Justitieutskottets betänkande
2001/02:JUU7

Processrättsliga frågor

Sammanfattning

I  detta  betänkande  behandlar  utskottet ett antal
motionsyrkanden    som    väckts    under   allmänna
motionstiden  åren  2000  och 2001 och som  tar  upp
processrättsliga frågor. Motionerna rör bl.a. rätten
till domstolsprövning, åtalsfrågor  samt  frågor  om
vittnen,     sakkunniga    och    ombud    och    om
straffprocessuella tvångsmedel.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.
I ärendet finns 29 reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Svensk domstols behörighet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju239.
Reservation 1 (v)

2. Rätten till domstolsprövning

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Ju330
yrkande 8 och 2001/02:Ju450 yrkande 17.
Reservation 2 (kd, fp)

3. Generellt prövningstillstånd

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Ju246  yrkande
4.
Reservation 3 (v)

4. Vitesföreläggande

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju420.

5. Offentlighet vid domstol

Riksdagen avslår  motion  2001/02:Ju246 yrkande
5.
Reservation 4 (v)

6. Kompetensutveckling i barnfrågor

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju411
yrkande 1, 2000/01:Ju416 yrkande 1, 2001/02:Ju302
och 2001/02:Ju330 yrkande 7.
Reservation 5 (kd, c, mp)

7. Kompetensutveckling i frågor om våld mot
kvinnor

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Ju226
yrkande 1, 2001/02:Ju324 yrkande 2, 2001/02:Ju396
yrkandena 7 och 8 samt 2001/02:A229 yrkande 30.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)

8. Kompetensutveckling i brottsofferfrågor
och vittnesstöd

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju394 yrkandena
12 och 15.
Reservation 7 (kd)

9. Utveckling av kulturkompetens

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:A226
yrkande 6 och 2001/02:A317 yrkandena 20 och 21.
Reservation 8 (v, c, mp)

10. Kompetensutveckling i frågor om
miljöbrott

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Ju330  yrkande
6.
Reservation 9 (kd, mp)

11. Kompetensutveckling i frågor om
utvecklingsstörningar

Riksdagen avslår  motion  2001/02:Ju237 yrkande
7.
Reservation 10 (c)

12. Ett nationellt resurscentrum för
brottsbekämpning

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:Ju244,
2001/02:Ju253 och 2001/02:Ju268.

13. Rättens sammansättning i mål som rör
barn

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju411
yrkande   2,   2000/01:Ju416    yrkande   2   och
2001/02:A211 yrkande 24.

14. Jäv

Riksdagen  avslår motionerna 2000/01:Ju807  och
2000/01:Ju823.
Reservation 11 (mp)

15. Advokatkommittén

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju822.

16. Förordnande av offentlig försvarare

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju811.

17. Barns rätt till juridiskt biträde

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju332.

18. Ombudsarvoden

Riksdagen  avslår   motionerna   2000/01:Ju401,
2000/01:Ju402, 2000/01:
Ju405, 2000/01:Ju821 och 2001/02:Ju356.
Reservation 12 (mp)

19. Obligatorisk häktning

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju928
yrkande   15,   2001/02:Ju449   yrkande  14   och
2001/02:A228 yrkande 11.
Reservation 13 (m)

20. Strafföreläggande

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Ju450  yrkande
10.
Reservation 14 (fp)

21. Åtalsrätt

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:Ju288 och
2001/02:A228 yrkande 15.
Reservation 15 (kd)

22. Åtalsunderlåtelse

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju711.
Reservation 16 (m)

23. Vittnesstöd

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Ju341
yrkande 5, 2001/02:Ju394 yrkandena 13 och 14 samt
2001/02:Ju450 yrkande 16.
Reservation 17 (kd, fp)

24. Finansiering av vittnesstödsverksamheten

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju385.

25. Anonymitet för vittnen

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju434.

26. Kronvittnen

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:Ju933
yrkande 12 och 2001/02:Ju450 yrkande 11.
Reservation 18 (fp)

27. Sakkunnigförhör i mål som rör barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju301.
Reservation 19 (mp)

28. Legitimation för vittnespsykologer

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju303.

29. Utfärdande av § 7-intyg

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju217.

30. Sakkunnig i hyresmål

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Bo292  yrkande
3.

31. Inkomstuppgifter under
sanningsförsäkran

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju819.

32. Indrivning av böter

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:Ju210,
2001/02:Ju400, 2001/02:T251
yrkandena 5 och 6 samt 2001/02:T470  yrkande 3.
Reservation 20 (m, kd, c)

33. Hemliga tvångsmedel

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Ju232,
2001/02:Ju237 yrkande 25,  2001/02:Ju329  yrkande
12, 2001/02:Ju388 yrkandena 1-6 och 2001/02:
Ju407.
Reservation 21 (m)
Reservation 22 (v)
Reservation 23 (kd, c)
Reservation 24 (mp)

34. Handmanövrerade TV-kameror

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:Ju271 yrkande
8.
Reservation 25 (v, mp)

35. Personella tvångsmedel

Riksdagen   avslår  motionerna   2000/01:Ju801,
2001/02:Ju271  yrkande   10   och   2001/02:So614
yrkande 2.
Reservation 26 (v)
Reservation 27 (fp)

36. Beslag

Riksdagen avslår motion 2000/01:Ju806.
Reservation 28 (m, kd, c, fp)

37. Kameraövervakning

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Ju278,
2001/02:Ju389 yrkande 7 och 2001/02:Ju440.
Reservation 29 (m, kd, c)



Stockholm den 5 februari 2002

På justitieutskottets vägnar


Fredrik Reinfeldt


Följande ledamöter har deltagit  i beslutet: Fredrik
Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s),  Märta Johansson
(s),  Margareta  Sandgren  (s),  Alice  Åström  (v),
Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ann-Marie Fagerström  (s),
Maud  Ekendahl  (m), Helena Zakariasén  (s),  Morgan
Johansson (s), Ragnwi  Marcelind  (kd),  Anita Sidén
(m), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson (mp), Gunnel
Wallin  (c),  Johan  Pehrson (fp) och Sture Arnesson
(v).


2001/02

JuU7


Utskottets överväganden

I  detta betänkande behandlar  utskottet  ett  antal
motionsyrkanden  som rör processrättsliga frågor och
som  väckts under de  allmänna  motionstiderna  åren
2000 och  2001.  Om  inte  annat anges är motionerna
väckta under allmänna motionstiden år 2001.


Svensk domstols behörighet


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår,  med  hänvisning   till
gällande bestämmelser,  att  riksdagen avslår
ett motionsyrkande om att se över reglerna om
forum i tvistemål. Jämför reservation 1 (v).

I motion Ju239 (v) begärs en översyn  av reglerna om
forum  i  tvistemål.  Motionärerna  ifrågasätter  om
dagens  regler  gör det möjligt att i Sverige  pröva
anspråk   som   avser   skadestånd   på   grund   av
krigsförbrytelser  och  andra  grova  kränkningar av
mänskliga rättigheter.

Motionsönskemålet  rör  i  första  hand frågan  om
svensk domstols behörighet.
Vissa   bestämmelser   i   ämnet   finns  i  lagen
(1998:538)  om  domstols internationella  behörighet
och  om verkställighet  av  utländska  domar  enligt
Brysselkonventionen   och  i  lagen  (1992:794)  med
anledning     av     Sveriges     tillträde     till
Luganokonventionen.      Luganokonventionen      har
ratificerats    av    EU:s    samtliga     nuvarande
medlemsstater och av EFTA-staterna Island, Norge och
Schweiz   samt  av  Polen.  Brysselkonventionen  kan
endast  tillträdas   av   EU:s  medlemsstater.  Båda
konventionerna gäller som lag  här  i landet. Enligt
konventionerna  kan  en  talan  avseende  skadestånd
utanför avtalsförhållanden mot den som har hemvist i
en   konventionsstat   väckas   antingen    i    den
konventionsstaten  eller  i en annan konventionsstat
vid domstolen i den ort där skadan inträffade.
Det  bör här nämnas att den  av  Europeiska  rådet
antagna    Bryssel    I-förordningen   om   domstols
behörighet och om erkännande  och  verkställighet av
utländska  domar  på privaträttens område  träder  i
kraft  den  1  mars  2002.   Bryssel  I-förordningen
ersätter   Brysselkonventionen  och   innehåller   i
huvudsak  identiska  bestämmelser  som  Lugano-  och
Brysselkonventionerna.
För det fall  någon konventionsbaserad lag inte är
tillämplig gäller  som  huvudregel  att  en tvist är
underkastad  svensk domsrätt, om svensk lag  anvisar
ett  forum  här   i  landet.  Reglerna  om  forum  i
tvistemål  innebär -  såvitt  nu  är  aktuellt  -  i
huvudsak följande.
Enligt 22  kap. 1 § rättegångsbalken får talan mot
den misstänkte  om  enskilt anspråk med anledning av
brott föras i samband med åtal för brottet. Om talan
inte förs i samband med  åtalet  skall talan föras i
den för tvistemål stadgade ordningen. Det sistnämnda
innebär  att  svarandens  hemvist  avgör   i  vilken
domstol talan skall föras.
Mot  den  som inte har känt hemvist vare sig  inom
eller utom riket får talan väckas där han uppehåller
sig.  Om  den  sökte   är   svensk   medborgare  som
uppehåller sig utom riket eller om hans uppehållsort
är  okänd,  kan talan mot honom föras där  han  inom
riket senast haft hemvist eller uppehållit sig.
Mot den som  inte har känt hemvist inom riket får,
i fråga om tvist  som  gäller  betalningsskyldighet,
talan föras där vederbörande har egendom.
En talan med anledning av en skadegörande handling
får vidare tas upp i den ort där handlingen företogs
eller där skadan uppkom.
Det  anförda  innebär  -  såvitt gäller  utländska
medborgare med hemvist utomlands  - att en talan som
enbart avser skadestånd på grund av  brott  begånget
utomlands i praktiken inte kan föras här.
När   det   gäller   verkställighet  av  domar  är
huvudregeln att domar som  meddelats i en annan stat
inte    erkänns,    om   det   inte   finns    någon
överenskommelse om annat.  De  ovan  nämnda Bryssel-
och     Luganokonventionerna     innehåller    bl.a.
bestämmelser  om  erkännande av utländska  domar  på
privaträttens område.
Utskottet uttalade sig om liknande motionsönskemål
senast i mars 2001. Utskottet höll i och för sig med
motionärerna om att  skadestånd  många  gånger är en
viktig  sanktion  för  att  en  målsägande skall  få
upprättelse. När det gällde motionsönskemålet  ville
utskottet  dock  erinra om att redan gällande regler
ger en möjlighet att föra en skadeståndstalan här om
åtalet prövas här.  Att  föra  en skadeståndstalan i
den aktuella typen av mål utan samband  med ett åtal
framstod enligt utskottet som orealistiskt  av flera
skäl, bl.a. skulle målsäganden inte ha den fördel  i
fråga  om utredningen om den skadegörande handlingen
som samordningen  med ett åtal normalt sett innebär.
Härtill kom att en  sådan  dom  med stor sannolikhet
endast  skulle kunna verkställas i  stater  inom  EU
eller  i  Norge,   Island  och  Schweiz.  Mot  denna
bakgrund var utskottet  inte  berett att förorda att
ett utredningsarbete sattes i gång  i  frågan  (bet.
2000/01:JuU14 s. 11 f).
Utskottet  har  inte någon annan uppfattning i dag
och avstyrker bifall till motion Ju239.

Rätten till domstolsprövning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår  att  riksdagen  avstyrker
bifall  till  motionsyrkanden  om  att  utöka
möjligheterna     till     överprövning    av
domstolsavgöranden. Vidare föreslår utskottet
att  riksdagen  avslår ett motionsyrkande  om
att  generella  prövningstillstånd  inte  bör
införas. Här hänvisar utskottet till pågående
beredningsarbete.      Slutligen     föreslår
utskottet    att   riksdagen    avslår    ett
motionsyrkande  rörande vitesföreläggande som
enligt  utskottets   mening  får  anses  vara
tillgodosett  genom  gällande   lagstiftning.
Jämför reservationerna 2 (kd, fp) och 3 (v).

Prövningstillstånd

I   motion   Ju330   (kd)   begärs  att  kravet   på
prövningstillstånd vid överklagande  av tingsrättens
avgöranden i brottmål skall tas bort. I motion Ju450
(fp)  efterfrågas  ökade  möjligheter  att   få  mål
prövade    i    två   instanser.   Slutligen   anser
motionärerna  i  Ju246   (v)   att  några  generella
prövningstillstånd inte bör införas.

I brottmål krävs prövningstillstånd  i  vissa fall
när  en  dom överklagas till hovrätt. Sedan år  1993
krävs alltså  prövningstillstånd  om  den tilltalade
inte  dömts till svårare påföljd än böter  eller  om
han frikänts  från  ansvar för brott för vilket inte
är  föreskrivet  svårare   straff  än  fängelse  sex
månader (49 kap. 13 § rättegångsbalken).  Innebörden
i  regleringen  är  att  den  tilltalade  kan få  en
fullständig prövning i hovrätten om åtalet bifallits
och  om  påföljden  därvid  bestämts  till någonting
annat än böter.
Justitieutskottet har tidigare behandlat  yrkanden
liknande de nu aktuella (bet. 1999/2000:JuU4  s. 3 f
och  2000/01:JuU32  s. 5 f). Vid riksmötet 1999/2000
begärdes ett tillkännagivande av innebörd att rätten
till  domstolsprövning   inte  får  urholkas,  något
motionärerna menade i viss  mån  redan  skett  genom
bl.a. krav på prövningstillstånd vid överklaganden.
Av grundläggande betydelse för frågan om rätt till
domstolsprövning  är den europeiska konventionen  av
den 4 november 1950  angående skydd för de mänskliga
rättigheterna   och   de  grundläggande   friheterna
(Europakonventionen).    Konventionen    med    dess
tilläggsprotokoll  gäller enligt  lagen  (1994:1219)
sedan den 1 januari 1995 som lag här i riket.
Enligt artikel 6.1  i Europakonventionen skall var
och en, vid prövning av  hans civila rättigheter och
skyldigheter eller av en anklagelse  mot  honom  för
brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig
förhandling  inom  skälig tid och inför en oavhängig
och opartisk domstol  som  upprättats enligt lag. En
utförlig redogörelse för den  närmare  innebörden av
artikeln,   liksom   för   exempel   på  de  svenska
lagstiftningsåtgärder      som     föranletts     av
konventionens krav, finns i  justitieutskottets ovan
nämnda betänkande från riksmötet 1999/2000.
Hovrättsprocessutredningen   uttalade    i    sitt
betänkande  Ett  reformerat  hovrättsförfarande (SOU
1995:124) att Europakonventionen  inte  torde hindra
att det i svensk rätt införs ett system med  krav på
prövningstillstånd    med    möjlighet   till   s.k.
ändringsdispens   vid  fullföljd   av   talan   från
tingsrätt   till  hovrätt   i   brottmål.   Eftersom
konventionen   inte   föreskriver  någon  rätt  till
överklagande av domar i  tvistemål,  kunde  den inte
heller  anses  lägga  hinder  i  vägen  för  krav på
prövningstillstånd  när  sådana  mål  fullföljs från
tingsrätt till hovrätt (SOU 1995:124 s. 159 f).
Vid behandlingen av den under riksmötet  1999/2000
väckta   motionen   delade  utskottet  motionärernas
uppfattning  angående   betydelsen  av  rätten  till
domstolsprövning.  Rätten   till   domstolsprövning,
framhöll   utskottet,   är   i   själva  verket   en
förutsättning  för att man skall kunna  tala  om  en
rättsstat. Enligt utskottets mening är den rätt till
domstolsprövning     som     följer     av     såväl
Europakonventionen    som   rättsstatens   principer
tillgodosedd   i   svensk  rätt   när   det   gäller
anklagelser för brott  och  tvister mellan enskilda.
Utskottet  pekade också på att  svensk  lagstiftning
under   senare    år    utformats    så   att   även
förvaltningsbeslut  som  rör  ett  enskilt  subjekts
civila  rättigheter  och  skyldigheter  skall  kunna
domstolsprövas. Mot denna bakgrund  ansåg  utskottet
att det saknades anledning för riksdagen att förorda
några  åtgärder  med anledning av motionen, och  den
avstyrktes i denna del.
I sitt betänkande  våren  2001 fann utskottet inte
anledning att inta någon annan hållning i frågan med
anledning  av  de då väckta motionsyrkandena,  vilka
avstyrktes.
Utskottet har  inte  någon annan uppfattning i dag
och avstyrker bifall till motionerna Ju330 och Ju450
i nu behandlade delar.
Såvitt angår frågan i  motion  Ju246 om införandet
av   generellt  prövningstillstånd  skall   följande
tilläggas.
På   grundval    av    Hovrättsprocessutredningens
ovannämnda betänkande föreslog regeringen våren 1997
ett system med generellt prövningstillstånd  i ledet
mellan  tingsrätt  och  hovrätt (prop. 1996/97:131).
Emellertid  återkallades  propositionen   sedan  det
visat  sig  att  erforderligt  stöd  inte  fanns   i
riksdagen  (regeringens skrivelse 1996/97:168). Inte
minst från domstolshåll har även härefter efterlysts
regeländringar  som  på  olika  sätt  är avsedda att
begränsa hovrätternas befattning med målen  till vad
som  kan  vara  motiverat i det enskilda fallet.  En
arbetsgrupp,  i  vilken   samtliga  hovrätter  varit
representerad,   har  bl.a.  föreslagit   en   något
utvidgad   tillämpning    av    dagens   regler   om
prövningstillstånd    (Hovrätternas    processgrupp,
promemorian  Effektivare   hovrättsförfarande,   dnr
Ju1999/4445).      På      grundval      av     dels
Hovrättsprocessutredningens  förslag,  dels   nämnda
arbetsgrupps        promemoria        har       inom
Justitiedepartementet  utarbetats  en promemoria  om
hur  hovrättsprocessen  bör  se  ut i framtiden  (Ds
2001:36). I promemorian föreslås bl.a.  att  det för
tvistemål   skall  införas  ett  generellt  krav  på
prövningstillstånd  vid  överklagande  till hovrätt.
Promemorian  har  varit föremål för remissbehandling
och bereds nu vidare i Justitiedepartementet.
Utskottet   anser   att   beredningen   inte   bör
föregripas och avstyrker  bifall till motion Ju246 i
här behandlad del.

