Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU9

Allmänna helgdagar, m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner
från den allmänna motionstiden 2001 samt en motion
från allmänna motionstiden 2000. Motionerna gäller
frågor om allmänna helgdagar, flaggning, begravning
m.m.

Utskottet anser att nationaldagen den 6 juni skall
bli allmän helgdag men att det får ankomma på
regeringen att utarbeta ett förslag med denna
innebörd. Därmed tillstyrker utskottet ett antal
motioner med yrkanden om att den 6 juni skall vara
allmän helgdag. Utskottet avstyrker övriga motioner.
Fem reservationer samt ett särskilt yttrande har
avlämnats.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Nationaldagen den 6 juni som allmän
helgdag

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om att nationaldagen
den 6 juni skall bli allmän helgdag. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:K207,
2001/02:K216, 2001/02:K217, 2001/02:K218,
2001/02:K238, 2001/02:K250, 2001/02:K259,
2001/02:
K292, 2001/02:K297 yrkande 1, 2001/02:K312,
2001/02:K320, 2001/02:
K347, 2001/02:K386 och 2001/02:K391.
Reservation 1 (mp)

2. Internationella kvinnodagen den 8 mars
som helgdag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K266 och
2001/02:K310.
Reservation 2 (v)

3. Nationalsången

Riksdagen avslår motion 2001/02:K297 yrkande 2.

4. Offentligt belöningssystem

Riksdagen avslår motion 2001/02:K377.
Reservation 3 (m, kd)

5. Svenska flaggan

Riksdagen avslår motion 2001/02:K297 yrkande 3.

6. Riksdagens flaggarrangemang

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K249 och
2001/02:K301.

7. Europadagen som allmän flaggdag

Riksdagen avslår motion 2001/02:K313.
Reservation 4 (m, fp)

8. Information om betydelsen av "Tre
kronor", m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K235,
2001/02:K294 och 2001/02:
K411.

9. Begravningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K343,
2001/02:K283 och 2001/02:
K382.
Reservation 5 (mp)

Stockholm den 20 november 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Per Unckel (m), Göran Magnusson
(s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René
(m), Mats Berglind (s), Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Mats
Einarsson (v), Björn von der Esch (kd),
Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager
(mp), Åsa Torstensson (c), Helena
Bargholtz (fp), Britt-Marie Lindkvist
(s), Margareta Nachmanson (m) och Anders
Bengtsson (s).

2001/02

KU9

Utskottets överväganden

Helgdagar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att nationaldagen den 6 juni bör bli
allmän helgdag samt att det får ankomma på
regeringen att utarbeta ett förslag med denna
innebörd. Utskottet bifaller därmed
motionerna K207, K216, K217, K218, K238,
K250, K259, K292, K297 yrkande 1, K312, K320,
K347, K386 och K391.
Riksdagen avslår motionerna K266 och K310 med
yrkanden om att göra den internationella
kvinnodagen den 8 mars till allmän helgdag.
Riksdagen avslår motion K297 yrkande 2 med
yrkande om ett juridiskt godkännande av
sången "Du gamla, du fria" som Sveriges
nationalsång.

Motionerna

I motion 2001/02:K207 av Rolf Gunnarsson (m)
föreslås ett tillkännagivande om att den 6 juni blir
helgdag. Det är, enligt motionären, dags att göra
den
6 juni till helgdag i almanackan. En av helgdagarna
annandag påsk och annandag pingst bör med lätthet
kunna bytas mot vår nationaldag och även den 1 maj
borde kunna komma i fråga att bytas mot den 6 juni.

