Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU34

Handlingsoffentligheten i EU:s institutioner, m.m.

---

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Regeringens skrivelse
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2001/02:110 till handlingarna.

2. Offentlighetsprincipen i EU:s
institutioner

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K86 yrkande
11, 2001/02:U301 yrkande 1 och 2001/02:U302
yrkande 16.

3. Utredning om maktrelationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:K427 yrkande 1.
Reservation 1 (v, mp)

4. Deltagande i riksdagsdebatter

Riksdagen avslår motion 2001/02:K62 yrkande 6 i
denna del.
Reservation 2 (fp)

5. Valdeltagande

Riksdagen avslår motion 2000/01:U510 yrkande
11.

6. Rösträttsreglerna i andra länder

Riksdagen avslår motion 2000/01:K383.

7. Europaparlamentets verksamhetsort

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K219,
2000/01:K398 yrkande 6, 2000/01:U510 yrkande 13,
2001/02:K426 yrkande 4 och 2001/02:U301 yrkande
16.

8. Energianvändning

Riksdagen avslår motion 2001/02:K426 yrkande
30.

9. Europeiska partier

Riksdagen avslår motion 2001/02:K257 yrkande 1.
Reservation 3 (v, mp)

10. Beskattning av Europaparlamentets
ledamöter

Riksdagen avslår motion 2001/02:K257 yrkande 2.

11. Utvärdering av den öppna
samordningsmetoden

Riksdagen avslår motion 2001/02:K427 yrkande 3.

12. Villkor för kandidatländerna

Riksdagen avslår motion 2001/02:K88 yrkande 10.
Reservation 4 (mp)

13. Kampanjpengar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K2 yrkande
2 och 2001/02:K400 yrkandena 1 och 2.
Reservation 5 (mp)

14. Sommartid

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K280 och
2001/02:K311.

Stockholm den 21 maj 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats
Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson
(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Per Lager (mp), Helena Bargholtz (fp) och Sven
Bergström (c).

2001/02

KU34

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2001/02:110 med redogörelse för arbetet inför och
under det svenska ordförandeskapet i EU första
halvåret 2001 med handlingsoffentlighet i EU:s
institutioner. Därutöver behandlas motioner om
öppenheten i EU och om andra frågor med anknytning
till EU. Dessa motioner avser

1. frågor om riksdagen, bl.a. maktrelationen mellan
riksdagen och EU:s institutioner,
2. Europaparlamentet,
3. EU-partier och beskattningen av
ledamotsersättningen,
4. den öppna samordningsmetoden,
5. villkoren för kandidatländerna,
6. fördelning av kampanjpengar,
7. föreskrifterna om sommartid.

Utskottet, som anser att den nämnda förordningen och
de följdändringar som institutionerna beslutat utgör
en god grund för fortsatt arbete att vidga
öppenheten inom unionen, föreslår att riksdagen
lägger skrivelsen till handlingarna. Utskottet
avstyrker samtliga motioner.

Fem reservationer (v, fp, mp) och ett särskilt
yttrande har avgivits.

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen har till riksdagen överlämnat en
skrivelse (skr. 2001/02:110) med redogörelse för
arbetet inför och under det svenska ordförandeskapet
i EU första halvåret 2001 med handlingsoffentlighet
i EU:s institutioner.
Skrivelsen har inte föranlett någon motion.
Motioner om öppenheten i EU har emellertid väckts
under den allmänna motionstiden hösten 2001 och med
anledning av regeringens skrivelse (skr.
2001/02:115) EU:s framtidsfrågor. Motionerna
behandlas i detta betänkande.
I detta betänkande behandlas också andra motioner
som har väckts under allmän motionstid eller med
anledning av skrivelsen om EU:s framtidsfrågor eller
någon proposition. Motionerna avser EU:s
institutioner, särskilda frågor om Europaparlamentet
samt kampanjpengar.

Det kan noteras att utskottet tillsammans med
skrivelsen om EU:s framtidsfrågor överlämnat ett
stort antal motionsyrkanden som rör bl.a.
fördragsfrågor, kompetensfördelning, beslutsformerna
inom EU, EU:s förhållande till Europakonventionen
och arbetet inom det s.k. konventet till ett
sammansatt konstitutions- och utrikesutskott.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för arbetet inför
och under det svenska ordförandeskapet i EU första
halvåret 2001 med handlingsoffentlighet i EU:s
institutioner.

Utskottets överväganden

Öppenheten inom EU

Utskottets förslag i korthet

Utskottet konstaterar att den svenska
inställningen till offentlighetsprincipen
präglas av stor enighet och att enigheten
gäller såväl betydelsen av att principen i så
stor utsträckning som möjligt genomförs inom
EU-institutionerna som värnandet av
principens giltighet för och fulla
tillämpning av svenska myndigheter.
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse
2001/02:110 läggs till handlingarna och anser
att den under det svenska ordförandeskapet
antagna förordningen om handlingsoffentlighet
inom EU utgör en god grund för fortsatt
arbete att vidga öppenheten inom unionen.
Utskottet noterar att ett fortsatt sådant
arbete är regeringens avsikt och anser därmed
att något tillkännagivande med anledning av
föreliggande motioner inte behövs. Motionerna
avstyrks därför.

Skrivelsen

I skrivelsen redogör regeringen ingående för arbetet
inför och under det svenska ordförandeskapet i EU
första halvåret 2001 med handlingsoffentlighet i
EU:s institutioner. Förhandlingarna om den
förordning om handlingsoffentlighet i
Europaparlamentet, rådet och kommissionen som antogs
under det svenska ordförandeskapet redovisas. Vidare
lämnas en historisk bakgrund och redovisas
förutsättningarna för förhandlingarna samt
resultatet av dem. Som ett betydelsefullt bidrag
till diskussionen nämns den resolution om öppenhet
inom EU som antogs av Europaparlamentet i januari
1999 (A4-0476/98) och som föregicks av ett
betänkande som utarbetats av den svenska
parlamentsledamoten Maj-Lis Lööw.

Skrivelsen innehåller en beskrivning av de
offentlighetsregler som gäller för EU:s
institutioner.
Bland annat hänvisas till att det genom
Amsterdamfördraget dels infördes en allmän
öppenhetsprincip (artikel 1 andra stycket i EU-
fördraget), dels en grundläggande bestämmelse om
handlingsoffentlighet i Europaparlamentet, rådet och
kommissionen (artikel 255 i EG-fördraget, artiklarna
28 och 41 i EU-fördraget). I EG-fördraget föreskrevs
vidare att allmänna principer för och begränsningar
i rätten att ta del av institutionernas handlingar
skulle fastställas av Europaparlamentet och rådet i
en rättsakt som skulle gälla för alla tre
institutionerna. Rättsakten skulle vara antagen inom
två år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande,
dvs. före den 1 maj 2001.
Rättsakten antogs i form av en förordning den 28
maj 2001. Regeringen framhåller att den innebär ett
stort steg på vägen mot ökad öppenhet i EU:s
institutioner men inte innebär att Sveriges
ansträngningar för ökad offentlighet i
institutionerna därmed kan upphöra. Sverige kommer
enligt regeringen att fortsätta arbeta för att
ytterligare förbättra regler och praxis när det
gäller offentlighet inom unionen. Det skall ske
genom att tillämpningen av det nya regelverket
bevakas i olika fora och att Sverige arbetar aktivt
inför och under den revidering av förordningen som
eventuellt kommer att ske 2004. Sverige kommer också
att aktivt verka för att yttrandefriheten för
institutionernas tjänstemän förbättras.
Sammanfattningsvis anges i skrivelsen att
förordningen (EGT L 145/43, 31.5.2001) innebär att
allmänna principer och villkor för
handlingsoffentlighet har fastställts i enlighet med
vad som föreskrivs i Amsterdamfördraget. Därefter
har särskilda bestämmelser om varje institutions
handlingar utarbetats i respektive institutions
arbetsordning. Genom dessa nya bestämmelser
upphävdes de förutvarande reglerna på
arbetsordningsnivå om handlingsoffentlighet i
Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Till de mest positiva delarna hör enligt
regeringen att
15.alla handlingar hos en institution omfattas av de
nya reglerna, såväl sådana som upprättats av en
institution som sådana som kommit in dit,
16.
17.institutionerna måste upprätta offentliga
register över sina handlingar,
18.
- listan över sekretessundantag är
uttömmande,
-
- det införts en skyldighet att lämna ut
delar av handlingar som i övrigt är hemliga.
-
"Känsliga" handlingar, dvs. handlingar på främst
det försvars- eller säkerhetspolitiska området
klassificerade på visst sätt enligt rådets
säkerhetsföreskrifter, omfattas av särskilda regler
i förordningen. De innebär bl.a. att om en sådan
handling lämnats in till en institution krävs
samtycke från den som handlingen härrör från för att
handlingen skall få lämnas ut från eller registreras
hos institutionen. Medlemsstaterna har givits
särskilda privilegier när det gäller handlingar som
härrör från dem. En medlemsstat får begära att
institutionen inte skall lämna ut en sådan handling
utan dess medgivande.

