Kortare färdsträckor
och miljövänligare transporter är mycket angeläget
för att minska utsläppen av växthusgaserna. Vi menar
därför att det vore bra med ett märkningssystem som
visar vilket transportmedel som har använts vid
leveransen av en vara och hur långt den har
transporterats.
Kunskapen om hur miljö och hälsa påverkas av
genteknik är inte tillräcklig. Det är angeläget att
genforskningens stora potential för medicinska,
livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar inte
motverkas men samtidigt åligger det den politiska
makten, på nationell och europeisk nivå, att i
möjligaste mån skydda medborgarna från oönskade och
okända konsekvenser av denna utveckling. Det finns
en stor risk för att genmodifierade växter sprider
sina anlag till närbesläktade arter som stör
ekosystemet. Vi vill understryka att eftersom
riskerna med GMO ännu är okända så borde de
producenter som använder GMO i sina produkter
tydligt informera om detta.
Under senare år har miljövarudeklarationer börjat
användas i kampen för en bättre miljö. Dessa
redovisar varans miljöbelastning totalt under hela
dess livscykel. Som hjälp för att ta fram
deklarationer finns bl.a. en metod som benämns LCA
(Livs Cykel Analys). Denna ganska komplicerade metod
bestämmer produktens totala miljöbelastning under
hela dess livslängd, från råvaruframtagningen till
dess varan återvinns eller destrueras. Vi menar att
den statliga konsumentpolitiken bör verka för
internationellt överenskomna LCA-baserade
miljövarudeklarationssystem och metoder som är
övergripande, enhetliga, lättillgängliga och
överskådliga för såväl producenter som konsumenter.
Många produkter har komplexa
materialsammansättningar som kan vara mycket svåra
att identifiera och särskilja vid destruering. El-
och telekablar är exempel på sådana produkter som på
senare år av tillverkningsföretag med framgång har
kunnat märkas beständigt med materialinnehållet.
Sådan märkning bör kunna vidareutvecklas och omfatta
även andra produkter sammansatta av olika material.
Vi anser därför att det är angeläget att beständig
innehållsmärkning av produkter uppmärksammas och
stimuleras i det konsumentpolitiska arbetet.
Vi utgår från att regeringen och dess myndigheter
på såväl nationell som internationell nivå
kontinuerligt arbetar för att utveckla
miljömärkningssystemen, och finner inte nu skäl att
fomellt avge en reservation för motion L13 yrkandena
4, 5, 8 och 9.
BILAGA
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 2001/02:68 lämnas en
lägesrapport om det arbete som regeringen och dess
myndigheter bedriver för att uppnå miljömålet i
konsumentpolitiken.
Följdmotioner
2001/02:L11 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av kunskap
och information.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
konkurrens.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om märkning av varor.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att målet om
självfinansiering av den nordiska miljömärkningen
skall kvarstå.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Konsumentverkets
roll.
2001/02:L12 av Christina Axelsson och Anita
Johansson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ideella
organisationers arbete med konsumentfrågor och
miljön.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om näringslivets
ansvar för information till konsumenterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om insamling av
trasiga elartiklar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konsumenternas
arbete i EU.
2001/02:L13 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att prioritera och
uppmuntra miljömärkningar samt spridande av
kunskap om deras innebörd och jämförbarhet
sinsemellan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att snabbt utreda
och införa ursprungsmärkning av också annat
svenskt kött än nötkött.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Kravmärkning av
fisk.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
märkningssystem för transport av varor.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav på
producenter som använder GMO i sina produkter att
tydligt informera om detta.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om upprättandet av
ett informationscentrum för bioteknik.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gröna nyckeltal.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för
enhetliga, lättillgängliga och internationellt
övergripande system och metoder för framtagning av
LCA-baserade miljövarudeklarationer.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att för ökad
miljöhänsyn verka för att produkter sammansatta av
flera olika material i större utsträckning förses
med beständig innehållsdeklaration.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minska volymen
av varuemballage, speciellt sådana som består av
flera olika material.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om insamling av
farligt avfall.
2001/02:L14 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de mycket
stora skillnaderna mellan olika inkomstgruppers
resursanvändning och miljöbelastning måste prägla
arbetet med att få till stånd hållbara
konsumtionsmönster.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
genomföra en samlad översyn av drivkrafter som
påverkar konsumenter till mer miljöanpassade
konsumtionsmönster samt drivkrafter som motverkar
miljöanpassade konsumtionsmönster.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
tillfälligt stopp för utbyggnaden av externa
köpcentrum införs i avvaktan på att lagstiftningen
ses över.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett fortsatt
statligt stöd till miljömärkning skall fördelas på
ett mer konkurrensneutralt sätt mellan de olika
organisationerna för miljömärkning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast bör stödja KRAV:s arbete med utvecklingen
av en märkning av vildfångad fisk genom ett
projektstöd som bör rymmas inom den ram som
regeringen eller Konsumentverket disponerar för
konsumentpolitiken.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en individuell
debitering av både energi och vatten bör göras
obligatorisk för att förstärka drivkrafterna för
konsumenterna att spara på el, värme och vatten
och för att förhindra att de som sparar tvingas
betala för dem som inte sparar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en övergång
till obligatorisk timdebitering av el genomförs
för att i större utsträckning möjliggöra en
differentiering av elpriset utifrån faktisk
tillgång.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att nätavgiften
för el skall tas ut som en helt och hållet rörlig
kostnad för att de konsumenter som har en låg
förbrukning inte skall behöva subventionera de
konsumenter som har en hög förbrukning.