Justitieutskottets betänkande
2001/02:JUU8

Den ekonomiska brottsligheten

Sammanfattning

I  detta  betänkande behandlar utskottet regeringens
årliga skrivelse (skr. 2001/02:40) om den ekonomiska
brottsligheten,  fyra  med  anledning  av skrivelsen
väckta motioner samt yrkanden ur sju motioner väckta
under  den  allmänna  motionstiden  2001.  Utskottet
behandlar  också  ett  förslag  (2001/02:RR11)  från
Riksdagens   revisorer  som  syftar  till  att  höja
kvaliteten i det arbete som Ekobrottsmyndigheten och
skattebrottsenheterna utför samt att förbättra såväl
kompetensen som  underrättelseverksamheten  inom  de
myndigheter  som arbetar med bekämpning av ekonomisk
brottslighet.

Utskottet föreslår  att  riksdagen  med hänvisning
till pågående eller redan vidtagna åtgärder avslår
såväl Riksdagens  revisorers  förslag  som  samtliga
motionsyrkanden.   Utskottet   föreslår   också  att
regeringens skrivelse läggs till handlingarna.
I  ärendet  finns  sjutton  reservationer och  ett
särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Effektivare myndighetsarbete

Riksdagen avslår Riksdagens  revisorers förslag
2001/02:RR11   i  denna  del  (yrkande   2)   och
motionerna  2001/02:Ju3   yrkandena   3   och  4,
2001/02:Ju5,   2001/02:Ju331   yrkande   5   samt
2001/02:Ju392 yrkande 1.
Reservation 1 (m, fp)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c, mp)

2. Kompetensutveckling inom
ekobrottsområdet

Riksdagen  avslår Riksdagens revisorers förslag
2001/02:RR11 i denna del (yrkande 1).
Reservation 5 (kd, c, mp)

3. Ökade resurser för ekobrottsbekämpning

Riksdagen   avslår    motionerna    2001/02:Ju3
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Ju282.
Reservation 6 (m, fp)

4. Ekobrottsmyndighetens
underrättelseverksamhet

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers  förslag
2001/02:RR11   i   denna   del  (yrkande  4)  och
motionerna 2001/02:Ju331 yrkande 7, 2001/02:Ju370
yrkande 2 samt 2001/02:Ju392 yrkande 4.
Reservation 7 (mp)
Reservation 8 (v)
Reservation 9 (kd)

5. Tillgång till skatteregistret, m.m.

Riksdagen avslår Riksdagens  revisorers förslag
2001/02:RR11 i denna del (yrkande  3)  och motion
2001/02:Ju392 yrkandena 2 och 3.
Reservation 10 (mp)
Reservation 11 (v)

6. Legitimationskontroll

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Ju392  yrkande
5.
Reservation 12 (v)

7. Sänkta skatter för att bekämpa ekonomisk
brottslighet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju2.
Reservation 13 (m, kd)

8. Licensavgifter, m.m.

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:Ju336 och
2001/02:Ju395 yrkandena 1 och 5.

9. Verkställighet av
miljösanktionsavgifter

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju3 yrkande 5.
Reservation 14 (m)

10. En oberoende statlig miljötillsyn

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju4.
Reservation 15 (mp)

11. Skalbolag

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Ju327  yrkande
1.
Reservation 16 (kd)

12. Forskning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju3 yrkande
6 och 2001/02:Ju327 yrkande 2.
Reservation 17 (m, kd)

13. Hemliga tvångsmedel, m.m.

Riksdagen avslår  motion  2001/02:Ju370 yrkande
1.

14. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger regeringens skrivelse  2001/02:40
till handlingarna.



Stockholm den 19 mars 2002

På justitieutskottets vägnar


Fredrik Reinfeldt

Följande   ledamöter   har  deltagit  i  beslutet:
Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar  Johnsson  (s),  Märta
Johansson  (s),  Alice  Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd),  Jeppe Johnsson (m),  Helena  Zakariasén  (s),
Morgan Johansson  (s),  Yvonne  Oscarsson (v), Anita
Sidén (m), Kia Andreasson (mp), Gunnel  Wallin  (c),
Johan  Pehrson  (fp),  Göran  Norlander (s), Lennart
Bolander (m), Yilmaz Kerimo (s)  och  Kjell Eldensjö
(kd).
2001/02

JuU8


Redogörelse för ärendet



I   detta  ärende  behandlar  utskottet  regeringens
årliga  skrivelse  om den ekonomiska brottsligheten,
fyra  med anledning av  skrivelsen  väckta  motioner
samt yrkanden  ur  sju  motioner  väckta  under  den
allmänna   motionstiden  2001.  Utskottet  behandlar
också ett förslag  från Riksdagens revisorer rörande
myndigheternas insatser  mot  ekonomisk brottslighet
med tyngdpunkten på samverkan mellan  de myndigheter
som   har  i  uppdrag  att  bekämpa  den  ekonomiska
brottsligheten.


Regeringens skrivelse


I april  1995  beslutade  regeringen  om  en  samlad
strategi    mot   den   ekonomiska   brottsligheten.
Strategin  redovisades  för  riksdagen  i  skrivelse
1994/95:217. Riksdagen hade ingenting att erinra mot
den framlagda  strategin  (bet. 1994/95:JuU25, rskr.
412).

I strategin slås fast att  det  övergripande målet
är    att    påtagligt    minska    den   ekonomiska
brottsligheten genom åtgärder som innebär en kraftig
förstärkning  av  samhällets  samlade  insatser  mot
sådan   kriminalitet.  Åtgärder  skall  vidtas   som
innebär  en   effektivisering  när  det  gäller  att
förebygga, upptäcka,  utreda  och  lagföra ekonomisk
brottslighet. En ökad tonvikt skall  läggas  vid det
förebyggande  arbetet.  I  detta  ligger  bl.a.  att
kontrollen     skall    effektiviseras    och    att
myndigheterna skall  utveckla  ett problemorienterat
arbetssätt.
Kampen  mot  den  ekonomiska brottsligheten  skall
vara  en prioriterad verksamhet  för  myndigheterna.
Särskild   vikt   skall   läggas  vid  att  samordna
myndigheternas prioriteringar och att utveckla deras
samarbete. Vidare skall myndigheternas  kompetens  i
fråga om ekonomisk brottslighet höjas.
En   annan   huvudpunkt   i   strategin   är   att
näringslivet  måste  ta ett ökat ansvar i kampen mot
den  ekonomiska  brottsligheten,   bl.a.  genom  att
utveckla affärs-etik och kontroll.
För   att   genomföra  dessa  mål  redovisades   i
strategin ett brett  åtgärdsprogram. Detta omfattade
bl.a.   förstärkt   skattekontroll   och   förenklad
skattelagstiftning,  förbättrad  myndighetsstruktur,
gemensamma  kontrollaktioner   från   myndigheterna,
affärsetik  och  internkontroll  inom  näringslivet,
snabbare    utredning    och   process,   förbättrad
lagstiftning om bolagsstyrelser  m.m.,  saner-ing av
utsatta   branscher,  effektivare  lagstiftning   om
penningtvätt,  effektivare  sanktionsregler,  aktivt
internationellt   arbete   bl.a.   inom   EU,   ökad
forskning,   information   till   allmänheten   samt
effektivare     styrning    och    uppföljning    av
myndigheternas verksamhet.
I  syfte  att  underlätta   arbetet  inrättades  i
december 1994 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.
Arbetsgruppen,      som      kallas      regeringens
ekobrottsberedning,   består   av   tjänstemän  från
Justitiedepartementet,    Finansdepartementet    och
Näringsdepartementet.    En   chefstjänsteman    vid
Justitiedepartementet är ordförande.
Regeringen redovisar sedan  år 1996 varje år läget
beträffande  den  ekonomiska  brottsligheten   i  en
skrivelse    till    riksdagen   (skr.   1996/97:49,
1997/98:38,     1998/99:25,     1999/2000:22     och
2000/01:25).
I   den   nu   aktuella    skrivelsen    redovisas
översiktligt   de   åtgärder   som  vidtagits  sedan
föregående   lägesrapport  i  oktober   2000   (skr.
2000/01:25) inom  ramen för regeringens strategi för
samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Till de åtgärder som behandlas hör utvecklingen av
det brottsförebyggande  arbetet, utvecklingen av det
internationella arbetet,  utvecklingen  av  den  nya
myndighetsstrukturen  samt  forskning  om  ekonomisk
brottslighet.
Vidare  redovisas  lagstiftningsarbete  och  andra
åtgärder  rörande  bl.a.  juridiskt  och  ekonomiskt
biträde,     s.k.    målvakter,    stiftelser    och
handelsbolag, handel med skalbolag, punktskatter och
olagliga oljeutsläpp.
I skrivelsen  tillkännages  också  att  regeringen
avser  att  utarbeta  en ny samlad strategi mot  den
ekonomiska brottsligheten.

Riksdagens revisorers förslag


I  mars  2000  beslutade  Riksdagens  revisorer  att
granska statens insatser mot ekonomisk brottslighet.
Revisorernas granskning redovisades i oktober 2001 i
rapporten    2001/02:3    Myndighetssamverkan    mot
ekonomisk brottslighet.

Underlaget  till  granskningen   utgörs  bl.a.  av
intervjuer  med  företrädare  för  de  centrala  och
regionala myndigheterna samt med tjänstemän på lokal
nivå.  De  myndigheter  som främst har granskats  är
Ekobrottsmyndigheten,         åklagarorganisationen,
polismyndigheterna      och     skattemyndigheternas
skattebrottsenheter.  Underlag  i  granskningen  har
också varit Riksrevisionsverkets rapport Vad hindrar
Ekobrottsmyndigheten? En  granskning  av  hinder för
effektivt resursutnyttjande (RRV 2001:29).
Revisorernas  rapport  har  remissbehandlats   och
rapporten har även diskuterats på ett seminarium hos
Riksdagens  revisorer  den  22  november  2001.  Vid
seminariet   deltog   förutom   representanter   för
revisorerna  även  representanter för de myndigheter
som   ansvarar   för   bekämpningen   av   ekonomisk
brottslighet      samt      representanter       för
Regeringskansliet.
I  detta  ärende  behandlar  utskottet ett förslag
från Riksdagens revisorer (förs.  2001/02:RR11)  som
bygger på den nämnda granskningen.
Revisorerna  föreslår  att  regeringen  bör  ges i
uppdrag   att  vidta  nödvändiga  åtgärder  för  att
säkerställa  en  god  kompetensutveckling  för  alla
poliser  och  åklagare  inom  ekobrottsområdet och i
samband  därmed tydligt klarlägga  vilken  myndighet
som  har  ansvaret   för  kompetensutvecklingen  för
poliser och åklagare inom  området.  Regeringen  bör
även  ges  i  uppdrag att vidta ytterligare åtgärder
för att stödja  Ekobrottsmyndigheten  och  tydligare
definiera dess uppgifter och roll samt klarlägga för
Ekobrottsmyndigheten       och      polismyndigheten
nödvändigheten av en god dialog i gemensamma frågor.
Revisorerna föreslår vidare att regeringen bör ges i
uppdrag att ta initiativ till  en  översyn av frågan
om  vem  som  bör  ges  tillgång  till det  centrala
skatteregistret    samt    att    verka   för    att
skattemyndigheterna   visar   större  öppenhet   för
samlokalisering med polis och åklagare  på  de orter
där  polis  och  åklagare  är  öppna  för  en sådan.
Slutligen  föreslår  revisorerna att regeringen  bör
ges i uppdrag att mer aktivt verka för att frågan om
Ekobrottsmyndighetens          tillgång         till
underrättelseverksamhet  får  en  tillfredsställande
lösning.


Utskottets överväganden



Åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att regeringens  skrivelse
läggs   till   handlingarna   och  att  såväl
Riksdagens  revisorers  förslag  som   de   i
ärendet  behandlade motionerna avslås. Jämför
reservationerna 1–17.

Organisationsfrågor, m.m.


Effektivare myndighetsarbete

Den  1  januari   1998   infördes   en   delvis   ny
myndighetsstruktur   för   bekämpning  av  ekonomisk
brottslighet.  I  den  nya  strukturen  ingår  bl.a.
Ekobrottsmyndigheten,  som  när   den   började  sin
verksamhet        övertog        ansvaret        för
ekobrottsbekämpningen i Stockholms, Skåne och Västra
Götalands  län.  Den 1 juli 1999 övertog myndigheten
också ansvaret för  ekobrottsbekämpningen i Hallands
och  Gotlands  län.  Sedan   den  1  juli  2001  har
Ekobrottsmyndigheten      även     ansvaret      för
ekobrottsbekämpningen  i Blekinge  län.  Myndigheten
har dessutom ansvaret för  bekämpning  av  ekonomisk
brottslighet  som  har  nationell  utbredning  eller
internationell    anknytning   eller   som   är   av
principiell natur eller av stor omfattning. I övrigt
svarar respektive åklagarmyndighet för detta arbete.
Ekobrottsmyndigheten    ansvarar   tillsammans   med
Riksåklagaren        för        samordning        av
ekobrottsbekämpningen även i de län  där myndigheten
inte   har  ansvar  för  åklagarverksamheten.   Inom
skatteförvaltningen          finns         särskilda
skattebrottsenheter som skall  biträda åklagarna vid
utredning  av skattebrott. Sedan  år  1995  finns  i
varje   län  ett   regionalt   samverkansorgan   mot
ekobrottslighet. Ekorådet svarar för sådan samverkan
på central nivå.