Förordningen trädde i kraft den 3 december 2001,
vilket innebar att de ditintills gällande
bestämmelserna på arbetsordningsnivå om
handlingsoffentlighet för Europaparlamentet, rådet
och kommissionen samtidigt upphörde att gälla. Till
dess skulle nödvändiga följdändringar genomföras i
respektive institutions arbetsordning. För rådets
del antogs dessa genom rådets beslut 2001/840/EG av
den 29 november 2001 om ändring av rådets
arbetsordning. Rådet hade dessförinnan antagit ett
beslut om publicering av vissa rådshandlingar på
Internet (rådets beslut 2001/320/EG av den 9 april
2001 om tillgängliggörande för allmänheten av vissa
kategorier av rådets handlingar, EGT L 111,
20.4.2001, s. 29). Detta beslut införlivades senare
med följdändringarna i rådets arbetsordning.
Europaparlamentet antog sina följdändringar genom
presidiets beslut 2001/C 374/01 utfärdat den 28
november 2001 om allmänhetens tillgång till
Europaparlamentets handlingar. Därefter följde
kommissionen genom ett beslut av den 5 december 2001
om ändring av dess arbetsordning (2001/937/EG, EKSG,
Euratom).

Genom Amsterdamfördraget gjordes också vissa tillägg
avseende rådets arbetsordning. I artikel 207.3 i EG-
fördraget infördes en föreskrift om att rådet i
arbetsordningen skall fastställa de fall där det
anses handla i egenskap av lagstiftare i syfte att
medge större tillgång till handlingar i dessa fall
samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen
bevaras. Rådet skall alltid offentliggöra
omröstningsresultaten, röstmotiveringarna och
uttalandena i protokollet, när rådet handlar i
egenskap av lagstiftare.

Regeringskonferensen inför Amsterdamfördraget
beslöt också att förbättra informationen till
allmänheten om samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor. Enligt en till slutakten fogad gemensam
förklaring (nr 9) skall initiativ till åtgärder från
medlemsstaterna och kommissionen samt rättsakter som
rådet antar inom detta samarbetsområde
offentliggöras i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning i enlighet med vad som anges i
rådets respektive kommissionens arbetsordning.

Motioner

I motion 2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om att fortsätta att förbättra öppenheten i EU:s
institutioner. Motionärerna anser att strävan bör
vara att införa en offentlighetsprincip av den
modell som används i Skandinavien med öppenhet som
regel och sekretess som undantag och med garanterad
meddelarfrihet. Vidare bör Sverige på det nationella
planet upprätthålla sin hittillsvarande tolkning av
offentlighetsprincipen. Svensk hantering av EU-
dokument skall följa svenska lagar och rättspraxis
när det gäller offentligheten, oavsett hur en
handling klassats av ett EU-organ. Om unionsorganen
bestrider vår rätt att tillämpa
offentlighetsprincipen, skall vi ta strid i EG-
domstolen. Öppenhet ses av motionärerna som den mest
effektiva åtgärden mot korruption och
oegentligheter.

Liknande synpunkter förs fram i motion 2001/02:K86
av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) yrkande 11, där
motionärerna begär ett tillkännagivande för
regeringen om ytterligare öppenhetsfrämjande
åtgärder.
De nu nämnda motionerna innehåller även yrkanden
om förhandlingsoffentlighet vid sammanträden i
ministerrådet, när rådet uppträder som lagstiftare.
Dessa yrkanden har överlämnats för beredning
tillsammans med regeringens skrivelse (skr.
2001/02:115) EU:s framtidsfrågor i ett sammansatt
konstitutions- och utrikesutskott. Yrkandena
behandlas således i betänkande 2001/02:KUU2.

I motion 2001/02:U302 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 16 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om allmänhetens rätt till avgiftsfri
tillgång till handlingar hos EU-institutionerna.
Motionärerna anser att denna rätt bör utvecklas som
ett led i en ytterligare förstärkt insyn.

Bakgrund

Offentlighetsprincipen

Konstitutionsutskottet avgav hösten 2000 ett
yttrande till EU-nämnden över det förslag till
förordning om allmänhetens tillgång till
institutionernas handlingar som kommissionen lagt
fram (yttr. 2000/01:KU3y). Utskottet redogjorde i
yttrandet för den svenska offentlighetsprincipen och
för riksdagens uttalanden i ämnet inför och under
det svenska medlemskapet i EU. Här hänvisas till
denna redogörelse.

I yttrandet framhöll utskottet att
offentlighetsprincipen är den grundsats enligt
vilken samhällsorganens verksamhet skall bedrivas
under allmän insyn och kontroll och att, för att
principen skall kunna anses råda, den offentliga
verksamheten måste ligga öppen för medborgarna på
ett sådant sätt att de - vanligen genom massmedierna
- kan hämta in upplysningar i skilda angelägenheter
efter eget val, oberoende av myndigheternas
informationsgivning, dvs. det räcker inte med att
myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt
information om sitt arbete.
I regeringens skrivelse 2001/02:115 EU:s
framtidsfrågor framhåller regeringen att öppenheten
är en fråga som kommer att vara avgörande för den
legitimitet EU:s institutioner har i medborgarnas
ögon. Regeringen hänvisar till den under det svenska
ordförandeskapet antagna förordningen samt till att
det i debatten har diskuterats bl.a. stärkt
yttrandefrihet för EU-tjänstemän och förbättring av
medborgarnas rätt till tillgång till
institutionernas handlingar.
Som svenska utgångspunkter anges i skrivelsen att
Sverige verkar för ett regelverk som främjar
utvecklandet av en öppenhetskultur inom
institutionerna där tjänstemän ser det som en
naturlig uppgift att svara på frågor från
allmänheten och medier, att stärkt yttrandefrihet
för EU-tjänstemän bör fördragsfästas samt att
reglerna om handlingsoffentlighet måste utsträckas
till andra EU-institutioner och organ. Därutöver är
en utgångspunkt att offentliga rådsmöten bör hållas
i större utsträckning, särskilt vid behandling av
lagstiftningsfrågor.
Statsminister Göran Persson har också i ett
diskussionspapper inför Europeiska rådets möte i
Barcelona i mars hänvisat till förordningen som ett
avgörande instrument för att nå större öppenhet och
framhållit att tjänstemän bör ges större möjlighet
att ge muntlig information. Statsministern framhöll
vidare att ytterligare åtgärder behövs för att
utveckla öppenheten i rådets tjänster.

Kostnaden för att få tillgång till handlingar

I fråga om kostnaden för att få tillgång till
handlingar hos institutionerna finns följande
föreskrifter i öppenhetsförordningen.

Sökanden skall enligt artikel 10.1 få tillgång
till en handling antingen genom att få ta del av den
på stället eller genom att erhålla en kopia,
inklusive en kopia i elektronisk form, om handlingen
finns i sådan form, i enlighet med sökandens
önskemål. Kostnaden för framställning och utskick av
kopior får åläggas sökanden. Avgiften får inte vara
högre än den faktiska kostnaden för att framställa
och skicka kopiorna. Att ta del av en handling på
stället, erhålla kopior på färre än 20 A4-sidor och
ges direkt tillgång i elektronisk form eller via
registret skall vara kostnadsfritt.
Svenska regler om avgifter för att få ut
handlingar finns i avgiftsförordningen (1992:191).
Förordningen gäller för myndigheter under
regeringen. Myndigheten skall ta ut avgift för
kopior av allmänna handlingar och för utskrifter av
upptagningar för automatisk databehandling, om
beställningen omfattar tio sidor eller mer. För tio
sidor är avgiften 50 kr, och för varje sida
därutöver 2 kr. Om det finns särskilda skäl får
myndigheten besluta om undantag. Särskilda regler
finns också om kostnader för avskrifter eller
utskrifter av ljudband. När avgift tas ut, skall
myndigheten samtidigt ta ut ersättning för
portokostnad m.m., om försändelsen väger mer än vad
som motsvarar lägsta brevporto.

Utskottets ställningstagande

Den svenska inställningen till
offentlighetsprincipen präglas av stor enighet.
Principen skall utgöra en garanti för
rättssäkerheten, effektiviteten i förvaltningen och
effektiviteten i folkstyret.

Enigheten och uppslutningen bakom
offentlighetsprincipen i dess svenska utformning
gäller såväl betydelsen av att den i så stor
utsträckning som möjligt genomförs inom EU-
institutionerna som värnandet av dess giltighet för
och fulla tillämpning av svenska myndigheter.
Den förordning om handlingsoffentligheten inom EU
som antogs under det svenska ordförandeskapet och de
följdändringar som institutionerna beslutat utgör
enligt utskottets mening en god grund för fortsatt
arbete att vidga öppenheten inom unionen. Ett
fortsatt sådant arbete är också regeringens avsikt.
Utskottet anser därmed att något tillkännagivande
inte behövs med anledning av motionerna 2001/02:K86
(fp) yrkande 11, 2001/02:U301 (fp) yrkande 1 och
2001/02:U302 (c) yrkande 16. De avstyrks därför.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 2001/02:110 till handlingarna.

Frågor som inte avser öppenheten

Frågor om riksdagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkanden om att en utredning skall
tillsättas för att belysa maktrelationerna
mellan Sveriges riksdag och EU:s
institutioner vad gäller lagstiftningen och
om att de svenska ledamöterna i
Europaparlamentet skall få delta i
riksdagsdebatter som rör EU-politik.
Jämför reservationerna 1 (v, mp) och 2 (fp).

