Kulturutskottets betänkande
2001/02:KRU19
Kulturmiljövård
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2001/02:171 Unescos världsarvskonvention och de
svenska världsarvsobjekten samt en motion som väckts
med anledning av skrivelsen. Utskottet föreslår att
riksdagen skall lägga skrivelsen till handlingarna
samt avslå motionen.
Vidare behandlas i betänkandet motioner om
kulturmiljövård, som väckts under allmänna
motionstiden vid 2000/01 och 2001/02 års riksmöten.
Motionsyrkandena rör frågor om Unescos
världsarvslista, ansvarsfrågor inom
kulturmiljövården, fornminnen, arkeologiska
undersökningar, fyndfördelning, avyttring av föremål
från arkeologiska massfynd, fornlämningar i
Tjustbygden, kyrkliga inventarier, fornlämningar i
skogsmark, skydd för byggda och kulturpåverkade
miljöer m.m. samt internationella konventioner.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
I betänkandet finns 21 reservationer och 9
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Frågor om Unescos världsarvslista
1. Unescos världsarvskonvention och de
svenska världsarvsobjekten
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2001/02:171 till handlingarna.
2. Nya objekt på världsarvslistan
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr203,
2000/01:Kr211, 2000/01:
Kr267, 2001/02:Kr202 och 2001/02:Kr233.
3. Vården av Cape Coast Castle i Ghana
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr8.
Reservation 1 (m)
4. Fuktskador i världsarvsstaden Visby
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr268.
Reservation 2 (m)
Ansvarsfrågor inom kulturmiljövården
5. Renodling av RAÄ:s roll
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr235
yrkande 6 i denna del, 2000/01:Kr272 yrkande 2,
2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del och
2001/02:Kr215 yrkande 2.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (mp)
6. RAÄ:s informationsverksamhet
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr701 yrkande
32.
Reservation 5 (mp)
7. Samarbetet mellan Naturvårdsverket och
RAÄ
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr701
yrkande 31 och 2001/02:Kr422 yrkande 46.
8. Regler för statliga byggnadsminnen
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr235.
Reservation 6 (v)
Fornminnen
9. Skyddet för skeppsvrak
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr292 yrkandena
1 och 2.
Reservation 7 (mp)
Arkeologiska undersökningar
10. Upphandling vid arkeologiska
undersökningar
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr235
yrkande 6 i denna del, 2000/01:Kr271 yrkande 1,
2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del och
2001/02:Kr215 yrkande 1.
Reservation 8 (m, kd)
11. Elektroniskt anbudsförfarande
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr271 yrkande
2.
Reservation 9 (m, c)
12. Begreppet signifikans i
kulturminneslagen
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr300 yrkande
1.
Reservation 10 (m)
13. Handläggningstider vid arkeologiska
undersökningar
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr272 yrkande
1.
Reservation 11 (m)
14. Kostnadsansvar vid arkeologiska
undersökningar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr375 och
2001/02:Kr376.
Reservation 12 (m, kd, c, fp)
Fyndfördelning
15. Placering av fornfynd
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr322 och
2001/02:Kr373.
Övriga arkeologifrågor
16. Avyttring av föremål från arkeologiska
massfynd
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr240.
Reservation 13 (m)
17. Undersökning av fornlämningar i
Tjustbygden
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr297.
Kyrkliga inventarier
18. Kyrkliga inventarier
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr266.
Fornlämningar i skogsmark
19. Registrering av fornlämningar i
skogen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr323
yrkande 1 och 2000/01:
MJ306 yrkande 8 i denna del.
20. Information och utbildning om
fornlämningar
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr323
yrkande 2 och 2001/02:
Kr265 yrkandena 3 och 4.
Reservation 14 (kd, fp, mp)
Reservation 15 (c)
21. Översyn av kulturminneslagen m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr232,
2000/01:MJ306 yrkande 8 i denna del,
2000/01:MJ312 yrkande 5, 2001/02:Kr265 yrkandena
1 och 2, 2001/02:Kr278 yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:MJ339 yrkande 2.
Reservation 16 (m, kd, c)
22. Översyn av RAÄ:s och Skogsstyrelsens
roller
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr278 yrkande
3.
Skydd för byggda och kulturpåverkade miljöer, m.m.
23. Fortsatt utredning om skydd av
kulturmiljön
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr339 yrkandena
1 och 3.
24. Skydd och vård av kulturhistoriskt
värdefulla fiskelägen m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Kr216,
2000/01:Kr218, 2000/01:
Kr325 och 2001/02:Kr221.
25. Skydd och vård av kulturhistoriskt
värdefulla fyrar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr249,
2001/02:Kr380 och 2001/02:Kr381.
26. Stöd till bevarande av hälsingegårdar
m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr378.
Reservation 17 (mp)
27. Skydd för prästgårdar vid försäljning
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr339 yrkande
2.
28. Stöd till bevarande av
folkhögskolebyggnader
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr602.
29. Bevarande av vissa industrihistoriska
kulturmiljöer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr236 och
2001/02:Kr289.
30. Stöd till förvaltning av
kulturhistoriskt unika anläggningar och
miljöer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Kr217,
2001/02:Kr374 och 2001/02:Kr379.
Reservation 18 (m)
31. Bevarande av lador
Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ375 yrkande
3.
Reservation 19 (mp)
32. Återuppförande av Uranienborg
Riksdagen avslår motion 2000/01:Kr215.
Internationella konventioner
33. Tre internationella konventioner
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr286.
Reservation 20 (mp)
34. Unescokonventionen om skydd för
kulturarv under vatten
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr292 yrkande
3.
Reservation 21 (mp)
Stockholm den 14 maj 2002
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Agneta Ringman (s), Annika Nilsson
(s), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo
Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen (v),
Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Ewa Larsson
(mp), Birgitta Sellén (c), Ana Maria Narti (fp),
Anne-Katrine Dunker (m) och Boel Lindén (v).
2001/02
KrU19
Utskottets överväganden
Unescos världsarvskonvention och de
svenska världsarvsobjekten (skr.
2001/02:171)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse
2001/02:171 till handlingarna samt
avslå motionsförslagen om
- nya objekt på världsarvslistan,
- vården av Cape Coast Castle i Ghana, jämför
reservation 1 (m), och
- fuktskador i världsarvsstaden Visby, jämför
reservation 2 (m).
Skrivelsen
Regeringen bedömer att Sverige har en lagstiftning
och organisation som uppfyller
världsarvskonventionens krav. De svenska
världsarvsobjekten förvaltas tillfredsställande inom
ramen för nuvarande regelverk och organisation.
Regelverket är tillräckligt även för skydd av
världsarven. Vidare har det statliga stödet till
bevarande av natur- och kulturmiljöer successivt
byggts ut. Ytterligare reglering eller riktade
statliga medel för världsarven är därför inte
påkallat enligt regeringens bedömning.
Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan berörda
statliga myndigheter då det gäller världsarvsfrågor
är tillfredsställande och den löpande uppföljning
som centrala och regionala statliga myndigheter
utför för världsarven fungerar väl.
Genom Svenska Unescorådet görs omfattande insatser
för information om världsarven med inriktning mot
skolan. Målet är att det lokala engagemanget för
denna verksamhet skall öka, vilket i betydande
utsträckning redan skett. Svenska Unescorådets
framtida roll och uppgifter i detta sammanhang kan
övervägas inom ramen för den pågående översynen av
denna myndighet.
Sverige har för närvarande tolv världsarv. De har
i huvudsak tillkommit efter planer som upprättats av
Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, var för
sig eller i samverkan.
Regeringen anser att frågor om ytterligare
nomineringar till världsarvslistan bör behandlas
mycket restriktivt, inte minst mot bakgrund av
Unescos globala strategi och det relativt sett stora
antalet världsarv i Europa. De nomineringar som för
svensk del kan bli aktuella i framtiden bör enligt
regeringens uppfattning omfatta endast sådana objekt
som är underrepresenterade på världsarvslistan.
Motionerna
Fem motionsyrkanden syftar till att regeringen skall
verka för att nya objekt skall föras upp på
världsarvslistan.
I motion 2000/01:Kr211 (fp) föreslås att
regeringen skall besluta att nominera Grimetons
radioanläggning till Unescos världsarvslista.
I motion 2000/01:Kr267 (m) föreslås att
Hälsingegårdarna skall nomineras som världsarv.
Enligt motion 2001/02:Kr202 (m) bör Visingsö med
sin rika förekomst av natur- och kulturobjekt föras
upp på världsarvslistan.
Förslag att Ystad och Eksjö skall föras upp på
världsarvslistan finns i motionerna 2000/01:Kr203
(m) och 2001/02:Kr233 (m).
I motion 2001/02:Kr8 (m) föreslås att regeringen
skall lämna förslag till riksdagen som syftar till
att Sverige skall ta ett särskilt ansvar för vården
av den 350-åriga vasaborgen Carolusborg, numera
världsarvet Cape Coast Castle i Ghana.
I motion 2000/01:Kr268 (m) sägs att flera hus i
världsarvsstaden Visby på grund av fukt blivit offer
för svampangrepp. Motionsyrkandet syftar till att
staten skall ha ett ansvar för att utreda vilka
åtgärder som behövs för att hindra att ytterligare
fuktskador uppstår på de gamla husen i
världsarvsstaden Visby.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att
svensk lagstiftning och organisation står i
överensstämmelse med kraven i världsarvskonventionen
och att de svenska världsarvsobjekten förvaltas på
ett tillfredsställande sätt.
Av de 721 världsarv som hittills förts upp på
världsarvslistan är två tredjedelar belägna i
Europa. Denna geografiska obalans ledde till att
Europas länder vid Unescos generalförsamling år 1999
kom överens om att de i fortsättningen endast skulle
få nominera ett objekt per land och år (skr. s. 7).
Mot den bakgrunden bedömer regeringen att Sverige
bör vara återhållsamt med att föra fram nya
nomineringar, en bedömning som utskottet inte har
något att erinra mot utan delar till fullo.
Utskottet har inte heller något att erinra mot
regeringens bedömningar i övrigt. Utskottet föreslår
därför att riksdagen utan erinran skall lägga
skrivelsen till handlingarna.
I motioner från allmänna motionstiden hösten 2000
och hösten 2001 har föreslagits att fem nya objekt i
Sverige skall föras upp på världsarvslistan.
Utskottet har vid tidigare tillfällen avstyrkt
liknande förslag och därvid anfört att det inte bör
ankomma på riksdagen att göra ställningstaganden i
dessa frågor (jfr bet. 1999/2000:KrU13 s. 31).
Liksom hittills är det i första hand
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Naturvårdsverket som
skall lämna förslag till nomineringar till
regeringen. Förslagen bör grundas på myndigheternas
egna initiativ eller på initiativ av ägare eller
förvaltare av kultur- eller naturobjekt eller av
kommuner eller länsstyrelser där objekten är
belägna. Regeringen har därefter att ta ställning
till om nomineringsförslagen från myndigheterna
skall föras vidare till Unesco. Det slutliga
beslutet tas av Unescos Världsarvskommitté.
I sammanhanget bör nämnas att frågan om Grimetons
radioanläggning skall nomineras för närvarande
bereds inom Regeringskansliet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:Kr203 (m),
2000/01:Kr211 (fp), 2000/01:Kr267 (m), 2001/02:Kr202
(m) och 2001/02:Kr233 (m).
Utskottet avstyrker även motion 2001/02:Kr8 (m) om
att regeringen skall lämna förslag till riksdagen om
vilket ansvar Sverige skall ha för vården av
världsarvsobjektet Cape Coast Castle i Ghana.
Utskottet påminner om att den stat som har
undertecknat kulturarvskonventionen därmed har
erkänt att det främst tillkommer denna stat att
skydda, bevara, levandegöra och till kommande
generationer överlämna de kultur- och naturarv som
finns inom statens territorium (artikel 4).
Som framgår av regeringens skrivelse har
konventionsstaterna även förpliktelser som sträcker
sig utanför det egna landets gränser. Staterna
förbinder sig att stödja andra länder i deras
ansträngningar att bevara vårt gemensamma arv och
att bidra ekonomiskt till bevarandet av
världsarvsobjekt i nationer som saknar egna medel.
Detta sker genom Unescos världsarvsfond, som alla
konventionsstater bidrar till, och genom bilaterala
projekt (skr. 2001/02:171
s. 3).
Förslaget i motion 2000/01:Kr268 (m) tar upp de
problem med fuktskador som förekommer i
världsarvsstaden Visby.
Utskottet konstaterar att varje konventionsstat
har ett stort ansvar för att förvalta sina
kulturarv. Staterna skall ha ett regelverk som kan
garantera skydd för världsarvsobjekten. Det
regelverk som gäller i Sverige och som utförligt har
redovisats i regeringens skrivelse 2001/02:171 har
av regeringen bedömts uppfylla
världsarvskonventionens krav, en bedömning som
utskottet delar. Den statliga organisation som
byggts upp i Sverige innebär att RAÄ har det
övergripande ansvaret för konventionen och dess
tillämpning. Naturvårdsverket har myndighetsansvar
för den del av världsarven som är naturarv.
Länsstyrelsernas ansvar för kulturmiljö och natur
omfattar även världsarvsområden (jämför skr.
2001/02:171 s. 9).
Utskottet förutsätter att här angivna myndigheter
är väl medvetna om det ansvar som åvilar dem för att
på bästa sätt skydda våra världsarvsobjekt. Då det
gäller de fuktskador som kan finnas i byggnader i
världsarvsstaden Visby pågår - på uppdrag av
Länsstyrelsen i Gotlands län - ett utredningsarbete.
Det ankommer på länsstyrelsen att utifrån de
slutsatser och förslag som kan bli resultatet av
utredningen vidta lämpliga åtgärder. Därmed
avstyrker utskottet motion 2000/01:Kr268 (m).
Ansvarsfrågor inom
kulturmiljöområdet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- renodling av RAÄ:s roll, jämför
reservationerna 3 (m) och 4 (mp),
- RAÄ:s informationsverksamhet, jämför reservation 5
(mp),
- samarbetet mellan Naturvårdsverket och RAÄ
och
- regler för statliga byggnadsminnen, jämför
reservation 6 (v).
Motionerna
I fyra motioner finns förslag som syftar till
renodling av RAÄ:s roll, bl.a. i fråga om
arkeologiska undersökningar. I motionerna
2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del och
2001/02:Kr205 (m) yrkande 2 i denna del föreslås att
RAÄ skall vara central sektorsmyndighet utan egna
genomföranderesurser. Motionärerna anser t.ex. att
myndigheten inte skall ägna sig åt arkelogiska
undersökningar i egen regi.
Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr272 (m)
föreslår att RAÄ:s egen arkeologiska
uppdragsverksamhet skall avskiljas från det centrala
verket för att konkurrensen om arkeologiska uppdrag
skall öka och för att uppkomsten av fler
arkeologiska aktörer skall stimuleras (yrkande 2).
Även i motion 2001/02:Kr215 (m) yrkande 2 krävs att
RAÄ:s avdelning för arkeologisk uppdragsverksamhet
skall avvecklas.
Enligt motion 2000/01:Kr701 (mp) bör RAÄ:s
informationsverksamhet om befintlig lagstiftning
förstärkas i syfte att stärka kulturmiljöns plats i
samhällsplaneringen (yrkande 32).
I två motioner, 2000/01:Kr701 (mp) yrkande 31 och
2001/02:Kr422 (mp) yrkande 46, yrkas att samarbetet
mellan Naturvårdsverket och RAÄ skall utvecklas.
Förslaget i motion 2001/02:Kr235 (v) syftar till att
samma regler skall gälla för statliga byggnadsminnen
som för andra byggnadsminnen, dvs. att
länsstyrelserna och det regionala
självstyrelseorganet skall få ett ökat ansvar.
Utskottets ställningstagande
Frågan om renodling av RAÄ:s roll behandlades senast
vid 1999/2000 års riksmöte. Utskottet anförde då att
en viss renodling genomförts under 1990-talet då det
gäller RAÄ:s arbetsuppgifter. Många av de
arbetsuppgifter som tidigare åvilade myndigheten har
flyttats från den centrala till den regionala nivån
(bet. 1999/2000:KrU13).
Utskottet ansåg att en alltför långtgående
renodling av verksamheten skulle riskera att utarma
den samlade erfarenhets- och kunskapsmassan som
under lång tid byggts upp vid RAÄ. Det bör, menade
utskottet, finnas en stor kunskapsbredd och
kompetens hos myndigheten för att den skall kunna
motsvara de krav som bör kunna ställas på en central
myndighet.
Även frågan om RAÄ:s arkeologiska
undersökningsverksamhet, UV, behandlades av
kulturutskottet under 1999/2000 års riksmöte. En
utförlig redogörelse för de översyner som då var
aktuella finns i bet. 1999/2000:KrU13
s. 11. Utskottet, som här nöjer sig med att hänvisa
till att formerna för uppdragsarkeologi för
närvarande analyseras och ses över inom
Regeringskansliet, förutsätter att även frågan om
UV:s ställning och verksamhet ingår i det arbetet.
Kulturministern har nyligen i ett svar på en fråga
om uppdragsarkeologi informerat om att regeringen
avser att lämna en redovisning i budgetpropositionen
för år 2003 (fråga 2001/02:1086).
