Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU36

Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionensområde


Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 2001/02:170
Vissa  frågor  om koncessionsavgift på televisionens
område  jämte  tre  följdmotioner.  I  propositionen
föreslås   en   ändring   i   lagen   (1992:72)   om
koncessionsavgift   på   televisionens  och  radions
område.  Den innebär att ett  programföretag  endast
påförs rörlig  koncessionsavgift  för annonsintäkter
från  sådana  sändningar  som  sker  med   stöd   av
tillstånd  enligt  2  kap. 2 § första stycket radio-
och TV-lagen (1996:844)  att  sända  TV-program  med
analog  sändningsteknik  och  från  sändningar som i
huvudsak överensstämmer med dessa.

Lagen föreslås träda i kraft den 1  juli  2002.  I
den  utsträckning  lagen  inte  leder  till  en  för
programföretaget  högre  koncessionsavgift skall den
dock tillämpas även vid fastställande av den rörliga
delen    av    koncessionsavgiften     för     andra
kalenderhalvåret  2001  och  första kalenderhalvåret
2002.
Utskottet     tillstyrker    lagförslaget.     Två
reservationer (m, kd, fp resp. m) har avgetts.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens  och  radions område. Därmed avslår
riksdagen  motionerna   2001/02:K91   yrkande  1,
2001/02:K92 och 2001/02:K93.

Reservation 1 (m, kd, fp)

2. Utredning om koncessionsavgiften för
analoga sändningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:K91 yrkande 2.
Reservation 2 (m)

Stockholm den 14 maj 2002

På konstitutionsutskottets vägnar


Per Unckel

Följande  ledamöter  har deltagit i beslutet:  Per
Unckel  (m),  Göran Magnusson  (s),  Barbro  Hietala
Nordlund (s), Pär  Axel  Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd),  Mats  Berglind (s), Lars
Hjertén  (m),  Kerstin  Kristiansson Karlstedt  (s),
Kenth Högström (s), Mats  Einarsson  (v),  Björn von
der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per  Lager
(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och
Margareta Nachmanson (m).
2001/02

KU36


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

Regeringen  beslutade  den 4 oktober 2001 att uppdra
åt Radio- och TV-verket  att  utreda  hur underlaget
för   koncessionsavgift   för   TV-sändningar    kan
begränsas  så att ett avgiftsskyldigt programföretag
endast påförs  rörlig avgift för annonsintäkter från
sådan  sändningsverksamhet  som  sker  med  stöd  av
tillstånd  att  sända med analog sändningsteknik och
sändningar som i  huvudsak överensstämmer med dessa.
Radio- och TV-verket rapporterade uppdraget 14 dagar
senare.       Rapporten      remitterades       till
Justitiekanslern,     Kammarrätten    i    Göteborg,
Konkurrensverket, Kanal 5 AB, Modern Times Group MTG
AB och TV 4 AB. Lagrådets  yttrande  har  inhämtats.
Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Med  anledning  av  propositionen  har  tre motioner
väckts, bilaga 1.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Under utskottsbehandlingen har företrädare  för TV 4
uppvaktat i ärendet.


Propositionens huvudsakliga innehåll


Regeringen  föreslår  att  den  rörliga  delen  av
koncessionsavgiften  på  televisionens  område skall
grundas   endast   på   intäkter  från  annonser   i
sändningar som sker med stöd  av  tillstånd enligt 2
kap.   2  §  första  stycket  radio-  och   TV-lagen
(1996:844)  att  sända televisionsprogram med analog
sändningsteknik och  i  sändningar  som  i  huvudsak
överensstämmer  med  dessa.  De  nya  reglerna skall
träda  i  kraft den 1 juli 2002. De skall  tillämpas
även  vid fastställande  av  den  rörliga  delen  av
koncessionsavgiften  för andra kalenderhalvåret 2001
och första kalenderhalvåret 2002, i den utsträckning
det inte leder till en  för  programföretaget  högre
koncessionsavgift.
Utskottets överväganden


Regeringens lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet   tillstyrker  regeringens  förslag
till  lag om ändring  i  lagen  (1992:72)  om
koncessionsavgift    på   televisionens   och
radions område och avstyrker  motionsyrkanden
(m, kd, fp) om avslag på propositionen m.m.
Jämför reservation 1 (m, kd, fp).

Bakgrund

Lagen    (1992:72)    om    koncessionsavgift     på
televisionens        och       radions       område,
koncessionsavgiftslagen,  trädde  i kraft den 1 mars
1992. Enligt 1 § i lagens lydelse före  den  1  juli
2001   skulle   koncessionsavgift   betalas  av  ett
programföretag som har tillstånd enligt  2  kap. 2 §
första  stycket  radio- och TV-lagen (1996:844)  att
sända TV-program i  hela  landet under förutsättning
att  företaget har rätt att  sända  reklam  i  sådan
sändning    och    är    ensamt   om   denna   rätt.
Koncessionsavgiften på televisionens  område  består
enligt  2-4  §§  koncessionsavgiftslagen  av dels en
fast   del,  dels  en  rörlig  del  som  baseras  på
reklamintäkterna. Den fasta avgiften uppgår enligt 3
§ till 4  167 000 kr per månad. Den rörliga avgiften
är enligt 4  §  beroende  av  de  intäkter som utgör
vederlag till programföretaget för  att  det  sänder
annonser.  Avgiften  tas  ut med olika procentsatser
beroende  på annonsintäkternas  storlek.  Den  fasta
avgiften  och   beloppsgränserna   för  den  rörliga
avgiften   justeras   årligen   med   hänsyn    till
utvecklingen av konsumentprisindex.