Motioner

I motion 2001/02:K427 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 1 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen tillsätter en utredning som belyser
maktrelationerna mellan Sveriges riksdag och EU:s
institutioner vad gäller lagstiftningen.
Motionärerna hänvisar till att danska EU-experter
funnit att 80 % av de lagar som Folketinget antar
har sin grund i EU-direktiv och att en mängd beslut
som påverkar människors vardag aldrig når de
folkvalda utan bestäms inom EU-kommissionens
kommittéväsende. Vidare framhålls EG-domstolens roll
vid konflikter mellan kommissionen och
medlemsländerna, där en överordnad princip är att EU
skall utvecklas genom en process mot en allt fastare
unionsbildning, vilket medför att domstolens utslag
i regel blir till fördel för EU-kommissionen och
till nackdel för medlemsstaterna. Motionärerna anser
att maktrelationerna mellan den svenska riksdagen
och EU:s organ inte torde skilja sig nämnvärt från
vad som gäller Danmark.

I motion 2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
yrkande 6 delvis föreslås att de svenska ledamöterna
av Europaparlamentet skall få möjlighet att delta i
debatter i den svenska riksdagen som rör EU-politik.

Yrkandet innehåller även en del som avser
maktfördelningen inom EU. Denna del av yrkandet
behandlas i sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottets betänkande 2001/02:KUU2.

Utskottets ställningstagande

Frågan om maktrelationen mellan Sveriges riksdag och
EU:s institutioner är ett ämne som ägnas
uppmärksamhet i olika akademiska studier. Inom ramen
för Demokratiutredningen (se betänkandet En uthållig
demokrati, SOU 2000:1) har publicerats uppsatser i
ämnet i forskarvolymer och småskrifter. Den av
regeringen tillsatta Expertgruppen för EU-frågor har
till uppgift att bedriva och främja forskning,
utvärdering, analys och studier i Europapolitiska
frågor (se SFS 2001:204). Verksamheten skall
inriktas på att självständigt och objektivt fördjupa
och bredda underlaget för sådana ställningstaganden
som har betydelse för utvecklingen av EU och för
Sveriges EU-politik, främst inom områdena ekonomi
och handel, statsvetenskap och juridik. Den
likaledes av regeringen tillsatta EU 2004-kommittén
(dir. 2001:35) har till uppgift bl.a. att
sammanställa analyser av de frågor som kan komma att
behandlas vid regeringskonferensen 2004.

Ett grovt mått på maktrelationen mellan riksdagen
och EU-institutionerna är att räkna andelen
propositioner till ett riksmöte som har EU-
anknytning. Detta gjordes under Riksdagskommitténs
arbete som mynnade ut i förslaget Riksdagen inför
2000-talet (RS 2000/01:RS1). Ett annat grovt mått
används i regeringens skrivelser med redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser, som lämnas
årligen (senast skr. 2001/02:75). Där redovisas
andelen grund- respektive ändringsförfattningar
(lagar och regeringsförordningar) som genomför EG-
direktiv. För en närmare bedömning krävs också en
analys av betydelsen av EG-förordningar, som är
direkt tillämpliga och som inte tillåter någon
nationell implementering, och av betydelsen av
samrådet mellan regeringen och riksdagen i EU-
nämnden.
Utskottet vill erinra om att frågorna om
kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och EU
är en central fråga för det konvent som nu arbetar
inför nästa regeringskonferens.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
inte att det finns anledning för riksdagen till
något sådant tillkännagivande som begärs i motion
2001/02:K427 (v) yrkande 1 och avstyrker den därför.

Bestämmelser om yttranderätt i riksdagens kammare
finns i regeringsformen och i riksdagsordningen. När
ett ärende skall avgöras i kammaren får enligt
4 kap. 4 § regeringsformen varje riksdagsledamot och
varje statsråd yttra sig i enlighet med vad som
närmare anges i riksdagsordningen. Om
kammarsammanträden föreskrivs i 2 kap. 10 §
riksdagsordningen att varje ledamot och varje
statsråd, med de undantag riksdagsordningen
föreskriver, fritt får yttra sig i alla frågor som
är under behandling och om lagligheten av allt som
tilldrar sig vid sammanträdet. Vidare får
statschefen avge ämbetsförklaring inför kammaren och
enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen vid ett
riksmötes öppnande på talmannens hemställan förklara
riksmötet öppnat. Statschefen är således den ende
som, utom ledamöterna och statsråden, kan delta i
kammarsammanträden och detta endast i de angivna två
situationerna.

Utskottet behandlade frågan om möjligheten för
ledamöter i Europaparlamentet att delta i
riksdagsdebatter senast hösten 2001 i sitt
betänkande 2001/02:KU12. Utskottet vidhöll där sitt
ställningstagande från behandlingen av
riksdagsstyrelsens förslag om riksdagen inför 2000-
talet (bet. 2000/01:KU23). Utskottet hade då delat
riksdagsstyrelsens bedömning, vari framhållits att
Europaparlamentet och riksdagen är två skilda
parlament, att det är värdefullt med goda kontakter
mellan de svenska ledamöterna i Europaparlamentet
och riksdagens ledamöter men att deras olika mandat
inte skall sammanblandas, att kontakterna även
fortsättningsvis borde gå genom partierna men att
det finns anledning att utveckla kontakterna mellan
Europaparlamentarikerna och andra delar av riksdagen
samt att till exempel utskotten och EU-nämnden borde
överväga att bjuda in ledamöter i Europaparlamentet
till utfrågningar, öppna eller slutna, och att
möjligheten att i riksdagen ordna öppna seminarier
med deltagande av sådana ledamöter borde utnyttjas.
Utskottet vidhåller den angivna bedömningen och
avstyrker motion 2001/02:K62 (fp) yrkande 6 i denna
del.

Europaparlamentet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till att
behovet ändå är uppmärksammat en motion om
åtgärder för att höja deltagandet i valen
till Europaparlamentet. Utskottet avstyrker
också en motion om reglerna i andra
medlemsstater och i kandidatländer om
rösträtt till Europaparlamentet, eftersom
utskottet utgår från att regeringen i de
sammanhang där frågan aktualiseras verkar för
rättvisa rösträttsregler i medlemsstaterna.
Utskottet avstyrker slutligen motioner om att
Europaparlamentets verksamhet skall
koncentreras till en ort och om effektiv
energianvändning i EU:s byggnader och
transporter. Utskottet anser det vara
otillfredsställande att Europaparlamentets
verksamhet inte har koncentrerats bättre
geografiskt och förutsätter att regeringen
vid lämpligt tillfälle aktualiserar frågan om
lokaliseringen av verksamheten.

Valdeltagande

Motion

I motion 2000/01:U510 av Marianne Andersson m.fl.
(c) yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om
åtgärder för att höja valdeltagandet. Motionärerna
anser att olika åtgärder bör övervägas med anledning
av det låga och sjunkande deltagandet i valen till
Europaparlamentet.

Bakgrund

Regeringen har som ett av de långsiktiga målen för
demokratipolitiken (prop. 2001/02:80) satt upp att
valdeltagandet skall öka väsentligt såväl i de
nationella och kommunala valen som i valet till
Europaparlamentet.

För att uppnå detta avser regeringen att särskilt
verka för att medvetenheten om rösträttens innebörd
ökar. Regeringen hänvisar till att det pågår ett
informations- och mobiliseringsarbete. Bland annat
initierade regeringen år 2000 ett långsiktigt
utvecklingsarbete för den svenska demokratin, Tid
för Demokrati. En särskild demokratidelegation
tillsattes för att leda arbetet.
Regeringen påpekade i propositionen att vad gäller
det låga valdeltagandet i valen till
Europaparlamentet hade Rådet för utvärdering av 1998
års val (SOU 2000:81, Valdeltagande och
Europaparlamentsval) framfört att en starkt
bidragande orsak till detta var bristande
engagemang, bl.a. som en följd av att
Europaparlamentets ställning, arbetsformer och
betydelse för olika frågor inte alltid är enkel att
ta till sig. Enligt Rådet medförde även den i
Sverige förhållandevis stora negativa opinionen till
EU att många avstod från att rösta.
Regeringen ansåg i propositionen att särskilda
åtgärder behöver vidtas för att öka deltagandet i
valen till Europaparlamentet. Bland annat har EU
2004-kommittén som en särskild uppgift att diskutera
deltagandet i valet till Europaparlamentsvalen (dir.
2001:35). Det är, framhöll regeringen, viktigt att
debatten kring EU:s framtidsfrågor engagerar så
många samhällsgrupper som möjligt och att kunskapen
om Europaparlamentets roll ökar. Regeringen ansåg
att en diskussion om en bättre tidpunkt för valet
bör initieras, vilket Rådet för utvärdering av 1998
års val också hade föreslagit.
Riksdagen har på förslag av utskottet godkänt de
av regeringen framlagda målen för demokratipolitiken
(bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190).
I regeringens skrivelse 2001/02:115 EU:s
framtidsfrågor nämns i samband med frågan om
maktbalansen mellan institutionerna att regeringen
är öppen för förslag som kan bidra till att höja
deltagande i val till Europaparlamentet.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av redovisningen ovan har regeringen
initierat åtgärder för att öka deltagandet i såväl
de nationella valen som valen till
Europaparlamentet. Den breda diskussion om EU:s
framtidsfrågor som inletts och vari det sittande
konventet utgör en central del bör enligt utskottets
uppfattning också kunna medverka till att höja
medvetandet om Europaparlamentets betydelse och
därmed även öka människors benägenhet att rösta i
parlamentsvalen. Utskottet anser inte att något
tillkännagivande med anledning av motion
2000/01:U510 (c) yrkande 11 är påkallat.

