Justitieutskottets betänkande

2001/02:JUU13

Polisfrågor

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal
motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden år 2001. De behandlade yrkandena tar i
huvudsak upp olika frågor om polisen, bl.a. om
ordning och säkerhet vid demonstrationer, kostnaden
för att bevaka evenemang, polisens organisation,
arbetsförhållanden och utrustning, polisens
möjligheter att utfärda ordningsbot och
internationellt polissamarbete.

Utskottet hänvisar i betänkandet framför allt till
pågående utrednings- och utvecklingsarbete, åtgärder
vidtagna inom polisen samt till gällande regelverk.
Mot den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen
avslår samtliga motionsyrkanden.

I ärendet finns 22 reservationer och 2 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ordning och säkerhet vid
demonstrationer, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju201,
2001/02:Ju205, 2001/02: Ju206, 2001/02:Ju207,
2001/02:Ju209, 2001/02:Ju214, 2001/02:Ju221,
2001/02:Ju237 yrkande 31, 2001/02:Ju247,
2001/02:Ju249, 2001/02: Ju258, 2001/02:Ju259
yrkandena 2-5, 2001/02:Ju263, 2001/02:Ju271
yrkandena 5 och 9, 2001/02:Ju272, 2001/02:Ju276,
2001/02:Ju295, 2001/02:Ju312, 2001/02:Ju329
yrkande 7, 2001/02:Ju346, 2001/02: Ju351 yrkande
3, 2001/02:Ju362, 2001/02:Ju416, 2001/02:Ju418,
2001/02:Ju422 och 2001/02:Ju435.
Reservation 1 (v)

2. Polisens agerande vid EU-toppmötet i
Göteborg
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju450 yrkande
8.
Reservation 2 (v, mp)

3. Evenemangskostnader
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju450 yrkande
9.
Reservation 3 (fp, mp)

4. Polisens organisation
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju271
yrkande 6, 2001/02:Ju355 och 2001/02:Ju450
yrkande 5.
Reservation 4 (v)

5. Polisens arbetsuppgifter
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju365
yrkande 11, 2001/02:Ju371 yrkande 3 och
2001/02:Ju450 yrkande 6.
Reservation 5 (m, kd, c, fp)

6. Polisens arbetsmetoder
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju450 yrkande
7.
Reservation 6 (m, fp)

7. Polisens utredningsverksamhet
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju237
yrkande 11, 2001/02:Ju329 yrkande 4,
2001/02:Ju360 yrkande 3 och 2001/02:Ju365 yrkande
13.
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (c)

8. Utbildning i körkortsmedicin
Riksdagen avslår motion 2001/02:T464 yrkande 4.

9. Polisens arbetstider
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju245 yrkande
2.

10. Arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar
inom polisen
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju271 yrkande
4.
Reservation 9 (v)

11. Polisens arbetsmiljö
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju222,
2001/02:Ju271 yrkande 3 samt 2001/02:Ju329
yrkandena 5, 6 och 9.
Reservation 10 (v, mp)
Reservation 11 (kd)

12. Ledarskapsutbildning och
karriärmöjligheter
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju365
yrkandena 3 och 6, 2001/02: Ju426 yrkande 4 och
2001/02:Ju450 yrkande 4.
Reservation 12 (m, kd, c, fp)

13. Utbildning för specialister
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju426 yrkandena
5 och 6.
Reservation 13 (m)

14. Polisens beväpning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju271
yrkande 7, 2001/02:Ju308, 2001/02:Ju329 yrkande 8
och 2001/02:Ju351 yrkande 4.
Reservation 14 (v)

15. Polisens skjutövningar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju318 och
2001/02:Ju351 yrkande 2.

16. Polisens radiokommunikationssystem

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju351
yrkande 5 och 2001/02: Ju426 yrkande 9.
Reservation 15 (m, kd, c, fp)

17. GPS-utrustning i polisbilarna
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju321 yrkande 4.

18. Polissamarbete inom EU, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju390
yrkandena 1 och 3, 2001/02:Ju413, 2001/02:K426
yrkande 19, 2001/02:U268 yrkande 7, 2001/02:U301
yrkande 41, 2001/02:U350 yrkandena 4-8 och
2001/02: T465 yrkande 13.
Reservation 16 (kd)
Reservation 17 (c)
Reservation 18 (fp)

19. Effektivare terroristbekämpning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju266
yrkande 13, 2001/02:Ju411, 2001/02:Ju447
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Ju450 yrkande 36 samt
2001/02:Ju451 yrkande 3.
Reservation 19 (m)
Reservation 20 (kd)

20. Samverkan vid gränskontroller, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju250,
2001/02:Ju335, 2001/02: Ju406 och 2001/02:Ju431.

21. Nationella identitetshandlingar
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju251.

22. Säkerhetspolisens register
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju294.

23. Utfärdande av ordningsbot
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju212 och
2001/02:Ju425 yrkande 12.

24. Eftersökning av försvunna personer
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju357.

25. Information till brottsoffer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju237
yrkandena 16 och 24 samt 2001/02:Ju394 yrkande
11.
Reservation 21 (m, kd, c)

26. Omhändertagande enligt LOB
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju384.
Reservation 22 (kd)

27. Ordningsvaktsförordnanden, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju319,
2001/02:Ju353 och 2001/02:Fö273 yrkande 2.

Stockholm den 5 mars 2002

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar Johnsson (s),
Margareta Sandgren (s), Ingemar Vänerlöv (kd), Jeppe
Johnsson (m), Helena Zakariasén (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind (kd), Anita Sidén (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp), Göran
Norlander (s), Lennart Bolander (m), Yilmaz Kerimo
(s) och Sture Arnesson (v).

2001/02

JuU13

Utskottets överväganden

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal
motionsyrkanden som huvudsakligen rör polisen och
som väckts under den allmänna motionstiden år 2001.

Frågor rörande demonstrationer och
andra evenemang

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande demonstrationer och
andra evenemang, bl.a. frågor rörande hur
polisen skall kunna upprätthålla ordningen
vid demonstrationer, om ett förbud mot att
maskera sig i samband med demonstrationer bör
införas samt i vilken utsträckning ideella
föreningar skall vara skyldiga att ersätta
polismyndigheternas kostnader för att hålla
ordning vid idrottstävlingar och andra
evenemang. Utskottet föreslår med hänvisning
framför allt till pågående utredningsarbete,
åtgärder vidtagna inom polisen samt gällande
regelverk att riksdagen avslår samtliga
motioner i denna del. Jämför reservationerna
1-3.

Ordning och säkerhet vid demonstrationer, m.m.

Ett stort antal motioner har väckts med anledning av
händelserna i samband med EU-toppmötet i Göteborg i
juni 2001.

I motionerna Ju214 och Ju295 (båda kd) begärs att
frågan om att bära mask vid demonstrationer skall
utredas. I motionerna Ju206, Ju207, Ju209, Ju249,
Ju272 och Ju276 (samtliga m) samt Ju416 (c) och
Ju435 (kd) begärs ett förbud mot att maskera sig i
samband med demonstrationer, medan det i motionerna
Ju247, Ju259 och Ju312 (samtliga m) samt Ju205 (fp)
och Ju237 (c) framhålls att en möjlighet bör införas
för polisen att förbjuda maskering i samband med
demonstrationer. Slutligen begärs i motionerna Ju201
och Ju422 (båda m) en rätt för polisen att
identifiera maskerade demonstranter även om inget
brottsligt inträffat.
I motionerna Ju346 (s) begärs att nuvarande
märkning av polisens hjälmar skall ersättas av en
streckkod för att utomstående inte skall kunna
identifiera enskilda polismän. I samma syfte begärs
i motion Ju418 (m) att märkningen av polisens
hjälmar skall tas bort. Liknande synpunkter framförs
också i motion Ju276 (m).
I motionerna Ju221 och Ju263 (båda m) begärs att
bestämmelserna i 13 och 16 §§ polislagen (1984:387)
om omhändertagande skall ändras så att polisen ges
möjlighet att under vissa förutsättningar hålla kvar
en person i upp till tolv timmar, i stället för som
i dag maximalt sex timmar. Även i motion Ju271 (v)
efterfrågas en översyn av polislagens bestämmelser
om omhändertagande, dock i syfte att se till att
möjligheterna till omhändertagande inte utnyttjas
för olagliga gripanden eller omhändertaganden.
I motionerna Ju259 (m), Ju271 (v), Ju329 (kd),
Ju362 (kd) och Ju418 (m) efterfrågas i mer allmänna
ordalag en översyn av polisernas arbetssituation i
samband med händelser som toppmötet i Göteborg samt
förstärkningar av polisens möjligheter att hantera
upploppssituationer, såsom bättre utbildning och
utrustning samt tydligare riktlinjer. Vidare
efterfrågas i motion Ju351 (m) utbildning av fler
beredskapspoliser som kan kallas in som förstärkning
vid behov. I motion Ju259 (m) efterfrågas en bättre
internationell underrättelseverksamhet vad gäller
fridstörande demonstranter samt undervisning för
ungdomar i demokratifrågor. Slutligen begärs i
motion Ju258 (kd, m, c, fp) att enskilda medborgares
rätt till ersättning för inskränkningar i sin
nyttjanderätt till följd av t.ex.
säkerhetsarrangemang vid toppmöten och liknande
evenemang skall regleras i lag.
Regeringen beslutade den 20 juni 2001 att
tillkalla en kommitté för att se över polisens
möjligheter att förebygga och bekämpa allvarliga
ordningsstörningar (dir. 2001:60). I uppdraget ingår
att göra en kartläggning och analys av händelserna
vid Göteborgsmötet. Kommittén skall, med
utgångspunkt i den analysen och i erfarenheter av
liknande evenemang, överväga och föreslå åtgärder
som med bibehållen respekt för
demonstrationsfriheten kan leda till att allvarliga
ordningsstörningar kan förebyggas och bekämpas.
Kommittén skall bl.a. kartlägga och analysera
polisväsendets planering och organisation för
säkerhetsfrågorna inför Göteborgsmötet, undersöka
hur underrättelseinformationen använts i arbetet,
undersöka tillgången till polisresurser och
utrustning samt se över hur polispersonalen
utbildats och förberetts för uppgiften. Kommittén
skall vidare kartlägga och analysera hur det
internationella polissamarbetet fungerar, bl.a.
utbytet av information och underrättelser med andra
länder, samt lämna förslag till hur detta kan
fördjupas och utvidgas. Den skall också utreda
förutsättningarna för identifiering av deltagare i
ordningsstörande folksamlingar och andra åtgärder
för att säkra bevisning, bl.a. möjligheterna att
införa ett förbud mot att uppträda maskerad vid
demonstrationer. Andra frågor som kommittén har att
ta ställning till är om de bestämmelser som styr
polisens användning av hjälpmedel och annan
utrustning, t.ex. vapen av olika slag, vid
allvarliga ordningsstörningar är ändamålsenligt
utformade samt om anledning finns att utvidga
möjligheterna att använda beredskapspolis i
fredstid. Slutligen skall kommittén överväga om de
regler i polislagen som syftar till att upprätthålla
ordningen och förebygga brott, t.ex. bestämmelserna
om avvisning, avlägsnande och tillfälligt
omhändertagande, är ändamålsenligt utformade.
Arbetet skall i detta sammanhang bedrivas med
utgångspunkt i att behovs- och
proportionalitetsprinciperna också fortsättningsvis
skall utgöra grundprinciperna vid polisingripanden.
Kommittén, till vilken det knutits en
parlamentarisk referensgrupp, skall redovisa sitt
uppdrag i ett eller flera delbetänkanden. Uppdraget
skall slutredovisas senast den 31 maj 2002.
Därtill kommer att Rikspolisstyrelsen tillsatt en
arbetsgrupp för att utvärdera polisinsatserna i
samband med toppmötet i Göteborg. I arbetsgruppen
har ingått företrädare från olika polismyndigheter
runt om i landet, från Rikspolisstyrelsen och från
Polisförbundet. Arbetsgruppen har redovisat sitt
uppdrag i rapporten Rikspolisstyrelsens utvärdering
av EU-kommenderingen i Göteborg år 2001. Enligt
arbetsgruppen måste det betraktas som
otillfredsställande att delar av Kungsportsavenyn
vandaliserades, att poliser kände sig tvingade att
använda tjänstevapen samt att ett stort antal
poliser skadades. Polisen utsattes under EU-veckan
för stora påfrestningar och möttes av ett intensivt
våld. Polisen missbedömde omfattningen och kraften i
det våld som kom att utövas och hade därför inte
tillräcklig beredskap i form av alternativa
strategier för olika situationer. Sammanfattningsvis
visar utvärderingen av poliskommenderingen i
Göteborg att det finns behov av förnyelse och
utveckling av polisens arbetssätt och metoder vid
särskilda händelser. Arbetsgruppen föreslår bl.a.
att det koncept som Polismyndigheten i Västra
Götaland tillämpade för dialog med politiska
organisationer och grupper som anordnade
demonstrationer eller bedrev opinionsbildning bör
kunna utgöra en bra utgångspunkt för agerande vid
demonstrationer och liknande evenemang, att ett
nationellt koncept tas fram för särskilda händelser
där bl.a. frågorna om polistaktik, riskanalys,
utbildning och utrustning uppmärksammas, att
formerna för ledning och ledningsstöd ses över och
utvecklas, att formerna för samverkan vid
förstärkningsrörelser förbättras samt att polisen
skyndsamt får tillgång till ett säkert och
funktionellt radiosystem.
Vad gäller statens ansvar för skada som uppstått
genom nyttjanderättsinskränkningar till följd av
t.ex. säkerhetsarrangemang vid toppmöten och
liknande evenemang finns inte någon generell
reglering. Om skadan uppstått genom fel och
försummelse vid myndighetsutövning är staten dock,
enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207),
ersättningsskyldig för denna. Anspråk på sådan
ersättning handläggs av Justitiekanslern. Regeringen
kan dessutom, i vissa exceptionella situationer,
besluta om ersättning till enskilda trots att det
inte finns någon ersättningsskyldighet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
händelserna i anslutning till EU-toppmötet i
Göteborg synliggjort vissa frågor som bör ses över,
t.ex. hur polisen skall kunna identifiera deltagare
i ordningsstörande folksamlingar samt om gällande
regelverk erbjuder tillräckliga möjligheter att
upprätthålla ordningen och förebygga brott vid
större demonstrationer och andra evenemang. Det är
därför positivt att regeringen tillkallat en
kommitté för att analysera händelserna vid
Göteborgsmötet och se över polisens möjligheter att
förebygga och bekämpa allvarliga ordningsstörningar.
Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna Ju201, Ju205, Ju206,
Ju207, Ju209, Ju214, Ju221, Ju247, Ju249, Ju263,
Ju272, Ju276, Ju295, Ju312, Ju346, Ju362, Ju416,
Ju418, Ju422 och Ju435 samt motionerna Ju237, Ju259,
Ju271, Ju329 och Ju351 i nu behandlade delar.
Vad gäller frågan om statens skadeståndsansvar är
utskottet inte för närvarande berett att föreslå
riksdagen något uttalande i den delen. Motion Ju258
avstyrks.
I motion Ju450 (fp) begärs att det, vid sidan av
det uppdrag som lämnats till den ovan nämnda
kommittén, genomförs en utredning av polisens
insatser under EU-toppmötet i Göteborg, främst om
polisens insatser i något sammanhang utgjort
brottsliga gärningar.
Det har efter Göteborgsmötet inkommit ett antal
anmälningar mot polisens agerande där det påstås att
polisen begått brott eller på annat sätt agerat
felaktigt. Dessa har prövats samt prövas nu av
åklagare och Justitieombudsmannen i den för enskilda
ärenden lagreglerade ordningen. Åklagaren har också
på eget initiativ tagit upp vissa händelser till
prövning.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att
polisens insatser i samband med toppmötet i Göteborg
utvärderats inom Rikspolisstyrelsen och kommer att
analyseras av den tillsatta kommittén. Härtill
kommer att de anmälningar som inkommit gentemot
polisen prövats och prövas i den för enskilda
ärenden lagreglerade ordningen, vilken är avsedd att
garantera enskilda en opartisk och rättssäker
prövning. Någon anledning att vid sidan härav
tillsätta ytterligare en utredning finns enligt
utskottet inte. Motion Ju450 i nu behandlad del
avstyrks.

Evenemangskostnader

Enligt 2 kap. 16 § ordningslagen (1993:1617) skall
den som anordnar en allmän sammankomst eller
offentlig tillställning svara för att det råder god
ordning vid sammankomsten eller tillställningen.
Polismyndigheten får meddela de villkor som behövs
för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren
får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita
personal, exempelvis ordningsvakter.