Den  11  november  1991 gavs Nordisk Television AB
(senare namnändrat till TV 4 AB) tillstånd att här i
landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.
Enligt  det  avtal som ingicks  i  samband  med  att
tillståndet gavs,  åtog  sig bolaget att använda ett
sändarnät som skulle byggas  ut  till att nå ungefär
99,8  %  av  Sveriges  befolkning. I avtalet  angavs
vidare att företaget fick  sända reklam mot vederlag
och program mot betalning men  att detta endast fick
ske under annonstid.
Tillståndet gällde ursprungligen  till utgången av
februari 1998, men ersattes den 12 december  1996 av
ett  nytt tillstånd. Detta tillstånd utformades  med
stöd av  bestämmelserna  i  radio-  och TV-lagen som
hade trätt i kraft den 1 december samma  år. Det nya
tillståndet innebar att det tidigare avtalet  med TV
4   AB   upphörde   att   gälla   och   ersattes  av
tillståndsvillkor.  Tillståndet  har  förlängts  och
gäller nu till och med den 31 december  2005. Enligt
tillståndet  har  TV  4 AB rätt att "i hela  landet,
under  hela  dygnet samtidigt  sända  ett  program".
Minst 98 % av  den  fast  bosatta befolkningen skall
kunna ta emot sändningarna via marknätet. Programmen
skall enligt sändningstillståndet  även distribueras
genom satellit till den del av befolkningen som inte
utan stora kostnader kan nås av utsändningarna  från
marksändare. Eftersom kabelföretagen är skyldiga att
vidaresända   TV  4  AB:s  analoga  sändningar  utan
kostnad   för   själva   mottagningen   distribueras
programmen  även via  kabel.  Eftersom  inget  annat
programföretag  har  haft  regeringens tillstånd att
under  åren 1992-2000 sända rikstäckande  TV-program
med reklam  har TV 4 AB under denna tidsperiod varit
skyldigt att  betala koncessionsavgift. Avgiften har
under  dessa  år   beräknats   på   grundval  av  de
annonsintäkter  TV  4  AB  erhållit  från   samtliga
sändningar (marknätet, satellit och kabel).
Sändningar av marksänd digital-TV påbörjades under
år  1999  i  fem områden i landet, men det var först
under  år  2000  som  sändningarna  hade  nått  full
omfattning med  ca  18  TV-kanaler  i samtliga dessa
områden. I november 2000 beslutade riksdagen  att de
digitala TV-sändningarna skulle få byggas ut i  hela
landet    (prop.   2000/01:1   utg.omr.   17,   bet.
2000/01:KrU1,   rskr.  2000/01:01).  Regeringen  har
därefter gett bl.a.  de TV-företag som tidigare hade
rätt att sända i samtliga fem områden rätt att sända
i hela landet. Antalet hushåll som tar emot marksänd
digital-TV uppgår i dag till ca 100 000.
Riksdagen beslutade våren 2001 (bet. 2000/01:KU26,
rskr.   2000/01:277)   om   en   ändring   i   1   §
koncessionsavgiftslagen,     som     innebar     att
skyldigheten   att   betala  koncessionsavgift  till
staten skulle omfatta  programföretag  som  enligt 2
kap.  2  §  första  stycket  radio- och TV-lagen har
tillstånd att sända TV-program  med  reklam  i  hela
landet  med  analog  sändningsteknik.  Detta skulle,
liksom tidigare, endast gälla om företaget är ensamt
om  denna rätt här i landet. I propositionen  (prop.
2000/01:132)  angav  regeringen  att  det inte fanns
skäl att för närvarande skilja på reklamintäkter som
härrör från analoga respektive digitala  sändningar,
eftersom de digitala sändningarna vid denna tidpunkt
endast nådde ett begränsat antal tittare.  Riksdagen
beslutade  också  en  ändring  i  4  § samma lag som
innebär  att den rörliga avgiften beräknas  för  ett
kalenderhalvår   i   sänder.  Vidare  gav  riksdagen
regeringen till känna  att  en  grundlig  översyn av
reglerna för koncessionsavgift borde göras  och  att
regeringen  skyndsamt  borde  utreda möjligheten att
koncessionsavgift   endast   skall    betalas    för
sändningar  av reklam med analog sändningsteknik. De
nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2001.
Vid beräkningen  av  den rörliga avgiftens storlek
enligt  4  § koncessionsavgiftslagen  görs  det  för
närvarande ingen  åtskillnad  mellan  reklamintäkter
som härrör från sändningar som sker med  stöd av ett
tillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen  där
utsändningen   sker  med  analog  teknik  och  andra
sändningar. Samtliga intäkter som ett programföretag
haft  för att det  sänt  annonser  ingår  således  i
beräkningsunderlaget.   Detta   gäller   oavsett  om
sändningen  sker  med  stöd av sändningstillstånd  i
marknätet eller inte och  oavsett  om  den  sker med
analog eller digital teknik.

