Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU31

Vissa censurfrågor

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas elva motionsyrkanden från de
allmänna motionstiderna 2000 och 2001 som på olika
sätt rör frågor om censur av medier.
Samtliga motioner avstyrks.
I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avskaffande av filmcensuren
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr214,
2000/01:Kr346 yrkande 13, 2001/02:K359 och
2001/02:Kr419 yrkande 12.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)

2. Förhandsgranskning av reklaminslag för
barnförbjudna filmer

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr334.

3. Obligatorisk förhandsgranskning av
videogram

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr342
yrkande 6 och 2001/02:
K348 yrkande 1.
Reservation 3 (mp)

4. Höjd åldersgräns

Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr342 yrkande
7.
Reservation 4 (mp)

5. 18-årsgräns för filmer och tidningar med
pornografiskt innehåll

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub231 yrkande
2.
Reservation 5 (kd)

6. Ändring av 4 § lagen (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och
videogram

Riksdagen avslår motion 2001/02:K232 yrkande 1.

7. Rätten att överklaga granskningsbeslut

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr429 yrkande
4.

Stockholm den 25 april 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Inger René (m), Mats Berglind (s), Lars
Hjertén (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),
Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Britt-Marie
Lindkvist (s), Anders Bengtsson (s) och Inger
Strömbom (kd).

2001/02

KU31

Utskottets överväganden

Förhandsgranskning och åldersgräns

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om totalt
avskaffande av lagen (1990:886) om granskning
och kontroll av filmer och videogram
(granskningslagen). Vidare avstyrker
utskottet en motion om tillkännagivande för
regeringen om att även reklaminslag i form av
korta avsnitt ur andra filmer skall omfattas
av granskningsplikten enligt
granskningslagen. Med hänvisning till
tidigare ställningstaganden avstyrker
utskottet motionsyrkanden om dels avskaffande
av vuxencensuren, dels införande av
obligatorisk förhandsgranskning av videogram
som sprids till den enskilda konsumenten
genom uthyrning eller försäljning. Utskottet
avstyrker även ett motionsyrkande om höjd
åldersgräns för barnförbjuden film. Vidare
avstyrker utskottet motionsyrkanden om
införande av en ny åldersgräns på 18 år för
barnförbjuden film i samband med att
vuxencensuren bör avskaffas. Utskottet
avstyrker även ett motionsyrkande om en 18-
årsgräns för inköp och uthyrning av porrfilm
samt inköp av porrtidningar.

Motioner

I motion 2000/01:Kr214 av Gunnar Axén (m) begärs att
riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och videogram.