Slutligen bör i detta sammanhang nämnas att
Riksdagens revisorer för närvarande granskar några
utvalda myndigheter, däribland RAÄ, för att se hur
dessa hanterar en kombinerad affärs- och
myndighetsroll. För RAÄ:s del gäller granskningen
myndighetens arkeologiska uppdragsverksamhet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i
denna del, 2000/01:Kr272 (m) yrkande 2,
2001/02:Kr205 (m) yrkande 2 i denna del och
2001/02:Kr215 (m) yrkande 2.
Beträffande förslaget i motion 2000/01:Kr701 (mp)
yrkande 32 om förstärkning av RAÄ:s
informationsverksamhet om kulturmiljöns plats i
samhällsplaneringen erinrar utskottet om de mål för
kulturmiljöarbetet och för den centrala myndigheten
som riksdagen godkände våren 2000.
De övergripande målen för kulturmiljöarbetet är
- ett försvarat och bevarat kulturarv,
-
- ett hållbart samhälle med goda och stimulerande
miljöer och med kulturmiljöarbetet som en drivande
kraft i omställningen,
-
- allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande
för den egna kulturmiljön samt
-
- nationell och internationell solidaritet och
respekt inför olika gruppers kulturarv.
-
Målet för RAÄ är att som central myndighet arbeta
för att de övergripande målen för verksamheten inom
kulturmiljöområdet uppnås.
Av regeringens regleringsbrev för år 2002 framgår
att RAÄ:s verksamhet bl.a. skall syfta till att
stärka kulturarvets och kulturmiljöns ställning i
den regionala utvecklingen. Verksamheten skall också
syfta till att kulturarvet och miljöns kulturvärden
skall tas till vara inom olika samhällssektorer,
bl.a. jord- och skogsbruk och
infrastruktursatsningar. RAÄ skall redovisa sina
prestationer samt göra en bedömning av vilka
effekter dessa har haft (jfr regleringsbrev avseende
vissa myndigheter inom Kulturdepartementets
ansvarsområde s. 86).
Det är angeläget att kulturarvsaspekterna
integreras på olika nivåer inom alla
samhällssektorer. För att de av riksdagen
fastställda målen inom kulturmiljöområdet skall
kunna uppnås torde bl.a. information på olika plan -
dvs. från RAÄ till andra myndigheter, kommuner och
enskilda - ha en central betydelse. Utskottet
konstaterar att det ankommer på RAÄ att i sina olika
verksamhetsgrenar och inom ramen för givna resurser
avgöra hur de fastställda målen skall uppnås. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida som syftar
till förstärkning av RAÄ:s informationsverksamhet är
inte påkallat. Motion 2000/01:Kr701 (mp) yrkande 32
avstyrks således.
Det kan tilläggas att kulturutskottet nyligen
föreslagit Riksdagens revisorer att som
granskningsärende undersöka om RAÄ har möjlighet att
med dagens regelverk hävda kulturminnesaspekterna
gentemot de intressen som företräds av Vägverket,
Luftfartsverket m.fl. myndigheter vars verksamhet
påverkar miljön (kulturutskottets protokoll
2001/02:25.3).
Förslagen i motionerna 2000/01:Kr701 (mp) yrkande 31
och 2001/02:Kr422 (mp) yrkande 46 syftar till att
samarbetet mellan Naturvårdsverket och RAÄ skall
utvecklas. Syftet med yrkandena överensstämmer väl
med de intentioner som regeringen presenterat i
olika sammanhang. Här kan nämnas att RAÄ och
Naturvårdsverket i regleringsbrevet för år 2002 fått
i uppdrag att utveckla ett fördjupat samarbete
mellan kulturmiljövården och naturvården där
särskilt olika samverkansformer mellan de båda
bevarandesektorerna skall belysas. Av regeringens
skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik
framgår att regeringen avser att fortsätta att
utveckla gemensamma styrformer gentemot de centrala
myndigheterna Naturvårdsverket och RAÄ i syfte att
underlätta samverkan på såväl central som regional
myndighetsnivå.
Enligt utskottets uppfattning synes
motionsyrkandena vara tillgodosedda. Motionerna
2000/01:Kr701 (mp) yrkande 31 och 2001/02:Kr422 (mp)
yrkande 46 avstyrks.
Förslaget i motion 2001/02:Kr235 (v) syftar bl.a.
till att samma regler skall gälla för statliga
byggnadsminnen som för andra byggnadsminnen.
Nuvarande reglering framgår av lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. (kulturminneslagen eller KML).
Enligt lagen får en byggnad som är synnerligen
märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som
ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt
bebyggelseområde förklaras för byggnadsminne av
länsstyrelsen (3 kap. 1 §). Länsstyrelsen anger
genom skyddsbestämmelser på vilket sätt ett
byggnadsminne skall vårdas och underhållas samt i
vilka avseenden det inte får ändras (3 kap. 2 §).
KML gäller inte för byggnader som tillhör staten.
Dessa kan om de är synnerligen märkliga skyddas
genom bestämmelser i förordningen (1988:1229) om
statliga byggnadsminnen m.m. Av förordningen framgår
att frågan om en byggnad skall förklaras för
statligt byggnadsminne prövas av regeringen efter
framställning från RAÄ (2 §). När en byggnad
förklaras för statligt byggnadsminne anger
regeringen genom skyddsföreskrifter på vilket sätt
byggnaden skall vårdas och underhållas samt i vilka
avseenden den inte får ändras
(3 §). RAÄ har tillsyn över de statliga
byggnadsminnena (5 §).
De statliga byggnadsminnena förvaltas av flera
olika huvudmän, bl.a. Statens fastighetsverk,
Fortifikationsverket och Sjöfartsverket. Ansökan om
tillstånd till ändring av de statliga
byggnadsminnena lämnas in till RAÄ och prövas av
regeringen om ändringen innefattar från
kulturhistorisk synpunkt väsentliga ingrepp. I
övrigt prövar RAÄ frågor om tillstånd till ändring
(7 § förordningen 1988:1229).
Frågor liknande motionsförslaget har diskuterats i
olika sammanhang. Här kan nämnas att föredragande
statsrådet i prop. 1987/88:104 Kulturmiljövård
uttryckte förståelse för synpunkten att regleringen
borde vara fullständig i så måtto att den även borde
gälla för byggnader i statlig ägo. Statsrådet
anförde bl.a. följande om sådana byggnader.
Mina överväganden leder dock till att jag ställer
mig bakom arbetsgruppens förslag att skyddet för
sådana byggnader inte regleras i lagen utan i en
särskild förordning. Ett väsentligt skäl är att
flertalet av de bestämmelser som behövs för att
reglera förhållandet mellan staten och ägaren
till en byggnad som är eller avses bli
skyddsobjekt inte har någon relevans om staten
själv äger byggnaden. Det blir i stället en fråga
om förvaltningsföreskrifter till myndigheterna av
det slag som konstitutionellt sett normalt
ankommer på regeringen - eller på en myndighet
som regeringen bestämmer - att utfärda.
Jag vill emellertid här göra klart att
kvalifikationsgrunderna för skydd bör vara
desamma oavsett om en byggnad är i statens ägo
eller annans.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en av de
bestämmelser som gäller icke-statliga byggnadsminnen
men som saknar relevans för statliga byggnadsminnen
rör rätten till ersättning från staten i vissa fall
för en ägare, t.ex. när de skyddsbestämmelser som
utfärdats avsevärt försvårar markanvändning.
Vidare bör nämnas att det kan vara en fördel för
myndigheter som förvaltar statliga byggnadsminnen
att endast ha en motpart, RAÄ.
Utskottet utgår från att frågan om ansvaret för
olika typer av byggnadsminnen kommer att behandlas
inom ramen för den utredning som regeringen avser
att tillsätta och som skall lämna förslag om ett
förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Utskottet har inhämtat att regeringen
skall besluta om direktiv till utredningen före
sommaren 2002.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion 2001/02:Kr235 (v).
Skyddet i KML för fornminnen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
skyddet för skeppsvrak, jämför reservation 7
(mp).
Motionen
I motion 2001/02:Kr292 (mp) föreslås att
kulturminneslagen skall ändras då det gäller
kriteriet för fartygs förlisningstidpunkt. Lagens
skydd bör enligt motionen gälla vrak som förlist för
50 år sedan eller mer (yrkande 1).
I samma motion, 2001/02:Kr292 (mp), yrkas att
regeringen skall verka i Nordiska rådet och EU för
att fartyg som förlist för mer än 50 år sedan skall
få lagfäst skydd (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Fasta fornlämningar är sådana lämningar från forna
tider som är övergivna eller inte längre används
eller brukas. De skyddas enligt kulturminneslagen.
Exempel på fast fornlämning är skeppsvrak, om minst
etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev
vrak (2 kap. 1 § KML).
Enligt utskottets uppfattning kan hundraårsgränsen
givetvis diskuteras. Som motionären anför kan det -
med bibehållen tidsgräns - finnas en risk för att en
del av vårt kulturarv går förlorat. Utskottet finner
emellertid att det är en uppgift för RAÄ att som
ansvarig myndighet för frågor om kulturarvet bedöma
om hundraårsgränsen bör behållas eller om lagskyddet
för skeppsvrak bör vidgas och i så fall rapportera
sin bedömning och lämna förslag till regeringen i
frågan. Yrkande 1 i motion 2001/02:Kr292 (mp) bör
avslås av riksdagen.
Även yrkande 2 i motionen bör avslås av riksdagen.
Först om eller när Sverige har en klar inställning i
denna fråga är det lämpligt att agera i
internationella sammanhang.
Ingrepp i fast fornlämning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- upphandling vid arkeologiska
undersökningar, jämför reservation 8 (m,
kd),
- elektroniskt anbudsförfarande, jämför
reservation 9 (m, c),
- begreppet signifikans i kulturminneslagen,
jämför reservation 10 (m),
- handläggningstider vid arkeologiska
undersökningar, jämför reservation 11 (m),
och
- kostnadsansvar vid arkeologiska
undersökningar, jämför reservation 12 (m,
kd, c, fp).
Bakgrund
I kulturminneslagen finns bestämmelser om ingrepp i
fast fornlämning i samband med markexploatering (2
kap. 10-15 §§). Länsstyrelsen kan besluta om
särskild utredning när det är fråga om en planerad
exploatering av ett större markområde. Vidare kan
myndigheten besluta om särskild undersökning som
villkor för tillstånd för en exploatör att rubba,
ändra eller ta bort en fast fornlämning. Den kan
också besluta om arkeologisk förundersökning för att
en redan känd fornlämnings art och beskaffenhet
skall fastställas.
Motionerna
Förslag som syftar till att lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. skall ändras så att lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling skall tillämpas
vid arkeologiska undersökningar framställs i
motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del,
2000/01:Kr271 (m) yrkande 1, 2001/02:Kr205 (m)
yrkande 2 i denna del och 2001/02:Kr215 (m) yrkande
1. I motion 2000/01:
Kr271 (m) yrkande 1 föreslås även att lagen om
offentlig upphandling skall ändras så att den
förteckning av tjänster som återfinns i lagens
bilaga skall tillföras "arkeologiska
undersökningar".
I motion 2000/01:Kr271 (m) föreslås att RAÄ:s
verkställighetsföreskrifter angående ingrepp i fast
fornlämning skall ändras så att ett elektroniskt
förfarande möjliggörs i enlighet med de ändringar
som när motionen väcktes var aktuella att införa i
upphandlingslagen och som innebär att anbudsansökan
m.m. får göras elektroniskt (yrkande 2).
I motion 2001/02:Kr300 (m) begärs att begreppet
signifikans skall införas i kulturminneslagen. Ett
sätt att öka tydligheten i kulturminneslagens
bestämmelser om särskild undersökning vore att
införa en bestämmelse med krav på att resultatet av
förundersökning skall värderas bl.a. med hänsyn till
signifikansen hos det aktuella fornminnet. Gör
länsantikvarien bedömningen att en grundligare
undersökning bara skulle bekräfta vad som redan är
känt skall rutinmässigt det sökta tillståndet
beviljas utan krav på ytterligare utgrävning
(yrkande 1).
Förslaget i motion 2000/01:Kr272 (m) syftar till att
handläggningstiderna vid arkeologiska undersökningar
skall bli kortare. Motionärerna hävdar att nuvarande
lagar och förordningar rörande arkeologiska
undersökningar begränsar möjligheterna till en
flexibel handläggning av ärenden som rör
undersökning av fast fornlämning. En lösning för att
möjliggöra kortare handläggningstider är, menar de,
att ändra i regelverket så att större frihet ges för
länsstyrelsen att hantera frågorna (yrkande 1).
Två motioner tar upp frågan om kostnadsansvar vid
arkeologiska undersökningar.
I motion 2001/02:Kr375 (fp) sägs att utgrävningar
av arkeologiska fynd är mycket tidskrävande och
därmed dyrbara och att de kan äventyra hela
byggprojektet. Motionären föreslår att det
ekonomiska ansvaret skall delas mellan exploatör,
stat och kommun. Ett liknande innehåll finns i
motion 2001/02:Kr376 (c). Motionsförslaget syftar
till att en utredning skall komma till stånd om
gemensam finansiering av arkeologiska undersökningar
och utgrävningar vid exploatering av mark.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av nu aktuella motionsförslag som
bl.a. syftar till att lagen om offentlig upphandling
skall tillämpas vid arkeologiska undersökningar
erinrar utskottet om att riksdagen våren 1997
beslutade om förtydliganden i kulturminneslagen.
Förtydligandena avsåg att klargöra vad länsstyrelsen
skall beakta när den bestämmer vem som skall utföra
en sådan arkeologisk utredning eller undersökning
som beskrivits i inledningen till detta avsnitt
(prop. 1996/97:99, bet. 1996/97:KrU12, rskr.
1996/97:230). Riksdagens beslut resulterade bl.a. i
att kulturminneslagen fick en lydelse som innebär
att lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU)
inte skall gälla vid länsstyrelsens beslut om
särskild utredning (2 kap. 11 § 2 st.). Den skall
inte heller gälla då länsstyrelsen beslutar om
arkeologisk förundersökning eller särskild
undersökning (2 kap. 13 § 3 st.). Av utskottets
betänkande - liksom av propositionen - framgår att
ett anbuds- och upphandlingsliknande förfarande bör
tillämpas (bet. s. 6).
Enligt utskottets uppfattning finns det inte någon
anledning att ändra dessa bestämmelser i
kulturminneslagen.
Vidare bör med anledning av förslaget i motion
2000/01:Kr271 (m) yrkande 1 om ändring av
upphandlingslagen nämnas att denna fråga ligger
utanför kulturutskottets beredningsområde.
Motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del,
2000/01:Kr271 (m) yrkande 1, 2001/02:Kr205 (m)
yrkande 2 i denna del och 2001/02:Kr215 (m) yrkande
1 avstyrks således.
Motionsförslaget om elektroniskt anbudsförfarande
vid arkeologiska undersökningar föranleder utskottet
att erinra om att
- förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m.
anger att RAÄ och Statens historiska museer
meddelar närmare föreskrifter om verkställighet
av 2 kap. 10-13 §§ kulturminneslagen m.m.,
-
- de av RAÄ fastställda
verkställighetsföreskrifterna (KRFS 1998:01)
anger att länsstyrelsen vid urvalsförfarandet
beträffande arkeologisk undersökare skall erbjuda
dem som kan antas vara lämpade att göra
undersökningen att lämna förslag till
undersökningsplaner (11 §) och
-
- RAÄ:s allmänna råd till
verkställighetsföreskrifterna anger att sedvanlig
teknik för upphandling bör vara vägledande inom
de ramar som anges i föreskrifterna.
-
Utskottet konstaterar att det enligt
upphandlingslagen numera är möjligt - dock inte
något krav - för en upphandlande enhet att tillåta
att anbud lämnas genom elektronisk överföring, om
det kan säkerställas att anbuden inte röjs förrän
dessa skall öppnas (1 kap. 19 § 2 st. LOU). De av
RAÄ utfärdade verkställighetsföreskrifterna eller
RAÄ:s allmänna råd tar inte upp frågan om
elektronisk kommunikation när det gäller arkeologisk
undersökning. Det torde vara möjligt för en
länsstyrelse att - såsom upphandlande enhet - avgöra
om det är lämpligt att använda sig av ett
elektroniskt förfaringssätt i urvalsförfarandet.
Vidare bör det ankomma på RAÄ att avgöra om
verkställighetsföreskrifterna och de allmänna råden
skall ändras i något avseende så att det framgår att
elektronisk kommunikation kan tillämpas. Motion
2000/01:Kr271 (m) yrkande 2 avstyrks därmed.
I sammanhanget bör även nämnas att en samlad
översyn skall göras inom Regeringskansliet av
formkrav i lagar och förordningar i syfte att
undanröja onödiga hinder för elektronisk
kommunikation och elektronisk dokument- och
ärendehantering (protokoll 20 vid
regeringssammanträde 2002-01-24, dnr Ju2002/462).
I motion 2001/02:Kr300 (m) föreslås att begreppet
signifikans skall införas i kulturminneslagen.
Utskottet har förstått syftet med yrkandet så att
införandet av ett sådant kriterium skulle syfta till
att onödiga utgrävningar förhindras när en fast
fornlämning skall rubbas, ändras eller tas bort vid
tillståndsgivning enligt 2 kap. 12 § KML.
