Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU17
Offentlighetsprincipen och informationstekniken,m.m.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 2001/02:70
Offentlighetsprincipen och informationstekniken,
vari föreslås en lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen, jämte två motioner som
väckts med anledning av propositionen. Vidare
behandlas sju motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden, vilka rör offentlighetsprincipen.
Ändringarna i tryckfrihetsförordningen föreslås
träda i kraft den 1 januari 2003.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionerna.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Översyn av tryckfrihetsförordningen m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:K45 yrkande 1.
Reservation 1(mp)
2. Översyn och precisering av
offentlighetsprincipen
Riksdagen avslår motion 2001/02:K393 yrkande 1.
Reservation 2 (m)
3. Sekretesslagen
Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande
26.
Reservation 3 (c)
4. Offentligheten i regeringens EU-ärenden,
m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande
28.
5. Biblioteksregeln och Internet
Riksdagen avslår motion 2001/02:K45 yrkande 2.
Reservation 4 (mp) villkorad
6. Utlämnande av handlingar i elektronisk
form
Riksdagen som vilande antar regeringens i
bilaga 2 intagna förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen, såvitt avser 2 kap. 13
§, och avslår motion 2001/02:K46.
Reservation 5 (fp)
7. 7 kap. 16 § sekretesslagen
Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande
25.
Reservation 6 (c)
8. Lagförslaget i övrigt
Riksdagen som vilande antar regeringens i
bilaga 2 intagna förslag till lag om ändring
i tryckfrihetsförordningen.
9. Diarier på Internet
Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande
27.
Reservation 7 (c)
10 Justiekanslern
Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande
29.
Reservation 8 (c)
11. Riksmarskalksämbetet
Riksdagen avslår motion 2001/02:K412 .
Reservation 9 (v)
Stockholm den 7 februari 2002
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats
Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson
(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena
Bargholtz (fp).
2001/02
KU17
Redogörelse för ärendet
Bakgrund
Efter beslut av regeringen i juni 1995 tillsattes en
parlamentarisk kommitté, Datalagskommittén, med
uppgift dels att göra en översyn av lagstiftningen
om skydd för personuppgifter dels föreslå de
ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser
om allmänna handlingars offentlighet som kunde anses
motiverade för att dessa bestämmelser skulle vara
anpassade till den nya tekniken. Datalagskommittén
presenterade sitt förslag i betänkandet Integritet
Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39). I
proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag uttalade
regeringen dock att frågan om anpassningen av 2 kap.
tryckfrihetsförordningen krävde ytterligare
överväganden. I april 1998 beslutade regeringen om
tillkallande av en ny parlamentariskt sammansatt
kommitté med uppgift att bl.a. göra en översyn av
bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet
i syfte att vidga möjligheterna för
offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället.
Offentlighets- och sekretesskommittén, som påbörjade
sitt arbete våren 1999, avgav i januari 2001
delbetänkandet Offentlighetsprincipen och den nya
tekniken (SOU 2001:3), som ligger till grund för
regeringens nu aktuella förslag.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen tar regeringen upp frågor som rör
offentlighetsprincipens tillämpning mot bakgrund av
informationsteknikens utveckling. Regeringen gör
bedömningen att begreppet handling bör behållas som
det centrala grundbegreppet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen.
Regeringen föreslås att det i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen skall komma till klart
uttryck att en sammanställning av uppgifter ur en
upptagning för automatiserad behandling anses
förvarad hos myndigheten om myndigheten kan göra
sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade
åtgärder (3 §).
Vidare föreslås att 2 kap. 13 §
tryckfrihetsförordningen ändras så att det blir
möjligt att i lag införa en skyldighet för
myndigheter att lämna ut allmänna handlingar i
elektronisk form.
En viss anpassning av den s.k. biblioteksregeln i
2 kap. 11 § till nya tekniska förhållanden föreslås
också, och begreppet upptagning för automatisk
databehandling ersätts i paragrafen med begreppet
databas.
Därutöver föreslås att grundläggande bestämmelser
om bevarande av allmänna handlingar och om gallring
och annat avhändande av sådana handlingar i
fortsättningen endast skall kunna meddelas i lag (2
kap. 18 §).
Utskottets överväganden
Offentlighetsprincipen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker, med hänvisning till
risken för uttunning av skyddet för skrifter,
ett motionsyrkande (mp) om en fullständig och
förutsättningslös revidering av
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet
avstyrker också ett motionsyrkande (m) om en
översyn av offentlighetsprincipen mot
bakgrund av den tekniska utvecklingen med
dess ökade kontrollmöjligheter. Vidare
avstyrks ett motionsyrkande (c) om att
försvåra möjligheterna att ändra i
sekretesslagen.
Jämför reservationerna 13.
Propositionen
Regeringen anser att begreppet handling bör behållas
som det centrala grundbegreppet i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen. Regeringen anser också att
offentlighetsprincipens räckvidd inte bör förändras.
Allmänhetens rätt att ta del av en sammanställning
av uppgifter ur upptagningar för automatiserad
behandling bör alltså behållas. Regeringen föreslår
att det genom en ny bestämmelse i 2 kap. 3 § andra
stycket tryckfrihetsförordningen klargörs att en
sammanställning av uppgifter ur en upptagning för
automatiserad behandling skall anses förvarad hos
myndigheten endast om myndigheten kan göra
sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade
åtgärder. Härigenom klargörs också enligt regeringen
att en s.k. färdig elektronisk handling anses
förvarad hos myndigheten oavsett om den kan tas fram
med rutinbetonade åtgärder eller om det krävs mer
omfattande åtgärder. Liksom tidigare skall en
sammanställning av uppgifter ur en upptagning för
automatiserad behandling som innehåller
personuppgifter inte anses förvarad hos myndigheten
om myndigheten enligt lag eller förordning saknar
befogenhet att göra sammanställningen. Undantag
skall inte längre kunna göras genom särskilt beslut.
Begreppet personuppgift definieras som all slags
information som direkt eller indirekt kan hänföras
till en fysisk person.
Lagrådet har påpekat att det inte alltid går att
dra någon skarp gräns mellan s.k. färdiga
elektroniska handlingar å ena sidan och
sammanställningar av uppgifter ur en upptagning för
automatiserad behandling å andra sidan. Enligt
förslaget skall beträffande den senare kategorin
gälla att en sådan upptagning anses förvarad hos
myndigheten bara om myndigheten kan göra
sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade
åtgärder, varigenom enligt regeringen tydliggörs att
de s.k. färdiga elektroniska handlingarna skall
anses förvarande hos myndighet även om det krävs mer
än rutinbetonade åtgärder för att göra dem
tillgängliga. Det syntes enligt Lagrådet olyckligt
att distinktionen inte kom till utryck i den
föreslagna lagtexten utan endast kan utläsas
indirekt ur motivuttalanden. Lagrådet föreslog bl.a.
att 2 kap. 3 § första stycket första meningen
tryckfrihetsförordningen som definierar begreppet
handling skulle kompletteras med orden och som
antingen har ett på förhand bestämt innehåll eller
utgör en sammanställning av uppgifter ur en eller
flera sådana upptagningar.
I propositionen förklarar sig regeringen hysa viss
förståelse för Lagrådets synpunkt, men det framstår
enligt regeringen som vanskligt att på detta stadium
göra ändringar i definitionen av begreppet
upptagning ändringar som har bäring inte endast på
upptagningar för automatiserad behandling utan på
alla upptagningar. Det är nämligen enligt regeringen
inte möjligt att utan en närmare analys, till fullo
överblicka de konsekvenser som en sådan ändring av
de grundläggande begreppen kan föra med sig. Till
detta kommer att Lagrådets föreslagna formulering av
paragrafen enligt regeringens mening inte skulle
bidra till att lösa de gränsdragningsproblem som kan
komma uppstå. Regeringen anser att sådana
gränsdragningsfrågor i stället får avgöras med
ledning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Regeringen pekar på att det närmast är självklart
att e-brev och beslut i elektronisk form är att
hänföra till kategorin färdiga elektroniska
handlingar eftersom de av utställaren getts en
bestämd fixerad form som kan återskapas gång på
gång. Stora datoriserade myndighetsregister,
exempelvis vägtrafikregistret och Patent- och
registreringsverkets aktiebolagsregister där
uppgifterna kan skifta från tid till annan och där
viss information avses bli sammanställd efter
önskemål i det enskilda fallet, kan däremot inte
hänföras till kategorin färdig elektronisk handling.
Trots att det i praktiken i de allra flesta fall
inte kommer att vara någon skillnad i tillgänglighet
mellan färdiga elektroniska handlingar och
sammanställningar av uppgifter ur upptagningar,
talar starka principiella skäl enligt regeringen för
att det av tryckfrihetsförordningen klart bör framgå
att färdiga elektroniska handlingar faktiskt är
förvarade hos myndigheten om de är tillgängliga för
myndigheten med tekniska hjälpmedel som myndigheten
själv utnyttjar oavsett om det krävs mer än bara
rutinbetonade åtgärder för att få fram dem. Det
föreslagna förtydligandet är en nödvändighet för att
offentlighetsprincipen skall kunna tillämpas under
nya tekniska förutsättningar hos myndigheterna.