I motion 2000/01:Kr334 av Marina Pettersson (s)
begärs att riksdagen för regeringen tillkännager som
sin mening vad i motionen anförs om att våldsinslag
från barnförbjudna filmer inte skall kunna visas
före barntillåtna filmer. Motionären anför att
reklaminslag för barnförbjudna filmer visas före
barntillåtna filmer. Ofta visas då scener där det
förekommer starka våldsinslag.
I motion 2000/01:Kr342 av Ewa Larsson m.fl. (mp)
begärs att riksdagen för regeringen tillkännager som
sin mening dels att videogram behöver få åldersgräns
fastställd (yrkande 6), dels att åldersgränsen för
barnförbjuden film bör höjas till 18 år (yrkande 7).
Motionärerna anför att videogram i dag förses med
åldersgräns om videogramhandlaren så önskar. Det
borde anses rimligt att uthyrare har åldersgräns
fastställd på hela sitt sortiment. Vidare anför
motionärerna att ungdomar mellan 15 och 24 år är den
åldersgrupp som oftast går på bio. Det är denna
grupp som därmed i störst utsträckning blir utsatt
för det alltmer förråande och sexualiserade
kommersiella våldet som vräks ut på film.
Motionärerna tror att ett införande av en 18-
årsgräns skulle vara bra både för ungdomarna och för
de kommersiella filmmakarna som då tvingas till
självsanering för att inte förlora en ekonomiskt
viktig målgrupp.
I motion 2000/01:Kr346 av Lennart Kollmats och
Kenth Skårvik (fp) begärs att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en ny åldersgräns på 18 år i samband med att
vuxencensuren bör avskaffas (yrkande 13).
Motionärerna anser att förhandsgranskningen av
vuxenfilmer skall avskaffas. Enda skälet till
statlig granskning av film skall enligt motionärerna
vara att sätta en åldersgräns för den granskade
filmens publik. Det skulle innebära att biofilm som
inte har granskats, ej heller får visas för barn och
ungdom. Ytterligare en åldersgräns på 18 år bör
införas. Detta bör ges regeringen till känna. Även i
motion 2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)
återfinns ett yrkande av samma innebörd (yrkande
12).
I motion 2001/02:K348 av Ewa Larsson och Kia
Andreasson (mp) begärs att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening att obligatorisk
förhandsgranskning och ålderssättning skall göras på
samtliga videogram (yrkande 1). Motionärerna anför
att Statens Biografbyrå sköter kontrollen av
videogram, men att kontrollen i dag är frivillig.
Det är endast det riktigt grova våldet som klipps
bort i de fall då kontroll förekommer. Motionärerna
anser att kontrollen skall vara obligatorisk och
utsträckas till att gälla samtliga videogram i syfte
att minska våldsutbudet för ungdomar.
I motion 2001/02:K359 av Tasso Stafilidis och
Charlotta L Bjälkebring (v) begärs att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att avskaffa filmcensuren.
Motionärerna anför att filmer censureras innan de
får visas på biograferna för att skydda personer
från skadlig inverkan av filmerna. Videofilmer,
böcker, TV-program eller teaterpjäser
förhandscensureras dock inte. De skadeverkningar som
det som censureras bort skulle kunna orsaka är
enligt motionärerna till allra största delen desamma
som visningen av materialet via video eller TV-
utsändningar medför. Om det finns material som är
för skadligt för femtonåringar att se kan man införa
en 18-årsgräns i stället för att förbjuda alla att
se materialet. Filmcensuren bör därför avskaffas.
I motion 2001/02:Ub231 av Amanda Agestav och
Magnus Jacobsson (kd) begärs att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs om behovet av att utreda en åldersgräns på 18
år för att få hyra/köpa porrfilmer och inhandla
porrtidningar (yrkande 2). Motionärerna anför att
handel med pornografi ofta bidrar till en snedvriden
syn på sexualitet. Publiken består många gånger av
pojkar i nedre tonåren. En 18-årsgräns för att
inhandla eller hyra pornografi är därför rimlig och
bör utredas.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen är varje
svensk medborgare gentemot det allmänna
tillförsäkrad rätt att i ljudradio, television och
vissa liknande överföringar samt filmer, videogram,
ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar
offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och
i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Bestämmelser om censur

Av 1 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen framgår att
det inte får förekomma att något som är avsett att
framföras i ett radioprogram eller en teknisk
upptagning först måste granskas av en myndighet
eller något annat allmänt organ. Det får dock genom
lag meddelas föreskrifter om granskning och
godkännande av rörliga bilder i filmer, videogram
eller andra tekniska upptagningar som skall visas
offentligt. Sådana föreskrifter finns i lagen
(1990:886) om granskning och kontroll av filmer och
videogram (granskningslagen). Av 1 § i den lagen
framgår att en framställning i en film eller ett
videogram skall vara granskad och godkänd av Statens
Biografbyrå, innan den får visas vid allmän
sammankomst eller offentlig tillställning. Från
granskningsplikt undantas enligt 2 § 2 filmer och
videogram som utgör reklam för vara eller tjänst. Av
uttalanden i förarbetena till lagen framgår
emellertid att även s.k. trailers, dvs. korta
avsnitt ur andra filmer, omfattas av
granskningsplikten (prop. 1984/85:116 s. 15 och 34).
Enligt 5 § får framställningen i en film eller ett
videogram inte godkännas för visning för barn under
sju år, under elva år eller under femton år, om den
kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk
skada. Statens biografbyrå utövar tillsyn över
efterlevnaden av lagen. Byrån skall därvid verka för
att överträdelser av bestämmelserna beivras.

Bestämmelser om förbud att sprida
våldsskildringar m.m.

