Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

<div class="sidhuvud_publikation">Justitieutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2001/02:JUU1</div><h1>Utgiftsområde 4 Rättsväsendet</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning


I  detta betänkande behandlar utskottet
regeringens förslag till anslag för  år
2002     under     utgiftsområde      4
Rättsväsendet  samt ett antal  motioner
som    väckts   under   den    allmänna
motionstiden i år.
Utskottet    tillstyrker   regeringens
förslag  till anslag för utgiftsområdet
som   uppgår  till  totalt  knappt   24
miljarder     kronor.    De     tyngsta
anslagsposterna  är  polisväsendet  (13
684  miljoner kronor), domstolsväsendet
(3    617    miljoner    kronor)    och
kriminalvården (4 123 miljoner kronor).
Moderata               samlingspartiet,
Kristdemokraterna,  Centerpartiet   och
Folkpartiet   liberalerna   har,    med
hänvisning till sina respektive förslag
till        medelsanvisning         för
utgiftsområdet,   inte    deltagit    i
beslutet såvitt avser tilldelningen  på
anslag.   I  stället  redovisar   dessa
partier   sina   ställningstaganden   i
särskilda yttranden.
Utskottet      tillstyrker      vidare
regeringens förslag till förlängning av
lagen  (1999:613)  om försöksverksamhet
med   videokonferens  i  rättegång  och
ändring i lagen (1927:85) om dödande av
förkommen  handling  samt,   med   viss
justering,  ändring i lagen  (2001:460)
om ändring i sekretesslagen (1980:100).
De     båda    ändringslagarna    utgör
följdändringar      till       tidigare
lagstiftning.
I  ärendet  behandlar utskottet  också
som  redan  framgått  ett  stort  antal
motionsyrkanden  som väckts  under  den
allmänna motionstiden i år. I yrkandena
tas  i  första hand upp frågor som  rör
mål  och  resurser samt  organisations-
och       prioriteringsfrågor       för
myndigheterna  inom  rättsväsendet.   I
fråga   om   Nationella   insatsstyrkan
föreslår      utskottet      i      ett
tillkännagivande  till  regeringen  att
styrkans organisatoriska hemvist  skall
vara    Rikspolisstyrelsen.   Utskottet
avstyrker övriga motionsyrkanden.
I   ärendet  föreligger  reservationer
och  särskilda yttranden från  samtliga
partier. Sammanlagt handlar det  om  44
reservationer    och    15    särskilda
yttranden.

</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut


Utgiftsramen och anslagen

1.       Anslag under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Riksdagen   anvisar   anslag   till
verksamheten  inom rättsväsendet  för
budgetåret   2002  enligt  utskottets
förslag  i bilaga 4. Därmed  bifaller
riksdagen  proposition  2001/02:1   i
denna  del och avslår de i  bilaga  5
angivna motionsyrkandena.

2.       Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag
till
a) lag om fortsatt giltighet av lagen
(1999:613)  om försöksverksamhet  med
videokonferens i rättegång,
b)  lag  om ändring i lagen (1927:85)
om dödande av förkommen handling och
c)  lag om ändring i lagen (2001:460)
om     ändring    i    sekretesslagen
(1980:100),  dock med  den  ändringen
att  ingressen till lagförslaget  ges
följande lydelse:
Härigenom  föreskrivs  i   fråga   om
sekretesslagen (1980:100)1
dels  att 16 kap. 1 §  lagen  i
stället för dess lydelse enligt lagen
(2001:460)  om ändring i  nämnda  lag
skall ha följande lydelse,
dels  att  ikraftträdande-  och
övergångsbestämmelserna  till   lagen
(2001:460)  om ändring i  nämnda  lag
skall ha följande lydelse.
Därmed   bifaller  riksdagen   delvis
proposition 2001/02:1 i denna del.
_______________________________

Polisväsendet

3.       Resursfördelningen mellan
myndigheterna

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju203,          2001/02:Ju245
yrkandena  1  och  3,  2001/02:Ju255,
2001/02:Ju286,         2001/02:Ju300,
2001/02:Ju321  yrkandena  1  och   2,
2001/02:Ju350,         2001/02:Ju352,
2001/02:Ju365       yrkande        9,
2001/02:Ju381, 2001/02:Ju405  yrkande
2,    2001/02:Ju429,    2001/02:Ju443
yrkande  1,  2001/02:N313 yrkande  6,
2001/02:N319    yrkande    10     och
2001/02:Bo323 yrkande 4.

4.       Prioritering av olika
slag av brottslighet, m.m.

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju204,         2001/02:Ju218,
2001/02:     Ju237     yrkande     3,
2001/02:Ju271       yrkande       11,
2001/02:Ju338, 2001/02: Ju371 yrkande
1,    2001/02:Ju372,   2001/02:Ju377,
2001/02:Ju392       yrkande        6,
2001/02:Ju405       yrkande        1,
2001/02:Ju417, 2001/02:Ju426  yrkande
1,  2001/02:So497 yrkandena 5  och  6
och 2001/02:So499 yrkande 2.
Reservation 1 (c)

5.       Närpolisen

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju329       yrkande       10,
2001/02:Ju343,          2001/02:Ju365
yrkandena 7 och 8, 2001/02:Ju366  och
2001/02:Ju369.
Reservation 2 (m, kd, c, fp)

6.       Medborgargarden

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju266 yrkande 5.
Reservation 3 (m)

7.       Polisstyrelsernas roll

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju284       yrkande        1,
2001/02:Ju306       yrkande        1,
2001/02:Ju329       yrkande        3,
2001/02:Ju365    yrkande    2     och
2001/02:Ju382.
Reservation 4 (kd, c)

8.       Polisens organisation i
övrigt

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju365 yrkande 14 och 2001/02:
Ju426 yrkande 8 i denna del.
Reservation 5 (m, kd)
Reservation 6 (c)

9.       Polisförsörjningen i
allmänhet

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju208,         2001/02:Ju220,
2001/02:     Ju233,    2001/02:Ju243,
2001/02:Ju254,         2001/02:Ju261,
2001/02:Ju297, 2001/02:Ju321  yrkande
5,     2001/02:Ju329    yrkande    1,
2001/02:Ju351       yrkande        1,
2001/02:Ju380,   2001/02:Ju410    och
2001/02:Ju426 yrkande 7.

10.      Polisförsörjningen i
glesbygdsområden

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju273, 2001/02:Ju284  yrkande
2,   2001/02:Ju306  yrkande   2   och
2001/02:Ju430.
Reservation 7 (kd, c)

11.      Antagningen till
polisutbildningen

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju365 yrkande 5 och  2001/02:
Ju426 yrkande 3.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (c)

12.      En reformerad
polisutbildning

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju426 yrkande 2.
Reservation 10 (m)

13.      Rekryteringen av personer
med utländsk bakgrund och av
kvinnor

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju271  yrkandena  1  och   2,
2001/02:   Ju365   yrkande   4    och
2001/02:A317 yrkande 19.

14.      Nationella
insatsstyrkan

Riksdagen     tillkännager      för
regeringen   som   sin   mening   vad
utskottet    anfört   om   Nationella
insatsstyrkan.    Därmed     bifaller
riksdagen      delvis      motionerna
2001/02:Ju329       yrkande       13,
2001/02:Ju365    yrkande    12    och
2001/02:Ju426 yrkande 8 i denna del.
Reservation 11 (s, mp)
Åklagarväsendet

15.      Rättskedjan

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju237 yrkandena 1,  2,  4,  5
och 33 och 2001/02:Ju313.
Reservation 12 (c)
Reservation 13 (fp)

16.      Snabbare lagföring

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju237 yrkande 32.
Reservation 14 (c)

17.      Avveckling av
Ekobrottsmyndigheten

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju403    och    2001/02:