Vitesföreläggande


I  motion  Ju420 (m) yrkas att  viten  alltid  skall
utdömas av domstol och inte av myndigheter.

I lagar och  andra författningar föreskrivs ibland
att en myndighet  kan  förelägga  någon att vidta en
viss  åtgärd  vid äventyr av vite. Som  exempel  kan
nämnas att en polismyndighet  får  förelägga den som
utan  tillstånd  ställt  upp  en  container   på  en
offentlig   plats   att   inom   viss  tid  ta  bort
containern. Som påföljd för underlåtenhet  att följa
ett  sådant föreläggande får vite sättas ut (3  kap.
19 och 20 §§ ordningslagen 1993:1617).
I lagen  (1985:206) om viten finns bestämmelser om
bl.a. utdömande  av vite. Enligt lagen prövas frågor
om utdömande av viten  av länsrätt på ansökan av den
myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet eller,
om detta har skett efter  överklagande  i  frågan om
vitesföreläggande,  av den myndighet som har  prövat
denna fråga i första  instans  (6  §).  I vissa fall
prövar tingsrätt frågan om utdömande av vite (7 §).
Lagen om viten gäller i den mån inte annat  följer
av  annan  lag  eller  författning.  Bestämmelser om
utdömande   av   vite   finns   i  ett  antal  andra
författningar. I flera av dessa föreskrivs  att  det
är  länsrätt  eller tingsrätt som skall pröva frågan
om utdömande av  vite  (se  t.ex.  föräldrabalken 16
kap.  13  §).  I  några fall kan myndigheter,  t.ex.
Patent-       och      registreringsverket       och
Finansinspektionen,  döma  ut  vite.  Myndigheternas
beslut kan överklagas till domstol.
Utskottet    kan   inte   finna   annat   än   att
motionsönskemålet    i    stort   får   anses   vara
tillgodosett   genom   gällande   lagstiftning   och
avstyrker bifall till motion Ju420.

Offentlighet vid domstol


Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen  avslår  ett
motionsyrkande om att utreda huruvida antalet
domstolsförhandlingar inom stängda dörrar har
ökat. Jämför reservation 4 (v).

I   motion   Ju246   (v)   begärs   en   översyn  av
tillämpningen     av     bestämmelserna    om    att
domstolsförhandlingar  kan   hållas   inom   stängda
dörrar. Syftet med en sådan översyn är att utröna om
antalet icke offentliga förhandlingar i domstol  har
ökat under senare år och i så fall vad det beror på.

Enligt  2  kap. 11 § andra stycket regeringsformen
skall domstolsförhandling vara offentlig.
I  5  kap.  rättegångsbalken  regleras  frågor  om
offentlighet  vid   domstol.   I   vissa   fall  kan
domstolsförhandling hållas inom stängda dörrar.  Det
rör  bl.a.  vissa  typer  av brott såsom sexualbrott
eller när viss personalia skall gås igenom. Detsamma
gäller till skydd för uppgifter  som hänför sig till
rikets  säkerhet  eller  till  en förundersökning  i
brottmål (5 kap. 1 § rättegångsbalken). Enligt lagen
(1964:167)  med  särskilda  bestämmelser   om   unga
lagöverträdare  gäller  vidare vid förhandling i mål
mot den som inte fyllt 21  år att om offentlighet är
till   uppenbar   olägenhet  till   följd   av   den
uppmärksamhet den unge  kan  antas  bli föremål för,
får rätten förordna att målet skall handläggas  inom
stängda dörrar (27 § andra stycket).
Enligt  vad utskottet inhämtat från Domstolsverket
förs   inte   någon   statistik   över   hur   många
förhandlingar  som   hålls   inom   stängda  dörrar.
Domstolsverket  har inte fått några indikationer  på
att antalet sådana  förhandlingar skulle ha ökat och
inte heller några andra påstötningar i frågan.
Utskottet   har   inte    underlag    för    annat
ställningstagande   än   att  såväl  bestämmelsernas
utformning  som  tillämpningen  av  desamma  är  väl
avvägda.  Mot  denna  bakgrund  avstyrker  utskottet
bifall till motion Ju246 i nu behandlad del.

Utbildning och kompetensutveckling
för anställda inom rättsväsendet


Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår  att  riksdagen  avslår en
rad   motionsyrkanden   om   utbildning   och
kompetensutveckling    för   anställda   inom
rättsväsendet   i  olika  frågor.   Utskottet
hänvisar här till  den utbildning som bedrivs
inom   rättsväsendets   myndigheter.   Vidare
föreslår   utskottet   att  riksdagen  avslår
motionsyrkanden om att inrätta ett nationellt
resurscentrum  för  brottsbekämpning.  Jämför
reservationerna 5-10 (m, v, kd, c, fp, mp).

I ett antal motioner  tas  upp  frågor om utbildning
och    kompetensutveckling   för   anställda    inom
rättsväsendet.  I motion Ju302 (s) begärs utbildning
för att öka kompetensen  i  frågor  som  rör barn; i
motionerna 2000/01:Ju411 (s), 2000/01:Ju416  (c) och
Ju330  (kd)  anser motionärerna att särskilt domares
barnkompetens  behöver  stärkas.  I motionerna Ju226
(c), Ju324 (kd), Ju396 (m) och A229 (fp) efterfrågas
utbildning  i  frågor om våld mot kvinnor,  särskilt
för  domare  och  poliser,   och  i  den  sistnämnda
motionen  även forskning på området.  Vidare  begärs
utbildning  i brottsofferfrågor i motion Ju394 (kd),
i kulturkompetens  i  motionerna  A226  (c) och A317
(v),  i  vittnesstödsverksamhet i motion Ju394  (kd)
och i miljöbrott i motion Ju330 (kd). I motion Ju237
(c),  slutligen,  begär  motionärerna  utbildning  i
frågor  om  utvecklingsstörningar  för att förbättra
situationen för utvecklingsstörda när de har kontakt
med rättsvårdande myndigheter.

De områden som tas upp i motionsyrkandena  är både
angelägna    och   prioriterade   i   rättsväsendets
verksamhet.  Det   innebär  att  det  bedrivs  såväl
utbildning som kompetensutveckling för de kategorier
anställda som är närmast berörda. Här kan nämnas att
det inom polisen pågår  ett kontinuerligt arbete med
att  utveckla kvaliteten i  grundutbildningen  bl.a.
genom  ett  ökat  och  fördjupat  samarbete  med  de
universitets-   och   högskoleutbildningar  som  har
betydelse för polisarbetet.  Polishögskolan erbjuder
dessutom  vidareutbildning för  hela  polisväsendet.
För domare  finns  ett årligt utbildningsprogram med
kurser, seminarier och  utbildningsdagar  för  olika
kategorier  anställda  och  i olika ämnen. Slutligen
inrättades  vid  Riksåklagaren  under  år  2000  ett
utbildningscentrum  och  ett särskilt utbildningsråd
under  ledning  av biträdande  riksåklagaren.  Rådet
ansvarar  för  kvaliteten  i  kompetensutvecklingen.
Under  år  2000  genomfördes   vidareutbildning  för
åklagare    bl.a.    i    rasistisk    brottslighet,
miljöbrottslighet, målsägandefrågor samt sexual- och
våldsbrott mot barn (prop. 2001/02:1 volym  3 s. 77,
88 och 102).
Utskottet   har   vid  flera  tidigare  tillfällen
behandlat   frågor   som    rör    utbildning    och
kompetensutveckling i olika ämnen för rättsväsendets
anställda.
Som  exempel  kan  nämnas att utskottet behandlade
frågan om utbildning och fortbildning bl.a. i frågor
rörande brottsoffer och  våld mot kvinnor våren 2000
(bet. 1999/2000:JuU23 s. 20  f). Utskottet hänvisade
då till de förstärkta utbildningsinsatser  som  blev
resultatet  av  regeringens  proposition  Kvinnofrid
(prop.  1997/98:55,  bet.  JuU13)  med  bl.a. ändrad
examensordning för ett antal utbildningar. Utskottet
instämde i motionärernas uppfattning att  det  är  i
hög  grad angeläget att det inom rättsväsendet finns
goda kunskaper  hos  dem  som  kommer  i kontakt med
brottsoffer  och  frågor  om  brottsoffer;  särskilt
ansågs   detta   gälla   i  fråga  om  kunskaper  om
våldsbrott mot kvinnor och  barn. Av den redogörelse
utskottet  gjorde  i betänkandet  framgick  att  ett
omfattande  utbildnings-   och   fortbildningsarbete
redan     pågick     såväl     inom     det    högre
utbildningsväsendet  som  inom  berörda myndigheter.
Dessutom   övervägdes   inom   Justitiedepartementet
behovet  av ytterligare utbildningsinsatser.  Härmed
ansågs motionsönskemålen väsentligen tillgodosedda.
Utskottet har härefter behandlat utbildningsfrågor
såvitt angår brottsoffer våren 2001. Regeringen hade
då aviserat olika myndighetsuppdrag inriktade på att
förbättra  kunskaperna  om  brottsoffer  för berörda
yrkesgrupper,      varför     de     då     aktuella
motionsönskemålen ansågs  vara  tillgodosedda  (bet.
2000/01:JuU20  s.  16  f).  De  aviserade  uppdragen
beslutades  under  sommaren 2001. Rikspolisstyrelsen
och  Brottsoffermyndigheten   har   sålunda  fått  i
uppdrag  att  i  samverkan  genomföra  utbildning  i
brottsofferfrågor  för  personal inom polisväsendet.
Detsamma gäller för Domstolsverket och Riksåklagaren
för  personal  vid  de  allmänna   domstolarna   och
personal   inom   åklagarväsendet  (regeringens  dnr
Ju2001/4708-4710/KRIM).
När det gäller brott  mot barn bör här även nämnas
att   flera   av   förslagen   som   Kommittén   mot
barnmisshandel   tagit  upp  i  sitt   delbetänkande
Barnmisshandel    -    Polisens    och    åklagarnas
handläggningstider och arbetsmetoder  (SOU  2000:42)
handlar  om  utbildning  och  handledning. Kommittén
föreslår  en  förändring  av  grundutbildningen  för
poliser   som   ger   alla   poliser   kunskap    om
barnkonventionens budskap, hur man bemöter barn samt
hur  man hanterar de särskilda frågor som kommer upp
i ärenden  där  barn  är inblandade. Vidare föreslår
kommittén  att  det  på central  nivå  skall  finnas
utbildning  som  tar  sikte   på  att  vidareutbilda
poliser   i  att  handlägga  barnmisshandelsärenden.
Vidareutbildning   och   kontinuerlig   fortbildning
föreslås   också   för   åklagare.   Av  regeringens
uppdaterade nationella handlingsplan mot kommersiell
sexuell exploatering av barn (S2001/1380/ST) framgår
att   Rikspolisstyrelsen   och   Riksåklagaren   för
närvarande utvecklar sin verksamhet  som  rör  barn,
bland annat genom ökade satsningar på utbildning (s.
6).
Vad  gäller motionsönskemålet i Ju396 om forskning
i frågor  kring  våld  mot  kvinnor behandlades även
denna   fråga   av   utskottet  våren   2000   (bet.
1999/2000:JuU23 s. 27 f). Utskottet konstaterade att
det pågick en rad forskningsprojekt  på området, att
regeringen  initierat  forskning  på de områden  som
hittills      varit      eftersatta     samt     att
Brottsförebyggande rådet erhållit  ett  uppdrag  att
kontinuerligt   följa   modern   kvinnoforskning  på
området  samt  annan forskning när det  gäller  mäns
våld   mot   kvinnor.    Därmed    ansåg   utskottet
motionsyrkandena  vara  tillgodosedda,   och   dessa
avstyrktes.
Regeringen         gav        sommaren        2001
Brottsoffermyndigheten   i  uppdrag  att  förbereda,
utforma  och  genomföra  ett  forskningsprogram  för
viktimologisk  forskning,  däribland  forskning  med
fokus  på  utsatta  kvinnor.  Brottsoffermyndigheten
skall  senast  den  1  juli  2002  till   regeringen
redovisa   när  forskningsprogrammet  kan  påbörjas.
Forskningsprogrammet   skall   därefter  pågå  under
längst fem år (regeringens dnr Ju2001/4718/KRIM).
Slutligen   skall   här   nämnas  att   det   inom
rättsväsendets  myndigheter på  olika  sätt  bedrivs
utbildning  i  och  utveckling  av  kulturkompetens.
Myndigheterna - främst polis och åklagare - har fört
in dessa frågor  i andra ämnesområden som t.ex. våld
mot  kvinnor  i stället  för  att  särbehandla  just
frågan om kulturkompetens.  Ett  annat exempel härpå
är förhörsledarkurser. I dessa tas  även  upp frågor
om  bemötande av personer med utvecklingsstörningar.
Denna  sistnämnda  grupp  har även nämnts särskilt i
det       ovan       nämnda      uppdraget      till
Brottsoffermyndigheten om att förbereda, utforma och
genomföra  ett  forskningsprogram   i  viktimologisk
forskning.  Där  sägs bl.a. att ungdomar,  barn  och
andra sårbara grupper  såsom  fysiskt  och  psykiskt
funktionshindrade och äldres utsatthet för brott  är
angelägna forskningsområden.
Utskottet  vill  understryka  det  angelägna i att
personalen  inom  rättsväsendet  har goda  kunskaper
inom  samtliga de områden som tagits  upp  i  de  nu
väckta  motionerna. Det pågår också såväl utbildning
och kompetensutveckling  som  forskning  inom  dessa
områden,  och  frågorna är väl kända inom de berörda
myndigheterna. Det  finns  enligt  utskottets mening
därför   inte  anledning  för  riksdagen   att   för
närvarande  ta  några  ytterligare initiativ. Motion
Ju302 samt motionerna 2000/01:Ju411,  2000/01:Ju416,
Ju226, Ju237, Ju324, Ju330, Ju394, Ju396, A226, A229
och A317 i här behandlade delar bör avslås.
I tre motioner - Ju244 (kd), Ju253 (m)  och  Ju268
(c) - föreslås att det skall inrättas ett nationellt
resurscentrum   för   brottsbekämpning  till  vilket
utbildning  och  kompetensutveckling   som   rör  de
brottsbekämpande   myndigheternas   anställda  skall
förläggas. I motion Ju244 anser motionären  att  ett
sådant      centrum     skall     förläggas     till
Linköping-Norrköping-regionen och i motionerna Ju253
och Ju268 anser motionärerna att det skall förläggas
till Linköping.
Utskottet har  ovan  konstaterat  att det pågår en
rad    utbildningsinsatser   för   anställda    inom
rättsväsendet. Det har enligt utskottets mening inte
framkommit   något   som   talar   för  att  en  för
myndigheterna gemensam och centraliserad  utbildning
skulle  medföra  förbättrad utbildning och en  högre
kunskapsnivå.  Utskottet   föreslår  att  motionerna
Ju244, Ju253 och Ju268 avslås.

Rättens sammansättning i mål som rör
barn


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår  att  riksdagen   avslår
motionsyrkanden  dels  om  en lagreglering av
vilka domare som skall få handlägga  mål  som
rör  barn, dels hur nämnden i vårdnadstvister
bör vara sammansatt.

I motionerna 2000/01:Ju411 (s) och 2000/01:Ju416 (c)
begärs  att  endast de domare som är lämpade och som
genomgått särskild  utbildning  skall  handlägga mål
som   rör   barn.   Enligt  motionärerna  bör  detta
lagregleras.  I  motion   A211   (kd)   anförs   att
könsfördelningen   bör   vara   jämn   i  nämnden  i
vårdnadsmål.

I mål som rör vårdnad om och umgänge med  barn  är
tingsrätt  domför  med  en  lagfaren  domare och tre
nämndemän.  Detsamma gäller länsrätt som  bl.a.  har
att pröva frågor om omhändertagande av barn (20 kap.
1  § föräldrabalken  och  17  §  lagen  1971:289  om
allmänna förvaltningsdomstolar).
Enligt   25   §  lagen  (1964:167)  med  särskilda
bestämmelser om unga  lagöverträdare  gäller  att de
lagfarna  domare och nämndemän som prövar ungdomsmål
skall  vara   särskilt   utsedda  av  domstolen  för
uppgiften. Några motsvarande bestämmelser finns inte
när det gäller handläggningen  av  andra mål som rör
barn.
Såvitt angår nämdemännens medverkan  kan  hänvisas
till   att  regeringen  tillsatt  en  parlamentarisk
kommitté  med  uppdrag  att se över rekryteringen av
nämndemän (dir. 2000:79).  I  direktiven nämns bl.a.
vikten av att uppdraget som nämndeman  ges  till  en
krets  medborgare  som  i  så  hög  grad som möjligt
svarar mot ett folkgenomsnitt vad gäller  kön, ålder
och  bakgrund. Uppdraget skall redovisas senast  den
30 juni 2002.
Utskottet   kan   inte   se  något  behov  av  att
lagreglera vilka domare som  skall handlägga mål som
rör   barn.   Det   får  enligt  utskottets   mening
förutsättas  att  de  domare  som  handlägger  dessa
måltyper  också  får  den   utbildning   och   annan
kompetensutveckling    som   erfordras.   Motionerna
2000/01:Ju411 och 2000/01:
Ju416 i här behandlade delar  bör  avslås.  När  det
gäller nämndens sammansättning konstaterar utskottet
här   endast   att  direktiven  till  den  tillsatta
utredningen   får    anses   ligga   i   linje   med
motionsönskemålet i motion  A211  vilken  bör avslås
med hänvisning till det pågående arbetet.

Jäv


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   att  riksdagen  avslår
motionsyrkanden om att se  över  jävsreglerna
för  i första hand domare. Jämför reservation
11 (mp).

I motionerna 2000/01:Ju807 (-) och 2000/01:Ju823 (s)
begärs  en översyn av jävsreglerna, i första hand de
som rör domare.

Av 1 kap.  9  §  regeringsformen framgår att bl.a.
domstolarna  i  sin verksamhet  skall  beakta  allas
likhet  inför  lagen   samt   iaktta  saklighet  och
opartiskhet.   I   4  kap.  rättegångsbalken   finns
bestämmelser om jäv  mot  domare, vilka också gäller
för   förvaltningsdomstolarnas   del   (jfr   41   §
förvaltningsprocesslagen 1971:291). Enligt 4 kap. 13
§ rättegångsbalken är en domare jävig i en rad olika
situationer som räknas upp där. Även om domaren inte
är jävig  enligt  någon  av de i paragrafen särskilt
uppräknade  jävsgrunderna,   såsom  släktskap  eller
tidigare befattning med ett ärende,  kan  denne vara
jävig  därför  att  det  föreligger  någon  särskild
omständighet som är ägnad att rubba förtroendet  för
hans opartiskhet i målet.
Riksdagen   har   nyligen   behandlat  proposition
2000/01:147   Offentliganställdas    bisysslor.    I
propositionen   fann   regeringen   det   inte  vara
motiverat  med  några  särskilda  regler för domares
bisysslor.  Enligt  regeringens uppfattning  är  ett
effektivare   sätt  att   komma   till   rätta   med
situationer    där     förtroendeskadligheten    kan
aktualiseras, än att uppställa  ett generellt förbud
mot   bisysslor,   bl.a.   att   ha   verkningsfulla
jävsregler.  Väl  utvecklade  sådana  regler   ansåg
regeringen  redan  finns.  Riksdagen hade inte någon
annan uppfattning (bet. 2001/02:AU2, rskr. 38).
Inte heller utskottet kan se annat än att gällande
bestämmelser  om jäv får anses  vara  ändamålsenligt
utformade.     Motionerna      2000/01:Ju807     och
2000/01:Ju823 bör avslås.

Ombudsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår,  med  hänvisning   till
pågående  beredningsarbete,   att   riksdagen
avslår  ett  motionsyrkande  om att genomföra
Advokatkommitténs  förslag.  Vidare  föreslår
utskottet att riksdagen avslår ett yrkande om
att begränsa den tilltalades rätt  att  välja
offentlig  försvarare  liksom  ett yrkande om
barns rätt till juridiskt biträde.  Slutligen
avstyrker      utskottet      bifall     till
motionsyrkanden       om      att      skärpa
redovisningskraven  för   advokater.   Såvitt
gäller  sistnämnda  fråga, jämför reservation
12 (mp).

Advokatkommittén

Advokatkommittén har  på  regeringens uppdrag utrett
Advokatsamfundets disciplinverksamhet samt tillsynen
över   advokatverksamheten   i   övrigt.   Kommittén
överlämnade i mars 1999 sitt betänkande Tillsyn över
advokater m.m. (SOU 1999:31). I betänkandet föreslår
kommittén bl.a. att Justitiekanslerns  tillsyn  över
advokatväsendet  skall upphöra. En annan ordning som
garanterar tillfredsställande tillsyn över och insyn
i samfundets verksamhet  måste  då tillskapas enligt
kommittén.  Kommittén  har  därför  övervägt   olika
metoder  att  stärka  det  allmännas inflytande över
tillsynen över advokatväsendet.  Kommittén anser att
detta syfte kan tillgodoses genom att det föreskrivs
att ordföranden i disciplinnämnden  skall vara eller
ha  varit ordinarie domare. Nämnden skall  i  övrigt
bestå   av   sju   advokater   och   tre  offentliga
representanter;   advokaterna   förblir   alltså   i
majoritet  i nämnden. Kommittén föreslår vidare  att
disciplinnämndens    sammansättning    regleras    i
rättegångsbalken.  Vissa  ändringar  i möjligheterna
att överklaga nämndens beslut föreslås också.

Advokatkommitténs  betänkande har remissbehandlats
och bereds i Justitiedepartementet.
I   motion   2000/01:Ju822    (s)    begärs    att
Advokatkommitténs  förslag  -  med  vissa i motionen
angivna justeringar och tillägg - skall  genomföras.
Motionärerna anser därför att regeringen snarast bör
återkomma med en proposition till riksdagen.
Beredningsarbetet  bör  enligt  utskottets  mening
inte föregripas och utskottet avstyrker  bifall till
motion 2000/01:Ju822.

Förordnande av offentlig försvarare


I motion 2000/01:Ju811 (m) krävs att en tilltalad  i
mindre  utsträckning  än  i  dag  skall  kunna välja
offentlig   försvarare;   endast   advokat   i   det
hovrättsområde   där  brottet  begicks  skall  kunna
förordnas.

Offentlig försvarare  utses  av  rätten  i vissa i
rättegångsbalken   angivna   situationer.   Är   den
misstänkte  anhållen  eller  häktad  skall offentlig
försvarare sålunda förordnas om den misstänkte begär
det.  Offentlig  försvarare skall också  på  begäran
förordnas för den  som  är  misstänkt för ett brott,
för  vilket  inte  är stadgat lindrigare  straff  än
fängelse i sex månader.  Offentlig  försvarare skall
därutöver förordnas om den misstänkte  är i behov av
försvarare  med  hänsyn till utredningen om  brottet
eller om försvarare  behövs  med hänsyn till att det
är tveksamt vilken påföljd som  skall väljas och det
finns anledning att döma till annan påföljd än böter
eller  villkorlig  dom  eller  sådana   påföljder  i
förening. Detsamma gäller om det i övrigt föreligger
särskilda  skäl  med  hänsyn  till  den  misstänktes
personliga förhållanden eller till vad målet rör (21
kap. 3 a § rättegångsbalken).
Till offentlig försvarare skall förordnas advokat,
som  finnes  lämplig  därtill.  Har  den  misstänkte
föreslagit  någon  som är behörig att vara offentlig
försvarare skall denne  förordnas om inte anlitandet
av honom eller henne skulle  medföra  avsevärt ökade
kostnader  eller  annars  särskilda  skäl föranleder
annat (21 kap. 5 § rättegångsbalken).
Av förarbetena till rättegångsbalken  framgår  att
den misstänkte bör tillerkännas ett visst inflytande
i      fråga     om     valet     av     försvarare.
Processlagberedningen  framhöll  att  det är av vikt
att  den  misstänkte erhåller någon till  försvarare
för vilken  han hyser förtroende. Har den misstänkte
föreslagit någon  till försvarare som är behörig att
motta uppdraget bör  därför avvikelse från förslaget
inte   ske,  med  mindre  särskilda   omständigheter
föranleder  det. Sådan omständighet kan vara att den
föreslagne  är   bosatt  på  avlägsen  ort  och  att
anlitandet av honom  därför  skulle medföra avsevärt
ökade kostnader för statsverket  eller  att  han med
hänsyn  till  sitt  förhållande  till  saken  finnes
olämplig (NJA II 1943 s. 285).
Utskottet  anser att de gällande bestämmelserna  -
liksom motiven  till  dessa  -  är  väl  avvägda och
avstyrker bifall till motion 2000/01:Ju811.

Barns rätt till juridiskt biträde


I motion Ju332 (s) anförs att barn bör ha  rätt till
offentligt  biträde  i  sådana  fall där barnet  och
föräldrarna    har    motstridiga   intressen    och
föräldrarna överklagar ett beslut om omhändertagande
av barnet.

I mål och ärenden angående  bl.a.  omhändertagande
av barn skall offentligt biträde förordnas  för  den
som  åtgärden  avser samt för dennes vårdnadshavare,
om det inte måste antas att behov av biträde saknas.
Behövs offentligt  biträde både för den unge och för
dennes vårdnadshavare förordnas gemensamt biträde om
det inte finns motstridiga  intressen mellan dem (39
§ lagen 1990:52 med särskilda  bestämmelser  om vård
av  unga).  Den  som  är  förordnad  som  offentligt
biträde  enligt ovan för någon som är under  15  år,
utan att samtidigt vara biträde för vårdnadshavaren,
är    utan   särskilt    förordnande    den    unges
ställföreträdare   i   det   mål  eller  ärende  som
förordnandet avser (36 § andra stycket samma lag).
Utskottet kan inte finna annat  än  att  barn  har
rätt  till  biträde  i  sådana mål eller ärenden som
avses  i  motion  Ju332 och  avstyrker  bifall  till
motionen.

Ombudsarvoden


I ett antal motioner föreslås olika åtgärder för att
skärpa redovisningskraven  för  advokater,  i första
hand  för  dem  som  anlitas  för  olika  offentliga
uppdrag.   I   motionerna  2000/01:Ju401  (-)  krävs
sålunda att det  i  författning  skall  regleras att
kvitton  normalt  skall krävas för arbete utfört  av
offentlig  försvarare  eller  rättshjälpsbiträde.  I
motionerna 2000/01:Ju402 och Ju356 (båda s) krävs en
översyn av de  rutiner domstolarna tillämpar för att
analysera  och  värdera   framställda   anspråk  och
liknande  krav  framställs  i  motion  2000/01:Ju405
(mp).   I   motion   2000/01:Ju821  (m),  slutligen,
föreslås  ändringar i rättegångsbalken  också  de  i
syfte att möjliggöra en mer specificerad framställan
om  arvode.  I  de  aktuella  motionerna  tas  sikte
närmast  på  sådana  ersättningar  som skall utgå av
allmänna medel.

Ett   rättshjälpsbiträde  har  rätt  till   skälig
ersättning  för  arbete,  tidsspillan och utlägg som
uppdraget har krävt. Ersättningen  för  arbete skall
bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång  som  är
rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning
och   med  tillämpning  av  en  timkostnadsnorm  som
fastställs    av    regeringen.    Avvikelse    från
timkostnadsnormen  är  möjlig om den skicklighet och
den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra
omständigheter av betydelse  ger  anledning till det
(27   §  rättshjälpslagen  1996:1619).   Motsvarande
bestämmelser  finns  för  offentliga  försvarare (21
kap.  10 § rättegångsbalken och förordning  1997:406
om offentlig försvarare m.m.).
För handläggningen  i såväl tvistemål som brottmål
gäller  att  arvode  till   ombud   eller  offentlig
försvarare  skall  framställas  innan handläggningen
avslutas,  t.ex.  i  slutet  av en huvudförhandling.
Härvid  skall  uppges  vari kostnaden  består,  dock
uppställs  inte något krav  på  verifikation  av  de
angivna kostnaderna.  Om yrkandet om ersättning inte
har lagts fram inom den  angivna  tiden  kan anspråk
inte framställas senare (18 kap. 14 § och  31 kap. 9
§       rättegångsbalken).       Rätten       prövar
ersättningsanspråket  i samband med domen eller  det
slutliga beslutet i målet eller ärendet.
Det är enligt utskottets  mening av stor betydelse
för tilltron till inte bara advokatkåren  utan också
rättsväsendet i stort att de ersättningar som  utgår
framstår  som  rimliga  och  väl  motiverade. Det är
därför   viktigt   att   domstolarna   granskar   de
kostnadsräkningar  som lämnas i t.ex. brottmål.  Det
finns enligt utskottets  mening  inte något behov av
att  riksdagen  nu  tar  något initiativ  i  frågan.
Motionerna       2000/01:Ju401,       2000/01:Ju402,
2000/01:Ju405, 2000/01:
Ju821 och Ju356 bör avslås.

Obligatorisk häktning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår   att   riksdagen  avslår
motionsyrkanden    om   att   reglerna    för
obligatorisk häktning  skall utvidgas. Jämför
reservation 13 (m).

I motionerna 2000/01:Ju928, Ju449 och A228 (samtliga
m)  begärs  att  reglerna  för   s.k.   obligatorisk
häktning skall ändras så att häktning skall ske även
för  försök  - och även andra förbrott - till  brott
för vilket inte  är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år. Förslaget tar bl.a. sikte på s.k.
överfallsvåldtäkter.

I 24 kap. rättegångsbalken  finns  bestämmelser om
häktning.  Enligt  24  kap.  1  §  får  den  som  på
sannolika  skäl  är  misstänkt  för  ett  brott, för
vilket  är  föreskrivet  fängelse  i  ett  år  eller
däröver,   under   vissa   förutsättningar   häktas.
Häktning  får  dock  inte  ske  om  straffet  i  det
konkreta  fallet kan antas bli böter. Är för brottet
inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två
år, skall häktning ske, om det inte är uppenbart att
skäl  till  häktning   saknas   (s.k.   obligatorisk
häktning).
Av sistnämnda bestämmelse följer att häktning  som
huvudregel skall ske av den som på sannolika skäl är
misstänkt för t.ex. våldtäkt eller grov våldtäkt.
Straff  för  försök  till  brott bestäms enligt 23
kap. 1 § andra stycket brottsbalken  högst  till vad
som gäller för fullbordat brott och får inte  sättas
under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade
brottet  är  fängelse i två år eller däröver. Försök
till våldtäkt  omfattas  alltså  inte  av  regeln om
obligatorisk häktning.
Vid   behandlingen   av  yrkanden  av  i  huvudsak
motsvarande innebörd som  de  nu  behandlade anförde
utskottet  våren 2000 att häktning för  försök  till
våldtäkt kan  ske  bl.a.  om det föreligger risk för
att gärningsmannen begår nya  brott  av  samma slag.
Några nya lagstiftningsåtgärder ansåg utskottet inte
vara påkallade (bet. 1999/2000:JuU23 s. 11 f).
Utskottet har inte någon annan uppfattning  i  dag
och  avstyrker bifall till motionerna 2000/01:Ju928,
Ju449 och A228 i här behandlade delar.

Strafföreläggande


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  att riksdagen avslår ett
motionsyrkande om att  låta strafföreläggande
avse även fängelse. Enligt  utskottets mening
vore      det      olämpligt     bl.a.     ur
rättssäkerhetssynpunkt. Jämför reservation 14
(fp).

I motion Ju450 (fp)  begärs  en  möjlighet  att låta
strafföreläggande avse även fängelse.

Strafföreläggande är en summarisk process i vilken
åklagaren  kan  lagföra  brott som hör under allmänt
åtal. Reglerna om strafföreläggande  finns i 48 kap.
rättegångsbalken  och i strafföreläggandekungörelsen
(1970:60).
Strafföreläggande  innebär att den misstänkte till
godkännande omedelbart eller inom viss tid föreläggs
ett  bötesstraff  efter   vad  åklagaren  anser  att
brottet bör föranleda. Strafföreläggande  får vidare
avse  villkorlig  dom eller sådan påföljd i förening
med böter i fall då  det  är  uppenbart  att  rätten
skulle  döma  till  sådan påföljd. Detta gäller dock
inte för brott som har  begåtts  av  någon  som inte
fyllt 18 år eller om det finns anledning att  förena
den    villkorliga    domen    med   föreskrift   om
samhällstjänst.  Vidare  kan  ett  strafföreläggande
också   omfatta   ett  enskilt  anspråk  som   avser
betalningsskyldighet.
Är  ett  brott förenat  med  egendoms  förverkande
eller annan  sådan  särskild  rättsverkan  i form av
avgift  enligt  lagen (1994:419) om brottsofferfond,
skall också den särskilda rättsverkan föreläggas den
misstänkte till godkännande. Detsamma gäller kostnad
för blodprovstagning  och blodundersökning som avser
den misstänkte och som  har  gjorts för utredning om
brottet.
Ett   strafföreläggande  utfärdas   av   åklagare.
Strafföreläggandet  eller  ett  skriftligt besked om
dess  innehåll skall lämnas eller  sändas  till  den
misstänkte      för     godkännande.     Har     ett
strafföreläggande    godkänts,    gäller   det   som
lagakraftvunnen dom. Godkänner den  misstänkte  inte
föreläggandet,   skall   åtal  normalt  väckas.  Ett
godkännande  som  sker  sedan   åklagaren   utfärdat
stämning eller stämningsansökan är utan verkan.
Utskottet har tidigare haft att ta ställning  till
motionsyrkanden   motsvarande  det  nu  framställda.
Efter  en  grundlig  redovisning   av   de  gällande
bestämmelserna på området - och motiven för  dessa -
våren 2000 framstod det enligt utskottets mening som
klart olämpligt att utvidga tillämpningsområdet  för
strafföreläggande  på  det sätt motionärerna begärt.
Utskottet anförde att här  inte  bara bör framhållas
att  det  från rättssäkerhetssynpunkt  framstår  som
oacceptabelt  att  frihetsberövande skulle kunna ske
utan domstolsprövning  utan  också att allvaret i en
gärning som förskyllt fängelse  bör  inskärpas genom
lagföring  inför domstol. Härtill kommer,  fortsatte
utskottet,  att   det   framstår   som  principiellt
felaktigt  att  i ännu ett avseende ge  en  åklagare
större möjlighet  att  bestämma  påföljd  än vad som
tillkommer   en  ensam  lagfaren  domare.  Utskottet
avstyrkte motionsyrkandet (bet. 1999/2000:JuU18 s. 4
f) och vidhöll  denna  sin  inställning  våren  2001
(bet. 2000/01:JuU32 s. 17).
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och
avstyrker  bifall  till motion Ju450 i här behandlad
del.

Åtalsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  att   riksdagen   avslår
motionsyrkanden    som    rör    åtalsrättens
omfattning.   Jämför  reservation  15   (kd).
Vidare  föreslår   utskottet   att  riksdagen
avslår     ett    motionsyrkande    om    att
åtalsunderlåtelse  inte  skall  kunna ges den
som begår brott i avvaktan på att  verkställa
en   tidigare   ådömd   påföljd.  Vad  gäller
sistnämnda fråga, jämför reservation 16 (m).

Åtalsrätt

I  motion  A228 (m) begärs  att  förolämpning  skall
falla under allmänt åtal.

Alla brott,  som  inte uttryckligen är undantagna,
hör  enligt  20  kap.  3  §  rättegångsbalken  under
allmänt  åtal. Att ett brott  faller  under  allmänt
åtal  innebär  att  målsäganden  inte  behöver  ange
brottet  till  åtal  för  att  åklagaren skall väcka
åtal.
I brottsbalken är ärekränkningsbrotten  i  5  kap.
undantagna från allmänt åtal. Det innebär att förtal
och   förolämpning  inte  får  åtalas  av  annan  än
målsäganden.  Detta  gäller dock inte undantagslöst.
Ärekränkningsbrotten faller  även  de  under allmänt
åtal  om målsäganden angivit brottet till  åtal  och
åtal av  särskilda  skäl  anses  påkallat  ur allmän
synpunkt (5 kap. 5 § brottsbalken). Åklagaren får då
åtala för förtal och grovt förtal, förolämpning  mot
någon    i    eller    för    hans    eller   hennes
myndighetsutövning,   förolämpning  mot  någon   med
anspelning  på  hans  eller   hennes  ras,  hudfärg,
nationella    eller    etniska    ursprung     eller
trosbekännelse,  eller  förolämpning  mot  någon med
anspelning   på   hans   eller  hennes  homosexuella
läggning.
Utskottet,    som    anser   att    de    gällande
bestämmelserna    är    ändamålsenligt    utformade,
avstyrker bifall till motion  A228  i  nu  behandlad
del.
I   motion  Ju288  (kd)  anförs  att  den  som  är
senildement  och  som  utsätts för förolämpning inte
har möjlighet att själv  anmäla  brottet  till åtal.
Enligt motionären bör lagstiftningen ändras  så  att
ett  ombud  för  den  demente skall kunna anmäla ett
sådant brott.
I 20 kap. 14 § rättegångsbalken finns bestämmelser
om i vilka fall annan än  målsäganden kan ange eller
åtala brott. Bestämmelserna  innehåller  inte  någon
uttrycklig reglering av den situationen att någon på
grund  av  hög  ålder eller sjukdom saknar möjlighet
att ange ett brott  som rör hans eller hennes person
till åtal.
Med anledning av en  riksdagsfråga motsvarande den
nu  väckta  motionen  svarade   justitieministern  i
september   2000   att   han   kommer   att    följa
rättstillämpningen   på   området   och  i  lämpligt
sammanhang  ta  upp  frågan  om det finns  behov  av
lagändring    i   detta   hänseende   (riksdagsfråga
2000/01:1616).  Mot  bakgrund  härav anser utskottet
att  motion  Ju288  inte  kräver  någon   riksdagens
åtgärd. Utskottet avstyrker bifall till densamma.

Åtalsunderlåtelse


I    motion    2000/01:Ju711    (m)    begärs    att
åtalsunderlåtelse inte skall få medges för brott som
en person begår i avvaktan på att ett tidigare ådömt
fängelsestraff skall verkställas.

Enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken får åklagare i
vissa  fall  besluta  att  underlåta åtal för brott.
Åtalsunderlåtelse får meddelas  under  förutsättning
att något väsentligt allmänt eller enskilt  intresse
inte åsidosätts bl.a. om den misstänkte begått annat
brott och det utöver påföljden för detta brott  inte
krävs  påföljd  med  anledning  av  det föreliggande
brottet.
Det  finns enligt utskottets mening  vare  sig  ur
processekonomisk eller med hänsyn till den enskildes
tillrättaförande  skäl  att begränsa möjligheten att
meddela  åtalsunderlåtelse   i  här  aktuella  fall.
Utskottet    finner   sålunda   att   de    gällande
bestämmelserna  är  väl avvägda och anser att motion
2000/01:Ju711 bör avslås.

Vittnen


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  -  med  hänvisning  till
pågående  arbete  -  att   riksdagen   avslår
motionsyrkanden  om stöd till vittnen. Vidare
föreslår  utskottet   att   riksdagen  avslår
yrkanden om att vittnen skall få vara anonyma
liksom  att det i svensk rätt  skall  införas
ett  system   med  s.k.  kronvittnen.  Jämför
reservationerna 17 (kd, fp) och 18 (fp).

Vittnesstöd

I  några  motioner  tas  upp  frågor  om  stöd  till
vittnen. I motionerna Ju341 och Ju394 (båda kd) samt
i motion Ju450  (fp)  begärs  att  det  skall finnas
vittnesstöd   i   alla   domstolar;  i  Ju394  anser
motionärerna att detta bör  gälla  före  år  2004. I
motion   Ju394  understryks  vidare  vikten  av  att
domstolslokalerna  är  anpassade  till  vittnens och
brottsoffers särskilda behov.

I  propositionen  2000/01:79 Stöd till brottsoffer
redovisade regeringen  som  målsättning  att det vid
samtliga  tingsrätter  och  hovrätter skulle  finnas
vittnesstöd   inom   tre  år.  I  juni   2001   fick
Brottsoffermyndigheten   regeringens   uppdrag   att
tillsammans  med  Domstolsverket ta fram en plan för
hur det målet skall  kunna  uppnås samt att medverka
till  att vittesstödsverksamheten  anordnas  vid  de
orter  där   sådan  verksamhet  ännu  inte  bedrivs.
Uppdraget redovisades  i  januari  2002  i rapporten
Vittnesstöd      -      En      kartläggning      av
vittnesstödsverksamheten vid landets tingsrätter och
hovrätter  hösten  2001.  I  rapporten  redovisas en
kartläggning  av  omfattningen  av  vittnesstöd  vid
landets   domstolar.   Kartläggningen   visar    att
vittnesstöd  i  dag  finns  vid  omkring  hälften av
landets allmänna domstolar.
I  rapporten  redovisas  också  en  handlingsplan,
uppdelad i etapper, över hur regeringens  mål  skall
uppnås.  Någon  exakt  tidpunkt  för  inrättandet av
vittnesstöd  vid  de  olika  domstolarna  har   inte
föreslagits   i  handlingsplanen  utan  snarare  ett
rullande   schema    där    domstolar    med    goda
förutsättningar   för   inrättande  av  verksamheten
kommer  att  erhålla  erbjudande  om  inrättande  av
vittnesstöd under år 2002. Under den första etappen,
som inleds under våren  2002,  kommer sju av landets
tingsrätter att erhålla erbjudande  om inrättande av
vittnesstödsverksamhet. Detta gäller tingsrätterna i
Alingsås,  Eskilstuna,  Gävle, Huddinge,  Mariestad,
Solna  samt  Stockholms  tingsrätt.  Parallellt  med
detta arbete kommer inledande  kontakter att tas med
nästa  grupp  domstolar  som  bedöms   stå  på  tur.
Därefter  fortsätter  en  liknande  utveckling  till
dessa    att   samtliga   domstolar   har   inrättat
vittnesstödsverksamhet.     Inför    den    slutliga
redovisningen  av vittnesstödsverksamheten  år  2004
kommer  viss utvärdering  att  göras  och  också  en
kontroll   för   att  få  bekräftelse  på  att  alla
domstolar då har tillgång till vittnesstöd.
Här  kan  också  nämnas   att   domstolslokalernas
utformning  är  föremål för en kontinuerlig  översyn
och  vid  ombyggnader   beaktas  alltid  behovet  av
särskilda väntrum för målsägande och vittnen.
Utskottet behandlade liknande  yrkanden  om  skydd
och   stöd  för  vittnen  senast  våren  2001  (bet.
2000/01:JuU20   s.   21   f).   Utskottet  fann  att
motionsönskemålen  med  hänsyn  till   det  pågående
arbetet,   och  då  särskilt  det  som  bedrevs   av
Domstolsverket,  fick  anses  vara tillgodosedda och
föreslog att riksdagen skulle avslå yrkandena.
Utskottet konstaterar att arbetet  med  införandet
av  vittnesstödsverksamhet  i samtliga domstolar  nu
påbörjats och skall slutredovisas  år  2004.  Härmed
får   motionerna   Ju341,  Ju394  och  Ju450  i  här
behandlade delar anses vara tillgodosedda.
I motion Ju385 (m)  tas  frågan om finansiering av
vittnesstödsverksamheten upp.  Enligt motionären bör
staten ta ansvaret för denna.
Utskottet uttalade i det ovan  nämnda  betänkandet
2000/01:JuU20  att verksamheten med vittnesstöd  bör
bedrivas på ideell  basis  så att de organisatoriska
lösningarna  kan  variera  efter  lokala  behov  och
förutsättningar  (s. 22 f). Utskottet  kunde  därför
inte  ställa  sig bakom  en  då  aktuell  motion  om
statligt administrativt stöd.
Det finns enligt  utskottets mening inte anledning
att nu inta någon annan ståndpunkt. Motion Ju385 bör
avslås.
I sammanhanget kan  också  nämnas att regeringen i
november 1999 gav Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i
samverkan    med    Riksåklagaren,   Domstolsverket,
Kriminalvårdsstyrelsen   och  Brottsoffermyndigheten
utarbeta ett nationellt handlingsprogram  för  skydd
av vittnen, målsägande och andra bevispersoner.
Uppdraget  redovisades  i  en  rapport  i december
2000.   Det   nationella  skyddsprogrammet  föreslås
innehålla fyra  skyddsnivåer  där den högsta innebär
omlokalisering och identitetsbyte.  Enligt förslaget
bör  det  vidare  finnas  ett basutbud av  åtgärder,
bl.a.  skyddat  boende,  tekniska  åtgärder  och  en
kontaktorganisation. Det sistnämnda  går  ut  på att
varje  polismyndighet  eller  kriminalvårdsmyndighet
bör ha en intern organisation för programmet som ger
möjlighet  för  en  bevisperson  till   kontakt  med
polisen      dygnet     runt.     Det     nationella
handlingsprogrammet  bör enligt förslaget regleras i
en ny lag om skydd för bevispersoner.
Regeringen beslutade i december 2001 direktiv till
en särskild utredare med  uppgift  att utforma ramen
för  ett program till skydd för bevispersoner  m.fl.
och föreslå  den  lagstiftning som behövs. Förslaget
skall      utformas     med      utgångspunkt      i
Rikspolisstyrelsens rapport och redovisas senast den
1 september 2003 (dir. 2001:107).

Anonymitet för vittnen


I motion Ju434 (kd) begärs en utredning av frågan om
vittnen bör få vara anonyma.

Utskottet  behandlade  frågan  om  anonymitet  för
vittnen   några   gånger  i  början  av  1990-talet.
Sammanfattningsvis  ansåg  utskottet  det  inte vara
möjligt  att genomföra några genomgripande ändringar
av de gällande  principerna  om  parts  insyn  i  de
förhållanden  som  kan  läggas  till  grund  för  en
domstols   eller   myndighets  avgörande.  Utskottet
pekade   också   på  att   Europadomstolen   avvisat
möjligheten  att  använda   anonyma   vittnen  under
hänvisning  till  att  den  europeiska  konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna inte tillåter detta.  De då
aktuella  yrkandena  om  att  införa  anonymitet för
vittnen   avslogs   (bet.   1992/93:JuU6  s.  7   f,
1993/94:JuU4 s. 19 f och 1993/94:JuU25 s. 21 f).
Frågan  om  anonymitet  för vittnen  har  härefter
varit      föremål      för     överväganden      av
Brottsofferutredningen.    I     sitt     betänkande
Brottsoffer  -  Vad har gjorts? Vad bör göras?  (SOU
1998:40) har utredningen sålunda övervägt att införa
en ordning med möjlighet för bevispersoner att under
vissa förutsättningar  få vara anonyma i förhållande
till den tilltalade (s.  320  f).  Vid övervägandena
beaktade  utredningen  att  de  undersökningar   som
gjorts   visat  att  hot  och  andra  övergrepp  mot
målsägande  och  vittnen  förekommer relativt sällan
och inte har ökat i någon större omfattning samt att
de  övergrepp  som  förekommer   främst  riktas  mot
personer  som den tilltalade har en  relation  till.
Vidare beaktade utredningen att försvararen hamnar i
en konfliktsituation  gentemot  sin klient genom att
han måste förtiga identitetsuppgifter  som  han fått
kännedom  om  under  förhören  med målsäganden eller
vittnet.  Mot  bakgrund av dessa omständigheter  och
det förhållandet  att  principen om offentlighet och
parts   rätt  till  fullständig   insyn   inte   bör
åsidosättas utan mycket starka skäl fann utredningen
då  inte  motiverat   att  föreslå  en  ordning  med
anonymitet för målsägande  och vittnen. Något sådant
förslag har inte heller lagts fram av regeringen.
Utskottet ser inte skäl att  på nytt utreda frågan
om anonymitet för vittnen. Motion Ju434 bör avslås.

Kronvittnen


I motionerna 2000/01:Ju933 (-, fp)  och  Ju450  (fp)
begärs  att  möjligheten  att  införa ett system med
s.k. kronvittnen i svensk rätt bör utredas.

Med kronvittnen förstås att en  person  som begått
brott slipper straff eller får ett lindrigare straff
för att han lämnar uppgifter till polisen som  är av
avgörande betydelse för att ett brott klaras ut.
I  vissa  andra  länder  finns en sådan möjlighet.
Svensk lagstiftning medger emellertid  inte en sådan
ordning.  Enligt  bestämmelserna  i rättegångsbalken
får man under ett förhör inte använda  löften  eller
förespeglingar   om   särskilda   förmåner  för  att
framkalla  bekännelser  eller  uttalanden   i   viss
riktning    (23   kap.   12   §   rättegångsbalken).
Bestämmelsen   avser   att   garantera   bl.a.   att
uppgifterna  lämnas  utan  påtryckning och är de som
den hörde kan förväntas vidhålla  under  en framtida
rättegång.
1998   års   narkotikakommission   ansåg   i  sitt
slutbetänkande  Vägvalet  -  Den  narkotikapolitiska
utmaningen (SOU 2000:126) att det inte  bör  införas
något system med kronvittnen i svensk rätt (s. 198).
I  sin diskussionspromemoria nr 11, Kontroll av  den
illegala   handeln   -  åtgärder  för  att  begränsa
tillgången på narkotika,  anförde kommissionen bl.a.
att möjligheterna att få mildare  straff  i  och för
sig kanske skulle öka den misstänktes samarbetsvilja
när  det  gäller  att  lämna uppgifter till polisen.
Enligt  kommissionen  finns  det  emellertid  starka
betänkligheter mot en sådan  ordning.  Det kan t.ex.
inte  uteslutas  att  sanningshalten  starkt   måste
ifrågasättas just av den anledningen att uppgifterna
lämnats  för  att personen i fråga själv skall komma
lindrigare undan.  Narkotikakommissionen  ansåg  det
finnas  så  starka  principiella skäl mot att införa
kronvittnen i svensk  rätt  att  man  bör avstå från
det.
I  en debatt i riksdagen den 30 november  2001  om
EU-harmonisering  av  lagstiftning  på  de process-,
straff-   och   polisrättsliga   områdena   uttalade
justitieministern  att  det enligt hans mening  inte
bör  införas  ett system med  kronvittnen  i  svensk
rätt.
Inte  heller  utskottet   är  berett  att  förorda
införandet av ett kronvittnessystem  i  svensk  rätt
och  avstyrker  bifall till motionerna 2000/01:Ju933
och Ju450 i nu behandlade delar.

Sakkunnigutlåtanden


Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår  att  riksdagen  avslår en
motion om att sakkunniga skall kunna  anlitas
i större utsträckning än i dag i mål som  rör
barn.  Enligt  utskottets  mening finns i dag
möjlighet  för  domstol  att höra  sakkunnig.
Jämför reservation 19 (mp).  Vidare avstyrker
utskottet  bifall  till  motionsyrkanden   om
legitimation      för      vittnespsykologer,
utfärdande av § 7-intyg samt  om  förordnande
av sakkunnig i hyresmål.