Frågan om koncessionsavgiften är att betrakta som en
skatt   diskuteras  i  propositionen  1991/92:78  om
koncessionsavgift  på  televisionens  område  m.m. I
lagrådsremissen hade uttalats att en avgift av detta
slag  inte  motsvaras  av någon direkt motprestation
från statens sida, varför  pålagan  utgör en skatt i
regeringsformens  mening och måste regleras  i  lag.
Lagrådet framhöll dock att eftersom avgiften kan ses
som  ett  vederlag för  en,  som  det  får  förmodas
värdefull,  ensamrätt  att sända reklam i television
här i landet, denna bedömning  måhända inte var helt
självklar.  Lagrådet stannade emellertid  vid  samma
slutsats  som  dragits  i  remissen.  Till  vad  som
tidigare anförts  i  frågan ville departementschefen
bara tillägga att det  förhållandet att det vederlag
staten betingar sig så klart  överstiger kostnaderna
talar för att det är fråga om en  skatt.  Det  är ju
också så att ensamrätten är beroende av en tvingande
reglering från det allmännas sida.

Propositionen

Regeringen    föreslår    en    ändring    i   4   §
koncessionsavgiftslagen med innebörd att den rörliga
delen av koncessionsavgiften skall grundas endast på
intäkter  från  annonser  i sändningar som sker  med
stöd av tillstånd enligt 2  kap.  2 § första stycket
radio- och TV-lagen att sända televisionsprogram med
analog  sändningsteknik  och  i  sändningar   som  i
huvudsak överensstämmer med dessa.

Syftet  med bestämmelserna i koncessionsavgiftslagen
är bl.a.  att  se  till  att  det  företag  som  har
ensamrätt   att   sända   annonser   i  rikstäckande
television  inte  får  en  orimlig konkurrensfördel.
Lagen  kan således sägas ha en  konkurrensreglerande
funktion.

I  propositionen   om   koncessionsavgift   (prop.
1991/92:78  s.  11 f.) anfördes att det är naturligt
att   koncessionsavgiften    upphör    om   Sveriges
Television  AB (SVT) skulle få tillstånd  att  sända
betalda annonser.  Detsamma  gäller  om  något annat
företag   får   tillstånd   att   sända   reklam   i
rikstäckande TV-sändningar. Enligt propositionen var
det   emellertid  i  det  senare  fallet  inte  lika
självklart  att  skyldigheten att betala avgift helt
skulle bortfalla.  I  sådana  fall, liksom i fall av
andra förändringar i fråga om aktörer  eller  teknik
på   marknaden,   kunde   det  vara  skäl  att  mera
förutsättningslöst  ompröva  avgiftens  konstruktion
och storlek. De ändringar  i koncessionsavgiftslagen
som trädde i kraft den 1 juli 2001 innebar bl.a. att
tillämpningsområdet  ändrades   så  att  endast  ett
programföretag som enligt 2 kap.  2 § första stycket
radio- och TV-lagen har tillstånd att  i hela landet
sända  TV-program  med analog sändningsteknik  skall
betala koncessionsavgift  till  staten. Detta gäller
under förutsättning att företaget har rätt att sända
reklam i sådan sändning och är ensamt  om denna rätt
i landet. Vilka intäkter som skall ingå i underlaget
för    beräkningen   av   den   rörliga   delen   av
koncessionsavgiften      regleras      i     4     §
koncessionsavgiftslagen.  I  samband med den  nämnda
ändringen av lagens tillämpningsområde  ändrades 4 §
endast  när  det  gäller  för  vilken  tid  avgiften
beräknas.
TV  4  AB  har  invänt  att  4  § i dess nuvarande
lydelse innebär att endast intäkter  från sändningar
med   analog  teknik  är  avgiftsgrundande.   Enligt
regeringens  mening  omfattar dock den rörliga delen
av    koncessionsavgiften     alla    de    intäkter
programföretaget  haft  för att det  sänt  annonser,
oavsett  om intäkterna härrör  från  utsändning  som
sker med stöd  av  sändningstillstånd  enligt radio-
och TV-lagen eller inte och oavsett om den  sker med
analog eller digital utsändningsteknik. Lagrådet har
diskuterat  frågan  i  sitt yttrande, men inte tagit
ställning till vilken tolkning  av  4  §  som är den
riktiga.
Den aktuella bestämmelsen har i enlighet  med  sin
ordalydelse  tillämpats  på  så  sätt att den avsett
alla   intäkter   från  annonser.  Det  får   enligt
regeringen   antas   att    riksdagen   haft   samma
uppfattning som regeringen när  den  gav  regeringen
till  känna  att  möjligheten  att koncessionsavgift
endast  skall  betalas  på  intäkter   från  analoga
sändningar     skyndsamt     borde    utredas.    Om
avgiftsskyldigheten endast avsett analoga sändningar
hade  en sådan utredning inte behövts.  Även  Radio-
och TV-verket  har  i  sin rättstillämpning gett 4 §
denna innebörd. Radio- och  TV-verket  lät  samtliga
intäkter   från   annonser   i  sändningar,  oavsett
distributionsform,  ingå  när  avgiften   för  andra
halvåret 2001 fastställdes den 1 mars i år trots att
TV  4  AB  från  underlaget  räknat av den andel  av
intäkterna som bolaget ansåg härrörde  från digitala
sändningar    i   marknätet   och   Canal   Digitals
satellitsändningar.   Mot   denna   bakgrund   anser
regeringen  att  det står klart att bestämmelsen har
den innebörd som regeringen hävdar.
TV 4 AB har enligt  propositionen  fortfarande  en
särställning  såsom enda TV-företag som har rätt att
sända   rikstäckande   TV-reklam   i   det   analoga
marknätet.  TV  4  AB:s analoga rikstäckande program
sänds även parallellt såväl i det digitala marknätet
som  via satellit. Av  sändningstillståndet  för  de
digitala  sändningarna  framgår  att TV 4 AB, utöver
parallellsändningen av det program  som  visas i det
analoga marknätet, skall sända ytterligare minst ett
program.  Utöver  skyldigheten  att sända dessa  två
program  har  TV  4  AB  dessutom  rätt   att  sända
ytterligare    televisionsprogram   om   tillgänglig
överföringskapacitet medger det.
När  det  gäller  de  analoga  sändningarna  anser
regeringen att  det  för närvarande inte är aktuellt
med någon förändring.  Skälet är att det fortfarande
bara  är  ett  TV-företag som  har  rätt  att  sända
rikstäckande  TV-reklam  i  det  analoga  marknätet.
Samtliga  intäkter   från   annonser  i  de  analoga
sändningarna bör alltså ingå i beräkningsunderlaget.
När det gäller parallellsändningen  av  det  analoga
programmet i det digitala marknätet konstateras  att
besluten att inleda de digitala sändningarna och att
utvidga  dem  till  hela  landet  på sikt kommer att
förändra situationen på TV-marknaden.  Besluten  har
emellertid  ännu  inte  fått någon märkbar effekt på
den rådande konkurrenssituationen. De annonsintäkter
som ett programföretag, för  närvarande TV 4 AB, får
för  den analoga sändningen och  parallellsändningen
av detta  program  i  det digitala marknätet och via
satellit har sin grund  i  att  sändningen  når alla
hushåll  i  landet.  Annonsörernas  intresse  av att
sända reklam i TV 4 AB:s analoga program är en följd
av  att  reklamutsändningen  når  hela  landet.  Att
programmet  även  sänds ut parallellt i det digitala
marknätet  har  i  detta  avseende  ingen  betydelse
eftersom målet att nå  ut till alla hushåll redan är
uppfyllt       genom       marksändningen        och
parallellsändningen       via      satellit.      En
parallellsändning av det analoga  programmet  i  det
digitala  marknätet alstrar således i dagsläget inga
särskilda intäkter.  Det är därför enligt regeringen
motiverat att det i underlaget  för  beräkningen  av
den   rörliga  delen  av  koncessionsavgiften  tills
vidare  -  utöver  annonsintäkterna  från de analoga
marksändningarna    och   parallellsändningen    via
satellit - även ingår annonsintäkter från sändningar
i   det   digitala   marknätet    som   i   huvudsak
överensstämmer med sändningar som sker  med  stöd av
tillstånd att sända med analog sändningsteknik.
Vid   avgörande   om   en  sändning  huvudsakligen
överensstämmer med en sändning  som sker med stöd av
tillstånd  att sända med analog sändningsteknik  bör
en  bedömning   göras   av   flera   faktorer  såsom
innehållet i sin helhet (inte enstaka program- eller
reklaminslag),  vilken  beteckning som används  samt
utformningen     av     programförklaringar      och
sändningstillstånd.
När     det    gäller    sådana    intäkter    som
programföretaget  får  för att det sänder annonser i
andra sändningar anser regeringen  däremot att dessa
inte  skall  ingå i avgiftsunderlaget  enligt  4  §.
Detta innebär  att  om  ett  programföretag  som  är
avgiftsskyldigt  startar  sändningar  av  nya  unika
programkanaler,  som  inte  sänds  ut  i det analoga
marknätet,   skall   annonsintäkterna   från   dessa
programkanaler inte ingå i avgiftsunderlaget. Skälen
för  en sådan avgränsning är att programföretaget  i
det  nämnda   fallet   inte   har   någon  fördel  i
förhållande till andra reklamsändande TV-företag och
företaget  har  inte  någon  ensamrätt  som   skulle
motivera avgiftsskyldighet.
Förslaget  innebär att vissa intäkter som hittills
skulle  ha  kunnat  inkluderas  vid  beräkningen  av
avgiftsunderlaget   nu  undantas.  Det  blir  alltså
enligt regeringen inte  fråga  om  någon  retroaktiv
beskattning  som  TV  4  AB har gjort gällande  utan
tvärtom en begränsning av skattskyldigheten.
TV 4 AB har vidare invänt  att  förslaget  strider
mot generalitetsprincipen och att det blir fråga  om
olaga  särbeskattning  när  skyldigheten  att betala
koncessionsavgift endast gäller en TV-kanal bland 21
likställda  i  det  digitala  marknätet.  Regeringen
delar inte denna bedömning. Avgiftsskyldigheten  för
sändningar  i  det  digitala marknätet gäller endast
sådana sändningar som  i huvudsak överensstämmer med
de som sänds analogt med  ensamrätt att sända reklam
i hela landet.
Det går enligt regeringen inte heller att - som TV
4 AB gör gällande - hävda att  förslaget innebär ett
otillåtet  statsstöd  i  den  meningen   att  staten
undandrar  sig möjligheten att erhålla avgifter  som
man rätteligen  borde ta ut. För att ett sådant stöd
skall  anses föreligga  krävs  det  att  TV  4  AB:s
konkurrenter  i  det digitala marknätet också har en
särställning som liknar  den som TV 4 AB har när det
gäller      den      analoga     sändningen      och
parallellsändningen  och  som  är  motivet  för  att
koncessionsavgiften  över   huvud   taget   tas  ut.
Statligt stöd i fördragets mening uppkommer antingen
genom  att vissa aktörer gynnas genom överföring  av
statliga  resurser eller genom att staten gör avkall
på fordran  eller  inkomster som man normalt har att
påräkna. Någon sådan  situation  föreligger  inte  i
detta  fall.  Förslaget  kan  enligt  regeringen mot
denna  bakgrund  inte  heller  anses innebära  något
otillåtet  statsstöd  till  övriga   kanaler  i  det
digitala marknätet.
När  det  gäller  TV 4 AB:s synpunkt att  avgiften
inte kommer att nedtrappas  och  minskas på det sätt
som  TV  4 AB har haft rätt att vänta  sig  och  att
förslaget  därför  strider  mot  EG-rätten,  är  det
enligt  regeringen  riktigt  att  det av förarbetena
till  koncessionsavgiftslagen framgår  att  avgiften
skall  omprövas   när   förutsättningarna   för  den
förändras.   Riksdagen   har   också   uttalat   att
regeringen  bör göra en grundlig översyn av reglerna
för     koncessionsavgift      dels      beträffande
avgiftsskyldigheten,   dels   beträffande  avgiftens
storlek.    Det    är    rimligt   att   anta    att
konkurrenssituationen  på  den   svenska  TV-reklam-
marknaden    kommer    att    genomgå    ytterligare
förändringar  i  samband med det digitala marknätets
framväxt. Det nu aktuella  förslaget är en lösning i
avvaktan på resultatet av den  grundliga  översyn av
reglerna  för  koncessionsavgift som skall göras  av
den  utredning  som  regeringen  den  14  mars  2002
beslutat  att tillsätta.  När  resultatet  av  denna
utredning  är   klart   kan  det  bli  aktuellt  med
ytterligare  förändringar  rörande
koncessionsavgiften.
De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 2002.
I enlighet med Lagrådets förslag föreslår regeringen
en övergångsbestämmelse  som  innebär att retroaktiv
tillämpning  av  4  §  i  dess  nya lydelse  tillåts
beträffande den rörliga delen av koncessionsavgiften
för andra halvåret 2001 och första halvåret 2002 men
endast i den mån den inte leder till en högre avgift
för koncessionshavaren.