Vidare gäller enligt 2 kap. 26 § samma lag att den
som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning
som huvudregel skall ersätta polismyndighetens
kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.
Ersättningsskyldigheten gäller dock inte sådana
ideella föreningar som är skattebefriade enligt
inkomstskattelagen (1999:1229).
I motion Ju450 (fp) hävdas att undantaget i fråga
om ideella föreningar bör tas bort.
Under riksdagsbehandlingen av regeringens förslag
till den nuvarande ordningslagen (bet. 1993/94:JuU1
s. 14 f) anförde kulturutskottet i ett yttrande att
det fanns skäl som med tyngd talade för att
ersättningsskyldigheten skulle utvidgas så att även
ideella föreningar skall kunna åläggas
ersättningsskyldighet när det finns särskilda skäl
till det. Kulturutskottet förutsatte också att
utvecklingen av praxis vid tillämpningen av
ersättningsbestämmelserna skulle följas, liksom
förekomsten av ordningsproblem i samband med större
arrangemang, något som syftade till att frågan om
ytterligare utsträckning av kostnadsansvaret skulle
kunna aktualiseras i framtiden utan att någon
särskild utredning skulle behöva göras.
Även konstitutionsutskottet yttrade sig i ärendet
och utgick från att ersättningsfrågan skulle följas
i Regeringskansliet och att behövliga initiativ
skulle tas om orimliga konsekvenser för
mötesfriheten skulle uppstå.
Justitieutskottet delade de synpunkter som
konstitutionsutskottet och kulturutskottet fört
fram, och utskottet utgick således från att man i
Regeringskansliet skulle följa tillämpningen av
ersättningsfrågorna ur båda de aspekter som lyfts
fram i yttrandena. På det sättet skulle samtidigt
det underlag som kunde krävas för en eventuell
framtida utvidgning av ersättningsskyldigheten
skaffas fram.
Rikspolisstyrelsen tog under år 2000 fram
riktlinjer för hur myndigheterna skall hantera
frågan om ersättning för ordningshållning. Arbetet
redovisades i en promemoria som sändes ut till
polismyndigheterna den 4 december 2000. Promemorian
syftade bl.a. till att åstadkomma en samstämmig syn
dels på förutsättningarna för att begära ersättning
för ordningshållningen i samband med
idrottsevenemang, dels på ansvarsfördelningen mellan
arrangören och polisen.
I promemorian anges vissa kriterier för när en
ideell förening anses skattebefriad och därmed inte
kan åläggas att betala för polisbevakning. Vidare
redogörs för under vilka förutsättningar ersättning
kan tas ut. Såvitt gäller möjligheten att kräva att
den som anordnar en tillställning i vinstsyfte
åläggs ett kostnadsansvar anförs att någon
allmängiltig tolkning av begreppet "vinstsyfte" inte
kan göras. I stället redovisas överväganden som kan
tjäna som ledning för de handläggande
polismyndigheterna. Också frågan om vad som skall
anses vara ordningshållning "vid tillställningen"
analyseras och promemorian rekommenderar att
anordnarens ansvar begränsas till själva arenan och
dess omedelbara närhet. Till promemorian har även
fogats en utredning om de rättsliga
förutsättningarna för att ta betalt för
polisbevakningen vid idrottsevenemang.
Under år 1999 debiterades 20 950 kr för
ordningshållning. Motsvarande siffra för år 2000 var
284 883 kr. Totalt tog man under dessa två år betalt
i åtta fall. Under båda åren rörde det sig om
festivaler, marknader och travtävlingar.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
motionsyrkanden som tagit sikte på polisens
kostnader för bevakning av olika evenemang. Senast
skedde det i början av år 2001 (bet. 2000/01:JuU11
s. 5 f). Utskottet konstaterade då att reglerna på
området innebär att idrottsklubbar i princip inte
behöver betala för ordningshållningen. Detta kan,
anförde utskottet, naturligtvis ur vissa aspekter
förefalla otillfredsställande. Å andra sidan kan det
tänkas att frågan framöver kommer i ett annat läge
om underhållningsidrotten bolagiseras. Utskottet var
i vart fall inte då berett att ta något initiativ
till en lagändring utan föreslog att den då aktuella
motionen skulle avslås.
Utskottet ser inte nu skäl att frångå sin tidigare
inställning i frågan. Motion Ju450 avstyrks i nu
behandlad del.

Polisens organisation och
arbetsförhållanden

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande polisens organisation
och arbetsförhållanden, bl.a. frågor rörande
polisens arbetsuppgifter och arbetsmetoder
samt hur arbetsmiljön inom polisen kan
förbättras. Utskottet föreslår med hänvisning
framför allt till pågående utredningsarbete,
lämnade uppdrag samt till pågående arbete och
redan vidtagna åtgärder inom polisen att
riksdagen avslår samtliga motioner i denna
del. Jämför reservationerna 4-13.

Organisationsfrågor

Några motioner rör polisens organisation. I motion
Ju355 (m) begärs att polisen organiseras om till en
enda myndighet. Vidare begärs i motion Ju450 (fp)
att polisen organiseras om så att förutsättningar
skapas för mindre byråkrati, tydligare mål och
bättre ledarskap. Slutligen begärs i motion Ju271
(v) att en central inköpsfunktion som kan samordna
de olika polismyndigheternas inköp av datorer,
skyddsutrustning etc. inrättas hos polisen.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår ett arbete
internt inom Rikspolisstyrelsen med hur man kan
skapa en mer rationell organisation inom polisen.
Rikspolisstyrelsen har för avsikt att återkomma till
regeringen i frågan under hösten 2002.
Inom Rikspolisstyrelsen diskuteras även frågan i
vilken utsträckning inköp av utrustning, t.ex.
uniformer och ammunition, kan göras centralt och om
Rikspolisstyrelsen kan sköta lagerhållningen av
sådan utrustning. Arbete pågår också med att se över
om man kan finna en mer enhetlig organisation för
IT-användningen inom polisen.
Utskottet konstaterar att det inom
Rikspolisstyrelsen pågår arbete med att se över hur
man kan skapa en mer rationell organisation inom
polisen. Vidare diskuteras frågan om i vilken
utsträckning inköp av utrustning kan centraliseras.
Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motion Ju355 samt motionerna
Ju271 och Ju450 i nu behandlade delar.

Polisens arbetsuppgifter

I motionerna Ju365 (c) och Ju450 (fp) anförs att
polisens verksamhet bör renodlas genom att ansvaret
för vissa arbetsuppgifter, t.ex. tillståndsärenden,
parkeringsfrågor och hittegodsärenden, flyttas över
till andra myndigheter. Vidare hävdas i motion Ju371
(c, fp) att en renodling av polisens arbetsuppgifter
bör kunna ske genom att fler uppgifter handhas av
civilanställd personal.

I februari år 2000 beslutade riksdagen på förslag
av utskottet ett tillkännagivande om att regeringen
borde utreda frågan om vilka arbetsuppgifter polisen
bör ha (bet. 1999/2000:JuU6 s. 5 f, rskr. 128).
Regeringen beslutade den 21 december 2000 (dir.
2000:105) att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att göra en översyn av polisens
arbetsuppgifter. Utredaren, som tagit namnet
Polisverksamhetsutredningen, fick i uppdrag att
utreda och lämna förslag till förändringar som
innebär att polisens verksamhet renodlas så att
polisen i ökad utsträckning kan koncentrera sig på
sin centrala funktion att minska brottsligheten och
öka människors trygghet. Uppdraget skulle enligt
direktiven ha redovisats senast den 1 februari 2002.
Utredningstiden har dock förlängts till den 1 april
2002. Ett delbetänkande med en kartläggning av
polisens arbetsuppgifter redovisades i november
2001.
Av delbetänkandet, Mot ökad koncentration -
förändring av polisens verksamhet (SOU 2001:87),
framgår att polisen i dag utför en mängd uppgifter
som i mycket liten, om ens någon, utsträckning utgör
ett led i polisens funktion att upprätthålla den
allmänna ordningen och säkerheten. Huvudsyftet med
att renodla polisens verksamhet är enligt
utredningen att en del av den befintliga personalen
skall frigöras för att förstärka polisens
kärnverksamhet. Utredningen vill också betona att en
renodling bidrar till att skapa en tydlig
polisidentitet. Ett klart och tydligt uppdrag
hjälper både polis och allmänhet att klargöra vilka
förväntningar som skall finnas och vilka som kan
vara möjliga att infria. Enligt utredningen bör
utgångspunkterna för vilka uppgifter som skall
åligga polisen vara följande. Polisen skall endast
belastas med uppgifter när ett ordnings- och
säkerhetstänkande är av dominerande betydelse när
uppgiften utförs. Vidare skall sådana uppgifter där
det kan antas att det krävs våld eller tvångsmedel
för att utföra uppgiften åligga polisen. Polisen bör
dessutom endast ha att utföra uppgifter som ligger
inom ramen för polisens nuvarande utbildning och
kompetens.
Enligt utredningen kan renodling ske på flera
olika sätt: dels genom att uppgifter som inte har
polisiär relevans förs över till annan huvudman,
s.k. extern renodling, dels genom att
arbetsuppgifter som inte fordrar poliskompetens förs
över från den polisutbildade till den civilanställda
personalen, s.k. intern renodling. Bland de
uppgifter som skulle kunna övertas av andra
myndigheter nämner utredningen bl.a. hantering av
passärenden som skulle kunna föras över till
skattemyndigheten, stämningsmannaverksamheten som
skulle kunna föras till kronofogdemyndigheterna,
stängsling av gruvhål samt ansvaret för
omhändertagande av djur som skulle kunna föras över
till länsstyrelserna och ett flertal
tillståndsärenden samt ärenden om
felparkeringsavgift som skulle kunna föras över till
kommunerna. Bland de verksamhetsområden inom vilka
civilanställda skulle kunna användas i större
utsträckning nämner utredningen brottsutredning och
arbete som operatörer i polisens
kommunikationscentraler. Vissa arbetsuppgifter bör
vidare enligt utredningen helt kunna upphöra, t.ex.
verksamheten med förlustanmälningar.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Justitiedepartementet.
Utskottet konstaterar att arbete - på riksdagens
begäran - pågår med den inriktning som motionärerna
efterfrågar. Detta arbete bör inte föregripas.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju365, Ju371 och Ju450 i nu behandlade delar.

Arbetsmetoder, m.m.

I motion Ju450 (fp) anförs att polisen bör förändra
sina arbetsmetoder och övergå till s.k.
nolltolerans.

Inom New York-polisen används en arbetsmetod, den.
s.k. nolltoleransen, som på senare år uppmärksammats
i Sverige. Nolltolerans innebär i korthet att
polisen med kraft bekämpar alla brott, hur
bagatellartade de än är, liksom allt som kan
betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att
det finns ett samband mellan oordning och
brottslighet samt att mindre brott föder grövre
brott.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden
liknande det nu aktuella. I samband med att
utskottet behandlade regeringens budgetproposition
för år 1998 anförde utskottet att det närmast är
självklart att erfarenheterna från New York inte går
att direkt överföra till Sverige. Där fanns
emellertid en del intressanta tankegångar som
säkerligen skulle komma att påverka polisarbetet
också här. Utskottet ansåg dock att frågan knappast
lämpade sig för generella uttalanden i den ena eller
andra riktningen (bet. 1997/98:JuU1 s. 31). När
utskottet senast behandlade denna fråga hösten år
2000 (bet. 2000/01:JuU1 s. 45) vidhöll utskottet sin
tidigare uttalade inställning, nämligen att frågan
inte lämpar sig för generella uttalanden.
Utskottet ser inte heller nu skäl att frångå sin
tidigare inställning i frågan. Motion Ju450 i här
behandlad del avstyrks.
Några motioner rör polisens utredningsverksamhet.
I motion Ju329 (kd) föreslås att en inspektionsgrupp
skall tillsättas för att utvärdera och analysera de
ökade avskrivningarna inom polisen. I motion Ju365
(c) begärs att åtgärder vidtas för att
kvalitetssäkra den brottsutredande verksamheten,
bl.a. vad gäller förhörsmetoder etc. I motion Ju360
(m) begärs att de personer som arbetar med
polisutredningar som rör barn skall ha dokumenterad
kompetens på detta område, och i motion Ju237 (c)
att polisens rutiner i förundersökningar som rör
kvinnor och barn måste bli bättre.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) presenterade i
februari 2002 en rapport rörande
uppklaringsprocenten för polisanmälda brott, Varför
har brottsupp-klaringen minskat? - En analys av
orsakerna (Rapport 2002:4). Av rapporten framgår att
uppklaringsprocenten, dvs. andelen uppklarade brott,
var som högst år 1982 med 41 %. Därefter minskade
den successivt till som lägst 23 % år 1996. År
2000 var uppklaringsprocenten 26 %. Enligt BRÅ är en
rimlig hypotes att nedgången i brottsuppklaringen
beror på de stora omorganisationer som ägt rum inom
polisväsendet i kombination med besparingskraven.
Särskilt nämns tre förändringar; de
personalminskningar som skett genom uppsägning av
civilanställd personal och tidigarelagda
pensionsavgångar, ombildningen från mindre
polismyndigheter till länsmyndigheter samt
genomförandet av närpolisreformen. För att
uppklaringsprocenten skall kunna öka till de nivåer
som förelåg före omorganisationerna måste, anför
BRÅ, åtgärder till. Vissa förbättringar kan
säkerligen erhållas genom effektiviseringar. Enligt
BRÅ är det dock inte rimligt att förvänta sig några
stora effekter av sådana åtgärder, utan den mer
realistiska vägen är att utöka resurserna för
utredningsverksamheten. Detta kan, anför BRÅ,
antingen ske genom att polisen tillförs nya resurser
för utredningsverksamhet eller att man genom
omfördelning inom polisen återför
utredningsresurserna till den nivå som förelåg före
omorganisationerna.
Av budgetpropositionen för år 2002 framgår att
vissa åtgärder vidtagits för att förbättra polisens
utredningsverksamhet. Bland annat har samarbetet
mellan polis och åklagare fördjupats ytterligare.
Arbete pågår också för att utveckla
förstahandsåtgärderna och förbättra den polisiära
förundersökningsledningen (prop. 2001/02:1, utg.omr.
4, avsnitt 4.6.1).
Utredningsverksamheten är ett prioriterat område
inom polisen. Av de prioriteringar för polisens
verksamhet år 2002 som utskottet ställt sig bakom
framgår att kvaliteten i brottsutredningarna skall
höjas så att uppklaringen och lagföringen ökar.
Vidare skall genomströmningstiderna bli kortare.
Arbetet skall bedrivas så att hänsyn tas till
brottsoffer och vittnen. Polis och åklagare skall i
nära samverkan finna optimala former för samarbete
och ansvarsfördelning (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4,
avsnitt 4.4.1, bet. JuU1 s. 32 f).
Prioriteringarna har fått genomslag i
regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende
polisorganisationen. Av detta framgår också att
Rikspolisstyrelsen skall redovisa vilka åtgärder som
vidtagits inom ramen för det utvecklingssamarbete
som bedrivs gemensamt av polisorganisationen och
åklagarväsendet när det gäller samverkan och
ansvarsfördelning inom den brottsutredande
verksamheten. Av redovisningen skall framgå bl.a.
vilka åtgärder som har vidtagits för att höja den
polisiära kompetensen att leda förundersökningar.
När det gäller våld mot kvinnor och barn, inklusive
barn som polisen påträffar vilka inte själva utsätts
för men tvingas att uppleva våld i sin familj, skall
Rikspolisstyrelsen göra en sammanhållen nationell
beskrivning och analys av hur verksamheten
utvecklats och dess resultat. Av redovisningen skall
bl.a. framgå åtgärder för att vidareutveckla
polisens förmåga att göra hotbildsbedömningar,
vidtagna åtgärder för att beakta barnperspektivet i
verksamheten utifrån FN:s barnkonventions
bestämmelser och intentioner, vidtagna åtgärder för
att förkorta genomströmningstiden samt vidtagna
åtgärder för att vidareutveckla polisens bemötande
och stöd till brottsoffer och vittnen.
När det gäller barnkompetensen hos polisen har
vidare Kommittén mot barmisshandel lämnat vissa
förslag i sitt delbetänkande Barnmisshandel -
Polisens och åklagarnas handläggningstider och
arbetsmetoder (SOU 2000:42). Bland annat föreslås
att det på central nivå skall finnas en
vidareutbildning för poliser i att handlägga
barnmisshandelsärenden och att denna utbildning bör
vara en förutsättning för att få utreda barnärenden.
Det föreslås också att 18 §
förundersökningskungörelsen (1947:948) ändras så att
det av bestämmelsen klart framgår att förhör med
barn bör hållas av en person med särskild kompetens
för uppgiften.
Föreslagen ändring i förundersökningskungörelsen
har genomförts (se SFS 2001:645).
I sammanhanget bör också nämnas att regeringen den
7 december 2000 beslutade att uppdra åt en särskild
beredning att verka för rättsväsendets utveckling
(dir. 2000:90). Beredningen har till uppgift att med
bibehållen rättssäkerhet öka effektiviteten och
kvaliteten i rättsväsendets arbete. Den skall
särskilt undersöka möjligheterna att förkorta den
genomsnittliga genomströmningstiden och överväga
andra sätt att förbättra
brottsutredningsverksamheten.
Beredningen som antagit namnet Beredningen för
rättsväsendets utveckling (BRU) har hittills
överlämnat två delbetänkanden, Snabbare lagföring 1
- Några förslag till förenklingar (SOU 2001:59) och
Snabbare lagföring 2 - Förenklad brottsutredning
(SOU 2001:93). Beredningen skall i övrigt före
utgången av år 2003 redovisa det vid detta tillfälle
aktuella läget inom rättsväsendet för de frågor som
ankommer på beredningen samt en plan för det
fortsatta arbetet.
Bland de förslag som BRU hittills lämnat kan
nämnas ett förslag innebärande att s.k. förenklad
brottsutredning, som är ett mindre formaliserat
förfarande än en ordinär förundersökning, skall
kunna användas i större utsträckning än i dag (se
SOU 2001:93). Förslaget bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden
rörande polisens brottsutredningsverksamhet, senast
i samband med behandlingen av budgetpropositionen
för år 2001 (bet. 2000/01:JuU1 s. 38 f). Utskottet
såg då, med hänsyn till pågående och planerade
åtgärder, inte något behov av ett ingripande från
riksdagens sida.
Utskottet konstaterar att frågan om att förbättra
utredningsverksamheten är prioriterad inom polisen
och att arbete på detta område pågår.
Rikspolisstyrelsen har också givits i uppdrag att
särskilt redovisa vilka åtgärder som vidtagits för
att förbättra den brottsutredande verksamheten,
bl.a. vilka åtgärder som gjorts för att höja den
polisiära kompetensen att leda förundersökningar.
När det gäller våld mot kvinnor och barn skall
Rikspolisstyrelsen göra en sammanhållen nationell
beskrivning och analys av hur verksamheten
utvecklats och dess resultat. Även utanför polisen
pågår arbete med att se över och komma med förslag
på hur polisens utredningsverksamhet kan förbättras.
Detta gäller såväl den brottsutredande verksamheten
i allmänhet som i ärenden rörande barn. Enligt
utskottet bör det pågående arbetet inte föregripas.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju237, Ju329, Ju360 och Ju365 i nu behandlade delar.
I motion T464 (fp) framhålls att poliser bör
utbildas i körkortsmedicin för att bli bättre på att
upptäcka och identifiera riskgrupper inom trafiken.
Enligt vad utskottet inhämtat genomgår inte de
studerande någon särskild kurs i körkortsmedicin
under polisutbildningen. Däremot erhåller alla
studenter viss sjukvårdsutbildning. De får också
undervisning om epilepsi och andra sjukdomar som kan
påverka en persons beteende i trafiken samt
utbildning i att se de yttre tecken som kan finnas
på att någon brukat alkohol eller narkotika.
Utskottet konstaterar att studenterna under
polisutbildningen redan erhåller viss utbildning
rörande hur olika sjukdomar påverkar en persons
beteende i trafiken samt i att kunna identifiera om
en person använt droger. Enligt utskottet har
ingenting framkommit som pekar på att behov finns av
en särskild kurs i sådana frågor. Motion T464 i
denna del avstyrks.