I motion 2001/02:K216 av Anita Sidén och Cecilia
Magnusson (m) föreslås ett tillkännagivande om att
göra nationaldagen till helgdag.
Internationaliseringen har gjort att intresset för
traditioner, flagga och nationaldag har ökat.
Globalisering och hög förändringstakt accentuerar
människors behov av att känna stabilitet och
samhörighet. I ett mångkulturellt samhälle finns få
gemensamma referenspunkter. Olika befolkningsgrupper
firar olika högtider och bekänner sig till olika
religioner. Kvar som gemensamma symboler finns
uttrycken för Sverige som nation, en positiv
nationalism. Ett naturligt led i att göra
nationaldagen till hela folkets angelägenhet vore,
enligt motionärerna, att göra den 6 juni till
helgdag.
I motion 2001/02:K217 av Kenneth Johansson och
Birgitta Sellén (c) föreslås ett tillkännagivande om
att göra nationaldagen till allmän helgdag. Den
6 juni är en historiskt och kulturellt viktig dag
för Sverige. I en alltmer internationaliserad värld
känns det, enligt motionärerna, angeläget att värna
vårt nationella kulturarv och vår identitet.
Nationaldagen bör göras till allmän helgdag för att
markera dess betydelse för det svenska samhället och
för alla som bor och verkar i vårt land. Av
kostnadsskäl bör en annan arbetsfri dag upphöra.
I motion 2001/02:K218 av Runar Patriksson (fp)
föreslås ett tillkännagivande om att Sveriges
nationaldag bör bli helgdag. Enligt motionären måste
den 6 juni bli en helgdag och firas med värdighet.
Man kan undersöka att byta med någon annandag eller
Kristi himmelsfärdsdag kan bli en lördag i samma
vecka som i dag.
I motion 2001/02:K238 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att redan från och med år 2002 göra den 6 juni till
allmän helgdag. Det är, enligt motionären,
självklart för ett folkflertal att Sveriges
nationaldag den
6 juni skall göras till allmän helgdag. Beslutet bör
tas under hösten så att det redan 2002 är möjligt
för medborgarna att på ett värdigt sätt kunna fira
nationaldagen med familj, vänner och övriga
nationaldagsfirare.
I motion 2001/02:K250 av Carl Erik Hedlund och
Birgitta Wistrand (m) föreslås att riksdagen
beslutar att nationaldagen den 6 juni skall bli
allmän helgdag 2003 och att samtidigt annandag
pingst upphör att vara allmän helgdag. Sverige är
ett av de ytterst få länder som inte firar sin
nationaldag som allmän helgdag. I en alltmer
internationell verklighet är det, enligt
motionärerna, viktigt att stärka den egna
identiteten. Inte minst för alla dem som kommit från
olika länder till Sverige för att forma sin egen
framtid i landet. Motionärerna tror att
nationaldagen skull kunna symbolisera något nytt och
något som skulle sammanföra människorna som lever i
Sverige. Motionärerna vill att den 6 juni skall bli
helgdag och att samtidigt annandag pingst upphör att
vara helgdag.
I motion 2001/02:K259 av Per Unckel m.fl. (m)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring i lagen om allmänna
helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförs i
motionen. I en tid av stora förändringar och med
ökande internationalisering är det angeläget att slå
vakt om den nationella identiteten. Genom att låta
nationaldagen bli en helgdag uppmärksammas bättre
den dag som historiskt sett är förknippad med vårt
demokratiska statsskick. Genom att fylla
nationaldagen med innehåll som tydliggör syftet med
firandet skulle nationaldagen enligt vår mening ges
en ökad betydelse som symbol för alla som lever i
Sverige. I en tid då främlingsfientligheten och
intoleransen blivit ett problem är det, enligt
motionärerna, viktigt att svenska folket återtar
sina symboler från de grupper som missbrukar dem.
Nationaldagen har successivt fått en starkare
ställning bland svenska folket. Det är rimligt att
alla får en möjlighet att fira nationaldagen genom
att den 6 juni görs till helgdag. Motionärerna
föreslår att den 6 juni blir allmän helgdag fr.o.m.
den 6 juni 2002. Nationaldagsutredningens
författningsförslag kan, enligt motionärerna, ligga
till grund för en sådan ändring.
I motion 2001/02:K292 av Mikael Oscarsson (kd)
föreslås ett tillkännagivande om att göra Sveriges
nationaldag den 6 juni till helgdag. I Norden har
alla länder förutom Sverige helgdag på sin
nationaldag. Det är, enligt motionären, hög tid att
ändra på detta. För att finansiera detta får man
överväga om någon annan helgdag måste bort, t.ex.
trettondagen, annandag pingst eller första maj.
I motion 2001/02:K297 av Magnus Jacobsson (kd)
föreslås tillkännagivanden om stärkande av
nationaldagens status (yrkande 1) och om ett
juridiskt erkännande av sången Du gamla, du fria som
Sveriges nationalsång (yrkande 2). Det är viktigt
att vi använder de nationella symboler som finns på
ett sådant sätt att den nationella identiteten
stärks för alla som bor i Sve-rige. Motionären anser
att det vore bra om man exempelvis stärkte
nationaldagens status. Nationaldagen borde vara en
allmän helgdag. Det är, enligt motionären, hög tid
att vår av hävd erkända nationalsång får ett
juridiskt erkännande.
I motion 2001/02:K312 av Birgitta Carlsson och
Margareta Andersson (c) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra Sveriges nationaldag
till helgdag. För att göra det möjligt för fler
svenskar att verkligen fira nationaldagen föreslår
motionärerna att den görs till allmän helgdag.
I motion 2001/02:K320 av Ingvar Svensson (kd)
föreslås att riksdagen begär av regeringen ett
förslag som gör nationaldagen den 6 juni till
helgdag. I Sverige firar vi vår nationaldag den 6
juni. Den 6 juni är en betydelsefull dag i vår
historia. Denna dag 1523 besteg Gustav Vasa tronen.
Samma dag 1809 antogs våra grundlagar. Vår
nationaldag är, enligt motionären, en viktig
historisk och kulturell företeelse som bidrar till
att skapa en grund för nationens identitet. Det är,
enligt motionären, nu dags att göra nationaldagen
till helgdag.
I motion 2001/02:K347 av Annelie Enochson (kd)
föreslås ett tillkännagivande om att göra den
svenska nationaldagen till en allmän helgdag. För
att ge Sveriges samtliga ca nio miljoner invånare en
möjlighet att gemensamt kunna markera sitt bejakande
av vårt svenska samhälles grundläggande värderingar
föreslås att även den svenska nationaldagen blir en
helgdag. Inte minst den tiondel av Sveriges invånare
som är födda utanför Sveriges gränser får därigenom
ett värdefullt tillfälle att också manifestera sin
lojalitet med vårt lands demokratiska samhällsskick
och värdegrund.
I motion 2001/02:K386 av Johnny Gylling (kd)
föreslås ett tillkännagivande om att göra den 6 juni
till helgdag och i stället avskaffa annandag pingst
som helgdag. Alla som bor och lever i Sverige skall
kunna känna gemenskap och trygghet. Nationaldagen
kan bli ett led i att förstärka gemenskapen och låta
oss alla tillsammans känna stolthet och glädje över
vårt land.
I motion 2001/02:K391 av Ingvar Eriksson (m)
föreslås ett tillkännagivande om nationaldagen som
helgdag. Genom att göra vår nationaldag den 6 juni
till en helgdag kommer den, enligt motionären, att
uppmärksammas och firas på ett helt annat sätt än
för närvarande. Detta är, enligt motionären,
angeläget inte minst mot bakgrund av att vi lever i
en tid med ökad internationalisering och stora
förändringar. I det sammanhanget är det viktigt att
också slå vakt om den nationella identiteten och
stärka våra traditioner.
I motion 2001/02:K266 av Claes Stockhaus (v)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring i lagen (1989:253) om
allmänna helgdagar i enlighet med vad som anförs i
motionen. Sverige behöver, enligt motionären, en
helgdag med internationell prägel i tider av en allt
ökande internationalisering. Detta bör vara en dag
som inte enbart inskränker sig till EU-området utan
en dag som har hela världen som utgångspunkt.
Samtidigt med att vi internationaliserar så lever vi
i en nation. Motionären anser att annandag pingst
bör bytas mot två nya helgdagar, nämligen den
internationella kvinnodagen den 8 mars och
nationaldagen den 6 juni fr.o.m. år 2004.
I motion 2001/02:K310 av Kia Andreasson m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till sådan ändring i lagen om allmänna
helgdagar att den 8 mars blir allmän helgdag i
utbyte mot en kyrkohelgdag. 1980 kungjorde FN den 8
mars som internationell kvinnodag. Kvinnodagen har
firats med olika styrka och på olika dagar under sin
historia. Den internationella kvinnodagen är i dag
en dag då även organisationer utan partipolitisk
anknytning samlas för att lyfta fram kvinnofrågor
och för en dag få dessa frågor uppförda på
dagordningen. Många kvinnor är förhindrade att delta
i de demonstrationer, manifestationer, möten,
föreläsningar, seminarier eller konferenser som
anordnas på den internationella kvinnodagen därför
att den oftast infaller på en arbetsdag. Femton
länder har redan beslutat att göra den 8 mars till
helgdag. Motionärerna anser att Sverige bör vara
ytterligare ett land bland dessa.

Bakgrund

Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar
avses med allmän helgdag söndagar, däribland
påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen,
trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag
jul, även när de inte infaller på en söndag, vidare
långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag,
annandag pingst, midsommardagen och alla helgons
dag.

I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras
att flera funktioner är knutna till
helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika
författningar. Det gäller framför allt föreskrifter
som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur tiden
skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på
en söndag eller annan allmän helgdag. Som exempel
nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen (1977:480)
gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som
semesterdagar. Vidare framhålls i propositionen att
vad som är allmän helgdag är av stor rättslig och
samhällsekonomisk betydelse.

Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar
väcktes motioner med förslag om att nationaldagen
skulle bli helgdag. Vid sin behandling av
propositionen jämte motioner hänvisade utskottet
(bet. 1988/89:KU29) till ett tidigare uttalande om
att de gällande formerna för firandet av
nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt
utrymme för att markera nationaldagens betydelse i
det svenska samhället.

Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har
därefter behandlats av utskottet vid flera
tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet
(bet. 1991/92:KU9), som var medvetet om att
införande av ytterligare en helgdag bl.a. hade
ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt
borde bli föremål för utredning.
Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning
med syfte att utreda förutsättningarna för att göra
nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt
direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att
utredningen särskilt studerade de ekonomiska
konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag
skulle få, såväl för den offentliga sektorn som för
näringslivet och övriga delar av samhället. I
utredarens uppdrag låg också att undersöka
konsekvenserna, ekonomiska och andra, av att inrätta
nationaldagen som helgdag på bekostnad av någon nu
existerande allmän helgdag.
Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58)
att nationaldagen den 6 juni blir allmän helgdag
samtidigt som annandag pingst upphör att vara
helgdag. Utredaren hade kommit fram till denna
slutsats dels genom att studera de ekonomiska
konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels genom
att beakta folkliga och kyrkliga traditioner.
Sammanfattningsvis angav utredaren att om man
införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra
något annat, skulle det medföra ett årligt
inkomstbortfall inom tillverkningsindustrin på
omkring 0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten
skulle minska med mellan 0,2 och 0,3 %, dvs. mellan
3 och 4 miljarder kronor baserat på 1992 års
produktion. Utredaren anförde att det inte kunde
anses rimligt att i dagens ekonomiska läge införa
ytterligare en helgdag. Om nationaldagen skall bli
helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller
flyttas. Som möjliga alternativ i utredningen
diskuterades att första maj, trettondedag jul,
Kristi himmelsfärdsdag eller annandag pingst
upphörde att vara helgdag. I valet mellan de
aktuella helgdagarna fann utredaren, med beaktande
av ekonomiska, teologiska och sociala aspekter, att
annandag pingst var den helgdag som framstod som
minst olämplig att ta bort.
I budgetpropositionen 1994/95:100 (bil. 3 s. 14)
angav regeringen att tanken att göra nationaldagen
till helgdag inte borde fullföljas.