Sakkunnigförhör i mål som rör barn

I  motion  Ju301  (kd,  m, v, c, fp, mp)  begärs  en
utredning av frågan om hur  sakkunniga  skall  kunna
anlitas i större utsträckning än i dag i mål som rör
barn.

Av   bestämmelserna   i  40  kap.  rättgångsbalken
framgår att om rätten finner  det  erforderligt  att
anlita  sakkunnig  för  att  pröva  en  fråga,  vars
bedömande  kräver  särskild  fackkunskap, får rätten
inhämta  yttrande över frågan från  myndighet  eller
tjänsteman  eller  annan som är satt att tillhandagå
med yttrande i ämnet  eller uppdra åt en eller flera
för  redbarhet  och för skicklighet  i  ämnet  kända
personer att avge  yttrande  (1  §). Parterna bör få
tillfälle att yttra sig innan sakkunnig  utses; enas
de om att anlita viss sakkunnig skall denne  anlitas
om  han  är  lämplig  och  hinder  inte möter (3 §).
Vidare  gäller  bl.a. att en sakkunnig  som  avgivit
skriftligt utlåtande också skall höras muntligen, om
part  yrkar  det  eller  rätten  annars  finner  det
erforderligt (8 §).  Om  en  part  vill  åberopa  en
sakkunnig gäller i huvudsak bestämmelserna om vittne
(9   §).  Motsvarande  bestämmelser  finns  i  24  §
förvaltningsprocesslagen   (1971:291)  såvitt  angår
förvaltningsdomstolarna.
Reglerna innebär bl.a. att  domstolarna  i  mål om
vårdnad  och  umgänge normalt inhämtar yttrande från
socialnämnden   såväl   i   barnets   som   i   båda
föräldrarnas  hemkommuner   och  att  socialnämndens
utredare hörs i rätten. Vidare  finns  det möjlighet
för  rätten att höra barnpsykiatrisk expertis  eller
inhämta   ett   skriftligt   utlåtande   från  sådan
expertis.
Utskottet  kan inte se annat än att domstolar  som
har att handlägga mål och ärenden som rör barn också
har en möjlighet  att inhämta den sakkunskap som kan
anses   erforderlig   i    det   enskilda   ärendet.
Motionsönskemålet  är  alltså   tillgodosett   genom
gällande   lagstiftning,   och   det  saknas  enligt
utskottets  mening  anledning för riksdagen  att  ta
något initiativ i frågan. Motion Ju301 bör avslås.

Legitimation för vittnespsykologer


I motion Ju303 (m) krävs att det införs legitimation
för vittnespsykologer.

Vad gäller anlitande  av psykologer som sakkunniga
uppställs inte några särskilda  kvalifikationskrav i
de    processuella    bestämmelserna;    psykologers
yrkesmässiga      kvalifikationer     bestäms     av
författningar  på  hälso-  och  sjukvårdens  område.
Skall sakkunnig förordnas  av  domstol,  måste  dock
domstolen  iaktta  att  den  sakkunnige uppfyller de
allmänna   krav   på  kompetens  som   uppställs   i
rättegångsbalken (se föregående avsnitt, 40 kap. 1 §
rättegångsbalken).  För  sakkunnig,  som åberopas av
part, finns inga kvalifikationskrav uppställda;  det
torde i dessa fall vara en uppgift för domstolen att
vid  värderingen  av  den sakkunniges utlåtande söka
bedöma hans kvalifikationer.
Utskottet  har  tidigare  behandlat  frågor  kring
anlitandet   av   psykologer   inom   rättsväsendet.
Utskottet  har därvid  framhållit  att  huruvida  en
psykolog som  anlitas  som sakkunnig i ett mål eller
ärende har erforderlig kompetens för sitt uppdrag är
en fråga som måste bedömas  av  den  myndighet eller
domstol som anlitar honom. När det gäller psykologer
som anlitas av domstol har utskottet ansett  att det
förtjänar att framhållas, att domstolen alltid måste
avgöra  målet  på grundval av vad den finner bevisat
och alltså aldrig  kan  vara bunden av en sakkunnigs
uppfattning. Utskottet har dock framhållit att detta
inte  hindrar  att  psykologer,   som   anlitas   av
rättsväsendet  som sakkunniga, bör vara väl skickade
för  sitt  uppdrag.   Något   utredning   om   vilka
kompetenskrav  som  bör  ställas  har utskottet inte
funnit erforderlig (bet. 1997/98:JuU24  s.  21 f; se
också bet. 1999/2000:JuU4 s. 17 f).
Utskottet har inte någon annan uppfattning  i  dag
och avstyrker bifall till motion Ju303.

Utfärdande av § 7-intyg


I  motion Ju217 (m) begärs att s.k. § 7-intyg alltid
skall  inhämtas  i mål som rör brott där strafftiden
överstiger två år.

Enligt   7  §  lagen   (1991:2041)   om   särskild
personutredning i brottmål, m.m. får rätten, när det
finns skäl till  det,  förordna  en  läkare att avge
läkarintyg  om en misstänkt under förutsättning  att
åtal har väckts  i  målet, den misstänkte har erkänt
gärningen  eller  det  finns   sannolika   skäl  för
misstanken   att   han  begått  brottet.  Om  rätten
särskilt  anger  det i  förordnandet  skall  intyget
omfatta  de  medicinska  förutsättningarna  för  att
överlämna den  misstänkte till rättspsykiatrisk vård
utan    särskild   utskrivningsprövning    (utvidgad
undersökning).  Annars tjänar § 7-intyget främst som
underlag vid bedömningen  om  någon skall genomgå en
rättspsykiatrisk undersökning.
Den  gällande bestämmelsen ger  enligt  utskottets
mening domstolen  stora möjligheter att inhämta § 7-
intyg då ett sådant  intyg  är  befogat. Att inhämta
§ 7-intyg  enbart  på den grunden att  det  begångna
brottet  har  ett  visst  straffvärde  synes  enligt
utskottets mening inte leda till något bättre system
än det som tillämpas i dag. Mot denna bakgrund anser
utskottet att motion Ju217 skall avslås.

Sakkunnig i hyresmål


I motion Bo292 (kd)  begärs att såväl hyresnämnd som
hovrätt får tillgång till  sakkunnig  som  hjälp vid
bedömningen av vad parterna anför.

Hyresmål handläggs i första instans av hyresnämnd.
En  hyresnämnd  får  hålla  förhör med sakkunnig  om
någon  part begär det och förhöret  är  erforderligt
för utredningen. Sådant förhör får dock inte hållas,
om nämnden finner att bevisningen kan föras på annat
sätt med  avsevärt mindre besvär eller kostnad (19 a
§).
Hyresnämndens  beslut överklagas till Svea hovrätt
som också är slutinstans. Svea hovrätt tillämpar vid
handläggningen  av   överklagade   hyresnämndsbeslut
lagen (1994:831) om rättegången i vissa  hyresmål  i
Svea  hovrätt  (hovrättslagen). Det finns inte något
hinder  mot  att  part  åberopar  sakkunnigförhör  i
hovrätten.
Som framgått är motionsönskemålet tillgodosett och
motion Bo292 i här  behandlad del bör avstyrkas. Här
kan      också     nämnas     att      1997      års
hyreslagstiftningsutredning   i   ett  delbetänkande
föreslagit  ett nytt system för prövning  av  hyres-
och arrendemål  (SOU 1999:15). Betänkandet har varit
föremål   för   remissbehandling    och   bereds   i
Regeringskansliet.

Frågor om böter


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår att riksdagen avslår  ett
motionsyrkande om att en tilltalad i brottmål
skall  lämna   sina   inkomstuppgifter  under
sanningsförsäkran. Vidare avstyrker utskottet
bifall till motionsyrkanden  om  att  utvidga
möjligheterna   att   driva   in  böter  från
utländska  fordonsförare.  I sistnämnda  fall
hänvisas till en utredning med uppgift att se
över denna fråga. Jämför reservation  20  (m,
kd, c).

Uppgifter om inkomst under sanningsförsäkran

Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst 30
och  högst  150.  Varje dagsbot fastställs till  ett
visst belopp fr.o.m.  30  t.o.m.  1 000 kr efter vad
som   bedöms   som  skäligt  med  hänsyn  till   den
tilltalades inkomst,  förmögenhet, försörjningsbörda
och ekonomiska förhållanden  i  övrigt. Om det finns
särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas. Minsta
bötesbelopp är 450 kr (25 kap. 2 § brottsbalken).

Uppgifterna   om   den   tilltalades    ekonomiska
förhållanden  erhåller  domstolen  dels  genom   den
personalia  som kan ha inhämtats i målet, dels genom
att tillfråga  den  tilltalade  vid förhandlingen om
dennes ekonomiska förhållanden.
I   motion  2000/01:Ju819  (m)  begärs   att   den
tilltalade  skall  avge  sina inkomstuppgifter under
sanningsförsäkran.
Någon möjlighet att förelägga  en  tilltalad i ett
brottmål   att   avge   uppgifter   under  ed  eller
sanningsförsäkran  finns  inte. Utskottet  kan  inte
heller  se  att det finns anledning  att  införa  en
sådan möjlighet. Motion 2000/01:Ju819 bör avslås.

Indrivning av böter


I  motionerna   Ju210   och   Ju400  (båda  m)  samt
motionerna T251 (c) och T470 (kd)  begärs  utvidgade
möjligheter   att  driva  in  böter  från  utländska
fordonsförare som begår trafikbrott i Sverige.

Utskottet har  vid  flera tidigare tillfällen haft
att  ta ställning till motionsyrkanden  av  liknande
innebörd.  Vid  riksmötet 1997/98 uttalade utskottet
att frågan om indrivning  av  böter  vid trafikbrott
borde ses över, bl.a. i ett EU-perspektiv.  Det  var
av  trafiksäkerhetsskäl  angeläget att det fanns ett
effektivt   påföljdssystem   även    för   utländska
fordonsförare. Utskottet ansåg att regeringen  borde
utreda   frågan,   och  vad  utskottet  anförde  gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna (bet.
1997/98:JuU24, rskr. 228).
Senast   utskottet   behandlade   frågan   var   i
betänkande 1999/2000:JuU4  (s.  17).  Frågan  var då
under  beredning  i  Regeringskansliet och utskottet
underströk   vikten  av  att   resultatet   av   det
utredningsarbete   som   riksdagen   begärt   skulle
redovisas  inom  överblickbar  tid.  Utskottet ville
emellertid     inte     föregripa    det    pågående
beredningsarbetet och avstyrkte  bifall  till den då
väckta motionen.
En  särskild  utredare  har  nu  tillkallats   med
uppgift  att  överväga  behovet  av  att  ändra  det
svenska regelverket för att i större utsträckning än
i  dag  förmå  utländska förare - och i förekommande
fall utländska fordonsägare  -  att betala böter och
avgifter   som   har   ålagts  för  förseelser   mot
trafiklagstiftningen. Om  utredaren  finner  att det
finns  ett sådant behov skall denne föreslå lämpliga
förändringar   i   regelverket.  Utredningsuppdraget
skall redovisas senast  den  1  september 2002 (dir.
2001:50).
Utskottet välkomnar den nu tillsatta  utredningen.
Riksdagen   bör   emellertid  inte  föregripa  detta
arbete, och utskottet föreslår därför att motionerna
Ju210 och Ju400 liksom  motionerna  T251  och T470 i
här behandlade delar avslås.

Straffprocessuella tvångsmedel


Utskottets förslag i korthet

Mot   bakgrund   av  att  frågan  om  hemliga
tvångsmedel   för   närvarande    bereds    i
Regeringskansliet   föreslår   utskottet  att
riksdagen avstyrker ett antal motionsyrkanden
som  har  anknytning  till  bl.a.  frågan  om
buggning. Jämför reservationerna 21-24 (m, v,
kd,  c,  mp).  Utskottet avstyrker också  ett
yrkande om att lagreglera polisens användning
av   handmanövrerade    TV-kameror.    Jämför
reservation  25  (v,  mp).  Vidare  avstyrker
utskottet  bifall  till  motionsyrkanden   om
personella  tvångsmedel  samt  beslag. Jämför
reservationerna  26 (v) och 27 (fp)  samt  28
(m, kd, c, fp).

Hemliga tvångsmedel

I  några  motioner  behandlas   frågor   om  hemliga
tvångsmedel.  I motionerna Ju237 (c) och Ju329  (kd)
anser  motionärerna  att  buggning  bör  tillåtas  i
kampen mot  den grova brottsligheten. I motion Ju388
(v) begärs bl.a.  en  oberoende  utvärdering  av  de
hemliga   tvångsmedlen,   förbättrad  statistik,  en
lagreglering av samtliga hemliga  tvångsmedel liksom
av  användandet  av s.k. överskottsinformation  samt
inrättande av ett  oberoende kontrollorgan. I motion
Ju232 (m) anser motionären  att  regeringen omgående
bör   lägga   fram   de   förslag  som  rör   hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning.  Också  i
motion   Ju407  (m)  begärs  lagstiftning  på  detta
område.

I   april    2000   presenterade   regeringen   en
lagrådsremiss om  hemlig  avlyssning m.m. I remissen
föreslog  regeringen  bl.a.  att   buggning   skulle
införas  som  ett  nytt hemligt tvångsmedel, benämnt
hemlig avlyssning, vid  vissa  typer  av  brott  och
under   vissa   förutsättningar.   Vidare   föreslog
regeringen vissa utvidgningar av tvångsmedlen hemlig
kameraövervakning, hemlig teleavlyssning och  hemlig
teleövervakning. Här kan också nämnas att det enligt
föreslaget  skulle införas ett system med offentliga
ombud i ärenden  om  hemliga tvångsmedel i syfte att
öka  enskildas rättssäkerhet.  Förslaget  byggde  på
Buggningsutredningens  betänkande  Om  buggning  och
andra   hemliga   tvångsmedel   (SOU   1998:46)  och
remissbehandlingen av detsamma.
Lagrådet   gjorde   den   bedömningen  att  hemlig
avlyssning    borde    kunna   godtas    som    nytt
straffprocessuellt tvångsmedel  med  väsentligen det
föreslagna tillämpningsområdet, om behovet är reellt
och   starkt.  En  förutsättning  var  dock   enligt
Lagrådet  att  tvångsmedelsanvändningen  var förenad
med tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Här pekade
Lagrådet på svagheter i remissförslaget bl.a. såvitt
gällde systemet med offentliga ombud.
En   särskild   fråga  var  behandlingen  av  s.k.
överskottsinformation, dvs. uppgifter om t.ex. andra
brott än det som föranlett  tvångsmedlet.  Den stora
bristen i remissen ansåg Lagrådet vara avsaknaden av
en  utförligare  reglering angående behandlingen  av
överskottsinformation.  Lagrådet  framhöll  särskilt
att  denna  fråga  måste  lösas;  detta  var  enligt
Lagrådet en förutsättning för att en lagstiftning om
buggning skulle kunna godtas.
Utskottet  behandlade  motionsyrkanden motsvarande
de nu väckta i våras. Då anmärktes att den fortsatta
beredningen  av  lagstiftningsärendet   pågick  inom
Justitiedepartementet. Bland annat skulle  frågan om
en  lagreglering  av  överskottsinformation  utredas
(bet. 2000/10:JuU32 s. 12 f).
Inom  Justitiedepartementet pågår nu den fortsatta
beredningen av lagstiftningsärendet.
Enligt   utskottets   mening   bör   det  pågående
beredningsarbetet inte föregripas. Motionerna  Ju232
och Ju407 liksom motionerna Ju237, Ju329 och Ju388 i
nu behandlade delar bör avslås.

Handmanövrerade TV-kameror


Lagen  om  hemlig  kameraövervakning omfattar endast
dolda   fjärrstyrda   TV-kameror,    andra   optisk-
elektroniska   instrument  eller  därmed  jämförbara
utrustningar, dvs.  kameror  som  inte manövreras på
platsen (prop. 1995/96:85 s. 39). Detta  innebär att
det  enligt  gällande  rätt  står polisen fritt  att
använda s.k. handmanövrerade TV-kameror, vare sig de
är dolda eller inte. Något positivt  lagstöd  för en
sådan åtgärd finns å andra sidan inte.

I motion Ju271 (v) begärs att polisens möjligheter
att    använda    handmanövrerade    kameror   skall
lagregleras.
Buggningsutredningen  ansåg i sitt betänkande  att
det kan ifrågasättas om det från integritetssynpunkt
är  någon  större skillnad  mellan  användningen  av
fjärrstyrda   TV-kameror   och  handmanövrerade  TV-
kameror.  Det  finns enligt utredningen  visserligen
skäl som kan tala  för att integritetsintrånget blir
större med fjärrstyrda TV-kameror, t.ex. är en sådan
kamera mer effektiv  och  innebär  ökade möjligheter
för den som använder utrustningen att undgå upptäckt
och  därmed  vara  anonym  för  den som utsätts  för
övervakningen.  För  den övervakade  är  det  enligt
utredningen  dock  troligt   att   det  är  tämligen
likgiltigt om övervakningen sker med  en  fjärrstyrd
TV-kamera   eller   en   handmanövrerad   TV-kamera.
Integritetsintrånget  torde  vara i princip detsamma
(SOU 1998:46 s. 350).
Enligt Buggningsutredningen  finns  det  skäl  som
talar   för   att   även   användningen   av   dolda
handmanövrerade  TV-kameror  borde  ges  en rättslig
reglering. Utredningen konstaterade dock att det var
en  fråga  som  inte omfattades av dess direktiv.  I
stället  nöjde  sig   Buggningsutredningen  med  att
påpeka att det kan finnas  en  risk  för  att denna,
icke  lagreglerade,  användning  står  i  strid  med
artikel   8   i  Europakonventionen.  Avslutningsvis
framhöll utredningen  att  det  kan finnas anledning
att  se  över  denna fråga i ett större  sammanhang,
varvid även den  polisiära  användningen  av kikare,
stillbildskameror, etc. borde tas upp.

Enligt vad utskottet inhämtat avser
Justitiedepartementet överväga frågan om
ytterligare lagregleringar av polisens
arbetsmetoder. Polisens användning av
handmanövrerade kameror kommer då att
aktualiseras. Härigenom får frågan enligt
utskottets mening vara omhändertagen, och
motion Ju271 i denna del bör avslås.

Personella tvångsmedel samt beslag

I   motion   So614   (fp)  begärs  en  utredning  av
förhållandet     och     gränsdragningen      mellan
kroppsvisitation,       kroppsbesiktning,      ytlig
kroppsvisitation  och  ytlig   kroppsbesiktning.   I
motionerna  2000/01:Ju801  och Ju271 (båda v) begärs
att skyddsvisitationer enligt  polislagen av kvinnor
skall få utföras endast av kvinnliga poliser.

Bestämmelser      om     kroppsvisitation      och
kroppsbesiktning i brottsutredande  syfte finns i 28
kap. 11-13 §§ rättegångsbalken.
Med  kroppsvisitation  avses  en  undersökning  av
kläder  och  annat  som  någon  bär på sig  samt  av
väskor, paket och andra föremål som  någon  har  med
sig.  Med  kroppsbesiktning  avses  undersökning  av
människokroppens yttre och inre samt tagande av prov
från  människokroppen  och  undersökning  av  sådana
prov.
Förutom  de  båda  begreppen  kroppsvisitation och
kroppsbesiktning används i vissa andra författningar
än    rättegångsbalken    också   begreppen    ytlig
kroppsvisitation, som endast  innebär  en  summarisk
undersökning  av  någons kläder. Till den lindrigare
formen av kroppsbesiktning,  ytlig kroppsbesiktning,
brukar hänföras en granskning  av de synliga delarna
av kroppen (SOU 1995:47 s. 90).
Kroppsvisitation  eller  kroppsbesiktning   av  en
kvinna får inte verkställas eller bevittnas av någon
annan   än   en  kvinna,  läkare  eller  legitimerad
sjuksköterska.  Kroppsvisitation  som enbart innebär
att föremål som en kvinna har med sig  undersöks och
kroppsbesiktning  som  enbart  innebär att  blodprov
eller alkoholutandningsprov tas får dock verkställas
och bevittnas av en man.
I 19 § polislagen (1984:387) finns regler om sådan
kroppsvisitation  som inte syftar  till  att  utreda
brott. En polisman  som  med  laga stöd griper eller
annars   omhändertar  eller  avlägsnar   någon   får
således,    i     anslutning    till    ingripandet,
kroppsvisitera  denne  i  den  utsträckning  som  är
nödvändig av säkerhetsskäl för att vapen eller andra
farliga föremål skall  kunna  tas  om hand. En sådan
visitation skall enligt förarbetena  till polislagen
begränsas  till  en  summarisk undersökning  av  den
omhändertagnes kläder  i  syfte  att kontrollera att
han inte bär på sig vapen eller några  andra farliga
föremål  (prop.  1983/84:111  s.  120). I anslutning
till   ett   ingripande   får   en  polisman   också
kroppsvisitera  den  som  skall gripas,  omhändertas
eller avlägsnas om det är nödvändigt  för att dennes
identitet skall kunna fastställas.
Någon     bestämmelse     motsvarande    den    om
kroppsvisitation enligt rättegångsbalkens  regler av
en kvinna finns inte i polislagen.
Mot  bakgrund  av  att  de  flesta regler om bl.a.
beslag,    kroppsvisitation   och   kroppsbesiktning
kvarstår   oförändrade    sedan    rättegångsbalkens
tillkomst  fick  den  s.k.  Polisrättsutredningen  i
början av 1990-talet i uppdrag  att  se  över  dessa
bestämmelser.    Utredningen    lämnade    i    sitt
slutbetänkande Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap.  RB
samt    polislagen   (SOU   1995:47)   en   utförlig
redogörelse    för    gällande   bestämmelser,   för
tillämpningen   av   desamma    liksom    för   sina
överväganden i olika frågor.
Såvitt  angår  bestämmelserna  om kroppsvisitation
och  kroppsbesiktning  föreslog  utredningen   några
mindre  justeringar  av begreppen. Också polislagens
bestämmelse  om  skyddsvisitation  var  föremål  för
Polisrättsutredningens      överväganden.      Någon
förändring föreslogs emellertid inte här.
Polisrättsutredningens       betänkande,       som
remissbehandlats,   har   inte   lett   till   något
regeringens  förslag.  Frågorna  om kroppsvisitation
och   kroppsbesiktning   övervägs   nu   vidare    i
Justitiedepartementet.  Detta  är  också  fallet med
bestämmelserna om beslag. Som framgått ovan var även
dessa     föremål     för     Polisrättsutredningens
överväganden.
I motion 2000/01:Ju806 (m) begärs att beslag skall
få ske i större utsträckning än vad som är möjligt i
dag.
Utskottet kan konstatera att  de frågor som tagits
upp i motionerna relativt nyligen  varit föremål för
utredning. Frågorna är inte slutligt beredda i Rege-
ringskansliet,   och  denna  beredning  bör   enligt
utskottets mening  inte  föregripas.  Såvitt  gäller
frågan om skyddsvisitation av kvinnor vill utskottet
för egen del anmärka att det inte torde vara möjligt
att   avstå   från   en  sådan  visitation  vid  ett
ingripande.  Det är enligt  utskottets  mening  inte
rimligt att polisen skall avstå från en visitation -
eller  i  förlängningen  ett  ingripande  -  på  den
grunden  att   det  inte  finns  en  kvinnlig  polis
närvarande.
Utskottet föreslår  att  motionerna  2000/01:Ju801
och 2000/01:Ju806 liksom motionerna Ju271  och So614
i nu behandlade delar avslås.

Kameraövervakning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   att  riksdagen  avslår
yrkanden om att tillåta  kameraövervakning  i
taxibilar  och vid gränsövergångarna i Skåne.
Skälet härför  är  att  en  utredning nyligen
tillsatts  för  att  se  över  dessa  frågor.
Jämför reservation 29 (m, kd, c).

I motionerna Ju278 (mp) och Ju389  (kd)  efterfrågas
en  lagreglering som innebär bättre möjligheter  att
få  tillstånd   att  använda  övervakningskameror  i
taxibilar.   I   motion   Ju440   (s)   anförs   att
kameraövervakning  bör  finnas vid gränsövergångarna
kring hamnar och brofästen  i  Skåne.  I båda fallen
avser kameraövervakningen att förhindra brott.

Utskottet      har     behandlat     frågan     om
kameraövervakning i taxibilar tidigare, senast i ett
betänkande om brottsförebyggande arbete i april 2001
(bet.  2000/01:JuU19  s.  10  f).  För  en  utförlig
redogörelse  för  gällande  lagstiftning  liksom för
frågans  tidigare behandling hänvisas dit. Utskottet
avslog  yrkanden  motsvarande  de  nu  aktuella  med
hänvisning   till   att   regeringen   aviserat   en
utvärdering av lagen om allmän kameraövervakning.
Den  aviserade  utredningen  har nyligen tillsatts
(dir.  2001:53). Enligt direktiven  skall  utredaren
bl.a. undersöka  om  det  är  möjligt att utforma en
ordning  för kameraövervakning i  taxibilar  som  är
acceptabel   ur  integritetssynpunkt.  Vidare  skall
utredaren  ta ställning  till  om  övervakningen  av
Öresundsbron  - som i dag sker med stöd av tillstånd
från Länsstyrelsen  i  Skåne län - helt eller delvis
bör författningsregleras  särskilt.  Uppdraget skall
redovisas senast den 31 december 2002.
Utskottet  ser  med  tillfredsställelse   att   en
särskild  utredning  nu  tillsatts  för att behandla
frågan    om   kameraövervakning.   Resultatet    av
utredningen   bör  inte  föregripas,  och  utskottet
föreslår att motionerna Ju278 och Ju440 liksom Ju389
i nu behandlad del avslås.
Reservationer



1. Svensk domstols behörighet (punkt 1)

av Alice Åström (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  1.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju239.

Ställningstagande

För offren  för  krigsförbrytelser  och  andra grova
kränkningar av mänskliga rättigheter är det  viktigt
att   rättvisa   skipas  och  att  de  drabbade  ges
upprättelse.   Det  är   naturligtvis   av   största
betydelse att de  ansvariga  ställs  inför rätta och
döms  för  sina  brott.  För att offren skall  kunna
gottgöras  är  det  också  viktigt   att  det  finns
möjligheter  att  driva  en  skadeståndsprocess  mot
förövarna. Vi ifrågasätter om de svenska reglerna om
forum i tvistemål är tillräckliga  i detta avseende.
Regeringen  bör  därför  ges  i uppdrag  att  utreda
möjligheterna  att  i  de  aktuella  fallen  utvidga
rätten att föra talan om skadestånd i Sverige.


2. Rätten till domstolsprövning (punkt 2)

av Ingemar Vänerlöv (kd),  Ragnwi  Marcelind (kd)
och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  2. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju330  yrkande 8
och 2001/02:Ju450 yrkande 17.

Ställningstagande

Under  senare  år  har  möjligheten  att  få sin sak
prövad  i  två  instanser inskränkts. Samtidigt  med
denna     utveckling      har     förenklingar     i
underrättsförfarandet     införts,     bl.a.     har
delgivningsförfarandet blivit mer summariskt. Enligt
vår  mening  främjas  inte  rättssäkerheten  av  att
prövningen  i första instans blir  enklare  och  mer
summarisk samtidigt  som  möjligheten  att  få  till
stånd en överprövning minskar.

Inte     minst     gäller    detta    kravet    på
prövningstillstånd  i brottmål.  Även  om  påföljden
stannar vid böter kan  den  som  döms drabbas mycket
hårt.  Det är i högsta grad otillfredsställande  att
bara en  instans  prövar  mål  som kan få vittgående
konsekvenser för den enskilde.
Mot   bakgrund  av  det  anförda  anser   vi   att
regeringen  bör återkomma till riksdagen med förslag
om  att utöka  möjligheterna  till  överprövning  av
domstolsavgöranden.

3. Generellt prövningstillstånd (punkt 3)

av Alice Åström (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  3.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju246 yrkande 4.

Ställningstagande

Uppgifterna  för  hovrätterna och kammarrätterna  är
att   överpröva   riktigheten   i   de   domar   som
tingsrätterna  och  länsrätterna  meddelat.  De  har
också att upprätthålla  och  utveckla praxis när det
gäller  straff,  skadestånd och  liknande.  För  att
upprätthålla   trovärdigheten   och   framför   allt
rättssäkerheten     anser     vi    att    generella
prövningstillstånd  för  att  tvister   skall  kunna
prövas  i  kammarrätt och hovrätt inte bör  införas.
Riksdagen bör  alltså  ge  regeringen till känna att
den inte skall lägga fram något sådant förslag.


4. Offentlighet vid domstol (punkt 5)

av Alice Åström (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 4. Därmed  bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Ju246 yrkande 5.

Ställningstagande

Det finns i dag uppgifter  om att domstolarna i allt
större   utsträckning   håller  förhandlingar   inom
stängda dörrar. En sådan  utveckling riskerar enligt
vår mening att urholka förtroendet  för  domstolarna
genom att möjligheterna till insyn minskar. Givetvis
finns  det  ibland  anledning  att hålla rättegångar
bakom  stängda  dörrar  och  för  att  bevara  denna
möjlighet  får  det  inte  finnas misstanke  om  att
sådana  beslut fattas slentrianmässigt.  Huvudregeln
måste vara offentlighet, och stängda dörrar bör även
fortsättningsvis föregås av noggrann prövning.

Enligt  vår  mening bör frågan utredas om huruvida
antalet förhandlingar  inom stängda  dörrar ökat och
vad  det i så fall beror  på.  Det  får  ankomma  på
regeringen att föranstalta om en sådan utredning.

5. Kompetensutveckling i barnfrågor (punkt 6)

av  Ingemar Vänerlöv (kd), Ragnwi Marcelind (kd),
Kia Andreasson (mp) och Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  5.  Därmed  bifaller
riksdagen delvis motionerna 2000/01:Ju411 yrkande 1,
2000/01:Ju416    yrkande    1,   2001/02:Ju302   och
2001/02:Ju330 yrkande 7.

Ställningstagande

För   att   domare   och   andra   anställda    inom
rättsväsendet  skall  kunna göra riktiga bedömningar
av vad ett barn faktiskt  uttrycker och känner måste
domaren få bättre utbildning  i  barns kognitiva och
språkliga utveckling. Det är också  viktigt att veta
att  individuella  skillnader  mellan barn  i  samma
ålder kan vara stora. Man måste  också  kunna förstå
hur  ett  barn uppträder och uttrycker sig  när  det
befinner sig  i  kris, vilket i stort sett alltid är
fallet när ett mål  som  rör  barn  handläggs.  Inte
minst  gäller  detta  mål  om  sexuella övergrepp på
barn.

Det  får enligt vår mening ankomma  på  regeringen
att ta de initiativ som krävs för att rättsväsendets
anställda  skall  erhålla  erforderlig  kompetens  i
barnfrågor.

6. Kompetensutveckling i frågor om våld mot
kvinnor (punkt 7)

av  Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Maud  Ekendahl  (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita
Sidén (m), Jeppe  Johnsson (m), Gunnel Wallin (c)
och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  6.  Därmed  bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju226 yrkande 1,
2001/02:Ju324  yrkande  2, 2001/02:Ju396 yrkandena 7
och 8 samt 2001/02:A229 yrkande 30.

Ställningstagande

Behovet av utbildning, fortbildning  och handledning
inom polisen och det övriga rättsväsendet  är  stort
när  det gäller frågor kring våld mot kvinnor. Detta
gäller    inte    enbart   kunskapen   om   gällande
lagstiftning, utan  även  om  bakomliggande  orsaker
till  våldet.  Kunskap  är  en förutsättning för att
såväl upptäcka som att på ett korrekt sätt bemöta en
kvinna  som  utsatts  för våld.  Det  är  därför  av
största  vikt  att det bedrivs  forskning  på  detta
område, liksom forskning  om  metoder för behandling
av de män som utsätter kvinnor för våld.

Det  får enligt vår mening ankomma  på  regeringen
att ta de initiativ som krävs för att rättsväsendets
anställda skall erhålla en stärkt kompetens i frågor
om våld mot kvinnor.

7. Kompetensutveckling i brottsofferfrågor och
vittnesstöd (punkt 8)

av Ingemar  Vänerlöv  (kd)  och  Ragnwi Marcelind
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  7. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Ju394  yrkandena  12
och 15.

Ställningstagande

Vi  vill understryka utbildningens betydelse när det
gäller bemötandet av brottsoffer, liksom i frågor om
vittnesstöd.  De åtgärder som vidtas i dag är enligt
vår mening inte  tillräckliga.  De  som arbetar inom
rättsväsendet  och möter brottsoffer och  vittnen  i
sitt dagliga arbete  är  företrädesvis  poliser  och
jurister.  Dessa yrkesgrupper måste därför ges såväl
utbildning   som    möjlighet    till    ytterligare
kompetensutveckling i större utsträckning än vad som
förekommer i dag.

Det  får  enligt  vår mening ankomma på regeringen
att ta de initiativ som krävs för att rättsväsendets
anställda  skall  erhålla   en  stärkt  kompetens  i
brottsofferfrågor liksom i frågor om vittnesstöd.

8. Utveckling av kulturkompetens (punkt 9)

av Alice Åström (v), Kia Andreasson  (mp), Gunnel
Wallin (c) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  8. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:A226  yrkande  6
och 2001/02:A317 yrkandena 20 och 21.

Ställningstagande

Personer  med  utländsk bakgrund har inte sällan ett
bristande förtroende för polisen. Ett av skälen till
detta är det faktiska  språkbruk  och  den  faktiska
hållning   som   finns   inom  poliskåren.  Den  nya
polisutbildningen innehåller många moment av träning
i  etiska  och  moraliska  frågor.   För  att  kunna
tillämpa  dessa  kunskaper  när  man  kommer   ut  i
verkligheten  måste de poliser som arbetat en längre
tid  få  möjlighet   att   ta   del   av  dessa  nya
arbetsredskap.  Vidareutbildning,  handledning   och
diskussioner  som  tar upp frågor om kulturkompetens
måste   därför   vara  givna   inslag   i   polisens
verksamhet. Också  bland övriga yrkeskategorier inom
rättsväsendet  finns   det   ett   behov  av  sådana
insatser.  Det  får  enligt  vår mening  ankomma  på
regeringen att ta initiativ till kompetensutveckling
på området.


9. Kompetensutveckling i frågor om miljöbrott
(punkt 10)

av Ingemar Vänerlöv (kd), Ragnwi  Marcelind  (kd)
och Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  9. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Ju330 yrkande 6.

Ställningstagande

Det är angeläget att miljöfrågorna  behandlas på ett
korrekt  sätt  av  domstolarna  och  att  domstolens
ledamöter    får    adekvat    miljöutbildning.   Om
intentionen   med   miljöorganisationen   skall   få
genomslag  räcker det  inte  med  att,  som  i  dag,
åklagarna och polisen tillförs kunskap för att klara
miljöbrottsbekämpningen.  Vi anser att också rättens
ledamöter måste ges adekvat utbildning för att klara
miljöbrottsfrågorna.  Enligt   vår  mening  får  det
ankomma på regeringen att ta initiativ  till  att så
sker.


10. Kompetensutveckling i frågor om
utvecklingsstörningar (punkt 11)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 10. Därmed  bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Ju237 yrkande 7.

Ställningstagande

När personer med olika  handikapp  har  kontakt  med
eller   blir  föremål  för  utredning  av  de  olika
myndigheterna  inom  rättsväsendet har det visat sig
att myndigheterna har  liten  eller ingen kunskap om
dessa personers handikapp. Detta  gäller  bl.a.  när
personer  med  utvecklingsstörning  blir utsatta för
brott  eller  begår  brott. Det krävs därför  större
kunskap inom rättsväsendet.  Enligt  min  mening får
det ankomma på regeringen att ta initiativ  till att
kunskapen   om   utvecklingsstörningar   ökar   inom
rättsväsendet.


11. Jäv (punkt 14)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 11. Därmed  bifaller
riksdagen   delvis  motionerna   2000/01:Ju807   och
2000/01:Ju823.

Ställningstagande

En jävsanmälan  mot  en  domare  bedöms och avgörs i
första  instans  genom  prövning och  beslut  av  en
annan, eller i vissa fall  tre domare i tingsrätten.
I  princip  skall den domaren  som  jävet  rör  inte
delta.  Vid  behov  kan  en  domare  från  en  annan
tingsrätt förordnas av hovrätten.

Anmälaren  och   allmänheten  kan  uppfatta  detta
förfarande    som    en    risk     för    kollegial
lojalitetssituation,    dvs.    en   form   av    ny
jävssituation.    Dessutom   lämnas   oftast    inte
motivering  vid  ogillande   av   jävsanmälan.  Hela
förfarande återverkar på förtroendet  för  hovrätten
vid  dess  prövning  av  och  beslut i anledning  av
överklagat ogillande av jävsanmälan.
Enligt  min  mening  har frågan  om  jäv  i  såväl
domstolar  som  i  myndigheter   över   huvud  taget
diskuterats alldeles för lite. Jag anser  därför att
en översyn bör komma till stånd av reglerna  om jäv.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att  tillsätta en
utredning i frågan.

12. Ombudsarvoden (punkt 18)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 12.  Därmed  bifaller
riksdagen    delvis     motionerna    2000/01:Ju401,
2000/01:Ju402,  2000/01:Ju405,   2000/01:Ju821   och
2001/02:Ju356.

Ställningstagande

Jag  anser att kontrollen av arvodenas storlek många
gånger   görs   summariskt.  Domstolarna  har  olika
synsätt, vilket leder till mer eller mindre noggrann
kontroll  och  bildar   ett  utrymme  för  godtycke.
Härtill kommer att de flesta  andra  yrkeskategorier
måste redovisa sina arvoden mycket mer noggrant.

Den  i dag enligt min mening bristande  kontrollen
över arvodesräkningarna  kan  sammantaget  leda till
ökade kostnader, inte minst för rättshjälpen. Det är
givetvis inte acceptabelt. Därför bör regeringen får
riksdagens uppdrag att skärpa redovisningskraven för
advokater,   i   första  hand  de  som  anlitas  för
offentliga uppdrag.

13. Obligatorisk häktning (punkt 19)

av  Fredrik Reinfeldt  (m),  Maud  Ekendahl  (m),
Anita Sidén (m) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  13. Därmed bifaller
riksdagen  delvis  motionerna 2000/01:Ju928  yrkande
15,  2001/02:Ju449  yrkande   14   och  2001/02:A228
yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening  bör  bestämmelserna   om   s.k.
obligatorisk  häktning  ändras så att häktning skall
ske även för försök - och även andra förbrott - till
brott  för  vilket  inte är  föreskrivet  lindrigare
straff än fängelse i  två  år.  Skälet för att ändra
bestämmelserna är i första hand att göra det möjligt
med obligatorisk häktning vid försök till våldtäkter
och andra grova brott mot kvinnor.

Det får ankomma på regeringen att  återkomma  till
riksdagen med ett sådant lagförslag.

14. Strafföreläggande (punkt 20)

av Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 14. Därmed  bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Ju450 yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt min mening finns  det  utrymme  för  att låta
strafföreläggande   avse  också  fängelse.  Särskilt
gäller detta vid s.k.  artbrott,  t.ex. rattfylleri,
där  det finns en fast påföljdspraxis.  Att  använda
strafföreläggande  i dessa fall skulle innebära både
en snabb reaktion på  brottet  och  ett  effektivare
utnyttjande av samhällets brottsbekämpande resurser.
Jag   anser   därför   att   det   bör   utredas  om
strafföreläggande  skall  kunna  avse  fängelse  som
påföljd. Det får ankomma på regeringen att tillsätta
en sådan utredning.


15. Åtalsrätt (punkt 21)

av  Ingemar  Vänerlöv  (kd)  och Ragnwi Marcelind
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 15.  Därmed  bifaller
riksdagen delvis  motion  2001/02:Ju288  och  avslår
motion 2001/02:A228 yrkande 15.

Ställningstagande

Gällande    bestämmelser   innehåller   inte   någon
uttrycklig reglering av den situationen att någon på
grund av hög  ålder  eller  sjukdom saknar möjlighet
att ange ett brott som rör hans  person  till  åtal.
Enligt     vår     mening     är     detta     klart
otillfredsställande. Uppenbarligen saknar i dag  den
som  lider  av  demens  det  rättsskydd  som  annars
tillkommer  medborgare  i  vårt  land.  Det  vore en
relativt  enkel  -  och angelägen - åtgärd att ändra
lagstiftningen så att  ett ombud för den demente kan
anmäla brott som drabbat  den  enskilde.  Enligt vår
mening   bör   regeringen   omgående   utarbeta  ett
lagförslag  i  enlighet  härmed. Däremot bör  motion
A228  i  nu  behandlad  del  inte   föranleda  något
riksdagens uttalande.


16. Åtalsunderlåtelse (punkt 22)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Maud Ekendahl  (m),
Anita Sidén (m) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 16. Därmed  bifaller
riksdagen delvis motion 2000/01:Ju711.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening  är   det   inte   rimligt   att
åtalsunderlåtelse  ges  den  som  begår  nya brott i
avvaktan   på   att  verkställa  en  tidigare  ådömd
påföljd. Möjligheterna  till  åtalsunderlåtelse  bör
därför  begränsas. Det får ankomma på regeringen att
utarbeta ett sådant lagförslag.


17. Vittnesstöd (punkt 23)

av Ingemar  Vänerlöv  (kd), Ragnwi Marcelind (kd)
och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  17.  Därmed  bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju341 yrkande 5,
2001/02:Ju394 yrkandena 13 och 14 samt 2001/02:Ju450
yrkande 16.

Ställningstagande

Många  gånger  är  det  uppgifter  från  vittnen som
fäller avgörandet i brottmål. Att människor vill och
vågar  vittna  är  därför  av central betydelse  för
rättsväsendets funktion. Det  arbete  som nu inletts
är  därför  värdefullt. Enligt vår mening  bör  dock
målsättningen   vara   att   verksamheten  införs  i
snabbare takt än vad som nu sker.

En   annan  åtgärd  som  skulle  kunna   förbättra
situationen för vittnen är särskilda väntrum. Även i
övrigt bör en anpassning av domstolarnas lokaler ske
till bevispersonernas  särskilda behov av skydd. Det
arbete  som  bedrivs  är  enligt   vår  mening  inte
tillräckligt.   En   separat  översyn  av   samtliga
domstolars  lokaler  bör  genomföras.  Målsättningen
skall  vara  att  samtliga   domstolar  kan  erbjuda
särskilda väntrum för bevispersoner.
Riksdagen  bör  ge  regeringen   i   uppdrag   att
genomföra vad vi nu föreslagit.

18. Kronvittnen (punkt 26)

av Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 26
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 18. Därmed  bifaller
riksdagen delvis motionerna 2000/01:Ju933 yrkande 12
och 2001/02:Ju450 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt  min  mening  bör   ett   system   med   s.k.
kronvittnen  utredas. Ett sådant innebär att den som
berättar sanningen  och  därmed  medverkar  till att
andra   gärningsmän   blir   fällda   själv  kan  få
lindrigare påföljd eller gå fri från straff.  Sådana
uppgörelser  bör kunna ske inom vissa strikt angivna
ramar och under  förutsättning  av att de misstänkta
som  berörs  biträds  av  försvarare.   Varje  sådan
uppgörelse   bör  också  underställas  domstol   för
godkännande.     Genom     införandet     av     ett
kronvittnessystem  skulle  fler  brott  kunna klaras
upp,  också  inom  rimlig tid. Regeringen bör  få  i
uppdrag att tillsätta  en  utredning med uppdrag att
se över frågan om ett kronvittnessystem skulle kunna
införas i svensk rätt.


19. Sakkunnigförhör i mål som rör barn
(punkt 27)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  27
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  19.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju301.

Ställningstagande

I regel saknas sakkunskap i svenska domstolar, t.ex.
i fall om överflyttning av barn till en  förälder  i
ett  annat land. Det finns i regel inte tillräckligt
med kompetens  för  att avgöra om det finns risk för
barnets  hälsa  när  det   skall   beslutas   om  en
överflyttning. Den juridiska kompetensen räcker inte
till.  Även  när  det gäller omhändertagande av barn
saknas  denna  kompetens.   Ofta   utgår   man  från
föräldrarnas  behov  i  stället  för  barnens.  Ökad
kompetens  behövs  därför i såväl överflyttningsfall
som i ärenden som rör omhändertagande.

Enligt  min mening  bör  regeringen  tillsätta  en
utredning  som  granskar  hur  barnsakkunniga  skall
kunna bistå  med  vägledande råd i domstolarna och i
samband med överflyttningar av barn.

20. Indrivning av böter (punkt 32)

av Fredrik Reinfeldt  (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Maud Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind  (kd), Anita
Sidén  (m), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel  Wallin
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  20.  Därmed bifaller
riksdagen     delvis    motionerna    2001/02:Ju210,
2001/02:Ju400,  2001/02:T251  yrkandena 5 och 6 samt
2001/02:T470 yrkande 3.

Ställningstagande

Problemet  med  att  driva in böter  från  utländska
fordonsförare som begår trafikbrott här i Sverige är
mycket  stort.  Det  krävs   därför  en  ändring  av
bestämmelserna så att det blir  lättare att driva in
böter   från   dessa.   Vikten   härav   har   också
understrukits genom riksdagens tillkännagivande till
regeringen  om  att se över frågan om indrivning  av
böter vid trafikbrott. Det är förvisso välkommet att
regeringen  nu  tillsatt   en  utredning  med  detta
uppdrag. Enligt vår mening är det dock angeläget att
sådana  ändrade bestämmelser  genomförs  och  det  i
snabbare   takt   än   vad   som   är   möjligt   om
utredningsuppdraget  skall redovisas den 1 september
i  år. Enligt vår mening  bör  riksdagen  därför  ge
regeringen      i      uppdrag      att     påskynda
lagstiftningsprocessen.


21. Hemliga tvångsmedel (punkt 33)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Maud Ekendahl  (m),
Anita Sidén (m) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 21. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju232 och avslår motionerna
2001/02:Ju237 yrkande  25, 2001/02:Ju329 yrkande 12,
2001/02:Ju388 yrkandena 1-6 och 2001/02:Ju407.

Ställningstagande

Frågan  om  buggning kom att  överskugga  de  övriga
rättsliga problem  som Buggningsutredningen utredde.
Den omständigheten att  regeringen  behöver  utrymme
för   nya   överväganden   i  frågan  om  detta  nya
tvångsmedel skall införas i  svensk  rätt bör enligt
vår  mening  inte  få medföra att man inte  omgående
löser de många och svåra praktiska problem som finns
beträffande   hemlig   teleavlyssning   och   hemlig
teleövervakning. Det är  därför  angeläget  att  det
omgående  läggs fram förslag till ny lagstiftning på
detta mer begränsade område, eftersom lagstiftningen
är otydlig  och,  i  vissa fall, otidsenlig. Det får
ankomma på regeringen att presentera ett förslag som
också  innebär  att  man   i  framtiden  får  en  så
teknikoberoende lösning som möjligt.


22. Hemliga tvångsmedel (punkt 33)

av Alice Åström (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  22.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion  2001/02:Ju388  yrkandena 1-6 samt
avslår   motionerna   2001/02:Ju232,   2001/02:Ju237
yrkande    25,    2001/02:Ju329   yrkande   12   och
2001/02:Ju407.

Ställningstagande

Svenskar har hittills  i  högre grad än medborgare i
andra länder litat på myndigheternas  goda  avsikter
när  det  varit  fråga om att använda sig av hemliga
tvångsmedel. Det har  lett till att vi i Sverige har
ovanligt  suddiga gränser  kring  statens  rätt  att
tillgripa  tvång,   vilket  i  sin  tur  leder  till
försämrad rättssäkerhet.  Som exempel kan nämnas att
inte alla hemliga tvångsmedel  lagreglerats  och att
den  parlamentariska  kontrollen  försvåras  av  att
underlaget   för   densamma   innehåller   vaga  och
intetsägande uppgifter.

Mot denna bakgrund menar vi att det omgående krävs
grundläggande     åtgärder     för     att    stärka
rättssäkerheten    vid   användningen   av   hemliga
tvångsmedel. Sådana  åtgärder måste vidtas innan man
ens  diskuterar  en  utvidgning   av  metoderna  för
övervakningen. Det krävs för det första en oberoende
utvärdering  av  behovet  och effektiviteten  av  de
hemliga  tvångsmedel  och andra  övervakningsmetoder
som används i dag. För  det  andra  krävs en kraftig
förstärkning av tillförlitligheten i  den  statistik
som   ligger  till  grund  för  den  parlamentariska
kontrollen.  För det tredje måste det införas regler
om att den som utsatts för hemliga tvångsmedel skall
underrättas om  det i efterhand och få möjlighet att
överklaga beslutet.  För det fjärde bör alla hemliga
tvångsmedel som i dag används, exempelvis annan s.k.
teknisk avlyssning och  pejling, regleras i lag. För
det femte är det nödvändigt  att införa bestämmelser
om   användning   av   överskottsinformation,   dvs.
information  om annat än  det  brott  som  föranlett
tvångsmedelsanvändningen,  som  polisen  fått som en
följd  av den hemliga övervakningen. För det  sjätte
måste det  inrättas  ett oberoende kontrollorgan som
har  till uppgift att tillgodose  rättsskyddet  dels
vid   tillståndsprövningen,    dels    vid    själva
genomförandet av tvångsåtgärden.
Det  får  ankomma på regeringen att återkomma till
riksdagen med  förslag  till sådana lagändringar och
andra åtgärder som vi anser bör vidtas.
Vi  ställer  oss  bakom  motion   Ju388.  Av  vårt
ställningstagande  följer att motionerna  Ju232  och
Ju407 liksom Ju237 och  Ju329 i här behandlade delar
bör avslås av riksdagen.

23. Hemliga tvångsmedel (punkt 33)

av Ingemar Vänerlöv (kd),  Ragnwi  Marcelind (kd)
och Gunnel Wallin (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 23. Därmed  bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju237 yrkande 25
och 2001/02:Ju329 yrkande  12 samt avslår motionerna
2001/02:Ju232,  2001/02:Ju388   yrkandena   1-6  och
2001/02:Ju407.

Ställningstagande

Brottsligheten   blir  allt  grövre  och  svårutredd
vilket ställer nya  krav  på  polisens  arbets-  och
spaningsarbete.  Vi  menar  att  utredningsmetoderna
måste effektiviseras för att möta  dessa  nya  krav.
Ett  sätt  är enligt vår mening att införa möjlighet
till buggning  vid  misstanke om grova brott. Beslut
om sådan buggning måste  givetvis föregås av ytterst
omsorgsfulla   överväganden.   Bland   annat   måste
klargöras hur man bäst skall förfara för att undvika
kränkning   av   oskyldigas   integritet   och   hur
överskottsinformation skall hanteras.

Det får ankomma  på  regeringen att återkomma till
riksdagen med ett lagförslag om att införa buggning.
Det sagda innebär ett delvist bifall till motionerna
Ju237  och Ju329 i nu behandlade  delar.  Motionerna
Ju388, Ju232  och  Ju407  bör däremot inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

24. Hemliga tvångsmedel (punkt 33)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  24.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju388 yrkandena  1,  2  och
4-6    samt    avslår    motionerna   2001/02:Ju232,
2001/02:Ju237 yrkande 25,  2001/02:Ju329 yrkande 12,
2001/02:Ju388 yrkande 3 och 2001/02:Ju407.

Ställningstagande

På de skäl som anförts i reservation  22  yrkar  jag
bifall till motion Ju388 yrkandena 1, 2 och 4-6. När
det  gäller  förslaget  i yrkande 3 om att det måste
införas regler om att den  som  utsatts  för hemliga
tvångsmedel skall underrättas om det i efterhand har
jag en från motionen avvikande uppfattning.  Det  är
enligt   min   mening  svårt  att  överblicka  vilka
konsekvenser en sådan underrättelseskyldighet skulle
kunna  få. Innan  ställning  tas  krävs  en  djupare
utredning  och  analys.  Jag  yrkar därför avslag på
motionen i denna del.

Detta  innebär alltså att jag  ställer  mig  bakom
motion Ju388  yrkandena  1, 2 och 4-6 och regeringen
bör få ett uppdrag i enlighet  med  detta.  Av  mitt
ställningstagande följer att motionerna Ju232, Ju237
yrkande  25,  Ju329 yrkande 12, Ju388 yrkande 3 samt
motion Ju407 bör avslås av riksdagen.

25. Handmanövrerade TV-kameror (punkt 34)

av Alice Åström  (v),  Kia  Andreasson  (mp)  och
Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Ju271 yrkande 8.

Ställningstagande

Polisen  bedriver  spaning  för  att  förhindra  och
beivra brott. Ett sätt att bedriva spaning på är med
handkamerautrustning.  Denna  metod har kritiserats,
bl.a. mot den bakgrunden att det  inte  finns  några
regler  om  användandet  av  metoden,  informationen
eller  om  registrering  och arkivering av  inspelat
material. Vi anser därför  att  frågan  om  polisens
användande  av  handkameror  snarast bör lagregleras
och att detta är ett uppdrag för regeringen.


26. Personella tvångsmedel (punkt 35)

av Alice Åström (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 26.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion   2001/02:Ju271   yrkande  10  och
bifaller  delvis  motion  2000/01:Ju801.   Riksdagen
avslår motion 2001/02:So614 yrkande 2.

Ställningstagande

I   dag   finns   inte   någon  bestämmelse  om  att
skyddsvisitation skall företas  av  en  polisman  av
samma  kön som den som skall visiteras. Vi anser att
så borde  vara  fallet, på samma sätt som gäller vid
kroppsvisitation.  Således  bör  regeringen utarbeta
ett   förslag   till   lagändring   som   jämställer
skyddsvisitationer  med  kroppsvisitationer när  det
gäller  frågan  om att dessa  skall  utföras  av  en
person av samma kön när så är möjligt. För att kunna
genomföra   detta  är   det   mycket   viktigt   att
rekryteringen av kvinnor till poliskåren ökar.

Motion So614  i  här  behandlad  del bör dock inte
föranleda något uttalande från riksdagens sida.

27. Personella tvångsmedel (punkt 35)

av Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  27.  Därmed  bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:So614 yrkande 2 samt
avslår  motionerna  2000/01:Ju801  och 2001/02:Ju271
yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt min mening är det av största vikt att klarhet
skapas kring tvångsmedelsbegreppen kroppsvisitation,
ytlig kroppsvisitation, kroppsbesiktning  och  ytlig
kroppsbesiktning. Det krävs en förnyad utredning  av
förhållandet  och gränserna mellan dessa tvångsmedel
i den svenska lagstiftningen.  Regeringen bör därför
få i uppdrag att låta utreda saken.

Motionerna 2000/01:Ju801 och Ju271 i här behandlad
del bör dock avslås.

28. Beslag (punkt 36)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar  Vänerlöv (kd),
Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind  (kd),  Anita
Sidén (m), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin  (c)
och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2000/01:Ju806.

Ställningstagande

Det är inte ovanligt att  polis  eller  tull stoppar
bilar i vilka det återfinns gods som det  kan finnas
anledning  misstänka  är  stulna.  Som  exempel  kan
nämnas  att  man  i  en  bil finner ett stort  antal
rakhyvlar eller glasögonbågar.  I och för sig är det
inte rimligt att fordonsföraren skall bevisa att han
eller hon äger sakerna. Men i en  del  fall  är  det
rimligt   att   misstänka   att  påträffat  gods  är
stöldgods.  I  flera  fall  har  polisen  inte  haft
tillräckligt med tid eller resurser  för  att bevisa
att  varorna  är  stulna.  I  sådana fall borde  man
enligt vår mening kunna behålla  godset om det finns
skälig  misstanke om att det rör sig  om  stöldgods.
Detta skulle  underlätta  för brottsutredare och öka
möjligheten att stulna varor  inte  får  behållas av
brottslingarna  i  så stor omfattning som det  finns
anledning att anta att dagens regelverk möjliggör.

Enligt vår mening  bör  regeringen  återkomma till
riksdagen med ett lagförslag i frågan.

29. Kameraövervakning (punkt 37)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv  (kd),
Maud  Ekendahl  (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita
Sidén (m), Jeppe  Johnsson  (m) och Gunnel Wallin
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 29.  Därmed  bifaller
riksdagen  delvis   motionerna   2001/02:Ju278   och
2001/02:Ju389   yrkande   7   samt   avslår   motion
2001/02:Ju440.

Ställningstagande

Vi anser att kameraövervakning i taxibilar generellt
bör  vara  möjlig  i  syfte att förebygga brott. Det
integritetsintrång som  blir  följden  av  en  sådan
möjlighet väger enligt vår uppfattning inte över det
intresse  som bär upp övervakning. Denna fråga måste
få en snabb lösning. Riksdagen bör därför uttala sig
för en förkortat utredningstid av denna fråga. Målet
skall vara  att en förändring skall kunna genomföras
snarast. Regeringen  bör  få  i  uppdrag  att  vidta
erforderliga åtgärder.

Motion  Ju440  bör inte föranleda något riksdagens
uttalande.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Motioner från allmänna motionstiden
år 2000

2000/01:Ju401 av Siw Persson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  i författning ställa
krav  på  att  kvitton  normalt  skall   krävas  och
ersättningskrav  skall ha en heltäckande redovisning
för  arbete utfört  av  offentlig  försvarare  eller
rättshjälpsbiträde.

2000/01:Ju402 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen  anförs  om kostnader för offentliga
biträden och konkursförvaltare.

2000/01:Ju405 av Kia Andreasson (mp):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen  initierar  en
översyn av ersättningssystemet  för  den  offentliga
rättshjälpen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   att   man   i  samband  med  översynen   av
ersättningssystemet särskilt  uppmärksammar  behovet
av  en  tydlig kostnadsredovisning för de offentliga
biträdena  och  advokaterna  samt  att tillsynen och
kontrollen   av   kostnadsredovisningarna   avsevärt
förbättras.

2000/01:Ju411 av Margareta Israelsson och Monica
Green (s):

1. Riksdagen begär att regeringen ger Domstolsverket
i  uppdrag  att  utforma   en  utbildning  om  barns
utveckling, kognitiva och språkliga  förmåga samt om
barns behov i övrigt.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att det i relevanta
lagar  och förordningar införs  en  bestämmelse  att
endast de  domare  som  är  särskilt lämpade och som
genomgått särskild utbildning  skall  handlägga  mål
som rör barn.

2000/01:Ju416 av Margareta Andersson och Birgitta
Sellén (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  införa  en
utbildning av domare om barns utveckling,  kognitiva
och språkliga förmåga.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om  att  införa  en
bestämmelse om domares kompetens  vid  hantering  av
mål som rör barn.

2000/01:Ju711 av Per-Samuel Nisser och Elizabeth
Nyström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om så kallad straffrabatt.

2000/01:Ju801 av Yvonne Oscarsson m.fl. (v):

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till   ändring   som   innebär    att    även   s.k.
skyddsvisitationer skall omfattas av reglerna  i  28
kap. 13 § rättegångsbalken.

2000/01:Ju806 av Jeppe Johnsson och Lars Björkman
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  att  kunna  kvarhålla
beslagtaget  gods  under  längre  tid  än vad som är
fallet i dag, i det fall det finns skälig  misstanke
om att det rör sig om stöldgods.

2000/01:Ju807 av Siw Persson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   en   översyn   av
rättegångsbalkens regler om domarjäv.

2000/01:Ju811 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  att  en  översyn  bör
genomföras av RB 21 kap. 5 § andra stycket.

2000/01:Ju819 av Göran Lindblad (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att    inkomstuppgifter     skall    lämnas    under
sanningsförsäkran vid utdömande  av böter i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2000/01:Ju821 av Lennart Hedquist (m):

Riksdagen beslutar om ändring av sättet att bestämma
rättegångskostnad vid domstolarna  i enlighet med av
utskottet  framlagt  lagförslag  med  anledning   av
motionen.

2000/01:Ju822 av Bengt Silfverstrand och Anders
Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om advokatverksamhet.

2000/01:Ju823 av Carina Hägg och Margareta
Israelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs  om  lagstiftningen  och
tillämpningen av jäv.

2000/01:Ju928 av Gun Hellsvik m.fl. (m):

15.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag om obligatorisk  häktning  vid förberedelse,
försök  och  stämpling till brott för  brott  vilket
inte är föreskrivet  lindrigare straff än fängelse i
två år.

2000/01:Ju933 av Siw Persson och Johan Pehrson (fp):

12. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda ett
system med kronvittnen.

Motioner från allmänna motionstiden
år 2001

2001/02:Ju210 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  indrivning  av  böter för
utländska felparkerare.

2001/02:Ju217 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införandet av § 7-intyg där
strafftiden överstiger två år.

2001/02:Ju226 av Sofia Jonsson (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om   översyn   och
samordning    av    utbildning    för    polis   och
domstolsväsendets anställda.

2001/02:Ju232 av Christel Anderberg (m):

Riksdagen  begär att regeringen lägger fram  förslag
till ny lagstiftning  om  hemlig  teleavlyssning och
hemlig teleövervakning i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  förbättra
situationen  för de  utvecklingsstörda  när  de  har
kontakt med rättsvårdande myndigheter.

25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillåta buggning
vid fall där grov brottslighet föreligger.

2001/02:Ju239 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen   begär   att  regeringen  tillsätter   en
utredning     med    uppgift     att     se     över
jurisdiktionsreglerna i tvistemål i enlighet med vad
i motionen anförs.

2001/02:Ju244 av Yvonne Andersson (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  skapa ett
nationellt resurscentrum för brottsbekämpning.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om  att  ett nationellt
resurscentrum för brottsbekämpning blir  lokaliserat
till Linköping-Norrköping-regionen.

2001/02:Ju246 av Alice Åström m.fl. (v):

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  generella
prövningstillstånd för prövning av  ärende i hovrätt
och kammarrätt inte skall införas.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att en undersökning
skall genomföras för att  se  över  tillämpningen av
förhandlingar med stängda dörrar.

2001/02:Ju253 av Stefan Hagfeldt m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skapandet av ett nationellt
resurscentrum för brottsbekämpning.

2001/02:Ju268 av Lena Ek (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen   anförs   om   samordnad
tvärvetenskaplig  vidareutbildning för rättsvårdande
myndigheter.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om ett centrum för
samordnad tvärsektoriell vidareutbildning för rätts-
vårdande myndigheter med placering i Linköping.

2001/02:Ju271 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

8.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med
förslag till lagreglering  av polisens användande av
handkameror.

10.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag     till    ändring    av    reglerna     om
skyddsvisitationer enligt vad som i motionen anförs.

2001/02:Ju278 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen    anförs    om    att    tillåta
övervakningskameror i taxibilar.

2001/02:Ju288 av Caroline Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  förändrad lagstiftning
syftande till förstärkt rättsskydd för dementa.

2001/02:Ju301 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, v, c,
fp, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  tillsättande   av   en
utredning  med  syfte  att förbättra sakkunskapen om
barn i de svenska domstolarna.

2001/02:Ju302 av Hans Hoff och Jan Bergqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  en samlad strategi för att
öka barnens rättssäkerhet i samhället.

2001/02:Ju303 av Bertil Persson (m):

Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram förslag
om legitimation av vittnespsykologer.

2001/02:Ju324 av Margareta Viklund och Ulla-Britt
Hagström (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att polis och
rättssystem måste få ökade kunskaper om vilka
faktorer som ligger bakom kvinnomisshandel.

2001/02:Ju329 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

12. Riksdagen begär att regeringen lägger  fram  ett
lagförslag  med  innebörden att Sverige i likhet med
Danmark skall ge möjlighet  till  buggning  för  att
komma åt den avancerade kriminaliteten.

2001/02:Ju330 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  rätten  vid
domstol  som  dömer  i mål som  rör  miljöbrott  ges
adekvat utbildning.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att höja kompetensen
hos  dem  som  handlägger ärenden som berör barn som
utsatts för sexuella övergrepp.
8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  lagen  om
prövningstillstånd  bör  ses  över  så att kravet på
särskilt     prövningstillstånd    avskaffas     vid
bötesdomar.

2001/02:Ju332 av Mariann Ytterberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om barns rätt till juridiskt
ombud.

2001/02:Ju341 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    att   verksamheten   med   vittnesstöd   i
brottsofferjourernas regi skall utvidgas och omfatta
alla domstolar.

2001/02:Ju356 av Pär Axel Sahlberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen   anförs   om   kostnader  och
redovisning av kostnader i samband med rättegångar.

2001/02:Ju385 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att staten skall finansiera
ersättning och utbildning för vittnesstöd.

2001/02:Ju388 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att en oberoende  utvärdering  av behovet och
effektiviteten av de hemliga tvångsmedel som finns i
dag skall genomföras.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att en kraftig  förstärkning av den statistik
som  ligger  till  grund  för   den  parlamentariska
kontrollen skall genomföras.
3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att regler  måste införas som innebär att den
som   utsatts   för   hemliga    tvångsmedel   skall
underrättas  om  det efter avslutad  förundersökning
och ges möjlighet att överklaga felaktiga beslut.
4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  att  alla  hemliga  tvångsmedel  som används
skall vara reglerade i lag.
5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening     att     användandet    av    så    kallad
överskottsinformation skall regleras i lag.
6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   att   ett   oberoende  kontrollorgan  skall
inrättas som har till  enda  uppgift  att tillgodose
rättsskyddet   dels   vid  tillståndsprövningen   av
hemliga  tvångsmedel,  dels   vid  genomförandet  av
tvångsåtgärden.

2001/02:Ju389 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  lagen  om
övervakningskameror snarast skall förtydligas så att
kamera    i    taxi    betraktas     som     "starka
brottsförebyggande skäl".

2001/02:Ju394 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  obligatorisk
utbildning av dem som dagligen kommer  i kontakt med
brottsoffer.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
tingsrättslokalernas väntrum skall vara så utformade
att   vittnen,   vittnesstöd  och  brottsoffer  inte
behöver sitta i samma väntrum som gärningsman.
14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att vittnesstöd
skall finnas vid alla tingsrätter och hovrätter före
2004.
15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
utbildningsinsatser bör vidtas för dem som går  in i
vittnesstödsverksamheten.

2001/02:Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  behovet   av
fortbildning och  handledning  för  polisen  och det
övriga rättsväsendet.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning.

2001/02:Ju400 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att utdömda  böter  och
avgifter bör drivas in även för tillfälliga gäster i
vårt land.

2001/02:Ju407 av Tomas Högström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om polisens möjlighet till
begäran om samtalslistor.

2001/02:Ju420 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vitesföreläggande.

2001/02:Ju434 av Per Landgren (kd):

Riksdagen   begär  att  regeringen   tillsätter   en
utredning   med    syftet    att   stärka   vittnens
rättssäkerhet.

2001/02:Ju440 av Kent Härstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs rörande  kameraövervakning
vid gränsövergångar vid hamnar och brofäste i Skåne.

2001/02:Ju449 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

14.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag     om     obligatorisk     häktning     vid
överfallsvåldtäkter i enlighet med vad som anförs  i
motionen.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz
(fp):

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om strafförelägganden.

11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att utreda ett
system med kronvittnen.
16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om vittnesbiträden.
17. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten till prövning
i två instanser.

2001/02:So614 av Johan Pehrson (fp):

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  om  att  utreda  förhållandet och gränserna
mellan kroppsvisitation, ytlig  kroppsvisitation och
kroppsbesiktning i svenska lagstiftningen.

2001/02:T251 av Gunnel Wallin och Margareta
Andersson (c):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att utöka samarbetet
med övriga länder  i  Europa  så  att  de  utländska
förare  som  döms  till  böter i Sverige skall kunna
avkrävas dessa i sitt hemland.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att obetalda böter
skall betalas.

2001/02:T470 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att påskynda arbetet
med ett reformerat bötessystem lika för alla.



2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

24. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  nämndemän  av
båda    könen    bör     finnas    företrädda    vid
vårdnadstvister.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  kontinuerlig
utbildning av åklagare, domare och nämndemän.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

11. Riksdagen beslutar  införa obligatorisk häktning
för  försök till brott, för  vilket  minst  två  års
fängelse är föreskrivet.

15. Riksdagen  beslutar att förolämpning skall falla
under allmänt åtal.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

30. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i  motionen anförs om att motverka
kvinnomisshandel.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   att   vidareutbildning,   handledning   och
diskussioner  som  tar upp frågor om kulturkompetens
skall vara givna inslag i polisväsendets verksamhet.

21. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om behov av insatser
för   att   öka   förtroendet   för   åklagar-   och
domstolsväsendet.

2001/02:Bo292 av Ulla-Britt Hagström och Annelie
Enochson (kd):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  såväl
hyresnämnden   som  hovrätten  får   tillgång   till
sakkunnig, s.k.  råd, som hjälp vid bedömning av vad
parterna sakligt tillför.