Lagutskottets betänkande
2001/02:LU13

Åldersgränser för äktenskap, m.m.


Sammanfattning

I  betänkandet behandlar utskottet sex motioner från
den  allmänna motionstiden år 2001 som huvudsakligen
gäller  lagstiftningen  om  lägsta äktenskapsålder i
förhållanden  med  internationell  anknytning.  -  I
ärendet har en utfrågning  ägt  rum  med företrädare
för Justitiedepartementet.

Utskottet  finner  motionsspörsmålen  angelägna  och
föreslår     ett     tillkännagivande     om     att
lagstiftningsåtgärder  omgående bör komma till stånd
i syfte att förhindra barnäktenskap  och arrangerade
äktenskap.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Åldergränsen för äktenskap, m.m.
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad utskottet anfört.
Riksdagen  bifaller därmed motionerna  2001/02:L206,
2001/02:L284,       2001/02:L288,      2001/02:L302,
2001/02:L321 yrkande 1 och 2001/02:A229 yrkande 29.


Stockholm den 24 januari 2002


På lagutskottets vägnar


Rolf Åbjörnsson


Följande ledamöter har  deltagit  i  beslutet:  Rolf
Åbjörnsson  (kd),  Marianne  Carlström (s), Christel
Anderberg   (m),   Karin   Jeppsson    (s),    Nikos
Papadopoulos  (s),  Elizabeth  Nyström  (m),  Marina
Pettersson   (s),   Christina   Nenes   (s),   Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m),  Anders  Berglöv  (s),  Viviann Gerdin (c), Ana
Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen (s ), Petra Gardos
(m) och Lena Olsson (v).

2001/02

LU13

Utskottets överväganden



Åldersgränser för äktenskap, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet finner motionsspörsmålen  angelägna
och  föreslår  ett  tillkännagivande  om  att
lagstiftningsåtgärder omgående bör komma till
stånd i syfte att förhindra barnäktenskap och
arrangerade   äktenskap.   Förslaget  innebär
bifall till samtliga motionsyrkanden.

Gällande rätt

I äldre rätt var äktenskapsåldern  olika för man och
kvinna. I 1734 års lag var den bestämd  till  21  år
för   män   och   15   år   för   kvinnor.   Mannens
äktenskapsålder låg sedan fast ända till år 1969  då
den  sänktes till 18 år (prop. 1968:136, bet 1LU49).
För kvinnor  hade  äktenskapsåldern  redan  tidigare
höjts, år 1892 till 17 år och år 1916 till 18 år.

De     nuvarande    bestämmelserna    om    lägsta
äktenskapsålder  finns dels i äktenskapsbalken, dels
i  lagen (1904:26 s.  1)  om  vissa  internationella
rättsförhållanden      rörande     äktenskap     och
förmynderskap.
I 2 kap. 1 § äktenskapsbalken  föreskrivs  att den
som  är  under  18  år  inte får ingå äktenskap utan
tillstånd  av  länsstyrelsen   i  det  län  där  den
underårige  har  sitt  hemvist.  Åldersgränsen   har
motiverats  med  att  den  som  är  yngre än 18 år i
allmänhet inte har nått den mognad som  fordras  för
att  självständigt  ta  ställning till de problem av
personlig  och  ekonomisk art  som  uppkommer  i  en
stadigvarande samlevnad (prop. 1973:32 s. 95).
Ansökningar  om   dispens  från  18-årsgränsen  är
sällsynta, och länsstyrelserna  är  restriktiva  med
att  ge  tillstånd  till  äktenskap  för minderåriga
under  15  år.  Dispens  lämnas  den underårige  för
giftermål med viss person. Lagen hindrar visserligen
inte  att  dispensen  gäller  äktenskap  över  huvud
taget. Sådan dispens har emellertid ansetts olämplig
och    torde   knappast   förekomma   (se    Tottie,
Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., 1990).
Har ett  äktenskap  ingåtts  trots att det förelåg
hinder däremot enligt 2 kap. 1 §  skall  det inte på
denna   grund   upplösas.  Hindret  är  alltså  inte
uppplösande (jfr 5 kap. 5 § äktenskapsbalken).
I  2  kap.  3  § äktenskapsbalken  föreskrivs  att
äktenskap inte får ingås mellan dem som är släkt med
varandra i rätt upp-  och  nedstigande  led eller är
helsyskon.  Halvsyskon  får inte ingå äktenskap  med
varandra  utan  tillstånd av  regeringen  eller  den
myndighet som regeringen  bestämmer.  Bakom förbudet
mot äktenskap mellan nära släktingar ligger dels ett
beaktande  av  den  arvsbiologiska  eller  genetiska
risken  för  sjukdom  eller  defekt hos barnen i  en
sådan  förbindelse,  dels  ett  hänsynstagande  till
synpunkter av etisk natur.
Om  två  halvsyskon  gift  sig med  varandra  utan
tillstånd skall äktenskapet av  den anledningen inte
upplösas (jfr 5 kap. 5 § äktenskapsbalken).
När  någon  vill  ingå äktenskap inför  en  svensk
myndighet prövas, enligt  1  kap.  1 § 1904 års lag,
hans  eller  hennes  rätt till detta som  huvudregel
enligt  lagen  i  det land  där  han  eller  hon  är
medborgare. Enligt  1  kap.  2 § 1904 års lag har en
svensk medborgare med hemvist  i  en  främmande stat
sedan  minst  två år möjlighet att få sin  rätt  att
ingå äktenskap  prövad  enligt lagen i den främmande
staten, om den med vilken  han  eller  hon avser att
gifta  sig  medger  det.  Detsamma  gäller utländska
medborgare med hemvist sedan minst två  år i Sverige
eller  annan främmande stat som denne inte  tillhör.
För en utländsk medborgare gäller således hemlandets
lagar i  fråga  om  rätten att ingå äktenskap och då
också  beträffande lägsta  äktenskapsålder.  Har  en
utländsk  medborgare haft hemvist i Sverige i mer än
två år eller i ett annat land än sitt medborgarland,
har han eller  hon  dock  i  vissa  fall rätt att få
denna fråga prövad enligt svensk lag  respektive det
andra landets lag.
Oavsett vilket lands lag som tillämpas  får enligt
1  kap.  3 § 1904 års lag ingen som är under  15  år
ingå  äktenskap   inför  en  svensk  myndighet  utan
tillstånd av länsstyrelsen.
Enligt 1 kap. 7 §  1904  års  lag är ett äktenskap
som ingåtts utomlands enligt utländsk  lag giltigt i
Sverige om det är giltigt i den stat där det ingicks
eller  i  den  stat  eller de stater där mannen  och
kvinnan  var  medborgare.   Bakgrunden   till  denna
bestämmelse  är att det skulle förorsaka problem  om
den  som  är  lagligen   gift  i  ett  land  inte  -
åtminstone som huvudregel  -  kunde  räkna  med  att
betraktas som gift också i andra länder.
Av  7  kap. 4 § 1904 års lag följer att ett beslut
som har meddelats  av en utländsk myndighet inte får
tillämpas i Sverige  om  det  skulle  vara uppenbart
oförenligt    med    grunderna   för   den   svenska
rättsordningen, dvs. det  skulle  strida  mot  ordre
public.  Det  förhållandet  att en av parterna i ett
äktenskap som ingåtts utomlands  är  mycket  ung kan
medföra  att  äktenskapet  anses ogiltigt enligt  de
svenska ordre public-reglerna.  En  bedömning görs i
varje   särskilt   fall,   i   första  hand  av   de
rättstillämpande myndigheterna.

FN:s äktenskapskonvention

FN-konventionen angående samtycke  till, minimiålder
för samt registrering av äktenskap (SÖ  1964:29) har
tillträtts  av Sverige och trädde i kraft  år  1964.
Konventionen syftar till att bringa äktenskapsrätten
i  samklang  med   FN:s   stadga  och  den  allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Enligt artikel 2 skall en  stat  som  är  ansluten
till  konventionen  i  sin lag stadga en minimiålder
för äktenskaps ingående.  Vidare  får äktenskap inte
ingås av en person som inte har uppnått  denna ålder
såvida   inte   befrielse   från   ålderskravet  har
meddelats  av  en  behörig  myndighet  i   fall   då
allvarliga skäl därtill föreligger och befrielsen är
i de blivande makarnas intresse.
I  artikel  16 i den allmänna förklaringen uttalas
bl.a. att äktenskap  må ingås endast med de blivande
makarnas  fria  och  fullständiga  samtycke.  Enligt
konventionens artikel  I  punkt  1 skall äktenskapet
inte  anses  i  laga  ordning  ingånget   utan  båda
kontrahenternas av fri vilja avgivna samtycke. Detta
skall  avgivas  av dem personligen efter vederbörlig
kungörelse  samt  inför   behörig  myndighet  och  i
vittnens närvaro i enlighet med vad lag föreskriver.
Enligt artikel 3 skall alla äktenskap registreras av
behörig   myndighet   i   ett  lämpligt   officiellt
register.

Motionerna

I  motion  L206  anför  Inger  René   och  Catharina
Elmsäter-Svärd   (båda   m)  att  nuvarande  ordning
möjliggör för svenska flickor  under 15 år att gifta
sig  utomlands.  Enligt  motionärerna  är  det  inte
ovanligt  att invandrarflickor  gifts  bort  vid  12
eller 13 års ålder i sina ursprungliga hemländer för
att sedan gifta  sig borgerligt i Sverige vid 18 års
ålder. Under tiden lever de som gifta, avslutar inte
sin skolgång, lär  sig  inte svenska och får problem
när det gäller integrering  i  det svenska samhället
med  isolering  som  följd. Motionärerna  anser  att
följderna   av   det   generösa   accepterandet   av
lagstiftning  som  medger  äktenskap  för  barn  och
därmed     särbehandlar      invandrarflickor     är
oacceptabelt. Särbehandlingen i lagstiftningen måste
försvinna.  I  motionen begärs att  riksdagen  skall
begära  att  regeringen  lägger  fram  förslag  till
ändring   i   lagen    om    vissa   internationella
rättsförhållanden     rörande     äktenskap      och
förmynderskap  i  enlighet  med  vad  som  anförts i
motionen.

Carina  Hägg  (s)  anför  i  motion  L284 att unga
invandrarflickor inte får det stöd de har  rätt  att
kräva  i  Sverige  för att slippa tvångsäktenskap. I
ett jämställt Sverige  skall  de, enligt motionärens
mening,  ha  rätt  till  ett  livsval.  Det  svenska
samhället måste tydligt markera  att tvångsäktenskap
innebär  ett  övergrepp  som  inte acceperas  i  ett
jämställt  Sverige. Motionären yrkar  att  riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening att en
utredning   bör   tillsättas   som  dels   beskriver
tvångsäktenskap,  dels  föreslår  åtgärder  för  att
förhindra tvångsäktenskap.
I motion L302 kritiserar Carina Ohlsson och Monica
Green  (båda  s) gällande rätt. Enligt  motionärerna
innebär  reglerna  att  en  utländsk  man  boende  i
Sverige kan  åka  till  sitt  ursprungsland  och där
gifta  sig med en 13 år gammal flicka. Om ett sådant
äktenskap  är  tillåtet i hemlandet blir äktenskapet
legaliserat  när   de  återkommer  till  Sverige.  I
motionen anförs vidare att det enligt uppgift är ett
flertal   utländska  flickor   som   tvingats   till
äktenskap på  detta  sätt  i  sina hemländer och som
sedan   har   svårt  att  fullfölja  sin   skolgång.
Motionärerna  förutsätter   att   regeringen  följer
frågan och vidtar de åtgärder som visar  sig behövas
för  att  skydda de minderåriga flickorna. Äktenskap
som de unga  flickorna  tvingats  in  i  bör, enligt
motionärernas  mening, ogiltigförklaras. I  motionen
yrkas att riksdagen skall tillkännage för regeringen
som sin mening vad  i  motionen  anförts  om  lägsta
äktenskapsålder.
I  motion  L321  yrkar Ulla Hoffmann m.fl. (v) att
riksdagen  skall  begära   att   regeringen  gör  en
kraftsamling  för  att svenska lagar  efterlevs  och
tillämpas  oavsett  etniskt  ursprung.  Motionärerna
anför  att 1904 års lag  måste  ändras  för  att  en
patriarkal  familjesyn  inte  skall  kunna få stöd i
svensk   lagstiftning.  Enligt  uppgift  finns   det
religiösa   samfund   i   Sverige  som  gifter  bort
minderåriga  flickor.  Sverige   och  svenska  lagar
accepterar  barnäktenskap  för  barn   med  utländsk
bakgrund. Vad gäller detta måste allas likhet  inför
lagen  garanteras. Det behövs därför en kraftsamling
för  att  lagarna  skall  efterlevas  och  tillämpas
oavsett hemlandets lagar eller etniskt ursprung.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkar i motion A229 att
riksdagen  skall  begära  att regeringen lägger fram
förslag   till  lagändringar  som   förhindrar   att
barnäktenskap  som  ingåtts utomlands blir giltiga i
Sverige.  Reglerna  om   ömsesidigt   erkännande  av
äktenskap medför, enligt motionärerna,  problem i de
fall   lagstiftningen   i   en  stat  godkänner  att
giftermål får äga rum mellan  mycket  unga personer.
Motionärerna  anser  att  detta förhållande  strider
inte bara mot svenskt rättsmedvetande  utan även mot
en rad internationella konventioner som  Sverige har
anslutit  sig  till.  Åtgärder måste vidtas för  att
förhindra att detta fortgår  så  att barn som kommer
till Sverige inte skall behöva leva  i ett påtvingat
äktenskap  med  ansvar  för familj och hem  och  med
avbruten skolgång som följd  i  en  del fall. Vidare
anser  motionärerna att sexuellt umgänge  med  dessa
barn i skydd  av  äktenskap  inte  kan  försvaras på
något sätt (yrkande 29).
I motion L288 framhåller Carina Hägg (s) att det i
nuvarande  äktenskapsbalk  inte  finns  hinder   mot
kusinäktenskap.  När  kusinäktenskap  arrangeras med
både kvinnans och mannens samtycke är det  främst en
familjeangelägenhet. Men när kusinäktenskap blir ett
tvång   blir  det,  enligt  motionärens  mening,  en
samhällsfråga.  Motionären  anser  därför att det är
angeläget att frågan om kusinäktenskap tas upp i den
dialog   som   förs  om  unga  flickors  egna   val,
tvångsäktenskap,    hedersmord,    mansrollen    och
jämställdhet.  I  motionen yrkas att riksdagen skall
tillkännage för regeringen  som  sin  mening  vad  i
motionen anförts om kusinäktenskap.

Utskottets ställningstagande

Som   utskottet   uttalade   förra  våren  (se  bet.
2000/01:LU13)  vid behandlingen  av  motionsyrkanden
med  liknande inriktning  som  de  nu  aktuella  har
utskottet stor förståelse för den omtanke och omsorg
om  unga   kvinnor  och  flickor  som  ligger  bakom
motionsyrkandena.  Enligt  utskottets mening bör den
nuvarande 15-årsgränsen i 1904 års lag ifrågasättas.
Vidare bör det diskuteras om bestämmelsen i 7 kap. 4
§ innebär tillräckliga möjligheter  att  i  enskilda
fall ogiltigförklara äktenskap som ingåtts utomlands
av mycket unga personer.

I  ärendet  har  den 4 december 2001 en utfrågning
ägt rum med företrädare  för  Justitiedepartementet.
Vid utfrågningen har framkommit  att  det  nu  pågår
arbete  inom  departementet  med  en  översyn  av de
svenska   reglerna   som   berör  frågan  om  lägsta
äktenskapsålder  i förhållanden  med  internationell
anknytning  och  lagvalsreglerna  i  1904  års  lag.
Arbetet    är   i   första    hand    inriktat    på
åldersgränserna.  Skulle det visa sig att en ändring
av lagvalsreglerna är mer ändamålsenligt är man från
departementets sida  beredd  att  i  stället föreslå
ändringar  av  dessa.  Inom  ramen för det  pågående
arbetet kommer också principerna  för  när utländska
äktenskap   skall   få   giltighet   i  Sverige  att
övervägas.  Siktet är inställt på att arbetet  skall
redovisas i en  departementspromemoria  under  våren
2002.
Utskottet ser med tillfredsställelse på det arbete
som nu pågår inom Justitiedepartementet. Enligt
utskottets mening är det angeläget att
lagstiftningsåtgärder omgående kommer till stånd i
syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade
äktenskap. Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen, med bifall till motionerna L206, L284,
L288, L302, L321 yrkande 1 och A229 yrkande 29, som
sin mening ge regeringen till känna.



Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Motioner från allmänna
motionstiden

2001/02:L206  av  Inger René och Catharina Elmsäter-
Svärd  (m)  vari  föreslås   att   riksdagen  fattar
följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger  fram  förslag
till  ändring  av  lagen  om  vissa  internationella
rättsförhållanden      rörande     äktenskap     och
förmynderskap  i  enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

2001/02:L284 av Carina  Hägg  (s)  vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tvångsäktenskap.

2001/02:L288  av Carina Hägg (s) vari  föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kusinäktenskap.

2001/02:L302 av  Carina Ohlsson och Monica Green (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lägsta äktenskapsålder.

2001/02:L321  av  Ulla   Hoffmann   m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.   Riksdagen   begär   att   regeringen  gör   en
kraftsamling för att svenska lagar  efterlevs  och
tillämpas lika oavsett etniskt ursprung enligt vad
som i motionen anförs.

2001/02:A229  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

29.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   om   lagändring   som   förhindrar   att
barnäktenskap som ingåtts utomlands blir giltiga i
Sverige.