Motionerna

I  motion  K91  av Per Unckel m.fl.  (m)  yrkas  att
riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av 4
§ lagen om koncessionsavgift  på  televisionens  och
radions  område  och i stället antar den ändring som
presenteras i motionen (yrkande 1).

Motionärerna  anser  att  regeringens  förslag  är
mycket tveksamt.  Syftet  med koncessionsavgiften är
att   motverka   effekterna  av   den   bristfälliga
konkurrens som är  följden av att endast ett företag
har fått rätt att sända  reklam-TV  i marksändningar
och  därmed  verka på en skyddad marknad.  Förslaget
innebär    emellertid     enligt     motionen    att
koncessionsavgifter kommer att betalas  på  intäkter
från   konkurrensutsatta   sändningar.   Att  basera
koncessionsavgiften på intäkter även från sändningar
där  det  inte råder monopol går emot själva  tanken
med koncessionsavgiften. Motionärerna framhåller med
hänvisning  till  Lagrådets  yttrande  att det är en
brist  att regeringen inte utrett möjligheterna  att
begränsa   koncessionsavgiften  så  att  den  enbart
grundas på analoga  sändningar.  Regeringens förslag
bör därför avslås. I stället bör det  genomföras  en
ändring   enligt  vilken  koncessionsavgiften  skall
beräknas enbart  på annonsintäkter från sändningar i
det analoga marknätet.
Ett liknande motionsyrkanden  förs  fram  i motion
K92  av  Ingvar  Svensson  m.fl.  (kd). Motionärerna
begär  att  orden "och i sändningar som  i  huvudsak
överensstämmer  med  dessa sändningar" i regeringens
lagförslag skall utgå.
Motionärerna anser att  regeringens förslag bygger
på  en  missuppfattning  av  konstitutionsutskottets
ställningstagande  våren  2001.   Det  finns  enligt
motionärerna inte något som helst sakligt  skäl  att
ta  ut  koncessionsavgift  på intäkter av sändningar
med digital teknik, eftersom  det  inte  finns någon
ensamrätt.  Genom  att  lagstiftningen  i den  delen
endast  kommer att gälla en enda TV-kanal  men  inte
något av de övriga likställda, bli det uppenbart att
lagen i denna del strider mot generalitetsprincipen.
En grundläggande  princip för all beskattning är att
den skall vara generell.  Motionärerna  anser vidare
att  förslaget kan stå i strid med EG-rätten;  t.ex.
kan uttalade  skillnader  i  skattebelastningen  som
gynnar vissa företag ses som statsstöd i EG-rättslig
mening.  Sådant  stöd är oförenligt med EG-rätten om
det snedvrider konkurrensen.
Helena Bargholtz m.fl. (fp) yrkar i motion K93 att
propositionen   avslås.   Motionärerna   anger   att
regeringens     förslag     kan     innebära     att
koncessionsavgiften  höjs.  Eftersom  TV  4  nu fått
konkurrens   genom   att   andra  företag  har  fått
tillstånd att sända marksänd digital-TV bör avgiften
i stället sänkas. Ett annat skäl för avslagsyrkandet
är  att  motionärerna  av  princip   motsätter   sig
retroaktiv lagstiftning.