Enligt utskottets uppfattning är det självklart
att arkeologiska utgrävningar inte bör vara ett
självändamål och följaktligen inte bör utföras om
den beslutande myndigheten bedömer att de är
onödiga. Syftet med förundersökningen är att
länsstyrelserna skall få ett tillfredsställande
underlag för tillståndsbeslut och för beslut om krav
skall ställas på särskild undersökning för
dokumentation av fornlämningar när tillstånd ges att
rubba, ändra eller ta bort sådana.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
föredragande statsrådet i proposition 1987/88:104
Kulturmiljövård uttalade att varje ingrepp skall
begränsas till minsta möjliga (prop. s. 39.) Även
kulturutskottet har strukit under det angelägna i
att undersökningskostnaderna för arkeologiska
undersökningar vid exploateringar begränsas (bet.
1990/91:KrU11 s. 15).
Enligt utskottets uppfattning är syftet med
motionsförslaget redan tillgodosett genom de
formuleringar som finns i kulturminneslagen.
Utskottet avstyrker motion 2001/02:Kr300 (m)
yrkande 1.
Då det gäller förslaget i motion 2000/01:Kr272 (m)
om handläggningstider vid arkeologiska
undersökningar kan utskottet instämma med
motionärerna om att det generellt sett är önskvärt
med en effektiv och snabb handläggning. Av
förvaltningslagen (1986:223) framgår också att det
är ett allmänt krav på myndigheterna att de skall
handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt som
möjligt utan att säkerheten eftersätts (7 §). Vidare
ankommer det på RAÄ att som central
förvaltningsmyndighet ha överinseende över
kulturminnesvården i landet. I den mån de
kulturminnesvårdande myndigheterna skulle finna att
bestämmelserna i kulturminneslagen och övriga
tillämpliga författningar komplicerar handläggningen
får det förutsättas att de för fram förslag till
förenklingar av proceduren till regeringen.
Utskottet är - med hänvisning till det anförda -
inte berett att föreslå att riksdagen skall vidta
någon åtgärd med anledning av motion 2000/01:Kr272
(m) yrkande 1, som således avstyrks.
De förslag som förts fram motionsvägen rörande
kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar
föranleder utskottet att erinra om gällande
bestämmelser i kulturminneslagen.
Enligt 2 kap. 14 § KML får den som utför ett
arbetsföretag som berör fast fornlämning svara för
kostnaden, med vissa undantag. I den tidigare
fornminneslagen fanns bestämmelser om att ett
arbetsföretag, som inte var ett allmänt eller ett
större enskilt arbetsföretag, skulle vara befriat
från kostnadsansvar. Denna bestämmelse togs bort när
bestämmelserna fördes över till KML. I stället
tillkom möjligheten att få bidrag för kostnader.
Denna möjlighet regleras i förordningen (1993:379)
om bidrag till kulturmiljövård. Bidrag kan enligt
förordningen lämnas för bl.a. arkeologiska
undersökningar vid bostadsbyggande och arkeologiska
undersökningar vid mindre arbetsföretag.
Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt
liknande motionsyrkanden och har då inte varit
berett att ompröva den av riksdagen fastlagda
principen att den, för vars skull en fornlämning
måste avlägsnas, bör bekosta den arkeologiska
undersökningen. I betänkande 1999/2000:KrU13
uttalade utskottet bl.a. följande (s. 15).
Anledning saknas att nu göra avsteg från detta
ställningstagande. Samtidigt bör dock framhållas
vikten av att värdefulla fornfynd inte förstörs.
Angelägenheten härav talar för att ansvaret inte
alltid helt bör läggas på den enskilde
markägaren. Att som utskottet ovan redovisat
bidrag kan erhållas vid vissa former av
arkeologiska undersökningar är därför värdefullt.
Utskottet förutsätter att regeringen följer upp
hur bidragsförordningen tillämpas.
Utskottet har alltjämt samma uppfattning i frågan
och avstyrker därför motionerna 2001/02:Kr375 (fp)
och 2001/02:Kr376 (c).
Fyndfördelning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
placering av fornfynd.
Motionerna
I motion 2000/01:Kr322 (v) behandlas frågan om var
fornfynd skall placeras. Motionärerna bakom motionen
anser att det är naturligt att historiskt värdefulla
föremål som upphittas i en bygd också förvaras och
visas upp i den bygd där de hör hemma.
I motion 2001/02:Kr373 (s) begärs att riksdagen
skall göra ett tillkännagivande om behovet av en
långsiktigt hållbar lösning för att de arkeologiska
fynden från Uppåkra skall kunna förvaras och visas i
Skåne.
Utskottets ställningstagande
Frågan om placering av fornfynd har behandlats vid
olika tillfällen av kulturutskottet, senast i
betänkande 2001/02:KrU14, då utskottet bl.a. anförde
följande (s. 17).
Med fornfynd menas enligt kulturminneslagen (KML)
föremål som saknar ägare när de hittas och som
påträffas i eller vid en fast fornlämning och har
samband med denna eller påträffas under andra
omständigheter och kan antas vara minst etthundra
år gamla. Enligt lagen kan fornfynd överlåtas på
museum som åtar sig att vårda det i framtiden på
ett tillfredsställande sätt. RAÄ:s praxis på
området innebär följande. Om det från lokalt
eller regionalt håll inte har framförts några
önskemål om att fyndet skall placeras på museum
nära fyndplatsen, placeras föremålet i Statens
historiska museum (Historiska museet). Om det
regionala museet eller stadsmuseerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö önskar ta hand om fyndet skall
museet i fråga lämna in en ansökan härom till
RAÄ. Ansökan remitteras till Historiska museet
som tillstyrker eller avstyrker den. Ett skäl för
Historiska museet att avstyrka en ansökan kan
exempelvis vara att fyndet har nationellt
intresse och bör var tillgängligt för forskare
eller att föremålstypen från regionen saknas i de
nationella samlingarna. Ett annat skäl kan vara
att det nya fyndet hör ihop med föremål som redan
finns på Historiska museet från samma fyndplats
och att samtliga fynd från en fyndplats bör
hållas ihop. För att en ansökan skall tillstyrkas
krävs att kriterier rörande säkerhet m.m. är
uppfyllda.
Utskottet anser nu - liksom vid tidigare tillfällen
- att gällande bestämmelser i kulturminneslagen och
rådande praxis vid fyndhanteringen på ett
tillfredsställande sätt beaktar de olika hänsyn som
bör tas och de avvägningar som bör göras för att
tillgodose både nationella och lokala intressen.
Utskottet vill även denna gång peka på möjligheten
att för statens räkning under en tidsbegränsad
period låna ut eller på lång sikt deponera föremål i
museerna.
Vidare vill utskottet återigen understryka vikten
av att föremål som utgör en del av vårt kulturarv,
och då inte bara sådana som hör till en viss region,
når ut i hela landet.
Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr322 (v) pekar
på det intresse som både enskilda och föreningar
runt om i landet har för sin bygds historia. Det
intresset bör enligt utskottets uppfattning
uppmuntras bl.a. genom att visa den del av vårt
kulturarv som finns tillgänglig på museer. Utskottet
utgår från att en generös policy tillämpas vid
utlåning av museiföremål när så är möjligt och under
förutsättning att bl.a. säkerheten för föremålen kan
garanteras. (Jfr utskottets ställningstagande i bet.
2001/02:KrU14 s. 19.)
Den fråga som aktualiserats i motion 2001/02:Kr373
(s) och som syftar till att fornlämningarna i
Uppåkra skall förvaras och visas i Skåne är i första
hand en fråga för regionen. Utskottet har inhämtat
att diskussioner pågår mellan företrädare för Region
Skånes kulturnämnd och andra intressenter.
Staffanstorps kommun har planer på att skapa ett
arkeologiskt upplevelsecentrum för att visualisera
Uppåkras och dess omnejds historia.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:
Kr322 (v) och 2001/02:Kr373 (s).
Avyttring av föremål från
arkeologiska massfynd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
avyttring av föremål från arkeologiska
massfynd, jämför reservation 13 (m).
Motionen
Motionärerna bakom motion 2000/01:Kr240 (m) vill ha
en översyn av gällande lagregler som möjliggör
försäljning av arkeologiska fynd, när fynden är
mycket rikliga och av samma sort samt har begränsat
bevarandevärde. Genom försäljning skulle t.ex. andra
kulturprojekt kunna finansieras. Motionsyrkandet
framställs mot bakgrund av att det har gjorts mycket
stora fynd av kinesiska porslinsskärvor vid
bärgningen av ostindiefararen Götheborg I i
Göteborgs skärgård. En försäljning av sådana skärvor
skulle enligt motionärerna kunna bidra till att
finansiera det projekt som pågår med att bygga en ny
ostindiefarare.
Gällande rätt
Fornfynd som saknar ägare när de hittas och som
påträffas i eller vid en fast fornlämning och har
samband med denna tillfaller staten enligt 2 kap. 3
och
4 §§ KML.
I 2 kap. 17 § KML föreskrivs att RAÄ genom
fyndfördelning får överlåta statens rätt till
fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i
framtiden på ett tillfredsställande sätt. Lagen
innehåller inte något bemyndigande för RAÄ att medge
försäljning av fornfynd. Grunderna för hur statens
egendom får disponeras finns i första hand i 9 kap.
8 och 9 §§ regeringsformen. Statens medel och dess
övriga tillgångar står med vissa här icke aktuella
undantag till regeringens disposition. Riksdagen
fastställer i den omfattning som behövs grunder för
förvaltningen av statens egendom och förfogande över
den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärder av
visst slag ej får vidtas utan riksdagens tillstånd.
I anslutning till dessa bestämmelser i
regeringsformen anges i lagen (1996:1059) om
statsbudgeten bl.a. grunder för förfogandet över
statens egendom (se främst 28 och 34 §§).
Utskottets ställningstagande
Våren 2000 behandlade utskottet motioner liknande
den nu aktuella. Utskottet erinrade då om att både
Museiutredningen och Kulturutredningen var positiva
till att museerna gallrar genom att avyttra föremål
som finns i många exemplar, vilket framgår av
utredningsbetänkandena Minne och Bildning. Museernas
uppdrag och organisation (SOU 1994:51) och
Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84).
Utskottet anser nu - liksom våren 2000 - att de
olika intressen som föreligger, å ena sidan att
under statens tillsyn bevara föremål och å andra
sidan att få in medel, till t.ex. kulturprojekt,
noga bör vägas mot varandra.
Av regeringens skrivelse 2001/02:75 framgår att
det inom Kulturdepartementet görs en analys av de
viktigaste problemområden som regeringen kunnat
påvisa inom museiområdet, bl.a. avseende
förutsättningarna för bevarande av kulturarvet och
samarbetet kring magasinering (skr. s. 111).
I sammanhanget bör även nämnas att de centrala
museerna enligt regleringsbrevet för år 2002 skall
redovisa sin policy för insamling respektive
gallring av föremål till Statens kulturråd.
Kulturrådet skall sammanställa och sammanfatta den
återrapportering som åligger de centrala museerna.
Den samlade redovisningen skall avrapporteras till
regeringen senast den 1 maj 2003.
Enligt utskottets uppfattning torde det vara
naturligt att även frågor som rör avyttring av
arkeologiska massfynd övervägs vid regeringens
bedömning av och ställningstaganden till den inom
departementet pågående analysen samt till den
avrapportering av museernas insamlingspolicy som
Kulturrådet skall sammanställa.
Utskottet anser att det inte finns skäl för
riksdagen att göra ett uttalande i frågan. Motion
2000/01:Kr240 (m) avstyrks därmed.
Undersökning av fornlämningar i
Tjustbygden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
undersökning av fornlämningar i Tjustbygden.
Motionen
I motion 2001/02:Kr297 (m, kd, c) föreslås att RAÄ
skall få i uppdrag att undersöka möjligheten att
utföra ett projektarbete om Tjustbygdens
förhistoria.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner att yrkandet i motion 2001/02:Kr297
(m, kd, c) syftar till en arkeologisk undersökning i
vetenskapligt syfte av Tjustbygden. Utskottet
konstaterar att det av 2 kap. 8 § KML framgår att
RAÄ och länsstyrelsen får undersöka en plats där
fornfynd påträffats. Innan beslut kan fattas om en
sådan utgrävning som motionärerna önskar, får
givetvis olika överväganden - inte minst ekonomiska
- göras. Vidare måste olika intressen vägas mot
varandra. Det kan t.ex. gälla markägarens behov
visavi det allmännas behov av att få kunskap om
bygdens förhistoria.
Enligt utskottets uppfattning bör inte
motionsförslaget föranleda något uttalande från
riksdagens sida. Motion 2001/02:Kr297 (m, kd, c)
avstyrks.
Kyrkliga inventarier
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
kyrkliga inventarier.
Motionen
I motion 2000/01:Kr266 (s) hävdas att vackra gamla
gravvårdar av kulturhistoriskt värde där gravrätten
gått ut tas bort från kyrkogårdar även om det inte
behövs av utrymmesskäl och trots en hänsynsregel i
KML och anvisningar i begravningslagen. Motionärerna
begär därför en översyn av lagstiftningens
tillämpning beträffande kyrkogårdarnas förvaltning
och skötsel.
Utskottets ställningstagande
Begravningsplatser och kyrkogårdar har i allmänhet
ett mycket stort kulturhistoriskt värde för en bygd.
Av bl.a. detta skäl är det av stor vikt att
ändringar i sådana miljöer görs varsamt och med
stort hänsynstagande till kulturmiljövärdena. Detta
synsätt ligger till grund för de skyddsbestämmelser
som rör kyrkliga kulturminnen och som finns i
kulturminneslagen.
I enlighet med 4 kap. 6 § KML skall inventarier av
kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad
eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller
begravningsplats, förvaras och vårdas väl. Av 4 kap.
7 § KML framgår att det för varje församling skall
finnas en förteckning över inventarier som avses i
6 §. I förteckningen skall anges om ett föremål ägs
eller förvaltas av någon annan än församlingen och
om det förvaras på någon annan plats än i kyrkan. I
varje församling skall det utses två personer som
har ansvar för att föra förteckningen. De skall
också se till att föremålen förvaras och vårdas väl.
Församlingen skall anmäla till länsstyrelsen vilka
som har utsetts. Enligt
4 kap. 8 § KML skall stiftet minst vart sjätte år
kontrollera att alla föremål i förteckningen finns
kvar. Efter varje kontroll skall en kopia av
förteckningen sändas till länsstyrelsen.
Utskottet konstaterar att äldre gravvårdar av
kulturhistoriskt värde som åsyftas i den nu aktuella
motionen således omfattas av bestämmelserna i KML om
skydd för kyrkliga inventarier och skall förvaras
och vårdas väl. Länsstyrelserna har möjlighet att
vidta åtgärder för att skydda eller vårda en
gravvård om det finns allvarlig fara för att den
skadas.
Vidare konstaterar utskottet att här refererade
bestämmelser i KML trädde i kraft den 1 januari
2000. Den aktuella motionen väcktes under allmänna
motionstiden år 2000. Enligt utskottets uppfattning
är det knappast meningsfullt att så snart efter en
lags ikraftträdande göra en översyn på det sätt som
föreslås i motionen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion 2000/01:Kr266 (s).
Fornlämningar i skogsmark
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- registrering av fornlämningar i skogen,
- information och utbildning om
fornlämningar, jämför reservationerna 14
(kd, fp, mp) och 15 (c),
- översyn av kulturminneslagen m.m., jämför
reservation 16 (m, kd, c), och
- översyn av RAÄ:s och Skogsstyrelsens
roller.
Bakgrund
Fornlämningar i skogen skyddas enligt lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen,
KML). Enligt skogsvårdslagen (1979:429) får
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens
intressen vid skötseln av skog (30 §).
Riksdagen beslutade våren 1999 att godkänna 15
nationella miljökvalitetsmål, varav ett handlade om
levande skogar (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:
MJU6, rskr. 1998/99:183). Hösten 2001 godkände
riksdagen regeringens förslag till delmål för
miljökvalitetsmålet Levande skogar (prop.
2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).
Ett av delmålen lyder:
Skogsmarken skall brukas på sådant sätt att
fornlämningar inte skadas och så att skador på
övriga kända värdefulla kulturlämningar är
försumbara senast år 2010.
Miljökvalitetsmålet Levande skogar bör enligt
regeringens bedömning i ett generationsperspektiv
innebära bl.a. att kulturminnen och kulturmiljöer
värnas (prop. s. 137).
Av miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU3 framgår bl.a. följande, vilket här
redovisas i punktform (s. 86).
- Fornlämningar i skogen tar ofta skada i samband
med avverkning och markberedning.
-
- Förekomsten av kulturmiljöer i skogslandskapet är
inte tillräckligt väl kartlagd eller synliggjord.
-
- Att inventera kulturlämningar i skogslandskapet
och göra de mest skyddsvärda objekten kända för
berörda myndigheter och markägare är en angelägen
fråga under delmål 3 för kvalitetsmålet Levande
skogar.
-
- Genom RAÄ:s fornminnesprojekt kommer informationen
från inventeringarna att kunna digitaliseras och
därmed bli lättare tillgänglig. Det ankommer i
första hand på Skogsstyrelsen och RAÄ att gemensamt
utföra åtgärden.
-
- Resultaten från inventeringen bör enligt miljö-
och jordbruksutskottets mening ge tillräckligt
underlag för att bedöma behovet av hänsyn till
kulturmiljön och åtgärder till skydd för forn- och
kulturlämningar och göras tillgängliga för
markägare som har kulturvärden på sina skogsmarker.
-
- Ofta räcker den hänsyn som föreskrivs i
skogsvårdslagen men ibland är det nödvändigt att
avstå från skogsbruk, och aktiva insatser för
underhåll och skötsel av kulturvärdena är ofta
nödvändiga. För detta delmål krävs rådgivning och
information från berörda myndigheter.
-
- Under år 2000 har 20 miljoner kronor använts till
inventering av fornlämningar i skogen och till
projektet Skog och historia. Finansieringen har
skett med arbetsmarknadsmedel och via anslaget
Bidrag till kulturmiljövård.
-
Länsstyrelserna har i uppgift att verka för att nå
de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen med
tillhörande delmål. Kulturmiljöarbetet i länen skall
utvecklas mot bakgrund av dessa mål. (Se
regleringsbrev för budgetåret 2002 avseende
länsstyrelserna m.m.)
Anslaget 28:27 Bidrag till kulturmiljövård uppgår
till närmare 279 miljoner kronor för år 2002.
Anslaget ökades för innevarande år med 46 miljoner
kronor, varav merparten tillfördes anslagsposten 1
Bidrag till kulturmiljövård, vilket totalt uppgår
till knappt 271,5 miljoner kronor.
Bidrag utgår i enlighet med bestämmelserna i KML
samt enligt förordningen (1993:379) om bidrag till
kulturmiljövård.
Projektet Skog och historia (som omnämns ovan under
den sista strecksatsen) är ett gemensamt projekt för
Skogsstyrelsen och RAÄ och där även
Arbetsmarknadsverket medverkar genom sin regionala
och lokala organisation. Myndigheternas roll i
projektet är att samordna och ha ett övergripande
ansvar för centrala frågor kring inventering,
utbildning och information för de regionala projekt
som sedan tidigare pågår i landet. På regional nivå
drivs projekten av skogsvårdsstyrelserna,
länsstyrelserna och länsmuseerna.
Det rikstäckande projektet har kostnadsberäknats
till ca 450 miljoner kronor eller 90 miljoner kronor
årligen under fem år. Beslut om den fortsatta
finansieringen har ännu inte fattats (maj 2002).
Inventering, utbildning och kommunikation är de
tre grundpelare som projektet skall byggas på. För
att få det att fungera behövs också utvecklade
system för uppföljning och utvärdering samt
forsknings- och utvecklingsinsatser.
De regionala projekten har pågått sedan år 1995.
Inventeringsarbeten har bedrivits i 14 län, och
uppskattningsvis har 50 000-70 000 platser med
fornlämningar eller kulturhistoriska lämningar
påträffats i skogsmark.
Följande uppgifter om Fornminnesregistret har
hämtats från RAÄ:s hemsida.
Fornminnesregistret är ett nationellt register
med uppgifter om fornlämningar och andra
kulturhistoriska lämningar i hela landet. I dag
innehåller registret information om närmare en
miljon fasta fornlämningar och övriga
kulturhistoriska lämningar. Dessa finns
registrerade på ca 400 000 platser. Registret
fyller en viktig funktion för kulturmiljövården
och finns även tillgängligt för allmänheten.
Uppgifterna i Fornminnesregistret kommer till
stora delar från inventeringar och arkeologiska
utgrävningar som genomförts på olika platser i
landet. Varje länsmuseum och länsstyrelse har
kopior på uppgifterna för respektive län men det
kompletta registret finns bara hos
Riksantikvarieämbetet i Stockholm.
Fornminnesregistret består av två delar: dels
ekonomiska kartor med varje känd fornlämning
markerad, dels texter som beskriver
fornlämningen. Av texterna framgår bl.a. vilket
lagskydd lämningen har, måttangivelser,
noteringar om eventuella skador och hänvisningar
till äldre anteckningar i andra arkiv. För
närvarande finns cirka 8 000 inventeringsböcker
och 12 600 kartor med fornlämningar markerade.
I januari 1999 startade Projekt
Fornminnesinformation. Projektet skall bl.a.
resultera i att Fornminnesregistrets information
görs tillgänglig digitalt.
Motionerna
I två motioner understryks behovet av registrering
av fornlämningarna i skogen.
Motionären bakom motion 2000/01:Kr323 (s) anför
att inventering och registrering av fornlämningar i
skogsmark gör det lättare att informera t.ex.
maskinförare om var fornlämningar finns i områden
som skall avverkas. Motionsförslaget syftar till att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande för
regeringen om behovet av en riksomfattande
inventering och digitalisering av fornlämningar i
skogsmark (yrkande 1).
I motion 2000/01:MJ306 (m) yrkas att registrering
av befintliga fornlämningar i skogen skall
prioriteras (yrkande 8 i denna del).
I tre motionsyrkanden framförs krav som bl.a. gäller
behovet av information och utbildning om
fornlämningar.
I motion 2000/01:Kr323 (s) sägs att skogsbruket
förorsakar omfattande skador på fornlämningar. Den
mesta skadegörelsen sker vid markberedning.
Skadefrekvensen minskar då man informerar om var det
finns fornlämningar inom avverkningsområdet
och/eller om man märker ut fornlämningarna före
avverkning. I motionen föreslås att riksdagen skall
göra ett tillkännagivande om behovet av stöd och
rådgivning om fornlämningar till de entreprenörer
och maskinförare som utför avverkningsarbete
(yrkande 2).
Ett liknande förslag framförs i motion
2001/02:Kr265 (kd) yrkande 3. Enligt motionären är
information en grundförutsättning för att
fornlämningarna inte skall skadas.
I motion 2001/02:Kr265 (kd) yrkas även att
utbildning som rör fornlämningar skall ökas inom
både skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelserna, som
är delaktiga i det praktiska arbetet med att bevara
de kulturhistoriska lämningarna. Utbildning bör
också erbjudas skogsägare och företag som erbjuder
skogsbrukstjänster (yrkande 4).
I en rad motioner krävs en översyn av
kulturminneslagen m.m. Syftet bakom motionerna
2000/01:MJ306 (m) yrkande 8 i denna del,
2000/01:MJ312 (kd) yrkande 5, 2001/02:MJ339 (c)
yrkande 2, 2001/02:Kr265 (kd) yrkande 1 och
2001/02:Kr278 (m) yrkandena 1 och 2 är att skapa en
reglering som medger ersättning för inskränkning i
brukandet inom fornlämningsområden. I motion
2001/02:Kr265 (kd) yrkas även att översynen skall
inbegripa en definition av begreppet fast
fornlämning (yrkande 2). Slutligen framställs i
motion 2000/01:Kr232 (s) ett yrkande som inte är
fullt så långtgående som övriga här aktuella utan
som syftar till att en översyn och utvärdering skall
göras av hur röjningsrösen hanteras enligt
kulturminneslagen. Yrkandets syfte är att bedöma om
hanteringen är den mest rationella från såväl
skogsbrukets som kulturskyddets synpunkt.
Motionärerna bakom motion 2001/02:Kr278 (m) anser
att skogs- och markägarna i fortsättningen skall
kommunicera med endast en myndighet i skogsfrågor
och inte som nu med både RAÄ och Skogsstyrelsen. En
översyn bör därför göras av RAÄ:s och
Skogsstyrelsens inbördes roller och ansvarsområden
liksom av skogsvårdsorganisationens möjligheter att
överta hela eller delar av tillsynen enligt
kulturminneslagen vad gäller skogen (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Den tekniska utvecklingen inom skogsbruket har genom
de rationella metoder som tillämpas inneburit risker
för att väsentliga kulturmiljövärden skall gå
förlorade. I ett tidigare avsnitt i detta betänkande
redovisas det lagskydd som finns för fornlämningar i
skogen, liksom de miljökvalitetsmål som gäller för
skogen.
Som redovisats ovan pågår en systematisk
inventering och registrering av fornlämningar i
skogen. Det är RAÄ:s ambition att uppgifterna i
fornminnesregistret på sikt skall bli tillgängliga
för alla genom den pågående digitaliseringen av de
uppgifter som läggs in i registret. Det behov av en
riksomfattande inventering och digitalisering av
fornlämningar i skogsmark som påtalas i motionerna
2000/01:Kr323 (s) yrkande 1 och 2000/01:MJ306 (m)
yrkande 8 i denna del har således redan
uppmärksammats. Yrkandena bör därför vara
tillgodosedda, varför de avstyrks.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till
uttryck i motionerna 2000/01:Kr323 (s) yrkande 2 och
2001/02:Kr265 (kd) yrkandena 3 och 4 och som innebär
att det är angeläget att information och utbildning
om fornlämningar i skogen kommer till stånd. Inom
ramen för projektet Skog och historia har
myndigheterna i uppgift att samordna och ta ett
övergripande ansvar för centrala frågor kring
inventering, utbildning och information för de
regionala projekt som pågår i landet.
De uppgifter om projektet Skog och historia, som
kulturutskottet har inhämtat från RAÄ, visar att -
förutom inventering - utbildning och kommunikation
utgör projektets grundpelare samt att man strävar
efter att uppnå utvecklade system för uppföljning
och utvärdering samt forsknings- och
utvecklingsinsatser.
En av förutsättningarna för att informationen om
fornlämningarna i skogen skall bli framgångsrik och
nå ut till berörda är att fornminnesregistret blir
tillgängligt för alla genom digitalisering. RAÄ:s
projekt Fornminnesinformation har - som nämnts i det
föregående - detta syfte. I beskrivningen av
projektet Skog och historia har man från RAÄ:s sida
också pekat på behovet av opinionsbildning som ett
viktigt instrument tillsammans med stöd och bidrag
till olika aktiviteter för att sprida kännedom om
kulturmiljövård i skogen. Skolor och studieförbund
är exempel på samarbetsparter som RAÄ hoppas skall
bidra till att skapa förståelse för behovet av att
skydda fornlämningarna. RAÄ har även nämnt att
vidareutbildning anordnas för skogsentreprenörer,
maskinförare, skogsarbetare och skogsåkare i
kulturmiljövård och om olika typer av forn- och
kulturminnen från olika tider som kan förekomma i
skogsmark samt om praktiskt handlingssätt vid
skogliga arbeten i anslutning till forn- och
kulturminnen.
Enligt utskottets uppfattning visar det anförda
att de förslag som framställts motionsvägen rörande
information och utbildning bör kunna tillgodoses
genom det arbete som berörda myndigheter m.fl.
genomför. Motionerna bör därför inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
motionerna 2000/01:Kr323 (s) yrkande 2 och
2001/02:Kr265 (kd) yrkandena 3 och 4.
Den begäran om en översyn av kulturminneslagen m.m.
i olika avseenden som framställts i en rad motioner
grundar sig bl.a. på uppfattningen att skogsbruket
tvingas bli orationellt genom hänsynstagande till
fornminnen och att skogsägarna bör erhålla
ersättning för inskränkning i brukandet av skogen.
Av 2 kap. 15 § KML framgår vilka bestämmelser som
gäller för att en markägare skall erhålla ersättning
om han ej får tillstånd av länsstyrelsen att rubba,
ändra eller ta bort en fast fornlämning. Den
grundläggande förutsättningen för att erhålla
ersättning är att fornlämningen är helt okänd och
utan synligt märke ovan jord. En ytterligare
förutsättning är att det vägrade tillståndet vållar
sökanden betydande hinder eller olägenhet.
Enligt utskottets uppfattning är det beklagligt om
brukarintresset ställs mot bevarandeintresset. Det
är utskottets förhoppning att markägare, brukare och
entreprenörer genom ökad kunskap om de
kulturhistoriskt intressanta och värdefulla
lämningar som finns i skogsmarken också får ökad
förståelse för behovet av skydd för de
kulturarvsvärden och kulturhistoriska spår som finns
kvar från forna tider i skogen i form av
odlingsrösen, husgrunder, fångstgropar m.m. De
informations- och utbildningsinsatser som redan görs
och som kommer att fortsätta inom ramen för
projektet Skog och historia kan komma att få stor
betydelse för markägarnas och brukarnas inställning
i dessa frågor. Inom ramen för projektet bör också
erfarenheter kunna samlas om i hur stor omfattning
markägarna i realiteten tvingas till inskränkning i
markanvändningen och därigenom anser sig gå miste om
intäkter.
Det ankommer på de kulturmiljövårdande
myndigheterna att kontinuerligt följa upp effekterna
av gällande bestämmelser, att hålla sig underrättade
om eventuella problem som följer av dessa och att
till regeringen rapportera om problemen och föreslå
de ändringar av gällande bestämmelser som bedöms
vara nödvändiga. Enligt utskottets uppfattning finns
det inte anledning att från riksdagens sida nu göra
ett uttalande om en översyn av KML eller en översyn
av hur röjningsrösen hanteras enligt
kulturminneslagen.
Utskottet föreslår därför att riksdagen skall
avslå motionerna 2000/01:
Kr232 (s), 2000/01:MJ306 (m) yrkande 8 i denna del,
2000/01:MJ312 (kd) yrkande 5, 2001/02:Kr265 (kd)
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Kr278 (m) yrkandena 1 och
2 samt 2001/02:MJ339 (c) yrkande 2.
Förslaget i yrkande 3 i motion 2001/02:Kr278 (m)
syftar till en översyn av RAÄ:s och Skogsstyrelsens
inbördes roller.
Nuvarande rollfördelning innebär att
skogsvårdsorganisationen, dvs. Skogsstyrelsen som
central förvaltningsmyndighet för frågor om
skogsbruket och chefsmyndighet för de elva regionala
skogsvårdsstyrelserna, skall verka för att landets
skogar vårdas och brukas på ett sådant sätt att de
av statsmakterna beslutade målen för skogspolitiken
kan uppnås. Vidare skall RAÄ som central myndighet
arbeta för att målen för verksamheten inom
kulturmiljöområdet uppnås. RAÄ:s verksamhet skall
bl.a. syfta till att kulturarvet och miljöns
kulturvärden tas till vara inom olika
samhällssektorer, bl.a. inom jord- och skogsbruket.
I enlighet med de av riksdagen antagna
miljökvalitetsmålen och delmålen för skogspolitiken
skall skogsvårds- och kulturmiljöorganisationerna
samverka så att det historiska skogslandskapet i
möjligaste mån värnas. Enligt kulturutskottets
uppfattning synes nuvarande rollfördelning mellan de
två samhällssektorerna vara ändamålsenlig. Det
ankommer på de centrala myndigheterna att följa upp
och utvärdera resultatet av den pågående samverkan
mellan myndigheterna och att uppmärksamma regeringen
på de olägenheter som eventuellt kan komma att
drabba markägare och brukare genom nuvarande system.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion 2001/02:Kr278 (m) yrkande 3.
Skydd för byggda och kulturpåverkade
miljöer, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- fortsatt utredning om skydd av
kulturmiljön,
- skydd och vård av kulturhistoriskt
värdefulla fiskelägen m.m.,
- skydd och vård av kulturhistoriskt
värdefulla fyrar,
- stöd till bevarande av hälsingegårdar m.m.,
jämför reservation 17 (mp),
- skydd för prästgårdar vid försäljning,
- stöd till bevarande av
folkhögskolebyggnader,
- bevarande av vissa industrihistoriska
kulturmiljöer,
- stöd till förvaltning av kulturhistoriskt
unika anläggningar och miljöer, jämför
reservation 18 (m),
- bevarande av lador, jämför reservation 19
(mp), och
- återuppförande av Uranienborg.
Bakgrund
Våren 2000 behandlade utskottet motioner om skydd
för och bidrag till vården av vissa byggnader och
kulturmiljöer (bet. 1999/2000:KrU13). Utskottet
redovisade i sammanhanget att skyddet av
kulturmiljöer m.m. regleras i tre olika lagar
nämligen lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
(KML), miljöbalken och plan- och bygglagen
(1987:10). Utskottet redovisade kortfattat i
betänkandet följande beträffande
ansvarsförhållanden och beslutsnivåer enligt
dessa lagar.
Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML)
Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården
i länet och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har
överinseende över kulturminnesvården i landet
enligt 1 kap. 2 § lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. (KML).
I 3 kap. KML regleras skyddet av
byggnadsminnen. En byggnad som är synnerligen
märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller
som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen
märkligt bebyggelseområde får förklaras för
byggnadsminne. Bestämmelserna om byggnadsminnen i
3 kap. KML får också tillämpas på park, trädgård
eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.
Regeringen har med stöd av bestämmelser i 3 kap.
KML utfärdat en förordning (1988:1229) om
statliga byggnadsminnen m.m. Övergår ett sådant
statligt byggnadsminne till en annan ägare än
staten skall det vara byggnadsminne enligt
bestämmelser i KML.
Länsstyrelsen beslutar om
byggnadsminnesförklaring enligt KML.
Länsstyrelsen skall utfärda skyddsföreskrifter.
Dessa föreskrifter kan också avse bestämmelser om
att ett område kring byggnaden skall hållas i
sådant skick att byggnadsminnets utseende och
karaktär inte förvanskas.
Länsstyrelsen beslutar om ersättning eller
inlösen. Innan länsstyrelsen fattar beslut som
kan medföra rätt till ersättning eller inlösen
enligt 3 kap. KML skall den undersöka om det
finns medel tillgängliga för detta.
I proposition 1998/99:114 Kulturarv -
kulturmiljöer och kulturföremål har regeringen
anfört att en särskild utredare skall tillkallas
för att utreda och lämna förslag om ett
förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Det finns enligt regeringen skäl att
överväga om även kommunerna bör ges en möjlighet
att vid sidan av plan- och bygglagen (PBL,
1987:10) tillämpa KML. Propositionen behandlas i
denna del i utskottets betänkande 1999/2000:KrU7.
Miljöbalken (MB)
Miljöbalken (MB) skall tillämpas så att
värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas
och vårdas. Den skall också tillämpas så att
mark, vatten och fysisk miljö
används så att en från bl.a. kulturell synpunkt
långsiktigt god hushållning tryggas (1 kap. 1 §).
I 3 kap. MB finns grundläggande bestämmelser
för hushållning med mark- och vattenområden.
Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i
övrigt, som har betydelse från allmän synpunkt på
grund av deras naturvärden eller kulturvärden
eller med hänsyn till friluftslivet, skall så
långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan
påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.
Områden som är av riksintresse för naturvården,
kulturmiljövården eller friluftslivet skall
skyddas mot sådana nyss nämnda åtgärder som kan
skada natur- och kulturmiljön (6 §).
RAÄ skall enligt 2 § förordningen (1998:896) om
hushållning med mark- och vattenområden m.m.
lämna uppgifter till länsstyrelserna om de
områden som RAÄ bedömer vara av riksintresse för
kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § MB.
I 4 kap. MB finns särskilda bestämmelser för
hushållning med mark och vatten för vissa, i 4
kap. MB särskilt angivna, områden i landet. Dessa
i lagen angivna områden är, med hänsyn till de
natur- och kulturvärden som finns i områdena, i
sin helhet av riksintresse.
Länsstyrelsen skall enligt 3 § förordningen
(1998:896) om hushållning med mark- och
vattenområden m.m. ta de initiativ som behövs för
att bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB om
riksintressen skall beaktas i
miljökonsekvensbeskrivningar, i tidiga skeden av
planerings- och beslutsprocesserna, i kommunala
planer, m.m.
Skyddet av kulturpräglade landskap regleras i 7
kap. MB. Länsstyrelse eller kommun får förklara
sådana mark- eller vattenområden för
kulturreservat (9 §). I beslutet skall anges
inskränkningar i rätten att använda dessa mark-
eller vattenområden (5 §).
Plan- och bygglagen (1987:10), PBL
Bestämmelser om skydd för kulturmiljön finns
även i plan- och bygglagen (1987:10), PBL.
Enligt 1 kap. 2 § PBL är det en kommunal
angelägenhet att planlägga användningen av mark
och vatten. Varje kommun skall ha en
översiktsplan som omfattar hela kommunen. Den
skall ge vägledning för beslut om användningen av
mark- och vattenområden samt om hur den byggda
miljön skall utvecklas och bevaras.
Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter
och enskilda. Regleringen av markens användning
och av bebyggelsen inom kommunen sker genom
detaljplaner. För begränsade områden av kommunen
som inte omfattas av detaljplan får
områdesbestämmelser antas om det behövs för att
syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för
att säkerställa att riksintressen enligt 3 kap.
eller 4 kap. MB tillgodoses (3 §). Länsstyrelsen
har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i
länet och skall samverka med kommunerna i deras
planläggning. Boverket har den allmänna uppsikten
över plan- och byggnadsväsendet i riket (8 §).
I 2 kap. PBL regleras de allmänna intressen som
skall beaktas vid planläggning och vid
lokalisering av bebyggelse m.m. Vid planläggning
och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall
bestämmelserna i
3 och 4 kap. MB tillämpas (1 §). Planläggning
skall, med beaktande av natur- och kulturvärden,
främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt
tilltalande utformning av bebyggelse,
grönområden, kommunikationsleder och andra
anläggningar (2 §).
Krav på byggnader m.m. återfinns i 3 kap. PBL
t.ex. när det gäller placering och utformning i
förhållande till stads- och landskapsbild samt
till natur- och kulturvärden och när det gäller
en estetiskt tilltalande utformning (1 §). Vidare
uppställs krav på varsamhet vid ändringar så att
byggnadens kulturhistoriska värde tas till vara
(10 §), skydd mot förvanskning av byggnader m.m.
som är särskilt värdefulla från historisk,
kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig
synpunkt eller som ingår i ett område av denna
karaktär (12, 17 och 18 §§) samt vård (13 och 17
§§).
Kommunens översiktsplan regleras i 4 kap. PBL.
I översiktsplanen skall riksintressen enligt 3
och 4 kap. MB anges särskilt (1 §). Kommunen
skall samråda med länsstyrelsen när förslag till
översiktsplan eller till ändring av översiktsplan
upprättas (3 §). Översiktsplan eller ändringar av
denna antas av kommunfullmäktige (11 §).
Kommunens detaljplan och områdesbestämmelser
regleras i 5 kap. PBL. Detaljplan och
områdesbestämmelser antas av kommunfullmäktige. I
5 kap. finns också bestämmelser om rätt till
ersättning till följd av detaljplan.
En viss begreppsförvirring finns när man
allmänt talar om bebyggelse och kulturmiljöer som
är skyddade eller som anses böra skyddas på något
sätt. Olika beteckningar används av kommunerna
för olika slags områden som finns på
detaljplanekartor. Områden som avser bebyggelse
med skydd enligt PBL mot förvanskning betecknas i
allmänhet med "q" och områden där krav enligt PBL
ställs på varsamhet vid ändringar betecknas med
"k".
Dessa begrepp - och särskilt uttrycket "k-
märkt" - används i dagligt tal även för byggnader
m.m. som är förklarade som byggnadsminnen enligt
KML eller för byggnader m.m. som anses vara värda
skydd av något slag. Dessutom har det funnits en
uppskattad serie TV-program - följt av ett par
böcker - med namnet "K-märkt" som handlade om
byggnader, vägar och kulturmiljöer som var dåligt
uppmärksammade och enligt programmet var värda
att få något slag av skydd.
Statligt bidrag till vård av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse m.m.
Statligt bidrag till kulturmiljövård anvisas inom
kulturbudgeten (utgiftsområde 17) under anslaget
28:27 Bidrag till kulturmiljövård. För budgetåret
2002 har nära 279 miljoner kronor anvisats, vilket
innebär en förstärkning med 46 miljoner kronor
jämfört med år 2001 (bet. 2001/02:KrU1, rskr.
2001/02:72).
I regeringens regleringsbrev avseende anslaget
28:27 finns en anslagspost benämnd Bidrag till
kulturmiljövård, vilken disponeras av RAÄ för bl.a.
byggnadsvård och kulturstöd vid ombyggnad m.m. i
huvudsak i enlighet med bestämmelserna i
förordningen (1993:379) om bidrag till
kulturmiljövård. I mån av tillgång på medel får
bidrag enligt förordningen lämnas till ombyggnad
m.m. av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
och till vård av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Frågor om sådant bidrag till
kulturmiljövård prövas av RAÄ eller, efter RAÄ:s
bemyndigande, av länsstyrelsen.
Regeringen disponerar medel, 3,5 miljoner kronor
för år 2002, under en annan anslagspost för
satsningen på industrisamhällets kulturarv. För
beredning av sådana ärenden finns en särskild
delegation (Ku 1999:06), vilken skall avlämna en
slutrapport senast den 30 juni 2002.
I regleringsbrev för år 2002 har regeringen satt
upp ett antal verksamhetsmål för RAÄ och givit
myndigheten olika återrapporteringsuppdrag och
uppdrag att utarbeta strategier för att nå vissa
mål.
Motionerna
I ett antal motionsyrkanden har tagits upp dels
frågan om fortsatt utredning av skyddet för
kulturmiljön, dels frågor om skydd av olika slag av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och om
statligt stöd till vård m.m. av sådana
bebyggelsemiljöer.
--------------------------------------------------------------
|Motionsnr, |Ärende |
|parti | |
|och yrkandenr | |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Fortsatt utredning om skydd för kulturhistoriskt värdefull |
|bebyggelse |
--------------------------------------------------------------
|2000/01:Kr339 |Utredning om förbättrat skydd av |
|(s) |kulturlandskapet och kulturhistoriskt|
|yrk. 1 |värdefull bebyggelse |
--------------------------------------------------------------
|2000/01:Kr339 |Förbättrat skydd för kulturhistoriskt |
|(s) |värdefull bebyggelse utan alltför stort|
|yrk. 3 |ingrepp i äganderätten m.m. |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Skydd för kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer samt|
|statligt stöd till bevarande av sådana miljöer |
--------------------------------------------------------------
|Fiskelägen, | |
|fyrar m.m. | |
--------------------------------------------------------------
|2000/01:Kr218 |Skydd för Österlens fiskelägen enligt KML |
|(kd) | |
--------------------------------------------------------------
|2000/01:Kr216 |Statligt ekonomiskt ansvar för småhamnar |
|(m) | |
--------------------------------------------------------------
|2000/01:Kr325 |Utredning, bevarande och finansiering av |
|(s) |underhåll av icke aktiva fiskehamnar |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr221 |Skydd av kustmiljö bör även omfatta skutor,|
|(m) |fartyg, hamnar m.m. |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr249 |Fyren Pater Noster bör räddas, skyddas och |
|(m) |få en säker förvaltning |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr380 |Framtida ägande och underhåll av |
|(c) |Sjöfartsverkets kulturhistoriskt värdefulla|
| |fyrar |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr381 |Hanö fyr bör tas med i kommande |
|(s) |bevarandeplan för fyrar |
--------------------------------------------------------------
|Hälsingegårdar m.m. |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr378 |Förbättrade ekonomiska möjligheter att |
|(c, mp) |bevara värdefulla miljöer och byggnader|
| |(såsom hälsingegårdar och hela bymiljöer) |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Prästgårdar |
--------------------------------------------------------------
|2000/01:Kr339 |Skydd för kulturhistoriska värden vid |
|(s) |försäljning av prästgårdar |
|yrk. 2 | |
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
|Folkhögskolebyggnader |
--------------------------------------------------------------
|2000/01:Kr602 |Statligt stöd till bevarande och underhåll |
|(m) |av kulturhistoriskt värdefulla byggnader på|
| |folkhögskolor |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Industrihistoriska kulturmiljöer |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr236 |Statligt stöd till industrihistoriskt |
|(c) |intressanta anläggningar som fortfarande är|
| |i drift |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr289 |Statliga insatser för de kulturhistoriska |
|(c) |industriarven i Avesta |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Förvaltning av kulturhistoriskt unika anläggningar och |
|miljöer |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr217 |Statliga engångsbidrag om högst 15 miljoner|
|(m) |kronor till stiftelser som har till syfte|
| |att långsiktigt förvalta vissa|
| |kulturhistoriskt särskilt unika anläggningar
|
| |(kulturmiljöer och industriminnen) |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr379 |Statliga engångsstöd till stiftelser för |
|(s) |långsiktig förvaltning av unika anläggningar
|
| |och kulturmiljöer |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:Kr374 |Dito |
|(s) | |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Lador |
--------------------------------------------------------------
|2001/02:MJ375 |Statligt stöd till inventering, underhåll |
|(mp) yrk. 3 |och bevarande av lador |
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
|Uranienborg |
--------------------------------------------------------------
|2000/01:Kr215 |Återskapande av Uranienborg på Ven. |
|(m) | |
--------------------------------------------------------------
Utskottets ställningstagande
I proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och
kulturföremål bedömde regeringen att en särskild utredare borde
tillkallas för att utreda och lämna förslag om ett förbättrat skydd
för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Utredaren borde också
överväga möjligheten att låta byggnadsminnesförklaringar även
omfatta lösöre. Mot bakgrund bl.a. av att Sverige i internationell
jämförelse har ett svagt skydd för kulturhistoriskt intressant
bebyggelse och av det finns ett stort folkligt intresse för
byggnadsvården ansåg regeringen det angeläget att finna former som -
utan att vara administrativt betungande eller innebära alltför stora
ingrepp i äganderätten - skulle kunna förbättra skyddet för den
kulturhistoriskt intressanta bebyggelsen. Vidare ansåg regeringen
att frågan om miljöbalkens och kulturminneslagens olika uttryckssätt
för närbesläktade företeelser borde utredas närmare.
I enlighet med utskottets betänkande 1999/2000:KrU7 gav riksdagen
regeringen till känna att den aviserade utredningen även skulle
omfatta frågan om skyddet för kyrkstäder (skr. 1999/2000:196).
I regeringens skrivelse 2001/02:75 daterad den 7 mars 2002
redovisade regeringen att förslag till direktiv till den särskilda
utredaren var under beredning. Utskottet har inhämtat att avsikten
är att beslut om direktiv skall tas av regeringen före sommaren
2002.
Utskottet anser att det är angeläget att den sedan två år
aviserade utredningen påbörjas snarast. Med hänvisning till att
direktiv till utredningen kommer att beslutas före sommaren 2002
anser utskottet dock att riksdagen inte behöver göra något
tillkännagivande för regeringen i frågan, varför motion
2000/01:Kr339 (s) yrkandena 1 och 3 avstyrks.
Utskottet har i det föregående i detta avsnitt under rubriken
Bakgrund redovisat de möjligheter till skydd för kulturmiljöer av
olika slag som erbjuds genom bestämmelser i miljöbalken, plan- och
bygglagen och kulturminneslagen. Utskottet har också översiktligt
redovisat ansvars- och beslutsnivåer på området, dvs. vilka
instanser som beslutar i frågor som regleras i dessa tre lagar,
t.ex. RAÄ, länsstyrelse eller kommun. Utskottet kan konstatera att
vissa områden enligt miljöbalken är av riksintresse med hänsyn till
de natur- och kulturvärden som finns, och att ett av dessa områden
är kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till Åhus.
Ett sådant riksintresse skall enligt plan- och bygglagen beaktas i
den kommunala planeringen. Frågor om skydd av byggnader m.m. enligt
KML beslutas av länsstyrelsen. Enligt kulturminnesförordningen
(1988:1229) prövar regeringen frågor om byggnadsminnesförklaring av
statliga byggnader efter förslag från RAÄ.
Utskottet har också redovisat att riksdagen beslutar om
anslagsbeloppet i vad avser anslaget 28:27 Bidrag till
kulturmiljövård och att RAÄ disponerar större delen av anslaget,
bl.a. för bidrag till byggnadsvård och kulturstöd vid ombyggnad
m.m., och att RAÄ dessutom i enlighet med regeringens beslut har
fördelat dispositionsrätten till vissa medel till länsstyrelserna.
Utskottet anser - liksom vid 1999/2000 års riksmöte i det av
riksdagen godkända betänkandet 1999/2000:13 - att riksdagen inte bör
besluta om ändring av de lagbestämmelser som innebär att beslut om
skydd av olika kulturhistoriskt värdefulla byggnader och
bebyggelsemiljöer inte ankommer på riksdagen utan på de instanser
som anges i berörda lagar. Vidare anser utskottet att det inte finns
anledning för riksdagen att ändra på den ordning som gäller och som
innebär att RAÄ eller länsstyrelse beslutar om fördelningen av medel
till byggnadsvård och kulturstöd vid ombyggnad m.m. under anslaget
27:28 Bidrag till kulturmiljövård.
Med hänvisning till den kommande utredningen om ett förbättrat
skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt till vad som
ovan anförts om beslutsnivåer när det gäller skydd av
kulturhistoriskt intressant bebyggelse m.m. och stöd till vård av
sådan bebyggelse avstyrker utskottet motionerna
- 2000/01:Kr216 (m), 2000/01:Kr218 (kd), 2000/01:Kr325 (s) och
2001/02:
Kr221 (m) om fiskelägen m.m.,
-
- 2001/02:Kr249 (m), 2001/02:Kr380 (c) och 2001/02:Kr381 (s) om
fyrar,
-
- 2001/02:Kr378 (c, mp) om hälsingegårdar m.m.,
-
- 2000/01:Kr339 (s) yrkande 2 om prästgårdar,
-
- 2000/01:Kr602 (m) om folkhögskolebyggnader,
-
- 2001/02:Kr236 (c) och 2001/02:Kr289 (c) om industrihistoriska
kulturmiljöer,
-
- 2001/02:Kr217 (m), 2001/02:Kr374 (s) och 2001/02:Kr379 (s) om
stöd till förvaltning av kulturhistoriskt unika anläggningar och
miljöer,
-
- 2001/02:MJ375 (mp) yrkande 3 om lador samt
-
- 2000/01:Kr215 (m) om Uranienborg.
-
I sammanhanget kan utskottet, då det gäller skydd för och statligt
stöd till vård av kulturhistoriskt intressanta fyrar, redovisa att
näringsministern den
3 oktober 2001 i skriftligt svar på en fråga meddelade att den
tekniska utvecklingen kan innebära att ett större antal fyrar inte
längre behövs för sjöfarten. Detta innebär att fyrarnas framtida
drift och vård måste diskuteras. Sjöfartsverket och Statens
fastighetsverk hade vid tidpunkten för frågesvaret i ett samprojekt
avslutat en inventering av alla svenska f.d. bemannade fyrplatser.
Nästa del i detta projekt är att ta fram en bevarandeplan för de
nationellt bevarandevärda fyrarna. Detta arbete avses vara klart
våren 2004. I sammanhanget bör också nämnas att RAÄ, Sjöfartsverket
och Statens fastighetsverk, enligt ett pressmeddelande från RAÄ den
28 februari 2002, kommer att stå för merparten av beräknade
kostnader om totalt 6 miljoner kronor för upprustning av fyren Pater
Noster. Även Tjörns kommun och Västra Götalandsregionen förväntas
bidra till upprustningen. Huvudansvaret för förvaltningen av fyren
kommer att ligga på Statens fastighetsverk efter renoveringen.
Utskottet kan vidare redovisa att Landskrona kommun och Statens
fastighetsverk har planerat och delvis redan påbörjat ett
utvecklingsarbete rörande Uranienborg på Ven. Under våren 2002 har
EU:s strukturfond Mål 2 Öarna beviljat projektet ett bidrag på
närmare 2,6 miljoner kronor.
Internationella konventioner
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- tre internationella konventioner, jämför reservation 20
(mp), och
- Unescokonventionen om skydd för kulturarv under vatten,
jämför reservation 21 (mp).
Bakgrund
År 1970 antogs inom Unesco en konvention om åtgärder rörande förbud
mot och förhindrande av olovlig import, export och överförande av
äganderätt avseende kulturegendom. Konventionen har tillträtts av ca
90 stater.
Följande uppgifter har med anledning av motionsyrkanden som rör
Unidroitkonventionen om stulna eller illegalt exporterade
kulturföremål hämtats från Nationalencyklopedin.
UNIDROIT, Internationella institutet för privaträttsunifikation,
en år 1926 grundad mellanstatlig organisation med säte i Rom,
vars syfte är att medverka till harmonisering, koordinering och
unifikation av privaträtten i olika länder. Organisationens
huvuduppgift är att förbereda och utarbeta förslag till
konventioner och enhetliga lagar på privaträttens område. Bland
organisationens drygt 50 medlemsländer finns också Sverige.
Den s.k. Haagkonventionen har beskrivits på följande sätt av
kulturutskottet i bet. 1992/93:KrU4.
Efter förslag av regeringen i proposition 1983/84:133 om vissa
frågor rörande Sveriges samarbete med Unesco godkände riksdagen
våren 1984 dels 1954 års Unescokonvention om skydd för
kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, den s.k.
Haagkonventionen, samt konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972
års Unescokonvention om skydd för världens kultur- och naturarv,
den s.k. Pariskonventionen (bet. KrU 1983/84:16, rskr. 227).
Syftet med Haagkonventionen är att värna om kulturminnesmärken
och kulturföremål i händelse av väpnad konflikt, vid ockupation
eller i inbördeskrig. De anslutna staterna förbinder sig att i
fredstid förbereda skydd av kulturminnesmärken och kulturföremål
och att i krigstid respektera sådan egendom. Vid ockupation skall
kulturegendom skyddas av ockupationsmakten. Militär nödvändighet
får dock åberopas i vissa fall för att överträda
skyddsbestämmelserna.
Skyddet skall säkerställas genom att det införs bestämmelser i
militära reglementen och att militär personal utbildas. Dessutom
får ett antal under konventionen skyddade utrymmen inrättas för
att skydda vissa lösa kulturföremål. Ett särskilt emblem kan
sättas på egendom som bedöms som skyddsvärd. Två grader av skydd
förutsätts i konventionen: den egendom som åtnjuter den högsta
graden av skydd skall registreras på en särskild lista hos Unesco
och förses med tre av de särskilda emblem som konventionen
föreskriver.
- - - - -
Sverige har ratificerat de båda konventionerna. Båda
konventionerna trädde i kraft för Sveriges del den 22 april 1985.
Enligt artikel 8 i Haagkonventionen tillförsäkras kulturegendom
av mycket stor betydelse ett särskilt skydd om den införs i
konventionens internationella register för detta ändamål.
Den 2 november 2001 antog Unescos generalkonferens en konvention om
skydd av det marina kulturarvet. Frågan avgjordes genom omröstning,
varvid Sverige avstod från att rösta. Sverige avgav en
röstförklaring, i vilken bevekelsegrunderna utvecklades för att man
avstod från att rösta. Kulturministern har som skriftligt svar på en
fråga i riksdagen redovisat bl.a. följande (svar på fråga
2001/02:122).
Två frågor var avgörande för att enighet inte kunde nås. De rörde kuststa
jurisdiktion inom den exklusiva ekonomiska zonen och på
kontinentalsockeln. Många stater ansåg att Unescokonventionens
regler gick längre än vad som är tillåten kuststatsjurisdiktion
enligt FN:s havrättskonvention. Den andra frågan rörde
statsfartygens ställning. Eftersom enighet inte kunde nås kommer
flera stater sannolikt inte att ratificera konventionen,
däribland stater som är aktiva i Östersjön och västerhavet. Detta
innebär att det kommer att finnas två olika juridiska regimer som
kan komma i konflikt med varandra. Eftersom en konvention bara
gäller mellan de som anslutit sig till konventionen kommer den
inte att kunna tillämpas mot de stater som inte anslutit sig.
Estoniaavtalet har visat på vilka problem som kan uppstå i detta
sammanhang. Det är mot denna bakgrund som Sverige valde att avstå
i omröstningen.
Sverige utesluter dock inte en framtida anslutning till
konventionen om den får ett brett stöd av stater, särskilt de som
är aktiva i Östersjön. I avvaktan på detta är Sverige berett att
ytterligare pröva möjligheterna till internationellt samarbete på
regional nivå som inom Östersjön. Kulturdepartementet kommer
fortsatt att arbeta med den frågan.
Motionerna
I motion 2001/02:Kr286 (mp) behandlas tre internationella
konventioner, som motionärerna anser att Sverige skall tillträda.
I motionen föreslås att Sverige snarast skall tillträda Unescos
konvention om förbud mot och förhindrande av olovlig import, export
och överföring av äganderätt avseende kulturegendom samt att
regeringen snarast skall verka i Nordiska rådet och i EU för att de
nordiska länderna respektive EU-nationerna skall tillträda nämnda
Unescokonvention (yrkandena 1 och 2).
Vidare föreslås i samma motion att Sverige snarast skall tillträda
Unidroitkonventionen om stulna eller illegalt exporterade
kulturföremål samt att regeringen snarast skall verka i Nordiska
rådet och i EU för att de nordiska länderna respektive EU-nationerna
tillträder nämnda Unidroitkonvention (yrkandena 3 och 4).
Slutligen föreslår motionärerna i samma motion, 2001/02:Kr286 (mp)
att regeringen snarast skall ratificera Haagkonventionens andra
protokoll från 1999 om skydd av kulturföremål i händelse av väpnad
konflikt samt att regeringen skall verka i Nordiska rådet och i EU
för att de nordiska länderna respektive EU-nationerna tillträder och
ratificerar konventionens första och andra protokoll (yrkandena 5
och 6).
Motionärerna bakom motion 2001/02:Kr292 (mp) föreslår att Sverige
skall underteckna Unescokonventionen om skydd för kulturarv under
vatten (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Ett av de övergripande målen för verksamheten inom
kulturmiljöområdet syftar till nationell och internationell
solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv. Det innebär
bl.a. att Sverige bör engagera sig i ett solidariskt samarbete med
andra länder för att skydda kulturarvet (jfr prop. 1998/99:114 s.
30). Det är således angeläget att vi från svensk sida visar
förståelse för andra länders kulturarv.
Utskottet behandlar inledningsvis förslagen i motion 2001/02:Kr286
(mp) om tre internationella konventioner.
Det torde vara otvetydigt att en omfattande olovlig handel med
kulturföremål bedrivs och att denna handel riskerar att många länder
utarmas på sin kulturskatter. Det konventionsarbete som utförts inom
Unesco genom tillkomsten av den s.k. Unescokonventionen och inom
Unidroit genom Unidroitkonventionen syftar till att förhindra
olovlig import och export av kulturföremål.
Då det gäller yrkandena 1 och 2 i motion 2001/02:Kr286 (mp) kan
nämnas att kulturministern som skriftligt svar på en fråga i
riksdagen har meddelat att det inom Regeringskansliet pågår ett
arbete som syftar till att Sverige skall tillträda
Unescokonventionen så snart som möjligt och att detta arbete bedrivs
i nära samarbete med Danmark och Norge (svar på fråga
1999/2000:667). Utskottet förutsätter att det pågående arbetet
snarast redovisas för riksdagen. Vidare anser sig utskottet kunna
förutsätta att regeringen även kommer att agera inom EU så snart
Sverige har tillträtt Unescokonventionen.
Yrkandena 3 och 4 i motion 2001/02:Kr286 (mp) handlar om
Unidroitkonventionen. En anledning till att Sverige inte har
tillträtt denna konvention är att svenska regler om godtrosförvärv
inte stämmer överens med konventionens innehåll (jfr skriftligt svar
på fråga 1999/2000:667). En utredning har haft till uppgift att
föreslå nya regler om godtrosförvärv som kan underlätta svensk
anslutning. I betänkandet Vindikation av stöldgods (SOU 2000:56) har
en särskild utredare lagt fram förslag om ändring av lagen
(1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Regeringens
ställningstagande med anledning av förslagen i utredningen och
agerande nationellt och internationellt då det gäller
Unidroitkonventionen bör inte föregripas.
Yrkandena 5 och 6 i motion 2001/02:Kr286 (mp) handlar om den s.k.
Haagkonventionens andra tilläggsprotokoll. Som framgår av
bakgrundsskildringen i inledningen till detta avsnitt har Sverige
tillträtt Haagkonventionen och dess första tilläggsprotokoll.
För att Sverige skall kunna tillträda även det andra
tilläggsprotokollet till Haagkonventionen, som handlar om
folkrättsbrott, krävs ändringar i den svenska straffrättsliga
lagstiftningen. Hösten 2000 gav regeringen en utredare i uppdrag att
se över den straffrättsliga lagstiftningen när det gäller sådana
s.k. internationella brott som enligt folkrätten skall föranleda
individuellt straffrättsligt ansvar. Utredaren skall redovisa sitt
uppdrag senast den 31 oktober 2002 (dir. 2000:76).
Enligt utskottets uppfattning bör regeringens pågående arbete i
denna fråga inte föregripas. Riksdagen bör således inte göra något
uttalande om att Sverige skall ratificera Haagkonventionens andra
tilläggsprotokoll. Inte heller bör riksdagen göra något uttalande om
regeringens agerande internationellt i fråga om konventionens andra
tilläggsprotokoll.
Sammantaget innebär kulturutskottets ställningstaganden att
riksdagen bör avslå motion 2001/02:Kr286 (mp) yrkandena 1-6.
I sammanhanget kan nämnas att frågan om återlämnande av vissa
föremål har aktualiserats vid olika tillfällen i Sverige. Regeringen
har vid några tillfällen under 1990-talet beslutat att föremål skall
lämnas tillbaka till andra länder. Vidare kan nämnas att Statens
museer för världskultur år 2001 beslutade att på obestämd tid
deponera ett antal föremål på ett statligt arkeologiskt och
antropologiskt museum i Peru.
En redovisning för Sveriges ställningstagande till
Unescokonventionen om skydd för kulturarv under vatten har lämnats i
inledningen till detta avsnitt. Som framgår av redovisningen
utesluter inte regeringen - trots beskrivna problem - att Sverige
kan komma att ansluta sig till konventionen vid senare tillfälle.
Motion 2001/02:Kr292 (mp) yrkande 3 bör inte föranleda något
riksdagsuttalande utan avstyrks.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.
1. Vården av Cape Coast Castle i Ghana (punkt 3)
av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr8.
Ställningstagande
I likhet med vad som framförs i motion 2001/02:Kr8 (m) anser vi att
det är angeläget att regeringen gentemot Ghanas regering erbjuder
att Sverige tar ett särskilt ansvar för vården av Cape Coast Castle
i Ghana med dess speciella svenska anknytning. Även mörka avsnitt i
vår historia bör nämligen kunna få sin belysning.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen
således bifalla motion 2001/02:Kr8 (m).
2. Fuktskador i världsarvsstaden Visby (punkt 4)
av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande
lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Kr268.
Ställningstagande
Som framgår av motion 2000/01:Kr268 (m) har flera byggnader i Visby
drabbats av fuktskador och därav följande svampangrepp, som utgör
ett stort hot mot världsarvsstaden. För att hindra att ytterligare
fuktskador drabbar de gamla husen i Visby är det nödvändigt att
vidta konkreta åtgärder, som säkerställer att detta unika världsarv
bevaras för framtiden.
Vi anser att byggnadstekniker och byggnadsbiologer behövs för
utredning av skador och för rådgivning inför gatunivåförändringar,
ombyggnader, dräneringar m.m. Ett regelverk för hantering av
grundvatten i samband med markingrepp måste inrättas och de
juridiska och ekonomiska ansvarsfrågorna kring drabbade byggnader
måste utredas. För att kunna skapa en beredskap inför framtiden
krävs - anser vi - fördjupade utredningar och åtgärdsprogram för
alla dessa frågor.
Ovan nämnda utredningar kräver ekonomiska insatser. Utredningarna
bör inledas med ett brett seminarium där företrädare för
myndigheter, jurister, försäkringsombud och en rad olika experter
ges tillfälle att klarlägga problemen och förbereda de regelverk som
är nödvändiga för att motverka dyra och sannolikt oreparabla problem
med fuktskador i världsarvet Visby.
Med hänvisning till vad vi här har anfört föreslår vi att
riksdagen skall tillkännage för regeringen vad vi här framfört.
Därmed bör riksdagen således bifalla motion 2000/01:Kr268 (m).
3. Renodling av RAÄ:s roll (punkt 5)
av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2000/01:Kr235 yrkande 6 i denna del, 2000/01:Kr272 yrkande 2,
2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Kr215 yrkande 2.
Ställningstagande
Som framhållits av Moderata samlingspartiet bör RAÄ:s roll renodlas
till att vara central sektorsmyndighet utan egna
genomföranderesurser. Verksamheten vid bl.a. Birka skall på sikt
överföras till annan huvudman. En alternativ lösning skulle kunna
vara avtal, liknande det som träffats mellan RAÄ och Kalmar läns
museum angående verksamheten vid Eketorps borg på Öland.
Vidare anser vi att RAÄ inte skall ägna sig åt arkeologiska
undersökningar i egen regi. Vi konstaterar - liksom motionärerna
bakom motion 2000/01:
Kr272 (m) - att konkurrens om arkeologiska uppdrag saknas i många
delar av landet. En huvuddel av de arkeologiska arbetena i riket
genomförs inom ramen för RAÄ:s egen uppdragsverksamhet. För att öka
konkurrensen och stimulera uppkomsten av fler arkeologiska aktörer
bör RAÄ:s egen uppdragsverksamhet frigöras från det centrala verket.
Vi anser det orimligt att RAÄ som granskar länsstyrelsers beslut vad
gäller val av undersökande enhet får ha egen uppdragsverksamhet. Ett
avskiljande av densamma skulle renodla och tydliggöra det centrala
verkets roll. Dessutom skulle mångfald och konkurrens inom den
arkeologiska verksamheten gynnas därigenom.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen
således bifalla motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del,
2000/01:Kr272 (m) yrkande 2, 2001/02:Kr205 (m) yrkande 2 i denna del
och 2001/02:Kr215 (m) yrkande 2.
4. Renodling av RAÄ:s roll (punkt 5)
av Ewa Larsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Kr272 yrkande 2 och 2001/02:Kr215 yrkande 2 samt bifaller
delvis motionerna 2000/01:Kr235 yrkande 6 i denna del och
2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del.
Ställningstagande
I likhet med vad som framförts motionsvägen anser jag att det är
orimligt att RAÄ som tillsynsmyndighet granskar länsstyrelsernas
beslut om arkeologisk undersökningsverksamhet samtidigt som
myndigheten har en egen avdelning för arkeologiska undersökningar,
UV. För att renodla och tydliggöra den centrala myndighetens roll är
det nödvändigt att UV avskiljs från RAÄ.
Med hänvisning till det anförda föreslår jag att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad jag här har framfört om renodling av
RAÄ:s roll. Därmed bör riksdagen således bifalla motionerna
2000/01:Kr272 (m) yrkande 2 och 2001/02:Kr215 (m) yrkande 2 samt
delvis bifalla motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i denna del
och 2001/02:Kr205 (m) yrkande 2 i denna del.
5. RAÄ:s informationsverksamhet (punkt 6)
av Ewa Larsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande
lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Kr701 yrkande 32.
Ställningstagande
Som framgår av motion 2000/01:Kr701 (mp) är det angeläget att stärka
kulturmiljöns plats i samhällsplaneringen. Mycket återstår att göra
i detta hänseende - inte minst när ny infrastruktur planeras.
Ansvarig för att sprida kunskap om kulturmiljön och gällande
lagstiftning är i första hand RAÄ. Mot den bakgrunden är det
motiverat att riksdagen tillkännager för regeringen att RAÄ:s
informationsverksamhet bör förstärkas.
Med hänvisning till det anförda föreslår jag att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad jag här har framfört om RAÄ:s
informationsverksamhet. Därmed bör riksdagen således bifalla motion
2000/01:Kr701 (mp) yrkande 32.
6. Regler för statliga byggnadsminnen (punkt 8)
av Peter Pedersen och Boel Lindén (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande
lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr235.
Ställningstagande
I demokratisk ordning kan vem som helst väcka fråga om byggnadsminne
för vilken byggnad som helst. Man behöver således inte äga den
aktuella byggnaden. Länsstyrelsen bereder då ärendet, dokumenterar
och utarbetar förslag till skyddsföreskrifter. Vidare för
länsstyrelsen en dialog med fastighetsägaren, länsmuseet, RAÄ,
kommunen och den som väckt frågan. Länsstyrelsens styrelse beslutar
i ärendet efter föredragning av länsantikvarien.
Statliga byggnadsminnen hanteras av RAÄ. Enskilda personer kan
inte, som är fallet med kommunala eller privata byggnader, väcka
frågan om att en statligt ägd byggnad skall förklaras som
byggnadsminne.
Eftersom en formell samordning saknas, förloras helhetssynen i den
miljö man vill bevara. De som har den största kunskapen och
möjlighet till helhetssyn på en ort är länsstyrelsen eller det
regionala självstyrelseorganet. Dessa har ansvaret för bevakningen
av helhetsmiljön, riksintresseområdena och världsarvsområdena.
Mot denna bakgrund anser vi i likhet med motionärerna bakom motion
2001/02:Kr235 (v) att statliga byggnadsminnen bör lyda under samma
regler och hanteras på samma sätt som byggnadsminnen, vilka ägs av
privatpersoner, kommuner, stiftelser eller företag.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört om regler för
statliga byggnadsminnen. Därmed bör riksdagen bifalla motion
2001/02:Kr235 (v).
7. Skyddet för skeppsvrak (punkt 9)
av Ewa Larsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande
lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr292 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
I likhet med motionärerna bakom motion 2001/02:Kr292 (mp) anser jag
att skyddet för förlista fartyg bör stärkas genom att nuvarande
hundraårsgräns ändras så att skeppsvrak betraktas som fornlämningar
om minst femtio år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak. Vidare
bör regeringen både inom det nordiska och det europeiska samarbetet
verka för en sådan femtioårsgräns. Detta bör riksdagen tillkännage
för regeringen och således bifalla motion 2001/02:Kr292 (mp)
yrkandena 1 och 2.
8. Upphandling vid arkeologiska undersökningar (punkt 10)
av Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m),
Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m) och Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha följande
lydelse:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2000/01:Kr235 yrkande 6 i denna del, 2000/01:Kr271 yrkande 1,
2001/02:Kr205 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Kr215 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att 2 kap. 11 och 13 §§ kulturminneslagen skall ändras så
att lagen om offentlig upphandling skall gälla vid arkeologiska
undersökningar. Likaledes bör lagen om offentlig upphandling ändras
så att bilagan till lagen, som benämns Förteckning av tjänster,
tillförs ''''''''arkeologiska undersökningar'''''''' antingen under avdelning A,
punkt 12 Arkitekttjänster, ingenjörs- och konstruktörstjänster,
stadsplanerings- och landskapsarkitekturstjänster, anknutna
vetenskapliga och tekniska konsulttjänster samt tjänster avseende
teknisk provning och analys eller under avdelning B, punkt 26
Tjänster inom kultur, fritids- och idrottsverksamhet. Regeringen bör
således låta utarbeta och därefter förelägga riksdagen förslag till
ändring av de båda lagarna.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen
således delvis bifalla motionerna 2000/01:Kr235 (m) yrkande 6 i
denna del, 2000/01:Kr271 (m) yrkande 1, 2001/02:Kr205 (m) yrkande 2
i denna del och 2001/02:
Kr215 (m) yrkande 1.
9. Elektroniskt anbudsförfarande (punkt 11)
av Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m), Roy Hansson (m),
Birgitta Sellén (c) och Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande
lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Kr271 yrkande 2.
Ställningstagande
Lagen om offentlig upphandling medger numera elektronisk överföring
av anbud och anbudsansökningar liksom annonsering av
ansökningsinbjudningar.
Vi anser därför - i likhet med motionärerna bakom motion
2000/01:Kr271 (m) yrkande 2 - att RAÄ:s verkställighetsregler för
länsstyrelsernas beslut om arkeologiska undersökningar skall ändras
så att de överensstämmer med den nya lydelsen i lagen om offentlig
upphandling. Därmed skulle ett elektroniskt förfarande kunna
tillämpas i fortsättningen.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen
således bifalla motion 2000/01:Kr271 (m) yrkande 2.
10.Begreppet signifikans i kulturminneslagen (punkt 12)
av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde ha följande
lydelse:
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr300 yrkande 1.
Ställningstagande
Som framgår av motion 2001/02:Kr300 (m) framförs då och då
uppfattningen att kulturminneslagen tolkats alltför bokstavligt när
länsstyrelserna ställts inför att bedöma resultatet av en
arkeologisk förundersökning. Det hävdas att det inte har krävts
särskilt starka argument för att besluta om att fortsätta med en
särskild undersökning.
Ett sätt att öka tydligheten i kulturminneslagens bestämmelser i 2
kap. vore att införa en bestämmelse med krav på att resultatet av
förundersökning skall värderas bland annat med hänsyn till
signifikansen hos det aktuella fornminnet. Gör länsantikvarien
bedömningen att en grundligare undersökning bara skulle bekräfta vad
som redan är känt skall det sökta tillståndet beviljas rutinmässigt
utan ytterligare utgrävning.
Vi anser att en sådan bestämmelse skulle öka allmänhetens tilltro
till lagen och underlätta dialogen mellan de antikvariska
myndigheterna och dem som är intressenter i olika arbetsföretag.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört om en ändring av
kulturminneslagen. Därmed bör riksdagen således bifalla motion
2001/02:Kr300 (m) yrkande 1.
11.Handläggningstider vid arkeologiska undersökningar
(punkt 13)
av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha följande
lydelse:
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Kr272 yrkande 1.
Ställningstagande
Behov av arkeologiska undersökningar enligt kulturminneslagen
aktualiseras ofta vid nybyggnation eller annan exploatering. Helt
naturligt förekommer därvid intressekonflikter mellan exploaterings-
och bevarandeintressen. En byggnation kan fördyras väsentligt eller
rent av inte komma till stånd trots att myndigheterna till slut
medger att en fornlämning tas bort. Vi anser i likhet med
motionärerna bakom motion 2000/01:Kr272 (m) att detta inte är
tillfredsställande.
Den formella processen kan göra att det kan ta mer än ett år innan
t.ex. en arkeologisk utgrävning påbörjas. Fältsäsongen för arkeologi
är i stort begränsad till den varma årstiden vilket innebär att det
kan gå ett och ett halvt år från det att exploatören lämnar den
ursprungliga ansökan enligt kulturminneslagen till länsstyrelsen
till dess att byggstarten kan äga rum.
Nuvarande lagar och förordningar rörande arkeologiska
undersökningar begränsar således möjligheterna till en flexibel
handläggning av ärenden som rör undersökning av fast fornlämning. En
lösning för att möjliggöra kortare handläggningstider är att ändra i
regelverket så att större frihet ges för länsstyrelsen att hantera
frågorna.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört om ändring av
bestämmelserna om arkeologiska undersökningar. Därmed bör riksdagen
således bifalla motion 2000/01:Kr272 (m) yrkande 1.
12.Kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar (punkt 14)
av Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m),
Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c), Ana
Maria Narti (fp) och Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde ha följande
lydelse:
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2001/02:Kr375 och 2001/02:Kr376.
Ställningstagande
När en fastighetsägare önskar uppföra en byggnad eller annan
anläggning, under vilken det anses finnas antikvariska
fornlämningar, tvingas utföraren av anläggningsarbetet att betala
kostnaderna för detta, kostnader som ofta blir avsevärda. Den s.k.
exploatören är ensam ansvarig för att bära de kostnader som kan
uppstå vid en arkeologisk undersökning. Risken är stor att
exploatören, för att undgå stora undersökningskostnader, frestas att
mycket snabbt förstöra påträffat fornfynd genom att gräva eller
spränga bort det, vilket är en olaglig handling. På så vis kan
ovärderliga historiska fynd för all framtid gå om intet.
Mot denna bakgrund anser vi - i likhet med motionärerna bakom
motionerna 2001/02:Kr375 (fp) och 2001/02:Kr376 (c) - att någon form
av gemensam eller offentlig finansiering av arkeologiska
undersökningar och utgrävningar skall utredas. En sådan finansiering
kan vara helt eller delvis statlig. En annan finansieringsväg kan
vara att en fond byggs upp ur vilken exploatörer kan söka medel för
att möta kostnaderna i samband med utgrävningarna.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen
således delvis bifalla motionerna 2001/02:Kr375 (fp) och
2001/02:Kr376 (c).
13.Avyttring av föremål från arkeologiska massfynd (punkt 16)
av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha följande
lydelse:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:Kr240.
Ställningstagande
Vi anser i likhet med motionärerna bakom motion 2000/01:Kr240 (m)
att en översyn av gällande lagar bör göras för att möjliggöra
försäljning av delar av arkeologiska fynd, när fynden är mycket
rikliga, av samma sort och med ett begränsat bevarandevärde. Som
exempel kan nämnas den stora mängd kinesiska porslinsskärvor,
närmare nio ton, som hittades vid bärgningen av den förlista
ostindiefararen Götheborg I. En försäljning - som således inte är
tillåten i dag - skulle kunna ge intäkter för att finansiera
exempelvis ett kulturprojekt.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen
således bifalla motion 2000/01:Kr240 (m).
14.Information och utbildning om fornlämningar (punkt 20)
av Inger Davidson (kd), Dan Kihlström (kd), Ewa Larsson (mp) och
Ana Maria Narti (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande
lydelse:
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr265 yrkandena 3 och 4 och bifaller delvis motion
2000/01:Kr323 yrkande 2.
Ställningstagande
En grundförutsättning för att fornlämningar i skogsmark inte skall
skadas är att de är kända. Informationen till markägarna måste
därför förbättras, vilket understrukits i motion 2001/02:Kr265 (kd).
Ansvarig myndighet måste ges förutsättningar för både registrering
av objekten och information till markägaren.
Vidare menar vi att utbildningen rörande frågor om fornlämningar i
skogsmark behöver utökas inom både skogsvårdsstyrelser och
länsstyrelser, vilka är de myndigheter som är delaktiga i det
praktiska arbetet med att bevara de kulturhistoriska lämningarna.
Sådan utbildning bör också erbjudas skogsägare och företag som
erbjuder skogsbrukstjänster.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motion 2001/02:Kr265 (kd) yrkandena 3 och 4 och delvis
bifalla motion 2000/01:
Kr323 (s) yrkande 2.
15.Information och utbildning om fornlämningar (punkt 20)
av Birgitta Sellén (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande
lydelse:
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr265 yrkande 4 och avslår motionerna 2000/01:Kr323 yrkande
2 och 2001/02:Kr265 yrkande 3.
Ställningstagande
Jag anser att det är angeläget att utbildning i frågor som rör
fornlämningar i skogen utökas, inom både skogsvårdsstyrelserna och
länsstyrelserna, vilka är de myndigheter som är delaktiga i det
praktiska arbetet med att bevara de kulturhistoriska lämningarna.
Sådan utbildning bör också erbjudas skogsägare och företag som
erbjuder skogsbrukstjänster.
Med hänvisning till det anförda föreslår jag att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad jag här framfört. Därmed bör
riksdagen således bifalla motion 2001/02:Kr265 (kd) yrkande 4 och
avslå motionerna 2000/01:Kr323 (s) yrkande 2 och 2001/02:Kr265 (kd)
yrkande 3.
16.Översyn av kulturminneslagen m.m. (punkt 21)
av Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m),
Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c) och
Anne-Katrine Dunker (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde ha följande
lydelse:
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2000/01:MJ306 yrkande 8 i denna del, 2000/01:MJ312 yrkande 5,
2001/02:Kr265 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Kr278 yrkandena 1 och 2,
2001/02:MJ339 yrkande 2 samt bifaller delvis motion 2000/01:Kr232.
Ställningstagande
Vi anser i likhet med vad som anförs i en rad motioner att det är
angeläget att dagens skogsägare och brukare liksom tidigare har
möjlighet och rätt att bruka sin skogsmark effektivt. Denna
möjlighet kan inskränkas på grund av att hänsyn måste tas till
fornlämningarna i skogen. Någon rätt till ersättning för att
brukandet försvåras finns inte i dag. En översyn av regelverket bör
därför göras i syfte att ersättning skall kunna utgå till markägaren
i sådana fall.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall
tillkännage för regeringen vad vi här framfört. Därmed bör riksdagen
således bifalla motionerna 2000/01:MJ306 (m) yrkande 8,
2000/01:MJ312 (kd) yrkande 5, 2001/02:Kr265 (kd) yrkandena 1 och 2,
2001/02:Kr278 (m) yrkandena 1 och 2, 2001/02:MJ339 (c) yrkande 2
samt delvis bifalla motion 2000/01:Kr232 (s).
17.Stöd till bevarande av hälsingegårdar m.m. (punkt 26)
av Ewa Larsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 26 borde ha följande
lydelse:
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr378.
Ställningstagande
I likhet med vad som anförs i motion 2001/02:Kr378 (c, mp) anser jag
att de ekonomiska möjligheterna bör förbättras när det gäller
bevarande av värdefulla kulturmiljöer och byggnader som är av
riksintresse för kulturmiljövården. I motionen nämns som exempel
gårdar och bymiljöer i Hälsingland, t.ex. Vängsbo by i Ovanåker.
Underhåll och bevarande är dyrbart för ägarna. Det borde därför, som
föreslås i motionen, vidtas åtgärder för att dessa kulturmiljöer
inte skall äventyras på grund av eftersatt underhåll, bl.a. bör det
finnas statliga bidrag att fördela till ägarna från RAÄ och
länsmuseerna. Jag anser att riksdagen som sin mening med bifall till
motionen bör tillkännage detta för regeringen.
18.Stöd till förvaltning av kulturhistoriskt unika
anläggningar och miljöer (punkt 30)
av Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde ha följande
lydelse:
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr217 och bifaller delvis motionerna 2001/02:Kr374 och
2001/02:Kr379.
Ställningstagande
Vi instämmer i vad som anförs i motion 2001/02:Kr217 (m) om att
endast två förvaltningsformer torde vara långsiktigt hållbara för
att bevara vissa industriminnen och de få fortfarande levande och
sammanhållna kulturmiljöerna som är av nationellt intresse, nämligen
genom offentligt övertagande eller bildande av objektsanknutna
stiftelser enligt den modell som beskrevs av Kulturarvsutredningen i
betänkandet Kulturegendomar och kulturföremål (SOU 1995:128). Som
konstateras i motionen är alternativet offentligt övertagande
dyrbart för samhället.
Med det nuvarande systemet för bidrag till kulturmiljövård kan det
tomma skalet (byggnaden) i kulturmiljöerna hjälpligt bevaras, men
inte det som skänker dem liv och innehåll, dvs. museal
industriproduktion, inventariesamlingar, parker och kulturlandskap.
Vi anser att engångsbidrag till objektsanknutna stiftelser skulle
kunna lösa ett antal centrala problem inom den nuvarande
kulturminnesvården. En grundläggande förutsättning för ett sådant
system är, som framhålls i motion 2001/02:Kr217 (m), att kontrollen
över de medel som tillförs en stiftelse förbehålls offentligt
utsedda representanter i stiftelsens styrelse samt att ändamålet med
stiftelsen tydligt reglerar utdelningen av avkastningen till
objektet.
Vi föreslår i enlighet med motion 2001/02:Kr217 (m) att riksdagen
tillkännager för regeringen att förordningen (1993:379) om bidrag
till kulturmiljövård bör ändras så att det blir möjligt att tillföra
en stiftelse kapital av sådan storlek att stiftelsen blir
självbärande. Denna typ av bidrag bör kunna utgå till ett mindre
antal, från kulturhistorisk synpunkt nationellt prioriterade
anläggningar. Bidraget skall kunna tillföras en fond vars avkastning
tillsammans med stiftelsens övriga intäkter är så stor att
stiftelsen får kostnadstäckning för drift och långsiktigt underhåll.
Riksdagen bör således bifalla motion 2001/02:Kr217 (m) och delvis
bifalla motionerna 2001/02:Kr374 (s) och 2001/02:Kr379 (s).
19.Bevarande av lador (punkt 31)
av Ewa Larsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 31 borde ha följande
lydelse:
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:MJ375 yrkande 3.
Ställningstagande
Samtidigt som stora resurser satsas på att bevara borgerskapets
byggnader i städerna, förfaller den agrara kulturens timrade lador i
stora delar av landet. Mot denna bakgrund bör länsmuseernas
förstärkta resurser för år 2002 liksom det ökade anslaget till
kulturmiljövård bl.a. kunna nyttjas till att inventera, underhålla
och bevara timrade ängslador. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 2001/02:MJ375 (mp) yrkande 3 som sin mening tillkännage för
regeringen.
20.Tre internationella konventioner (punkt 33)
av Ewa Larsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 33 borde ha följande
lydelse:
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr286.
Ställningstagande
Som framgår av motion 2001/02:Kr286 (mp) utgörs ett av de största
enskilda hoten mot världens kulturarv i dag av den förstörelse som
forntida gravplatser, tempel och andra historiska lämningar utsätts
för av plundrare på jakt efter föremål att avyttra på den
internationella konstmarknaden. Denna rovdrift på de materiella
lämningarna av det förgångna pågår i större skala än någonsin
tidigare. Om inte plundringen bromsas kommer spåren efter
åtskilliga, nästan helt outforskade, kulturer att utplånas de
närmaste åren och viktiga delar av mänsklighetens historia förblir
för alltid okända.
Enda sättet att stoppa denna hänsynslösa rovdrift på
mänsklighetens historia är internationellt samarbete. Sverige bör
därför snarast tillträda de internationella konventioner, som syftar
till att begränsa handeln med rovgrävda, stulna och illegalt
exporterade kulturföremål samt verka internationellt för att de
nordiska länderna och EU-länderna gör detsamma. Detta bör riksdagen
med bifall till motion 2001/02:Kr286 (mp) tillkännage för
regeringen.
21. Unescokonventionen om skydd för kulturarv under
vatten (punkt 34)
av Ewa Larsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 34 borde ha följande
lydelse:
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Kr292 yrkande 3.
Ställningstagande
I enlighet med vad som anförs i motion 2001/02:Kr292 (mp) anser
jag att Unescokonventionen om skydd för kulturarv under vatten skall
undertecknas av regeringen. Riksdagen bör därför göra ett
tillkännagivande för regeringen med denna innebörd och därmed
bifalla motion 2001/02:Kr292 (mp) yrkande 3.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda
yttranden. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Nya objekt på världsarvslistan (punkt 2)
Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m) anför:
Eftersom två tredjedelar av alla världsarv är belägna i Europa har
vi förståelse för att Sverige bör vara återhållsamt med att föra
fram nya nomineringar. Inte desto mindre vill vi framhålla att de
miljöer som nämnts i nu aktuella motioner skulle vara intressanta
objekt på Unescos världsarvslista. En ökad restriktivitet när det
gäller nomineringar skulle kunna aktualisera frågan om det i stället
bör införas nya nationella skyddsformer.
2. Nya objekt på världsarvslistan (punkt 2)
Ana Maria Narti (fp) anför:
Jag har med tillfredsställelse noterat att RAÄ föreslagit att
regeringen skall nominera Grimetons radioanläggning till Unescos
världsarvslista och att ärendet för närvarande bereds inom
Regeringskansliet. Jag har därför avstått från att reservera mig
till förmån för motion 2000/01:Kr211 (fp).
3. Nya objekt på världsarvslistan (punkt 2) och Stöd till be-
varande av hälsingegårdar m.m. (punkt 26)
Birgitta Sellén (c) och Anne-Katrine Dunker (m) anför:
Vi vill påminna om att det i motion 2000/01:Kr267 (m) sägs att
hälsingegårdarna är en given kandidat till Unescos världsarvslista.
Vi vill också påminna om att det i motion 2001/02:Kr378 (c, mp)
yrkas att de ekonomiska möjligheterna att bevara värdefulla
kulturmiljöer och byggnader såsom hälsingegårdar skall förbättras.
4. Renodling av RAÄ:s roll (punkt 5)
Ewa Larsson (mp) anför:
Jag påminner om att Miljöpartiet de gröna hösten 1998 i en
partimotion framförde åsikten att det inte är rimligt att RAÄ är
tillsynsmyndighet över kulturmiljövården samtidigt som myndigheten
själv utför arkeologisk undersökningsverksamhet. Miljöpartiet
föreslog mot den bakgrunden att frågan om att separera myndighetens
båda uppgifter skulle utredas.
5. Placering av fornfynd (punkt 15)
Birgitta Sellén (c) anför:
Jag vill påminna om att Centerpartiet i olika sammanhang, bl.a. i en
debatt i kammaren tidigare denna vår med anledning av
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU14 Museer och utställningar,
framfört åsikten att fornfynd skall visas i museer så nära
fyndplatsen som möjligt.
6. Skydd och vård av kulturhistoriskt värdefulla fiskelägen
m.m. (punkt 24)
Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m) anför:
Vi har avstått från att yrka bifall till motion 2000/01:Kr216 (m) om
en utredning om statligt ekonomiskt ansvar för småhamnar och motion
2001/02:
Kr221 (m) om statligt byggnadsvårdsbidrag till sådana kulturvärden i
den svenska kustmiljön som utgörs av hamnbyggnader, skutor och
fartyg. Vi vill ändå framhålla att man borde se till helheten i de
kulturhistoriskt intressanta och skyddsvärda kustmiljöerna när
statligt bidrag skall ges till vård och bevarande.
7. Skydd och vård av kulturhistoriskt värdefulla fyrar (punkt
25)
Birgitta Sellén (c) anför:
Jag vill framhålla behovet av att en översyn görs och ett samlat
förslag utarbetas om hur kulturhistoriskt värdefulla fyrar, som inte
längre har någon betydelse för sjösäkerheten, skall förvaltas och
vårdas och hur de skall kunna överföras från statlig ägo till andra
huvudmän som kan ansvara för att de underhålls och vårdas. Jag har
dock avstått från att yrka bifall till förslaget i motion
2001/02:Kr380 (c) att ett översynsuppdrag av detta slag skall ges
till Sjöfartsverket mot bakgrund av att Sjöfartsverket och Statens
fastighetsverk nu arbetar med en inventering och en bevarandeplan
som skall vara klar år 2004.
8. Stöd till bevarande av folkhögskolebyggnader (punkt 28)
Elisabeth Fleetwood, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine
Dunker (alla m) anför:
Vi vill påminna om att Moderata samlingspartiet i sin budgetmotion
2001/02:
Kr340 stödde regeringens förslag att öka anslaget 28:27 Bidrag till
kulturmiljövård med 56 miljoner kronor för år 2002. Vi beklagar att
riksdagen på utskottsmajoritetens förslag minskade denna
anslagshöjning med 10 miljoner kronor. Därmed minskade möjligheterna
att lämna bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefulla byggnader,
t.ex. de i motion 2001/02:Kr602 (m) aktualiserade äldre och
skyddsvärda folkhögskolebyggnaderna.
9. Bevarande av vissa industrihistoriska kulturmiljöer (punkt
29)
Birgitta Sellén (c) anför:
Jag har avstått från att yrka bifall till motion 2001/02:Kr236 (c)
om statligt bidrag till sådana kulturhistoriskt och
industrihistoriskt intressanta anläggningar som fortfarande är i
drift, t.ex. vattenkraftverk, smedjor, kvarnar och affärer, mot
bakgrund av att regeringens delegation för beredning av frågor om
den särskilda satsningen på industrisamhällets kulturarv (Ku
1999:06) avlämnar sin slutrapport den 30 juni 2002. Jag förutsätter
att regeringen tar ställning i den kommande budgetpropositionen till
resultaten av denna satsning och redovisar sin syn på framtida
prioriteringar när det gäller industriarvet m.m.
Jag vill också framhålla att det finns ett världsunikt
kulturhistoriskt industriarv i Koppardalen i Avesta, vilket
uppmärksammas i motion 2001/02:
Kr289 (c). Jag förutsätter att ansvariga statliga instanser
inbegriper bevarandet av detta i det fortsatta arbetet med landets
industrihistoriska arv.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 2001/02:171 Unescos världsarvskonvention och
de svenska världsarvsobjekten lämnas en beskrivning av konventionen
och dess tillämpning inom Unesco och i Sverige. Vidare redovisas de
objekt som finns uppförda på den s.k. världsarvslistan. Regeringen
gör en bedömning av konventionens framtida tillämpning i Sverige.
Regeringen anser att nuvarande regelverk och organisation för skydd
och stöd till de svenska världsarven är tillfredsställande samt att
Sverige i framtiden bör vara restriktivt med att nominera nya
världsarv.
Följdmotion
2001/02:Kr8 av Bertil Persson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den svenska slavhandelskolonin och nuvarande världsarvet
Cape Coast Castle i Ghana.
Motioner från allmänna motionstiden 2000
2000/01:Kr203 av Bertil Persson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Ystad och Eksjö förs upp på världsarvslistan.
2000/01:Kr211 av Lennart Kollmats (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ansöka om att uppföra Grimetons radioanläggning på
Unescos världsarvslista.
2000/01:Kr215 av Bertil Persson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ta upp diskussioner med Landskrona och Skåne om att
återskapa Uranienborg på Hven.
2000/01:Kr216 av Maud Ekendahl (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda om staten återigen borde överta det ekonomiska
ansvaret för småhamnarna.
2000/01:Kr218 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skydda Österlens fiskelägen enligt kulturminneslagen.
2000/01:Kr232 av Tomas Eneroth m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av hur röjningsrösen hanteras enligt
kulturminneslagen.
2000/01:Kr235 av Bo Lundgren m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kulturmiljön.
2000/01:Kr240 av Ewa Thalén Finné och Cecilia Magnusson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om försäljning av delar av arkeologiska fynd.
2000/01:Kr266 av Agneta Brendt och Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av lagstiftningens tillämpning
beträffande kyrkogårdarnas förvaltning och skötsel.
2000/01:Kr267 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Hälsingegårdar som världsarv.
2000/01:Kr268 av Roy Hansson m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda åtgärder för att hindra ytterligare fuktskador
på de gamla husen i världsarvsstaden Visby.
2000/01:Kr271 av Jan Backman och Lennart Fridén (m):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av lagen om offentlig upphandling så att den kommer att gälla för
arkeologiska undersökningar (med motsvarande följdändring av
kulturminneslagen).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det
finns behov av att ändra Riksantikvarieämbetets
verkställighetsföreskrifter så att ett elektroniskt förfarande
möjliggörs i enlighet med vad som anförs i motionen.
2000/01:Kr272 av Inga Berggren och Jan Backman (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av kortare handläggningstider vid
arkeologiska undersökningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skilja Riksantikvarieämbetets
uppdragsverksamhet från det centrala verket.
2000/01:Kr322 av Willy Söderdahl (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lokala och regionala museers möjligheter att själva ta
hand om fornfynd.
2000/01:Kr323 av Agneta Brendt (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en riksomfattande inventering och
digitalisering av fornlämningar i skogsmark.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av stöd och rådgivning om fornlämningar
i skogsmark till markägare och information till de entreprenörer
och maskinförare som utför avverkningsarbete.
2000/01:Kr325 av Kaj Larsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utredning och finansiering av icke aktiva fiskehamnar.
2000/01:Kr339 av Agneta Brendt (s):
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppdrag att förbättra skyddet av kulturlandskapet och av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det finns ett behov av att skyddsregler,
till förmån för de kulturhistoriska värdena, är gällande och får
verkan mot nya ägare, när prästgårdar försäljs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att finna former som, utan att vara
administrativt betungande eller som innebär alltför stora ingrepp
i äganderätten, kan förbättra skyddet för den kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelsen.
2000/01:Kr602 av Lars Hjertén och Ingvar Eriksson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om folkhögskolans fastigheter.
2000/01:Kr701 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
samarbetet mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet
behöver öka och förbättras.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
Riksantikvarieämbetets informationsverksamhet behöver förstärkas.
2000/01:MJ306 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om fornlämningar.
2000/01:MJ312 av Caroline Hagström m.fl. (kd):
5. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av lagstiftningen som
kan öppna för möjlighet till ersättning för inskränkning i
brukandet inom större fornlämningsområden.
Motioner från allmänna motionstiden 2001
2001/02:Kr202 av Anders Björck (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
till Unesco föreslår att Visingsö bör upptas på världsarvslistan.
2001/02:Kr205 av Bo Lundgren m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kulturmiljön.
2001/02:Kr215 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att upphäva undantaget i lagen om offentlig
upphandling (LOU) för arkeologiska undersökningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avveckla Riksantikvarieämbetets (RAÄ)
avdelning för arkeologisk uppdragsverksamhet.
2001/02:Kr217 av Nils Fredrik Aurelius och Lennart Hedquist (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård bör ändras på
så sätt att det blir möjligt att avsätta upp till 15 miljoner kr som
en engångsersättning till sådana stiftelser som har till ändamål att
säkerställa en långsiktig förvaltning av vissa, ur kulturhistoriskt
perspektiv, särskilt unika anläggningar.
2001/02:Kr221 av Jan Backman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betydelsen av att bevara kulturvärdena i den svenska
kustmiljön.
2001/02:Kr233 av Bertil Persson (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger förslag om Ystad och Eksjö som
världsarv.
2001/02:Kr235 av Willy Söderdahl m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till hur en
förändring av ansvaret för byggnadsminnen kan ske så att
länsstyrelserna eller det regionala självstyrelseorganet får ett
ökat ansvar för dessa frågor.
2001/02:Kr236 av Lena Ek och Erik Arthur Egervärn (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till kulturhistoriskt och industrihistoriskt
intressanta anläggningar som fortfarande är i drift.
2001/02:Kr249 av Lennart Fridén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fyrplatsmiljön vid fyren Pater Noster räddas, skyddas
och får en säker förvaltning för framtiden.
2001/02:Kr265 av Inger Strömbom (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av en konsekvensanalys av
kulturminneslagens effekter för skogsbruket.
2. Riksdagen beslutar att en översyn skall göras av nuvarande
lagstiftning i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av information till markägarna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av utbildning.
2001/02:Kr278 av Carl G Nilsson och Per-Samuel Nisser (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om översyn av kulturmiljölagen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ersättningar vid intrång enligt
kulturmiljölagen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skogsvårdsorganisationens roll enligt
kulturmiljölagen.
2001/02:Kr286 av Ingegerd Saarinen och Ewa Larsson (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
regeringen snarast bör tillträda Unescos konvention om förbud mot
och förhindrande av olovlig import, export och överföring av
äganderätt avseende kulturegendom (1970).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
regeringen snarast bör verka i Nordiska rådet för tillträdande av
de nordiska länderna och i EU för tillträdande av EU-nationerna
till nämnda Unescokonvention.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
regeringen snarast bör tillträda Unidroitkonventionen om stulna
eller illegalt exporterade kulturföremål från 1995.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
regeringen snarast bör verka i Nordiska rådet för tillträdande av
de nordiska länderna och i EU för tillträdande av EU-nationerna
till nämnda Unidroitkonvention.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
regeringen snarast bör ratificera Haagkonventionens (1954) andra
protokoll från 1999 om skydd av kulturföremål i händelse av väpnad
konflikt.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
regeringen snarast bör verka i Nordiska rådet för tillträdande och
ratificering av de nordiska länderna och i EU för tillträdande och
ratificering av EU-nationerna till nämnda Haagkonventions första
och andra protokoll.
2001/02:Kr289 av Kenneth Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det nationella ansvaret för de världsunika
kulturhistoriska industriarven i Avesta utreds.
2001/02:Kr292 av Ingegerd Saarinen (mp):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till skärpning
av kulturminneslagen avseende kriteriet för fartygs
förlisningstidpunkt så att lagens skydd utvidgas till att gälla
vrak förlista för 50 år sedan eller mer.
2. Riksdagen beslutar att regeringen skall verka i Nordiska rådet
och i EU för att fartyg som förlist för 50 år sedan eller mer
skall få skydd enligt relevant lagstiftning.
3. Riksdagen beslutar att regeringen skall underteckna Unescos
kommande konvention om skydd för kulturarv under vatten.
2001/02:Kr297 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, kd, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
Riksantikvarieämbetet får i uppdrag att undersöka möjligheten av ett
projektarbete om Tjustbygdens förhistoria.
2001/02:Kr300 av Jan Backman och Lennart Fridén (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillföra begreppet signifikans i lagen om
kulturminnen.
2001/02:Kr373 av Karin Wegestål m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en långsiktigt hållbar lösning för att de
arkeologiska fynden från Uppåkra skall kunna förvaras och visas i
Skåne.
2001/02:Kr374 av Michael Hagberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av statligt stöd till stiftelser för långsiktig
förvaltning av vissa från kulturmiljösynpunkt unika anläggningar.
2001/02:Kr375 av Karl-Göran Biörsmark (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kostnadsansvar vid arkeologiska fynd.
2001/02:Kr376 av Lena Ek och Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utredning om gemensam finansiering av arkeologiska
undersökningar och utgrävningar vid exploatering av mark.
2001/02:Kr378 av Sven Bergström och Lotta Nilsson-Hedström (c, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrade ekonomiska möjligheter att bevara värdefulla
kulturmiljöer och byggnader.
2001/02:Kr379 av Sonia Karlsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett långsiktigt bevarande av unika anläggningar och
kulturmiljöer.
2001/02:Kr380 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sjöfartsverkets ansvar att ge ett samlat förslag på hur
underhåll och ägande av fyrar med kulturellt värde, men utan
säkerhetsmässig betydelse, kan överföras till annan huvudman eller
annat ägande.
2001/02:Kr381 av Karin Jeppsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Hanö fyr.
2001/02:Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
samarbetet mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet
behöver utvecklas.
2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av kulturminneslagen och dess
effekter för skogsnäringen.
2001/02:MJ375 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bevarandet av gamla timrade lador i det agrara
kulturlandskapet.