Polisens arbetstider

I motion Ju245 (m) kritiseras polisväsendets
förläggning av arbetstiden. Enligt motionären bör
polisens tjänstgöringstider i högre grad förläggas
till kvällar och helger.

Polisväsendets arbetstidsavtal ändrades fr.o.m.
den 1 januari 2000. Polismyndigheterna har härigenom
fått ökade möjligheter att styra förläggningen av
arbetstid till tider då behovet av personal är
störst. Arbetet med att träffa behovsanpassade
arbetstidsavtal på lokal nivå påbörjades under år
2000, och i mitten av december 2001 hade samtliga 21
polismyndigheter slutit sådana lokala avtal.
Regeringen gör i budgetpropositionen för år 2002
bedömningen att ändringarna har skapat bättre
möjligheter att anpassa arbetstiderna till
verksamhetens behov (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4
avsnitt 4.6.1). Enligt vad som framgår av
propositionen kommer regeringen dock även
fortsättningsvis att följa hur polisen anpassar
arbetstiderna till verksamhetens behov.
Det bör i sammanhanget anmärkas att Polisförbundet
på vissa av myndigheterna inför förestående
löneförhandlingar har sagt upp arbetstidsavtalen på
lokal nivå. Enligt vad utskottet inhämtat är det
dock oklart vilken rättsverkan en sådan uppsägning
har.
Av regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende
polisorganisationen följer att Rikspolisstyrelsen
senast vid utgången av juni månad 2002, så långt
frågorna då kan överblickas, skall redovisa vilka
förändringar av arbetstidens förläggning som har
gjorts med syfte att anpassa arbetstiderna till
verksamhetens behov. Av redovisningen skall framgå
polispersonalens fördelning över olika
veckoarbetstider, hur stor andel av polispersonalen
som har periodplanerad arbetstid samt hur den totala
arbetade tiden har förändrats. Större skillnader
mellan polismyndigheterna skall analyseras och
kommenteras.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det nya
arbetstidsavtalet synes innebära en förbättring vad
gäller möjligheterna att anpassa polisens
arbetstider till verksamhetens behov.
Rikspolisstyrelsen har också fått i uppdrag att
följa upp denna fråga och till regeringen redovisa
vilka förändringar som gjorts. Utskottet - som
erinrar om att förläggningen av arbetstiden är en
fråga som det i första hand ankommer på
arbetsmarknadens parter att lösa - kan därför inte
se något behov av ett ingripande från riksdagens
sida. Motion Ju245 i nu behandlad del avstyrks.

Arbetsmiljön

I motion Ju271 (v) begärs en översyn av polisens
arbetssituation och varför antalet arbetsrelaterade
olyckor och sjukdomar ökar inom poliskåren. Vidare
framhålls i motionen att regler bör införas om
obligatorisk handledning för bearbetning av såväl
det dagliga polisarbetet som extraordinära
händelser. Motionärerna bakom motion Ju329 (kd)
anser att ett samarbete mellan olika
länspolismyndigheter bör upprättas i syfte att
förbättra arbetsmiljön samt att alla
polismyndigheter bör ges arbetsmiljöhandledning i
syfte att förebygga stressrelaterade arbetsskador. I
samma motion begärs också att Rikspolisstyrelsen
skall ges i uppdrag att utarbeta en strategi över
arbetsfördelningen så att poliser över 55 år inte
skall behöva arbeta skift. I motion Ju222 (m)
efterfrågas regelbundna fysiska
prestationskontroller av poliser. Slutligen
framhålls i några av motionerna behovet av en bättre
ledarskapsutbildning och bättre karriärmöjligheter
inom polisen, nämligen i motionerna Ju365 (c), Ju426
(m) och Ju450 (fp). I den sistnämnda motionen
framhålls också behovet av ytterligare
specialistkompetens inom polisen. Även i motion
Ju426 (m) framhålls behovet av ytterligare
specialistkompetens. Enligt motionärerna bakom denna
motion bör Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att
fastställa vilka uppgifter som kräver polismans
befogenhet och ta fram underlag för en särskild,
kortare utbildning för specialister, t.ex. ekonomer
och IT-personal, att erhålla denna befogenhet.

År 2001 var medelåldern för polispersonalen 45,6
år. Den varierar dock kraftigt mellan olika delar av
landet. Sjukfrånvaron och begränsningarna i
tjänstbarheten av hälsoskäl ökade under samma år för
fjärde året i rad. För män var sjukfrånvaron totalt
4,75 %, medan den för kvinnor var totalt 7,71 %
(Polisens årsredovisning 2001).
Rikspolisstyrelsen har tidigare, i samband med
beredningen av budgeten för år 2002, som en orsak
till den höga sjukfrånvaron framhållit den tidigare
minskningen av antalet anställda i kombination med
den ogynnsamma åldersstrukturen. Ett långsiktigt mål
bör enligt Rikspolisstyrelsen vara att ingen som är
55 år eller äldre skall tvingas att regelbundet
arbeta natt (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4 avsnitt
4.6.1).
Under år 2000 erhölls datorstöd för en systematisk
uppföljning av den totala sjukfrånvaron. Information
skall fortsättningsvis kunna erhållas om hur stor
sjukfrånvaron är, fördelad på män och kvinnor,
civilanställda och polismän. Redovisningen kommer
att avse den procentuella sjukfrånvaron i
förhållande till arbetstiden. Satsningar har också
gjorts för att ta fram gemensam arbetsskade- och
tillbudsstatistik.
Vad gäller chefsförsörjning och chefsutveckling
anställdes under de tre första kvartalen 2000
sammanlagt 362 chefer, varav 310 poliser inom
polisväsendet. I september 2000 fanns det 2 200
chefer med bakgrund som polis. Polismyndigheterna
svarar själva för chefsutveckling och
chefsförsörjning. I dag har samtliga myndigheter
chefsförsörjnings- och chefsutvecklingsprogram.
Dessa är riktade till befintliga chefer och till
anställda som kan förväntas få chefsfunktioner i
framtiden. Chefsförsörjningsprogrammen innefattar
kartläggning och analyser av det framtida
rekryteringsbehovet. Flertalet myndigheter har också
inrättat "chefsbanker", dvs. identifierat personer
som bedöms lämpliga för chefsuppgifter. Särskilt har
vikten av att få fram fler kvinnliga chefer
betonats. Mellan Polishögskolan och Stockholms och
Uppsala universitet pågår ett utbildningssamarbete
för högre chefer. Vidare fortsätter
Ledarskapscentrum vid Polishögskolan sitt arbete med
att på ett övergripande plan utveckla ledarskapet
inom polisväsendet. Centrumet arbetar konsultativt
mot polismyndigheterna som stöd i frågor om
ledarskap och ledarskapsutveckling samt utvecklar
metoder för myndigheternas egna insatser (prop.
2001/02:1, utg.omr. 4 avsnitt 4.6.1).
En rad åtgärder har också vidtagits för att
förbättra arbetsmiljön och arbetssituationen för de
anställda inom polisväsendet. En särskild person har
anställts av Rikspolisstyrelsen för att samordna
arbetsmiljöfrågorna, och projekt som rör det
psykosociala omhändertagandet inom polisen har
inletts. Arbete pågår också med att skapa en
gemensam arbetsmiljöutbildning för polisen samt med
att fördjupa informationsutbytet inom
arbetsmiljöområdet (Polisens årsredovisning
2001).
Därtill kommer att det i mars 2001 anordnades en
arbetsmiljökonferens. Syftet var bl.a. att
åstadkomma en bas för spridning av erfarenheter inom
arbetsmiljöområdet. Vidare genomfördes i november
samma år arbetsgivardagar med föreläsningar och
seminarier. Samverkan, kompetensförsörjning och
arbetsmiljö var tre genomgående teman. Ett stort
antal chefer på alla nivåer inom polisen deltog.
Rikspolisstyrelsen har, i regleringsbrevet för
budgetåret 2002 avseende polisorganisationen, fått i
uppdrag att redovisa en sammanhållen nationell
beskrivning och analys av statistik och åtgärder på
det personalpolitiska området. Av redovisningen
skall bl.a. framgå personalsammansättningen fördelad
på poliser, civilanställda, ålder och kön,
sjukfrånvaro och vilka åtgärder som vidtagits för
att minska sjukfrånvaron, vilka åtgärder som
vidtagits för att rekrytera och utveckla chefer samt
vad som gjorts för att uppmuntra kvinnor och män att
utveckla sin kompetens så att de kan utgöra en bas
för framtida chefsrekrytering. Av redovisningen
skall också framgå vilka åtgärder som vidtagits för
att förbättra arbetsmiljön.
Utskottet behandlade liknande yrkanden som de nu
aktuella under våren 2000 respektive våren 2001
(bet. 1999/2000:JuU6 s. 19 f och 2000/01:JuU11 s. 10
f). Utskottet framhöll därvid bl.a. följande.
Utskottet har självfallet inte någon annan
uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av
en god arbetsmiljö. Arbetet som polis innebär
emellertid, anförde utskottet, att risken att
utsättas för våld, hot och kränkande uttalanden är
större än för andra yrkesgrupper. Det var därför av
stor vikt att frågor om arbetsmiljön inom polisen
ständigt uppmärksammas. Som påpekades i motionerna
hade under senare år ett flertal förändringar
bidragit till en mer besvärlig situation. Här tänkte
utskottet på de i och för sig nödvändiga
neddragningarna av den civilanställda personalen.
Det svåra ekonomiska läget i flera kommuner hade
också inneburit att det samlade sociala skyddsnätet
blivit sämre, vilket kunde öka pressen på
polispersonalen. Mot denna bakgrund - fortsatte
utskottet - fanns det en risk att polisen inte till
fullo klarar sin uppgift, något som i sin tur
riskerar att urholka förtroendet för polisens
verksamhet. Enligt utskottet var det därför
glädjande att åtgärder som långsiktigt kan bidra
till en bättre arbetsmiljö hade vidtagits.
Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden i
frågan. Som utskottet framhållit är det glädjande
att åtgärder hela tiden vidtas för att förbättra
arbetsmiljön inom polisen. Med hänsyn härtill och då
Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att till
regeringen inkomma med en sammanhållen nationell
beskrivning och analys av vilka åtgärder som
vidtagits på det personalpolitiska området, t.ex.
för att uppmuntra anställda inom polisen att
utveckla sin kompetens så att de kan utgöra en bas
för framtida chefsrekrytering samt för att förbättra
arbetsmiljön, finner inte utskottet nu skäl för
riksdagen att göra något särskilt uttalande i dessa
frågor. Utskottet är inte heller berett att för
närvarande förorda att en särskild, kortare
polisutbildning inrättas för specialister, såsom
ekonomer och IT-personal. Motion Ju222 samt
motionerna Ju271, Ju329, Ju365, Ju426 och Ju450 i nu
behandlade delar avstyrks.

Polisens utrustning

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande polisens utrustning,
bl.a. frågor om polisens beväpning,
inrättandet av ett nytt
radiokommunikationssystem och möjligheterna
att installera GPS-utrustning i polisens
bilar. Utskottet föreslår med hänvisning
framför allt till pågående arbete och redan
vidtagna åtgärder inom polisen att riksdagen
avslår samtliga motioner i denna del. Jämför
reservationerna 14 och 15.

Beväpning

I motionerna Ju308 och Ju351 (båda m) samt Ju329
(kd) efterfrågas möjligheter för polisen att använda
en mer nyanserad uppsättning av vapen, t.ex.
pepparsprej, elpistoler och s.k. beanbags. Även i
motion Ju271 (v) efterfrågas alternativ till
skarpladdade vapen. Motionärerna bakom denna motion
anser att frågan om när polisen skall bära
skarpladdade vapen bör utredas särskilt och
underställas riksdagen.

Huvudbeväpningen för personal i yttre tjänst
består i dag av en personlig pistol, vanligen en Sig
Sauer 225 i kaliber 9x19 mm.
I kungörelsen (1969:84) om användande av
skjutvapen i polistjänsten finns bestämmelser om när
skjutvapen får användas. Så är fallet bl.a. om det
föreligger nödvärnsrätt enligt 24 kap. 1 §
brottsbalken. Skjutvapen får också användas för att
hindra den som är frihetsberövad från att rymma.
Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och
allmänna råd om användande av skjutvapen i
polistjänsten (RPSFS 2001:1, FAP 104-2). Enligt
föreskrifterna får sådana skjutvapen som är godkända
av Rikspolisstyrelsen tilldelas poliser som
personlig utrustning eller som förstärkningsvapen.
Såvitt gäller de andra av motionärerna
efterfrågade medlen finns bestämmelser om tårgas i
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
användning av tårgas i polistjänsten (RPSFS 2000:70,
FAP 104-3). Tårgas bör användas bara om mildare
tvång bedömts otillräckligt och det med hänsyn till
uppgiften kan anses försvarligt att använda tårgas.
Här bör även nämnas Rikspolisstyrelsens
föreskrifter om expanderbar batong (RPSFS 1999:3,
FAP 200-7). Enligt dessa får polismyndigheterna
tillåta att en sådan batong bärs av den som har
behov av det och har genomgått särskild utbildning
för dess handhavande.
Utskottet har inhämtat att det inom
Rikspolisstyrelsen pågår ett utvecklingsarbete som
rör polisens beväpning. Arbetet syftar till att
hitta hjälpmedel för situationer då användning av
batong bedöms otillräckligt men skjutvapen anses
innebära ett alltför kraftigt våld. Inom ramen för
detta är bl.a. frågan om användning av pepparsprej,
s.k. beanbags, dvs. ett slags hagel i en tygpåse,
och elpistoler aktuell. Vad gäller pepparsprej
arbetar Rikspolisstyrelsen utifrån att detta
hjälpmedel skall kunna köpas in och börja användas
redan under innevarande år. Vad gäller beanbags och
elpistoler pågår fortfarande utvärderingsarbete.
Utskottet behandlade i februari 2001 liknande
yrkanden (bet. 2000/01: JuU11 s. 6 f). Utskottet
konstaterade i likhet med motionärerna att det finns
behov av en mer nyanserad uppsättning av vapen inom
polisen. Enligt utskottet var det därför
tillfredsställande att ett arbete då hade inletts
för att åstadkomma en förbättring i den riktning som
motionärerna efterfrågade. Någon åtgärd från
riksdagen i ämnet var, med hänsyn till pågående
arbete, inte nödvändig, varför då aktuella
motionsyrkanden avstyrktes.
Enligt utskottet är frågan om vilka vapen polisen
bör använda i olika sammanhang en fråga som det i
första hand åligger polisen att bedöma. Något skäl
att nu förorda att frågan i stället skall
underställas riksdagen för prövning har inte
framkommit. Med hänsyn härtill och då arbete
alltjämt pågår med att ta fram en mer nyanserad
uppsättning av vapen inom polisen är någon åtgärd
från riksdagen inte nödvändig. Utskottet föreslår
att motion Ju308 samt motionerna Ju271, Ju329 och
Ju351 i nu behandlade delar avslås.
I motion Ju351 (m) begärs att den vidareutbildning
poliserna erhåller förbättras, bl.a. skall alla
poliser vara skyldiga att ägna minst en vecka om
året till skjutövningar. Även i motion Ju318 (m)
begärs att möjligheterna till skjutövning
förbättras. Enligt motionärerna bör varje polis ha
rätt till gratis ammunition för övningsskjutning med
sitt tjänstevapen även om det sker på hans eller
hennes fritid.
Genom Rikspolisstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om polisens skjutvapen, se ovan, som
trädde i kraft den 1 juli 2001 har regelverket för
användning av skjutvapen skärpts, bl.a. har ett
uttryckligt krav på fortbildning och kompetensprov
införts. En person får enligt föreskrifterna
tilldelas ett skjutvapen endast om han eller hon
inom 18 månader dessförinnan med godkänt resultat
har avlagt ett särskilt kompetensprov för
skjutvapnet. Polismyndigheten skall sedan i
erforderlig utsträckning ge poliserna fortbildning i
handhavande av skjutvapnet enligt en av
Rikspolisstyrelsen upprättad utbildningsplan samt
genom ett kompetensprov årligen kontrollera att
poliserna uppfyller de krav som ställs i
utbildningsplanen. Fortbildningen och
kompetenskravet skall genomföras under ledning av en
instruktör som med godkänt resultat har genomgått
Rikspolisstyrelsens utbildning för
vapeninstruktörer. Om det har förflutit mer än 18
månader sedan en polis med godkänt resultat avlade
kompetensprov för ett tilldelat skjutvapen skall
polismyndigheten normalt sett återta skjutvapnet
från honom eller henne.
Den lokala polismyndigheten skall varje år lämna
uppgifter till Rikspolisstyrelsen om utfallet av
kompetensproven och antalet återtagna skjutvapen.
Rikspolisstyrelsen har nyligen tillskrivit samtliga
myndigheter och begärt sådan redovisning för tiden
fram till april månad 2002. Denna redovisning skall
ha inkommit till Rikspolisstyrelsen senast den 1 maj
i år.
Enligt vad utskottet inhämtat från
Rikspolisstyrelsen erhålls en grundutbildning i
bl.a. handhavande av tjänstevapnet i samband med
polisutbildningen. - För de förstärkningsvapen som
delas ut för användning vid specifika insatser skall
särskild utbildning ske. Särskild utbildning har
också skett i samband med att typen av tjänstevapen
byttes ut från Walther till Sig-Sauer. - Alla
polismän skall därefter delta i tre
tjänsteskjutningar per år med sitt tjänstevapen samt
den skjutning som äger rum i samband med det årliga
kompetensprovet. Beroende av vilken tjänst
polismannen innehar kan ytterligare övningsskjutning
på tjänstetid erbjudas. Inom piketstyrkan vid
Polismyndigheten i Stockholms län sker t.ex.
övningsskjutning flera gånger i veckan. När det
gäller enskilda polismäns möjligheter till
övningsskjutning på sin fritid finns denna möjlighet
vid samtliga polismyndigheter. Däremot varierar det
från myndighet till myndighet om polismannen
erhåller ammunition för sådan skjutning gratis, till
ett subventionerat pris eller får betala den själv.
Denna fråga avgörs av respektive myndighet inom de
ekonomiska ramar som myndigheten erhållit.
Av den inom Rikspolisstyrelsen upprättade
utbildningsplanen framgår att kompetensprovet skall
innehålla en rad olika moment. För innehav av
tjänstepistolen Sig-Sauer krävs t.ex. att
polismannen skall visa högt säkerhetsmedvetande i
hanteringen av sitt tjänstevapen, vara väl förtrogen
med de grundläggande säkerhetsreglerna samt förstå
vapnets konstruktion och funktion. Han eller hon
skall också uppfylla vissa krav på skjutfärdighet
såväl vid eld från färdigställning och drag från
hölstret som vid precisionsskjutning.
Utskottet konstaterar att åtgärder nyligen
vidtagits för att skärpa de krav som kan ställas på
enskilda polisers förmåga att hantera sitt
tjänstevapen. Som ett led i detta arbete skall
polismyndigheterna i erforderlig utsträckning ge
poliserna fortbildning i handhavande av sitt
skjutvapen. Något skäl för riksdagen att förorda
några ytterligare åtgärder finns för närvarande
inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
Ju318 samt motion Ju351 i nu behandlad del.

Polisens radiokommunikationssystem

I motion Ju351 (m) begärs att ett gemensamt
radiokommunikationssystem med TETRA-standard införs
för polisen och övriga beredskapsmyndigheter. Vidare
begärs i motion Ju426 (m) att polisen tillförs
tillräckliga resurser för att inrätta ett nytt
radiokommunikationssystem.

Utskottet behandlade frågan om ett gemensamt
radiokommunikationssystem för polisen och övriga
aktörer inom den s.k. public safety-sektorn i ett
yttrande till försvarsutskottet under hösten 2001
(2001/02:JuU2y). I detta ärende finns en utförlig
redovisning av de uppdrag som lämnats i frågan,
uppskattade kostnader, regeringens uttalanden i
frågan samt polisens behov av ett nytt
radiokommunikationssystem.
Utskottet uttalade i sitt yttrande till
försvarsutskottet i huvudsak följande. Ett
landstäckande radiokommunikationssystem med TETRA-
standard eller likvärdigt skulle påtagligt öka
förutsättningarna för ett effektivt och rationellt
samarbete mellan de myndigheter och andra aktörer
som svarar för ordningen och säkerheten i samhället.
Ett sådant gemensamt kommunikationssystem skulle
också öka möjligheterna att rädda liv och egendom.
Det är därför viktigt att planeringen för ett
gemensamt nationellt radiosystem med TETRA-standard
eller likvärdigt fortsätter och att regeringen
verkar för att ett sådant system inrättas inom en
snar framtid. Detta är också viktigt för
finansieringsfrågan, eftersom ett gemensamt
radiokommunikationssystem innebär att flera aktörer
kan och bör dela på investerings- och
driftskostnaderna för systemet. Med hänsyn till
tidsfaktorn och den besvärliga situation som polisen
befinner sig i, nämligen att kommunikationsfrågan
för storstadslänen måste vara löst före utgången av
år 2003, anser utskottet emellertid att polisen inte
kan avvakta detta arbete. Enligt utskottet måste
polisen därför ges möjlighet att på egen hand
utveckla ett nytt radiokommunikationssystem i
storstadslänen. Detta system bör dock byggas på ett
sådant sätt och med så hög kvalitet att det på sikt
kan utvecklas till ett landstäckande gemensamt
system för hela public safety-sektorn. Höga krav
måste alltså ställas på systemets tillgänglighet,
funktionalitet och säkerhet.
Utskottet utgick i sitt yttrande från att
regeringen ger polisen erforderligt stöd i detta
arbete. Det är, anförde utskottet, t.ex. viktigt att
den av regeringen utsedde förhandlingsmannen
samverkar med Rikspolisstyrelsen i erforderlig
utsträckning. Det är också viktigt att
finansieringen av polisens nya
radiokommunikationssystem löses på ett
tillfredsställande sätt.
Riksdagen har därefter tillkännagivit vad
försvarsutskottet anfört i frågan, nämligen i
huvudsak följande (bet. 2001/02:FöU1 s. 96 f, rskr.
87-90).
Av justitieutskottets yttrande framgår att polisen
med hänsyn till tidsfaktorn och den besvärliga
situation som den befinner sig i, nämligen att
kommunikationsfrågan för storstadslänen måste vara
löst före utgången av år 2003, inte kan avvakta det
nu pågående beredningsarbetet om ett för alla
samhällsviktiga verksamheter gemensamt
radiokommunikationssystem. Försvarsutskottet kan
därför ha förståelse för vad justitieutskottet
framhåller om att polisen måste ges möjlighet att på
egen hand utveckla ett nytt
radiokommunikationssystem i storstadslänen.
Försvarsutskottet anser dock att detta system
skall byggas på ett sådant sätt och med så hög
kvalitet att förutsättningarna finns att det på sikt
kan utvecklas till ett landstäckande gemensamt
system för andra samhällsviktiga verksamheter, såsom
kommunal och statlig räddningstjänst, kustbevakning,
tull, hälso- och sjukvård, Försvarsmaktens
verksamhet, SOS alarmering m.fl.
Försvarsutskottet förutsätter att det uppdrag som
den nyligen tillsatte förhandlingsmannen fått leder
fram till en sådan lösning att möjligheter öppnas
för att börja sjösätta ett av många länge
efterfrågat nationellt radiokommunikationssystem.
Rikspolisstyrelsen har i sitt budgetunderlag för
åren 2003-2005 återkommit i frågan.
Rikspolisstyrelsen har därvid framhållit att ett
nytt mobilt kommunikationssystem för
Polismyndigheten i Skåne måste upphandlas och
driftssättas före den 1 januari 2004 samt att
polisen inte kan finansiera merkostnaderna för ett
nytt kommunikationssystem inom nuvarande beräknade
anslagstilldelning. Några uppgifter om hur stor
anslagshöjning som behövs har dock inte angetts.
Enligt vad utskottet inhämtat avser
Rikspolisstyrelsen i stället att diskutera det
ytterligare medelsbehovet i den dialog som för
närvarande förs med Justitiedepartementet i frågan.
Som utskottet tidigare framhållit är det viktigt
att regeringen ger polisen erforderligt stöd i
arbetet att utveckla ett nytt
radiokommunikationssystem samt att finansieringen av
systemet löses på ett tillfredsställande sätt. Som
framgår ovan pågår en dialog med
Justitiedepartementet om hithörande frågor. Mot den
bakgrunden finns det enligt utskottet inte skäl för
riksdagen att nu göra några ytterligare uttalanden i
frågan. Motionerna Ju351 och Ju426 avstyrks i här
behandlade delar.

GPS-utrustning i polisbilarna

I motion Ju321 (m) efterfrågas GPS-utrustning i
polisbilarna så att ledningscentralen kan följa var
bilarna befinner sig.

Enligt vad utskottet inhämtat görs det för
närvarande en förstudie inom Rikspolisstyrelsen
angående möjligheten att installera GPS-utrustning i
polisbilarna samt eventuellt även i bärbara
radioapparater. Förstudien beräknas vara klar under
innevarande år. I studien skall verksamhetsnyttan av
ett sådant system vägas mot kostnaderna för det.
Eventuellt kommer som en del av förstudien ett
pilotprojekt med användning av GPS-utrustning att
genomföras i någon polismyndighet ute i landet.
Utskottet konstaterar att arbete rörande
möjligheten att installera GPS-utrustning i polisens
bilar pågår. Detta arbete bör inte föregripas.
Motion Ju321 i nu behandlad del avstyrks.

Frågor rörande polissamarbete

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande polisens samarbete
med andra länders polis samt med andra
myndigheter. Bland annat behandlas frågor om
att utvidga Europols mandat, förstärka
arbetet mot organiserad brottslighet och
terrorism samt att förbättra samverkan mellan
polisen och tullen. Utskottet föreslår med
hänvisning framför allt till pågående
utredningsarbete, lämnade uppdrag samt till
pågående arbete och redan vidtagna åtgärder
inom bl.a. EU och Sverige att riksdagen
avslår samtliga motioner i denna del. Jämför
reservationerna 16-20.

Internationellt polissamarbete, m.m.

Ett flertal motioner rör frågor om ett förbättrat
internationellt polissamarbete. I motionerna Ju390
(kd) och U301 (fp) efterfrågas en utbyggnad av
Europol, bl.a. bör Europol ges fler operativa
funktioner. I motion Ju390 (kd) begärs också att de
enskilda polismyndigheterna i medlemsstaterna ges
möjlighet att utveckla ett europeiskt samarbete.
Vidare begärs i motion Ju413 (s) en bättre samverkan
mellan bl.a. olika länders polis i syfte att hindra
organiserad smuggling och i motion T465 (c) en
bättre samverkan i syfte att på ett mer effektivt
sätt bekämpa IT-brottslighet. Slutligen efterfrågas
i U268 (c), inom ramen för den nordliga dimensionen,
en långsiktig strategi för att bekämpa den
organiserade brottsligheten. I ett par motioner
efterfrågas vidare stödåtgärder till andra länders
polis. I motion K426 (kd) framhålls att stödet till
polisen måste prioriteras i samarbetet med EU:s
kandidatländer och i motion U350 (kd) framhålls
behovet av olika stödåtgärder, t.ex.
utbildningsinsatser, för att stärka polisen på
Balkan.

Inom EU sker straffrättsligt samarbete och
polissamarbete inom ramen för den tredje pelaren.
Till sin karaktär är samarbetet där mellanstatligt.
Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från
medlemsstaterna till unionen. Samarbetet omfattas
alltså inte av EG-rätten och dess principer. Skälet
till denna ordning är att samarbetet berör
rättsstatliga kärnområden, inom vilka det ansetts
viktigt att medlemsstaterna har ett
självbestämmande.
Amsterdamfördraget innebär att strukturen för EU-
samarbetet förändrats. Här är avdelning VI i
Unionsfördraget av intresse. Enligt artikel 29 skall
unionens mål vara att ge medborgarna en hög
säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet
och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma
gemensamma insatser på områdena polissamarbete och
straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga
och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.
Detta mål skall uppnås genom förebyggande och
bekämpande av brottslighet, vare sig denna är
organiserad eller ej, särskilt terrorism,
människohandel och brott mot barn, olaglig
narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption
och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare
samarbete mellan polismyndigheter, tullmyndigheter
och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna,
både direkt och genom Europol och genom sådant
samarbete mellan rättsliga myndigheter och andra
behöriga myndigheter i medlemsstaterna, allt i
enlighet med närmare bestämmelser i andra artiklar i
fördraget. Vidare skall tillnärmning av
straffrättsliga regler i medlemsstaterna kunna ske
när det är nödvändigt.
Inom EU bedrivs ett omfattande arbete mot
organiserad brottslighet. En särskild handlingsplan
mot den organiserade brottsligheten antogs av
ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor i
april 1997 och godkändes av Europeiska rådet vid
dess möte i Amsterdam i juni samma år.
Handlingsplanen innehåller politiska riktlinjer och
särskilda rekommendationer till rådet att vidta en
rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.
Vid sitt möte i Wien i december 1998 gav
Europeiska rådet i uppdrag åt ministerrådet för
rättsliga och inrikes frågor att förstärka
åtgärderna mot den organiserade brottsligheten med
beaktande av de utökade möjligheter i detta
hänseende som Amsterdamfördraget ger. Uppdraget
återfinns i en handlingsplan för genomförande av
Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.
I enlighet med en rekommendation i 1997 års
handlingsplan har rådet inrättat en
sektorsövergripande arbetsgrupp mot den organiserade
brottsligheten. En av gruppens huvuduppgifter är att
genomföra de riktlinjer och rekommendationer som
finns i handlingsplanen. Arbetsgruppen har utarbetat
en ny sammanhållen strategi för det fortsatta
arbetet med att förebygga och bekämpa den
organiserade brottsligheten. Strategin antogs av
ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor den
27 mars 2000.
I detta sammanhang bör även nämnas slutsatserna
från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och
16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades
där om ett antal politiska riktlinjer och
prioriteringar. Inledningsvis kan framhållas att
kommissionen fått i uppdrag att presentera en
resultattavla - en s.k. scoreboard - för att
underlätta genomförandet av bestämmelserna om
rättsliga och inrikes frågor i Amsterdamfördraget,
Wienhandlingsplanen och slutsatserna från mötet i
Tammerfors. Syftet med resultattavlan, som numera
har upprättats, är att underlätta genomförandet av
överenskomna bestämmelser genom att fastställa vem
av rådet, kommissionen eller medlemsstaterna som
skall agera och tidpunkten för när åtgärderna skall
vara genomförda. Vidare är avsikten att förbättra
insynen i det rättsliga och inrikes samarbetet.
Såvitt nu är i fråga är vidare ett antal punkter
bland Tammerforsslutsatserna av intresse. I punkt 5
anges bl.a. att brottslingar inte får ges några
möjligheter att utnyttja skillnader mellan
medlemsstaternas rättssystem och att bättre
överensstämmelse och ökad konvergens måste uppnås
mellan medlemsstaternas rättssystem. I punkt 6
anförs att människor har rätt att förvänta sig att
unionen tar itu med det hot mot deras frihet och
lagliga rättigheter som den grova brottsligheten
utgör. Gemensamma insatser mot detta hot är
nödvändiga för att förebygga och bekämpa
brottslighet och kriminella organisationer i hela
unionen. En gemensam mobilisering av polisiära och
rättsliga resurser är nödvändig för att garantera
att det inte finns några gömställen för brottslingar
eller vinning av brott inom unionen. I punkt 43
efterlyses gemensamma utredningsgrupper i enlighet
med EG-fördraget, som ett första steg i kampen mot
narkotikahandel och människohandel samt terrorism.
De bestämmelser som skall fastläggas i detta
avseende bör enligt Europeiska rådet tillåta
företrädare för Europol att när så är lämpligt delta
i sådana grupper i en stödjande funktion. I punkt 44
uppmanas till inrättandet av en europeisk
aktionsgrupp med europeiska polischefer som i
samarbete med Europol skall utbyta erfarenheter och
information om aktuella tendenser i
gränsöverskridande brottslighet samt bidra till
planeringen av operativa åtgärder. Europols
nyckelroll understryks i punkt 45; bl.a. bör Europol
få operativa uppgifter.
Ministerrådet har i enlighet med
Tammerforsslutsatserna enats om ett rambeslut om
gemensamma brottsutredningsgrupper som kommer att
göra det möjligt för åklagare och poliser från olika
medlemsstater att samordna brottsutredningar i fråga
om brott som har internationella kopplingar.
Regeringen har till riksdagen överlämnat en
proposition om att riksdagen skall godkänna detta
rambeslut, och riksdagen har nyligen bifallit
regeringens förslag (prop. 2001/02:71, bet. JuU15,
rskr. 151).
Vidare har ministerrådet utvidgat Europols
behörighet till att omfatta penningtvätt i
allmänhet, dvs. oberoende av vilken typ av brott som
penningtvätten härrör från, samt alla de brott som
återfinns i den lista som bifogats
Europolkonventionen. Diskussioner pågår också om att
ändra Europolkonventionen. Ändringarna syftar till
att förenkla förfarandet för ändring i
Europolkonventionen och att göra det möjligt för
Europol att delta i gemensamma
brottsutredningsgrupper och att anmoda behöriga
myndigheter i medlemsstaterna att inleda, genomföra
eller samordna utredningar i vissa fall.
I budgetpropositionen för år 2002 anförde
regeringen (prop. 2001/02:1, utg.omr. 4 avsnitt
4.6.1) bl.a. att Sverige kommer att arbeta för att
verksamheten vid Europol även i fortsättning
inriktas på operativt arbete. I detta sammanhang
framhöll regeringen också vikten av de
samarbetsavtal som ingås mellan tredje länder och
utomstående organ, då dessa är ägnade att
ytterligare öka Europols betydelse i det operativa
polisarbetet.
I regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende
polisorganisationen anges att Rikspolisstyrelsen
skall redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för
att det internationella polissamarbetet skall
integreras ytterligare med det nationella arbetet i
kampen mot den grova och gränsöverskridande
brottsligheten. Av redovisningen skall framgå bl.a.
vilka åtgärder som vidtagits på Rikspolisstyrelsen
och i den lokala polisverksamheten för att öka
informationsförsörjningen inom Europolsamarbetet och
genomföra internationella åligganden i övrigt.
När det gäller samarbetet med länder utanför EU
har polisen under år 2001 bl.a. bedrivit
utvecklingssamarbete i Central- och Östeuropa samt i
Sydafrika och Centralamerika till en omfattning av
25 miljoner kronor (Polisens årsredovisning 2001).
Sverige deltar också aktivt i Aktionsgruppen mot
organiserad brottslighet i Östersjöområdet, inom
vilken de nordiska länderna, Tyskland, de baltiska
staterna, Polen och Ryssland bedriver ett
brottsbekämpande samarbete. Enligt regeringen är
detta samarbete numera en naturlig del av det
dagliga arbetet för de brottsbekämpande
myndigheterna inom Östersjöområdet (prop. 2001/02:1,
utg.omr. 4 avsnitt 4.6.1).
Sverige träffade vidare i december 1998 avtal med
Estland, Lettland och Litauen om samarbete på det
rättsliga och polisiära området. Avtalen utgör
grunden för samarbetet mellan Justitiedepartementet
och de baltiska justitie- och inrikesministerierna
samt mellan rättsväsendets myndigheter i länderna.
Allt tätare kontakter mellan polismyndigheterna har
bl.a. lett till att Rikspolisstyrelsen tillsammans
med övriga svenska rättsvårdande myndigheter inlett
ett EU-finansierat samarbetsprojekt som introducerar
en helhetssyn från polis till kriminalvård i
bekämpandet av den organiserade brottsligheten i
Lettland. Avtalen förlängdes av justitieministern
vid ett besök i de tre baltiska staterna den 31
januari och 1 februari 2002.
Utskottet konstaterar att ett omfattande arbete
pågår för att förbättra det internationella
polissamarbetet. Så har t.ex. Europol utrustats med
vidgade befogenheter och arbetsuppgifter. Vidare har
EU:s medlemsstater enats om rambeslut om gemensamma
brottsutredningsgrupper som kommer att göra det
möjligt för åklagare och poliser inom EU att
samordna sina utredningar rörande vissa brott. Även
inom Norden och i förhållande till EU:s
kandidatländer pågår arbete för att utveckla det
polisiära samarbetet. Utskottet finner mot den
bakgrunden inte skäl för riksdagen att nu göra något
särskilt uttalande i dessa frågor. Motion Ju413 samt
motionerna Ju390, K426, U268, U301, U350 och T465 i
nu behandlade delar avstyrks.
I ett flertal motioner tas frågor rörande
terroristbekämpning upp. I motion Ju266 (m) begärs
förstärkta åtgärder mot terrorism, bl.a. en
förstärkt underrättelseverksamhet, en effektivare
lagstiftning och bättre utrustning. Även i motion
Ju450 (fp) begärs att lagstiftningen på området
skall ses över, och i motion Ju451 (mp) framhålls
att Sverige snarast bör anta den lagstiftning som
krävs för att inrätta den internationella
brottmålsdomstolen (ICC). I motion Ju447 (kd) begärs
att Europol skall ges bättre resurser för att verka
mot terrorism. I motionen framhålls också att
Sverige snarast bör ratificera FN:s konvention om
finansiering av terrorism. Slutligen framhålls i
motion Ju411 (s) att utlämning inte bör ske av
terrorister om de i det land som begärt utlämningen
riskerar att dömas till dödsstraff.
I dag finns det sammanlagt 12 globala konventioner
och protokoll mot terrorism som bl.a. innehåller
bestämmelser om kapning av flygplan och bombdåd.
Sverige har undertecknat samtliga.
Den senaste globala konventionen är FN-
konventionen om åtgärder mot finansiering av
terrorism. Konventionen ställer krav på långtgående
kriminalisering av lämnande m.m. av bidrag till
personer och organisationer som kan tänkas komma att
begå brott. De svenska reglerna om förberedelse och
medverkan till brott täcker mycket av det som enligt
konventionen skall vara kriminaliserat, men viss
utvidgning av den svenska lagstiftningen kommer att
krävas för att Sverige fullt ut skall kunna uppfylla
de krav som ställs i konventionen.
Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att
överlämna en proposition om ratificering av FN:s
konvention om åtgärder mot finansiering av terrorism
senast den 21 mars i år. En lagrådsremiss har
beslutats och överlämnats till Lagrådet.
Även inom EU arbetar man aktivt för att på ett
effektivt sätt kunna bekämpa terrorism. EU:s
justitieministrar enades den 25 september 2001 om en
omfattande handlingsplan mot terrorism. Planen
innefattar bl.a. åtgärder för att förstärka
lagstiftningen mot terrorism och förbättra
samarbetet mellan polis och underrättelsetjänster.
Bland lagstiftningsprojekten kan nämnas
kommissionens förslag till rambeslut om bekämpande
av terrorism (KOM (2001) 521 slutlig) vars syfte är
att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning när det
gäller terroristbrott. Förslaget föreskriver vilka
terroristhandlingar som skall vara straffbara i
samtliga medlemsstater samt innehåller vissa
bestämmelser om vilka påföljder som skall kunna
dömas ut för sådana brott. Vidare innehåller
förslaget bl.a. bestämmelser om jurisdiktion,
utlämning och åtal samt samarbete mellan
medlemsstaterna. Vid ministerrådsmötet för rättsliga
och inrikes frågor samt räddningstjänsten den 6 och
7 december 2001 träffades en politisk
överenskommelse om det slutliga innehållet i
rambeslutet.
Europaparlamentet har vid sitt sammanträde den 6
februari 2002 godkänt förslaget till rambeslut om
åtgärder mot terrorism i dess slutliga lydelse (P5
TAPROV(2002)0043).
Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att
överlämna en proposition om godkännande av
rambeslutet senast den 21 mars i år.
Vidare har rådet antagit en förordning om
särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer
och enheter i syfte att bekämpa internationell
terrorism (KOM (2001) 569 slutlig). I förordningen
föreskrivs olika åtgärder som skall vidtas för att
bekämpa finansiering av terroristverksamhet, bl.a.
skall de tillgångar som tillhör en fysisk eller
juridisk person eller en enhet eller ett organ som
återfinns i den till förordningen bifogade
förteckningen spärras. Förordningen trädde i kraft
den 29 januari 2002 och är till alla delar bindande
och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
När det gäller det polisiära samarbetet inom
Europol kan det nämnas att den särskilda enhet som
finns inom Europol för bekämpning av terrorism
förstärktes under hösten 2001 med en nyinrättad
grupp bestående av specialister på
terrorismbekämpning från medlemsstaterna.
På nationell nivå har polisen bl.a. ökat
bevakningen av vissa utsatta platser samt förstärkt
skyddet för vissa personer. Vidare har
säkerhetsnivån på flygplatserna skärpts. Därtill
kommer att regeringen den 20 december 2001 beslutade
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att
kartlägga och analysera myndigheternas och de övriga
offentliga organens samlade beredskap och förmåga
att förhindra, bekämpa och i övrigt hantera
omfattande terroristattentat och andra likartade
extraordinära händelser i Sverige (dir. 2001:120).
Utredaren skall också undersöka om nuvarande
lagstiftning och annan rättslig reglering ger
myndigheter och andra offentliga organ möjligheter
att snabbt och effektivt vidta åtgärder för att
förhindra, bekämpa och i övrigt hantera omfattande
terroristattentat och andra likartade extraordinära
händelser. Utredaren skall beskriva och analysera de
behov som kan finnas i det avseendet och, om
analysen leder till det, peka på behov av
förändringar. Dessa överväganden skall göras inom
ramen för gällande lydelse av regeringsformen.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december
2002.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
terrorism måste bekämpas med effektiva och
kraftfulla medel och att ett väl fungerande
polisiärt samarbete är av betydelse härvid. Som
framgår ovan har åtgärder också vidtagits för att
förbättra bekämpningen av sådana brott. Därtill
kommer att regeringen inom kort avser att till
riksdagen överlämna propositioner om godkännande av
såväl FN:s konvention om åtgärder mot finansiering
av terrorism som EU:s rambeslut om åtgärder mot
terrorism, samt att arbete pågår med att se över
lagstiftningen på området. Mot den bakgrunden anser
utskottet att det för närvarande inte finns
anledning för riksdagen att göra något särskilt
uttalande i frågan. Motionerna Ju266, Ju447 och
Ju450 i nu behandlade delar avstyrks.
Vad gäller kravet att utlämning inte bör ske av en
person till ett annat land om han eller hon där
riskerar att dömas till dödsstraff, konstaterar
utskottet att svensk lag redan i dag utgör hinder
mot utlämning av personer till stater där de kan
riskera dödsstraff. Denna fråga har också förutsetts
i bl.a. Europarådets utlämningskonvention och i
Sveriges utlämningsavtal med USA. Möjlighet till
utlämning enligt dessa regelverk finns sålunda, men
bara om den stat som önskar en person utlämnad kan
lämna en fullgod garanti att den utlämnade inte
kommer att straffas med döden. Mot den bakgrunden
föreslår utskottet att riksdagen avslår motion
Ju411.
Slutligen, vad gäller motionsönskemålet att
Sverige snarast bör anta den lagstiftning som krävs
för att inrätta ICC, vill utskottet framhålla att
regeringen den 7 februari 2002 överlämnat en
proposition till riksdagen med sådana förslag (prop.
2001/02:88). Motion Ju451 i denna del får härigenom
anses tillgodosedd, varför utskottet avstyrker
motionen.

Samverkan vid gränskontroller, m.m.

I motionerna Ju250 och Ju406 (båda m) framhålls att
samverkan mellan polisen och tullen i samband med
gränskontroller måste förbättras. I motion Ju431 (s)
efterfrågas en ökad samordning mellan bl.a. polisens
och tullens verksamheter. Slutligen framhålls i
motion Ju335 (s) vikten av att följa utvecklingen i
fråga om stulna och borttappade pass i och med
Schengeninträdet.

Riksrevisionsverket har i sin rapport Samverkan i
gränskontrollen (RRV 2001:1) påtalat att det finns
outnyttjade möjligheter till utökad operativ
samverkan mellan främst polisen och Tullverket. I
rapporten lämnas vissa förslag till hur samverkan
skulle kunna förbättras, bl.a. föreslås att en
organisatorisk samordning av gränskontroll mellan
polis och tull görs på försök vid en stor flygplats
och ett stort färjeläge (Landvetter och Ystad) i
syfte att få underlag för att överväga hur
gränskontrollen skall organiseras.
Enligt vad utskottet har inhämtat tillgodoses
många av de synpunkter som Riksrevisionsverket
framfört genom den nationella handlingsplan och
handbok som Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen och
Tullverket gjort med anledning av Schengensamarbetet
(Dnr: POL - 065-3419/00). Dokumentet är tänkt att
tjäna som vägledning i det operativa arbetet hos
myndigheterna.
I sammanhanget bör också nämnas att det på Gotland
pågår ett samverkansprojekt mellan tull och polis. I
korthet går projektet ut på att tullen skall utföra
vissa polisiära uppgifter på flygplatsen, medan
polisen skall utföra vissa uppgifter åt tullen på ön
i övrigt.
Av regleringsbrevet för budgetåret 2002 avseende
polisorganisationen framgår att Rikspolisstyrelsen
fått i uppdrag att redovisa hur arbetet i
gränskontrollen och Schengensamarbetet utvecklats
sedan Sveriges operativa inträde den 25 mars 2001.
Redovisningen skall bl.a. innehålla uppgifter om
gränskontrollens resultat och hur polisen samverkar
med andra gränskontrollerande myndigheter såväl i
Sverige som i andra Schengenstater.
Vad gäller frågan om stulna och på annat sätt
förkomna pass kan det tilläggas att alla
förlustanmälda pass sedan Schengeninträdet läggs in
i Schengen Information System (SIS) som samtliga
gränskontroller i Schengenländerna har tillgång
till.
Enligt vad utskottet inhämtat har
Justitiedepartementet dessutom inlett en diskussion
med Rikspolisstyrelsen i fråga om det finns behov av
ändringar i passlagstiftningen för att komma till
rätta med förfalskningar och missbruk av
resedokument. Rikspolisstyrelsen har också inlett
ett bildprojekt i syfte att kunna lagra passbilder.
Ett mål med projektet är att förbättra
identifieringen av resande, identifieringen i andra
polisiära situationer samt att ge stöd för
handläggningen av passansökningar.
Utskottet konstaterar att åtgärder vidtagits för
att förbättra samverkan mellan polisen och tullen
samt att visst arbete pågår för att se över hur man
kan motverka förfalskningar och andra former av
missbruk av utfärdade pass. Motionerna Ju250, Ju335,
Ju406 och Ju431 avstyrks.
I motion Ju251 (m, kd, c, fp) framhålls att de ID-
kort med uppgift om medborgarskap som utfärdas av
posten och bankerna bör kunna användas som
identitetshandlingar vid gränskontroller inom
Schengenområdet.
Den 23 november 2000 gav regeringen
Rikspolisstyrelsen i uppdrag att göra en analys av
de rättsliga, tekniska och praktiska
förutsättningarna samt kostnaderna för att införa
nationella ID-kort som utvisar svenskt
medborgarskap.
Uppdraget redovisades i en rapport den 1 februari
2001. En utgångspunkt för arbetet var att
polismyndigheterna skulle få uppgiften att utfärda
nationella ID-kort. I rapporten anför
Rikspolisstyrelsen sammanfattningsvis att den
enklaste lösningen förefaller vara att kortet
betraktas som en ID-handling och inte som ett
resedokument. Behovet av författningsreglering
skulle i så fall kunna inriktas på administrativa
bestämmelser, som kan meddelas i förordningsform. I
rapporten övervägs också frågor om IT-stöd och
kostnader. I sistnämnda hänseende görs bedömningen
att avgiften för ID-kortet inte skulle behöva
överstiga avgiften för pass, dvs. 225 kr.
Frågan bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Utskottet konstaterar att frågan om nationella ID-
kort bereds inom Regeringskansliet. Detta arbete bör
inte föregripas. Motion Ju251 avstyrks.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande Säkerhetspolisens
register, ett förenklat förfarande vid
snatteri och andra mindre allvarliga brott,
eftersökning av försvunna personer, polisens
skyldigheter att lämna information till
brottsoffer, behandlingen av berusade
personer som omhändertagits av polisen samt
frågor rörande ordningsvakters förordnanden
och befogenheter. Utskottet föreslår med
hänvisning framför allt till pågående
utredningsarbete, lämnade uppdrag, redan
vidtagna åtgärder inom polisen och gällande
regelverk att riksdagen avslår samtliga
motioner i denna del. Jämför reservationerna
21 och 22.

Säkerhetspolisens register

I motion Ju294 (kd) begärs att Säkerhetspolisens
register skall öppnas ytterligare samt att personer
som lidit skada till följd av registrering hos
Säkerhetspolisen skall medges ersättning för skadan.

Under år 2000 begärde 2 827 personer att få ta del
av uppgifter ur Säkerhetspolisens register. Samma år
fattade Säkerhetspolisen beslut i 3 155 sådana fall
(inklusive balans från år 1999). I 799 av ärendena
förekom sökanden hos Säkerhetspolisen. Uppgifter
lämnades ut i 701 av dessa (prop. 2001/02:1,
utg.omr. 4 avsnitt 4.6.1).
Registernämnden har på uppdrag av regeringen haft
att på begäran av enskilda utreda om deras
anställningsförhållanden påverkats på ett orimligt
sätt av att uppgifter lämnats ut ur
Säkerhetspolisens register. 192 personer begärde
utredning. I sex av fallen konstaterade
Registernämnden att anställningsförhållanden hade
påverkats på ett orimligt sätt av utlämnande av
uppgifter ur Säkerhetspolisens register. Regeringen
beslutade under våren 2001 att var och en av dem som
drabbats på detta sätt skulle tillerkännas
ersättning ex gratia med 100 000 kr. Regeringen
beslutade också att Registernämndens uppdrag skulle
förlängas. Redovisning av det förlängda uppdraget
skall ske den 31 mars 2002.
Enligt utskottet har det inte framkommit något som
ger anledning för riksdagen att nu förorda att
Säkerhetspolisens register skall öppnas ytterligare.
Inte heller finns det anledning för riksdagen att
göra något särskilt uttalande om vilken ersättning
som bör gälla för skador som uppstått till följd av
registreringen hos Säkerhetspolisen. Detta bör
liksom i dag avgöras i varje enskilt fall. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion Ju294.

Utfärdande av ordningsbot

I motion Ju212 (m) begärs att möjligheterna att
förelägga ordningsbot skall utvidgas. Vidare begärs
i motion Ju425 (kd) att det skall införas ett
enklare förfarande för snatteribrott.

Enligt 48 kap. 1 § rättegångsbalken gäller att
fråga om ansvar för brott, som hör under allmänt
åtal, får under i kapitlet närmare angivna villkor
upptas bl.a. genom att polisman förelägger
ordningsbot. Ett godkänt föreläggande gäller som
lagakraftvunnen dom (48 kap. 3 § samma lag).
Föreläggande av ordningsbot får utfärdas beträffande
brott, för vilket inte stadgas annat straff än
penningböter och inte heller normerade böter och för
vilket ordningsbot bestämts. Riksåklagaren gör i
samråd med Rikspolisstyrelsen urvalet av de brott,
för vilka ordningsbot skall bestämmas. Regeringen
får meddela föreskrifter om det högsta belopp till
vilket ordningsbot får bestämmas samt andra
begränsningar för användningen av föreläggande av
ordningsbot (48 kap. 13 och 14 §§
rättegångsbalken).
Eftersom en förutsättning för ordningsbot är att
det för brottet endast är stadgat penningböter kan
ordningsbot inte komma i fråga vid snatteri, då
straffskalan för detta brott innehåller såväl böter
som fängelse.
Åklagarutredningen -90 tog i sitt betänkande Ett
reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61) ställning
för en ordning som innebar att det skulle bli
möjligt att ge föreläggande om ordningsbot vid
snatteri. Då frågan behandlades i propositionen om
ett effektivare brottmålsförfarande (prop.
1994/95:23, bet. JuU2, rskr. 40) lades emellertid
inte något sådant förslag fram. Skälen härför var
att förslaget inte tycktes medföra några
effektivitetsvinster samt att det av
rättssäkerhetsskäl ansågs vara tveksamt om förslaget
borde genomföras.
Vad gäller effektivitetsvinsten sades det i
propositionen att det, för att det över huvud taget
skulle vara aktuellt att genomföra förslaget, måste
stå klart att detta leder till en effektivare
användning av de befintliga resurserna för
brottsbekämpningen. Åklagarutredningen hade i sitt
betänkande tagit upp en del praktiska svårigheter i
sammanhanget, och den mest påtagliga invändningen
mot förslaget var enligt regeringens mening att det,
särskilt i de större städerna, är relativt sällan
som polis kommer till platsen sedan ett snatteri
upptäckts. Det sker i allmänhet endast då
gärningsmannen inte kan identifieras, dvs. då han
inte är känd sedan tidigare och inte har
legitimation med sig. Utredningen görs i stället på
det sättet att en butikskontrollant eller
motsvarande får vissa uppgifter av den misstänkte på
platsen eller genom att polis kontaktas per telefon
varefter ett telefonförhör hålls med den misstänkte.
Åklagarutredningen hade anfört att förslaget kunde
få genomslag endast om polis tillkallas i större
utsträckning än i dag. Man måste här väga in att
ordningsbot endast kan komma i fråga i vissa fall.
Då detta inte är möjligt, t.ex. för att det
tillgripnas värde är för högt, innebär utryckningen
endast ett merarbete jämfört med de rutiner som
tillämpas i dag. Regeringen ansåg alltså vid den
tidpunkten att det inte borde införas någon
möjlighet till ordningsbot vid snatteri. Riksdagen
gjorde ingen annan bedömning (prop. 1994/95:23, bet.
JuU2, rskr. 40).
Regeringen har den 28 juni 2001 genom
tilläggsdirektiv givit Beredningen för
rättsväsendets utveckling (BRU) i uppdrag att
undersöka möjligheterna att med bibehållen
rättssäkerhet förenkla utredningen och lagföringen
av i första hand snatteribrott, men även annan
brottslighet som kan vara lämpad för ett förenklat
förfarande, t.ex. kontantbedrägerier (dir. 2001:61).
Beredningen skall lämna förslag till hur sådana
förenklingar av förfarandet kan ske, samt, i den mån
det behövs, ta upp därmed angränsande frågor.
Arbetet i frågan bör ske i samråd med
Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och företrädare
för handeln. En särskild referensgrupp med
företrädare för handeln skall inrättas för det
ändamålet. BRU:s uppdrag skall i denna del redovisas
till regeringen senast den 1 juli 2002.
Utskottet konstaterar att regeringen givit BRU i
uppdrag att undersöka möjligheterna att förenkla
utredningen och lagföringen av snatteribrott och
annan brottslighet som kan vara lämpad för ett
förenklat förfarande. Detta arbete bör inte
föregripas. Motion Ju212 samt motion Ju425 i nu
behandlad del avstyrks.

Eftersökning av försvunna personer

I motion Ju357 (m) begärs att polisens eftersökning
av försvunna personer skall förbättras, bl.a. begärs
att blodhundar skall användas i denna verksamhet.

Utskottet har under en följd av år behandlat
motionsyrkanden rörande metoderna för eftersökning
av försvunna personer, bl.a. under våren 2000 (bet.
1999/2000:JuU6 s. 35 f). I det ärendet finns en
utförlig redovisning av det utvecklingsarbete som
ägt rum på området de senaste åren, bl.a. rapporten
Eftersökning enligt räddningstjänstlagen av
försvunna personer (RPS Rapport 1997:1).
Sammanfattningsvis handlar det om utbildning i att
leda sökoperationer, informationsmaterial,
inrättande av kontaktmän i polismyndigheterna och
olika sökmetoder, exempelvis s.k. Man Tracking.
När det gäller användningen av hundar kan nämnas
att Rikspolisstyrelsen meddelat föreskrifter och
allmänna råd om polisens hundverksamhet (RPSFS
2000:4, FAP 214-1). Enligt föreskrifterna får
polisen teckna avtal med hundägare som ställer hund
till polisens förfogande. Sådana hundar skall vara
godkända vid prövning enligt särskilda föreskrifter.
När utskottet våren 2000 prövade liknande
motionsyrkanden noterade utskottet att arbetet med
att förbättra metoderna för eftersökning av
försvunna personer kommit en bit på vägen. I övrigt
höll utskottet fast vid de uttalanden utskottet
gjort innan, nämligen att utskottet saknade underlag
för att prioritera vissa metoder framför andra.
När utskottet senast prövade frågan om
eftersökning av försvunna personer våren 2001
noterade utskottet att det numera finns föreskrifter
som syftar till att de hundar som används skall
hålla en viss standard. Detta synes, anförde
utskottet, leda till att de hundar som är bäst
lämpade också kommer att bli de som anlitas för
eftersökning. Om detta sedan är blodhundar eller
andra hundar hade enligt utskottets mening inte
någon saklig betydelse. Ett bifall till det då
aktuella motionsönskemålet i frågan skulle dessutom
innebära att riksdagen skulle föregripa
tillämpningen av nämnda föreskrifter. Mot den
bakgrunden avstyrktes motionen (bet. 2000/01:JuU11
s. 22 f).
Utskottet finner inte nu skäl att frångå sina
tidigare uttalanden i frågan. Motion Ju357 avstyrks.

Information till brottsoffer

I motionerna Ju237 (c) och Ju394 (kd) framhålls att
polisens kunskap om och information till brottsoffer
måste bli bättre.

Reglerna om vad målsäganden skall informeras om
finns i 13 a och 13 b §§
förundersökningskungörelsen (1947:948). Genom en
ändring som regeringen gjorde under år 2001
utvidgades polisens skyldighet att lämna information
(se SFS 2001:232). Enligt nuvarande lydelse skall
målsäganden underrättas om att åklagaren under vissa
förutsättningar kan föra talan om enskilt anspråk
och om möjligheterna till brottsskadeersättning. I
samband med det bör på lämpligt sätt upplysning
lämnas om de regler som gäller för handläggningen av
sådana anspråk. Målsägande skall också i tillämpliga
fall informeras om reglerna om målsägandebiträde och
besöksförbud. Slutligen skall information ges om
reglerna om stödperson, möjligheterna till
rättshjälp och rådgivning samt om vilka myndigheter,
organisationer och andra som kan lämna stöd och
hjälp. Informationen i fråga skall lämnas till
målsäganden, såvida det inte är uppenbart att
informationen inte behövs. Målsäganden skall också
tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om
vissa beslut i ärendet samt om tidpunkt för
huvudförhandling och dom i målet.
Bakgrunden till utvidgningen var att det från
bl.a. Brottsofferjourernas Riksförbund framförts att
de brottsoffer som jourerna möter ofta inte har fått
information om var man kan få stöd och hjälp.
I sammanhanget bör också nämnas att
Rikspolisstyrelsen sammanställt och under år 2001
givit ut en handledning för poliser såvitt avser
brottsofferfrågor, Brottsoffer - En handledning för
Polisens del i lokalsamhällets brottsofferstödjande
arbete (RPS Rapport 2001:1). I handledningen
redogörs för vilken information polisen skall lämna
till brottsoffer samt när och på vilket sätt
informationen bör lämnas.
Vidare har tre personer verksamma vid bl.a.
Rikspolisstyrelsen och Polishögskolan skrivit en
bok, Brottsoffer, som syftar till att beskriva
brottsoffers reaktioner och behov samt visa hur
bl.a. polisen kan effektivisera och förbättra stödet
till brottsoffer. I boken, som i första hand vänder
sig till studerande och yrkesverksamma inom polisen
och övriga delar av rättsväsendet, beskrivs bl.a.
hur polisen bör bemöta brottsoffer och vilken
information som skall lämnas härvid (Magnus
Lindgren, Karl-Åke Pettersson och Bo Hägglund,
Brottsoffer - Från teori till praktik).
Utskottet konstaterar att polisens skyldighet att
lämna brottsoffer information om t.ex. var de kan
erhålla stöd och hjälp nyligen har utvidgats.
Därtill kommer att Rikspolisstyrelsen under
föregående år sammanställt och givit ut en
handledning för hur polisen skall bemöta och stödja
brottsoffer. Enligt utskottet är det för tidigt att
nu ta ställning till om ytterligare åtgärder krävs
på detta område. Motionerna Ju237 och Ju394 i här
behandlade delar avstyrks.

Omhändertagande enligt LOB

I motion Ju384 (kd) efterfrågas bättre behandling,
t.ex. vårdinsatser, för personer omhändertagna med
stöd av lagen (1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m.m. (LOB).

LOB trädde i kraft den 1 januari 1977. Samtidigt
avskaffades bestämmelserna i brottsbalken om
straffansvar för fylleri. När reglerna i LOB
infördes avsåg de att skapa en grundval åt ett nytt
förhållningssätt vad gällde omhändertagande och
behandling av personer som är berusade på allmän
plats. Det var i första hand fråga om en social
skyddslagstiftning där omsorgen om den enskilda
individen skulle komma i förgrunden.
Den 9 maj 2000 gav regeringen en särskild
utredningsman i uppdrag att biträda
Justitiedepartementet med en översyn av LOB.
Uppdraget redovisades i departementspromemorian
Omhändertagande av berusade personer enligt LOB (Ds
2001:31). Enligt utredaren är den nuvarande
ordningen att omhändertagna huvudsakligen förvaras
hos polisen inte tillfredsställande, utan starka
skäl talar för att ansvaret för de omhändertagna
under tillnyktringen bör läggas på annan huvudman.
Det har, anför utredaren, blivit allt svårare att
bedöma de omhändertagnas hälsotillstånd till följd
av en ökad alkoholkonsumtion, inte minst i unga
åldrar, och den blandning av alkohol och andra
droger som förekommer. Flera av de personer som
avlidit i polisarrest under senare år har varit
sådana som drabbats av akut alkoholförgiftning eller
som blandat alkohol med narkotika eller andra
preparat. Det är inte heller lämpligt att polisen
har huvudansvaret för förvaringen av berusade
personer med hänsyn till att uppgiften har ett så
ringa samband med de centrala polisuppgifterna.
Därtill kommer att förvaringen av de omhändertagna
hos polisen i dag sker under förhållanden som med
dagens värderingar framstår som otidsenliga. Vissa
arrestlokaler är inte ens utrustade med en madrass
på golvet utan den omhändertagne får ligga direkt på
betonggolvet. Någon möjlighet att få mat, tvätta
kläder eller duscha finns inte. Enligt utredaren
talar starka humanitära skäl för att ansvaret för
tillnyktringen läggs på en huvudman som kan ge en
bättre medicinsk och social omvårdnad. Något konkret
förslag på hur och till vem ansvaret ska övergå
bedömde utredaren emellertid inte vara möjligt att
lämna inom ramen för det aktuella uppdraget. Han
ansåg dock att det, i avvaktan på ett sådant
förslag, bör göras en ändring i 3 § LOB som går ut
på att den som har omhändertagits skall ges den
medicinska och sociala omvårdnad som motiveras av
omständigheterna. Vidare bör en lagändring göras som
tydliggör att en omhändertagen person - om han eller
hon inte omedelbart skall föras till sjukhus för
behandling - i första hand skall överföras till en
tillnyktringsenhet och inte tas i förvar på
polisstationen.
Departementspromemorian har remissbehandlats och
bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Regeringen har genom tilläggsdirektiv givit den
s.k. Polisverksamhetsutredningen i uppdrag att
överväga frågan om vilken huvudman som i framtiden
bör ha huvudansvaret för förvaring av berusade
personer samt hur en eventuell övergång av
huvudmannaansvaret skall genomföras (dir. 2002:23).
Uppdraget i denna del skall redovisas till
regeringen senast den 1 december 2002.
Utskottet konstaterar att den särskilde
utredningsmannen i ovan nämnd departementspromemoria
har lämnat vissa förslag till hur situationen för
personer omhändertagna enligt LOB kan förbättras.
Dessa förslag bereds inom Justitiedepartementet.
Därtill kommer att regeringen givit
Polisverksamhetsutredningen i uppdrag att utreda
vilken huvudman som skall ha ansvaret för
omhändertagna personer. Enligt utskottet bör det
pågående arbetet inte föregripas. Motion Ju384
avstyrks.

Frågor rörande ordningsvaktsförordnanden, m.m.

Några motioner rör ordningsvakters förordnanden och
befogenheter. I motion Ju319 (s) framhålls att
rätten att förordna ordningsvakter bör överföras
från polisen till länsstyrelserna. I motion Fö273
(s) framhålls att värnpliktiga med skyddsvakts-,
ordningsvakts- och väktarcertifikat skall ha rätt
till ett ordningsvaktsförordnande efter avslutad
militärtjänstgöring. Slutligen begärs i motion Ju353
(m) att ordningsvakts befogenheter skall utvidgas
till att även omfatta identifiering av misstänkta
butikstjuvar.

De grundläggande bestämmelserna i fråga om
ordningsvakter finns i lagen (1980:578) om
ordningsvakter. De innebär i huvudsak följande.
Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra bl.a.
vid allmänna sammankomster, cirkusföreställningar,
offentliga tillställningar, bad- och campingplatser
samt lokaler där alkoholdrycker serveras.
Ordningsvakter får också förordnas att tjänstgöra
vid säkerhetskontroll i domstolar enligt vad som
anges i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i
domstol. Vidare får, om det finns ett särskilt behov
och det är av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt, ordningsvakter förordnas även i annat
fall.
Till ordningsvakt får endast den förordnas som med
hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är
lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men inte 65
år. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen eller
polismyndigheterna att fatta beslut om att förordna
ordningsvakter.
I samband med att polismyndigheten prövar om en
person uppfyller kravet på laglydnad görs - enligt
vad utskottet inhämtat - en kontroll i bl.a.
misstanke- och belastningsregistren, som innehåller
uppgifter om ådömda påföljder. Sådana kontroller
görs också i samband med att ett förordnande förnyas
samt om det av tips eller andra skäl framgår att en
ordningsvakt kan misstänkas för brott.
Närmare bestämmelser om ordningsvakters
kvalifikationskrav, utbildning och åligganden finns
i ordningsvaktsförordningen (1980:589) samt
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
som gäller ordningsvakter (RPSFS 2000:3, FAP 692-1).
Enligt vad utskottet inhämtat gör
Justitiedepartementet för närvarande en översyn av
reglerna om ordningsvakter och väktare. Översynen
avser bl.a. frågor om arbetsuppgifter, tillsyn,
utbildning och organisatorisk ställning.
Departementet avser att presentera en promemoria i
ämnet under innevarande år. Detta arbete bör enligt
utskottets mening inte föregripas. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju319 och
Ju353 samt motion Fö273 i här behandlad del.

Reservationer

1. Ordning och säkerhet vid demonstrationer,
m.m. (punkt 1)

av Yvonne Oscarsson (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju271 yrkandena 5 och 9
samt avslår motionerna 2001/02:Ju201, 2001/02:Ju205,
2001/02:Ju206, 2001/02:Ju207, 2001/02:Ju209,
2001/02:Ju214, 2001/02:Ju221, 2001/02: Ju237 yrkande
31, 2001/02:Ju247, 2001/02:Ju249, 2001/02:Ju258,
2001/02: Ju259 yrkandena 2-5, 2001/02:Ju263,
2001/02:Ju272, 2001/02:Ju276, 2001/02:Ju295,
2001/02:Ju312, 2001/02:Ju329 yrkande 7,
2001/02:Ju346, 2001/02:Ju351 yrkande 3,
2001/02:Ju362, 2001/02:Ju416, 2001/02:Ju418,
2001/02:Ju422 och 2001/02:Ju435.

Ställningstagande

Vi anser att den arbetssituation som många poliser
beskriver efter EU-toppmötet i Göteborg är
oacceptabel. Många av poliserna fick inte möjlighet
till erforderliga förberedelser och nödvändig vila.
Flera poliser har också beskrivit att de känt en
stor rädsla och otrygghet i sin arbetssituation.
Enligt vår uppfattning är det inte möjligt att
utföra ett uppdrag som bevakningen av toppmötet på
ett tillfredsställande sätt under sådana
förhållanden. Detta har sannolikt bidragit till att
händelserna fick det förlopp som de fick. Det är
därför viktigt att även polisernas arbetssituation
utreds inom ramen för det uppdrag som den tillsatta
kommittén fått.

Vi anser också att bestämmelserna i 13 b och 13 c
§§ polislagen kommit att användas felaktigt. Syftet
med bestämmelserna är att ge polisen möjlighet att
avvisa eller avlägsna personer som stör den allmänna
ordningen. Polisen har dock kommit att tillämpa
reglerna för tillfälliga omhändertaganden eller i
värsta fall gripanden. Polisen har också använt dem
till stöd för s.k. bussning, dvs. att köra i väg
demonstranter med inhyrda bussar eller liknande,
vilket kritiserats av Justitieombudsmannen. Detta är
allvarligt. Den tillsatta kommittén bör därför ges i
uppdrag att se över att 13-13 c §§ polislagen inte
används för olagliga gripanden eller
omhändertaganden.
Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu
anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motion
Ju271 i här behandlade delar. Övriga motionsyrkanden
bör på de skäl majoriteten anfört avstyrkas.

2. Polisens agerande vid EU-toppmötet i
Göteborg (punkt 2)

av Yvonne Oscarsson (v), Kia Andreasson (mp) och
Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen delvis motion 2001/02:Ju450
yrkande 8.

Ställningstagande

Händelserna i Göteborg innebar att en mängd
principer när det gäller rätten att demonstrera och
delta i opinionsyttringar ställdes mot behovet av en
effektiv brottsbekämpning. Omfattande kritik har
t.ex. framkommit mot polisens insatser vid
Schillerska gymnasiet samt vid demonstrationen på
Järntorget. För att gå till botten med de fel som
kan ha begåtts av polisen i samband med EU-toppmötet
anser vi att det bör tillsättas en särskild
utredning som granskar polisens agerande härvidlag,
särskilt frågan om polisens insatser i något
sammanhang utgjort brottsliga gärningar. En sådan
granskning bör göras oberoende av den tillsatta
kommitténs kartläggning och analys.

Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en
utredning enligt vad vi nu anfört.

3. Evenemangskostnader (punkt 3)

av Kia Andreasson (mp) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen delvis motion 2001/02:Ju450
yrkande 9.

Ställningstagande

Underhållningsidrotten har antagit sådana
proportioner att den ofta kräver stora insatser i
fråga om ordningshållning. Samtidigt har
idrottsklubbarnas verksamhet i allt större
utsträckning kommit att bedrivas på kommersiella
grunder. Mot den bakgrunden anser vi att det finns
starka skäl som talar för att klubbarna vid vissa
tillfällen bör kunna åläggas att betala för polisens
insatser för ordningshållning. Det nuvarande
undantaget för ideella föreningar bör alltså mjukas
upp. En förändrad reglering på området bör ta hänsyn
till att alla idrottsklubbar inte driver sin
verksamhet på samma villkor. Här tänker vi på de
skillnader som finns mellan de stora klubbarna i de
större städerna och mindre klubbar ute i landsorten.
Skillnad kan också behöva göras mellan olika
aktiviteter som en viss klubb bedriver.

Regeringen bör ges i uppdrag att utreda frågan i
den av oss förordade riktningen och återkomma till
riksdagen med ett lagförslag.

4. Polisens organisation (punkt 4)

av Yvonne Oscarsson (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju271 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2001/02:Ju355 och 2001/02:Ju450 yrkande
5.

Ställningstagande

Under de gångna åren har polisen decentraliserats.
Beslutanderätt och ekonomiskt ansvar finns numera
hos de respektive länspolismyndigheterna. Detta är i
stora stycken positivt. Det finns dock nackdelar. En
av dessa är inköpsfunktionen. Alla poliser borde ha
tillgång till samma utrustning. Det är enligt vår
uppfattning otillfredsställande att enskilda
polismyndigheter kan köpa in radiosystem och
datorutrustning som inte fungerar för kommunikation
med andra polisdistrikt samt att inte alla poliser
har tillgång till samma typ av skyddsutrustning. En
möjlighet att komma till rätta med dessa problem är
att inrätta en central inköpsfunktion som har till
uppgift att samordna inköpen för samtliga
polismyndigheter.

Det får ankomma på regeringen att utreda denna
fråga.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom
motion Ju271 i denna del. Motion Ju355 och motion
Ju450 i nu behandlad del bör på de skäl majoriteten
anfört avstyrkas.

5. Polisens arbetsuppgifter (punkt 5)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita
Sidén (m), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp)
och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju365 yrkande
11, 2001/02:Ju371 yrkande 3 och 2001/02:Ju450
yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste polisens uppgifter
renodlas så att polisen i större utsträckning kan
ägna sig åt rent polisiära uppgifter. I detta syfte
bör vissa av polisens arbetsuppgifter av mer
administrativ karaktär snarast flyttas över till
andra myndigheter. Exempel på sådana uppgifter är
hantering av tillståndsfrågor, trafikövervakning,
hittegodshantering och utställande av pass.
Renodling skulle också kunna ske genom att de
civilanställda inom polisen tog över vissa
uppgifter.

Det får ankomma på regeringen att skynda på
beredningen av Polisverksamhetsutredningens
betänkande och snarast återkomma till riksdagen med
ett förslag som tillgodoser vad vi nu har framfört.

6. Polisens arbetsmetoder (punkt 6)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),
Anita Sidén (m), Johan Pehrson (fp) och Lennart
Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju450 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att polisen måste förändra sina
arbetsmetoder och att det nya sättet att arbeta bör
ha New York-modellen som förebild. Principen om att
ingripa mot alla brott och ordningsstörningar,
tidigt och tydligt, bör gälla även här. Även om New
York-modellen inte kan överföras direkt till svenska
förhållanden finns det flera moment i denna modell
som skulle kunna medverka till att brottsligheten
ute i samhället minskar. Regeringen bör därför ges i
uppdrag att verka för att arbetsmetoderna förändras
inom polisen i enlighet med vad vi nu anfört.

7. Polisens utredningsverksamhet (punkt 7)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju329 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2001/02:Ju237 yrkande 11, 2001/02:Ju360
yrkande 3 och 2001/02:Ju365 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi vill understryka vikten av att polisen inte
skriver av polisanmälningar utan att detta är
befogat. Nya regler har medfört att polisen har
större befogenheter att skriva av anmälningar än
tidigare. En pressad arbetssituation med ökad
arbetsbelastning, färre poliser och mindre resurser
kan i svåra situationer leda till att avskrivningar
används för att hålla nere ärendebalanserna. Detta
är inte acceptabelt. För att bevara rättssäkerheten
och allmänhetens tilltro till rättssamhället samt
att avskräcka unga från att begå nya brott måste
varje anmälan utredas där det är möjligt. Enligt vår
mening bör regeringen därför ges i uppdrag att
utvärdera de senaste årens ökade antal avskrivningar
inom polisen samt se över hur utredningsförfarandet
kan förbättras.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom
motion Ju329 i denna del. Motionerna Ju237, Ju360
och Ju365 i nu berörda delar bör däremot, på de skäl
majoriteten anfört, avslås.

8. Polisens utredningsverksamhet (punkt 7)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Ju237 yrkande 11 och
2001/02:Ju365 yrkande 13 samt avslår motionerna
2001/02:Ju329 yrkande 4 och 2001/02:Ju360 yrkande 3.

Ställningstagande

Det har visat sig att kvaliteten på
brottsutredningarna har försämrats under senare år.
Mot den bakgrunden anser jag att polisen ständigt
skall följa upp och utvärdera sin brottsutredande
verksamhet samt vidta åtgärder för att
kvalitetssäkra denna. Ett viktigt led häri är att
utveckla förhörstekniken och förhörsmetodiken inom
polisen.

Det är vidare viktigt att polisens rutiner vad
gäller brott mot kvinnor och barn ytterligare
förbättras. Bland annat behövs det tydliga rutiner
för tidiga beslut om förundersökning och en aktiv
förundersökningsledning.
Det får ankomma på regeringen att se till att
polisen vidtar erforderliga åtgärder enligt vad jag
nu anfört.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna
Ju237 och Ju365 i nu behandlade delar. Övriga
motionsyrkanden rörande utredningsverksamheten bör
för närvarande inte föranleda någon åtgärd.

9. Arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar inom
polisen (punkt 10)

av Yvonne Oscarsson (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju271 yrkande 4.

Ställningstagande

Polisyrket kräver flexibilitet och innebär stora
fysiska och mentala ansträngningar. Poliskåren är
också en av de yrkeskårer där stressrelaterade
sjukdomar och antalet arbetsplatsolyckor ökar mest.
Detta är enligt vår mening otillfredsställande.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att tillsätta en
utredning för att se över varför antalet
arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar ökar inom
poliskåren.

10. Polisens arbetsmiljö (punkt 11)

av Yvonne Oscarsson (v), Kia Andreasson (mp) och
Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju271 yrkande 3
och 2001/02:Ju329 yrkande 6 samt avslår motionerna
2001/02:Ju222 och 2001/02:Ju329 yrkandena 5 och 9.

Ställningstagande

Enligt vår mening har polisernas arbetssituation
blivit allt tyngre. Polisen måste i sin dagliga
gärning fatta snabba beslut, ofta i pressade
situationer där ett felaktigt beslut kan innebära
risker för såväl allmänheten som för polisen själv.
En utbränd polis riskerar att inte korrekt kunna
bedöma situationer, och därmed ökar risken för ett
upptrappat användande av våld. Enligt vår
uppfattning måste polisen därför ges möjlighet till
att bearbeta inte bara svåra upplevelser utan även
få tillfälle till samtal om ordinärt polisarbete.
Inom många andra yrkeskategorier där man har att
hantera människor och svåra situationer ingår som en
naturlig del i arbetet att få handledning för att
bearbeta såväl det dagliga arbetet som extraordinära
händelser. En sådan möjlighet bör införas även inom
polisen.

Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu
anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna
Ju271 och Ju329 i nu berörda delar. Motion Ju222 och
motion Ju329 i övriga delar bör däremot inte
föranleda någon åtgärd.

11. Polisens arbetsmiljö (punkt 11)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju271 yrkande 3
och 2001/02:Ju329 yrkandena 5, 6 och 9 samt avslår
motion 2001/02:Ju222.

Ställningstagande

Sjukfrånvaron inom polisen ökar, och många inom
poliskåren är långtidssjukskrivna. Detta beror bl.a.
på att polisarbetet är slitsamt samt på att
personalpolicyn är otillräcklig och att
rehabiliteringsinsatserna är minimala. Andra orsaker
är den höga medelåldern inom polisen, mycket övertid
samt strukturförändringar och besparingar.

När det gäller den höga medelåldern delar vi
Rikspolisstyrelsens uppfattning att ett långsiktigt
mål bör vara att ingen som är 55 år eller äldre
skall tvingas att arbeta natt regelbundet. Enligt
vår mening bör regeringen ges i uppdrag att ta fram
en arbetsstrategi över hur arbetsfördelningen inom
polisen skall se ut för att åstadkomma en sådan
förändring.
Rikspolisstyrelsen har vidare framfört att det
inte finns någon samlad bild av hur man vid olika
myndigheter arbetar med arbetsmiljöfrågan. Detta är
enligt vår uppfattning en brist. För att kunna
åtgärda de problem och brister som finns i polisens
arbetsmiljö krävs det ett ökat samarbete mellan
samtliga länspolismyndigheter i dessa frågor.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att initiera ett
sådant samarbete.
Slutligen måste formerna för det psykosociala
omhändertagandet inom polisen utvecklas. Enligt vår
uppfattning skall alla polismyndigheter ha tillgång
till arbetsmiljöhandledning och professionell hjälp
för att rehabilitera och förebygga stressrelaterade
arbetsskador. Det får ankomma på regeringen att
vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose detta
önskemål.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom
motionerna Ju271 och Ju329 i nu berörda delar.
Motion Ju222 bör däremot inte föranleda någon
åtgärd.

12. Ledarskapsutbildning och karriärmöjligheter
(punkt 12)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita
Sidén (m), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp)
och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju365 yrkandena
3 och 6, 2001/02:Ju426 yrkande 4 och 2001/02:Ju450
yrkande 4.

Ställningstagande

Den nya generationen poliser ställer stora krav på
en förändringsbenägen organisation med ett tydligt
ledarskap. För att uppnå detta måste möjligheterna
till vidareutveckling och fortbildning inom polisen
förbättras. Bland annat bör chefsutbildningar
införas på olika nivåer, t.ex. för inspektörer,
vakthavande befäl, yttre befäl, rotelchefer och
kommissarier. Det är också viktigt att
karriärmöjligheterna inom polisen utvecklas. De
poliser som visar goda resultat inom ett område
måste ha en chans att bli befordrade. Detta får dock
inte hindra att personer med särskild kompetens av
olika slag anlitas utifrån för att möta de krav som
ställs på specialistkunskap inom
polisorganisationen.

Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu
anfört.

13. Utbildning för specialister (punkt 13)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),
Anita Sidén (m) och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju426 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste polisen snabbt
tillföras ny kompetens och specialistkunskap. I
detta syfte måste mer flexibla anställningsformer
grundade på polisens behov skapas. Ekonomer,
analytiker, beteendevetare och IT-personal skulle
t.ex. genom en förkortad utbildning kunna ges
polismans befogenhet. Som underrättelseoperatör med
ansvar för Internetbaserad brottslighet är det inte
nödvändigt att vara utbildad trafikpolis. Vi anser
därför att man inom Rikspolisstyrelsen skall
fastställa vilka uppgifter som kräver polismans
befogenhet och inrätta en särskild utbildning genom
vilken specialister av olika slag kan erhålla sådan
befogenhet.

Det får ankomma på regeringen att ge erforderliga
direktiv för att tillgodose vad vi nu anfört.

14. Polisens beväpning (punkt 14)

av Yvonne Oscarsson (v) och Sture Arnesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju271 yrkande 7,
2001/02:Ju308, 2001/02:Ju329 yrkande 8 och
2001/02:Ju351 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi tycker att det är positivt att polisen själv
anser att den inte har behov av skarpladdade vapen i
alla situationer och att möjligheterna att införa
alternativ till sådana vapen, t.ex. beanbags och
elpistoler, utreds. Ett bra exempel i detta
sammanhang är Norge. Där bär polisen skarpladdade
vapen endast när det med hänsyn till situationen
bedömts vara oundgängligen nödvändigt.

Enligt vår uppfattning bör frågan om vilka vapen
polisen skall ha tillgång till och när skarpladdade
vapen skall användas inte avgöras av
Rikspolisstyrelsen utan av riksdagen.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att utreda
frågan om polisens beväpning och återkomma till
riksdagen med ett förslag. Härvid bör möjligheterna
att införa en modell liknande den norska övervägas.

15. Polisens radiokommunikationssystem
(punkt 16)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita
Sidén (m), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp)
och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju351 yrkande 5
och 2001/02:Ju426 yrkande 9.

Ställningstagande

Som vi tidigare framfört är frågan om att inrätta
ett gemensamt radiokommunikationssystem med TETRA-
standard eller likvärdigt för hela public safety-
sektorn angelägen. Den nuvarande ordningen där varje
myndighet eller organisation har ett eget system
försvårar ett effektivt arbete i komplexa
situationer där bl.a. polisen och Räddningsverket
måste kunna kommunicera med varandra. Regeringen har
emellertid gång på gång förhalat denna fråga och
undvikit att fatta nödvändiga beslut för att kunna
inrätta ett sådant system. Detta har inneburit att
polisen tvingats påbörja ett arbete med att
upphandla ett eget radiokommunikationssystem trots
att finansieringsfrågan ännu inte lösts.

Investeringskostnaden för ett nytt
radiokommunikationssystem är betydande. Enligt vår
uppfattning är det inte rimligt att polisens redan
hårt ansträngda ekonomi skall belastas även med
denna kostnad utan att ytterligare medel tilldelas
polisen. Detta skulle leda till att polisväsendet
inte kan fullfölja satsningarna på att utbilda och
anställa fler poliser under de närmaste åren.
Regeringen måste därför snarast återkomma till
riksdagen med ett förslag om att tillföra polisen
tillräckliga resurser för att bygga och inrätta ett
nytt radiokommunikationssystem.

16. Polissamarbete inom EU, m.m. (punkt 18)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju390 yrkandena
1 och 3 och 2001/02:K426 yrkande 19 samt avslår
motionerna 2001/02:Ju413, 2001/02:U268 yrkande 7,
2001/02:U301 yrkande 41, 2001/02:U350 yrkandena 4-8
och 2001/02:T465 yrkande 13.

Ställningstagande

För att kunna hejda den internationella
brottsligheten är det nödvändigt med ett väl
fungerande polissamarbete inom EU. Enligt vår
uppfattning måste Europol därför byggas ut och
utvecklas till en effektiv enhet för gemensam
europeisk bekämpning av grov internationell
kriminalitet, bl.a. bör dess mandat ytterligare
vidgas. Europol bör också ges ökade resurser att
operera i samarbete med olika medlemsländers
myndigheter.

Vidare måste de enskilda medlemsstaterna ges
bättre möjligheter att utveckla ett europeiskt
samarbete på området. Inom ramen för detta samarbete
bör polismyndigheterna t.ex. kunna följa
utvecklingen av den nationella rätten inom
respektive medlemsstat samt kunna förmedla kontakter
och information såväl mellan sig som till olika
internationella organisationer.
Slutligen är det viktigt att EU i samarbetet med
kandidatländerna prioriterar stödåtgärder för att
utveckla det polisiära samarbetet. Med hänsyn till
det faktum att den organiserade gränsöverskridande
brottsligheten, t.ex. smuggling, under senare år
ökat i Ryssland och östra Europa är det av stor vikt
att kandidatländernas gränsskydd, rättsliga
samarbete och kamp mot organiserad brottslighet
fungerar vid inträdet i EU. Risken är annars stor
för att det politiska stödet för utvidgningen
urholkas.
Det får ankomma på regeringen att i det
internationella arbetet verka i den riktning vi här
förordat.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna
Ju390 och K426 i nu behandlade delar. Motionerna
Ju413, U268, U301, U350 och T465 i berörda delar bör
däremot avslås.

17. Polissamarbete inom EU, m.m. (punkt 18)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:U268 yrkande 7
och 2001/02:T465 yrkande 13 samt avslår motionerna
2001/02:Ju390 yrkandena 1 och 3, 2001/02:Ju413,
2001/02:K426 yrkande 19, 2001/02:U301 yrkande 41 och
2001/02:U350 yrkandena 4-8.

Ställningstagande

Den organiserade och gränsöverskridande
brottsligheten ökar i Europa, inklusive Norden och
dess närområden. Härvid bör särskilt nämnas det
faktum att utvecklingen av datateknik och
kommunikationer underlättar för brottsligheten att
överskrida gränserna.

För att bekämpa denna typ av brottslighet krävs
att det internationella samarbetet mellan de
brottsbekämpande myndigheterna förstärks. När det
gäller IT-relaterade brott är detta särskilt
viktigt. Internationellt samarbete och
underrättelseverksamhet är en förutsättning för att
på ett effektivt sätt förebygga och upptäcka IT-
relaterade brott. I detta syfte är det också viktigt
att polisen ges tillgång till spetskompetens på
området.
Även inom Norden och dess närområden måste
samarbetet förbättras. Jag anser därför att det inom
ramen för den nordliga dimensionen skall skapas en
mångfasetterad och långsiktig strategi för att
bekämpa den organiserade och gränsöverskridande
brottsligheten.
Det får ankomma på regeringen att i det
internationella arbetet verka för ett förbättrat
samarbete enligt vad jag nu förordat.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna
U268 och T465 i här behandlade delar. Motionerna
Ju390, Ju413, K426, U301 och U350 i berörda delar
bör däremot avslås.

18. Polissamarbete inom EU, m.m. (punkt 18)

av Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju390 yrkande 1
och 2001/02:U301 yrkande 41 samt avslår motionerna
2001/02:Ju390 yrkande 3, 2001/02:Ju413, 2001/02:K426
yrkande 19, 2001/02:U268 yrkande 7, 2001/02:U350
yrkandena 4-8 och 2001/02:T465 yrkande 13.

Ställningstagande

För att kunna komma åt den gränsöverskridande
brottsligheten, t.ex. narkotika- och vapensmuggling,
måste EU:s medlemsstater utvidga sitt
polissamarbete. Som ett led i detta måste
Europolsamarbetet intensifieras och bli mer
operativt. Enligt min mening bör Europol på sikt
utvecklas till en europeisk polisorganisation med
operativa funktioner. Därigenom skulle ett lands
polis kunna fortsätta ett förföljande över en
nationsgräns samt gemensamma brottsregister kunna
upprättas. Det skulle vidare bli möjligt att sätta
upp gemensamma insatsstyrkor mot vissa brott.

Det får ankomma på regeringen att inom EU verka
för att Europolsamarbetet utvecklas på det sätt jag
nu anfört.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna
Ju390 och U301 såvitt rör Europol. Motion Ju390 i
övrigt samt motionerna Ju413, K426, U268, U350 och
T465 i nu behandlade delar bör avslås.

19. Effektivare terroristbekämpning (punkt 19)

av Fredrik Reinfeldt (m), Jeppe Johnsson (m),
Anita Sidén (m) och Lennart Bolander (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju266 yrkande 13
och 2001/02:Ju450 yrkande 36 samt avslår motionerna
2001/02:Ju411, 2001/02:Ju447 yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:Ju451 yrkande 3.

Ställningstagande

Samtliga demokratiska länder måste efter attackerna
mot USA i september 2001 se över sitt
terroristförsvar och sin förmåga att upprätthålla
landets inre säkerhet. Detta gäller även Sverige.
Enligt vår mening krävs det förstärkningar inom en
rad områden, bl.a. måste den svenska lagstiftningen
på området ses över. På det straffrättsliga området
krävs straffskalor som ligger i nivå med andra
jämförbara länder för att inte terrororganisationer
skall lockas att förlägga sin verksamhet hit.

Vidare måste polisens förmåga att möta det
politiska våldet förstärkas. Såväl polisens
utrustning som dess utbildning vad gäller
bekämpningen av antidemokratiska grupperingar måste
förbättras. Det är också viktigt att en välanpassad
och stark organisation för underrättelseverksamhet
skapas.
Slutligen krävs ökade möjligheter att ta ifrån
brottslingar den egendom som åtkommits genom brott.
Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu
anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna
Ju266 och Ju450 i nu behandlade delar. Motionerna
Ju411, Ju447 och Ju451 i här berörda delar bör
däremot, på de skäl majoriteten anfört, avslås.

20. Effektivare terroristbekämpning (punkt 19)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju447 yrkandena 1 och 2
samt avslår motionerna 2001/02:Ju266 yrkande 13,
2001/02:Ju411, 2001/02:Ju450 yrkande 36 och
2001/02:Ju451 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste kampen mot terrorism
föras på flera plan, bl.a. måste Sverige delta
aktivt i världssamfundets ansträngningar. Det är
t.ex. viktigt att Sverige ratificerar FN-
konventionen om åtgärder mot finansiering av
terrorism. Det är vidare av mycket stor betydelse
att samarbetet mellan de nationella
polismyndigheterna fungerar. För att underlätta
detta bör Europols roll som samordnande organ i
terroristbekämpningen stärkas. Organisationen måste
ges tillräckliga resurser att bedriva spanings- och
utredningsarbete inom ramen för en särskild
antiterroristenhet. Man måste också utvidga Europols
och dess samarbetspartners möjligheter att effektivt
efterspana och gripa terrorister på andra
medlemsländers territorier. I dag finns rättsliga
luckor som bl.a. uppstår genom att behörigheten att
väcka åtal är begränsad geografiskt.

Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder med anledning av vad vi nu
anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motion
Ju447 i här behandlade delar. Motionerna Ju266,
Ju411, Ju450 och Ju451 i berörda delar bör däremot,
på de skäl majoriteten anfört, avslås.

21. Information till brottsoffer (punkt 25)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita
Sidén (m), Gunnel Wallin (c) och Lennart Bolander
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Ju237 yrkandena
16 och 24 samt 2001/02:Ju394 yrkande 11.

Ställningstagande

Brottsoffer har ett stort behov av information,
såväl i samband med själva brottet som under
förundersökningen. Information måste t.ex. lämnas om
vad som kommer att hända efter polisanmälan. Enligt
vår mening är det positivt att åtgärder vidtagits
för att förbättra polisens kunskaper om brottsoffer
och den information som skall lämnas till dessa.
Detta är dock inte tillräckligt. Trots de åtgärder
som vidtagits tillgodoses sällan brottsoffrens behov
av stöd och hjälp. Vidare är kunskaperna om
brottsoffer och deras utsatta situation alltjämt
otillräckliga. Vi anser därför att ytterligare
satsningar måste göras på detta område, t.ex. bör
polisen åläggas att alltid fråga brottsoffret om
stödinsatser behövs. Dessutom bör alla polisregioner
i landet ges utbildning för att kunna hjälpa utsatta
personer med frågor som övervakning, skyddat boende
och sekretesskydd.

Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi nu
anfört.

22. Omhändertagande enligt LOB (punkt 26)

av Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju384.

Ställningstagande

Utsatta människor skall omhändertas med bibehållen
värdighet. Den kränkande behandling som många
omhändertagna personer tvingas utstå i de s.k.
fyllecellerna måste därför upphöra. Det är i och för
sig bra att regeringen nu givit
Polisverksamhetsutredningen i uppdrag att utreda
frågan om att föra över huvudansvaret för
omhändertagande av berusade personer från polisen
till annan huvudman. Detta är dock inte
tillräckligt. Enligt vår mening måste åtgärder
vidtas för att i avvaktan på utredningens förslag
förbättra situationen för dem som är omhändertagna
med stöd av LOB, t.ex. genom att inrätta fler
tillnyktringsenheter.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder
för att tillgodose vad vi nu anfört.
Särskilda yttranden

1. Ersättning vid nyttjanderättsinskränkningar
(punkt 1)

av Fredrik Reinfeldt (m), Ingemar Vänerlöv (kd),
Jeppe Johnsson (m), Ragnwi Marcelind (kd), Anita
Sidén (m), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp)
och Lennart Bolander (m).

Vi anser i likhet med motionärerna bakom motion
Ju258 att det är viktigt att staten tar sitt ansvar
för att ersätta de förluster som uppstår för
enskilda personer och företag i samband med
politiska toppmöten och liknande arrangemang. Vi är
dock inte beredda att nu förorda införandet av en
statlig garanti för dessa fall eller att i lag
särskilt reglera vilken ersättning som skall utgå.
Frågan om ersättning bör i stället prövas i varje
enskilt fall genom en helhetsbedömning av de
omständigheter som föreligger.

2. Polisens agerande vid EU-toppmötet i
Göteborg (punkt 2)

av Johan Pehrson (fp).

Jag anser att händelserna i Göteborg innebar att en
mängd principer när det gäller rätten att
demonstrera och delta i opinionsyttringar ställdes
mot behovet av en effektiv brottsbekämpning.
Omfattande kritik har t.ex. framkommit mot polisens
insatser vid Schillerska gymnasiet samt vid
demonstrationen på Järntorget. Det är därför viktigt
att en ingående granskning görs av om polisen begick
några fel i samband EU-toppmötet och att polisen
tillgodogör sig de erfarenheter som kan dras därav i
sitt fortsatta arbete. Med hänsyn till de
granskningar och analyser som redan gjorts och pågår
samt utredningarna i de enskilda fallen ser jag dock
inte skäl att nu förorda att regeringen tillsätter
ytterligare en utredning.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i samarbetet med
kandidatländerna prioritera stöd till gränsskydd och
polismyndigheter.

2001/02:Ju201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om registrering av "anonyma
demonstranter".

2001/02:Ju205 av Karl-Göran Biörsmark och Elver
Jonsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förbud mot att bära
mask för ansiktet vid demonstration skall kunna
påbjudas, om polisen vid tillståndsgivningen så
finner lämpligt.

2001/02:Ju206 av Ewa Thalén Finné och Ingvar
Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om maskering vid
demonstrationer.

2001/02:Ju207 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om maskering vid
demonstrationer.

2001/02:Ju209 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om maskeringsförbud vid
demonstrationer.

2001/02:Ju212 av Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utvidgning av
ordningsbotsinstitutet så att enklare brott kan
handläggas effektivare.

2001/02:Ju214 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en översyn av
lagstiftningen kring "rätten" att dölja sin
identitet i samband med demonstration.

2001/02:Ju221 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tidsgräns för
frihetsberövande av deltagare i upplopp.

2001/02:Ju222 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regelbundna fysiska
prestationskontroller för den enskilde polismannen.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nya rutiner och
attityder inom polisen när det gäller brott mot
kvinnor och barn.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om brottsoffers rätt
till information om vad som händer efter en
polisanmälan.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utbilda landets
polisenheter angående utsatta personer och deras
olika behov av hjälp.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett förbud mot
maskering vid demonstrationer och manifestationer
samt en översyn av polisens möjlighet att
upprätthålla ordningen vid demonstrationer och
manifestationer.

2001/02:Ju245 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om polisens
tjänstgöringstider.

2001/02:Ju247 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om maskering vid
demonstrationer.

2001/02:Ju249 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till sådana lagändringar som innebär att användandet
av "rånarluvor" och motsvarande maskeringar i
demonstrationståg förbjuds i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2001/02:Ju250 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om samordning av
gränskontroll mellan polis och tull i Ystad och
Landvetter.

2001/02:Ju251 av Carl-Axel Johansson m.fl. (m, kd,
c, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om nationella och
elektroniska ID-kort och den nordiska passfriheten.

2001/02:Ju258 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,
fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att i en särskild lag
närmare reglera rätten till ersättning vid
inskränkning i nyttjanderätten till mark eller
byggnad.

2001/02:Ju259 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
förändring av polisens utbildning, behovet av övning
inför konkreta uppgifter, behovet av
skyddsutrustning och utveckling av taktik, mot
bakgrund av händelserna i Göteborg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
internationellt underrättelsesamarbete.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som ger polisen möjlighet att i samband med
demonstrationstillstånd meddela att maskering inte
tillåts.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om skolans
undervisning i samhällskunskap och demokratifrågor.

2001/02:Ju263 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till sådana lagändringar som möjliggör för polisen
att under särskilda omständigheter kvarhålla vittnen
i upp till tolv timmar i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2001/02:Ju266 av Bo Lundgren m.fl. (m):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att förstärka
polisens åtgärder mot den internationellt
organiserade brottsligheten.

2001/02:Ju271 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regler skall införas som gör handledning
för bearbetning av det dagliga polisarbetet, likväl
som vid extraordinära händelser, obligatorisk.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en utredning om varför antalet
arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar ökar så
frekvent inom poliskåren skall genomföras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att i samband med utredningen av händelserna
vid toppmötet i Göteborg skall även polisens
arbetssituation utredas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att frågan om en central inköpsfunktion för
polisen bör utredas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att frågan om polisens bärande av
skarpladdade vapen skall utredas i enlighet med det
i motionen anförda.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av 13 § polislagen i enlighet
med vad i motionen anförs.

2001/02:Ju272 av Bertil Persson (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om förbud mot maskering vid demonstrationer.

2001/02:Ju276 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att deltaga maskerad i
demonstrationer förbjuds samt att
identifikationsmarkeringen på polisutrustning inte
görs möjlig att vägleda terrorister med.

2001/02:Ju294 av Kjell Eldensjö (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ny lagstiftning i
syfte att ytterligare öppna upp Säpos register.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagstiftning om
rätten för oskyldigt drabbade av Säpos registrering
att få upprättelse.

2001/02:Ju295 av Kjell Eldensjö (kd):

Riksdagen begär att regeringen utreder behovet av
att utfärda bestämmelser om rätten att bära mask vid
demonstrationer.

2001/02:Ju308 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa "less lethal"-
konceptet i polisarbetet.

2001/02:Ju312 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda möjligheten för
polisen att införa temporärt maskeringsförbud, när
situationen så kräver.

2001/02:Ju318 av Elizabeth Nyström och Ingvar
Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om gratis ammunition till
polisers skjutövningar.

2001/02:Ju319 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ordningsvakter.

2001/02:Ju321 av Anne-Katrine Dunker och Patrik
Norinder (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade resurser till
utrustning.

2001/02:Ju329 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
analysera och utvärdera de senaste årens ökade antal
avskrivningar inom polisen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att upprätta ett
samarbete mellan de olika länspolismyndigheterna för
att åtgärda arbetsmiljöfrågan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla
polismyndigheter skall ha tillgång till
arbetsmiljöhandledning och professionell hjälp för
att rehabilitera och förebygga stressrelaterade
arbetsskador.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av tydligare
riktlinjer för hantering av upploppssituationer.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att polisen bör få
tillgång till alternativa vapen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en strategi bör
utarbetas över hur arbetsfördelningen skall se ut så
att äldre polismän över 55 år inte skall behöva
arbeta skiftarbete.

2001/02:Ju335 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att aktivt följa
utvecklingen vad gäller borttappade och stulna pass
i och med Schengeninträdet.

2001/02:Ju346 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att obligatorisk streckkod införs på bak- och
framsidan av alla polishjälmar och att registrering
som kan koppla hjälmen till enskild polisman sker
samt att nummer och namn aldrig får förekomma på
hjälmar.

2001/02:Ju351 av Anna Lilliehöök (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
vidareutbildning av poliskåren.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning av
beredskapspoliser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre utrustning
för poliskåren.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
kommunikationssystemet Tetra införs för
beredskapsmyndigheter och poliskår.

2001/02:Ju353 av Cecilia Magnusson och Anna
Åkerhielm (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utökade befogenheter för
förordnade ordningsvakter.

2001/02:Ju355 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att omorganisera polisen så
att den samlas i en enda myndighet.

2001/02:Ju357 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
statistikuppföljning hos polisen när det gäller
försvunna personer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användandet av
blodhundar vid eftersök av försvunna personer.

2001/02:Ju360 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnkompetens i
polisutredningar där barn är inblandade.

2001/02:Ju362 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att öka polisens
befogenheter vid kravaller.

2001/02:Ju365 av Gunnel Wallin m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av fler
ledarskapskurser inom polisen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
möjligheterna för polisen att göra karriär inom sitt
yrke.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning med syfte att undersöka om vissa av
polisens arbetsuppgifter av mer administrativ
karaktär kan flyttas över till andra myndigheter.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kvalitetssäkra
polisens brottsutredningsverksamhet.

2001/02:Ju371 av Sofia Jonsson och Johan Pehrson (c,
fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att renodla polisens
arbetsuppgifter.

2001/02:Ju384 av Chatrine Pålsson och Ragnwi
Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett bättre
omhändertagande av personer enligt LOB.

2001/02:Ju390 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Europols mandat
bör vidgas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de enskilda
polismyndigheterna i medlemsstaterna bör ges
möjlighet att utveckla ett europeiskt samarbete.

2001/02:Ju394 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
informationsinsatserna till brottsoffret måste
förbättras under polisutredning.

2001/02:Ju406 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att lägga fast
riktlinjer för en fortsatt och utvidgad
myndighetssamverkan när det gäller gränskontroll.

2001/02:Ju411 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att inte lämna ut
misstänkta terrorister om de riskerar dödsstraff.

2001/02:Ju413 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om insatser mot den
organiserade smugglingen.

2001/02:Ju416 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag som förbjuder ansiktsmasker
vid demonstrationer.

2001/02:Ju418 av Göte Jonsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning med
sikte på att förbättra skyddet för poliser vid
tjänsteutövning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyldigheten för
poliser att bära märkning vid tjänsteutövning.

2001/02:Ju422 av Anders Sjölund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge polisen rätt att
identifiera maskerade demonstranter.

2001/02:Ju425 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett enklare
förfarande vid snatterimål.

2001/02:Ju426 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utforma ett
vidareutbildningssystem inom polisen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Rikspolisstyrelsen bör fastställa vilka uppgifter
som kräver polismans befogenhet.

6. Riksdagen beslutar att en kortare utbildning för
sökande med specialistkompetens utformas
inkluderande polismans befogenhet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillföra polisen
tillräckliga resurser för ett nytt
radiokommunikationssystem.

2001/02:Ju431 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad samordning inom olika
närliggande verksamhetsområden.

2001/02:Ju435 av Per Landgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om maskeringsförbud.

2001/02:Ju447 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka Europols
samarbete mot terrorism.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
ratificera FN:s konvention om bekämpning av
terroristfinansiering.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz
(fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av ökad
status och karriärmöjligheter samt behovet av
specialkompetens inom hela polisväsendet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mindre byråkrati,
tydliga mål, ledarskapet och ledningsfunktionen inom
polisen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en radikal
utrensning av icke-polisiära arbetsuppgifter inom
polisverksamheten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omläggning av
polisarbetet mot nolltolerans mot brott.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning av
misstanke om brott inom polisen.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av ordningslagen så att också
ideella föreningar, exempelvis fotbollsklubbar, kan
åläggas att betala del av polismyndighetens
kostnader vid anordnandet av offentlig tillställning
i vinstsyfte i enlighet med vad som i motionen
anförs.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över de lagar
som berör terrorism.

2001/02:Ju451 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att Sverige skall gå i
ledningen för att lagstadga om en internationell
brottmålsdomstol.

2001/02:U268 av Marianne Andersson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det inom ramen
för den nordliga dimensionen skapas en
mångfasetterad och långsiktig strategi för att
bekämpa den organiserade brottsligheten.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla Europol
och arbeta för en europeisk polisorganisation med
gemensamma insatsstyrkor.

2001/02:U350 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att EU
erbjuder inrättandet av ett särskilt program för
kompletteringsutbildning av poliser på Balkan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att EU
erbjuder inrättandet av ett särskilt program för
nyrekrytering av poliser på Balkan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige, på
uppdrag av EU, tar initiativet till ett
internationellt toppmöte om transnationell
organiserad brottslighet på Balkan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige, på
uppdrag av EU, genomför en internationell konferens
om transnationell organiserad brottslighet på
Balkan.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige, på
uppdrag av EU, är samordnare för en väl sammanhållen
studie kring samt lägger fram förslag till ett
konkret åtgärdsprogram för bekämpning av
transnationell organiserad brottslighet som emanerar
från Balkan.

2001/02:Fö273 av Martin Nilsson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
bevakningsvärnpliktiga skall få skyddsvakts-,
ordningsvakts- och väktarcertifikat automatiskt vid
utryckning.

2001/02:T464 av Yvonne Ångström och Kenth Skårvik
(fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om utbildning av polisaspiranter i
körkortsmedicin.

2001/02:T465 av Sven Bergström m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka de
brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att
förebygga och upptäcka IT-relaterade brott.