Lagutskottets betänkande
2001/02:LU17
Immaterialrättsliga frågor
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet 26 motionsyrkanden
från allmänna motionstiden år 2001 i olika
immaterialrättsliga frågor. Yrkandena gäller patent-
intrångsförsäkring, enklare skydd för uppfinningar,
tilläggsskydd för läkemedel, patent på biotekniska
uppfinningar, upphovsrättsligt skydd, skydd för
datorprogram, ersättning för kopiering, ersättning
till STIM, statens engagemang i STIM, följerätt
(droit de suite) och s.k. arenarätt.
I ärendet har en utfrågning ägt rum med
företrädare för Svenska Uppfinnareföreningen.
Utskottet föreslår att riksdagen skall avslå
samtliga motionsyrkanden och hänvisar därvid bl.a.
till tidigare ställningstaganden från riksdagens
sida samt pågående arbete på såväl nationell som
internationell nivå.
Till betänkandet har fogats fem reservationer och
ett särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Patentintrångsförsäkring
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L256,
2001/02:L281 och 2001/02: L352.
Reservation 1 (kd)
2. Enklare skydd för uppfinningar
Riksdagen avslår motion 2001/02:L328.
3. Tilläggsskydd för läkemedel
Riksdagen avslår motion 2001/02:L216.
4. Patent på biotekniska uppfinningar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L276
yrkandena 1, 2, 4 i denna del och 5 i denna del,
2001/02:L286 samt 2001/02:U304 yrkande 19.
Reservation 2 (v, kd, c)
5. Upphovsrättsligt skydd
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr227
yrkande 5 och 2001/02: Kr422 yrkande 41.
6. Patent på datorprogram
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L232 samt
2001/02:L276 yrkandena 3, 4 i denna del och 5 i
denna del.
Reservation 3 (v, c)
7. Ersättning för kopiering
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr272
yrkande 3 och 2001/02: Kr422 yrkande 17.
8. Ersättning till STIM
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L294
yrkande 1 och 2001/02: L297 yrkande 2.
9. Statens engagemang i STIM
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L294
yrkande 2 och 2001/02: L297 yrkande 1.
Reservation 4 (m, kd, c)
10. Följerätt
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr419 yrkande
29.
11. Arenarätt
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L271 och
2001/02:Kr339 yrkande 3.
Reservation 5 (m, kd)
Stockholm den 5 mars 2002
På lagutskottets vägnar
Tanja Linderborg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Christel
Anderberg (m), Rune Berglund (s), Karin Jeppsson
(s), Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s),
Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s),
Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv
(s), Raimo Pärssinen (s), Petra Gardos (m) och Agne
Hansson (c).
2001/02
LU17
Redogörelse för ärendet
I betänkandet behandlar utskottet 26 motionsyrkanden
från allmänna motionstiden år 2001 i olika
immaterialrättsliga frågor. Yrkandena gäller patent-
intrångsförsäkring, enklare skydd för uppfinningar,
tilläggsskydd för läkemedel, patent på biotekniska
uppfinningar, upphovsrättsligt skydd, skydd för
datorprogram, ersättning för kopiering, ersättning
till STIM, statens engagemang i STIM, följerätt
(droit de suite) och s.k. arenarätt.
En förteckning över behandlade motionsförslag
finns i bilaga 1 till betänkandet.
I bilaga 2 redovisas innehållet i den lagstiftning
som aktualiseras i motionerna. Vidare redovisas
pågående arbete inom EU på ifrågavarande
rättsområde.
Utskottets överväganden
Patentintrångsförsäkring
Utskottets förslag i korthet
Tre motionsyrkanden med krav på införande av
en patentintrångsförsäkring bör avslås.
Utskottet redovisar tidigare överväganden i
frågan samt hänvisar till de skärpningar i
fråga om intrång i de immateriella
ensamrätterna som skett lagstiftningsvägen
under senare år och pågående arbete inom EU.
Jämför reservation nr 1 (kd).
Motionerna
Carl Erik Hedlund (m) anser i motion L256 att
patenträtten många gånger är ett bräckligt skydd för
uppfinnaren. Patenthavaren är, enligt motionären,
ofta i en underlägsen ställning i förhållande till
ett storföretag som gjort ett patentintrång, och
patenthavaren har inte råd eller förmåga att
processa mot det stora företaget. Mot denna bakgrund
anser motionären att staten måste garantera ett
rimligt skydd mot stöld av immateriella tillgångar.
Ett alternativ skulle, anförs det, kunna vara ett
försäkringsskydd som det allmänna upprätthåller och
som möjliggör för patenthavaren att driva sin sak i
domstol. Enligt motionen bör regeringen återkomma
med förslag om hur ett sådant försäkringsskydd kan
utformas.
Även Kenth Högström (s) framhåller i motion L352
att en enskild uppfinnare som regel saknar
ekonomiska möjligheter att skydda sig mot
patentintrång och kunna driva en process mot den som
gjort intrånget. Enligt motionen utgör detta ett hot
mot innovationsklimatet. Ett enkelt sätt att komma
till rätta med dessa svårigheter för uppfinnarna är,
anförs det i motionen, att staten organiserar en
patentförsäkring som bl.a. skulle bestrida
kostnaderna för rättsliga processer angående
patentintrång. En sådan försäkringslösning skulle,
framhålls det i motionen, bidra till ett bättre
rättskydd för uppfinnare. I motionen yrkas ett
tillkännagivande med denna innebörd.
Frågan om ett bättre rättsskydd för patent tas
också upp i motion L281 av Anders Bengtsson
(s). Ett sådant skydd är, framhålls det i
motionen, av betydelse för den enskildes
framtidstro och vilja att utveckla sin
verksamhet. Motionären anser att det bör
finnas ett statligt ansvar för att se till att
patentskyddet fungerar och att patentsystemet
upprätthålls. Ett alternativ kan vara att
inrätta en rättskyddsförsäkring på området som
staten garanterar.
Tidigare behandling
Hösten 1996 gav regeringen Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) i uppdrag att ta
fram ett underlag med förutsättningar för och
förslag till utformning av en
patentintrångsförsäkring som bygger på kommersiella
grunder. Uppdraget redovisades i januari 1997 i
rapporten (R 1997:4) Rättsskyddsförsäkring för
patent. NUTEK redogjorde i rapporten för en modell
för en rättsskyddsförsäkring som bygger på
kommersiell grund och föreslog lösningar med
expansionsmöjligheter till nordisk och europeisk
nivå.
Regeringen utsåg därefter en särskild förhandlare
med uppdrag att söka få till stånd en
överenskommelse med olika intressenter om bildande
av ett försäkringsbolag för att meddela den aktuella
försäkringen. Regeringen förklarade sig beredd att
skjuta till medel för vissa initialkostnader,
förutsatt att det gick att finna finansiärer som var
villiga att bidra till det erforderliga
aktiekapitalet.
Den särskilde förhandlaren konstaterade den 12
februari 1998 i sin redovisning av uppdraget till
regeringen att det då saknades förutsättningar för
att ingå överenskommelser med intressenter för
finansiering och ägande av ett försäkringsbolag som
skall tillhandahålla rättsskyddsförsäkring för
patent. Även om många ansåg att det var angeläget
att lösa problemet fanns det enligt rapporten
uppenbarligen inte tillräckligt stort intresse hos
någon av de intressenter som har möjlighet,
finansiellt och i övrigt, att få till stånd en
ordning, baserad på privat engagemang. En nationell
lösning av problemet torde därför, enligt den
särskilde förhandlaren, förutsätta ett väsentligt
större engagemang, bland annat finansiellt, från
statens sida, än vad som varit aktuellt enligt
förhandlingsuppdraget. Vidare anfördes att det kan
diskuteras huruvida det från allmänna utgångspunkter
är lämpligt att staten på sådant sätt skulle ta
ansvaret för problemets lösning, och det är också
oklart om det vore förenligt med EU:s
konkurrensregler. Avslutningsvis angavs i rapporten
att problemet med patentintrång tagits upp på EU-
nivå, men att de flesta bedömare ansåg att en
eventuell lösning på europeisk nivå låg flera år
fram i tiden. Som sin slutsats ansåg den särskilde
förhandlaren att Sverige i den föreliggande
situationen borde inrikta ansträngningarna på att,
tillsammans med övriga intresserade länder, aktivt
driva fram en europeisk lösning av problemet.
Våren 1998 behandlade utskottet några
motionsyrkanden som tog upp behovet av en
patentintrångsförsäkring (bet. 1997/98:LU16).
Utskottet fann det vara utomordentligt beklagligt
att det inte hade varit möjligt att lösa de
finansiella förutsättningarna för den föreslagna
försäkringsmodellen. Med hänsyn till frågans
betydelse förutsatte utskottet att regeringen dels
noga överväger om det kan finnas alternativa vägar
att nå fram till en nationell lösning, dels verkar
för att driva fram en försäkringslösning på
europeisk nivå.
Med det anförda avstyrkte utskottet bifall till de
då aktuella motionsyrkandena.
Utskottets ställningstagande
När nu frågan om åtgärder för att skydda patent på
nytt aktualiserats motionsvägen vill utskottet först
peka på den lagstiftning mot immaterialrättsligt
intrång som beslutats under senare år.
Våren 1994 beslutade riksdagen om väsentligt
skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella
ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17). Genom
beslutet, som innebar ändringar i patentlagen,
upphovsrättslagen, varumärkeslagen,
mönsterskyddslagen, firmalagen, lagen om
kretsmönster i halvledarprodukter och
växtförädlarrättslagen, har domstolarna nu
möjligheter att vid vite förbjuda fortsatt intrång
inom hela det immaterialrättsliga området. Vidare
ändrades skadeståndsbestämmelserna på det
industriella rättsskyddets område så att
rättighetshavarnas ställning vid intrång förstärks.
Också straffbestämmelserna ändrades år 1994 så att
intrång som begås av grov oaktsamhet är straffbara
även på det industriella rättsskyddets område.
Vidare höjdes maximistraffet för intrång i de
industriella ensamrätterna från fängelse i sex
månader till fängelse i två år. Till detta kommer
att det samtidigt infördes regler om straff för
försök och förberedelse till intrång i nämnda
rättigheter. Den nya lagstiftningen trädde i kraft
den 1 juli 1994.
För att ytterligare motverka det ökande olovliga
kommersiella utnyttjandet av andras verk, produkter
och varumärken beslutade riksdagen hösten 1998 om en
ny skyddsåtgärd intrångsundersökning vid
immaterialrättsintrång (prop. 1998/99:11, bet. LU5).
Åtgärden innebär att en rättighetshavare i ett
civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en
undersökning för att säkra bevis hos någon som på
goda grunder misstänks ha gjort ett intrång i en
immateriell rättighet. Ett beslut om
intrångsundersökning skall fattas av allmän domstol
och verkställas av kronofogdemyndigheten.
Bestämmelserna om intrångsundersökning, som tagits
in i patentlagen, upphovsrättslagen,
varumärkeslagen, mönsterskyddslagen, firmalagen,
lagen om skydd för kretsmönster för
halvledarprodukter och växtförädlarrättslagen,
trädde i kraft den 1 januari 1999.
På hela det immaterialrättsliga området har
Sverige samma skydd för ensamrätter som många andra
europeiska länder, och man har fått till stånd ett
så gott som enhetligt sanktionssystem på hela det
immaterialrättsliga området.
När det sedan gäller motionsspörsmålen rörande
patentintrångsförsäkring torde förutsättningarna för
en lösning på nationell nivå vara desamma nu som år
1998. Enligt vad företrädare för Svenska
Uppfinnareföreningen upplyst om pågår inom EU vissa
överväganden i riktning mot att skapa en
försäkringsordning på europeisk nivå beträffande
patentintrång. Utskottet ser positivt på detta
arbete och förutsätter alltjämt att regeringen
verkar för att driva fram en sådan
försäkringslösning.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna L256, L352 och L281.
Enklare skydd för uppfinningar
Utskottets förslag i korthet
Ett motionsyrkande med krav på införande av
ett enklare skydd för uppfinningar bör
avslås. Utskottet hänvisar till pågående
överväganden inom EU.
Motionen
Berndt Ekholm (s) framhåller i motion L328 att
patent i princip är ett dyrbart skydd. Det saknas,
konstaterar motionären, i dag i svensk rätt ett
enkelt och snabbt rättsligt skydd som kan erhållas i
avvaktan på patent. Ett sådant skydd skulle, anförs
det i motionen, stärka uppfinnarens ställning och
öka hans eller hennes trygghet mot att idén stjäls.
I motionen yrkas ett tillkännagivande med denna
innebörd.
Tidigare behandling
Vid tidigare behandling av motsvarande
motionsyrkanden har utskottet hänvisat till pågående
diskussioner på Europanivå om en harmonisering av
reglerna om bruksmodellskydd, och utskottet har inte
funnit skäl för någon riksdagens ytterligare åtgärd
med anledning av motionerna. Därmed har utskottet
avstyrkt bifall till dessa (bet. 1998/99:LU14 och
1999/2000:LU18). Riksdagen har följt utskottet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan nu konstatera att arbetet inom EU med
direktivförslaget om bruksmodellskydd för
uppfinningar, KOM (97) 691 och KOM (99) 309, för
närvarande vilar. Bakgrunden härtill är, enligt vad
utskottet erfarit, att det inom EU bedömts lämpligt
att prioritera övriga aktuella reformer av systemen
för patent i Europa. Det är dock inte aktuellt för
kommissionen att återkalla förslaget.
Enligt utskottets mening bör man från svensk sida
avvakta vad som sker inom EU i frågan om
bruksmodellskydd, och utskottet föreslår därför att
riksdagen avslår motion L328.
Tilläggsskydd för läkemedel
Utskottets förslag i korthet
Ett motionsyrkande om förlängt patentskydd
för läkemedel bör avslås.
Gällande rätt
Ett patents maximala giltighetstid är 20 år, räknat
från den dag patentansökan lämnades in (40 §
patentlagen). Skyddstiden har bestämts med hänsyn
till att patenthavaren skall kunna täcka sina
forsknings- och utvecklingskostnader samt få en
rimlig handelsvinst på sitt bidrag till teknikens
utveckling.
Normalt kan en produkt föras ut på marknaden redan
i anslutning till att en ansökan om patent har
gjorts. Uppfinnaren kan då dra nytta av sin
ensamrätt under hela skyddstiden. För vissa
produkter gäller emellertid att de inte får säljas
förrän det finns ett offentligt godkännande. Om ett
sådant administrativt tillståndsförfarande drar ut
på tiden finns det risk för att den skyddstid som
återstår när ett godkännande för försäljning ges
blir förhållandevis kort. Problemet med en alltför
kort effektiv patenttid har medfört särskilda
problem för läkemedelsindustrin. Detta beror främst
på att forskning och utveckling av ett nytt
läkemedel är en långsiktig, osäker och mycket dyrbar
process.
För att råda bot på den korta effektiva
patenttiden för läkemedel antog EG:s råd 1992 en
förordning om supplerande skyddscertifikat för
läkemedel. Genom förordningen, som trädde i kraft
den 2 januari 1993, har skapats ett system med
förlängd ensamrätt till läkemedelsuppfinningar.
Systemet innebär att innehavaren av ett
läkemedelspatent efter ansökan kan få skyddstiden
för patentet förlängd med högst fem år.
Förlängningstiden har gjorts beroende av hur lång
tid det har tagit att få läkemedlet godkänt för
försäljning. Ansökan om förlängning görs enligt
förordningen hos den nationella patentmyndigheten.
Genom Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
gäller förordningen om tilläggsskydd för läkemedel i
Sverige.
Motionen
Enligt motion L216 av Carl-Axel Johansson (m) bör
regeringen verka för att patentskyddet för läkemedel
inom EU förlängs till 20 år.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte se annat än att motionsönskemålet
sedan länge är tillgodosett i gällande rätt.
Riksdagen bör därför avslå motion L216.
Patent på biotekniska uppfinningar
Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden om att patent inte skall få
beviljas på biotekniska uppfinningar bör
avslås. Utskottet hänvisar till pågående
beredning av förslag till lagstiftning för
att i svensk rätt genomföra EG-direktivet om
rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.
Jämför reservation nr 2 (v, kd, c).
Motionerna
Lennart Daléus m.fl. (c) förordar i motion L276 att
en svensk nationell position i alla internationella
förhandlingar skall vara att patent på enskilda
gener och organismer inte får förekomma. Som en
konsekvens härav bör, enligt motionen, regeringen
inom EU verka för ett upphävande av EG-direktivet om
rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Vidare
anser motionärerna att regeringen bör ta initiativ
till att EPC omförhandlas i syfte att undanröja
möjligheten till patent på enskilda gener och
organismer. Slutligen anförs i motionen att en
översyn bör göras av den svenska
patentlagstiftningen i syfte att åstadkomma en så
stor restriktivitet som möjligt i fråga om
möjligheterna till patent på enskilda gener och
organismer. I motionen yrkas tillkännagivanden i
enlighet med det anförda (yrkandena 1, 2, 4 delvis
och 5 delvis).
Även i motion L286 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
framhålls att patent på livsformer får olyckliga
konsekvenser. Exempel finns, anförs det, på att
patent på viktiga mediciner motverkar medicinsk
tekniköverföring av vissa för den fattiga delen av
världen nödvändiga produkter. Mot denna bakgrund är
det, enligt motionen, angeläget att motverka patent
på livsformer och verka för att patenträtten får en
etisk dimension. I motionen framförs också
uppfattningen att TRIPS-avtalets regler om patent på
liv står i strid med FN:s konvention om biologisk
mångfald. I motionen yrkas ett tillkännagivande om
att regeringen i olika internationella forum skall
motverka patent på livsformer (yrkande 1). Vidare
yrkas ett tillkännagivande om att konventionen om
biologisk mångfald skall överordnas TRIPS-avtalet
(yrkande 2).
Marianne Andersson m.fl. (c) framhåller i motion
U304 att utvecklingsländernas växter och djur är av
stort intresse för bl.a. livsmedels- och
läkemedelsindustrin i i-länderna. Dessa företag
skaffar sig, anför motionärerna, patent på det
genetiska materialet i enlighet med TRIPS-avtalet.
Patentering av levande organismer eller delar av
levande organismer och deras arvsmassa är, enligt
motionen, etiskt oförsvarbart. En omarbetning av
artikel 27.3.b i TRIPS-avtalet bör, anför
motionärerna, därför innefatta en möjlighet att
undanta enskilda gener och organismer från kravet på
patenterbarhet. Man bör också, enligt motionen,
sträva efter att harmonisera TRIPS-avtalet med FN:s
konvention om biologisk mångfald. I motionen yrkas
ett tillkännagivande i enlighet med det anförda
(yrkande 19).
Tidigare behandling
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen avslagit
motioner med samma inriktning som de nu aktuella (se
bet. 1997/98:LU16, 1998/99:LU14, 1999/2000:LU18 och
20001/02:LU8). Sammanfattningsvis har utskottet
därvid konstaterat att EG-direktivet om rättsligt
skydd för biotekniska uppfinningar, som finns
redovisat i bilaga 2, synes stå i god samklang med
gällande svensk patenträtt, att vissa ändringar av
svensk lagstiftning ändå erfordras och att det inom
Regeringskansliet pågår ett arbete med att förbereda
förslag till de författningsändringar som direktivet
ger anledning till. Några bärande skäl för att
motverka ett genomförande av direktivet har
utskottet inte ansett föreligga.
Utskottet har inte heller sett någon anledning att
föregripa det arbete som pågår såväl i Sverige som
internationellt såvitt avser den närmare
utformningen av ett från etisk synpunkt lämpligt och
i övrigt väl fungerande skydd för biotekniska
uppfinningar. Därutöver har utskottet framhållit att
utvecklingen av biotekniska produkter kräver stora
investeringar i forskning och utveckling och att det
immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av
avgörande betydelse för verksamheten. Från
exempelvis läkemedelsindustrins sida har gjorts
gällande att möjligheterna till patent på
biotekniska uppfinningar är en av de viktigaste
förutsättningarna för investeringar i forskning och
utveckling.
I departementspromemorian (Ds 2001:49) Rättsligt
skydd för biotekniska uppfinningar finns förslag på
hur EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar skall genomföras i svensk rätt.
Promemorian innehåller förslag till ändringar i
patentlagen och växtförädlarrättslagen, vilka
huvudsakligen bygger på och väsentligen
överensstämmer med direktivet. Utgångspunkten för
förslagen är, enligt promemorian, att grunderna för
den gällande regleringen inte skall påverkas och att
reglerna skall ge uttryck för respekt för
grundläggande principer om människans värdighet och
integritet.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening finns det inte någon
anledning att föregripa pågående arbete med att i
svensk rätt genomföra EG-direktivet om rättsligt
skydd för biotekniska uppfinningar.
När det sedan gäller motionsspörsmålen rörande
förhållandet mellan FN:s konvention om biologisk
mångfald (CBD) och TRIPS-avtalet vill utskottet peka
på att EG och dess medlemsstater i ett yttrande till
TRIPS-rådet under år 2001 konstaterat att de båda
konventionerna har olika målsättningar och reglerar
olika ämnen samt skiljer sig åt i fråga om rättslig
natur men att det inte finns någon rättslig konflikt
mellan konventionerna. Vidare anfördes i nämnda
yttrande att det inte finns någonting i någon av
konventionerna som hindrar en stat att fullfölja
sina åtaganden under båda konventionerna. I
yttrandet framhölls också att CBD inte hindrar
patent på uppfinningar som använder genetiskt
material och att principen i CBD om nationell
suveränitet över genetiska resurser inte står i
strid med TRIPS-avtalet.
Frågan om förhållandet mellan EG-direktivet om
rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, TRIPS-
avtalet och CBD behandlas i ovannämnda
departementspromemoria Ds 2001:49. Därvid görs
bedömningen att direktivet ligger väl i linje med
regleringen i artikel 27.3.b i TRIPS-avtalet. Vidare
konstateras att CBD inte innehåller några
bestämmelser som reglerar möjligheten till patent på
biotekniska uppfinningar, och CBD har följaktligen
inte någon direkt betydelse för de frågor som
regleras av direktivet. I promemorian redovisas
pågående arbete i flera internationella forum för
att åstadkomma lämpliga lösningar på förhållandet
mellan immaterialrättsligt skydd å ena sidan och de
syften som bär upp CBD å den andra, liksom när det
gäller anknytande frågor om tillträde till och
fördelning av avkastningen från genetiska resurser.
I promemorian framhålls att Sverige aktivt deltar i
detta arbete och att det är viktigt att snarast få
till stånd ändamålsenliga och effektiva lösningar
som på ett balanserat sätt beaktar berörda
intressen.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen
bör avslå motionerna L276 yrkandena 1, 2, 4 i denna
del och 5 i denna del, L286 och U304 yrkande 19.
Upphovsrättsligt skydd
Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden med krav på åtgärder för att
ytterligare värna det upphovsrättsliga
skyddet bör avslås. Utskottet hänvisar bl.a.
till pågående överväganden inom EU.
Motionerna
Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) anför i motion Kr227
att konstnärer måste kunna känna sig säkra på att
det upphovsrättsliga regelverket ger utövarna ett
fullgott skydd. I motionen yrkas ett
tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 5).
I motion Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
konstateras att den elektroniskt förmedlade texten
kommer att dominera framöver. Det vore, enligt
motionärerna, olyckligt om utvecklingen skulle gå
dithän att upphovsmannens skydd i det sammanhanget
försämras liksom hans eller hennes möjlighet att få
ersättning för utnyttjande av elektroniska verk. I
motionen yrkas att riksdagen skall begära att
regeringen gör en översyn av upphovsmannens
rättigheter till elektroniska verk (yrkande 41).
Utskottets ställningstagande
Utskottet behandlade våren 2001 ett motsvarande
motionsyrkande som det nu aktuella yrkande 5 i
motion Kr227 om behovet av att värna det
upphovsrättsliga skyddet (bet. 2000/01:LU8).
Utskottet hade då inte någon annan uppfattning än
motionärerna om vikten av att värna konstnärernas
upphovsrättsliga skydd. I sammanhanget pekade
utskottet på att riksdagen, såväl våren 1994 som
hösten 1998, beslutat om väsentligt skärpta åtgärder
mot intrång i samtliga immateriella ensamrätter
(prop. 1993/94:122, bet. LU17 och prop. 1998/99:11,
bet. LU5).
Inför ett ställningstagande till det nu aktuella
motionsyrkandet vill utskottet framhålla att det på
den internationella arenan för närvarande bedrivs
ett omfattande arbete som syftar till att värna
skyddet för de immateriella rättigheterna och
motverka kränkningar av bl.a. upphovsrätten. EG-
kommissionen avlämnade år 1998 en grönbok om
bekämpning av varumärkesförfalskning och
pirattillverkning på den inre marknaden, KOM (98)
589. Grönboken hade tre syften. För det första
skulle den skapa ett underlag för en bedömning av
varumärkesförfalskningens och piratkopieringens
ekonomiska konsekvenser för den inre marknaden. För
det andra skulle den ligga till grund för en
utvärdering av hur effektiv lagstiftningen på
området är. För det tredje skulle den skapa ett
underlag för frågan om det krävs åtgärder på
gemenskapsnivå.
I november 2000 antog kommissionen ett meddelande
KOM (2000)789 om uppföljning av grönboken om
varumärkesförfalskning och pirattillverkning. I
meddelandet förutskickas en rad åtgärder i syfte att
förbättra och intensifiera kampen mot
varumärkesförfalskning och pirattillverkning. Bland
annat avser kommission att föreslå ett direktiv för
att harmonisera medlemsstaternas möjligheter att
genomdriva skydd för de immateriella rättigheterna.
Mot den redovisade bakgrunden finns, enligt
utskottets mening, inte skäl för någon riksdagens
ytterligare åtgärd med anledning av motion Kr227
yrkande 5. Riksdagen bör därför avslå
motionsyrkandet.
När det sedan gäller frågan om upphovsrättsligt
skydd i den digitala miljön har utskottet, senast
våren 2000, vid behandlingen av motioner om
upphovsrätten inom IT-sektorn understrukit att
lagstiftningen sedan länge bygger på internationella
konventioner och att IT-utvecklingen i en allt högre
grad kräver att de nödvändiga rättsliga åtgärderna
får största möjliga acceptans. Detta betyder,
uttalade utskottet, att tyngdpunkten i de svenska
aktiviteterna på området i framtiden måste fokuseras
på det arbete som bedrivs inom EU och på det
internationella planet (se bet. 1996/97:LU12,
1997/98:LU16 och 1999/2000:LU18). Vad utskottet
sålunda uttalat äger alltjämt giltighet.
Som redovisats i bilaga 2 antog rådet i april 2001
Europarlamentets och rådets direktiv om
harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och
närstående rättigheter i informationssamhället.
Utskottet vill framhålla att direktivet preciserar
och stärker upphovsrätten. Det blir bl.a. förbjudet
att kringgå tekniska skyddsåtgärder som kryptering
och kopieringsspärrar. Direktivet ger vidare
förutsättningar för en ökad Internethandel med till
exempel musik, film och litteratur. Samtidigt som
upphovsrätten stärks tillgodoser direktivet vissa
allmänna och sociala intressen att kunna utnyttja
skyddade verk. Ett exempel är allmänhetens rätt att
få tillgång till allmänna handlingar som är
upphovsrättsligt skyddade. Direktivet tillgodoser
också bibliotekens, arkivens och de
funktionshindrades behov av att i vissa fall kunna
kopiera texter från böcker och tidningar, vilket
torde kräva en omfattande översyn av den svenska
upphovsrättslagen.
Utskottet utgår från att de synpunkter som förts
fram i motion Kr422 kommer att bli föremål för
överväganden inom ramen för detta
lagstiftningsarbete och föreslår därför att
riksdagen avslår yrkande 41 i motionen.
Patent på datorprogram
Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden om att patent på datorprogram
inte skall vara tillåtet bör avslås.
Utskottet hänvisar till pågående beredning av
ett förslag till EG-direktiv om
patenterbarhet av datorimplementerade
uppfinningar. Jämför reservation nr 3 (v, c).
Motionerna
I motion L232 av Tanja Linderborg m.fl. (v)
framhålls att det finns områden beträffande vilka
rätten att patentera tekniska lösningar ger mindre
goda resultat. Ett sådant område är, enligt
motionen, datormjukvara. Motionärerna anser att det
är viktigt att Sverige i internationella
förhandlingar motsätter sig lagstiftning som innebär
möjlighet att patentera mjukvara. I motionen yrkas
tillkännagivande i enlighet med det anförda.
Enligt motion L276 av Lennart Daléus m.fl. (c) har
patent på mjukvara systematiskt använts för att
hindra mindre företag från att komma med nya
innovativa lösningar. Motionärerna anser att
riksdagen bör precisera den svenska positionen att
patent på mjukvara inte skall vara tillåtet och ge
regeringen detta till känna (yrkandena 3, 4 delvis
och 5 delvis).
Utskottets ställningstagande
Som närmare redovisats i bilaga 2 är den i
motionerna upptagna frågan om skydd för datorprogram
föremål för uppmärksamhet inom ramen för
övervägandena inom EU av frågan om patenterbarhet av
datorprogram. Som utskottet tidigare framhållit (se
bet. 2000/01:LU8) är det ofrånkomligt att
tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna på området
fokuseras på det internationella arbetet. Utskottet
utgår emellertid från att de synpunkter som förts
fram i motionerna övervägs av regeringen i samband
med de fortsatta överläggningarna inom EU.
Motionerna L232 och L276 yrkandena 3, 4 i denna del
och 5 i denna del bör därför avslås.
Ersättning för kopiering
Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden som kritiserar den nuvarande
ordningen för fördelning av
kopieringsersättning bör avslås. Utskottet
anser att det inte föreligger skäl för någon
riksdagens åtgärd i frågan.
Gällande ordning
Rätten att framställa exemplar för enskilt bruk, som
slås fast i 12 § upphovsrättslagen, innebär att de
framställda exemplaren inte får användas för andra
ändamål. Endast enstaka kopior får göras med stöd av
bestämmelsen. För att lösa problemet för
upphovsmännen med skolornas och universitetens bruk
av fotokopierat material tillkom år 1980 en
särreglering avseende exemplarframställning i
samband med undervisning (prop. 1979/80:132, bet. LU
1979/80: 34).
Bestämmelsen, som numera återfinns i 13 §
upphovsrättslagen (prop. 1992/94:114, bet. LU44),
innebär att framställning genom reprografiskt
förfarande, främst fotokopiering, av verk, liksom
upptagning av verk från radio-och TV-sändningar, får
ske för undervisningsändamål om det finns en sådan
avtalslicens som avses i 26 i § upphovsrättslagen.
Därmed avses ett avtal om verksutnyttjande som
träffats mellan en organisation som företräder ett
flertal svenska upphovsmän på området och någon som
bedriver undervisningsverksamhet i organiserade
former. Det krävs dock inte att organisationen
företräder alla de kategorier av upphovsmän som kan
ingå i området som sådant.
Den organisation som på reprografiområdet ingår
sådana avtal är BONUS (Bild Ord Not Upphovsrättslig
Samorganisation). Enligt avtalslicensbestämmelsen i
26 i § ger avtalslicensen användaren rätt att
utnyttja verk av det slag som avses med avtalet
trots att verkens upphovsmän inte företräds av
organisationen. Utanförstående upphovsmän har rätt
till samma ersättning och andra förmåner som
upphovsmän företrädda av organisationen har rätt
till. Dessutom har de utanförstående upphovsmännen
tillförsäkrats en rätt att alltid få ersättning även
i de fall då organisationen valt att använda sina
medel till annat.
Motionerna
I motion Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
konstateras att BONUS-Presskopia uppbär
kopieringsersättning för sina medlemsorganisationers
räkning. Dessa är dock huvudorganisationer för
respektive utövandeområde. Mindre organisationer är
inte organiserade i BONUS, vilket innebär att
konstnärer och andra utövare organiserade i sådana
mindre organisationer inte får någon
kopieringsersättning. Denna ordning måste, enligt
motionärerna, ändras så att även konstnärer som är
medlemmar i mindre konstnärsorganisationer kan få
sin ersättning (yrkande 17).
Även i motion Kr272 av Gunilla Tjernberg m.fl.
(kd, m, c, fp) yrkas en utvärdering av systemet för
den rådande fördelningen av kopieringsersättning
till upphovsmännen (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Det i motionerna upptagna spörsmålet torde, såvitt
utskottet kan bedöma, ingå i de frågeställningar som
blir aktuella vid övervägandena i samband med
genomförandet i svensk rätt av EG-direktivet om
upphovsrätten i informationssamhället. Med hänsyn
härtill anser utskottet att det för närvarande inte
är påkallat med någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionerna Kr422 yrkande 17 och Kr272
yrkande 3. Riksdagen bör därför avslå
motionsyrkandena.
Ersättning till STIM
Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden om undantag för ideella
organisationer när det gäller ersättning till
STIM för offentliga framföranden av verk bör
avslås. Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida.
Allmän bakgrund
På det upphovsrättsliga området finns en rad olika
organisationer som har till uppgift att ta till vara
de rättigheter som lagen ger upphovsmän och
innehavare av närstående rättigheter. Föreningen
Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM)
är en ekonomisk förening, till vilken tonsättare och
författare genom ett anslutningsavtal upplåter sina
rättigheter till offentligt framförande och
inspelning på skiva, band, film osv.
Föreningen tecknar avtal med musikanvändare samt
inkasserar och fördelar till rättighetshavarna
ersättningen för offentliga framföranden och
inspelningar. STIM, som har samarbete med liknande
organisationer över hela världen, kontrollerar också
att skyddad musik inte spelas offentligt eller i
förvärvsverksamhet utan tillstånd.
Motionerna
Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp) menar i motion L294
att STIM ställer orimliga krav på ersättning för den
musik som framförs vid de ideella organisationernas
och studieförbundens olika arrangemang. Motionärerna
yrkar att riksdagen skall begära förslag till
ändring av upphovsrättslagen så att undantag kan
medges för ideella organisationer (yrkande 1).
I motion L297 av Åke Gustavsson och Annika Nilsson
(båda s) yrkas att regeringen verkar för att
lagstiftning som berör sådana organisationer som
STIM harmoniseras inom EU, bl.a. i syfte att
särbehandla ideella organisationer (yrkande 2).
Tidigare behandling
Utskottet har flera gånger tidigare behandlat
motionsyrkanden med samma inriktning som de nu
aktuella yrkande 1 i motion L294 och yrkande 2 i
motion L297 (se bet. 1997/98:LU16, 1998/99:LU8,
1999/2000:LU18 och 2000/01:LU8). I dessa sammanhang
har utskottet erinrat om att upphovsrätten är en del
av förmögenhetsrätten och att det upphovsrättsliga
skyddet ger upphovsmannen ensamrätt att utnyttja det
skyddade verket ekonomiskt. STIM förvaltar i sin
verksamhet de enskilda upphovsmännens ekonomiska
rättigheter, vilka är att se som upphovsmännens
förmögenhetstillgångar. Enligt utskottets mening
borde det därför inte komma i fråga att genom
ytterligare lagstiftningsåtgärder ingripa i
upphovsmännens möjligheter att ta till vara sina
rättigheter. Vidare har utskottet understrukit att
det måste beaktas att Sverige är bundet av
internationella konventioner som begränsar
konventionsstaternas möjligheter att inskränka de
rättigheter som tillkommer upphovsmän och innehavare
av närstående rättigheter. De bestämmelser om
inskränkningar i upphovsrätten som lagen redan i dag
innehåller och de gränsdragningsproblem som därvid
kan göra sig gällande borde därför, enligt vad
utskottet anfört, överlämnas till
rättstillämpningen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner nu inte skäl att ändra sin tidigare
inställning och anser att riksdagen bör avslå
motionerna L294 yrkande 1 och L297 yrkande 2.
Statens engagemang i STIM
Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden med krav på minskat statligt
engagemang i STIM bör avslås. Utskottet
hänvisar till tidigare ställningstaganden
från riksdagens sida. Jämför reservation nr 4
(m, kd, c).
Allmän bakgrund
Enligt stadgarna för STIM skall föreningens
angelägenheter handhas av dess styrelse. Denna
består av nio ledamöter, varav regeringen utser
ordföranden och ytterligare två ledamöter. Övriga
ledamöter utses av Föreningen Svenska Tonsättare
(FST), Föreningen Svenska Kompositörer Av
Populärmusik (SKAP) samt Svenska
Musikförläggareföreningen (SMFF). Styrelsen är i
princip beslutför med sex ledamöter; dock skall
alltid minst två av regeringen utsedda ledamöter
vara närvarande.
Motionerna
I motion L294 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp)
anförs att upphovsrättsorganisationerna numera är så
välorganiserade och finansiellt starka att det inte
längre finns några skäl för staten att vara
engagerad i STIM:s verksamhet. Statens uppgift att
utse ordförande och styrelseledamöter i STIM bör
därför enligt motionärerna slopas. I motionen begärs
ett tillkännagivande härom (yrkande 2).
Även Åke Gustavsson och Annika Nilsson (båda s)
anser i motion L297 att STIM-organisationerna i
många länder vuxit sig så starka att statens
deltagande inte är lika berättigat. Tvärtom kan,
enligt motionen, det statliga engagemanget i STIM få
negativa kulturpolitiska effekter. Frågan om statens
engagemang i STIM:s styrelsearbete bör därför
övervägas (yrkande 1).
Tidigare behandling
Motionsyrkanden rörande statens engagemang i STIM
har behandlats tidigare (se bl.a. bet. 1998/99:LU8,
1999/2000:LU18 och 2000/01:LU8). Utskottet har
därvid erinrat om att frågan aktualiserats av
Kulturutredningen som i sitt slutbetänkande (SOU
1995:84) Kulturpolitikens inriktning föreslagit att
staten i framtiden inte skulle utse ordförande eller
ledamöter i STIM:s styrelse. Enligt utredningen
förlänade en sådan ordning organisationen ett drag
av statlig instans som inte stämmer med dess roll
som partsföreträdare för upphovsmännen.
Kulturutredningens förslag beträffande STIM erhöll
emellertid ett blandat mottagande hos
remissinstanserna, och någon förändring av gällande
ordning har inte varit aktuell. Utskottet har för
sin del inte heller funnit några bärande skäl för
att förorda ett minskat statligt engagemang i STIM.
Tvärtom har utskottet ansett att den
marknadsdominans som följer med STIM:s verksamhet på
området motiverar offentlig insyn med en fortlöpande
och tillförlitlig granskning av verksamheten. Det
faktum att STIM också tillämpar internationella
konventionsförpliktelser har, enligt utskottet, inte
gjort en statlig insyn i verksamheten genom
styrelserepresentation mindre motiverad. Motionerna
har avstyrkts, och riksdagen har följt utskottet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte ändrat sin inställning i den nu
aktuella frågan och anser att riksdagen bör avslå
yrkande 2 i motion L294 och yrkande 1 i motion L297.
Följerätt (droit de suite)
Utskottets förslag i korthet
Ett motionsyrkande om hanteringen av
ersättningen enligt bestämmelserna om
följerätt bör avslås. Som utskottet fann
våren 2001 är motionsönskemålet tillgodosett
genom en dom från Högsta domstolen.
Motionsyrkande
I motion Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)
framhålls att det i fråga om förvaltningen av
ersättningen vid droit de suite råder en
monopolsituation som inte är acceptabel. Det finns,
enligt motionärerna, inte någon anledning att bara
en organisation skall få hantera inkassering och
utbetalning av ersättningen. I motionen yrkas ett
tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 29).
Tidigare behandling
Då utskottet våren 2001 behandlade ett
motionsyrkande med motsvarande inriktning som det nu
aktuella pekade utskottet på att två
upphovsrättsorganisationer administrerar
ifrågavarande avgifter. BUS (Bildkonst Upphovsrätt i
Sverige), som representerade omkring 4 000
konstnärer, var den organisation som inför
ikraftträdandet av den nya lagstiftningen om
följerätt hade förberett och organiserat sin
verksamhet för att administrera inkasseringen och
distributionen av ersättningsbeloppen. En ny
organisation, numera DUR (Konstnärernas
Intresseförening för droit de suite upphovsrätt i
Sverige), hade därefter bildats för att bedriva
samma verksamhet. Etableringen av den nya
organisationen, som vid starten uppgavs ha ca 750
medlemmar, föranledde ett antal rättsliga processer
om rätten att administrera avgifterna.
Utskottet redovisade också att det, enligt ett
avgörande från Högsta domstolen i oktober 2000 i mål
mellan BUS och DUR (NJA 2000 s. 445), var klarlagt
att fler än en organisation samtidigt kan vara
behöriga att administrera inkasseringsverksamheten.
Mot denna bakgrund ansåg utskottet motionsyrkandet i
fråga tillgodosett, och yrkandet avstyrktes.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser fortfarande att ifrågavarande
motionsyrkande, genom Högsta domstolens avgörande år
2000, är tillgodosett och föreslår att riksdagen
avslår motion Kr419 yrkande 29.
Införande av arenarätt
Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden om införande av s.k.
arenarätt i Sverige bör avslås. Utskottet
hänvisar till tidigare ställningstagande.
Jämför reservation nr 5 (m, kd).
Motionerna
I motion L271 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
konstateras att det i dag inte finns någon
skyddslagstiftning som gäller exempelvis arrangörer
av idrotts-evenemang. Motionärerna framhåller att
s.k. arenarättigheter finns i vissa andra länder.
Mot denna bakgrund anses i motionen att möjligheten
att införa motsvarande rättigheter i Sverige bör
utredas.
Ett motsvarande yrkande framförs i motion Kr339 av
Kent Olsson m.fl. (m) (yrkande 3).
Tidigare behandling
Motioner med motsvarande innehåll behandlades av
utskottet våren 2000 och våren 2001 (se bet.
1999/2000:LU18 och bet. 2000/01:LU8). Som utskottet
då uttalade har varken i motionerna eller annorledes
framförts några bärande skäl för att man i Sverige
skall överväga införande av ett nytt
immaterialrättsligt skydd i enlighet med
motionsönskemålen. De antaganden som gjorts år 1986
om möjligheter för utövare som saknar
upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd
garantier mot obehöriga upptagningar är, såvitt
utskottet även nu kan bedöma, riktiga. Frågan om
droit de stade synes inte heller aktuell inom EU
eller i något annat internationellt sammanhang.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte se att någon sådan omständighet
har tillkommit som bör föranleda utskottet att
frångå sin tidigare uppfattning. Motionerna L271 och
Kr339 yrkande 3 bör därför avslås.
Reservationer
1. Patentintrångsförsäkring (punkt 1)
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L256,
2001/02:L281 och 2001/02:L352.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att patenträtten många gånger är
ett bräckligt skydd för uppfinnaren. Patenthavaren
är ofta i en underlägsen ställning i förhållande
till ett storföretag som gjort ett patentintrång,
och patenthavaren har inte råd eller förmåga att
processa mot det stora företaget. Enligt vår mening
utgör detta ett hot mot innovationsklimatet. Ett
bättre rättsskydd för patent är av betydelse för den
enskildes framtidstro och vilja att utveckla sin
verksamhet.
Mot denna bakgrund anser vi att staten måste
garantera ett rimligt skydd mot stöld av
immateriella tillgångar. En lösning skulle, enligt
vår mening, kunna vara ett försäkringsskydd som det
allmänna upprätthåller och som möjliggör för
patenthavaren att driva sin sak i domstol.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur ett
sådant försäkringsskydd kan utformas.
Vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall
till motionerna L256, L281 och L352, som sin mening
ge regeringen till känna.
2. Patent på biotekniska uppfinningar (punkt 4)
av Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd),
Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd) och
Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L276
yrkandena 1, 2, 4 i denna del och 5 i denna del,
2001/02:L286 och 2001/02:U304 yrkande 19.
Ställningstagande
Enligt vår mening får patent på livsformer olyckliga
konsekvenser. Exempel finns på att patent på viktiga
mediciner motverkar medicinsk tekniköverföring av
vissa för den fattiga delen av världen nödvändiga
produkter. Vi vill också peka på att
utvecklingsländernas växter och djur är av stort
intresse för bl.a. livsmedels- och
läkemedelsindustrin i i-länderna. Dessa företag
skaffar sig patent på det genetiska materialet i
enlighet med TRIPS-avtalet.
Mot denna bakgrund är det, enligt vår mening,
angeläget att motverka patent på livsformer och
verka för att patenträtten får en etisk dimension.
Vidare anser vi att en svensk nationell position i
alla internationella förhandlingar skall vara att
patent på enskilda gener och organismer inte får
förekomma. Som en konsekvens härav bör regeringen
inom EU verka för ett upphävande av EG-direktivet om
rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, och en
översyn bör göras av den svenska
patentlagstiftningen i syfte att åstadkomma en så
stor restriktivitet som möjligt i fråga om
möjligheterna till patent på enskilda gener och
organismer.
Vi anser också att TRIPS-avtalets regler om patent
på liv står i strid med FN:s konvention om biologisk
mångfald. Det är därför viktigt att regeringen också
verkar för att denna konvention överordnas TRIPS-
avtalet. En omarbetning av artikel 27.3.b i TRIPS-
avtalet bör, enligt vår mening, också komma till
stånd så att enskilda gener och organismer undantas
från kravet på patenterbarhet.
Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med
bifall till motionerna L276 yrkandena 1, 2, 4 i
denna del och 5 i denna del, L286 och U304 yrkande
19, som sin mening ge regeringen till känna.
3. Patent på datorprogram (punkt 6)
av Tanja Linderborg (v), Tasso Stafilidis (v) och
Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L232
och 2001/02:L276 yrkandena 3, 4 i denna del och 5 i
denna del.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att det finns områden där rätten
att patentera tekniska lösningar ger mindre goda
resultat. Ett sådant område är datormjukvara. Vi kan
konstatera att patent på mjukvara systematiskt
använts för att hindra mindre företag att komma med
nya innovativa lösningar. Mot denna bakgrund bör
riksdagen precisera den svenska positionen att
patent på mjukvara inte skall vara tillåtet och ge
regeringen detta till känna. Vidare är det viktigt
att Sverige, då fråga om utformningen av det
immaterialrättsliga skyddet för datorprogram nu är
aktuell inom EU, i internationella förhandlingar
motsätter sig lagstiftning som innebär möjlighet att
patentera mjukvara.
Vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall
till motionerna L232 och L276 yrkandena 3, 4 i denna
del och 5 i denna del, som sin mening ge regeringen
till känna.
4. Statens engagemang i STIM (punkt 9)
av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),
Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Petra Gardos
(m) och Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L294
yrkande 2 och 2001/02:L297 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är
upphovsrättsorganisationerna numera så
välorganiserade och finansiellt starka att det inte
längre finns några skäl för staten att vara
engagerad i STIM:s verksamhet. Tvärtom kan, anser
vi, det statliga engagemanget i STIM få negativa
kulturpolitiska effekter. Statens uppgift att utse
ordförande och styrelseledamöter i STIM bör därför
slopas.
Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med
bifall till motionerna L294 yrkande 2 och L297
yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.
5. Arenarätt (punkt 11)
av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),
Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Petra
Gardos (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L271
och 2001/02:Kr339 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi kan konstatera att det i Sverige saknas en
särskild skyddslagstiftning för arrangörer av
idrottsevenemang. Visserligen har arrangörerna av
sådana evenemang en rätt till arenan där evenemanget
äger rum, men informationen kring evenemanget saknar
immaterialrättsligt skydd. En sådan
skyddslagstiftning, s.k. arenarätt, finns i vissa
andra länder.
Enligt vår mening finns det skäl att närmare
analysera behovet av en lagstiftning om arenarätt
även i Sverige.
Vad nu anförts bör riksdagen, med bifall till
motionerna L271 och Kr339 yrkande 3, som sin mening
ge regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Enklare skydd för uppfinningar
av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).
Vi vill framhålla att patent i princip är ett
dyrbart skydd. Det saknas i dag i svensk rätt ett
enkelt och snabbt rättsligt skydd som kan erhållas i
avvaktan på patent. Ett bruksmodellskydd finns i de
flesta andra europeiska länder. Enligt vår mening är
det angeläget, särskilt från de små och medelstora
företagens utgångspunkter, att man också i Sverige
får till stånd ett enklare skydd än patent för vissa
uppfinningar. Ett sådant skydd skulle, enligt vår
mening, stärka uppfinnarens ställning och öka hans
eller hennes trygghet mot att idén stjäls.
Vi kan konstatera att det alltjämt inom EU är
aktuellt med ett förslag till direktiv om
bruksmodellskydd för uppfinningar. Det är angeläget
att man från den svenska regeringens sida verkar för
dels att arbetet inom EU påskyndas, dels att EG-
direktivet får en sådan utformning att
bruksmodellskyddet blir ett effektivt och ett i
praktiken användbart immaterialrättsligt institut
för små och medelstora företag.
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna
motionstiden
2001/02:L216 av Carl-Axel Johansson (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om patentskyddet inom EU
avseende läkemedel.
2001/02:L232 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att patent på datormjukvara inte bör
tillåtas i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sveriges representanter i
internationella forum skall motsätta sig patent på
datormjukvara.
2001/02:L256 av Carl Erik Hedlund (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stärka skyddet för
uppfinnare och patent.
2001/02:L271 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning av s.k.
arenarättigheter för evenemang där det i dag inte
finns en upphovsrätt, t.ex. idrottsevenemang.
2001/02:L276 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en svensk
nationell position i fråga om patent på enskilda
gener och organismer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett upphävande av
EG-direktivet (98/44/EG) om rättsligt skydd för
biotekniska uppfinningar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en svensk
nationell position i fråga om patent på mjukvara
och affärsmetoder.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omförhandling
av Europeiska patentkonventionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om så stor
restriktivitet som möjligt i den nationella
lagstiftningen rörande patent på enskilda gener,
organismer samt affärsmetoder och mjukvara.
2001/02:L281 av Anders Bengtsson (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att beakta den
enskildes möjlighet till att bättre kunna hävda sina
rättigheter i samband med patentintrång.
2001/02:L286 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
olika internationella forum skall motverka patent
på olika livsformer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN:s
konvention om biologisk mångfald skall överordnas
WTO:s TRIPS-avtal om patent på liv.
2001/02:L294 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av upphovsrättslagen om att
undantag kan medges för ideella organisationer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om representanter i
STIM:s styrelse.
2001/02:L297 av Åke Gustavsson och Annika Nilsson
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den statliga
representationen i STIM:s styrelse.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för en
harmonisering inom EU vad gäller STIM-
lagstiftning.
2001/02:L328 av Berndt Ekholm (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om upphovsrätt som skydd
för uppfinningar.
2001/02:L352 av Kenth Högström (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inrättande av en statlig
patentförsäkring för att skydda svenska
innovationer.
2001/02:U304 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undanta såväl
enskilda gener som organismer från kravet på
patenterbarhet i TRIPS art 27 (3)b.
2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om upphovsrätten.
2001/02:Kr272 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, c,
fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
fördelningen av den statliga
upphovsrättsersättningen.
2001/02:Kr339 av Kent Olsson m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om idrottens rätt att
äga sina egna arrangemang.
2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om droit de suite.
2001/02:Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
korrigering av den statliga och kommunala
kopieringsersättningen i enlighet med vad som
anförs i motionen.
41. Riksdagen begär att regeringen skall återkomma
med en översyn av författarnas rättigheter till
elektroniskt publicerade verk.
Bilaga 2
Aktuell lagstiftning
Inledning
Immaterialrätt är den sammanfattande beteckningen
för ett antal olika regler som skyddar
intellektuella prestationer och kännetecken mot
obehörigt utnyttjande. I huvudsak innebär de olika
immaterialrättsliga reglerna både i Sverige och i
andra länder att den som skapat en skyddad produkt
eller utfört en skyddad prestation har ensamrätt att
dra ekonomisk nytta av produkten eller prestationen.
Ensamrätten kan avse olika slags utnyttjanden, såsom
tillverkning, försäljning eller uthyrning, och
rättighetshavaren kontrollerar i princip all
användning av skyddsobjektet.
Immaterialrätten brukar delas in i upphovsrätt och
industriellt rättsskydd. Till det industriella
rättsskyddet hör patenträtt, känneteckensrätt,
mönsterrätt och växtförädlarrätt. Patenträtt gäller
för nya uppfinningar som kan utnyttjas industriellt.
Känneteckensrätt brukar användas som en övergripande
beteckning för varumärkesrätten, firmarätten och
andra rättsskydd för individualiseringsmedel.
Mönsterskydd gäller utseendet (designen) på en
produkt, antingen det betingas av estetiska skäl
eller nyttoskäl. Växtförädlarrätt skyddar nya
växtsorter som skapas genom förädling eller på annat
sätt.
Mellan upphovsrätten och det industriella
rättsskyddet finns två grundläggande skillnader. Den
ena är att upphovsrätten skyddar det sätt på vilket
en idé omsatts i verkligheten och inte själva idén.
Patentskydd, skydd för varumärken, mönsterskydd och
växtförädlarrätt skyddar däremot idén som sådan. Den
andra skillnaden är att upphovsrätt uppkommer så
fort den skyddade prestationen utförts, medan
patent-, mönster- och växtförädlarrätt i princip
förutsätter ett registreringsförfarande. Varumärken
intar en särställning genom att skydd kan uppkomma
både genom registrering och genom faktisk
användning.
Den ensamrätt som följer med det
immaterialrättsliga skyddet är tidsbegränsad. Enligt
reglerna i Sverige gäller upphovsrätten under 70 år
räknat från upphovsmannens död eller beträffande
vissa prestationer under 50 år från det att
prestationen utfördes. Patentskyddet räknas från den
dag ansökan görs om registrering. I Sverige sträcker
sig skyddstiden 20 år framåt i tiden. För läkemedel
finns möjlighet till tilläggsskydd. Mönsterskyddet
räknas också från ansökningsdagen och gäller under 5
år, men tiden kan förlängas upp till 10 år. När det
gäller växtförädlarrätt är skyddstiden 25 år utom
för potatis, vin och träd där skyddstiden är 30 år.
Varumärken har en i princip obegränsad skyddstid så
länge de används. En registrering gäller dock bara
under 10 år men kan förnyas ett obegränsat antal
gånger.
Ensamrätten kan också vara inskränkt på olika
sätt. Särskilt på det upphovsrättsliga området finns
det åtskilliga regler som begränsar upphovsmannens
ensamrätt. Ett exempel på en sådan inskränkning är
att privatpersoner som huvudregel har rätt att
kopiera skyddade verk för enskilt bruk.
Den som utan rättighetshavarens samtycke vidtar
någon åtgärd som omfattas av ensamrätten begår ett
immaterialrättsligt intrång. Ett system av olika
sanktioner av såväl straffrättslig som civilrättslig
karaktär skyddar ensamrätterna mot intrång. Vidare
kan en domstol besluta om vissa skyddsåtgärder och
säkerhetsåtgärder.
De svenska bestämmelserna på det
immaterialrättsliga området finns i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för
halvledarprodukter, patentlagen (1967:837),
varumärkeslagen (1960:644), kollektivmärkeslagen
(1960:645), firmalagen (1974:156),
mönsterskyddslagen (1970:485) och växtförädlar-
rättslagen (1997:306).
Upphovsrätt
Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat
ett sådant verk. Skyddet innebär att skaparen av
verket, exempelvis en kompositör, har rätt att
utnyttja detta ekonomiskt och att han eller hon har
ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i
vilka sammanhang det används. Har flera medverkat
vid tillkomsten av det skyddade verket har var och
en av dem upphovsrätt. Begreppen litterära och
konstnärliga verk i lagen är mycket vidsträckta.
För att en produkt över huvud taget skall anses
som ett verk och därmed komma i åtnjutande av skydd
enligt lagen måste den emellertid ha vad man brukar
kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas
så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett
inte har kunnat framställas av två personer
oberoende av varandra. Utanför skyddet faller idéer
och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga
nyhetsmeddelanden, vardagliga samtal, enklare
nyttoföremål och andra prestationer av rutinmässig
eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det
kan vara fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i
ett exemplar. Exemplar av verket är inte bara en bok
eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse
av verket, utan också en grammofonskiva, en
filmremsa, en trycksats, en matris osv., som endast
medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan
också framträda i obeständig form, t.ex. i
uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke, i
bilden på filmduken eller på TV-skärmen. Alla former
vari verket framträder faller inom dess skyddssfär,
även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt
verk innefattar en principiell ensamrätt att
framställa exemplar av verket och att göra det
tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att
framföra det offentligt och sprida exemplar av
verket.
I upphovsrättslagen finns också bestämmelser om
skydd för vissa prestationer som, även om de inte
kan betecknas som litterära eller konstnärliga verk,
har ett visst samband med sådan verksamhet och
påkallar skydd efter liknande principer som de som
gäller för upphovsrätten. Sådana s.k. närstående
rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare och
andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de
framför litterära eller konstnärliga verk. Dessa
framföranden får inte utan konstnärens samtycke
spelas in på film, varmed jämställs videogram, på
fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.) eller
på annan anordning genom vilken de kan återges. De
får inte heller utan rättighetshavarens samtycke
sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av
framföranden får mångfaldigas endast med konstnärens
medgivande. Vidare gäller att utövande konstnärer
har rätt till ersättning då ljudinspelningar används
vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas
offentligt i förvärvssyfte.
Till de närstående rättigheterna räknas också det
skydd som framställare av ljudupptagningar (t.ex.
skivproducenter), framställare av upptagningar av
rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), radio- och
TV-företag, framställare av kataloger samt
fotografer har enligt upphovsrättslagen.
Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i
första hand endast på svenska verk och prestationer.
Det upphovsrättsliga skyddssystemet är dock
internationellt, och de flesta länder är bundna av
en lång rad internationella konventioner på området.
Den viktigaste av konventionerna är Bernkonventionen
från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga
verk. Denna har i dag drygt 100 medlemsstater.
Konventionen bygger på principen om nationell
behandling, vilken innebär att stater som är bundna
av konventionen är skyldiga att ge upphovsrättsligt
skydd åt verk från alla andra konventionsländer på
samma sätt som man skyddar sina egna verk. Ett
liknande internationellt skyddssystem gäller på de
närstående rättigheternas område, framför allt genom
Romkonventionen från år 1961 om skydd för utövande
konstnärer, fonogramframställare och radioföretag.
Även TRIPS-avtalet innehåller internationella
åtaganden på det upphovsrättsliga området.
Det internationella konventionsarbetet på
upphovsrättsområdet bedrivs numera huvudsakligen
inom Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, WIPO. År 1996 antogs två
tilläggskonventioner till Bernkonventionen, vilka
utgör de första stegen mot att på en global nivå
anpassa upphovsrätten till den digitala miljön. Den
ena konventionen rör den egentliga upphovsrätten och
den andra producenternas och de utövande
konstnärernas rättigheter, nämligen WIPO-fördraget
om upphovsrätt (WCT) respektive WIPO-fördraget om
framföranden och fonogram (WPPT). Avsikten är att
samtliga EU:s medlemsstater skall ratificera
konventionerna samtidigt. Även gemenskapen kommer
att ratificera för egen del, eftersom konventionerna
innehåller sådant som faller inom dess kompetens.
Utvecklingen av informationstekniken har skapat
situationer som inte kunde förutses när det
upphovsrättsliga systemet utvecklades. Den digitala
tekniken har medfört att text, ljud och bild kan
kopieras och spridas på ett helt annat sätt än
tidigare. Skapandet av nya produkter och tjänster
bygger på betydande investeringar, vilka kräver ett
tillräckligt skydd i den digitala miljön för
upphovsrätt och närstående rättigheter.
Mot denna bakgrund antog rådet den 9 april 2001
Europarlamentets och rådets direktiv om
harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och
närstående rättigheter i informationssamhället.
Direktivet avser både upphovsrätt och närstående
rättigheter och syftar till att skapa en säker
rättslig ram för handel med varor och tjänster som
skyddas av upphovsrätt samt till att underlätta
utvecklingen av elektronisk handel med nya produkter
och multimedietjänster. Genom direktivet
harmoniseras rätten till mångfaldigande,
spridningsrätten, rätten till överföring till
allmänheten, rättsligt skydd av skyddsåtgärder mot
kopiering samt system för förvaltning av
rättigheter.
Direktivet, och dess genomförande som skall ske
senast 18 månader efter det att det antagits, är en
förutsättning för att gemenskapen och gemenskapens
medlemsstater skall kunna ansluta sig till WCT-
fördraget och WPPT-fördraget.
Inskränkningar i upphovsrätten
Av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen är
den ekonomiska rätten för upphovsmän och innehavare
av närstående rättigheter i vissa avseenden
inskränkt. Eftersom de upphovsrättsliga reglerna
bygger på att rättighetshavarna skall ha en
ensamrätt att bestämma över utnyttjandet av verken
och prestationerna, skall bestämmelserna om
inskränkningar i skyddet tolkas restriktivt.
Inskränkningarna i den svenska upphovsrättslagen
måste också självfallet ligga inom ramen för vad som
är tillåtet enligt de internationella konventioner
på området till vilka Sverige är bundet.
Ett av de grundläggande inslagen i den svenska
upphovsrätten är att rätten inte skall gripa in i
privatlivet. Var och en får därför bl.a. framställa
exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk
och i vissa fall offentligt framföra utgivna verk
fritt.
Ett framförande är offentligt när det sker på en
plats dit allmänheten äger tillträde. Även musik som
spelas inom föreningar och liknande inte helt slutna
kretsar räknas som offentligt framförd, oavsett om
tillställningarna anordnas regelbundet eller
tillfälligt och om publiken betalar entré eller ej.
Lika med offentligt framförande anses framförande
som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större
sluten krets, framför allt på större arbetsplatser,
såsom t.ex. industrimusik. Syftet med att begränsa
upphovsmannens rätt till offentligt framförande är
att från ensamrätten undanta framföranden som sker
inom privatlivet.
Regler om vissa situationer då offentliga
framföranden får ske utan tillstånd och utan att
ersättning utgår för utnyttjandet av verken finns
intagna i 21 § upphovsrättslagen. Där anges att
utgivna verk får framföras fritt om framförandet
inte är det huvudsakliga, om tillträdet är
avgiftsfritt och om anordnandet sker utan
förvärvssyfte. Denna inskränkning i det
upphovsrättsliga skyddet gäller t.ex. vid
framförande av marschmusik vid militära parader, vid
processioner eller vid olika andra evenemang såsom
idrottsevenemang och officiella högtidligheter.
Musiken kan i dessa sammanhang visserligen vara
viktig men är emellertid inte det huvudsakliga vid
händelsen i fråga. Utanför bestämmelsens
tillämpningsområde faller däremot tillställningar
där framförandet av verket utgör själva ändamålet
med arrangemanget. Exempel på sådana tillställningar
är avgiftsfria friluftsföreställningar och
parkkonserter.
Andra inskränkningar i ensamrätten,
då utgivna verk får framföras fritt
enligt 21 §, gäller vid
undervisning, såsom
studiecirkelverksamhet som sker inom
folkbildningsorganisationernas ram,
samt vid gudstjänster.
Inskränkningarna i 21 § gäller inte
sceniska verk och filmverk och ger
inte rätt att sända ut verken i
radio eller TV.
Patent
Reglerna i patentlagen (1967:837) innebär att den
som gjort en ny uppfinning kan få ensamrätt att
utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom patent.
Patent kan meddelas på ett förfarande, t.ex. ett
nytt produktionssätt, eller på en produkt som sådan,
exempelvis ett nytt läkemedel. Som allmänna
förutsättningar för patenterbarhet gäller att
uppfinningen, förutom att den skall vara ny,
väsentligen skall skilja sig från vad som tidigare
är känt (uppfinningshöjd) samt att den skall kunna
utnyttjas industriellt och vara reproducerbar,
vilket innebär att uppfinningen skall ha sådan
karaktär att den avsedda effekten med säkerhet kan
uppnås vid ett upprepat utövande av uppfinningen.
Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som
patentskyddet ger innehavaren är avsedd att
stimulera forskning och utvecklingsarbete.
Uppfinnare kan räkna med att under skyddstiden utan
konkurrens kunna marknadsföra uppfinningen eller på
annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger
också ett allmänt intresse. Mot de intressen som
sålunda bär upp patentskyddet står samhällets
intresse av att det inte skapas ett alltför
långtgående monopol när det gäller att dra nytta av
en uppfinning. Ensamrätten har därför begränsats i
tiden. Vidare finns möjlighet att under vissa
förutsättningar genom tvångslicens ge tredje man
rätt att, utan hinder av ett patent, mot ersättning
till patenthavaren utnyttja den patentskyddade
uppfinningen. Som exempel kan nämnas möjligheten
till tvångslicens vid underlåtet utövande av en
patenterad uppfinning.
Patent söks i Sverige hos Patent- och
registreringsverket (PRV), vilket granskar varje
ansökan som kommer in till myndigheten. Vid
granskningsförfarandet skall utrönas huruvida det
föreligger hinder mot bifall till ansökningen med
hänsyn till patentlagens bestämmelser. En väsentlig
del av granskningen avser frågan huruvida
uppfinningen är ny och fyller kravet på
uppfinningshöjd. Om förutsättningarna för patent är
uppfyllda, dvs. om ansökningen är fullständig och
PRV gör bedömningen att det inte finns några hinder
mot patent, skall sökanden underrättas om att patent
kan meddelas. Sedan sökanden betalat en särskild
avgift, meddelandeavgift, skall patentmyndigheten
bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När
beslutet har kungjorts är patent meddelat. Därefter
vidtar det s.k. invändningsförfarandet då envar har
möjlighet att göra invändningar mot ett meddelat
patent. Framförda invändningar kan under vissa
närmare angivna förutsättningar leda till att ett
meddelat patent upphävs. Förfarandet vid PRV är
tämligen tidskrävande, och det tar i genomsnitt
omkring tre år från det att en patentansökan ges in
till dess att patent meddelas.
Oftast företräds sökanden i patentärenden av
ombud, om det inte är fråga om ett större företag
med egen patentavdelning. Ett patentombud bistår
uppfinnaren bl.a. med att formulera ansökan och göra
förberedande nyhetsundersökningar. När patent har
meddelats kan patentombudet bistå med att hålla
patentet vid liv genom att betala in årsavgifter och
att hjälpa till med upprättandet av licensavtal m.m.
Ett patent som meddelas av nationell
patentmyndighet blir gällande endast i den staten.
Något världspatent existerar inte. En uppfinnare som
önskar få patentskydd i flera länder måste alltså i
princip söka patent i varje land. I konventionen om
patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT)
finns emellertid bestämmelser om s.k. internationell
ansökan som gör det lättare att ansöka om patent i
flera länder samtidigt. Förfarandet med en sådan
ansökan innefattar en centraliserad, internationell
nyhetsgranskning och en möjlighet till en
internationell förberedande patenterbarhetsprövning.
För att patent skall meddelas måste dock en
internationell ansökan alltid fullföljas vid den
nationella patentmyndigheten, vilken självständigt
gör den slutliga prövningen enligt nationell rätt.
Sverige ratificerade PCT i samband med
ikraftträdandet år 1978.
Genom den europeiska patentkonventionen (EPC) har
vidare skapats en ordning som medger att en
patentansökan samtidigt kan erhålla patentskydd i
flera länder, s.k. europeiskt patent. Sådant patent
meddelas av det europeiska patentverket (EPO),
vilket har sitt säte i München. Patentkonventionen,
som innehåller en fullständig reglering av
ansökningsförfarandet och förutsättningarna för att
få europeiskt patent samt handläggningsordningen vid
det europeiska patentverket, trädde i kraft år 1977
och har tillträtts av Sverige och ett flertal andra
europeiska stater. I den svenska patentlagen har de
särskilda regler som föranletts av tillträdet tagits
in. En viss anpassning av de svenska patentreglerna
till konventionens bestämmelser har också skett.
Ett patent som meddelas av EPO är giltigt i de
länder som designerats i ansökningen. Patentet är
dock giltigt enligt respektive lands nationella
patent-rätt. Det är alltså inte fråga om ett
europeiskt patent utan om ett knippe av nationella
patent. Grunderna för att ett patent kan förklaras
ogiltigt bestäms visserligen i konventionen, men EPC
innefattar inte någon gemensam jurisdiktion för
ogiltighets- och intrångsfrågor. Det finns alltså
inte några garantier för att meddelade patent bedöms
likformigt, och prövningen i domstol kan falla ut
olika i olika stater.
Fördelarna med Europapatentet har ansetts vara
flera. Endast en ansökan behöver ges in, ansökan
görs på ett enda språk engelska, tyska eller
franska och kostnaden är lägre än för en ansökan
som avser tre separata länder. Systemet har dock
enligt mångas mening vissa nackdelar beroende på
dess komplexitet och på att kostnaderna trots allt
anses för höga. En annan nackdel som framhållits är
avsaknaden av en domstol på Europanivå som avgör
tvister om patent.
Kommissionen lade år 1997 fram en grönbok om
patentsystemet i Europa med undertiteln Främjande av
innovationer genom patent, KOM (97) 314. I grönboken
tas frågor upp om hur det nuvarande
Europapatentsystemet fungerar och redovisas ett
arbete inom EPO för att sänka kostnaderna för
Europapatentet. Kommissionen har därvid konstaterat
att det finns ett uttalat behov av ett nytt,
enhetligt patentsystem som täcker hela gemenskapen.
Ett sådant gemenskapspatent måste enligt
kommissionen vara billigt, både jämfört med ett
amerikanskt patent och i förhållande till ett
europeiskt patent som täcker ett mindre antal
stater.
Ett förslag till förordning om gemenskapspatent
har härefter antagits av kommissionen i juni 2000,
KOM (2000) 412. Avsikten är att möjliggöra för den
som gjort en uppfinning att genom en enda ansökan få
ett patent som gäller i hela gemenskapen. Genom
förordningen vill man därmed göra det billigare för
företag och enskilda uppfinnare att erhålla
patentskydd i gemenskapen. Förslaget innebär bl.a.
att EPO kommer att pröva ansökningar om
gemenskapspatent enligt de regler som gäller för
övriga europeiska patent. Huvuddelen av
patentskriften kommer endast att finnas på det av
EPO:s handläggningsspråk (engelska, franska eller
tyska) som sökanden har valt. Det beviljade
gemenskapspatentet behöver inte översättas för att
bli giltigt. Mål om intrång i och ogiltighet av
gemenskapspatent skall endast få prövas av en ny
specialdomstol för immaterialrätt på EG-nivå. En
ändring av EG-fördraget hösten 2000 har möjliggjort
inrättandet av en sådan domstol.
De stora tvistefrågorna i förslaget om
gemenskapspatent är frågan om de nationella
patentverkens roll och frågan om översättning av
patentskrifter.
I syfte att möta det behov som finns av ett
enklare skydd för vissa uppfinningar har
kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv om
tillnärmning av de rättsliga ordningarna för
bruksmodellskydd för uppfinningar, KOM (97) 691 och
KOM (99) 309. Sverige, Luxemburg och Storbritannien
saknar i dag en motsvarighet till denna skyddsform,
medan övriga medlemsländer har regler på området,
vilka dock skiljer sig åt.
I direktivförslaget anges att de särskilda
kännetecknen för den föreslagna skyddsformen skall
vara en snabb och enkel registrering, lägre
skyddsvillkor, lägre kostnader och möjlighet till
ett preliminärt skydd i avvaktan på att patent
meddelas. Den genomsnittliga tiden för meddelande av
bruksmodellskydd i de länder som redan har sådant
skydd i någon form är sex månader, vilket kan
jämföras med vad som gäller för patent, dvs. två
till fyra år. Den snabba registreringen kan
förstärka den konkurrensmässiga ställningen, främst
för de små och medelstora företagen, och den
möjliggör ett snabbt ekonomiskt utnyttjande av
uppfinningen, såväl genom meddelande av licenser som
genom en direkt användning av uppfinningen inom
företaget. Villkoren för att erhålla ett
bruksmodellskydd är mindre strikta och lättare att
uppfylla än de som gäller för patent, vilket gör det
möjligt att skydda även uppfinningar som innebär
endast smärre tekniska framsteg. Eftersom
bruksmodellskydd skall meddelas utan förprövning av
nyhet och uppfinningshöjd, blir skyddet billigare
att erhålla. Skyddstiden skall enligt förslaget
omfatta sex år från ansökningsdagen, med möjlighet
till förlängning i två perioder om vardera två år,
dvs. maximalt tio år.
Biotekniska uppfinningar
En utgångspunkt för patentlagens regler om det
patenterbara området är att någon skillnad inte
skall göras mellan olika tekniker. Patenträtten kan
därför sägas vara neutral med avseende på
teknikområden, och den innebär att man kan skydda
såväl alster (produktpatent) som
framställningsmetodik (metodpatent). Patent kan
sålunda meddelas också för biotekniska uppfinningar,
och av de omkring 5 000 patentansökningar som kommer
in till PRV varje år avser 200300 ansökningar
sådana uppfinningar.
En etisk gräns för vad som är patenterbart finns i
1 § fjärde stycket patentlagen. Bestämmelsen
innehåller ett generellt förbud mot patent på
uppfinningar vars utnyttjande skulle strida mot goda
seder eller allmän ordning. I samma lagrum
föreskrivs vidare ett förbud mot patent på djurraser
och växtsorter. Förbud gäller också för patent på
väsentligen biologiska förfaranden för framställning
av växter eller djur. Patent får dock meddelas på
mikrobiologiska förfaranden och på produkter som är
ett resultat av sådana förfaranden. För växtsorter
finns, som nämnts inledningsvis, en särskild
rättslig skyddsform, växtförädlarrätt, vilken
regleras i växtförädlarrättslagen.
I juli 1998 antogs Europaparlamentets och rådets
direktiv om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar (98/44/EG). Motivet för direktivet är
att garantera fri rörlighet på den inre marknaden av
patenterade biotekniska produkter genom att
harmonisera medlemsstaternas lagstiftning, så att de
rättsliga förutsättningarna för patentskydd, liksom
skyddets omfattning, klargörs och harmoniseras. I
direktivet slås inledningsvis fast att bioteknik och
genteknik spelar en allt viktigare roll för ett
stort antal industrigrenar och att skyddet för
biotekniska uppfinningar med säkerhet kommer att
vara av grundläggande betydelse för gemenskapens
industriella utveckling. På genteknikområdet är de
investeringar som måste göras i forskning och
utveckling särskilt kostsamma och riskfyllda, och
möjligheten att göra dem lönsamma finns endast,
enligt vad som framgår av direktivet, vid ett
lämpligt rättsligt skydd. Utgångspunkten i
direktivet är således att biotekniska uppfinningar
skall kunna skyddas på samma sätt som andra
uppfinningar.
I direktivet ställs olika principer upp för
biotekniska uppfinningars patenterbarhet. Vidare
anges vissa etiskt betingade undantag som innebär
att patent på vissa slags uppfinningar inte kan
komma i fråga. Enligt direktivet skulle
medlemsstaterna senast den 30 juli 2000 ha genomfört
de författnings-ändringar som direktivet ger
anledning till.
Inom ramen för Världshandelsorganisationen (World
Trade Organization, WTO) har slutits ett
internationellt avtal om handelsrelaterade aspekter
av immaterialrätter (TRIPS-avtalet). Avtalet, som
utgör ett viktigt instrument på immaterialrättens
område, trädde i kraft den 1 januari 1995 och
innehåller särskilda bestämmelser för att
säkerställa skyddet för immaterialrätterna. Till
TRIPS-avtalet är numera 137 länder anslutna, och
Sverige är bundet av avtalet genom sin anslutning
till WTO.
TRIPS-avtalet innehåller regler om att patent
skall kunna erhållas för produkter och processer på
alla teknikområden under de vanliga
förutsättningarna, nämligen nyhet, uppfinningshöjd
och industriell användbarhet. Enligt en särskild
bestämmelse undantas vissa biotekniska uppfinningar
från kravet på patenterbarhet, det s.k.
bioteknikundantaget (artikel 27.3.b). Undantaget
gäller dels växter och djur med undantag av
mikroorganismer, dels väsentligen biologiska
processer för framställning av växter och djur, dock
inte icke-biologiska och mikrobiologiska processer.
Skydd för datorprogram
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i
upphovsrättslagen år 1989 och innebär att
datorprogrammen åtnjuter i princip samma
upphovsrättsliga skydd som andra litterära verk. En
EU-anpassning av de svenska reglerna för skydd för
datorprogram skedde år 1993, bl.a. såvitt avser
upphovsrätten i anställningsförhållanden samt
möjligheterna till kopiering för enskilt bruk (prop.
1992/93:48, bet. LU17).
Den snabba utvecklingen inom IT-området har
medfört att det immaterialrättsliga skyddet för
datorprogram blivit alltmer betydelsefullt. För
närvarande skyddas datorprogram som sådana i Sverige
och i övriga Europa av upphovsrättslagstiftningen,
till skillnad från i Japan och i USA där
datorprogrammen i sig är patenterbara. Även i
Sverige kan dock patent ges på programvara, om
funktionen av programmet har teknisk effekt och även
uppfyller de andra patenterbarhetskriterierna. Med
teknisk effekt menas att uppfinningen skall lösa ett
problem på tekniskt sätt och fungera i praktiken.
Exempelvis kan patent ges på en funktion som är ett
resultat av programmets körning i datorn. Vidare kan
exempelvis program som styr operativsystem
patenteras i dag.
Som tidigare redovisats har kommissionen år 1997
lagt fram en grönbok om patentsystemet i Europa,
Främjande av innovationer genom patent, KOM (97)
314. I meddelandet år 1999 med uppföljning av
grönboken, KOM (99) 42, anges att frågan om
patenterbarhet av datorprogram är ett av tre
prioriterade områden. För att säkerställa att den
inre marknaden fungerar väl har kommissionen för
avsikt att lägga fram ett förslag till direktiv för
att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning vad
gäller patenterbarhet på ifrågavarande område.
Under hösten 2000 inledde kommissionen ett
konsultationsförfarande med medlemsstaterna när det
gäller ifrågavarande spörsmål. En av anledningarna
härtill var att grönboken om patentsystemet i Europa
vållat debatt såvitt avser skyddet för datorprogram,
samtidigt som rättsläget i Europa på ifrågavarande
område enligt kommissionen var oklart. Denna
oklarhet kan ha negativa effekter för den inre
marknadens effektivitet.
Följerätt (droit de suite)
Det franska begreppet droit de suite är den
vedertagna beteckningen för en till upphovsrätten
knuten ersättning till bildkonstnärer när deras verk
vidareförsäljs. Genom ändringar i upphovsrättslagen
infördes i Sverige den 1 januari 1996 bestämmelser
om droit de suite (26 j §) (prop. 1994/95:151, bet.
1995/96:LU1).
Bestämmelserna innebär att en konstnär har rätt
till en ersättning på 5 % av försäljningspriset om
detta överstiger 5 % av basbeloppet när hans eller
hennes konstverk vidareförsäljs yrkesmässigt. Rätten
till sådan ersättning gäller alla konstverk utom
alster av brukskonst som har framställts i flera
identiskt lika exemplar. Ersättningsrätten, som
finns under hela verkets skyddstid, är personlig och
kan inte överlåtas. Rätten preskriberas om den
ersättningsskyldige inte har krävts på ersättning
inom tre år efter det år försäljningen ägde rum.
Enligt de svenska bestämmelserna om följerätt kan
ersättningsrätten bara göras gällande av en
organisation som företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området. Ersättningsrätten förvaltas
sålunda kollektivt. I den proposition som ligger
till grund för reglerna om följerätt finns dock inga
närmare uppgifter om hur uppbörd och distribution av
ersättningen skall hanteras. I lagstiftningsärendet
pekade utskottet därför på några betydelsefulla
förutsättningar för att avgiftssystemet skall
fungera som en upphovsrättsligt grundad inkomstkälla
för konstnärerna och deras arvingar. Ett effektivt
och smidigt samarbete måste etableras med
konsthandeln. Den totala avgiftsvolymen måste vara
tillräckligt stor för att bära de administrativa
kostnaderna för systemet. En grundläggande
förutsättning är vidare, framhöll utskottet, att
rutinerna för att inkassera och distribuera
ersättningarna kan göras effektiva utan att de blir
resurskrävande (bet. 1995/96:LU1).
Många men inte alla länder inom EU har någon
form av bestämmelser om följerätt. Bland de länder
som har regler om följerätt skiljer sig reglernas
innehåll åt, bl.a. vad gäller ersättningens storlek.
Avsaknaden av regler i vissa länder och skillnaderna
i reglernas utformning mellan länderna har inom EU
ansetts kunna inverka negativt på den gemensamma
marknadens funktion.
Mot denna bakgrund antog rådet i
juli 2001 direktivet om
upphovsmannens rätt till ersättning
vid vidareförsäljning av
originalkonstverk.
Arenarätt (droit de stade)
I upphovsrättslagen finns, som tidigare redovisats,
bestämmelser om skydd för vissa prestationer som,
även om de inte kan betecknas som litterära eller
konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan
verksamhet och påkallar skydd efter liknande
principer som de som gäller för upphovsrätten.
Sådana s.k. närstående rättigheter ger musiker,
sångare, skådespelare och andra utövande konstnärer
ett rättsligt skydd då de framför litterära eller
konstnärliga verk.
Bestämmelserna, som återfinns i 45 §
upphovsrättslagen, gäller endast utövande konstnärer
som framför litterära eller konstnärliga verk,
exempelvis reciterar en dikt, spelar ett musikstycke
på ett instrument eller agerar i en spelfilm.
Framförandet måste sålunda avse ett verk, men det är
utan betydelse om detta åtnjuter skydd eller inte.
Skyddet omfattar däremot inte imitatörer, akrobater,
cirkus- eller varietéartister och inte heller
idrottsutövare.
Inom vissa utländska rättsordningar finns ett
skydd även för framföranden som inte avser litterära
eller konstnärliga verk. Ett sådant skydd, en s.k.
droit de stade (arenarätt), förbjuder oauktoriserad
fixering och överföring av exempelvis
sportprestationer (se H. Olsson,
Upphovsrättslagstiftningen. En kommentar, 1996, s.
258, samt M. Koktvedgaard och M. Levin, Lärobok i
immaterialrätt, 1997, s. 64). I Sverige har vid
olika tillfällen diskuterats huruvida man borde
utvidga skyddet på sätt som skett på vissa håll i
utlandet. Vid upphovsrättslagens tillkomst ansågs
emellertid ett sådant skydd inte lämpligt (se NJA II
1961 s. 300 och s. 304), och i samband med 1986 års
lagstiftning om en förstärkning av skyddet för de
närstående rättigheterna (prop. 1985/86:79, bet.
LU32) hänvisades till att artister och andra utövare
som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet
kontraktsvägen kan skaffa sig garantier mot att
obehöriga upptagningar sker av deras prestationer.