Justitieutskottets betänkande

2001/02:JUU27

Straffansvaret för gränsöverskridandemänniskohandel

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
proposition 2001/02:124 Straffansvaret för
människohandel och fyra motioner som har väckts med
anledning av propositionen. Förslagen i
propositionen avser att förstärka det
straffrättsliga skyddet mot sådan gränsöverskridande
handel med människor som syftar till att de skall
utnyttjas för sexuella ändamål. Det föreslås att det
i brottsbalken införs ett nytt brott benämnt
människohandel för sexuella ändamål. Förslaget utgör
ett första steg i riktning mot att åstadkomma en
utökad kriminalisering av alla former av
människohandel. I motionerna framställs yrkanden om
bl.a. slopat krav på dubbel straffbarhet för det nya
brottet, att brott skall föreligga oavsett samtycke
och att det nya brottet skall omfatta all handel med
människor, även i äktenskapssyfte.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionerna.
I ärendet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. All sorts människohandel

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju23 yrkandena
3 och 4.

2. Samtyckes straffrättsliga verkan

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju24 och
2001/02:Ju25.
Reservation 1 (mp)

3. Straffansvaret för gränsöverskridande
människohandel

Riksdagen dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i brottsbalken, dels avslår
motionerna 2001/02:Ju22 och 2001/02:Ju23 yrkande
2. Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:124 Straffansvaret för människohandel.

4. FN-protokollet mot människohandel

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju23 yrkande 1.

Stockholm den 16 maj 2002

På justitieutskottets vägnar

Ingvar Johnsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingvar
Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m), Helena
Zakariasén (s), Morgan Johansson (s), Ragnwi
Marcelind (kd), Anita Sidén (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp), Göran
Norlander (s) och Lennart Bolander (m).

2001/02

JuU27

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Efter beslut av regeringen den 4 juni 1998
tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté
med uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om
sexualbrott samt av vissa angränsande frågor.
Kommittén skulle, såvitt nu är av intresse, utreda
om det finns ett behov av ett särskilt brott som tar
sikte på handel med människor, främst kvinnor och
barn, för sexuella ändamål (dir. 1998:48).

Kommittén, som antog namnet 1998 års
Sexualbrottskommitté, avlämnade i mars 2001 sitt
betänkande Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den
sexuella integriteten och angränsande frågor (SOU
2001:14). I betänkandet föreslås bl.a. att det skall
införas två särskilda bestämmelser om straffansvar
för
människohandel för sexuella ändamål - ett brott för
handel med vuxna med maximistraff åtta år och ett
brott för handel med barn med maximistraff tio år.
Betänkandet innehåller även förslag till en ny
reglering av sexualbrotten i brottsbalken. I
propositionen behandlas enbart förslagen om
straffbestämmelser om människohandel för sexuella
ändamål.
Betänkandet har remissbehandlats. En
sammanställning över remissyttrandena rörande de i
propositionen behandlade förslagen finns tillgänglig
i Justitiedepartementet (Ju 2001/1805/L5).
Lagrådet anför i sitt yttrande att övervägande
skäl synes tala för att införandet av ett särskilt
straffansvar för människohandel bör anstå till dess
att ett beredningsunderlag som omfattar även frågan
om anslutning till och genomförande av relevanta
internationella instrument finns att tillgå.
Regeringen gör i denna del en annan bedömning än
Lagrådet.
Lagrådet anför vidare att om det ändå bedöms som
angeläget att snabbt införa en lagreglering på detta
område, bör i vart fall de nu föreslagna
bestämmelserna göras till föremål för ytterligare
bearbetning med beaktande av de synpunkter som
Lagrådet har framfört. Regeringen har i dessa delar
övervägt Lagrådets synpunkter och i viss
utsträckning tillgodosett dem.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för att förstärka
det straffrättsliga skyddet mot sådan handel med
människor som syftar till att de skall utnyttjas för
sexuella ändamål. Sålunda föreslås ett nytt brott i
brottsbalken benämnt människohandel för sexuella
ändamål. Brottet tar sikte på sådan
gränsöverskridande handel med människor som syftar
till att dessa skall utsättas för brott enligt 6
kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken, utnyttjas för
tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat
sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Straffet
föreslås vara fängelse, lägst två och högst tio år
eller, om brottet är mindre grovt, fängelse i högst
fyra år. Vidare föreslås att försök, förberedelse
och stämpling till människohandel för sexuella
ändamål liksom underlåtenhet att avslöja sådant
brott kriminaliseras.

