Kulturutskottets betänkande
2001/02:KRU6
Förnyad riksdagsbehandling av vissa ändringar ilotterilagen (1994:1000)
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 2001/02:47
Förnyad riksdagsbehandling av vissa ändringar i
lotterilagen (1994:1000) jämte två motioner väckta
med anledning av propositionen.
Vissa av riksdagen tidigare antagna ändringar i
lotterilagen har anmälts till EU-kommissionen som
nytt förslag. Anmälan har inte ådragit sig några
synpunkter från EU-kommissionen eller övriga
medlemsstater. Regeringen föreslår nu att riksdagen
skall anta dessa delar av lotterilagen på nytt.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
ändringar i lotterilagen avseende upphävande av
vissa paragrafer och införande den 1 februari 2002
av motsvarande paragrafer i lagen (propositionens
förslagspunkter 1 och 2).
I betänkandet finns två reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
Ändringar i lotterilagen
Riksdagen antar regeringens förslag
till
dels lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
(lagförslag 2.1). Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:47 punkt 1 och avslår motion
2001/02:Kr2 i denna del,
dels lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
(lagförslag 2.2). Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:47 punkt 2 och avslår motionerna
2001/02:Kr1 och 2001/02:Kr2 i denna del.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd, c, fp)
Stockholm den 20 november 2001
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Agneta Ringman (s), Annika Nilsson
(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén
(m), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo
Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen (v),
Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Ana Maria Narti
(fp), Hillevi Larsson (s) och Marianne Andersson
(c).
2001/02
KrU6
Utskottets överväganden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör tillstyrka regeringens förslag
till lag om ändring i lotterilagen
(1994:1000) (propositionens förslagspunkter 1
och 2).
Riksdagen bör vidare avslå motionerna
2001/02:Kr1 och 2001/02:Kr2, jämför
reservationerna 1 (m) och 2 (kd, c, fp).
Bakgrund
Lotterilagen (1994:1000) trädde i kraft
den 1 januari 1995.
Den tekniska utvecklingen och uppfinningsrikedomen
inom spelbranschen ledde till att riksdagen redan
1996 beslutade om vissa ändringar i lagen (prop.
1996/97:7, bet. 1996/97:KrU2, rskr. 1996/97:41).
Bland annat ändrades 6 § på sådant sätt att en
vidare krets av automatspel nu ryms under
automatspelsbegreppet. Bakgrunden till denna ändring
var vissa problem i rättstillämpningen som den
tidigare avgränsningen av begreppet varuautomatspel
givit upphov till. Syftet med ändringen var att
tydliggöra att spel på s.k. lyckohjul hör till
automatspel i lotterilagens mening. Vidare infördes
ett förbud i 24 a § samma lag mot att lämna
tillstånd till andra automatspel än de som anges i
6 §, dvs. varuspels-, penning-, värde- och
skicklighetsautomater. Ändringarna, som trädde i
kraft den 1 januari 1997 (SFS 1996:1168), föregicks
inte av ett anmälningsförfarande till Europeiska
unionens kommission (EU-kommissionen).
Riksdagen beslutade 1999, i samband med
behandlingen av propositionen Kasinospel i Sverige
m.m., om vissa ytterligare ändringar i lotterilagen
(prop. 1998/99:80, bet. 1998/99:KrU11, rskr.
1998/99:229). Bland annat begränsades möjligheterna
enligt 25 § lotterilagen att meddela tillstånd till
spel på varuautomater. Sådant tillstånd får enligt
den nya lydelsen lämnas endast om spelet anordnas i
samband med en offentlig nöjestillställning i form
av tivoli eller liknande. Vidare föreskrivs i 37 a §
att en vinst som betalats ut i samband med spel på
en varuspelsautomat inte får lösas in mot en annan
vara eller mot kontanter. Ändringarna trädde i kraft
den 1 juli 1999 (SFS 1999:358). Inte heller dessa
ändringar föregicks av ett anmälningsförfarande till
EU-kommissionen.
Sedan bestämmelserna trätt i kraft har det satts i
fråga om de aktuella lagändringarna utgör sådana
tekniska föreskrifter som borde ha anmälts till EU-
kommissionen enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett
informationsförfarande beträffande tekniska
standarder och föreskrifter och beträffande
föreskrifter för informationssamhällets tjänster som
trätt i stället för rådets direktiv 83/189/EEG av
den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande
beträffande tekniska standarder och föreskrifter.
EU-kommissionen och de övriga medlemsstaterna har
möjlighet att lämna synpunkter på anmälda förslag.
Detta skall ske inom tre månader från det att EU-
kommissionen tagit emot förslaget.
I ett yttrande den 29 januari 2001 gjorde
Kommerskollegium bedömningen att ändringen av
automatspelsbegreppet i 6 § lotterilagen och
införandet av tillståndskravet i 24 a § samma lag
borde ha anmälts till EU-kommissionen och att
övervägande skäl talade för att även förbudet i 37 a
§ lotterilagen borde ha anmälts på detta sätt.
Hovrätten för Västra Sverige och Hovrätten över
Skåne och Blekinge har i domar under år 2001
konstaterat att vissa av ändringarna i lotterilagen
inte föregåtts av ett sådant anmälningsförfarande
som avses i direktivet 98/34/EG och därför inte
kunnat tillämpas mot enskilda.
Lotteriinspektionen har i skrivelse den 19 mars
2001 till regeringen uppgett att det för närvarande
råder osäkerhet bl.a. hos rättsvårdande myndigheter
om vissa av lotterilagens bestämmelser kan göras
gällande mot enskilda. Av inspektionens skrivelse
framgår vidare att den uppkomna situationen
utnyttjas på så sätt att ett växande antal automater
sätts ut.
Regeringens förslag
Det som nu sker på spelautomatområdet är enligt
regeringen oroande och oacceptabelt och går stick i
stäv med vad riksdagen har beslutat. Grunden för
regleringen av spel- och lotterimarknaden är i
Sverige, liksom i övriga Europa, att bedrägerier och
sociala problem till följd av spel skall motverkas
samt att inkomster från spel skall komma allmänna
eller allmännyttiga ändamål till godo.
Spel på s.k. enarmade banditer och liknande
automater förbjöds i Sverige redan 1979. Skälen för
förbudet var att dessa automatspel, som gav vinst i
form av pengar, inte hade fått en från social
synpunkt acceptabel form och att det var
principiellt otillfredsställande och stötande att
allmänhetens spelbenägenhet och de sociala problem
som dessa spel orsakade skulle få utnyttjas i
enskilt vinstsyfte. Enligt regeringen har det, i
privat vinstintresse, nu skett en markant ökning av
förekomsten av spelautomater som inte är tillåtna
enligt den svenska lotterilagen. Bland annat har det
ställts ut s.k. lyckohjul, vilka ofta i stor
utsträckning påminner om enarmade banditer.
Skillnaden ligger främst i vinstutbetalningen. De
s.k. lyckohjulen betalar inte ut vinsten direkt ur
automaten, utan utbetalningen sköts av personalen i
den lokal där automaten är placerad.
Enligt regeringen bedrivs spel med höga insatser
och mycket talar för att stora belopp omsätts.
Poliser och kommunala tjänstemän uttrycker sin oro
eftersom de inom sina ansvarsområden upplever
problem bl.a. på grund av att barn och ungdomar
kommer i kontakt med spelen. Det pågår således
enligt regeringen en utveckling som inte till någon
del är förenlig med de grunder som den svenska
lotterilagstiftningen vilar på.
Mot denna bakgrund ser regeringen det som
angeläget att så fort som möjligt undanröja den
osäkerhet som uppstått så att automatspelsmarknaden
kan fungera på sätt riksdagen har bestämt.
Regeringen har därför funnit det lämpligt att låta
anmäla de ifrågasatta ändringarna av lotterilagen
till EU-kommissionen. Ett sådant
anmälningsförfarande kan dock inte ske avseende en
av riksdagen redan antagen lag. Endast förslag kan
anmälas. Kommerskollegium har därför, på
Regeringskansliets uppdrag, till EU-kommissionen
anmält ändringar av lotterilagen av samma materiella
innehåll som de ändringar som redan antagits av
riksdagen. Den i direktivet föreskrivna tre månader
långa fristen för EU-kommissionen eller övriga
medlemsstater att lämna synpunkter på de anmälda
ändringarna har löpt ut utan att några synpunkter
lämnats. Det föreligger således enligt regeringen
inte något EG-rättsligt hinder att anta ändringarna
på nytt.
Eftersom anmälningen endast kunnat avse förslag
och inte redan antagna lagändringar är regeringen
nu hänvisad till att på nytt föreslå att riksdagen
antar de aktuella ändringarna i lotterilagen. I
samband härmed måste, av formella skäl, de
lagändringar som redan beslutats upphävas.
De ändringar i lotterilagen som regeringen nu på
nytt föreslår att riksdagen antar är främst sådana
bestämmelser som i skilda sammanhang har satts i
fråga på grund av direktivet om
anmälningsskyldighet. Ändringsförslagen innefattar
emellertid också att vissa andra bestämmelser i
lotterilagen, där det möjligen skulle kunna sättas i
fråga om anmälning borde ha skett, skall behandlas
på motsvarande sätt.
Regeringen föreslår att ändringarna skall träda i
kraft den 1 februari 2002 och att några
övergångsbestämmelser inte skall gälla. Regeringen
anför att det för aktörerna på spelmarknaden bör ha
framstått som uppenbart att regeringen skulle komma
att vidta åtgärder för att snabbt stoppa en
utveckling på spelautomatmarknaden som går stick i
stäv med vad riksdagen beslutat. Det kan därför
enligt regeringen inte anses motiverat att med
övergångsbestämmelser begränsa en eventuell
ekonomisk skada för aktörer som i den uppkomna
situationen valt att investera i automater av nu
aktuellt slag.
Eftersom inga förändringar gjorts i förhållande
till de tidigare propositionerna finner regeringen
inte anledning att kommentera ändringarna på annat
sätt än genom hänvisning till tidigare propositioner
(intagna som bilaga 3 och 4 i detta betänkande).
De ändringar i lotterilagen som trädde i kraft den
1 januari 1997 och den 1 juli 1999 föregicks av en
bred remissbehandling. Regeringen föreslår i denna
proposition endast att vissa av dessa ändringar på
nytt skall antas av riksdagen. Någon särskild
remissbehandling av detta ärende har därför inte
ansetts behövlig.
Regeringen har inte nu inhämtat Lagrådets
yttrande. Enligt regeringens bedömning skulle
Lagrådets hörande sakna betydelse eftersom Lagrådet
redan tidigare granskat de aktuella lagförslagen och
då lämnat dessa utan erinran (prop. 1996/97:7 s. 40
och prop. 1998/99:80 s. 84).
Motioner
Motionärerna bakom motion Kr1 (m) föreslår att det
skall införas övergångsbestämmelser när det gäller
varuspelsautomater och då i första hand beträffande
25 och 37 a §§ lotterilagen. Motionärerna anför att
det är högst rimligt att det införs
övergångsbestämmelser med hänsyn till att rättsläget
varit oklart och att det inte har varit möjligt att
förutse när en omprövning av lagen skulle äga rum.
För att ge företag som är verksamma i spelbranschen
en möjlighet att ställa om sin verksamhet föreslår
motionärerna bakom motion Kr2 (kd) att regeringens
förslag till ändringar skall träda i kraft den 1
juli år 2002. Motionärerna påpekar att situationen
har varit mycket oklar för många småföretagare på
spelmarknaden under de senaste åren och att ingen
kunnat ge klara besked om lagen varit tillämplig
eller inte eller vad som skulle ske i framtiden. Det
är enligt motionärerna först i och med den nu
aktuella propositionen som rättsläget blir tydligt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har nu att ta ställning till förslag till
ändringar i lotterilagen som inte innebär några
ändringar i sak. Utskottet har tidigare behandlat
och kommenterat förslag av samma innehåll (bet.
1996/97:KrU2 och bet. 1998/99:KrU11). Utskottet, som
inte nu finner skäl att kommentera förslagen på
nytt, tillstyrker regeringens båda förslag
(propositionens förslagspunkter 1 och 2) till
ändringar i lotterilagen.
När det gäller motionsförslagen om ikraftträdande
och övergångsbestämmelser anser utskottet i likhet
med regeringen att det för aktörerna på
spelmarknaden bör ha framstått som uppenbart att
regeringen skulle komma att vidta åtgärder för att
snabbt stoppa en utveckling på spelmarknaden som går
stick i stäv med vad riksdagen beslutat. Utskottet
finner det därför inte motiverat att införa några
övergångsbestämmelser. Inte heller finns skäl att
skjuta på ikraftträdandedatumet. Lagen bör således
träda i kraft den 1 februari år 2002.
Ställningstagandet innebär att motionerna Kr1 (m)
och Kr2 (kd) avstyrks.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer.
1. Ändringar i lotterilagen
av Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan
Backman och Roy Hansson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Kr1 samt avslår
proposition 2001/02:47 och motion 2001/02:Kr2.
Ställningstagande
Vi har ingen erinran mot regeringens förslag till
ändringar av lotterilagen utom såvitt avser
regeringens beslut att inte införa några
övergångsbestämmelser.
Vi anser att det är högst rimligt att det införs
övergångsbestämmelser i likhet med när lagen
förändrades år 1999 vad avser spel på varuautomater
och då i första hand 25 och 37 a §§. Detta bör ske
med hänsyn till att rättsläget varit oklart och att
det inte har varit möjligt att förutse när den
förnyade lagprövningen skulle äga rum. Aktörerna på
spelmarknaden bör enligt vår uppfattning få tid att
ställa om sin verksamhet.
Med hänvisning till det anförda bör propositionen
nu avslås och regeringen skyndsamt, senast under
januari 2002, återkomma med ett nytt förslag till
ändringar i lotterilagen inkluderat
övergångsbestämmelser.
Vi föreslår att riksdagen avslår propositionen och
tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
här framfört. Därmed bör riksdagen delvis bifalla
motion Kr1 (m) och avslå motion Kr2 (kd).
2. Ändringar i lotterilagen
av Inger Davidson (kd), Dan Kihlström (kd), Ana
Maria Narti (fp) och Marianne Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag borde ha följande
lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
(lagförslag 2.1), med den ändringen att paragraferna
skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad
2002. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Kr2 i
denna del och bifaller delvis proposition 2001/02:47
punkt 1,
dels lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
(lagförslag 2.2), med den ändringen att tidpunkten
för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli
2002. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Kr2 i
denna del, bifaller delvis proposition 2001/02:47
punkt 2 och avslår motion 2001/02:Kr1.
Ställningstagande
Vi har ingen erinran mot regeringens förslag till
ändringar av lotterilagen utom såvitt avser
regeringens förslag till tidpunkt för upphörande av
vissa paragrafer och tidpunkt för ikraftträdande av
motsvarande paragrafer.
Vi anser att ändringarna i lotterilagen bör träda
i kraft den 1 juli år 2002. Därmed får de företag
som är verksamma i spelbranschen en möjlighet att
ställa om sin verksamhet. Under de senaste åren har
ingen kunnat ge klara besked om vissa paragrafer i
lotterilagen gällt eller inte eller vad som skulle
ske i framtiden med dessa paragrafer.
Vi föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lotterilagen (prop.
2001/02:47 punkterna 1 och 2) med de ändringarna att
uppräknade paragrafer skall upphöra att gälla vid
utgången av juni månad 2002 (punkt 1) och att
motsvarande paragrafer skall träda i kraft den 1
juli samma år (punkt 2).
Därmed bör riksdagen bifalla motion Kr2 (kd),
delvis bifalla proposition 2001/02:47 och avslå
motion Kr1 (m).
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2001/02:47 föreslår regeringen att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
2. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000).
Följdmotioner
2001/02:Kr1 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om övergångsbestämmelser.
2001/02:Kr2 av Inger Davidson m.fl. (kd):
Riksdagen beslutar att ändringarna i lotterilagen
skall träda i kraft den 1 juli 2002.
BILAGA 2
Propositionens lagförslag
2.1 Förslag till lag om
ändring i lotterilagen
(1994:1000)
Härigenom föreskrivs att 6, 16, 17, 19, 20, 24 a,
25, 27, 28, 29, 30, 35 och 37 a §§ lotterilagen
(1994:1000) skall upphöra att gälla vid utgången av
januari månad 2002.
2.2 Förslag till lag om
ändring i lotterilagen
(1994:1000)
Härigenom föreskrivs1 att det i lotterilagen
(1994:1000) skall införas tretton nya paragrafer, 6,
16, 17, 19, 20, 24 a, 25, 27, 28, 29, 30, 35 och 37
a §§, av följande lydelse.
6 § Med automatspel avses i denna lag spel på
mekaniska eller elektroniska spelautomater.
I denna lag avses med
1. varuspelsautomat: en spelautomat som betalar ut
vinst i form av varor och där vinstmöjligheterna
helt eller delvis beror på slumpen,
2. penningautomat: en spelautomat som betalar ut
vinst i form av pengar och där vinstmöjligheterna
huvudsakligen beror på slumpen,
3. värdeautomat: en spelautomat som betalar ut
vinst bara i form av värdebevis, spelpolletter eller
liknande och där vinstmöjligheterna huvudsakligen
beror på slumpen,
4. skicklighetsautomat: en spelautomat som betalar
ut vinst i form av pengar och där vinstmöjligheterna
helt eller delvis beror på spelarens skicklighet.
16 § Tillstånd att anordna ett egentligt lotteri får
ges, om
1. en vinst som utgörs av pengar uppgår till högst
ett basbelopp,
2. värdepappersvinster utgör högst 25 procent av
det sammanlagda vinstvärdet av lotteriet,
3. värdet av vinsterna i lotteriet motsvarar minst
35 procent och högst 50 procent av insatsernas
värde,
4. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna
eller på den plats där lotteriet bedrivs, och
5. det kan antas att lotteriet kommer att ge
sökanden skälig avkastning och att denna kommer att
användas för det aktuella allmännyttiga ändamålet.
Kravet enligt första stycket 5 på skälig avkastning
gäller inte om det finns särskilda skäl för annat.
Om lotterna skall säljas i en
lottförsäljningsautomat krävs vidare att
1. en vinstplan är fastställd i förväg,
2. vinsterna har dragits i förväg inför en av
tillståndsmyndigheten godkänd kontrollant, och att
3. automaten inte betalar ut någon vinst.
17 § En sådan sammanslutning som avses i 15 § och som är
verksam huvudsakligen inom en enda kommun får efter
registrering anordna egentliga lotterier under en
treårsperiod, om
____________________
1 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av
den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande
beträffande tekniska standarder och föreskrifter och
beträffande föreskrifter för informationssamhällets
tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 31998L0034),
ändrat genom rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 217,
5.8.1998, s. 18, Celex 31998L0048).
1. lotterierna bedrivs bara inom den eller de
kommuner där sammanslutningen är verksam,
2. lotterierna inte bedrivs från en fast
försäljningsplats som tillhandahålls av ett
serviceföretag,
3. insatsernas sammanlagda belopp i de lotterier
som anordnas under treårsperioden uppgår till högst
20 basbelopp,
4. en vinst som utgörs av pengar uppgår till högst
ett basbelopp,
5. värdet av vinsterna i varje lotteri motsvarar
minst 35 procent och högst 50 procent av insatsernas
värde,
6. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna
eller på den plats där lotteriet bedrivs, och
7. det för lotterierna finns föreståndare som
registreringsmyndigheten godkänt.
Registreringsmyndigheten får medge undantag från
kravet på föreståndare enligt första stycket 7 om
det är uppenbart att någon sådan inte behövs.
För lotteri som avses i 16 § tredje stycket gäller
vidare där angivna sär-skilda förutsättningar.
19 § En sådan sammanslutning som avses i 15 § första
stycket får anordna egentliga lotterier utan
tillstånd, om
1. lotteriet anordnas i samband med
a) en tillställning eller en sammankomst som
sammanslutningen anordnar eller deltar i eller
b) ett bingospel som sammanslutningen anordnar,
2. lotteriet bedrivs bara inom det för
tillställningen, sammankomsten eller bingospelet
avsedda området,
3. värdet av varje insats uppgår till högst 1/6 000
basbelopp,
4. värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/6
basbelopp,
5. det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar
minst 35 procent och högst 50 procent av insatsernas
värde, om antalet insatser och vinster samt värdet
av dessa är bestämda enligt en uppgjord plan,
6. vinstandelen anges på lottsedlarna eller
lottlistorna eller i den lokal där lotteriet
bedrivs,
7. lottköparen vid lottköpet får veta var och när
vinsterna skall dras och på vilket sätt resultatet
av dragningen görs tillgängligt för allmänheten, om
vinstdragningen inte redan har ägt rum, och
8. vinsterna dras offentligt före tillställningens,
sammankomstens eller bingospelets slut för dagen, om
vinstdragningen inte redan har ägt rum före
lottförsäljningen.
Försäljning av lotter genom påteckning på lottlistor
får, trots vad som sägs i första stycket 2, påbörjas
fyra veckor innan tillställningen eller
sammankomsten äger rum.
20 § Egentliga lotterier får även i andra fall än
som anges i 19 § anordnas utan tillstånd, om
1. lotteriet anordnas i samband med
a) en offentlig nöjestillställning,
b) en offentlig tillställning till förmån för ett
allmännyttigt ändamål, eller
c) en allmän sammankomst för framförande av ett
konstnärligt verk till förmån för ett allmännyttigt
ändamål,
2. lotteriet bedrivs bara inom det för
tillställningen eller sammankomsten avsedda området,
3. vinsterna utgörs bara av varor eller tjänster,
4. värdet av varje insats uppgår till högst 1/6 000
basbelopp,
5. värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/60
basbelopp,
6. vinsterna delas ut i omedelbar anslutning till
deltagandet i lotteriet,
7. det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar
minst 35 procent och högst 50 procent av insatsernas
värde, om antalet insatser och vinster samt värdet
av dessa är bestämda enligt en uppgjord plan, och
8. vinstandelen anges på lottsedlarna eller anslås i
den lokal där lotteriet bedrivs.
24 a § Tillstånd till automatspel får lämnas bara i
fråga om varuspelsautomat, penningautomat,
värdeautomat och skicklighetsautomat.
25 § Tillstånd att anordna spel på
varuspelsautomater får lämnas, om
1. spelet anordnas i samband med en offentlig
nöjestillställning i form av tivoli eller liknande,
2. värdet av spelarens insats uppgår till högst 1/7
000 basbelopp,
3. värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/300
basbelopp,
4. varje spelautomat förses med tillståndshavarens
namn,
5. det kan antas att spelautomaten inte kommer att
användas för något annat ändamål än den enligt
ansökan är avsedd för, och
6. det kan antas att god ordning kommer att råda
inom den lokal eller på den plats där spelet skall
bedrivas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela sådana föreskrifter om
spelplats, speltid och märkning av spelautomaterna
som avviker från första stycket 1 och 4.
27 § Tillstånd att anordna spel på värdeautomater i
andra fall än som avses i 26 § får ges, om
1. spelet anordnas i samband med hotell- och
restaurangverksamhet, om det för rörelsen finns
tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller
starköl enligt alkohollagen (1994:1738) eller i
samband med bingospel,
2. värdet av spelarens insats uppgår till högst 1/7
000 basbelopp per spel,
3. värdet av högsta vinsten uppgår till högst
etthundra gånger insatsen,
4. högst fem värdeautomater placeras på varje
spelplats,
5. värdet av vinsterna i spelet motsvarar minst 85
procent av insatsernas värde,
6. spelautomaterna kan kontrolleras genom tele- och
databaserade kommunikationssystem,
7. varje spelautomat förses med tillståndshavarens
namn eller något annat kännetecken,
8. det kan antas att spelautomaten inte kommer att
användas för något annat ändamål än den enligt
ansökan är avsedd för, och
9. det kan antas att god ordning kommer att råda
inom den lokal eller på den plats där spelet skall
bedrivas.
Tillstånd enligt första stycket får bara lämnas till
ett spelföretag som ägs av staten.
28 § Penningautomater, värdeautomater,
varuspelsautomater och skick-lighetsautomater får
innehas bara efter tillstånd.
Sådana automater får dock innehas utan särskilt
tillstånd
1. av den som har tillstånd enligt 25, 26 eller 27
§ att anordna sådant automatspel, om automaten
omfattas av speltillståndet,
2. av automatinnehavares dödsbo under en tid av
längst ett år från dödsfallet och av
automatinnehavares konkursbo längst intill dess
konkursen har avslutats, eller
3. av den som har fått sitt tillstånd att inneha
automaten återkallat, till dess att tre månader har
förflutit från det att beslutet om återkallelsen
vann laga kraft.
Tillstånd får förenas med särskilda villkor samt med
kontroll- och ordningsbestämmelser.
29 § Införsel till landet av penningautomater,
värdeautomater, varuspels-automater och
skicklighetsautomater är tillåten endast för den som
har rätt att enligt 28 § första stycket eller andra
stycket 1 inneha sådan automat.
30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva undantag från 28 § första
stycket och 29 § i fråga om penningautomater,
värdeautomater, varuspelsautomater och
skicklighetsautomater som innehas
1. på fartyg i internationell trafik för spel på
fartyget, eller
2. i yrkesmässig verksamhet för tillverkning,
reparation eller liknande.
35 § Den som anordnar vadhållning i samband med
hästtävling eller anordnar automatspel, roulettspel,
tärningsspel eller kortspel får inte låta någon som
är under 18 år delta i lotteriet. Detsamma gäller
den som är ombud för den som anordnar lotteriet.
37 a § En vinst som betalas ut i samband med spel på
en varuspelsautomat
får inte lösas in mot en annan vara eller mot
kontanter av
1. den som anordnat lotteriet,
2. den som innehar den plats där lotteriet
tillhandahålls,
3. den som bedriver näringsverksamhet där, eller
4. ombud för sådana personer som avses i 13.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2002.
Bilaga 3
Utdrag ur prop. 1996/97:7
---
6 Automatspelsbegreppet
Regeringens förslag: Begreppet automatspel
ändras så att det får beteckna spel på
mekaniska eller elektroniska automater
oavsett deras beskaffenhet i övrigt.
Därutöver införs ett förbud mot att tillstånd
ges till andra automatspel än de som räknas
upp i 6 § lotterilagen. Det nuvarande kravet
på att tillstånd till spel på värdeautomat
endast får ges under förutsättning att spelet
bedrivs till förmån för ideell förening
slopas. En förutsättning för att tillstånd
till spel på värdeautomat skall ges, är att
högst 100 kr av vinsten får växlas in mot
kontanter.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. Utredaren har dessutom
föreslagit att definitionerna på varuspelsautomat,
penningautomat, värdeautomat och skicklighetsautomat
ändras i utvidgande riktning.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna
som har yttrat sig över förslaget är positiva.
Göteborgs kommun avstyrker förslaget till ny
definition av automatspel eftersom ifrågavarande
Lyckohjul faller under automatspelslagen.
Konkurrensverket anser att lotterier skall
definieras efter funktion och inte teknik.
Lotteriinspektionen och AB Tipstjänst anser att det
inte finns skäl till att införa en begränsning mot
inväxling av värdebevis mot kontanter.
Sveriges Hotell- och restaurangföretagare (SHR)
instämmer i vad Tipstjänst anfört. SHR understryker
vikten av att regelsystemet blir klart och entydigt.
Skälen för regeringens förslag: Spel på mekaniska
spelautomater har förekommit under lång tid. Under
senare år har de mekaniska spelautomaterna kommit
att kompletteras med och delvis ersättas av
elektroniska spelautomater.
Bakgrunden till de frågor som har uppkommit med
anledning av det s.k. Lyckohjulet är lotterilagens
lotteri- och automatspelsbegrepp. I samband med
bingospel bedrivs på många ställen i landet spel på
Lyckohjul, som tillståndsfria sidolotterier.
Lyckohjulet är en spelautomat som till stor del
påminner om en s.k. enarmad bandit. Den drivs
elektroniskt men utan arm. Vinsten genereras av tre
hjul försedda med ett antal symboler. De olika
kombinationerna av symboler ger vinst i enlighet med
en vinstplan som sitter på automatens utsida.
Vinsterna kan genom en knapptryckning användas för
återspel. Önskar man utbetalning av vinsten, kan en
tillkallad funktionär betala ut den vinstsumma som
visas i en ruta på automaten. Enligt uppgift från
Sveriges bingoarrangörers centralorganisation
(Svebico) ligger vinstnivån på drygt 80 procent.
Insatserna kan varieras mellan en krona och fem
kronor. Vinsten uppgår på de automater som har
placerats ut till högst 100 gånger insatsen. Det som
skiljer Lyckohjulet från de spelautomater som
definieras i 6 § lotterilagen är att denna automat
inte betalar ut vinster automatiskt genom automaten
utan kontant av personal i spellokalen.
Utseendemässigt finns ingen avgörande skillnad
mellan ett Lyckohjul och t.ex. en värdeautomat, utom
på just den punkten.
Länsrätten i Södermanlands län har, som redovisats
i avsnitt 4, i en dom i november 1995 upphävt
Lotteriinspektionens förbud mot spelen i vissa
bingohallar och slagit fast att spel på Lyckohjul
inte kan anses utgöra ett sådant automatspel som
anges i 6 § lotterilagen. För Lyckohjulets
användning som sidolotteri till bingospel krävs
därför inget tillstånd.
Innebörden av den definition som begreppet
automatspel har fått synes vara att spel på en
automat som inte svarar mot de kriterier som anges
för varuspelsautomat, penningautomat, värdeautomat
eller skicklighetsautomat inte är att anse som
automatspel i lagens mening.
Frågan är om spel på en apparat av annat slag
överhuvudtaget kan anses som lotteri. För att detta
skall vara fallet måste spelet kunna hänföras till
någon av de lotterikategorier som räknas upp vid
sidan om automatspel i 3 § första stycket 1-3
lotterilagen. Det är tveksamt om ett automatspel av
sådant slag faller in under punkt 1, dvs. kan ses
som lottning, gissning, vadhållning eller liknande
förfaranden. Detsamma gäller i fråga om marknads-
och tivolinöjen enligt punkt 2, åtminstone om
apparaten inte kan förknippas speciellt med
verksamhet på marknader och tivolin. I lagens
förarbeten nämns ringkastningsanordningar,
bollkastning, pilkastning och skjutbanor som exempel
på marknads- och tiviolinöjen (prop. 1993/94:182 s.
53).
Det är uppenbart att spel på denna typ av automat
ligger utanför bingobegreppet. Utredaren ger uttryck
för uppfattningen att automaten inte heller passar
in på någon av de övriga lotterikategorier som anges
i 3 § första stycket 3 lotterilagen. Regeringen
delar inte utredarens bedömning. 3 § första stycket
3 lotterilagen måste läsas så att frasen och
liknande spel som avslutar meningen är hänförlig
till samtliga kategorier som räknas upp i punkten,
alltså även till automatspel.
Mot denna bakgrund och för att förhindra att lagen
ges den innebörden, bör begreppet automatspel ändras
så att det, liksom före 1994 års lotterilag, får
beteckna spel på mekaniska eller elektroniska
automater, oavsett deras beskaffenhet i övrigt. Det
betyder att en sådan företeelse som spel på
Lyckohjulet kommer att höra till automatspel i
lotterilagens mening. Automatspel bör såsom
lagstiftarens mening har varit tillåtas bara i
form av spel på varuspelsautomater,
penningautomater, värde-automater och
skicklighetsautomater. Dessutom bör ett uttryckligt
förbud mot andra automatspel än de som anges i 6 §
lotterilagen införas.
Eftersom regeringen avser att företa en mer
övergripande översyn av lotterilagen kan eventuella
ändringar avseende definitionerna på de olika
automatspelen samt övriga frågor kring automatspel
avvakta.
Frågor om tillstånd för anordnande av spel på
värdeautomat
Beträffande tillstånd till spel på värdeautomat
framgår av 27 § första stycket 1 lotterilagen att
tillstånd till sådant spel får ges under
förutsättning att spelet anordnas till förmån för
ideell förening. Riksdagen har under våren beslutat
om att ett nytt vinstdelningssystem skall införas
(prop.1995/96:169, bet. 1995/96:FiU14, rskr.
1995/96:248). I huvudsak innebär det nya systemet
att vinster i det statsägda företaget, efter avdrag
för ett grundbelopp som tillfaller staten, delas
mellan staten och föreningslivet. Systemet ersätter
tidigare gällande öronmärkning av överskottet från
det värdeautomatspel som AB Tipstjänst i juni 1995
fick regeringens tillstånd att bedriva.
Kulturutskottet har i sitt yttrande över
propositionen (1995/96:KrU8y s. 4) anfört att det
föreslagna vinstdelningssystemet står i mindre god
överensstämmelse med 27 § första stycket 1
lotterilagen. Regeringen, som delar utskottets
bedömning, föreslår därför att bestämmelsen i 27 §
första stycket 1 lotterilagen tas bort.
När förslaget till ny lotterilag behandlades i
riksdagen våren 1994, fanns det även ett förslag om
att det dittills statsägda AB Tipstjänst framgent
skulle ägas av folkrörelser men att det skulle
finnas ett statligt inflytande över bolaget (prop.
1993/94:243). Kulturutskottet uttalade i sitt
betänkande om lotterilagen (bet. 1993/94:KrU32 s.
15) att AB Tipstjänst med den i propositionen
föreslagna konstruktionen skulle uppfylla de krav
som enligt huvudregeln borde gälla för att ett
spelföretag skulle kunna få tillstånd att anordna
spel på värdeautomater. Några förändringar i ägandet
har emellertid inte gjorts. Reglerna om vem som kan
ges tillstånd bör därför ändras så att de bättre
står i överensstämmelse med hur aktuella spelföretag
ägs.
Inväxling av värdebevis från värdeautomat mot
kontanter
Det har ansetts oklart om lotterilagen medger att
värdebevis växlas in mot kontanter. Av 27 § första
stycket 6 framgår att tillstånd till spel på
värdeautomat får ges om inga vinster betalas ut i
pengar. Redan av definitionen av värdeautomat i 6 §
framgår att det inte är fråga om att automaten skall
betala ut pengar, utan att automaten betalar ut
vinst i form av värdebevis, spelpolletter eller
liknande. Det ligger därför nära till hands att anta
att regleringen i 27 § var avsedd att gälla
inväxling av värdebevis. En sådan tolkning stämmer
också överens med vissa uttalanden i förarbetena
till lotterilagen. I prop. 1993/94:182 sägs sålunda
(s. 30) att med värdebevis förstås en handling som
har ett ekonomiskt värde men som inte kan lösas in i
pengar, t.ex. presentkort, samt vidare (s. 72) att
kontantutbetalning inte får förekomma när vinsten
har registrerats på debiteringskort, s.k. smart
cards.
Det kan konstateras att lagen inte ger klart
besked vad som gäller om möjligheten till inväxling
av värdebevis och liknande mot kontanter. Ett
klargörande bör därför göras i lagen.
Vid värdeautomatspel skall vinsten utgöras av ett
värdebevis eller liknande. En värdeautomat där
värdebeviset omedelbart kan växlas in mot kontanter,
kanske t.o.m. i en automat som är integrerad med
värde-automaten, är till sin karaktär mycket snarlik
en penningautomat och kan uppfattas som en sådan av
spelaren. Det finns därför anledning att begränsa
möjligheterna till inväxling mot kontanter.
Utgångspunkten bör fortsättningsvis vara att
värdebevis inte kan växlas in mot kontanta medel.
Det finns dock anledning att tillåta att mindre
belopp betalas ut i kontanter, bl.a. för att den som
anordnar spelet skall kunna lämna tillbaka växel när
den vara som inhandlas för värdebeviset inte helt
motsvarar bevisets värde. Ett fullständigt förbud
mot att lämna kontanter kunde också, med tanke på
att automaterna skall vara placerade i
restaurangmiljö, i stället leda till ökad
alkoholkonsumtion.
Med hänvisning till det som anförts nu föreslås
att lotterilagen ändras så att belopp upp till högst
100 kr får växlas in mot kontanter.
7 Underårigas spel
Regeringens förslag: Förbudet för den som är
under 18 år att delta i vissa lotterier
riktas mot anordnaren och dennes ombud.
Förbudet utvidgas till att omfatta
vadhållning på hästtävlingar.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. En skillnad är att utredaren
föreslagit att förbudet skall rikta sig även mot den
som förmedlar en lotteritjänst från den som anordnar
lotteriet. Vidare har utredaren föreslagit att
förbudet skall omfatta all slags vadhållning och
bingospel samt att förbudet skall
straffsanktioneras.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna
är positiva och tillstyrker förslaget. Aktiebolaget
Trav och Galopp har inga principiella invändningar
mot lagstiftning om åldersgräns. Riksåklagaren
avstyrker föreslagen utvidgning av det straffbara
området och anser att inga bärande skäl för
förslaget har anförts i promemorian.
Rikspolisstyrelsen anser att ett avgiftssystem bör
övervägas. AB Tipstjänst anser inte att de statliga
spelbolagen skall åläggas lagstadgade åldersgränser
för sina spel utan att det i stället bör vara
bolagen som skall verka för att minderårigas spel
förhindras.
Skälen för regeringens förslag: I 35 §
lotterilagen finns en bestämmelse om underårigas
spel. Där föreskrivs att den som är under 18 år inte
får delta i automatspel, roulettspel, tärningsspel
eller kortspel. Förbudet för underåriga att spela på
vissa lotterier är inte sanktionerat, dvs. om någon
handlar i strid med det kan personen i fråga inte
straffas. Det finns skäl att här uppmärksamma
bestämmelsens innehåll i två avseenden. Det ena
gäller vem ett förbud bör rikta sig till skall det
vara till den underårige eller skall det vara till
den som anordnar ett lotteri? Den andra frågan
gäller vilka lotterier som förbudet skall avse. Det
finns skäl att överväga en utvidgning av
förbudskretsen.
Det kan antas att 35 § lotterilagen med nuvarande
utformning har en viss pedagogisk betydelse. Den som
anordnar ett lotteri kan ha lättare att avvisa
spelintresserad ungdom om han kan hänvisa till
bestämmelsen. Enligt regeringens mening kan det
emellertid vara än mer ändamålsenligt och effektivt
om förbudsregeln riktas mot den som anordnar
lotteriet.
I stor utsträckning företräds anordnare av
lotterier av personer som har i uppdrag att på
anordnarens vägnar sälja lotter och ta emot
betalning. Detta gäller särskilt i fråga om
rikstäckande lotterier. När ett lotteri som omfattas
av förbudet i 35 § lotterilagen tillhandahålls
allmänheten genom ett ombud bör det ankomma på denne
att ansvara för att underåriga inte deltar i
lotteriet. Förbudsregeln bör därför avse också
ombud. Att låta förbudet även omfatta förmedlare av
lotteritjänst leder enligt regeringens mening för
långt.
I 52 § lotterilagen föreskrivs i dag att en
tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och
förbud som behövs för att lagen och de föreskrifter
och villkor som meddelats med stöd av lagen skall
följas. Föreläggandet och förbudet får förenas med
vite. Detta innebär att tillsynsmyndigheten kan
förelägga bl.a. en anordnare av lotteri som bryter
mot förbudet i 35 § lotterilagen att upphöra med
detta. Detta torde enligt regeringens mening vara en
tillräckligt verkningsfull sanktion för att uppnå
önskat resultat. Någon straffsanktion behövs därför
inte enligt vår mening.
Hösten 1995 genomförde Lotteriinspektionen ett
seminarium som behandlade underårigas spel. Flera av
deltagarna i seminariet pekade på ökade problem med
sådant spel. Riksförbundet Spelberoende har ur
Allmänna arvsfonden fått medel för ett
informationsprojekt till ungdomar om riskerna med
spel.
Flera av spelmarknadens aktörer har själva
uppmärksammat frågan och även vidtagit åtgärder för
att begränsa möjligheterna för underåriga att delta
i spel. AB Tipstjänst uppgav vid seminariet att man
har beslutat att en 18-årsgräns skall gälla för
deltagande i vissa av bolagets spel. I regeringens
tillstånd till Aktiebolaget Trav och Galopp
föreskrivs att personer under 18 år inte skall
erbjudas att ingå vad. Svenska Penning-lotteriet AB
har tidigare framhållit att man inte anser spel från
underårigas sida på bolagets produkter vara något
problem. Bingohallarnas branschorganisation Svebico
har rekommenderat sina medlemsföretag att iaktta en
18-årsgräns för deltagande i bingo.
Mycket tyder emellertid på att bolagen, trots sina
goda avsikter, inte helt har lyckats undanhålla
underåriga från spel. Frågan om underårigas spel är
allvarlig eftersom särskilt vissa spel kan leda till
ett vanemässigt spelande. En tidig speldebut kan
leda till att problemen blir svårare att komma till
rätta med.
Ett totalförbud skulle med stor sannolikhet leda
till att illegalt spel uppstår. Spelmarknaden måste
i olika avseenden och också här finna
balanspunkten där risken för missbruk och skada är
så låg som möjligt samtidigt som spelen är
tillräckligt attraktiva för att inte ett illegalt
spel skall etableras.
Det är emellertid angeläget att unga människor
förhindras att delta i sådant spel som lätt kan leda
till ett vanemässigt beteende. Enligt de ännu ganska
begränsade forskningsuppgifter som finns är spelens
snabbhet och spänningsgrad av stor betydelse här.
Snabba spel innebär att det är en kort tidsrymd
mellan det ögonblick då insatsen görs och det då en
vinst kan betalas ut. De spel som särskilt har
nämnts i detta sammanhang är vadhållning och bingo.
Rikstäckande vadhållning i samband med hästtävlingar
bedrivs av Aktiebolaget Trav och Galopp och
rikstäckande vadhållning i samband med
idrottstävlingar av AB Tipstjänst.
För att förhindra att spel får fäste bland yngre
bör förbudet för deltagande i vissa lotterier
utvidgas. Den förbudsregel som gäller i dag avser
lotterier av fyra slag, nämligen automatspel,
roulettspel, tärningspel och kortspel. En
ändamålsenlig avgränsning synes vara att förbudet i
fortsättningen även omfattar vadhållning i samband
med hästtävling. Att låta förbudet omfatta all slags
vadhållning och bingospel leder enligt regeringens
mening för långt. Det skulle bl.a. få till följd att
enkla spel som t.ex. stryktips inte skulle vara
tillåtet för underåriga. Regeringen överväger i
stället att i samband med behandling av koncessionen
för det statliga spelbolaget som villkor för vissa
spel ange att de inte får förmedlas till ungdomar
under 18 år. Vi föreslår alltså att förbudet
utvidgas till att omfatta även vadhållning i samband
med hästtävling.
---
8.2 Konkurrensen på spelmarknaden
Regeringens förslag: Vinstandelstaket för
egentligt lotteri sänks till 50 procent.
Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Merparten av de remissinstanser
som yttrat sig över förslaget är positiva.
Skälen för regeringens förslag: Den svenska
spelmarknaden är i dag utsatt för hård konkurrens.
Marknadsaktörerna kan, mycket grovt, indelas i två
grupper: de statligt ägda eller kontrollerade
spelbolagen och folkrörelserna. Lotterilagen ger
folkrörelserna goda möjligheter till intäkter från
lotterier och spel. Samtidigt har situationen på
spelmarknaden försämrats. Konkurrensen har hårdnat
och flera folkrörelselotterier har haft problem att
uppnå förväntat resultat. Regeringen har i olika
sammanhang uttalat avsikten att vidta åtgärder för
att dämpa konkurrensen på spel- och
lotterimarknaden.
Som ett led i arbetet att minska konkurrenstrycket
har riksdagen beslutat att de statsägda bolagen
Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst slås
samman (prop. 1995/96:169 , bet. 1995/96:FiU14,
rskr. 1995/96:248). I den promemoria som utrbetades
inom Finansdepartementet under hösten 1995, De
statligt styrda spelbolagens koncessioner och
organisation m.m. (Ds 1995:61), och som låg till
grund för ovannämnda proposition lämnades vidare
vissa förslag om ändringar i de statliga bolagens
koncessioner som syftar till att minska
konkurrenstrycket. Dessa förslag bereds inom
Fianansdepartementet.
För att motverka att höjda vinstandelar används
som ett konkurrensmedel bör vinstandelstaket för
egentligt lotteri sänkas från nuvarande 55 procent
till 50 procent.
---
11 Författningskommentar
11.1 Förslag till lag om ändring i lotterilagen
(1994:1000)
---
6 §
Enligt den nuvarande utformningen av 6 § avses med
automatspel spel på sådana mekaniska eller
elektroniska spelautomater som kan hänföras till de
nämnda fyra kategorierna av automater. Som utvecklas
i den allmänna motiveringen är detta en avgränsning
av begreppet automatspel som, i kombination med
definitionen på lotteri och definitionerna på de
fyra olika kategorierna av automater, har skapat
problem vid tillämpningen av lotterilagen (se
avsnitt 6). Den nya definitionen på automatspel
innefattar ingen koppling till spel på bara en
varuspelsautomat, en penningautomat, en värdeautomat
eller en skicklighetsautomat. Den innebär att varje
spel på en mekanisk eller elektronisk spelautomat
skall anses som automatspel. En annan sak är att
tillstånd till automatspel bara får lämnas i fråga
om varuspelsautomater, penningautomater,
värdeautomater och skicklighetsautomater. Detta
framgår av 24 a §.
Automatspel kan också förekomma med stöd av lagen
(1982:636) om anordnande av visst automatspel. Det
är då fråga om spel på mekaniska eller elektroniska
spelautomater som anordnas för allmänheten eller som
i annat fall anordnas i förvärvssyfte och som inte
ger vinst eller bara ger vinst i form av frispel på
automaten. Av 2 § lotterilagen framgår att sådant
automatspel inte omfattas av lotterilagen.
16 , 17, 19 och 20 §§
Den ändring som har gjorts i 16 § är att det nu i
första stycket 3 sägs att vinstandelen i ett
egentligt lotteri inte får uppgå till mer än 50
procent av insatsernas värde. I dag kan motsvarande
andel vara 55 procent. Skälet till ändringen har
utvecklats i avsnitt 8.2. Motsvarande ändring har
gjorts i 17 och 19 §§ första stycket 5 och i 20 §
första stycket 7.
24 §
I 6 § lotterilagen definieras i dag begreppet
automatspel som spel på följande mekaniska eller
elektroniska spelautomater, nämligen
varuspelsautomat, penningautomat, värdeautomat och
skicklighetsautomat. Syftet med definitionen har
bl.a. varit att förbjuda spel på spelautomater av
annat slag. Som har anförts tidigare (avsnitt 6) är
det tveksamt, om syftet verkligen har uppnåtts med
den valda lagstiftningstekniken.
I 6 § första stycket har föreslagits en vidare
definition på automatspel, där någon koppling inte
längre görs till de nämnda fyra slagen av
spelautomater. Syftet med den nya 24 a § är att få
till stånd ett generellt förbud mot automatspel på
andra automater än varuspelsautomater,
penningautomater, värdeautomater och
skicklighetsautomater. Vad som kännetecknar de
angivna automaterna framgår av 6 § andra stycket.
Vad gäller automatspel som inte omfattas av
lotterilagen, se kommentaren till 6 §. Den
föreslagna 24 a § gäller inte sådant automatspel.
---
27 §
Första stycket 1 har upphävts (se avsnitt 6).
Det har inte varit lagstiftarens mening att
värdeautomater skall användas på ett sådant sätt att
dessa och penningautomater kan uppfattas som
likvärdiga. Möjligheten att genast växla in ett
värdebevis mot kontanter gör att gränsdragningen
mellan penningautomat och värdeautomat i praktiken
blir hårfin. I syfte att underlätta
restaurangpersonalens hantering av vinster, har en
möjlighet att växla in ett värde motsvarande högst
100 kr i kontanter införts.
Ändringarna i andra stycket utgör en anpassning
till hur spelföretagen ägs idag.
---
35 §
Under rubriken Förbud att delta i vissa lotterier
upptar lotterilagen två paragrafer. I 35 § regleras
rätten för den som är under 18 år att delta i olika
lotterier. I 36 § behandlas rätten för anställda och
funktionärer hos den som anordnar vissa slags
lotterier att delta i lotteriet.
Den ändring som föreslås i 35 § innebär att den
bestämmelse om förbud att delta i vissa lotterier
som riktar sig till personer under 18 år tas bort. I
stället införs en bestämmelse om förbud för den som
anordnar vissa lotterier, som närmare anges i 35 §,
att låta någon som är under 18 år delta i lotteriet.
Förbudet i paragrafen riktar sig till den som
anordnar ett lotteri, vilket är den som har fått
tillstånd till lotteriet. Förbudet riktar sig också
till den som företräder den som anordnar lotterier i
egenskap av ombud. Här avses med ombud en person som
har rätt (fullmakt, behörighet) att ingå avtal m.m.
för den som anordnar lotteriet med bindande verkan
för denne.
---
Bilaga 4
Utdrag ur prop. 1998/99:80
---
7.2 Behovet av ändringar i lotterilagen
Regeringens förslag: Nya bestämmelser om automatspel
införs i lotterilagen (1994:1000).
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser framför
kritiska synpunkter mot ett förslag att
bestämmelserna om automatspel ändras nu, mot
bakgrund av att Lotterilagsutredningen förväntas
lämna sitt slutbetänkande i mars i år.
Rikspolisstyrelsen och Statskontoret anser att det
saknas nödvändiga konsekvensutredningar av
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Förhållandevis
kort tid efter att nu gällande lotterilag trätt i
kraft blev lagen föremål för kritik. I en skrivelse
till dåvarande Civildepartementet i september 1995
framförde Lotteriinspektionen synpunkter på vilka
förändringar i lotterilagen man ansåg borde
övervägas. Inspektionen pekade bl.a. på problem med
olagliga automater och förordade införandet av ett
krav på att alla spel skulle vara godkända av
inspektionen. Vidare anfördes att det borde
övervägas om inte mindre vinster på värdeautomater
kunde få betalas ut i kontanter.
Mot bakgrund av bl.a. den kritik som
Lotteriinspektionen framfört, genomfördes en
utredning som låg till grund för att lotterilagens
automatspelsbegrepp ändrades så att ett generellt
förbud infördes mot annat automatspel än de i lagen
särskilt angivna automatspelen. Syftet var bl.a. att
det klart skulle framgå att de s.k. Lyckohjulen, där
vinsten inte betalades ut av automaten utan av en
person, inte var tillåtna (prop. 1996/97:7, bet.
1996/97:KrU2, rskr. 1996/97:41).
Efter den lagändringen har nya problem uppstått
beträffande automatspel. De varor som erhålls vid
vinst på varuspelsautomater har efter hand ändrat
karaktär. Tidigare utgjordes vinsterna av t.ex.
teddybjörnar, klockor och choklad. Numera utgörs
vinsterna vid spel på varuspelsautomater
huvudsakligen av mindre smycken, plaketter eller
dylikt som ofta växlas in mot kontanter. Vinsterna
har utvecklats från att ha varit riktiga varor till
att utgöra föremål som är avsedda att lösas in mot
kontanter. Dessa föremål är små och platta men
utformade så att de torde vara att beteckna som
varor även om de inte är avsedda att behållas av
spelaren. I praktiken har automaterna således
fungerat som värdeautomater. De automater som
används kan till utseendet likna värdeautomater
eftersom ett värdebevis och en platt inplastad
amulett behöver ungefär lika stort utrymme för att
komma ut ur automaten.
Varuspelsautomater får finnas på fler ställen än
värdeautomaterna. Tillstånd till spel på
varuspelsautomater får lämnas om spelet anordnas i
samband med offentlig nöjestillställning, hotell-
och restaurangverksamhet, om det för rörelsen finns
tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller
starköl enligt alkohollagen (1994:1738), eller om
det ändå kan antas att spelet utan olägenhet kan
anordnas i samband med verksamheten, eller i samband
med bingospel. Spel på värdeautomater får förekomma
om spelet anordnas i samband med hotell- och
restaurangverksamhet om det för rörelsen finns
tillstånd till servering av spritdrycker enligt
alkohollagen. Samtliga spelplatser för
värdeautomatspel står således under kontroll även
genom att de krav som ställs för tillstånd enligt
alkohollagen skall vara uppfyllda. De spelplatser
där varuspelsautomaterna finns står i regel inte
under motsvarande kontroll. I den mån spel på
varuspelsautomater bedrivs med traditionella varor
och inte med varor som är avsedda att bytas ut mot
kontanter är spelet av ett ganska oförargligt slag.
Förändringen av varuspelsautomaterna har
huvudsakligen skett under senare år, närmare bestämt
efter det att ovan nämnda lagändring trädde i kraft
den 1 januari 1997. Förändringen har medfört att
antalet varuspelsautomater ökat dramatiskt.
Utvecklingen kan belysas av antalet tillstånd till
anordnande av spel på varuspelsautomater. Under år
1995 meddelade Lotteriinspektionen 14 tillstånd att
anordna spel på varuspelsautomater. I slutet av 1996
uppgick antalet tillstånd till 336 och antalet
automater till 637 stycken. I slutet av 1997 uppgick
antalet tillstånd att anordna spel på
varuspelsautomater till 2 167 och antalet
varuspelsautomater till 4 456 stycken. I november
1998 uppgick antalet tillstånd till spel på
varuspelsautomater till ca 1 900 och antalet
automater till ca 3 000 stycken. En punktskatt på
varuspelsautomater infördes den 1 juli 1998 med 1
500 kr per automat och månad. Detta har sannolikt
bidragit till den minskning av antalet
varuspelsautomater som skett sedan slutet av 1997.
Även beträffande spelet på värdeautomaterna finns
liknande problem. Det har framkommit att de
värdebevis som erhålls vid vinst i stor utsträckning
löses in mot kontanter och inte, såsom var avsett,
mot presentkort.
Mot bakgrund av vad som nu redovisats kan
konstateras att automatspelet i den hårdnande
konkurrensen på spelmarknaden i allt högre grad
fått karaktären av spel om penningvinster. Detta bör
leda till en uppstramning av regelverket som medför
att spel om pengar eller pengars värde endast sker i
strikt kontrollerade former och därmed motverkar
risken för ett omåttligt spelande med åtföljande
ekonomiska eller sociala problem, inte minst för
ungdomar.
Det är stora summor som omsätts vid spel. Under
1998 omsatte svenska befolkningen drygt 29 miljarder
kronor på spel och lotterier. Statsmakternas
uttalade intentioner är att överskottet av spel
restaurangkasinon och s.k. marknads- och tivolinöjen
undantagna skall fördelas mellan staten,
folkrörelserna och hästsporten. Syftet med denna
princip är att spelarna inte skall kunna utnyttjas
av skrupelfria spelanordnare som, ibland med
bedrägliga metoder, på spelarnas bekostnad
tillgodoser sina egna ekonomiska intressen.
Den kraftiga ökningen av antalet
varuspelsautomater har lett till att folkrörelserna
inte alls har kunnat tillgodogöra sig lika stora
inkomster från automatspel som det funnits anledning
att räkna med. En stor del av det samlade
överskottet tillfaller i stället kommersiella
aktörer. Åtgärder bör därför vidtas så att den
avsedda fördelningen av överskottet från automatspel
uppnås.
Det ökande automatspelet om penningvinster
förklaras inte enbart av brister i lagstiftningen.
Många sätter sig över lagstiftningen och skulle så
göra även om denna gjordes heltäckande och även i
övrigt skärptes i olika avseenden. Det går alltså
inte att med enbart en skärpt lagstiftning helt
förhindra illegalt spel om kontantvinster. Det är
t.ex. mycket svårt att komma åt de förfaranden med
inlösen av varuvinster och värdebevis mot kontanter
som förekommer i samband med varuspelsautomater
respektive värdeautomater. Förfaranden av detta slag
är svåra att upptäcka och samtidigt lockande för
såväl spelare som spelanordnare.
Slutsatsen av det anförda blir enligt regeringen
att man bör överväga inte bara skärpningar i
lagstiftningen utan också möjligheten att genom en
uppmjukning av reglerna om kontantvinster vid
värdeautomatspel göra detta spel mer attraktivt.
En åtgärd av det sistnämnda slaget skulle ligga i
linje med vad som gäller i grannländerna och även i
omvärlden i övrigt.
Lotterilagsutredningen skulle enligt tidigare
planer redan ha avlämnat sitt slutbetänkande. Mot
bakgrund av att Lotterilagsutredningen har att
behandla flera tidskrävande frågor som reglering av
spel på Internet, EG-rättsliga aspekter, eventuell
ramlagstiftning samt en sammanslagning av
lotterilagen och lagen (1982:636) om anordnande av
visst automatspel, har regeringen beslutat att
utredningens slutbetänkande inte behöver lämnas
förrän till slutet av sommaren. En ny lotterilag kan
då träda i kraft tidigast den 1 juli 2000.
Såsom redovisats ovan och som någon remissinstans
också har påpekat är floran av automater så stor att
det för konsumenten kan framstå som osäkert vad det
är för en sorts spelautomat som han eller hon har
framför sig. Det är därför angeläget att redan nu
försöka bringa ordning när det gäller användningen
av automaterna.
Mycket av det som har redovisats ovan kan också
sägas om förströelseautomater, vilka regleras i
lagen om anordnande av visst automatspel.
Lotterilagsutredningen har i sitt delbetänkande även
lämnat förslag som skulle leda till att spelet på
sådana automater begränsades. Enligt regeringens
mening finns det dock skäl att i den här delen
avvakta utredningens slutbetänkande som bedöms komma
att innehålla förslag om en samlad reglering av alla
former av automatspel.
7.3 Varuspelsautomater
7.3.1 Placeringen av varuspelsautomater m.m.
Regeringens förslag: Spel på varuspelsautomater
skall få anordnas endast i samband med offentlig
nöjestillställning i form av tivoli eller liknande.
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Cherryföretagen anför att
utredningens motiv för förbud av varuspel på
restauranger och bingohallar är oklara.
Knutssonbolagen motsätter sig att varuspel på
restauranger, bingohallar och liknande förbjuds.
Sveriges bingoarrangörers centralorganisation
SVEBICO tillstyrker att varuspelsautomater under
nuvarande form försvinner under förutsättning att
bingohallarna erhåller möjlighet till nya egna
automater. Triangelns bingoallians i Malmö föreslår
att bingohallarna undantas från utredningens
förslag. Sveriges Tivoliägareförening framför att
det finns en lång tradition att tivoli och
nöjesparker i samarbete med idrottsföreningar m.fl.
anordnar kulturmarknader, familjedagar, temadagar
etc. och att föreningarna då erhåller icke
föraktliga tillskott till sin verksamhet, bl.a. i
form av del i intäkterna.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller
avgränsningen av de platser där varuspelsautomaterna
skall få finnas kan konstateras att mekaniska
automater som lyftare, pushers och liknande, dvs.
automater som innehåller en anordning som vid vinst
lyfter en vara eller föser varan över en kant så att
den kan ges ut av automaten, har sin traditionella
plats på offentlig nöjestillställning i form av
tivolin o.dyl. Samtidigt är att märka att tillstånd
att anordna spel på varuspelsautomater enligt
nuvarande reglering får lämnas om spelet anordnas i
samband med offentlig nöjestillställning, hotell-
och restaurangverksamhet (med serveringstillstånd
eller om det ändå kan antas att spelet utan
olägenhet kan anordnas i samband med verksamheten)
eller bingospel (25 §). För en begränsning till
offentlig nöjestillställning för tivolin talar också
kontrollskäl. Som tidigare nämnts kan det inte
uteslutas även om automattyperna och
varusortimentet begränsas att det
inlösenförfarande till pengar som nu förekommer
fortsätter. Med en begränsning till tivolin kan man
försäkra sig om att ett sådant missbruk i vart fall
får en mycket mindre omfattning än vad det har i
dag. Regeringen anser i likhet med utredningen att
övervägande skäl talar för att en begränsning sker
åtminstone som huvudregel av de platser där
automaterna skall få finnas, nämligen till tivolin
och liknande. Detta gäller främst lyftare, pushers
o.dyl. Som tidigare nämnts finns det många olika
slags varuspelsautomater och det är svårt att
överskåda hela området. Det kan därför inte
uteslutas att det kan finnas någon typ av
varuspelsautomat som utan problem kan placeras på
andra platser än på tivolin och liknande. Det bör
därför öppnas möjlighet för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer att i
föreskrifter medge undantag från huvudregeln.
I likhet med nu gällande ordning bör
spelutställaren/spelanordnaren vara
tillståndshavare. Regeringen anser inte att det
finns skäl att ställa sådana krav på
tillståndshavaren som gäller för anordnare av
restaurangkasinospel. För sådana spel gäller som
villkor för tillstånd att sökanden bedöms vara
lämplig att driva verksamheten (32 § 4).
När det gäller de villkor för tillstånd som i
övrigt finns i 25 § bör högsta insatsen minskas
något samtidigt som den görs enhetlig med vad som
gäller för värdeautomater. Vidare bör
varuspelsautomaterna omfattas av det krav på
tillstånd för innehav som i dagsläget gäller för
övriga spelautomater enligt lagen (28 §).
Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer bör få meddela föreskrifter som avviker
från 25 § vad avser spelplats, speltid och märkning.
En ordning av antytt slag med delegation av
föreskriftsrätt ligger väl i linje med vad som
anförts i direktiven om att lotterilagen bör
utformas som en ramlag. Författningsregleringen blir
därigenom mer flexibel och kan snabbt anpassas till
ändrade förhållanden. Något hinder från
konstitutionell eller annan synpunkt mot en
delegation av antytt slag kan inte anses föreligga
(jfr 8 kap. 3 § och 7 § första stycket 3
regeringsformen).
7.3.2 Inlösen av varuvinster mot varor eller
kontanter
Regeringens förslag: Ett förbud mot inlösen av
varuvinster mot en annan vara eller kontanter
införs.
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen
med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock
att förbudet mot inlösen av varuvinster skall
straffsanktioneras.
Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anför att
varje form av nykriminalisering måste föregås av
noggranna överväganden om åtgärden verkligen behövs
eller om den avsedda effekten kan uppnås på annat
sätt. Överåklagaren i Stockholm anser att en
straffsanktion torde vara överflödig. Statens
kriminaltekniska laboratorium framför samma åsikt.
SVAR, Knutsson företagen och Cherryföretagen är
kritiska mot att ett förbud mot inlösen av
varuvinster införs. Cherryföretagen anser att
förslagen i praktiken innebär en återkallelse av
givna tillstånd och anser att det bör finnas en
övergångsperiod med nu gällande regler. AB Svenska
Spel och Lotteriinspektionen menar att ytterligare
förfaranden förutom inlösen, såsom byte och
reklamation m.m. bör lagregleras. Flera
remissinstanser har framfört synpunkten att även
typiska varuspelsvinster som nallar o. dyl. kan
lösas in mot kontanter. Riksettans bingoallians
ifrågasätter att man kan förbjuda någon att sälja en
vinst.
Skälen för regeringens förslag: Det kan hävdas att
ett förbud mot inlösen av varuvinster mot varor
eller kontanter redan gäller, åtminstone för
anordnaren, därigenom att en varuspelsautomat inte
får användas för något annat ändamål än den är
avsedd för (25 § 5 och 51 §). Det finns emellertid
ett påtagligt behov av att genom en särskild
bestämmelse slå fast att ett inlösenförbud gäller.
Inlösenförbudet bör omfatta förbud mot att lösa in
vinster från varuspelsautomater mot annan vara eller
kontanter. Förbudet bör inte riktas enbart mot
anordnaren utan omfatta också den som innehar den
plats där lotteriet tillhandahålls eller som
bedriver näringsverksamhet där. Förbudet bör dock
inte straffbeläggas nu. Förbudets förhållande till
EG-rätten m.m. behandlas nedan under rubriken
Ikraftträdande och övergångsregler.
7.4 Värdeautomater
7.4.1 Vinsten vid värdeautomatspel
Regeringens förslag: Högsta vinsten sänks till 500
kronor vid spel på värdeautomater.
Vinsterna från en värdeautomat, vilka betalas ut i
form av värdebevis, får i sin helhet lösas in mot
kontanter.
Utredningens förslag: Överensstämmer med
utredningens förslag.
Remissinstanserna: Brottsförebyggande rådet BRÅ
anför att skälen mot en höjning av
kontantutbetalning i princip är desamma som låg till
grund för förbudet mot de enarmade banditerna år
1979. BRÅ ställer sig tveksamt till att det skulle
vara någon skillnad beträffande risken för
spelberoende om automaten betalar ut vinsten direkt
eller genom värdebevis. Även Folkhälsoinstitutet och
Länsstyrelsen i Västra Götaland anför risken för ett
utbrett spelberoende som skäl mot att
kontantutbetalningen höjs. PAUS och Svensk Handel
har anfört att presentkortsystemet har fungerat väl.
Ungdomsstyrelsen, Länsstyrelsen i Skåne,
Riksidrottsförbundet, Knutssonbolagen och FSL har
ställt sig positiva till förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Tillstånd att
anordna spel på värdeautomater får endast lämnas
till ett spelföretag som ägs av staten.
Regeringen beslutade den 15 juni 1995 att ge
dåvarande AB Tipstjänst, numera AB Svenska Spel,
tillstånd att anordna spel på värdeautomater.
Tillståndet gäller, enligt ett senare beslut, t.o.m.
den 31 december 1999 och omfattar högst 7 000
värdeautomater. En utvärdering av verksamheten skall
ske då 5 000 värdeautomater har placerats ut. I
dagsläget är närmare 4 000 automater utställda.
Spelet saluförs under varumärket Jack Vegas. Som
framgått ställs automaterna ut på restauranger och
restaurangägaren erhåller 35 procent av överskottet
(intäkter efter avdrag för kostnader). Varje
värdeautomat är kopplad till en centraldator hos AB
Svenska Spel. En kontrollterminal finns hos
Lotteriinspektionen i Strängnäs. Varje transaktion
kan utläsas på centraldatorn. Det finns således en
fullständig kontroll av spelet på värdeautomater.
Enligt villkoren för spelet på värdeautomaterna
skall överskottet av verksamheten tillfalla barn-
och ungdomsverksamheten hos ideella föreningar.
Högsta vinsten får enligt lotterilagen uppgå till
högst 1 120 kr (tvåhundra gånger insatsen som högst
får vara 1/6500 basbeloppet). AB Svenska Spel har
dock tillämpat en regel om 1 000 kr som högsta
vinst. Om spelaren tar ut vinst erhåller han ett
värdebevis ur automaten. Detta värdebevis kan i dag
lösas in på spelstället mot presentkort eller
kontanter, varav dock högst 100 kr i kontanter.
Reglerna för värdeautomatspel har kritiserats
bl.a. av de restaurangägare som har värdeautomater
placerade på sina restauranger. De har anfört bl.a.
att spelarna är missnöjda med att högst 100 kr av
vinsten får växlas mot kontanter och att detta har
medfört att svartväxling förekommer, dvs. spelarna
säljer sina värdebevis till någon person på
spelstället och erhåller därvid en viss lägre summa
kontant. Restaurangägarna har också framhållit att
systemet med värdebevis och presentkort är
omständligt. Från spelanordnaren, AB Svenska Spel,
har anförts att värdeautomaterna inte haft
tillräcklig attraktionskraft i konkurrens med bl.a.
varuspelsautomaterna. Detta har medfört kritik också
från folkrörelsernas sida eftersom barn- och
ungdomsverksamheten inte har erhållit de belopp som
utlovats då det inte blivit något överskott från
värdeautomaterna.
Värdeautomaterna har varit i bruk under nästan tre
år. Det är uppenbart att värdeautomaterna från det
allmännas synpunkt har stora fördelar jämfört med
andra automatspel. Överskottet från verksamheten går
till ett allmännyttigt ändamål och det allmänna har
en fullständig ekonomisk kontroll över verksamheten.
Den kritik som framförts grundar sig huvudsakligen
på det förhållandet att det inte är tillåtet att
växla in mer än 100 kr av vinstens värde mot
kontanter. Det är givetvis så att spelarna skulle
föredra kontanter framför presentkort eftersom det
ger större valfrihet. Det skulle då bli lättare att
få automaterna utplacerade och ett större överskott
skulle genereras till förmån för barn- och
ungdomsverksamheten. Även restaurangägarna skulle få
ett större överskott och dessutom slippa en del
administrativt arbete. Sist men inte minst skulle
ett högre kontantbelopp motverka eller eliminera
s.k. svartväxling.
Många skäl talar alltså för att tillåta ett högre
kontantbelopp. Det finns emellertid en annan sida av
saken. Anledningen till att presentkort kom ifråga
var att man från lagstiftarens sida ville undvika
automater som liknade penningautomater. Alltsedan de
enarmade banditerna förbjöds år 1979 har det som
nämnts varit en genomgående princip hos lagstiftaren
att så långt möjligt undvika automatspel om pengar.
Skälen härför har varit att skydda främst unga
människor från att fördärva sin ekonomi genom spel.
Som har påpekats av flera remissinstanser finns
det en risk för att en ändring till ett högre
kontantbelopp kan medföra att spelandet på
värdeautomater skulle öka.
Det finns dock stora skillnader mellan de enarmade
banditerna och en ordning med värdeautomater som
skulle medge en inlösen mot kontanter om t.ex. 500
kr mot nuvarande 100 kr. En skillnad är att de
enarmade banditerna gav utdelning i pengar direkt
från automaten, medan värdeautomaterna ger utdelning
i form av värdebevis. Det torde stå klart att
automater med direktutbetalning av pengar medför en
större risk för spelberoende än automater med
utbetalning i form av värdebevis. Vidare kunde spel
på enarmade banditer anordnas antingen i samband med
offentlig nöjestillställning eller i samband med
tivolirörelse eller restaurangrörelse med
serveringstillstånd. Spel på värdeautomater kan
däremot anordnas endast i samband med
restaurangrörelse och, enligt nu aktuellt förslag, i
bingohallar. För spel på värdeautomater gäller också
i motsats till vad som gällde för de enarmade
banditerna en åldersgräns på 18 år. Dessutom går
överskottet av spelet på värdeautomater till
allmännyttiga ändamål. Det finns också som tidigare
påpekats en i princip fullständig kontroll över
värdeautomaterna vad gäller såväl utplacering av
automaterna som den ekonomiska hanteringen.
Överskottet från de enarmade banditerna tillföll
privata vinstintressen. Det var inte heller möjligt
för det allmänna att utöva någon effektiv kontroll
över vare sig etableringen eller den ekonomiska
hanteringen av de enarmade banditerna. Det anförda
innebär att de skäl som föranledde förbudet mot de
enarmade banditerna till stor del inte gäller i
fråga om en höjning av kontantbeloppet vid
värdeautomatspel.
Som tidigare nämnts bör vinstbeloppet vid
värdeautomatspel vara högst 500 kr. I lagtext anges
för närvarande att värdet av högsta vinsten får
uppgå till högst tvåhundra gånger insatsen. Insatsen
får vara högst 1/6 500 basbelopp per spel eller för
närvarande 5 kr 60 öre Om insatsen begränsas till
1/7 000 basbelopp och högsta vinsten till etthundra
gånger insatsen kommer vinstvärdet i praktiken att
bli högst 500 kr.
7.4.2 Värdeautomater i bingohallar m.m.
Regeringens förslag: Värdeautomater får ställas ut i
bingohallar.
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Undomsstyrelsen och
Länsstyrelsen i Skåne län tillstyrker förslaget.
Länsstyrelsen i Västra Götaland tillstyrker men
ifrågasätter om inte folkrörelserna själva borde få
anordna dessa spel. SVEBICO förutsätter att
bingohallarna får anordna spelet.
Folkhälsoinstitutet ställer sig tveksamt till
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande
regler får värdeautomatspel anordnas i samband med
hotell- och restaurangverksamhet, om det för
rörelsen finns tillstånd till servering av
spritdrycker, vin eller starköl enligt alkohollagen
(1994:1738). En viss utvidgning av området för
värdeautomater synes försvarlig med hänsyn till den
begränsning av antalet spelautomater som följer av
utredningens förslag angående varuspelsautomaterna.
Även i bingohallar bör 18-årsgränsen kunna
upprätthållas på ett godtagbart sätt. Det bör i
sammanhanget nämnas att Idrottsutredningen i sitt
betänkande Idrott och motion för livet (SOU 1998:76)
i maj 1998 föreslog motsvarande ordning med
värdeautomater i bingohallar, dock att man i sitt
förslag ville bibehålla nuvarande gräns om 1 000 kr
för högsta vinst. Idrottsutredningen föreslog också
att hela vinsten skulle få lösas in mot kontanter.
Mot denna bakgrund vill regeringen inte motsätta
sig att värdeautomater får placeras ut i
bingohallar. Det bör dock vara en förutsättning att
automatspelet sker i samband med bingospel, dvs.
under den tid bingospelet pågår och i direkt
anslutning till den lokal där bingospelet pågår. Det
är alltså inte meningen att automatspelet skall
bedrivas självständigt på egna tider och i egna
lokaler. Det kan vara lämpligt att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer närmare reglerar
tid och plats för automatspel i samband med
bingospel. Det bör vidare vara så att utplaceringen
i bingohallar till att börja med sker i begränsad
utsträckning och att erfarenheterna utvärderas efter
någon tid. Samma regler i fråga om insatser, vinster
etc. bör gälla för värdeautomater i bingohallarna
som för övriga värdeautomater. Flera remissinstanser
har ifrågasatt om inte folkrörelserna själva skall
få anordna spelet på värdeautomater i bingohallarna.
Enligt regeringens mening bör denna fråga behandlas
i ett annat sammanhang. Regeringen har för avsikt
att i april i år lämna ett förslag till riksdagen om
idrottspolitik inför 2000-talet och att i samband
därmed återkomma avseende hur överskottet från
värdeautomater i samband med bingospel skall
hanteras i förhållande till det redan beslutade
systemet för vinstdelning mellan staten och
föreningslivet.
Regeringen föreslår i enlighet med det anförda att
27 § lotterilagen ändras så att dels
värdeautomatspel kan ske i samband med bingo, dels
värdebevisen kan lösas in mot kontanter, dels värdet
av högsta insatsen begränsas till 1/7 000 basbelopp
(numera prisbasbelopp) och dels värdet av högsta
vinsten begränsas till etthundra gånger insatsen.
---
11 Författningskommentar
---
11.4 Förslag till ändring i lotterilagen
(1994:1000)
---
25 §
I punkt 1 anges att spel får anordnas i samband med
offentlig nöjestillställning i form av tivoli eller
liknande. Som spelplats gäller alltså i första hand
nöjesfält med den för tivoli typiska uppsättningen
av nöjesattraktioner såsom karuseller, skjutbanor
o.dyl. Med liknande avses sådana marknader,
festivaler o.dyl. som delvis har tivolikaraktär. Det
är givetvis inte tillräckligt att det finns några
enstaka marknadsnöjen utan tivolidelen måste i sig
kunna liknas med ett tivoli. Gränsen får vid behov
läggas fast tydligare genom föreskrifter enligt
andra stycket.
I punkt 4 har alternativet med något annat
"kännetecken" än namn slopats (jfr dock andra
stycket).
Enligt andra stycket delegeras föreskriftsrätt i
fråga om spelplats och speltid samt märkning av
spelautomaterna. Föreskrifterna kan gå i såväl
utvidgande som begränsande riktning. Vad gäller
spelplats innebär detta bl.a. att det blir möjligt
att genom föreskrifter ge utrymme för spel på andra
platser än på tivolin eller liknande. Detta kan bli
aktuellt i fråga om varuspelsautomater beträffande
vilka man inte rimligen kan räkna med att någon
inlösen av varor mot pengar kommer att ske. Som
exempel kan nämnas automater med vinster som har
mycket lågt värde.
I första stycket anges inte något uttryckligen om
speltid men genom att det i punkt 1 anges i samband
med kommer en tidsfaktor in i bilden. Spel på
varuspelsautomater bör inte kunna ske på tider då
nöjesfältet i övrigt är stängt. Detta kan vid behov
regleras med stöd av andra stycket.
När det gäller märkning av varuspelsautomaterna
finns bestämmelser i första stycket 4. Enligt
förslaget skall automaterna förses med
tillståndshavarens namn. Det kan dock inte
uteslutas att det finns fall där en märkning
framstår som onödig. Föreskriftsrätten enligt
andra stycket kan användas för att medge undantag
från dessa bestämmelser om en märkning framstår
som onödig.
27 §
I första stycket punkt 1 har tillagts att tillstånd
får ges om spelet anordnas i samband med bingospel.
Avsikten är att uttrycket i samband med skall
förstås så att automatspelet får pågå bara under den
tid då bingospel pågår och i direkt anslutning till
den lokal där bingospelet bedrivs.
I punkt 2 har högsta insatsen ändrats från 1/6 500
till 1/7 000 basbelopp.
Enligt punkt 3 skall värdet av högsta vinsten
uppgå till högst etthundra gånger insatsen, dvs. för
närvarande 500 kronor.
Nuvarande punkt 5 om att högst ett visst belopp av
vinstens värde får växlas mot kontanter har
strukits.
28 §
I paragrafen har den ändringen gjorts att även
varuspelsautomater omfattas av krav på tillstånd
för innehav.
29-31 §§
I paragraferna har gjorts följdändringar med
anledning av att 28 § ändrats så att
varuspelsautomater i princip omfattas av krav på
tillstånd för innehav.
37 a §
Paragrafen, som är ny, innehåller ett förbud mot
att lösa in vinster från varuspelsautomater till
varor eller kontanter. Förbudet riktar sig inte bara
mot anordnaren utan också mot den som innehar den
plats där lotteriet tillhandahålls eller som
bedriver näringsverksamhet där. Med att någon
innehar en plats avses inte bara innehav på grund av
äganderätt utan också innehav på grund av
nyttjanderätt e.d. Med plats avses även lokal.