Utan hinder av yttrandefrihetsgrundlagen gäller,
enligt 3 kap. 11 § yttrandefrihetsgrundlagen, det
som föreskrivs i lag för det fall att någon i
förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar
ut filmer, videogram eller andra tekniska
upptagningar med rörliga bilder med ingående
skildringar av verklighetstrogen karaktär som
återger våld eller hot om våld mot människor eller
djur. Enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken döms den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i
yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte
till den som är under femton år lämnar ut en film,
ett videogram eller en annan teknisk upptagning med
rörliga bilder som innefattar ingående skildringar
av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller
hot om våld mot människor eller djur för otillåten
utlämning av teknisk upptagning till böter eller
fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen gäller
inte filmer eller videogram som Statens Biografbyrå
godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn
under femton år.

Utredningar m.m.

Rådet mot skadliga våldsskildringar (U 1990:3),
Våldsskildringsrådet, inrättades år 1990 som ett
organ med uppgift att samordna verksamhet mot
skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.

Enligt direktiven (dir. 1990:40) är en
grundläggande uppgift för rådet att vara ett
samarbetsorgan för Skolöverstyrelsen,
Socialstyrelsen, Statens Biografbyrå,
Brottsförebyggande rådet, Statens ungdomsråd,
Arkivet för ljud och bild och Barnmiljörådet.
Tyngdpunkten i rådets samordnande uppgifter skall
ligga på information och utbildning.
Våldsskildringsrådet överlämnade i maj 1993
betänkandet En gräns för filmcensuren (SOU 1993:39).
Rådet föreslog att vuxencensuren skulle tas bort.
Rådet förordade också att åldersgränserna för
filmvisning på biografer skulle finnas kvar
oförändrade och att ytterligare en gräns vid 18 år
införs. Betänkandet har remissbehandlats, men
regeringen har inte lämnat några förslag med
anledning av detta.

Nordiska Dokumentationscentralen för
Masskommunikationsforskning (Nordicom) finns i
Göteborg och har funnits i drygt 20 år. Nordicoms
uppgift är att sprida kunskap om medie- och
kommunikationsförsörjningen i de nordiska länderna.
Genom olika nationella och nordiska kanaler
förmedlar Nordicom kunskap om forskningen och dess
resultat till forskare, studenter, beslutsfattare,
mediepraktiker, journalister, informatörer, lärare
och den intresserade allmänheten.

Nordicom fick år 1997 i uppdrag av Unesco att
bilda ett informationscentrum, International
Clearinghouse on Children and Violence on the
Screen, för att sprida information i hela världen om
forskning kring barn, ungdomar och medievåld. En
bakomliggande tanke är att förståelsen av frågor som
rör barn och medievåld måste breddas och fördjupas
via en effektiv kunskapsspridning. En övergripande
utgångspunkt för Nordicoms arbete är konventionen om
barnets rättigheter. Det är ur denna synvinkel
begreppet våld betraktas. Verksamhetsområdet
innefattar kunskap om våldshandlingar i TV-fiktions-
program och långfilmer på bio, nyhets- och
faktaprogram, video- och dataspel, bilder och texter
tillgängliga på Internet.

Europeiska unionens råd har antagit rådets
rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om
utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska
industrin för audiovisuella tjänster och
informationstjänster genom främjande av nationella
system för att uppnå en jämförbar och effektiv
skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga
värdigheten. Rekommendationen vänder sig till
medlemsstaterna, berörda branscher och kommissionen.
Den omfattar alla audiovisuella tjänster och
informationstjänster som görs tillgängliga för
allmänheten, oavsett spridningssätt. Som exempel
nämns radio- och TV-sändningar, privata
direktanslutna tjänster eller tjänster på Internet.
Medlemsstaterna rekommenderas att, som ett
komplement till lagstiftningen, främja inrättandet
på frivillig grund av nationella system för skydd av
minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de
olika mediebranscherna. Vidare rekommenderas
medlemsstaterna att samarbeta på gemenskapsnivå för
att utveckla metoder för en jämförbar utvärdering.
Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder
tillsammans med berörda nationella myndigheter. Två
år efter antagandet av rekommendationen skall
kommissionen överlämna en utvärderingsrapport om
dess effekter till Europaparlamentet och
ministerrådet.

