Justitieutskottets betänkande

2001/02:JUU28

Godkännande av rambeslut om åtgärder för attbekämpa människohandel

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
proposition 2001/02:99 Sveriges antagande av
rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel
samt två motioner som väckts med anledning av
propositionen.
I propositionen föreslås att riksdagen skall
godkänna det utkast till rambeslut om åtgärder för
att bekämpa människohandel som syftar till sexuell
exploatering eller arbetskraftsexploatering och som
utarbetats inom Europeiska unionen. De lagändringar
som regeringen anser att ramförslaget föranleder
kommer att behandlas senare.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag och avslår motionerna.
I ärendet finns en reservation och två särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Godkännande av rambeslut om åtgärder för
att bekämpa människohandel

Riksdagen godkänner det i propositionen intagna
utkastet till rambeslut om åtgärder för att
bekämpa människohandel och avslår motion
2001/02:Ju9. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:99.

2. Samtyckes straffrättsliga verkan

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju10.
Reservation 1 (mp)

Stockholm den 16 april 2002

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s), Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström
(v), Ingemar Vänerlöv (kd), Maud Ekendahl (m), Jeppe
Johnsson (m), Helena Zakariasén (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Anita Sidén
(m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Johan
Pehrson (fp), Yilmaz Kerimo (s) och Dan Kihlström
(kd).

2001/02

JuU28

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Den 21 december 2000 föreslog kommissionen i ett
meddelande till rådet och Europaparlamentet, KOM
(2000) 854 slutlig, dels ett rambeslut om åtgärder
för att bekämpa människohandel, dels ett rambeslut
om åtgärder för att bekämpa sexuell exploatering av
barn och barnpornografi.
Endast förslaget till rambeslut om åtgärder för
att bekämpa människohandel behandlas i
propositionen.
Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor den
28-29 maj 2001 nåddes en principöverenskommelse om
merparten av innehållet i rambeslutet. En
principöverenskommelse om resterande del nåddes den
27-28 september 2001. Därefter har ett av
Europaparlamentet avgivet yttrande över
kommissionens förslag beaktats och vissa ändringar
gjorts i utkastet till rambeslut.
Sedvanlig information har lämnats till och samråd
har skett med berörda utskott i riksdagen.
Rambeslutet är, när det har godtagits av berörda
nationella parlament, klart för antagande av rådet.
Medlemsstaterna skall senast två år efter antagandet
av rambeslutet ha genomfört de åtgärder som är
nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i
rambeslutet.

Ärendet och dess beredning

Till grund för regeringens förslag ligger ett inom
Justitiedepartementet utarbetat förslag till
proposition som Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen
och Migrationsverket har beretts tillfälle att lämna
synpunkter på.

De svenska versionerna av utkastet till rambeslut
och utkast till uttalanden till rådets protokoll när
rambeslutet antas framgår av bilaga 2. Utkastet till
rambeslut har ännu inte varit föremål för granskning
av EU:s juristlingvister. I den slutliga versionen
av rambeslutet kan språkliga justeringar komma att
göras.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen skall
godkänna det utkast till rambeslut om åtgärder för
att bekämpa människohandel som utarbetats inom
Europeiska unionen. Vidare redovisar regeringen sin
bedömning av de lagändringar som rambeslutet
föranleder. Några förslag till lagändringar läggs
dock inte fram i propositionen.

Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat
proposition 2001/02:124 Straffansvaret för
människohandel. Utskottet kommer att behandla den
propositionen i ett senare betänkande (bet.
2001/02:JuU27) under våren.

Utskottets överväganden

Godkännande av rambeslut om åtgärder
för att bekämpa människohandel, m.m.
Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen dels bifaller
propositionen, dels avslår en motion med yrkande om
avslag på propositionen. Det yrkandet bygger på att
arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering
inte skall likabehandlas straffrättsligt.

Utkastet till rambeslut behandlar enbart
straffrättsliga frågor och tar endast sikte på sådan
människohandel som syftar till
arbetskraftsexploatering eller sexuell exploatering.

Avsikten med rambeslutet är att skapa gemensamma
minimiregler inom unionens medlemsstater när det
gäller straffrättsliga påföljder och andra former av
straffrättsliga åtgärder mot människohandel. Vad som
skall utgöra straffbar människohandel definieras.
Anstiftan, medhjälp, främjande och försök till
människohandel kriminaliseras. Sådana omständigheter
som skall anses vara försvårande anges och ett
lägsta maximistraff införs. Dessutom tas frågor upp
om bl.a. ansvar och påföljder för juridiska
personer, jurisdiktion och brottsoffer.
Vad som är straffbar människohandel för
arbetskraftsexploatering och för sexuell
exploatering definieras i artikel 1 punkt 1. Varje
medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att följande handlingar är straffbara:
Rekrytering, transport, överföring, hysande,
senare mottagande av en person, inbegripet utbyte
eller överföring av kontroll över denna person, om
a) tvång, våld eller hot, inklusive bortförande,
brukas, eller
b) svikligt förfarande eller bedrägeri brukas,
eller
c) maktmissbruk eller utnyttjande av en utsatt
belägenhet förekommer, som är av sådan art att
personen inte har något annat verkligt eller
godtagbart val än att ge efter för det missbruk som
utövas, eller
d) betalning eller förmåner ges eller tas emot för
att erhålla medgivande från en person som har
kontroll över en annan person
i syfte att exploatera den personens arbetskraft
eller tjänster, inbegripet åtminstone tvångsarbete
eller obligatoriska tjänster, slaveri eller sådana
förhållanden som kan liknas vid slaveri eller
träldom, eller
i syfte att utnyttja honom eller henne i
prostitution eller andra former av sexuell
exploatering, inbegripet pornografi.
Ett offers samtycke till den avsedda eller
faktiska exploateringen saknar relevans när något av
medlen i punkt 1 a-d har använts (artikel 1 punkt
2). Om offret är ett barn, i rambeslutet definierat
som en person under 18 år, är handlingen straffbar
även om inte något av de medel som anges i punkt 1
a-d har använts (artikel 1 punkterna 3 och 4).
Samtliga medlemsstater skall vidta nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att anstiftan,
medhjälp, främjande och försök till
människohandelsbrott är straffbart (artikel 2).
Medlemsstaterna skall säkerställa att brotten är
belagda med effektiva, proportionerliga och
avskräckande påföljder som kan medföra utlämning.
Varje medlemsstat skall dessutom vidta nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att de brott som avses
i artikel 1 är belagda med maximistraff på minst
åtta års fängelse, om brotten har begåtts under
någon av följande omständigheter:
- Gärningsmannen har på ett medvetet sätt eller
genom grov oaktsamhet satt brottsoffrets liv på
spel.
- Brottet har begåtts mot ett offer som är
särskilt utsatt. Ett brottsoffer skall anses vara
särskilt utsatt åtminstone i fall då offret i
sexuellt avseende är underårigt enligt den
nationella lagstiftningen och om brottet omfattas av
artikel 1.1 sista stycket.
- Brottet har begåtts med användande av grovt våld
eller orsakat brottsoffret allvarlig skada.
- Brottet har begåtts inom ramen för en kriminell
organisation enligt gemensam åtgärd 98/733/RIF av
den 21 december 1998 om att göra deltagande i en
kriminell organisation i Europeiska unionens
medlemsstater till ett brott, bortsett från den
påföljdsnivå som däri anges (artikel 3).
Frågor om straffrättsligt ansvar och påföljder för
juridiska personer behandlas i artiklarna 4 och 5.
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder
för att fastställa sin behörighet beträffande de
brott som avses i artiklarna 1 och 2 när gärningen
helt eller delvis begåtts inom medlemsstatens
territorium, eller när gärningsmannen är medborgare
i medlemsstaten, eller när gärningarna har begåtts
för en juridisk persons räkning som är etablerad
inom medlemsstatens territorium (artikel 6).
I artikel 7 finns bestämmelser om särskilt stöd
och skydd för brottsoffer som är barn samt om att
det inte krävs att målsäganden anmäler eller
rapporterar brottet för att förundersökning skall
inledas.
Regeringen gör den bedömningen att rambeslutet
föranleder behov av att i Sverige införa dels
särskilda människohandelsbrott med ett vidsträckt
ansvar för gärningsmannaskap och stränga
straffskalor, dels en kriminalisering av olika
former av förbrott till dem.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
utkastet till rambeslut om åtgärder för att bekämpa
människohandel. De lagstiftningsåtgärder som
rambeslutet föranleder behandlas inte i detta
betänkande.
Rambeslutet rör endast frågor med koppling till
människohandel. En förändring av beslutet så att det
även omfattar andra frågor kräver att rambeslutet
omförhandlas.
Rambeslutet anger endast en lägsta nivå för
maximistraffet för grova människohandelsbrott som
innefattar de särskilt uppräknade försvårande
omständigheterna. Det står medlemsländerna fritt att
i övrigt utforma straffskalorna i den nationella
rättsordningen på ett sätt som finnes lämpligt. Som
ovan angetts kommer de lagstiftningsåtgärder som
rambeslutet föranleder att behandlas senare.
I motion Ju9 (fp) yrkas dels avslag på
propositionen, dels att åtskillnad bör göras mellan
arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering.
Motionen tar i huvudsak sikte på det förhållandet
att rambeslutet behandlar arbetskraftsexploatering
och sexuell exploatering parallellt. Bland annat
anförs att det är tveksamt om det är rimligt att
införa samma straffskalor för människohandel som
syftar till arbetskraftsexploatering som för
människohandel som syftar till sexuell exploatering.
I motionen tas också upp vissa frågor om
arbetskraftsinvandring.
Utskottet anser att handel med människor utgör en
oacceptabel företeelse som måste bekämpas. Handel
med människor är visserligen till sin natur ofta
gränsöverskridande och organiserad men förekommer
naturligtvis även inom ett land. Det är mot den
bakgrunden positivt att rambeslutet omfattar all
slags människohandel, det vill säga både sådan
handel som förekommer inom ett land och den som sker
mellan länder. Bakom människohandeln finns en
sammansatt problematik med kopplingar till många
viktiga samhällsfrågor. Det krävs internationell
samverkan och ett sektorsövergripande angreppssätt
för att komma till rätta med problemet. Ett
genomförande av rambeslutet innebär en harmonisering
inom unionen av de straffrättsliga åtgärderna mot
människohandel. Sverige har aktivt verkat för denna
utveckling och utskottet ser med tillfredställelse
att enighet uppnåtts. Härigenom effektiviseras det
mycket angelägna och viktiga arbetet mot
människohandel.
Utskottet ser för sin del ingen anledning att
avvakta med beslutet att godkänna rambeslutet.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionen.

Samtyckes straffrättsliga verkan

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett
motionsyrkande om att samtycke inte i något fall
skall fria från straffrättsligt ansvar vid
människohandelsbrott. Jämför reservation 1 (mp).
I motion Ju10 (mp) begärs att regeringen
återkommer till riksdagen med ett lagförslag som
innebär att samtycke inte i något fall skall fria
från straffrättsligt ansvar vid människohandel.
Ett samtyckes straffrättsliga betydelse vid
människohandelsbrott regleras i artikel 1 punkterna
2 och 3 i utkastet till rambeslut. Är brottsoffret
ett barn har ett samtycke aldrig någon relevans vid
den straffrättsliga bedömningen. Om brottsoffret är
en vuxen person och något av de medel som anges i
artikel
1 a-d har använts i samband med brottet befriar ett
samtycke inte gärningsmannen från straffrättsligt
ansvar. Rambeslutet anger endast minimireglerna för
de olika nationella rättsordningarnas innehåll.
Som ovan redovisats gör regeringen den bedömningen
att rambeslutet föranleder behov av att i Sverige
införa dels särskilda människohandelsbrott med ett
vidsträckt ansvar för gärningsmannaskap och stränga
straffskalor, dels en kriminalisering av olika
former av förbrott till dem.
Utskottet vill inte i detta ärende föregripa
riksdagens bedömning av regeringens ovan nämnda
proposition 2001/02:124 Straffansvaret för
människohandel. Frågan om ett samtyckes
straffrättsliga verkan kommer att beröras i det
ärendet. Utskottet föreslår att motion Ju10 avslås.
Reservation

1. Samtyckes straffrättsliga verkan (punkt 2)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju10.

Ställningstagande

Jag anser att ett människohandelsbrott skall
föreligga även om en kvinna frivilligt, exempelvis i
syfte att förbättra sina ekonomiska villkor, i en
människohandlares regi reser till ett annat land för
att där prostituera sig eller på annat sätt bli
sexuellt exploaterad. Fokus måste sättas på
handlarna och inte på de drabbade kvinnorna.
Samtycke skall sålunda inte i något fall fria en
handlare från straffrättsligt ansvar.

Genomförda studier om prostituerade kvinnors
bakgrund visar att de i egentlig mening inte
prostituerar sig av "fri vilja". Oavsett om de
berörda kvinnorna är införstådda med att de skall
arbeta som prostituerade eller på annat sätt
utnyttjas sexuellt är det gemensamt för kvinnor som
varit föremål för denna handel att de i slutändan
blir tvingade, utnyttjade eller lurade samt att de
är isolerade och manipulerade. Kvinnornas
grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts och
de riskerar att bli föremål för ett cyniskt
utnyttjande. Att jämföra människohandel för sexuella
ändamål med modern slavhandel är ingen överdrift.
I propositionen uttalar regeringen att det krävs
lagändringar i fråga om kriminaliseringens
omfattning och tillämpliga straffskalor.
Lagändringarna kommer att grundas på
Sexualbrottskommitténs förslag. Ett flertal tunga
remissinstanser var kritiska till kommitténs förslag
och förordade i stället att brott skulle anses
föreligga oavsett om kvinnan samtyckt eller ej.
Det får ankomma på regeringen att återkomma med
lagförslag i enlighet med vad jag nu har anfört.
Regeringen bör vidare verka för att rambeslutet
utvidgas på så sätt att ett samtycke inte i något
fall skall fria en gärningsman från straffrättsligt
ansvar.
Särskilda yttranden

Arbetskraftsexploatering och sexuell
exploatering

av Johan Pehrson (fp).

Jag anser att det är olyckligt att rambeslutet inte
skiljer mellan arbetskraftsexploatering och sexuell
exploatering eftersom det handlar om olika problem
och olika former av exploatering. Alla former av
exploatering skall givetvis bekämpas. Människor är
ingen handelsvara.

Kampen mot människohandel med kvinnor måste föras
med stor kraft. Det är ett viktigt och angeläget
steg som tas i den kampen i och med det föreslagna
rambeslutet.
Det är dock en allvarlig brist att rambeslutet
inte behandlar de bakomliggande orsakerna till
människohandeln.
Några EU-länder öppnar nu för en riktad
arbetskraftsinvandring för att komma till rätta med
den arbetskraftsbrist som råder inom vissa sektorer
på arbetsmarknaden. Den icke önskade arbetskraften
söker sig till EU på annat sätt. Dessa människor
riskerar att komma i händerna på dem som sysslar med
den organiserade brottslighet som människohandel
innebär. Med en liberalare
arbetskraftsinvandringspolitik skulle problemen med
människohandel inte vara lika omfattande som de är i
dag. Den svenska ekonomiska historien är ett tydligt
exempel på att invandring är positiv för ett lands
utveckling.

Rättsligt samarbete inom EU

av Gunnel Wallin (c).

Ett väl fungerande rättsligt samarbete inom EU är av
stor betydelse för att människor skall känna
trygghet inom gemenskapen. Därför bör samarbetet
inom EU på det rättsliga området prioriteras under
kommande år. Det finns all anledning för Sverige att
fortsätta sitt aktiva deltagande i de
internationella ansträngningarna för att motverka
organiserad brottslighet, till exempel handeln med
människor.

För många olika typer av brott, till exempel
terroristbrott, narkotikabrott, grov ekonomisk
brottslighet, människohandel och annan organiserad
brottslighet, saknar nationella gränser betydelse.
Samtidigt upphör ofta möjligheterna att från
samhällets sida bekämpa denna typ av brottslighet
vid gränsen. Det innebär att brottsligheten alltför
ofta ligger några steg före rättsväsendet. Därför är
det nödvändigt att utveckla det gränsöverskridande
samarbetet rörande brottsbekämpning och
brottsförebyggande arbete.
Brott som terroristbrott, grov ekonomisk
brottslighet och människohandel sprider sig med hög
hastighet och dessa brott måste med kraft
motarbetas. När det gäller handeln med människor så
har den vuxit explosionsartat de senaste åren och
alltfler kvinnor och barn säljs till prostitution
och för annat sexuellt utnyttjande. Sverige måste i
alla internationella sammanhang verka för att stoppa
handeln med kvinnor och barn samt stödja offren.
Centerpartiet accepterar därför att vissa
gemensamma minimiregler införs när det gäller
straffrättsliga påföljder och andra former av
straffrättsliga åtgärder som skall vidtas mot bland
annat människohandel. Detta skall dock ses som
undantag på grund av frågornas dignitet.
Grundprincipen att beslut inom det polisiära och
straffrättsliga samarbetet skall ske på
mellanstatlig grund bör ligga fast. Inom det
straffrättsliga samarbetet är ömsesidigt erkännande
ett bra alternativ till harmonisering. Den metoden
är ett bra sätt att öka samarbetet utan att lämna
över alltför mycket av beslutsfattandet till
överstatlig nivå.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:99 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
godkänner utkastet till rambeslut om åtgärder för
att bekämpa människohandel.

Följdmotioner

2001/02:Ju9 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz
(fp):

1. Riksdagen avslår proposition 2001/02:99.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att åtskillnad
bör göras mellan arbetskraftsexploatering och
sexuell exploatering.

2001/02:Ju10 av Kia Andreasson (mp):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till lag i enlighet med vad
som framförs i motionen.

Bilaga 2

Utkast till rambeslut om åtgärder mot
människohandel