Av Nationalencyklopedin framgår följande. "Du gamla,
du fria" är en fosterländsk sång, allmänt använd som
Sveriges nationalsång (ehuru inte officiellt antagen
som sådan).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
1995/96:KU11 motioner om nationaldagen som helgdag.
Enligt utskottets mening gav de gällande formerna
för firande av nationaldagen och svenska flaggans
dag den 6 juni tillräckligt utrymme för att markera
denna dags betydelse i det svenska samhället.
Motionerna avslogs. Detta ställningstagande vidhölls
vid behandlingen av motioner i ämnet i betänkandena
1997/98:KU9, 1999/2000:KU18 och 2000/01:KU15. I
betänkande 1999/2000:KU18 gjorde utskottet också
bedömningen att förslaget i en motion att göra den
internationella kvinnodagen till allmän helgdag
skulle avstyrkas.

Utskottet ansåg i betänkande 2000/01:KU15 att det
inte fanns behov av ett juridiskt erkännande av "Du
gamla, du fria" som Sveriges nationalsång, och
avstyrkte en motion med yrkande om ett
tillkännagivande om ett juridiskt erkännande av
sången.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att nationaldagen den 6 juni bör bli
allmän helgdag. Utskottet är medvetet om att detta
kan få ekonomiska konsekvenser för samhället. Om den
6 juni blir allmän helgdag på bekostnad av någon nu
existerande helgdag blir de ekonomiska effekterna
beroende av vilken existerande allmän helgdag som
skall komma i fråga. Nationaldagsutredningen
föreslog att den 6 juni skulle bli allmän helgdag
samtidigt som annandag pingst skulle upphöra att
vara helgdag. De ekonomiska effekterna av ett sådant
förslag blir andra än om t.ex. trettondedag jul
skulle upphöra att vara allmän helgdag. Utskottet
anser att det får ankomma på regeringen att utarbeta
ett förslag som innebär att nationaldagen den 6 juni
skall bli allmän helgdag. Detta bör riksdagen med
anledning av motionerna K207, K216, K217, K218,
K238, K250, K259, K292, K297 yrkande 1, K312, K320,
K347, K386 och K391 som sin mening ge regeringen
till känna.

Utskottet har tidigare gjort bedömningen att
motioner med yrkanden om att göra den
internationella kvinnodagen till allmän helgdag
skulle avstyrkas. Utskottet som i dag inte gör någon
annan bedömning avstyrker motionerna K266 och K310.
Utskottet har tidigare behandlat en motion om
nationalsången "Du gamla, du fria". Utskottet ansåg
då inte att det fanns behov av ett juridiskt
erkännande av "Du gamla, du fria" som Sveriges
nationalsång. Utskottet gör i dag ingen annan
bedömning och avstyrker därför motion K297 yrkande
2.

Offentligt belöningssystem, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motion K377 med yrkanden om
förslag till ändring av det offentliga
belöningssystemet.

Motionerna

I motion 2001/02:K377 av Amanda Agestav och Magnus
Jacobsson (kd) föreslås att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till ändring av det
offentliga belöningssystemet (yrkande 1) och att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att de fyra statsordnarna
(Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaorden)
bör inkluderas i denna översyn (yrkande 2), om att
instiftandet av en andlig förtjänstorden bör
inkluderas i denna översyn (yrkande 3) och om att
instiftandet av en kunglig husorden bör prövas
parallellt med denna översyn (yrkande 4).
Motionärerna framhåller att ordnar i alla tider har
varit ett sätt för en stat att belöna sina
medborgare för viktiga och betydelsefulla insatser.
Ordensväsendet är starkt förankrat i hela världen,
och Sverige tillhör en minoritet då man inte belönar
sina egna landsmän med ordnar. En utredning bör,
enligt motionärerna, tillsättas som omfattar hela
det offentliga belöningssystemet för att pröva om
tiden är mogen för de svenska ordnarna. En
grundförutsättning är att alla bör kunna komma i
fråga för ordnar. Kopplingen skall inte vara
ställning och lönegrad utan insatsens betydelse för
samhället. För konsekvensens skull bör man följa det
internationella system som finns, att storkors i
princip motsvarar en statschefs/presidents
arbetsinsats och ansvar, kommendör av första klassen
motsvarar en ministerpresidents/statsministers
arbetsinsats och ansvar, kommendör motsvarar en
ministers arbetsinsats och ansvar etc. Vidare menar
motionärerna att "Dam" i stället för det
intetsägande "Ledamot" skall vara den kvinnliga
benämningen av "Riddare". Det tidigare systemet med
fyra svenska ordnar var, enligt motionärerna,
överlägset. Med sina fem steg, förtjänstkors och
ordensmedaljer kunde man lätt avläsa hur stort
arbete bäraren lagt ner för samhällets bästa. De
fyra ordnarna förmådde också avslöja inom vilket
fält man gjort sin insats. Därför bör alla ordnar
åter öppnas, inte någon enstaka. I en allmän översyn
av belöningsväsendet kan det vara lämpligt att
förverkliga 1778 års planer på att införa
Jehovaorden som förtjänstorden för framstående
andlig verksamhet. Alla övriga svenska statsordnar
utgår från ett malteserkors. Vasaordens gamla
ordenstecken ändrades efterhand och utgör numera
centrum av ordenstecknet. På samma sätt bör
ordenstecknet Jehovaorden vara ett vitemaljerat
malteserkors med centrum av samma form som det gamla
ordenstecknet. Den skall bäras i ett purpurband och
ha motsvarande klasser som övriga svenska ordnar.
Enligt motionärerna skall kung Carl XVI Gustaf som
huvudman för ätten Bernadotte kunna instifta en
husorden. Husorden är så beskaffad att den alltid
följer huvudmannen för ätten. Därigenom skulle prins
Carl Philip så småningom leda orden.

Bakgrund

Det svenska ordensväsendet reformerades år 1975. Då
upphörde möjligheten att tilldela svenska medborgare
ordensutmärkelse (se prop. 1973:91, KU27). Av Kungl.
Maj:ts ordenskungörelse (1974:768) framgår att
utländsk statschef eller därmed jämställd kan
tilldelas utmärkelse inom Kungl. Serafimerorden och
att utländsk medborgare eller statslös bosatt utom
riket kan tilldelas utmärkelse inom Kungl.
Nordstjärneorden på grund av personliga insatser för
Sverige eller för svenskt intresse.

Det finns fyra svenska riddarordnar, nämligen
Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna.
Som sammanfattande beteckning brukar användas Kungl.
Maj:ts orden. Serafimerorden består av endast en
klass och var tidigare avsedd som belöning "för dem,
vilka genom sina tjänster till Konung och
fädernesland gjort sig högst förtjänta och således
blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten".
Serafimerorden kan ges till utländsk statschef eller
därmed jämställd samt medlemmar av det svenska
kungahuset. Tidigare gällde att de svenska
Serafimerriddarnas antal inte fick överstiga 32.
Inom denna orden finns alltsedan tillkomsten en
Serafimermedalj, tidigare avsedd att förlänas
"personer som gjort sig synnerligen förtjänta genom
verksam vård om fattiga".
Svärdsorden utdelas inte längre. Den var avsedd
som en belöning "för gagnande och långvarig
verksamhet" inom krigsmakten. Inom Svärdsorden fanns
fem grader, ett Svärdstecken för underofficer och en
Svärdsmedalj för manskap.
Nordstjärneorden var tidigare avsedd som belöning
"för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller
tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda
och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga
inrättningar". Den kan numera förlänas utländsk
medborgare på grund av personliga insatser för
Sverige eller för svenskt intresse. Inom
Nordstjärneorden finns fem grader.
Vasaorden, slutligen, var avsedd som belöning "för
förtjänster inom jordbruk, bergshantering, konst,
handel, industri, hantverk och undervisning, för
nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl
förrättade allmänna värv och uppdrag". Inom
Vasaorden fanns fem grader samt ett Vasatecken och
en Vasamedalj. I likhet med Svärdsorden utdelas inte
längre Vasaorden.
Antalet innehavare av Svärds-, Nordstjärne- och
Vasaordnarna som är svenska medborgare var 1992
omkring 15 000. Nordstjärneorden delas årligen ut
till 200-300 utländska medborgare.
För närvarande gäller följande i fråga om
medaljer: H.M. Konungen delar ut fem medaljer.
Serafimermedaljen delas ut till personer som genom
humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning
gjort sig synnerligen förtjänta. Denna medalj, som
förekommer i en storlek, utdelas mycket sparsamt.
H.M. Konungens medalj utdelas som särskild
utmärkelse för framstående insatser inom Sverige
eller inom hovet för lång och trogen tjänst. Denna
medalj finns i flera storlekar och med olika
bandfärg. Litteris et Artibus, som finns i förgyllt
silver i en storlek, förlänas för litterära och
konstnärliga förtjänster till i genomsnitt fyra-sex
personer om året. Prins Eugen-medaljen, som finns i
en storlek i förgyllt silver, tilldelas konstnärer,
och enligt bestämmelserna får högst tre medaljer om
året tillfalla svenskar och högst en medalj om året
medborgare i vart och ett av de nordiska länderna.
Prins Carl-medaljen, i en storlek i förgyllt silver,
utdelas till högst en person om året för särskilt
gagnande nationell eller internationell humanitär
verksamhet. Medaljärendena handhas av
Riksmarskalksämbetet.
De statliga medaljer som kommer i fråga är bl.a.
utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst,
som enligt huvudregeln tilldelas den som varit
anställd i staten minst 30 år. Utmärkelsen kan efter
den anställdes önskan ges som konstglas, medalj
eller ur; alla med inskription. Medaljen Illis
quorum meruere labores har kommit att förlänas som
erkänsla för personliga insatser för kulturella,
vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål.
Medaljen förekommer i guld i fyra storlekar och
förlänas endast ett fåtal personer varje år.
Medaljen För medborgerlig förtjänst var under en tid
främst avsedd för kommunala förtroendemän men har
också delats ut som belöning för mer allmänna
samhällsinsatser. Denna medalj förekommer i guld i
fyra storlekar och i silver i en storlek. Även denna
medalj har endast delats ut till ett fåtal personer
om året. Vidare utdelas medaljen För berömliga
gärningar till personer som genom rådighet och stort
personligt mod räddar livet på en människa i
livsfara. Den finns i guld i två storlekar och i
silver i en storlek. Sedan 1944 har den delats ut
vid 18 tillfällen. Slutligen skall nämnas medaljen
För omsorgsfull renvård som förlänas företrädare för
renskötseln och har delats ut två gånger under 1980-
talet. Den förekommer i guld i en storlek och i
silver i en storlek.

Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit
motioner om ett reformerat ordens- och medaljväsende
samt vissa andra frågor rörande det offentliga
belöningssystemet. Vid utskottets behandling under
riksmötet 1992/93 av motioner med bl.a. samma syfte
som de nu aktuella, lämnade utskottet (bet.
1992/93:KU7) en ingående redovisning för det
nuvarande ordensväsendet och den reformering härav
som skedde år 1975. I betänkandet redogjordes också
för riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan.
Utskottet erinrade om att 1975 års reformering av
det svenska belöningssystemet föregicks av ett
grundligt beredningsarbete och att
konstitutionsutskottet (bet. KU 1973:27) framhöll
att det belöningssystem som då tillämpades
återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge
uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart
med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls
att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när
det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser.
Reformen stöddes också av de personalorganisationer
som företrädde det övervägande antalet
statsanställda. Det argument som låg till grund för
reformen hade enligt utskottets mening fortfarande
viss tyngd. Mot denna bakgrund borde enligt
utskottet en översyn av det offentliga
belöningssystemet avvaktas intill dess att det
tydligare visats att ett mer utvecklat
belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. Mot
bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet
motionerna.

Detta ställningstagande har sedan upprepats vid
utskottets behandling av denna fråga i betänkandena
1993/94:KU4, 1994/95:KU16, 1997/98:
KU9, 1999/2000:KU18 och 2000/01:KU15.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de argument som bar upp 1975 års
reform alltjämt har giltighet. Motionen K377
avstyrks.

Sveriges flagga, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motion K297 yrkande 3 om ett
regelverk för hur svenska flaggan skall få
användas i enskilda sammanhang.
Riksdagen avslår motionerna K249 och K301 med
yrkanden om flaggning i och i anslutning till
riksdagens byggnader.
Riksdagen avslår motion K313 med yrkande om
att Europadagen den 9 maj skall bli allmän
flaggdag.

Motionerna

I motion 2001/02:K297 av Magnus Jacobsson (kd)
föreslås ett tillkännagivande om hur svenska flaggan
skall få användas (yrkande 3). Vi bör, enligt
motionären, se över svenska flaggans ställning som
nationalsymbol. Att flaggan representerar den
svenska staten är ett faktum. Det blir allt
vanligare att flaggan används på olika sätt i
reklam, idrottsarrangemang, politiska möten m.m. I
de flesta fall är detta inte bara en självklarhet
utan bra då symbolen används för att visa
samhörighet, men det finns sammanhang då flaggan
används för att stänga ute individer eller grupper.
Det bör således, enligt motionären, finnas regelverk
för hur flaggan får användas i enskilda sammanhang.

I motion 2001/02:K249 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) föreslås att riksdagen beslutar att ge
riksdagsstyrelsen i uppdrag att ta initiativ till
sådant flaggarrangemang i plenisalen att den svenska
flaggan placeras i anslutning till talarstolen i
enlighet med vad som anförs i motionen. Kammarens
talarstol är ett ofta förekommande inslag i medierna
då debatter och viktiga samhällsfrågor från Sveriges
riksdag skall refereras. I många länders parlament
finns nationens flagga nära talarstolen. Sveriges
riksdag har numera en svensk flagga placerad i ett
hörn långt borta från talarstolen. Det vore, enligt
motionären, en fördel om man varje gång ett inslag
från kammarens talarstol visades direkt kunde se den
svenska flaggan. Motionären föreslår därför att det
vid kammarens talarstol sätts upp en svensk flagga.
Detta kan ske på många olika sätt, till exempel ett
ställ med en flagga bredvid talarstolen eller en
flagga på väggen bakom talarstolen. Det borde kunna
uppdras åt riksdagsstyrelsen att ta erforderliga
initiativ i frågan.
I motion 2001/02:K301 av Bertil Persson (m)
föreslås att riksdagen beslutar att markera EU-
medlemskapet på sätt som anges i motionen. Sverige
tillhör EU sedan åtskilliga år. Det syns inte vare
sig i eller utanför riksdagshuset. Det är, enligt
motionären, angeläget att Sveriges helhjärtade
medverkan i EU-arbetet också manifesteras
symboliskt, medelst EU-flagg vid sidan av den
svenska utanför Riksdagshuset. Om så är
konstitutionellt möjligt borde en EU-flagga i
kammaren också vara en viktig symbol.
I motion 2001/02:K313 av förste vice talman Anders
Björck och Ola Karlsson (m) föreslås att riksdagen
beslutar att Europadagen den 9 maj blir allmän
flaggdag. Finland, Italien, Luxemburg, Portugal och
Storbritannien är alla föregångare vad gäller att
lyfta fram gemenskapstanken inom EU genom att flagga
under Europadagen den 9 maj. Europatanken borde,
enligt motionärerna, genomsyra alla länder som är
med i den europeiska gemenskapen. Givetvis borde
även det gälla Sverige.

Bakgrund

Enligt lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga
var det bl.a. straffbart att använda flagga på
vilken det obehörigen hade anbringats ett märke, en
bokstav eller något annat tecken.

I Justitiedepartementets promemoria Sveriges
riksvapen och Sveriges flagga (Ds Ju 1981:4)
anfördes att straffbestämmelserna i flagglagen
saknade praktisk betydelse varför det inte syntes
erforderligt att behålla dem. Departementschefen
instämde i proposition 1981/82:109 i promemorians
förslag i denna del.
Lagen (1982:269) om Sveriges flagga trädde i kraft
den 1 januari 1983. Enligt lagens 4 § får flaggan
inte i vidare mån än vad som följer av paragrafen
förses med märken, bokstäver eller andra tecken.
Undantagen gäller bl.a. statschefen och
Försvarsmakten. Någon sanktionsbestämmelse finns
inte i lagen. Vilka dagar som är allmänna flaggdagar
regleras i förordning (1982:270) om allmänna
flaggdagar.

Från riksdagens EU-upplysning har utskottet vid
behandlingen av motioner med yrkanden om användning
av EU-flaggan (bet. 1999/2000:KU18) inhämtat
följande. Det finns inga särskilda EU-regler som
styr användningen av Europaflaggan, utan flaggan kan
användas inom ramen för de eventuella begränsningar
som nationell lagstiftning uppställer. Det finns
ingen svensk lagstiftning som reglerar användningen
av Europaflaggan. Riksdagen och regeringen flaggar
med Europaflaggan vid officiella besök från någon av
EU:s institutioner.

Utskottet behandlade i betänkande 1990/91:KU5 bl.a.
en motion med begäran om ett tillkännagivande till
regeringen om åtlydnaden av lagen om Sveriges
flagga. Enligt motionären var flaggor i olika
sammanhang oftare försedda med text av olika slag.
Trots att straffsanktion för skymfande av rikssymbol
upphörde 1971 borde det vara möjligt att återställa
respekten för flagglagen. Riksdagen borde enligt
motionären hemställa att Kommerskollegium framlade
förslag om hur flagglagen skulle kunna respekteras
utan att särskilda straffsanktioner återinfördes.
Utskottet avstyrkte motionen och ansåg inte att det
var påkallat med något initiativ från riksdagens
sida.

Utskottet behandlade i betänkande 1997/98:KU9
motioner som gällde efterlevnaden av de regler som
gäller den svenska flaggan och respekten för den
svenska flaggan. Utskottet ansåg det inte vara
påkallat med något initiativ med anledning av
motionerna utan avstyrkte dessa.

Utskottet behandlade i betänkande 1999/2000:KU18
motioner om flaggning. Beträffande användningen av
EU-flaggan konstaterade utskottet att det inte finns
några särskilda EU-regler och inte heller några
nationella regler. Utskottet ville i sammanhanget
framhålla att någon plikt att flagga med svenska
flaggan för närvarande inte föreligger för statliga
myndigheter och institutioner utanför
Försvarsmakten. Varje civil myndighet får själv
utifrån praktiska och andra överväganden avgöra i
vilken utsträckning seden att flagga på de allmänna
flaggdagarna lämpligen kan upprätthållas (se prop.
1981/82:109 s. 12). Enligt utskottet borde
flaggningen på statliga byggnader även i
fortsättningen avgöras av de statliga myndigheterna
och institutionerna själva. När det gällde frågan om
den svenska flaggan skulle placeras mer centralt i
riksdagens plenisal, t.ex. i anslutning till
talarstolen, ansåg utskottet att det fick ankomma på
talmannen att besluta om utsmyckningen av plenisalen
och om flaggningen i och i anslutning till
Riksdagshuset.

I betänkande 2000/01:KU15 ansåg utskottet att när
det gäller flaggning i och i anslutning till
riksdagens byggnader behandlas sådana frågor
lämpligast av talmannen t.ex. i samråd med
riksdagsstyrelsen. Utskottet ansåg vidare inte att
Europadagen den 9 maj borde göras till allmän
flaggdag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är medvetet om att den svenska flaggan
ibland kan användas i sådana sammanhang och på
sådant sätt att det kan väcka anstöt eller reaktion
hos människor. Den svenska flaggan används
emellertid i normalfallet på ett sätt som de flesta
kan anse vara riktigt. Utskottet anser inte att det
är påkallat med något initiativ från riksdagens sida
med anledning av motion K297 yrkande 3 som därför
avstyrks.

I en motion föreslås att riksdagsstyrelsen skall
få i uppdrag att ta initiativ till sådant
flaggarrangemang i riksdagens plenisal att den
svenska flaggan placeras i anslutning till
talarstolen. I en annan motion föreslås att "EU-
flaggan" skall placeras i riksdagens kammare eller
vid sidan av den svenska flaggan utanför
Riksdagshuset. Utskottet har tidigare ansett att när
det gäller flaggning i och i anslutning till
riksdagens byggnader behandlas sådana frågor
lämpligast av talmannen t.ex. i samråd med
riksdagsstyrelsen. Utskottet vidhåller sin bedömning
och avstyrker därför motionerna K249 och K301.
Utskottet anser det inte påkallat med något
initiativ från riksdagens sida med anledning av
motion K313 i vilken föreslås att Europadagen den 9
maj skall bli allmän flaggdag. Motionen avstyrks.

Information om betydelsen av "Tre
kronor", m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avslår motion K235 med yrkande om
information om betydelsen av "Tre kronor",
motion K294 med yrkande om att inrätta Raoul
Wallenbergs dag samt motion K411 om ett
centralt beläget monument för
offentliganställda som offrat sina liv för
vårt gemensamma bästa.

Motionen

I motion 2001/02:K235 av Ulla-Britt Hagström (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om information
om betydelsen av "Tre kronor". "Tre kronor" är
Sveriges heraldiska nationalsymbol sedan 1330-talet.
I lagen (1982:268) om Sveriges riksvapen redogörs
för de tre kronorna i huvudsköldens 1:a och 4:e fält
som tidigast användes av Magnus Eriksson på 1330-
talet och som kom att uppfattas som Sveriges märke.
Symbolen blev ytterligare känd genom kröningen av
rikssymbolen tre kronor på Stockholms slott på 1500-
talet. För att ge en rätt historisk bild av "Tre
kronor" bör, enligt motionären, mer klargörande
forskning runt rikssymbolen ske.