Förslaget utgör ett första steg i riktning mot att
åstadkomma en utökad kriminalisering av alla former
av människohandel.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.

Utskottets överväganden

Straffansvaret för
gränsöverskridande människohandel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen dels
bifaller propositionen, dels avslår
motionsyrkanden om människohandelsbrottets
omfattning, reducerat uppsåtskrav, samtyckes
inverkan och dubbel straffbarhet. Angående
frågan om samtycke, jämför reservation 1
(mp).

Regeringens förslag innebär att det införs ett nytt
gränsöverskridande brott benämnt människohandel för
sexuella ändamål i brottsbalkens 4 kapitel Om brott
mot frihet och frid. Förslaget är ett första steg i
riktning mot att åstadkomma en utökad
kriminalisering av alla former av människohandel.

Det nya brottet innebär att den som med användande
av olaga tvång, vilseledande eller något annat
sådant otillbörligt medel förmår någon att bege sig
eller låta sig transporteras till ett annat land i
syfte att han eller hon där skall utsättas för vissa
sexualbrott, utnyttjas för tillfälliga sexuella
förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för
sexuella ändamål skall dömas för människohandel för
sexuella ändamål. Även den som tar emot,
transporterar eller inhyser en person som kommit
till ett land under ovan angivna förhållanden skall
dömas för människohandel för sexuella ändamål, om
det sker med användande av sådant otillbörligt medel
och i sådant syfte som nyss sagts. Den som begår
dessa gärningar mot ett barn skall dömas för
människohandel för sexuella ändamål oberoende av om
något otillbörligt medel har använts. Straffet skall
vara fängelse, lägst två år och högst tio år. Om
brottet är mindre grovt, skall straffet vara
fängelse högst fyra år.
Försök, förberedelse eller stämpling till
människohandel för sexuella ändamål liksom
underlåtenhet att avslöja sådana brott
kriminaliseras.
Människohandel för sexuella ändamål placeras efter
kapitlets inledande paragraf om människorov och är
subsidiärt till det brottet. Brotten olaga
frihetsberövande i 4 kap. 2 § och försättande i
nödläge i 4 kap. 3 § brottsbalken görs subsidiära
till det nya brottet.
Genom propositionen tillgodoses delvis det
lagstiftningsbehov som uppstår genom utkastet till
Europeiska unionens rambeslut om åtgärder för att
bekämpa människohandel som riksdagen nyligen
beslutade godkänna (se prop. 2001/02:99, bet.
2001/02:JuU28, rskr. 2001/02:219).
Vad gäller frågorna om kriminalisering av övriga
former av människohandel och om handel med människor
inom Sveriges gränser avser regeringen att återkomma
i ett senare sammanhang.
Mot den angivna bakgrunden är utskottet inte
berett att tillstyrka motion Ju23 (m) i den del som
avser ett önskemål om kriminalisering av alla former
av människohandel, även i äktenskapssyfte. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju23 i denna del.
Enligt förslaget i propositionen är en
förutsättning för straffansvar när det gäller vuxna
brottsoffer att den vuxne genom något otillbörligt
medel förmåtts att resa till ett annat land. Den
vuxnes vilja har alltså genom gärningsmannens
åtgärder beskurits på sätt som närmare utvecklas i
propositionen. För straffansvar krävs sålunda att
gärningsmannen med användande av det otillbörliga
medlet förmår offret att bege sig eller
transporteras till ett annat land i syfte att där
utnyttjas för sexuella ändamål. Orsakssamband mellan
det otillbörliga medlet och åtgärden skall alltså
föreligga. Detta innebär att offret skall ha
underkastat sig åtgärden just på grund av det
otillbörliga medlet. Om offret oberoende av det
otillbörliga medlet skulle ha vidtagit åtgärden
föreligger inte något orsakssamband och ansvar för
människohandel kan då inte komma i fråga. När det
gäller barn, med vilket i detta sammanhang avses
personer under 18 år, uppställs inget krav på att
något otillbörligt medel skall ha använts för att
brott skall föreligga.
För straffbarhet krävs vidare ett direkt uppsåt
att brottsoffret i destinationslandet skall
utnyttjas för sexuella ändamål. Det är däremot inte
erforderligt att ett sådant utnyttjande faktiskt har
kommit till stånd.
I motionerna Ju24 (fp) och Ju25 (mp) föreslås att
kravet på otillbörlig påverkan på vuxna brottsoffer
tas bort. Härigenom skulle samtycke inte få
ansvarsbefriande verkan. I motion Ju22 (m) yrkas att
gärningsmannen skall anses ha agerat uppsåtligen när
det med hänsyn till dennes koppling till och samröre
med övriga led i människohandeln samt till de
faktiska omständigheterna i övrigt är rimligt att
anta att gärningsmannen vid tiden för gärningen
kände till att syftet med förfarandet var att offret
skulle utnyttjas sexuellt.
Regeringens förslag överensstämmer i stort med
Sexualbrottskommitténs förslag i här aktuella delar.
Förslaget uppfyller också de krav som ställs i det
av riksdagen godkända utkastet till rambeslut om
människohandel i den del som behandlas här.
Lagrådet har ställt sig tveksamt till rekvisitet
"otillbörligt" och anser att rekvisitet står i
mindre god överensstämmelse med en klar och tydlig
strafflag. Regeringen uttrycker i propositionen
förståelse härför men konstaterar samtidigt att
motsvarande rekvisit används på andra ställen i den
straffrättsliga lagstiftningen. Enligt regeringen
avser begreppet att fånga upp olika slag av missbruk
av personer som befinner sig i olika utsatta
positioner. I sammanhanget bör påpekas att Lagrådet
inte ifrågasätter den begränsning av det straffbara
området som rekvisitet innebär.
Utskottet börjar med att konstatera att avsikten
med rambeslutet om
människohandel är att sätta en viss gemensam
miniminivå. Det är således fullt möjligt att gå
längre än vad rambeslutet kräver och än vad
Sexualbrotts-kommittén föreslagit. Frågan är
emellertid om det är lämpligt. I den delen gör
utskottet samma bedömning som regeringen.
Vad gäller frågan om det skall uppställas krav på
att tvång eller annat otillbörligt medel har använts
för att straffansvar skall inträda anser utskottet
att såväl legalitetsaspekter som behovet av tydliga
gränsdragningar mot andra brott talar för detta.
Särskilt bör, som regeringen anmärkt, beaktas det
förhållandet att det nya brottet även omfattar
förfaranden som syftar till att brottsoffret skall
delta i aktiviteter som i sig inte är straffbara i
dagsläget. Att i lagtext räkna upp samtliga
otillbörliga medel låter sig knappast göras. I fall
som detta måste överlämnas åt rättstillämpningen att
med beaktande av legalitetsprincipen närmare tolka
rekvisitet. Utskottet anser i likhet med regeringen
att det bör uppställas krav på direkt uppsåt hos
gärningsmannen för att denne skall fällas till
ansvar för det nya brottet. Ett reducerat
uppsåtskrav skulle innebära ett alltför vidsträckt
gärningsmannaansvar. Motion Ju22 bör därför avslås.
Vad gäller frågan om samtyckes straffrättsliga
verkan vill utskottet erinra om att det i
rambeslutet om åtgärder mot människohandel finns
bestämmelser om att samtycke från vuxna brottsoffer
till avsedd eller faktisk exploatering saknar
betydelse när vissa angivna medel har använts (se
bl.a. bet. 2001/02:JuU28 s. 7-8). Som det föreslagna
brottet är konstruerat saknar också frågan om ett
brottsoffers samtycke till avsedd exploatering
relevans för frågan om brott föreligger, under
förutsättning att något otillbörligt medel har
använts. Om människohandelsbrott skulle anses
föreligga oavsett samtycke, eller annorlunda
uttryckt utan att något otillbörligt medel har
använts, skulle det kunna innebära att en tilltalad,
som organiserat en resa för en person som avser att
frivilligt delta i framställning av pornografiskt
alster, fälls till ansvar och döms till ett
förhållandevis långvarigt fängelsestraff. Utskottet
delar regeringens uppfattning att detta vore att
utsträcka det straffbara området för långt.
Motionerna Ju24 och Ju25 bör avslås.
I motion Ju23 (m) föreslås att det enligt
huvudregeln gällande kravet på dubbel straffbarhet
vid här aktuell brottslighet skall tas bort.
Sexualbrottskommittén lägger i sitt betänkande
fram ett längre gående förslag och förespråkar att
kravet på dubbel straffbarhet avskaffas vid alla
grova sexualbrott mot barn. Förslaget har mött
kritik och regeringen anför i propositionen att
frågan är komplicerad och bör övervägas i annat
sammanhang än det nu aktuella. Utskottet delar denna
uppfattning och konstaterar att regeringen avser att
återkomma i frågan. Motion Ju23 i berörd del
avstyrks.
Sammanfattningsvis innebär vad som nu anförts att
utskottet avstyrker bifall till här behandlade
motionsyrkanden.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen.