Rösträtt

Motion

En fråga som avser förhållandena i andra länder tas
upp i motion 2000/01:K383 av Viola Furubjelke (s).
Motionären begär ett tillkännagivande för regeringen
om vikten av att inte ha inskränkningar i rösträtten
till Europaparlamentet. Motionären kritiserar att
det i några EU-länder finns sådana inskränkningar,
exempelvis för den som avtjänar ett längre
fängelsestraff, har dömts för vissa brott eller
lider av en sinnessjukdom. Hon anser det viktigt att
frågan aktualiseras inför de nya medlemsländer som
beräknas kunna inträda i EU och att Sverige därför
bör verka för att både de nuvarande och de blivande
medlemsländerna inte skall ha några inskränkningar i
sin rösträtt till Europaparlamentet.

Bakgrund

I tilläggsprotokollet till Europakonventionen
föreskrivs i artikel 3 att fördragsparterna
förbinder sig att anordna fria och hemliga val med
skäliga tidsintervaller under förhållanden som
tillförsäkrar folket rätten att fritt ge uttryck åt
sin mening beträffande sammansättningen av den
lagstiftande församlingen.

FN:s konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter innehåller en bestämmelse i artikel 25
om rätt för alla medborgare - utan åtskillnad av
något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön,
språk, religion, politisk eller annan åskådning,
nationell eller social härkomst, egendom, börd eller
ställning i övrigt - att delta i handhavandet av
allmänna angelägenheter direkt eller genom fritt
valda ombud, och att välja och bli vald vid
periodiska och hederliga val förrättade på grundval
av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning
varigenom garanteras att väljarnas vilja kommer
fritt till uttryck.
I EG-fördraget artikel 190 föreskrivs att
Europaparlamentets företrädare för folken i de
stater som slutit sig samman i gemenskapen skall
väljas genom allmänna direkta val. Europaparlamentet
skall vidare utarbeta förslag till allmänna direkta
val enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning
eller i enlighet med principer som är gemensamma för
alla medlemsstater. Sådana förslag har också lagts
fram men har hittills på grund av oenighet i rådet
inte kommit till något avgörande. Rådet skall
enhälligt fastställa bestämmelserna efter samtycke
från Europaparlamentet och rekommendera
medlemsstaterna att anta bestämmelserna i enlighet
med deras konstitutionella föreskrifter.
Bindande EG-rättsliga bestämmelser om val av
företrädare i Europaparlamentet finns främst i en av
rådet år 1976 beslutad akt om allmänna och direkta
val till Europaparlamentet, den s.k. valrättsakten,
fogad till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom.
Bestämmelser finns också i rådets direktiv från år
1993, 93/109/EG om fastställande av närmare
bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till
Europaparlamentet för unionsmedborgare som är
bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare.

I den svenska regeringsformen fanns tidigare en
föreskrift om att den som var omyndigförklarad av
domstol inte hade rösträtt. I och med att institutet
omyndigförklaring avskaffades år 1989 upphävdes
också rösträttsinskränkningen (prop. 1987/88:32,
bet. KU 1987/88:33, 1988/89:KU2). Att slopa det
hinder för rösträtt som omyndigförklaringen innebar
var enligt förarbetena ett av de viktigaste skälen
för att avskaffa omyndigförklaringarna. Det var
därmed inte sagt att rösträtten måste vara helt
oinskränkt för alla vuxna personer, utan det ansågs
i och för sig tänkbart att införa regler som gjorde
det möjligt att i undantagsfall, t.ex. vid allvarlig
psykisk ohälsa, frånta den enskilde rösträtten.
Argumentet skulle vara att vissa allvarligt sjuka
lättare än andra kunde bli offer för otillbörlig
påverkan. Argumentet ansågs emellertid inte ha så
stor tyngd att det uppvägde de skäl, framför allt
respekten för den enskilda människans värde och
integritet, som talade för att alla skall ha kvar
sin rösträtt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte funnit anledning att göra någon
genomgång av rösträttsreglerna vare sig i EU:s
medlemsstater eller i kandidatländerna. Utskottet
utgår från att regeringen i de sammanhang där frågan
aktualiseras verkar för rättvisa rösträttsregler i
unionens nuvarande och blivande medlemsstater vid
val till Europaparlamentet. Utskottet anser därmed
att något tillkännagivande inte behövs med anledning
av motion 2000/01:K383 (s).

Europaparlamentets verksamhetsort m.m.

Motioner

Frågan om platsen för Europaparlamentets verksamhet
tas upp i flera motioner, där parlamentets resor
mellan Bryssel och Strasbourg kritiseras.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion
2001/02:K426 yrkande 4 ett tillkännagivande för
regeringen om att Europaparlamentets säte och
arbetsplats bör finnas på en och samma plats.
Motionärerna framhåller att det månatliga flyttandet
mellan Bryssel och Strasbourg kostar stora summor
pengar och innebär förluster i effektivitet och
arbetsro för parlamentet och utgör en källa till
berättigat folkligt missnöje.
Marianne Andersson m.fl. (c) begär i motion
2000/01:U510 yrkande 13 ett tillkännagivande för
regeringen om att Europaparlamentets sessioner bör
koncentreras till Bryssel. Motionärerna framhåller
att de olägenheter och de extra kostnader som
sessionerna i Strasbourg medför inte står i rimlig
proportion till nyttan av att hålla sessionerna på
två orter.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2001/02:U301 yrkande 16 ett tillkännagivande för
regeringen om att koncentrera Europaparlamentets
arbete till en ort. Motionärerna uttalar stor
respekt för den historiska bakgrunden till att lägga
Europaparlamentets sessioner i Strasbourg, men anser
att parlamentet ändå självt måste få fatta beslut om
sina arbetsformer och sin sammanträdesort. Samma
förslag ställdes i motion 2000/01:K398 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6.
Rolf Gunnarsson (m) begär i motion 2000/01:K219
ett tillkännagivande om hanteringen av skattemedel
inom EU. Det motionären kritiserar är de dubbla
arbetsplatserna - i Strasbourg och i Bryssel - för
Europaparlamentets ledamöter. Förutom det nya
parlamentshuset i Bryssel nämner motionären
kostnaderna för det nya huset i Strasbourg (3,73
miljarder kronor) till en månadshyra, enligt
uppgifter som han inhämtat, av 27-30 miljoner kronor
samt flyttkostnaderna, varav bara resor och
transporter av ledamöternas handlingar och
tjänstemännens resor enligt uppgift uppgår till 1,2
miljarder kronor årligen.

En motion avser energianvändningen för EU:s
institutioner. I motion 2001/02:K426 av Alf Svensson
m.fl. (kd) yrkande 30 begärs ett tillkännagivande
för regeringen om att EU:s egna byggnader och
transporter skall utmärkas av exceptionell
energieffektivitet. EU bör enligt motionärerna vara
ett föredöme i världen genom en intelligent och
effektiv energianvändning, och EU-institutionernas
byggnader och transporter bör genomgå en fullständig
översyn i syfte att skapa en modell för miljövänliga
och resurssnåla arbetsplatser.

Bakgrund

I artikel 289 i EG-fördraget (tidigare artikel 216)
föreskrivs att sätet för gemenskapens institutioner
skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i
samförstånd.

I ett protokoll om lokalisering av säten för
Europeiska gemenskapernas institutioner och vissa av
deras organ och enheter samt för Europol, som genom
Amsterdamfördraget fogats till EU-fördraget och EG-,
EKSG- och Euratomfördragen, har företrädarna för
medlemsstaternas regeringar enats om protokollets
enda artikel. Enligt den skall Europaparlamentet ha
sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga
plenarsammanträdena, inklusive budgetsammanträdet,
skall hållas, extra plenarsammanträden hållas i
Bryssel, Europaparlamentets utskott sammanträda i
Bryssel och Europaparlamentets generalsekretariat
och dess enheter vara kvar i Luxemburg.

Frågan om Europaparlamentets verksamhetsort
behandlades i riksdagen senast av finansutskottet i
dess betänkande 2001/02:FiU5 Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen. Utskottet
erinrade med anledning av en motion om att riksdagen
tidigare konstaterat att den ordning som nu gäller
och som innebär att arbetet bedrivs i både Bryssel,
Strasbourg och Luxemburg är fördragsfäst, att en
eventuell förändring därför kräver att samtliga
medlemsländer är eniga i frågan och att den
regeringskonferens som avslutades i Amsterdam 1997
bekräftade den tidigare överenskommelsen om
Europaparlamentets säte. Utskottet erinrade också om
att riksdagen funnit det otillfredsställande att
Europaparlamentets verksamhet inte kunnat
koncentreras till en ort men inte funnit anledning
för den svenska regeringen att aktualisera frågan
(yttr. 1995/96:KU5y, bet. 1995/96:UU13, yttr.
1999/2000:KU7y, bet. 1999/2000:UU10 s. 52 och 53).

Finansutskottet ansåg i likhet med riksdagens
tidigare ställningstaganden att det är
otillfredsställande att Europaparlamentets
verksamhet inte har kunnat koncentreras till en ort.
Utskottet ville i detta sammanhang särskilt
framhålla de av riksdagen godkända målen för den
svenska EU-budgetpolitiken. Som utskottet nämnt
innebar målen bl.a. att Sverige skall verka för en
effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU.
Vidare skulle Sverige verka för en förbättrad
budgetdisciplin vid användningen av EU:s
budgetmedel.
Frågan om lokaliseringen av Europaparlamentets
verksamhet kunde enligt finansutskottet ses i ljuset
av ställningstagandena rörande EU-budgeten.
Utskottet ansåg att en koncentration av
Europaparlamentets verksamhet till en ort ligger i
linje med målen för den svenska EU-budgetpolitiken.
Utskottet förutsatte att regeringen inom EU vid
lämpligt tillfälle skulle aktualisera frågan om
lokaliseringen av Europaparlamentet. Utskottet såg
dock inte någon anledning för riksdagen att göra ett
tillkännagivande till regeringen i frågan.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare har funnit är det
otillfredsställande att Europaparlamentets
verksamhet inte har kunnat koncentreras bättre
geografiskt. Som finansutskottet framhållit ligger
en sådan koncentration av verksamheten i linje med
målen för den svenska EU-budgetpolitiken.

Utskottet utgår från att regeringen delar
utskottets uppfattning och kan förutsättas vid
lämpligt tillfälle aktualisera frågan om
lokaliseringen av Europaparlamentets verksamhet.
Utskottet avstyrker därmed motionerna 2000/01:K219
(m), 2000/01:K398 (fp) yrkande 6, 2001/02:K426 (kd)
yrkande 4, 2000/01:U510 (c) yrkande 13 och
2001/02:U301 (fp) yrkande 16.
Utskottet utgår likaså från att regeringen även i
övrigt verkar för att EU:s byggnader och transporter
skall utmärkas av så stor energieffektivitet som
möjligt. Utskottet anser därmed att något
tillkännagivande inte heller behövs med anledning av
motion 2001/02:K426 (kd) yrkande 30.

EU-partier och beskattningen av ledamöternas
ersättning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkanden om att Sverige bör motsätta
sig stadgar för och finansiering av
europeiska politiska partier och om
beskattningen av Europaparlamentsledamöternas
ersättning.
Jämför reservation 3 (v, mp).

Motion

I motion 2001/02:K257 av Willy Söderdahl m.fl. (v)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om att den i EU bör motsätta sig kommissionens
förslag om stadgar för och finansiering av
europeiska politiska partier.

Motionärerna framhåller att demokrati, i sin
vardagligaste och vidaste definition, betyder
folkstyre och att ett av EU:s grundläggande problem
är att det inte finns ett europeiskt folk, ett
demos. Detta måste därför skapas på konstgjord väg,
men motionärerna ifrågasätter att detta
identitetsbyggande skall ske via partier som skapas
uppifrån. Motionärerna pekar på att den rättsliga
grunden för att skapa europeiska partier är
tvivelaktig. En rättslig grund har tagits in i
Nicefördraget men kan, eftersom Nicefördraget inte
trätt i kraft, inte tillämpas. Den bestämmelse som
kommissionen hänvisar till, artikel 308, handlar om
den inre marknaden och ger rätt för gemenskapen att
fatta beslut om att vidta de åtgärder "som är
nödvändiga". Motionärerna kritiserar detta skarpt
och anser att hanteringen borde prövas av domstolen.
De anser att Sverige borde utnyttja sin vetorätt för
att förhindra nya beslut som syftar till ett Europas
förenta stater.

I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
för regeringen om att den i EU bör verka för att
beskattning av EU-parlamentariker förblir en
nationell angelägenhet. Även förslaget att skapa
enhetliga skatteregler för EU-parlamentarikerna
ingår enligt motionärerna som en del i
federationsbygget, och det bygger på synsättet att
parlamentarikerna skall vara representanter för hela
Europa och inte för ett land.

Bakgrund

I det nu gällande EG-fördraget sägs i bestämmelserna
om Europaparlamentets sammansättning och uppgifter
också att politiska partier på europeisk nivå är
viktiga som en integrationsfaktor inom unionen och
att de bidrar till att skapa ett europeiskt
medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas
politiska vilja (artikel 191 i dess lydelse enligt
Amsterdamfördraget). Artikeln innehåller dock ingen
bestämmelse om konkreta åtgärder.

Genom Nicefördraget läggs ett andra stycke till i
artikeln. I det nya stycket sägs att rådet skall
fastställa regler för politiska partier på europeisk
nivå och särskilt bestämmelser om deras
finansiering. Till det nya stycket har kopplats en
förklaring i Nicefördraget (nr 11), där det dels
framgår att ändringen inte innebär någon
kompetensöverföring från medlemsstaterna till EG
eller att den påverkar deras konstitutionella
bestämmelser, dels att finansieringen inte får
innebära att nationella partier finansieras.
Kommissionen har lagt fram ett förslag till rådets
förordning om stadgar för och finansiering av
europeiska politiska partier, KOM(2000) 898 slutlig,
ändrat genom KOM(2001) 343 slutlig. Eftersom
nuvarande artikel 191 i EG-fördraget inte räcker som
rättslig grund föreslås artikel 308 som rättslig
grund. Den föreslagna förordningen avses vara ett
provisoriskt system för partistöd till
transnationella politiska partier, i avvaktan på att
ett mer permanent system skall införas efter
Nicefördragets ikraftträdande.
Förslaget innehåller villkor för stödet, bl.a. om
representation i Europaparlamentet och i
medlemsstaterna, om kontroll av att partierna
respekterar grundläggande principer om demokrati,
grundläggande rättigheter och om rättsstaten samt om
kontroll av finansieringen.
Bakgrunden till att det framställts krav på en
reglering av de europeiska politiska partiernas
verksamhet och deras finansiering är enligt vad
regeringen framhåller i en faktapromemoria framför
allt en rapport från revisionsrätten. I rapporten
konstaterades att pengar flyter över till de
etablerade politiska partierna i medlemsstaterna via
dessa partiers politiska grupper i
Europaparlamentet.
Europaparlamentet yttrade sig över kommissionens
förslag i maj. Rådet har hittills misslyckats med
att nå enighet kring alla frågor. Efter allmänna
rådets möte den 29 oktober 2001 hade enighet
fortfarande inte nåtts i fråga om prövningen av
partiernas respekt för de demokratiska principerna,
om finansieringströskeln i form av antalet
medlemsstater i vilka ett europeiskt parti måste
vara etablerat samt om förbudet mot eller
begränsningen av vissa typer av donationer. Inför
allmänna rådets möte den 10 och 11 december ansågs
frågan om donationerna stå kvar olöst.

Under 2001 diskuterades vidare ett förslag till
gemensamt regelverk vari löner, skatter och andra
villkor för Europaparlamentets ledamöter regleras. I
september kunde rådet enas kring ett
kompromissförslag i frågan om beskattningen av
ledamöternas löner. Förslaget innebär att
utbetalningen av lönerna skall tas över av
Europaparlamentet. I dag betalas lönerna ut på
nationell nivå, vilket har lett till en stor
variation mellan parlamentsledamöternas löner.
Enligt kompromissen kommer avgifter för pensioner
och socialförsäkringar att betalas till EU-budgeten,
men differensen upp till den nationella skattenivån
kan tas ut av de medlemsstater som så önskar. Denna
linje har drivits av bl.a. Sverige. Utöver
månadsarvodet erhåller ledamöterna vissa bidrag,
bl.a. för allmänna utgifter, reseersättningar och
traktamenten. En översyn av dessa förväntas i
anslutning till en slutuppgörelse om regelverket
mellan rådet och Europaparlamentet under år 2002.

Utskottets ställningstagande

Förslaget om en rättsakt om finansieringen av
europeiska politiska partier diskuteras fortfarande.
Utskottet delar inte bedömningen i motion
2001/02:K257 (v) yrkande 1 att Sverige bör motsätta
sig en sådan rättsakt, och utskottet avstyrker
därför motionsyrkandet.

I beskattningsfrågan konstaterar utskottet att en
kompromiss synes ha nåtts såvitt avser
Europaparlamentarikernas arvoden som tillgodoser
svenska intressen. Utskottet avstyrker därmed motion
2001/02:K257 (v) yrkande 2.

Utvärdering av den öppna samordningsmetoden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser inte att något
tillkännagivande behövs om att regeringen bör
utvärdera den öppna samordningens metod och
avstyrker ett motionsyrkande om detta.

Motion

En motion rör behovet av utvärdering av den öppna
samordningens metod. I motion 2001/02:K427 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande för regeringen om att den bör
utvärdera den öppna samordningens metod.
Motionärerna påminner om att år 1999 inleddes en
samordnad strategi för modernisering av de sociala
trygghetssystemen, som avser hållbara
pensionssystem, social utslagning, hälsovård och
sysselsättningsfrämjande bidragssystem. På dessa
politikområden används ett förfarande som brukar
benämnas soft law eller den öppna samordningens
metod. Det handlar inte om bindande lagstiftning,
utan den formella beslutsmakten ligger kvar på
nationell nivå och länderna utbyter information och
erfarenheter. Det är enligt motionärerna tydligt att
det är kommissionen som är den drivande kraften.
Under år 2002 skall kommissionen genomföra en
utvärdering av den öppna samordningens metod.
Motionärerna anser att det är viktigt att
medlemsstaterna gör egna utvärderingar. För Sveriges
del bör regeringen låta göra en sådan utvärdering.

I motionen finns även ett yrkande om att
regeringen i EU bör verka för att medlemsländerna
gör egna utvärderingar av den öppna samordningens
metod (yrkande 4). Detta yrkande har remitterats
till utrikesutskottet och behandlas i
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU10.

Bakgrund

EU:s sociala agenda knyter an till vad som förut
gått under benämningen den sociala dimensionen. I
korthet avses med den sociala dimensionen EU:s
samarbete för att förbättra levnads- och
arbetsvillkoren - en målsättning som kom till
uttryck redan 1957 i EG-fördraget. Den sociala
dimensionen är inte något konkret program utan ett
allmänt begrepp för samarbetet kring sociala frågor
och arbetsmarknadsfrågor.

Agendan löper fram till år 2005 och har kommit
till för att skapa fler och bättre arbetstillfällen
genom att omsätta de mål som satts upp för
sysselsättningspolitiken vid rådets möten i Lissabon
och Santa Maria da Feira i praktiken. I EU:s
socialpolitik har sysselsättningen inte bara ett
ekonomiskt, utan även ett socialt, värde. Inom den
sociala agendan ryms därför, vid sidan av frågor om
ekonomisk tillväxt, ökad levnadsstandard och
livskvalitet för alla, även frågor om t.ex. social
utslagning.
I agendan nämns en mängd olika åtgärder. En del är
inriktade på att öka sysselsättningen i Europa. Det
gäller bl.a. att möjligheterna i den
kunskapsbaserade ekonomin skall tas till vara och
att arbetskraftens rörlighet skall främjas. Andra
åtgärder är inriktade på att förbättra den sociala
tryggheten. Det gäller bl.a. att arbeta mot social
utslagning, stärka jämställdheten mellan könen,
värna om de grundläggande rättigheterna och bekämpa
diskriminering. Slutligen finns det åtgärder som
handlar om utvidgningen och om att öka det
internationella samarbetet.
Agendan är inte något formellt bindande dokument,
men har ändå ett högt politiskt värde eftersom
samtliga medlemsländer har varit med och godkänt
den. Agendan spänner över ett mycket brett område,
och tanken är att den skall ligga till grund för
EU:s och medlemsländernas fortsatta arbete på det
sociala området. Det kan dels röra sig om
gemenskapsrättslig lagstiftning, exempelvis genom
olika direktiv, dels om samarbete enligt den s.k.
öppna samordningsmetoden. Enligt denna skall
medlemsländerna uppmuntras till att ta egna
initiativ för att nå gemensamt uppsatta mål. Metoden
inkluderar gemensamma mål eller riktlinjer,
nationella handlingsplaner, rapporter från
kommissionen och rådet m.m. Den öppna
samordningsmetoden används bl.a. i kampen mot social
utslagning.

Kommissionen presenterade i oktober 2001 ett utkast
till en rapport där den går igenom medlemsländernas
politik för social integrering. Rapporten är ett
steg i kampen mot social utslagning. Den baseras på
de nationella handlingsplaner mot fattigdom och
social utslagning som EU-länderna utarbetade för
första gången samma år och som skall lämnas
vartannat år. Sverige lämnade sin i maj 2001. De
nationella planerna har alla utgått från de fyra
gemensamma mål som fastställdes vid Europeiska
rådets möte i Nice, nämligen att underlätta
tillgången till resurser, rättigheter, varor och
tjänster, att förebygga risken för utslagning, att
hjälpa de mest utsatta och att mobilisera alla
relevanta faktorer. Rapporten redogör för flera
riskfaktorer bakom ökad fattigdom och varnar för nya
risker, som t.ex. förändringar på arbetsmarknaden
till följd av den snabba tillväxten av
kunskapssamhället. Rapporten är tänkt att vara en
grund för samarbete mellan medlemsländerna mot
utslagning. Rapporten måste godkännas av både
parlamentet och ministerrådet.

Europeiska rådet skall vid sitt vårmöte varje år
granska genomförandet av agendan. Tyngdpunkten i
agendan ligger främst på de första tre åren, och år
2003 kommer en halvtidsutvärdering att göras för att
fastställa behovet av fler insatser.

I regeringens skrivelse 2001/02:160 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen 2001 framhålls att
ett centralt element i den europeiska
sysselsättningsstrategin utgörs av det övervaknings-
och rapporteringsförfarande som bygger på
erfarenheterna från den multilaterala övervakningen
av den ekonomiska politiken. Samordningen av
sysselsättningspolitiken sker på grundval av
gemensamma riktlinjer för sysselsättningen,
nationella handlingsplaner, en årlig gemensam
rapport från kommissionen och rådet, en möjlighet
för rådet att avge rekommendationer till enskilda
medlemsstater och utbyte av goda erfarenheter mellan
medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall betrakta
främjande av sysselsättningen som en fråga av
gemensamt intresse och skall inom rådet samordna
sina åtgärder enligt bestämmelser i EG-fördraget.
Kommissionens förslag till riktlinjer för år 2002,
som stats- och regeringscheferna enades om vid
Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001,
innehåller inga stora förändringar eftersom
sysselsättningsstrategin för närvarande utvärderas.

Vidare påpekas att kommissionen i juli 2001
presenterade meddelandet "Att stödja nationella
strategier för trygga och stabila pensioner genom
ett integrerat förhållningssätt", KOM (2001) 362
slutlig. I meddelandet lämnades förslag till hur
samarbetet på pensionsområdet skall utformas enligt
den s.k. öppna samordningsmetoden samt generellt
formulerade gemensamma mål. Medlemsstaterna och
kommissionen diskuterade under hösten i kommittéerna
för social trygghet och ekonomisk politik och
utvecklade metoden och målen för det fortsatta
samarbetet på grundval av kommissionens meddelande.
Kommissionen lade under år 2001 också fram ett
förslag om en öppen samordningsmetod för
gemenskapens invandringspolitik. Enligt förslaget
skall rådet anta fleråriga riktlinjer för unionen.
Dessa riktlinjer skall sedan överföras till
nationell politik genom att särskilda mål
fastställs.
Kommissionen publicerade vidare enligt skrivelsen
i november 2001 den första vitboken om
ungdomspolitik, KOM (2001) 681 slutlig. Inom ramen
för ett nytt utökat samarbete i enlighet med
subsidiaritetsprincipen föreslås användandet av den
öppna samordningsmetoden som skall anpassas till
ungdomsområdet. De områden som i första hand skall
prioriteras är inflytande och delaktighet,
information, volontärarbete och bättre kunskap om
unga.

I den deklaration om EU:s framtidsfrågor som stats-
och regeringscheferna antog vid Europeiska rådets
möte i Laeken i december 2001 nämndes ett antal
frågeställningar inför det stundande
konventsarbetet. En fråga som nämndes som central
var huruvida unionens olika instrument måste
definieras bättre och deras antal minskas. Frågan
utvecklades till att avse - om antalet
lagstiftningsinstrument skulle minskas - direkt
gällande bestämmelser, ramlagstiftning och icke-
bindande instrument (yttranden, rekommendationer,
öppen samordning) samt om det vore önskvärt att
ramlagstiftning oftare tillämpades och
medlemsstaterna på så sätt fick större rörelsefrihet
för att uppnå sina politiska mål och om för vilken
behörighet öppen samordning och ömsesidigt
erkännande var de mest lämpliga instrumenten.