I motion 2001/02:K294 av Mikael Oscarsson (kd)
föreslås ett tillkännagivande om att inrätta Raoul
Wallenbergs dag. Raoul Wallenberg är ett stort namn
utomlands, men han är märkvärdigt okänd i sitt
hemland. Raoul Wallenberg räddade med fara för sitt
eget liv tiotusentals judar från en säker död i
nazisternas läger. Det finns många sätt för oss
svenskar att uppmärksamma en av vår tids mest
hjältemodiga medborgare. I Sverige avsätter vi vissa
dagar för att uppmärksamma barnen, kvinnorna,
miljön, FN etc. Detta är bra, men motionären anser
att det vore på sin plats att också avsätta en dag
för att hedra Raoul Wallenberg, en dag då vi
aktualiserar kampen mot nazism, rasism och kampen
för fred och människovärde.
I motion 2001/02:K411 av Per Landgren (kd)
föreslås ett tillkännagivande om inrättande av ett
centralt beläget monument för offentligt anställda
som offrat sina liv i sin yrkesutövning för vårt
gemensamma bästa. Vissa yrkesgrupper tvingas
regelbundet riskera sina liv. För det gemensamma
samhällsbygget och vårt gemensamma bästa fordras att
en del av oss arbetar inom polisen,
räddningstjänsten, försvaret, rättsväsendet och
andra utsatta arbetsområden. Detta leder till att
enskilda yrkesutövare i sin yrkesutövning kommer i
situationer där de tvingas offra sina liv för den
gemensamma saken. Enligt motionären finns det ett
stort behov av en centralt belägen offentlig
minnesplats med något slags monument för alla de
offentligt anställda i vårt land som av olika skäl,
frivilligt eller ofrivilligt, offrat sina liv i sin
yrkesutövning för vårt gemensamma bästa. Ett sådant
monument skulle fylla flera behov. Det skulle hedra
minnet av dem och deras insatser, det skulle kunna
bli en plats där offentliga ceremonier kan äga rum
vid motsvarande händelser i framtiden, en plats dit
andra alltid kan komma för att hedra dem och ge
uttryck för sin sorg och erkänsla, det skulle kunna
lyfta fram dem som goda exempel och bli en
påminnelse om allvaret i dessa offentliga
yrkesgruppers kall och arbete. Det skulle också
kunna bli en sammanhållande symbol för alla som
lever i vårt land, för vårt samhälles gemensamma
bästa och för de grundläggande och omistliga värden
vår demokrati ytterst vilar på.

Bakgrund

Enligt 1 § lagen (1982:268) om Sveriges riksvapen
har Sverige två riksvapen, stora riksvapnet, som
också är statschefens personliga vapen, och lilla
riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den
svenska staten. Stora riksvapnet bör endast när det
finns särskilda skäl användas av andra än
statschefen, riksdagen, regeringen, departementen,
utrikesrepresentationen och försvarsmakten. Stora
riksvapnet utgörs, enligt 2 §, av en blå huvudsköld
kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar.
Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre
öppna kronor av guld, ordnade två över en. Lilla
riksvapnet består, enligt 3 §, av en med kunglig
krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld,
ordnade två över en.

Av Nationalencyklopedin framgår följande om "Tre
kronor". "Tre kronor" är Sveriges heraldiska
nationalsymbol sedan 1330-talet. Om symboliken har
det länge rått delade meningar, men eftersom
heraldiken gärna arbetar med tretalet av estetiska
och symmetriska skäl behöver det i och för sig inte
finnas någon speciell innebörd.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen
behandlat motioner om Raoul Wallenberg, bl.a. i
betänkande KU 1987/88:10 då utskottet liksom
tidigare framhöll betydelsen av att man i framtiden
håller minnet av hans insatser levande. Utskottet
fann det inte påkallat att föreslå några särskilda
åtgärder.

I betänkande 1990/91:KU8 framhöll utskottet att
det utöver Raoul Wallenberg finns ett flertal
tänkbara personer och företeelser som har eller har
haft stor betydelse för landet eller för någon
internationell uppgift och är värda att hedras med
t.ex. ett minnesmärke. Det kunde därför, enligt
utskottet, komma att göras fler framställningar om
att få placera monument och minnesmärken inom eller
i direkt anslutning till riksdagens byggnader.
Enligt utskottet borde det ankomma på
förvaltningsstyrelsen att ta ställning till den
typen av framställningar och avgöra vilka monument
och minnesmärken som kan fogas in i den konstnärliga
helhet som man eftersträvat vid utsmyckningen av
husen på Helgeandsholmen. I betänkande 1995/96:KU22
hemställde utskottet, med anledning av en motion om
att i konstnärlig form manifestera riksdagens och
det svenska folkets respekt för Raoul Wallenbergs
gärning, att riksdagen skulle uppdra åt
förvaltningsstyrelsen att vidta lämpliga åtgärder.
Det fick, enligt utskottet, ankomma på
förvaltningsstyrelsen att utforma en konstnärlig
utsmyckning av detta slag med hänsyn till den
speciella miljön på Helgeandsholmen.

I betänkande 1997/98:KU9 behandlade utskottet bl.a.
en motion i vilken begärdes ett tillkännagivande om
en riksinsamling för ett nationellt monument. Enligt
motionärerna skulle Sverige behöva en sund
nytändning för samlande symboler för "det svenska".
Motionärerna föreslog att en stor riksinsamling
skulle initieras av den svenska regeringen för att
bygga ett centralt placerat monument där den svenska
historien skildras. Utskottet delade motionärernas
uppfattning att Sverige har en lång och spännande
historia, däremot fanns det, såvitt utskottet kände
till, inte något vetenskapligt stöd för åsikten att
den svenska nationalkänslan skulle vara svag.
Utskottet, som ansåg att ett privat initiativ kunde
lämpa sig bäst för en sådan riksinsamling, avstyrkte
motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill liksom tidigare framhålla den stora
betydelsen av att man i framtiden håller minnet av
Raoul Wallenbergs insatser levande. Utskottet anser
emellertid inte att det är påkallat med något
initiativ från riksdagens sida med anledning av
motion K294. Inte heller när det gäller motionerna
K235 och K411 anser utskottet att det är påkallat
med ett riksdagsinitiativ. Motionerna avstyrks.

Begravningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avslår motion K343 om ett
tillkännagivande om vikten av att värna
begravningstraditionen, motion K283 om ett
tillkännagivande om regler för spridning av
aska efter avliden samt motion K382 om ett
tillkännagivande om en ny begravningsmetod.

Motioner

I motion 2000/01:K343 av Carina Hägg (s) föreslås
ett tillkännagivande om vikten av att värna
begravningstraditionen. Kommunerna har olika tak för
vad en begravning för medellösa, en s.k.
fattigbegravning, får kosta. Det skiljer sig också
geografiskt vad en begravning får kosta. Kostnaderna
verkar variera mellan 2 125 kr som lägst och 20 000
kr som högst. Motionärens erfarenhet är ändå att en
värdig ceremoni och begravning kan ske till en i
sammanhanget relativt ringa kostnad. Men det finns
en nedre gräns för kostnaden, utan att det inkräktar
på värdigheten. Tyvärr får vi då och då i rapporter
läsa att jordfästningar sker utan att någon anhörig,
vän eller granne är närvarande. Det framkommer också
att alltfler dödsbon inte vill kosta på begravning
för sina anhöriga. Man kräver socialbidrag till
kostnaden. Får man inte socialbidrag transporteras
den döde direkt till krematoriet, och gravsättning
sker utan en kyrklig eller annan ceremoni, utan
avsked. I Stockholm räknar man med att ca 4 500
personer varje år begravs utan ceremonier. Den här
utvecklingen är, enligt motionären, inte värdig de
avlidna och inte heller för vårt land. Enligt
motionären måste vi värna värdet av
begravningstraditioner, och det får absolut inte
vara en fråga för socialtjänsten.

I motion 2001/02:K283 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp) föreslås ett tillkännagivande om regler för
spridning av askan efter avliden. Enligt
motionärerna är det dags att ge människor möjlighet
att sprida askan efter en avliden betydligt friare
än vad som är möjligt i dag. Begreppet lämplig plats
måste vidgas till mer än havet och fjällen, och
länsstyrelsernas dispenser är inte ett bra sätt att
hantera frågan. I denna tid när alltfler inte känner
så stark samhörighet med kyrkan och dess traditioner
är det, enligt motionärerna, dags att lätta på
förbuden och ta bort dem helt. Man bör ersätta dem
med tydliga regler om vad och hur man får göra så
att det blir möjligt att få sin aska hanterad på det
sätt man vill efter döden inom tillåtna gränser.
Motionärerna vet att många önskar en annan tingens
ordning än dagens. Man vill vara med att bestämma
även över sin döda kropp. Önskan att spridas på en
kär plats måste respekteras. Det måste förutsättas
att de efterlevande hanterar askan på ett
pietetsfullt sätt, även om begreppet inte innehåller
någon absolut sanning eller tolkning. Låt olika
kulturer och olika människor bestämma själva vad som
är pietetsfullt. Ersätt dagens kränkande förmynderi
med tydliga regler.
I motion 2001/02:K382 av Per Lager (mp) föreslås
ett tillkännagivande om en ny begravningsmetod.
Dagens begravningsmetoder utgör ett miljöproblem.
Eftersom kropparna vid jordbegravning sänks ned två
meter i jorden får mikroorganismer problem med
nedbrytningen och kroppen förruttnar i stället för
att förmultna. Om kroppen har balsamerats tillkommer
också problem med formalinläckage. Vid kremering
finns andra problem som har att göra med
rökgasutveckling och omhändertagande av kvicksilver.
Nu pågår arbete med att ta fram en ny
begravningsmetod som skall råda bot på dessa
problem. Metoden bygger på befintlig teknik från
idén om frystorkning och utförs genom att kroppen
sänks ned i flytande kväve. Restprodukten är ett
pulver om sammanlagt 20-30 kilo som sedan kan
förvaras i en torvkista och sänkas ned i markens
övre skikt. På så sätt blir kroppen ett utmärkt
jordförbättringsmedel. Efter behandlingen är det
enkelt att utskilja giftiga ämnen och hantera dem
separat. Många kyrkogårdar har i dag platsbrist och
nya måste anläggas. Det beror delvis på att
nedbrytningen går så långsamt som den gör. Med den
nya metoden skulle det bli enklare att återanvända
befintliga begravningsplatser men också enklare att
anlägga nya. Det tar ungefär ett halvår innan de
rena resterna av kroppen förmultnat och blivit till
jord. Metoden kräver ingen förändrad ritual i
kyrkan, men efter begravningen kan det vara
annorlunda. Särskilt för jorden där resterna av den
döda grävts ned. Kretsloppet fullbordas. En
pilotanläggning för att testa den nya
begravningsmetoden kan eventuellt komma att tas i
bruk redan i december i år. Det är, enligt
motionären, viktigt att en ändring av lagen
förbereds för att godkänna den nya metoden om
försöken faller väl ut. Motionären anser att
regeringen skall inleda ett arbete med översyn av
vilka förändringar i nuvarande lag som krävs för att
en sådan begravningsmetod skall kunna godkännas.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144) är
allmänna begravningsplatser sådana
begravningsplatser som är anordnade av församlingar,
kommuner eller annars av det allmänna. På en allmän
begravningsplats skall, enligt
2 kap. 3 § begravningslagen, gravplats beredas dem
som vid dödsfallet var folkbokförda inom
församlingen eller kommunen.

Med enskild begravningsplats avses, enligt 1 kap.
1 § begravningslagen, andra begravningsplatser än
allmänna. Enskilda begravningsplatser får anordnas
och hållas bara av trossamfund eller stiftelser som
har fått tillstånd till det.
Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar
med gravsättningen skall, enligt 5 kap. 2 §
begravningslagen, den ordnas av den kommun där den
avlidne senast var folkbokförd eller, om den avlidne
inte har varit folkbokförd i Sverige, av den kommun
där dödsfallet inträffade. För kostnader har
kommunen rätt till ersättning av dödsboet.
Enligt 5 kap. 5 § begravningslagen får stoft eller
aska gravsättas bara på allmän eller enskild
begravningsplats. Regeringen får dock meddela
föreskrifter om att med askan får förfaras på något
annat sätt. Beslut i sådana ärenden meddelas av
länsstyrelsen. Askan efter en avliden får, enligt 30
§ begravningsförordningen (1990:1147), strös ut på
någon annan plats än begravningsplats, om
länsstyrelsen i det län där det är meningen att
askan skall strös ut ger tillstånd till det.
Tillstånd får meddelas bara om den plats där askan
skall strös ut är lämplig för ändamålet och om det
är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett
pietetsfullt sätt.

Enligt 9 kap. 1 § begravningslagen skall den som är
folkbokförd i Sverige betala en avgift för
begravningsverksamheten (begravningsavgift).
Begravningsavgiften skall, enligt 9 kap. 2 §
begravningslagen, betalas till den huvudman inom
vars förvaltningsområde den avgiftsskyldige är
folkbokförd. Begravningsavgiften beräknas på
grundval av den avgiftsskyldiges till kommunal
inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomst.

För den som vid dödsfallet var folkbokförd inom en
huvudmans förvaltningsområde skall huvudmannen,
enligt 9 kap. 6 § begravningslagen, utan kostnad för
dödsboet tillhandahålla gravplats eller motsvarande
på allmän begravningsplats under en tid av 25 år,
gravsättning, transporter från det att huvudmannen
övertagit ansvaret för stoftet till dess
gravsättning har skett, kremering, lokal för
förvaring och visning av stoftet samt lokal för
begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Enligt vad utskottet inhämtat från
Kulturdepartementet har en enskild person undersökt
möjligheten att tillämpa en ny begravningsmetod
innebärande frystorkning. Kulturdepartementet har
under år 2001 fått en muntlig föredragning i ämnet.
Kulturdepartementet har inte vidtagit någon åtgärd
med anledning av frågan utan avvaktar vidare
forskningsresultat.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet är det viktigt att
begravningar kan ske under former som
uppfattas som värdiga. Utskottet anser
att svensk lagstiftning möjliggör att
begravningar och dithörande ceremonier
kan genomföras på sätt som uppfyller
olika religoners och personers önskemål i
dessa hänseenden samt också att hänsyn i
möjligaste mån i sammanhanget tas till
miljöaspekter. Utskottet avstyrker
motionerna 2000/01:K343, 2001/02:K283 och
2001/02:K382.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Nationaldagen den 6 juni som allmän
helgdag (punkt 1)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K207,
2001/02:K216, 2001/02:K217, 2001/02:K218,
2001/02:K238, 2001/02:K250, 2001/02:K259, 2001/02:
K292, 2001/02:K297 yrkande 1, 2001/02:K312,
2001/02:K320, 2001/02:
K347, 2001/02:K386 och 2001/02:K391.

Ställningstagande

Enligt min mening ger de gällande formerna för
firande av nationaldagen och svenska flaggans dag
den 6 juni tillräckligt utrymme för att markera
denna dags betydelse i det svenska samhället. Jag
avstyrker därför motionerna K207, K216, K217, K218,
K238, K250, K259, K292, K297 yrkande 1, K312, K320,
K347, K386 och K391.

2. Internationella kvinnodagen den 8 mars som
helgdag (punkt 2)

av Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om att internationella
kvinnodagen den 8 mars skall bli allmän helgdag.
Därmed bifaller utskottet motionerna 2001/02:K266
och 2001/02:K310.