FN-protokollet mot människohandel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett
motionsyrkande om att Sverige skall verka för
att ett FN-protokoll ratificeras av så många
länder som möjligt, med hänvisning till det
arbete som Sverige redan bedriver i den
frågan.

I motion Ju23 (m) yrkas att Sverige skall driva en
aktiv kampanj för att så många länder som möjligt
undertecknar FN-protokollet om förebyggande,
bekämpande och bestraffande av handel med människor,
särskilt kvinnor och barn.

I december 2000 öppnades FN:s konvention om
gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess
tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och
bestraffande av handel med människor, särskilt
kvinnor och barn, för undertecknande. Till dem som
har undertecknat konventionen och protokollet hör
samtliga EU:s medlemsstater och, för gemenskapens
räkning, EU-kommissionen liksom även Norge och
Island.
För att kunna ratificera tilläggsprotokollet måste
en stat först ha ratificerat huvudkonventionen.
Protokollet träder i kraft när 40 stater har
ratificerat det. Det förväntas få stor betydelse för
världssamfundets möjligheter att bekämpa
människohandel.
Ett arbete med inriktning på att ratificera
konventionen har påbörjats inom Regeringskansliet.
Det pågår också ett arbete som syftar till att
Sverige skall kunna tillträda det nämnda
tilläggsprotokollet. Vidare framgår av propositionen
att Utrikesdepartementet kommer att utarbeta en
strategi för bekämpning av människohandel inom ramen
för Sveriges utvecklingssamarbete. Slutligen
redovisade utrikesministern sin inställning i den
här aktuella frågan vid en interpellationsdebatt i
november 2001 (ip. 2001/02:66). Hon underströk
därvid att frågorna om ratifikation av konventionen
och dess tilläggsprotokoll för närvarande bereds
inom Regeringskansliet. Att sträva efter att andra
länder tillträder konventionen och
tilläggsprotokollet ingår givetvis som en del av
Sveriges internationella engagemang i frågan, och
hon redovisade att det svenska aktiva agerandet,
inte minst inom EU och OSSE, på ett positivt sätt
medfört en ökad uppmärksamhet på dessa frågor.
Utskottet delar motionärens uppfattning att
Sverige bör verka för att så många länder som
möjligt ratificerar det aktuella FN-protokollet. Mot
bakgrund av det arbete som pågår behövs dock inte
något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Motion Ju23 i denna del bör avslås.
Reservation

1. Samtyckes straffrättsliga verkan (punkt 2)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Ju24 och 2001/02:Ju25.

Ställningstagande

Jag anser att ett människohandelsbrott skall
föreligga även om en kvinna frivilligt, exempelvis i
syfte att förbättra sina ekonomiska villkor, i en
människohandlares regi reser till ett annat land för
att där prostituera sig eller på annat sätt bli
sexuellt exploaterad. Fokus måste sättas på
handlarna och inte på de drabbade kvinnorna.
Samtycke skall sålunda inte i något fall frita en
handlare från straffrättsligt ansvar.

I Sverige och övriga Europa omfattar handeln
främst kvinnor från Östeuropa. Kvinnorna kan vara
medvetna om vad som krävs av dem samt om villkoren i
övrigt, men dessa kvinnor har dock små reella
valmöjligheter och de befinner sig i underläge. Just
på grund av dessa omständigheter kan de komma att
utnyttjas av cyniska personer.
Att vara prostituerad eller arbeta inom övrig
sexindustri i ett annat land utan
uppehållstillstånd, där både språk och förhållandena
i övrigt kan vara okända, medför att den personen
befinner sig i en synnerligen utsatt situation.
Vidgas inte den föreslagna paragrafen till att även
omfatta fall där samtycke föreligger, finns det i
förlängningen risk för att handel med prostituerade
över gränserna legaliseras. Kvinnokroppar blir då en
handelsvara. Det föreligger också en uppenbar risk
att handlare eller agenter på olika sätt påverkar
dessa kvinnor att ge sken av att de frivilligt rest
till destinationslandet. Kvinnorna kan till och med
själva anamma frivillighetsperspektivet på grund av
möjligheten att tjäna stora och snabba pengar. Detta
val är dock betingat av omständigheterna.
Genomförda studier om prostituerade kvinnors
bakgrund visar att de i egentlig mening inte
prostituerar sig av "fri vilja". Oavsett om de
berörda kvinnorna är införstådda med att de skall
arbeta som prostituerade, eller på annat sätt
utnyttjas sexuellt, är det gemensamt för kvinnor som
varit föremål för denna handel att de i slutändan
blir tvingade, utnyttjade eller lurade samt att de
är isolerade och manipulerade. Kvinnornas
grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts och
de riskerar att bli föremål för ett cyniskt
utnyttjande. Att jämföra människohandel för sexuella
ändamål med modern slavhandel är ingen överdrift.
Flera tunga remissinstanser, framför allt de
kvinnoorganisationer som har direkt kännedom om
utnyttjade kvinnors situation, har riktat kritik mot
Sexualbrottskommitténs förslag. Dessa
remissinstanser motsatte sig kravet på att åtgärder
skall ha skett med "olaga tvång, vilseledande eller
på något annat otillbörligt sätt". Remissinstanserna
förordade att brott skulle anses föreligga oavsett
om kvinnan samtyckt eller ej. Dessutom ansåg ett
antal remissinstanser att de uppställda rekvisiten
var vaga och tvetydiga, varför tillämpningsproblem
kan uppstå. Jag ser problem förknippade med att över
huvud taget få kännedom om begångna gärningar och
att få dessa kvinnor att vittna om brotten.
Det får ankomma på regeringen att återkomma med
lagförslag i enlighet med vad jag nu har anfört.
Detta bör ske i samband med de ytterligare
lagstiftningsåtgärder beträffande
människohandelsbrottet som kommer att bli
erforderliga.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:124 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
brottsbalken.

Följdmotioner

2001/02:Ju22 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i
motionen att det subjektiva rekvisitet direkt uppsåt
i 4 kap. 1 a § första stycket brottsbalken också
skall anses föreligga när det med hänsyn till
gärningsmannens faktiska koppling till och samröre
med övriga led i människohandeln och till de
faktiska omständigheterna i övrigt är rimligt att
anta att gärningsmannen vid brottstillfället hade
kunskap om att syftet med gärningen var att offret
skulle utnyttjas för sexuella ändamål.

2001/02:Ju23 av Anne-Katrine Dunker och Berit
Adolfsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ratificering av
FN-protokollet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om dubbel
straffbarhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagförslaget
också skall omfatta övrig handel med människor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om flickor som säljs
på äktenskapsmarknaden.

2001/02:Ju24 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändrad utformning av brottet människohandel för
sexuella ändamål enligt vad i motionen anförs.

2001/02:Ju25 av Kia Andreasson m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kriminalisera
människohandel för sexuella ändamål oavsett om
samtycke föreligger.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag