Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU33

Massmediefrågor

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett 40-tal
motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 2000
och 2001 som på olika sätt rör massmediefrågor. Det
gäller frågor om

mångfald m.m.,

riktlinjer för mediepolitiken, konvergens m.m.,

pornografi,

TV-direktivet, m.m.,

Granskningsnämnden för radio och TV,

distribution av TV-sändningar,

regional TV,

koncessionsavgifter,

det s.k. riksförbudet i närradion, m.m.

Samtliga motioner avstyrks.

I betänkandet finns 12 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mångfald, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K381
yrkande 14 och 2001/02:K396 yrkandena 1-3.
Reservation 1 (mp)
Reservation 2 (m, kd, fp) - motiv.

2. Statens agerande rörande medier, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K236 yrkande 9
och 2001/02:K243 yrkandena 1-3, 6 och 7.
Reservation 3 (m)

3. En nationell fri radio på kommersiell
grund

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K243
yrkande 5 och 2001/02:K367 yrkande 5.
Reservation 4 (m, kd)

4. Fördelning av frekvensutrymme genom
auktionsförfarande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K243
yrkande 4 och 2001/02:So637 yrkande 21 i denna
del.
Reservation 5 (m, fp)

5. Public service

Riksdagen avslår motion 2001/02:So637 yrkande
21 i denna del.
Reservation 6 (fp)

6. Teknikneutralt regelverk för TV-
sändning

Riksdagen avslår motion 2001/02:T409 yrkande 9.
Reservation 7 (fp)

7. Pornografi

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K232
yrkande 2 och 2001/02:K348 yrkandena 2-4.
Reservation 8 (mp)

8. Avskaffande av TV-direktivet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K243
yrkande 12 och 2001/02:U303 yrkande 7.
Reservation 9 (m)

9. TV-reklam riktad till barn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K370
yrkande 1 och 2001/02:K415.

10. Granskningsnämnden för radio och TV

Riksdagen avslår motion 2001/02:K367 yrkande 2.
Reservation 10 (kd)

11. Begränsning av must carry-
skyldigheten

Riksdagen avslår motion 2001/02:K243 yrkande
13.
Reservation 11 (m, fp)

12. Radio- och TV-utbyte i de nordiska
länderna

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K338 och
2001/02:Kr424 yrkandena 4-6.

13. Vidaresändning på invandrarspråk

Riksdagen avslår motion 2001/02:K357.

14. Regional TV

Riksdagen avslår motion 2001/02:K410.

15. Koncessionsavgifter

Riksdagen avslår motion 2001/02:K367 yrkande 7.
Reservation 12 (kd)

16. Det s.k. riksförbudet i närradion

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K236,
2000/01:K332 yrkandena 1 och 2, 2000/01:K387 yrkande
1-3, 2001/02:K308, 2001/02:K421 yrkandena 1 och 2
samt 2001/02:Kr423 yrkande 2.

Stockholm den 18 april 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats
Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson
(v), Björn von der Esch (kd), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Margareta
Nachmanson (m).

2001/02

KU33

Utskottets överväganden

Mångfald, m.m.
Utskottets förslag i korthet

Utskottet utgår från att regeringen delar
uppfattningen att frågor om mångfald inom
massmedierna även fortsatt bör ägnas stor
uppmärksamhet, och att ytterligare åtgärder
kan behöva övervägas på detta område.
Utskottet anser därför inte att några
tillkännagivanden behövs om
mediekoncentrationslagstiftning, utredning av
distributionskanalerna för tidskrifter ur ett
tryck- och yttrandefrihetsperspektiv samt
ändring av konkurrenslagen. Jämför
reservation 1 och 2.

Motioner

I motion 2001/02:K396 av Ewa Larsson m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om
mediekoncentrationslagstiftning (yrkande 3).
Motionärerna anför att distributionskanalerna för
tidskrifter och tidningar kontrolleras av några
enstaka, dominerande företag. Detta leder enligt
motionärernas uppfattning till att den fria
konkurrensen hotas. Även i motion 2001/02:K381 av
Matz Hammarström m.fl. (mp) återfinns ett yrkande av
samma innebörd (yrkande 14).

I motion 2001/02:K396 av Ewa Larsson m.fl. (mp)
föreslås vidare ett tillkännagivande för regeringen
om att distributionskanalerna för tidskrifter utreds
ur ett tryck- och yttrandefrihetsperspektiv.
Motionärerna anför att distributionskanalerna för
tidskrifter kontrolleras av några enstaka,
dominerande förlag. Detta leder enligt motionärernas
uppfattning till att också yttrandefriheten hotas
(yrkande 1).
I samma motion föreslås slutligen att riksdagen
beslutar att begära att regeringen återkommer med
förslag där en särskild regel tas in i
konkurrenslagen om att prövningen i fall som har
betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall
ske under beaktande av de grundläggande intressena
av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri
och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt
skapande (yrkande 2).

Bakgrund

Statligt distributionsstöd till dagstidningar

Sedan 1960-talets slut lämnar staten olika former av
direkt presstöd, framför allt till tidningar som har
ett konkurrensmässigt underläge till följd av låg
spridning på utgivningsorten och som därmed är
mindre attraktiva på annonsmarknaden. Det direkta
statliga stödet till dagspressen fördelas av
Presstödsnämnden.

Det direkta statliga stödet till dagspressen
omfattar bl.a. distributionsstöd. Detta stöd, som
regleras i 4 kap. presstödsförordningen (1990:524),
lämnas till dagstidningar som samordnar sin
distribution med någon eller några andra tidningar.
Distributionsstöd får lämnas för varje abonnerat
exemplar av en dagstidning
- vars upplaga i huvudsak är betald,
-
- som har ett abonnemangspris som inte uppenbart
avviker från det pris tidningar har i den kategori
som tidningen tillhör,
-
- och som distribueras av ett distributionsföretag
eller av ett befordningsföretag i
lantbrevbäringsturer eller särskilda
tidningsutdelningsturer, där minst två
tidningsföretag deltar.
-
Tidningsföretag skall för att få distributionsstöd
skriftligen förbinda sig att avstå från egen
distribution av en abonnerad dagstidning inom alla
områden där stödberättigad samdistribution
förekommer om denna påbörjas vid en tidpunkt då den
egna tidningen kan medfölja. Vidare skall
tidningsföretaget skriftligen förbinda sig att
överlämna hela distributionsarbetet till
postbefordringsföretaget respektive
distributionsföretaget i varje område där tidningen
deltar i stödberättigad samdistribution.

Presstödsnämnden får medge att ett
distributionsföretag som underentreprenör anlitar
ett tidningsföretag eller ett företag som ägs av
eller ingår i en koncern med tidningsföretag.
Medgivande får lämnas endast om det finns synnerliga
skäl för en sådan ordning och under förutsättning
att övriga tidningsföretag som deltar i
samdistributionen inom distributionsområdet godtar
att underentreprenören anlitas. Vidare krävs för
sådant medgivande att distributionsföretaget och
underentreprenören samtycker till att dessa övriga
tidningsföretag efter framställning till
Presstödsnämnden skall kunna få de uppgifter som
behövs för att kunna bedöma kostnader och
kostnadsfördelning för en planerad eller pågående
samdistribution.
Två distributionsföretag får samtidigt svara för
stödberättigad samdistribution inom ett
distributionsområde, om Presstödsnämnden medger det.
Distributionsstöd lämnas årligen med 10,30 öre per
exemplar för de första 7 miljonerna stödberättigade
exemplar, 8,23 öre per exemplar för exemplaren
mellan 7 miljoner och 14 miljoner, 6,17 öre per
exemplar för exemplaren mellan 14 miljoner och 21
miljoner, samt 5,16 öre per exemplar för exemplaren
över 21 miljoner.
Presstödsnämnden betalar ut stödet månadsvis i
efterskott till distributionsföretaget eller
postbefordringsföretaget. Distributionsföretaget och
postbefordringsföretaget tillgodoför
tidningsföretaget dess andel av detta belopp. Ett
distributionsföretag får förmedla distributionsstöd
endast om företaget skriftligen förbinder sig att
uppfylla vissa villkor. För det första skall
företaget inom sitt verksamhetsområde anordna
samdistribution där förutsättningar finns för
stödberättigad samdistribution. För det andra skall
företaget för samdistributionen tillämpa viss
prissättning för sådana tidningsföretag som har
undertecknat en förbindelse av tidigare omtalat
slag, och som ger ut tidningar som normalt kommer ut
med minst ett nummer varje vecka. Prissättningen
skall vara sådan att storleken av den enskilda
tidningens abonnerade upplaga inom
distributionsområdet inte inverkar på
distributionsavgiften per distribuerat exemplar. Om
det blir väsentliga kostnadsskillnader på grund av
att tidningarna väger olika mycket per exemplar, att
någon av tidningarna föranleder mer administrativt
arbete än de andra eller att någon av tidningarna
föranleder särskilda transportkostnader får dock
prissättningen anpassas till dessa skillnader. En
sådan prissättning får däremot inte innebära att
priset för distributionen av ett exemplar av den
mest kostnadskrävande tidningen blir mer än tio
procent högre än priset för distribution av ett
exemplar av den minst kostnadskrävande tidningen.
För en tidning som kommer ut en gång per vecka
gäller vidare att den skall ha minst en procents
hushållstäckning i den blockregion där tidningens
utgivningsort är belägen. För det tredje skall
distributionsföretaget eller
postbefordringsföretaget hålla samdistributionen
öppen för samtliga dagstidningar vars upplaga är i
huvudsak betald och har ett abonnemangspris som inte
uppenbart avviker från vad tidningar har i den
kategori som tidningen tillhör och som vid tiden för
samdistributionens början finns tillgängliga på
orten. Slutligen skall företaget delge anbud på
samdistribution inom ett distributionsområde till
samtliga dagstidningar som har undertecknat
förbindelse av tidigare omtalat slag vid en och
samma tidpunkt.
Ett distributionsföretag får i samdistributionen
distribuera annat än dagstidningar med
distributionsstöd om kvaliteten i
dagstidningsdistributionen inte försämras.
Ett distributionsföretag får inte förmedla
distributionsstöd, om distributionsföretaget ägs av
eller ingår i en koncern med ett eller några få
tidningsföretag. Ett sådant distributionsföretag får
dock förmedla distributionsstöd om Presstödsnämnden
medger det, och om distributionsföretaget först
samtycker till att ett tidningsföretag som berörs av
samdistribution som anordnas av
distributionsföretaget efter framställning till
Presstödsnämnden skall kunna få de uppgifter som
behövs för att kunna bedöma kostnader och
kostnadsfördelning för en planerad eller pågående
samdistribution.
Om ett eller flera tidningsföretag lämnar
samdistributionssystemet och de kvarvarande
tidningsföretagen i samdistributionen i
distributionsområdet därmed drabbas av väsentliga
kostnadsökningar skall de få extra distributionsstöd
under högst tre år.

Mediekoncentrationskommittén

Mediekoncentrationskommittén lämnade sitt betänkande
Yttrandefriheten och konkurrensen, förslag till
mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30) i februari
1999. Kommittén hade till uppgift att lägga fram
förslag om lagstiftning för att slå vakt om
mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-
och maktkoncentration inom massmedierna som kan
skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri
och allsidig upplysning. I betänkandet föreslår
kommittén bl.a. ändringar i tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen samt att det införs en
särskild mediekoncentrationslag. Förslagen innebär i
korthet att en koncentration skall kunna förbjudas,
om den

1. skapar, förstärker eller förändrar kontrollen
över en dominerande ställning, som väsentligt hämmar
eller är ägnad att hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en
sådan verksamhet som har särskild betydelse för
opinionsbildningen - dagspress, radio och TV - eller
en ställning som innefattar ett väsentligt
inflytande inom flera sådana verksamheter och
2. i betraktande av koncentrationens art,
marknadsförhållandena och berörda företags
förväntade agerande kan befaras vara ägnad att hämma
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.
Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds
för närvarande i Regeringskansliet. Enligt uppgift
från Regeringskansliet planeras för närvarande inga
ytterligare lagstiftningsåtgärder med anledning av
Mediekoncentrationskommitténs förslag.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade vid riksmötet
2000/01 en motion (mp) med yrkande om att
distributionskanalerna för tidskrifter utreds ur ett
tryck- och yttrandefrihetsperspektiv. Utskottet
konstaterade då att kulturutskottet nyligen hade
avstyrkt ett motionsyrkande i ämnet med hänvisning
till att regeringens beredning av
Mediekoncentrationskommitténs förslag inte borde
föregripas. Konstitutionsutskottet fann inte skäl
att göra någon annan bedömning, varför motionen
avstyrktes (bet. 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett
demokratiskt samhälle. Det är obestridligt att i
moderna demokratier massmedierna spelar en betydande
roll för opinionsbildningen och därmed för
möjligheterna att förstärka och fördjupa demokratin.
Mångfald inom massmedierna med möjlighet för många
olika röster och uppfattningar att göra sig hörda är
därför av vital betydelse för vårt samhälle.