Med anledning av Europeiska unionens råds
rekommendation har Våldsskildringsrådet i
tilläggsdirektiv den 22 december 1998 (dir.
1998:110) fått i uppdrag att informera berörda
branscher om innehållet i rekommendationen, följa
branschernas självreglerande arbete med de frågor
som rekommendationen omfattar, fungera som
samtalspartner i frågor som rör skydd av barn och
den mänskliga värdigheten om branscherna så önskar
och fortlöpande rapportera till Kulturdepartementet
och Näringsdepartementet om hur branschernas
självregleringsarbete fortskrider. Arbetet med
uppdraget skall enligt direktivet fortsätta så länge
rekommendationen gäller eller regeringen fattar
annat beslut. – Våldsskildringsrådet har senast i
januari 2002 lämnat en rap-
port om självregleringen i Sverige till de berörda
departementen.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagens behandling av
proposition 1989/90:70 om våldsskildringar i
rörliga bilder m.m., i vilken lagen om granskning
och kontroll av film och videogram föreslogs,
yttrade konstitutionsutskottet bl.a. följande
till kulturutskottet (1989/90:KU7y) när det
gällde frågan om förhandsgranskning av film och
videogram för privat bruk.
Mot obligatorisk förhandsgranskning kan anföras
viktiga principiella invändningar. Den utgör en
form av censur och innebär därför ett allvarligt
ingrepp i yttrandefriheten. Den enda form av
censur som förekommer i vårt land är den sedan
länge förekommande förhandsgranskningen av filmer
och videogram som skall visas offentligt. När det
gäller förhandsgranskning av filmer och videogram
som är avsedda för privat bruk gör sig emellertid
enligt utskottet de principiella invändningarna
mot censur gällande i avsevärt högre grad. Sedan
länge har det inte förekommit någon censur av
yttranden som är avsedda att spridas till
medborgarna i deras hem. Att införa obligatorisk
förhandsgranskning av videogram och filmer som är
avsedda för privat bruk skulle därför innebära
ett betydande avsteg från de principer som gäller
på det yttrandefrihetsrättsliga området. För en
sådan censur krävs således mycket starka skäl.
Som framgår av det föregående är det inte
förenligt med regeringsformen att införa
förhandsgranskning för att komma till rätta med
problemet med våldsskildringarna, om det finns
någon annan lika effektiv och mindre ingripande
metod. Utskottet anser att det åtgärdsprogram som
läggs fram i propositionen – särskilt när det
gäller förslagen om straffbestämmelserna och om
bättre kontroll och tillsyn – har goda
förutsättningar att få större effekt än
obligatorisk förhandsgranskning. I likhet med
regeringen finner utskottet därför att det inte
bör införas en lagstiftning om obligatorisk
förhandsgranskning av videogram som sprids till
den enskilde konsumenten genom uthyrning eller
försäljning.
När det gällde frågan om avskaffande av
vuxencensuren uttalade utskottet följande.
Enligt utskottets mening framstår det som helt
klart att det bör förekomma förhandsgranskning av
filmer och videogram som skall visas offentligt
för barn. En förhandsgranskning av filmer avsedda
att visas offentligt för barn inger inte heller
några större yttrandefrihetsrättsliga
betänkligheter. En mycket mera komplicerad fråga
är om förhandsgranskningen också skall gälla för
vuxna. Här gör sig givetvis de
yttrandefrihetsrättsliga aspekterna gällande med
betydande styrka. Det kan dock knappast hävdas
att en lagstiftning som går ut på att förhindra
offentlig visning av mycket extrema
våldsskildringar av spekulativ karaktär eller av
barnpornografi utgör en fara för
yttrandefriheten.

Utskottet anförde vidare att det förekommer
tendenser till spekulation i våld på mediemarknaden.
Enligt utskottet måste samhället ange gränser för
vad som kan tolereras när det gäller offentligt
visade skildringar med sådant innehåll. Utskottet
ansåg att filmcensuren bör vara kvar och bedrivas i
huvudsak på oförändrat sätt.

Utskottet behandlade vid riksmötet 1994/95 bl.a. en
motion vari yrkades att förhandsgranskningen av
biograffilm för vuxna skulle avskaffas och att i
stället en ny åldersgräns på 18 år borde införas för
offentlig visning av filmer och videogram samt en
motion vari förordades en tvingande 18-årsgräns både
för filmer som skall visas på biografer och för
distribution via videogram. Utskottet gjorde
följande bedömning.

Våldsbrottsligheten är ett allvarligt
samhällsproblem. På senare tid har förekommit
flera fall av oprovocerat våld där unga människor
är inblandade. Händelserna har gett upphov till
oro på många håll. I motionerna finns också
uttryck för sådan oro. En rad åtgärder har
vidtagits för att begränsa skadeverkningarna av
våldsskildringarna i medierna. De flesta
videogram som distribueras är numera också
föremål för frivillig förhandsgranskning.
Utskottet har dock tidigare uttalat sig mot
obligatorisk förhandsgranskning.

Utskottet har erfarit att regeringen skall inleda
ett brett upplagt arbete mot våldet i samhället.
Utskottet utgår från att regeringen redovisar
resultatet av arbetet och att regeringen
förelägger riksdagen förslag till lämpliga
åtgärder. De ämnen som tas upp i motionerna bör
enligt utskottets mening kunna bli föremål för en
samlad analys och bedömning i det sammanhanget.
Mot den bakgrunden bör riksdagen inte nu ta
ställning i sak till de olika frågor som tas upp
i motionerna. Riksdagen bör däremot med anledning
av motionerna göra ett tillkännagivande i
enlighet med det anförda (bet. 1994/95:KU14).

Vid riksmötet 1998/99 behandlade utskottet
motionsyrkanden som på olika sätt rörde
våldsskildringar. Utskottet, som avstyrkte samtliga
motioner, uttalade bl.a. att ”medievåldet skall
angripas främst genom information och frivilliga
åtgärder, inte i första hand genom
förbudslagstiftning och censuråtgärder, såsom
obligatorisk förhandsgranskning av videogram”.
Vidare uttalade utskottet att frågan om avskaffande
av den s.k. vuxencensuren inte var helt
oproblematisk och att den granskning av filmer och
videogram som förekom kan ha en viss återhållande
effekt på våldsskildringar. Utskottet var därför
inte berett att föreslå någon ändring (bet.
1998/99:KU22).

Under hösten 2000 behandlade utskottet ett antal
motionsyrkanden om bl.a. avskaffande av
vuxencensuren, införande av en ny åldersgräns på 18
år och obligatorisk videogramgranskning. Utskottet,
som avstyrkte samtliga motioner, vidhöll sin
uppfattning att medievåldet skall angripas främst
genom information och frivilliga åtgärder, inte i
första hand genom förbudslagstiftning och
censuråtgärder. Vidare uttalade utskottet att den
förhandsgranskning som sker av filmer och videogram
sannolikt har en viss återhållande effekt på utbudet
av våldsskildringar (bet. 2000/01:KU9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte delar uppfattningen att
filmcensuren helt bör avskaffas, avstyrker motion
2000/01:Kr214.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att
vuxencensuren bör vara kvar och avstyrker därmed
motionerna 2000/01:Kr346 yrkande 13, 2001/02:K359
och 2001/02:Kr419 yrkande 12.
Utskottet konstaterar att även reklaminslag i form
av korta avsnitt ur andra filmer omfattas av
granskningsplikten enligt granskningslagen.
Utskottet anser därför att det inte behövs något
tillkännagivande i enlighet med vad som yrkas i
motion 2000/01:Kr334, varför motionen avstyrks.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
det inte bör införas en lagstiftning om obligatorisk
förhandsgranskning av videogram som sprids till den
enskilda konsumenten genom uthyrning eller
försäljning och avstyrker därmed motionerna
2000/01:Kr342 yrkande 6 och 2001/02:K348 yrkande 1.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
medievåld i olika former skall angripas främst genom
information och frivilliga åtgärder, inte i första
hand genom förbudslagstiftning och censuråtgärder.
Därmed avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Kr342
yrkande 7 och 2001/02:Ub231 yrkande 2.

Förråande pornografiska
framställningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänsyn till pågående
arbete ett motionsyrkande om ändring av 4 §
granskningslagen.

Motionen

I motion 2001/02:K232 av Ulla-Britt Hagström (kd)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring av censurbestämmelsen så
att förråande sexualskildringar inte tillåts
(yrkande 1). Motionären anför att det är nödvändigt
att ändra 4 § granskningslagen så att en utvidgning
sker av den krets av framställningar som inte bör
godkännas för offentlig visning. Pornografiska
framställningar där män utnyttjar kvinnor utan
minsta hänsyn till vad kvinnorna vill, måste vara
föremål för censuringripanden, oavsett vad som anses
om direkt våld eller tvång.

Bakgrund

Enligt 4 § granskningslagen får framställningen i en
film eller ett videogram eller en del därav inte
godkännas för visning, om händelserna skildras på
sådant sätt och i sådant sammanhang att
framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen
skall särskilt beaktas om framställningen innehåller
närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld
mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld
eller tvång eller skildrar barn i pornografiska
sammanhang. Statens biografbyrå utövar tillsyn över
efterlevnaden av lagen. Byrån skall därvid verka för
att överträdelser av bestämmelserna beivras.

I departementspromemorian Förråande pornografiska
filmer (Ds 2001:5) redovisas en analys av
bestämmelsen i 4 § granskningslagen. Där görs
bedömningen att lagstiftaren har ansett att censur
skulle kunna förekomma även av skildringar som inte
klart passerat gränsen till det brottsliga. Det har
emellertid knappast varit tänkt att censurklipp
skulle kunna ske i skildringar av helt annat slag än
sådana som innefattar sexuellt våld eller tvång i
någon form.

I sammanhanget hänvisas till den diskussion som
uppstått kring visningen av filmen med titeln
”Shocking truth”. I en av dessa filmer finns bl.a.
en sekvens i vilken en kvinna som förefaller vara
drogpåverkad utnyttjas sexuellt av fem män på ett
sätt som – även med bortseende från hennes
eventuella drogpåverkan – visar att de inte fäster
det minsta avseende vid vad kvinnan känner eller
vill. Något tydligt våld eller tvång förekommer
emellertid inte i filmen.
Vidare refereras i promemorian till diskussioner
som förts med anledning av vissa andra slag av
pornografiska filmer, främst sådana som visserligen
innehåller visst slag av våld och tvång – t.ex. i
form av att en part är bunden eller får ta emot slag
– men av vilka det framgår att det är fråga om vad
som kan kallas frivilliga ”lekar” eller ”rollspel”.
Eftersom de nu nämnda skildringarna inte blivit
föremål för censur, har det ansetts att en översyn
av granskningslagen bör ske. I promemorian dras
slutsatsen att om censur skall kunna ske av sådana
skildringar, måste granskningslagen ändras så att
utrymmet för censur utvidgas. Frågan om en sådan
utvidgning bör ske måste emellertid enligt
promemorian noga övervägas. Därvid hänvisas till att
enligt yttrandefrihetsgrundlagen gäller ett
grundläggande principiellt förbud mot censur. Från
förbudet har endast ett undantag gjorts, nämligen
för filmcensuren. Detta talar enligt promemorian med
styrka för att utrymmet för sådan censur bör hållas
så snävt som möjligt.
Vidare anförs i promemorian att granskningslagens
bestämmelser om obligatorisk förhandsgranskning
gäller enbart biograffilmer. Det innebär att filmer
och videogram som t.ex. hyrs ut, säljs – i butik
eller på postorder – eller visas på kabel-TV eller
satellit-TV inte behöver granskas och godkännas av
biografbyrån. I promemorian utpekas som ett
betydande problem att en lagändring måste avse
bestämmelser som reglerar censuren av biograffilmer
– vilka så gott som aldrig innehåller förråande
sexualskildringar – trots att vad man vill försöka
”komma åt” är förråande pornografiska videofilmer
som över huvud taget inte behöver ges in för
granskning. Mot den anförda bakgrunden – liksom med
hänsyn till att pornografi av olika slag i ökad
utsträckning förekommer i andra medier, t.ex. på
Internet, som inte kan bli föremål för granskning –
kan det enligt vad som anges i promemorian
ifrågasättas om en lagändring skulle få någon effekt
av betydelse på utbudet av förråande
sexualskildringar.
För det fall att en lagändring ändå anses böra
komma till stånd diskuteras i promemorian hur den
skulle kunna ske. Det föreslås att rekvisitet
”förråande” behålls, främst därför att det uttrycket
ganska väl speglar den antagna skadliga effekt på
åskådarna som filmcensuren har, och bör ha, till
syfte att motverka. Vidare föreslås att det i den
exemplifiering som intagits i lagen anges att
skildringar kan vara förråande om de innehåller,
förutom sexuellt våld eller tvång, grova sexuella
kränkningar.
Departementspromemorian, som har varit föremål för
lagrådsgranskning, bereds alltjämt inom
Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet bör resultatet av det
beredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet
avvaktas. Mot den anförda bakgrunden avstyrks motion
2001/02:K232 yrkande 1.