Ställningstagande

Vi anser att Sverige behöver en allmän helgdag med
internationell prägel. Det bör vara en dag som inte
enbart inskränker sig till EU-området utan en dag
som har hela världen som utgångspunkt. Vi anser att
annandag pingst bör bytas inte bara mot
nationaldagen den 6 juni utan också mot den
internationella kvinnodagen den 8 mars. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi tillstyrker därför motionerna K266 och K310.

3. Offentligt belöningssystem (punkt 4)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om ett offentligt
belöningssystem. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:
K377.

Ställningstagande

Vid den reform av det svenska ordensväsendet som
genomfördes 1975 upphörde möjligheten att tilldela
svenska medborgare ordensutmärkelser. Vi anser att
erfarenheterna sedan 1975 talar för att det finns
behov av ett mer nyanserat offentligt
belöningssystem än det nuvarande. Av betydelse i
sammanhanget är de ökade internationella
kontakterna. Ett officiellt ordensväsende som
omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga
länder i Europa. Enligt vår mening finns det sålunda
anledning att göra en översyn av det nuvarande
belöningssystemet och utreda om detta fyller statens
behov av att på ett tillfredsställande sätt kunna
hedra och belöna personer som på olika sätt gjort
särskilt förtjänstfulla insatser. Med bifall till
motion K377 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anför.

4. Europadagen som allmän flaggdag (punkt 7)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och Margareta
Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen beslutar att den 9 maj blir allmän
flaggdag. Därmed bifaller utskottet motion
2001/02:K313.

Ställningstagande

Finland, Italien, Luxemburg, Portugal och
Storbritannien är alla föregångare vad gäller att
lyfta fram gemenskapstanken inom EU genom att flagga
under Europadagen den 9 maj. Europatanken bör
genomsyra alla länder som är med i den europeiska
gemenskapen. Vi anser därför att riksdagen bör
besluta att Europadagen den 9 maj blir allmän
flaggdag.

5. Begravningsfrågor (punkt 9)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om begravningsmetoder.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:K283
och 2001/02:K382 samt avslår motion 2000/01:K343.

Ställningstagande

Jag anser att det är viktigt att begravningar kan
ske under former som uppfattas som värdiga. Jag
anser, liksom utskottet, att svensk lagstiftning
möjliggör att begravningar och dithörande ceremonier
kan genomföras på sätt som uppfyller olika
religoners och personers önskemål i dessa
hänseenden. Motionen 2000/01:K343 bör därför avslås.

När det gäller de frågor som tas upp i
motion K283 anser jag liksom motionärerna
att det är dags att ge möjlighet för
människor att sprida askan efter avliden
betydligt friare än vad som är möjligt i
dag. Det är dags att lätta på förbuden
och ersätta dem med tydliga regler om vad
och hur man får göra så att det blir
möjligt att få sin aska hanterad på det
sätt man vill efter döden inom tillåtna
gränser. Önskan att spridas på en kär
plats måste respekteras. Det måste
förutsättas att de efterlevande hanterar
askan på ett pietetsfullt sätt. I motion
K382 föreslår jag ett tillkännagivande om
en ny begravningsmetod. Dagens
begravningsmetoder utgör ett
miljöproblem. Det pågår ett arbete med
att ta fram en ny begravningsmetod som
skall råda bot på dessa problem. Metoden
bygger på befintlig teknik från idén med
frystorkning. Restprodukten är ett pulver
som sedan kan förvaras i en torvkista och
sänkas ned i markens övre skikt. På så
sätt blir kroppen ett utmärkt
jordförbättringsmedel. Efter behandlingen
är det enkelt att utskilja giftiga ämnen
och hantera dem separat. En
pilotanläggning för att testa den nya
begravningsmetoden kan eventuellt komma
att tas i bruk redan i december i år. Det
är viktigt att en ändring av lagen
förbereds för att godkänna den nya
metoden om försöken faller väl ut.
Regeringen bör därför inleda ett arbete
med översyn av vilka förändringar i
nuvarande lag som krävs för att en sådan
begravningsmetod skall kunna godkännas.
Detta bör ges regeringen till känna. Jag
tillstyrker därför motionerna
2001/02:K283 och 2001/02:K382.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Europaflaggan ( punkt 6)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Nils Fredrik
Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och Margareta
Nachmanson (m).

Sverige tillhör EU sedan flera år. Vi anser att det
vore naturligt att markera Sveriges medlemskap i EU
genom flaggning med den s.k. Europaflaggan i och i
anslutning till riksdagens byggnader.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2000/01:K343 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att värna
begravningstraditionen.
2001/02:K207 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den 6 juni blir
helgdag.

2001/02:K216 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra
nationaldagen till helgdag.

2001/02:K217 av Kenneth Johansson och Birgitta
Sellén (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra
nationaldagen till allmän helgdag.

2001/02:K218 av Runar Patriksson (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sveriges
nationaldag bör bli helgdag.

2001/02:K235 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om information om
betydelsen av "Tre kronor".

2001/02:K238 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att redan från och
med år 2002 göra den 6 juni till allmän helgdag.

2001/02:K249 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att ge riksdagsstyrelsen i
uppdrag att ta initiativ till sådant
flaggarrangemang i plenisalen att den svenska
flaggan placeras i anslutning till talarstolen i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:K250 av Carl Erik Hedlund och Birgitta
Wistrand (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen beslutar att nationaldagen den 6 juni
skall bli allmän helgdag 2003 och att samtidigt
annandag pingst upphör att vara allmän helgdag.

2001/02:K259 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i lagen om allmänna helgdagar
(1989:253) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:K266 av Claes Stockhaus (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i lagen (1989:253) om allmänna
helgdagar i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:K283 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regler för spridning
av askan efter avliden.

2001/02:K292 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra Sveriges
nationaldag, den 6 juni, till helgdag.

2001/02:K294 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta Raoul
Wallenbergs dag.

2001/02:K297 av Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stärkande av
nationaldagens status.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett juridiskt
erkännande av sången "Du gamla, du fria" som Sve-
riges nationalsång.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hur svenska flaggan
skall få användas.

2001/02:K301 av Bertil Persson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att markera EU-medlemskapet på
sätt som anges i motionen.

2001/02:K310 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till sådan ändring i lagen om allmänna helgdagar att
den 8 mars blir allmän helgdag i utbyte mot en
kyrkohelgdag.

2001/02:K312 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra Sveriges
nationaldag till helgdag.

2001/02:K313 av förste vice talman Anders Björck och
Ola Karlsson (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen beslutar att Europadagen den 9 maj blir
allmän flaggdag.

2001/02:K320 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär av regeringen ett förslag som gör
nationaldagen den
6 juni till helgdag.

2001/02:K347 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra den svenska
nationaldagen till en allmän helgdag.

2001/02:K377 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av det offentliga
belöningssystemet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de fyra
statsordnarna (Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och
Vasaorden) bör inkluderas i denna översyn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att instiftandet av
en andlig förtjänstorden bör inkluderas i denna
översyn.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att instiftandet av
en kunglig husorden bör prövas parallellt med denna
översyn.

2001/02:K382 av Per Lager (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ny begravningsmetod.

2001/02:K386 av Johnny Gylling (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra den 6 juni
till helgdag och i stället avskaffa annandag pingst
som helgdag.

2001/02:K391 av Ingvar Eriksson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationaldagen som
helgdag.

2001/02:K411 av Per Landgren (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett inrättande av
ett centralt beläget monument för offentligt
anställda som offrat sina liv i sin yrkesutövning
för vårt gemensamma bästa.