Utredning

Regeringen   beslutade  den  14  mars  2002  att  en
särskild utredare  skall göra en översyn av reglerna
för koncessionsavgift  på televisionens område (dir.
2002:44).  Utredaren skall  beskriva  förändringarna
inom TV-området  och  analysera  vilka  konsekvenser
utvecklingen haft för konkurrenssituationen  på  TV-
reklammarknaden. Utredaren skall också analysera hur
konkurrenssituationen   på   TV-reklammarknaden  kan
komma  att  påverkas  av skiftet  från  analog  till
digital sändningsteknik.  Slutligen  skall utredaren
överväga   behovet   av   att  ändra  reglerna   för
koncessionsavgift  på TV-området,  dels  beträffande
avgiftsskyldigheten,   dels   beträffande  avgiftens
storlek och hur avgiften skall beräknas.

I  direktiven  framhålls  att digitaliseringen  av
marknätet   kan   få   till   effekt    att    flera
reklamfinansierade TV-kanaler får samma räckvidd som
TV   4.   I   takt   med  att  tillgången  till  och
användningen  av de digitala  marksändningarna  ökar
kan TV 4 AB:s särställning  som rikstäckande reklam-
TV-kanal komma att förändras.  Om  utredaren  kommer
fram   till   att   avgiftsskyldighet   fortsatt  är
motiverad skall utredaren föreslå hur stor  avgiften
skall vara och hur den skall beräknas för att  fylla
avsedd konkurrensreglerande funktion.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    delar    regeringens    bedömning   att
parallellsändning av TV 4 AB:s analoga program i det
digitala marknätet för närvarande inte  torde alstra
några   särskilda  intäkter  mot  bakgrund  av   att
annonsörernas  intresse  av  att sända reklam i TV 4
AB:s   analoga   program   är   en  följd   av   att
reklamutsändningen når hela landet.  Att  programmet
även  sänds  parallellt  i  det  digitala  marknätet
saknar betydelse eftersom målet att nå ut till  alla
hushåll  redan  är uppfyllt genom marksändningen och
parallellsändningen  via  satellit.  Som  regeringen
framhållit  är det därför motiverat att den  rörliga
delen av koncessionsavgiften  tills  vidare beräknas
även  på  annonsintäkter  från  sändningar   i   det
digitala marknätet som i huvudsak överensstämmer med
sändningar  som sker med stöd av tillstånd att sända
med analog sändningsteknik.

Utskottet   gör   vidare   samma   bedömning   som
regeringen  när  det  gäller  generalitetsprincipen.
Avgiftsskyldigheten  för  sändningar  i det digitala
marknätet  gäller  enligt  förslaget  endast  sådana
sändningar som i huvudsak överensstämmer med dem som
sänds analogt med ensamrätt att sända reklam  i hela
landet,  och  dessa sändningar kan inte anses alstra
särskilda reklamintäkter.  Avgiften  kan därför inte
anses strida mot generalitetsprincipen.
Utskottet  anser  i  likhet  med  regeringen  inte
heller   att   förslaget   innebär   ett   otillåtet
statsstöd,   mot   bakgrund   av   att   TV  4  AB:s
konkurrenter  i det digitala marknätet inte  har  en
särställning som  liknar  den som TV4 AB har när det
gäller      den      analoga     sändningen      och
parallellsändningen  och  som  är  motivet  för  att
koncessionsavgift över huvud taget tas ut.
Utskottet  tillstyrker   regeringens  förslag  och
avstyrker motionerna K91 yrkande 1 (m), K92 (kd) och
K93 (fp).
Utskottet vill emellertid  erinra om vad utskottet
anförde våren 2001 om att starka skäl - mot bakgrund
av en ökad andel av digitala sändningar  - talar för
en  åtskillnad  när  det  gäller reklamintäkter  som
härrör från analoga respektive  digitala sändningar.
Utskottet   vill   understryka   vikten    av    att
beredningsarbetet  med  anledning  av  den grundliga
översyn  av  reglerna  för  koncessionsavgiften  som
begärdes  i  sammanhanget  och  som   regeringen  nu
beslutat om bedrivs skyndsamt.

Utredning om koncessionsavgiften för
analoga sändningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om
ett  tillkännagivande till regeringen om  att
det bör  utredas om koncessionsavgiften skall
uttas i analoga  sändningar  i  marknätet där
konkurrens råder.
Jämför reservation 3 (m).

Motioner

I  motion  K91  yrkande  2 av Per Unckel  m.fl.  (m)
begärs en utredning av om  koncessionsavgiften skall
uttas  i  de  analoga  sändningar  i  marknätet  där
konkurrens råder. Ensamrätten  för  TV  4  att sända
reklam gäller enbart marknätet och därmed bara ca 30
% av hushållen. Den aviserade grundliga översynen av
systemet   med  koncessionsavgift  bör  därför  även
omfatta denna frågeställning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vill  hänvisa  till  att  regeringen  som
redovisats ovan  beslutat tillsätta en utredning med
uppgift att beskriva  förändringarna inom TV-området
och analysera vilka konsekvenser  utvecklingen  haft
för   konkurrenssituationen  på  TV-reklammarknaden.
Utredaren      skall     också     analysera     hur
konkurrenssituationen   på   TV-reklammarknaden  kan
komma  att  påverkas  av skiftet  från  analog  till
digital sändningsteknik.  Slutligen  skall utredaren
överväga   behovet   av   att  ändra  reglerna   för
koncessionsavgift          dels          beträffande
avgiftsskyldigheten,   dels   beträffande  avgiftens
storlek samt hur avgiften skall  beräknas. Utredaren
skall  överväga om avgiftsskyldigheten  fortsatt  är
motiverad.   Enligt  utskottets  mening  saknas  det
anledning  att   anta   något   annat   än  att  den
frågeställning som tas upp i motionsyrkandet  kommer
att beröras av utredningen. Motion K91 yrkande 2 (m)
får   därför   anses   tillgodosett   och   avstyrks
följaktligen.
Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Regeringens lagförslag (punkt 1)

av  Per  Unckel (m), Ingvar Svensson  (kd),  Lars
Hjertén  (m),  Björn  von  der  Esch  (kd),  Nils
Fredrik Aurelius  (m),  Helena Bargholtz (fp) och
Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  antar  regeringens förslag  till  lag  om
ändring i lagen (1992:72)  om  koncessionsavgift  på
televisionens  och  radions område med den ändringen
att 4 § får den lydelse som reservanterna föreslår i
bilaga  3.  Därmed  bifaller   riksdagen  motionerna
2001/02:K91 yrkande 1, 2001/02:K92  och  2001/02:K93
samt delvis proposition 2001/02:170.

Ställningstagande

Regeringens  förslag är mycket tveksamt. Syftet  med
koncessionsavgiften  är  att  motverka effekterna av
den bristfälliga konkurrens som  är  följden  av att
endast ett företag har fått rätt att sända reklam-TV
i  marksändningar  och  därmed  verka  på en skyddad
marknad.    Förslaget    innebär    emellertid   att
koncessionsavgiften kommer att betalas  på  intäkter
från  konkurrensutsatta sändningar, vilket går  emot
själva  tanken  med  koncessionsavgiften.  Det finns
inte   något  som  helst  sakligt  skäl  att  ta  ut
koncessionsavgift  på  sändningar med digital teknik
eftersom det inte föreligger någon ensamrätt, vilket
ju  är  själva grunden för  koncessionsavgiftslagen.
Genom att  lagstiftningen  i den delen endast kommer
att  gälla en enda TV-kanal men  inte  någon  av  de
övriga likställda är det uppenbart att lagen i detta
avseende  strider  mot generalitetsprincipen. Det är
en  grundläggande princip  att  all  beskattning  på
något  sätt skall vara generell. Regeringens förslag
kan i denna  del innebära en olaglig särbeskattning.
Förslaget kan  också stå i strid med EG-rätten bl.a.
genom att uttalade  skillnader  i skattebelastningen
som  gynnar vissa företag ses som  statsstöd  i  EG-
rättslig  mening.  Ett sådant stöd är oförenligt med
EG-rätten om det snedvrider konkurrensen.

Som Lagrådet framhållit  har det inte gjorts någon
egentlig   utredning  av  möjligheterna   att   låta
avgiften grundas  enbart på intäkter från sändningar
med analog teknik,  vilket  självfallet är en brist.
Det finns också mot bakgrund  av  vissa uttalanden i
propositionen   anledning   att   understryka    att
konstitutionsutskottets ställningstagande våren 2001
om behovet av att skyndsamt utreda möjligheterna för
att   koncessionsavgift   endast  skall  betalas  på
sändningsverksamhet med analog  teknik  inte kan tas
till   intäkt   för  annat  än  att  enbart  analoga
sändningar skall kunna ingå i avgiftsunderlaget.
Riksdagen bör mot den angivna bakgrunden i stället
för att anta regeringens  lagförslag  i  dess helhet
anta    förslaget   med   den   lydelse   av   4   §
koncessionsavgiftslagen,  som  framgår  av bilaga 3.
Detta  begränsar underlaget för avgiftsuttaget  till
annonser  i  sändningar  med analog sändningsteknik.
Motionerna K91 yrkande 1(m),  K92  (kd) och K93 (fp)
tillstyrks följaktligen.

2. Utredning om koncessionsavgiften för analoga
sändningar (punkt 2)


av Per Unckel (m), Lars Hjertén (m), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Margareta Nachmanson
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K91 yrkande 2.

Ställningstagande

Det bör utredas om koncessionsavgiften skall uttas i
de analoga sändningarna i marknätet  där  konkurrens
råder. Ensamrätten för TV 4 att sända reklam  gäller
enbart  i  marknätet  och  därmed  bara  ca  30 % av
hushållen  sägs  det.  Den  nu  aviserade  grundliga
översynen  av  systemet  med  koncessionsavgift  bör
därför   enligt   motionen   omfatta    även   denna
frågeställning. Detta bör med bifall till motion K91
(m) yrkande 2 ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Propositionen

I  proposition  2001/02:170  föreslås  att riksdagen
antar  regeringens  förslag  till  lag om ändring  i
lagen    (1992:72)    om    koncessionsavgift     på
televisionens och radions område.