Bland svenska massmedier har traditionellt
dagspressen intagit en särställning när det gäller
nyhetsförmedling och i synnerhet opinionsbildning.
Även om dagspressens ställning har förändrats
betydligt sedan presstödet infördes är den alltjämt
speciell. Ett statligt presstöd i form av bl.a.
distributionsstöd är enligt utskottets mening av
väsentlig betydelse när det gäller att motverka
koncentrationstendenser och upprätthålla mångfalden
inom dagspressen. Utskottet anser också att det kan
finnas goda skäl att överväga ytterligare åtgärder
när det gäller att motverka koncentrationstendenser
och öka mångfalden på medieområdet.
Mot den anförda bakgrunden är utskottet av
uppfattningen att frågor om mångfald inom
massmedierna även fortsatt bör ägnas stor
uppmärksamhet och att ytterligare åtgärder kan
behöva övervägas på detta område. Utskottet utgår
från att regeringen delar utskottets inställning,
och anser det inte nödvändigt med några sådana
tillkännagivanden som begärs i motionerna
2001/02:K396 yrkandena 1-3 samt 2001/02:K381 yrkande
14. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Riktlinjer för mediepolitiken,
konvergens m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstaganden motionsyrkanden
om statens agerande rörande medier och
grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet,
auktionsförfarande för nya radio- och TV-
koncessioner samt ett teknikneutralt
regelverk för TV-sändning. Jämför reservation
3-7.

Motioner

I motion 2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m)
begärs tillkännagivanden för regeringen om statens
tre uppgifter inom mediepolitiken (yrkande 1), om
riktlinjerna för mediepolitiken (yrkande 2), om att
nya avtal med programbolag inte får innehålla vare
sig program- eller reklamvillkor (yrkande 3), om att
framtida koncessioner inom radio och TV skall
fördelas via auktion (yrkande 4), om möjlighet till
etablering av kommersiell nationell radio (yrkande
5), om långsiktighet och förutsägbarhet i
utarbetande av en ny ordning för digital radio
(yrkande 6) och om det digitala marknätet (yrkande
7). Motionärerna anför att de ser tre huvuduppgifter
för mediepolitiken. Den första är att skapa ett
regelverk och tydliga spelregler för att garantera
yttrandefrihet, tryckfrihet och etableringsfrihet i
medierna. Den andra är att garantera tillgången till
vissa kvalitetsprogram (det s.k. public service-
uppdraget). Den tredje är att hantera de statliga
radio- och TV-bolagen, dvs. Sveriges Radio, Sveriges
Television, Sveriges Utbildningsradio och Teracom. I
statens åtaganden på medieområdet måste det ingå att
säkerställa etableringsfrihet för nya kanaler utan
att reglera deras programverksamhet. Vägledande
skall vara ansvaret gentemot publiken. Koncessioner
skall fördelas på motsvarande sätt som den privata
lokalradions ursprungliga regelverk, nämligen genom
ett auktionsförfarande. Det är viktigt att vidga
yttrandefriheten och öppna för såväl nya regionala
kanaler, som fria nationella kanaler. Det finns inga
tekniska eller demokratiska skäl till att begränsa
den fria radions utveckling. Nationella
radiokanalkoncessioner bör snarast utbjudas till
auktion. Utbudet av mottagare för digital radio
styrs av politiska regler. De viktigaste reglerna
gäller vilka villkor som ställs upp för den privata
radions deltagande. Långa tillståndsperioder och
möjligheter att förändra programutbud och ägande är
av avgörande betydelse. Långsiktighet och
förutsägbarhet måste vara grundläggande i
utarbetandet av en ny ordning för digital radio.
Verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på
marknadsmässiga överväganden bland aktörerna på
marknaden. Det gäller bland annat de radio- och TV-
företag som har ett naturligt intresse av att
utveckla formerna för digitala sändningar, men också
företag som utvecklar olika former för digital
kommunikation.

I motion 2001/02:K236 av Bo Lundgren m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande för regeringen om
sändningsrätter för radio och TV. Motionärerna anför
att yttrandefrihet och rätten till fri
åsiktsbildning utgör omistliga hörnstenar i ett
demokratiskt samhälle. I Europakonventionen kommer
detta synsätt till uttryck genom artikel 10, vilken
stadgar att rätten att t.ex. sända radio eller TV är
en civil rättighet, och genom artikel 6, enligt
vilken en sådan rättighet inte får begränsas utan
rättslig prövning. Mot bakgrund av detta framstår
den svenska medieregleringen, som bl.a. innebär att
staten har monopol på sändningsrätter för radio och
TV utan möjlighet för den enskilde till rättslig
prövning, som oförenlig med konventionen. Enligt
motionärernas mening är det angeläget att även i
detta avseende stärka den enskildes rättighetsskydd
så att det bättre överensstämmer med konventionens
(yrkande 9).
I motion 2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande för regeringen om
utredning om nationell fri radio på kommersiell
grund (yrkande 5).
I motion 2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande för regeringen om
fri radio och TV. Motionärerna anför att privata
radio- och TV-kanaler måste få finnas och ha stor
frihet. Enligt motionärerna behövs dock också
"public service", alltså ett subventionerat
kvalitetsutbud, för att säkra kvalitet och mångfald.
Kvalitetsstödet måste ske i former som minimerar
riskerna för politisk styrning. Tillgängligt
eterutrymme bör konsekvent fördelas genom auktioner,
inte genom politiska s.k. skönhetstävlingar (yrkande
21).
I motion 2001/02:T409 av Eva Flyborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande för regeringen om
behovet av en utredning för att ta fram ett nytt
teknikneutralt regelverk för TV-sändning. Enligt
motionärerna finns det ingen mening med att ha olika
regler för olika distributionsformer för TV, t.ex.
via kabel eller via radiosignaler i marknätet. En
utredning bör ges i uppdrag att ta fram ett nytt
teknikneutralt regelverk (yrkande 9).

Bakgrund

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för
yttrandefrihet i radio, television, filmer,
videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på
samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen.
Detta innebär bl.a. att censurförbud och
etableringsfrihet i princip gäller också för de
medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.
Endast i fråga om användningen av
radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i
tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas.

Varje svensk medborgare och svensk juridisk person
har enligt 3 kap. 1 § första stycket
yttrandefrihetsgrundlagen rätt att sända
radioprogram genom tråd. Något krav på tillstånd för
att sända radioprogram genom tråd finns inte.
Föreskrifter kan emellertid meddelas om skyldighet
för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i
den utsträckning som behövs med hänsyn till
allmänhetens intresse av tillgång till allsidig
upplysning (s.k. must carry).
Rätten att sända radioprogram på annat sätt än
genom tråd får enligt 3 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för
att sända. Det allmänna skall enligt paragrafen
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på
ett sätt som leder till vidast möjliga
yttrandefrihet. Enligt 3 kap. 4 § avgör den som
sänder radioprogram självständigt vad som skall
förekomma i programmen.
Enligt förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen
(prop. 1990/91:64) är det av tekniska skäl omöjligt
att uppnå en grundlagsfäst etableringsfrihet i
tryckfrihetsrättslig mening när det gäller
radiosändningar. Det gällande koncessionssystemet
hade sin grund i nödvändigheten av att fördela
radiofrekvenser, samtidigt som det har funnits en
önskan att låta den centrala radio- och TV-
verksamheten handhas av ett enda företag i
allmänhetens tjänst.
Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio-
och televisionssändningar till allmänheten bl.a. i
fråga om innehållet i sådana sändningar. Lagen är
med visst undantag tillämplig på sändningar genom
tråd endast om de når mer än 100 bostäder. Den
omfattar också vissa satellitsända TV-program och
ljudradioprogram. Tillstånd krävs endast för sådana
ljudradio- och televisionssändningar som sker med
hjälp av radio på frekvenser under 3 Ghz. Den som
bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte
behövs tillstånd - t.ex. den som sänder ursprungligt
i kabel - eller som är satellitentreprenör är
skyldig att anmäla sig för registrering hos Radio-
och TV-verket. Vissa undantag från tillståndsplikten
gäller för sändningar av sökbar text-TV och för
sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller
hörselskadade.
Regeringen är tillståndsmyndighet för
televisionssändningar samt ljudradiosändningar i
hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som
regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt
sända det antal program i varje område som anges i
tillståndet. Tillstånd till digitala
ljudradiosändningar ges också av regeringen. Radio-
och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio
samt lokalradio. Ingen kan få mer än ett tillstånd.
Verkets beslut i tillståndsfrågor får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol (13 kap. 1 och 1 a §§).
Regeringen har att beakta vad som föreskrivs i 1
kap. 9 § regeringsformen om objektivitetskrav vid
myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§
yttrandefrihetsgrundlagen framgår som tidigare har
nämnts att yttrande- och informationsfriheterna
skall vara grundläggande mål vid normgivning som
berör fördelning av frekvenser och att dessa
värderingar skall vara vägledande även vid
förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen.
Därtill gäller vad som föreskrivs om begränsningar
av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 §
andra-femte styckena och 13 § regeringsformen. Dessa
bestämmelser i regeringsformen innebär i huvudsak
att begränsningar får göras endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbart i ett
demokratiskt samhälle, att begränsningen skall stå i
proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot
den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras
enbart på grund av politisk, religiös, kulturell
eller annan sådan åskådning, att begränsningar får
göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna
betydelsefulla hänsyn och att begränsningar i övrigt
får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder
det.
Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får
enligt 3 kap. 1 § radio- och TV-lagen förenas med
villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas
opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i ljudradion och televisionen.
Villkor för sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2
§ även avse bl.a. skyldighet att sända program till
hela eller viss del av landet, sända under viss
minsta tid, samtidigt sända ett visst minsta antal
program i varje område, använda en viss
sändningsteknik, sända genmälen och beriktiganden, i
programverksamheten respektera den enskildes
privatliv, sända ett mångsidigt programutbud,
kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för
allmänheten om en myndighet begär det samt utforma
sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan
tas emot av en begränsad del av allmänheten i
sändningsområdet. Villkor för sändningstillstånd får
också avse förbud mot att sända reklam, andra
annonser och sponsrade program samt förbud mot att
diskriminera annonsörer (3 kap. 3 §). Ingen kan få
mer än ett tillstånd av regeringen vare sig direkt
eller genom företag där han eller hon på grund av
aktie- eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande
inflytande. Villkor för sändningstillstånd får
innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett
företag som erhåller tillståndet inte får förändras
i mer än begränsad omfattning (3 kap. 4 §). Innan
regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den
sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig
över de villkor som regeringen avser att förena med
tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast
innehålla villkor som sökanden godtagit (3 kap. 8
§).
Regeringens beslut i tillståndsärenden av nu
aktuellt slag kan bli föremål för prövning enligt
lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut.
När tillstånd meddelas sker också en ytterligare
prövning inom ramen för radiokommunikationslagen
(SFS 1993:599). Tillståndshavaren måste ha Post- och
Telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare.
Grunderna för Post- och Telestyrelsens
tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket
radiokommunikationslagen. Tillstånd skall meddelas
under förutsättning av störningsfrihet och effektiv
frekvensanvändning. Vidare skall radiokommunikation
som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte
hindras och en rimlig beredskap för nya
radioanvändningar skall kunna upprätthållas.
Försvarsmaktens frekvensbehov skall vara
tillgodosett. Tillståndsmyndighetens beslut kan
enligt 19 § överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
I förarbetena till radio- och TV-lagen (prop.
1995/96:160 s. 89 f.) framhålls att regeringens
tillståndsbeslut normalt är en del i ett större
massmediepolitiskt system. Det är inte bara fråga om
ett val mellan två eller flera tillståndssökande
utan också om t.ex. innebörden i de krav som skall
ställas på sändningsföretaget och om val mellan hur
stor del av sändningsutrymmet som skall utnyttjas
för rikstäckande respektive regionala eller lokala
sändningar. Regeringen framhöll att om en direkt
valsituation föreligger är det klart att
regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens
bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra
stycket yttrandefrihetsgrundlagen följer att
regeringen i valsituationer måste beakta t.ex.
vilket programföretag som kan förväntas ge mest
allsidigt utbud, låta störst antal meningsriktningar
komma till tals, är minst knutet till specifik
intressegrupp osv., kort sagt frågor om den sökandes
vilja och förmåga att uppfylla de krav som ställs.
Också för frågor om sändningsområden m.m. blir
bedömningarna av sådan natur som knappast kan
beskrivas i lagtext utan mer är sådana som
regeringen i politisk ordning ansvarar för inför
riksdagen.
Regeringen ansåg därför att den dåvarande
ordningen med tillståndsprövning borde kvarstå
oförändrad, i vart fall till dess en förändrad
rättslig, teknisk eller massmediepolitisk verklighet
tydligt kunde skönjas.

Utredningar, pågående arbete m.m.

I Konvergensutredningens betänkande Konvergens och
förändring (SOU 1999:55) dras slutsatsen att det
föreligger behov av samordning av viss lagstiftning.
Det gäller framför allt relationen mellan å ena
sidan telelagen och å andra sidan
yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och TV-lagen.
Därutöver måste hänsyn tas till de övriga
tillämpningsproblem som konvergensutvecklingen
medför. Utredaren fann inte tillräckliga skäl för
att föreslå konkreta lagstiftningsåtgärder, bl.a.
med hänsyn till ett pågående arbete inom EU och den
osäkerhet som präglar konvergensutvecklingens
närmare riktning.

Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att en
parlamentariskt sammansatt kommitté skulle analysera
behovet av och förutsättningarna för en mer tek-
nikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten
(Ju 1999:01, dir. 1999:8). Kommittén, som antog
namnet Mediegrundlagsutredningen, presenterade den
29 mars 2001 sina överväganden och förslag i
betänkandet Yttrandefriheten och Internet. Utvidgat
grundlagsskydd och andra frågor om tryck- och
yttrandefrihet (SOU 2001:28). Kommittén föreslår
bl.a. att den nuvarande s.k. databasregeln (1 kap. 9
§ yttrandefrihetsgrundlagen) utvidgas så att den
omfattar också direktsändning på begäran,
beställtryck och push-teknik. För massmedieföretag
skall skyddet liksom hittills vara automatiskt.
Vidare föreslås en möjlighet att genom
utgivningsbevis få ett frivilligt skydd. Dessa
ändringar innebär enligt kommittén en
vidareutveckling av nuvarande grundlagsreglering men
gör denna mindre teknikberoende.
Mediegrundlagsutredningen föreslår också ändringar i
yttrandefrihetsgrundlagen i fråga om nätägarens rätt
att bestämma över sina nät för att tillåta regler om
skyldighet att upplåta utrymme i nät för annans
teletjänster samt för att klargöra att det är
tillåtet med regler om skyldighet för nätinnehavare
att släppa in andra program än dem som nu omfattas
av den s.k. "must carry"-skyldigheten liksom med
regler om skyldighet att vidta åtgärder för att
tillförsäkra motta-garkollektivet (t.ex. hyresgäster
i ett hyreshus) inflytande över programvalet.

Mediegrundlagsutredningens förslag ligger till
grund för de förslag som regeringen för fram i
proposition 2001/02:74 Yttrandefrihetsgrundlagen och
Internet. Utskottet behandlar propositionen i
betänkande 2001/02:KU21.

Inom EU har det under en följd av år pågått ett
omfattande arbete med konvergensfrågorna. Utskottet
redogjorde ingående för detta arbete i betänkande
1999/2000:KU15. Här kan därför nu hänvisas till den
bakgrundsbeskrivning som lämnas där.

Kommissionen lade den 12 juli 2000 fram ett
förslag till direktiv om ett gemensamt ramverk för
elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster,
KOM (2000) 393. I en faktapromemoria från
Näringsdepartementet (regeringens promemoria
2000/01:57) anförs bl.a. följande. Kommissionens
förslag till nytt regelverk för elektroniska
kommunikationsnät består av fem direktiv, en
förordning samt ett beslut. Ramdirektivet är avsett
att utgöra en form av grunddirektiv bland dessa.
Direktivet fastställer det nya regelverkets
målsättning: att åstadkomma ett harmoniserat
regelverk för elektroniska kommunikationsnät och -
tjänster samt tillhörande faciliteter. Vidare anger
direktivet de nationella tillsynsmyndigheternas
uppgifter och skyldigheter bl.a. beträffande
konsultations- och informationsförpliktelser.
Ramdirektivet anger även ett flertal grundläggande
bestämmelser för tillämpningen av övriga direktiv
såsom definitionen av det nya
marknadsinflytandebegreppet (SMP) och procedurerna
för marknadsanalyser.
I promemorian anges vidare att Sverige i grunden
är positivt inställt till kommissionens förslag med
tanke på inriktningen mot fortsatt liberalisering
och ökad konkurrens inom området. Sverige bör enligt
promemorian även stödja omfattningen av den aktuella
regleringen och inriktningen mot en horisontell
reglering av olika typer av infrastruktur för
elektronisk kommunikation. Sverige stöder en gradvis
övergång från sektoriell reglering till allmän
konkurrensrätt. Det är enligt promemorian dock
viktigt att understryka att en övergång till allmän
konkurrensreglering inte kan äga rum för tidigt. En
absolut nödvändig förutsättning är att en effektiv
och stabil konkurrens råder på marknaden. - Sverige
är enligt promemorian dock tveksamt till den ökade
centralisering och byråkrati som blir en följd av de
regler som föreslås t.ex. om konsultation med
kommissionen och andra medlemsstater. Vidare krävs
åtskilliga klargöranden och förtydliganden av de
föreslagna artiklarna.
Det tidigare omtalade arbetet inom EU har hittills
resulterat i att beslutet samt fyra direktiv har
blivit antagna. Enligt uppgift från
Regeringskansliet kan ytterligare ett direktiv
förväntas bli antaget till sommaren 2002 (se även
skr. 2001/02:160 s. 84 f.).

Regeringen gjorde i proposition 2000/01:94 Radio och
TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 bedömningen att
förslagen, trots att de inte omfattar innehållet i
de tjänster som befordras med hjälp av elektroniska
informationsnät, påverkar förutsättningarna för
radio och TV i allmänhetens tjänst eftersom de
behandlar distributionsformer som bär såväl radio
och TV-sändningar som nya medieformer och tjänster.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 1998 avstyrkte utskottet (bet. 1997/98:KU16)
motionsyrkanden (m) motsvarande de nu aktuella
yrkandena i motion 2001/02:K243 (m) om riktlinjer
för statens agerande rörande medier mot bakgrund av
att riksdagen ganska nyligen hade tagit ställning i
fråga om sändningstillstånd och tillståndsvillkor
och med hänsyn till att resultatet av
Konvergensutredningen och Lokalradioutredningen inte
borde föregripas.

Även under riksmötet 1998/99 avstyrkte utskottet
liknande motionsyrkanden (m). Utskottet uttalade då
att det inte fann skäl att frångå sin tidigare
bedömning när det gäller grundläggande principer och
former för programföretags verksamhet (bet.
1998/99:KU23).
Vid riksmötet 1999/2000 vidhöll utskottet sina
tidigare bedömningar och avstyrkte liknande
motionsyrkanden (m) för statens agerande rörande
medier (bet. 1999/2000:KU15). Även vid det förra
riksmötet vidhöll utskottet sina tidigare
bedömningar och avstyrkte ett motionsyrkande (m) av
samma innebörd (bet. 2000/01:KU18).
I samband med utskottets behandling våren 2000 av
proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio
avstyrktes ett motionsyrkande om utredning av
inrättandet av en nationell fri radio på kommersiell
grund. Utskottet pekade på att syftet med införandet
av privata reklamfinansierade ljudradiosändningar
var att främja självständigt lokalt förankrade
radiostationer. Utskottet framhöll att det analoga
sändningsutrymmet är begränsat och ger utrymme
endast för ett mindre antal nya sändningstillstånd.
Vidare framhölls att behovet av mångfald gör att det
är angeläget att minst två tillstånd så långt
möjligt skall kunna ges för varje sändningsområde.
Mot den bakgrunden var utskottet inte berett förorda
en ordning som innebär att analogt sändningsutrymme
avsett för den kommersiella lokalradion i stället
används för rikstäckande kommersiell radio.
Under våren 2001 avstyrkte utskottet, som inte var
berett att frångå sin tidigare bedömning, ett
liknande motionsyrkande (bet. 2000/01:KU22).
Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet ett
motionsyrkande om auktionsförfarande för nya TV-
koncessioner (bet. 2000/01:KU18).
Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet även en
motion (fp) om ett nytt teknikneutralt regelverk för
TV-sändning med hänvisning till att utskottet inte
såg någon anledning att föregripa det pågående
arbetet med konvergensfrågorna inom EU och
behandlingen av Mediegrundlagsutredningens förslag
(bet. 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som anser att svensk lagstiftning på
området motsvarar Europakonventionens krav, finner
inte skäl att frångå sina tidigare bedömningar när
det gäller statens agerande rörande medier och
grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet. Motionerna 2001/02:K243
yrkandena 1-3 och 5-7, 2001/02:K236 yrkande 9 och
2001/02:K367 yrkande 5 avstyrks.

Utskottet, som vidhåller sitt tidigare
ställningstagande och inte delar motionärernas
bedömningar vad gäller behovet av att fördela
framtida koncessioner inom radio och TV via auktion,
avstyrker motionerna 2001/02:K243 yrkande 4 och
2001/02:So637 yrkande 21.
Beträffande frågan om ett nytt teknikneutralt
regelverk för TV-sändning vidhåller utskottet sin
tidigare bedömning. Motion 2001/02:T409 yrkande 9
avstyrks.

Pornografi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänsyn till pågående
arbete med att skydda barn mot olämpligt
programinnehåll motionsyrkanden om åtgärder
mot pornografi i olika medier. Jämför
reservation 8.

Motioner

I motion 2001/02:K232 av Ulla-Britt Hagström (kd)
begärs ett tillkännagivande för regeringen om
informationsinsatser avseende skydd mot grov
pornografi via Internet (yrkande 2).

I motion 2001/02:K348 av Ewa Larsson och Kia
Andreasson (båda mp) begärs tillkännagivanden för
regeringen om förslag på hur en separering av
porrfilmer från det övriga filmutbudet på TV kan ske
(yrkande 2), om en utredning i enlighet med vad som
anförs i motionen (yrkande 3) och om förslag till
ett kontrollprogram för att skydda mot pornografiskt
innehåll på Internet (yrkande 4). Motionärerna anför
att en metod för att begränsa medievåldet kan vara
att de filmbolag som i dag säljer sitt utbud
tillsammans med porrfilmer via det digitala TV-
marknätet, satellit eller kabel-TV, åläggs att
separera ut porrfilmerna till en egen kanal. Den som
verkligen vill se pornografisk film får då göra ett
eget aktivt val. Motionärerna vill med en utredning
bredda kunskapen i samhället om vad pornografin
betyder för människan, myter och verklighet.
Frågeställningar av intresse i sammanhanget är hur
det kommer sig att så många är intresserade av
pornografi; vilken betydelse de olika religionerna
och vårt kulturarv har; hur pornografin fungerar
kommersiellt; vilka ekonomiska och kriminella
krafter som står bakom; hur stor spridning de
pornografiska tidningarna och filmerna har i dag och
hur de sprids samt hur olika forskare ser på
sambanden mellan pornografisk film, våldtäkter och
annat sexvåld. Slutligen vill motionärerna att
regeringen låter undersöka möjligheterna att
utveckla kontrollprogram för skolor och förskolor så
att barn och ungdomar som använder Internet slipper
se bilder som de inte är psykologiskt mogna att
hantera.

Bakgrund

Enligt 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844) får
TV-program som innehåller ingående våldsskildringar
av verklighetstrogen karaktär eller pornografiska
bilder inte sändas under sådan tid och på sådant
sätt att det finns en betydande risk för att barn
kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl
ändå är försvarligt. Sådana program skall antingen
föregås av en varning i ljud eller innehålla en
varning som anges löpande i bild under hela
sändningstiden. Enligt förarbetena (prop.
1995/96:160, s. 93 f.) skall det vid tillämpningen
göras en samlad bedömning av det skadliga innehåll
sändningen har, vid vilken tidpunkt sändningen skett
samt den allmänna tillgängligheten av sändningen,
dvs. om den är krypterad. Granskningsnämnden för
radio och TV får förelägga den som åsidosätter
bestämmelsen om varning att följa bestämmelsen.
Föreläggandet får förenas med vite.

Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana
våldsskildringar eller pornografiska bilder i
televisionen får Justitiekanslern förelägga honom
eller henne att inte på nytt sända sådana program på
tider och på sådant sätt att det finns betydande
risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet
får förenas med vite. I fall av väsentliga brott mot
bestämmelsen om sändning av våldsskildringar och
pornografiska bilder kan Justitiekanslern efter
anmälan av regeringen väcka talan vid allmän domstol
om återkallelse av ett sändningstillstånd som
meddelats av regeringen.

En väsentlig utgångspunkt i
yttrandefrihetsgrundlagen är att censur inte skall
få förekomma. Enligt 1 kap. 3 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen får det dock genom lag
meddelas föreskrifter om granskning och godkännande
av rörliga bilder i filmer, videogram eller andra
tekniska upptagningar som skall visas offentligt.

I 1 § lagen (1990:886) om granskning och kontroll
av filmer och videogram (granskningslagen) stadgas
att framställning i en film eller ett videogram
skall vara granskad och godkänd av Statens
biografbyrå, innan den får visas vid allmän
sammankomst eller offentlig tillställning. Från
granskningsplikten undantas dock filmer och
videogram som sänds i ett TV-program som omfattas av
yttrandefrihetsgrundlagen.

Utredningar m.m.

Europeiska unionens råd har antagit rådets
rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om
utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska
industrin för audiovisuella tjänster och
informationstjänster genom främjande av nationella
system för att uppnå en jämförbar och effektiv
skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga
värdigheten. Rekommendationen vänder sig till
medlemsstaterna, berörda branscher och kommissionen.
Den omfattar alla audiovisuella tjänster och
informationstjänster som görs tillgängliga för
allmänheten, oavsett spridningssätt. Som exempel
nämns radio- och TV-sändningar, privata
direktanslutna tjänster eller tjänster på Internet.
Medlemsstaterna rekommenderas att, som ett
komplement till lagstiftningen, främja inrättandet
på frivillig grund av nationella system för skydd av
minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de
olika medie-branscherna. Vidare rekommenderas
medlemsstaterna att samarbeta på gemenskapsnivå för
att utveckla metoder för en jämförbar utvärdering.
Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder
tillsammans med berörda nationella myndigheter.

Rådet mot skadliga våldsskildringar har i uppdrag
att informera berörda branscher om innehållet i
rekommendationen, följa branschernas självreglerande
arbete med de frågor som rekommendationen omfattar,
fungera som samtalspartner i frågor som rör skydd av
barn och den mänskliga värdigheten om branscherna så
önskar och fortlöpande rapportera till
Kulturdepartementet och Näringsdepartementet om hur
branschernas självregleringsarbete fortskrider (dir.
1998:110).
Kommissionen lämnade den 27 februari 2001 en
utvärderingsrapport till ministerrådet och
Europaparlamentet om tillämpningen av
rekommendationen, KOM(2001)106. I rapporten
konstaterar kommissionen att medlemsstaterna har
tillämpat rekommendationen på olika sätt och att de
flesta av medlemsstaterna har inlett kampanjer för
en säkrare användning av Internet och att en del har
infört ny lagstiftning eller stödåtgärder som
telejourer hos polisen när det gäller
barnpornografi. När det gäller de olika
audiovisuella medierna anför kommissionen att
antalet åtgärder har minskat, medan det mesta
arbetet läggs ned på att skydda minderåriga och
mänsklig värdighet när det gäller Internet och minst
när det gäller videospel, vilket ligger i linje med
rekommendationens huvudsakliga inriktning. De
åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit är enligt
kommissionen mycket olika och sträcker sig från
nästan inga åtgärder, särskilt i fråga om Internet,
till omfattande arbete med att upprätta en gemensam
politik för alla de olika audiovisuella medierna.
Även om rekommendationen inte har någon direkt
koppling till TV-direktivet, kan resultaten av
utvärderingsrapporten enligt kommissionen mycket väl
komma att påverka innehållet i ett eventuellt nytt
direktiv om skydd av minderåriga och av mänsklig
värdighet när det gäller allt elektroniskt material.
Avslutningsvis anför kommissionen att resultaten av
rapporten "visar att utmaningarna måste tas på
allvar när det gäller skydd av minderåriga och av
mänsklig värdighet i alla medier, oberoende av om
det är fråga om Internet, TV- och radiosändningar,
videospel eller videokassetter och DVD. Man måste
lägga ner mer arbete på att säkerställa ett
enhetligt tillvägagångssätt, särskilt då
konvergensen kommer att fortsätta att öka, när det
gäller Internet-TV, interaktiva sändningar eller
nedladdning av videospel från Internet. Man bör
också uppmuntra att användarna, vilket inbegriper
konsumenterna, involveras. Lösningar som grundandet
av Nicam-institutet i Nederländerna samt den
brittiska vitboken om kommunikationer visar enligt
kommissionen att mycket kan uppnås med hjälp av sam-
eller självreglering och att lösningarna kan vara
riktgivande vid den fortsatta tillämpningen av
rekommendationen".

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 8 juni
2000 gavs en särskild utredare i uppdrag att
analysera och överväga behovet av ändringar i radio-
och TV-lagen bl.a. beträffande skydd av barn.
Utredaren skulle överväga olika sätt att förbättra
möjligheten att skydda barn mot olämpligt
programinnehåll, t.ex. genom att det ställs upp krav
på att visst innehåll skall kunna blockeras eller
att det skall vara möjligt att utesluta program med
visst innehåll från abonnemanget. I delbetänkandet
Skydd av barn mot olämpligt programinnehåll i TV
(SOU 2001:84), som överlämnades den 6 november 2001,
har utredningen kommit fram till att det inte behövs
någon skärpt lagstiftning som ingriper i
programföretagens sändningsrätt för att skydda barn
mot olämpligt programinnehåll i TV. Utredningen
förordar i stället en förstärkt föräldrakontroll
över TV-utbudet i syfte att förbättra skyddet för
barn. Det är utredningens uppfattning att
programföretagen i första hand bör anförtros att på
frivillig väg arbeta vidare med att utveckla system
för förstärkt föräldrakontroll. Utredningen
framhåller slutligen att den ökade
internationaliseringen av TV-sändningar innebär att
enskilda länders särlösningar får minskad betydelse.
Det krävs internationellt samarbete för att uppnå en
hållbar reglering på medieområdet avseende t.ex.
våldsskildringar och pornografi. Det är därför
viktigt att Sverige fortsätter att driva de
mediepolitiska frågorna internationellt och framför
allt inom EU.

Betänkandet har ännu inte remitterats. Som en
uppföljning av utredningens slutsatser pågår för
närvarande en översyn inom Kulturdepartementet av
frågan om rätten att kunna utesluta program med
pornografiskt innehåll från TV-abonnemang.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet ett
motionsyrkande om åtgärder mot pornografi i kabel-TV
med motiveringen att det pågående arbetet med att
skydda barn mot olämpligt programinnehåll inte borde
föregripas (bet. 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin bedömning att det pågående
arbetet med att skydda barn mot olämpligt
programinnehåll inte bör föregripas. Motionerna
2001/02:K232 yrkande 2 och 2001/02:K348 yrkandena
2-4 avstyrks.

TV-direktivet, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstaganden motionsyrkanden
om avskaffande av TV-direktivet. Eftersom
utskottet förutsätter att den svenska
regeringen även i fortsättningen inom EU
verkar för en restriktiv syn på TV-reklam
riktad till barn avstyrker utskottet
motionsyrkanden om detta. Jämför reservation
9.

Motioner

I motion 2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande för regeringen om
framläggande av förslag till avveckling av EU:s TV-
direktiv (yrkande 12). Motionärerna anför att EU
skall arbeta för att utvidga den inre marknaden och
få bort offentliga monopol. TV-bolagen bör fritt
förfoga över programinnehållet. Det är enligt
motionärerna oacceptabelt att EU ställer krav på en
viss sammansättning av programmen som t.ex. viss
andel europeiska program. Det finns ingen anledning
för EU att detaljreglera vilket ursprungsland
programmen i TV har. EU:s uppgift är att möjliggöra
tjänsternas fria rörlighet, inte reglera vilka
länder programmen får komma ifrån. Även motion
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) innehåller
ett yrkande av samma innebörd (yrkande 7).

I motion 2001/02:K415 av Håkan Juholt m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande för regeringen om stöd
för regeringens krav på att förbudet för eterreklam
riktad mot barn fortsatt skall gälla. I debatten har
det enligt motionärerna framkommit att EU-regler kan
föra med sig att Sverige kan tvingas överge sin
tidigare hållning. Regeringen har i olika EU-
sammanhang hållit fast vid den svenska
inställningen. Motionärerna anser att det är
angeläget att en enig riksdag ger regeringen stöd i
denna fråga. Riksdagen bör enligt motionärerna slå
fast att detta område inte får bli föremål för
"kompromisser" eller anpassning till andra länders
regelverk.
I motion 2001/02:K370 av Monica Green och
Christina Axelsson (båda s) begärs ett
tillkännagivande för regeringen om att Sverige
aktivt bör medverka till att EU:s direktiv om TV och
regler för reklam även omfattar regler för reklam
riktad till barn (yrkande 1).

Bakgrund

Det s.k. TV-direktivet - rådets direktiv 89/552/EEG
av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa
bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas
lagar och andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television - började för
Sveriges del att gälla den 1 januari 1994, då EES-
avtalet trädde i kraft och genomfördes i svensk rätt
genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten (prop.
1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117).
Den 1 december 1996 ersattes bl.a. denna lag av
regler i radio- och TV-lagen (1996:844) som då
trädde i kraft. TV-direktivet har setts över av
kommissionen, och den 30 juni 1997 antog
Europaparlamentet och rådet ett nytt direktiv
(97/36/EG) om ändring av TV-direktivet. Ändringarna
införlivades med svensk rätt genom ändringar i
radio- och TV-lagen (SFS 1998:1713, prop.
1997/98:184, bet. 1998/99:KU13, rskr. 1998/99:100).

TV-direktivet innehåller minimiregler för TV-
sändningar inom EG och syftar till att möjliggöra
fri rörlighet för TV-sändningar. Direktivet innebär
att den medlemsstat varifrån en sändning härrör
skall se till att sändningen följer lagen i den
medlemsstaten. Andra medlemsstater skall tillåta fri
mottagning och får inte hindra vidaresändning av en
TV-sändning från en annan medlemsstat av skäl som
omfattas av direktivet. Direktivet hindrar inte att
medlemsstaterna tillämpar mer restriktiva regler för
TV-företag inom sin nationella jurisdiktion. I
direktivet finns bl.a. regler om europeiska
programkvoter och om sändning av biograffilmer i TV.
Vidare innehåller det allmänna regler om TV-reklam
och sponsring. Där föreskrivs också förbud eller
restriktioner mot sändningar med visst innehåll.
Beträffande TV-reklam riktad till minderåriga sägs i
direktivet att sådan reklam inte direkt skall
uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst
genom att utnyttja deras oerfarenhet eller
godtrogenhet. Reklamen skall inte heller direkt
uppmuntra minderåriga att övertala sina föräldrar
eller andra att köpa de utannonserade varorna eller
tjänsterna. Inte heller skall den utnyttja det
speciella förtroende minderåriga hyser för
föräldrar, lärare eller andra personer. Reklamen
skall inte heller utan skäl visa minderåriga i
farliga situationer. I Sverige gäller enligt 7 kap.
4 § radio- och TV-lagen att reklam i en TV-sändning
inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos
barn under tolv år. I reklam i en TV-sändning får
det inte uppträda personer eller figurer som spelar
en framträdande roll i program som huvudsakligen
vänder sig till barn under tolv år.

Regeringen angav i proposition 2000/01:94 Radio och
TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 att kommissionen
inom kort kommer att inleda en översyn av TV-
direktivet. Kommissionens förslag till ändringar
väntas enligt regeringen i slutet av år 2002 (se
skr. 2001/02:160 s. 230).

Under det svenska ordförandeskapshalvåret har barn
och ungas situation i det nya medielandskapet hört
till de prioriterade frågorna. Ett resultat av detta
var att den för Sverige viktiga profilfrågan om barn
och TV-reklam tydliggjordes på den politiska agendan
inför det kommande arbetet med revideringen av TV-
direktivet. Barn och TV-reklam var föremål för
debatt vid det informella kulturministermötet i
Falun den 20-22 maj 2001, där ett brett stöd gavs
för att barn behöver visas särskild hänsyn när det
gäller reklam. Dessförinnan hade frågan diskuterats
på expertnivå vid seminariet Barn och unga i det nya
medielandskapet i Stockholm den 12-13 februari samma
år. Expertseminariet arrangerades av det svenska
ordförandeskapet i samarbete med kommissionen. Mötet
samlade drygt 200 företrädare för branscher,
intresseorganisationer och myndigheter från hela
Europa. Även kandidatländerna var representerade
(skr. 2001/02:160 s. 231).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid förra riksmötet avstyrkte utskottet, som inte
delade motionärernas uppfattning, ett motionsyrkande
om att regeringen skulle verka för ett avskaffande
av TV-direktivet (bet. 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om avskaffande av TV-
direktivet vidhåller utskottet sitt tidigare
ställningstagande, varför motionerna 2001/02:K243
yrkande 12 och 2001/02:U303 yrkande 7 avstyrks.

Regeringen har under det svenska
ordförandeskapshalvåret vunnit brett stöd för att
barn behöver visas särskild hänsyn när det gäller
reklam. Utskottet förutsätter att regeringen även i
fortsättningen inom EU med kraft driver den svenska
ståndpunkten i fråga om TV-reklam riktad till barn,
men anser det inte nödvändigt med några sådana
tillkännagivanden som begärs i motionerna
2001/02:K415 och 2001/02:K370 yrkande 1. Motionerna
avstyrks därmed.

Granskningsnämnden för radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till sitt
tidigare ställningstagande ett motionsyrkande
om utvärdering av verksamheten vid
Granskningsnämnden för radio och TV. Jämför
reservation 10.

Motion

I motion 2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande för regeringen om en
allsidig och relevant utvärdering av verksamheten
hos Granskningsnämnden för radio och TV.
Motionärerna anför att ibland har det riktats
befogad kritik mot nämnden med hänvisning till att
nämnden tycks avfärda en del anmälningar
rutinmässigt och utan närmare analys. Enligt
motionärerna finns det en risk för att granskningen
över en tidsperiod leder till avtrubbning vid de
olika bedömningarna. Därför borde det nu vara dags
att genomföra en allsidig och relevant utvärdering
av nämndens verksamhet (yrkande 2).

Bakgrund

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar
Granskningsnämnden för radio och TV genom granskning
i efterhand om sända program står i överensstämmelse
med lagen och de villkor som kan gälla för
sändningarna.

Nämndens övervakning omfattar alla de svenska
radio- och TV-företag som sänder program till den
svenska allmänheten, antingen sändningarna sker
lokalt, regionalt eller över hela landet. Det
innebär med andra ord att nämnden granskar allt från
när- och lokalradio till rikstäckande radio och TV -
både mark-, kabel- och satellitbunden sådan.
Vissa kanaler, som många av naturliga skäl
uppfattar som svenska, är formellt sett inte svenska
även om sändningarna sker på svenska språket. Så är
fallet med t.ex. TV 3, Kanal 5 och ZTV, vars
satellitsändningar har sitt hemvist i
Storbritannien. Granskningsnämnden har i enlighet
med radio- och TV-lagen, som också i detta avseende
bygger på TV-direktivet, ingen jurisdiktion över
dem. Nämnden skall dock enligt sin instruktion följa
innehållet även i utländska satellitsändningar som
riktar sig till svensk allmänhet och bedöma om dessa
sändningar följer TV-direktivet.
Nämnden agerar i huvudsak utifrån anmälningar som
kommer in från allmänheten och olika organisationer,
men tar också egna initiativ. Det senare gäller
särskilt för när- och lokalradio samt kabel- och
satellit-TV, där anmälningarna är få.

Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma
om SVT:s, SR:s, UR:s och TV 4:s
uppföljningsrapporter ger statsmakterna och
allmänheten tillräcklig information om hur
programföretagen levt upp till de krav och syften
som regeringen angett i sändningstillstånden.
Nämnden publicerar också regelbundet rapporter och
informationsmaterial.

I proposition 2000/01:94 Radio och TV i
allmänhetens tjänst 2002-2005 aviserade regeringen
att ett uppdrag skall ges till Granskningsnämnden
att följa och utvärdera hur de gjorda förändringarna
av SVT:s nyhetsorganisation påverkar mångfalden i
nyhetsutbudet.
I budgetpropositionen för år 2002 anges att
regelverket för bl.a. Granskningsnämnden för radio
och TV är föremål för överväganden (prop.
2001/02:1).

Utredningar

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 19 april
2001 gavs en särskild utredare i uppdrag att utreda
och föreslå ny lagstiftning och
myndighetsorganisation inom området för elektronisk
kommunikation. Uppdraget omfattar bl.a. en översyn
av lagstiftningen och de politiska målen inom
området. Arbetet skall bedrivas mot bakgrund av den
tekniska och marknadsmässiga utveckling som skett
när det gäller elektronisk kommunikation. I
direktiven (dir. 2001:32) hänvisas till förslag till
ett nytt regelverk för elektronisk kommunikation som
kommissionen har presenterat år 2000. Kommissionens
förslag till regelverk har lagts fram mot bakgrund
av den snabba tekniska och marknadsmässiga
utvecklingen. Nuvarande reglering anpassas till en
mer konkurrensutsatt marknad och tar hänsyn till den
pågående konvergensen, dvs. sammansmältningen mellan
tele, data och medier. Konvergensen gör att
traditionellt skilda nät kan bära varandras
tjänster, t.ex. Internetaccess via kabel-TV-nätet,
TV-program över telenätet och telefoni över
Internet. Det nya regelverket innebär att alla typer
av infrastruktur - telenät, datanät, rundradionät
m.fl. - regleras på samma sätt. Regelverket syftar
alltså till att vara teknikneutralt.

Utredningen skall göra en fullständig översyn av
telelagen (1993:597) och lagen om radiokommunikation
(1993:599) samt föreslå hur EG-rättsakterna skall
genomföras i svensk lagstiftning. Vidare skall
utredningen belysa gränsdragningen mellan
sektorspecifik lagstiftning inom området för
elektronisk kommunikation och generella
konkurrensregler. Utredaren skall också analysera de
politiska målen inom området, hur de kan uppnås och
föreslå eventuella förändringar när det gäller de
tele- och IT-politiska målen med utgångspunkt i att
de skall samordnas.
I uppdraget ingår också att kartlägga, analysera
och föreslå eventuella förändringar av övrig
lagstiftning inom området, med inriktning på att
åstadkomma en enhetlig lagstiftning. Av särskilt
intresse i sammanhanget är även att utredaren skall
beskriva nuvarande myndighetsstruktur samt föreslå
påkallade förändringar. I direktiven uttalas att
flera myndigheter har uppgifter inom området för
elektronisk kommunikation, främst Post- och
telestyrelsen och Radio- och TV-verket, men även
bl.a. Konsumentverket, Konkurrensverket, Riksarkivet
och IT-kommissionen (K 1998:04). Utredaren skall
beskriva den nuvarande myndighetsstrukturen och
samarbetsformerna mellan myndigheterna. Därvid skall
även erfarenheterna av den nuvarande organisationen
redovisas och utvärderas. Utredaren skall överväga
om nuvarande organisation är lämplig mot bakgrund av
dessa erfarenheter, den tekniska utvecklingen, de
överväganden som gjorts om statens uppgifter och den
lagstiftning som utredaren föreslår. Utredaren skall
föreslå de förändringar i myndighetsstrukturen och
samarbetsformerna som är nödvändiga med anledning av
dessa överväganden samt sådana förslag till
författningsändringar som skulle bli nödvändiga för
att åstadkomma en förändrad myndighetsstruktur.
Utredaren skall i nu aktuella delar redovisa sitt
uppdrag senast den 1 juni 2002.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid de två närmast föregående riksmötena har
utskottet avstyrkt motionsyrkanden (kd) om
utvärdering av verksamheten vid Granskningsnämnden
med hänvisning till att pågående arbeten avseende
bl.a. myndighetsstruktur borde avvaktas (bet.
1999/2000:KU15 och 2000/01:KU18).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Motion 2001/02:K367 yrkande 2 avstyrks.

Distribution av TV-sändningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare bedömningar motionsyrkanden om dels
begränsningar av must carry-skyldigheten,
dels nordiskt TV-samarbete och svensk TV-
publiks tillgång till TV-utbudet från övriga
nordiska länder. Vidare avstyrker utskottet
ett motionsyrkande om tillkännagivande för
regeringen om önskvärdheten av att upplåta
överföringskapacitet i det digitala marknätet
för vidaresändning av TV-program på
invandrarspråk. Jämför reservation 11.

Motioner

I motion 2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande för regeringen om
begränsning av must carry-principen. Motionärerna
anför att kravet på allmänhetens tillgång till
allsidig information rimligen måste anses
tillgodosett genom att de licensbetalda public
service-kanalerna TV 1 och TV 2 omfattas av must
carry-skyldigheten. Det kan inte anses befogat att
must carry-skyldigheten också skall omfatta andra
kanaler. Enligt motionärerna kan det vidare
ifrågasättas om dagens omfattande must carry-
skyldighet är förenlig med 3 kap. 1 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen. Must carry-regeln bör
därför begränsas till enbart de licensfinansierade
public service-kanalerna (yrkande 13).

I motion 2001/02:K338 av Märta Johansson och
Lisbet Calner (båda s) begärs ett tillkännagivande
för regeringen om möjligheter till ökat radio- och
TV-utbyte med de nordiska grannländerna.
Motionärerna anför att det i koncessionsvillkoren
för sändningsrätt bör införas att de nordiska
ländernas TV-kanaler - minst ett per land - måste
ingå i det obligatoriska programutbudet.
I motion 2001/02:K357 av Charlotta L Bjälkebring
(v) begärs ett tillkännagivande för regeringen om
önskvärdheten av att upplåta överföringskapacitet i
det digitala marknätet för vidaresändning av
nyhetssändningar, sport, kultur och barnprogram på
invandrarspråk. Motionären anser att det är
nödvändigt att främst erbjuda nytt sändningsutrymme
i det digitala marknätet åt de aktörer som är
beredda att vidaresända TV-utbud på invandrarspråk.
I motion 2001/02:Kr424 av Lennart Daléus och Elver
Jonsson (c, fp) begärs tillkännagivanden för
regeringen om att minst fyra av programkanalerna
skall användas för distribution till vart och ett av
de nordiska länderna utan beroende av beslut i
kommersiella företag (yrkande 4), att den
sammantagna uppgörelsen i TV-frågan är att Nordens
alla TV-hushåll utan särskild kostnad kan ta del av
varandras public service-utbud (yrkande 5) och att
den juridiska hanteringen av must carry-principen
måste ses över och ett förslag läggas fram (yrkande
6). Enligt motionärerna finns starka skäl för att
låta must carry-principen råda i digitaliserade
kabelnät också för en public service-kanal vardera
från Danmark, Finland, Island och Norge. Regeringen
bör se över den juridiska hanteringen och framlägga
förslag om detta.

Bakgrund

Varje svensk medborgare och svensk juridisk person
har, enligt 3 kap. 1 § första stycket
yttrandefrihetsgrundlagen, rätt att sända
radioprogram genom tråd. Denna frihet hindrar,
enligt bestämmelsens andra stycke, inte att det i
lag meddelas föreskrifter i fråga om bl.a.
skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för
vissa program i den utsträckning det behövs med
hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till
allsidig upplysning.

I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen finns regler om
skyldighet att vidarebefordra vissa sändningar i
kabelnät (s.k. must carry). Skyldigheten gäller
sedan den 1 februari 1999 TV-sändningar som sker med
tillstånd av regeringen, dock högst tre samtidigt
sända TV-program från tillståndshavare vars
verksamhet finansieras genom TV-avgiftsmedel samt
högst ett program från andra tillståndshavare.
Skyldigheten gäller endast för sändningar för vilka
sändningstillståndet har förenats med krav på
opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett
mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.
Program som har sänts ut med endast digital teknik
behöver endast sändas vidare med samma teknik i
kabelnäten.

Riksdagsbeslutet (bet. 1996/97:KU17, rskr.
1996/97:178) om marksänd digital TV innebär att
programutbudet som helhet bör tilltala olika
intressen och smakriktningar, att lokala och
regionala program bör ges företräde liksom program
som är förankrade i den svenska kulturkretsen.
Programföretag som redan sänder med analog teknik
bör beredas plats i det digitala marknätet. Det
finns inga särskilda regler för marksänd digital TV
i radio- och TV-lagen (1996:844), utan de allmänna
reglerna om TV skall tillämpas. Förordningen om
marksänd digital TV (1997:894) reglerar
tillståndsgivningen.

Det är regeringen som beslutar om vilka
programföretag som skall få tillstånd att sända
marksänd digital TV och vilket sändningsutrymme som
får upplåtas för detta. Regeringen beslutar också om
eventuella förändringar av tillstånden, t.ex. i
fråga om tillståndstidens längd, samt sändningarnas
geografiska och innehållsmässiga omfattning. Radio-
och TV-verket utlyser tillstånden, handlägger
ansökningarna och ger ett motiverat förslag till
regeringen om hur sändningstillstånden skall
fördelas. I samband med införandet av digital TV
beslutade regeringen att tillkalla en parlamentarisk
kommitté (dir. 1997:134), som antog namnet Digital-
TV-kommittén (Ku 1997:06). Kommittén skulle följa
verksamheten med marksänd digital TV och fortlöpande
rapportera sina iakttagelser till regeringen.
Kommittén skulle också medverka vid urvalet av de
företag som skall delta i sändningarna genom att
yttra sig till Radio- och TV-verket över
tillståndsansökningarna. Radio- och TV-verket skulle
därefter överlämna ansökningarna till regeringen med
ett motiverat förslag till fördelning av
tillstånden.
Digital-TV-kommittén har vid tre tillfällen - i
maj 1998, i november 1999 och i augusti 2001 -
lämnat yttranden över ansökningar. De digitala TV-
sändningarna omfattar för närvarande knappt 20
programkanaler.
I maj 1998 lämnade kommittén ett yttrande över
ansökningarna gällande de två första tillgängliga
digitala frekvenskanalerna. Efter förslag från
Radio- och TV-verket meddelade regeringen i juni
1998 ett beslut som innebar att elva företag fick
tillstånd att sända marksänd digital TV. När
regeringen beslutade om en fjärde frekvenskanal
fanns det utrymme för nya företag att få plats i det
digitala marknätet. I november 1999 lämnade
kommittén ett yttrande över ansökningarna gällande
den fjärde frekvenskanalen. För sändningar i
Göteborg med omnejd samt i Sundsvall och Östersund
med omnejd föreslog kommittén därvid att tillstånd
skulle meddelas DTU Television AB, vars avsikt var
att sända program för olika invandrar- och
språkgrupper i Sverige. En stor del av utbudet
skulle bestå av program från public service-kanaler
i andra länder, och programmen skulle i stor
utsträckning vara textade på svenska. DTU Television
AB bedömdes på ett väsentligt sätt bidra till ökad
mångfald i det samlade programutbudet och borde
därför enligt kommittén beredas möjlighet att inleda
sändningar. Företaget hade ansökt om tillstånd att
sända i samtliga områden, vilket emellertid inte var
möjligt på grund av brist på frekvensutrymme.
Kommittén ansåg dock att det var angeläget att även
andra vägar prövades för att ge DTU Television AB
mer sändningsutrymme. En sådan väg var att undersöka
möjligheterna för DTU Television AB att hitta
samarbetslösningar med tillståndshavarna i övriga
regioner. Radio- och TV-verket borde enligt
kommittén aktivt uppmuntra till att sådana
samarbetslösningar kom till stånd.
Efter förslag från Radio- och TV-verket meddelade
regeringen i januari 2000 ett beslut som innebar
bl.a. att tre nya företag fick tillstånd att sända
marksänd digital TV. Ett av företagen var DTU
Television AB. Eftersom ett av de andra nya
företagen aldrig utnyttjade sitt tillstånd fick DTU
i maj 2001 möjlighet att sända i alla områden utom
Östergötland och Skåne, där regionala programföretag
sänder.
Digital-TV-kommittén överlämnade sitt
slutbetänkande Digital TV - modernisering av
marknätet (SOU 2001:90) i november 2001. Remisstiden
för betänkandet har gått ut den 3 april 2002.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagsbehandlingen av nu gällande
regler på området avstyrkte utskottet två
motionsyrkanden, (m) respektive (fp), som vände sig
mot att skyldigheten att vidarebefordra program
omfattar fler program än de som finansieras genom
TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2 (bet. 1998/99:KU6).
Utskottet konstaterade att det i 3 kap. 1 § andra
stycket yttrandefrihetsgrundlagen stadgas att
friheten enligt första stycket att sända program
genom tråd inte hindrar att det i lag meddelas
föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare
att ge utrymme för vissa program i den utsträckning
det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av
tillgång till allsidig upplysning. Det finns således
ett uttryckligt grundlagsstöd för bestämmelsen om
sändningsplikt i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen.
Grundlagsstödet förutsätter dock att
vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens
tillgång till allsidig upplysning. Enligt utskottets
mening innebar regeringens förslag att skyldigheten
att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle
få en rimlig omfattning när de digitala sändningarna
i marknät inleddes.

Vid riksmötena 1999/2000 och 2000/01 vidhöll
utskottet sin tidigare bedömning och avstyrkte
motionsyrkanden om begränsningar av must carry-
skyldigheten (bet. 1999/2000:KU15 och 2000/01:KU18).

Frågan om nordiskt TV-samarbete har behandlats av
kulturutskottet både vid det förra och under det
innevarande riksmötet (bet. 2000/01:KrU8 och
2001/02:KrU11). Under det innevarande riksmötet
behandlade utskottet därvid motionsyrkanden (c, fp)
om dels att ge TV-tittarna tillgång till de nordiska
grannländernas TV-utbud, dels att den svenska
regeringen genom överläggningar med de övriga
nordiska staternas regeringar skulle hävda att
"vidaresändning av egna program" i det digitala
marknätet skall ske på villkor som liknar det som
gäller för det analoga marknätet.

Kulturutskottet konstaterade att en rad juridiska,
tekniska och ekonomiska frågor måste vara lösta
innan grannlandskanalerna kan vidaresändas i de
nationella näten. Utskottet noterade bl.a. att de
programkort som krävs för att tittaren skall kunna
få tillgång till SVT:s och andra programföretags
digitala marksändningar inte säljs till
grannländerna av upphovsrättsliga skäl. Vidare
hänvisade utskottet till ett medlemsförslag om
nordiskt TV-samarbete (A 1244/nord) som hade
inlämnats i början av år 2001 till Nordiska rådet.
Förslagsställarna ansåg att Nordiska rådet borde ta
initiativ till att lösa problemen inom Norden och på
så sätt även vara en förebild för en europeisk
lösning. Förslaget innefattar frågan om att
säkerställa fortsatta sändningar av grannlands-TV,
att verka för att de som bor i Norden skall kunna
abonnera på TV-tjänster i annat nordiskt land, att
verka för en nordisk marknad för digital-TV, att
verka för att gränsöverskridande TV inte skall
medföra höga kostnader för nordiska medborgare och
att verka för att nationella avtal inte skall vara
hinder för en "gränslös television".
Vid Nordiska rådets höstsession i oktober 2001
enades närvarande kulturministrar och ledamöter i
Nordenutskottet om att
inom ramen för det nordiska samarbetet och
enskilt i länderna verka för att hitta lösningar
som bidrar till att allmänheten i ökad grad ges
möjligheter att ta del av nordiska public
service-kanaler i den digitala tiden,

i god tid innan de analoga sändningarna släcks
föra förhandlingar som bidrar till en lösning i
frågan och att bejaka att alla avtal om
upphovsrätt och teknik på området skall vara
färdiga senast två år innan de analoga
sändningarna släcks,

det är ett allmänt intresse att public service-
kanalerna sänds i hela Norden samt att

utvecklingen går snabbare framåt om bilaterala
förhandlingar förs mellan länderna som kan ge en
allnordisk lösning.

Kulturutskottet konstaterade vidare att Digital-TV-
kommittén i sitt slutbetänkande (november 2001)
föreslagit att public service-företagens program
skall sändas okrypterade, vilket skulle göra dem
tillgängliga i gränstrakterna även i fortsättningen
(SOU 2001:90 s. 170).

Kulturutskottet uttalade att det liksom vid
föregående riksmöte ansåg att det är angeläget att
den svenska TV-publiken får tillgång till det
nordiska TV-utbudet. Utskottet förutsatte att
regeringen noga följer utvecklingen och i det
nordiska samarbetet intensifierar sina
ansträngningar för att frågan om grannlands-TV skall
komma närmare en lösning. Mot bakgrund av pågående
arbete inom Nordiska rådet och Nordiska
ministerrådet ansåg utskottet att riksdagen inte
borde göra något sådant uttalande i frågan som
begärdes i de aktuella motionsyrkandena, varför
motionen avstyrktes i dessa delar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning vad
gäller frågan om begränsningar av must carry-
skyldigheten och avstyrker därför motion
2001/02:K243 yrkande 13.

När det gäller frågorna om nordiskt TV-samarbete
och svensk TV-publiks tillgång till TV-utbudet från
övriga nordiska länder kan konstateras att
kulturutskottet nyligen har avstyrkt motionsyrkanden
i dessa ämnen med hänvisning till pågående arbete
inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.
Konstitutionsutskottet finner inte skäl att göra
någon annan bedömning. Motionerna 2001/02:K338 samt
2001/02:Kr424 yrkandena 4-6 avstyrks.
I motion 2001/02:K357 begärs ett tillkännagivande
för regeringen rörande önskvärdheten av att upplåta
överföringskapacitet i det digitala marknätet för
vidaresändning av TV-program på invandrarspråk.
Utskottet har i det föregående redovisat
utvecklingen hittills vad gäller tillståndsgivning
för TV-sändningar i det digitala marknätet. Enligt
utskottets mening har tillståndsgivningen hittills i
stort sett haft en sådan inriktning som efterfrågas
i motionen. Utskottet avstyrker därmed motion
2001/02:K357.

Regional TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att
avtal och sändningstillstånd för TV 4 bör
reglera i vilka områden som regionala
sändningar skall ske.

Motion

I motion 2001/02:K410 av Berit Andnor och Rune
Berglund (båda s) begärs tillkännagivanden för
regeringen om avtal med TV 4 om regionala
sändningar. Motionärerna anför att enligt
sändningstillståndet för TV 4 skall regionala
sändningar ske från minst 16 områden. Vilka områden
sändningarna skall ske ifrån är inte reglerat i
avtalet mellan staten och TV 4. Motionärerna anser
att staten i avtalen om sändningstillstånden bör
reglera i vilka områden som regionala sändningar
skall ske.

Bakgrund

För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på
frekvens under tre gigahertz krävs enligt 2 kap. 1
och 2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av
regeringen. Efter en ändring av 3 kap. 2 §, som
trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:101,
bet. 1996/97:KU19, rskr. 1996/97:208), föreskrivs i
lagen att villkor för sändningstillstånd får avse
bl.a. skyldighet att regionalt sända och producera
program.

Enligt tillståndsvillkoren för TV 4 AB för
perioden den 1 januari 2002-den 31 december 2005
skall TV 4 regionalt sända och producera program i
minst samma antal områden och i minst samma
omfattning som under år 1996. I avtalet med TV 4 som
gällde vid den tiden fanns inga direkta krav på
regionala sändningar. TV 4 åtog sig ensidigt att
upprätta redaktioner i Malmö, Göteborg och Norrland.
Detta åtagande uppfylldes inte, utan TV4 valde att i
stället träffa avtal med ett flertal lokala TV-
stationer om att sända regionala program på fasta
tider i TV 4:s sändningar (se prop. 1996/97:101).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 1997/98 behandlade utskottet en motion
om regionala aspekter i koncessionsgivningen
avseende bl.a. TV 4. Utskottet, som avstyrkte
motionen, hänvisade till att tillståndsvillkoren för
TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet.
Mot denna bakgrund saknades enligt utskottets mening
anledning för riksdagen att göra ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av
regionala aspekter i koncessionsgivning (bet.
1997/98:KU16).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning. Motion
2001/02:K410 avstyrks.

Koncessionsavgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande ett motionsyrkande
om en avvecklingsplan för
koncessionsavgifterna som gäller för de
ursprungliga tillstånden för kommersiell
lokalradio. Jämför reservation 12.

Motion

I motion 2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om att
återkomma till riksdagen med förslag till en
avvecklingsplan ned till en rimlig nivå för de höga
koncessionsavgifterna som gäller för de ursprungliga
tillstånden för kommersiell lokalradio (yrkande 7).

Bakgrund

Lokalradiolagens bestämmelser i 15-17 §§ och 32-37
§§ om avgift fortsätter enligt
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område att gälla i fråga om tillstånd
som meddelats före den 1 juli 2000 och därefter
förlängs.

I proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio
uttalade regeringen i fråga om befintliga tillstånd
att den i och för sig hade den utgångspunkten att de
nya reglerna skall gälla även dessa. Detta var dock
enligt regeringen inte möjligt fullt ut. För
befintliga tillstånd skulle därför den avgift som
fastställts vid auktionsförfarande betalas även
under kommande tillståndsperioder. För nya tillstånd
skulle en koncessionsavgift om 40 000 kr per år
betalas. Avgiften skulle justeras årligen med hänsyn
till konsumentprisindex.

Av propositionen framgick att den årliga avgiften
för att sända lokalradio varierade som ett resultat
av auktionerna mellan minimiavgiften 21 300 kr och 3
369 100 kr. Den genomsnittliga avgiften uppgick till
1,4 miljoner kronor per år. Flertalet av
programföretagen har uppvisat förluster fram till
utgången av år 1998. Lagrådet ansåg att det från
principiella utgångspunkter kunde ifrågasättas att
avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen skulle
fortsätta att gälla allt framgent eftersom det
medförde att mycket stora avgiftsskillnader kunde
förekomma även sedan kraven på programinnehåll m.m.
blivit enhetliga. Enligt Lagrådet borde det finnas
en sluttidpunkt även för de avgifter som de
nuvarande tillståndshavarna betalade, lämpligen vid
utgången av år 2008. Regeringen framhöll å sin sida
att de nya bestämmelserna syftade till att stimulera
mångfald och lokal förankring inom den kommersiella
lokalradion. Ökade krav skulle ställas på de nya
tillståndshavarna som fick sitt tillstånd i
konkurrens. Krav på programinnehåll som kan ställas
i form av tillståndsvillkor avseende eget material
och program med lokal anknytning skulle bara bli
tillämpliga på de nya tillstånden. Mot denna
bakgrund ansåg regeringen att den avgift som
fastställts vid auktionsförfarandet borde gälla för
de befintliga tillstånden även under kommande
avtalsperioder. Vidare anfördes att den som bedrev
verksamhet inom lokalradion alltid har möjlighet att
frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt
det nya regelsystemet.
Vid sin behandling av propositionen anförde
utskottet att det med hänvisning till den nyss
angivna bakgrunden inte var berett att förorda en
annan lösning av avgiftsfrågan än den som regeringen
föreslog (bet. 1999/2000:KU15).

Utredningar

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 8
november 2001 gavs en särskild utredare i uppdrag
att i ett första steg kartlägga och analysera
situationen för den digitala distributionen av radio
i Sverige och i utlandet (dir. 2001:88). Utredaren
skall bl.a. behandla frågor som rör den tekniska
utvecklingen, programutbud, frekvensfördelning,
ekonomiska aspekter och andra distributionsmetoder
för digital ljudradio än DAB (Digital Audio
Broadcasting). Utredaren skall redovisa detta
inledande arbete senast den 15 april 2002. Utredaren
skall i ett andra steg analysera den digitala
radions framtidsförutsättningar. I detta andra skede
kommer parlamentarisk medverkan att krävas.
Regeringen avser att återkomma i frågan om analysens
omfattning och inriktning samt om sådan
kompletterande medverkan. I uppdraget ingår
kontakter med Sveriges Radio AB, Sveriges
Utbildningsradio AB, Teracom AB,
Radioutgivareföreningen samt andra berörda parter.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 december
2002.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om avgifter
beträffande tillstånd som meddelats
före den 1 juli 2000 vidhåller
utskottet sin tidigare bedömning som
kommit till uttryck i betänkande
1999/2000:KU15. Utskottet är således
inte berett att förorda någon
förändrad utformning av
bestämmelserna rörande avgifter för
sådana tillstånd. Motion
2001/02:K367 yrkande 7 avstyrks.

Det s.k. riksförbudet i närradion,
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående utvärderingsarbete motionsyrkanden
om förändringar av det s.k. riksförbudet i
närradion m.m.

Motioner

I motion 2000/01:K332 av Lisbeth Staaf-Igelström
m.fl. (s) föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om dels försöksverksamhet med
sammanlänkade närradiostationer i Värmland under en
treårsperiod (yrkande 1), dels en utvärdering av
såväl radiosändningarnas effekt som intresset för
studier via Internet (yrkande 2). Motionärerna anför
att Kunskapsradion i Karlstad kan räknas till
pionjärerna när det gäller e-learning. Under fem år
har man spelat in och sänt informativa program
hämtade från Karlstads universitet, Carlstads
Conference Centre, Centralsjukhuset m.fl.
samlingslokaler. Man har även en hemsida där bl.a.
Karlstads universitets öppna föreläsningar finns
lagrade och vem som helst kan gå in och lyssna på
programmen utan kostnad. Den senaste utvecklingen på
detta område är att man även kan avlägga tentamina
via sin dator genom att lämna in svar på frågor som
skickats ut av universitetet. Detta gör det möjligt
att följa vissa kurser vid Karlstads universitet
oavsett var man är bosatt i landet. Genom att
använda Internet kan eleven lyssna många gånger på
samma föredrag och därigenom skaffa sig goda
kunskaper i ämnet. Motionärerna föreslår att en
försöksverksamhet med sammanlänkande
närradiostationer tillåts i Värmland under en
treårsperiod där program med ett informativt
innehåll får sändas. De föreslår vidare att
programmen skall få hämtas från hela länet och sedan
distribueras ut till de sändare som deltar i
försöksverksamheten. Även motion 2000/01:K387 av
Viviann Gerdin m.fl. (c, v, m, fp) innehåller
yrkanden av samma innebörd.

I motion 2000/01:K236 av Inger Strömbom och Ingvar
Svensson (båda kd) föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om att lägga fram förslag till ändring av
radio- och TV-lagen enligt vad i motionen anförs om
generösare regler för programutbyte i närradio.
Motionärerna anför att den s.k. 10-timmarsregeln
hindrar ett smidigt utbyte av programmaterial mellan
föreningar som inte i första hand baseras på lokal
anknytning, utan där det snarare är kultur eller
intresse som utgör den gemensamma grunden för
programmen. Detta kan t.ex. gälla språkliga
minoriteter, föreningar eller kyrkor och samfund.
Vidare bör föreningar som sänder närradio inom en
region med intresse av att samarbeta och utbyta
programmaterial i vissa frågor kunna göra detta i
större omfattning. I motion 2001/02:K308 av Inger
Strömbom (kd) föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om att lägga fram förslag till ändring av
radio- och TV-lagen i syfte att ersätta dagens regel
om tio timmars undantag från riksförbudet med en
procentuell andel för program med lokal anknytning
av den tid tillståndshavaren disponerar.
I motion 2001/02:Kr423 av Dan Kihlström (kd)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om att
låta genomföra en utredning av förhållandena inom
närradioområdet (yrkande 2). Motionären anför att
reglerna om vem som kan få tillstånd att sända
närradio bör skärpas. Vidare anser motionären att
det s.k. riksförbudets nuvarande utformning är
olycklig.
I motion 2001/02:K421 av Viviann Gerdin (c)
föreslås tillkännagivanden för regeringen om dels
att göra det möjligt för människor boende på
landsbygden att lyssna på centralt inspelade
föreläsningar (yrkande 1), dels ett upphörande av
riksförbudet för radiosändningar (yrkande 2).
Motionären anför att Kunskapsradion FM 92,2 i
Karlstad under sex år har sänt ut föreläsningar från
Karlstads universitet, Värmlands Museum, Carlstads
Conference Centre och andra offentliga lokaler.
Föredragen sänds över en närradiosändare. Den låga
effekten ger emellertid en begränsad räckvidd. Den
nuvarande lagstiftningen tillåter heller inte att
programmen sänds över andra närradiostationer,
eftersom det s.k. riksförbudet inte tillåter att
program inspelade på Karlstads universitet eller
Värmlands Museum får sändas över någon annan sändare
än den i Karlstad.

Bakgrund

Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får i närradio
endast sändas program som har framställts särskilt
för den egna verksamheten.

I andra stycket sägs att under högst tio timmar
per månad får dock en tillståndshavare sända program
som inte framställts enbart för den egna
verksamheten, om innehållet i sändningarna
- är av särskilt intresse för tillståndshavarens
medlemmar,
-
- främjar kunskap och bildning eller
-
- utgör upptagningar av lokala kulturella
tillställningar.
-
De två sistnämnda undantagen infördes genom en
lagändring den 1 juli 1998.

Utskottet behandlade under riksmötet 1997/98
proposition 1997/98:77 om närradion m.m. (bet.
1997/98:KU28). I propositionen föreslogs bl.a. att
förbudet mot sändning av centralproducerat
programmaterial i närradio - det s.k. riksförbudet -
i princip skulle behållas. Bestämmelsen om undantag
föreslogs dock utvidgas till att gälla under högst
tio timmar per månad för sändningar som främjar
kunskap och bildning eller som utgör upptagningar av
lokala kulturella tillställningar. Det utvidgade
undantaget föreslogs utvärderas efter två år.
Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och
avstyrkte bl.a. motioner, (c) och (fp), med förslag
om ytterligare undantag från det s.k. riksförbudet
när det gällde regionala sändningar.

Vid riksmötet 1998/99 behandlade utskottet ett
motionsyrkande (fp) om att undantag från
riksförbudet skulle kunna medges för sändningar av
särskilt lokalt eller regionalt intresse. Utskottet,
som inte fann skäl att frångå sin tidigare avvisande
hållning när det gällde ytterligare undantag från
riksförbudet, avstyrkte motionen (bet.
1998/99:KU23).
Granskningsnämnden för radio och TV fick i uppdrag
att efter två år utvärdera det utvidgade undantaget
från riksförbudet. Nämnden har i sin utvärdering
(dnr Ku2000/2998/Me) konstaterat att den nya
bestämmelsen förefaller ha ökat förutsättningarna
för reklamfinansierade musiksändningar och
nätverksbildningar. Enligt beslut vid
regeringssammanträde den 6 december 2001 (dnr
Ku2001/2829/Me) gavs Radio- och TV-verket i uppdrag
att, mot bakgrund av de regeländringar som
genomfördes år 1998, bedöma hur närradion i dag
uppfyller syftet att vara en lokal föreningsradio
utan kommersiella intressen. Redovisningen skall
bl.a. innehålla en genomgång av hur
tillståndshavarkretsen har förändrats under de
senaste åren liksom av sändningarnas räckvidd.
Verket skall även redovisa i vilken utsträckning
reklam används för att finansiera
närradioverksamhet. Redovisningen skall omfatta dels
hur många som sänder reklam, dels hur mycket reklam
som förekommer. En redovisning skall även göras av
hur stora och vilka kostnaderna är för att sända
närradio. Om verkets överväganden visar att det
finns behov av regeländringar eller andra åtgärder
skall förslag till sådana lämnas. Uppdraget skall
redovisas senast den 2 maj 2002.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör pågående arbete med
utvärdering av bl.a. gällande ordning för
närradioverksamhet avvaktas. På nu anförda grunder
avstyrks motionerna 2000/01:K236, 2000/01:K332
yrkandena 1 och 2, 2000/01:K387, 2001/02:K308,
2001/02:K421 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Kr423
yrkande 2.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Mångfald, m.m. (punkt 1)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K381 yrkande 14 och
2001/02:K396 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Jag anser att det råder allvarliga problem med
dagens distributionskanaler för tidningar och
tidskrifter. När distributionskanalerna krymps och
kontrolleras av några enstaka, dominerande förlag
sätts vår grundläggande tryck- och yttrandefrihet ur
spel. Därmed hindras också det fria meningsutbytet.
Som anförs i de nu aktuella motionerna är det
värdefullt med en utredning som överväger frågan ur
ett tryck- och yttrandefrihetsperspektiv. Vidare
skall regeringen återkomma till riksdagen med
förslag till mediekoncentrationslag och nödvändiga
ändringar i konkurrenslagstiftningen i enlighet med
motionen.

2. Mångfald, m.m. (punkt 1, motiveringen)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd), Helena Bargholtz (fp) och Margareta
Nachmanson (m).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande under
punkt 1 borde ha följande lydelse:

Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett
demokratiskt samhälle. Det är obestridligt att i
moderna demokratier massmedierna spelar en betydande
roll för opinionsbildningen och därmed för
möjligheterna att förstärka och fördjupa demokratin.
Mångfald inom massmedierna med möjlighet för många
olika röster och uppfattningar att göra sig hörda är
därför av vital betydelse för vårt samhälle. Bland
svenska massmedier har traditionellt dagspressen
intagit en särställning när det gäller
nyhetsförmedling och i synnerhet opinionsbildning.
Utskottet anser emellertid inte att några sådana
tillkännagivanden som begärs i motionerna
2001/02:K396 yrkandena 1-3 samt 2001/02:K381 yrkande
14 är påkallade. Motionsyrkandena avstyrks därför.

3. Statens agerande rörande medier, m.m.
(punkt 2)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K236 yrkande 9 och
2001/02:K243 yrkandena 1-3, 6 och 7.

Ställningstagande

Vi anser att statens ansvar bör vara att slå vakt om
yttrande- och etableringsfriheten. Därmed uppnås en
mångfald på publikens villkor. Vidare bör det i
statens åtaganden på medieområdet ingå att
underlätta för nya radio- och TV-kanaler att
etableras utan att i onödan lägga sig i deras
programverksamhet. Det är viktigt att vidga
yttrandefriheten och öppna för såväl nya regionala
kanaler som fria nationella kanaler. Det finns inga
tekniska eller demokratiska skäl till att begränsa
den fria radions utveckling. Långsiktighet och
förutsägbarhet måste vara grundläggande i
utarbetandet av en ny ordning för digital radio.
Verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på
marknadsmässiga överväganden bland aktörerna på
marknaden. Långa tillståndsperioder och möjligheter
att förändra programutbud och ägande är av avgörande
betydelse. Det gäller bl.a. de radio- och TV-företag
som har ett naturligt intresse av att utveckla
formerna för digitala sändningar, men också företag
som utvecklar olika former för digital
kommunikation.

Den svenska medieregleringen, som bl.a. innebär
att staten har monopol på sändningsrätter för radio
och TV utan möjlighet för den enskilde till rättslig
prövning, framstår som oförenlig med
Europakonventionen. Enligt vår mening är det
angeläget att även i detta avseende stärka den
enskildes rättighetsskydd så att det bättre
överensstämmer med konventionens.
Mot denna bakgrund bör riksdagen bifalla
motionerna 2001/02:K236 yrkande 9 samt 2001/02:K243
yrkandena 1-3, 6 och 7.

4. En nationell fri radio på kommersiell grund
(punkt 3)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd) och Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K243 yrkande 5 och
2001/02:K367 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är angeläget att möjligheten att också
rikstäckande sända radioprogram öppnas för fria
sändningar. Det framstår enligt vår mening som en
otidsenlig ordning att utrymmet för sådana
sändningar fortfarande enbart är förbehållet public
service-sändningar. I många andra länder finns
nationella radiostationer som är kommersiellt
finansierade. I Sverige finns inte denna möjlighet.
Enligt vår mening är det nu angeläget att skapa
förutsättningar för en fri nationell radio. Detta
bör ges regeringen till känna.

5. Fördelning av frekvensutrymme genom
auktionsförfarande (punkt 4)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Helena Bargholtz (fp) och Margareta
Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K243 yrkande 4 och
2001/02:So637 yrkande 21 i denna del.

Ställningstagande

Privata radio- och TV-kanaler måste få finnas och ha
stor frihet. Enligt vår mening måste fördelningen av
tillgängligt frekvensutrymme därvid ske i former som
minimerar riskerna för politisk styrning.
Tillgängligt eterutrymme bör därför konsekvent
fördelas på samma sätt som enligt det ursprungliga
regelverket för den privata lokalradion, dvs. genom
auktioner och inte genom politiska s.k.
skönhetstävlingar. Detta bör ges regeringen till
känna.

6. Public service (punkt 5)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:So637 yrkande 21 i denna
del.

Ställningstagande

Privata radio- och TV-kanaler måste få finnas och ha
stor frihet. Enligt min mening behövs dock också
public service, alltså ett subventionerat
kvalitetsutbud, för att säkra kvalitet och mångfald.
Kvalitetsstödet måste ske i former som minimerar
riskerna för politisk styrning.

7. Teknikneutralt regelverk för TV-sändning
(punkt 6)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T409 yrkande 9.

Ställningstagande

Gränserna mellan olika medier luckras upp samtidigt
som lagar och regler, som är teknikbundna, snabbt
kommer att bli otidsenliga och motverka sina egna
syften. Detta ställer enligt min mening krav på
lagstiftning som ger en frihet för de nya mediernas
utveckling. Det finns ingen mening med att ha olika
regler för olika distributionsformer för TV, t.ex.
via kabel eller via radiosignaler i marknätet. En ny
integrerad teknikneutral lagstiftning på
telekommunikations- och rundradioområdet bör därför
övervägas.

8. Pornografi (punkt 7)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K232 yrkande 2 och
2001/02:K348 yrkandena 2-4.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör lägga fram förslag
som innebär att de filmbolag som i dag
säljer sitt utbud tillsammans med porrfilmer
via det digitala TV-marknätet, satellit
eller kabel-TV åläggs att separera ut
porrfilmerna till en egen kanal. Den som
verkligen vill se pornografisk film får då
göra ett eget, aktivt val. Regeringen bör
även låta tillsätta en utredning för att
bredda kunskapen i samhället om pornografins
betydelse. Slutligen anser jag att
regeringen bör låta undersöka möjligheterna
att utveckla kontrollprogram för skolor och
förskolor så att barn och ungdomar som
använder Internet slipper se bilder som de
inte är psykologiskt mogna att hantera.

9. Avskaffande av TV-direktivet (punkt 8)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K243 yrkande 12 och
2001/02:U303 yrkande 7.

Ställningstagande

EU skall arbeta för att utvidga den inre marknaden
och få bort offentliga monopol. TV-bolagen bör fritt
förfoga över programinnehållet i enlighet med
ländernas tryckfrihetsrättsliga bestämmelser. Det är
oacceptabelt att EU ställer krav på en viss
sammansättning av programmen. TV-direktivet bör
därför avskaffas. Riksdagen bör följaktligen bifalla
motionerna 2001/02:K243 yrkande 12 och 2001/02:U303
yrkande 7.

10. Granskningsnämnden för radio och TV
(punkt 10)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K367 yrkande 2.

Ställningstagande

Granskningsnämnden för radio och TV har en viktig
uppgift att fylla i arbetet att hävda den enskildes
integritet och värdighet och utgöra ett värn mot me-
diesamhällets avigsidor. Det förefaller dock som om
Granskningsnämnden rutinmässigt och utan närmare
analys tycks avfärda en del anmälningar och
kränkningar. Emellanåt har det därför riktats kritik
mot nämnden som inte framstår som helt obefogad.
Detta kan bero på att granskningen på längre sikt
leder till avtrubbning hos granskarna. Det bör
därför genomföras en allsidig och relevant
utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden
för radio och TV, dvs. Granskningsnämndens
verksamhet behöver granskas. Riksdagen bör därför
bifalla motion 2001/02:K367 yrkande 2.

11. Begränsning av must carry-skyldigheten
(punkt 11)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Helena Bargholtz (fp) och Margareta
Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K243 yrkande 13.

Ställningstagande

Det finns ingen anledning att ålägga kabelägare att
kostnadsfritt distribuera kommersiella program.
Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig
information måste rimligen anses tillgodosett genom
att de licensbetalda public service-kanalerna SVT 1
och SVT 2 omfattas av must carry-principen. Däremot
kan det inte anses befogat att utöka must carry-
skyldigheten till att omfatta andra kanaler för att
tillgodose informationsbehovet. Must carry-regeln
bör därför begränsas till enbart de
licensfinansierade public service-kanalerna.

12. Koncessionsavgifter (punkt 15)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K367 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening leder avgifterna för tillstånden
som meddelats före juli 2000 till en ohållbar
konkurrenssituation. Vi anser att konkurrensskäl
talar för att de höga avgifterna för de befintliga
tillstånden avvecklas i syfte att på sikt nå ett
konkurrensneutralt avgiftssystem. Mot bakgrund av
den åttaåriga förlängning som erbjuds i fråga om de
befintliga tillstånden kan det enligt vår mening
vara rimligt att koncessionsavgifterna trappas av
under den förlängda tillståndstiden så att de efter
åtta år ligger på samma nivå som avgifterna enligt
det nya regelverket. Avtrappningen bör ske i jämn
takt under den åttaåriga tillståndsperioden och
endast omfatta koncessionsavgifter på mer än 40 000
kr per år. Riksdagen bör med bifall till motion
2001/02:K367 yrkande 7 begära att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag till en sådan
avvecklingsplan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden
2000

2000/01:K236 av Inger Strömbom och Ingvar Svensson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av radio- och TV-lagen enligt
vad i motionen anförs om generösare regler för
programutbyte i närradio.

2000/01:K332 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en försöksverksamhet
med sammanlänkade närradiostationer i Värmland under
en treårsperiod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
såväl radiosändningarnas effekt som intresset för
studier via Internet

2000/01:K387 av Viviann Gerdin m.fl. (c, v, m, fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en treårig
försöksverksamhet med sammanlänkade
närradiostationer i Värmland där program med ett
informativt innehåll får sändas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillåta program
från hela länet för distribution via de sändare som
deltar i försöksverksamheten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
såväl radiosändningarnas effekt som intresset för
studier via Internet efter försöksperiodens slut.

Motioner från allmänna motionstiden
2001

2001/02:K232 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
informationsinsatser görs om skydd mot grov
pornografi via Internet.

2001/02:K236 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sändningsrätter för
radio och TV.

2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens tre
uppgifter inom mediepolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjerna för
mediepolitiken.
3. Riksdagen beslutar att nya avtal med
programbolag inte får innehålla vare sig program-
eller reklamvillkor.
4. Riksdagen beslutar att framtida koncessioner
inom radio och TV skall fördelas via auktion.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet till
etablering av kommersiell nationell radio.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om långsiktighet och
förutsägbarhet i utarbetande av en ny ordning för
digital radio.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det digitala
marknätet.
12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till avveckling av EU:s TV-direktiv.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om begränsning av must
carry-principen.

2001/02:K308 av Inger Strömbom (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen lägger fram förslag till
ändring av radio- och TV-lagen enligt vad i motionen
anförs om att, med en procentuell andel för program
med lokal anknytning av den tid tillståndshavaren
disponerar, ersätta dagens tio timmars undantag från
riksförbudet.

2001/02:K338 av Märta Johansson och Lisbet Calner
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om möjligheter till
ökat radio- och TV-utbyte med de nordiska
grannländerna.

2001/02:K348 av Ewa Larsson och Kia Andreasson (mp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag på hur en separering av porrfilmer från det
övriga filmutbudet på TV kan ske.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag på ett kontrollprogram för att skydda mot
pornografiskt innehåll på Internet.

2001/02:K357 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs angående önskvärdheten av att
upplåta överföringskapacitet i det digitala
marknätet för vidaresändning av nyhetssändningar,
sport, kultur och barnprogram på invandrarspråk.

2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen genomför en
allsidig och relevant utvärdering av verksamheten
hos Granskningsnämnden för radio och TV.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning om
nationell fri radio på kommersiell grund.
7. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till en avvecklingsplan ned
till en rimlig nivå för de höga
koncessionsavgifterna som gäller för de ursprungliga
tillstånden för kommersiell lokalradio.

2001/02:K370 av Monica Green och Christina Axelsson
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
bör medverka till att EU:s direktiv om TV och regler
för reklam även omfattar regler för reklam riktad
till barn.

2001/02:K381 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 7.2 i motionen anförs om
mediekoncentrationslagstiftning.

2001/02:K396 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
distributionskanalerna för tidskrifter ur ett tryck-
och yttrandefrihetsperspektiv.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag där en särskild regel tas in i
konkurrenslagen om att prövningen i fall som har
betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall
ske under beaktande av de grundläggande intressena
av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri
och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt
skapande.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till mediekoncentrationslag i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2001/02:K410 av Berit Andnor och Rune Berglund (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avtal med TV 4 om regionala
sändningar.

2001/02:K415 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om stöd för regeringens krav om att
förbudet för eterreklam riktad mot barn fortsatt
skall gälla.

2001/02:K421 av Viviann Gerdin (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra det möjligt
för människor boende på landsbygden att lyssna på
centralt inspelade föreläsningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att riksförbudet för
radiosändningar upphör.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s s.k. TV-
direktiv bör avskaffas.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fri radio och TV.

2001/02:Kr423 av Dan Kihlström m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen begär att regeringen låter genomföra
en utredning av förhållandena inom närradioområdet.

2001/02:Kr424 av Lennart Daléus och Elver Jonsson
(c, fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minst fyra av
programkanalerna skall användas för distribution
till vart och ett av de nordiska länderna utan
beroende av beslut i kommersiella företag.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den sammantagna
uppgörelsen i TV-frågan är att Nordens alla TV-
hushåll utan särskild kostnad kan ta del av
varandras public service-utbud.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den juridiska
hanteringen av must carry-principen måste ses över
och ett förslag läggas fram.

2001/02:T409 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av en utredning för att ta fram ett
nytt teknikneutralt regelverk för TV-sändning.