Som nämnts ovan behandlar utrikesutskottet ett
motionsyrkande om att regeringen i EU bör verka för
att medlemsländerna gör egna utvärderingar av den
öppna samordningens metod. Arbetsmarknadsutskottet
har i ett yttrande till utrikesutskottet (yttr.
2001/02:AU4y) avstått från att direkt kommentera
motioner men framhållit att utskottet delar flera av
de allmänna synpunkter som förs fram i partimotioner
t.ex. om vikten av nationella utvärderingar av EU-
samarbete, av att regeringens agerande i EU-frågor
på ett tidigt stadium förankras i riksdagen liksom
av att sysselsättningsfrågorna i första hand löses
nationellt eller regionalt.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till att inom
övervaknings- och rapporteringsförfarandet, som
också benämns Luxemburgprocessen, medlemsstaterna
använder den öppna samordningsmetoden för att främja
sysselsättning. Utskottet har enligt yttrandet under
innevarande riksmöte följt den pågående
utvärderingen av EU:s sysselsättningssamarbete.
Utskottet påpekar att samarbetet nu bedrivits i fem
år och att medlemsstaterna har enats om att
utvärdera strategin och dess effekter på
sysselsättningsutvecklingen inom unionen.
Huvudsyftet är att analysera vilken påverkan
sysselsättningsstrategin har haft på utformningen av
den nationella politiken och på
sysselsättningsutvecklingen i medlemsländerna.
Resultatet skall bidra till att vidareutveckla
strategin för framtiden i syfte att uppnå de
gemensamt uppsatta målen för ökad tillväxt och
sysselsättning i Europa.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare att
utskottet, när det gäller den svenska delen av
utvärderingen, har tagit del bl.a. av de fem
nationella utvärderingar som genomförts. I fyra av
dessa studier har EU:s
sysselsättningsrekommendationer följts upp på olika
områden och i den femte studien har mer övergripande
frågor tagits upp. Motsvarande projekt genomförs i
övriga medlemsstater, och därtill sker utvärderingar
i hela unionen genom kommissionens försorg.
En av de svenska studierna har genomförts av
Statskontoret. Arbetsmarknadsutskottet vill fästa
uppmärksamhet på de mer övergripande kommentarer om
sysselsättningsstrategins påverkan på svensk politik
som lämnas i den rapporten, nämligen att det finns
en allmän uppfattning bland departementstjänstemän,
myndighetstjänstemän och företrädare för
arbetsmarknadens parter att EU:s
sysselsättningsstrategi inte nämnvärt har påverkat
svensk politik och att strategin är relativt okänd
utanför den grupp av personer som direkt arbetar med
den. En anledning till att strategin inte har haft
så stort inflytande uppges vara att den svenska
sysselsättningspolitiken redan ligger i linje med
EU:s sysselsättningsstrategi.
Arbetsmarknadsutskottet anser i yttrandet att det
är värdefullt att sysselsättningssamarbetet
utvärderas och att detta även sker på nationell
nivå.

Utskottets ställningstagande

Som nämnts ovan har den av regeringen tillsatta
Expertgruppen för EU-frågor (SFS 2001:204) till
uppgift att bedriva och främja forskning,
utvärdering, analys och studier i Europapolitiska
frågor, och verksamheten skall inriktas på att
självständigt och objektivt fördjupa och bredda
underlaget för sådana ställningstaganden som har
betydelse för utvecklingen av EU och för Sveriges
EU-politik. Gruppen skall särskilt initiera och
behandla förslag till utvärderings- och
forskningsprojekt, göra eller låta göra utredningar
och utvärderingar, följa utvecklingen och hålla
kontakt med forskare inom och utom landet samt
publicera och sprida rapporter om verksamheten.

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt
att det samarbete som bedrivs enligt den s.k. öppna
samordningsmetoden värderas även nationellt i
Sverige. Något tillkännagivande om detta behövs dock
inte enligt utskottets uppfattning, och utskottet
avstyrker motion 2001/02:K427 (v) yrkande 3.

Villkor för kandidatländerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om solidaritet
med kandidatländerna i samband med EU:s
utvidgning, eftersom utskottet inte anser att
något tillkännagivande behövs.
Jämför reservation 4 (mp).

Motion

I motion 2001/02:K88 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande
10 begärs ett tillkännagivande för regeringen om
solidaritet med kandidatländerna i samband med EU:s
utvidgning. Länderna i före detta östblocket måste
få hjälp att komma till rätta med den mänskliga
misär som många lever i, att bygga upp demokratin
och att kraftigt minska miljöförstöringen.
Motionären anför att anslutningsvillkoren inte bör
bli i form av lydstatsavtal utan anpassningskraven
på de nya medlemsstaterna bör bli färre, eftersom
också EU måste anpassas till de nya länderna.

Utskottets ställningstagande

I utvidgningsförhandlingarna ingår såväl frågor om
stöd till kandidatländerna i olika avseenden som
frågor om övergångstider för EU-reglernas genomslag.
Utskottet anser inte att något tillkännagivande
enligt motion 2001/02:K88 (mp) yrkande 10 behövs.
Motionen avstyrks.

Kampanjpengar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om kampanjmedel
till EU-kritiska organisationer.
Jämför reservation 5 (mp).

Motioner

Margit Gennser (m) föreslår i motion 2001/02:K2
yrkande 2 ett tillkännagivande för regeringen om
medel till organisationer som stöder en mer EU-
kritisk hållning. Motionären framhåller att
resursfördelningen mellan de organisationer som är
EU-positiva och de som är EU-skeptiska är alltför
sned. Om regeringens ambitioner med en seriös debatt
om EU och EU:s utveckling skall bli framåtsyftande,
bör regeringen avsätta förslagsvis 50 miljoner
kronor som öronmärks för organisationer med en mer
EU-skeptisk - eller EU-realistisk - inställning som
genom projekt, seminarier, böcker och andra
verksamheter framför sin syn på EU:s utveckling.
Tydliga regler för hur denna typ av anslag skall
fördelas bör finnas. Den myndighet som skall fördela
anslagen bör stå fri från näringsliv, fackliga
organisationer och politiska partier. Däremot skall
grundläggande krav på kvalitet och kriterier läggas
fast.

Kia Andreasson och Yvonne Ruwaida (mp) begär i
motion 2001/02:K400 tillkännagivanden för regeringen
om att dels regeringen bör undersöka möjligheten att
avsätta årliga medel till folkrörelsen Nej till EU
(yrkande 1), dels 2004-kommittén bör fördela sina
resurser till opinionsbildning så att både EU-
positiva och EU-negativa organisationer på lika
villkor får delta (yrkande 2). Motionärerna anför
att regeringarna i våra nordiska grannländer
avsätter stöd till nej-sidan, medan Folkrörelsen Nej
till EU i Sverige, som är en partipolitiskt och
religiöst obunden organisation som samlar ett
tvärsnitt av EU-motståndet inom sig, inte får något
årligt organisationsstöd från staten.

Bakgrund

Medel till riksdagspartierna

Regeringen har den 11 april 2002 fattat beslut om
fördelning av medel till riksdagspartierna för
information om EU-relaterade frågor. De fördelade
medlen uppgår till 10 miljoner kronor från anslaget
46.1 Allmänna val inom utgiftsområde 1.

EU 2004-kommittén

Den kommitté för debatt om Europeiska unionens
utveckling och framtid inför 2004 års
regeringskonferens (SB 2001:01, dir. 2001:35) som
regeringen tillsatt har i uppdrag bl.a. att
stimulera en bred, offentlig debatt om Europeiska
unionen (EU), särskilt inför den kommande
regeringskonferensen, bidra till att öka kunskaperna
hos allmänheten om aktuella frågeställningar kring
EU:s utveckling samt ge företrädare för olika
åsiktsriktningar utrymme att argumentera för sina
uppfattningar.

EU 2004-kommittén fördelar bidrag för projekt som
främjar en öppen debatt och ökad kunskap om EU:s
framtidsfrågor. Kommittén planerar att fördela
bidrag två gånger per år mellan 2002 och 2004.
Kommittén kommer att fördela totalt cirka 15
miljoner kronor.
Ideella föreningar, stiftelser, kommuner (till
exempel skolor), landsting, kommunalförbund,
regionförbund, länsstyrelser samt
folkbildningsorganisationer och liknande
sammanslutningar över hela landet är välkomna att
söka bidrag. Projekt som engagerar ungdomar och
studerande uppmuntras särskilt, liksom projekt som
riktar sig till personer med bristande kunskaper i
svenska språket och andra som har svårt att
tillgodogöra sig information och delta i debatten.
Den som söker bidrag måste själv stå för 20 % av
kostnaderna. Beslut om bidrag förenas med krav på
redovisning av hur pengarna har använts.
Projekten kan vara av olika slag. Det viktiga är
att de bidrar till en framtidsinriktad debatt om EU.
Projekten skall främja kunskap om EU:s
framtidsfrågor och lämna utrymme för olika
alternativ och åsikter. Projekten bör engagera
många. Vid bedömningen tar kommittén hänsyn till att
projekten sprids geografiskt över landet.

Tidigare riksdagsuttalanden om kampanjmedel vid
folkomröstning

Utskottet behandlade i sitt betänkande 2001/02:KU13
en motion om fördelningen av kampanjmedel inför en
kommande folkomröstning om EMU. Utskottet hänvisade
till att finansutskottet under föregående riksmöte
behandlat en motion i frågan.

I likhet med finansutskottet uttalade
konstitutionsutskottet den principiella
uppfattningen att informationen vid en eventuell
folkomröstning måste vara allsidig och saklig.
Utskottet delade vidare finansutskottets mening att
kampanjresurserna mellan olika alternativ i en sådan
folkomröstning så långt det är möjligt bör vara
jämnt fördelade. Utskottet hänvisade till att något
beslut om när en folkomröstning om EMU skulle
genomföras ännu inte var fattat, och utskottet var
därför inte berett att närmare uttala sig om
fördelning och eventuell redovisning av
kampanjresurser. I likhet med finansutskottet ansåg
utskottet att det var viktigt att i denna fråga
lämna utrymme för eventuella samförståndslösningar
mellan de politiska partierna. Därutöver ville
utskottet framhålla att det enligt 8 kap. 4 §
regeringsformen krävs att riksdagen i form av lag
fattar beslut om rådgivande folkomröstning för att
en sådan skall kunna genomföras och att det på
regeringens förslag i en sådan fråga i sedvanlig
ordning skulle komma att finnas motionsrätt. Enligt
utskottets mening var det mot bakgrund av det
anförda inte påkallat att riksdagen "nu" vidtog
någon åtgärd med anledning av vad som anförts i den
föreliggande motionen.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare uttalat bör informationen vid
folkomröstningar vara allsidig och saklig.
Kampanjresurserna mellan olika alternativ bör så
långt möjligt vara jämnt fördelade. Motsvarande krav
på allsidighet och saklighet bör enligt utskottets
uppfattning gälla vid fördelning av bidrag från EU
2004-kommittén och av andra bidrag till främjande av
en öppen EU-debatt.

Utskottet anser emellertid inte att några
tillkännagivanden enligt motionerna 2001/02:K2 (m)
yrkande 2 och 2001/02:K400 (mp) yrkandena 1 och 2 är
påkallade. Motionerna avstyrks.

Sommartid

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om sommartid
hela året.

Motioner

I motionerna 2000/01:K280 av Birgitta Carlsson och
Gunnel Wallin (c) och 2001/02:K311 av Gudrun
Lindvall (mp) begärs tillkännagivanden för
regeringen om att låta sommartiden vara kvar hela
året.

Bakgrund

Enligt Europaparlamentets och rådets nu gällande
direktiv 2000/84/EG av den 19 januari 2001 om
bestämmelser beträffande sommartid skall sommartiden
i alla medlemsstater fr.o.m. år 2002 börja kl. 01.00
Greenwichtid den sista söndagen i mars och upphöra
kl. 01.00 Greenwichtid den sista söndagen i oktober.

I ingressen till direktivet framhålls att det är
viktigt för den inre marknadens funktion att ett
gemensamt datum och klockslag för sommartidens
början och upphörande fastställs för hela
gemenskapen samt att det för att vissa sektorer -
inte enbart transport- och kommunikationssektorerna
- skall fungera väl krävs en stabil och långsiktig
tidsplanering.
Direktivet har genomförts i Sverige genom
förordningen (2001:127) om sommartid.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att det är ett
gemensamt intresse för hela gemenskapen att
gemensamt datum och klockslag gäller för
sommartidens början och upphörande. Givetvis skulle
hela unionen kunna bestämma sig för att ändra sin
normaltid så att den stämmer överens med nuvarande
sommartid och att behålla den hela året. Utskottet
finner dock ingen anledning till några
tillkännagivanden enligt motionerna 2000/01:K280 (c)
och 2001/02:K311 (mp). De avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Utredning om maktrelationer (punkt 3)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per
Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna
vad som anförs i reservation 1. Därigenom bifalls
motion 2001/02:K427 yrkande 1.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2001/02:K427 har danska EU-
experter funnit att 80 % av de lagar som Folketinget
antar har sin grund i EU-direktiv. Vi anser att den
svenska regeringen borde tillsätta en utredning som
belyser maktrelationerna mellan den svenska
riksdagen och EU:s institutioner vad gäller
lagstiftningen. En sådan utredning skulle enligt vår
uppfattning ge ett värdefullt bidrag till den
fortsatta diskussionen. Riksdagen bör därför med
bifall till yrkande 1 i motionen som sin mening ge
regeringen till känna att den bör tillsätta en
utredning med det nämnda uppdraget.

2. Deltagande i riksdagsdebatter (punkt 4)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening riksdagsstyrelsen till
känna vad som anförs i reservation 2. Därigenom
bifalls delvis motion 2001/02:K62 yrkande 6 i denna
del.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2001/02:K62 är det angeläget att
EU-frågorna förs närmare medborgarna och att
Europaparlamentarikernas roll blir mer tydlig. Dessa
parlamentariker bör därför ges möjlighet att delta i
särskilda debatter i riskdagen. Erfarenheterna från
Nederländerna visar att det finns ett stort intresse
av dessa debatter. Riksdagsstyrelsen bör ges i
uppdrag att lägga fram förslag till de ändringar i
riksdagsordningen som behövs.

3. Europeiska partier (punkt 9)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per
Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna
vad som anförs i reservation 3. Därigenom bifalls
motion 2001/02:K257 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning finns ingen anledning att
stödja ett skapande av europeiska politiska partier.
Det finns, som framhålls i motion 2001/02:K257,
inget "europeiskt folk", och kommissionens förslag
till stadgar för och finansiering av europeiska
politiska partier måste ses som ett försök att
uppifrån skapa en sådan identitet. Förslaget bygger
vidare, som också framhålls i motionen, på en
tvivelaktig rättslig grund. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna att regeringen bör
motsätta sig det framlagda förslaget.

4. Villkor för kandidatländerna (punkt 12)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna
vad som anförs i reservation 4. Därigenom bifalls
motion 2001/02:K88 yrkande 10.

Ställningstagande

I samband med en utvidgning till länderna i före
detta östblocket måste EU visa solidaritet med dessa
länder. De behöver hjälp med att bygga upp
demokratin och minska miljöförstöringen.
Solidariteten innebär enligt min uppfattning
exempelvis att EU inte under
medlemskapsförhandlingarna kan ställa upp krav på
långa övergångstider innan den fria rörligheten
skall gälla för dessa länder eller diskutera att
EU:s regler om jordbruksstöd skall kunna vara mindre
generösa för dem.

Regeringen bör således, som anförs i motion
2001/02:K88 (mp), verka för att EU visar solidaritet
med kandidatländerna i samband med utvidgningen.

5. Kampanjpengar (punkt 13)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna
vad som anförs i reservation 5. Därigenom bifalls
motion 2001/02:K400 yrkande 1 samt delvis
motionerna 2001/02:K2 yrkande 2 och 2001/02:K400
yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser det vara viktigt att även uttalat EU-
kritiska organisationer får realistiska möjligheter
att på olika sätt driva opinion och bidra till
folkbildningen och den allmänna debatten från sina
utgångspunkter. Särskilt viktigt anser jag det vara
att folkrörelsen Nej till EU garanteras årliga medel
för sin verksamhet. Regeringen bör i arbetet inför
kommande budgetförslag till riksdagen beakta detta
behov och se till att erforderliga garantier skapas
såväl för Nej till EU som för den EU-kritiska
opinionen i övrigt att komma till tals.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Utredning om maktrelationer (punkt 3) och
utvärdering av den öppna samordningsmetoden
(punkt 11)

av Helena Bargholtz (fp).
Jag anser att de uppgifter som regeringens
Expertgrupp för EU-frågor ålagts i stället borde
läggas ut på universiteten. Expertgruppen skulle då
inte behövas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2001/02:110 Redogörelse för
arbetet inför och under det svenska ordförandeskapet
i EU första halvåret 2001 med handlingsoffentlighet
i EU:s institutioner.

Motioner

Motioner väckta under riksmötet 2001/02

Motioner från allmänna motionstiden 2001/02

2001/02:K257 av Willy Söderdahl m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU
bör motsätta sig kommissionens förslag om stadgar
för och finansiering av europeiska politiska
partier.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU
bör verka för att beskattning av EU-parlamentariker
förblir en nationell angelägenhet.

2001/02:K311 av Gudrun Lindvall (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sommartid året runt.

2001/02:K400 av Kia Andreasson och Yvonne Ruwaida
(mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen bör undersöka möjligheten att
avsätta årliga medel till folkrörelsen Nej till EU.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att 2004-kommittén bör fördela sina resurser
till opinionsbildning så att både EU-positiva och
EU-negativa organisationer på lika villkor får
delta.

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Europaparlamentets säte och arbetsplats bör finnas
på en och samma plats.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s egna
byggnader och transporter skall utmärkas av
exceptionell energieffektivitet.

2001/02:K427 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen i enlighet med
vad i motionen anförs tillsätter en utredning som
belyser maktrelationerna mellan Sveriges riksdag och
EU:s institutioner vad gäller lagstiftningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
utvärdera den öppna samordningens metod.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fortsätta att
förbättra öppenheten i EU:s institutioner.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att koncentrera
Europaparlamentets arbete till en ort.

2001/02:U302 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmänhetens rätt
till avgiftsfri tillgång till handlingar hos EU-
institutionerna.

Motion väckt med anledning av proposition
2001/02:8

2001/02:K2 av Margit Gennser (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medel till
organisationer som stöder en mer EU-kritisk
hållning.

Motion väckt med anledning av proposition
2001/02:80

2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6 (delvis). Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om ett mer
demokratiskt EU.

Yrkandet behandlas i annan del i sammansatta
konstitutions- och utrikesutskottets betänkande
2001/02:KUU2.

Motioner väckta med anledning av skrivelse
2001/02:115

2001/02:K86 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ytterligare
öppenhetsfrämjande åtgärder.

2001/02:K88 av Yvonne Ruwaida (mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om solidaritet med
kandidatländerna i samband med EU:s utvidgning.

Motioner från allmänna motionstiden 2000/01

2000/01:K219 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hanteringen av skattemedel inom
EU.

2000/01:K280 av Birgitta Carlsson och Gunnel Wallin
(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att låta
sommartiden vara kvar hela året.

2000/01:K383 av Viola Furubjelke (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att inte ha
inskränkningar i rösträtten till EU-parlamentet.

2000/01:K398 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att koncentrera
Europaparlamentets arbete till Bryssel.

2000/01:U510 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
höja valdeltagandet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att koncentrera
Europaparlamentets sessioner till Bryssel.