Justitieutskottets betänkande
2001/02:JUU18

Hemlig teleavlyssning, m.m.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut


Riksdagen  lägger  regeringens  skrivelse 2001/02:52
Hemlig  teleavlyssning,  hemlig teleövervakning  och
hemlig  kameraövervakning  vid   förundersökning   i
brottmål under år 2000 till handlingarna.



Stockholm den 12 februari 2002

På justitieutskottets vägnar


Fredrik Reinfeldt

Följande   ledamöter   har  deltagit  i  beslutet:
Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar  Johnsson  (s),  Märta
Johansson  (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström
(v), Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ann-Marie  Fagerström
(s),  Maud  Ekendahl  (m),  Helena  Zakariasén  (s),
Morgan  Johansson  (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind (kd), Anita Sidén (m), Jeppe Johnsson (m),
Kia Andreasson (mp),  Gunnel  Wallin  (c)  och Johan
Pehrson (fp).
2001/02

JuU18


Utskottets överväganden



I  detta  betänkande behandlar utskottet regeringens
skrivelse   om    hemlig    teleavlyssning,   hemlig
teleövervakning  och  hemlig  kameraövervakning  vid
förundersökning i brottmål under år 2000.

Av  skrivelsen  framgår  att hemlig  teleavlyssning,
hemlig teleövervakning och  hemlig kameraövervakning
till största delen har använts vid fall om misstanke
om   grovt   narkotikabrott  och  varusmuggling   av
narkotika  (grovt   brott)   samt   även,   i   viss
omfattning,    vid    misstanke    om   annan   grov
brottslighet,   t.ex.   mord.   I   skrivelsen   har
regeringen i tabellform redovisat antalet  meddelade
tillstånd   till   hemlig   teleavlyssning,   hemlig
teleövervakning  och  hemlig  kameraövervakning, den
genomsnittliga        avlyssnings-        respektive
övervakningstiden (det sistnämnda dock ej för hemlig
kameraövervakning) samt antalet fall (i procent) där
åtgärden haft betydelse för förundersökningen  under
åren  1991 t.o.m. 2000 rörande hemlig teleavlyssning
och hemlig  teleövervakning  samt  under  åren  1997
t.o.m. 2000 avseende hemlig kameraövervakning. Nedan
redovisas kortfattat tillämpningen av tvångsmedlen i
de tre lagarna.

Domstol   har   meddelat   tillstånd  till  hemlig
teleavlysning   i   312   fall,  varav   242   avsåg
narkotikarelaterad brottslighet  och  70 rörde annan
brottslighet.  Motsvarande antal för åren  1999  och
1998 var 216 och  65 respektive 252 och 60 beviljade
tillstånd. Under år  2000  har det förekommit 7 fall
där en ansökan om hemlig teleavlyssning  har lämnats
utan   bifall   av   domstol.   Den   genomsnittliga
avlyssningstiden  var  39  dagar,  medan motsvarande
tider  för åren 1999 och 1998 var 36  respektive  37
dagar. Avlyssningstiderna  varierade kraftigt. Under
år 2000 förekom fall där avlyssningen  bara pågick 1
dag,  medan den längsta tiden var 8 månader  och  24
dagar.   I   enstaka   fall  kunde  avlyssning  inte
genomföras    på   grund   av   tekniska    problem.
Avlyssningen     har      haft     betydelse     för
förundersökningen   i   drygt  46   %   av   fallen,
motsvarande siffror för åren  1999  och  1998 var 52
respektive  45  %. Den hemliga teleavlyssningen  har
inte gett något resultat  i  34  %  av  fallen och i
knappt 20 % av fallen har avlyssningen avbrutits med
kvarstående misstanke.
Tillstånd till hemlig teleövervakning lämnades  år
2000  i 358 fall, varav 251 avsåg narkotikarelaterad
brottslighet och 107 annan brottslighet. Motsvarande
antal  för  åren  1999  och  1998  var  219  och  78
respektive 258 och 75 beviljade tillstånd. Av de 107
tillstånd som beviljades under år 2000 rörande annan
brottslighet  än  narkotikarelaterad  sådan,  har  6
tillstånd   meddelats   efter   framställning   från
Ekobrottsmyndigheten. Under år 2000 har domstol i  6
fall  lämnat  en  ansökan  om  tillstånd till hemlig
teleövervakning utan bifall. I samtliga  dessa  fall
har  domstol  i  samma  ärende  lämnat en ansökan om
tillstånd  till hemlig teleavlyssning  utan  bifall.
Den genomsnittliga  övervakningstiden  var 38 dagar,
medan motsvarande tider för åren 1999 och  1998  var
36   respektive   39   dagar.   Liksom   vid  hemlig
teleavlyssning     varierade     övervakningstiderna
kraftigt.   Under   år   2000   förekom   fall   där
teleövervakningen  bara  pågick  1  dag,  medan  den
längsta   tiden   var   8   månader  och  24  dagar.
Övervakningen     har     haft     betydelse     för
förundersökningen   i   drygt   44   %   av  fallen.
Motsvarande andel för åren 1999 och 1998 var  48  %.
Den  hemliga  teleövervakningen  har inte gett något
resultat  i  drygt  35  %  av  fallen  och  den  har
avbrutits med kvarstående misstanke i drygt  20 % av
fallen.
Tillstånd till hemlig kameraövervakning lämnades i
43   fall,   varav   33   avsåg   narkotikarelaterad
brottslighet och 10 annan brottslighet.  Motsvarande
antal för åren 1999 och 1998 var 27 och 3 respektive
38  och  7  beviljade  tillstånd. Den genomsnittliga
tiden  för  hemlig kameraövervakning  var  drygt  27
dagar, medan  motsvarande  tider  för  åren 1999 och
1998  var 38 respektive 32 dagar. Tiden varierade  i
de enskilda  fallen från 1 dag till 2 månader och 27
dagar.  Den  hemliga  kameraövervakningen  har  haft
betydelse för  förundersökningen  i  drygt  44  % av
fallen.  Motsvarande  siffror för åren 1999 och 1998
var 50 respektive 51 %.  I  drygt 18 % av fallen har
övervakningen inte gett något  resultat  och i drygt
37   %   av   fallen   har  åtgärden  avbrutits  med
kvarstående brottsmisstanke.
I avsnitt 4 Slutsatser  i  skrivelsen  (s.  11-13)
anför  regeringen  bl.a.  följande. Av redovisningen
framgår att tvångsmedlen, i  likhet med tidigare år,
främst  har  använts  i  förundersökningar  där  det
funnits  misstankar  om  organiserad   eller  annars
omfattande  handel  med  narkotika  och  där   andra
spaningsmetoder  har  prövats  utan  resultat  eller
redan  från  början  visat  sig  vara otillräckliga.
Huvudsyftet har fortfarande varit  att  avslöja  den
mera  omfattande  narkotikasmugglingen  till Sverige
och försäljningen av narkotika inom landet.
Vid all tvångsmedelsanvändning måste en  avvägning
ske  mellan vilken nytta denna kan föra med sig  och
vilken  grad  av  intrång i den enskildes personliga
integritet som kan  accepteras.  Ett regeringsbeslut
om tillsättandet av en parlamentarisk  utredning med
uppgift att kartlägga, analysera och utvärdera sådan
lagstiftning  som berör den enskildes integritet  är
att  vänta  inom  kort.  Inom  Justitiedepartementet
bereds även ett förslag om s.k. offentliga ombud.

Avslutningsvis  konstaterar  regeringen att samtliga
ovan   nämnda   tvångsmedel  har  visat   sig   vara
värdefulla hjälpmedel  i kampen mot den grova, många
gånger  organiserade, brottsligheten.  Samtidigt  är
det mycket  viktigt  att noga följa utvecklingen när
det  gäller  såväl  hemlig   teleavlyssning,  hemlig
teleövervakning  som  hemlig kameraövervakning.  Den
årliga   redovisningen   från    Riksåklagaren   och
Rikspolisstyrelsen ger en värdefull  inblick  i  hur
reglerna tillämpas och i de förändringar som skett i
förhållande  till  tidigare år. Redovisningen bygger
emellertid delvis på  uppgifter  som  är  svåra  att
bedöma.  Regeringen  avser  att  genom en dialog med
myndigheterna   undersöka   om   redovisningen   kan
förbättras i syfte att stärka förutsättningarna  för
den  parlamentariska  granskningen. Regeringen avser
att   återkomma   till  denna   fråga   i   lämpligt
sammanhang.

Inga   motioner   har  väckts   med   anledning   av
skrivelsen.

Utskottet  delar  regeringens   uppfattning  att  de
angivna tvångsmedlen har visat sig  vara  värdefulla
hjälpmedel  i  kampen  mot  den  grova, många gånger
organiserade,    brottsligheten   och   anser    att
lagstiftningen även  fortsättningsvis  behövs  i den
kampen. Utskottet ser med tillfredsställelse på  att
regeringen  nu avser att tillsätta en parlamentarisk
utredning med  uppgift  att kartlägga, analysera och
utvärdera sådan lagstiftning som berör den enskildes
integritet. Regeringen aviserade  en sådan utredning
redan år 1999, och utskottet konstaterade då att det
inte  syntes föreligga någon egentlig  oenighet  när
det   gäller   vikten   av   att   integritetsfrågor
uppmärksammas     i    lagstiftningsarbetet    (bet.
1998/99:JuU21  s.  6-7).   Utskottet   föreslår  att
regeringens skrivelse läggs till handlingarna.