Följdmotioner


2001/02:K91  av  Per  Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  beslutar   att   avslå  regeringens
förslag  om  ändring  i  4  §  lagen  (1992:72)   om
koncessionsavgift   på   televisionens  och  radions
område   och  i  stället  anta   den   ändring   som
presenteras i motionen.
2. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  omfattningen  av en
översyn av systemet med koncessionsavgift.

2001/02:K92  av  Ingvar  Svensson  m.fl.  (kd)  vari
föreslås   att  riksdagen  fattar  följande  beslut:
Riksdagen beslutar  att  4  §  första  stycket lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens  och
radions  område  skall ha den lydelse som framgår av
motionen.

2001/02:K93  av Helena  Bargholtz  m.fl.  (fp)  vari
föreslås  att  riksdagen   fattar  följande  beslut:
Riksdagen avslår regeringens proposition.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område

Härigenom föreskrivs att 4  §  lagen  (1992:72)  om
koncessionsavgift   på   televisionens  och  radions
område skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
4  §[1]
-----------------------------------------------------
Den   rörliga   delen  av   Den   rörliga  delen  av
koncessionsavgiften        koncessionsavgiften
beräknas      för     ett  beräknas      för     ett
kalenderhalvår  i sänder.  kalenderhalvår  i sänder.
Den  är  beroende  av  de  Den  är  beroende  av  de
intäkter     som    utgör  intäkter     som    utgör
vederlag             till  vederlag             till
programföretaget  för att  programföretaget  för att
det  sänder  annonser och  det   sänder  annonser  i
tas ut med                 sändningar  som  sker med
stöd av tillstånd  enligt
2 kap. 2 § första stycket
radio-    och    TV-lagen
(1996:844)    att   sända
televisionsprogram    med
analog    sändningsteknik
och  i sändningar  som  i
huvudsak   överensstämmer
med   dessa   sändningar.
Avgiften tas ut med
-----------------------------------------------------
-   20   procent  av  intäkterna  till  den  del  de
överstiger   375  miljoner  men  inte  500  miljoner
kronor,
-   40  procent  av  intäkterna  till  den  del  de
överstiger  500  miljoner  men  inte  1 000 miljoner
kronor,
-   50  procent  av  intäkterna  till  den  del  de
överstiger 1 000 miljoner kronor.
I   intäkter    som    utgör   vederlag   för   att
programföretaget sänder annonser  inräknas  intäkter
som   tillförts  någon  annan,  om  det  framgår  av
omständigheterna  att  de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De  i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras  på  ett  sätt  som  motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
-----------------------------------------------------
____________

Denna  lag  träder  i kraft den 1 juli 2002. I den
utsträckning   lagen  inte   leder   till   en   för
programföretaget  högre  koncessionsavgift skall den
dock tillämpas även vid fastställande av den rörliga
delen    av    koncessionsavgiften     för     andra
kalenderhalvåret  2001  och  första kalenderhalvåret
2002.

**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 2001:532
Bilaga 3

Reservanternas lagförslag


Av reservanterna i reservation 1
föreslagen lydelse av 4 § lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område


-----------------------------------------------------
Regeringens förslags       Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4  §
-----------------------------------------------------
Den   rörliga   delen  av   Den   rörliga  delen  av
koncessionsavgiften        koncessionsavgiften
beräknas      för     ett  beräknas      för     ett
kalenderhalvår  i sänder.  kalenderhalvår  i sänder.
Den  är  beroende  av  de  Den  är  beroende  av  de
intäkter     som    utgör  intäkter     som    utgör
vederlag             till  vederlag             till
programföretaget  för att  programföretaget  för att
det   sänder  annonser  i  det   sänder  annonser  i
sändningar  som  sker med  sändningar  som  sker med
stöd  av tillstånd enligt  stöd  av tillstånd enligt
2 kap. 2 § första stycket  2 kap. 2 § första stycket
radio-    och    TV-lagen  radio-    och    TV-lagen
(1996:844)    att   sända  (1996:844)    att   sända
televisionsprogram    med  televisionsprogram    med
analog    sändningsteknik  analog   sändningsteknik.
och  i  sändningar  som i  Avgiften tas ut med
huvudsak   överensstämmer
med   dessa   sändningar.
Avgiften tas ut med
-----------------------------------------------------
-  20  procent  av   intäkterna   till  den  del  de
överstiger  375  miljoner  men  inte  500   miljoner
kronor,
-   40  procent  av  intäkterna  till  den  del  de
överstiger  500  miljoner  men  inte  1 000 miljoner
kronor,
-   50  procent  av  intäkterna  till  den  del  de
överstiger 1 000 miljoner kronor.
I   intäkter    som    utgör   vederlag   för   att
programföretaget sänder annonser  inräknas  intäkter
som   tillförts  någon  annan,  om  det  framgår  av
omständigheterna  att  de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De  i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras  på  ett  sätt  som  motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
-----------------------------------------------------