Motionerna
Per Lager m.fl. (mp) begär i motion K45, som väckts
med anledning av propositionen, i första hand att
regeringen tillsätter en utredning som får i uppdrag
att företa en fullständig och förutsättningslös
revidering av tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att åstadkomma en
grundlag i fas med nuvarande mediala och tekniska
verklighet och dess utveckling (yrkande 1).
Motionärerna hänvisar till Lagrådets synpunkter.
Enligt motionen klargör knappast den föreslagna
ändringen i 2 kap. 3 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen att en s.k. färdig
elektronisk handling anses förvarad hos en myndighet
oavsett om den kan tas fram med rutinbetonade
åtgärder eller ej. Det kan inte bortses från att
rekvisitet rutinbetonade åtgärder innebär en risk
för att offentlighetsprincipen inskränks och att
rekvisitet upptagning medför
gränsdragningssvårigheter. Lagrummets
svårtillgänglighet aktualiserar behovet av en total
och förutsättningslös översyn av
tryckfrihetsförordningen både vad gäller systematik
och terminologi. Som också motionerats om med
anledning av proposition 2001/02:74
Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet bör översynen
omfatta även yttrandefrihetsgrundlagen och syfta
till en gemensam tryckfrihets- och
yttrandefrihetsgrundlag.
Per Unckel m.fl. (m) begär i motion K393 från
allmänna motionstiden 2001 ett regeringsförslag om
offentlighetsprincipen. I motionen hävdas att
övervakningen av människor i Sverige kraftigt
förstärkts de senaste 30 åren. Den tekniska
utvecklingen ökar hela tiden möjligheterna att
blicka in i medborgarnas privatliv. Utvecklingen som
går i små steg innebär ett växande hot mot den
enskildes integritet. Genom den tekniska
utvecklingen kan viktiga delar av en människas liv
kartläggas genom att granska t.ex. användningen av
Internet, mobiltelefon, bankomatkort och
apotekskort. De nya elektroniska telefonapparaterna
kan utnyttjas för hemlig avlyssning även om
telefonluren ligger på. Stora register- och
kartläggningssystem som folk- och bostadsräkningen
och kameraövervakning m.m. i kombination med
offentlighetsprincipen och de möjligheter den ger
till spridning av personuppgifter som också
tvångsvis avkrävts medborgarna gör att behovet av en
reglering t.ex. i form av en personrättslagstiftning
är uppenbart. Den tekniska utvecklingen har
inneburit att offentlighetsprincipen har kunnat
utnyttjas för andra ändamål än för det den är
avsedd. För att undvika detta menar motionärerna att
offentlighetsprincipens syfte måste ses över och
preciseras. Offentlighetsprincipen bör inriktas på
förvaltningskontroll. Syftet med
offentlighetsprincipen är inte att det skall vara
möjligt för en myndighet att med stöd av denna
princip begära ut uppgifter som finns hos en annan
myndighet (yrkande 1).
Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion K371 att det
skall bli svårare att ändra sekretesslagen (yrkande
26). Det är inte sekretess i sig som är fel utan det
faktum att man med stor lätthet kan utöka undantagen
från en grundlagsfäst rättighet. Detta innebär också
att debatten kring undantagen försvåras inte minst
med tanke på hur ofta lagstiftningen ändras. Det
finns därför skäl att låta en utredning överväga
åtgärder för att försvåra ändringar, t.ex. genom att
krav på att undantag från offentlighetsprincipen bör
beslutas på samma sätt som en grundlagsändring.
Dessutom begärs i motionen ett tillkännagivande
till regeringen om kraftfulla insatser för att värna
offentligheten i den egna hanteringen av EU-ärenden
(yrkande 28). Svenska myndigheter bör konsekvent
hävda den svenska offentlighetsprincipen vid
bedömningen av sekretess i EU-dokument även då det
innebär konflikter med andra EU-länder.
Utrikessekretess bör inte komma i fråga.
Bakgrund
Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och
massmedierna skall ha insyn i statens och
kommunernas verksamhet. Offentlighetsprincipen
kommer till uttryck på olika sätt, exempelvis genom
yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän, genom
domstolsoffentlighet och genom offentlighet vid
beslutande församlingars sammanträden. När det mer
allmänt talas om offentlighetsprincipen åsyftas
emellertid i första hand reglerna om allmänna
handlingars offentlighet i 2 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen. I denna paragraf
föreskrivs att varje svensk medborgare till
främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning skall ha rätt att ta del av allmänna
handlingar. Rätten att ta del av allmänna handlingar
får enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen
begränsas bara om det är påkallat med hänsyn till
rikets säkerhet eller dess förhållande till annan
stat eller mellanfolklig organisation, rikets
centrala finanspolitik, penningpolitik eller
valutapolitik, myndighets verksamhet för inspektion,
kontroll eller annan tillsyn, intresset av att
förebygga brott eller beivra, det allmännas
ekonomiska intresse, skyddet för enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden eller intresset av att
bevara djur- eller växtart. Begränsning av rätten
att ta del av allmänna handlingar skall anges noga i
lag.
Begränsningarna i handlingsoffentligheten finns i
huvudsak i sekretesslagen (1980:100). Sekretessen
mellan myndigheter regleras på i princip samma sätt
som sekretessen i förhållande till enskilda. I lagen
finns bestämmelser som medger undantag från
sekretessen mellan myndigheter i vissa särskilt
angivna fall (14 kap. 2 §). För att inte oförutsedda
hinder skall uppkomma i myndigheternas verksamhet
har dessutom i lagen tagits in en generalklausul som
medger att uppgifter kan lämnas i sådana fall då det
är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas
har företräde framför det intresse som sekretessen
skall skydda (14 kap. 3 §). Enligt 14 kap. 1 §
hindrar inte sekretess att uppgift lämnas till
regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte
heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
Sekretesslagen har ändrats ca 250 gånger sedan
tillkomsten 1980, främst på grund av att den måst
anpassas till förändringar inom det allmännas
verksamhet.
Tidigare behandling
Våren 1997 behandlade utskottet en motion (fp), vari
begärts ett tillkännagivande till regeringen om
teknikoberoende lagar. I motionen framhölls att det
var viktigt att slå vakt om tryckfriheten och inte
låta nya mediers behov av särreglering tunna ut
tryckfriheten eftersom det tryckta ordet har en
speciell ställning i den fria opinionsbildningen och
samhällsdebatten. Utskottet, som avstyrkte
motionsyrkandet, instämde i att det tryckta ordet
har en speciell ställning i den fria
opinionsbildningen och samhällsdebatten (bet.
1997/98: KU19 s. 36).
Våren 2001 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande
(c) om att göra det svårare att ändra
sekretessbestämmelser och ett motionsyrkande (c) om
insatser för att värna offentligheten i den egna
hanteringen av EU-ärenden (bet. 2000/01: KU17 s. 32
f. resp. 25 f.). När det gäller frågan om att
försvåra för ändring av sekretessbestämmelser
hänvisade utskottet till att arbetet i
Offentlighets- och sekretesskommittén borde
avvaktas. I kommitténs uppdrag ingår att undersöka
i vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex.
genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen
görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan
intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och
integritets- och andra sekretesskyddsintressen å den
andra. När det gäller frågan om
offentlighetsprincipen och EU redovisades bl.a. ett
par granskningsärenden i frågan. Utskottet
underströk att det är av väsentlig betydelse att den
svenska offentlighetsprincipen inte inskränks. Med
hänvisning till Offentlighets- och
sekretesskommitténs uppgift att göra en uppföljning
av utvecklingen i frågor om utrikessekretess och en
utvärdering av tillämpningen av bestämmelsen om
utrikessekretess mot bakgrund av bl.a. Sveriges
inträde i EU samt till att den svenska
offentlighetsprincipen enligt regeringen inte skulle
komma att begränsas med anledning av förhandlingarna
om förordningen om handlingsoffentlighet i EU:s
institutioner ansåg utskottet att motionsyrkandena
var tillgodosedda.
Utskottets ställningstagande
Yttrandefrihetsgrundlagen, som trädde i kraft den 1
januari 1992 föregicks av ett mångårigt
utredningsarbete, bl.a. av Massmedieutredningen (SOU
1975: 49) och Yttrandefrihetsutredningen (SOU
1983:70). Yttrandefrihetsutredningen övervägde om
det var möjligt att få till stånd en ny grundlag som
skulle omfatta även det tryckta ordet och således
ersätta tryckfrihetsförordningen. Utredningen
redovisade också ett förslag till en sådan grundlag
som ett alternativ men förordade ändå den särskilda
yttrandefrihetsgrundlagen. Avgörande för detta
ställningstagande synes ha varit risken för att
tryckfriheten skulle tunnas ut om
tryckfrihetsförordningen ersattes med en ny
grundlag.
Konstitutionsutskottet uttalade sig 1988 om den
fortsatta handläggningen av frågan om en
grundlagsreglering beträffande andra medier än det
tryckta ordet (KU 1987/88:36). Med hänsyn till den
kritik som framförts och som gick ut på att en
samlad grundlag skulle kunna leda till en uttunning
av skyddet för skrifter enligt den nuvarande
tryckfrihetsförordningen, borde beredningsarbetet
enligt utskottets mening inriktas mot en lösning i
enlighet med principerna i
Yttrandefrihetsutredningens förslag, dvs. en
särskild grundlag för de aktuella medierna.
Enligt utskottets mening saknas det anledning att
nu frångå denna bedömning i fråga om risken för att
en samlad grundlag kan tunna ut det skydd för
skrifter som nu ges i tryckfrihetsförordningen.
Utskottet är därför inte berett att förorda en sådan
utredning för revidering av tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen som föreslås i motion
K45 yrkande 1 (mp). Motionsyrkandet avstyrks
följaktligen. Utskottet vill dock hänvisa till att
ett motionsyrkande i samma fråga beräknas bli
behandlad senare under våren i utskottets betänkande
KU21 Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet, m.m.
med anledning bl.a. av proposition 2001/02:74.
Utskottet är inte heller berett att förorda en sådan
översyn av offentlighetsprincipen och dess
förhållande till enskildas integritet som begärs i
motion K393 yrkande 1 (m). Den svenska
offentlighetsprincipen kan förenklat sägas fylla tre
huvudändamål. Den utgör en garanti för
rättssäkerhet, effektivitet i förvaltningen och
effektivitet i folkstyret. Offentlighetsprincipens
betydelse för en levande demokrati sträcker sig
emellertid som framhållits tidigare i
grundlagstiftningssammanhang längre än till att
kasta ljus över tillståndet inom den offentliga
förvaltningen (prop. 1975/76:160 s. 71).
Myndigheternas handlingar innehåller en rik fond av
fakta i de mest skilda angelägenheter. Tillgången
till denna information är enligt nämnda proposition
i hög grad ägnad att berika den allmänna debatten
och bredda underlaget för medborgarnas och
organisationernas ställningstaganden i skilda
samhällsfrågor. Rätten att ta del av allmänna
handlingar är således en del av den medborgerliga
rätten att inhämta och ta emot information och
därmed en av betingelserna för den fria demokratiska
åsiktsbildningen. Den tekniska utvecklingen har
visserligen inneburit att information om enskilda
blivit mer lättillgänglig både för myndigheter och
enskilda. I myndigheternas verksamhet balanseras
emellertid i sekretesslagen intresset av
offentlighet och insyn mot vikten av bl.a.
integritetsskydd. Enligt utskottets mening saknas
anledning att nu överväga en ändrad ordning. Motion
K393 yrkande 1 (m) avstyrks.
När det gäller frågan om möjligheterna att ändra i
sekretesslagen vidhåller utskottet sina bedömningar
våren 2001. Arbetet i Offentlighets- och
sekretesskommittén bör således avvaktas. Motion K371
yrkande 26 (c) avstyrks följaktligen.
Också när det gäller frågan om
offentligheten i hanteringen av EU-
ärenden vill utskottet i likhet med
utskottets ställningstagande våren
2001 hänvisa till det pågående
arbetet i Offentlighets- och
sekretesskommittén. Utskottet vill i
detta sammanhang också erinra om att
regeringen under Sveriges
ordförandeskap i EU verkat för att
Europaparlamentet och rådet antagit
förordningen nr 1049/2001 om
allmänhetens tillgång till
Europaparlamentets, rådets och
kommissionens handlingar. Motion
K371 yrkande 28 (c) avstyrks.
Biblioteksregeln och Internet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (mp)
om en utredning av den s.k. biblioteksregeln
i tryckfrihetsförordningen. Utskottet anser i
likhet med regeringen att regeln får anses
utgöra en tillräcklig garanti för att
handlingsoffentligheten får rimliga
proportioner när det gäller
informationsmängderna på Internet.
Jämför reservation 4.
Propositionen
Regeringen anser att det inte nu bör införas någon
särskild bestämmelse som reglerar hur
informationsmängder som en myndighet har tillgång
till via Internet skall behandlas från
offentlighetssynpunkt. Bestämmelsen i 2 kap. 11 §
första stycket 3 tryckfrihetsförordningen (den s.k.
biblioteksregeln) utgör en tillräcklig garanti för
att den insyn som handlingsoffentligheten skall
tillgodose får en rimlig proportion i detta
avseende. Enligt denna regel undantas från begreppet
allmän handling bl.a. tryckt skrift, ljud- eller
bildupptagning eller annan handling som ingår i
myndighets bibliotek. Även upptagningar för ADB
omfattas av biblioteksregeln om upptagningarna
används i myndighetens verksamhet på samma sätt som
böcker i ett bibliotek.
Regeringen har förståelse för synpunkter om det
tveksamma i att alla handlingar som kan åtkommas via
Internet skall anses förvarade hos alla myndigheter
med Internetanslutning. Det hade ur systematisk och
terminologisk synvinkel kunnat vara lämpligt att
genom en uttrycklig bestämmelse undanta det material
som en myndighet har tillgång till via Internet
och som är tillgängligt även för andra som är
anslutna till Internet från regleringen i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen redan i första ledet av
prövningen av om materialet är att anse som allmän
handling, dvs. redan vid bedömningen av om
materialet är en hos myndigheten förvarad handling.
Ett annat tänkbart alternativ hade varit att genom
en ändring i 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen
klart slå fast att den information som är
tillgänglig för var och en via Internet inte är att
anse som en till myndigheten inkommen handling.
Regeringen vill dock inte föreslå en sådan
nyordning utan att konsekvenserna utretts närmare.
Eftersom en tillämpning av biblioteksregeln i de
allra flesta fall torde leda till att information på
Internet inte är att anse som allmänna handlingar
hos myndigheterna kan en sådan nyordning inte heller
anses nödvändig.
Regeringen föreslår en ändring av undantaget i 2
kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen
från biblioteksregeln. Enligt undantagsbestämmelsen
skall biblioteksregeln inte tillämpas på
upptagningar för ADB i ett sådant register som
myndighet har tillgång till enligt avtal med andra
myndigheter. Enligt regeringens uppfattning bör det
uttryckligen framgå av lagtexten att andra stycket
enbart tar sikte på upptagningar som utgör allmänna
handlingar hos värdmyndigheten. I annat fall kan
biblioteksregeln inte längre fungera som en
tillräcklig garanti för att upptagningar i
referensdatabaser, som produceras av någon annan än
en svensk myndighet, inte utgör allmänna handlingar
hos den anslutna myndigheten.
Samtidigt föreslås att bestämmelsen moderniseras
språkligt så att begreppet upptagning i en databas
används i stället för begreppet upptagning för
automatisk databehandling i sådant register.
Motionen
I motion K45 av Per Lager m.fl. (mp) begärs för
det fall förstahandsyrkandet om en ny utredning om
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen inte bifalls att
regeringen tillsätter en utredning som ser över den
s.k. biblioteksregeln (yrkande 2). Motionärerna
delar inte regeringens bedömning att det inte nu bör
införas någon särskild bestämmelse som reglerar hur
de informationsmängder som en myndighet har tillgång
till via Internet skall behandlas från
offentlighetssynpunkt. Däremot delar de bedömningen
att konsekvenserna av en nyordning bör utredas
närmare. Den nuvarande biblioteksregeln saknar
begreppslig och språklig klarhet. Lämpligheten av
att alla handlingar åtkomliga via Internet skall
anses som till myndighet inkomna och förvarade
handlingar kan ifrågasättas. Det är tveksamt om all
via Internet tillgänglig information har karaktär av
referensmaterial. Motionärerna anser att
förvaringsrekvisitet och kriterierna för vad som i
sammanhanget är att definiera som offentlig handling
bör analyseras i en översyn av den s.k.
biblioteksregeln.
Utskottets ställningstagande
Utskottet gör inte någon annan
bedömning än regeringen när det
gäller den s.k. biblioteksregeln. I
likhet med regeringen och
Offentlighets- och
sekretesskommittén bedömer utskottet
att regeln får anses utgöra en
tillräcklig garanti för att
handlingsoffentligheten får rimliga
proportioner när det gäller insynen
i informationsmängderna på Internet.
Som regeringen framhållit får den
närmare avgränsningen av
biblioteksregelns tillämpning på
Internet även i fortsättningen
ankomma på rättstillämpningen. Detta
utesluter enligt utskottets mening
inte att utvecklingen på sikt kan
leda till ett behov av reglering som
i en eller annan utsträckning
utesluter att alla handlingar som
kan åtkommas via Internet skall
kunna anses förvarade hos
myndigheten. Utskottet är emellertid
inte nu berett att förorda en
fortsatt utredning av frågan. Motion
K45 yrkande 2 (mp) avstyrks därför.
Utlämnande av handlingar i
elektronisk form
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till ändring av 2 kap. 13 §
tryckfrihetsförordningen och avstyrker ett
motionsyrkande (fp) om att det i
tryckfrihetsförordningen skall införas en
skyldighet för myndighet att lämna ut
elektroniskt lagrade upptagningar i
elektronisk form, såvida det inte för
myndigheten i lag eller förordning finns en
bestämmelse som förbjuder det. Utskottet
delar regeringens bedömning att det inte bör
införas en sådan skyldighet i
tryckfrihetsförordningen men att
tryckfrihetsordningen nu bör ändras så att
den möjliggör ett senare införande av en
sådan skyldighet i vanlig lag. Utskottet
avstyrker också med hänvisning till att en
översyn av paragrafen aviseras i
propositionen ett motionsyrkande om att 7
kap. 16 § sekretesslagen skall upphävas.
Jämför reservationerna 5 och 6.
Propositionen
Regeringen föreslår att det skall bli möjligt att i
lag införa en skyldighet för myndigheter att lämna
ut upptagningar för automatiserad databehandling i
annan form än utskrift (2 kap. 13 §
tryckfrihetsförordningen). Offentlighets- och
sekretesskommittén hade i stället föreslagit att det
i tryckfrihetsförordningen skulle införas en
skyldighet att lämna ut elektroniskt lagrade
upptagningar i elektronisk form såvida det inte för
myndigheten i lag eller förordning finns en
bestämmelse som förbjuder det.
Regeringen instämmer i allt väsentligt i den
tveksamhet inför kommitténs förslag som flertalet
remissinstanser gett uttryck för. Det är enligt
regeringen svårt att överblicka vilka konsekvenser
en skyldighet att lämna ut handlingar i elektronisk
form kan få för skyddet av den personliga
integriteten. Synpunkten gör sig särskilt starkt
gällande vid s.k. massuttag av personuppgifter ur
stora databaser hos myndigheter. Att få ta del av
allmänna handlingar direkt i elektronisk form
innebär enligt regeringen utan tvekan avsevärda
praktiska fördelar för den som vill samla in stora
mängder uppgifter, särskilt om avsikten inte endast
är att lagra dem utan också att bearbeta dem
automatiserat och sprida dem vidare. Möjligheten att
i elektronisk form få del av exempelvis
sammanställningar av personuppgifter från olika
myndigheter underlättar enligt regeringen
naturligtvis sammanställning och bearbetning av
uppgifterna i syfte att kartlägga enskilda
individer. Riskerna för sådan otillbörlig behandling
bör enligt regeringen inte underskattas. Med hänsyn
till IT-utvecklingen torde det kunna hävdas att det
nu finns ett ännu större behov än tidigare av
bestämmelser som minskar risken för otillbörliga
integritetsintrång till följd av automatiserad
behandling av personuppgifter.
Enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen gäller sekretess
för personuppgift, om det kan antas att ett
utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i
strid med personuppgiftslagen. Paragrafen fick sin
nuvarande lydelse då personuppgiftslagen (1998:204)
ersatte datalagen. Bestämmelsen i 7 kap. 16 §
sekretesslagen innebär att myndigheterna vid
utlämnande av allmänna handlingar, vari ingår
personuppgifter, måste pröva om det kan antas att
mottagaren kommer att behandla personuppgifterna i
strid med personuppgiftslagen. Om så är fallet skall
utlämnande vägras.
Ännu har inte någon fast rättspraxis utvecklats i
anslutning till bestämmelsen. Tillämpningen vållar
enligt regeringen stora bedömningssvårigheter för
myndigheterna, och hittillsvarande erfarenhet kan
inte sägas ge vid handen att 7 kap. 16 § utgör ett
effektivt skydd mot otillbörliga integritetsintrång.
Personuppgiftslagen ger visserligen ett högre skydd
än datalagen för den personliga integriteten vid
automatiserad behandling av personuppgifter.
Personuppgiftslagen är emellertid inte tillämplig på
behandling av personuppgifter som utförs som ett led
i en verksamhet av rent privat natur eller på
behandling av personuppgifter som faller under
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden eller
som i övrigt sker uteslutande för journalistiska,
konstnärliga eller litterära ändamål. Regeringen har
enligt propositionen för avsikt att snarast
tillsätta en utredning med uppdrag att bl.a. göra en
översyn av 7 kap. 16 § sekretesslagen. Först när en
sådan översyn är klar är det möjligt att närmare
överväga hur en skyldighet att lämna ut handlingar i
elektronisk form bör utformas.
Införandet i tryckfrihetsförordningen av som
Offentlighets- och sekretesskommittén föreslagit
en skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i
elektronisk form måste enligt regeringen föregås av
en prövning av i vilken utsträckning en sådan
skyldighet bör inskränkas till följd av behovet av
skydd för den personliga integriteten på de områden
där personuppgiftslagen och sekretesslagen inte ger
ett fullgott skydd. Till detta kommer att en översyn
måste göras av i vilken ytterligare omfattning
undantag bör göras i registerförfattningar för vissa
typer av uppgifter hos myndigheterna. En regel som
stävjar massuttag av personuppgifter i elektronisk
form är bl.a. beroende av vilket skydd 7 kap. 16 §
sekretesslagen ger. Regeringen hänvisar vidare till
att remisskritik från principiella utgångspunkter
riktats mot att låta en för enskilda
grundlagsskyddad rättighet kunna inskränkas genom en
reglering på förordningsnivå. Regeringen instämmer i
och för sig i att sådana inskränkningar bör
underställas riksdagens prövning men framhåller att
ordningen med att i förordning göra undantag från
skyldigheten att lämna ut allmänna handlingar i
elektronisk form också i fortsättningen torde vara
nödvändig för att förhindra att riksdagen belastas
med mängder av registerförfattningar.
Regeringen konstaterar också att rätten att få ut
handlingar i elektronisk form med nödvändighet
skulle behöva förses med många undantag. oavsett om
dessa undantag föreskrivs i lag eller förordning.
Bland andra har Justitiekanslern påpekat att en
bestämmelse om elektroniskt undantag närmast kan
uppfattas ha symbolisk karaktär utan någon reell
innebörd.
Den av kommittén förordade lagtekniska lösningen
skulle enligt regeringen innebära att den utvidgade
kopierätten ges en svagare ställning än
offentlighetsprincipen, som ju endast kan inskränkas
enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen om det är
påkallat med hänsyn till de grunder som där är
särskilt angivna. Med en sådan modell blir
offentlighetsprincipen skiktad på så sätt att
förutsättningarna för inskränkningar blir olika för
exempelvis papperskopior å ena sidan och
elektroniska kopior å andra. Det ligger enligt
regeringen närmare till hands att se en utvidgad
kopierätt som en sådan komplettering av den
egentliga offentlighetsprincipen som bör regleras i
15 kap. sekretesslagen, där det finns
specialbestämmelser om hur myndigheternas
elektroniska material skall hanteras.
Motionerna
I motion K46 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs
ett förslag från regeringen om att det i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen skall införas en skyldighet
för en myndighet att lämna ut elektroniskt lagrade
upptagningar i elektronisk form såvida det inte för
myndigheten i lag eller förordning finns en
bestämmelse som förbjuder det. Självfallet måste de
begränsningar och skyddsbestämmelser som gäller för
den personliga integriteten enligt sekretesslagen
och personuppgiftslagen beaktas, men så skall enligt
motionärerna ske oavsett i vilken teknisk form
utlämnandet sker.
Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion K371 att 7
kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) upphävs (yrkande
25). Enligt denna bestämmelse gäller sekretess för
personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande
skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen. Motionärerna har svårt att se
att bestämmelsen kan tillämpas utan att syftet med
att efterfråga handlingen undersöks, liksom
identiteten hos den som efterfrågar handlingen.
Motionärerna ser mycket allvarligt på tendenserna
till att begränsa yttrandefrihets- och
offentlighetsprinciperna, vanligen med hänvisning
till EU-regler. Trots att riksdag och regering vid
upprepade tillfällen meddelat att
offentlighetsprincipen skall tillämpas fullt ut
oaktat medlemskapet i EU förekommer samtidigt
inskränkningar t.ex. genom personuppgiftslagen.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade våren 2001 ett motionsyrkande
(c) om att 7 kap. 16 § sekretesslagen skall
upphävas. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med
hänvisning till det pågående arbetet i
Offentlighets- och sekretesskommittén (bet.
2000/01:KU17).
Utskottets ställningstagande
Offentlighets- och sekretesskommittén föreslog en
sådan ordning som nu betgärs i motion K46. Ett
flertal remissinstanser ställde sig emellertid
tveksamma till förslaget och menade att
Offentlighets- och sekretesskommitténs fortsatta
arbete, liksom en översyn av registerförfattningarna
och praxisutvecklingen i anslutning till 7 kap. 16 §
sekretesslagen, borde avvaktas. I likhet med
regeringen vill utskottet understryka att intresset
av att underlätta insyn i myndighetens verksamhet
måste vägas mot behovet av att skydda enskilda mot
otillbörliga integritetsingrepp. De starkt ökade
möjligheter att sammanställa, bearbeta och sprida
uppgifterna som IT-utvecklingen inneburit innebär
att riskerna för en otillbörlig behandling av
personuppgifter och kartläggning av enskilda
individer inte bör underskattas.
Hänsynen till den enskildes personliga integritet
innebär vidare att en generell skyldighet att lämna
ut allmänna handlingar i elektronisk form skulle
behöva förenas med många undantag och därför kunna
få en begränsad räckvidd. Det kan inte heller
bortses från att den utvidgade kopierätten skulle
kunna anses få en svagare ställning än
offentlighetsprincipen. Utskottet delar regeringens
bedömning att en lämpligare ordning kan vara att i
lag peka ut de särskilda kategorier av allmänna
handlingar som skall lämnas ut i elektronisk form om
den enskilde begär det, bl.a. mot bakgrund av att
personuppgiftslagen och 7 kap. 16 § sekretesslagen
inte erbjuder ett fullgott integritetsskydd.
Regeringen har för avsikt att snarast tillsätta en
utredning med uppdrag bl.a. att göra en översyn av 7
kap. 16 § sekretesslagen. Utskottet delar
regeringens bedömning att först när en sådan översyn
är klar är det möjligt att närmare överväga hur en
skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i
elektronisk form bör utformas. Utskottet tillstyrker
således regeringens förslag till ändring av
tryckfrihetsförordningen, såvitt avser 2 kap. 13 §
och avstyrker motion K46.
Också när det gäller den fråga om upphävande av 7
kap. 16 § sekretesslagen som tas upp i motion K371
yrkande 25 (c) vill utskottet hänvisa till den i
propositionen aviserade översynen av 7 kap. 16 §
sekretesslagen. Motionsyrkandet avstyrks.
Lagförslaget i övrigt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag
också i övrigt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag
om ändring i tryckfrihetsförordningen i den mån det
inte omfattas av vad utskottet anfört ovan.
Diarier på Internet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående arbete i bl.a. Regeringskansliet
ett motionsyrkande om att diarier hos
riksdagen och regeringen skall läggas ut på
Internet.
Jämför reservation 7.
Propositionen
Regeringen anger som en allmän utgångspunkt för
förslaget att offentlighetsprincipen skall skyddas
och anpassas till nya förhållanden om den skall
fylla sina syften, vilket är särskilt relevant när
det gäller dess tillämpning i informationssamhället.
En myndighets egen informationsverksamhet exempelvis
via Internet bör ses som ett komplement för den i 2
kap. tryckfrihetsförordningen grundlagsfästa rätten
till insyn. Regeringen hänvisar till Öppna Sverige-
kampanjen, vars målsättning bl.a. är att arbetet i
förvaltningen organiseras så att åtkomsten till
information underlättas.
Motionen
Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion K371 ett
tillkännagivande om att regering och riksdag bör
lägga ut sina diarier på Internet i syfte att stärka
yttrandefriheten (yrkande 27). Överläggningar om
sådana insatser i landets alla kommuner bör också
inledas med kommun- och landstingsförbund.
Gällande regler
Den 1 januari 2001 infördes en ändring i
personuppgiftsförordningen (1998:1191) som
underlättar för kommuner och landsting att lägga ut
bl.a. diarier och protokoll på Internet.
Personuppgifter som direkt pekar ut den registrerade
får dock endast läggas ut om det inte gäller
känsliga personuppgifter eller uppgifter om
lagöverträdelser enligt 13 § respektive 21 §
personuppgiftslagen och det saknas skäl att anta att
det finns risk för att den registrerades personliga
integritet kränks genom överföringen. Publicering av
personuppgifter på Internet kan också vara tillåten
enligt särregler i annan lag eller förordning (2 §
personuppgiftslagen). Sådana särregler har t.ex.
meddelats för vissa offentliga register på Internet
t.ex. i 9 § förordningen (1995: 1386) med
instruktion för Patent- och registreringsverket, 23
§ rättsinformationsförordningen (1999:175) och 8 §
andra stycket förordningen (2001:720) om behandling
av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings-
och medborgarskapslagstiftningen.
Bakgrund
Hösten 2000 behandlade utskottet några motioner om
att myndigheters diarier och protokoll skall läggas
ut på Internet (bet. 2000/01:KU3). Det skulle enligt
utskottet vara en stor fördel om medborgarna har
möjlighet att ta del av allmänna handlingar på
Internet. Myndigheterna skulle på detta sätt kunna
bli öppnare för medborgarna. Utskottet avstyrkte
motionsyrkandena med hänvisning till att
Offentlighets- och sekretesskommitténs arbete borde
avvaktas.
Offentlighets- och sekretesskommittén avlämnade i
januari 2001 betänkandet Offentlighetsprincipen och
den nya tekniken (SOU 2001:3). Kommittén
konstaterade att den informationsverksamhet hos
myndigheterna som baseras på Internet är positiv
från offentlighetssynpunkt men aldrig kan ersätta
den rätt till insyn som garanteras i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen. Den skall i stället ses
som ett komplement till denna rätt. Den
informationsverksamhet hos myndigheterna som baseras
på Internet kan inte, som den för närvarande kommer
till uttryck, ses som en primär källa för
allmänhetens insyn i och kontroll av myndigheternas
verksamhet.
Regeringen har den 7 juni 2001 uppdragit åt
Statskontoret att stimulera och stödja utvecklingen
av 24-timmarsmyndigheter genom att tillsammans med
myndigheterna utveckla och tillhandahålla metoder,
vägledningar och avtal samt initiera och genomföra
samverkansprojekt. Arbetet skall syfta till att
stimulera myndigheterna att bedriva ett aktivt
utvecklingsarbete för att förbättra sin
tillgänglighet och service med hjälp av
informationstekniken, genom åtgärder såsom bl.a. att
ta fram olika typer av vägledningar inom områden som
innehåll och utformning av hemsidor samt att efter
ett arbete i kontakt med Datainspektionen lämna
förslag till riktlinjer för elektroniskt
tillgängliga diarier som säkerställer kraven på
öppenhet och insyn i myndigheternas verksamhet utan
att ge avkall på skyddet för den personliga
integriteten. Arbetet skall bedrivas i bred
samverkan med de statliga myndigheterna och i
kontakt med företrädare för kommuner, landsting och
andra aktörer av betydelse för denna utveckling.
Annat pågående utrednings- och utvecklingsarbete
skall också beaktas. En slutlig redovisning av
uppdraget skall lämnas senast den 30 juni 2003.
Regeringens mål med det arbete som sammanfattas i
begreppet 24-timmarsmyndighet är att förenkla och
förbättra samhällsservicen till medborgare och
företag. Det innebär att tillgången till service
skall vara oberoende av tid och plats, att
kontakterna med myndigheterna skall göras enklare
och att kvaliteten i servicen skall förbättras.
Informationstekniken skall användas för att
underlätta för medborgarna att få tillgång till
information som möjliggör ett aktivt deltagande i
beslutsprocesserna i den offentliga förvaltningen.
Den skall också användas för att öka medborgarnas
insyn och möjligheter att följa handläggningen och
lämna synpunkter i enskilda ärenden. Härigenom
stärks öppenheten, demokratin och
medborgarinflytandet.
Av regeringsbeslutet framgår att en majoritet av
de statliga myndigheterna har etablerat en närvaro
på Internet och arbetar aktivt med att utveckla sina
hemsidor. Utvecklingen av 24-timmarsmyndigheter får
enligt regeringen inte stå i motsättning till
traditionella och invanda kontaktformer. Samtidigt
är det uppenbart att informationstekniken är ett
kraftfullt redskap för ökad tillgänglighet,
öppenhet, insyn och effektivitet. Därför måste målet
för varje myndighet vara att all information och
service som med bibehållen eller ökad
kostnadseffektivitet kan tillhandahållas
elektroniskt också skall göras så.
I en verksamhetsplan för år 2002 för enheten RK
arkiv och bibliotek inom Regeringskansliets
förvaltningsavdelning redovisas en utredning om
förutsättningar för publicering av diarieuppgifter
och remissvar på Internet. Enligt
problembeskrivningen krävs för att Regeringskansliet
skall vara ett föredöme för den offentliga
förvaltningen att arbetet med att göra
Regeringskansliet till en 24timmarsmyndighet
prioriteras. Arbetet bör inledas med att främst
rättsliga frågor kring offentlighet och integritet
utreds. Detta innebär t.ex. att utreda och lämna
förslag i frågan om vilka uppgifter ur RK-Dia och
remissvaren som lämpligen bör göras tillgängliga för
allmänheten. En rapport beräknas lämnas den 28
februari 2002.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör Statskontorets pågående
arbete med elektroniskt tillgängliga
myndighetsdiarier avvaktas, liksom arbetet inom
Regeringskansliet med att göra uppgifter ur RK-Dia
tillgängliga på Internet. Motion K371 yrkande 27
avstyrks.
Justitiekanslerns roll
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om
förstärkning av Justitiekanslerns möjligheter
att värna offentlighetsprincipen.
Jämför reservation 8.
Motionen
I motion K371 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om förstärkning av
Justitiekanslerns möjligheter att värna
offentlighetsprincipen (yrkande 29). Motionärerna
understryker att offentliganställdas yttrandefrihet
är en viktig del av den svenska offentligheten. För
att anställda skall våga utnyttja meddelarfriheten
är det av stor vikt att det finns sanktioner vid
övergrepp. Möjligheten till sådana sanktioner bör
ingå som en komponent i att stärka Justitiekanslerns
möjligheter att värna offentlighetsprincipen.
Bakgrund
Enligt 5 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns
tillsyn får Justitiekanslern (JK) som särskild
åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har
begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad
som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Att
inte tillräckligt skyndsamt pröva en begäran om att
få ta del av allmänna handlingar är att betrakta som
tjänstefel enligt 20 kap. 1 § BrB (se NJA 1993 s.
216).
Om en befattningshavare har åsidosatt vad som
åligger honom i hans tjänst och felet kan beivras
genom disciplinärt förfarande får JK, enligt 6 §,
göra anmälan till den som har befogenhet att besluta
om disciplinpåföljd. Anser JK det vara påkallat att
befattningshavare avskedas eller avstängs från sin
tjänst på grund av brottslig gärning eller grov
eller upprepad tjänsteförseelse, får JK göra anmälan
härom till den som har befogenhet att besluta om en
sådan åtgärd.
Av 14 § lagen (1994:260) om offentlig anställning
framgår att en arbetstagare, som uppsåtligen eller
av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i
anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för
tjänsteförseelse. Disciplinpåföljderna är enligt 15
§ varning och löneavdrag. Disciplinpåföljd får
meddelas bara om arbetstagaren inom två år från
förseelsen skriftligen har underrättats om vad som
anförs mot honom (17 §). När en åtgärd har vidtagits
för att åtal skall väckas mot en arbetstagare får
arbetsgivaren, enligt 18 § första stycket, inte
inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande
med anledning av vad som föranlett åtgärden. Om en
gärning har prövats i straffrättslig ordning får
enligt andra stycket ett disciplinärt förfarande
inledas eller fortsättas bara om gärningen av någon
annan orsak än bristande bevisning inte ansetts vara
något brott.
Tidigare riksdagsbehandling
Hösten 2000 avstyrkte utskottet ett liknande
motionsyrkande (c) som det nu aktuella (bet.
2000/01:KU9). Utskottet hänvisade till kampanjen
Öppna Sverige och till att Justitiekanslern enligt
utskottets mening redan hade vittgående befogenheter
att ingripa när offentlighetsprincipen träds för
när.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker motion K371 yrkande 29.
Riksmarskalksämbetet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att
Kungl. hovstaterna och Riksmarskalksämbetet
skall omfattas av offentlighetsprincipen.
Jämför reservation 9.
Motionen
Martin Nilsson (s) begär i motion 2001/02:K412 ett
förslag från regeringen som innebär att Kungl.
hovstaterna och Riksmarskalksämbetet skall omfattas
av offentlighetsprincipen. Enligt motionen är
institutionen som givits uppdraget och resurserna
att inom och utom landet representera svenska folket
naturligtvis en angelägenhet för hela svenska
folket.
Gällande regler
Riksmarskalken är chef för Kungl. hovstaterna.
Riksmarskalksämbetet är riksmarskalkens stabsorgan.
Av 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen framgår att
en handling är offentlig om den förvaras hos
myndighet och är att anse som inkommen till eller
upprättad hos en myndighet. Enligt 2 kap. 5 §
likställs med myndighet riksdagen och beslutande
kommunal församling.
Vad som avses med myndighet är inte närmare
reglerat i tryckfrihetsförordningen. I den
ursprungliga lydelsen av 2 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen fanns en uppräkning av vad
som avsågs med statsmyndighet respektive
kommunalmyndighet. Med statsmyndighet avsågs bl.a.
ämbetsverk samt övriga till statens förvaltning
hörande myndigheter och inrättningar. Enligt ett
uttalande i anslutning till ändringar i
tryckfrihetsförordningen ansågs det inte
ändamålsenligt att i grundlagen räkna upp vilka
statliga eller kommunala organ som var myndigheter.
I stället hänvisades till regeringsformens
myndighetsbegrepp (prop. 1975/76:160 s. 134). Enligt
förarbetena till regeringsformen avses med
myndigheter de organ som ingår i den
offentligrättsliga och kommunala organisationen
(prop. 1973:90 s. 232 och 233). I samma proposition
uttalades att hovet borde stå utanför den statliga
förvaltningsorganisationen, att någon ändring i den
gällande ordningen inte åsyftades och att någon
grundlagsbestämmelse i ämnet inte behövdes. Vidare
uttalades att den nya grundlagen inte berörde
konungens rätt att som överhuvud för det kungliga
huset fatta vissa beslut (s. 176). I 1809 års
regeringsform fanns en uttrycklig bestämmelse om att
konungens hov stod under dess enskilda styrelse.
Regeringsrätten har mot denna bakgrund funnit att
Riksmarskalksämbetet inte är att betrakta som en
myndighet eller en del av en myndighet. Ämbetet
ansågs inte heller vara ett sådant med myndighet
jämställt organ som vid tillämpning av
bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och
sekretesslagen skall jämställas med myndighet. Dessa
bestämmelser är enligt Regeringsrättens dom inte
tillämpliga på handlingar hos ämbetet (RÅ 1999 ref.
48).
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om öppenheten hos Kungl. hov- och
slottsstaterna behandlades av utskottet i februari
2001 då utskottet avstyrkte ett motionsyrkande om
ersättningsprinciperna när det gäller statschefen
och hans kansli (bet. 2000/01: KU11). Utskottet
redovisade att Riksmarskalksämbetet den 1 augusti
1996 till regeringen överlämnat en utredning
angående årsredovisning och revision för kungliga
hov- och slottsstaten. Till utredningen var fogad en
PM med analys av rättsläget när det gällde konungens
apanage och tillhörande frågor. Riksmarskalksämbetet
konstaterade att hovstaterna inte är någon myndighet
och att de står utanför den statliga
förvaltningsorganisationen, att
offentlighetsprincipen inte gäller för hovstaterna
samt att regeringen inte har någon förordningsmakt
gentemot hovstaterna, vilka lyder direkt under
statschefen.
Riksmarskalksämbetet drog slutsatsen att
regeringen inte kan ge Riksrevisionsverket direktiv
att granska hovstaternas ekonomiska redovisning. Att
detta hittills ändå skett för de delar av hovets
budget som avser Ståthållarämbetet och
Husgerådskammaren byggde enligt Riksmarskalksämbetet
på tidigare överenskommelser mellan regeringen och
ämbetet. Motiven till denna överenskommelse var att
verksamheten vid dessa delar av hovstaterna dels var
av stor ekonomisk omfattning (tillsammans över
hälften av den totala budgeten), dels var av annan
art än övrig verksamhet. Medan verksamheten vid
övriga enheter var inriktad på att bistå och stödja
konungen i hans roll som statschef, var verksamheten
vid Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren inriktad
på att vårda och för allmänheten visa det nationella
kulturarv som finns i de kungliga slotten och deras
omgivningar. Beträffande konungens apanage anförde
Riksmarskalksämbetet att gränsen mellan konungens
privata ekonomi och hans ekonomi som statschef är
mycket svår att dra. Konungen är rikets statschef
dygnet runt när han vistas i landet. Vad gäller
egendom är lösöret på de kungliga slotten en
blandning av statlig, stiftelseägd och privat
egendom, som allt brukas av konungen både som
statschef och som privatperson.
För att undvika ständiga diskussioner i denna
gränsdragningsfråga lovade riksdagen (då ständerna)
år 1809 att årligen utge ett penningbelopp (apanage)
till konungens hovhållning. I utbyte överlämnade
konungen uppräknade kungliga slott och kungsgårdar
till staten med förbehåll om dispositionsrätt för
honom av vissa av dessa slott, inklusive inredning.
För det belopp som utgavs för hovhållningen skulle
varken krävas någon speciell anhållan eller
redogörelse för hur medlen använts. Enligt
Riksmarskalksämbetet är denna ordning än i dag
gällande i Danmark och Norge, där beloppen endast
justeras årligen med hänsyn till kostnadsindex.
Riksmarskalksämbetet inger årligen en
anslagsframställning för hovstaternas del av
statsbudgeten.
En berättelse över den samlade verksamheten inom
de kungliga hovstaterna lämnas numera årligen.
Utskottet erinrade om en tidigare bedömning (bet.
1996/97:KU1), där utskottet sett med
tillfredsställelse på att överenskommelser hade
nåtts mellan hovstaterna och regeringen om
principerna för hovstaternas redovisning av anslagna
medel.
Utskottets ställlningstagande
Riksmarskalksämbetet och Kungl. hovstaterna omfattas
inte av tryckfrihetsförordningens regler om
handlingsoffentlighet. Efter överenskommelse mellan
hovstaterna och regeringen granskas numera
Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren, liksom
Kungl. Djurgårdens Förvaltning av numera
Riksdagens revisorer medan apanagedelen, inklusive
Riksmarskalksämbetet, ligger utanför denna
granskning. Utskottet är inte berett att ställa sig
bakom kravet på en förändrad ordning när det gäller
insynen i Riksmarskalksämbetet och Kungl.
hovstaterna. Motion K412 avstyrks.
Reservationer
1. Översyn av tryckfrihetsförordningen m.m.
(punkt 1)
av Per Lager (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K45 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt min mening kan det inte bortses från att det
finns en risk för att de föreslagna ändringarna i
tryckfrihetsförordningen innebär att
offentlighetsprincipen kan bli inskränkt. Rekvisiten
i 2 kap. 3 § andra stycket är vaga och kan medföra
gränsdragningssvårigheter. Lagrummets
svårtillgänglighet påvisar enligt min mening behovet
av en total och förutsättningslös översyn av
tryckfrihetsförordningen, både vad gäller systematik
och terminologi. Jag anser att regeringen bör
tillsätta en utredning med uppgift att göra en
översyn av tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen och lämna förslag till en
gemensam tryckfrihets- och yttrandefrihetsgrundlag.
Detta bör med bifall till motion K45 yrkande 1 (mp)
ges regeringen till känna.
2. Översyn och precisering av
offentlighetsprincipen (punkt 2)
av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K393 yrkande 1.
Ställningstagande
Offentlighetsprincipen är en hörnsten i svensk
demokrati. Tanken bakom offentlighetsprincipen är
att medborgarna skall kunna kontrollera makten genom
att få tillgång till information hos myndigheterna.
Emellertid har den nya tekniken inneburit att
offentlighetsprincipen i praktiken inte bara blivit
ett instrument för förvaltningskontroll utan också
utvecklats till ett instrument för kontroll av
medborgarna. Detta sker bl.a. genom att
myndigheterna skickar personuppgifter sinsemellan.
Den tekniska utvecklingen öppnar oavbrutet nya
vägar för staten att kontrollera medborgarna. Den
tekniska utvecklingen, som går i små var för sig
kanske oskyldiga steg, ökar hela tiden
möjligheterna att blicka in i medborgarnas privatliv
och innebär ett växande hot mot den enskildes
integritet. Viktiga delar av en människas liv kan
kartläggas genom att användningen av Internet,
bankomatkort, apotekskort och mobiltelefoner kan
granskas. Genom nya elektroniska telefonapparater
kan avlyssning ske även när telefonluren är på. Det
finns i dag 20 000 TV-kameror uppsatta på allmänna
platser och i butiker. Hemlig avlyssning och
övervakning av teletrafik har mer än fördubblats det
senaste årtiondet. Oron för ett storebror-ser-dig-
samhälle växer också till följd av stora register-
och kartläggningssystem i kombination med
offentlighetsprincipen och de möjligheter den ger
till spridning av personuppgifter, som dessutom ofta
tvångsvis avkrävts den enskilde.
Den tekniska utvecklingen ökar möjligheterna att
utnyttja den medborgerliga rätten till insyn i
förvaltningen men den ger också enskilda och
myndigheter större möjligheter till insyn i
människors privatliv. Offentlighetsprincipens syfte
måste enligt vår mening ses över och preciseras. Vi
anser att regeringen bör lägga fram ett förslag om
offentlighetsprincipen i detta avseende. Detta bör
med bifall till motion K393 yrkande 1 (m) ges
regeringen till känna.
3. Sekretesslagen (punkt 3)
av Åsa Torstensson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K371 yrkande 26.
Ställningstagande
Jag anser att det självfallet i många fall är
påkallat med sekretess, som t.ex. i fråga om
personlig integritet. Det finns säkerligen också
tillfällen då detta skydd bör stärkas. Sekretess i
sig är inte fel men det är inte tillfredsställande
att man med stor lätthet kan utöka undantagen från
en grundlagsfäst rättighet. Denna möjlighet att
enkelt ändra sekretesslagen innebär också att
debatten kring vilka undantag som bör finnas och hur
de bör göras försvåras, inte minst med tanke på hur
ofta lagstiftningen ändras. Mot denna bakgrund finns
det skäl att låta en utredning överväga om åtgärder
bör vidtas för att göra det svårare att ändra i
sekretessbestämmelserna, t.ex. genom att kräva att
undantag från offentlighetsprincipen bör beslutas på
samma sätt som grundlag. Detta bör med bifall till
motion K371 yrkande 26 (c) ges regeringen till
känna.
4. Biblioteksregeln och Internet (punkt 5,
villkorad)
av Per Lager (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser, såvida riksdagen inte beslutar i enlighet
med reservation 1, att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K45 yrkande 2.
Ställningstagande
Den nuvarande utformningen av biblioteksregeln
saknar begreppslig och språklig klarhet. Jag delar
inte regeringens bedömning att det inte behövs en
särskild bestämmelse som reglerar hur
informationsmängder som en myndighet har tillgång
till via Internet skall behandlas från
offentlighetssynpunkt. Som framförts i
remissyttranden kan det ifrågasättas om det är en
lämplig ordning att alla handlingar som är åtkomliga
på Internet skall anses som till myndigheten inkomna
och förvarade handlingar. Det är tveksamt om all via
Internet tillgänglig information har karaktär av
referensmaterial. Konsekvenserna av en annan ordning
bör utredas närmare. Jag anser således att
biblioteksregeln bör ses över. I en sådan utredning
bör förvaringsrekvisitet och kriterierna för vad som
i sammanhanget skall definieras som offentlig
handling analyseras. Detta bör med bifall till
motion K45 yrkande 2 (mp) ges regeringen till känna.
5. Utlämnande av handlingar i elektronisk form
(punkt 6)
av Helena Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen som vilande antar regeringens i bilaga 2
intagna förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen, såvitt avser 2 kap. 13 §,
samt tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:70 i denna del och
motion 2001/02:K46.
Ställningstagande
Offentlighetsprincipen är en omistlig del av den
svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen.
Rätten att ta del av allmänna handlingar underlättar
inte bara medborgarnas inblick i den offentliga
verksamheten utan är också en förutsättning för
journalistiskt arbete, fri opinionsbildning och
politisk debatt. Den tekniska utvecklingen innebär
att möjligheten av att ta del av innehållet i
handlingar enligt offentlighetsprincipen kan ske
under helt nya förutsättningar. Det bör enligt min
mening i 2 kap. tryckfrihetsförordningen införas en
skyldighet för myndigheter att lämna ut elektroniskt
lagrade upptagningar i elektronisk form, såvida det
inte för myndigheten i lag eller förordning finns en
bestämmelse som förbjuder det. Självfallet måste de
begränsningar och skyddsbestämmelser som gäller för
den personliga integriteten och som finns enligt
sekretesslagen och personuppgiftslagen beaktas, men
så skall ske oavsett i vilken teknisk form
utlämnandet sker. Regeringen bör återkommas till
riksdagen med ett förslag i enlighet med detta.
Riksdagen bör med bifall till motion K46 (fp) som
sin mening ge regeringen detta till känna.
6. 7 kap. 16 § sekretesslagen (punkt 7)
av Åsa Torstensson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar i bilaga 3 intagna förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100). Därmed
bifaller utskottet motion 2001/02:K371 yrkande 25.
Ställningstagande
Jag ser mycket allvarligt på de tendenser till att
begränsa yttrande- och offentlighetsprinciperna som
förekommit, vanligen med hänvisning till EU-regler.
Både riksdag och regering har vid upprepade
tillfällen meddelat att offentlighetsprincipen skall
tillämpas fullt ut, oaktat medlemskapet i EU.
Samtidigt förekommer inskränkningar, t.ex. genom
personuppgiftslagen. I samband med att
personuppgiftslagen antogs ändrades även 7 kap. 16 §
sekretesslagen så att sekretess gäller för
personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande
skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen. Det är svårt att se att denna
paragraf kan tillämpas utan att syftet med att
efterfråga handlingen undersöks, liksom identiteten
hos den som efterfrågar handlingen. Intentionerna i
paragrafen kan således antas stå i strid med den
grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Riksdagen bör
därför med bifall till motion K371 yrkande 25 (c)
anta i bilaga 3 intagna lagförslag, som innebär att
7 kap. 16 § sekretesslagen upphävs.
7. Diarier på Internet (punkt 9)
av Åsa Torstensson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K371 yrkande 27.
Ställningstagande
Regeringen bör stärka offentlighetsprincipen i det
egna arbetet. Ett rimligt första steg är att lägga
ut de egna diarierna tillgängliga och sökbara på
Internet och inleda överläggningar om sådana
insatser i landets alla kommuner med kommun- och
landstingsförbund. Detta bör med bifall till motion
K371 yrkande 27 (c) ges regeringen till känna.
8. Justitiekanslern (punkt 10)
av Åsa Torstensson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K371 yrkande 29.
Ställningstagande
Offentliganställdas yttrandefrihet är en viktig del
av den svenska offentligheten. Alla försök att
begränsa meddelarfriheten måste enligt min mening
bekämpas med kraft. För att anställda skall våga
utnyttja meddelarfriheten är det av stor vikt att
det finns sanktioner vid övergrepp. Möjligheten till
sådana sanktioner bör ingå som en komponent i att
stärka Justitiekanslerns möjligheter att värna
offentlighetsprincipen. Detta bör med bifall till
motion K371 yrkande 29 (c) ges regeringen till
känna.
9. Riksmarskalksämbetet (punkt 11)
av Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9 om insyn i de
kungliga hovstaterna och Riksmarskalksämbetet.
Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:K412.
Ställningstagande
Offentlighetsprincipen är en grundläggande del av
den svenska demokratin. Det handlar om att
medborgarna skall ha rätt att granska hur
myndigheter och andra för dem viktiga organ såsom
riksdagen, landstingen och kommunerna agerar i olika
frågor. Det är viktigt att i olika sammanhang verka
för en fördjupad offentlighet, t.ex. när det gäller
den svenska regeringens arbete för att sprida
principen in i det arbete som bedrivs i Europeiska
unionen.
Ett närmast obegripligt undantag gäller dock i
form av de kungliga hovstaterna och
Riksmarskalksämbetet. Enligt förarbetena till 1974
års regeringsform undantas hovet explicit från
offentlighetsprincipen. Detta skulle ju kunna vara
acceptabelt om hovet spelade någon mindre viktig
roll för medborgarna men en institution som givits
uppdraget, och resurserna, att inom och utom landet
representera svenska folket är naturligtvis en
angelägenhet för hela svenska folket. Folket bör i
detta fall, liksom när det gäller andra offentliga
makthavare, ges möjligheten att granska hur medel
används och ämbete utövas. Följaktligen behövs en
lagändring i detta avseende.
Det kan visserligen finnas skäl att överväga om det
kan uppstå tillfällen då offentlighetsprincipen kan
komma i konflikt med statschefens behov av inte-
gritet som privatperson i kontakt med medborgare
eller främmande makt. Detta kan dock på intet sätt
väga så tungt att offentlighetsprincipen får stå
tillbaka och bör i så fall avgöras genom gängse
regler om sekretess m.m. Detta bör med bifall till
motion K412 (s) ges regeringen till känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2001/02:70 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen.
Följdmotioner
20001/02:K45 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslår
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i första hand tillsätter en
utredning som får i uppdrag att företa en
fullständig och förutsättningslös revidering av
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att åstadkomma en
grundlag i fas med den nuvarande mediala och
tekniska verkligheten och dess utveckling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i andra hand tillsätter en
utredning som ser över 2 kap. 11 § första stycket 3
tryckfrihetsförordningen, den s.k. biblioteksregeln.
2001/02:K46 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om att det i 2 kap. TF bör införas en skyldighet för
en myndighet att lämna ut elektroniskt lagrade
upptagningar i elektronisk form enligt vad som i
motionen anförs.
Motioner från allmänna motionstiden
2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
25. Riksdagen beslutar att 7 kap. 16 §
sekretesslagen upphävs.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra det svårare
att ändra sekretessbestämmelser.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regering och
riksdag bör lägga ut sina diarier på Internet i
syfte att stärka offentlighetsprincipen.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kraftfulla insatser
för att värna offentligheten i den egna hanteringen
av EU-ärenden.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka
Justitiekanslerns möjligheter att värna
offentlighetsprincipen.
2001/02:K393 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om offentlighetsprincipen i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2001/02:K412 av Martin Nilsson (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om insyn i de kungliga
hovstaterna och Riksmarskalksämbetet.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om
tryckfrihetsförordningen[1]
dels att i 2 kap. 3, 11 och 13 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i förordningen skall införas en ny
paragraf, 2 kap. 18 §, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
2 kap.
3 §
-----------------------------------------------------
Med handling förstås framställning i skrift eller
bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller
på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel. Handling är allmän, om den förvaras hos
myndighet och enligt 6 eller 7 § är att anse som
inkommen till eller upprättad hos myndighet.
-----------------------------------------------------
Upptagning som avses i En upptagning som avses
första stycket anses i första stycket anses
förvarad hos myndighet, förvarad hos myndighet,
om upptagningen är om upptagningen är
tillgänglig för tillgänglig för
myndigheten med tekniskt myndigheten med tekniskt
hjälpmedel som hjälpmedel som
myndigheten själv myndigheten själv
utnyttjar för överföring utnyttjar för överföring
i sådan form att den kan i sådan form att den kan
läsas, avlyssnas eller på läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas. annat sätt uppfattas. En
Detta gäller dock ej sammanställning av
upptagning som ingår i uppgifter ur en
personregister, om upptagning för
myndigheten enligt lag automatiserad behandling
eller förordning eller anses dock förvarad hos
särskilt beslut, som myndigheten endast om
grundar sig på lag, myndigheten kan göra
saknar befogenhet att sammanställningen
göra överföringen. Med tillgänglig med
personregister förstås rutinbetonade åtgärder.
register, förteckning
eller andra anteckningar
som innehålla uppgift som
avser enskild person och En sammanställning av
som kan hänföras till uppgifter ur en
denne. upptagning för
automatiserad behandling
anses dock inte förvarad
hos myndigheten om
sammanställningen
innehåller
personuppgifter och
myndigheten enligt lag
eller förordning saknar
befogenhet att göra
sammanställningen
tillgänglig. Med
personuppgift avses all
slags information som
direkt eller indirekt kan
hänföras till en fysisk
person.
-----------------------------------------------------
11 §
-----------------------------------------------------
Som allmän handling anses ej
1. brev, telegram eller annan sådan handling som
har inlämnats till eller upprättats hos myndighet
endast för befordran av meddelande,
2. meddelande eller annan handling som har
inlämnats till eller upprättats hos myndighet endast
för offentliggörande i periodisk skrift som utgives
genom myndigheten,
3. tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller
annan handling som ingår i bibliotek eller som från
enskild har tillförts allmänt arkiv uteslutande för
förvaring och vård eller forsknings- och
studieändamål eller privata brev, skrifter eller
upptagningar som eljest ha överlämnats till
myndighet uteslutande för ändamål som nu angivits,
4. upptagning av innehållet i handling som avses i
3, om upptagningen förvaras hos myndighet där den
ursprungliga handlingen ej skulle vara att anse som
allmän.
-----------------------------------------------------
Det som föreskrivs i Det som föreskrivs i
första stycket 3 om första stycket 3 om
handling som ingår i handling som ingår i
bibliotek tillämpas inte bibliotek tillämpas inte
på upptagning för på upptagning i en
automatisk databehandling databas som en myndighet
i sådant register som har tillgång till enligt
myndighet har tillgång avtal med en annan
till enligt avtal med myndighet, om
annan myndighet. upptagningen är allmän
handling hos den
myndigheten.
-----------------------------------------------------
13 §
-----------------------------------------------------
Den som önskar taga del Den som önskar ta del av
av allmän handling har en allmän handling har
även rätt att mot även rätt att mot
fastställd avgift få fastställd avgift få
avskrift eller kopia av avskrift eller kopia av
handlingen till den del handlingen till den del
den får lämnas ut. den får lämnas ut. En
Myndighet är dock ej myndighet är dock inte
skyldig att lämna ut skyldig att i större
upptagning för utsträckning än vad som
automatisk följer av lag lämna ut en
databehandling i annan upptagning för
form än utskrift. Ej automatiserad behandling i
heller föreligger annan form än utskrift. En
skyldighet att myndighet är inte heller
framställa kopia av skyldig att framställa
karta, ritning, bild kopia av karta, ritning,
eller annan i 3 § första bild eller annan i 3 §
stycket avsedd första stycket avsedd
upptagning än som nyss upptagning än som nyss har
har angivits, om angivits, om svårighet
svårighet möter och möter och handlingen kan
handlingen kan tillhandahållas på
tillhandahållas på stället.
stället.
-----------------------------------------------------
Begäran att få avskrift eller kopia av allmän
handling skall behandlas skyndsamt.
-----------------------------------------------------
18 §
-----------------------------------------------------
Grundläggande
bestämmelser om hur
allmänna handlingar skall
bevaras samt om gallring
och annat avhändande av
sådana handlingar
meddelas i lag.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
**FOOTNOTES**
[1]: Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1998:1438.
Bilaga 3
Reservanternas lagförslag
I reservation 6 framlagt förslag
till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 16 §
sekretesslagen (1980:100)[2] skall upphöra att gälla
med utgången av april 2002.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
**FOOTNOTES**
[2]: Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse av 7 kap. 16 § 1998:205.