Rätten att överklaga
granskningsbeslut

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående arbete ett motionsyrkande om
möjlighet för annan än filmproducenten att
överklaga kammarrättens beslut om åldersgräns
på film.

Motionen

I motion 2001/02:Kr429 av Gunilla Tjernberg m.fl.
(kd) begärs att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
möjlighet för annan än filmproducenten att överklaga
kammarrättens beslut om åldersgräns på film (yrkande
4). Motionärerna anför att statens biografbyrås
beslut om åldersgränser på filmer kan överklagas av
filmens producent till kammarrätten. Beslutet som
fattas av kammarrätten kan överklagas av filmens
producent, dock inte av biografbyrån. Enligt
motionärerna bör det finnas en möjlighet för någon
annan instans än filmproducenterna att överklaga
kammarrättens beslut.

Bakgrund

Biografbyråns beslut i frågor om granskning av film
och videogram får enligt 21 § granskningslagen
överklagas hos kammarrätten.

Frågor som myndigheters partsställning i
kammarrättsförfarandet regleras i 7 a §
förvaltningsprocesslagen (1971:291). Om en enskild
överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall
enligt första stycket den myndighet som först
beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan
handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.
Första stycket gäller dock inte beträffande beslut
som – i likhet med biografbyråns beslut enligt
granskningslagen – överklagas direkt hos kammarrätt.
Detta följer av 7 a § andra stycket. I stället
gäller i dessa fall enligt 33 § att kammarrätts
beslut får överklagas hos Regeringsrätten av den som
beslutet angår, om det gått honom emot.
I proposition 1994/95:27 Fortsatt reformering av
instansordningen m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna anförde regeringen att
frågan om nedflyttning av sekretessmål från
kammarrätt till länsrätt som första instans borde
övervägas ytterligare. I det sammanhanget skulle
även instansordningen avseende övriga måltyper som
berör yttrandefriheten komma att behandlas, såsom
beslut av biografbyrån och Granskningsnämnden för
radio och TV.
Frågor om en översyn av förvaltningsprocessen –
häri inbegripet frågor om överklagande av Statens
Biografbyrås granskningsbeslut – bereds för
närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet bör resultatet av det
beredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet
avvaktas. Mot den anförda bakgrunden avstyrks motion
2001/02:Kr429 yrkande 4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Avskaffande av filmcensuren (punkt 1)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2000/01:Kr214,
2000/01:Kr346 yrkande 13, 2001/02:K359 och
2001/02:Kr419 yrkande 12.

Ställningstagande

Vuxencensuren har spelat ut sin roll. Enligt vår
mening bör därför förhandsgranskning av biograffilm
för vuxna avskaffas. Denna censur är svårförenlig
med yttrandefriheten och en onödig inskränkning i
människors fria val. Genom straffbestämmelserna i
brottsbalken och yttrandefrihetsgrundlagen, som
gäller dem som i t.ex. film eller videogram skildrar
sexuellt våld eller tvång, eller närgånget eller
utdraget skildrar grovt våld mot människor eller
djur, ges en viss garanti för att filmer som visas
offentligt inte innehåller olaga våldsskildringar.
Det enda skälet för att granska en film skall vara
att fastställa en åldersgräns för den granskade
filmens publik. Enligt detta förslag skulle då en
biofilm som inte granskats inte heller få visas för
barn och ungdom. Därvid bör enligt vår mening de
nuvarande åldersgränserna för barn och ungdom
behållas. Regeringen bör återkomma med förslag till
lagstiftning i enlighet härmed.

2. Avskaffande av filmcensuren (punkt 1)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Kr346 yrkande 13,
2001/02:K359, 2001/02:Kr419 yrkande 12 och delvis
motion 2000/01:
Kr214.

Ställningstagande

Vuxencensuren har sedan länge spelat ut sin
roll. Enligt min mening bör därför
förhandsgranskning av biograffilm för vuxna
avskaffas. Denna censur är svårförenlig med
yttrandefriheten och en onödig inskränkning
i människors fria val. Genom
straffbestämmelserna i brottsbalken och
yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller dem
som i t.ex. film eller videogram skildrar
sexuellt våld eller tvång, eller närgånget
eller utdraget skildrar grovt våld mot
människor eller djur, ges en viss garanti
för att filmer som visas offentligt inte
innehåller olaga våldsskildringar. Det enda
skälet för att granska en film skall vara
att fastställa en åldersgräns för den
granskade filmens publik. Enligt detta
förslag skulle då en biofilm som inte
granskats inte heller få visas för barn och
ungdom. I samband med ett avskaffande av
vuxencensuren bör enligt min mening
ytterligare en åldersgräns, på 18 år,
införas för offentlig visning av filmer.
Regeringen bör återkomma med förslag till
lagstiftning i enlighet härmed.

3. Obligatorisk förhandsgranskning av videogram
(punkt 3)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:Kr342 yrkande 6 och
2001/02:K348 yrkande 1.

Ställningstagande

Statens Biografbyrå sköter kontrollen av
videogram, men kontrollen är i dag
frivillig. För att minska våldsutbudet för
barn och ungdomar anser jag att granskningen
skall vara obligatorisk och utsträckas till
att gälla samtliga videogram. Regeringen bör
återkomma med förslag till sådan
lagstiftning.

4. Höjd åldersgräns (punkt 4)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2000/01:Kr342 yrkande 7.

Ställningstagande

Ungdomar mellan 15 och 24 år är den åldersgrupp som
oftast går på bio och som därmed i störst
utsträckning blir utsatt för det alltmer förråande
och sexualiserade kommersialiserade våldet. Om en
18-årsgräns infördes, skulle svenska filmare
sannolikt göra sina filmer mindre våldsamma för att
inte förlora denna kommersiellt viktiga målgrupp.
Regeringen bör återkomma med förslag till sådan
lagstiftning.

5. 18-årsgräns för filmer och tidningar med
pornografiskt innehåll (punkt 5)

av Ingvar Svensson (kd) och Inger Strömbom (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ub231 yrkande 2.

Ställningstagande

Pornografi kan – i synnerhet för barn och ungdomar
– leda till en nedvärderande människosyn och en
konstlad uppfattning om sexualiteten. Vi menar
därför att man måste försvåra tillgängligheten till
porrtidningar och porrfilmer för barn och yngre
ungdomar. En 18-årsgräns för att inhandla eller hyra
pornografi är därför rimlig och bör utredas.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:Kr214 av Gunnar Axén (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen beslutar
att avskaffa lag (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram.

2000/01:Kr334 av Marina Pettersson (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att våldsinslag från
barnförbjudna filmer inte skall kunna visas före
barntillåtna filmer.

2000/01:Kr342 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att videogram behöver få åldersgräns
fastställd.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att åldersgränsen för barnförbjuden film bör
höjas till 18 år.

2000/01:Kr346 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik
(fp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny åldersgräns
på 18 år i samband med att
vuxencensuren bör avskaffas.

Motioner från allmänna motionstiden 2001

2001/02:K232 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av censurbestämmelsen så att
förråande sexualskildringar inte tillåts.

2001/02:K348 av Ewa Larsson och Kia Andreasson (mp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att obligatorisk förhandsgranskning och
ålderssättning skall göras på samtliga videogram.

2001/02:K359 av Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebring (v) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att avskaffa filmcensuren.

2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny åldersgräns på
18 år i samband med att vuxencensuren bör avskaffas.

2001/02:Kr429 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet för annan
instans än filmproducenten att överklaga
kammarrättens beslut om åldersgräns.

2001/02:Ub231 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs om behovet av att utreda en
åldersgräns på 18 år för att få hyra/köpa porrfilmer
och inhandla porrtidningar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag