Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU14

Demokrati för det nya seklet

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
proposition 2001/02:80 Demokrati för det nya seklet
och motioner som väckts med anledning av
propositionen. Därutöver behandlas ett stort antal
motioner från allmän motionstid som handlar i
huvudsak om den kommunala demokratin.

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen
skall godkänna långsiktiga mål för en aktiv
demokratipolitik. Målen avser att valdeltagandet
skall öka, att en ökad andel av medborgarna skall
inneha ett politiskt förtroendeuppdrag, att
medborgarna skall ha bättre möjligheter att delta i
och påverka den politiska processen samt att
medborgarnas möjligheter att påverka den politiska
processen skall bli mer jämlika än de är i dag.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner målen.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag
till ändringar i kommunallagen (1991:900) och i
lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar.
Förslagen innebär bl.a. att fullmäktige får besluta
att medborgarna får väcka förslag i fullmäktige
(medborgarförslag), att arbetsvillkoren för
förtroendevalda i kommuner och landsting förbättras
och att möjligheterna till brukarinflytande stärks
samt att allmänheten skall ha möjlighet till insyn i
privatägda företag som bedriver kommunal verksamhet
på entreprenad.
Utskottet avstyrker regeringens förslag om
möjlighet till insyn i verksamheten i fristående
skolor utöver vad som föreslagits i en tidigare
proposition om fristående skolor.
De motioner som behandlas i betänkandet, och som
inte är direkt anknutna till förslag i
propositionen, rör i stor utsträckning frågor som
utskottet nyligen behandlat i andra sammanhang (bet.
2001/02:KU13 Författningsfrågor, m.m., 2001/02:KU8
Valfrågor och 2001/02:KU7 Regional samverkan och
statlig länsförvaltning). Det gäller bl.a. frågor om
författningsöversyn, den kommunala självstyrelsen,
olika frågor om rösträtt och valsystemet och om
regionalisering.
Andra motioner rör den kommunala kompetensen,
såsom bestämmelserna om kommunal näringsverksamhet
och om laglighetsprövning samt om möjlighet för
kommunerna att stödja barnomsorg i olika former.
Utskottet behandlar också motioner om kommunernas
organisation och verksamhetsformer. Bland annat
behandlas motioner om obligatorisk miljönämnd,
fristående kommunrevision, direktvalda
kommundelsnämnder och indelningsfrågor. I anslutning
till förslag och uttalanden i propositionen
behandlas motioner om olika former av
demokratiutveckling. Slutligen behandlas också ett
par motioner om stöd till politiska kampanjer och
politiskt arbete.
Utskottet avstyrker huvuddelen av de behandlade
motionerna. Utskottet föreslår dock på en punkt ett
tillkännagivande för regeringen. Det rör frågan om
s.k. folkinitiativ för att åstadkomma en kommunal
folkomröstning. Utskottet anser att den fortsatta
beredningen av frågan i Regeringskanslet bör syfta
till ett förslag av innebörd att folkomröstning
skall hållas om 10 % av de röstberättigade begär
det.
I betänkandet finns 35 reservationer och 10
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mål för demokratipolitiken

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
mål för demokratipolitiken. Därmed avslår
riksdagen motionerna 2001/02:K58 yrkandena 2 och
3, 2001/02:K60 yrkande 4 och 2001/02:K63.
Reservation 1 (m)

2. Genomgripande författningsreform

Riksdagen avslår motion 2001/02:K60 yrkande 5.
Reservation 2 (m, fp)

3. Subsidiaritetsprincipen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K65 yrkande 1.
Reservation 3 (kd)

4. Grundlagsutredning med
underifrånperspektiv

Riksdagen avslår motion 2001/02:K67 yrkande 13.
Reservation 4 (c)

5. Den kommunala självstyrelsen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K58 yrkande
1, 2001/02:K60 yrkande 10, 2001/02:K67 yrkande 9,
2001/02:K230, 2001/02:K248 yrkande 2 och
2001/02:K371 yrkande 33.
Reservation 5 (m, c, fp)

6. Det kommunala skatteutjämningssystemet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K60 yrkande 11.
Reservation 6 (m)

7. Domstolarnas ställning

Riksdagen avslår motion 2001/02:K60 yrkandena 7
och 8.
Reservation 7 (m)

8. Regionala självstyrelseorgan

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K62 yrkande
7, 2001/02:K67 yrkandena 10–12 samt 2001/02:K371
yrkande 16.
Reservation 8 (c)
Reservation 9 (fp)

9. Åldersgränsen för rösträtt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K62 yrkande
1 och 2001/02:K67 yrkande 3.
Reservation 10 (v, c, fp, mp)

10. Rösträtt för utländska medborgare

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkandena 2
och 3.
Reservation 11 (v, mp)

11. Renodlat personval

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K60 yrkande
13, 2001/02:K62 yrkande 2, 2001/02:K64 och
2001/02:K67 yrkande 6.
Reservation 12 (m, c, fp)

12. Kommunala utjämningsmandat m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:K65 yrkande 2.
Reservation 13 (v, kd)

13. Skilda valdagar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K62 yrkande
3 och 2001/02:K66 yrkande 1.

14. Internetröstning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K60 yrkande
15 och 2001/02:K70 yrkandena 1–5.
Reservation 14 (m)

15. Tillgänglighet till vallokaler

Riksdagen avslår motion 2001/02:K62 yrkande 8.
Reservation 15 (fp)

16. Kommunal näringsverksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K205,
2001/02:K305 yrkandena 1 och 2, 2001/02:K319,
2001/02:K365, 2001/02:K366, 2001/02:Fi296 yrkande
1 samt 2001/02:N312 yrkandena 5 och 6.
Reservation 16 (m, fp)

17. Laglighetsprövning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K271,
2001/02:K305 yrkandena 3 och 4, 2001/02:Fi299
yrkande 4, 2001/02:N312 yrkande 10 och
2001/02:N370 yrkande 3.
Reservation 17 (m, kd, fp)

18. Kommunalt stöd till enskild
verksamhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K290.

19. Tröghetsregel

Riksdagen avslår motion 2001/02:K381 yrkande 8.
Reservation 18 (mp)

20. Ekonomiskt stöd till enskild
barnomsorg

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K233,
2001/02:K324 och 2001/02:K331.
Reservation 19 (m)
Reservation 20 (kd, c, mp)

21. Ekonomiskt stöd till adoption och
insemination

Riksdagen avslår motion 2001/02:K390 yrkandena
1 och 2.

22. Utegångsförbud

Riksdagen avslår motion 2001/02:K284 yrkande
16.

23. Kommunmedlemskap och
laglighetsprövning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K265 och
2001/02:K284 yrkande 1.

24. Ställningstagande till beslut i
kommunala företag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900) såvitt avser 3
kap. 17 §. Därmed avslår riksdagen motionerna
2001/02:K60 yrkande 1 och 2001/02:K65 yrkande 5.
Reservation 21 (m, kd, fp)

25. Insyn i kommunala entreprenader

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900) såvitt avser 3
kap. 19 a §. Därmed avslår riksdagen motion
2001/02:K60 yrkande 2.
Reservation 22 (m)

26. Krav vid entreprenadupphandling

Riksdagen avslår motion 2001/02:K59 yrkande 1.
Reservation 23 (v)

27. Omstruktureringar inom den offentliga
sektorn

Riksdagen avslår motion 2001/02:K61.

28. Insyn i fristående skolor

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag
om ändring i skollagen (1985:1100). Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:K60 yrkande
3, 2001/02:K65 yrkande 6 och 2001/02:K66
yrkande 18. Riksdagen avslår vidare motion
2001/02:K59 yrkande 2.
Reservation 24 (s, v)

29. Obligatorisk miljönämnd

Riksdagen avslår motion 2001/02:K262.
Reservation 25 (v, mp)

30. Närvarorätt och öppenhet vid
nämndsammanträden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K289 och
2001/02:K392.

31. Återremiss

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900), såvitt avser
5 kap. 36 §. Därmed avslår riksdagen motion
2001/02:K58 yrkandena 4 och 5.

32. Förtroendevaldas valbarhet och
arbetsvillkor

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K66
yrkandena 14 och 15, 2001/02:K381 yrkande 9 och
2001/02:K417 yrkande 2.

33. Kommunrevision

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K65 yrkande
7 och 2001/02:K339.
Reservation 26 (m, kd, fp)

34. Direktvalda kommundelsnämnder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K62 yrkande
4, 2001/02:K341, 2001/02:K371 yrkande 14 och
2001/02:K424 yrkande 5 i denna del.
Reservation 27 (v, c, fp, mp)

35. Kommunala extraval

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K60 yrkande
14, 2001/02:K247 yrkande 1, 2001/02:K368 yrkande
7 och 2001/02:K385.
Reservation 28 (m, fp)

36. Återkallelse av uppdrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:K247 yrkande 3.

37. Avgående kommunstyrelse

Riksdagen avslår motion 2001/02:K354.

38. Proportionellt valsätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:K356.

39. Kommunal samverkan över
nationsgränser

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K67 yrkande
8, 2001/02:K408 yrkandena 1 och 2 och
2001/02:K419.

40. Indelningen i kommuner och landsting

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K60 yrkande
12, 2001/02:K62 yrkande 5 och 2001/02:K371
yrkandena 11–13.
Reservation 29 (s, v) - motiv.
Reservation 30 (c)

41. Indelning i polisdistrikt

Riksdagen avslår motion 2001/02:K9 yrkande 3.

42. Folkinitiativ om folkomröstning

Riksdagen ger som sin mening regeringen till
känna vad utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K65 yrkande 3,
2001/02:K67 yrkande 5, 2001/02:K247 yrkande 2,
2001/02:K340, 2001/02:K371 yrkande 4 och
2001/02:N364 yrkande 23 och delvis motionerna
2001/02:K66 yrkande 6, 2001/02:K344 yrkande 2 och
2001/02:K368 yrkande 5.
Reservation 31 (s, v)

43. Beslutande folkomröstning

Riksdagen avslår motion 2001/02:K67 yrkande 4.
Reservation 32 (c)

44. Medborgarförslag och
självförvaltningsorgan

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K65 yrkande
4, 2001/02:K66 yrkande 5 och 2001/02:K371
yrkandena 6–8.

45. Demokratiska processer och IT

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K347,
2000/01:K397 yrkande 1, 2000/01:K401 yrkande 7,
2001/02:K66 yrkande 12, 2001/02:K67 yrkande 7,
2001/02:K368 yrkande 8, 2001/02:K381 yrkande 7,
2001/02:K389 och 2001/02:K424 yrkande 5 i denna
del och 2001/02:So618 yrkande 15.
Reservation 33 (m, fp)

46. Demokratibokslut m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K66
yrkandena 7–10 och 13, 2001/02:K68, 2001/02:K344
yrkande 1 samt 2001/02:K381 yrkandena 3 och 10.

47. Lokal demokratiutveckling

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K67
yrkandena 1 och 2, 2001/02:K371 yrkande 1,
2001/02:K383 yrkandena 1 och 3–5 och 2001/02:A226
yrkande 4.

48. Organisationsstöd

Riksdagen avslår motion 2001/02:K69.

49. Demokratifrågornas position i skolan

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkande 4.

50. Demokratifolder

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkande 11.
Reservation 34 (mp)

51. Forskningsmedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkande 17.

52. Etik i förvaltningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K65 yrkande 8.

53. Bidrag till politiska kampanjer

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkande 16.
Reservation 35 (mp)

54. Stödet till riksdagsledamöter och
partigrupper

Riksdagen avslår motion 2001/02:K418 yrkandena
1 och 2.

55. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
b) lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala
folkomröstningar,
i den mån lagförslagen inte omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan.

Stockholm den 21 mars 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats
Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Kenth Högström (s), Mats Einarsson
(v), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena
Bargholtz (fp).

2001/02

KU14

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I den beredning som föregått regeringens proposition
har ingått olika utredningar.
Den mest omfattande av dessa har varit den s.k.
Demokratiutredningen. Denna parlamentariska kommitté
hade regeringens uppdrag att belysa de nya
förutsättningar, problem och möjligheter som det
svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir.
1997:01) och att utreda orsakerna till det sjunkande
valdeltagandet och föreslå åtgärder för att öka
medborgarnas delaktighet och engagemang i det
domokratiska systemet (dir. 1998:100). Inom
utredningens ram producerades en rad småskrifter och
forskarvolymer, vilka tillsammans avsågs utgöra ett
bibliotek för studie i demokrati.
Demokratiutredningen överlämnade i februari 2000
sitt slutbetänkande En uthållig demokrati! Politik
för folkstyrelse på 2000-talet (SOU 2000:1).
En annan parlamentarisk kommitté,
Kommundemokratikommittén, hade regeringens uppdrag
bl.a. att föreslå åtgärder som ökar medborgarnas
möjligheter till insyn och deltagande i den
kommunala demokratin och som stärker den kommunala
representativa demokratins funktionssätt och former
(dir. 1999:98). Kommittén överlämnade i maj 2001
sitt huvudbetänkande Att vara med på riktigt –
demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU
2001:48). Kommittén har härefter fortsatt sitt
arbete med ytterligare uppgifter.
En särskild utredare, Valtekniska utredningen år
2000, hade regeringens uppdrag att göra en teknisk
översyn av vissa delar av valsystemet, bl.a. att se
över bestämmelserna om indelning i valdistrikt,
regelsystemet avseende möjligheterna att
förtidsrösta och att rösta i vallokal och formen för
utlandssvenskars röstning samt föreslå ändringar av
vallagens bestämmelser om valbarhetskrav så att de
står i överensstämmelse med EU:s s.k. valrättsakt
(dir. 2000:10). Utredningen avgav i januari 2001
betänkandet Teknik och administration i
valförfarandet (SOU 2000:125). Huvuddelen av de
frågor som tas upp i det betänkandet har varit uppe
till riksdagsbehandling (prop. 2001/02:53, bet.
2001/02:KU8, rskr. 2001/02:147). I den nu
föreliggande propositionen tar regeringen upp frågan
om Valmyndighetens roll och Internetval.
Frågan om vissa ändringar i lagen (1994:692) om
kommunala folkomröstningar har behandlats i
departementspromemorian Proceduren vid kommunala
folkomröstningar (Ds 2001:33).
Vidare har en samlad utvärdering av de
inflytandeformer – självförvaltning,
brukarinflytande m.m. – som kompletterar det
formella beslutsfattandet i kommuner och landsting
gjorts av statsvetenskapliga institutionen vid
Göteborgs universitet. Resultatet av utvärderingen
och en analys av de juridiska problem som dagens
utformning av brukarinflytandet medför har
presenterats i departementspromemorian Ökade
möjligheter till brukarinflytande (Ds 2001:34).
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över
delar av de lagförslag som läggs fram i
propositionen.

I riksdagen har propositionen föranlett 13
följdmotioner. Till ärendet har förts ett fyrtiotal
motioner som väckts under allmän motionstid eller
med anledning av annan proposition.

Konstitutionsutskottet har berett
utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen och motioner i den utsträckning de
berör utbildningsutskottets beredningsområde.
Utbildningsutskottets yttrande finns i bilaga 3.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen anger en långsiktig strategi för att
värna och fördjupa folkstyrelsen och presenterar i
detta syfte ett antal mål och handlingslinjer för
demokratipolitiken. Utgångspunkten är att det
medborgerliga deltagandet skall öka och ett
demokratiskt samhälle främjas. Dessutom föreslås
ändringar i kommunallagen (1991:900), skollagen
(1985:1100) och lagen (1994:692) om kommunala folk-
omröstningar. Ändringarna innebär bl.a. att
fullmäktige får besluta att medborgarna får väcka
förslag i fullmäktige (medborgarförslag), att
arbetsvillkoren för förtroendevalda i kommuner och
landsting förbättras och att möjligheterna till
brukarinflytande stärks samt att allmänheten skall
ha möjlighet till insyn i privatägda företag som
bedriver kommunal verksamhet på entreprenad och i
verksamheten i fristående skolor.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.

Utskottets överväganden

Mål för demokratipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till långsiktiga mål för demokratipolitiken,
som innebär en ökning av valdeltagandet och
av andelen medborgare som innehar ett
politiskt förtroendeuppdrag samt bättre och
mer jämlika möjligheter att delta i den
politiska processen. Utskottet avstyrker
motioner om avslag på propositionen och nytt
förslag samt om vitalisering av demokratin
efter andra linjer.
Jfr reservation 1 (m).

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna
förslaget att genom en aktiv demokratipolitik
följande långsiktiga mål skall uppnås:

1 Valdeltagandet skall öka väsentligt i de
nationella och kommunala valen liksom i
valet till Europaparlamentet. Ett första
delmål är att valdeltagandet skall öka i
de allmänna valen 2002.
2
3 En ökad andel av medborgarna skall inneha
någon form av politiskt förtroendeuppdrag.
Ett första delmål är att antalet
förtroendevalda i kommuner och landsting
skall öka med 10 000 till år 2010. Antalet
personer som någon gång i livet har
innehaft ett politiskt förtroendeuppdrag
skall också öka.
4
5 Medborgarna skall ha bättre möjligheter än
i dag att delta i och påverka den
politiska processen. Andelen medborgare
som deltar skall också öka.
6
7 Medborgarnas möjligheter att påverka den
politiska processen skall bli mer jämlika
än de är i dag. Andelen ungdomar,
arbetslösa och personer med utländsk
bakgrund som deltar i den politiska
processen skall öka.
8
Regeringen anser att det finns behov av en
sammanhållen och långsiktig strategi för att värna
och fördjupa den svenska folkstyrelsen. I denna bör
ingå åtgärder för att värna den representativa
demokratins traditionella kanaler för inflytande.
Därutöver måste reformarbetet ta sikte på ett
medborgardeltagande också mellan valen. Arbetet bör
också inriktas mot att lyfta fram värdet av samtal
och diskussion i en demokrati.

Regeringen framhåller att det är angeläget att
bedöma effekterna av de mål och åtgärder som anges i
propositionen. Regeringen avser därför att under
2002 ta initiativ till utvecklandet av ett
uppföljningssystem som möjliggör detta. Vidare avser
regeringen att följa annat demokratifrämjande arbete
i kommuner och landsting och att på lämpligt sätt
fortlöpande redovisa den svenska demokratins
utveckling i förhållande till de mål som anges i
propositionen.
Regeringen framhåller också den centrala
valmyndighetens viktiga uppgift att informera
väljarna om de allmänna valen.

I sin diskussion av strategin för att värna och
fördjupa demokratin vill regeringen – i samma anda
som Demokratiutredningen – förespråka en
demokratisyn som innebär att den svenska
representativa demokratin värnas. Detta förutsätter
ett brett medborgerligt deltagande. Deltagandet bör
ske både via traditionella kanaler för inflytande
och via nya kanaler.

Regeringen betonar att de politiska partierna
också i framtiden har en uppgift som huvudinstrument
för den politiska maktutövningen och som bärare av
folkviljan. Enligt Demokratiutredningen finns det
inget demokratiskt acceptabelt alternativ till
detta.
Liksom Demokratiutredningen vill regeringen dock
även betona samtalets och diskussionens betydelse i
demokratin. En grundläggande utgångspunkt för
regeringens demokratisyn är alla människors lika
värde. Alla skall ha lika möjligheter att påverka
såväl sin vardag som samhällsutvecklingen i stort.
Det är först när medborgaren har makt som hans eller
hennes skapande förmåga tas till vara, anger
regeringen. Därför måste alla medborgare ha makt
över sina liv, och för att detta skall vara möjligt
måste medborgaren bl.a. ha del i makten över
samhällsutvecklingen. Det betyder enligt regeringen
att det behövs vägar tillsammans med de
traditionella i vilka medborgarna kan utöva sin
makt, både som individer och som medlemmar i ett
kollektiv och att demokratin i annat fall riskerar
att bli elitistisk.
Regeringen hänvisar till att flera
demokratiutredningar har genomförts för att följa
upp och utvärdera den svenska folkstyrelsen. Det har
dock med tiden blivit allt svårare att reformera med
utgångspunkt i utredningars förslag till förändrad
lagstiftning etc. Bilden av demokratins tillstånd är
enligt regeringen alltför motsägelsefull, och de
förändringar vi står inför i dag djupgående. På
individnivå handlar det bl.a. om förändrade
attityder, beteenden och levnadsvanor. På
strukturell nivå handlar det exempelvis om att vi
blir alltmer beroende av omvärlden och att politiska
beslut fattas på fler arenor och nivåer i samhället.
Hur detta påverkar demokratins förutsättningar och
funktion i framtiden är osäkert.
Det finns i dag enligt regeringen inte något
påtagligt hot mot demokratin som styrelseskick men
däremot mot dess funktionssätt, och det är
bakgrunden till behovet av en sammanhållen och
långsiktig strategi för att värna och fördjupa den
svenska demokratin. Det politiska systemets
legitimitet och förankring måste upprätthållas och
försvaras. En långsiktig strategi betyder enligt
regeringen att det är nödvändigt att
demokratiutveckling kommer att vara ett prioriterat
område för en lång tid framöver.

I propositionen redogörs för en rad åtgärder som
vidtagits och planeras för att stärka demokratin.
Sådana åtgärder redovisas senare i betänkandet.

Motioner

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen tillsätter en utredning om ökad makt för
enskilda människor att råda över sitt eget liv.
Motionärerna anser att den svenska folkstyrelsen bör
vitaliseras efter andra linjer än de som anges i
propositionen och vara ett långsiktigt arbete med
början i åtgärder för att stärka enskilda människors
möjligheter att bestämma själva över sin egen
vardag. Motionärerna anser att en samlad prövning
bör göras av vilka uppgifter staten och kommunerna
över huvud taget behöver ta ansvar för.

I motion 2001/02:K58 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) föreslås att riksdagen skall avslå
förslaget att godkänna vad regeringen föreslår om
mål för demokratipolitiken (yrkande 2) och begära
att regeringen lägger fram ett nytt förslag till mål
för demokratipolitiken (yrkande 3). Motionären anser
att förslagen i propositionen inte ens kommer i
närheten av en behövlig diskussion om de viktiga
aspekterna på politikens tillgänglighet och
rekryteringsbekymmer. Utrymmet för lokala politiska
beslut måste bli större på de centrala organens
bekostnad, och utrymmet för enskilda beslut måste
bli större på politikens bekostnad. Motionären anser
att regeringen med dessa perspektiv som grund
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag
till långsiktiga mål för demokratipolitiken.
Liknande synpunkter framförs i motion 2001/02:K63
av Cristina Husmark Pehrsson (m), där det begärs ett
tillkännagivande för regeringen om människors makt
över den egna vardagen. Motionären anser att
regeringen gör ett allvarligt misstag i
propositionen genom att sätta likhetstecken mellan
ordet demokrati och den representativa demokratin
och därför mena att ett större antal politiker per
automatik kommer att öka demokratin totalt sett.
Regeringen borde i stället enligt motionären börja
med att se vilket ansvar medborgarna själva kan ta
när det gäller vars och ens vardag.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen framhåller i propositionen finns det
behov av en sammanhållen och långsiktig strategi för
att värna och fördjupa den svenska folkstyrelsen. I
strategin bör ingå åtgärder för att värna den
representativa demokratins traditionella kanaler för
inflytande och därutöver ta sikte på ett
medborgardeltagande också mellan valen. Arbetet bör,
som regeringen också betonar, även inriktas mot att
lyfta fram värdet av samtal och diskussioner.
Utskottet delar således den bedömning som regeringen
gör och föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår om mål för demokratipolitiken.

Motion 2001/02:K58 (m) yrkandena 2 och 3 avstyrks
således, liksom motionerna 2001/02:K60 (m) yrkande 4
och 2001/02:K63 (m).

Författningsfrågor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om utredning av
en genomgripande författningsreform, av
subsidiaritetsprincipen som vägledande norm
för den demokratiska uppbyggnaden, av en
grundlag som utgår från makt underifrån och
av förstärkt kommunal självstyrelse. Vidare
avstyrker utskottet motionsyrkanden om att
avskaffa det inomkommunala
skatteutjämningssystemet och om förstärkning
av domstolarnas ställning.
Utskottet avstyrker också motioner om
direktvalda regionala styrelseorgan och
regionalisering samt om avskaffande av
landshövdingämbetet och länsstyrelserna i sin
nuvarande roll.
Jfr reservationerna 2 (m och fp), 3 (kd) och
4 (c) om olika aspekter på
författningsöversyn, 5 (m, c, fp) om den
kommunala självstyrelsen, 6 och 7 (m) om det
kommunala skatteutjämningssystemet och
domstolarnas ställning samt 8 (c) och 9 (fp)
om regionalisering.

Motioner

Motionsvis föreslås andra vägar och åtgärder än de
som redovisas i propositionen för att stärka den
demokratiska utvecklingen.

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 5 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen snarast tillsätter en utredning om en
genomgripande författningsreform. Motionärerna
framför tankar om ökad horisontell maktdelning och
anser att uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 §
regeringsformen bör tas bort så att domstolarna ges
större möjligheter att kontrollera lagstiftningens
förenlighet med grundlagen. De pekar vidare på att
en författningsdomstol skulle kunna pröva denna
fråga, avgöra tolkningstvister i fråga om vallag och
övriga lagar som rör det politiska systemets
funktion samt övervaka de mänskliga fri- och
rättigheterna. Alternativt till en särskild
författningsdomstol skulle Högsta domstolen
och/eller Regeringsrätten kunna utöva en
författningsdomstols funktioner. Även den vertikala
maktdelningen bör enligt motionärerna ökas, och
förändringar bör utgöra en del av en mer
genomgripande författningsreform. I samma motion
yrkande 10 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram förslag om ett starkare skydd
för den kommunala självstyrelsen i grundlagen.

I motion 2001/02K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås vidare (yrkande 11) att riksdagen skall
begära att regeringen lägger fram förslag om att
avskaffa det inomkommunala skatteutjämningssystemet
och att ersätta det med ett statligt finansierat
bidragssystem. I samma motion efterlyses också
förslag som rör domstolarnas ställning. Motionärerna
anser att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag som ger domstolarna befogenhet
att själva besluta om sina egna arbetsordningar
(yrkande 7) samt om att ansvaret för domstolarna
flyttas från regeringen till riksdagen och om att
avskaffa Domstolsverket (yrkande 8).
Den kommunala självstyrelsen tas upp i motion
2001/02:K58 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
yrkande 1. Motionären begär ett tillkännagivande för
regeringen om behovet av att kraftigt förstärka den
kommunala självstyrelsen som ett led i att förnya
demokratin för det nya seklet. Samma motionär begär
i en motion från allmänna motionstiden, motion
2001/02:K248 yrkande 2, ett tillkännagivande om att
en genomgång bör göras av befintlig lagstiftning i
syfte att vidta sådana ändringar som på berörda
områden återupprättar den kommunala självstyrelsen.
I motion 2001/02:K230 av Margareta Cederfelt (m)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om att
kommunerna självständigt skall få disponera
vinstmedel från kommunala bolag utan
regeringsbeslut. Motionären anser att det kommunala
självbestämmandet begränsas av flera regelverk,
vilket minskar möjligheten för kommunerna att själva
aktivt ta ansvar och utveckla sin verksamhet och
nämner som exempel på begränsningar i det kommunala
självstyret den lagändring som genomfördes den 1
juli 1999, innebärande att kommuner som använder
vinstmedel från sina egna bostadsbolag får minskade
generella statsbidrag i motsvarande grad.

I motion 2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om en utredning om subsidiaritetsprincipen i syfte
att göra den till en vägledande norm för den
demokratiska uppbyggnaden. Motionärerna anser att
subsidiaritetsprincipen bör vara styrande
arbetsverktyg även för den nationella nivån i
Sverige, vilket kan åstadkommas genom att
subsidiaritetsprincipen ges en normerande roll. För
detta bör en grundlig genomgång göras av principen.
Regeringen bör låta genomföra nödvändigt
analysarbete.

I motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
yrkande 13 föreslås att riksdagen hos regeringen
skall begära en utredning med direktiv att se över
hur en grundlag, som utgår från att makten kommer
underifrån, kan utformas. Motionärerna anser att
utgångspunkten bör vara att öka människors
självbestämmande och att en naturlig uppgift är att
åstadkomma en vertikal maktdelning där högre
administrativa nivåer förhindras att detaljstyra och
göra ingrepp i det lokala självstyret. De efterlyser
en omfattande decentraliseringspolitik och
förstärkning av den vertikala maktdelningen i
Sverige.

I samma motion yrkande 9 föreslås att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag till ett
förstärkt kommunalt självstyre. Starka och
självständiga kommuner är enligt motionärerna
grunden för en stark lokal demokrati. Därför behövs
utom ett starkare skydd för kommunerna i
regeringsformen också att skyddet mot tillfälliga
majoriteter i kommunfullmäktige bör läggas i
direktdemokrati och att det bör krävas två
tredjedels majoritet i riksdagen för att gå förbi
det kommunala självstyret samt att det måste bli
möjligt för kommuner att få statlig styrning prövad
i domstol.
I motion 2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 33 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om en lagstiftning med utkrävbara
individuella rättigheter och förstärkt kommunalt
självstyre. Motionärerna anser att kommunerna, som
den närmaste representativa arenan, spelar en
särskild roll i det demokratiska systemet och att
den breda representation som finns i kommunerna
innebär många kontaktytor gentemot det civila
samhället. De anser vidare att en väsentlig orsak
till det bristande intresset för lokal politik och
de avhopp som drabbat kommuner runt om i landet får
tillskrivas det faktum att kommunerna under lång tid
blivit alltmer osjälvständiga. Det är svårt att
finna mening i att driva politik som bestäms någon
annanstans. Att stärka demokratin är därför enligt
motionärerna i stor utsträckning en fråga om att
återupprätta det kommunala självstyret. Det
kommunala självstyret bör inte kunna inskränkas
annat än med kommunernas samtycke eller med
hänvisning till de fri- och rättigheter som anges i
regeringsformen. 1999 års författningsutredning bör
därför ges tilläggsdirektiv att utreda hur ett
stärkt kommunalt självstyre kan förverkligas i
grundlagen, och regeringen bör återkomma med förslag
som möjliggör ett stärkt kommunalt självstyre.

Särskilda frågor om regiondemokrati tas upp i
kommittémotioner från c- och fp-ledamöter.

I motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag till ett regelverk för permanenta,
direktvalda, regionala styrelseorgan (yrkande 10)
samt tillkännage dels att folkomröstning bör hållas
vid ändringar i länsindelningen som ett led i
bildandet av nya regioner (yrkande 11), dels att
såväl landshövdingeämbetet som länsstyrelserna i sin
nuvarande roll bör avvecklas (yrkande 12). Även i
motion 2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om
folkomröstning i samband med länssammanslagning och
länsindelning.
I motion 2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om demokratin i regionerna.

Bakgrund

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet behandlade frågor om författningsutredning
och kommunal självstyrelse senast i sitt nyligen
avlämnade betänkande 2001/02:KU13.

Utskottet hänvisade inledningsvis till att det
senast under föregående riksmöte behandlat motioner
som rörde frågor om att den svenska författningen
borde utredas (bet. 2000/01:KU11). Utskottet hade
där redogjort för innehållet i regeringsformen och
bakgrunden till denna samt redovisat de aktuella
utredningar som pågick och som berör skilda delar av
den svenska författningen. Utskottet hänvisade
vidare till att det under föregående riksmöte också
behandlat motioner om förstärkning i grundlag av den
kommunala självstyrelsen (bet. 2000/01:KU12).
Utskottet hade där lämnat en utförlig redovisning av
gällande bestämmelser med förarbeten och redogjort
för sina uttalanden under senare år i olika
riksdagsärenden där frågan om den kommunala
självstyrelsen hade behandlats samt redovisat de
överväganden som gjorts i olika kommittéer och
utredningar under senare tid.
Utskottet hade i sin bedömning av aktuella
motioner om författningsutredning konstaterat att
1999 års författningsutredning ”nyligen” hade
avlämnat ett delbetänkande med förslag om skydd för
miljön och funktionshindrades och andra utsatta
gruppers delaktighet och jämlikhet i samhället och
om skydd för egendom samt om vissa frågor som rör
förhållandet till Europeiska unionen. Utskottet hade
vidare påpekat att utredningen skulle fortsätta sitt
arbete med att bl.a. utreda frågorna om skilda
valdagar och vårval och att se över partibegreppet i
regeringsformen. Utskottet hade vidare hänvisat till
att det i samma betänkande behandlade motioner om
ändringar i regeringsformen som gällde den
nationella nivån och i betänkande 2000/01:KU12
motioner om en närmare reglering i regeringsformen
av den kommunala självstyrelsen. Utskottet hade
ansett att något tillkännagivande om en bred
utredning om regeringsformen inte ”nu” var påkallat
och därmed avstyrkt föreliggande motioner.
Utskottet framhöll i det senaste betänkandet,
2001/02:KU13, att 1999 års författningsutredning
under innevarande vår skall avsluta sitt arbete när
det gäller frågorna om skilda valdagar och vårval
samt i fråga om partibegreppet i regeringsformen.
Därutöver hänvisade utskottet beträffande motioner
om flernivådemokrati och kommunal självstyrelse till
den översyn av uppgifts- och ansvarsfördelningen
mellan staten, kommunerna och landstingen som
regeringen aviserat i proposition 2001/02:7 Regional
samverkan och statlig länsförvaltning. Utskottet
hade i sin behandling av den propositionen med
motioner ansett att motioner med yrkanden om en
översyn, som borde omfatta uppgiftsfördelning mellan
statlig, regional och kommunal nivå, var
tillgodosedda genom den aviserade översynen (bet.
2001/02:KU7).
Utskottet ansåg i betänkande 2001/02:KU13 att det
inte var påkallat att nu göra ett tillkännagivande
till regeringen om en bred författningsutredning.
Utskottet instämde i bedömningen att debatten i
regionfrågan visade att det finns ett behov av att
mer samlat och långsiktigt se över uppgifts- och
ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna i
samhällsorganisationen. Enligt utskottets mening
skulle en sådan översyn, där inriktningen är att
samlat och långsiktigt överväga uppgifts- och
ansvarsfördelningen mellan samhällsorganisationens
olika nivåer, komma att behöva ske i perspektivet av
grundläggande och principiella ställningstaganden
kring fördelning av uppgifter och ansvar. Det borde
också enligt utskottet framhållas att regeringen har
anfört att utgångspunkten för den aviserade
översynen är upprätthållandet av en långtgående
kommunal självstyrelse. Mot denna bakgrund ansåg
utskottet att det kan antas att det i den aviserade
översynen, med sitt grundläggande perspektiv, skulle
komma att finnas utrymme för sådana frågor som
berördes i de aktuella motionerna. Motionerna, som
rörde flernivådemokratin och kommunal självstyrelse,
borde enligt utskottet avslås i berörda delar.

Utskottet behandlade i samma betänkande,
2001/02:KU13, också motionsyrkanden om domstolarnas
ställning. Utskottet redogjorde för gällande ordning
och riksdagens tidigare ställningstaganden till
liknande motionsyrkanden. Utskottet fann inte
anledning att gå ifrån tidigare uttalanden och
hänvisade vidare till att enligt given redovisning
justitieutskottet så sent som i höstas behandlat och
avstyrkt motioner som rört Domstolsverkets
ställning. Utskottet saknade skäl att göra en annan
bedömning och avstyrkte föreliggande motionsyrkande.

Frågan om att ersätta dagens skatteutjämningssystem
mellan kommunerna med ett nytt behandlades av
riksdagen senast i samband med regeringens
budgetförslag för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
och två förslag från regeringens proposition om en
politik för tillväxt och livskraft i hela landet,
dels ett förslag om utjämningssystemet, dels ett
förslag om att inrätta ett bidrag till kommuner och
landsting med minskande befolkning (prop. 2001/02:4,
bet. 2001/02:FiU3, rskr. 2001/02:131–134).

Finansutskottet konstaterade i sitt betänkande
bl.a. att en avveckling av utjämningssystemet skulle
leda till oacceptabla skillnader i ekonomiska
förutsättningar mellan landets kommuner och
landsting och ställde sig bestämt avvisande till
motionärernas krav att avskaffa systemet. Utskottet
ansåg i bjärt kontrast mot motionären att dagens
utjämningssystem är väl förenligt med den kommunala
självstyrelsen och att för många kommuner med låg
skattekraft bidragen från inkomstutjämningen i
själva verket är en förutsättning för att principen
om kommunalt självstyre skall ges ett reellt
innehåll. Utan dessa bidrag vore det enligt
utskottet omöjligt för många kommuner att
upprätthålla en nivå på den kommunala servicen i
paritet med landet i övrigt.
Finansutskottet erinrade vidare om att det
tidigare hade behandlat förslag om att avveckla
dagens utjämningssystem och ersätta det med ett nytt
bidragssystem för kommunsektorn och då konstaterat
att kommuner med hög tillväxt genom förslagen skulle
få större inkomster vilka finansierades av alla
kommuner, inklusive de med lägre tillväxt. Utskottet
hade ställt sig avvisande till detta eftersom det
skulle bryta mot grundprinciperna för
inkomstutjämningen och innebära ökade klyftor mellan
kommunerna.
Finansutskottet ville slå fast att det inte var
aktuellt att ompröva de grundläggande principerna
för det nuvarande systemet som har ett brett stöd
både i den kommunala världen och i riksdagen. I
stället ville utskottet understryka den mycket stora
betydelse som utjämningssystemet har för att skapa
likvärdiga förutsättningar för landets kommuner och
landsting.
Finansutskottet hänvisade vidare till att det
återkommande pekat på att frågan om
utjämningssystemets förenlighet med Sveriges
grundlag eller med grundlagens intentioner prövats
såväl av Lagrådet som av konstitutionsutskottet och
att utskottet vid ett flertal tillfällen uttalat att
det delade konstitutionsutskottets syn att någon
omprövning av systemet från konstitutionella
synpunkter inte var erforderlig.
Finansutskottet pekade också på att
utjämningssystemet var föremål för ett omfattande
utredningsarbete. Två nyligen framlagda
utredningsbetänkanden hade lämnat vissa förslag om
utjämningssystemet och pekat på behovet av en
fortsatt analys av delar av systemet. Regeringen
avsåg att tillsätta en parlamentarisk kommitté för
att se över vissa delar av statsbidrags- och
utjämningssystemet. Utskottet såg ingen anledning
att för närvarande begära ytterligare utredning av
utjämningssystemet.
De två utredningsbetänkanden som finansutskottet
syftar på är betänkandena Förenklad kommunal
utjämning (SOU 2000:120) och Rättvis kommunal
utjämning (SOU 2000:127). Den parlamentariska
kommittén som åsyftas, Kommittén för översyn av det
kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet, har
nu tillsatts (Fi 2001:14, dir. 2001:73).

Frågor om direktvalda regionala styrelseorgan och om
landshövdingeämbetet och länsstyrelsens roll har så
sent som i januari 2002 behandlats av riksdagen
(prop. 2001/02:7, bet. 2001/02:KU7, rskr.
2001/02:138). Riksdagen beslöt därvid att den
pågående försöksverksamheten med direktvalda
regionala självstyrelseorgan skulle fortsätta i
Skåne län och Västra Götalands län till utgången av
år 2006. Denna verksamhet skall – liksom den
verksamhet med regionala samverkansorgan som
riksdagen samtidigt beslutade om – följas upp och
utvärderas. Utskottet delade i sitt betänkande i
princip regeringens uppfattning om formerna för den
fortsatta regionala samverkan. Någon generell
förlängning av den nuvarande försökslagens giltighet
borde därför inte ske, och inte heller borde
försöksverksamheten utvidgas till att omfatta
ytterligare län. Av detta följde enligt utskottet
att något tillkännagivande om förberedelser för
permanentning av den nuvarande försöksverksamheten
inte heller var påkallad. Riksdagen avslog på
förslag av utskottet motioner om sådana
förberedelser.

Riksdagen avslog vidare på konstitutionsutskottets
förslag ett motionsyrkande om att avveckla
landshövdingeämbetet och länsstyrelsen i dess
nuvarande roll. Bostadsutskottet hade i yttrande
uttalat att det enligt utskottet inte finns
anledning att frångå dagens ledningsstruktur samt
påpekat att, när staten fr.o.m. år 2003 utser
länsstyrelsens styrelse, detta kommer att innebära
att större tydlighet skapas kring länsstyrelsens och
därmed också landshövdingens roll.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att ändra
sina tidigare ställningstaganden i fråga om
författningsöversyn och kommunal självstyrelse samt
andra frågor om den horisontella eller vertikala
maktdelningen. Utskottet avstyrker därmed
motionerna 2001/02:K58 (m) yrkande 1, 2001/02:K60
(m) yrkandena 4, 5, 7, 8 och 10, 2001/02:K63 (m),
2001/02:K65 (kd) yrkande 1, 2001/02:K67 (c)
yrkandena 9 och 13, 2001/02:K230 (m), 2001/02:K248
(m) yrkande 2 och 2001/02:K371 (c) yrkande 33.

Utskottet ser inte skäl att ändra tidigare
ställningstaganden i fråga om det kommunala
skatteutjämningssystemet och avstyrker även motion
2001/02:K60 (m) yrkande 11.
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare
ställningstagande också motionerna 2001/02:K62 (fp)
yrkande 7, 2001/02:K67 (c) yrkandena 10–12 och
2001/02:K371 yrkande 16, som rör regionala
självstyrelseorgan och regionalisering.

Frågor om val och valdeltagande

Rösträtt och valbarhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om rösträtt för
den som fyller 18 år under det kalenderår då
allmänna val hålls men inte har uppnått den
åldern på valdagen samt – delvis med
hänvisning till pågående beredning inom
Regeringskansliet – motioner om utökad
rösträtt för alla utländska medborgare som är
folkbokförda i landet.

Jfr reservationerna 10 (v, c, fp, mp) och 11 (v och mp).

Motioner

Två motioner rör åldersgränsen för rösträtt.
Motionärerna anser att rösträtten skall inträda det
kalenderår då väljaren fyller 18 år.

Ett tillkännagivande för regeringen om att det
skall vara möjligt att rösta det år som man fyller
18 år begärs i motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson
m.fl. (c) yrkande 3, medan motionärerna i motion
2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) yrkande 1
föreslår att riksdagen skall begära att regeringen
återkommer med förslag om att alla som fyller 18 år
under valåret får delta och kandidera i valen till
kommun, landsting, riksdagen och Europaparlamentet.

Medborgarskapskravet för rösträtt tas upp i motion
2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 2.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram förslag för att ändra
nuvarande rösträttskriterier från medborgarskap,
unionsmedborgarskap eller viss tids vistelse till
medborgarskap och folkbokföring för icke svenska
medborgare. De anser att alla som bor och verkar i
Sverige bör ges rösträtt på nationell, regional och
kommunal nivå och att rösträtt till riksdag och
kommunfullmäktige även skall omfatta rösträtt i
folkomröstningar. De anser att det saknas saklig
grund för att ha särskilda rösträttsregler för
invandrare från länder utanför EU, Island och Norge
och att inte ge alla i Sverige folkbokförda personer
med utländsk härkomst samma rösträtt som svenska
medborgare. Det avgörande kriteriet bör enligt
motionärerna vara att en person är folkbokförd
(lämpligen sedan en månad före val eller
folkomröstning) i Sverige. I samma motion yrkande 3
begärs ett tillkännagivande för regeringen om
valbarhetskriterier. Motionärerna anser att en
utvidgning av den valbara kretsen kan vara ett
viktigt led i att minska segregationen i samhället
och ge direkta incitament till integration,
delaktighet i samhällsbyggandet och en känsla av
tillhörighet.

Bakgrund

Gällande regler

Bestämmelser om rösträtt vid val till riksdagen
finns i 3 kap. 2 § regeringsformen. Sådan rösträtt
tillkommer den som är svensk medborgare och som är
eller någon gång har varit bosatt i riket. Den som
inte har uppnått 18 års ålder senast på valdagen har
inte rösträtt.

Bestämmelser om rösträtt vid val till landstings-
eller kommunfullmäktige finns i 4 kap. 2–4 §§
kommunallagen (1991:900). Av dessa bestämmelser
framgår att rösträtt vid dessa val har, förutom
röstberättigade vid riksdagsval, medborgare i någon
av Europeiska unionens medlemsstater
(unionsmedborgare) samt medborgare i Island eller
Norge i de kommuner där de är folkbokförda. Andra
utlänningar har rösträtt vid val till landstings-
och kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i
landet tre år i följd före valdagen.
Bestämmelser om rösträtt finns också i vallagen
(1997:157). Enligt 1 kap. 4 § har den som har
rösträtt vid val till riksdagen också rösträtt vid
val till Europaparlamentet. Därtill har
unionsmedborgare, som är folkbokförda i landet och
som vid val till Europaparlamentet inte röstar i
någon annan medlemsstat inom Europeiska unionen,
rösträtt vid ett sådant val i Sverige.

Rösträttsåldern sänktes, liksom den civilrättsliga
myndighetsåldern, från 21 till 20 år 1969. Genom
1974 års regeringsform sänktes rösträttsåldern
ytterligare till nuvarande 18 år. Som skäl framhölls
bl.a. (prop. 1973:90 s. 162 f.) att
samhällsutvecklingen fört med sig att ungdomen i
allmänhet hade större insikter i sociala, politiska
och ekonomiska frågor än tidigare och att en
sänkning av rösträttsåldern borde kunna medverka
till att rikta ungdomens intresse i samhällsfrågor
till den politiska aktivitet som hade den
representativa demokratin och dess olika organ som
bas. Det ansågs samtidigt värdefullt att bevara
sambandet mellan rösträttsåldern och
myndighetsåldern, som sänktes till 18 år genom en
ändring i föräldrabalken 1974.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet behandlade motioner om rösträtt senast i
sitt nyligen avlämnade betänkande 2001/02:KU13.

Utskottet hänvisade där till den redovisning av
förslag i utredningsbetänkanden under senare år som
rör frågor om åldersgräns för ungas rösträtt samt om
ungas deltagande i politiken som lämnats i
utskottets betänkande 2000/01:KU11 samt
kompletterade med en redovisning för förslag som
lämnats av Kommittén om medborgarskapskrav i dess
betänkande Medborgarskapskrav i svensk lagstiftning
(SOU 2000:106) och av Kommundemokratikommittén i
dess betänkande Att vara med på riktigt –
demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU
2001:48). Förslaget från Kommittén om
medborgarskapskrav, som Kommundemokratikommittén
instämt i, innebär bl.a. att kravet på folkbokföring
i Sverige under minst tre år för att andra utländska
medborgare än EU-medborgare eller medborgare i
Island eller Norge skall ha rätt att delta i
kommunal- och landstingsval skall tas bort.
Utskottet vidhöll i sitt ställningstagande till
frågan om rösträtt vid riksdagsval för andra än
svenska medborgare sin tidigare bedömning att
sambandet mellan medborgarskap och rösträtt inte bör
brytas. Därutöver var utskottet alltjämt av den
åsikten att sambandet mellan rösträttsålder och
myndighetsålder bör behållas. Utskottet vidhöll
alltså sin tidigare bedömning när det gäller en
sänkning av rösträttsåldern. Utskottet fann vidare
inte skäl att förorda en lagändring så att de som
uppnår rösträttsåldern under år då allmänna val
hålls blir röstberättigade.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i frågan
om rösträttsålder och anser således att sambandet
mellan rösträttsålder och myndighetsålder bör
behållas. Utskottet avstyrker därmed motionerna
2001/02:K62 (fp) yrkande 1 och 2001/02:K67 (c)
yrkande 3.

Utskottet vidhåller även sin tidigare bedömning i
frågan om sambandet mellan medborgarskap och
rösträtt vid riksdagsval och anser således att detta
samband inte bör brytas. Såvitt avser
medborgarskapskravet för rösträtt vid övriga val och
vid folkomröstningar vill utskottet erinra om att
förslaget från Kommittén om medborgarskapskrav att
samtliga utländska medborgare skall ges rösträtt vid
de kommunala valen och vid kommunala
folkomröstningar om de är folkbokförda i kommunen
respektive landstinget och senast på valdagen fyller
18 år har inte resulterat i någon proposition inför
årets val utan bereds enligt uppgift från
Regeringskansliet vidare. Denna beredning bör enligt
utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker med
det anförda motion 2001/02:K66 (mp) yrkandena 2
och 3.

Renodlat personval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till att
ytterligare erfarenheter av nuvarande system
bör avvaktas motioner om att procentspärrarna
vid personröstningen skall tas bort.
Jfr reservation 12 (m, c, fp).

Propositionen

Regeringen anser i propositionen (s. 40) att
personvalets potential måste utnyttjas bättre och
hänvisar till att en övervägande del av väljarna,
framför allt de yngre, enligt Rådet för utvärdering
av 1998 års val uppfattar att personvalsreformen är
positiv. Reformen har bl.a. visat sig ha viss
positiv inverkan på annars icke politiskt aktiva.
Enligt regeringens mening skall personvalssystemet,
såsom det nu är utformat, stödjas så att
intentionerna med det uppfylls. Exempelvis bör
informationen om kandidaterna förbättras.

Motioner

Procentspärrarna vid personval tas upp i fyra
motioner.

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 13 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram förslag om införande av ett
rent personvalssystem fr.o.m. riksdagsvalet år 2006.
Motionärerna anser att spärrarna vid personval bör
tas bort helt. Margareta Cederfelt (m) begär i
motion 2001/02:K64 ett tillkännagivande för
regeringen om att dagens spärrar om 5 respektive 8 %
tas bort för att underlätta och uppmuntra
personvalskandidaturer.
I motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om att avskaffa spärrarna i personval
till riksdag, kommun samt till region eller
landsting. Utvecklingen bör enligt motionärerna inom
en snar framtid leda till att spärrarna helt tas
bort.
I motion 2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om införandet av personval. Motionärerna
anser att de nuvarande spärrgränserna bör tas bort
och att frågan om vilka personer som skall träda in
på partiets mandat skall avgöras av hur många kryss
en kandidat har fått, inte av partiets placering av
honom eller henne på listan.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet har behandlat motioner om att ta bort
procentspärrarna vid personval senast i sina
betänkanden 2001/02:KU8 och 2001/02:KU13. Utskottet
redogjorde i det förstnämnda betänkandet för
gällande regler och för det förslag som Rådet för
utvärdering av 1998 års val lagt fram i
delbetänkandet Personval 1998 – En utvärdering av
personvalsreformen (SOU 1999:136).

Utskottet hänvisade till att det i betänkande
2000/01:KU7 behandlat ett antal motioner med
yrkanden om ändrade regler för personval. Utskottet
ansåg där att ytterligare erfarenheter av systemet
borde avvaktas innan utskottet föreslog några
förändringar och ville därför inte förorda någon
ändring av t.ex. spärrnivåerna. – Utskottet vidhöll
i de båda betänkandena från innevarande riksmöte sin
tidigare bedömning att ytterligare erfarenheter av
systemet bör avvaktas, innan utskottet föreslår
några förändringar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
i frågan om procentspärren vid personval och
avstyrker motionerna 2001/02:K60 (m) yrkande 13,
2001/02:K62 (fp) yrkande 2, 2001/02:K64 (m) och
2001/02:K67 (c) yrkande 6.

Kommunala utjämningsmandat m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om kommunala
utjämningsmandat och förändring av
kommunernas möjligheter att dela in i
valkretsar.
Jfr reservation 13 (v, kd).

Motion

En utredning kring representativitetsmässiga problem
i valkretsindelade kommuner begärs i motion
2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkande 2.
Motionärerna anser att utjämningsmandat bör införas
eller en förändring göras i kommunernas möjligheter
att indela i valkretsar.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet redogjorde i sitt nyligen avlämnade
betänkande 2001/02:KU8 för gällande regler om
kommunala utjämningsmandat och valkretsindelning.
Utskottet framhöll att det vid flera tillfällen
behandlat motioner med yrkanden om att införa
utjämningsmandat i kommunfullmäktigevalen. Utskottet
hade då ansett bl.a. att man bör hålla fast vid det
system som gäller och att någon ny utredning av
frågan inte heller behövts. Utskottet vidhöll vid
den senaste behandlingen sin tidigare bedömning och
avstyrkte en motion i frågan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i frågan
om införande av utjämningsmandat och om
valkretsindelning. Utskottet avstyrker därmed motion
2001/02:K65 (kd) yrkande 2.

Skilda valdagar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående utredning motioner om skilda dagar
för val till riksdag och kommunfullmäktige.

Motioner

Skilda dagar för val till riksdag och
kommunfullmäktige önskas i två motioner. Ett
tillkännagivande för regeringen om detta föreslås i
motion 2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
yrkande 3. I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl.
(mp) yrkande 1 föreslås att riksdagen skall besluta
att införa skilda valdagar till kommunfullmäktige
och riksdag.

Bakgrund

Utskottet behandlade frågan om skilda valdagar
senast i sitt betänkande 2001/02:KU13. Utskottet
hänvisade där till att riksdagen i oktober 1999
gjort ett tillkännagivande till regeringen om
behovet att utreda bl.a. frågan om skilda dagar för
val till riksdagen respektive till landstings- och
kommunfullmäktige samt till att 1999 års
författningsutredning därefter fått i särskilt
uppdrag att utreda bl.a. denna fråga.

Utskottet ansåg – liksom i sitt betänkande
2000/01:KU11 – att resultatet av 1999 års
författningsutrednings arbete borde avvaktas och
avstyrkte föreliggande motioner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin bedömning att resultatet av
1999 års författningsutrednings arbete bör avvaktas
och avstyrker motionerna 2001/02:K62 (fp) yrkande 3
och 2001/02:K66 (mp) yrkande 1.

Internetröstning och tillgänglighet till
vallokaler

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om möjlighet att
rösta via Internet och en motion om den
möjlighet för fysiskt funktionshindrade att i
vissa fall avge sin röst i anslutning till
vallokal som riksdagen nyligen beslutat om.
Jfr reservationerna 14 (m) och 15 (fp).

Motioner

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 15 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om möjligheter att genomföra omröstningar
på Internet. Motionärerna anser att någon eller
några kommuner bör ges möjlighet att genomföra
folkomröstning på Internet och att försök med
kommunalval bör göras år 2006 i någon eller några
kommuner.

I motion 2001/02:K70 av Anna Kinberg (m) begärs
ett tillkännagivande för regeringen om elektronisk
röstning i allmänna val (yrkande 1), förslag till
lagändring så att elektronisk poströstning blir
möjlig (yrkande 2), förslag till ändring så att
elektronisk brevröstning blir möjlig (yrkande 3)
samt tillkännagivanden om tillgängligheten och
monopolställningen hos Posten Sverige AB (yrkande 4)
och om försöksverksamhet med elektronisk röstning
(yrkande 5). Motionären anser att inom de
möjligheter som finns att rösta utanför vallokal
röstning borde få ske elektroniskt och att en
möjlighet att avge sin poströst elektroniskt borde
underlätta och effektivisera poströstningen, liksom
möjligheten att avge brevröst elektroniskt borde
underlätta och effektivisera brevröstningen. Posten
AB:s monopol på poströstning bör enligt motionären
brytas upp och fler lokaler kunna arrangera
poströstning samt försöksverksamhet med elektronisk
röstning genomföras i någon kommun.

I motion 2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om tillgängligheten och demokratin. Motionärerna
hänvisar till förslaget i proposition 2001/02:53 om
möjligheten för en väljare som är fysiskt
funktionshindrad att i vissa fall avge sin röst i
anslutning till vallokalen och anser att den
lösningen inte är bra.

Bakgrund

Bedömning i propositionen

Regeringen bedömer sammanfattningsvis att
utgångspunkten vid användning av informationsteknik
(IT) i allmänna val bör vara att allmänhetens
förtroende upprätthålls genom att valhemligheten och
rättssäkerheten garanteras. Det är enligt regeringen
för tidigt att i dag uttala sig om i vilken
utsträckning IT kan komma att användas vid val.
Ytterligare erfarenheter måste först vinnas.

Regeringen hänvisar bl.a. till att
Demokratiutredningen i sitt slutbetänkande pekat på
att ett elektroniskt röstningsförfarande kan
innebära att valhandlingen tenderar att bli en
opinionsyttring på valdagen och förlora den tyngd,
värdighet och symboliska betydelse som den
traditionella valhandlingen har, men att utredningen
ändå ansåg att försök med Internetbaserat röstande
borde genomföras i någon kommun, alternativt
tekniken utvecklas i samband med ett skolval i någon
eller några skolor.
Regeringen hänvisar vidare till att Valtekniska
utredningen ansett att Internetröstning, innan sådan
prövas i ett val, måste föregås av en omfattande
försöksverksamhet, lämpligen i form av skolval och
att det är först efter en sådan försöksverksamhet
som man kan ta slutlig ställning till om förfarandet
kan tillämpas i ett verkligt val.
Regeringens bedömning är att det i dag inte är
aktuellt med röstning i allmänna val via Internet
utanför vallokal. Det är enligt regeringen viktigt
att valhemligheten kan upprätthållas och att
identifieringen av väljare kan klaras.
Valhemligheten måste vara absolut. Valförfarandet
skall därför vara utformat så att väljaren kan lämna
sin röst utan insyn av annan. Liksom
Demokratiutredningen finner regeringen att det finns
risk att ett elektroniskt röstningsförfarande medför
att valhandlingen förlorar den tyngd, värdighet och
symboliska betydelse som den traditionella
valhandlingen har. IT bör däremot kunna användas för
att underlätta röstning i vallokal och för
röstsammanräkning.
Regeringen har i regleringsbrev gett
Valmyndigheten i uppdrag att följa den svenska och
internationella utvecklingen i fråga om elektronisk
röstning. I förberedelsearbetet inför de allmänna
valen 2002 har regeringen också givit Valmyndigheten
ett flertal uppdrag för att underlätta för väljarna.
Valmyndigheten skall bl.a. senast den 15 februari
2002 och den 15 juni 2002 rapportera till regeringen
om tillgången till vallokaler inför de allmänna
valen 2002. Valmyndigheten skall vidare senast den 1
mars 2002 och den 1 juni 2002 rapportera om Posten
Sverige AB:s förberedelsearbete inför de allmänna
valen 2002 och förberedelsearbetet med
institutionsröstningen.
Regeringen avser också enligt propositionen att
tillsätta en arbetsgrupp inom Regeringskansliet, som
skall följa forskning och utveckling av nya tekniker
och metoder inom IT för att främja en representativ
demokrati med brett medborgerligt deltagande.

Regeringen framhåller att enligt den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken skall lokaler
dit allmänheten har tillträde vara tillgängliga för
personer med funktionshinder senast 2010. Regeringen
framhåller vidare som angeläget att kommuner och
landsting så snart som möjligt vidtar åtgärder för
att förbättra tillgängligheten till kommunala
lokaler för politisk verksamhet.

Ändringar i vallagen

Riksdagen har nyligen beslutat om ändringar i
vallagen (prop. 2001/02:53, bet. 2001/02:KU8, rskr.
2001/02:147). Ändringarna innebär bl.a. att en
kommun som avser att som vallokal använda en lokal
som inte är tillgänglig för fysiskt
funktionshindrade först skall samråda med
länsstyrelsen om saken. Kommunen skall ange varför
den gjort bedömningen att någon annan lokal inte kan
användas i stället. Om det är omöjligt att använda
någon lämpligare lokal, skall den som på grund av
ett fysiskt funktionshinder inte kan avge sin röst i
vallokalen i stället kunna göra det utanför lokalen.
I propositionen hade uttalats att poströstningen
borde behållas som huvudregel för röstning som inte
sker i vallokal. Ändringarna innebär att, om en
vallokal inte är tillgänglig för en fysiskt
funktionshindrad väljare, valförrättaren mot
huvudregeln att han eller hon i väljarens närvaro
skall lägga valkuvertet i valurnan får ta emot
väljarens valkuvert utanför vallokalen om det kan
ske under betryggande former.

Utskottets tidigare bedömning

Utskottet behandlade i samband med det nyss nämnda
ärendet om ändringar i vallagen (bet. 2001/02:KU8)
motioner om möjligheter att rösta via Internet.
Utskottet ansåg att det vore av värde att kunna
använda modern teknik även i valsammanhang.
Samtidigt insåg utskottet att ett antal frågor som
bl.a. har med valhemligheten att göra först måste
lösas. Utskottet hänvisade till att frågan om
röstning via Internet bereddes vidare i
Regeringskansliet. Enligt utskottet borde resultatet
av denna beredning avvaktas.

Utskottet behandlade i samma betänkande motioner
om att röstmottagning, som är en myndighetsuppgift,
inte skall hanteras av Posten AB och om att
funktionshindrade inte skall kunna hänvisas till att
lämna sin röst ”på trappan” till den ordinarie
vallokalen. Utskottet påpekade att omkring en
tredjedel av all röstning sker på postkontor och att
det är viktigt att väljarnas möjlighet till
förtidsröstning inte försämras. Även andra
möjligheter till förtidsröstning än röstning på
postkontor måste enligt utskottet övervägas,
särskilt med hänsyn till den förändringsprocess som
Posten AB genomgår. Utskottet ansåg att
poströstningen bör behållas samt att det är
nödvändigt att Posten AB:s ansvar i detta avseende
på olika sätt tydliggörs. Utskottet erinrade om att
den centrala valmyndigheten har det övergripande
ansvaret för att poströstningen genomförs på ett
ändamålsenligt sätt. I den mån Posten AB inte kan
åta sig uppgiften med poströstning i framtiden ansåg
utskottet liksom regeringen att den centrala
valmyndigheten bör anlita kommunerna för detta
ändamål.
Utskottet erinrade om att regeringen avsåg att på
lämpligt sätt låta följa upp och utvärdera 2002 års
val med avseende på bl.a. genomförandet av
förtidsröstningen. Enligt utskottet borde ett
eventuellt förslag till ändrade bestämmelser
föreläggas riksdagen i sådan tid att ett nytt system
kan införas till valet år 2006. En motion om Posten
AB som röstmottagare, där ett nytt system inför
valet 2006 efterlystes, fick enligt utskottet anses
tillgodosedd och avstyrktes.
Utskottet ansåg vidare att målet måste vara att
alla vallokaler skall vara tillgängliga för personer
med fysiska funktionshinder samt att den föreslagna
nya bestämmelsen om användning av vallokaler som
inte är tillgängliga för fysiskt funktionshindrade
gav uttryck för målsättningen att endast lokaler som
är tillgängliga för fysiskt funktionshindrade skall
användas till vallokaler. Om emellertid verkligheten
är sådan att det inte finns någon lokal att tillgå
som är anpassad för fysiskt funktionshindrade
innebar den föreslagna nya bestämmelsen enligt
utskottet en förbättring mot vad som gäller.
Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och
avstyrkte en motion om möjligheten för
funktionshindrade att lämna röst.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin nyligen gjorda och ovan
redovisade bedömning om röstning via Internet och
avstyrker motionerna 2001/02:K60 (m) yrkande 15 och
2001/02:K70 (m) yrkandena 1–5.

Utskottet avstyrker även med hänvisning till sin
nyligen gjorda och ovan redovisade bedömning om
vallokalers tillgänglighet motion 2001/02:K62 (fp)
yrkande 8.

Demokratins princip i kommunallagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
principen om demokrati skall föras in i
kommunallagen.

Propositionen

Regeringen föreslår att det i kommunallagens
inledningsparagraf – 1 kap. 1 § – skall slås fast
att kommuners och landstings verksamhet bygger på
principen om demokrati.

Förslaget innebär, påpekar regeringen, att
kommunallagens inledningsparagraf får en
motsvarighet till stadgandet i regeringsformens
inledningsparagraf om demokrati som grundläggande
princip. Regeringen vill med förslaget betona vikten
av att alla kommuner och landsting särskilt
uppmärksammar vilka effekter olika åtgärder får för
den kommunala demokratin. Regeringen framhåller att
det för medborgarna är av avgörande betydelse att
kommuner och landsting på förhand analyserar hur nya
organisations-, styr- och verksamhetsformer kan
komma att påverka olika gruppers insyn, inflytande
och ansvar.
I sammanhanget pekar regeringen på ett uppdrag som
lämnats till Statskontoret för att skapa ett system
för kontinuerlig nationell uppföljning av väsentliga
nyckeltal vad gäller samtliga kommuners och
landstings organisations-, styr- och
verksamhetsformer liksom väsentliga nyckeltal vad
gäller demokrati och rättssäkerhet i samtliga
kommuner och landsting. En slutredovisning av
uppdraget skall ske i maj 2002. Systemet syftar till
att underlätta för staten att kontinuerligt kunna
följa kommunernas och landstingens förnyelsearbete
och att ge indikationer på utvecklingen när det
gäller demokrati och rättssäkerhet. Förhoppningen är
också att kommunerna och landstinget själva skall
stimuleras att använda uppföljningssystemet som en
del i det egna demokratiutvecklingsarbetet och för
att bl.a. öka kunskapen om förnyelsearbetets
konsekvenser för demokrati och rättssäkerhet.

Bakgrund

Kommunallagen (1991:900) är indelad i tio kapitel.
Inledningsparagrafen innehåller bestämmelserna att
Sverige är indelat i kommuner och landsting samt att
dessa på den kommunala självstyrelsens grund sköter
de angelägenheter som anges i kommunallagen eller i
särskilda föreskrifter. Första kapitlet innehåller
utöver bestämmelserna om indelningen i kommuner och
landsting även en bestämmelse om kommunmedlemskap.
Andra kapitlet innehåller bestämmelser om
kommunernas och landstingens befogenheter. I tredje
kapitlet regleras kommunernas och landstingens
organisation och verksamhetsformer. Bestämmelser om
de förtroendevalda finns i fjärde kapitlet, om
fullmäktige i femte kapitlet, om styrelsen och
övriga nämnder i sjätte kapitlet samt om
medbestämmandeformer i sjunde kapitlet. Åttonde
kapitlet innehåller bestämmelser om ekonomisk
förvaltning. Bestämmelser om revision finns i nionde
kapitlet. Slutligen finns i tionde kapitlet
bestämmelser om laglighetsprövning.

Som grundprinciper för kommunernas kompetens
gäller lokaliseringsprincipen,
likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen.
Dessa principer har getts uttryck i 1999 års
kommunallag.
Enligt den allmänna kompetensregeln i 2 kap. 1 §
får kommuner och landsting själva ta hand om sådana
angelägenheter av allmänt intresse som har
anknytning till kommunens eller landstingets område
eller deras medlemmar och som inte skall handhas
enbart av staten, en annan kommun, ett annat
landsting eller någon annan. Paragrafen ger uttryck
bl.a. åt lokaliseringsprincipen.
Enligt 2 kap. 2 § kommunallagen skall kommuner och
landsting behandla sina medlemmar lika, om det inte
finns sakliga skäl för något annat.
Likställighetsprincipen innebär att det inte utan
stöd av speciallag är tillåtet för kommuner och
landsting att särbehandla kommunmedlemmar eller
grupper av kommunmedlemmar på annat än objektiv
grund. Likställighetsprincipen gäller bara gentemot
kommunens eller landstingets egna medlemmar.
Självkostnadsprincipen kommer till uttryck i 8
kap. 3 c §, där det föreskrivs att kommuner och
landsting inte får ta ut högre avgifter än som
svarar mot kostnaderna för de tjänster eller
nyttigheter som kommunen eller landstinget
tillhandahåller.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning i denna del
att principen om demokrati bör föras in i
kommunallagens inledningsparagraf. Förslaget om
ändring i 1 kap. 1 § kommunallagen tillstyrks
således.

Kommunal kompetens

Kommunal näringsverksamhet och
laglighetsprövning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om
inskränkningar i och närmare reglering av
kommunernas möjligheter att bedriva
näringsverksamhet, om förstärkning av
möjligheterna till laglighetsprövning av
sådan verksamhet och om sanktionssystem.
Utskottet avstyrker vidare en motion om
förtydligande av kommuners möjlighet att
stödja enskilt företagande.
Jfr reservationerna 16 (m, fp) och 17 (m, kd,
fp).

Motioner

I motion 2001/02:K271 av Per Unckel m.fl. (m)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till förstärkt möjlighet för
medborgarna att laglighetspröva verksamhet som
bedrivs av kommuner och landsting.

Kommunal verksamhet bör enligt motionärerna
bedrivas i förvaltningsform och bolagsform endast
accepteras som en övergångsform inför en
privatisering. Det framstår som en klar brist att
medborgarna inte har möjlighet att via
laglighetsprövning få prövat om kommunpolitikerna
följer kommunallagen i den verksamhet som
organiseras i bolagsform, och möjligheten att
laglighetspröva kommunala beslut bör utvidgas till
att gälla även beslut och verksamheter i bolag där
kommuner utövar ett bestämmande inflytande. För en
kommuninvånare som vill få till stånd en
laglighetsprövning då en kommun eller ett landsting
bestämmer sig för att i förvaltningsform eller via
bolag gå ut på den öppna marknaden och sälja
tjänster som ligger i kommunallagens utmarker kan
det finnas problem. Det krävs ett formellt kommunalt
beslut att överklaga, och om en kommunal enhet
inleder en försäljningsverksamhet på den öppna
marknaden utan något formellt beslut om saken finns
det inte något beslut att laglighetspröva. Om en
kommun anslår pengar till ett kommunalt bolag som
efter en månad visar sig använda pengarna på ett
otillåtet sätt, kan beslutet inte längre överklagas,
eftersom beslut skall överklagas inom tre veckor
efter det att det har justerats. En kommun kan
vidare inte tvingas att rätta sig efter ett beslut i
ett laglighetsprövningsärende, och om det inte rör
sig om myndighetsutövning finns ingen straffrättslig
eller civilrättslig sanktion att tillgripa mot
kommunen. De påtalade bristerna bör enligt
motionärerna snarast rättas till.
Liknande synpunkter framförs i motion 2001/02:N312
av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 10, där
motionärerna föreslår ett tillkännagivande för
regeringen om ändringar i kommunallagen. Regeringen
bör enligt motionärerna ges i uppdrag att föreslå
förändringar av kommunallagen med följande
utgångspunkter: Medborgarnas möjligheter till
laglighetsprövning av verksamhet som drivs av
kommun, landsting eller kommunala bolag skall
stärkas. Det bör vara möjligt att överklaga
verksamhet oavsett om verksamheten baseras på ett
formellt beslut och oavsett om verksamheten bedrivs
i ett kommunalt bolag eller i en förvaltning. Ett
straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen
inte rättar ett upphävt beslut bör införas.
Liknande synpunkter framförs också i flera
motioner från enskilda moderata ledamöter. I motion
2001/02:K205 av Rolf Gunnarsson (m) föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om kommunal
näringsverksamhet. I motion 2001/02:K305 av Christel
Anderberg (m) föreslås tillkännagivanden för
regeringen om kommunal näringsverksamhet (yrkande
1), om en översyn av 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen
(yrkande 2), om en översyn av kommunallagens regler
om laglighetsprövning (yrkande 3) samt om sanktioner
vid domstolstrots (yrkande 4). I motion 2001/02:K365
av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa Thalén Finné
(m) föreslås ett tillkännagivande för regeringen om
att kommunallagen måste förtydligas så att det klart
framgår vad som gäller för kommunal
näringsverksamhet. I motion 2001/02:K366 av Marietta
de Pourbaix-Lundin (m) föreslås att riksdagen begär
att regeringen lägger fram förslag till ändring i
kommunallagen så att näringsverksamhet inte i någon
form får bedrivas av kommuner och landsting.
I motion 2001/02:N312 av Per Westerberg m.fl. (m)
yrkande 5 föreslås vidare ett tillkännagivande för
regeringen om demokratiproblem till följd av
olämplig verksamhet som bedrivs av myndigheter,
kommunala och statliga organ. Motionärerna anser att
möjligheterna till insyn och till laglighetsprövning
av den verksamhet som skattebetalarna bidrar till är
otillräckliga och att kommunerna genom olika
bolagsbildningar kan kringgå kommunallagens
restriktioner, såsom offentlighetsprincipen och
självkostnadsprincipen. I samma motion yrkande 6
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om en
förtroendeklyfta till följd av olämplig verksamhet
som bedrivs av myndigheter, kommunala och statliga
organ. Motionärerna anför att en väldigt liten del
av svenska folket tycker att stat och kommun skall
investera skattemedel i affärsverksamhet som redan
drivs av privata företag och att den allmänna
uppfattningen är att stat och kommun bör inrikta sig
på annat samt att myndigheters främsta uppgift är
att inspektera, granska eller ge olika tillstånd.

I motion 2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 3 föreslås att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till ändring av
kommunallagen i syfte att underlätta prövning av
kommunal näringsverksamhet. Motionärerna anser att
lagen bör ses över och att det bör göras lättare för
företag att överklaga kommunala beslut om stöd i
olika former till företag – besluten bör kunna
prövas i domstol. Motionärerna anför att det är
mycket svårt att överklaga ett kommunalt beslut som
innebär stöd till en konkurrent, att det är omöjligt
om företaget som drabbas inte är kommunmedlem i
kommunallagens mening och att det över huvud taget
inte går att överklaga om beslutet om stöd fattats
av ett kommunalt bolag.

Samma synpunkter framförs i motion 2001/02:Fi299
av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 4. Motionärerna
föreslår att riksdagen begär att regeringen skall
lägga fram förslag till ändringar av kommunallagen i
syfte att göra det lättare för företag att överklaga
kommunala beslut om stöd i olika former till
företag.
I motion 2001/02:K319 av Mikael Oscarsson (kd)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om en
restriktiv syn på kommunal näringsverksamhet.
Regeringen bör enligt motionären ta initiativ till
en uppföljning och kartläggning av hur kommuner och
landsting följer kommunallagens anda i fråga om
kommunala bolag.

I motion 2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om avveckling av de kommunala bolagen.
Enligt motionärerna skall kommunal verksamhet styras
med full insyn och öppenhet. Bolagen tar enligt
motionärerna i anspråk kommunala resurser som borde
användas till kärnverksamheter, konkurrerar ofta ut
små privata tjänsteföretag och riskerar
skattebetalarnas pengar i vidlyftiga affärer.

Stöd till enskilt företagande

En motion rör möjligheten för kommuner att stödja
enskilt företagande i den egna kommunen. Kjell
Eldensjö (kd) föreslår i motion 2001/02:K290 ett
tillkännagivande för regeringen om lagförtydligande
såvitt avser 1 kap. 1 § och 2 kap. 8 § kommunallagen
om kommuners möjlighet att underlätta för företag i
den egna kommunen. Motionären anser att det i
kommunallagen bör tydliggöras ytterligare vad som
ligger inom det kommunala kompetensområdet och var
gränsen går för begreppet stödja enskilt företag
samt att det i förarbetena bör definieras tydligare
vad som i detta sammanhang menas med uttrycket
”synnerliga skäl” i lagtexten.

Bakgrund

Gällande ordning

Särskilda bestämmelser om näringsverksamhet m.m.
finns i 2 kap. 7 och 8 §§. Enligt 7 § får kommuner
och landsting driva näringsverksamhet, om den drivs
utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla
allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt
medlemmarna i kommunen eller landstinget.
Allmänintresset är utgångspunkten för bedömningen av
det tillåtna, dvs. att en verksamhet eller en
anläggning är avsedd för medlemmarna i kommunen
eller landstinget. I praktiken finns det inget
hinder för att även andra än dessa utnyttjar
anläggningarna eller tjänsterna. Bestämmelsen om att
verksamheten skall drivas utan vinstsyfte är ett
uttryck för den kommunalrättsliga principen om
förbud mot spekulativa företag. Principen innebär
att en kommun eller ett landsting inte får bedriva
en verksamhet som huvudsakligen syftar till att ge
ekonomisk vinst. Något absolut förbud mot vinst i en
verksamhet finns dock inte. I vilken utsträckning
verksamheten får ge överskott och hur detta skall
användas får bedömas med tillämpning av
självkostnadsprincipen, som finns inskriven i 8 kap.
3 b § kommunallagen.

Kommunerna kan anses ha en oomtvistad rätt att
vara verksamma på en rad områden som vanligen ses
som en del av näringslivet, t.ex. bostadsföretag,
el-, gas- och värmeverk, renhållningsverk och
trafikföretag. Sådana verksamheter är att anse som
sedvanlig kommunal affärsverksamhet. Den del av
näringslivet, som av tradition är förbehållen den
enskilda företagsamheten, brukar kallas det
egentliga näringslivet. (Se Ingvar Paulsson m.fl.,
Den nya kommunallagen, 1997, s. 106.)
Kommuner och landsting får enligt 3 kap. 16 §
efter beslut av fullmäktige lämna över vården av en
kommunal angelägenhet till ett aktiebolag, ett
handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell
förening, en stiftelse eller en enskild individ. Som
förutsättning gäller att någon särskild ordning inte
har föreskrivits för handhavandet av angelägenheten.
Vården av en angelägenhet som innefattar
myndighetsutövning får överlämnas endast om det
finns stöd för det i lag. Den överlämnade
verksamheten skall falla inom den kommunala
kompetensen.
Enligt 2 kap. 8 § får kommuner och landsting
genomföra åtgärder för att allmänt främja
näringslivet i kommunen eller landstinget, medan
individuellt stöd till enskilda näringsidkare får
lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det.
Kommuner och landsting får i princip endast vidta
åtgärder som allmänt främjar näringslivet i kommunen
eller landstinget. Sådana åtgärder är bl.a. att
tillhandahålla mark och teknisk service till
företagen. Inget hindrar att en generell
lågprislinje tillämpas vid upplåtelse av mark eller
elkraft, men individuella prisförmåner får inte
förekomma. Generellt sett är det inte en uppgift för
kommunerna eller landstingen att tillhandahålla
näringslivet lokaler. De får emellertid tillgodose
hantverkets och den mindre industrins behov av
lokaler under förutsättning att verksamheten
inriktas på detta företagarkollektiv i allmänhet.
Utanför kompetensen faller individuellt anpassad
lokalhållning åt enstaka industriföretag.
I förarbetena till gällande kommunallag lämnas
vissa exempel på vad som kan anses falla inom
undantagsområdet för stöd till enskilda
näringsidkare. Om en viss verksamhet, trots att den
normalt faller utanför den kommunala kompetensen,
har anknytning till redan befintlig eller erkänd
kommunal verksamhet, kan det te sig opraktiskt eller
verklighetsfrämmande att inte tillåta verksamheten.
När det enskilda initiativet viker eller faller bort
på ett visst serviceområde som normalt hävdas av den
privata företagsamheten kan det uppkomma ett
rättsligt utrymme för kommunala åtgärder som annars
skulle betraktas som otillåtna. Denna kompetensgrund
har särskild betydelse i glesbygdsområden, där
kommunen kan vilja upprätthålla en viss kommersiell
servicenivå i fråga om livsmedelsaffärer eller
bensinstationer. Många kommuner har sett sig
föranlåtna att göra ekonomiska insatser för att
trygga tillgången på hotell i kommunen. Sådana
insatser kan vara kompetensenliga när det står klart
att enskilda företag och personer inte är beredda
att göra de nödvändiga insatserna.
Om synnerliga skäl skulle anses föreligga i ett
enskilt fall måste också Europeiska gemenskapens
regler om stöd till näringslivet beaktas. Dessa
innehåller ett principiellt förbud mot stöd som kan
riskera att snedvrida konkurrensen på den gemensamma
marknaden.
Bestämmelser om kommunernas kompetens finns också
i särskilda kompetensutvidgande lagar, såsom lagen
(1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom
turistväsendet, lagen (1970:663) om vissa kommunala
befogenheter i fråga om sysselsättning för
handikappade och lagen (1993:406) om kommunalt stöd
till boendet samt lagar som gäller för särskilda
förvaltningsgrenar. Bestämmelser finns främst inom
områdena vatten och avlopp, el, det sociala området,
hälso- och sjukvård, skolväsendet, renhållning och
avfallshantering och plan- och byggväsendet.

Bestämmelser om laglighetsprövning av kommunala
beslut finns i 10 kap. kommunallagen. Institutet
laglighetsprövning ersätter det som tidigare
kallades kommunalbesvär.

Kännetecknande för laglighetsprövningen är bl.a.
att de beslut som överklagas endast kan angripas på
de grunder som anges i kommunallagen och att
prövningen är begränsad till lagligheten av ett
beslut. Laglighetsprövningen skiljer sig från
förvaltningsbesvär, som kan avse både laglighets-
och lämplighetsfrågor. Förvaltningsbesvär används i
allmänhet beträffande beslut som har karaktär av
myndighetsutövning.
Varje medlem av en kommun eller ett landsting har
rätt att få lagligheten av kommunens eller
landstingets beslut prövad genom att överklaga dem
hos kammarrätten. Följande beslut får överklagas:
beslut av fullmäktige, beslut av en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om beslutet inte är av rent
förberedande eller rent verkställande art, samt de
beslut revisorerna fattar om sin förvaltning i
enlighet med 9 kap. 13 § kommunallagen. – Beslut
fattade av kommunala företag ingår således inte
bland dem som kan överklagas.
Om det i lag eller annan författning finns
särskilda föreskrifter om överklagande gäller inte
föreskrifterna i 10 kap. kommunallagen. Sådana
bestämmelser finns i bl.a. plan- och bygglagen
(1987:10) och vallagen (1972:620).
Ett överklagat beslut skall enligt 10 kap. 8 §
kommunallagen upphävas om det inte har tillkommit i
laga ordning, om beslutet hänför sig till något som
inte är en angelägenhet för kommunen eller
landstinget, om det organ som har fattat beslutet
har överskridit sina befogenheter eller om beslutet
strider mot lag eller annan författning.

När det gäller möjligheterna till sanktioner vid
domstolstrots och lagtrots anförde
konstitutionsutskottet i samband med behandlingen av
förslaget till ny kommunallag (prop. 1990/91:117,
bet. 1990/91:KU38) att det var angeläget att
frågorna om ett sanktionssystem fick sin lösning
snarast och förordade att regeringen på lämpligt
sätt skulle bereda dessa frågor. Vissa
sanktionsmöjligheter har sedan dess införts i lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade och i socialtjänstlagen
(2001:453).

Regeringen har aviserat en proposition om åtgärder
mot kommunalt domstolstrots till senare i vår. De
ändringar i kommunallagen som föreslagits i
lagrådsremissen innebär att de kommunala revisorerna
ges vidgade möjligheter att granska ärenden som rör
myndighetsutövning mot enskilda, att ett beslut som
kan överklagas genom laglighetsprövning får
verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte
särskilda skäl talar emot det och att beslut om
rättelse av ett redan verkställt beslut skall
meddelas utan oskäligt dröjsmål.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet behandlade frågor om kommunal kompetens
senast i sitt betänkande 2000/01:KU6. Utskottet
hänvisade där i huvudsak till tidigare bedömningar i
betänkande 1998/99:KU24.

Denna bedömning avsåg bl.a. frågor om omfattningen
av kommunal affärsverksamhet och om formen för
kommunal verksamhet. Med hänvisning till tidigare
ställningstaganden i hithörande frågor fann
utskottet dels att det inte finns skäl att införa
regler som förbjuder eller begränsar kommunala
företag, dels att den kommunala verksamheten bör
bedrivas i nämndform i största möjliga utsträckning,
dock att det också kan finnas skäl som talar för
bolagsformen. Utskottet fann inte heller skäl att
frångå tidigare ställningstaganden som innebär att
utskottet anser att verksamhetens speciella
förutsättningar och den samlade kommunala nyttan bör
vara utgångspunkten för organisatoriska
överväganden, att det inte fanns skäl att föreslå
ändringar i kommunallagen om inskränkningar i rätten
att bilda bolag eller om avveckling av kommunala
bolag och att det inte behövs några ytterligare
preciseringar av kommunallagens regler om den
kommunala kompetensen beträffande kommunal
näringsverksamhet.
Utskottet behandlade i samma betänkande frågor om
laglighetsprövning av kommunal näringsverksamhet.
Med hänvisning till tidigare uttalanden ansåg
utskottet att bedömningen av huruvida en verksamhet
i ett kommunalt företag ligger inom ramen för den
kommunala kompetensen primärt är en uppgift för
styrelsen samt att härutöver en politisk prövning
sker av ägaren, kommunen eller landstinget, som
genom de av fullmäktige valda ombuden vid
bolagsstämma kan ge styrelsen direktiv om att t.ex.
ändra inriktningen av verksamheten, om den inte
uppfyller vissa formella krav. Utskottet fann att
den beskrivna ordningen i de allra flesta fall
fungerar på ett tillfredsställande sätt, en ordning
som stämmer helt överens med bolagsformens principer
vad gäller styrning av verksamheten och
ansvarsfördelningen. En möjlighet till
laglighetsprövning ansågs strida mot de nyss nämnda
grundläggande villkoren för en verksamhet som
bedrivs i bolagsform.
Med hänsyn till vad utskottet anfört om
laglighetsprövning fann utskottet liksom vid
tidigare behandling av denna fråga att det inte
fanns skäl att ta upp en sakdiskussion om ett
sanktionssystem.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning av frågor
om kommunal näringsverksamhet och laglighetsprövning
och avstyrker därmed motionerna 2001/02:K205 (m),
2001/02:K271 (m), 2001/02:K305 (m) yrkandena 1–4
2001/02:K319 (kd), 2001/02:K365 (m), 2001/02:K366
(m), 2001/02:Fi296 (fp) yrkande 1, 2001/02:Fi299
(kd) yrkande 4, 2001/02:N312 (m) yrkandena 5, 6 och
10 samt 2001/02:N370 (kd) yrkande 3.

Utskottet finner inte heller skäl till att begära
sådant förtydligande som efterlyses i motion
2001/02:K290 (kd). Motionen avstyrks.

Tröghetsregel vid överlåtelse av egendom och
verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående beredning en motion om skärpning av
kraven för överlåtelse av kommunal
verksamhet.
Jfr reservation 18 (mp).

Motion

En motion rör möjligheten att begränsa rätten för
kommuner och landsting att överlåta egendom och
verksamhet. Matz Hammarström m.fl. (mp) föreslår i
motion 2001/02:K381 yrkande 8 att riksdagen skall
begära att regeringen lägger fram förslag till
ändringar i relevant lagstiftning för att skärpa
kraven för utförsäljning av kommunal verksamhet.
Motionärerna framhåller att äldreomsorg och sjukvård
har mycket stor betydelse för kommunens medborgare.
De anser att ett beslut att sälja ut sådan
strategisk verksamhet är av den digniteten att det
bör krävas två likalydande beslut av kommunal-
respektive landstingsfullmäktige med val emellan
eller att beslutet skall fattas med kvalificerad
majoritet. Folkomröstning kan också vara ett
alternativ enligt motionärerna, som också påminner
om propositionen om en stopplag för utförsäljning av
akutsjukhus och Kommundemokratikommitténs betänkande
i frågan.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Som nämnts ovan får kommuner och landsting enligt 3
kap. 16 § kommunallagen efter beslut av fullmäktige
lämna över vården av en kommunal angelägenhet till
ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk
förening, en ideell förening, en stiftelse eller en
enskild individ. Som förutsättning gäller att någon
särskild ordning inte har föreskrivits för
handhavandet av angelägenheten. Vården av en
angelägenhet som innefattar myndighetsutövning får
överlämnas endast om det finns stöd för det i lag.
Den överlämnade verksamheten skall falla inom den
kommunala kompetensen.

Under åren 2001 och 2002 gäller lagen (2000:1440) om
inskränkning i landstingens rätt att överlämna
driften av akutsjukhus till annan. Lagen förbjuder
att uppgiften att ansvara för driften av ett
akutsjukhus överlämnas till den som avser att driva
verksamheten med syfte att skapa vinst åt ägare
eller motsvarande intressent.

Utredningar

Kommundemokratikommittén har haft i uppdrag att
överväga hur avgöranden av långsiktig karaktär och
av stor principiell och ekonomisk betydelse kan
skyddas mot kortsiktigt framhastade beslut samt att
utreda behovet av särskilda bestämmelser för
avgöranden på kommunal nivå av långsiktig karaktär
och av stor principiell och ekonomisk betydelse.

Kommittén har i sitt betänkande Att tänka efter
före – samråd i kommuner och landsting (SOU 2001:89)
gjort bedömningen att det finns flera metoder som
skulle kunna bidra till att skapa rådrum och till
att främja kommun- och landstingsmedlemmarnas
deltagande och den politiska diskussionen inför
avgöranden av långsiktig karaktär och av stor
principiell och ekonomisk betydelse. Det kan handla
dels om särskilda beslutsregler som t.ex. krav på
två beslut med mellanliggande val, två beslut utan
mellanliggande val eller kvalificerad majoritet,
dels om särskilda beredningsregler som t.ex. krav på
samråd eller folkomröstning. Kommittén anför att ett
samråd normalt sker på ett tidigt stadium i
beredningsprocessen och ger medlemmarna bättre
möjligheter att delta på ett djupare och mer
engagerat sätt i beredningsprocessen. De som deltar
i ett samråd kan själva tillföra något mer än att
bara ta ställning till förutbestämda alternativ. Ett
samråd kan riktas inte bara till röstberättigade
kommun- eller landstingsmedlemmar utan även till
barn och ungdomar. Ett krav på samråd framstår
således som den mest ändamålsenliga bestämmelsen.
Kommittén föreslår därför att en bestämmelse om
samråd förs in i kommunallagen.
Kommitténs förslag är under beredning i
Regeringskansliet. Regeringen har i propositionen
ansett det lämpligt att förslaget om
samrådsförfarande hanteras i ett sammanhang med
frågan om ett stärkt folkinitiativ och avser att
återkomma till den frågan i samband med beredningen
av Kommundemokratikommitténs nämnda betänkande.

Vidare har en särskild utredare i uppdrag (dir.
2000:103) att utreda förutsättningarna för att
införa särskilda tröghetsregler vid beslut om stora
förändringar av ägar- eller driftsformer inom vården
samt lämna förslag till sådana regler. Utredaren
skall särskilt beakta intresset av att upprätthålla
en verksamhet som är tillgänglig för alla efter
behov. Utredarens förslag skall syfta till att det
demokratiska inflytandet över beslutsprocessen vid
överlåtelse av driftsansvaret för den offentligt
finansierade vården stärks. Utredaren skall lämna
ett delbetänkande senast den 31 mars 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att i första hand beredningen av
Kommundemokratikommitténs förslag bör avvaktas.
Utskottet avstyrker motion 2001/02:K381 (mp)
yrkande 8.

Ekonomiskt stöd för barn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om sådan ändring
av bestämmelserna om kommunal kompetens som
möjliggör för kommunerna att ge ekonomiskt
stöd i andra former än de nuvarande till
föräldrar för vård av egna barn. Utskottet
avstyrker också en motion om att ge
kommunerna möjlighet att ekonomiskt stödja
adoption och insemination.
Jfr reservationerna 19 (m) och 20 (kd, c,
mp).

Motioner

I flera motioner förs fram förslag om möjlighet för
kommunerna att ge stöd till barnomsorg.

I motion 2001/02:K324 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd) föreslås att riksdagen genom en särskild lag
skall besluta att kommunerna skall ha den generella
rätten att fördela sina egenfinansierade
barnomsorgssubventioner på ett rättvist sätt till
varje barn och på ett sådant sätt att föräldrar kan
erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och
genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det
barn de har ansvar för. Motionärerna hänvisar till
att Regeringsrätten i tidigare beslut (RÅ 1991 ref.
19) ansett att den allmänt vedertagna grundsatsen
när det gäller den kommunala kompetensen är att en
kommun inte utan stöd i lag eller författning får
lämna understöd till enskilda personer och att
bidrag som t.ex. vårdnadsersättning eller barnbidrag
således inte får lämnas av en kommun utan stöd i
speciallagstiftning. Motionärerna anför att
nuvarande barnomsorgssubventioner från kommuner till
föräldrar med barn i daghemsåldern ensidigt gynnar
vissa barn och att det rimliga borde vara att
kommunerna skall ha den generella rätten att fördela
sina egna medel, dvs. den del som inte finansieras
av staten, till barnomsorgssubventioner. Det bör
kunna ske på ett rättvist sätt för varje barn och på
ett sådant sätt att föräldrar kan erhålla den
faktiska valfriheten att bedöma och att genomföra
den barnomsorg som bäst lämpar sig för det barn de
har ansvar för. Motionärerna anser det klart att det
råder en konflikt mellan den princip som
Regeringsrätten åberopat och den
likställighetsprincip som gäller generellt i
kommunal verksamhet.
I motion 2001/02:K331 av Birger Schlaug (mp)
framförs liknande synpunkter och föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om ändring av
kommunallagen för att möjliggöra rätten för kommun
att ge ekonomiskt stöd till föräldrar som väljer att
vara hemma hos eget barn.
I motion 2001/02:K233 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som
möjliggör att ett antal kommuner på försök får
införa kommunalt vårdnadsbidrag/barnkonto.

Möjlighet för kommuner att ge stöd åt föräldraskap
efterlyses i motion 2001/02:K390 av Birgitta Sellén
(c). Motionären föreslår tillkännagivanden för
regeringen om att ändra kommunallagen så att en
kommun kan ge ekonomisk hjälp till familjer som vill
adoptera barn (yrkande 1) och till familjer som vill
skaffa barn genom insemination (yrkande 2).

Bakgrund

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet behandlade frågan om ekonomiskt stöd till
barnomsorg senast i sitt betänkande 2000/01:KU6.
Utskottet hänvisade där i sin bedömning till att
kommunernas skyldigheter i fråga om barnomsorg i
första hand framgår av socialtjänstlagen (1980:620)
och skollagen (1985:1100). Deras möjligheter att
sörja för barnomsorg i vidare omfattning begränsas
av föreskrifterna i kommunallagen (1991:900) om
kommunernas befogenheter. En allmänt vedertagen
grundsats när det gäller den kommunala kompetensen
är, framhöll utskottet, att en kommun inte utan stöd
i lag eller författning får lämna understöd till
enskilda personer. Om kommunernas befogenheter
skulle vidgas i den riktning som motionerna syftade
till, måste det följaktligen till en ändring av
föreskrifterna i kommunallagen eller särskild
lagstiftning. Utskottet påpekade att kommunallagens
bestämmelser om kommunernas befogenheter är
generellt bestämmande för vilka uppgifter kommunerna
kan ta sig an i skilda hänseenden. Dessa
bestämmelser borde enligt utskottet inte ändras utan
ingående överväganden i ett vidare sammanhang.
Utskottet var inte berett att med anledning av vad
som anförts i motionerna förorda några sådana
ändringar. Inte heller fanns det enligt utskottets
mening skäl att överväga särskild lagstiftning för
att vidga kommunernas befogenheter på det sätt som
motionärerna önskade.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i fråga
om stödet till barnomsorg och avstyrker motionerna
2001/02:K233 (m), 2001/02:K324 (kd) och 2001/02:K331
(mp). Utskottet anser att motsvarande skäl kan
anföras i fråga om stöd för adoption och
insemination. Utskottet avstyrker således även
motion 2001/02:K390 (c) yrkandena 1 och 2.

Utegångsförbud

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion som gäller
regler om utegångsförbud för ungdomar.

Motion

I motion 2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 16 föreslås att riksdagen hos regeringen
begär förslag som hindrar kommuner att införa
utegångsförbud för ungdomar. Motionärerna beklagar
att det under senare år förekommit debatt i några
kommuner om att införa utegångsförbud för ungdomar
under en viss tid på dygnet i stället för att
angripa roten till de problem som leder till
skadegörelse och otrygga miljöer.

Bakgrund

Bland de i 2 kap. regeringsformen stadgade
grundläggande fri- och rättigheterna finns
mötesfriheten och demonstrationsfriheten.
Mötesfrihet innebär frihet att anordna och bevista
sammankomst för upplysning, meningsyttring eller
annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk. Demonstrationsfrihet är frihet
att anordna och delta i demonstration på allmän
plats. Medborgarna är vidare gentemot det allmänna
skyddade mot frihetsberövande. De är även i övrigt
tillförsäkrade frihet att förflytta sig inom riket
och att lämna det.

De nämnda friheterna får begränsas i viss
utsträckning. Det får dock ske endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbart i ett
demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som har föranlett den och inte heller
sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens
grundvalar. Begränsning får inte göras enbart på
grund av politisk, religiös, kulturell eller annan
sådan åskådning.

I ordningslagen (1993:1617) finns vissa möjligheter
för regeringen eller efter regeringens bemyndigande
en kommun att meddela lokala föreskrifter för att
upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig
plats.

Utskottets ställningstagande

Något lagstöd för kommuner att meddela sådana
föreskrifter som avses i motionen finns inte. Därmed
behövs inte heller något sådant tillkännagivande som
motionärerna efterlyser. Utskottet avstyrker motion
2001/02:K284 (c) yrkande 16.

Särskilda frågor om rätten att begära
laglighetsprövning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om översyn av
grunderna för kommunmedlemskap och om rätt
för den som inte har fyllt 18 år att begära
laglighetsprövning.

Motioner

I motion 2001/02:K265 av Åsa Torstensson (c)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om
behovet av en översyn av grunden för vem som är
medlem av en kommun enligt kommunallagen. Hon anför
att de gällande bestämmelserna innebär bl.a. att
många personer är medlemmar i kommuner och landsting
utan att betala någon skatt där och att en av
medlemskapets viktigaste konsekvenser är rätten att
begära laglighetsprövning av kommunala beslut.
Historiskt kan det enligt motionären tyckas
självklart att den som har egendom också har rätt
att påverka och styra utvecklingen i en kommun på
grund av ett ägande i kommunen, men hon ifrågasätter
om lagstiftningen kan anses rättvis och försvarbar
med tanke på 2000-talets förändrade levnadsmönster
och därmed kommunernas ändrade
planeringsförutsättningar med ett ökat
fritidsfastighetsägande och utboägande av mark och
jordbruksfastigheter. Motionären framhåller att det
ligger ett starkt demokratiskt och politiskt ansvar
på invånarna i en kommun att utveckla och ta ansvar
för en samlad helhetssyn på en kommuns utveckling
och alla invånarnas servicebehov, där det handlar om
prioriteringar vad avser både investeringar och
långsiktighet i att klara tillväxt och
utvecklingskrav. Synen hos de åretruntboende på
ansvar och prioriteringar delas inte alltid av
fritidsboende eller utboägande. Byggplaner och
investeringar för utveckling av verksamheter kan i
detta sammanhang vara anledning till skilda åsikter
om vad som är bäst för en kommun. Motionären
efterlyser ett starkare samband mellan medinflytande
och medansvar än vad som gäller i dag och anser
därför att kommunallagens grunder för medlemskap bör
ses över.

I motion 2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om att den bör ta initiativ till att
genomföra förändringar i kommunallagen så att
ungdomar under 18 år ges möjlighet att väcka
kommunalbesvär. De flesta beslut som fattas i
kommunerna berör enligt motionärerna barn och
ungdomar, och förslaget bör ses som ett steg vidare
för att stärka ungdomars medverkan i den
demokratiska processen.

Bakgrund

Bestämmelser om laglighetsprövning av kommunala
beslut finns, som nämnts ovan, i 10 kap.
kommunallagen.

Varje medlem av en kommun eller ett landsting har
rätt att få lagligheten av kommunens eller
landstingets beslut prövad genom att överklaga dem
hos länsrätten. Beslut som får överklagas är bl.a.
beslut av fullmäktige och av en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om beslutet inte är av rent
förberedande eller rent verkställande art.
Kommunmedlemskapet regleras i 1 kap.
kommunallagen. Medlem av en kommun är den som är
folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen
eller är taxerad till kommunalskatt där. Medlem av
ett landsting är den som är medlem av en kommun inom
landstinget.
Vid införandet av den nuvarande kommunallagen
diskuterades frågan om kommunmedlemskap och rätten
att anföra vad som då betecknades som kommunalbesvär
(prop. 1990/91:117, bet. 1990/91:KU38). Regeringen
erinrade om att det ursprungliga motivet till att
ägare eller brukare av fast egendom togs upp i
kretsen av kommunmedlemmar var att de borde få utöva
sin rösträtt för egendomen redan innan de blev
taxerade för fastigheten. Sedan den till
fastighetsinnehav knutna rösträtten upphört, hade
detta motiv för att låta innehav av fast egendom
grunda medlemskap förfallit. Trots detta hade
fastighetsinnehav som grund för medlemskap fått
kvarstå i kommunallagstiftningen.
Kommunallagskommittén hade inför 1953 års
kommunallag kommit till den slutsatsen att om
innehavare av fastigheter som inte taxerades till
kommunalskatt skulle uteslutas från medlemskap,
skulle detta drabba stat och landsting i de kommuner
där de innehade fastigheter av olika slag. Frågan
hade diskuterats även inför tillkomsten av 1977 års
kommunallag, men departementschefen hade ansett att
någon ändring inte borde göras.
I förarbetena till den nuvarande kommunallagen
diskuterades frågan om saken kommit i ett annat läge
efter ändringen fr.o.m. 1988 års taxering att
fysiska personer beskattas för all inkomst i
hemortskommunen. Det innebär, påpekade regeringen,
bl.a. att ägare av fritidsfastigheter inte längre
erlägger skatt till den kommun där fastigheten är
belägen men ändå är kommunmedlemmar på grund av
fastighetsinnehavet. Många remissinstanser hade
pekat på det problem som finns för kommuner som har
en omfattande fritidsbebyggelse, och regeringen hade
stor förståelse för dessa problem. Man måste dock
enligt regeringens mening se frågan om
fastighetsinnehav som medlemskapsgrund i ett större
perspektiv. Föremålet för ett fastighetsägande kunde
vara fastigheter med en rad olika funktioner som
permanentbebodda småhus, fritidshus,
hyresfastigheter, industrifastigheter, sjukhus samt
teatrar och liknande samlingslokaler, och som ägare
uppträdde privatpersoner, juridiska personer, stat,
kommun och landsting. Fastigheterna kunde bli
föremål för en rad kommunala beslut. I många fall
kunde dessa överklagas endast genom kommunalbesvär.
Skulle man ta bort fastighetsägandet som en grund
för medlemskap skulle konsekvensen bli att rätten
till kommunalbesvär på dessa områden försvann.
Dessutom kunde det få vissa konsekvenser för
tillämpningen av kommunalrättsliga grundprinciper,
t.ex. likställighetsprincipen och
lokaliseringsprincipen som var svåra att överblicka.
Frågan om man kunde slopa ett medlemskap enbart
grundat på fastighetsinnehav krävde därför
ytterligare överväganden, och regeringen avsåg att
ta initiativ till en sådan översyn.
Ett uppdrag att göra en sådan översyn lämnades
till Lokaldemokratikommittén. Kommittén redovisade
resultatet av sina överväganden i betänkandet Det
kommunala medlemskapet (SOU 1992:72).
Lokaldemokratikommittén bedömde det som möjligt
att slopa fastighetsägandet som självständig grund
för kommunalt medlemskap men att förutsättningen för
en sådan ordning var att vissa rättigheter som har
anknytning till det kommunala medlemskapet behölls
för den kategori fastighetsägare som inte längre
skulle komma att vara medlemmar. Kommittén bedömde
däremot som oacceptabel en ordning där konsekvensen
av att slopa ägande av fast egendom som självständig
grund för kommunalt medlemskap var att
fastighetsägare utan annan anknytning till kommunen
än fastigheten skulle förlora rätten att begära
laglighetsprövning. Kommittén hänvisade därvid till
Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna och
den i konventionens artikel 6 stadgade rätten för
den enskilde att få sina civila rättigheter och
skyldigheter prövade i opartisk och offentlig
rättegång inför en domstol. Kommittén framhöll att
Europadomstolen hade tolkat konventionen på ett
sådant sätt att det måste finnas en möjlighet till
domstolsprövning även av förvaltningsbeslut och att
man inte kunde utesluta att ett bortfall av rätten
att begära laglighetsprövning för vissa
fastighetsägare i kommunen av Europadomstolen skulle
kunna anses stå i strid med Europakonventionen. Även
av denna anledning fann kommittén det angeläget att
rätten att begära laglighetsprövning skulle bestå
för samtliga fastighetsägare i kommunen. – Kommittén
ansåg också att rätten för fastighetsägare att delta
i folkomröstningar, opinionsundersökningar eller
liknande förfaranden i en fråga som berör
fastigheten skulle kvarstå, liksom rätten att enligt
indelningslagen ansöka om ändrad indelning av kommun
eller landsting.
Konstitutionsutskottet behandlade i sitt
betänkande 1993/94:KU40 över proposition 1993/94:188
Lokal demokrati en motion om att avskaffa
fastighetsinnehav som grund för kommunmedlemskap.
Utskottet hänvisade till Lokaldemokratikommitténs
översyn och framhöll att regeringen i propositionen
uppgett sig, bl.a. mot bakgrund av remissutfallet,
inte vara beredd att lägga fram något förslag men ha
för avsikt att bereda frågan vidare. – Regeringen
har därefter enligt uppgift från Regeringskansliet
avskrivit ärendet.

Allmänna bestämmelser om möjligheten att vara part i
rättegång finns i rättegångsbalken. Var och en får
vara part i rättegång, men om parten inte råder över
det som tvisten rör eller om den rör en
rättshandling som parten inte själv får ingå, skall
talan föras av den som är partens ställföreträdare.

I ett avgörande av Regeringsrätten 1979 (R 1979
2:43) har den som inte har uppnått myndig ålder
ansetts inte kunna föra kommunalbesvärstalan.
Regeringsrätten påpekade att besvärsskrivelsen hade
undertecknats av två personer med angivande av vars
och ens födelsetid och att uppgifterna visade att
ingen av dem vid tiden för överklagandet av
kommunstyrelsens beslut uppnått myndig ålder. Vid
sådant förhållande och då talan inte förts av deras
förmyndare såsom ställföreträdare hade länsstyrelsen
enligt Regeringsrätten inte bort ta upp besvären
till prövning, och till följd härav undanröjde
Regeringsrätten länsstyrelsens beslut.

Utskottets ställningstagande

Frågan om grunden för kommunmedlemskap har utretts
av Lokaldemokratikommittén utan att det lett till
något förslag till riksdagen. Utskottet anser inte
att det finns skäl att nu begära någon ny utredning
i frågan och avstyrker motion 2001/02:K265 (c).

Utskottet anser inte heller att det finns skäl
till sådana förändringar i kommunallagen som begärs
i motion 2001/02:K284 (c) yrkande 1.

Kommunernas organisation och
verksamhetsformer

Gällande ordning

Kommunernas och landstingens organisation och
verksamhetsformer regleras i 3 kap. kommunallagen.
Kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige
är beslutande församlingar. Dessa församlingar skall
tillsätta kommunstyrelse respektive
landstingsstyrelse samt de nämnder som utöver
styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller
landstingets uppgifter enligt särskilda
författningar och för verksamheten i övrigt. Normalt
skall fullmäktige bestämma nämndernas
verksamhetsområden och inbördes förhållanden.
Fullmäktige får besluta bl.a. att en nämnd skall ha
hand om en eller flera verksamheter i hela kommunen
eller landstinget och att en nämnd skall ha hand om
en eller flera verksamheter för en del av kommunen
eller landstinget.

Fullmäktige får enligt 7 § också tillsätta
fullmäktigeberedningar. En sådan beredning skall
bestå av förtroendevalda.
Fullmäktige skall enligt 3 kap. 9 § kommunallagen
besluta i ärenden som är av principiell beskaffenhet
eller annars av större vikt för kommunen eller
landstinget. Sådana ärenden kan exempelvis gälla mål
och riktlinjer för verksamheten, budget, skatt eller
andra viktiga ekonomiska frågor.

Särskilda bestämmelser om kommunala företag finns i
3 kap. 16–19 §§.

Enligt 16 § får kommuner och landsting efter
beslut av fullmäktige lämna över vården av en
kommunal angelägenhet, för vars handhavande särskild
ordning inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett
handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell
förening, en stiftelse eller en enskild individ.
Vården av en angelägenhet som innefattar
myndighetsutövning får dock överlämnas endast om det
finns stöd för det i lag. Den verksamhet som
överlämnas skall falla inom den kommunala
kompetensen.
Enligt 17 § skall fullmäktige, innan en kommun
eller ett landsting lämnar över vården av en
kommunal angelägenhet till ett aktiebolag där
kommunen eller landstinget bestämmer ensam,
fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
utse samtliga styrelseledamöter och minst en revisor
samt se till att fullmäktige får yttra sig innan
sådana beslut i verksamheten som är av principiell
beskaffenhet eller annars av större vikt fattas.
Detsamma gäller när kommunen ensam eller landstinget
ensamt bildar en stiftelse för en kommunal
angelägenhet.
Syftet med att fullmäktige skall fastställa
ändamålet med verksamheten är att minimera riskerna
för kompetensöverskridanden. Enligt förarbetena
(prop. 1990/91:117) bör detta ske i bolagsordningen
för aktiebolag, men det är inget uttryckligt krav
att detta sker. Kravet på precisering av
ändamålsbestämmelsen är enligt förarbetena särskilt
starkt om verksamheten ligger nära gränsområdena för
den kommunala kompetensen. Den rättsliga innebörden
av fullmäktiges yttranderätt innan beslut fattas i
verksamheter som är av principiell betydelse eller
annars av större vikt är att aktiebolaget
bolagsrättsligt sett kan fatta ett beslut i strid
mot fullmäktiges yttrande. Fullmäktige kan då med
stöd av 8 kap. 2 § aktiebolagslagen avsätta
styrelsen. Aktiebolaget blir bundet av reglerna om
yttranderätt genom bestämmelser i bolagsordningen
eller genom ägardirektiv som fastställs på
bolagsstämma.
Av 3 kap. 17 § kommunallagen framgår att om en
kommun eller ett landsting med stöd av 16 § lämnar
över vården av en kommunal angelägenhet till ett
aktiebolag där kommunen eller landstinget innehar
samtliga aktier, skall fullmäktige fastställa det
kommunala ändamålet med verksamheten, utse samtliga
styrelseledamöter och se till att få yttra sig innan
sådana beslut i verksamheten som är av principiell
beskaffenhet eller annars av större vikt fattas.
Detta gäller även när kommunen ensam eller
landstinget ensamt bildar en stiftelse för en
kommunal angelägenhet.
Syftet med bestämmelsen i 17 § är att tillförsäkra
kommunerna och landstingen inflytande och kontroll
över de nämnda juridiska personerna.
I 18 § regleras vad som skall gälla när en kommun
eller ett landsting lämnar över en kommunal
angelägenhet till ett bolag eller en förening där
kommunen bestämmer tillsammans med någon annan eller
till en stiftelse. Fullmäktige skall se till att den
juridiska personen blir bunden av villkoren enligt
17 § i den utsträckning som är rimlig med hänsyn
till andelsförhållandena, verksamhetens art och
omständigheterna i övrigt.
Kommuner och landsting samverkar i stor
utsträckning inom både de frivilliga och de
obligatoriska verksamheterna. Samverkan är i regel
frivillig. På vissa områden har lagstiftaren
förutsatt att kommunerna samverkar. Inom ett
begränsat antal områden är samverkan dessutom
obligatorisk. Samverkan sker i första hand om sådant
som inte är att beteckna som myndighetsutövning. Det
handlar i stället i stor utsträckning om kommunal
service.

Ställningstagande till beslut i kommunala
företag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
ändra kommunallagens bestämmelse om att
fullmäktige, om en kommun eller ett landsting
lämnar över vården av en kommunal
angelägenhet till ett helägt aktiebolag eller
en kommunal stiftelse, skall se till att få
yttra sig innan vissa viktiga beslut fattas
till att fullmäktige skall se till att få ta
ställning. Utskottet avstyrker därmed
motioner om avslag i denna del.
Jfr reservation 21 (m, kd, fp).

Propositionen

Regeringen föreslår att fullmäktige, om en kommun
eller ett landsting lämnar över vården av en
kommunal angelägenhet till ett helägt aktiebolag
eller en kommunal stiftelse, skall se till att
fullmäktige får ta ställning innan sådana beslut i
verksamheten som är av principiell beskaffenhet
eller annars av större vikt fattas. – Förslaget tas
in i 3 kap. 17 § kommunallagen.

Motioner

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 1 föreslås att riksdagen skall avslå
regeringens förslag om ändring i 3 kap. 17 §
kommunallagen. Motionärerna hänvisar till Lagrådets
uttalande att förslaget inte tillför något i sak men
kan leda till missuppfattningen att fullmäktige har
en formell vetorätt och att den nuvarande
formuleringen bör behållas.

Även i motion 2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd) yrkande 5 föreslås med hänvisning till
Lagrådets uttalande avslag på regeringens förslag om
ändring i 3 kap. 17 § kommunallagen.

Bakgrund

Lagrådets yttrande

Lagrådet har förordat att den nuvarande
formuleringen med krav på att fullmäktige skall se
till att fullmäktige får yttra sig behålls, med
motivering att den föreslagna lydelsen inte tillför
något i sak och kan föranleda missuppfattningen att
fullmäktige har en formell vetorätt.

Lagrådet har också pekat på att det viktiga för
den som har att lämna information till fullmäktige
om tilltänkta bolags- eller stiftelsebeslut rimligen
är om informationen över huvud taget skall lämnas
och att det för uppgiftslämnaren torde sakna
betydelse om fullmäktige får ”yttra sig” eller ”ta
ställning”.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen anser att åtgärder bör vidtas för att
stärka fullmäktiges ställning när det gäller viktiga
beslut som fattas i kommunala företag. Det måste
enligt regeringen finnas en garanti för att
fullmäktige har det avgörande inflytandet över
frågor som är av stor vikt för kommunen eller
landstinget, oavsett om kommunen eller landstinget
väljer att bedriva verksamhet i förvaltningsform
eller i annan form. En lagreglering som innebär att
fullmäktiges godkännande av viktiga beslut i
kommunala bolag skulle krävas riskerar att komma i
konflikt med grundläggande associationsrättsliga
bestämmelser om bolagsstyrelsens och
styrelseledamöternas ansvar. Ett motsvarande krav på
godkännande av beslut av kommunala stiftelser skulle
komma i konflikt med de rättsliga principer som
gäller för stiftelser. Enligt regeringens mening är
det tillräckligt att fullmäktige får en skyldighet
att se till att få ta ställning innan sådana beslut
i verksamheten som är av principiell beskaffenhet
eller annars av större vikt fattas.

Regeringen bemöter Lagrådets kritik genom att dels
hålla med om att ett yttrande av fullmäktige per
definition innefattar någon form av viljeyttring
från fullmäktiges sida och i rent formell mening kan
sägas innefatta ett ställningstagande, dels
framhålla att det från demokratisk synpunkt är
viktigt att det så långt möjligt skapas garantier
för att fullmäktiges yttrande grundas på ett
verkligt ställningstagande i själva sakfrågan.
Regeringens avsikt med den föreslagna nya lydelsen
är just att fästa kommunens eller landstingets
uppmärksamhet på att ett yttrande från fullmäktige
måste vara grundat på tillräckligt noggranna
överväganden rörande de faktiska förhållandena i det
enskilda fallet. Om ett krav på ställningstagande
tas in i lagstiftningen blir effekten också enligt
regeringen att lagstiftningen bättre speglar vad som
redan nu regelmässigt sker i samband med att
fullmäktige tar ställning till beslut i kommunala
bolag som är av principiell beskaffenhet eller
annars av större vikt. Mot denna bakgrund kan
regeringen inte finna att Lagrådets farhågor för att
innebörden av lagändringen skulle kunna
missuppfattas utgör något hinder för att genomföra
den föreslagna ändringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet
av att ändra formuleringen i 3 kap. 17 §
kommunallagen. Utskottet tillstyrker således
propositionen i denna del och avstyrker motionerna
2001/02:K60 (m) yrkande 1 och 2001/02:K65 (kd)
yrkande 5.

Insyn i kommunala entreprenader

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
sådan ändring i kommunallagen som ger
allmänheten möjlighet att få insyn i hur en
kommunal angelägenhet sköts, även om
angelägenheten har överlämnats till annan.
Utskottet avstyrker därmed en avslagsmotion
och en motion om omstruktureringar inom den
offentliga sektorn.
Utskottet avstyrker också en motion om att
krav på informationstillgång skall ställas
vid upphandling av entreprenader.
Jfr reservationerna 22 (m) och 23 (v).

Propositionen

Regeringen föreslår att en kommun eller ett
landsting, om kommunen eller landstinget sluter
avtal med någon annan än som avses i 17 och 18 §§
kommunallagen om att denne skall utföra en kommunal
angelägenhet, skall beakta intresset av att genom
avtalet tillförsäkras information som gör det
möjligt för allmänheten att få insyn i hur
angelägenheten utförs. – Förslaget tas in i en ny
paragraf, 3 kap. 19 a § kommunallagen.

Regeringen utgår från att företrädare för den
kommunala sektorn och branschorganisationer i de
flesta fall kan finna gemensamma utgångspunkter för
vilken typ av uppgifter som behövs för att
tillförsäkra allmänheten den insyn som kan anses
vara befogad inom olika verksamhetsområden samt
erinrar om att fullmäktige har möjlighet att utfärda
närmare riktlinjer för hur allmänheten skall
tillförsäkras insyn.
Regeringen avser att följa utvecklingen på området
och vid behov återkomma i frågan.

Motioner

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 2 yrkas avslag på förslaget om införande av
en ny bestämmelse i 3 kap. 19 a § kommunallagen.
Motionärerna anser att förslaget utgör en olycklig
sammanblandning av regler. De framhåller att företag
skall styras efter principer som gör sådan drift
rationell. Om mera långtgående insyn i en verksamhet
är ett demokratiskt krav skall verksamheten inte
läggas ut på entreprenad.

I motion 2001/02:K61 av Carl-Axel Johansson (m)
begärs ett tillkännagivande för regeringen om
medborgerlig insyn och delaktighet i offentligt
finansierad verksamhet. Enligt motionären är vad som
behövs omstruktureringar inom offentlig sektor med
etableringsfrihet, kundvalsmodeller och
kvalitetssäkringar.

I motion 2001/02:K59 av Kenneth Kvist m.fl. (v)
yrkande 1 föreslås att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till ändring av 3
kap. 19 § kommunallagen så att kommuner och
landsting åläggs att i upphandlingen kräva tillgång
till information som möjliggör för kommunen att
säkra medborgarnas insyn i den verksamhet som läggs
ut på entreprenad. Motionärerna anser att
skattefinansierad kommunal verksamhet i huvudsak
skall bedrivas i kommunal regi men att alternativa
driftsformer kan fungera som ett komplement. För att
allmänheten skall kunna få erforderlig insyn i sådan
verksamhet bör det i upphandlingen ingå att kommande
avtal skall innehålla krav på vilken information som
skall lämnas ut på anmodan.

Bakgrund

Gällande regler

Företag i vilka kommuner och landsting utövar ett
rättsligt bestämmande inflytande jämställs med
myndigheter när det gäller handlingsoffentligheten.
Detta följer av 1 kap. 9 § sekretesslagen
(1980:100). I fråga om delägda företag som inte
omfattas av denna bestämmelse gäller enligt 3 kap.
18 § kommunallagen att fullmäktige skall verka för
att allmänheten skall ha rätt att ta del av
handlingar hos företaget enligt de grunder som
gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2
kap. tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen.
Detsamma gäller om kommunen eller landstinget
tillsammans med någon annan bildar en stiftelse för
en kommunal angelägenhet.

Det finns inte några bestämmelser som ger
allmänheten en rätt till insyn i privatägda företag
som bedriver kommunal verksamhet på entreprenad.
Företagen är dock oförhindrade att lämna ut
handlingar och uppgifter som inte omfattas av någon
lagstadgad tystnadsplikt som gäller för
verksamheten. De uppgifter om entreprenören och
dennes verksamhet som kommunen eller landstinget
begär in för att kontrollera och följa upp
verksamheten blir i enlighet med
offentlighetsprincipen tillgängliga för allmänheten
hos kommunen eller landstinget. Detta dock under
förutsättning att uppgifterna inte omfattas av
sekretess enligt sekretesslagen.
Innan en kommun eller ett landsting lämnar över
vården av en kommunal angelägenhet till någon annan
än som avses i 17 § skall, som nämnts ovan,
fullmäktige se till att kommunen respektive
landstinget tillförsäkras en möjlighet att
kontrollera och följa upp verksamheten.
De kommunala nämnderna har enligt 6 kap. 7 §
kommunallagen det direkta ansvaret för att
verksamhet som lagts ut på entreprenad kontrolleras
och följs upp. Sådan kontroll och uppföljning kan
exempelvis ske genom att det i entreprenadavtalet
anges att entreprenören skall ge in vissa handlingar
till kommunen eller landstinget. Dessa handlingar
blir allmänna handlingar när de kommit in till
kommunen eller landstinget. Det huvudsakliga syftet
med bestämmelsen om nämndernas ansvar har dock inte
varit att allmänheten skall tillförsäkras insyn i
entreprenadverksamheten.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen anser att det från demokratisk synpunkt
finns risker med att delar av den kommunala
verksamheten undandras medborgarnas
grundlagsskyddade rätt till insyn genom att
privatägda företag tillåts driva sådan verksamhet.
Vid olika tillfällen har rests krav på att
offentlighetsprincipen skall tillämpas, eller
åtminstone vara vägledande, i all verksamhet som
utförs för det allmännas räkning och som bekostas av
offentliga medel.

Regeringens utgångspunkt är att allmänhetens
möjligheter till insyn i kommunal verksamhet inte
skall vara beroende av på vilket sätt kommuner och
landsting väljer att låta utföra verksamheten.
Starka skäl talar därför enligt regeringen för att
allmänheten bör tillförsäkras insyn i kommunal
verksamhet som bedrivs på entreprenad. Det skulle
medföra stora svårigheter att söka införa ett krav
på handlingsoffentlighet hos privatägda företag.
Utgångspunkten måste i stället enligt regeringen
vara att allmänheten skall vända sig till kommunen
eller landstinget när den vill utnyttja sin rätt
till insyn i kommunal verksamhet som bedrivs på
entreprenad. Detta innebär att det skall vara
kommunens eller landstingets ansvar att se till att
allmänheten kan få den insyn i verksamheten som är
befogad.
Regeringen påpekar att insyn i kommunal verksamhet
som bedrivs på entreprenad inte kan ha samma
omfattning som insyn i den verksamhet som en kommun
eller ett landsting bedriver i egen regi. Ett
tidigare förslag om insyn i kommunal
entreprenadverksamhet ledde inte till lagstiftning
eftersom regeringen bl.a. befarade att ett krav på
att allmänheten skall ha direkt insyn i privatägda
företag kunde minska intresset hos sådana företag
att träffa entreprenadavtal om kommunal verksamhet.
Därmed skulle möjligheterna att utsätta lämpliga
delar av den kommunala verksamheten för konkurrens
minska (se prop. 1993/94:188 s. 43).
Regeringen framhåller att bestämmelserna om insyn
inte får utformas så att de snedvrider konkurrensen
mellan berörda aktörer. Vid tecknandet av
entreprenadavtalet bör en avvägning göras mellan å
ena sidan allmänhetens intresse av hur verksamheten
bedrivs och å andra sidan entreprenörens intresse av
att inte behöva lämna ut viss information som kan
vara till nackdel för företaget och snedvrida
konkurrensen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet
av insyn i kommunal verksamhet som överlämnats till
annan. Utskottet tillstyrker således propositionen
såvitt avser den nya paragrafen 3 kap. 19 a §
kommunallagen och avstyrker motion 2001/02:K60 (m)
yrkande 2 och 2001/02:K59 (v) yrkande 1.

Utskottet anser inte heller att något
tillkännagivande om omstruktureringar inom den
offentliga sektorn är påkallad i detta sammanhang
och avstyrker motion 2001/02:K61 (m).

Insyn i fristående skolor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker regeringens förslag till
ändring i skollagen och tillstyrker därmed
avslagsmotioner.
Jfr reservation 24 (s, v).

Propositionen

Regeringen föreslår att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela
föreskrifter som innebär att huvudmannen för en
fristående skola skall vara skyldig att lämna sådan
information om verksamheten som gör det möjligt för
allmänheten att få insyn i denna. – Förslaget tas in
i 15 kap. 11 § skollagen.

Regeringen avser att följa utvecklingen på området
och vid behov återkomma i frågan om insyn i de
fristående skolorna.

Motioner

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 3 yrkas avslag på förslaget om ändring i 15
kap. 11 § skollagen. Motionärerna anför att det
redan föreligger en rättighet för kommuner som
bedriver uppföljning och utvärdering att också
inbegripa fristående skolor samt att Skolverkets
skyldighet att utöva tillsyn också av de fristående
skolorna måste vara tillfyllest och kunna ge
allmänheten den insyn som rimligen kan efterfrågas.

Avslag på regeringens förslag om ändring i 15 kap.
11 § skollagen yrkas också i motionerna 2001/02:K65
av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkande 6 och
2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 18.
I motion 2001/02:K59 av Kenneth Kvist m.fl. (v)
yrkande 2 föreslås att riksdagen beslutar att
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
skall meddela föreskrifter som innebär att
huvudmannen för en fristående skola skall vara
skyldig att lämna sådan information om verksamheten
som gör det möjligt för allmänheten att få insyn i
denna.

Bakgrund

Gällande regler och tidigare framlagt förslag om
ändring i skollagen

Med fristående skolor avses skolor som drivs av
enskilda fysiska eller juridiska personer. En av
Statens skolverk (Skolverket) godkänd fristående
skola som motsvarar grundskolan eller särskolan kan
förklaras berättigad till bidrag från elevens
hemkommun. Detsamma gäller om en godkänd fristående
skola bedriver utbildning som motsvarar
förskoleklassen. Fristående skolor vars utbildning
motsvarar utbildning i gymnasieskolan eller
gymnasiesärskolan kan också förklaras berättigade
till bidrag från elevernas hemkommuner.

Den kommun där den fristående skolan är belägen
har rätt till insyn i verksamheten om skolan får
bidrag av kommunen. Skolorna är vidare skyldiga att
i den utsträckning som kommunen bestämmer delta i
den uppföljning och utvärdering som kommunen gör av
sitt eget skolväsende (2 b kap. 8 §, 9 kap. 11 och
13 §§ skollagen, 1985:1100). Allmänheten har inte
någon lagreglerad rätt till insyn i den verksamhet
som bedrivs i fristående skolor.
Redan i dag lämnar fristående skolor viss
information till Skolverket. Handlingar med sådan
information blir allmänna handlingar hos denna
myndighet. Skolverket får information om den tänkta
skolverksamheten när en ansökan om godkännande eller
förklaring om rätt till bidrag ges in till
myndigheten. Genom sin skyldighet att utöva tillsyn
över bl.a. de fristående skolor som blir godkända
och/eller berättigade till bidrag får Skolverket
också information om verksamheten i skolorna.
Enligt 15 kap. 11 § skollagen får regeringen,
eller den myndighet som regeringen bestämmer,
meddela föreskrifter om skyldighet för en
skolhuvudman att lämna sådana sakuppgifter om
skolverksamheten och sådan verksamhetsredovisning
som behövs för uppföljning och utvärdering av
verksamheten. Regeringen har i förordning
föreskrivit att bl.a. fristående skolor som är
godkända eller berättigade till bidrag är skyldiga
att lämna sådana uppgifter i den utsträckning som
Skolverket föreskriver. Dessa föreskrifter skall
dock begränsas till vad som är behövligt för en
effektiv uppföljning och utvärdering av de mål för
skolverksamheten som har bestämts av riksdagen eller
regeringen.

I proposition 2001/02:35 Fristående skolor har
regeringen föreslagit att – för att öka kontrollen
av och den allmänna insynen i hur offentliga medel
används – regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall få meddela föreskrifter
om skyldighet för huvudmannen för en fristående
skola att lämna en ekonomisk redovisning över
verksamheten. Förslaget har behandlats av
utbildningsutskottet, som i sitt betänkande
2001/02:UbU7 föreslår riksdagen att anta det.
Kammardebatt i ärendet är planerad till den 20 mars
2002.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen anser att offentlighet och allmänhetens
rätt till insyn bör vara huvudregel i verksamhet som
helt eller delvis finansieras med offentliga medel.
Allmänheten bör tillförsäkras insyn i den verksamhet
som bedrivs i fristående skolor. Regeringen anser
därför att den ändring i skollagen som föreslagits i
proposition 2001/02:35 i syfte att ge allmänheten
insyn i fristående skolors ekonomiska förhållanden
bör vidgas. Informationen bör i första hand lämnas
till den myndighet som har ansvaret för tillsynen
över skolan, dvs. i de allra flesta fall Skolverket.
Det kan dock enligt regeringen i vissa fall vara
lämpligt att informationen lämnas till den kommun
där den fristående skolan är belägen. Den enskilde
medborgaren skall kunna vända sig till kommunen
eller Skolverket för att få tillgång till
informationen.

Regeringen anser att närmare föreskrifter om
vilken information som skall ges in, med stöd av 8
kap. 7 § 6 regeringsformen, bör meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. På samma sätt som vad gäller förslaget om
insyn i kommunala entreprenader bör en avvägning
göras mellan å ena sidan den fristående skolans
intressen och å andra sidan allmänhetens intresse av
hur verksamheten utförs. Regeringen vill särskilt
peka på att den föreslagna uppgiftsskyldigheten
också kommer att omfatta elevernas betyg och att ett
grundläggande krav enligt personuppgiftslagen är att
personuppgifter inte behandlas för något ändamål som
är oförenligt med det för vilket uppgifterna
samlades in. Detta krav gäller naturligtvis också
den information som lämnas över från de fristående
skolorna.

Yttrande från utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande
2001/02:UbU1y till att utskottet i betänkande
2001/02:UbU7 behandlat förslaget att bestämmelsen i
15 kap. 11 § skollagen skall ändras så att
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer skall få meddela föreskrifter om
skyldighet för huvudmannen för en fristående skola
att lämna en ekonomisk redovisning över
verksamheten. Utskottet hade inte haft något att
erinra mot regeringens förslag i denna del utan
ansåg det med hänsyn till att verksamheten vid
fristående skolor helt eller delvis finansieras med
offentliga medel vara rimligt att allmänheten får
möjlighet till insyn hur de offentliga medlen
används. Utskottet föreslog att riksdagen skall anta
regeringens förslag.

Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande
uppfattningen som förts fram i motioner att någon
ytterligare lagändring inte bör göras utöver den som
föreslagits i propositionen om fristående skolor och
som utskottet tillstyrkt. Med beaktande av
lägeskommunens rätt till insyn i och Skolverkets
tillsyn av en fristående skolas verksamhet anser
utbildningsutskottet att föreskrifter om skyldighet
att lämna en ekonomisk redovisning över fristående
skolas verksamhet är tillfyllest för att tillgodose
allmänhetens berättigade intresse av insyn.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte någon annan uppfattning än
utbildningsutskottet. Utskottet tillstyrker således
motionerna 2001/02:K60 yrkande 3, 2001/02:K65
yrkande 6 och 2001/02:K66 yrkande 18 samt avstyrker
regeringens förslag till ändring i skollagen och
motion 2001/02:K59 yrkande 2.

Obligatorisk miljönämnd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om obligatorisk
miljönämnd.
Jfr reservation 25 (v, mp).

Motion

I motion 2001/02:K262 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
att miljönämnderna i kommunerna bör göras
obligatoriska igen. Erfarenheter från kommuner där
miljönämnder bakats ihop med andra nämnder, som
byggnadsnämnd eller teknisk nämnd, är enligt
motionärerna att miljöpolitikerna försvinner.
Motionärerna anser det vara nödvändigt att göra
miljönämnderna obligatoriska för att miljöbalken
skall få avsett genomslag, men också för att den
lokala tillsynsmyndigheten skall få den
självständiga ställning den behöver och för att
arbetet med miljömålen skall kunna bedrivas
engagerat av såväl politiker som tjänstemän lokalt
och bli det forum för miljöengagemang i kommunen som
behövs för att skapa ett ekologiskt hållbart
samhälle.

Gällande ordning med bakgrund

Som redovisats ovan skall kommunfullmäktige
respektive landstingsfullmäktige tillsätta
kommunstyrelse respektive landstingsstyrelse samt de
nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra
kommunens eller landstingets uppgifter enligt
särskilda författningar och för verksamheten i
övrigt. Normalt skall fullmäktige bestämma
nämndernas verksamhetsområden och inbördes
förhållanden. Fullmäktige får besluta bl.a. att en
nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter i
hela kommunen eller landstinget och att en nämnd
skall ha hand om en eller flera verksamheter för en
del av kommunen eller landstinget.

Enligt tidigare kommunallag gällde att den
kommunala nämndorganisationen var indelad i en
specialreglerad och en kommunallagsreglerad del.
Vissa specialreglerade nämnder, dvs. sådana där det
i speciallagstiftning fanns särskilda föreskrifter
om nämnderna, var obligatoriska. Det ställdes upp
krav på att det i varje kommun skulle finnas
byggnadsnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd,
socialnämnd och skolstyrelse. De uppgifter som låg
på nämnderna enligt lagens krav fick inte flyttas
över på någon annan nämnd. Som motiv för den ökade
organisationsfriheten framhölls i förarbetena till
den nuvarande lagen (prop. 1990/91:117 s. 40) bl.a.
att utvecklingen under senare år på det kommunala
verksamhetsfältet har kännetecknats av att gränserna
mellan olika sektorer blivit mindre skarpa och att
behovet av sektorssamverkan således ökat. Vidare
hänvisades till det förändringsarbete som varit
inriktat på att decentralisera den kommunala
verksamheten. Utvecklingen hade enligt regeringens
mening nått det stadiet att alla kommuner och
landsting borde ges möjlighet att organisera sin
verksamhet på ett friare sätt och själva kunna
bestämma hur de ville fördela sina uppgifter på
olika kommunala nämnder. För att åstadkomma en ökad
organisatorisk frihet på det specialreglerade
området borde de återstående kraven på obligatoriska
nämnder slopas. Av lagstiftningen på de skilda
specialområdena borde det i stället framgå att det i
varje kommun skulle finnas ett eller flera ansvariga
politiska organ för respektive verksamhetsområde.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att den friare nämndorganisation som
infördes genom den nuvarande kommunallagen bör bestå
och avstyrker motion 2001/02:K262 (mp).

Fullmäktigeberedning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
även andra än redan förtroendevalda skall
kunna utses till en fullmäktigeberedning.

Propositionen

Regeringen föreslår att fullmäktige skall kunna utse
även andra än redan förtroendevalda till en
fullmäktigeberedning. – Förslagen tas in i 4 kap. 5
§ kommunallagen.

I propositionen framhålls att val till nämnder och
beredningar skall vara proportionella och att
fördelningen av ledamöter i en fullmäktigeberedning
därför kommer att återspegla den partipolitiska
sammansättningen i fullmäktige. På sedvanligt sätt
är det en fråga för de politiska partierna att
avgöra vem de nominerar till uppdraget.

Regeringen föreslår vidare att en
fullmäktigeberednings sammanträden skall hållas inom
stängda dörrar, men att en sådan beredning skall få
besluta att dess sammanträden skall vara offentliga,
om fullmäktige har medgett det. – Förslaget tas in i
3 kap. 7 § kommunallagen.

Gällande ordning

Fullmäktige får enligt 3 kap. 7 § kommunallagen
inrätta fullmäktigeberedningar för beredning av ett
visst ärende eller en viss grupp av ärenden som
skall avgöras av fullmäktige. En sådan beredning
skall bestå av en eller flera förtroendevalda.

En fullmäktigeberedning får väcka ärenden i
fullmäktige, om fullmäktige har föreskrivit det.
Bestämmelsen att en fullmäktigeberedning skall
bestå av förtroendevalda innebär att den inte kan
bestå av andra än ledamöter och ersättare i
fullmäktige och nämnd samt revisorer och
revisorsersättare. Motsvarande begränsning finns
inte när det gäller nämndberedningar.
Som redovisas närmare i följande avsnitt skall
nämnders sammanträden enligt huvudregeln hållas inom
stängda dörrar, men nämnderna får besluta att dess
sammanträden skall vara offentliga, om fullmäktige
har medgett det.

Utskottets ställningstagande

Några invändningar mot regeringens förslag har inte
gjorts motionsvis. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del.

Närvarorätt och öppenhet vid nämndsammanträden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att en
förtroendevald från ett parti som inte är
representerat i en viss nämnd skall få
närvara vid nämndens sammanträden efter
endast anmälan.
Utskottet avstyrker vidare en motion om en
översyn av reglerna om nämndsammanträdens
offentlighet.

Motioner

I motion 2001/02:K289 av Ingemar Vänerlöv (kd)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om
behovet av att ändra 4 kap. 23 § kommunallagen med
syfte att fördjupa och utveckla den kommunala
demokratin. Motionären påpekar att det ankommer på
fullmäktige att fatta beslut om att en
förtroendevald i ett parti som inte av egen kraft
får representation i en nämnd ändå får närvara vid
nämndens sammanträden. Han anser att stora partier
inte sällan är negativt inställda till möjligheten
för mindre partier att närvara och därför röstar ned
förslag om närvarorätt. Bestämmelsen bör därför
enligt motionären ändras så att endast anmälan till
fullmäktige skall krävas för närvarorätt för den
förtroendevalde från det orepresenterade partiet.

I motion 2001/02:K392 av Carina Hägg (s) föreslås
ett tillkännagivande för regeringen om
nämndsammanträden. Motionären anser att
bestämmelserna för om nämndsammanträden skall vara
öppna eller slutna skall ändras så att huvudregeln
blir att de skall vara öppna och att inför varje
sammanträde får bedömas om det finns skäl för att
sammanträdet inte skall vara öppet. Frågan bör ses
över i lämpligt sammanhang och omfatta ingående
diskussioner och analyser.

Gällande ordning med bakgrund

Bestämmelser om styrelser och nämnder finns i 6 kap.
kommunallagen. En nämnds sammanträden skall enligt
19 a § hållas inom stängda dörrar. Nämnden får dock
besluta att dess sammanträden skall vara offentliga,
om fullmäktige har medgett det. Sammanträdena skall
dock alltid hållas inom stängda dörrar i ärenden om
myndighetsutövning eller där det finns uppgifter som
omfattas av sekretess.

En nämnd får kalla en ledamot eller ersättare i
fullmäktige, en annan nämnd eller beredning, en
anställd hos kommunen eller landstinget eller en
särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde
för att lämna upplysningar. Nämnden kan besluta att
den som har kallats får delta i överläggningarna men
däremot inte i besluten.
Fullmäktige får enligt 4 kap. 23 § kommunallagen
besluta att en förtroendevald som inte är ledamot
eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid
nämndens sammanträden och delta i överläggningarna
men inte i besluten. Fullmäktiges beslut om rätt att
närvara och delta i överläggningarna får även
innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt att
få sin mening antecknad i protokollet.
I förarbetena till den nuvarande kommunallagen
diskuterades frågan om att ge obligatorisk
närvarorätt för ett parti som har fått mandat i
fullmäktige (prop. 1990/91:117, bet. 1990/91:KU38,
rskr. 1990/91:360). I propositionen framhölls att
det från demokratisk synpunkt var angeläget att de
mindre partierna ges rimliga möjligheter att agera
och att de får både en god information om
verksamheten och insyn i den beredningsprocess som
föregår fullmäktiges handläggning av ärendena.
Vidare framhölls dock att fråga blir om en avvägning
mellan principen om valutslagets betydelse för ett
partis ställning och inflytande och nämnda
minoritetsintresse. Enligt regeringens mening måste
den förstnämnda principen ges företräde framför
minoritetsintresset. Till detta kom vikten av att
upprätthålla fullmäktiges rätt att bestämma om
organisationen och arbetsformerna i den egna
kommunen eller landstinget. Av principiella och av
praktiska skäl samt mot bakgrund av den mycket
starka remissopinionen var regeringen inte beredd
att föreslå en obligatorisk rätt för företrädare för
mindre partier att vara närvarande på sammanträden
med styrelsen, delta i överläggningen och få sin
mening antecknad i protokollet. Regeringen ansåg att
de mindre partiernas intressen borde tillgodoses på
frivillighetens väg efter fullmäktiges egen
bedömning av förhållandena i varje kommun eller
landsting. – Konstitutionsutskottet fann vid sin
behandling av frågan inte anledning att frångå
regeringens bedömning men ville i likhet med vad som
gjorts i propositionen starkt understryka vikten av
att de mindre partiernas intressen av information
och insyn tillgodosågs.
Möjligheten att hålla offentliga nämndsammanträden
infördes den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:188, bet.
1993/94:KU40, rskr. 1993/94:379). I förarbetena (a.
prop. s. 57) påpekades bl.a. att ett införande av
offentliga nämndsammanträden aktualiserar frågan om
vilken inverkan offentligheten har på de
ärendehandlingar som finns tillgängliga vid ett
sammanträde. I vissa nämnder, framför allt de som
ansvarar för specialreglerade uppgifter, handläggs
en stor mängd ärenden av integritetskänslig natur,
och hänsyn måste i dessa fall tas till behovet av
skydd för det allmännas eller enskildas intressen.
Regeringen framhöll att en vidgning av allmänhetens
insyn inte fick innebära ett försämrat skydd för
enskilda människors privatliv.
Som skäl till att fullmäktige skall ta ställning
till frågan om en nämnd skall medges att hålla
offentliga nämndsammanträden pekade regeringen på
två omständigheter. Den ena var att frågan berör
nämndernas verksamhetsformer och att den är av så
principiell beskaffenhet att fullmäktige bör besluta
i frågan. Den andra är att det i fullmäktige ges en
möjlighet till en öppen politisk debatt om
lämpligheten av att en viss nämnd ges rätten att
öppna sina sammanträden. När fullmäktige väl har
medgivit offentlighet ligger det på nämnden att i
sista hand avgöra vilka ärenden som kan handläggas
vid ett offentligt sammanträde. En sådan ordning
stämmer väl med dels den grundläggande
kommunalrättsliga principen att nämnderna själva
bestämmer vilka åhörare man vill ha, dels med en av
grundstenarna i offentlighetsprincipen som innebär
att varje myndighet självständigt och med
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen som
grund avgör gränserna för allmänhetens tillgång till
det material man förfogar över. Den ger med andra
ord nämnderna det manöverutrymme som
offentlighetsprincipen förutsätter.
Utöver myndighetsutövningsärenden pekades i
propositionen på att det även finns andra ärenden
som inte lämpar sig för hantering vid offentliga
nämndsammanträden. Som sådana nämndes ärenden som
nämnden endast bereder för avgörande av fullmäktige
och i vissa fall av en annan nämnd samt de interna
överläggningarna om nämndernas
budgetframställningar. Regeringen utgick från att
den nämnd som anser att öppna nämndsammanträden är
ett lämpligt sätt att öka allmänhetens insyn också
kommer att bemöda sig om att göra offentligheten så
vid som möjligt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller den bedömning i frågan om
närvarorätt för representanter för mindre partier
vid nämndsammanträden som gjordes då nuvarande
kommunallag infördes och som redovisats ovan.
Utskottet avstyrker således motion 2001/02:K289
(kd).

Utskottet vill betona vikten av att medborgarna
har största möjliga insyn i och information om den
kommunala verksamheten. Möjligheten att hålla
offentliga nämndsammanträden är av stort värde i
detta sammanhang. Utskottet utgår från att såväl
fullmäktige vid avgörandet av frågan om en nämnd
skall tillåtas hålla offentliga sammanträden som
nämnderna själva vinnlägger sig om att göra
öppenheten så vid som möjligt. Som framhållits
handläggs i vissa nämnder en stor mängd ärenden av
integritetskänslig natur, och risken för att sådana
ärenden av misstag skulle komma att handläggas vid
ett offentligt sammanträde bör beaktas. Av de skäl
som anfördes då möjligheten till offentliga
sammanträden infördes – behovet av skydd för det
allmännas eller enskildas intressen – anser
utskottet att den gällande ordningen bör behållas.
Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:K392 (s).

Återremiss

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
reglera möjligheten till återremiss av
ärenden i kommunallagen. Utskottet avstyrker
en motion om närmare regler om återremissen.

Propositionen

Regeringen föreslår att ett ärende i fullmäktige
skall återremitteras om det begärs av minst en
tredjedel av de närvarande ledamöterna. Enkel
majoritet skall dock krävas om ärendet tidigare
bordlagts eller återremitterats på detta sätt. För
återremiss i fråga om val skall krävas enkel
majoritet. Ett beslut om återremiss skall motiveras.
– Förslaget tas in i 5 kap. 36 § kommunallagen.

Motion

I motion 2001/02:K58 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m) föreslås att riksdagen skall besluta att det är
den minoritet som begär återremiss som skall utforma
de motiv för återremissen som krävs enligt det
tredje nya stycket i 5 kap. 36 § kommunallagen
(yrkande 4) samt att det i fullmäktige
återremitterade ärendet enligt 5 kap. 36 § första
stycket kommunallagen vid återkomsten för beslut
måste innehålla ett tillmötesgående eller
bemötande/kommentarer av de vid återremissen angivna
motiven (yrkande 5).

Bakgrund

Bestämmelser om bordläggning av ärenden i
fullmäktige finns i 5 kap. 36 och 37 §§
kommunallagen. Ett ärende skall bordläggas, om det
begärs av minst en tredjedel av de närvarande
ledamöterna. För bordläggning i vissa frågor krävs
enkel majoritet. Ett bordlagt ärende skall behandlas
på fullmäktiges nästa sammanträde, om fullmäktige
inte beslutar något annat.

Återremiss är inte reglerad i kommunallagen. Om
fullmäktigeledamöterna anser att ett ärende inte är
tillräckligt berett kan de ändå begära att ärendet
återremitteras. En återremiss innebär normalt att
ärendet överlämnas för ytterligare utredning till
den nämnd som lagt fram förslaget. Enligt praxis tar
fullmäktige ställning till ett yrkande om återremiss
före ställningstagandet i sakfrågan. Beslut om
återremiss fattas med enkel majoritet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning i frågan om
återremiss och tillstyrker propositionen i denna
del. Utskottet anser inte att några föreskrifter av
det slag som aktualiseras i motion 2001/02:K58 (m)
yrkandena 4 och 5 behövs, och utskottet avstyrker
motionen.

Förtroendevaldas valbarhet och arbetsvillkor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
att fullmäktige skall kunna besluta att en
förtroendevald som har valts av fullmäktige
och som under mandattiden flyttar trots detta
kan behålla sitt uppdrag. Utskottet
tillstyrker även regeringens förslag om
förbättrade möjligheter till ledigheter och
ersättning för förtroendeuppdrag. Vidare
tillstyrker utskottet ett förslag om en
särskild bestämmelse att kommuner och
landsting skall verka för att förtroendevalda
med funktionshinder skall kunna delta i
ärendehandläggningen på samma sätt som andra
förtroendevalda. Utskottet avstyrker motioner
i dessa ämnen.

Propositionen

Propositionen innehåller ett förslag om valbarhet
och därmed möjligheten för en förtroendevald att
behålla uppdrag vid flyttning samt förslag om
förtroendevaldas arbetsvillkor i olika avseenden.

Förslaget som avser valbarheten är att fullmäktige
skall ges rätt att besluta att en förtroendevald som
valts av fullmäktige och som under mandattiden
upphör att vara valbar får ha kvar sina uppdrag
under återstoden av mandattiden. – Förslaget tas in
i 4 kap. 8 § kommunallagen.

Andra förslag rör rätten till ledighet och
ersättning. Regeringen föreslår att förtroendevalda
skall ha rätt till den ledighet från sina
anställningar som behövs för att de skall kunna
fullgöra sina uppdrag. Ledigheten skall omfatta tid
för möten i kommunala organ, för andra möten som är
nödvändiga för uppdragen, för resor till och från
mötena och för behövlig dygnsvila omedelbart före
eller efter mötena. – Förslaget tas in i 4 kap. 11 §
kommunallagen.

Regeringen föreslår också att av fullmäktige
utsedda styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och
lekmannarevisorer eller motsvarande andra revisorer
och deras suppleanter i kommunala företag,
föreningar och stiftelser skall ha samma rätt till
ledighet från sina anställningar som
förtroendevalda. – Förslaget tas in i ett nytt
stycke i 4 kap. 11 § kommunallagen.
Regeringen föreslår vidare att förtroendevalda ges
rätt till skälig ersättning för de arbetsinkomster
och ekonomiska förmåner som de förlorar på grund av
uppdraget. Förtroendevalda med funktionshinder
föreslås ha rätt till skälig ersättning för
resekostnader som uppkommer när de fullgör sina
uppdrag, och förtroendevalda som har barn med behov
av tillsyn föreslås ha rätt till skälig ersättning
för kostnader för barntillsyn som uppkommer när de
fullgör sina uppdrag. – Förslagen tas in i 4 kap.
12, 13 och 14 §§ samt två nya paragrafer 12 a och 12
b §§ kommunallagen.
Regeringen anser att frågan om ändringar i lagen
(1962:381) om allmän försäkring bör bli föremål för
vidare överväganden.

Ett ytterligare förslag avser förtroendevalda med
funktionshinder. Regeringen föreslår att kommuner
och landsting skall verka för att förtroendevalda
med funktionshinder skall kunna delta i
handläggningen av ärenden på samma sätt som andra
förtroendevalda. – Förslaget tas in i en ny paragraf
4 kap. 33 § kommunallagen.

Motioner

Frågor som rör valbarhetsvillkoren tas upp i två
motioner.

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp)
yrkande 15 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om behovet av en översyn av geografiskt
rörliga gruppers möjlighet att åta sig
förtroendeuppdrag. Motionärerna ifrågasätter om inte
valbarhets- och folkbokföringsfrågors komplikationer
för unga, ekonomiskt svagare, studenter och hemlösa
borde ha analyserats samt anser att tillfälliga
bostadslösningar, tillfälliga arbeten, studier,
familjebildning över kommungränser osv. inte bör
hindra människor från att få och fullfölja ett
politiskt uppdrag.
I motion 2001/02:K417 av Hillevi Larsson m.fl. (s)
yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om förändring i kommunallagen så att där
anges att förtroendevalda har rätt till den ledighet
från sina anställningar eller studier som behövs för
uppdragen samt att konsekvensändringar bör göras i
högskoleförordningen och utfärdade föreskrifter till
högskoleförordningen. Motionärerna pekar på att den
enda reglering som finns om studerandes rätt till
ledighet finns i högskoleförordningen (1993:100),
där det i 7 kap. 20 § sägs att en högskola får medge
att den som är antagen till grundläggande
högskoleutbildning vid högskola får fortsätta sina
studier efter studieuppehåll. Studieuppehåll
definieras i föreskrifter av Högskoleverket som ett
uppehåll i studierna som anmälts av studenten.
Högskolans medgivande om att en student får
fortsätta sina studier efter studieuppehåll skall
lämnas för en bestämd tid. Vidare sägs att särskilda
skäl för att få fortsätta studierna efter
studieuppehåll kan vara sociala, medicinska eller
andra särskilda omständigheter. Vilka sådana
särskilda omständigheter kan vara exemplifieras med
bl.a. studentfackliga uppdrag. Om en högskola inte
anser att ett förtroendeuppdrag är en särskild
omständighet för att få studieuppehåll måste
studenten acceptera det. Privata högskolor omfattas
inte av bestämmelserna utan har egna regler. Mot
bakgrund av den skeva ungdomsrepresentationen i
politiska församlingar borde det enligt motionärerna
vara självklart att införa samma regler för
studerande som för arbetstagare vad gäller rätten
att få komma tillbaka efter det att det politiska
uppdraget avslutats.

Två motioner rör arbetsvillkoren för
förtroendevalda.

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp)
yrkande 14 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om förtroendevaldas och politiska
uppdragstagares rätt till ledighet och ekonomisk
ersättning. Motionärerna befarar att rätten till
ledighet för ”andra möten” kan leda till
gränsdragningsproblem och att detta därför bör ses
över vid den av regeringen förutskickade fortlöpande
utvärderingen.
I motion 2001/02:K381 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkande 9 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om förbättring av förtroendevaldas
arbetsförhållanden. Motionärerna anför att det skall
ses som en värdefull samhällsinsats att arbeta
politiskt och att det är viktigt att ge i synnerhet
fritidspolitiker bättre villkor för ledighet och
ersättning – att tydliggöra och uppvärdera deras
arbete.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

I 4 kap. kommunallagen finns bestämmelser om
förtroendevalda i kommunerna.

Med förtroendevalda avses i lagen ledamöter och
ersättare i fullmäktige, nämnder och
fullmäktigeberedningar samt revisorer och
revisorsersättare. Vidare avses med förtroendevalda
ledamöter och ersättare i den beslutande
församlingen, förbundsstyrelsen eller annan nämnd,
de beslutande församlingarnas beredningar samt
revisorer och revisorsersättare i ett
kommunalförbund.
Förtroendevalda har rätt till den ledighet från
sina anställningar som behövs för uppdragen. De har
också rätt till skälig ersättning för den
arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner
som de förlorar, när de fullgör sina uppdrag.
Förtroendevalda som fullgör uppdragen på heltid
eller en betydande del av heltid är dock undantagna
från denna rätt till ersättning. Fullmäktige skall
bestämma enligt vilka grunder ersättningen skall
betalas.
Fullmäktige får besluta att förtroendevalda i
skälig omfattning skall få ersättning för
resekostnader och andra utgifter som föranleds av
uppdraget, arvode, pension samt andra ekonomiska
förmåner.

För att ha rösträtt vid val av ledamöter och
ersättare i kommunfullmäktige skall man enligt
kommunallagen vara folkbokförd i kommunen. Den som
har rösträtt är också valbar till fullmäktige. Vid
valen av ledamöter och ersättare i nämnderna samt
valen av revisorer och revisorsersättare är den
valbar som vid tidpunkten för sådant val uppfyller
valbarhetsvillkoren. Om en förtroendevald upphör att
vara valbar, upphör också uppdraget genast.

Tidigare utskottsbedömning

Utskottet behandlade ett motionsyrkande om rätt till
ledighet för studier för riksdagsledamöter och
ersättare för dessa i sitt nyligen avlämnade
betänkande 2001/02:KU13.

Utskottet delade uppfattningen i motionen att den
skeva ungdomsrepresentationen i de politiska
församlingarna är ett problem och hänvisade till att
det i proposition 2001/02:80 framhålls bl.a. att det
har blivit allt svårare att rekrytera ungdomar till
politiska förtroendeuppdrag och att ungdomar trots
ökad utbildningsnivå fortfarande deltar i mindre
utsträckning än medelålders personer i den politiska
verksamheten. Utskottet konstaterade att åtgärder
måste vidtas för att unga människor i ökad
utsträckning skall engageras och ges möjlighet att
engagera sig i politiskt arbete. Utskottet ville
framhålla att bestämmelsen i 4 kap. 6 §
regeringsformen inte innebär någon garanti mot att
arbetsgivare avskedar eller inte återanställer någon
som avbrutit sin anställning för utövande av
riksdagsuppdrag och att bestämmelsen alltså inte
medför någon rätt att få återgå till en anställning
efter att denna avbrutits för ett uppdrag som
riksdagsledamot eller ersättare. Utskottet
konstaterade vidare att föreskrifter på
högskoleområdet innebär att elever kan medges att få
fortsätta studier efter uppehåll om det finns
särskilda skäl. Vad som utgör särskilda skäl avgörs,
såsom utskottet har uppfattat det, med ledning av
Högskoleverkets föreskrifter och respektive
högskolas egen praxis. Utskottet var mot denna
bakgrund inte nu berett att förorda någon sådan
ändring av regeringsformen som efterfrågades i
motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
ändringar i kommunallagen avseende förtroendevaldas
valbarhet och arbetsvillkor.

Utskottet konstaterar vidare att regeringens
förslag att fullmäktige skall kunna besluta att en
förtroendevald som valts av fullmäktige och som
under mandattiden upphör att vara valbar, vilket kan
ske om den valda flyttar från kommunen, skall få ha
kvar sina uppdrag under återstoden av mandattiden
innebär en märkbar förbättring för ungdomar och
studerande och andra geografiskt rörliga gruppers
möjlighet att åta sig förtroendeuppdrag. Utskottet
är inte berett att förorda en ytterligare
försvagning mellan valbarhet i form av bosättning i
kommunen och förtroendeuppdrag. Utskottet avstyrker
motion 2001/02:K66 (mp) yrkande 15.
Utskottet anser att den bedömning av möjligheterna
till ledighet från studier för förtroendeuppdrag som
utskottet gjorde i betänkande 2001/02:KU13 äger
giltighet även i fråga om kommunala
förtroendeuppdrag. Utskottet avstyrker motion
2001/02:K417 (s) yrkande 2.
Utskottet utgår från att det gränsdragningsproblem
som anmärks i motion 2001/02:K66 (mp) yrkande 14
uppmärksammas i den uppföljning som regeringen
aviserat, och utskottet anser inte att något
tillkännagivande om detta behövs. Utskottet anser
vidare att motion 2001/02:K381 (mp) yrkande 9 om
förbättring av förtroendevaldas villkor är
tillgodosedd genom regeringens förslag.

Kommunrevision

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om behovet av
fristående kommunrevision.
Jfr reservationerna 26 (m, kd, fp).

Motioner

I motion 2001/02:K339 av Stefan Attefall (kd)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om
behovet av en fristående kommunrevision. Det är
enligt motionären fortfarande ett problem att
revisorerna utses av kommunfullmäktige, samma organ
som utser företrädare för de nämnder och styrelser
som granskas. Inte minst för politikens och
revisionens trovärdighet i allmänhetens ögon är det
viktigt att revisionen i alla aspekter är så
fristående att dess oberoende, trovärdighet och
genomslagskraft inte kan ifrågasättas, framhåller
motionären. Han anser att man som modell för en ny
kommunrevision bör ha den modell som riksdagen
nyligen beslutat om för den statliga revisionen och
som innebär att Riksrevisionsverket slås ihop med
Riksdagens revisorer. En från partierna fristående
kommunrevisor skulle själv utse medarbetare, välja
vad som skall revideras, hur och på vilket sätt.
Kommunrevisorn drar själv slutsatser av sin
granskning och överlämnar sedan sina förslag till
exempelvis en särskild nämnd av förtroendevalda
politiker som drar de politiska slutsatserna av
revisorns rapport. På detta sätt skulle man uppnå en
högre grad av oberoende och minska risken för
misstankar av olika slag beträffande revisionen,
t.ex. som ett redskap för kommunens majoritet eller
opposition. Motionären anse att regeringen bör
tillsätta en utredning som ser över dagens system
med kommunrevision och föreslår nödvändiga
förändringar i lagstiftningen gällande
kommunrevision.

Frågan återkommer i en motion från
Kristdemokraterna, som väckts med anledning av
propositionen. I motion 2001/02:K65 av Ingvar
Svensson m.fl. (kd) yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande för regeringen om en utredning om
en oberoende kommunrevision. Utredningen bör föreslå
nödvändiga förändringar i lagstiftningen gällande
kommunrevisionen. Motionärerna hänvisar till att
behovet diskuterades i Demokratiutredningens
slutbetänkande, där vikten av en så fri revision som
möjligt påtalades. Modellen för en ny kommunrevision
kan enligt motionärerna hämtas från den som
riksdagen beslutat för den statliga revisionen.

Bakgrund

Bestämmelser om revision finns i 9 kap.
kommunallagen. Revisorerna omfattas av samma
jävsbestämmelser som gäller förtroendevalda och
anställda. Reglerna om jäv i kommunal revision
skärptes genom en lagändring den 1 januari 2000
(prop. 1998/99:66, bet. 1998/99:KU30, rskr.
1998/99:210). Samtidigt infördes regler om att
revisorerna skall biträdas av sakkunniga, som de
själva väljer och anlitar i den omfattning som
behövs. De sakkunniga skall ha den insikt och
erfarenhet av kommunal verksamhet som fordras för
att kunna fullgöra uppdraget.

Vid riksdagsbehandlingen av den nämnda
lagändringen behandlades också motioner om en
oberoende, professionell revision i kommunerna.
Konstitutionsutskottet delade därvid den uppfattning
som finansutskottet gett uttryck åt i ett yttrande.
Finansutskottet ville understryka den kommunala
verksamhetens särart, som bl.a. tar sig uttryck i
att det är de förtroendevalda som ansvarar för
verksamheten i dess helhet. Mot denna bakgrund ansåg
finansutskottet det viktigt att revisionen inte
minst ses som ett instrument för kommunaldemokratisk
självkontroll. Detta system hade enligt
finansutskottet fungerat tillfredsställande, och
utskottet delade därför regeringens bedömning att
det ”för närvarande” inte fanns skäl att genomföra
en genomgripande förändring i ansvarssystemet.
Med anledning av en motion om en oberoende
revision konstaterade finansutskottet att regeringen
var beredd att överväga behovet av en yrkesmässigt
oberoende revision som komplement till den revision
som skedde av de förtroendevalda revisorerna, om de
i propositionen föreslagna reglerna om sakkunnigt
biträde inte skulle visa sig vara tillräckliga.
Någon åtgärd av det slag som föreslogs i motionen
var därför enligt utskottets mening ”för närvarande”
inte påkallad.
Finansutskottet kunde vidare, med hänsyn till att
utskottet ansåg att systemet med förtroendevalda
revisorer borde bestå, inte utan vidare ställa sig
bakom förslaget i en motion om försöksverksamhet med
en ordning med enbart professionell revision.

Demokratiutredningen framhävde den demokratiska
funktion som den kommunala revisionen har.
Utredningen anförde att förtroendevalda bör granskas
på ett opartiskt sätt och att revisorers oberoende,
trovärdighet och genomslagskraft är av avgörande
betydelse. I offentlig verksamhet bör revisionen stå
så fri som möjligt gentemot de politiska
beslutsfattarna, och utredningen uttalade att i
kommunerna en oberoende revision bör utses av
fullmäktige men under sådana villkor att
revisorernas opartiskhet inte kan ifrågasättas.

Här kan också nämnas att Riksrevisionsverket i
sitt remissyttrande över
Ekonomiförvaltningsutredningens betänkande God
ekonomisk hushållning i kommuner och landsting (SOU
2001:76) ansett att den nuvarande kommunala
revisionen saknar förutsättningar för en oberoende
kontroll av kravet på god ekonomisk hushållning i
kommuner och landsting.

För den statliga revisionens del gäller att
riksdagen har fattat ett principbeslut om att en ny
myndighet under riksdagen, benämnd Riksrevisionen,
skall inrättas (bet. 2000/01:KU8). Myndigheten skall
i enlighet med föreskrifter som meddelas i lag svara
för granskning av i huvudsak den verksamhet som
bedrivs av staten. Regeringen har lagt fram förslag
till nödvändiga ändringar regeringsformen (prop.
2001/02:73). Utskottet kommer att behandla dessa
förslag samt förslag till övriga lagändringar i
denna fråga senare i år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de skäl för den nuvarande
ordningen för kommunal revision som konstitutions-
och finansutskotten anförde vid riksmötet 1998/99
alltjämt äger giltighet. Utskottet avstyrker därmed
motionerna 2001/02:K65 (kd) yrkande 7 och
2001/02:K339 (kd).

Direktvalda kommundelsnämnder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om införande av
direktvalda kommundelsnämnder.
Jfr reservation 27 (v, c, fp, mp).

Motioner

Frågan om direktval till kommundelsnämnder tas upp i
fyra motioner.

I motion 2001/02:K341 av Stefan Attefall (kd)
föreslås ett tillkännagivande för regeringen om att
en försöksverksamhet med direktvalda stads- och
kommundelsnämnder bör möjliggöras.
I motion 2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om
direktval till kommundelsnämnder. Motionärerna anser
att medborgarnas vilja bör få ett större lokalt
genomslag genom att de kommuner som så önskar skall
kunna inrätta direktvalda kommundelsnämnder.
I motion 2001/02:K424 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 5 delvis föreslås ett tillkännagivande
för regeringen om åtgärder för att vitalisera den
lokala demokratin. Motionärerna hänvisar till
förslag av Kommundemokratikommittén och till att
Folkpartiets representant i kommittén reserverat sig
för att det bör öppnas en möjlighet för kommuner som
så önskar att införa direktvalda kommundelsnämnder.
I motion 2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om möjligheten till direktvalda
kommundelsnämnder.

Bakgrund

Utskottet behandlade frågor om kommundelsnämnder och
direktval till sådana nämnder senast i betänkande
2000/01:KU12. Utskottet pekade då på att en
utvärdering av erfarenheterna av kommundelsnämnderna
som organisationsform och deras betydelse för att
öka medborgarnas möjligheter till inflytande i det
lokala samhällslivet ingick i
Kommundemokratikommitténs uppdrag. Utskottet ansåg
att resultatet av kommitténs arbete – liksom
beredningen av Demokratiutredningens betänkande –
borde avvaktas.

Demokratiutredningen ansåg kommundelning vara att
föredra framför fler nivåer. Om kommundelning av
olika skäl inte bedömdes rimlig, borde kommunerna få
införa direktval till kommundelsnämnder för att öka
genomskinligheten och möjligheterna för medborgare
att bestämma vem som skall företräda dem. Oavsett om
man har indirekt eller direkt valds stads- eller
kommundelsnämnder fick enligt utredningen
variationsrikedomen inte bli så stor att
medborgarnas rätt till likvärdig offentlig service
äventyrades.
Kommundemokratikommittén har haft i uppgift att
göra en samlad utvärdering av hur
kommundelsnämnderna, främst ur demokratiska
aspekter, har fungerat under 1980- och 1990-talen.
Kommittén har i sitt betänkande Att vara med på
riktigt – demokratiutveckling i kommuner och
landsting (SOU 2001:48) bedömt att
kommundelsnämnderna överlag hittills inte har
infriat förhoppningarna om en bättre kontakt mellan
väljare och valda men att de däremot haft positiva
demokratiska effekter när det gäller antalet
förtroendevalda, politikerrollen och det lokala
partiarbetet. Kommittén ansåg en fortsatt diskussion
om vilka uppgifter som kommundelsnämnder bör ansvara
för vara betydelsefull och konstaterade att
befintlig lagstiftning inte hindrar att invånarna i
en kommundel röstar om vilka som skall representera
dem i kommundelsnämnden, varefter fullmäktige
konfirmerar detta genom att utse ledamöter och
ersättare i enlighet med valresultatet. Kommittén
pekade på att ett sådant förfarande fordrar bred
enighet i fullmäktige. Kommittén ansåg att denna
möjlighet är tillräcklig och såg i dagsläget inget
behov av ändringar i lagstiftningen i detta
avseende. De demokratiska vinsterna av direktval är
enligt kommittén osäkra och kan sammantaget inte
sägas överväga de nackdelar som en sådan ordning
skulle kunna tänkas innebära. Vidare framhöll
kommittén att det i andra sammanhang kan vara
värdefullt att kommunen fördjupar samarbetet med
lokala utvecklingsgrupper utifrån deras intresse och
förmåga samt utifrån förhållandena i respektive
kommundel.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar Kommundemokratikommitténs bedömning.
Det finns enligt utskottets mening inte nu anledning
att införa direktvalda kommundelsnämnder. Motionerna
2001/02:K62 (fp) yrkande 4, 2001/02:K341 (kd),
2001/02:K371 (c) yrkande 14 och 2001/02:K424 (fp)
yrkande 5 i denna del avstyrks således.

Kommunala extraval och nämndval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om möjlighet
till kommunala nyval, om begränsad befogenhet
för avgående kommunstyrelse efter val och om
ändring av lagen om proportionellt valsätt.
Jfr reservationerna 28 (m, fp).

Motioner

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 14 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram förslag om införande av rätt
till nyval i kommunerna.

I motion 2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m)
yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om upplösningsrätt, rullande
mandatperioder samt möjlighet att hålla nyval.
Frågan hänger samman med frågan om skilda valdagar
för kommunal- och riksdagsval, som också tas upp i
motionen, och som behandlas i ett annat betänkande.
Motionärerna anför att kommunerna själva skall få
besluta när val skall hållas och att sedan rullande
mandatperioder med upplösningsrätt tillämpas så att
det finns en möjlighet att lösa knutarna när
politikens valda företrädare kör fast.
Även i motion 2001/02:K247 av Carl G Nilsson (m)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om möjligheten att utlysa kommunalt nyval. I samma
motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande också
om möjligheten att avsätta en kommunal
förtroendevald före nästa val.

I motion 2001/02:K385 av Johan Pehrson (fp) föreslås
ett tillkännagivande för regeringen om att försök
med möjligheten till kommunala nyval bör genomföras
i tio kommuner. Motionären hänvisar till att
Demokratiutredningen i sitt slutbetänkande pekat på
ett kommunalt extravalsinstitut som ett sätt att
vitalisera den kommunala demokratin.

Ett snabbare genomslag av valresultatet i kommunerna
önskas i motion 2001/02:K354 av Urban Ahlin och
Kjell Nordström (s). Motionärerna föreslår ett
tillkännagivande för regeringen om detta. De anser
att kommunallagens bestämmelser bör ändras så att
den avgående kommunstyrelsen endast kan fungera som
expeditionsministär och så att den nyvalda
fullmäktigeförsamlingen skall välja ny styrelse och
nya nämnder vid sitt första möte, som skall kunna
hållas från den 1 oktober.

En fråga om proportionellt val tas upp i motion
2001/02:K356 av Charlotta L Bjälkebring (v).
Motionären föreslår ett tillkännagivande för
regeringen om att lagen om proportionellt valsätt
bör ändras för att säkerställa proportionaliteten.
Hon anför ett exempel från ett fyllnadsval och anser
att intentionen bakom lagen om proportionellt
valsätt bör vara att valteknisk samverkan mellan
partier bör kunna genomföras och, när ingen sådan
samverkan gjorts, garantera att de mandat som
tilldelats ett parti i allmänna val tillfaller
partiet.

Bakgrund

Bestämmelser om mandattider och val till nämnder

Ledamöter och ersättare i fullmäktige väljs för fyra
år räknat normalt fr.o.m. den 1 november valåret, i
Stockholm fr.o.m. den 15 oktober valåret.

Ledamöter och ersättare i styrelsen väljs för fyra
år, räknat fr.o.m. den 1 januari året efter valåret.
Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens
mandattid skall räknas fr.o.m. det sammanträde då
valet förrättas intill det sammanträde då val av
styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall
skall nyvalda fullmäktige välja styrelsen vid
fullmäktiges första sammanträde. De kommuner och
landsting som så önskar kan alltså låta styrelsen
tillträda tidigare än den 1 januari.
För andra nämnder än styrelsen bestämmer
fullmäktige mandattiden.
Ledamöter och ersättare i en nämnd väljs av
fullmäktige. Om ersättarna inte väljs
proportionellt, skall fullmäktige bestämma i vilken
ordning som de skall tjänstgöra. Val av ledamöterna
skall ske genom en enda valhandling, och motsvarande
gäller beträffande ersättarna.
Om en ledamot i styrelsen eller i en annan nämnd
avgår under mandattiden, skall fyllnadsval hållas.
Om ledamoten har utsetts vid ett proportionellt val,
inträder i stället en ersättare enligt den ordning
som har bestämts för ersättarnas tjänstgöring.
Bestämmelser om proportionella val finns i en
särskild lag, lagen (1992:339) om proportionellt
valsätt. Den gäller proportionella val som förrättas
av kommunfullmäktige, av landstingsfullmäktige, av
styrelsen eller någon annan nämnd i en kommun, ett
landsting eller ett kommunalförbund, av
förbundsfullmäktige eller förbundsdirektionen i
kommunalförbund och av kommunala
indelningsdelegerade.
Ett val skall vara proportionellt, om en viss
andel av de väljande begär det, nämligen minst så
många väljande som motsvarar den kvot som man får om
antalet närvarande ledamöter delas med det antal
personer som valet avser, ökat med 1. Detta
proportionella valsätt kan enligt kommunallagen vara
tillämpligt bl.a. vid val av ledamöter och ersättare
i nämnder och beredningar.
Den proportionella valmetoden tillämpas i
praktiken sällan, men bestämmelserna utgör en
väsentlig grund för de överenskommelser som
partierna regelmässigt träffar om hur mandaten skall
fördelas. Reglerna om proportionella val utgör en
garanti för att en minoritet kan få till stånd
sådana val.

Aktuella utredningsförslag

Demokratiutredningen pekade på extraval som ett sätt
att vitalisera den kommunala demokratin. Liksom i
riksdagen skulle man möjliggöra utlysande av val
under mandatperioden om något avgörande inträffat
som förhindrar att den kommunala eller regionala
styrelsen fungerar tillfredsställande och nya
majoriteter påkallas.

Kommundemokratikommittén har haft i uppgift att
överväga behovet av och formerna för en lagreglerad
möjlighet att besluta om extraval med anledning av
en kommunal indelningsändring. Kommittén har ansett
det önskvärt att det tillskapas en möjlighet till
extraval, så att en beslutad indelningsändring kan
genomföras inom kortare tid än vad som nu är
möjligt. Kommittén har nu genom tilläggsdirektiv
(dir. 2001:75) fått i uppdrag att utreda om det bör
möjliggöras för regeringen att besluta om extraval
vid större indelningsändringar.
1999 års författningsutredning har genom
tilläggsdirektiv (dir. 2000:21) fått i uppdrag att
utreda frågan om skilda valdagar. Utredningen
beräknas avsluta sitt arbete senast den 30 april
2002.

Tidigare utskottsbedömning av frågan om kommunala
extraval

Utskottet behandlade en motion om möjligheten att
förordna om nyval i kommuner och landsting senast i
sitt betänkande 1999/2000:KU13. Utskottet fann ingen
anledning att frångå sin tidigare uttryckta
uppfattning i frågan om möjligheten att genomföra
extraval i kommuner och landsting. Utskottet
hänvisade till att utskottet tidigare i huvudsak
anfört att principen om samlingsstyre och
möjligheten att i vissa situationer entlediga
ledamöterna i nämnderna och välja nya talade mot
införande av ett kommunalt nyvalsinstitut.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser ingen anledning att frångå sin
tidigare bedömning i frågan om extraval i
kommunerna. Utskottet avstyrker därmed motionerna
2001/02:K60 (m) yrkande 14, 2001/02:K247 (m)
yrkandena 1 och 3, 2001/02:K368 (m) yrkande 7 och
2001/02:K385 (fp).

Utskottet ser inte heller skäl att nu föreslå de
förändringar i befogenheter och mandatperioder som
begärs i motion 2001/02:K354 (s).
Enligt utskottets uppfattning är någon ändring av
lagen om proportionellt valsätt som begärs i motion
2001/02:K356 (v) inte påkallad.

Kommunal samverkan över nationsgränser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående utredning motioner om
kommunalförbund och främjande av annat
samarbete över nationsgränser.

Motioner

I motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om möjlighet att bedriva kommunalt samarbete över
riksgränserna även i form av kommunalförbund.

I motion 2001/02:K408 av Birgitta Ahlqvist och
Lennart Klockare (s) föreslås att riksdagen gör
tillkännagivanden dels om bildandet av
kommunalförbund eller annan lämplig juridisk person
mellan Haparanda och Torneå kommuner (yrkande 1),
dels om instiftande av försöksprojekt i avvaktan på
att lagen träder i kraft (yrkande 2). Motionärerna
anför att möjligheten till kommunalförbund över
gränserna kräver grundlagsändring, som tar tid, och
att därför försöksprojekt bör inledas. De anför
vidare att den finska regeringen ligger långt framme
med förslag till lagstiftning men avvaktar ett
svenskt ställningstagande.

I motion 2001/02:K419 av Kent Härstedt (s) föreslås
ett tillkännagivande för regeringen om inrättandet
av ett forum för kontinuerlig dialog mellan
beslutsfattare på bägge sidor Öresund. Motionären
anför att det saknas ett gemensamt forum i
Öresundsregionen, där de gemensamma frågorna kan
kanaliseras. Möjligheter bör skapas för att etablera
ett Öresundsparlament eller annat forum, där
riksdagsledamöter och folketingsledamöter samt
regionala och kommunala företrädare i såväl Skåne
som Själland får tillfälle att mötas över gränserna
– lämpligen åtminstone två gånger per år – och
diskutera viktiga gemensamma frågor.

Bakgrund

Kommunalförbund är en offentligrättslig form för
samverkan som kommuner och landsting kan använda. De
flesta kommunalförbunden finns inom
räddningstjänsten, vatten- och avloppsverksamhet,
utbildning och vård/
behandling.

Ett kommunalförbund har kommunalrättslig kompetens
att hantera alla typer av kommunala frågor, t.o.m.
myndighetsutövning. Något särskilt lagstöd krävs
inte.
Bestämmelser om kommunalförbund finns numera i 3
kap. 20–28 §§ kommunallagen.

Utskottet behandlade motioner i frågan om samarbete
över nationsgränsen mellan Haparanda och Torneå
kommuner i sitt betänkande 2000/01:KU12. Utskottet
konstaterade då att arbete pågick inom
Regeringskansliet för att försöka nå en lösning på
den fråga om samarbete över nationsgränser som
motionärerna aktualiserade.

Regeringen har härefter gett en särskild utredare
(Ju 2001:05, dir. 2001:39), Gränskommunutredningen,
i uppdrag att undersöka de rättsliga
förutsättningarna för att svenska kommuner skall
kunna samarbeta med finska och andra utländska
kommuner i gemensamma offentligrättsliga
samarbetsorgan. Utredaren skall lämna förslag till
de författningsändringar och andra åtgärder som kan
behövas. En utgångspunkt för uppdraget skall vara
att det förslag som presenteras inte skall innefatta
ändringar i regeringsformen. Utredaren skall
redovisa resultatet av arbetet för regeringen senast
den 31 maj 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av
Gränskommunutredningens arbete, som har betydelse
inte bara för samarbete över nationsgränsen mellan
Haparanda och Torneå, bör avvaktas. Utskottet
avstyrker motionerna 2001/02:K67 (c) yrkande 8,
2001/02:K408 (s) yrkandena 1 och 2 och 2001/02:K419
(s).

Indelningen i kommuner och landsting

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående beredningsarbete motioner om
förfarandet vid förändringar i landstings-
och kommunindelningen.
Jfr reservationerna 29 (s, v) – motiveringen
– och 30 (c).

Motioner

I motion 2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 12 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram förslag om att förbättra
möjligheterna för kommundelningar. Motionärerna
anser att om det finns majoritet för en
kommundelning och inga starka skäl talar emot en
delning skall folkviljan respekteras.

I motion 2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c)
föreslås tillkännagivanden för regeringen om
kommuninvånares rätt till initiativ till
kommundelning (yrkande 11) och om ökat politiskt
inflytande över kommundelningar (yrkande 12).
Motionärerna anför att kommunens legitimitet är
avgörande för att en deltagardemokrati över huvud
taget skall komma till stånd och att det är
avgörande för att öka närheten och legitimiteten i
kommunbildningar att makten över dessa ligger hos
medborgarna. Kommundelning bör enligt motionärerna
grundas på de närmast berörda människornas vilja,
och det bör praktiskt innebära att en kommundelning
skall beviljas om det i en folkomröstning visar sig
finnas en majoritet för en delning i det område som
kommer att utgöra den nya kommunen. Grundregeln bör
enligt motionärerna vara att en kommundelning skall
beviljas om en majoritet av invånarna i den
kommundel som vill dela kommunen röstar ja till en
delning. Vidare anser motionärerna att frågan om
kommundelningar i första hand bör vara en politisk,
och inte en byråkratisk, bedömning. Detta uppnås
genom att regeringen i stället för Kammarkollegiet
tar ansvar för den inledande bedömningen huruvida en
process skall inledas eller inte.

I samma motion yrkande 13 föreslås att riksdagen
beslutar om sådan ändring av lagen (1979:411) om
ändringar i Sveriges indelning i kommuner och
landsting att indelningsändringar skall beslutas av
riksdagen. Motionärerna anser att det finns skäl att
begränsa regeringens möjligheter att, i strid med
riksdagens vilja, vägra godkänna
indelningsförändringar. Frågan om landets indelning
i kommuner och län bör därför framgent avgöras i
lag, som beslutas av riksdagen. Riksdagen bör enligt
motionärerna utan vidare beredning kunna besluta om
detta.

I motion 2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om kommundelningar. Motionärerna anser att fler
större kommuner bör delas.

En annan aspekt av administrativ indelning tas upp i
motion 2001/02:K9 av Lars Elinderson och Lars
Hjertén (m) yrkande 3. I motionen föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om att kommunallagen
och polislagen ändras så att landsting och
polisdistrikt kan omfatta delar av ett län.
Motionärerna anför att sammanslagningen av de tre
tidigare länen till Västra Götalands län har skapat
ett demokratiskt underskott i Västsverige, som är
mest påtagligt när det gäller landstingets
(regionens) verksamhet och inom polisens område.
Regionaliseringen inom dessa områden har medfört
fler besluts- och kontaktnivåer, otydlig
ansvarsfördelning, längre avstånd, försämrad
överskådlighet och sämre service för medborgarna,
samtidigt som primärkommunerna har hamnat vid sidan
av den regionala politiska processen. Indelningen i
landsting och polisdistrikt bör enligt motionärerna
inte behöva följa länsindelningen utan kunna avgöras
från fall till fall.

Bakgrund

Gällande bestämmelser om Sveriges indelning

Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen skall grunderna
för ändringar i rikets indelning i kommuner
bestämmas i lag. Förutsättningarna för och
förfarandet vid ändringar av indelningen i kommuner
regleras i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges
indelning i kommuner och landsting, indelningslagen.
Enligt 1 kap. 2 § kommunallagen omfattar varje
landsting ett län, om inte något annat är särskilt
föreskrivet.

Beslut om ändring i kommun- och
landstingsindelningen meddelas av regeringen. I
vissa – mera tekniska – situationer får beslut
meddelas av Kammarkollegiet eller, i fråga om
kommuner inom samma län, av länsstyrelsen.
Som förutsättning för att indelningen av landsting
eller kommuner skall få ändras gäller att ändringen
kan antas medföra bestående fördel för ett landsting
respektive en kommun eller en del av ett landsting
respektive en kommun eller andra fördelar från
allmän synpunkt. För att landstingsindelningen skall
få ändras gäller att hinder inte möter mot en
ändring i länsindelningen. Regeringen får meddela de
föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.
Både i fråga om kommun- och landstingsändringar
skall en ekonomisk reglering ske. När en del av en
kommun förs över till en annan kommun skall sedan
reglering ske, om en kommunal tillgång eller
förbindelse som kan hänföras till den delen bör
överföras till den andra kommunen eller om det finns
särskilda skäl till reglering.
Frågor om indelningsändringar kan väckas av en
kommun eller medlem av en kommun, som skulle beröras
av ändringen, respektive av ett landsting eller en
medlem av ett landsting som skulle beröras av
ändringen. Regeringen och Kammarkollegiet – i fråga
om kommundelning i vissa fall länsstyrelsen – kan
också ta upp en fråga om indelningsändring på eget
initiativ.
En ansökan om ändring i landstingsindelningen
skall ges in till Kammarkollegiet. Kammarkollegiet
skall göra den utredning som behövs eller uppdra åt
en särskild utredare att göra utredningen.
Utredningen skall omfatta alla omständigheter som
inverkar på frågan. Vid utredningen skall samråd ske
med de landsting som har intresse av frågan. Om den
aktuella indelningsändringen bör föranleda en
ändring också i någon annan indelning, skall
utredningen omfatta även denna ändring.
Om Kammarkollegiets utredning visar att
landstingsindelningen bör ändras, skall ett förslag
upprättas till ändringen samt till den ekonomiska
reglering och de övriga föreskrifter som ändringen
kan ge anledning till. Om även annan indelning
behöver ändras, skall förslag upprättas också till
en sådan ändring.

Om länsindelningen och ändringar i denna indelning
finns inte några bestämmelser vare sig i lag eller
förordning. Regeringsformen förutsätter att Sverige
är indelat i län eftersom den anger att
länsstyrelserna lyder under regeringen (11 kap. 6 §
första stycket).

Regeringen anses i praxis ha rätt att besluta om
mindre ändringar i länsindelningen. Frågor om mera
omfattande ändringar av det område som utgör ett län
anses böra underställas riksdagen, liksom ändringar
av länsnamn och av residensstäder.
Indelningen i län ges publicitet genom
tillkännagivanden från regeringen om länens
indelning i kommuner.

Uppdrag till Kommundemokratikommittén

Kommundemokratikommittén har genom tilläggsdirektiv
den 27 september 2001 fått i uppdrag (dir. 2001:75)
att se över förutsättningarna för och förfarandet
vid ändringar i landstings- och kommunindelningen
samt lämna förslag till behövliga lagändringar.

Översynen skall innefatta följande överväganden:
9 om förfarandet vid ändringar i
länsindelningen bör lagregleras,
10
11 om det bör möjliggöras för regeringen att
besluta om extra val vid större
indelningsändringar, samt
12
13 om regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, skall kunna
föranstalta om folkomröstning i sådana
områden som indirekt berörs av en ansökan
om indelningsändring.
14
Regeringen erinrar i direktiven om att riksdagen
genom indelningslagen har överlåtit på regeringen
att fatta beslut i indelningsfrågor som gäller
kommun- och landstingsindelningen. Principen om
överensstämmelse mellan indelningen i län och
landsting innebär dock att regeringen inte bör
genomföra större förändringar av landsting utan
riksdagens medverkan. Den gällande ordningen innebär
också i praktiken att regeringen kan handlägga en
fråga om ändring i landstingsindelningen på två
olika sätt: antingen som ett lagstiftningsärende
eller som ett förvaltningsärende. Kommittén bör
överväga om detta kan anses utgöra en ändamålsenlig
ordning.
Kommittén skall enligt direktiven göra en översyn
av förutsättningarna för och förfarandet vid
ändringar i landstings- och kommunindelningen samt
lämna förslag till behövliga lagändringar. Kommittén
bör därvid bl.a. överväga om det finns någon
anledning att ha kvar de nuvarande skillnaderna när
det gäller rättsliga villkor för delning av
landsting respektive kommuner.
Om förfarandet vid ändringar i länsindelningen
bedöms böra lagregleras skall förslag lämnas till
sådana regler.
Det står kommittén fritt att även lämna förslag
till övriga författningsändringar som kan behövas.
Kommitténs uppdrag i denna del skall redovisas
senast den 31 mars 2002.

Diskuterade utskottsinitiativ

Inom konstitutionsutskottet pågår för närvarande
diskussioner om ett initiativ till en ändring av
indelningslagen, främst 2 kap., på så sätt att
riksdagen i stället för regeringen skall besluta om
rikets indelning i landsting.

Inom bostadsutskottet har frågan om ett initiativ
att genom lag bestämma rikets indelning i län
bordlagts, sedan utskottet beslutat en lagrådsremiss
och inhämtat Lagrådets yttrande.

Indelning i polisdistrikt

Varje län utgör enligt polislagen (1984:387) ett
polisdistrikt. Regeringen eller den myndighet som
regeringen utser kan bestämma i vad mån en
polismyndighet skall bedriva verksamhet utanför sitt
distrikt. Polisen skall enligt samma lag samarbeta
med åklagarmyndigheterna och med andra myndigheter
och organisationer vilkas verksamhet berör
polisverksamheten, särskilt med myndigheterna inom
socialtjänsten. För ledningen av polismyndigheten
skall det finnas en polisstyrelse. Styrelsen består
av myndighetens chef (polischefen) och andra
ledamöter. Polisstyrelsen får inrätta en eller flera
polisnämnder för att under styrelsen leda
polismyndigheten inom den eller de delar av
polisdistriktet som styrelsen bestämmer.

Justitieutskottet behandlade i sitt betänkande
2000/01:JuU1 en motion om möjlighet till annan
indelning i polisdistrikt än län. Utskottet pekade
på att landets indelning i län inte är direkt
reglerad i lag eller på annat sätt men framgår
indirekt av det tillkännagivande (1998:1349) om
länens indelning i kommuner som regeringen utfärdat.
Utskottet såg inte någon anledning att vidta
åtgärder för att åstadkomma en annan indelning i
polisdistrikt. Det förhållandet att Västra Götalands
län må vara ett stort län medförde enligt utskottet
inte att det fanns skäl att överge länsindelningen
som utgångspunkt för indelningen i polisdistrikt. I
sammanhanget ville utskottet också peka på
polisstyrelsernas möjlighet att dela in distriktet i
polisområden.

Utskottets ställningstagande

Motionerna om förbättrade möjligheter till ändringar
i indelningen i kommuner och landsting hänger enligt
utskottets uppfattning nära samman med de
diskussioner om utskottsinitiativ som redovisats
ovan. I en av motionerna, 2001/02:K371 yrkande 13,
tas upp bl.a. just den fråga om
landstingsindelningen som konstitutionsutskottets
initiativdiskussion gäller. Bedömningen av de andra
frågor som tas upp i motionerna kommer att påverkas
av resultatet av diskussionerna och däri ingående
beredning. Utskottet anser med denna utgångspunkt
att motionerna 2001/02:K60 (m) yrkande 12,
2001/02:K62 (fp) yrkande 5 och 2001/02:K371 (c)
yrkandena 11, 12 och 13 bör avslås. Det nämnda
yrkandet 13 i motion 2001/02:K371 får i den del som
avser landstingsindelningen anses tillgodosett genom
nämnda diskussioner.

Utskottet finner inte skäl att frångå den bedömning
i frågan om indelningen i polisdistrikt som
justitieutskottet gjort och som redovisats ovan.
Utskottet avstyrker motion 2001/02:K9 (m) yrkande 3.

Direkt medborgarinflytande

Rösträtt i kommunala folkomröstningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
anpassa bestämmelserna om kommunala
folkomröstningar till bestämmelserna i
vallagen. Förslaget innebär bl.a. att den som
har rösträtt i val till fullmäktige också
skall ha rösträtt i kommunala
folkomröstningar, dvs. att EU-medborgare och
medborgare i Island och Norge kan rösta i
sådana omröstningar, även om de inte varit
folkbokförda i landet i tre år.

Propositionen

Regeringen föreslår att den som har rösträtt i val
till fullmäktige också skall ha rösträtt i kommunala
folkomröstningar och att lagen om kommunala
folkomröstningar även i övrigt anpassas till
bestämmelserna i vallagen. – Främst berörs 5 § lagen
(1994:692) om kommunala folkomröstningar.

Gällande ordning

EU-medborgare och medborgare i Island och Norge har
enligt vallagens (1997:157) och kommunallagens
(1991:900) bestämmelser kommunal rösträtt på samma
villkor som svenska medborgare. Övriga medborgare
med utländskt medborgarskap får kommunal rösträtt om
de varit folkbokförda i landet under en
sammanhängande tid av tre år före valdagen.
Rösträtten vid kommunala folkomröstningar regleras i
lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar. För
rösträtt vid folkomröstning i en kommun krävs för
andra än svenska medborgare folkbokföring i Sverige
under de närmaste tre åren före det år då
folkomröstningen hålls.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och
tillstyrker förslaget till ändring i lagen om
kommunala folkomröstningar.

Folkinitiativ om folkomröstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår ett tillkännagivande om
att den fortsatta beredningen av frågan om
folkinitiativ skall syfta till ett förslag om
att folkomröstning skall hållas om 10 % av de
röstberättigade begär det.
Jfr reservation 31 (s, v).

Propositionen

Propositionen innehåller inte något förslag i fråga
om s.k. folkinitiativ. Regeringen förklarar att den
avser att i samband med beredningen av
Kommundemokratikommitténs betänkande Att tänka efter
före – samråd i kommuner och landsting (SOU 2001:89)
återkomma till frågan om hur folkinitiativet som ett
led i samrådet med medborgarna kan stärkas.

Som bakgrund till sin bedömning påpekar regeringen
i propositionen att, sedan bestämmelsen om
folkinitiativ trädde i kraft 1994, sådana initiativ
har tagits i knappt 70 fall. I endast två av dessa
har fullmäktige beslutat att en folkomröstning skall
genomföras med anledning av ett folkinitiativ, medan
i samtliga övriga fall folkinitiativen av olika skäl
inte har lett till att en folkomröstning hållits.
Enligt regeringens mening är erfarenheterna av
tillämpningen av bestämmelsen om folkinitiativ
nedslående. Reformen har inte medfört att
medborgarnas mer direkta inflytande över den
kommunala dagordningen ökat. För regeringen är det
tydligt att folkinitiativet inte kan behållas i sin
nuvarande utformning och att medborgarnas
möjligheter att få till stånd en folkomröstning
måste stärkas. Detta är också, framhåller
regeringen, en uppfattning som delas av ett flertal
remissinstanser.
När det sedan gäller frågan om på vilket sätt
folkinitiativet bör stärkas anser regeringen att
utredningsförslaget i betänkandet Att vara med på
riktigt (SOU 2001:48) inte är tillräckligt avpassat
för förhållandena i alla kommuner. Regeringen anser
att de reella möjligheterna att få till stånd ett
folkinitiativ med ett krav på att 10 % av de
röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna
skall stå bakom en sådan begäran kan bli mycket
skiftande i större och mindre kommuner och anser
därför att en annan lösning bör väljas. Det
förhållandet att remissinstanserna föreslagit ett
antal alternativa lösningar till hur folkinitiativet
skall kunna stärkas visar enligt regeringens mening
att frågan är komplex.
Regeringen hänvisar till att
Kommundemokratikommittén i betänkandet Att tänka
efter före – samråd i kommuner och landsting (SOU
2001:89) bl.a. föreslagit att om ett beslut i ett
ärende medför långsiktiga effekter och de
förhållanden som rått före beslutet inte kan
återställas utan stora ekonomiska konsekvenser, som
ett led i beredningen av ärendet samråd skall äga
rum med dem som är folkbokförda i kommunen eller
inom landstinget och att ett sådant samråd skall
kunna ske genom folkomröstning.

Motioner

Frågan om möjligheten för kommuninvånare att få till
stånd folkomröstningar tas upp i motioner från flera
partier.

I motion 2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkande 3 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram lagförslag om folkinitiativ
för lokala folkomröstningar med innebörden att
sådant krav som omfattas av minst 10 % av de
röstberättigade i kommun/landstingskommun skall leda
till att folkomröstning genomförs. Ett
tillkännagivande för regeringen om att reglerna
kring lokala folkomröstningar bör ses över i syfte
att öka möjligheten att få sådana omröstningar till
stånd föreslås i motion 2001/02:K340 av Stefan
Attefall (kd).

Ett tillkännagivande om att 10-procentsregeln bör
utvecklas i trappstegsform för storstäder och stora
regioner föreslås i motion 2001/02:K344 av Ulla-
Britt Hagström (kd) yrkande 2. Motionären påpekar
att det i Västra Götaland skulle behövas drygt
120 000 namnunderskrifter, vilket är ytterst svårt
för en folkopinion att uppnå.
En utredning för att belysa förutsättningarna för
ökad direktdemokrati genom beslutande kommunala
folkomröstningar föreslås riksdagen begära i motion
2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 4.
Motionärerna anser att folkomröstningar är ett
verktyg för påverkan som inte minst har betydelse
för att skapa en diskussion och ger den enskilde
medborgaren större delaktighet samt ger ett tydligt
minoritetsskydd mot omvälvande förändringar med
tveksamt medborgerligt stöd. De hänvisar till att
Demokratiutredningen beskrivit folkomröstning som
ett bra verktyg att öka den lokala självstyrelsen.
Motionärerna i motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson
m.fl. (c) önskar tillkännagivanden för regeringen om
att införa beslutande folkomröstningar på kommunnivå
(yrkande 4) och om att kommunala folkomröstningar
bör komma till stånd om 10 % av kommunens invånare
begär det (yrkande 5).
I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp)
yrkande 6 föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram förslag om krav på
genomförande av en kommunal folkomröstning vid
folkinitiativ på minst 5 %. I en motion från
allmänna motionstiden, motion 2001/02:N364 av
Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) yrkande 23, föreslås
ett tillkännagivande om kommunala folkomröstningar.
Tillkännagivanden för regeringen om kommunala
folkomröstningar begärs också i två motioner från
moderata ledamöter. I motion 2001/02:K247 av Carl G
Nilsson (m) yrkande 2 föreslås, bl.a. med hänvisning
till Demokratiutredningens förslag att det bör bli
svårare för fullmäktige att vägra ordna
folkomröstningar, ett tillkännagivande för
regeringen om lokala folkomröstningar. I motion
2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m) yrkande 5
föreslås ett tillkännagivande om kommunala
folkomröstningar. Motionärerna anser att reglerna
för att hålla folkomröstning till följd av
medborgarinitiativ bör förenklas. Det bör vara
tillräckligt att en viss andel av de röstberättigade
i en kommun ställer sig bakom ett initiativ om
folkomröstning i viss fråga för att en
folkomröstning skall hållas, och det bör finnas
regler om att folkomröstning till följd av
medborgarinitiativ skall hållas inom skälig tid.
Sådana omröstningar bör också kunna vara beslutande
efter beslut i fullmäktige.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Som ett led i beredningen av ett ärende som
fullmäktige skall handlägga får fullmäktige enligt 5
kap. 34 § kommunallagen besluta att synpunkter skall
inhämtas från medlemmar i kommunen eller
landstinget. Det kan ske bl.a. genom folkomröstning.
Föreskrifter om sådana omröstningar finns i lagen om
kommunala folkomröstningar.

Ärenden i fullmäktige får enligt 5 kap. 23 §
kommunallagen väckas av bl.a. en nämnd eller en
ledamot genom motion. Ett ärende om att hålla
folkomröstning i en viss fråga får väckas också av
minst 5 % av de röstberättigade kommun- eller
landstingsmedlemmarna enligt lagen om kommunala
folkomröstningar.

Utredningsförslag

Kommundemokratikommittén föreslog i sitt betänkande
Att vara med på riktigt – demokratiutveckling i
kommuner och landsting (SOU 2001:48) att ett ärende
om att hålla folkomröstning i en viss fråga skall få
väckas i fullmäktige av minst 10 % av de
röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna.
Fullmäktige skall enligt förslaget besluta att
genomföra folkomröstningen som ett led i beredningen
av ärendet under förutsättning att frågan ryms inom
den kommunala kompetensen och avser ett ärende som
fullmäktige enligt kommunallagen skall handlägga.
Folkomröstningen skall hållas inom skälig tid.
Fullmäktige skall fastställa frågeställning och
svarsalternativ i folkomröstningen.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen framhåller är erfarenheterna av
tillämpningen av bestämmelsen om folkinitiativ
nedslående. Initiativet kan inte behållas i sin
nuvarande utformning utan medborgarnas möjligheter
att få till stånd en folkomröstning måste stärkas.

Regeringen har förklarat att den avser att
återkomma i frågan vid beredningen av
Kommundemokratikommitténs betänkande Att tänka efter
före – samråd i kommuner och landsting. Enligt
utskottets mening bör beredningen syfta till att
lägga fram förslag för riksdagen med innebörd att
folkomröstning skall hållas om 10 % av de
röstberättigade i kommunen respektive landstinget
begär det. Utskottet föreslår att riksdagen med
bifall till motionerna 2001/02:K65 (kd) yrkande 3,
2001/02:K67 (c) yrkande 5, 2001/02:K247 (m) yrkande
2, 2001/02:K340 (kd), 2001/02:K371 (c) yrkande 4 och
2001/02:N364 (mp) yrkande 23 samt med anledning av
motionerna 2001/02:K66 (mp) yrkande 6, 2001/02:K344
(kd) yrkande 2 och 2001/02:K368 (m) yrkande 5 som
sin mening ger regeringen det anförda till känna.
Utskottet är däremot inte berett att förorda att
sådana folkomröstningar skall vara beslutande och
avstyrker därmed motion 2001/02:K67 (c) yrkande 4.

Medborgerlig förslagsrätt i fullmäktige

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
fullmäktige skall kunna besluta om
medborgerlig förslagsrätt i fullmäktige.
Förslagsrätten omfattar inte bara dem som har
rösträtt i kommunen eller landstinget utan
även barn och ungdomar samt medborgare i
andra länder som inte har hunnit få rösträtt.
Utskottet avstyrker motioner, bl.a. en motion
om att regeringen skall lägga fram förslag om
att den medborgerliga förslagsrätten skall
göras obligatorisk för kommunerna och
landstingen.

Propositionen

Regeringen föreslår att fullmäktige skall få besluta
att den som är folkbokförd i kommunen eller i en
kommun inom landstinget skall få väcka ärenden i
fullmäktige (medborgarförslag). Ett medborgarförslag
bör enligt propositionen beredas så att fullmäktige
kan fatta beslut inom ett år från det att
medborgarförslaget väcks. Om fullmäktige beslutar
att införa medborgarförslag skall arbetsordningen
innehålla föreskrifter om hur sådana förslag skall
handläggas. – Förslagen tas in i 5 kap. 23, 33 och
64 §§ kommunallagen.

Regeringen betonar att den föreslagna rätten att
väcka medborgarförslag omfattar alla som är
folkbokförda inom kommunen eller landstinget,
således även barn och ungdomar samt medborgare i
andra länder som ännu inte har hunnit få kommunal
rösträtt.
Regeringen framhåller att utvecklingen av den
lokala demokratin i första hand är en fråga för
kommunerna och landstingen. Det finns inte en
demokratimodell som passar alla utan den lokala
demokratin måste därför utvecklas utifrån lokala
förhållanden och medborgarnas önskemål. Regeringen
framhåller också att det inte finns något som
hindrar att ett beslut om att införa
medborgarförslag avgränsas till en viss
försöksperiod. Om kommunen eller landstingen under
en sådan period finner att det exempelvis uppstår
stora administrativa problem finns naturligtvis
möjlighet för fullmäktige att inte förlänga försöket
eller att eventuellt besluta att det skall avbrytas
i förtid.

Motioner

I motion 2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkande 4 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om utvärdering av användningen av medborgarförslag.
Motionärerna anser att systemet med medborgarförslag
kan vitalisera det demokratiska intresset men också
missbrukas av vissa personer och grupper, t.ex.
kampanjmässigt och i avseenden då man anser sig
felaktigt behandlad. När erfarenheter vunnits efter
några år bör enligt motionärerna en grundlig
utvärdering genomföras.

I motion 2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 6 föreslås att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till ändringar i
kommunallagen som möjliggör för medborgare att väcka
initiativ i kommunfullmäktige. En sådan
påverkansmöjlighet kan enligt motionärerna komma att
motverka ett behov av frekventa folkomröstningar. En
möjlighet är enligt motionärerna att
kommunfullmäktige årligen får en redovisning av
inkomna initiativ och där initiativ som samlat minst
2 % av invånarna bakom sig skall behandlas i
fullmäktige. Initiativrätten skall således omfatta
även barn och ungdomar.

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
5 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag om införande av medborgarförslag
i alla kommuner. Motionärerna anser att
förslagsrätten uttryckligen bör skrivas in i
kommunallagen i stället för att fullmäktige skall få
besluta om det. Förslagsrätten bör vidare enligt
motionärerna även innefatta direktförslag till
nämnder.

Bakgrund

Av 5 kap. 21 § kommunallagen framgår att det är
fullmäktige som avgör vilka, utöver ledamöter, som
skall ha yttranderätt i fullmäktige. I
arbetsordningen skall regleras vilka som har
yttranderätt. Omfattningen av yttranderätten skall
regleras så att demokratiska aspekter på
yttranderätten inte eftersätts. Regeln är enligt
förarbetena inte avsedd att tillämpas så att alla
kommunmedlemmar ges rätt att yttra sig vid
sammanträden (prop. 1990/91:117 s. 181).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte någon erinran mot propositionen i
vad den avser medborgerlig förslagsrätt i
fullmäktige. De föreslagna ändringarna i 5 kap. 23,
33 och 64 §§ kommunallagen tillstyrks. Den under
allmänna motionstiden 2001 väckta motionen
2001/02:K371 (c) yrkande 6 bör härigenom enligt
utskottets uppfattning kunna anses tillgodosedd.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att
följa utvecklingen av den medborgerliga
förslagsrätten och anser inte att något särskilt
tillkännagivande om detta behövs. Utskottet
avstyrker därför motion 2001/02:K65 (kd) yrkande 4.
Utskottet anser vidare, liksom regeringen, att
utvecklingen av den lokala demokratin i första hand
är en fråga för kommunerna och landstingen och att
den lokala demokratin därför måste utvecklas utifrån
lokala förhållanden och medborgarnas önskemål. Något
förslag om obligatoriskt införande av
medborgarförslag i alla kommuner, som begärs i
motion 2001/02:K66 (mp) yrkande 5, finns det därför
enligt utskottets uppfattning inte anledning till.
Motionen avstyrks.

Befogenheter för självförvaltningsorgan

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
möjlighet för fullmäktige att delegera
ärenden till självförvaltningsorgan och
avstyrker en motion från allmänna
motionstiden med detta syfte.

Propositionen

Regeringen föreslår att fullmäktige skall få besluta
att nämnder i kommuner och landsting skall få
delegera ärenden till självförvaltningsorgan i samma
omfattning som till anställda. Ärenden som rör
myndighetsutövning mot enskilda och som i övrigt
avses i 6 kap. 34 § skall dock inte få delegeras
till ett självförvaltningsorgan. – Förslaget tas in
i 7 kap. 18 § kommunallagen.

Motion

I motion 2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c)
begärs tillkännagivanden för regeringen om att
brukarna skall ha rätt att få sina initiativ
angående självförvaltningsorgan prövade (yrkande 7)
och om en utvärdering av hur 7 kap. 18–22 §§
kommunallagen har fungerat, vad lagstiftningen
inneburit och vilka följder den har fått (yrkande
8). Motionärerna hänvisar till att
Demokratiutredningen sett ett värde i att ta vara på
idéer och engagemang genom att uppmuntra till bl.a.
brukarstyrelser. De anser att det rimligen borde
vara möjligt för kommunala nämnder att delegera
beslutsfattande direkt till ett
självförvaltningsorgan.

Bakgrund

Med brukare avses en medborgare som mera varaktigt
använder en offentlig tjänst som t.ex. en förskola.
Olika former av brukarinflytande har blivit allt
vanligare i den kommunala verksamheten under senare
år.

Genom ändringar i kommunallagen 1994 har kommuner
och landsting givits möjlighet att inrätta s.k.
självförvaltningsorgan inom alla kommunala områden
om inte annat följer av lag eller annan författning.
Ett självförvaltningsorgan skall bestå av
företrädare för brukarna och de anställda vid en
institution. Den överordnade nämnden skall
fastställa organets uppgifter, sammansättning,
arbetsformer och mandattid i en arbetsordning.
Självförvaltningsorgan kan ges i uppdrag att under
en nämnd helt eller delvis ansvara för driften av en
viss anläggning. Med driften av en anläggning
förstås att bestämma över praktiska sysslor vid
institutionen som rör sådant som mathållning,
lokalskötsel inklusive löpande reparationer och
underhåll, lokalanvändning, öppettider och löpande
inköp. Detta är frågor som kommunalrättsligt främst
är att se som rena verkställighetsfrågor. Sådana
frågor kan därför inte bli föremål för överklagande
enligt bestämmelserna om laglighetsprövning i 10
kap. kommunallagen.
Självförvaltningsorgan finns i någon mån inom
barnomsorgen och äldreomsorgen, men främst inom
grund- och gymnasieskolans område. Genom de
tidsbegränsade förordningarna om försöksverksamhet
med lokala styrelser inom grundskolan och den
obligatoriska särskolan (1996:605), samt inom
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen
(1997:642) har självförvaltningsorgan inom
skolområdet givits delvis andra befogenheter än vad
som följer av kommunallagens bestämmelser. Det rör
sig bl.a. om viss beslutanderätt som annars ankommer
på rektor eller den för skolan ansvariga nämnden.
Försöksverksamheten pågår fram t.o.m. juni 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning om möjligheten
att delegera beslutsfattande till
självförvaltningsorgan och tillstyrker förslaget om
ändring i 7 kap. 18 § kommunallagen. Utskottet anser
att motion 2001/02:K371 (c) yrkandena 7 och 8
härigenom får anses tillgodosedd.

Andra frågor om demokratiutveckling

Demokratiska processer och IT

Utskottets förslag i korthet

Utskottet noterar åtgärder som regeringen har
vidtagit eller avser att vidta och avstyrker
motioner om IT-demokratin och dess
möjligheter.
Jfr reservation 33 (m, fp).

Propositionen

Propositionen innehåller inte något förslag till
riksdagen i detta ämne. Regeringen redovisar däremot
åtgärder som vidtagits eller avses bli vidtagna.

Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet som kan fungera som ett forum för
erfarenhetsutbyte mellan aktörer som är aktiva i
frågor som rör ”e-governance”. Arbetsgruppen skall
fungera som ett forum för erfarenhetsutbyte mellan
aktörer som är aktiva i dessa frågor och följa
forskning och utveckling av nya tekniker och metoder
inom IT för att främja en representativ demokrati
med brett medborgerligt deltagande.
Användningen av informationsteknik i demokratins
tjänst kommer enligt regeringen under de närmaste
åren i hög grad att präglas av försök och
experiment.
I arbetet med att utveckla metoder för att främja
dialog med hjälp av IT är enligt regeringen barn och
ungdomar en viktig målgrupp, och det är viktigt att
information görs tillgänglig i lämpliga former för
att barn och ungdomar i olika åldrar skall kunna
tillgodogöra sig samhällsinformation.
Regeringen pekar vidare på att det under de
senaste åren har kunnat skönjas en utveckling mot
att staten påverkar samhällsutvecklingen på mer
indirekta vägar. I internationell litteratur brukar
detta sammanfattas som en förändring från government
till governance. Det innebär att direkta
styrningsmetoder ersätts av indirekta. Staten kan
genom förhandlingar, kontrakt och partnerskap
samverka med näringslivet, det civila samhället och
lokala självstyrelseorgan. Flera myndigheter deltar
enligt regeringen i en försöksverksamhet med
servicedeklarationer och servicedialog.
Myndigheterna skall informera medborgarna om vad de
kan förvänta sig och kräva av myndighetens service.
Bland annat kommer Internet att användas för att
lämna sådan information. I försöksverksamheten ingår
också att utveckla dialogen med medborgare och
företag för att inhämta synpunkter från dem som är
beroende av myndigheternas service. Användning av
modern teknik kommer att vara ett av sätten att
utveckla denna dialog. Enskilda individer och
företag bör, så långt som det är möjligt, enkelt
kunna hämta och lämna den information som är
relevant i varje enskild situation, oavsett hur
informationsansvaret är fördelat mellan myndigheter
eller mellan stat, kommun och landsting.
Regeringen framhåller att tillgången till
information är en grundförutsättning för demokratin
och redogör för information som finns tillgänglig
via Internet som offentlig statistik, lagar,
förordningar, offentliga utredningar,
regeringspropositioner. Regeringen anser att även
remissvaren på de offentliga utredningarna bör
publiceras på Internet och att i förlängningen
också bör prövas att allmänheten skall kunna lämna
synpunkter på och diskutera utredningsförslag via
regeringens hemsida. De närmare formerna för
publicering av remissvar samt närliggande frågor
kommer att utredas närmare inom Regeringskansliets
förvaltningsavdelning i samband med det
beredningsarbete som pågår för att utröna
förutsättningarna för elektronisk publicering av
uppgifter ur diarieföringssystemet RK-Dia.
Regeringen hänvisar vidare till det
lagstiftningsärende om offentlighetsprincipen och
informationstekniken som riksdagen nyligen behandlat
(prop. 2001/02:70, bet. 2001/02:KU17). I den
propositionen lämnas också en redogörelse för
utvecklingen av IT inom förvaltningen (a. prop.
s. 10).
Regeringen anför att den nya tekniken har en stor
potential när det gäller att vidga medborgarnas
möjligheter att delta i och påverka formuleringar av
problem och att delta i diskussioner före beslut i
folkvalda församlingar. Det har på några håll i
världen prövats mer vetenskapliga former av
informerat deltagande s.k. citizen juries eller
deliberative polls. I Sverige har det på några orter
genomförts rådslag över Internet, bl.a. i Kalix och
i Norrmalms stadsdelsnämnd i Stockholm.
Regeringen anför vidare att den statliga och
kommunala politiken i första hand bör inrikta sig på
att utveckla tekniker och metoder inom IT för att
främja en representativ demokrati med brett
medborgerligt deltagande. Användningen av
informationsteknik i demokratins tjänst kommer
därför under de närmaste åren i hög grad att präglas
av försök och experiment.

Här kan anmärkas att den arbetsgrupp med uppgift att
följa och främja utvecklingen av demokratiska
processer med stöd av IT som regeringen aviserat nu
har tillsatts. Ordförande för gruppen är en av
statssekreterarna i Justitiedepartementet.

Motioner

I motion 2000/01:K347 av Per Unckel m.fl. (m), som
väckts under allmänna motionstiden förra riksmötet,
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om förnyelse av
demokratins och politikens arbetsformer.
Motionärerna pekar på att den tekniska utvecklingen
medfört en ny potential att ge medborgarna
inflytande. Tänkbara förändringar för att öka
inflytandet är enligt motionärerna offentliga
utfrågningar och olika former av debattforum, s.k.
folkinitiativ, samt folkomröstningar och andra
omröstningar. Det är enligt motionärerna möjligt att
dessa förändringar är bäst lämpade att genomföra
försöksvis på lokal nivå och att efterhand utöka
till nationell nivå. Offentliga utfrågningar kan
arrangeras med ett tema, där viktiga frågor som rör
en kommun tas upp och medborgarna kan lämna
synpunkter. Kommunen kan erbjuda invånarna gratis e-
post, gratis koppling till Internet och Usenets
diskussionsgrupper, där sådana grupper kan startas
av kommunen eller av ett visst antal användare.

I motion 2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m)
yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om att använda den nya tekniken för att
genomföra olika rådslag på nätet. Motionärerna anser
att möjligheten att inrätta medborgarpaneler och att
ta hjälp av den nya tekniken till detta bör
undersökas, liksom de möjligheter som den nya
tekniken erbjuder när det är fråga om att hålla
omröstningar eller rådslag på nätet.

I motion 2000/01:K397 av Lennart Daléus m.fl. (c)
yrkande 1 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
IT-demokratin och dess möjligheter. Motionärerna
anför att Internet har stora möjligheter att
återskapa mötesplatser för att förstärka möjligheten
till delaktighet och inflytande och nämner en
förstärkt offentlighet där handlingar läggs ut på
nätet i större utsträckning, liksom möjligheten att
ge utrymme för lokala medier med lokal bevakning och
debatt.

I motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om IT och dess betydelse för demokratin.

I motion 2001/02:K424 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 5 delvis föreslås ett tillkännagivande för
regeringen om åtgärder för att vitalisera den lokala
demokratin. Motionärerna anför att nya metoder krävs
för att manifestera politiska åsikter och att den
nya informationstekniken bör kunna utgöra ett
värdefullt komplement till de etablerade kanalerna
när det gäller att locka nya grupper, särskilt
ungdomar, till politiken. Inte bara partierna utan
också offentliga myndigheter och institutioner måste
enligt motionärerna ta till sig
informationstekniken. De välkomnar lokala initiativ
att mer direkt använda Internet som ett
kommunikationsmedel i en opinionsbildnings- och
beslutsfattandeprocess.

I motion 2001/02:So618 av Lars Leijonborg (fp)
m.fl. yrkande 15 begär motionärerna ett
tillkännagivande för regeringen om en parlamentarisk
kommission med syfte att göra en konsekvensanalys av
den pågående IT-utvecklingen och utifrån sin analys
lägga fram förslag på nödvändiga åtgärder.
Motionärerna framhåller här att kravet på IT-
kunskaper gör sig alltmer gällande på olika områden
och att IT också börjar bli ett nyckelord i den
demokratiska processen. De mänskliga och sociala
konsekvenserna glöms enligt motionärerna ofta bort,
som den äldre generationens svårigheter inför ny
teknik, privatekonomiska skillnader och synskadades
och andra funktionshindrades särskilda svårigheter
med informationstillgången. När såväl den offentliga
som den privata tjänstesektorn alltmer hänvisar till
tele- och Internetanvändning och upphör med eller
fördyrar alternativen, handlar det om ett
medborgerligt rättsproblem. Motionärerna framhåller
att det politiska systemet inte kan helt överlåta
IT-utvecklingen till marknaden utan samhälleliga och
sociala mål måste kontinuerligt sättas upp för att
garantera alla medborgares möjligheter att utöva
sina rättigheter och skyldigheter samt leva ett
delaktigt, självbestämmande och oberoende liv.

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
12 föreslås att riksdagen begär att regeringen
utreder Internetteknikens användning i demokratiska
beslutsprocesser samt uppmuntrar och utvärderar
sådana kommunala initiativ.

I motion 2000/01:K401 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att
möjligheterna att utveckla demokratin med hjälp av
informationstekniken bör utredas. Motionärerna
förespråkar folkomröstningar och möjligheter för
kommunmedborgarna att lämna förslag till
kommunfullmäktige via Internet. Motionärerna
framhåller som exempel det försök med e-demokrati,
information och debatt främst via Internet som
genomförs av Kalix kommun, Kalix rådslag.
Motionärerna, Matz Hammarström m.fl. (mp),
återkommer i denna fråga i motion 2001/02:K381
yrkande 7.

Lena Sandlin-Hedman och Lars Lilja (s) föreslår i
motion 2001/02:K389 ett tillkännagivande för
regeringen om behovet av ett initiativ till en
nationell samling rörande tillgänglig
informationsteknik för funktionshindrade.
Motionärerna anför att den nya informations- och
kommunikationstekniken skapar både nya möjligheter
och risker för nya hinder samt att hindren för
personer med funktionshinder kan bestå av brister i
tillgängligheten. De anför vidare att det för
närvarande pågår ett antal projekt som syftar till
att skapa tillgänglig informationsteknik för
funktionshindrade. Projekten kommer att utvärderas
och kunskapen kommer att utgöra en viktig nationell
kunskapsbas.

Utskottets ställningstagande

Den nya informationstekniken erbjuder stora
möjligheter att utveckla nya demokratiska
arbetsformer. Dessa måste givetvis tas till vara.
Regeringen är enligt vad utskottet uppfattat
medveten om dessa möjligheter och angelägen om att
understödja och främja utvecklingen. Utskottet anser
inte att några sådana tillkännagivanden som begärs i
motionerna 2000/01:K347 (m), 2000/01:K397 (c)
yrkande 1, 2000/01:K401 (mp) yrkande 7, 2001/02:K66
(mp) yrkande 12, 2001/02:K67 (c) yrkande 7,
2001/02:K368 (m) yrkande 8, 2001/02:K381 (mp)
yrkande 7, 2001/02:K389 (s), 2001/02:K424 (fp)
yrkande 5 i denna del och 2001/02:So618 (fp) yrkande
15 behövs, och utskottet avstyrker motionerna.

Demokratibokslut, medborgarpaneler, ungdomsråd
och rekryteringen till förtroendeuppdrag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till de
lagändringar som regeringen föreslagit och
övrigt redovisat demokratiutvecklingsarbete
motioner om insatser för olika grupper.
Utskottet avstyrker även övriga motioner i
denna del.

Propositionen m.m.

Regeringen anser i propositionen att
medborgarpaneler utgör ett värdefullt inslag i den
kommunala demokratin och kan utgöra en kanal för
medborgerligt deltagande.

Regeringen anför att dess långsiktiga målsättning
är att medborgarna skall ha goda möjligheter att
delta i och påverka den politiska processen. Ett
direkt medborgerligt inflytande i dess olika former
måste främst utformas lokalt och underifrån.
Förutsättningarna för det demokratiska samtalet
växlar över landet, och politiken måste ta hänsyn
till detta. Medborgarnas engagemang kan också ta sig
olika former över tiden. Det är därför viktigt att
samtal förs kontinuerligt på lokal nivå om hur
medborgarnas synpunkter kan fångas upp. En
samrådsform kan efter hand visa sig förlegad för
dialog med medborgarna. Det är då enligt regeringen
viktigt att pröva nya former där medborgarna finner
det meningsfullt att engagera sig.
Regeringen påpekar att exempelvis ungdomar deltar
i mindre utsträckning än medelålders personer i
olika politiska aktiviteter. Detta beror inte på att
yngre är mindre intresserade av politik, eller
saknar tilltro till det politiska systemet i större
utsträckning än äldre. Tvärtom hyser ungdomar större
tilltro till det demokratiska systemet än
befolkningen i dess helhet. Det finns olika
anledningar till att ungdomar inte engagerar sig. En
del unga väljer medvetet bort politiska uppdrag,
andra engagerar sig i enfrågerörelser. Oavsett
vilken form av engagemang ungdomar väljer måste man
dock enligt regeringen utveckla metoder för att ta
till vara ungdomarnas engagemang. Regeringen ser som
sin uppgift främst att skapa möjligheter för lokal
utveckling genom att tillhandahålla rättsliga
verktyg. Exempelvis kan lagstiftning kring ideella
föreningar behöva ses över för att underlätta
föreningsengagemang.
I sin redovisning av skolans roll (prop. s. 118)
pekar regeringen på att frågan om elevinflytande i
skolan utreds av Skollagskommittén (dir. 1999:15)
och erinrar också om den försöksverksamhet med
brukarinflytande inom grund- och gymnasieskolan som
redovisats i avsnittet om befogenheter för
självförvaltningsorgan.
Regeringen framhåller betydelsen av folkrörelser,
föreningar, ungdomsorganisationer och liknande
medborgarsammanslutningar som viktiga företrädare
för olika grupper och intressen i samhället. Ett
starkt föreningsliv som ger människor möjligheter
till inflytande och delaktighet utgör enligt
regeringen själva basen i ett demokratiskt samhälle,
och stat, kommuner och landsting underlättar för det
lokala föreningslivet genom olika former av stöd.
Staten har ett ansvar för den demokratiska infra-
strukturen genom att exempelvis bidra till att det
finns ändamålsenliga samlingslokaler tillgängliga.
Olika former av stöd har också utvecklats sedan en
lång tid tillbaka. Stödet till det lokala
föreningslivet behöver kontinuerligt ses över för
att finna de bästa formerna. En sådan översyn bör
ske i samråd med berörda folkrörelser.
Vidare pekar regeringen på att särskilda
utvecklingsavtal inom ramen för regeringens
storstadspolitik har träffats med ett antal
kommuner. I detta arbete har flera nya angreppssätt
utvecklats för att ge de boende i berörda stadsdelar
möjlighet att påverka det lokala utvecklingsarbetet.
Diskussionerna kring medborgarinflytandet har
vitaliserats i de berörda kommunerna.
Även om ett behov av olika former av direkt
medborgerligt inflytande främst aktualiseras på
lokal nivå behöver enligt regeringen samrådsformer
utformas även på nationell och europeisk nivå.
Regeringen har också ett ansvar att själv och
tillsammans med andra aktörer initiera, uppmuntra
och utvärdera olika former av medborgarinitiativ.

Regeringen bedömer att ungdomsråd kan bidra till att
öka ungdomars delaktighet och inflytande och att det
är angeläget att det i den kommunala verksamheten
finns ett ungdomsperspektiv.

Regeringen anför att det i många kommuner finns
ungdomsråd som på olika sätt försöker ta till vara
ungdomars synpunkter på den kommunala verksamheten.
Verksamheten med ungdomsråd innebär att det skapas
en mötesplats för ungdomar och kommunens
förtroendevalda och tjänstemän. I den relation till
kommunen som etableras kan ungdomarna få inblick i
och lära sig om den kommunala verksamheten,
organisationen och beslutsprocessen genom att svara
på remisser, delta i utvärderingar och driva egna
frågor.
Ungdomsråd kan enligt regeringens mening vara ett
värdefullt sätt att i den kommunala demokratin
främja delaktighet och inflytande för unga
människor. Råden bör komma in tidigt i
beslutsprocessen i syfte att ges en reell möjlighet
att påverka, men de kan också spela en betydelsefull
roll för att utvärdera den kommunala verksamheten.
Ungdomsråd kan bidra till att öka ungdomars
inflytande och delaktighet men kan inte utgöra någon
patentlösning på de problem som upplevs med
ungdomars brist på engagemang i kommunala frågor.
Det är ändå viktigt att ta vara på engagemanget och
ge ungdomsråden legitimitet som ett sätt att erhålla
ungdomsperspektiv på olika frågor. De
förtroendevalda bör enligt regeringen be ungdomar i
exempelvis elevråd, ungdomsorganisationer och på
fritidsgårdar om synpunkter.
Regeringen vill dock betona att ungdomsråd, som
inte är utsedda i representativa val, inte
nödvändigtvis speglar alla ungdomars uppfattning i
en viss fråga. Ungdomsråd är därför bara en bland
flera möjliga metoder för att ge ungdomar
inflytande. Det centrala enligt regeringens mening
är att man lokalt försöker upprätthålla ett
ungdomsperspektiv inte bara på de frågor som berör
unga utan även generellt.

Regeringen framhåller vidare i propositionen att
olika medborgarsammanslutningars förutsättningar och
möjligheter att delta i den politiska processen
behöver utvecklas. Regeringen avser därför att
genomföra återkommande s.k. folkrörelseforum för
dialog mellan å ena sidan regeringen och dess
förvaltningsmyndigheter och å andra sidan
företrädare för folkrörelser, föreningar och andra
medborgarsammanslutningar.

Regeringen överväger för närvarande den närmare
utformningen av det fortsatta framtida stödet för
demokratiutveckling.
Regeringen redovisar att den år 2000 initierade
ett långsiktigt utvecklingsarbete för den svenska
demokratin, Tid för Demokrati. Arbetet skall pågå
under tiden 2000–2002. En särskild
demokratidelegation tillsattes för att leda
utvecklingsarbetet. Bakgrunden till projektet var
att regeringen bedömde det som angeläget att ta till
vara medborgarnas engagemang och uppmuntra till
aktivt deltagande i de politiska beslutsprocesserna
– i synnerhet i valen men också i samhällslivet i
övrigt.
Inom ramen för utvecklingsarbetet Tid för
Demokrati genomförs riktade insatser, och
information om utvecklingsarbetet har enligt
regeringen nått stora grupper i samhället, vilket
bl.a. tagit sig uttryck i att drygt 1 000
organisationer hittills sökt stöd för olika former
av demokratiutvecklingsprojekt. Av dessa har 126
beviljats stöd. Bland dem som beviljats stöd för
demokratiprojekt finns kommuner, stiftelser, ideella
föreningar, ungdoms-, invandrar- och folkbildnings-
organisationer m.fl. De projekt som beviljats stöd
uppvisar tillsammans en stor bredd och bidrar med
värdefulla kunskaper och erfarenheter, exempelvis
när det gäller utveckling av lokal demokrati,
förutsättningar för ungdomars engagemang i skola och
föreningsliv, förenings- och
organisationsutveckling, utveckling på IT-området,
nya vägar för lärande om demokratin samt nya former
av mötesplatser och forum för debatt, dialog och
diskussion mellan politiker och medborgare.
Erfarenheterna av arbetet med demokratistöd och
övrigt arbete inom projektet Tid för Demokrati visar
enligt regeringen på ett stort engagemang bland
medborgarna och stora utvecklingsmöjligheter när det
gäller lokal demokrati. För att kunna göra
nödvändiga ställningstaganden kring den närmare
utformningen av det fortsatta stödet till
demokratiutveckling avser regeringen att genomföra
en slututvärdering av projektet, som skall vara
avslutad hösten 2002. Regeringen avser att med
beaktande av resultatet av utvärderingen överväga
hur det fortsatta stödet för demokratiutveckling
skall vara organiserat.

I den nationella handlingsplan för de mänskliga
rättigheterna som regeringen lagt fram för riksdagen
(skr. 2001/02:83) framhåller regeringen att den
avser att fortlöpande följa att lagändringar med
anledning av FN:s konvention om barnets rättigheter
får avsedd effekt. Regeringen avser också att
överlämna en barnskrivelse till riksdagen våren
2002.

I skrivelsen hänvisas (s. 72) till den nationella
strategin för att förverkliga barnkonventionen i
Sverige. Strategin innehåller bl.a. att konventionen
skall vara ett aktivt instrument och genomsyra allt
beslutsfattande i Regeringskansliet som rör barn,
att barnperspektivet i lämplig omfattning skall
finnas med i utredningsdirektiv, att
barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som rör barn, att kommuner och landsting bör
inrätta system för att kunna följa hur barnets bästa
förverkligas i det kommunala arbetet samt att barns
och ungdomars inflytande och delaktighet i
samhällsplaneringen skall utvecklas.

Motioner

Två motioner gäller frågan om medborgarpaneler och
demokratibokslut.

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp)
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om medborgarpaneler och demokratibokslut.
Motionärerna anför att olika gruppers särbehov och
åsikter kan ventileras genom medborgarpaneler och
arenor. De instämmer i regeringens bedömning men
skulle gärna ha sett mer substantiella skrivningar.
Motionärerna anför vidare att demokratibokslut, vari
utvärderas vilka möjligheter kommuninvånarna haft
att ta del av och påverka beslutsprocesser, bör
biläggas övriga bokslut. I motion 2001/02:K381 av
Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkande 10 föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om demokratibokslut.
Samma två motioner behandlar också ställningen för
ungdomsråd.
Per Lager m.fl. (mp) föreslår i motion 2001/02:K66
yrkande 10 att riksdagen begär att regeringen
utreder förutsättningarna för att införa ungdomsråd
med förslagsrätt till fullmäktige. Motionärerna
anser att för att ungdomsråden skall få ett mer
reellt inflytande bör de utvecklas till rena
ungdomsfullmäktige, valda och fungerande utifrån
samma principer som ett ordinarie, med rätt att få
godtagna motioner behandlade i det ordinarie
fullmäktige. Ett tillkännagivande om ungdomsråd
föreslås också i motion 2001/02:K381 av Matz
Hammarström m.fl. (mp) yrkande 3.
Per Lager m.fl. (mp) tar i motion 2001/02:K66 även
upp en annan aspekt av hänsynen till barn och
ungdomar. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande
för regeringen om barn- och ungdomsperspektiv i
beslutsfattandet på samtliga nivåer. Motionärerna
anför att barns och ungdomars intressen skall
tillgodoses och deras känsla av delaktighet i
samhällsbyggandet stärkas. Motionärerna hänvisar
också till barnkonventionen. I yrkande 9 föreslås
att riksdagen begär att regeringen utreder
förutsättningarna för att införa krav på
barnkonsekvensanalyser i allt beslutsfattande på
samtliga beslutsnivåer.
Frågan om ungdomars delaktighet tas upp i
ytterligare motioner.
I motion 2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om att ungdomars möjligheter till ett aktivt
deltagande i den demokratiska processen bör ökas.
Samhället bör enligt motionärerna se som sin uppgift
att stimulera denna medvetenhet och stärka ungdomar
till engagemang och uppmuntra till kritiskt
tänkande. Ungdomar bör få ett reellt inflytande i
skolan och i kommunen. Genom lokala styrelser som
behandlar t.ex. miljö- och ungdomsfrågor kan många
aktivas kompetens tas till vara. Ett sådant
tillkännagivande begärs också i motion 2001/02:K67
av Åsa Torstensson m.fl. (c) yrkande 2.
Behovet av lokalt demokratiutvecklingsarbete tas
också upp i motioner. I motion 2001/02:A226 av Agne
Hansson m.fl. (c) yrkande 4 föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om att stimulera
lokalt utvecklingsarbete. Motionärerna framhåller
att det är viktigt att främja självbestämmande,
frivillig samverkan och kulturell mångfald för
minoriteter samt att det gynnar lokalt självstyre
när människor går samman i lokala utvecklingsgrupper
för att lösa gemensamma problem och att denna
arbetsform utvecklar det demokratiska inflytandet
och ansvarstagandet. I motion 2001/02:K67 av Åsa
Torstensson m.fl. (c) yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande för regeringen om ökade möjligheter
för en förbättrad deltagardemokrati. I motionen
förespråkas bl.a. en vardagsdemokrati som kommer
till uttryck genom engagemang i lokalt föreningsliv
och delegering av beslut på kommunal nivå t.ex. till
brukarstyrelser vid skolor och daghem eller till
brukarråd i primärvården.
I motion 2001/02:K383 av Elver Jonsson m.fl. (fp)
yrkande 1 föreslås att riksdagen begär att
regeringen utformar ett program som stimulerar
demokratiskt utvecklingsarbete. Motionärerna anser
att riksdagen skall göra tillkännagivanden för
regeringen också om att en bredare folklig politisk
representation eftersträvas bl.a. genom att
uppmuntra ideella folkrörelser till ökat engagemang
i samhällsfrågor genom ekonomisk och arbetsmässig
uppmuntran (yrkande 3), om att olika samhällsstöd
skall ha formen av generella bidrag och att modeller
med prestationsersättningar och detaljerade
projektbidrag endast undantagsvis kan komma i fråga
(yrkande 4) och om att den ideella sektorn får vara
sin egen norm och bedömas och behandlas utifrån sin
egen särart (yrkande 5).

Rekryteringen till förtroendeuppdrag berörs särskilt
i tre motioner.

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp)
yrkande 13 begärs ett tillkännagivande för
regeringen om rekryteringen av förtroendevalda och
viljan att åta sig förtroendeuppdrag. Motionärerna
anser att samhället måste verka mer aktivt för
jämställdhet mellan könen, jämställdhet för etniska
och kulturella grupper, enskilda individer, t.ex.
funktionshindrade, och motverka alla former av
diskriminering i näringslivet och på den offentliga
arenan. Det är också viktigt enligt motionärerna att
komma till rätta med skillnader i det politiska
engagemanget hänförliga till utbildning och
arbetsinkomst.
Ulla-Britt Hagström (kd) föreslår i motion
2001/02:K344 yrkande 1 ett tillkännagivande för
regeringen om att kommunallagen bör möjliggöra för
kommunerna att utveckla den demokratiska processen
genom olika metoder. Hon anser att principen om
demokrati bör lyftas in i kommunallagen. Hon påpekar
betydelsen av att alla människor ges möjligheter och
utrymme att bestämma över sina liv och anser det
viktigt att nya förtroendeuppdrag inrättas så att
fler får chansen att delta i beslutsfattande organ.
Hon pekar vidare på att kvinnor, särskilt äldre
kvinnor, kvinnor med utländsk bakgrund och
lågutbildade, är underrepresenterade i den
representativa demokratin och att personer med
funktionshinder möter ett antal svårigheter att
kunna delta i den kommunala demokratin. Ungdomars
delaktighet och inflytande bör stärkas enligt
motionären.
Christina Axelsson m.fl. (s) begär i motion
2001/02:K68 ett tillkännagivande för regeringen om
behovet av insatser för att öka det politiska
engagemanget i grupper som i dag är
underrepresenterade i det politiska livet.
Motionärerna anser att särskilda insatser bör göras
också för att den stora grupp av personer med
utländsk bakgrund som redan bor i vårt land skall
kunna engageras i politiken. Vidare bör en
utveckling av vår demokrati också ta sikte på att ta
till vara de äldre i det politiska arbetet.
Samhället behöver deras kunskaper och erfarenheter.

En motion rör statligt stöd till ideella
organisationer. Magda Ayoub m.fl. (kd, c, fp, mp)
föreslår i motion 2001/02:K69 ett tillkännagivande
för regeringen om vikten av att statligt stöd i form
av organisationsbidrag ges till ideella
organisationer som arbetar för utveckling av den
svenska demokratin i enlighet med riktlinjerna i
propositionen.

Kommundemokratikommitténs bedömning om
demokratiredovisningar

I Kommundemokratikommitténs uppdrag har ingått att
studera de försök som görs med så kallade
demokratibokslut för att vinna erfarenheter för det
fortsatta arbetet för demokrati och rättssäkerhet.

Kommitténs bedömning är att demokratiutvecklingen
i kommuner och landsting kan främjas genom
regelbundna demokratiredovisningar. Sådana
redovisningar innebär att demokratin mäts, granskas
och värderas.

Utskottets ställningstagande

Demokratiutvecklingen i kommuner och landsting bör,
som Kommundemokratikommittén framhållit, kunna
främjas genom regelbundna demokratiredovisningar.
Det bör enligt utskottets uppfattning vara en
angelägenhet för kommunerna själva att ta ställning
till om regelrätta sådana redovisningar eller
bokslut skall införas. Utskottet anser inte att
något tillkännagivande för regeringen är påkallat i
denna fråga och avstyrker motionerna 2001/02:K66
(mp) yrkande 7 och 2001/02:K381 (mp) yrkande 10.

Utskottet anser inte att det finns anledning att ge
ungdomsråd någon särställning i förhållande till
andra medborgarsammanslutningar. Utskottet avstyrker
motionerna 2001/02:K66 (mp) yrkande 10 och 2001/K381
(mp) yrkande 3.

Regeringen har själv framhållit i propositionen
att det är angeläget att det i den kommunala
verksamheten finns ett barn- och ungdomsperspektiv.
Utskottet anser inte heller att något
tillkännagivande till regeringen om behovet av ett
sådant perspektiv och om barnkonsekvensanalyser
behövs. Utskottet avstyrker därmed också yrkandena 8
och 9 i motion 2001/02:K66 (mp).

Utskottet har ovan tillstyrkt förslag om ökade
befogenheter för självförvaltningsorgan och anser
att en positiv inställning till dessa utgör ett
väsentligt inslag i en utveckling mot lokalt
utvecklingsarbete. Regeringen har också redovisat en
rad åtgärder för att stödja sådant
utvecklingsarbete. Enligt utskottets uppfattning
behövs inte något tillkännagivande för regeringen om
förbättring av möjligheterna till lokal utveckling
och deltagardemokrati. Motionerna 2001/02:K67 (c)
yrkande 1, 2001/02:K383 (fp) yrkandena 1 och 3–5
samt 2001/02:A226 (c) yrkande 4 kan därmed anses i
huvudsak tillgodosedda.

Utskottet anser också att värdet av ungdomars
delaktighet i den demokratiska processen har
beaktats i propositionen, och utskottet anser inte
att det behövs något tillkännagivande med anledning
av motionerna 2001/02:K67 (c) yrkande 2 och
2001/02:K371 (c) yrkande 1 heller.
De lagändringar om förtroendevaldas arbetsvillkor
som regeringen har föreslagit och som utskottet har
tillstyrkt bör enligt utskottets uppfattning
tillsammans med övrigt demokratiutvecklingsarbete
som redovisas i propositionen bidra till att
underlätta för personer med olika bakgrund att verka
som förtroendevalda och delta i det politiska
arbetet. Utskottet anser därmed att något
tillkännagivande inte behövs med anledning av
motionerna 2001/02:K66 (mp) yrkande 13, 2001/02:K68
(s) och 2001/02:K344 (kd) yrkande 1.
Utskottet utgår från att regeringen i den
fortsatta utformningen av stödet till
demokratiutveckling även beaktar behovet av stöd
till ideella organisationer. Något tillkännagivande
med anledning av motion 2001/02:K69 (kd, c, fp, mp)
behövs enligt utskottets uppfattning inte.

Demokratisk medvetenhet och kunskap

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om
skolans kursplaner och om en folder om
demokratiprinciper, grundlagar m.m., som
utformas på regeringens uppdrag.
Jfr reservation 34 (mp).

Kunskapsförmedling

Propositionen

EU-kunskap

Regeringen bedömer att den samlade kunskapen om och
förtrogenheten med demokratiskt beslutsfattande i
första hand utgår från demokratiskt beslutsfattande
inom nationalstatens ram. Det är viktigt att öka
kunskapen och medvetenheten om de nya formerna av
beslutsfattande som växer fram i och med det alltmer
komplexa flernivåstyret. Strukturer bör skapas som
ger medborgarna möjlighet till god insyn,
delaktighet och inflytande liksom goda
förutsättningar för ansvarsutkrävande. Regeringens
tillsättande av EU 2004-kommittén och inrättandet av
Expertgruppen för EU-frågor bör ses som ett led i
detta arbete.

Regeringen anser också att en kartläggning bör
genomföras över hur det svenska remissförfarandet i
dag används avseende frågor med EU-anknytning.

Nya forum för internationellt erfarenhetsutbyte

Regeringen anser att Sverige, för att stärka
demokratin i landet och internationellt, bör delta i
och bidra till utvecklingen av forum och processer
för erfarenhetsutbyte och samarbete kring
demokratiutvecklingsfrågor inom EU, Europarådet, FN
och det internationella samfundet i övrigt.

Skolan

Regeringen anser att god kunskap om alla
samhällsnivåer bör ges i skolan. Vid kommande
revidering av grundskolans kursplaner bör betydelsen
av kunskap om de olika nivåerna tydliggöras. Behovet
av kommentarer och referensmaterial för att stödja
sådan undervisning i grundskolan och gymnasieskolan
bör också ses över.

Regeringen redovisar att det i grundskolans och
gymnasieskolans kursplaner för samhällskunskapsämnet
inte finns några uttryckliga mål för elevernas
kunskaper om den kommunala nivån, utan vilka
kunskaper eleverna skall uppnå om denna nivå framgår
i stället indirekt av andra skrivningar. Att
eleverna skall uppnå goda kunskaper om samtliga
nivåer bör enligt regeringen framgå av kursplanerna.

Regeringen anser att politisk verksamhet och debatt
bör främjas i skolan. Det är enligt regeringen
angeläget att skolelever ges återkommande
möjligheter att träffa och diskutera med företrädare
för politiska partier och deras ungdomsförbund.

Regeringen anser att Skolverket bör ges i uppdrag
att undersöka vilka hinder som finns för politiska
partier, ungdomsförbund, folkrörelser och
organisationer att få informera om sin verksamhet i
skolan samt ge exempel på hur sådan verksamhet kan
underlättas.

Introduktionsprogram och svenskundervisning för
personer med utländsk bakgrund

Regeringen bedömer att personer som beviljas
uppehållstillstånd i Sverige genom ett
introduktionsprogram eller på annat sätt bör ges
goda kunskaper om och förståelse för den svenska
demokratin. Regeringen har enligt propositionen
nyligen tillsatt en utredning med uppgift att se
över mottagande av och introduktion för flyktingar.
Utredningen skall bl.a. överväga hur alla nyanlända
invandrare, genom introduktionen eller på annat
sätt, skall kunna få ökad kunskap om och förståelse
för grundläggande normer i det svenska samhället och
det svenska demokratiska systemet. Skolverket bör
ges i uppdrag att se över behovet av
referensmaterial och kommentarer som kan användas i
svenskundervisning för invandrare för att stödja
undervisning som förmedlar kunskaper om och
förståelse för den svenska demokratin.

Motioner

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
11 begärs ett tillkännagivande för regeringen om
skolans betydelse för en levande, hållbar demokrati.
Motionärerna anser att samtliga kursplaner bör ses
över i syfte att stärka demokratifrågornas position.
Samhällskunskap, specifikt kunskap om våra
grundlagar och mänskliga rättigheter, bör ges stort
utrymme i undervisningen. Historieämnet bör stärkas
för att eleverna skall få en förståelse för
samhällsutvecklingen över tid. Därtill vore det
värdefullt om elevernas insikter om andra länders
styrelseskick ökade för att på så sätt ge ett vidare
perspektiv på det svenska styrelseskicket. Även
sådana studier som disciplinärt faller in under den
antropologiska vetenskapen bör inkluderas.

I samma motion yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande för regeringen om behovet av
lättillgänglig information om grundlagarna,
demokratiska beslutsprocesser och EU. Regeringen bör
enligt motionärerna ges i uppdrag att låta utarbeta
en lättillgänglig folder om demokratiprinciper, våra
grundlagar, innefattande styrelseskicket och
beslutsprocesser samt mänskliga rättigheter.
Materialet bör dessutom innefatta EU:s konstitution
och behörighetskompetens samt beslutsprocesser.

Utskottets ställningstagande

Av propositionen framgår att regeringen anser att
det bör framgå av kursplanerna att eleverna skall
uppnå goda kunskaper om samtliga samhällsnivåer.
Regeringen betonar att skolan har en central roll
för att främja demokratins idéer. Utskottet utgår
från att synpunkter av det slag som framförs i
motion 2001/02:K66 yrkande 11 beaktas vid den
fortsatta utformningen av skolans kursplaner.

Regeringskansliet har liksom riksdagen en tämligen
omfattande informationsverksamhet med framställning
av trycksaker och informationsblad. Utskottet är
inte berett att ställa sig bakom ett uppdrag till
regeringen att låta utarbeta en demokratifolder
enligt motion 2001/02:K66 yrkande 4.

Mångvetenskaplig forskning och
demokratistatistik

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om behovet av
pengar för forskning.

Propositionen

Regeringen anser att mångvetenskaplig forskning om
demokratin bör stimuleras. Regeringen avser enligt
propositionen att tillföra Vetenskapsrådet
5 miljoner kronor från och med 2003. Medlen skall i
första hand användas för att bygga upp ett nätverk
och en nationell plattform där såväl doktorander som
redan etablerade forskare från olika ämnen och
lärosäten kan mötas. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i frågan om finansiering.

Regeringen anser att en översyn och inventering bör
göras av befintlig statistik som rör demokratins
utveckling och funktionssätt i Sverige och att en
sådan översyn bör initieras under år 2002.

Motion

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
17 begärs ett tillkännagivande om forskning och
statistik. Motionärerna anser att, om det finns ett
behov av nätverks- och plattformsbyggande, kan det
vara lämpligt att medel i första hand går till detta
arbete och att 5 miljoner kronor inte är
tillräckligt för att täcka forskningsbehovet.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har aviserat att den avser att återkomma
till riksdagen i frågan om finansiering av den
omtalade mångvetenskapliga forskningen. Utskottet
anser inte att något tillkännagivande om behovet av
medel bör göras nu, och utskottet avstyrker motion
2001/02:K66 (mp) yrkande 17.

Särskilda frågor

Etik i förvaltningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om utveckling
av ett offentligt etos och en demokratisk
professionalism.

Motion

I motion 2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om en statlig utredning som utifrån
Demokratiutredningens synsätt utvecklar ”ett
offentligt etos och en demokratisk professionalism”
för den offentliga förvaltningen.

Bakgrund

I Demokratiutredningens betänkande diskuteras
utvecklingen av ett offentligt etos – en demokratisk
professionalism. Utredningen hänvisar till att
statsförvaltningen befinner sig i en miljö av
konflikter mellan mål som var för sig är viktiga. Å
ena sidan skall t.ex. demokratiska värden
förverkligas, såsom politisk demokrati och offentlig
etik. Å andra sidan skall ekonomiska värden skapas,
såsom rationalitet, produktivitet och effektivitet.

Varje offentligt system skall enligt utredningen
vårda denna helhet. Det är ett mångdimensionellt
medborgarperspektiv på sådana angelägenheter som
bedrivs med medborgarnas skattemedel. Demokratiska
värderingar och etiska principer är lika viktiga när
andra aktörer övertar offentligfinansierad
verksamhet. Det gäller exempelvis meddelarfriheten.
För att ansvaret skall hanteras klokt, med
medborgarnas bästa för ögonen, måste enligt
utredningen stora ansträngningar göras för att
utveckla personalens känsla för ett offentligt etos.
Det innebär bl.a. att staten som arbetsgivare
fortlöpande måste värna om att skapa sådana
arbetsförhållanden att statstjänstemännens
integritet och självständighet inte motarbetas utan
tas till vara och uppmuntras. De statsanställda
måste få vara förebilder i fråga om de
medborgardygder som utredningen förespråkat.

Regeringen har i skrivelse 2000/01:151 Regeringens
förvaltningspolitik lämnat en redogörelse för
arbetet med genomförandet av regeringens
förvaltningspolitiska handlingsprogram – En
förvaltning i demokratins tjänst – och en allmän
lägesbeskrivning avseende olika områden.

Regeringen framhåller i ett avsnitt om kompetens
och etik att förvaltningens arbete bärs upp av
statsanställda med hög kompetens och att förmågan
att förverkliga de folkvaldas beslut på ett kunnigt,
opartiskt och rättssäkert sätt är en viktig grund i
förvaltningens arbete. Statsförvaltningen behöver
tjänstemän med god förvaltningskunskap, god förmåga
att kommunicera, integritet, gott omdöme och ett
etiskt förhållningssätt som väcker respekt.
Regeringen erinrar om att Statens kvalitets- och
kompetensråd har i uppdrag bl.a. att verka för en
god förvaltningskultur och etik hos de statliga
myndigheterna. I rådets kompetensanalysmaterial har
rådet därför särskilt betonat vikten av god
förvaltningsetik. I introduktionsprogrammet för
nyanställda handläggare och till viss del i
programmet ”Strategisk chef” ingår avsnitt om
förvaltningsetik. Här skapas tillfällen till
diskussion om och reflektion kring
förvaltningsetiska frågor i anslutning till de
områden och de situationer där sådana frågor kan bli
aktuella. Rådet arbetar vidare med uppdraget för att
kunna erbjuda de statliga myndigheterna material om
förvaltningsetik att använda i andra sammanhang än i
de nämnda programmen.
Utskottet avser att behandla skrivelsen
tillsammans med motioner på området i sitt
betänkande 2001/02:KU24.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att statsförvaltningen
behöver tjänstemän med god förvaltningskunskap, god
förmåga att kommunicera, integritet, gott omdöme och
– inte minst – ett etiskt förhållningssätt som
väcker respekt. Utskottet anser det dock inte
nödvändigt med en sådan utredning som begärs i
motion 2001/02:K65 (kd) yrkande 8. Utskottet
avstyrker därmed motionen.

Bidrag till politiska kampanjer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående beredning en motion om regler för
redovisning av parti- och
personvalsfinansiering.
Jfr reservation 35 (mp).

Propositionen

Regeringen anser att insynen i hur de politiska
partierna finansierar sin politiska verksamhet bör
förbättras. Också möjligheterna till insyn i
finansieringen av personvalskampanjer bör bli
bättre. Starka skäl talar enligt regeringen för att
insynen i dessa fall regleras genom lagstiftning.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga.

Motion

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
16 föreslås att riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om regler för redovisning av
parti- och personvalsfinansiering.

Bakgrund

Utskottet behandlade en motion om personval och
kampanjbidrag i sitt betänkande 2001/02:KU8.

Utskottet redovisade att det i april 2000
träffades en överenskommelse mellan
riksdagspartierna om att redovisningen av partiernas
intäkter skall vara så öppen som möjligt. Det är
enligt överenskommelsen rimligt att väljarna vet hur
partierna finansierar sin verksamhet, samt hur
enskilda kandidater finansierar sina
personkampanjer. Överenskommelsen omfattar
partiernas centrala verksamhet, men lokala och
regionala organisationer samt sidoorganisationer
uppmanas att följa densamma. Beträffande ekonomiskt
stöd från juridiska personer skall belopp och namn
redovisas. När det gäller stöd från enskilda
redovisas det totala beloppet samt antalet
bidragsgivare. Överenskommelsen omfattar all
verksamhet, även sådan som bedrivs i stiftelseform,
bolagsform eller annan form och som kontrolleras av
partiet. Partiernas bokslut skall utformas på sådant
sätt att det så enkelt som möjligt går att utläsa
hur verksamheten finansieras. Enskilda kandidater i
allmänna val förväntas lämna motsvarande
redovisning. Även indirekt stöd, t.ex. i form av
stödannonsering, subventionering av annonskostnader
och personella resurser, skall så långt möjligt
redovisas. Partiernas fastställda bokslut skall
finnas tillgängliga för alla som önskar ta del av
dem. Partiernas ekonomichefer eller motsvarande
skall utveckla gemensamma redovisningsformer som gör
det möjligt att uppfylla ovanstående
överenskommelse.
Utskottet erinrade om att det i betänkande
2000/01:KU17 behandlat motioner i vilka frågan om
kampanjbidrag i samband med personval togs upp.
Utskottet hänvisade då till att Rådet för
utvärdering av 1998 års val ansett att öppenhet och
frivillighet i frågor kring finansiering är ett
bättre sätt att motverka avarter på området än
tvingande reglering och därför föreslagit att
riksdagsledamöterna skulle få möjlighet att redovisa
finansiering av personvalskampanjer i ett offentligt
register. Enligt den överenskommelse som träffats
mellan riksdagspartierna skulle redovisningen av
partiernas intäkter vara så öppen som möjligt.
Överenskommelsen gällde både partiernas och enskilda
kandidaters verksamhet. Utskottet ansåg att
föreliggande motioner härigenom fick anses
tillgodosedda, och de avstyrktes.

Utskottet uttalade i betänkande 2001/02:KU8 att
frågan om finansiering av personvalskampanjer enligt
vad utskottet inhämtat från Regeringskansliet skulle
komma att beredas vidare. Enligt utskottet borde
resultatet av denna beredning avvaktas.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har i propositionen anfört att den anser
att starka skäl talar för att insynen i hur de
politiska partierna finansierar sin politiska
verksamhet bör förbättras och att också
möjligheterna till insyn i finansieringen av
personvalskampanjer bör bli bättre. Regeringen har
meddelat att den avser att återkomma i denna fråga.
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att
resultatet av beredningen i Regeringskansliet bör
avvaktas och avstyrker motion 2001/02:K66 (mp)
yrkande 16.

Stödet till riksdagsledamöter och partigrupper

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om regler som
gör att riksdagsledamöter kan få mer stöd på
hemorten.

Motion

I motion 2001/02:K418 av Kent Härstedt (s) föreslås
att riksdagen dels beslutar att huvuddelen av de
framgent ökande resurserna som avsatts för
ledamotsstöd skall användas i respektive ledamots
valkrets för kontakter och relationer med respektive
parti, medborgare, föreningsliv, myndigheter och
näringsliv samt att riksdagen med utgångspunkt i
Demokratiutredningens rapporter och slutsatser
överväger behovet av ökat stöd lokalt och regionalt
för utökade medborgarkontakter (yrkande 1), dels ger
regeringen till känna att den bör låta utvärdera hur
det nuvarande ledamotsstödet svarar mot
personvalsinslagets ökade krav på ledamöterna
(yrkande 2).

Personvalsinslaget är enligt motionären ett
viktigt steg i rätt riktning, och mycket talar för
att det kommer att ”växa till sig” och alltfler
upptäcka dess möjligheter. Motionären anser att
personvalsinslaget kommer att föda fram ett nytt
slags politiker som kommer att lägga än mer tid och
engagemang på medborgarkontakt och förankring och
att partierna kommer att få lära sig hantera detta.
Erfarenheterna under de år som gått hos flera av de
riksdagsledamöter som via personvalsinslaget blivit
valda är enligt motionären just att banden mellan
medborgare och förtroendevalda stärks. Distansen
minskar och kraven på den förtroendevalde ökar.
Motionären framhåller att förändringarna har
ställt kravet på tillgänglighet på sin spets. Det
förväntas och är självklart att man skall
upprätthålla kontakter med den lokala
partiorganisationen, följa den lokala debatten i
medier, sköta organisationen av besök på föreningar,
myndigheter och näringsliv och samtidigt driva ett
offensivt förändringsarbete i riksdag och
partiorganisation. Till sitt förfogande har en
riksdagsledamot en till två dagar i veckan i sin
valkrets och marginella resurser lokalt och
samtidigt fler dagar och resurser centralt i
riksdagen. Resultatet blir en besvärlig balansgång.
Förändringar krävs för att riksdagsledamöterna skall
kunna svara upp mot medborgarnas rimliga och
rättmätiga förväntningar och samtidigt bidra till
att förtroendet för demokratin återbyggs. Därför
anser motionären att det nu stegvis ökande
ledamotsstödet bör ses över så att huvuddelen av
resurserna hamnar i respektive ledamots valkrets och
att strukturer bör byggas upp för att ha en lokal
medarbetare som kan bistå i kommunikationen med
medborgare, parti, föreningsliv och näringsliv. På
detta sätt har också ledamoten ständigt öron och
ögon i valkretsen som följer den lokala debatten och
kan på detta sätt bättre delta i densamma.

Bakgrund

Statligt stöd till politiska partier som deltagit i
riksdagsval utgår enligt lagen (1972:625) om
statligt stöd till politiska partier som partistöd
och kanslistöd. Partistödet lämnas som mandatbidrag,
282 450 kr. Kanslistöd utgår som grundstöd och
tilläggsstöd. Helt grundstöd utgör 4 928 200 kr.

Bestämmelser om stöd till riksdagsledamöternas och
partigruppernas arbete i riksdagen finns i en
särskild lag, SFS 1999:1209. Stöd lämnas till
partigrupper som basstöd, stöd till kostnader för
politiska sekreterare åt riksdagens ledamöter samt
stöd till kostnader för riksdagsledamöters utrikes
resor. Basstödet består av grundbelopp och
tilläggsbelopp. Grundbeloppet utgör 1 700 000 kr.
Till en partigrupp som företräder ett regeringsparti
utgår ett grundbelopp och till övriga grupper två
grundbelopp. Tilläggsbeloppet utgår med 57 000 kr
per mandat. Stödet till kostnader för politiska
sekreterare åt riksdagens ledamöter är avsett att
bekosta handläggarhjälp åt riksdagens ledamöter.
Stödet beräknas efter normen att det skall täcka
kostnaden för en politisk sekreterare per två
ledamöter. För en politisk sekreterare utbetalas
34 500 kr per månad.
Reglerna i lagen (1999:1209) om stöd till
riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i
riksdagen grundas på arbete som utförts av en
beredningsgrupp som tillsattes av riksdagens
dåvarande förvaltningsstyrelse 1998.
Beredningsgruppen föreslog bl.a. att stödet skulle
kanaliseras via partigrupperna som även skulle ges
arbetsgivaransvaret och att det slutliga målet borde
vara att varje ledamot skulle kunna påräkna en
politisk sekreterarresurs. Enligt förslaget borde
förvaltningsstyrelsen efter år 2002 lägga in en s.k.
kontrollstation där reformens första del följdes upp
och utvärderades.
Förvaltningsstyrelsen ställde sig bakom
beredningsgruppens förslag. Styrelsen avsåg också
att lägga in en s.k. kontrollstation efter år 2002
som beredningsgruppen föreslagit.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte i sak
förvaltningsstyrelsens förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att den modell för stöd till
riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i
riksdagen som innebär att stödet kanaliseras via
partigrupperna som även ges arbetsgivaransvaret
alltjämt har fog för sig. Utskottet vill dock erinra
om den utvärdering av reformens första del som har
planerats till efter år 2002. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 2001/02:K418 (s)
yrkandena 1 och 2.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Mål för demokratipolitiken (punkt 1)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål
för demokratipolitiken samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen delvis
motionerna 2001/02:K58 yrkande 3, 2001/02:K60
yrkande 4 och 2001/02:K63 samt avslår motion
2001/02:K58 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att förslagen i propositionen om mål för
demokratipolitiken inte på långt när är tillräckliga
för att komma till rätta med de viktiga aspekter på
politikens tillgänglighet och rekryteringsbekymmer
som behöver diskuteras. Det är enligt vår
uppfattning inte så enkelt att ett större antal
politiker med automatik ökar demokratin totalt sett.
Den svenska folkstyrelsen bör, som anförs i motion
2001/02:K60 (yrkande 4), vitaliseras efter
huvudsakligen andra linjer och vara ett långsiktigt
arbete med början i åtgärder för att stärka enskilda
människors möjligheter att bestämma själva över sin
egen vardag. Demokratimålen handlar om makt och
inflytande, och vi anser att utrymmet för enskilda
beslut måste bli större på politikens bekostnad.
Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna
som sin mening.

2. Genomgripande författningsreform (punkt 2)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K60 yrkande 5.

Ställningstagande

Den svenska författningen bygger på
parlamentarismens principer. I andra politiska
system bygger folkstyret i större utsträckning på
att makten delas.

Maktdelning kan ske på olika sätt. Det kan t.ex.
ske genom att makten delas mellan de politiska
organen och rättsväsendet. Det är den princip som
EU:s och USA:s system bygger på. Maktdelning kan
även ske genom t.ex. tvåkammarsystem i parlamentet.
Det schweiziska politiska systemet har inslag av
både representativ och direkt demokrati. Makten kan
också delas mellan det centrala och det lokala.
Syftet med maktdelning är att förbättra
möjligheterna för ansvarsutkrävande och insyn genom
att olika institutioner självständigt kontrollerar
varandra. Vi anser att maktdelning som princip har
flera fördelar. Bland annat motverkas osund
maktkoncentration, och individen får en starkare
ställning gentemot staten om domstolar och andra
rättstillämpande organ får möjlighet att underkänna
lagstiftning som kränker medborgerliga fri- och
rättigheter.
Ökad maktdelning är enligt vår uppfattning inte
ett nollsummespel där ökad makt för t.ex. domstolar
och rättsliga organ automatiskt innebär att
folkvalda politiker förlorar i makt i motsvarande
mån. Domstolarna är en del av rättsstaten,
demokratins andra sida. Domstolarna agerar på det
mandat som de tilldelats av den offentliga makten,
och mandatet kan tas tillbaka av den politiska
församling som tilldelat dem det.
För att öka inslagen av horisontell maktdelning,
dvs. ökad maktbalans mellan de demokratiska
institutionerna på samma nivå, föreslår vi en
förbättrad normkontroll, dvs. domstolars och andra
offentliga organs rätt och skyldighet att pröva om
normer på olika nivåer är förenliga med överordnade
regler. Det sker lättast genom att
uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 § RF tas bort,
vilket också förespråkades av en enig
Demokratiutredning.
De större möjligheter att kontrollera
lagstiftningens förenlighet med grundlagen som vi
vill ge domstolarna skulle kunna kompletteras med en
särskild författningsdomstol eller genom att ge
Högsta domstolen och/eller Regeringsrätten de
funktioner som en författningsdomstol bör ha.
De förändringar vi nu föreslår bör utgöra en del
av en mera genomgripande författningsreform.
Regeringen bör därför snarast tillsätta en utredning
med detta uppdrag.

3. Subsidiaritetsprincipen (punkt 3)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K65 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi vill betona att den politiska gemenskapen och
auktoriteten är till för det civila samhällets
medlemmar och gemenskaper – inte tvärtom. Dess roll
visavi det civila samhället är rättskipande, regle-
rande, koordinerande och stödjande. För att dessa
verksamheter skall kunna ske på ett sätt som
respekterar människornas naturliga rättigheter och
det civila samhällets legitima självbestämmande,
måste staten låta sig vägledas av
subsidiaritetsprincipen.

Sverige har genom sitt medlemskap i Europeiska
unionen införlivat subsidiaritetsprincipen på den
övernationella nivån. Det kan förefalla inkonsekvent
att inte också applicera den på den nationella
nivån.
Att säga att subsidiaritetsprincipen betyder att
samhällsuppgifter skall lösas på ”lägsta effektiva
nivå” är inte hela sanningen. Snarare är det så att
den socialfilosofiska tradition i vilken principen
formulerats förutsätter och understryker de enskilda
människornas och det civila samhällets gemenskapers
naturliga rättigheter, ”aktörskap”, och legitima
självbestämmande. Principen kan sägas vara en
kompletteringsprincip.
Vad principen innebär är dels att staten har en
skyldighet att stödja där så behövs, dels att detta
stöd, oavsett vilken form det har i övrigt, måste
respektera de enskilda människornas rättigheter och
ett samhälles olika gemenskapers egna
kompetensområden. Alla gemenskaper har en stödjande
och kompletterande roll visavi sina medlemmar.
Större gemenskaper har en stödjande och
kompletterande roll visavi mindre gemenskaper – en
naturlig konsekvens av uppfattningen av sam-
hällsgemenskapen såsom uppbyggd ”underifrån och
uppåt”. Ibland måste en ny ”högre” gemenskapsnivå
bildas för att de ”lägre” gemenskapernas gemensamma
bästa skall kunna säkras. Subsidiaritetsprincipen
innebär att en ny gemenskapsnivå skall begränsa sin
verksamhet till just de uppgifter för vilka de
tidigare nivåerna inte var tillräckliga. Det
tänkande för vilket subsidiaritetsprincipen är en
exponent bejakar alltså skapandet av nya, högre
gemenskapsnivåer men ställer sig samtidigt avvisande
till alla centralistiska tendenser, det vill säga
försök att till en högre ”central” nivå överföra
uppgifter som ändamålsenligt kan lösas av de lägre,
mindre gemenskaperna.

Mycket talar, mot ovanstående bakgrund, för att
subsidiaritetsprincipen alltså bör vara ett
styrande arbetsverktyg även för den
nationella nivån i Sverige. En sådan
styrande effekt kan åstadkommas genom att
subsidiaritetsprincipen ges en normerande
roll. En sådan fastställd norm bör dock inte
göras utan en grundlig genomgång av
principen. Regeringen bör alltså tillkalla
en utredning som får till uppgift att
genomföra nödvändigt analysarbete i syfte
att göra den till vägledande norm för den
demokratiska uppbyggnaden.

4. Grundlagsutredning med underifrånperspektiv
(punkt 4)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K67 yrkande 13.

Ställningstagande

Från min utgångspunkt bör utvecklingen gå mot att
Sverige alltmer kommer att bestå av förhållandevis
självständiga regioner genom att makt flyttas
medvetet och konsekvent från riksdagen till
regionala nivåer, såväl i fråga om beslutskompetens
som i makten över resurserna.

Utgångspunkten bör vara att öka människors
självbestämmande. Eftersom makten enligt min mening
inte skall byggas centralt och delegeras nedåt, bör
en princip formuleras om delegation av makt
underifrån. Regioner och staten skall endast fatta
sådana beslut som inte kan hanteras på kommunal
nivå. Ett sådant synsätt innebär också att de lokala
och regionala beslutsnivåerna bör ha större
möjligheter att besluta om egna angelägenheter.
Ytterst bör all makt som riksdagen utövar gå att
härleda ur de frivilliga gemenskapernas vilja att
avstå makt till, i tur och ordning, kommuner,
regioner och riksdag.
Demokrati handlar både om gemensamt agerande och
om att värna såväl minoriteters som enskildas
rättigheter. Det förutsätter en stark rättsstat som
kan hävda dessa rättigheter gentemot tillfälliga
majoriteter i riksdag, regioner och kommuner.
En fördjupning av den folkstyrda demokratin är
enligt min mening nödvändig för att öka
legitimiteten i det demokratiska styrelseskicket.
Följaktligen krävs en omfattande
decentraliseringspolitik och förstärkning av den
vertikala maktdelningen i Sverige.
Mot bakgrund av det anförda behövs, som framhålls
i motion 2001/02:K67, en bred diskussion om hur en
grundlag, som utgår från att all makt skall komma
underifrån, skulle utformas och en utredning, med
syftet att stärka det regionala och lokala
självbestämmandet, om på vilken nivå i
samhällsstrukturen beslutsfattandet, makten och
ansvaret skall ligga.
Riksdagen bör som sin mening ge det anförda
regeringen till känna.

5. Den kommunala självstyrelsen (punkt 5)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa Torstensson
(c) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K58 yrkande 1,
2001/02:K60 yrkande 10, 2001/02:K67 yrkande 9,
2001/02:K230, 2001/02:K248 yrkande 2 och
2001/02:K371 yrkande 33.

Ställningstagande

I reservation 2 till utskottets betänkande
2001/02:KU13 framfördes m-, kd-, c- och fp-
synpunkter om flernivådemokrati och kommunal
självstyrelse. Vi vidhåller den bedömning som
gjordes i reservationen och delar således
uppfattningen att nu gällande bestämmelser i
regeringsformen har visat sig otillräckliga för att
skydda den kommunala självstyrelsen. Kommunernas
förutsättningar att själva besluta i kommunala
angelägenheter bör därför enligt vår mening regleras
i grundlag på ett sätt som garanterar kommunerna
möjligheter att sörja för sina invånares intressen
utan opåkallade ingrepp från statens sida. Vi anser
att det är en avgörande demokratifråga att den
offentliga makten utövas så nära medborgarna som
möjligt. Lokala beslutsfattare har en närmare
relation till sina väljare och kan lättare
uppmärksamma deras önskemål. En tydligt förstärkt
kommunal kompetens bör enligt vår mening fastställas
i regeringsformen med ledning av
subsidiaritetsprincipen. Den av regeringen aviserade
översynen av uppgifts- och ansvarsfördelningen
mellan staten, kommunerna och landstingen bör enligt
vår mening ha till uppgift att lägga fram förslag om
en sådan reglering. Översynen bör omfatta frågan om
på vilken nivå – grundlag, lag som beslutas i samma
ordning som riksdagsordningen eller vanlig lag –
olika kompetenser bör regleras.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

6. Det kommunala skatteutjämningssystemet
(punkt 6)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K60 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att den svenska kommunala
självstyrelsen ger kommunerna en grundlagsfäst rätt
att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter.
Beskattningsrätten är uttryckligen begränsad till
detta. Den har emellertid kraftigt urholkats sedan
det inomkommunala skatteutjämningssystemet infördes
1996 på ett sätt som med varje rimlig tolkning måste
anses strida mot regeringsformens andemening.
Systemet innebär att vissa kommuner och landsting
tvingas att med sin uppburna kommunalskatt lämna
bidrag till skötseln av andra kommuner och
landsting.

En central del av en riktig kommunal självstyrelse
måste enligt vår mening vara att kommunerna själva
får förfoga över sina skatteintäkter. Väljarna måste
kunna se hur deras skattemedel används. Bara då går
det att utkräva ansvar.
Regeringen bör mot bakgrund av det anförda, som
begärs i motion 2001/02:K60, utarbeta och lägga fram
förslag om att avskaffa det inomkommunala
skatteutjämningssystemet och ersätta det med ett
statligt finansierat bidragssystem.

7. Domstolarnas ställning (punkt 7)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K60 yrkandena 7 och 8.

Ställningstagande

Vi anser att domstolarnas konstitutionella ställning
måste stärkas. Till skillnad från polis- och
åklagarväsendet är inte domstolarnas uppgifter
begränsade till att medverka i arbetet med att
uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål. En av
domstolarnas viktigaste uppgifter är att värna de
rättsstatliga principerna. Regeringsformen är enligt
vår uppfattning otydlig när det gäller att
förbehålla riksdagen normgivningsmakten beträffande
rättskipningen och domstolarna, liksom regleringen
av domstolsorganisationen. Domstolarnas
konstitutionella ställning bör stärkas genom att i
regeringsformen ge domstolarna befogenheten att
själva besluta om sina arbetsordningar.

Vi anser också att ansvaret för domstolarna bör
flyttas från regeringen till riksdagen.
Domstolsverket bör därför läggas ned och ersättas av
en ny myndighet som är underställd riksdagen.
Regeringen bör, som begärs i motion 2001/02:K60
yrkandena 7 och 8, lägga fram förslag i de nämnda
avseendena. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.

8. Regionala självstyrelseorgan (punkt 8)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K67 yrkandena 10–12 och
2001/02:K371 yrkande 16 samt delvis motion
2001/02:K62 yrkande 7.

Ställningstagande

Regionerna har enligt min uppfattning kommit för att
stanna. Som en övergångslösning på grund av den
fördröjning som uppstår genom att
riksdagsmajoriteten intagit en avvisande inställning
till regionaliseringen (prop. 2001/02:7, bet.
2001/02:KU7, rskr. 2001/02:138) kommer det att vara
nödvändigt att ytterligare några år tillämpa
försöksverksamheten. Inom ramen för
försöksverksamheten bör enligt min mening nya
regioner få bildas. Alla län som vill bilda regioner
och ta över statligt ansvar regionalt bör få göra
det. Försöksverksamheten bör kompletteras med ett
tydligt utpekande av färdriktningen som ger nya och
etablerade regioner möjlighet att planera
verksamheten längre än en mandatperiod.

Jag anser att målsättningen bör vara att hela
Sverige på sikt skall bestå av regioner och att de
statliga funktioner som i dag tas över av regionerna
kan avvecklas på statlig nivå.
Utgångspunkten för den fortsatta regionaliseringen
i Sverige bör alltså vara följande.

1. Ett permanent regelverk bör finnas så att de
regioner som så vill kan välja
regionfullmäktige i valet 2006 och börja verka
från 1/1 2007.
2.
3. Alla regioner bör ha ett direktvalt
regionfullmäktige med beskattningsrätt.
4.
5. Regionerna bör ta över även landstingens
uppgifter. Det skall endast finnas ett
politiskt tillsatt organ på regional nivå.
6.
7. Regionerna bör ges egen beslutanderätt i fråga
om infrastrukturplaner, tillväxtplaner och
fördelning av utvecklingsmedel, dvs. besluten
bör inte villkoras med godkännande av
regeringen eller statliga myndigheter.
8.
9. De i regionen ingående kommunerna bör vara
oförhindrade att öka regionens kompetens genom
att avstå egen kompetens.
10.
11. Regeringsformen, liksom kommunallagen,
vallagen och indelningslagen, bör ses över för
att erkänna regionbildningarna som en
självständig politisk nivå.
12.
Som anförs i motion 2001/02:K67 bör riksdagen begära förslag
från regeringen till en permanent lösning i enlighet
med vad som ovan anförts.

Jag vill också framhålla att eventuella beslut om
sammanslagning eller delning av län som ett led i
regionaliseringen måste grundas på invånarnas
önskemål. En sammanslagning utan folkligt stöd
riskerar att leda till ökad misstro och misstankar
om toppstyrning snarare än att öka känslan av
delaktighet i beslutsfattandet. Ändringar i
länsindelningen som ett led i bildandet av nya
regioner bör därför föregås av en folkomröstning.
Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.
En lösning som den redovisade bör i sig, som också
anförs i motion 2001/02:K67, leda till att
länsstyrelsers och landshövdingars roll ses över. I
ett regionaliserat Sverige ser jag inget behov av
den typ av samlad statlig regional närvaro som
länsstyrelserna utgör. De statliga verksamheter som
har regional närvaro bör däremot naturligtvis
samordna sig och samarbeta. Såväl
landshövdingeämbetet som länsstyrelserna bör därför
i sin nuvarande roll avvecklas. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

9. Regionala självstyrelseorgan (punkt 8)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K62 yrkande 7 och delvis
motion 2001/02:K67 yrkande 10 samt avslår motionerna
2001/02:K67 yrkandena 11 och 12 och 2001/02:K371
yrkande 16.

Ställningstagande

Jag anser att medborgarnas inflytande på den
regionala nivån bör stärkas genom direktvalda
regionfullmäktige. På sikt bör de ersätta
landstingen och dessutom ta över betydande delar av
länsstyrelsernas och andra statliga länsorgans
uppgifter. Ett folkvalt regionalt organ med
regionala politiker som beslutar om regionala frågor
gör beslutsgången öppnare och det politiska ansvaret
tydligare. Regionfullmäktige skall ha
beskattningsrätt och ansvara för akutsjukvård,
regional planering och utveckling, kommunikationer
samt vissa utbildnings-, kultur- och miljöfrågor.

Mitt ställningstagande grundar sig på tre
väsentliga argument. För det förs-ta: Det skall
vara enkelt att utkräva politiskt ansvar av den
offentliga makten. Direktvalda politiker uppfyller
det kravet bättre än både centralt utsedda
tjänstemän och indirekt valda kommunpolitiker. För
det andra: Det är nödvändigt att ha en rationellare
beslutsstruktur på länsplanet. I dag råder en
”regional röra”. Flera regionala instanser –
länsstyrelser, landsting, kommunalförbund m.m. – har
överlappande uppgifter. Det leder till ineffektivt
dubbelarbete i form av både höga administrativa
kostnader och samordningsproblem som kan medföra ett
icke optimalt utnyttjande av offentliga resurser.
För det tredje: Den svenska demokratin i sin helhet
måste stärkas och ges en tydligare medborgerlig
förankring. Tyngdpunkten i det demokratiska systemet
måste förflyttas nedåt, bort från en centralmakt som
befinner sig långt från medborgarna ned till
beslutsfattare som finns närmare de enskilda
människorna.
Det beslut som riksdagen fattade i höstas om
regionala samverkansorgan (prop. 2001/02:7, bet.
2001/02:KU7, rskr. 2001/02:138) var en rejäl
besvikelse och innebär återfall i ett centralistiskt
betraktelsesätt på politiken och
samhällsutvecklingen. Jag anser att det finns goda
skäl att redan nu ge signalen att
försöksverksamheten med förändrad regional
ansvarsfördelning i de län som tillämpar systemet
med direktvalda regionala organ skall permanentas.
Regeringen bör, som begärs i motion K62 (fp), lägga
fram förslag som möjliggör en sådan permanentning.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Jag anser att frågan om avskaffande av
landshövdingeämbetet bör anstå, och jag anser inte
heller att något generellt uttalande bör göras om
folkomröstning i samband med ändringar i
länsindelningen som ett led i regionalisering.

10. Åldersgränsen för rösträtt (punkt 9)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v), Per
Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K62 yrkande 1 och
2001/02:K67 yrkande 3.

Ställningstagande

Under förutsättning att rösträttsåldern också i
fortsättningen är 18 år bör, enligt vår mening,
rätten att rösta i allmänna val inträda det
kalenderår då väljaren uppnår rösträttsåldern.
Regeringen bör därför, i enlighet med vad som anförs
i motionerna 2001/01:K62 yrkande 1 och 2001/02:K67
yrkande 3, återkomma till riksdagen med förslag till
en sådan lagändring.

11. Rösträtt för utländska medborgare
(punkt 10)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per
Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K66 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen i motion 2001/02:K66
(yrkandena 2 och 3) att riksdagen bör begära att
regeringen lägger fram förslag till en ändring som
innebär att också utländska medborgare med hemvist i
Sverige skall ges rätt att rösta i val på nationell,
regional och kommunal nivå och att rösträtt till
riksdag och kommunfullmäktige även skall omfatta
rösträtt i folkomröstningar. Med rösträtten bör, som
nu, följa valbarhet. Det är enligt vår uppfattning
angeläget att en flykting som fått
uppehållstillstånd och levt en tid här i landet
skall ha möjlighet att kunna påverka den politik som
bedrivs här. Som anförs i den nämnda motionen
motverkar den gällande ordningen den invandrades
möjlighet att integreras i sin omgivning. Därmed
förstärks också de tendenser till utanförskap som
ändå ligger i själva flykting- eller
invandrarskapet. Vilket krav på hemvist som i
enlighet med vad som nu anförts bör uppställas för
utländska medborgares rösträtt i riksdagsval kan
enligt vår mening lämpligen övervägas i anslutning
till den beredning som nu sker med anledning av
förslaget från Kommittén om medborgarskapskrav på
slopat treårskrav för rösträtt i kommunala val och
folkomröstningar. Vad som nu har anförts bör med
bifall till yrkandena 2 och 3 i den nämnda motionen
ges regeringen till känna.

12. Renodlat personval (punkt 11)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa Torstensson
(c) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K60 yrkande 13,
2001/02:K62 yrkande 2, 2001/02:K64 och 2001/02:K67
yrkande 6.

Ställningstagande

Det är angeläget att stärka personvalsinslaget i de
svenska valen. Procentspärrarna för att
personröstningen skall få genomslag bör därför, som
anförs i motionerna 2001/02:K60, 2001/02:K62,
2001/02:K64 och 2001/02:K67, avskaffas. Enligt vår
uppfattning bör därför regeringen utreda och
därefter lämna förslag på nödvändiga åtgärder för
att ett rent personvalssystem skall kunna införas
fr.o.m. valet år 2006.

13. Kommunala utjämningsmandat m.m. (punkt 12)

av Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Mats
Einarsson (v) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K65 yrkande 2.

Ställningstagande

Nuvarande system i de större kommunerna inbjuder
enligt vår uppfattning till manipulation med
valkretsindelningar och/eller antalet mandat i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen är att införa utjämningsmandat i
valkretsindelade kommuner. Ett annat sätt är att
förändra kommunernas möjligheter att indela i
valkretsar. Vidare kan begränsningar i det nuvarande
systemet övervägas.

Regeringen bör se till att olägenheterna med det
nuvarande systemet granskas av en utredning, som
därefter kan föreslå åtgärder för att neutralisera
dessa olägenheter.
Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna
som sin mening.

14. Internetröstning (punkt 14)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K60 yrkande 15 och
2001/02:K70 yrkandena 1–3 och 5 samt avslår motion
2001/02:K70 yrkande 4.

Ställningstagande

Den nya tekniken erbjuder nya och ökade möjligheter
för människor att delta i den demokratiska
processen. Den nya tekniken kan inte ersätta det
traditionella röstningsförfarandet men bör ses som
ett värdefullt komplement till detta. En utredning
bör därför göras om hur dessa möjligheter kan komma
till bred användning. Ett exempel är att utveckla
möjligheterna att rösta via Internet.

Som ett led i denna utredning och som en
förberedelse för mer heltäckande möjligheter bör
någon eller några kommuner ges möjlighet att
genomföra folkomröstning på Internet och försök med
kommunalval på Internet genomföras år 2006 i någon
eller några kommuner.
Utredningen bör omfatta möjligheterna att använda
den nya tekniken vid poströstning och vid
brevröstning.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

15. Tillgänglighet till vallokaler (punkt 15)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K62 yrkande 8.

Ställningstagande

Jag anser att den nyligen beslutade lösningen på
problemet att funktionshindrade som inte kan ta sig
in i vallokalen, nämligen att de skall kunna lämna
sin röst omedelbart utanför vallokalen till någon av
valförrättarna, visserligen är en förbättring
jämfört med tidigare, men att målet måste vara att
alla människor skall behandlas lika på valdagen.
Vallagen bör därför ge tydligt uttryck åt att
vallokaler skall vara tillgängliga för personer med
funktionshinder. Regeringen bör, som anförs i motion
2001/02:K62 (fp) yrkande 8, återkomma med lagförslag
där detta beaktas.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen det
anförda till känna.

16. Kommunal näringsverksamhet (punkt 16)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K205, 2001/02:K305
yrkandena 1 och 2, 2001/02:K319, 2001/02:Fi296
yrkande 1 och 2001/02:N312 yrkandena 5 och 6 samt
delvis motionerna 2001/02:K365 och 2001/02:K366.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening högst otillfredsställande
att kommuner och landsting under senare år utökat
sin näringsverksamhet till områden som inte kan
anses ligga inom deras formella kompetens och
naturliga verksamhetsområden. En konsekvens av denna
utveckling är att konkurrensen mellan privata
företag och kommunala företag som uppträder på samma
marknad snedvrids till de privata företagens
nackdel. En grund för denna snedvridning är att
kommunernas och landstingens risktagande är lågt
eller obefintligt till följd av möjligheten att
balansera eventuella underskott i verksamheten med
skattemedel. En verksamhet som i många fall erhåller
kapitaltillskott från ägaren och garanteras täckning
av förluster med kommunala medel kan enligt
utskottets mening inte förväntas vara effektiv. Det
medför att kommunala medel riskerar att användas på
ett för skattebetalarna otillfredsställande sätt.

Lagregleringen av den kommunala kompetensen kan,
som framgår av vad som redovisats i det föregående,
framstå som relativt klar och tydlig. Enligt vår
mening räcker regelverket dock inte till för att
hindra att kommuner och landsting ger sig in på
affärsmässig verksamhet, som inte ligger inom vad
som kan anses vara en naturlig kommunal uppgift.
Konsekvenserna av detta är starkt negativa såväl för
privata företag, som konkurrerar med kommunala
företag, som för kommunmedlemmarna.
Kommunala bolag kan skapa problem beträffande
demokratin, ekonomin och konkurrensen gentemot
privata företag. Vi vill särskilt fästa
uppmärksamheten på att ett stort inslag av bolag i
den kommunala verksamheten gör det svårare för
kommunmedlemmarna att överblicka hela verksamheten,
vilket är en klar nackdel från demokrati- och
insynssynpunkt. Vi anser att det är angeläget att
göra en översyn av kommunallagen i syfte att
undanröja de problem som här redovisats.
Mot denna bakgrund bör riksdagen begära att
regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar
i kommunallagen som syftar till att minska
omfattningen av näringsverksamheten i kommuner och
landsting. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna som sin mening.

17. Laglighetsprövning (punkt 17)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K271, 2001/02:K305
yrkandena 3 och 4, 2001/02:Fi299 yrkande 4,
2001/02:N312 yrkande 10 och 2001/02:N370 yrkande 3.

Ställningstagande

I motionerna framhålls att laglighetsprövning av en
kommunal verksamhets kompetensenlighet endast kan
ske i direkt anslutning till kommunens, t.ex.
fullmäktiges, beslut om att en verksamhet skall
bedrivas på visst sätt. En verksamhet kan inte
överklagas. Det innebär bl.a. att tiden för att
överklaga ett beslut om anslag kan hinna gå ut innan
den verksamhet utformas som anslaget avser.

Det är inte heller möjligt att få en
laglighetsprövning till stånd av beslut som fattas
av kommunala bolag. Än mindre kan verksamheten i
kommunala bolag laglighetsprövas. Några sanktioner
för det fall då kommunen inte rättar ett upphävt
beslut finns inte.
Den angivna ordningen är enligt vår mening inte
tillfredsställande. Reglerna i kommunallagen för
laglighetsprövning bör därför ändras så att det blir
möjligt för förvaltningsdomstolarna att pröva
kompetensenligheten i verksamhet som kommunala
företag bedriver och lagligheten av beslut som
fattats av kommunala bolag. Vidare bör ett
straffrättsligt sanktionssystem införas. Regeringen
bör låta se över reglerna och återkomma till
riksdagen med förslag.
Det anförda bör riksdagen ge regeringen till känna
som sin mening.

18. Tröghetsregel (punkt 19)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K381 yrkande 8.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att äldreomsorg och sjukvård har
mycket stor betydelse för kommunens medborgare. Ett
beslut att sälja ut sådan strategisk verksamhet är
av den digniteten att det bör krävas två likalydande
beslut av kommunal- eller landstingsfullmäktige med
val emellan eller kvalificerad majoritet.
Folkomröstning kan vara ett alternativ till detta
förfarande.

Regeringen bör lägga fram förslag till ändringar i
relevant lagstiftning som skapar den
demokratigaranti som begärs i motion 2001/02:K381.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
till känna.

19. Ekonomiskt stöd till enskild barnomsorg
(punkt 20)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K233 samt delvis motionerna
2001/02:K324 och 2001/02:K331.

Ställningstagande

Diskussioner om hur ett neutralt stöd till
barnfamiljerna skall utformas präglas ofta av
ideologiska förtecken. Med barnens bästa som
utgångspunkt bör det enligt vår uppfattning i de
allra flesta fall vara föräldrarna som vet vad som
är bäst för just deras barn.

För en fortsatt familjepolitisk debatt vore det
intressant och berikande att se hur rätten för en
kommun att införa kommunalt vårdnadsbidrag för barn
skulle påverka föräldrarnas val, efterfrågan av
olika typer av barnomsorg, familjernas
försörjningsförmåga och förvärvsfrekvens.
Vi anser att en möjlighet för kommunerna att
införa vårdnadsbidrag eller barnkonto i ett första
skede bör vända sig till föräldrar med barn i
åldrarna 1–3 år och avse försöksverksamhet i ett
antal kommuner. Försökskommunerna bör givetvis få
statsbidrag motsvarande det som kommuner som inför
maxtaxa får.
Regeringen bör utarbeta förslag till de
lagändringar som behövs för att en sådan
försöksverksamhet som vi förespråkar skall kunna
genomföras i ett antal kommuner. Riksdagen bör som
sin mening ge regeringen detta till känna.

20. Ekonomiskt stöd till enskild barnomsorg
(punkt 20)

av Ingvar Svensson (kd), Björn von der Esch (kd),
Per Lager (mp) och Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K324 och 2001/02:K331
samt delvis motion 2001/02:K233.

Ställningstagande

Nuvarande barnomsorgssubventioner från kommuner till
föräldrar med barn i daghemsåldern gynnar ensidigt
vissa barn. Det rimliga borde vara att kommunerna
skall ha den generella rätten att fördela sina egna
barnomsorgssubventioner på ett rättvist sätt till
varje barn och på ett sådant sätt att föräldrar kan
erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och att
genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det
barn de har ansvar för. I en sådan rätt bör kunna
ligga möjligheten att exempelvis ge föräldrar som
väljer att vårda sina barn i det egna hemmet
ersättning som kommunala dagbarnvårdare. En rätt för
kommunerna att erbjuda föräldrar valfrihet ligger i
linje med principen om den kommunala självstyrelsen.
För att vidga den kommunala kompetensen på det sätt
utskottet förordar bör regeringen lägga fram förslag
till relevant lagstiftning.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen det
anförda till känna.

21. Ställningstagande till beslut i kommunala
företag (punkt 24)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900), såvitt avser 3
kap. 17 §. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:K60 yrkande 1 och 2001/02:K65 yrkande 5.

Ställningstagande

Som Lagrådet har anfört tillför regeringens förslag
till ändring i bestämmelsen inte något nytt i sak
men kan leda till missuppfattningen att fullmäktige
har en formell vetorätt. Den föreslagna ändrade
ordalydelsen är således olämplig. Förslaget bör
därför, som anförs i motionerna 2001/02:K60 yrkande
1 och 2001/02:K65 yrkande 5, avslås.

22. Insyn i kommunala entreprenader (punkt 25)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900), såvitt avser 3
kap. 19 a §. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:K60 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att regeringens förslag i denna del utgör
en olycklig sammanblandning av regler. Företag skall
styras efter principer som gör drift i sådan form
rationell. Avtal bör i dessa fall träffas om hur
förhållandet mellan entreprenören och kommunen skall
ordnas. Om däremot en mera långtgående insyn i en
verksamhet är ett demokratiskt krav, skall
verksamheten enligt vår mening inte läggas ut på
entreprenad. Regeringens förslag bör därför avslås i
denna del.

23. Krav vid entreprenadupphandling (punkt 26)

av Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K59 yrkande 1.

Ställningstagande

När kommunal verksamhet överlåts på
entreprenadföretag, sker enligt vår uppfattning en
urholkning av demokratin, eftersom delar av den
kommunala verksamheten då undandras medborgarnas
grundlagsskyddade rätt till insyn. Regeringen säger
sig ha som utgångspunkt att allmänhetens möjlighet
till insyn inte skall vara beroende av på vilket
sätt kommuner och landsting väljer att låta utföra
verksamheten, men förslaget till lagändring innebär
inte någon förpliktelse för kommunen eller någon
rättighet för den enskilde medborgaren. Förslaget
innebär knappast någon förbättring i jämförelse med
förhållandena i dagsläget.

Vi anser att skattefinansierad kommunal verksamhet
i huvudsak skall bedrivas i kommunal regi och att
det är enda sättet att garantera medborgarna insyn
enligt offentlighetsprincipen. Alternativa
driftsformer kan emellertid fungera som komplement.
För att garantera medborgarna insyn i sådan
verksamhet behövs mer verksamma lagändringar än de
regeringen föreslår. Kommuner och landsting bör
åläggas att i upphandlingen av entreprenader se till
att tillgång kommer att ges till information som
möjliggör för kommunen respektive landstinget att
säkra medborgarnas insyn i den verksamhet som läggs
ut på entreprenad. Avtalen skall innehålla krav på
vilken information som skall lämnas ut på anmodan.
Allmänheten skall garanteras insyn i verksamheten
och kunna vända sig till kommunen respektive
landstinget för att få ut information. Kommunen
respektive landstinget skall alltså vara den som har
ansvaret gentemot medborgarna för den kommunala
verksamheten, oavsett om verksamheten bedrivs i
kommunal eller alternativ regi.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag som tillgodoser de synpunkter vi har
framfört. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.

24. Insyn i fristående skolor (punkt 28)

av Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund
(s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Mats Berglind (s), Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s), Kenth Högström (s) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen ändrar beslutet den 7 mars 2002 (rskr.
2001/02:184) såvitt gäller lagen om ändring i
skollagen (1985:1100) och beslutar att 15 kap. 11 §
sistnämnda lag skall ha den i proposition 2001/02:80
föreslagna lydelsen. Därmed avslår riksdagen
motionerna 2001/02:K59 yrkande 2, 2001/02:K60
yrkande 3, 2001/02:K65 yrkande 6 och 2001/02:K66
yrkande 18.

Ställningstagande

Som anförs i propositionen bör offentlighet och
allmänhetens rätt till insyn vara huvudregel i
verksamhet som helt eller delvis finansieras med
offentliga medel. Allmänheten bör därför
tillförsäkras insyn i den verksamhet som bedrivs i
fristående skolor utöver vad som föreslagits i
ärendet om fristående skolor (prop. 2001/02:35, bet.
2001/02:UbU7).

Den ändring i skollagen, som föreslås i den
proposition som nu behandlas, bör alltså antas.

25. Obligatorisk miljönämnd (punkt 29)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per
Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K262.

Ställningstagande

Erfarenheterna från de kommuner där
miljönämndsuppgifter slagits samman med andra
uppgifter, såsom uppgifter för byggnadsnämnd eller
teknisk nämnd, visar enligt vår uppfattning att
miljöfrågorna försvinner, tillsammans med
miljöpolitiker och miljöengagerade tjänstemän.
Miljönämnden som tillsynsmyndighet får inte heller
den fria och oberoende ställning som den måste ha
för att kunna granska även den kommunala
verksamheten.

Regeringen bör med hänsyn till det anförda
återkomma till riksdagen med ett förslag till de
lagändringar som krävs för att miljönämnderna åter
skall bli obligatoriska. Därmed tillgodoses motion
2001/02:K262.

26. Kommunrevision (punkt 33)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger
René (m), Lars Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K65 yrkande 7 och
2001/02:K339.

Ställningstagande

För en levande demokrati krävs kontrollsystem och
genomskinlighet i det offentliga beslutsfattandet.
En fungerande, trovärdig och effektiv revision är
därför av största vikt. På den kommunala nivån, där
en stor del av den offentliga verksamheten utförs,
har revisionen en central betydelse. Revisorerna är
kommunfullmäktiges kontrollinstrument beträffande
den kommunala verksamheten.

Vi vill betona vikten av revisorernas oberoende.
Oberoendet måste gälla i förhållande till granskande
nämnder, och revisorerna måste fullgöra sitt uppdrag
självständigt. Även efter de ändringar i
kommunallagens bestämmelser om revision som började
gälla år 2000 är det ett problem att revisionen
utses av kommunfullmäktige, samma organ som utser
företrädare i de nämnder och styrelser som granskas.
Inte minst för politikens och revisionens
trovärdighet i allmänhetens ögon är det enligt vår
mening viktigt att revisionen i alla aspekter är så
fristående att dess oberoende, trovärdighet och
genomslagskraft inte kan ifrågasättas.
Som modell för en ny kommunrevision bör enligt vår
uppfattning användas den modell som riksdagen
nyligen beslutat om för den statliga revisionen. En
sådan från partierna fristående kommunrevisor skulle
själv utse medarbetare, välja vad som ska revideras,
hur och på vilket sätt. Kommunrevisorn skulle själv
dra slutsatser av sin granskning och sedan överlämna
sina förslag till exempelvis en särskild nämnd av
förtroendevalda politiker som drar de politiska
slutsatserna av revisorns rapport. På detta sätt
skulle man uppnå en högre grad av oberoende och
minska risken för misstankar av olika slag
beträffande revisionen, t.ex. som ett redskap för
kommunens majoritet eller opposition.
En utredning bör tillsättas som ser över dagens
system med kommunrevision utifrån ovanstående
aspekter. Utredningen bör föreslå nödvändiga
förändringar i lagstiftningen gällande
kommunrevisionen.
Vi föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen det anförda till känna.

27. Direktvalda kommundelsnämnder (punkt 34)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v), Per
Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K62 yrkande 4,
2001/02:K371 yrkande 14 och 2001/02:K424 yrkande 5 i
denna del samt delvis motion 2001/02:K341.

Ställningstagande

Vi anser inte att den möjlighet som
Kommundemokratikommittén pekat på för invånarna i en
kommundel att påverka vilka som skall representera
dem i en kommundelsnämnd är tillräcklig. Genom att
göra det möjligt för kommunerna att låta direktvälja
kommundelsnämnder skulle den politiska diskussionen
inför val kunna vitaliseras. Positiv dynamik skulle
kunna uppstå. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag som gör att de kommuner som så
önskar skall kunna inrätta direktvalda
kommundelsnämnder.

28. Kommunala extraval (punkt 35)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:K60 yrkande 14,
2001/02:K247 yrkande 1, 2001/02:K368 yrkande 7 och
2001/02:K385.

Ställningstagande

Vi anser att en rätt för kommunerna att utlysa
extraval skulle vitalisera den kommunala demokratin.
Som en förberedelse till en sådan ordning i hela
landet skulle försöksvis en sådan möjlighet kunna
införas för ett antal kommuner, exempelvis tio.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till relevant lagstiftning.

29. Indelningen i kommuner och landsting
(punkt 40 – motiv.)

av Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund
(s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Mats Berglind (s), Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s), Kenth Högström (s) och Mats Einarsson (v).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande under
punkt 40 borde ha följande lydelse.

Kommundemokratikommittén har efter ett
tillkännagivande av riksdagen i uppdrag att se över
förutsättningarna för och förfarandet vid ändringar
i landstings- och kommunindelningen samt lämna
förslag till eventuella lagändringar. Vi anser att
resultatet av kommitténs arbete måste avvaktas och
avstyrker därför motionerna 2001/02:K60 (m) yrkande
12, 2001/02:K62 (fp) yrkande 5 och 2001/02:K371 (c)
yrkandena 11–13.

30. Indelningen i kommuner och landsting
(punkt 40)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 40
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:K60 yrkande 12,
2001/02:K62 yrkande 5 och 2001/02:K371 yrkandena
11–13.

Ställningstagande

Syftet med yrkandena 11–13 i motion 2001/2001:K371
är att öka kommuninvånarnas och det politiska
inflytandet över ändringar i kommundelningen.
Grundregeln bör vara att en kommundelning skall
beviljas om en majoritet av invånarna i den
kommundel som vill dela kommunen röstar ja till
delning. Det finns också skäl att begränsa
regeringens möjligheter att i strid med riksdagens
vilja vägra godkänna indelningsförändringar. Frågan
om landets indelning i kommuner borde därför avgöras
i lag, som beslutas av riksdagen, och inte av
regeringen.

Jag anser att regeringen bör återkomma med
lagsförslag som ger kommuninvånare och riksdag ökat
inflytande på indelningsförändringar.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

31. Folkinitiativ om folkomröstning (punkt 42)

av Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund
(s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Mats Berglind (s), Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s), Kenth Högström (s) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K65 yrkande 3,
2001/02:K66 yrkande 6, 2001/02:K67 yrkande 5,
2001/02:K247 yrkande 2, 2001/02:K340, 2001/02:K344
yrkande 2, 2001/02:K368 yrkande 5, 2001/02:K371
yrkande 4 och 2001/02:N364 yrkande 23.

Ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att
beredningen av Kommundemokratikommitténs betänkande
Att tänka efter före – samråd i kommuner och
landsting bör avvaktas. Utskottet avstyrker därmed
motionerna 2001/02:K65 (kd) yrkande 3, 2001/02:K66
(mp) yrkande 6, 2001/02:K67 (c) yrkandena 4 och 5,
2001/02:K247 (m) yrkande 2, 2001/02:K340 (kd),
2001/02:K344 (kd) yrkande 2, 2001/02:K368 (m)
yrkande 5, 2001/02:K371 (c) yrkande 4 och
2001/02:N364 (mp) yrkande 23.

32. Beslutande folkomröstning (punkt 43)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K67 yrkande 4.

Ställningstagande

För att öka inslaget av direktdemokrati på
kommunnivå bör, som anförs i motion 2001/02:K67,
beslutande kommunala folkomröstningar införas.
Regeringens fortsatta beredning av frågan om
kommunala folkomröstningar bör därför leda fram till
ett förslag om sådana omröstningar.

Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna
som sin mening.

33. Demokratiska processer och IT (punkt 45)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:K347, 2000/01:K397
yrkande 1, 2000/01:K401 yrkande 7, 2001/02:K66
yrkande 12, 2001/02:K67 yrkande 7, 2001/02:K368
yrkande 8, 2001/02:K381 yrkande 7, 2001/02:K389 och
2001/02:K424 yrkande 5 i denna del samt delvis
motion 2001/02:So618 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser det vara viktigt att de möjligheter som den
nya tekniken erbjuder tas till vara för att ordna
offentliga utfrågningar, olika former av
debattforum, s.k. folkinitiativ samt olika
omröstningar och rådslag. Vi anser att riksdagen bör
ge regeringen till känna att den bör verka aktivt
för en sådan utveckling.

34. Demokratifolder (punkt 50)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K66 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag anser att det finns ett stort behov av
lättillgänglig information om grundlagarna,
demokratiska beslutsprocesser och EU. Regeringen bör
ha ett ansvar för att fylla detta behov. Som anförs
i motion 2001/02:K66 bör därför regeringen låta
utarbeta en lättillgänglig folder om
demokratiprinciper och våra grundlagar innefattande
styrelseskicket och beslutsprocesser och mänskliga
rättigheter. Materialet bör innefatta EU:s
konstitution, behörighetskompetens och
beslutsprocesser.

Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna
som sin mening.

35. Bidrag till politiska kampanjer (punkt 53)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 53
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K66 yrkande 16.

Ställningstagande

Med ett ökat inslag av personval i valsystemet ökar
riskerna för missbruk när det gäller kampanjbidrag
till politiker.

Sverige har inte ens minimibestämmelser om
offentlig redovisning och bidragstak som fallet är i
USA. För att förhindra oegentligheter såsom
förekomsten av dolda politikerköp anser jag att
regler för kampanjfinansiering bör tas fram.
Demokratin undermineras både i sak och i
allmänhetens ögon om systemet inte aktivt förhindrar
att ekonomiska intressen köper politikers eller
partiers stöd och röst. Regeringen bör lägga fram
förslag till ett heltäckande regelverk för att
förhindra bidragsmissbruk eller andra finansiella
oegentligheter.
Jag föreslår att riksdagen med bifall till motion
2001/02:K66 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
det anförda till känna.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Tidigare behandlade frågor

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch
(kd).

Utskottet har tidigare under detta riksmöte i skilda
betänkanden behandlat behovet av
författningsöversyn, den kommunala självstyrelsen,
renodlade personval och regionala
självstyrelseorgan. I dessa betänkanden behandlas
kd-motioner i de olika frågorna, och vi har
reserverat oss till förmån för dessa motioner. Vi
anser inte att det finns anledning att nu upprepa de
kristdemokratiska ståndpunkterna i dessa frågor och
avstår därför från att reservera oss.

2. Skilda valdagar (punkt 13)

av Helena Bargholtz (fp) och Per Lager (mp).

Vi anser frågan om skilda dagar för val till
riksdagen och till landsting och kommunfullmäktige
vara av stor vikt för demokratin. Vi delar
emellertid utskottets uppfattning att resultatet av
1999 års författningsutrednings arbete bör avvaktas
och avstår därför från att reservera oss.

3. Insyn i fristående skolor (punkt 28)

av Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v).

Den av regeringen föreslagna ändringen i 15 kap. 11
§ skollagen som avser att ge allmänheten bättre
insyn i de fristående skolornas verksamhet är ett
steg i rätt riktning. Dock innebär lagförslaget
endast att det ges en möjlighet för regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter som innebär att fristående skolor blir
skyldiga att lämna sådan information om
verksamheten. Lagförslaget innebär inte någon
garanti att sådana föreskrifter verkligen kommer
till stånd. Därför borde, enligt vår uppfattning,
lagen ha utformats så som föreslås i motion
2001/02:K59 yrkande 2. Dock utgår vi från att
lagförslagets bemyndigande kommer att användas på
avsett sätt, och för att inte onödigtvis splittra
arbetarrörelsens båda partier i en fråga där vi i
huvudsak är ense avstår vi från att reservera oss
till förmån för den nämnda motionen.

4. Förtroendevaldas valbarhet och arbetsvillkor
(punkt 32)

av Per Lager (mp).

I motion 2001/02:K66 framhålls behovet av en översyn
av möjligheterna för personer i geografiskt rörliga
grupper att åta sig förtroendeuppdrag. I dessa
grupper ingår unga, ekonomiskt svagare, studenter
och hemlösa. Jag anser att de hinder som tillfälliga
bostadslösningar, tillfälliga arbeten, studier,
familjebildning över kommungränser m.m. utgör för
människor att få och fullfölja förtroendeuppdrag
borde analyseras närmare.

I samma motion framhålls också risken för att den
rätt till ledighet för ”andra möten” som föreslås
kan leda till gränsdragningsproblem.
Jag utgår från att de nämnda aspekterna beaktas i
den uppföljning som regeringen aviserar i
propositionen och anser inte att jag nu behöver
reservera mig.

5. Kommunrevision (punkt 33)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik
Aurelius (m).

Vi anser att en försöksverksamhet med en
professionell och helt oberoende revision bör
startas i ett antal kommuner och landsting.
Därigenom kan erfarenhet fås av hur en sådan ordning
skulle fungera i jämförelse med den förtroendeledda
modellen. Om försöksverksamheten blir framgångsrik,
bör övervägas att införa en generell möjlighet att
ge kommuner och landsting frihet att välja att
införa en oberoende kommunal revision.

6. Indelningen i kommuner och landsting (punkt
40)

av Helena Bargholtz (fp).

Jag anser att flera större kommuner bör delas. Med
fler kommuner minskar avståndet mellan väljare och
valda, och fler medborgare får chansen att ta på sig
förtroendeuppdrag.

7. Indelning i polisdistrikt (punkt 41)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Moderata samlingspartiet motsatte sig bildandet av
regionen Västra Götaland. Ett skäl för vårt
ställningstagande var att regionen är för stor för
att kunna fungera på ett demokratiskt och i övrigt
tillfredsställande sätt. Bland annat har
polisdistriktet en omfattning som är unik för
Sverige. Att dela upp distriktet i självständiga
polisområden, vilket berörs i betänkandet, är en
möjlighet att decentralisera polisens arbete. Vår
uppfattning är att det bör utredas hur polislagen
kan ändras så att det blir möjligt att inrätta
polisdistrikt utan kravet att varje län skall utgöra
ett polisdistrikt.

8. Folkinitiativ om folkomröstning (punkt 42)

av Per Lager (mp).

De regler för att främja möjligheterna för
medlemmarna i kommuner och landsting att få till
stånd folkomröstning som utskottet förordar är
enligt min mening ett steg i rätt riktning. Även om
jag skulle förespråka att den andel av de
röstberättigade som skall krävas för att en
folkomröstning skall vara obligatorisk bestäms till
5 %, avstår jag därför nu från att reservera mig.

9. Medborgarförslag och självförvaltningsorgan
(punkt 44)

av Per Lager (mp).

Jag anser att medborgarnas rätt att väcka ärenden i
fullmäktige borde skrivas in direkt i kommunallagen
och inte vara beroende av att fullmäktige beslutar
om sådan rätt. Jag anser också att det vore lämpligt
att medborgarna i frågor där nämnderna har
beslutanderätt får väcka medborgarförslag direkt i
nämnderna. Därigenom undviks en onödig omgång i
fullmäktige. Regeringens förslag innebär dock en
förbättring, och jag avser att följa utvecklingen
till följd av förslaget. Jag avstår därför från att
reservera mig.

10. Lokal demokratiutveckling (punkt 47)

av Åsa Torstensson (c).

Regeringen har, som utskottet framhåller, redovisat
en rad åtgärder för att stödja lokalt
utvecklingsarbete. Det lokala utvecklingsarbetet med
inriktning på ett brett medborgardeltagande, från
ungdomar och andra, utgör enligt min mening grunden
för demokratins utveckling över huvud taget.

Jag kommer att noga följa den vidare utvecklingen
och avstår nu från att reservera mig.

Övrigt

Tre av de motionsyrkanden som har väckts med
anledning av propositionen avser utskottet att
behandla i andra betänkanden, där tidigare väckta
yrkanden av liknande slag enligt utskottets
ärendeplan har lagts in.

Det gäller två yrkanden i motion 2001/02:K60,
nämligen yrkande 6 om att Europakonventionen skall
ges ställning av grundlag och yrkande 9 om ett nytt
förfarande vid utnämningar av högre statliga
tjänstemän. Yrkande 6 avses bli behandlat i
utskottets betänkande 2001/02:KU15 om fri- och
rättighetsskyddsfrågor och yrkande 9 i betänkande
2001/02:KU24 om frågor om statlig förvaltning.
Det gäller vidare ett yrkande i motion
2001/02:K62, yrkande 6, om ett mer demokratiskt EU,
som avses bli behandlat i ett betänkande om EU-
frågor.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:80 föreslår regeringen att
riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
2. lag om ändring i skollagen (1985:1100),
3. lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala
folkomröstningar,

dels godkänner vad regeringen föreslår om mål för
demokratipolitiken (avsnitt 4.5).

Följdmotioner

2001/02:K58 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
kraftigt förstärka den kommunala självstyrelsen som
ett led i att förnya demokratin för det nya seklet.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att
riksdagen skall godkänna vad regeringen föreslår om
mål för demokratipolitiken i enlighet med vad som
anförs i motionen.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
nytt förslag till mål för demokratipolitiken i
enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar att det är den minoritet som
begär återremiss som skall utforma de motiv för
återremissen som krävs enligt tredje nya stycket i
5 kap. 36 § kommunallagen (1991:900) i enlighet med
vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen beslutar att det i fullmäktige
återremitterade ärendet enligt 5 kap. 36 § första
stycket kommunallagen (1991:900) vid återkomsten för
beslut måste innehålla ett tillmötesgående eller
bemötande/kommentarer av de vid återremissen angivna
motiven i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:K59 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av 3 kap. 19 § kommunallagen så
att kommuner och landsting åläggs att i
upphandlingen kräva tillgång till information som
möjliggör för kommunen att säkra medborgarnas insyn
i den verksamhet som läggs ut på entreprenad enligt
vad i motionen anförs.
2. Riksdagen beslutar att regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer skall meddela
föreskrifter som innebär att huvudmannen för en
fristående skola skall vara skyldig att lämna sådan
information om verksamheten som gör det möjligt för
allmänheten att få insyn i denna.

2001/02:K60 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att avslå regeringens
förslag om ändring i 3 kap. 17 § kommunallagen
(1991:900) i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar att avslå regeringens
förslag om införande av en ny bestämmelse i 3 kap.
19 a § kommunallagen i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen beslutar att avslå regeringens
förslag om ändring i 15 kap. 11 § skollagen
(1985:1100) i enlighet med vad som anförs i
motionen.
4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om ökad makt för enskilda människor i
enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen begär att regeringen snarast
tillsätter en utredning om en genomgripande
författningsreform i enlighet med vad som anförs i
motionen.
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som ger domstolarna befogenhet att själva
besluta om sina egna arbetsordningar i enlighet med
vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att ansvaret för domstolarna flyttas från
regeringen till riksdagen och om att avskaffa
Domstolsverket i enlighet med vad som anförs i
motionen.
10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ett starkare skydd för den kommunala
självstyrelsen i grundlagen i enlighet med vad som
anförs i motionen.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att avskaffa det inomkommunala
skatteutjämningssystemet och att ersätta det med ett
statligt finansierat bidragssystem i enlighet med
vad som anförs i motionen.
12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att förbättra möjligheterna för
kommundelningar i enlighet med vad som anförs i
motionen.
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om införande av ett rent personvalssystem
fr.o.m. riksdagsvalet år 2006 i enlighet med vad som
anförs i motionen.
14. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om införande av rätt till nyval i kommunerna
i enlighet med vad som anförs i motionen.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheter att
genomföra omröstningar på Internet.

2001/02:K61 av Carl-Axel Johansson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om medborgerlig insyn och
delaktighet i offentligt finansierad verksamhet.

2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om att alla som fyller 18 år under valåret
får delta och kandidera i valen till kommun,
landsting, riksdagen och Europaparlamentet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av
personval.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten till
direktvalda kommundelsnämnder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommundelningar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om demokratin i
regionerna.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgängligheten och
demokratin.

2001/02:K63 av Cristina Husmark Pehrsson (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om människors makt över den
egna vardagen.

2001/02:K64 av Margareta Cederfelt (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att dagens spärrar om 5
respektive 8 % tas bort för att underlätta och
uppmuntra personvalskandidaturer.

2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
subsidiaritetsprincipen i syfte att göra den till en
vägledande norm för den demokratiska uppbyggnaden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning kring
representativitetsmässiga problem i valkretsindelade
kommuner.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
lagförslag om folkinitiativ för lokala
folkomröstningar med innebörden att sådant krav som
omfattas av minst 10 % av de röstberättigade i
kommun/landstingskommun skall leda till att
folkomröstning genomförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvärdering av
användningen av medborgarförslag.
5. Riksdagen beslutar avslå regeringens
ändringsförslag angående fullmäktiges
ställningstagande till vissa beslut i kommunala
företag i 3 kap. 17 § kommunallagen.
6. Riksdagen beslutar avslå det i propositionen
föreslagna tillägget ”sådan information som gör det
möjligt för allmänheten att få insyn i denna” i
15 kap. 11 § skollagen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om en
oberoende kommunrevision.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en statlig utredning
som utifrån Demokratiutredningens synsätt utvecklar
”ett offentligt etos och en demokratisk
professionalism” för den offentliga förvaltningen.

2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att införa skilda valdagar
för val till kommunfullmäktige och riksdag.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag för att ändra nuvarande rösträttskriterier
från medborgarskap, unionsmedborgarskap eller viss
tids vistelse till medborgarskap och folkbokföring
för icke svenska medborgare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valbarhetskriterier.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
lättillgänglig information om grundlagarna,
demokratiska beslutsprocesser och EU.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag i enlighet med vad i motionen anförs om
införande av medborgarförslag i alla kommuner.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om krav på genomförande av en kommunal
folkomröstning vid folkinitiativ på minst 5 %.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medborgarpaneler och
demokratibokslut.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn- och
ungdomsperspektiv i beslutsfattandet på samtliga
nivåer.
9. Riksdagen begär att regeringen utreder
förutsättningarna för att införa krav på
barnkonsekvensanalyser i allt beslutsfattande på
samtliga beslutsnivåer.
10. Riksdagen begär att regeringen utreder
förutsättningarna för att införa ungdomsråd med
förslagsrätt till fullmäktige.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skolans betydelse
för en levande hållbar demokrati.
12. Riksdagen begär att regeringen utreder
Internetteknikens användning i demokratiska
beslutsprocesser samt uppmuntrar och utvärderar
sådana kommunala initiativ.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rekryteringen av
förtroendevalda och viljan att åta sig
förtroendeuppdrag.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtroendevaldas och
politiska uppdragstagares rätt till ledighet och
ekonomisk ersättning.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av geografiskt rörliga gruppers möjlighet
att åta sig förtroendeuppdrag.
16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om regler för redovisning av parti- och
personvalsfinansiering.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning och
statistik.
18. Riksdagen avslår den av regeringen begärda
ändringen av skollagen.

2001/02:K67 av Åsa Torstensson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter
för en förbättrad deltagardemokrati.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ungdomars ökade
möjligheter till ett aktivt deltagande i den
demokratiska processen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det skall vara
möjligt att rösta fr.o.m. det år som man fyller 18
år.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett införande av
beslutande folkomröstningar på kommunnivå.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunala
folkomröstningar bör komma till stånd om 10 % av
kommunens invånare begär det.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett avskaffande av
spärrarna i personval till riksdag, kommun samt till
region eller landsting.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om IT och dess
betydelse för demokratin.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet att
bedriva kommunalt samarbete över riksgränserna även
i form av kommunalförbund.
9. Riksdagen begär hos regeringen förslag till ett
förstärkt kommunalt självstyre i enlighet med vad
som i motionen anförs.
10. Riksdagen begär hos regeringen förslag till
ett regelverk för permanenta, direktvalda, regionala
styrelseorgan i enlighet med vad som i motionen
anförs.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om folkomröstning i
samband med länsdelning och länssammanslagning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avveckling av
landshövdingeämbetet och länsstyrelserna.
13. Riksdagen begär hos regeringen en utredning
med direktiv att se över hur en grundlag som utgår
från att makten kommer underifrån kan utformas.

2001/02:K68 av Christina Axelsson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av insatser för att
öka det politiska engagemanget i grupper som i dag
är underrepresenterade i det politiska livet.

2001/02:K69 av Magda Ayoub m.fl. (kd, c, fp, mp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om vikten av att statligt
stöd i form av organisationsbidrag ges till ideella
organisationer som arbetar för utveckling av den
svenska demokratin i enlighet med de riktlinjer som
anges i proposition 2001/02:80 Demokrati för det nya
seklet.

2001/02:K70 av Anna Kinberg (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om elektronisk röstning
i allmänna val.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan lagändring att elektronisk
poströstning blir möjlig.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan lagändring att elektronisk
brevröstning blir möjlig.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgängligheten och
monopolställningen hos Posten Sverige AB.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet
med elektronisk röstning.

Motioner från allmän motionstid m.m.

Motion väckt med anledning av proposition
2001/02:7

2001/02:K9 av Lars Elinderson och Lars Hjertén (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunallagen
och polislagen ändras så att landsting och
polismyndighet kan omfatta delar av ett län.

Motioner från allmänna motionstiden 2001

2001/02:K205 av Rolf Gunnarsson (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunal näringsverksamhet.

2001/02:K230 av Margareta Cederfelt (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kommunerna
självständigt skall få disponera vinstmedel från
kommunala bolag utan regeringsbeslut.

2001/02:K233 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till särskild lagstiftning som möjliggör att ett
antal kommuner på försök får införa kommunalt
vårdnadsbidrag/barnkonto i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2001/02:K247 av Carl G Nilsson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att
utlysa kommunalt nyval.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lokala
folkomröstningar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avsättning av
kommunal förtroendevald.

2001/02:K248 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en genomgång av
befintlig lagstiftning i syfte att vidta sådana
ändringar som på berörda områden återupprättar den
kommunala självstyrelsen.

2001/02:K262 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om obligatoriska miljönämnder
i kommunerna.

2001/02:K265 av Åsa Torstensson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av grunden för vem som
är medlem av en kommun enligt kommunallagen.

2001/02:K271 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
begär att regeringen lägger fram förslag till
förstärkt möjlighet för medborgarna att
laglighetspröva verksamhet som bedrivs av kommuner
och landsting i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till att genomföra förändringar i
kommunallagen så att ungdomar under 18 år ges
möjlighet att väcka kommunalbesvär.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förslag som
förhindrar kommuner att införa utegångsförbud för
ungdomar.

2001/02:K289 av Ingemar Vänerlöv (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att ändra 4 kap. 23 §
kommunallagen med syfte att fördjupa och utveckla
den kommunala demokratin.

2001/02:K290 av Kjell Eldensjö (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs beträffande lagförtydligande om
kommuners möjlighet att underlätta för företag i den
egna kommunen (kommunallagen 1 kap. 1 § och 2 kap. 8
§).

2001/02:K305 av Christel Anderberg (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunal
näringsverksamhet.
2. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn av 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen i
enlighet med vad i motionen anförs.
3. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn av kommunallagens regler om
laglighetsprövning i enlighet med vad i motionen
anförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sanktioner vid
domstolstrots.

2001/02:K319 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en restriktiv syn på kommunal
näringsverksamhet.

2001/02:K324 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar genom särskild lag att kommunerna
skall ha den generella rätten att fördela sina
egenfinansierade barnomsorgssubventioner på ett
rättvist sätt till varje barn och på ett sådant sätt
att föräldrar kan erhålla den faktiska valfriheten
att bedöma och genomföra den barnomsorg som bäst
lämpar sig för det barn de har ansvar för.

2001/02:K331 av Birger Schlaug (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändring av kommunallagen för att
möjliggöra rätten för kommun att ge ekonomiskt stöd
till föräldrar som väljer att vara hemma hos eget
barn.

2001/02:K339 av Stefan Attefall (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en fristående
kommunrevision.

2001/02:K340 av Stefan Attefall (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att i
enlighet med vad i motionen anförs se över reglerna
kring lokala folkomröstningar i syfte att öka
möjligheten att få till stånd sådana.

2001/02:K341 av Stefan Attefall (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att i
enlighet med vad i motionen anförs möjliggöra en
försöksverksamhet med direktvalda stads- och
kommundelsnämnder.

2001/02:K344 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunallagen
möjliggör för kommunerna att utveckla den
demokratiska processen genom olika metoder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
tioprocentsregeln utvecklas i trappstegsform för
storstäder och stora regioner.

2001/02:K354 av Urban Ahlin och Kjell Nordström (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett snabbare genomslag av
valresultatet i kommunerna.

2001/02:K356 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ändra i lagen för att
säkerställa proportionalitet vid fyllnadsval.

2001/02:K365 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa
Thalén Finné (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att kommunallagen måste förtydligas så att det klart
framgår vad som gäller för kommunal
näringsverksamhet.

2001/02:K366 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i kommunallagen så att
näringsverksamhet inte i någon form får bedrivas av
kommuner och landsting i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala
folkomröstningar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om upplösningsrätt,
rullande mandatperioder samt möjlighet att hålla
nyval.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att använda den nya
tekniken för att genomföra olika rådslag på nätet.

2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ungdomars ökade
möjligheter till ett aktivt deltagande i den
demokratiska processen.
4. Riksdagen begär hos regeringen en utredning för
att belysa förutsättningarna för ökad
direktdemokrati genom beslutande kommunala
folkomröstningar.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändringar i kommunallagen som möjliggör
för medborgare att väcka initiativ i
kommunfullmäktige.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att brukarna skall
ha rätt att få sina initiativ angående
självförvaltningsorgan prövade.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
hur kommunallagen, 7 kap. 18–22 §§ fungerat, vad
lagstiftningen inneburit och vilka följder den fått.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommuninvånares rätt
till initiativ till kommundelning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat politiskt
inflytande över kommundelningar.
13. Riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen
(1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i
kommuner och landsting att indelningsändringar skall
beslutas av riksdagen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om direktval till
kommundelsnämnder.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om folkomröstning i
samband med länssammanslagning och länsdelning.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en lagstiftning med
utkrävbara individuella rättigheter och förstärkt
kommunalt självstyre.

2001/02:K381 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 4.2.2 i motionen anförs om
ungdomsråd.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 5.2 i motionen anförs om
att utveckla demokratin med hjälp av
informationstekniken.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning i
enlighet med vad som anförs i kapitel 5.3 i motionen
angående utförsäljning av kommunal verksamhet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 5.4 i motionen anförs om
förbättring av förtroendevaldas arbetsförhållanden.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 5.5 i motionen anförs om
demokratibokslut m.m.

2001/02:K383 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen utformar ett
program som stimulerar demokratiskt
utvecklingsarbete.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en bredare
folklig politisk representation eftersträvas bl.a.
genom att uppmuntra ideella folkrörelser till ökat
engagemang i samhällsfrågor genom ekonomisk och
arbetsmässig uppmuntran.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att olika
samhällsstöd skall ha formen av generella bidrag och
att modeller med prestationsersättningar och
detaljerade projektbidrag endast undantagsvis kan
komma i fråga.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den ideella
sektorn får vara sin egen norm och bedömas och
behandlas utifrån sin egen särart.

2001/02:K385 av Johan Pehrson (fp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att försök genomförs med
möjligheten till kommunala nyval i tio kommuner.

2001/02:K389 av Lena Sandlin-Hedman och Lars Lilja
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett
initiativ till en nationell samling för tillgänglig
informationsteknik för funktionshindrade.

2001/02:K390 av Birgitta Sellén (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ändra
kommunallagen så att kommunen kan ge ekonomisk hjälp
till familjer som vill adoptera barn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ändra
kommunallagen så att kommunen kan ge ekonomisk hjälp
till familjer som vill skaffa barn genom
insemination.

2001/02:K392 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nämndsammanträden.

2001/02:K408 av Birgitta Ahlqvist och Lennart
Klockare (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bildandet av
kommunalförbund eller annan lämplig juridisk person
mellan Haparanda och Torneå kommuner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om instiftande av
försöksprojekt i avvaktan på att lagen träder i
kraft.

2001/02:K417 av Hillevi Larsson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att 4 kap. 11 § kommunallagen (SFS 1991:900)
bör förändras så att den anger att förtroendevalda
har rätt till den ledighet från sina anställningar
eller studier som behövs för uppdragen.
Konsekvensändringar bör göras i högskoleförordningen
och utfärdade föreskrifter till
högskoleförordningen.

2001/02:K418 av Kent Härstedt (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att huvuddelen av de
framgent ökande resurserna som avsatts för
ledamotsstöd skall användas i respektive ledamots
valkrets för kontakter och relationer med respektive
parti, medborgare, föreningsliv, myndigheter och
näringsliv samt att riksdagen med utgångspunkt från
Demokratiutredningens rapporter och slutsatser
överväger behovet av ökat stöd lokalt och regionalt
för utökade medborgarkontakter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta utvärdera
hur det nuvarande ledamotsstödet svarar mot
personvalsinslagets ökade krav på ledamöterna.

2001/02:K419 av Kent Härstedt (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inrättandet av ett forum för
kontinuerlig dialog mellan beslutsfattare på bägge
sidor Öresund.

2001/02:K424 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
vitalisera den lokala demokratin.

2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avveckling av de
kommunala bolagen.

2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av kommunallagen i syfte att
göra det lättare för företag att överklaga kommunala
beslut om stöd i olika former till företag.

2001/02:So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en parlamentarisk
kommission med syfte att göra en konsekvensanalys av
den pågående IT-utvecklingen och utifrån sin analys
lägga fram förslag på nödvändiga åtgärder.

2001/02:N312 av Per Westerberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om demokratiproblem
till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av
myndigheter, kommunala och statliga organ.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förtroendeklyfta
till följd av olämplig verksamhet som bedrivs av
myndigheter, kommunala och statliga organ .
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändringar i
kommunallagen.

2001/02:N364 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala
folkomröstningar.

2001/02:N370 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av kommunallagen i syfte att
underlätta prövning av kommunal näringsverksamhet.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera lokalt
utvecklingsarbete.

Motioner från allmänna motionstiden 2000

2000/01:K347 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förnyelse av demokratins och
politikens arbetsformer.

2000/01:K397 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om IT-demokratin och
dess möjligheter.

2000/01:K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 5.2 i motionen anförs om
att utveckla demokratin med hjälp av
informationstekniken.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
kommunallagen (1991:900)

2 Förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100)

3 Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:692) om kommunala
folkomröstningar

Bilaga 3

Utbildningsutskottets yttrande 2001/02:UbU1y

Demokrati för det nya seklet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 12 februari 2002
beslutat att bereda utbildningsutskottet tillfälle
att avge yttrande över proposition 2001/02:80
Demokrati för det nya seklet jämte motioner i de
delar som berör utbildningsutskottets
beredningsområde.

Utbildningsutskottet avgränsar
yttrandet till att enbart avse
regeringens förslag till
lagreglering vad gäller allmänhetens
insyn i fristående skolor samt de
motioner som väckts med anledning av
detta förslag.

Allmänhetens insyn i fristående
skolor

Propositionen

I propositionen föreslås att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela
föreskrifter som innebär att huvudmannen för en
fristående skola skall vara skyldig att lämna sådan
information om verksamheten som gör det möjligt för
allmänheten att få insyn i denna. Förslaget innebär
en ändring i 15 kap. 11 § skollagen (1985:1100).

Regeringen hänvisar till att i proposition
2001/02:35 Fristående skolor föreslagits en ändring
i samma paragraf i skollagen i syfte att ge
allmänheten insyn i fristående skolors ekonomiska
förhållanden. Enligt regeringen är det emellertid
angeläget att allmänhetens rätt till insyn i
fristående skolor inte bara omfattar skolornas
ekonomi. Bemyndigandet i lagbestämmelsen bör därför
utvidgas på sätt som nu föreslås.
Information om en fristående skolas verksamhet bör
i första hand lämnas till den myndighet som har
ansvaret för tillsynen av skolan, dvs. i de allra
flesta fall till Skolverket. Det kan dock, anför
regeringen, i vissa fall vara lämpligt att
informationen lämnas till den kommun där den
fristående skolan är belägen. Den enskilde
medborgaren skall kunna vända sig till antingen
kommunen eller Skolverket för att få tillgång till
informationen.
Enligt propositionen kan informationen gälla –
förutom en ekonomisk redovisning – skolans lokaler,
verksamhetsberättelse, timplaner, kursplaner,
scheman och klassorganisation. Även elevernas betyg
omfattas av förslaget.

Motioner

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Miljöpartiet yrkar i motioner avslag på förslaget
till ändring i 15 kap. 11 § skollagen.

Enligt Moderaternas motion 2001/02:K60 yrkande 3
syftar ändringen till att allmänheten skall
tillförsäkras insyn i fristående skolors verksamhet,
utöver en insyn i skolans ekonomiska förhållanden.
Moderaterna framhåller att en kommun redan nu har
rätt att inbegripa fristående skolor i den
uppföljning och utvärdering som kommunen gör av sitt
eget skolväsende. De anser det vara olämpligt att
ålägga kommuner ytterligare tillsynsansvar.
Skolverkets skyldighet att utöva tillsyn av de
fristående skolorna måste anses vara till fyllest
och kunna ge allmänheten den insyn som rimligen kan
efterfrågas.
Kristdemokraterna betonar i motion 2001/02:K65
yrkande 6 att de förändringar i den aktuella
skollagsparagrafen som föreslås i propositionen om
fristående skolor är tillräckliga. Genom den tillsyn
som Skolverket utövar tillgodoses ett rimligt behov
av offentlighet och öppenhet.
I Miljöpartiets motion 2001/02:K66 yrkande 18
anges som grund för avslag att Skolverket har
tillsyn över fristående skolor och att den kommun
där en fristående skola är belägen har rätt till
insyn i skolans verksamhet. Både allmänhetens behov
av insyn i verksamheten och behovet av
myndighetstillsyn är därigenom redan tillgodosett.
Vänsterpartiet, däremot, framhåller i motion
2001/02:K59 yrkande 2 att det inte räcker med att
regeringen enligt det föreslagna bemyndigandet får
meddela föreskrifter. Bemyndigandet bör utformas så
att regeringen skall meddela föreskrifter.
Offentlighet, dvs. allmänhetens rätt till insyn,
skall gälla som huvudregel i verksamhet som helt
eller delvis finansieras med offentliga medel. Det
är enligt motionärerna viktigt att denna rätt
lagregleras även när det gäller allmänhetens insyn i
verksamhet som bedrivs i fristående skolor.

Utbildningsutskottets bedömning

Utbildningsutskottet har nyligen haft att behandla
ett förslag i proposition 2001/02:35 Fristående
skolor om ändring i den här aktuella bestämmelsen i
skollagen. I propositionen föreslås att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
få meddela föreskrifter om skyldighet för
huvudmannen för en fristående skola att lämna en
ekonomisk redovisning över verksamheten. En lagregel
med denna innebörd skall enligt förslaget i nämnda
proposition tas in i 15 kap. 11 § skollagen
(1985:1100).

I betänkande 2001/02:UbU7 med anledning av
propositionen om fristående skolor har
utbildningsutskottet inte haft något att erinra mot
den föreslagna bestämmelsen i skollagen. Med hänsyn
till att verksamheten vid fristående skolor helt
eller delvis finansieras med offentliga medel anser
utskottet det vara rimligt att allmänheten får
möjlighet till insyn i hur de offentliga medlen
används. Om en fristående skola som får kommunala
bidrag lämnar en ekonomisk redovisning över sin
verksamhet till Skolverket och till den kommun där
skolan är belägen, blir redovisningen i och med
inlämnandet allmän handling. Utskottet föreslår
således att riksdagen skall anta regeringens
förslag. Betänkandet har justerats vid utskottets
sammanträde den 7 mars 2002.
Regeringen föreslår i den här aktuella
propositionen Demokrati för det nya seklet
ytterligare en ändring i 15 kap. 11 § skollagen.
Bestämmelsen om ekonomisk redovisning tas bort och
ersätts med en utvidgad lagregel om att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
få meddela föreskrifter om skyldighet för
huvudmannen för en fristående skola att lämna sådan
information om verksamheten som gör det möjligt för
allmänheten att få insyn i denna. Denna ändring i
skollagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2002,
vilket är samma datum som utskottet tillstyrkt för
ikraftträdande av den ändrade lydelsen av 15 kap. 11
§ i propositionen om fristående skolor.
Utbildningsutskottet delar uppfattningen som förts
fram i motioner att någon ytterligare lagändring
inte bör göras utöver den som föreslås i
propositionen Fristående skolor och som utskottet
har tillstyrkt. Med beaktande av lägeskommunens rätt
till insyn i och Skolverkets tillsyn av en
fristående skolas verksamhet anser utskottet att
föreskrifter om skyldighet att lämna en ekonomisk
redovisning över fristående skolas verksamhet är
till fyllest för att tillgodose allmänhetens
berättigade intresse av insyn.
Regeringens förslag om en utvidgning av
bemyndigandet i 15 kap. 11 § skollagen bör således
avslås av riksdagen. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:K60 yrkande 3, 2001/02:K65
yrkande 6 och 2001/02:K66 yrkande 18 samt avslår
motion 2001/02:K59 yrkande 2.

Stockholm den 7 mars 2002

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Jan Björkman (s),
Britt-Marie Danestig (v),
Beatrice Ask (m), Eva Johansson
(s), Inger Lundberg (s), Yvonne
Andersson (kd), Per Bill (m),
Torgny Danielsson (s), Tomas
Eneroth (s), Lennart Gustavsson
(v), Erling Wälivaara (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Gunnar Goude (mp), Sofia
Jonsson (c), Ulf Nilsson (fp),
Agneta Lundberg (s) och Anders
Sjölund (m).

Avvikande meningar

1. Allmänhetens insyn i fristående
skolor

av Jan Björkman (s), Eva Johansson (s), Inger
Lundberg (s), Torgny
Danielsson (s), Tomas Eneroth (s) och Agneta
Lundberg (s).

Det är enligt vår mening viktigt att allmänheten
tillförsäkras insyn i den verksamhet som bedrivs i
fristående skolor och som finansieras med offentliga
medel. Vi ställer oss därför bakom förslaget i
propositionen om ett vidgat bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter som gör sådan
insyn möjlig.

Konstitutionsutskottet bör således föreslå att
riksdagen – med ändring av sitt beslut i ärendet om
fristående skolor – antar regeringens förslag till
ändring av 15 kap. 11 § skollagen. Därmed avslår
riksdagen motionerna 2001/02:
K59 yrkande 2, 2001/02:K60 yrkande 3, 2001/02:K65
yrkande 6 och 2001/02:K66 yrkande 18.

2. Allmänhetens insyn i fristående
skolor

av Britt-Marie Danestig (v) och Lennart
Gustavsson (v).

Den av regeringen föreslagna lagändringen är enligt
vår mening inte tillräcklig för att garantera
allmänheten insyn i den verksamhet som bedrivs i
fristående skolor.

Vi anser att riksdagen – med ändring av sitt beslut
i ärendet om fristående skolor – bör anta
regeringens förslag till lydelse av 15 kap. 11 §
skollagen med den ändringen och omformuleringen av
lagtexten att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om
skyldighet att lämna information om fristående
skolas verksamhet. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:K59 yrkande 2 och avslår motionerna 2001/02:
K60 yrkande 3, 2001/02:K65 yrkande 6 och 2001/02:K66
yrkande 18.