Revisorerna    anser    att   Ekobrottsmyndigheten
fortfarande har en oklar ställning.  Myndigheten har
anställda åklagare men kommenderade poliser  som  är
anställda av polismyndigheten. Detta förhållande gör
det  extra  nödvändigt  med  en  god  dialog  mellan
Ekobrottsmyndigheten    och    polismyndigheten    i
gemensamma  frågor.  I  samband  med att myndigheten
startade  sin  verksamhet  lämnades  flera   viktiga
frågor     olösta,     t.ex.     samordningen     av
ekobrottsbekämpningen   under   Riksåklagaren,   och
revisorerna  anser att regeringen borde ha varit mer
aktiv   i   att   ge    stöd    till    och    styra
Ekobrottsmyndigheten.
Revisorerna  föreslår att regeringen ges i uppdrag
att  vidta  ytterligare   åtgärder  för  att  stödja
Ekobrottsmyndigheten  och tydligare  definiera  dess
uppgifter   och   roll  samt   att   klarlägga   för
Ekobrottsmyndigheten       och      polismyndigheten
nödvändigheten av en god dialog i gemensamma frågor.
I motion Ju3 (m) anser motionärerna  att  det  bör
ske  en  omorganisation  av  Ekobrottsmyndigheten  i
syfte  att  göra  verksamheten mer effektiv. I samma
motion begärs också  att det skall ske en översyn av
samarbetet    mellan    Ekobrottsmyndigheten     och
skattebrottsenheterna       för       att       göra
ansvarsfördelningen mellan myndigheterna tydligare.
I  motionerna  Ju5  och  Ju331 (båda kd) begärs en
utredning  om  Ekobrottsmyndighetens  ansvarsområde.
Motionärerna   anser    att    Ekobrottsmyndighetens
ansvarsområde skall omfatta hela  landet och att den
skall handlägga avancerad ekonomisk brottslighet och
annan  allvarlig  brottslighet som har  samband  med
denna, t.ex. grova miljöbrott.
I motion Ju392 (v)  begärs  att  det  skall ske en
optimal  prioritering  av  hur utredningsresurser  i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten utnyttjas.
Vid  riksmötet  1996/97  uttalade   utskottet  sin
tillfredsställelse  över  att  regeringen  hade  för
avsikt  att inrätta en Ekobrottsmyndighet.  Den  nya
myndighetens   tillkomst  borde  kunna  innebära  en
betydande förstärkning  av  samhällets  insatser mot
den ekonomiska brottsligheten. Utskottet  instämde i
regeringens bedömning att Ekobrottsmyndigheten borde
inrättas   som   en   självständig   myndighet  inom
åklagarväsendet. Därigenom skulle myndigheten på ett
naturligt  sätt  knytas  till  den organisation  för
brottsbekämpning   som   redan   existerade    (bet.
1996/97:JuU6 s. 9).
Utskottet   har   härefter  vid  flera  tillfällen
avstyrkt motionsyrkanden om att Ekobrottsmyndigheten
skall  avvecklas  och  anfört   att  det  anser  att
Ekobrottsmyndighetens  verksamhet   väl   fyller  de
syften   för   vilka   den   inrättats   (jfr.  bet.
1998/99:JuU9 s. 4 och 2000/01:JuU1 s. 54).
När   utskottets   senast   tog   ställning   till
Ekobrottsmyndighetens      organisation     noterade
utskottet   att  Riksrevisionsverket   avlämnat   en
rapport:  Vad   hindrar   Ekobrottsmyndigheten?   En
granskning av hinder för effektivt resursutnyttjande
(RRV   2001:29).  Flera  av  de  hinder  verket  har
identifierat   i   sin  rapport  beror  på  att  den
organisatoriska          speciallösning          som
Ekobrottsmyndigheten  utgör  ställer  höga  krav  på
samverkan  med  polis-  och  åklagarväsendet.  Många
hinder   beror   dock   på   interna   förhållanden.
Riksrevisionsverket gör den bedömningen att reformen
ännu inte är genomförd fullt ut. Mot bakgrund av den
uppslutning   som   finns   bakom   lösningen    med
Ekobrottsmyndigheten  inom myndigheten och den korta
tid   som   förflutit   sedan   Ekobrottsmyndigheten
bildades finns det enligt  Riksrevisionsverket  skäl
för  att myndigheten skall fortsätta sin verksamhet.
Alternativet  att  i  nuläget avsluta eller begränsa
Ekobrottsmyndighetens   verksamhet    vore    enligt
Riksrevisionsverkets   bedömning   inte  en  lämplig
åtgärd  mot  bakgrund  av  den  stora  satsning  som
gjordes för att bilda myndigheten och som  baserades
på    ett    stort    missnöje    med   polis-   och
åklagarväsendets prioritering av ekobrottsärenden.
Utskottet fann i likhet med tidigare  att det inte
kunde   se   något   skäl   för   att   förorda  att
Ekobrottsmyndigheten   skulle  avvecklas.  Utskottet
utgick dock från att myndigheten noga analyserar den
av Riksrevisionsverket framtagna hindersanalysen för
att kunna effektivisera  arbetet  (bet. 2001/02:JuU1
s. 60 f).
I  den  nu behandlade skrivelsen anför  regeringen
(s. 12) att  arbetet  med att vidareutveckla den nya
myndighetsstrukturen kommer  att  fortsätta.  Därvid
kommer   Riksrevisionsverkets   rapport,  Riksdagens
revisorers rapport Myndighetssamverkan mot ekonomisk
brottslighet (2001/02:3) och den  rapport  – Översyn
av    Ekobrottsmyndighetens   organisation   –   som
Ekobrottsmyndigheten låtit en extern konsult ta fram
enligt   regeringen   att   utgöra   ett  värdefullt
underlag.
Regeringen  har  också i regleringsbrevet  för  år
2002 avseende Ekobrottsmyndigheten givit myndigheten
i uppdrag att bl.a.  återredovisa vilka åtgärder som
har  vidtagits  med  anledning   av   uppgiften  att
nationellt utveckla och samordna bekämpningen av den
ekonomiska    brottsligheten.   Ekobrottsmyndigheten
skall också redovisa  samverkan  med polisen när det
gäller rekrytering av personal och  när  det  gäller
brottsutredning,   brottsförebyggande   arbete  samt
kriminalunderrättelseverksamhet,    samverkan    med
skattebrottsenheterna  i brottsutredningar  samt  på
vilket    sätt    myndigheten     tillsammans    med
Riksåklagaren samordnat ekobrottsbekämpningen i hela
landet.
Även  Riksåklagaren  skall enligt regleringsbrevet
avseende åklagarorganisationen  år 2002 återredovisa
bl.a. på vilket sätt Riksåklagaren  tillsammans  med
Ekobrottsmyndigheten samordnat ekobrottsbekämpningen
i hela landet.
Det  kan  här  finnas anledning att även nämna att
regeringen i skrivelsen (s. 3 f) anför att den anser
att det nu är lämpligt  att göra en samlad analys av
resultaten   av   de   gångna  årens   arbete   inom
ekobrottsområdet. För att  säkerställa  ett fortsatt
offensivt  arbete  mot den ekonomiska brottsligheten
bör därefter en ny samlad  strategi  utarbetas.  Ett
grundkrav  bör därvid, enligt regeringen, bl.a. vara
att strategin  utgör  ett  reellt  stöd för att göra
riktiga  prioriteringar i arbetet med  att  motverka
ekonomisk  brottslighet. Med hänsyn till att det rör
sig  om  ett  vidsträckt   område  med  komplicerade
frågeställningar där flera viktiga  intressen  måste
balanseras mot varandra får frågor om prioriteringar
central   betydelse.   För  att  få  till  stånd  en
slagkraftig ekobrottsbekämpning  krävs därför, anför
regeringen, att resurserna används  på  ett optimalt
sätt. Också i detta sammanhang kommer de ovan nämnda
rapporterna från Riksrevisionsverket och  Riksdagens
revisorer att utgöra värdefulla underlag.
Frågan  om  utarbetandet  av en ny samlad strategi
mot den ekonomiska brottsligheten  och det fortsatta
arbetet  med att vidareutveckla Ekobrottsmyndigheten
bereds nu i Regeringskansliet.
Som konstaterats  i  de  ovan  nämnda  rapporterna
finns  det  brister  i  det  sätt på vilket den  nya
myndighetsstrukturen  har  fungerat.   Problem   har
iakttagits  såväl  vad  avser samordningen mellan de
olika  myndigheterna som inom  Ekobrottsmyndigheten.
Revisorerna  drar  slutsatsen  att  en  del av dessa
problem  kan ha sin grund i bristande styrning  från
regeringens sida.
Utskottet        anser        emellertid       att
Ekobrottsmyndigheten alltjämt väl  fyller  de syften
för  vilka  den  en  gång inrättades. Utskottet  kan
också  konstatera att regeringen  under  senare  tid
blivit mer  aktiv  i  dessa frågor, och som framgått
ovan pågår arbete både  inom  Regeringskansliet  och
inom  de  olika  myndigheterna  för  att  åtgärda de
brister      som      har      konstaterats     inom
myndighetsstrukturen.  Utskottet   förutsätter   att
regeringen i det fortsatta arbetet aktivt kommer att
bevaka utvecklingen inom området och vid behov vidta
nödvändiga   åtgärder.   Mot  den  bakgrunden  anser
utskottet att det för närvarande  inte  finns  något
behov  av ett uttalande från riksdagens sida i dessa
frågor.  Såväl  revisorernas  förslag som motionerna
Ju331  och  Ju392 i berörda delar  samt  motion  Ju5
avstyrks.
Vad avser motion  Ju3  vill  utskottet, utöver det
anförda, upplysa om att det tidigare  har  behandlat
ett  motsvarande  motionsyrkande  om  en översyn  av
samarbetet    mellan    Ekobrottsmyndigheten     och
skattebrottsenheterna  (bet. 1999/2000:JuU5 s. 8 f).
Utskottet avstyrkte yrkandet  och anförde att det av
lagen    om    skattemyndigheters    medverkan     i
brottsutredningar  klart  framgår vilka befogenheter
skattebrottsenheterna har.  Bland  annat framgår att
det är åklagaren som i varje enskilt fall har att ta
ställning  till  om det är lämpligt att  utredningen
görs av en skattebrottsenhet.  Undantag utgör endast
okomplicerade utredningar där man  kan räkna med ett
bötesstraff efter erkännande. Utskottet ansåg därför
att oklarheter i fråga om ansvarsfördelningen mellan
åklagarväsendet och skattebrottsenheterna inte torde
uppkomma.  Därtill  kom att en central  samrådsgrupp
inrättats  för att underlätta  samverkan  mellan  de
olika   myndigheterna.    Skulle    frågor   rörande
ansvarsfördelningen mellan myndigheterna  uppstå bör
sådana frågor kunna behandlas i denna grupp.
Utskottet, som inte finner skäl att nu inta  någon
annan ståndpunkt, avstyrker motion Ju3 i berörd del.

Kompetensfrågor

Revisorerna  anför  i  sin rapport att det i samband
med deras granskning av  de  myndigheter som arbetar
med  ekonomisk  brottslighet  kom  fram  kritik  mot
brister i utbildningen av poliser  och  åklagare. En
orsak  till  detta  anser  revisorerna  är  oenighet
mellan  myndigheterna  om  vem  som  skall svara för
vidareutbildningen  för  dessa grupper.  Revisorerna
anser att regeringen redan  i  samband med bildandet
av  Ekobrottsmyndigheten borde ha  klargjort  vilken
myndighet som har ansvaret för kompetensutvecklingen
för poliser  och åklagare inom ett så viktigt område
som ekobrottsbekämpningen.

Revisorerna  föreslår att regeringen ges i uppdrag
att vidta nödvändiga  initiativ  för att säkerställa
en god kompetensutveckling för poliser  och åklagare
inom  ekobrottsområdet.  I  samband  med  detta  bör
regeringen  också tydligt klarlägga vilken myndighet
som har ansvaret  för kompetensutvecklingen av dessa
yrkesgrupper inom ekobrottsområdet.
Av regleringsbrevet  för  Ekobrottsmyndigheten  år
2002   följer  att  myndigheten  skall  redovisa  de
åtgärder  som  vidtagits  för  att  tillsammans  med
Riksåklagaren  verka  för  att gemensamma riktlinjer
utvecklas när det gäller frågor  om  personalpolitik
samt      kompetens-      och     karriärutveckling.
Ekobrottsmyndigheten  skall   vidare   redovisa   de
åtgärder  som  vidtagits  för  att tillgodose de vid
myndigheten    arbetande   polisernas    behov    av
kompetensutveckling,  både vad gäller utbildning för
ekobrottsbekämpning och  övrig  polisiär utbildning.
Slutligen  skall  Ekobrottsmyndigheten   redovisa  i
vilken  omfattning  myndigheten  har tillhandahållit
utbildning  för  ekobrottsbekämpning  för  åklagare,
poliser och annan  personal  som  inte  arbetar  vid
myndigheten.
Även  Riksåklagaren  skall enligt regleringsbrevet
för åklagarorganisationen år 2002 återredovisa vilka
åtgärder  som  vidtagits  för  att  tillsammans  med
Ekobrottsmyndigheten  verka   för   att   gemensamma
riktlinjer  utvecklas  när  det  gäller  frågor   om
personalpolitik     samt     om    kompetens-    och
karriärutveckling.
Det kan här också nämnas att  Ekobrottsmyndigheten
i sin årsredovisning för år 2001  anför  att poliser
verksamma   vid   Ekobrottsmyndigheten   bl.a.   har
deltagit  i  polisens skjututbildningar och kurser i
självskydd   samtidigt    som    polismyndigheternas
personal   genomgått   ett   flertal   kurser   inom
ekobrottsområdet        som       genomförts       i
Ekobrottsmyndighetens regi.
Den  ekonomiska  brottsligheten  berör  ett  antal
olika  samhällsområden.   Utredningarna   kan   vara
omfattande  vad  avser  det  utredningsmaterial  som
skall  hanteras  och i sak vara mycket komplicerade.
Utskottet     delar    naturligtvis     revisorernas
uppfattning att  alla  de som skall utreda ekonomisk
brottslighet  måste  ha  goda   kunskaper   inom  de
relevanta  områdena.  Det  är  inte  acceptabelt att
oklarheter mellan de olika myndigheterna  om vem som
skall    stå    för    utbildningen    leder    till
kompetensförluster  bland  personalen. Det är därför
mycket  tillfredsställande  att   utskottet  nu  kan
konstatera att frågan om vilken myndighet  som skall
ha  ansvaret  för kompetensutveckling för de poliser
som  tjänstgör vid  Ekobrottsmyndigheten  numera  är
löst.  Ansvaret  för  denna  åvilar,  som framgår av
regleringsbrevet,  Ekobrottsmyndigheten.   Härutöver
har  Ekobrottsmyndigheten  självklart  ansvaret  för
kompetensutveckling för den personal som är anställd
vid  myndigheten, t.ex. åklagare. Utskottet  noterar
också    att    såväl    Ekobrottsmyndigheten    som
Riksåklagaren  av  regeringen  har  fått uppdrag som
syftar      till     bättre     möjligheter     till
kompetensutveckling av personalen.
Enligt utskottet finns det mot den bakgrunden inte
skäl  för  riksdagen  att  nu  göra  något  särskilt
uttalande med  anledning  av  revisorernas  förslag,
varför det avstyrks i nu berörd del.
I  motion  Ju282  (s)  efterlyser motionärerna  en
kartläggning av åklagarnas  resurser  och  kompetens
för att motverka ekonomisk brottslighet.
Inriktningen    av   åklagarväsendets   verksamhet
regleras av regeringen.  I  vilken grad och på vilka
sätt    verksamhetsmålen    har   uppfyllts    skall
återrapporteras till regeringen. Av regleringsbreven
för  åklagarväsendet för år 2002  följer  bl.a.  att
åklagarorganisationen   har   att   till  regeringen
redovisa  sitt  resultat  bl.a.  vad  avser  ärenden
rörande       ekonomisk       brottslighet       och
miljöbrottslighet.       Vidare      följer      att
Ekobrottsmyndigheten har att till regeringen inkomma
med en sammanhållen beskrivning  och  analys  av hur
verksamheten  utvecklats  och  dess resultat. Därvid
skall lämnas uppgifter om bl.a.  hur  många  ärenden
som  lett till lagföring, antalet inkomna respektive
avslutade  ärenden  samt  antalet  ärenden  som  har
överlämnats  till  skattebrottsenheterna och antalet
ärenden som har redovisats  av  dessa  enheter  till
Ekobrottsmyndigheten.   Ekobrottsmyndigheten   skall
dessutom  till  regeringen  redovisa  samverkan  med
skattebrottsenheterna   och   de  totala  utgifterna
uppdelade på de olika avdelningarna och den centrala
staben.
Redovisningen av verksamhetsmålen  och de åtgärder
som   vidtagits  i  fråga  om  ekobrottsbekämpningen
lämnas  i  respektive  myndighets  årsredovisning. I
denna och i budgetunderlaget för kommande  år lämnas
också  en  redovisning  av hur myndighetens resurser
använts  och  vilka  resurser   som  krävs  för  det
fortsatta arbetet.
Utskottet    konstaterar    att    arbetet    inom
åklagarväsendet   med  att  bekämpa  den  ekonomiska
brottsligheten löpande  följs  upp  i budgetarbetet.
Härvid kartläggs också vilka behov av  resurser  som
finns  inom  åklagarväsendet. Enligt utskottet finns
det  för närvarande  inte  anledning  att  tillsätta
någon  utredning  för en översyn av åklagarväsendets
ekobrottsbekämpning. Motion Ju282 avstyrks.
I motion Ju3 (m)  begärs  att ytterligare resurser
skall  anvisas till polis- och  åklagarväsendet  för
att  möjliggöra   att  experter  kan  hyras  in  vid
utredning av ekobrott.
Frågan    om    polisorganisationens    respektive
åklagarväsendets  resurser   har   behandlats   helt
nyligen  av  utskottet  i  budgetbetänkandet  för år
2002.   Utskottet   tillstyrkte  därvid  regeringens
förslag om att för år 2002 anvisa drygt 740 miljoner
kronor  till  åklagarorganisationen  och  drygt  312
miljoner kronor till Ekobrottsmyndigheten samt drygt
13  117  miljoner  kronor  till  polisorganisationen
(prop.  2001/02:1   utg.omr.   4   s.  113  f,  bet.
2001/02:JuU1).
Utskottet   finner  inte  anledning  att   nu   ta
initiativ  till  ytterligare  resurser.  Motion  Ju3
avstyrks i nu behandlad del.

Underrättelseverksamhet, m.m.


Ekobrottsmyndigheten

Revisorerna anser i sin rapport att det är ett stort
trovärdighetsproblem  för  ekobrottsbekämpningen att
Ekobrottsmyndigheten      anser      att       ingen
underrättelseverksamhet  bedrivs på ekobrottsområdet
och att myndigheten därmed  förhindras  att  bekämpa
den   ekonomiska   brottsligheten   på  bästa  sätt.
Revisorerna  anser  att  en  så  viktig  fråga   som
Ekobrottsmyndighetens          tillgång         till
underrättelseverksamhet borde vara löst drygt tre år
efter  myndighetens  bildande. Justitiedepartementet
borde, när myndigheterna  inte  själva  förmått lösa
frågan, ha verkat för att frågan skulle ha  lösts på
ett tillfredsställande sätt.

Revisorerna  föreslår att regeringen ges i uppdrag
att  bli mer aktiv  och  verka  för  att  frågan  om
Ekobrottsmyndighetens          tillgång         till
underrättelseverksamhet  får  en  tillfredsställande
lösning.
I     motion     Ju331     (kd)     begärs     att
Ekobrottsmyndigheten skall tillåtas att upprätta ett
eget spanings- och underrättelseregister.
I  motionerna  Ju370  (s) och Ju392 (v) begärs att
Ekobrottsmyndigheten  skall  ges  tillgång  till  de
polisiära spaningsregistren.
I april 1997 tillkallande  regeringen  en särskild
utredare med uppdrag att utreda frågor om  sekretess
vid bekämpning av ekonomisk brottslighet, m.m. (dir.
1997:61).  Utredningen  skulle  föreslå  åtgärder  i
syfte  att  effektivisera  bekämpningen av ekonomisk
brottslighet genom att göra  det möjligt för berörda
myndigheter och andra organ att  i ökad utsträckning
lämna information till andra myndigheter  om  sådant
som  har betydelse för att förebygga, upptäcka eller
utreda  ekonomisk brottslighet, t.ex. vid gemensamma
kontrollaktioner.
Utredningen,        som        antog        namnet
Ekosekretessutredningen, överlämnade sitt betänkande
Ekonomisk  brottslighet  och sekretess (SOU 1999:53)
till regeringen i maj 1999.  I  betänkandet redogörs
för gällande bestämmelser på området  samt  i vilken
mån    de   bör   ändras.   Vissa   utvidgningar   i
myndigheternas  möjligheter  att  utbyta information
med varandra föreslås, t.ex. anser  utredningen  att
myndigheter,  utan hinder av sekretess, i vissa fall
skall kunna lämna uppgifter om planerad brottslighet
till    polis,    tull     eller     polisman    vid
Ekobrottsmyndigheten. Det föreslås också att polisen
och   tullen   skall  ges  ökade  möjligheter   till
informationsutbyte med varandra.
Några   av   utredningens    förslag   har   redan
genomförts.   Övriga   av   Ekosekretessutredningens
förslag      bereds     för     närvarande      inom
Justitiedepartementet,  och en proposition förväntas
bli överlämnad till riksdagen under våren 2002.
Ekobrottsmyndigheten   har    i    yttrande   över
Ekosekretessutredningens  betänkande  pekat  på  att
myndigheten inte har tillgång till samma verktyg som
polisen   och  skattebrottsenheterna  har  för   att
bedriva  kriminalunderrättelseverksamhet.  Frånvaron
härav  har   enligt   Ekobrottsmyndigheten   medfört
effektivitetsförluster  i det operativa arbetet  och
hindrat  myndighetens  utvecklingsarbete   när   det
gäller  det  brottsförebyggande arbetet. Myndigheten
anser därför att  den bör ges samma befogenheter som
polisen   har   på   området,    t.ex.   genom   att
polisdatalagen  (1998:622) utvidgas  till  att  även
omfatta Ekobrottsmyndigheten.  En  begäran härom har
framställts till regeringen i en promemoria av den 2
oktober 2000 (dnr Ju2000/4982).
Ekobrottsmyndighetens    begäran    bereds     för
närvarande inom Justitiedepartementet.
Den 7 juni 2001 beslutade regeringen att uppdra åt
Ekobrottsmyndigheten   och   Rikspolisstyrelsen  att
gemensamt      vidareutveckla     den     nationella
underrättelseverksamheten  på  ekobrottsområdet samt
se till att polispersonal vid Ekobrottsmyndigheten –
i den utsträckning nuvarande bestämmelser  medger  –
får  åtkomst  till  polisens  register och IT-system
(Ju2000/4982/PÅ [delvis]).
Uppdraget,    såvitt    avser    register-     och
systemåtkomst,      redovisades     gemensamt     av
myndigheterna  i en skrivelse  av  den  20  december
2001. Där anför  myndigheterna att de kommit överens
om att polispersonal och viss administrativ personal
som  är verksam vid  Ekobrottsmyndigheten  skall  få
tillträde till vissa dataregister och datasystem. En
förutsättning  är  att  det inte finns några lagliga
hinder  och att det finns  ett  operativt  behov  av
informationen.  Anslutning av samtliga arbetsenheter
vid ekobrottsmyndigheten  avses ske före utgången av
mars 2002.
Den andra delen av uppdraget redovisades, även den
gemensamt, i en skrivelse av  den  30  januari 2002.
Där   anför   myndigheterna   att  problem  avseende
underrättelseverksamheten funnits vid de myndigheter
som   ligger   inom  Ekobrottsmyndighetens   primära
ansvarsområde. Problemen har främst rört det löpande
informationsflödet.    Bristande   sakkompetens   på
ekobrottsområdet       hos       polismyndigheternas
underrättelsefunktioner    har    också     påverkat
möjligheterna att beakta samband mellan ekobrott och
annan  grov  brottslighet.  För  att  överbrygga  de
redovisade  svårigheterna har samverkan utvecklats i
form av regelbundna möten, fasta informationsrutiner
och informella kontakter mellan myndigheterna.
Myndigheterna  pekar  också på att utöver det nyss
nämnda  samarbetet  pågår sedan  september  2001  en
försöksverksamhet som  berört  östra avdelningen vid
Ekobrottsmyndigheten  och  finanspolisen.   I  detta
projekt   har   avdelningen   –   efter  vederbörlig
sekretessprövning – informerat finanspolisen om till
avdelningen       inkommande      brottsanmälningar.
Finanspolisen  har  sedan   granskat   uppgifter   i
kriminalunderrättelseregistret   och  det  särskilda
penningtvättsregistret. Finanspolisen  har  därefter
återrapporterat  till  avdelningen för det fortsatta
utredningsarbetet.  En  utvärdering   av   projektet
kommer att genomföras under våren 2002.
I     ett     vidare     och    mer    långsiktigt
utvecklingsperspektiv     finns      det,     enligt
myndigheterna, anledning att peka på det  omfattande
arbete som för närvarande bedrivs för att ta fram en
för underrättelsearbetet inom polisväsendet gemensam
modell,   som   också   skall   kunna   tillämpas  i
förhållande   till  andra  med  Polisen  samverkande
myndigheter och  organ.  Ett  förverkligande  av det
aktuella  underrättelseprojektet bedöms i väsentliga
avseenden kunna  tillgodose  de  utvecklingsbehov av
mera långsiktig karaktär som finns  när  det  gäller
underrättelseverksamheten på ekobrottsområdet.
Avslutningsvis   anför   myndigheterna   att   den
fortsatta  utvecklingen av underrättelseverksamheten
inom ekobrottsområdet  enligt deras mening bör bygga
på det arbete som inletts  mellan berörda funktioner
vid  myndigheterna.  Genom  att   poliserna  som  är
verksamma vid Ekobrottsmyndigheten  ansluts  till de
polisiära     kommunikationsnäten    kommer    också
kontaktvägarna   att   löpa   smidigare.   Härutöver
redovisar myndigheterna också att de arbetar  på  en
lösning  som  skulle  ge  i  första hand poliser vid
Ekobrottsmyndighetens specialenheter  direkt åtkomst
till    kriminalunderrättelseregistret   efter    en
behörighetsprövning  vid  Rikspolisstyrelsen.  – Den
sistnämnda åtgärden torde enligt utskottet kräva  en
lagändring.
Som framhålls av både revisorerna och motionärerna
är     tillgången    till    en    väl    fungerande
underrättelsetjänst   av   vital  betydelse  för  de
myndigheter som skall arbeta  med  att  bekämpa  den
ekonomiska  brottsligheten. Utskottet kan också dela
uppfattningen   att  samordningen  mellan  de  olika
myndigheterna i dessa  frågor  inte  fungerat på ett
optimalt   sätt.   Utskottet   kan   emellertid   nu
konstatera  att  genom de åtgärder som vidtagits  av
Ekobrottsmyndigheten  och  Rikspolisstyrelsen får de
förslag    som    revisorerna   för    fram    anses
tillgodosedda.
Vad gäller de i motionerna  begärda åtgärderna som
går därutöver är dessa frågor för  närvarande  under
beredning   inom   Justitiedepartementet.  Utskottet
anser inte att det pågående arbetet bör föregripas.
Sammantaget  innebär  det  anförda  att  utskottet
föreslår att riksdagen  avslår  revisorernas förslag
samt  motionerna Ju331, Ju370 och  Ju392  i  berörda
delar.

Skattebrottsenheterna

Sedan den  1  januari 1998 kan skattemyndigheterna i
viss utsträckning handlägga utredningar om ekonomisk
brottslighet (prop.  1997/98:10,  bet.  SkU10, rskr.
70).  Den  brottsutredande verksamheten bedrivs  vid
särskilda          skattebrottsenheter          inom
skatteförvaltningen.   Dessa  skall  organisatoriskt
hållas  åtskilda  från skatteutredningsverksamheten.
Sedan   den   1   januari   1999   finns   särskilda
skattebrottsenheter  inrättade  vid samtliga landets
tio regionala skattemyndigheter.

Revisorerna föreslår att regeringen  ges i uppdrag
att  ta initiativ till en översyn av frågan  om  vem
som   bör    ha    tillgång    till   det   centrala
skatteregistret. Regeringen bör  också verka för att
skattemyndigheterna   visar   större  öppenhet   för
samlokalisering  mellan  skattebrottsenheterna   och
polis  och  åklagare  på  de  orter  där poliser och
åklagare är öppna för samlokalisering.
I   motion   Ju392  (v)  anser  motionärerna   att
skattebrottsutredarnas    tillgång   till   aktuella
uppgifter ur det centrala skatteregistret  och deras
rätt att använda tvångsmedel måste underlättas.
Utskottet vill inledningsvis påminna om att  det i
samband  med  att  skattebrottsenheterna  inrättades
framhöll att det inte är förenligt med artikel  6  i
den   europeiska   konventionen   om  skydd  för  de
mänskliga   rättigheterna   och   de   grundläggande
friheterna  att  en  förvaltningsmyndighet   utreder
brott inom sitt eget område (yttr. 1997/98:JuU2y  s.
6).    Detta    främst    med    hänsyn   till   att
skattemyndigheten   kan   komma  att  utnyttja   den
enskildes skyldighet att i  skatteförfarandet  svara
på  frågor  rörande  förhållanden  som påverkar hans
skattskyldighet    till    att    efter    det   att
brottsmisstanke  uppstått  kräva svar på frågor  som
den skattskyldige i en brottsutredning  inte behöver
svara på.
Riksdagen  har härefter vid två tillfällen  ställt
sig bakom regeringens  bedömning  att  det  inte  är
lämpligt att skattebrottsenheterna får direktåtkomst
till det centrala skatteregistret. Motivet har bl.a.
varit  att det inte ansetts lämpligt med hänsyn till
den enskildes integritet och att det skulle innebära
ett kringgående  av  den sekretessprövning som skall
ske innan en uppgift lämnas  till en annan myndighet
(prop.  1998/99:34,  bet.  1998/99:SkU9   och  prop.
2000/01: 33, bet. 2000/01:SkU20).
I    regleringsbrevet   för   år   2001   avseende
skatteförvaltningen   och   exekutionsväsendet   gav
regeringen  Riksskatteverket i uppdrag att utvärdera
skattebrottsenheternas  verksamhet. Riksskatteverket
redovisade  uppdraget i rap-porten  En  ny  kraft  i
ekobrottsbekämpningen    –    En    utvärdering   av
skattebrottsenheterna   (RSV   Rapport  2001:7).   I
rapporten   lämnar   Riksskatteverket   förslag   på
lagändringar   som   avser    skattebrottsenheternas
verksamhet, bl.a. föreslås att skattebrottsutredarna
skall få tillgång till det centrala  skatteregistret
och rätt att i viss omfattning använda tvångsmedel.
I   budgetpropositionen   för   år   2002   (prop.
2001/02:1,   volym   2,  utg.omr.  3  s.  15)  anför
regeringen att det har  framkommit  önskemål  om  en
möjlighet  att  i större omfattning få tillgång till
uppgifterna  i skattemyndighetens  register  och  en
möjlighet att  i begränsad omfattning använda sig av
tvångsmedel. Regeringen  kommer när Riksskatteverket
redovisat utvärderingen –  som  då  ännu  inte  hade
publicerats – att ta ställning till om en översyn av
skattebrottsenheternas       arbetsmetoder       och
befogenheter behövs.
Enligt  vad utskottet inhämtat bereds dessa frågor
inom Regeringskansliet,  och för närvarande övervägs
om det skall tillsättas en  utredare med uppdrag att
se över skattebrottsenheternas  verksamhet bl.a. med
avseende  på  frågor  om  enheternas  tillgång  till
uppgifter  i  skatteregister   och   behovet  att  i
begränsad omfattning använda tvångsmedel.
Utskottet,  som inte vill föregripa detta  arbete,
avstyrker  såväl  revisorernas  förslag  som  motion
Ju392 i berörda delar.
I motion Ju392  (v)  efterfrågar motionärerna även
en      rätt     för     revisorer     att      göra
legitimationskontroller      i      samband      med
skatterevisioner på arbetsplatser.
Såväl  justitieutskottet  som  skatteutskottet har
vid   flera   tillfällen   avstyrkt  motionsyrkanden
rörande   legitimationskontroll    i   samband   med
arbetsplatsrevisioner (jfr. bet. 1997/98:SkU28 s. 48
och  1998/99:JuU9 s. 11). Senast riksdagen  uttalade
sig i  frågan  var våren 2001 (se bet. 2000/01:SkU16
s. 18, rskr. 91)  då  yrkandet  avstyrktes bl.a. med
hänvisning   till   att   förslaget   var    alltför
långtgående    då    det    skulle    innebära   att
skattemyndigheten   i   detta  avseende  skulle   få
väsentligt mer långtgående befogenheter än polisen.
Justitieutskottet, som  inte  finner skäl att göra
någon  annan  bedömning, avstyrker  motion  Ju392  i
berörd del.

Skattefrågor


Sänkta skatter för att bekämpa ekonomisk
brottslighet

I motion Ju2 (m)  föreslås  att sänkta skatter skall
användas   som  ett  medel  att  bekämpa   ekonomisk
brottslighet.

Finansutskottet   behandlade   nyligen  frågan  om
skattepolitikens    allmänna   inriktning.    Därvid
behandlades även en motion  med likartade synpunkter
som  de nu aktuella (bet. 2001/02:FiU1  s.  176  f).
Finansutskottet  ställde sig bakom den av regeringen
förordade  inriktningen   av   skattepolitiken   och
avstyrkte   den   då  aktuella  motionen.  Riksdagen
fattade  beslut i enlighet  med  utskottets  förslag
(rskr. 2001/02:34).
Utskottet   finner   inte   skäl  att  frångå  den
bedömning som finansutskottet nyss gjort. Motion Ju2
avstyrks.

Licensavgifter, m.m.

I  motion  Ju336  (s)  begärs  att  köp   av   svart
arbetskraft skall kriminaliseras. I motion Ju395 (s)
föreslås  åtgärder  för  att  minska  den ekonomiska
brottsligheten,  såsom  införande  av licensavgifter
inom speciella branscher.

Regeringen tillkallade i november 1995 en särskild
utredare   för   att   utreda   vissa   frågor    om
effektivisering   av   kampen   mot  den  ekonomiska
brottsligheten.  Utredaren  skulle   bl.a.  överväga
vilka åtgärder som krävdes för att sanera  branscher
som  är  särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet
(dir. 1995:142).
Utredningen,        som        antog        namnet
Branschsaneringsutredningen,     överlämnade    sitt
huvudbetänkande Branschsanering –  och andra metoder
mot  ekobrott  (SOU  1997:111)  till  regeringen   i
september  1997.  I betänkandet finns en beskrivning
av de problem som finns  inom vissa särskilt utsatta
branscher i fråga om ekonomisk  brottslighet. Vidare
lämnas  både  vissa  förslag  till  och  förs  vissa
principdiskussioner  om  hur dessa branscher  skulle
kunna saneras från ekonomisk  brottslighet. Bland de
åtgärder som utredningen tog upp var licensavgifter.
Betänkandet bereds inom Regeringskansliet. I vissa
delar har dock beredningen avslutats,  t.ex. i fråga
om bestämmelserna om offentlig upphandling.
Även på myndighetsnivå pågår olika projekt för att
stävja ekonomisk brottslighet av olika slag. Här kan
t.ex.   nämnas   det   riksomfattande  projekt   som
Riksskatteverket  och skattemyndigheterna  driver  i
samverkan med Ekobrottsmyndigheten  sedan  början av
mars  2000 – Riksprojektet – i syfte att komma  till
rätta  med   den   organiserade  handeln  med  svart
arbetskraft   inom  främst   installationsbranschen.
Målet för projektet  är  även  att hitta en effektiv
metod  för att minimera förekomsten  av  organiserad
handel med  svart  arbetskraft.  Projektet  omfattar
både     kontroll     och     olika     former    av
informationsinsatser.  Inom ramen för projektet  har
det bildats en särskild lagstiftningsgrupp som skall
överväga vilka lagändringar  som  skulle behövas för
att  på  ett  effektivt  sätt  kunna  bekämpa  denna
brottslighet.
I   juni   2001  redovisade  projektet  en  första
delutvärdering  i rapporten Riksprojektet – Kontroll
av  svart  arbetskraft   inom  byggbranschen  (RSV:s
rapport 2001:9). Där föreslås  bl.a.  en  översyn av
lagstiftningen  så  att  uppdragsgivare  åläggs   en
skyldighet     att     göra     skatteavdrag     för
underentreprenörerna,   och   Riksskatteverket   har
redovisat  ett  förslag  med den inriktningen (RSV:s
rapport 2002:6).
Som en följd av bl.a. de  resultat  som framkommit
genom Riksprojektets arbete beslutade regeringen den
21 februari i år att tillsätta en kommission för att
föreslå   åtgärder   som   syftar  till  att  främja
konkurrensen   och   motverka  konkurrensbegränsande
beteende,  användande  av   svart   arbetskraft  och
kartellbildning  inom  bygg-  och anläggningssektorn
(dir.   2002:24).   Kommissionen   skall    redovisa
resultatet  av sitt arbetet senast den 15 oktober  i
år.
Vidare kan  nämnas att Riksskatteverket i februari
2002 redovisade ett regeringsuppdrag om förenklingar
av regelverket  på  beskattningsområdet. I rapporten
Schablonbeskattning?   –   en   principskiss  (RSV:s
rapport  2002:3)  presenterar  Riksskatteverket   en
principskiss  för  hur ett regelverk för beskattning
med schabloner för mindre företag bör utformas.
Enligt vad utskottet  har  inhämtat bereds ärendet
vidare inom Regeringskansliet.
Utskottet  delar  i  och  för  sig   motionärernas
uppfattning  att den ekonomiska brottsligheten  inom
vissa branscher  utgör ett problem och att det är av
stor vikt att den  bekämpas.  Som framgår ovan pågår
emellertid ett omfattande arbete  på  området  såväl
inom Regeringskansliet som på myndighetsnivå. Enligt
utskottet finns det mot den bakgrunden inte skäl för
riksdagen  att  nu göra något särskilt uttalande med
anledning av motionerna.  Motion  Ju395  i nu berörd
del och motion Ju336 avstyrks.

En effektivare miljöbrottsbekämpning


Verkställighet av miljösanktionsavgifter

Av   30   kap.   1   §  miljöbalken  följer  att  en
näringsidkare    skall    åläggas     att     betala
miljösanktionsavgift   i  vissa  fall  när  han  vid
bedrivandet  av  sin  verksamhet   bl.a.   åsidosatt
föreskrifter  eller  tillstånd  och villkor som  har
meddelats med stöd av balken. Avgiften bygger på ett
strikt ansvar.

Miljösanktionsavgiften  påförs  genom   beslut  av
tillsynsmyndigheten    och   får   överklagas   till
miljödomstol. Enligt 30  kap.  5 § miljöbalken skall
avgiften betalas inom trettio dagar  efter  det  att
avgiften  har  beslutats  eller  den  längre tid som
anges  i  beslutet.  Efter den sista betalningsdagen
får avgiften verkställas såsom en dom som har vunnit
laga kraft. Den är alltså direkt verkställbar.
I  motion  Ju3 (m) begärs  att  nuvarande  ordning
ändras  på  så sätt  att  miljösanktionsavgift  inte
skall  kunna  verkställas   innan   ett   eventuellt
överklagande  av  tillsynsmyndighetens beslut  härom
blivit slutligt prövat.
Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden
(se bet. 1999/2000:JuU5  s.  9 f). Senast i december
1999  avstyrkte  utskottet  ett sådant  yrkande  och
anförde i huvudsak att det, liksom regeringen, ansåg
att miljösanktionsavgifterna borde kunna tas ut utan
hinder  av  att  beslutet  inte vunnit  laga  kraft.
Utskottet  påtalade  därvid att  miljödomstolen  med
stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen  kan  förordna
att  beslutet  tills  vidare  inte  får verkställas.
Detta  borde  enligt  utskottet  ge  en  erforderlig
garanti     för     att    obefogade    beslut    om
miljösanktionsavgift inte verkställs.
Det kan här också finnas  anledning  att nämna att
regeringen  den  22  december  1999  beslutade   att
tillkalla     en     parlamentarisk    kommitté    –
Miljöbalkskommittén (dir.  1999:109) med uppdrag att
utvärdera  tillämpningen  av miljöbalken  och  lämna
förslag  till nödvändiga reformer.  Kommittén  skall
bl.a.   utvärdera   effektiviteten   hos   det   nya
sanktionssystemet      och      samspelet     mellan
tillsynsreglerna,   sanktionsavgifterna    och    de
straffrättsliga  reglerna  samt föreslå de ändringar
av regelverket som kan behövas.
Kommittén skall i ett samlat betänkande senast den
1  juli 2002 lämna förslag till  de  mer  omfattande
ändringar  som uppdraget kan medföra samt senast den
31 december  2003  i  ett slutbetänkande redovisa en
fullständigare   bild  av   hur   miljöbalken   fått
genomslag i den praktiska tillämpningen liksom andra
frågor  som  rör  uppföljningen   av   de   centrala
instrumenten i balken.
Utskottet,  som i och för sig inte kan se att  det
framkommit några  skäl  som ger anledning att frångå
det nyssnämnda ställningstagandet, anser i vart fall
att   det   pågående  utredningsarbetet   inte   bör
föregripas. Motion Ju3 i berörd del avstyrks.

En oberoende statlig miljötillsyn

I  motion  Ju4   (mp)   anförs   att  den  nuvarande
utformningen   av  tillsynsorganisationen   uppvisar
klara   brister   och    att   det   med   nuvarande
ansvarsfördelning  mellan  kommunal,   regional  och
central  nivå saknas de nödvändiga förutsättningarna
för en effektiv tillsyn. Motionären begär därför att
det bör tillsättas en utredning om förutsättningarna
för,  och  utformningen  av,  en  oberoende  statlig
myndighet med  ansvar  för  miljötillsynen som bl.a.
tar upp frågan om att kommunala tillsynsärenden inte
bör överklagas till länsstyrelsen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att en väl
fungerande  tillsyn  är av avgörande  betydelse  för
miljöbrottsbekämpningen   eftersom   upptäckten   av
miljöbrott   till   allra  största  delen  sker  vid
tillsynsarbetet.  Brister  i  tillsynsorganisationen
har  också  varit  föremål  för  uppmärksamhet  från
skilda håll, bl.a. i  en  rapport till Expertgruppen
för studier i offentlig ekonomi  (ESO),  Att granska
sig   själv   –  en  ESO-rapport  om  den  kommunala
miljötillsynen.   Även  Naturvårdsverket  har  under
hösten  2000  redovisat   ett   regeringsuppdrag   i
rapporten  Kommunernas organisation för tillsyn över
miljöfarlig  verksamhet m.m. I rapporten konstateras
att det förekommer  kommuner  där ansvaret för drift
av miljöfarlig verksamhet och ansvaret  för  tillsyn
över  denna åvilar samma nämnd eller förvaltning.  I
rapporten   lämnas   förslag  som  syftar  till  att
motverka olämpliga organisatoriska  lösningar  bl.a.
genom tydligare jävsregler i kommunallagen. Dessutom
föreslås    att   länsstyrelsens   roll   vid   s.k.
överlåtelse  av   tillsynen   –   kommunen   övertar
tillsynsuppgifter   från   länsstyrelsen   –   skall
stärkas.  Förslagen  som remissbehandlats är föremål
för beredning inom Regeringskansliet.
Också den ovan nämnda  Miljöbalkskommittén  har  i
uppdrag  att  utvärdera tillämpningen av miljöbalken
och lämna förslag till nödvändiga reformer. Bland de
frågor som kommittén skall ägna särskilt intresse är
tillsynens effektivitet.
Här kan även  nämnas  att  regeringen genom beslut
den 21 september 2000 tillkallade  en  utredare  med
uppdrag  att  utreda  hur den statliga tillsynen kan
göras   till   ett   tydligare    och    effektivare
förvaltningspolitiskt  instrument som bättre  bidrar
till  kontrollen och genomförandet  av  demokratiskt
fattade    beslut.    Kommittén   som   tog   namnet
Tillsynsutredningen avlämnade  i  februari  2002 ett
delbetänkande   Statlig   tillsyn  –  Granskning  på
medborgarnas  uppdrag (SOU 2002:14).  I  betänkandet
lämnas en beskrivning  av den nuvarande tillsynen. I
syfte att stärka och förtydliga  tillsynen  föreslår
utredningen  att bestämmelser som är gemensamma  för
all statlig tillsyn ska samlas i en ny generell lag.
Lagen   bör   bland   annat   behandla   frågor   om
tillsynsorganens  tillträde  till  tillsynsobjekten,
frågor  om  sanktioner och rätten att  överklaga.  I
syfte  att  stärka   professionalismen  i  tillsynen
föreslås också att en  ”Tillsynsakademi”  skapas  av
myndigheter   med   tillsynsuppgifter.   Utredningen
ifrågasätter  också kommunernas roll i utövandet  av
den statliga tillsynen och anser att denna fråga bör
prövas av den aviserade  utredningen  om  relationer
mellan staten, kommunerna och landstingen.
Betänkandet är för närvarande ute på remiss. Efter
det    att   remissomgången   är   avslutad   kommer
tilläggsdirektiv    att    utfärdas.    Enligt    de
ursprungliga  direktiven skall tilläggsdirektiven ge
kommittén  i uppdrag  att  lämna  förslag  till  hur
tillsynen kan göras tydligare och effektivare.
Utskottet  finner  inte  att  det föreligger några
skäl som ger anledning att föregripa  det arbete som
pågår. Motion Ju4 avstyrks.

Skalbolag


I  motion Ju327 (kd) begärs att det skall  göras  en
utvärdering av omfattningen av skalbolagsaffärer och
en ny  konsekvensbeskrivning avseende effekterna för
fåmansföretagen  vad  avser förslagen om stoppregler
för skalbolagsaffärer.

Hösten    1998   begärde   Riksskatteverket    att
regeringen skulle  vidta  lagstiftningsåtgärder  mot
handel     mot     skalbolag.     Bakgrunden    till
framställningen   var   en   promemoria   som   hade
upprättats  av  Skattemyndigheten  i Stockholm  (dnr
Fi1998/2700)  i vilken redovisades att  handeln  med
skalbolag hade  ökat  kraftigt. Riksskatteverket som
bedömde att mörkertalet  var stort ansåg att handeln
med skalbolag hade fått en  sådan omfattning att det
var nödvändigt med lagstiftningsåtgärder.
Riksskatteverkets promemoria  har  tillsammans med
en inom Finansdepartementet upprättad promemoria med
förslag om en stoppregel mot skalbolagstransaktioner
(Ds 2000:35) remissbehandlats. Remissvaren visar att
det  råder  enighet  om  att man behöver komma  till
rätta   med   handeln   med   skalbolag    men   att
uppfattningarna om hur man bör gå till väga  skiljer
sig åt.
1998  års företagsskatteutredningar konstaterar  i
det   gemensamma    betänkandet    Utdelningar   och
kapitalvinster på företagsägda andelar (SOU 2001:11)
att  handel med skalbolag i dag knappast  förekommer
inom   bolagssektorn    och   föreslår   bl.a.   att
beskattningen av kapitalvinster  på näringsbetingade
andelar  avskaffas.  Det öppnar möjligheter  för  en
marknad för handel med skalbolag inom bolagssektorn.
Mot  den  bakgrunden  föreslås  motverkande  regler.
Betänkandet har remissbehandlats.
Förslaget bereds nu inom  Finansdepartementet. Ett
förslag till samordning av utredningens  förslag med
regleringen  av  fysiska  personers  avyttringar  av
skalbolag  presenterades  i  departementspromemorian
Skatteregler mot handel med skalbolag  (Ds  2001:35)
som   remissbehandlades   under   sommaren  2001.  I
promemorian görs en konsekvensanalys  bl.a.  rörande
konsekvenserna för små företag. En lagrådsremiss har
nyligen överlämnats, och avsikten är att ett förslag
om   stopplagstiftning  mot  skalbolagstransaktioner
skall föreläggas riksdagen under våren 2002.
Utskottet  konstaterar  att  det  förslag  som för
närvarande      är      under     beredning     inom
Finansdepartementet innehåller  en  konsekvensanalys
avseende   de   frågeställningar   som  motionärerna
efterfrågar.  Utskottet  kan  inte  finna   att  det
därutöver   skulle   finnas   anledning  till  några
ytterligare  överväganden  i frågan.  Utskottet  kan
inte heller, med hänsyn till  det  pågående arbetet,
se att det i nuläget skulle finnas något behov av en
kartläggning  av  skalbolagsaffärernas   omfattning.
Sammantaget  innebär det anförda att utskottet  inte
kan finna anledning för riksdagen att uttala sig med
anledning av motionen.  Motion  Ju327  avstyrks i nu
behandlad del.

Forskning


I   motion   Ju327   (kd)  begärs  att  den  svenska
forskningen   om   ekonomisk    brottslighet   skall
utvecklas, och i motion Ju3 (m) efterfrågas  en ökad
mångfald inom forskningen om ekonomisk brottslighet.

Som   ett  led  i  regeringens  strategi  mot  den
ekonomiska  brottsligheten  fick  Brottsförebyggande
rådet  under  år  1997 uppdraget att verka  för  att
forskningen om ekobrottslighet  inklusive miljöbrott
utvecklades  vid  universitet  och högskolor.  Under
åren 1998–2000 tilldelades därför  rådet  sammanlagt
17 miljoner kronor, som i huvudsak har delats ut som
bidrag till olika forskningsprojekt. Sammanlagt  har
22 projekt initierats genom bidragsmedlen.
Ett  problem  med  ekonomisk  brottslighet är, som
Brottsförebyggande  rådet  anför, att  begreppet  är
sociologiskt och inte juridiskt.  Det är därför inte
möjligt  att ur rättsstatistiken – som  i  hög  grad
bygger på  juridiska  begrepp – ta fram de brott som
räknas  till  den  ekonomiska  brottsligheten.  Inom
ramen  för  ett  projekt,   Statistik  om  ekonomisk
brottslighet,  har  därför  undersökts   om  det  är
möjligt att förbättra den statistiska belysningen av
denna brottslighet.
Övriga projekt som har fått stöd spänner  över ett
brett  fält  med  olika  vetenskapliga  discipliner.
Projekten   visar   tydligt   att   den   ekonomiska
brottsligheten  är  ett  komplext fenomen som  berör
stora och viktiga samhällsområden och att det därför
är  viktigt  att brottsligheten  studeras  ur  olika
synvinklar.
Vad  avser  övriga   forskningsprojekt   finns  de
tidigast initierade beskrivna i översikten Forskning
om ekonomisk brottslighet (BRÅ-rapport 1999:7),  som
även  innehåller  en  redovisning av tidigare svensk
ekobrottsforskning och  forskningen i övriga Norden.
Från  senare  år  kan  här  bl.a.  nämnas  rapporten
Perspektiv    på   ekobrottsligheten    (BRÅ-rapport
2000:10)    i    vilken    behandlas    den    stora
lagstiftningsöversyn  som  BRÅ  genomförde åren runt
1980,  utvecklingen  sedan dess och  framtidsfrågor.
Under   år   2000   publicerades   dels   rap-porten
Finansiella  offshoremarknader   och   skatteparadis
(BRÅ-rapport   2000:19),   dels   en  internationell
forskningsöversikt, Från storsvindel  till småfiffel
(BRÅ-rapport    2000:23).    Rapporten   Miljödriven
utveckling  – på gott och ont (BRÅ-rapport  2001:17)
publicerades  under  år  2001  och  i  januari  i år
publicerades  rapporten  Ekobrott  – Utvecklingen av
några centrala brottstyper (BRÅ-rapport 2002:1).
Inom ramen för de olika projekten  har  det  också
hållits   ett   flertal  seminarier.  Avsikten  från
Brottsförebyggande   rådet   är   även   att  det  i
anslutning  till  att  de  olika rapporterna ges  ut
skall hållas seminarier i syfte  att  diskutera  hur
resultaten  kan  användas  i  det brottsförebyggande
arbetet.     Som    exempel    kan    nämnas     att
Brottsförebyggande  rådet i september 2001 anordnade
en stor miljöbrottskonferens i Stockholm tillsammans
med     Riksåklagarens     miljöbrottsenhet      och
kriminologiska    institutionen    vid    Stockholms
universitet.
I regleringsbrevet för Brottsförebyggande rådet år
2002  har  rådet  bl.a.  fått  i  uppdrag  att  till
regeringen   redovisa   hur   man  arbetar  för  att
fullfölja   och  avsluta  påbörjade   projekt   inom
forskningen om ekonomisk brottslighet.
Här kan också  framhållas  det  arbete  i  form av
kartläggningar    m.m.    som    bl.a.   sker   inom
polismyndigheterna,     Ekobrottsmyndigheten     och
skattemyndigheterna  och som  bidrar  med  värdefull
kunskap om den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet  delar  motionärernas   uppfattning  att
forskningen kan bidra med värdefulla  kunskaper  vid
bekämpningen  av  den ekonomiska brottsligheten. Som
framgår ovan pågår  emellertid ett omfattande arbete
i ett flertal olika projekt vid olika institutioner.
Enligt utskottet finns  det  mot den bakgrunden inte
skäl  för  riksdagen  att  nu  göra  något  särskilt
uttalande  med  anledning av motionerna.  Motionerna
Ju3 och Ju327 avstyrks i berörda delar.

Hemliga tvångsmedel m.m.


I  motion  Ju370  (s)  efterlyser  motionärerna  nya
metoder, t.ex. buggning,  i  arbetet  mot  den grova
kriminaliteten.

Utskottet   har   vid  flera  tidigare  tillfällen
behandlat  liknande motionsyrkanden.  Senast  var  i
februari i år  (bet.  2001/02:JuU7  s.  30  f).  Där
lämnade  utskottet  en  redogörelse för det pågående
beredningsarbetet  inom Justitiedepartementet  bl.a.
avseende frågan om buggning. Med hänvisning till att
den  pågående  beredningen   inte   bör   föregripas
avstyrkte utskottet yrkandena.
Utskottet, som nu inte finner anledning till annan
bedömning, avstyrker motion Ju370 i behandlad del.

Övrigt


I  övrigt  har  utskottet  ingenting att anföra  med
anledning av skrivelsen, revisorernas  förslag eller
motionerna.

Utskottet    föreslår    att    riksdagen   lägger
regeringens skrivelse till handlingarna.
Reservationer



1. Effektivare myndighetsarbete (punkt 1)

av  Fredrik  Reinfeldt (m), Jeppe  Johnsson  (m),
Anita Sidén (m),  Johan  Pehrson (fp) och Lennart
Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 1. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju3  yrkandena 3 och 4 samt
avslår Riksdagens revisorers förslag  2001/02:RR11 i
denna  del  (yrkande  2) och motionerna 2001/02:Ju5,
2001/02:Ju331 yrkande 5 samt 2001/02:
Ju392 yrkande 1.

Ställningstagande

Vid införandet av Ekobrottsmyndigheten  förordade vi
en annan lösning. När nu myndigheten kommit  i  gång
med sin verksamhet anser vi dock att dess verksamhet
måste  göras  så  effektiv som möjligt för att kunna
möta  den  alltmer kvalificerade  ekobrottsligheten.
För att förbättra  och säkerställa en hög kvalitet i
myndighetens utredningsarbete anser vi bl.a. att det
krävs både fler ekobrottsutredare  och  personal med
mer specialiserad kompetens, inte minst i  fråga  om
IT.

Ett annat problem med den nuvarande organisationen
på  ekobrottsområdet  är  att  den  är otydlig. Till
exempel    ägnar   sig   både   skattemyndigheternas
skattebrottsenheter   och   Ekobrottsmyndigheten  åt
utredande verksamhet. Enligt  vår  mening  är risken
med  en  sådan  organisation att ansvarsfördelningen
uppfattas   som   oklar,    inte    minst   eftersom
Ekobrottsmyndigheten      till     skillnad     från
skattebrottsenheterna inte  finns  på  alla  håll  i
landet.   Det   bör   därför   övervägas   om   inte
ansvarsfördelningen  mellan  de  olika myndigheterna
skulle kunna göras tydligare.
Vi anser därför att det bör göras  en  översyn  av
såväl     Ekobrottsmyndighetens    verksamhet    som
ansvarsfördelningen  mellan Ekobrottsmyndigheten och
skattebrottsenheterna   i  syfte  att  effektivisera
arbetet mot den ekonomiska brottsligheten.
Det bör ankomma på regeringen  att  göra  en sådan
översyn och att återkomma till riksdagen med förslag
som tillgodoser vad vi nu anfört.
Det  anförda  innebär  att  vi  ställer  oss bakom
motion  Ju3  i  berörd  del.  Övriga  här behandlade
förslag  bör  inte,  på  de skäl majoriteten  anför,
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

2. Effektivare myndighetsarbete (punkt 1)

av Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 2. Därmed  bifaller
riksdagen  motion  Ju392   yrkande   1  samt  avslår
Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11  i  denna
del (yrkande 2) och motionerna 2001/02:Ju3 yrkandena
3 och 4, 2001/02:Ju5 samt 2001/02:Ju331 yrkande 5.

Ställningstagande

I  samband  med  att  skattebrottsenheterna bildades
konstaterade     utskottet      att      den     nya
myndighetsstrukturen   på  ekobrottsområdet  innebar
vissa nackdelar, bl.a. då  den medförde att ansvaret
fördelades    på   flera   myndigheter.    Utskottet
förutsatte  därvid   att  de  berörda  myndigheterna
skulle upprätta gemensamma rutiner för samråd m.m.

Som  framgått ovan finns  det  emellertid  brister
såväl vad  avser  samverkan  som  prioriteringen  av
utredningsresurser  mellan  de  olika myndigheterna.
Ytterst   är  det  Justitiedepartementet   som   har
ansvaret för  att  myndighetsstrukturen  fungerar på
det  sätt  som det är tänkt och att de resurser  som
finns används  på  bästa sätt. Enligt vår mening bör
Justitiedepartementet  därför  mer  aktivt verka för
att samverkan mellan myndigheterna blir  effektivare
och   att  resurserna  på  området  används  på  ett
optimalt sätt.
Det bör ankomma på regeringen att vidta nödvändiga
åtgärder i enlighet med vad vi anfört.
Det anförda  innebär  att  vi  ställer  oss  bakom
motion  Ju392  i  berörd  del. Övriga här behandlade
förslag  bör  inte,  på de skäl  majoriteten  anför,
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

3. Effektivare myndighetsarbete (punkt 1)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  3.  Därmed  bifaller
riksdagen motionerna  2001/02:Ju5 och  2001/02:Ju331
yrkande 5 samt avslår Riksdagens  revisorers förslag
2001/02:RR11 i denna del (yrkande 2)  och motionerna
2001/02:Ju3  yrkandena  3  och  4 samt 2001/02:Ju392
yrkande 1.

Ställningstagande

Vi  anser att all avancerad ekonomisk  brottslighet,
innefattande    också   grova   miljöbrott,   kräver
operativa insatser av sådan kvalificerad art att det
behövs  en  enhetlig   och  kraftfull  organisation.
Därför är det nödvändigt  att  Ekobrottsmyndighetens
ansvarsområde förändras så att den kan svara upp mot
dessa  krav. I stället för en geografisk  fördelning
av ekobrottsbekämpningen  som  i  dag,  bör man göra
Ekobrottsmyndigheten   till  en  central  myndighet.
Myndigheten  skall  handlägga   avancerad  ekonomisk
brottslighet  och annan allvarlig  brottslighet  som
kan  kopplas till  denna,  t.ex.  grova  miljöbrott.
Övrig  ekonomisk  brottslighet  skall  utredas i den
lokala polis- och åklagarorganisationen.

Det  bör ankomma på regeringen att till  riksdagen
återkomma  med  förslag  som  tillgodoser  vad vi nu
anfört.
Det  anförda  innebär  att  vi  ställer  oss bakom
motion  Ju331  i  berörd del samt motion Ju5. Övriga
här  behandlade  förslag   bör   inte,  på  de  skäl
majoriteten  anför,  föranleda  någon   åtgärd  från
riksdagens sida.

4. Effektivare myndighetsarbete (punkt 1)

av Kia Andreasson (mp) och Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  4. Därmed bifaller
riksdagen Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11
i  denna  del  (yrkande  2)  samt avslår  motionerna
2001/02:Ju3   yrkandena   3   och  4,   2001/02:Ju5,
2001/02:Ju331 yrkande 5 samt 2001/02:
Ju392 yrkande 1.

Ställningstagande

Både  Riksrevisionsverket  och Riksdagens  revisorer
har vid sina respektive granskningar  funnit att det
finns  tydliga  brister  vad  avser samordningen  av
ekobrottsbekämpningen           såväl           inom
Ekobrottsmyndigheten som mellan Ekobrottsmyndigheten
och andra myndigheter.

Revisorerna  pekar t.ex. på bristerna i samordning
mellan Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheten vad
avser   den   polispersonal    som    arbetar    vid
Ekobrottsmyndigheten.  Vi  anser  inte  att  det  är
godtagbart    att    dålig    kommunikation   mellan
myndigheterna skall få påverka  det konkreta arbetet
mot den ekonomiska brottsligheten. Dessa problem har
bl.a. sin grund i regeringens brist  på  styrning av
myndigheterna  i  dessa  frågor.  Enligt  vår mening
borde regeringen på ett mycket tydligare sätt än vad
som  hittills  varit  fallet ge Ekobrottsmyndigheten
nödvändigt stöd samt på ett tydligare sätt definiera
dess uppgifter och roll.  Regeringen  bör  också bli
mer  aktiv  för  att  skapa  en  god  dialog  mellan
Ekobrottsmyndigheten    och    polismyndigheten    i
gemensamma frågor.
Det bör ankomma på regeringen att beakta vad vi nu
anfört i det fortsatta arbetet.
Det  anförda  innebär  att  vi  ställer  oss bakom
Riksdagens  revisorers  förslag  i denna del. Övriga
här  behandlade  förslag  bör  inte,  på   de   skäl
majoriteten   anför,  föranleda  någon  åtgärd  från
riksdagens sida.

5. Kompetensutveckling inom ekobrottsområdet
(punkt 2)

av Ingemar Vänerlöv  (kd),  Kia  Andreasson (mp),
Gunnel Wallin (c) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  5. Därmed bifaller
riksdagen Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11
i denna del (yrkande 1).

Ställningstagande

Enligt vår mening är det en självklarhet  att de som
arbetar med utredning av brott skall ha de kunskaper
som  krävs  för uppgiften. Vad gäller den ekonomiska
brottsligheten  innehåller  den  i många fall mycket
komplicerade  frågeställningar  inom  en  rad  olika
områden,   vilket   ställer   särskilda    krav   på
kompetensen.

Vi   anser  därför  att  det  är  oroväckande  att
revisorerna i sin granskning av Ekobrottsmyndigheten
pekar   på    att    det    föreligger   brister   i
kompetensutveckling för poliser  och  åklagare  inom
ekobrottsområdet. En av orsakerna till dessa brister
är,     enligt    revisorerna,    oenighet    mellan
myndigheterna   om   vem   som   skall   svara   för
vidareutbildningen.  Vi  anser  att ansvaret för att
lösa  frågan  om utbildningen av personalen  vid  de
olika myndigheterna  är  en fråga som ytterst åvilar
regeringen. Vi anser därför  att  det bör ankomma på
regeringen  att  snarast  vidta de åtgärder  som  är
nödvändiga    för    att    säkerställa    en    god
kompetensutveckling    för    all   personal    inom
ekobrottsområdet.

6. Ökade resurser för ekobrottsbekämpning
(punkt 3)

av  Fredrik  Reinfeldt (m), Jeppe  Johnsson  (m),
Anita Sidén (m),  Johan  Pehrson (fp) och Lennart
Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 6. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju3  yrkandena 1 och 2 samt
avslår motion 2001/02:Ju282.

Ställningstagande

Den ekonomiska brottsligheten är  i  många fall svår
att utreda och ställer krav på mycket  kvalificerade
kunskaper  inom  en  rad  olika områden. Enligt  vår
uppfattning saknar dock berörda  myndigheter i många
avseenden  den  kompetens  som  är erforderlig.  Med
hänsyn till de mycket varierande  förhållanden under
vilka  ekonomisk  brottslighet  begås  är  det  inte
heller rimligt att begära att åklagare  och  poliser
själva skall besitta all den kompetens som krävs.

Vi anser i stället att åklagarna både skall ges en
rätt,  och  en  skyldighet,  att  i de fall så krävs
anlita  experter  med  särskilda kunskaper  i  t.ex.
skatterätt, miljörätt och  associationsrätt. För att
möjliggöra att sådan extern  kompetens  skall  kunna
hyras   in  måste  åklagarorganisationen  ges  ökade
resurser.
Även polisorganisationen  måste  ges  tillräckliga
resurser   för   att   garantera   tillgången   till
specialistkompetens.  Härvid  är det av största vikt
att  polisen  öppnas  upp  för  ett   flertal  olika
befattningar som inte kräver polisiär bakgrund eller
behörighet.  Ekonomer,  analytiker,  beteendevetare,
IT-personal  etc. kan genom en förkortad  utbildning
ges polismans  befogenhet. På detta sätt kan polisen
både tillföras ny  kompetens  på ett snabbt sätt och
samtidigt frigöra polispersonal till andra angelägna
uppgifter.
Det bör ankomma på regeringen  att  till riksdagen
återkomma  med  förslag  som tillgodoser vad  vi  nu
anfört.
Det  anförda  innebär att  vi  ställer  oss  bakom
motion Ju3 i berörd  del.  Motion  Ju282 däremot bör
inte, på de skäl majoriteten anför,  föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

7. Ekobrottsmyndighetens
underrättelseverksamhet (punkt 4)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 7. Därmed  bifaller
riksdagen Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11
i  denna  del  (yrkande 4)  samt  avslår  motionerna
2001/02:Ju331 yrkande 7, 2001/02:Ju370 yrkande 2 och
2001/02:Ju392 yrkande 4.

Ställningstagande

Jag anser i likhet  med Riksdagens revisorer att det
sätt   på   vilket   underrättelseverksamheten    på
ekobrottsområdet    bedrivs    innebär   ett   stort
trovärdighetsproblem för ekobrottsbekämpningen.  Det
är enligt min uppfattning allvarligt som revisorerna
i sin rapport framför att Ekobrottsmyndigheten anser
att   ingen   underrättelseverksamhet   bedrivs   på
ekobrottsområdet    och   att   myndigheten   därmed
förhindras att bekämpa den ekonomiska brottsligheten
på bästa sätt.

Frågan  om  Ekobrottsmyndighetens   tillgång  till
underrättelseverksamhet har varit aktuell  alltsedan
myndighetens  bildande  och borde vara löst vid  det
här  laget.  Det  är  anmärkningsvärt   att  berörda
myndigheter  inte  har  kunnat  lösa  frågan på  ett
tillfredsställande  sätt. Regeringen bör  därför,  i
avvaktan  på  eventuella   lagändringar,   vidta  de
åtgärder  som  krävs för att ge Ekobrottsmyndigheten
tillgång  till  nödvändig  information  ur  polisens
underrättelseregister.
Det bör ankomma  på  regeringen att omgående vidta
de åtgärder som erfordras  med  anledning av vad jag
nu anfört.
Det  anförda  innebär  att jag ställer  mig  bakom
Riksdagens revisorers förslag  i  denna  del. Övriga
här   behandlade   förslag  bör  inte,  på  de  skäl
majoriteten  anför,  föranleda   någon  åtgärd  från
riksdagens sida.

8. Ekobrottsmyndighetens
underrättelseverksamhet (punkt 4)

av Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  8. Därmed bifaller
riksdagen  motionerna 2001/02:Ju370  yrkande  2  och
2001/02:Ju392   yrkande   4  och  avslår  Riksdagens
revisorers förslag 2001/02:RR11 i denna del (yrkande
4) samt motion 2001/02:Ju331 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt nuvarande bestämmelser  är  det polisen som i
huvudsak svarar för kriminalunderrättelsetjänsten på
ekobrottsområdet.  Ekobrottsmyndigheten   har   inte
någon  direkt  tillgång till de register som polisen
upprättar i detta  syfte. Sedan hösten 2001 bedriver
även           skattebrottsenheterna            viss
underrättelseverksamhet.      Vi      anser      att
Ekobrottsmyndighetens          tillgång         till
underrättelseverksamhet är av central  betydelse för
myndighetens   verksamhet   och  att  den  nuvarande
situationen   inte   är   acceptabel.    Frågan   om
Ekobrottsmyndighetens    tillgång    till   polisens
underrättelseregister  har  utretts under  flera  år
utan  att  den har kunnat lösas.  Myndigheterna  har
inte  heller   kunnat   presentera  några  verksamma
lösningar. Vi anser därför  att  det  är hög tid att
regeringen  ser  till  att Ekobrottsmyndigheten  får
direkt      tillgång     till     de      nödvändiga
underrättelseregistren.

Det  bör  ankomma   på   regeringen   att  snarast
återkomma  till  riksdagen  med  ett lagförslag  som
tillgodoser vad vi nu anfört.
Det  anförda  innebär  att  vi ställer  oss  bakom
motionerna Ju370 och Ju392 i berörda  delar.  Övriga
här   behandlade   förslag  bör  inte,  på  de  skäl
majoriteten  anför,  föranleda   någon  åtgärd  från
riksdagens sida.

9. Ekobrottsmyndighetens
underrättelseverksamhet (punkt 4)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju331 yrkande 7 samt avslår
Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11  i  denna
del (yrkande 4) och motionerna 2001/02:Ju370 yrkande
2 och 2001/02:Ju392 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt        nuvarande       bestämmelser       har
Ekobrottsmyndigheten  varken  direkt  tillgång  till
polisens  underrättelseregister eller någon rätt att
själv  upprätta   några  sådana  register.  För  att
Ekobrottsmyndighetens personal skall kunna ta del av
sådana   uppgifter  måste   den   vända   sig   till
polismyndigheten   med  en  begäran  om  att  få  ut
uppgiften.   Detta   förfarande   leder   till   att
Ekobrottsmyndighetens  utredningsarbete  blir mycket
tungrott   samtidigt   som   den   information   som
myndigheten  får  fram  inte  kan tillföras polisens
register.  Vi anser inte att detta  är  acceptabelt.
För  att  ge  Ekobrottsmyndigheten   de   nödvändiga
förutsättningarna   för   att   kunna  upptäcka  och
förebygga  ekonomisk  brottslighet   anser   vi  att
myndigheten  skall  ges  möjlighet att upprätta sina
egna spanings- och underrättelseregister.

Det   bör  ankomma  på  regeringen   att   snarast
återkomma  till  riksdagen  med  ett  lagförslag som
tillgodoser vad vi nu anfört.
Det  anförda  innebär  att  vi  ställer oss  bakom
motion Ju331 i behandlad del. Övriga  här behandlade
förslag  bör  inte,  på  de skäl majoriteten  anför,
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

10. Tillgång till skatteregistret, m.m.
(punkt 5)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  10.  Därmed  bifaller
riksdagen Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR11
i  denna   del   (yrkande   3)  samt  avslår  motion
2001/02:Ju392 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Riksdagens revisorer konstaterar  i  sin rapport att
skattebrottsenheternas arbete förefaller fungera väl
men anser bl.a. att effektiviteten i arbetet  skulle
kunna  förbättras  ytterligare om utredarna snabbare
och lättare kunde få  tillgång till de uppgifter som
finns  i  skatteregistret.  Jag  delar  revisorernas
uppfattning och anser att frågan om vem som skall ha
tillgång till  det  centrala skatteregistret bör ses
över.

Revisorerna pekar också  i  sin rapport på att den
samlokalisering  som  finns  av polis  och  åklagare
m.fl.  har  visat  sig  effektiv.  Enligt  nuvarande
myndighetsstruktur     ingår     emellertid     inte
skattebrottsutredarna i  denna  samlokalisering. Jag
anser därför att regeringen mer aktivt  än i dag bör
verka  för  samlokalisering av dessa enheter  på  de
orter där en öppenhet för en sådan lösning finns.
Det bör ankomma  på  regeringen  att  utreda dessa
frågor   och   återkomma   till  riksdagen  med  ett
lagförslag som tillgodoser vad jag nu anfört.
Det  anförda  innebär att jag  ställer  mig  bakom
Riksdagens revisorers  förslag  i  denna del. Motion
Ju392 i berörd del bör inte, på de skäl  majoriteten
anför, föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

11. Tillgång till skatteregistret, m.m.
(punkt 5)

av Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju392  yrkandena  2  och  3
samt    avslår    Riksdagens    revisorers   förslag
2001/02:RR11 i denna del (yrkande 3).

Ställningstagande

Enligt nuvarande bestämmelser har inte utredarna vid
skattemyndigheternas   skattebrottsenheter    direkt
tillgång  till  skatteregistret.  De får inte heller
använda  sig  av  tvångsmedel såsom beslag.  Vid  en
utvärdering av skattebrottsenheternas verksamhet som
Riksskatteverket  gjort  på  uppdrag  av  regeringen
pekar verket bl.a.  på just dessa två omständigheter
som hinder för en ökad effektivitet vid enheterna. I
samband   med   att   Riksskatteverket    redovisade
uppdraget  till regeringen lade verket fram  förslag
på lagändringar i dessa avseenden.

Att ge skattebrottsutredarna  direkt tillgång till
skatteregistret  skulle  enligt  vår   mening  kunna
strida mot artikel 6 i Europakonventionen.  Vi anser
emellertid   att   det   är   av  största  vikt  att
skattebrottsutredarnas     arbete,      utan     att
rättssäkerheten  åsidosätts,  görs så effektivt  som
möjligt. Vi anser därför att de  nuvarande rutinerna
avseende  överföring  av  sådana  uppgifter   mellan
myndigheterna  bör  ses  över  så  att  utredarna  i
största  möjliga  utsträckning  och  så  snabbt  som
möjligt  får  tillgång  till nödvändiga uppgifter ur
skatteregistret.  Vi  anser   också  att  frågan  om
utredarnas möjligheter att verkställa beslag bör ses
över.
Det  bör  ankomma  på  regeringen   att  vidta  de
åtgärder  som är nödvändiga och vid behov  återkomma
med förslag  till  riksdagen med anledning av vad vi
nu anfört.
Det  anförda innebär  att  vi  ställer  oss  bakom
motion Ju392  i  berörd  del.  Riksdagens revisorers
förslag  bör  inte,  på  de skäl majoriteten  anför,
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

12. Legitimationskontroll (punkt 6)

av Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 12. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju392 yrkande 5.

Ställningstagande

För att komma till  rätta med de vanligaste formerna
av skatteundandragande  och  ekonomisk  brottslighet
såsom   svart   arbete,  bokföringsbrott  och  andra
skattebrott torde  generella  regelförändringar vara
det mest effektiva. Sådana förslag  är  också  under
beredning.  Vi anser emellertid att det i väntan  på
dessa förändringar  redan  nu  måste vidtas åtgärder
inom  de  branscher  som  är överrepresenterade  vad
gäller utnyttjande av svart  arbetskraft.  En åtgärd
som   diskuterats   är   att   införa  en  rätt  för
skatterevisorer             att            genomföra
legitimationskontroller vid revisioner för att kunna
stämma av dem som vid revisionstillfället arbetar på
exempelvis  en restaurang mot  arbetsgivarregistret.
Vi är övertygade om att en sådan lagstiftning skulle
vara  ytterst   effektiv   i  kampen  mot  ekonomisk
brottslighet och annat skatteundandragande.

Det   bör  ankomma  på  regeringen   att   snarast
återkomma  till  riksdagen  med  ett  lagförslag som
tillgodoser vad vi nu anfört.

13. Sänkta skatter för att bekämpa ekonomisk
brottslighet (punkt 7)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv  (kd),
Jeppe  Johnsson  (m),  Anita  Sidén  (m), Lennart
Bolander (m) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju2.

Ställningstagande

Vi är övertygade om att  ett  mycket  effektivt sätt
att    förebygga    och    minska   den   ekonomiska
brottsligheten  är  att  genomföra  såväl  generella
skattesänkningar  som  sänkningar   av   skatten  på
enskilda områden. Höga skatter kan i vissa  fall  få
till  följd  att personer begår brott, t.ex. främjar
ett högt skattetryck  uppkomsten och utvecklingen av
en  ökande  svart  arbets-   och  tjänstesektor.  Vi
förordar bl.a. därför en sänkning av skattetrycket.

Det bör ankomma på regeringen  att  till riksdagen
återkomma  med  förslag  i  enlighet med vad  vi  nu
anfört.

14. Verkställighet av miljösanktionsavgifter
(punkt 9)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Jeppe  Johnsson  (m),
Anita Sidén (m) och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  14.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju3 yrkande 5.

Ställningstagande

Ett beslut om miljösanktionsavgift skall  inte kunna
verkställas  innan  ett  eventuellt överklagande  av
tillsynsmyndighetens beslut  härom  blivit  slutligt
prövat.  Även  om  miljödomstolen har möjlighet  att
förordna  att  det  överklagade  beslutet  inte  får
verkställas,  anser  vi   att  det  är  principiellt
felaktigt  att  ett  beslut om  betalningsskyldighet
skall   kunna   verkställas    innan    frågan    om
betalningsskyldighet   föreligger   blivit  slutligt
prövad.

Det  ankommer på regeringen att snarast  återkomma
till  riksdagen  med  förslag  till  en  ändring  av
miljöbalken i enlighet med vad vi nu anfört.

15. En oberoende statlig miljötillsyn
(punkt 10)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju4.

Ställningstagande

De allra flesta miljöbrott  upptäcks  i  samband med
tillsyn  av  miljöfarlig  verksamhet. Därför  är  en
effektiv  och  funktionell  tillsyn   av   avgörande
betydelse för miljöbrottsbekämpningen. Den nuvarande
utformningen   av   tillsynsorganisationen  uppvisar
emellertid enligt min  mening klara brister. Brister
så intimt kopplade till organisationen som sådan att
de inte enbart kan avhjälpas  genom  de  ändringar i
t.ex.  kommunallagens jävsregler som regeringen  för
närvarande överväger.

Bristerna  i  den nuvarande tillsynsorganisationen
är enligt min mening  så  allvarliga att alternativa
organisatoriska former bör utredas. En utredning bör
därför  tillsättas  som  ges  uppdraget  att  utreda
förutsättningarna  för,  och  utformningen   av,  en
statlig   oberoende   myndighet   med   ansvar   för
miljötillsynen.
Det  bör  ankomma  på  regeringen att utreda dessa
frågor och återkomma till riksdagen med erforderliga
förslag.

16. Skalbolag (punkt 11)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  16.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju327 yrkande 1.

Ställningstagande

Trots   att  skalbolagstömningar  har  förekommit  i
årtionden  har rättssamhället ännu inte funnit någon
effektiv metod  för  att avslöja och lagföra dem som
sysslar med sådan verksamhet. Som situationen är för
närvarande  har  inte  berörda  myndigheter  ens  en
uppfattning      om     i     vilken      omfattning
skalbolagstransaktioner   faktiskt  sker.  Vi  anser
därför  att  det  bör  göras  en   utvärdering   och
konsekvensbeskrivning  av skalbolagstransaktionernas
omfattning.

Inom Finansdepartementet har under de senaste åren
förberetts ett lagförslag  som är tänkt att komma åt
skalbolagstransaktioner. Detta  förslag är bättre än
tidigare förslag, men det råder oenighet om i vilken
omfattning förslaget kan komma att  drabba  ägare  i
fåmansföretag.  Mot  bakgrund  härav  och  att det i
princip  inte  finns någon konsekvensbeskrivning  av
lagförslagets effekter för de mindre fåmansföretagen
anser vi att en  sådan  utvärdering  bör  ske  innan
lagförslaget läggs fram.
Det   bör  ankomma  på  regeringen  att  vidta  de
åtgärder  som  är nödvändiga med anledning av vad vi
nu anfört.

17. Forskning (punkt 12)

av Fredrik Reinfeldt  (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Jeppe  Johnsson  (m), Anita  Sidén  (m),  Lennart
Bolander (m) och Kjell Eldensjö (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  17.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna  2001/02:Ju3  yrkande  6  och
2001/02:Ju327 yrkande 2.

Ställningstagande

Ekonomisk brottslighet  är liksom annan brottslighet
ett komplext fenomen som  berör  stora  och  viktiga
samhällsområden. Därför krävs det att brottsligheten
studeras ur olika synvinklar. I dag går nästan  alla
forskningsresurser       inom      området      till
Brottsförebyggande rådet som  använder  sig  av  den
sociologiska  förklaringsmodellen.  Detta medför att
forskningen  enbart  belyser brottsligheten  ur  ett
perspektiv.

Vi anser att det nu  är  på  tiden att forskningen
inom      området      utvecklas.     Även     andra
förklaringsmodeller   än  den   sociologiska   måste
användas för att kunna  ge  en  bredare  och  bättre
kunskap  om  den ekonomiska brottsligheten och vilka
effekter den har.
Åtgärder bör  därför vidtas för att öka mångfalden
inom forskningen.  Ett  sätt  att  göra detta är att
Brottsförebyggande  rådet  lägger ut forskningen  på
externa forskare och institutioner.  Genom samarbete
med     intresserade     forskare     inom     andra
samhällssektorer  kan Brottsförebyggande rådet samla
information och skapa  en  bred  forskningsbas  inom
sitt område.
Det   bör  ankomma  på  regeringen  att  vidta  de
åtgärder  som  är nödvändiga med anledning av vad vi
nu anfört.
Särskilda yttranden



Ekobrottsmyndigheten

av Johan Pehrson (fp).
Folkpartiet    motsatte     sig    bildandet    av
Ekobrottsmyndigheten. Vi ansåg redan från början att
den        nya       myndighetsstrukturen,       som
Ekobrottsmyndigheten är en central del av, riskerade
att    äventyra    både    regeringens    mål    och
åklagarväsendets  möjligheter  att  uppnå uppställda
mål  inom  ekobrottsområdet.  Det  har därför  varit
välkommet  med  de  analyser  och  utvärderingar  av
verksamheten som nu har genomförts av  framför  allt
Riksrevisionsverket  och  Riksdagens  revisorer. Vid
dessa översyner har det framkommit brister  såväl  i
fråga  om  samordning  och  styrning  som i fråga om
hantering av ekonomi och prioriteringar.  Regeringen
anger  i  skrivelsen  att  den,  med  de nyss nämnda
översynerna  som grund, har för avsikt att  se  över
myndighetsstrukturen.  Detta  är  välkommet, och jag
kommer   att   noga   följa   arbetet.   Skulle   de
förändringar som regeringen kan komma att vidta visa
sig vara otillräckliga avser jag att återkomma  till
riksdagen i frågan.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag



Skrivelsen


Regeringen  (Justitiedepartementet)  har i skrivelse
2001/02:40 lämnat sin årliga rapport till  riksdagen
om läget i fråga om den ekonomiska brottsligheten.


Revisorernas förslag


I  förslag  2001/02:RR11  har  Riksdagens  revisorer
föreslagit att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad revisorerna anfört om

1. Kompetensen på myndigheterna,

2. Ekobrottsmyndighetens arbete,

3. Skattebrottsenheternas arbete,

4. Underrättelseverksamheten.


Följdmotioner med anledning av
regeringens skrivelse


2001/02:Ju2 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  sänkta skatter som  en
viktig   del   i   en  ny  strategi  mot   ekonomisk
brottslighet.

2001/02:Ju3 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som anförs i motionen om en förstärkt
åklagarorganisation.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    anförs   i   motionen   om
polisorganisationen.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    anförs   i   motionen   om
Ekobrottsmyndigheten.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    anförs   i   motionen   om
skattebrottsenheterna.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
förslag  innebärande  att en  miljösanktionsavgift
inte skall kunna verkställas  i  väntan på att ett
överklagande prövas.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  anförs  i motionen om forskning om
ekonomisk brottslighet.

2001/02:Ju4 av Kia Andreasson (mp):

1.  Riksdagen  begär  att regeringen  tillsätter  en
utredning med uppdrag att utreda förutsättningarna
för en oberoende statlig  myndighet med ansvar för
miljötillsynen   samt  föreslå   utformningen   av
densamma.  Utredningen   skall  utgå  ifrån  redan
föreliggande     rapporter    om     brister     i
miljötillsynen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om det olämpliga i
att  kommunala  tillsynsärenden   överklagas  till
länsstyrelsen.

2001/02:Ju5 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om en översyn i  syfte  att
förändra   den   myndighetsstruktur    inom   vilken
Ekobrottsmyndigheten skall verka.


Motioner från allmänna
motionstiden


2001/02:Ju282 av Bengt Silfverstrand och Anders
Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  en  kartläggning   av
åklagarmyndigheternas resurser och kompetens i syfte
att stävja ekonomisk brottslighet.

2001/02:Ju327 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  göra en
utvärdering     av    dels    skalbolagsaffärernas
omfattning,  dels   om   det   nya   lagförslagets
konsekvenser för fåmansföretagen.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att utveckla  den  svenska  forskningen  om
ekonomisk   brottslighet  enligt  vad  i  motionen
anförs.

2001/02:Ju331 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen begär att regeringen utreder och lägger
fram    förslag     i     syfte    att    förändra
Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde i enlighet med
vad i motionen anförs.

7.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  till  ändring  av lagstiftningen  så  att
Ekobrottsmyndigheten  tillåts   skapa   ett   eget
spanings- och
underrättelseregister.

2001/02:Ju336 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att kriminalisera även köp
av svarta arbeten.

2001/02:Ju370 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   skärpt
lagstiftning mot grövre brottslighet.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
Ekobrottsmyndighetens       likställning       med
polismyndighet i vissa avseenden.

2001/02:Ju392 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om styrningen  av
myndigheternas  arbete för en  effektiv  samverkan
och optimal prioritering  av  utredningsresurser i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen   återkommer  med
förslag enligt vad i motionen anförs som  leder  till
att  utredarnas  tillgång  till  aktuella uppgifter i
centrala skatteregister underlättas.

3.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med
förslag   enligt  vad  i   motionen   anförs   som
underlättar   för  skattebrottsutredarna  när  det
gäller nyttjandet av tvångsmedel.

4. Riksdagen begär  att  regeringen  återkommer  med
förslag  som underlättar för Ekobrottsmyndighetens
underrättelseverksamhet.

5. Riksdagen  begär  att  regeringen  återkommer med
förslag enligt vad i motionen anförs  om rätt till
legitimationskontroll vid revisioner.

2001/02:Ju395 av Anders Ygeman m.fl. (s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om åtgärder för att
minska den ekonomiska brottsligheten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att pröva
införandet av licensavgifter inom speciella
branscher.