Lagutskottets betänkande

2001/02:LU13

Åldersgränser för äktenskap, m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sex motioner från
den allmänna motionstiden år 2001 som huvudsakligen
gäller lagstiftningen om lägsta äktenskapsålder i
förhållanden med internationell anknytning. - I
ärendet har en utfrågning ägt rum med företrädare
för Justitiedepartementet.

Utskottet finner motionsspörsmålen angelägna och
föreslår ett tillkännagivande om att
lagstiftningsåtgärder omgående bör komma till stånd
i syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade
äktenskap.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Åldergränsen för äktenskap, m.m.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L206,
2001/02:L284, 2001/02:L288, 2001/02:L302,
2001/02:L321 yrkande 1 och 2001/02:A229 yrkande 29.

Stockholm den 24 januari 2002

På lagutskottets vägnar

Rolf Åbjörnsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Rolf
Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Christel
Anderberg (m), Karin Jeppsson (s), Nikos
Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina
Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c), Ana
Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen (s ), Petra Gardos
(m) och Lena Olsson (v).

2001/02

LU13

Utskottets överväganden

Åldersgränser för äktenskap, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet finner motionsspörsmålen angelägna
och föreslår ett tillkännagivande om att
lagstiftningsåtgärder omgående bör komma till
stånd i syfte att förhindra barnäktenskap och
arrangerade äktenskap. Förslaget innebär
bifall till samtliga motionsyrkanden.

Gällande rätt

I äldre rätt var äktenskapsåldern olika för man och
kvinna. I 1734 års lag var den bestämd till 21 år
för män och 15 år för kvinnor. Mannens
äktenskapsålder låg sedan fast ända till år 1969 då
den sänktes till 18 år (prop. 1968:136, bet 1LU49).
För kvinnor hade äktenskapsåldern redan tidigare
höjts, år 1892 till 17 år och år 1916 till 18 år.

De nuvarande bestämmelserna om lägsta
äktenskapsålder finns dels i äktenskapsbalken, dels
i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap.
I 2 kap. 1 § äktenskapsbalken föreskrivs att den
som är under 18 år inte får ingå äktenskap utan
tillstånd av länsstyrelsen i det län där den
underårige har sitt hemvist. Åldersgränsen har
motiverats med att den som är yngre än 18 år i
allmänhet inte har nått den mognad som fordras för
att självständigt ta ställning till de problem av
personlig och ekonomisk art som uppkommer i en
stadigvarande samlevnad (prop. 1973:32 s. 95).
Ansökningar om dispens från 18-årsgränsen är
sällsynta, och länsstyrelserna är restriktiva med
att ge tillstånd till äktenskap för minderåriga
under 15 år. Dispens lämnas den underårige för
giftermål med viss person. Lagen hindrar visserligen
inte att dispensen gäller äktenskap över huvud
taget. Sådan dispens har emellertid ansetts olämplig
och torde knappast förekomma (se Tottie,
Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., 1990).
Har ett äktenskap ingåtts trots att det förelåg
hinder däremot enligt 2 kap. 1 § skall det inte på
denna grund upplösas. Hindret är alltså inte
uppplösande (jfr 5 kap. 5 § äktenskapsbalken).
I 2 kap. 3 § äktenskapsbalken föreskrivs att
äktenskap inte får ingås mellan dem som är släkt med
varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är
helsyskon. Halvsyskon får inte ingå äktenskap med
varandra utan tillstånd av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Bakom förbudet
mot äktenskap mellan nära släktingar ligger dels ett
beaktande av den arvsbiologiska eller genetiska
risken för sjukdom eller defekt hos barnen i en
sådan förbindelse, dels ett hänsynstagande till
synpunkter av etisk natur.
Om två halvsyskon gift sig med varandra utan
tillstånd skall äktenskapet av den anledningen inte
upplösas (jfr 5 kap. 5 § äktenskapsbalken).
När någon vill ingå äktenskap inför en svensk
myndighet prövas, enligt 1 kap. 1 § 1904 års lag,
hans eller hennes rätt till detta som huvudregel
enligt lagen i det land där han eller hon är
medborgare. Enligt 1 kap. 2 § 1904 års lag har en
svensk medborgare med hemvist i en främmande stat
sedan minst två år möjlighet att få sin rätt att
ingå äktenskap prövad enligt lagen i den främmande
staten, om den med vilken han eller hon avser att
gifta sig medger det. Detsamma gäller utländska
medborgare med hemvist sedan minst två år i Sverige
eller annan främmande stat som denne inte tillhör.
För en utländsk medborgare gäller således hemlandets
lagar i fråga om rätten att ingå äktenskap och då
också beträffande lägsta äktenskapsålder. Har en
utländsk medborgare haft hemvist i Sverige i mer än
två år eller i ett annat land än sitt medborgarland,
har han eller hon dock i vissa fall rätt att få
denna fråga prövad enligt svensk lag respektive det
andra landets lag.
Oavsett vilket lands lag som tillämpas får enligt
1 kap. 3 § 1904 års lag ingen som är under 15 år
ingå äktenskap inför en svensk myndighet utan
tillstånd av länsstyrelsen.
Enligt 1 kap. 7 § 1904 års lag är ett äktenskap
som ingåtts utomlands enligt utländsk lag giltigt i
Sverige om det är giltigt i den stat där det ingicks
eller i den stat eller de stater där mannen och
kvinnan var medborgare. Bakgrunden till denna
bestämmelse är att det skulle förorsaka problem om
den som är lagligen gift i ett land inte -
åtminstone som huvudregel - kunde räkna med att
betraktas som gift också i andra länder.
Av 7 kap. 4 § 1904 års lag följer att ett beslut
som har meddelats av en utländsk myndighet inte får
tillämpas i Sverige om det skulle vara uppenbart
oförenligt med grunderna för den svenska
rättsordningen, dvs. det skulle strida mot ordre
public. Det förhållandet att en av parterna i ett
äktenskap som ingåtts utomlands är mycket ung kan
medföra att äktenskapet anses ogiltigt enligt de
svenska ordre public-reglerna. En bedömning görs i
varje särskilt fall, i första hand av de
rättstillämpande myndigheterna.

FN:s äktenskapskonvention

FN-konventionen angående samtycke till, minimiålder
för samt registrering av äktenskap (SÖ 1964:29) har
tillträtts av Sverige och trädde i kraft år 1964.
Konventionen syftar till att bringa äktenskapsrätten
i samklang med FN:s stadga och den allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Enligt artikel 2 skall en stat som är ansluten
till konventionen i sin lag stadga en minimiålder
för äktenskaps ingående. Vidare får äktenskap inte
ingås av en person som inte har uppnått denna ålder
såvida inte befrielse från ålderskravet har
meddelats av en behörig myndighet i fall då
allvarliga skäl därtill föreligger och befrielsen är
i de blivande makarnas intresse.
I artikel 16 i den allmänna förklaringen uttalas
bl.a. att äktenskap må ingås endast med de blivande
makarnas fria och fullständiga samtycke. Enligt
konventionens artikel I punkt 1 skall äktenskapet
inte anses i laga ordning ingånget utan båda
kontrahenternas av fri vilja avgivna samtycke. Detta
skall avgivas av dem personligen efter vederbörlig
kungörelse samt inför behörig myndighet och i
vittnens närvaro i enlighet med vad lag föreskriver.
Enligt artikel 3 skall alla äktenskap registreras av
behörig myndighet i ett lämpligt officiellt
register.

Motionerna

I motion L206 anför Inger René och Catharina
Elmsäter-Svärd (båda m) att nuvarande ordning
möjliggör för svenska flickor under 15 år att gifta
sig utomlands. Enligt motionärerna är det inte
ovanligt att invandrarflickor gifts bort vid 12
eller 13 års ålder i sina ursprungliga hemländer för
att sedan gifta sig borgerligt i Sverige vid 18 års
ålder. Under tiden lever de som gifta, avslutar inte
sin skolgång, lär sig inte svenska och får problem
när det gäller integrering i det svenska samhället
med isolering som följd. Motionärerna anser att
följderna av det generösa accepterandet av
lagstiftning som medger äktenskap för barn och
därmed särbehandlar invandrarflickor är
oacceptabelt. Särbehandlingen i lagstiftningen måste
försvinna. I motionen begärs att riksdagen skall
begära att regeringen lägger fram förslag till
ändring i lagen om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Carina Hägg (s) anför i motion L284 att unga
invandrarflickor inte får det stöd de har rätt att
kräva i Sverige för att slippa tvångsäktenskap. I
ett jämställt Sverige skall de, enligt motionärens
mening, ha rätt till ett livsval. Det svenska
samhället måste tydligt markera att tvångsäktenskap
innebär ett övergrepp som inte acceperas i ett
jämställt Sverige. Motionären yrkar att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att en
utredning bör tillsättas som dels beskriver
tvångsäktenskap, dels föreslår åtgärder för att
förhindra tvångsäktenskap.
I motion L302 kritiserar Carina Ohlsson och Monica
Green (båda s) gällande rätt. Enligt motionärerna
innebär reglerna att en utländsk man boende i
Sverige kan åka till sitt ursprungsland och där
gifta sig med en 13 år gammal flicka. Om ett sådant
äktenskap är tillåtet i hemlandet blir äktenskapet
legaliserat när de återkommer till Sverige. I
motionen anförs vidare att det enligt uppgift är ett
flertal utländska flickor som tvingats till
äktenskap på detta sätt i sina hemländer och som
sedan har svårt att fullfölja sin skolgång.
Motionärerna förutsätter att regeringen följer
frågan och vidtar de åtgärder som visar sig behövas
för att skydda de minderåriga flickorna. Äktenskap
som de unga flickorna tvingats in i bör, enligt
motionärernas mening, ogiltigförklaras. I motionen
yrkas att riksdagen skall tillkännage för regeringen
som sin mening vad i motionen anförts om lägsta
äktenskapsålder.
I motion L321 yrkar Ulla Hoffmann m.fl. (v) att
riksdagen skall begära att regeringen gör en
kraftsamling för att svenska lagar efterlevs och
tillämpas oavsett etniskt ursprung. Motionärerna
anför att 1904 års lag måste ändras för att en
patriarkal familjesyn inte skall kunna få stöd i
svensk lagstiftning. Enligt uppgift finns det
religiösa samfund i Sverige som gifter bort
minderåriga flickor. Sverige och svenska lagar
accepterar barnäktenskap för barn med utländsk
bakgrund. Vad gäller detta måste allas likhet inför
lagen garanteras. Det behövs därför en kraftsamling
för att lagarna skall efterlevas och tillämpas
oavsett hemlandets lagar eller etniskt ursprung.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkar i motion A229 att
riksdagen skall begära att regeringen lägger fram
förslag till lagändringar som förhindrar att
barnäktenskap som ingåtts utomlands blir giltiga i
Sverige. Reglerna om ömsesidigt erkännande av
äktenskap medför, enligt motionärerna, problem i de
fall lagstiftningen i en stat godkänner att
giftermål får äga rum mellan mycket unga personer.
Motionärerna anser att detta förhållande strider
inte bara mot svenskt rättsmedvetande utan även mot
en rad internationella konventioner som Sverige har
anslutit sig till. Åtgärder måste vidtas för att
förhindra att detta fortgår så att barn som kommer
till Sverige inte skall behöva leva i ett påtvingat
äktenskap med ansvar för familj och hem och med
avbruten skolgång som följd i en del fall. Vidare
anser motionärerna att sexuellt umgänge med dessa
barn i skydd av äktenskap inte kan försvaras på
något sätt (yrkande 29).
I motion L288 framhåller Carina Hägg (s) att det i
nuvarande äktenskapsbalk inte finns hinder mot
kusinäktenskap. När kusinäktenskap arrangeras med
både kvinnans och mannens samtycke är det främst en
familjeangelägenhet. Men när kusinäktenskap blir ett
tvång blir det, enligt motionärens mening, en
samhällsfråga. Motionären anser därför att det är
angeläget att frågan om kusinäktenskap tas upp i den
dialog som förs om unga flickors egna val,
tvångsäktenskap, hedersmord, mansrollen och
jämställdhet. I motionen yrkas att riksdagen skall
tillkännage för regeringen som sin mening vad i
motionen anförts om kusinäktenskap.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet uttalade förra våren (se bet.
2000/01:LU13) vid behandlingen av motionsyrkanden
med liknande inriktning som de nu aktuella har
utskottet stor förståelse för den omtanke och omsorg
om unga kvinnor och flickor som ligger bakom
motionsyrkandena. Enligt utskottets mening bör den
nuvarande 15-årsgränsen i 1904 års lag ifrågasättas.
Vidare bör det diskuteras om bestämmelsen i 7 kap. 4
§ innebär tillräckliga möjligheter att i enskilda
fall ogiltigförklara äktenskap som ingåtts utomlands
av mycket unga personer.

I ärendet har den 4 december 2001 en utfrågning
ägt rum med företrädare för Justitiedepartementet.
Vid utfrågningen har framkommit att det nu pågår
arbete inom departementet med en översyn av de
svenska reglerna som berör frågan om lägsta
äktenskapsålder i förhållanden med internationell
anknytning och lagvalsreglerna i 1904 års lag.
Arbetet är i första hand inriktat på
åldersgränserna. Skulle det visa sig att en ändring
av lagvalsreglerna är mer ändamålsenligt är man från
departementets sida beredd att i stället föreslå
ändringar av dessa. Inom ramen för det pågående
arbetet kommer också principerna för när utländska
äktenskap skall få giltighet i Sverige att
övervägas. Siktet är inställt på att arbetet skall
redovisas i en departementspromemoria under våren
2002.
Utskottet ser med tillfredsställelse på det arbete
som nu pågår inom Justitiedepartementet. Enligt
utskottets mening är det angeläget att
lagstiftningsåtgärder omgående kommer till stånd i
syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade
äktenskap. Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen, med bifall till motionerna L206, L284,
L288, L302, L321 yrkande 1 och A229 yrkande 29, som
sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2001/02:L206 av Inger René och Catharina Elmsäter-
Svärd (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagen om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2001/02:L284 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tvångsäktenskap.

2001/02:L288 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kusinäktenskap.

2001/02:L302 av Carina Ohlsson och Monica Green (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lägsta äktenskapsålder.

2001/02:L321 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen gör en
kraftsamling för att svenska lagar efterlevs och
tillämpas lika oavsett etniskt ursprung enligt vad
som i motionen anförs.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

29. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om lagändring som förhindrar att
barnäktenskap som ingåtts utomlands blir giltiga i
Sverige.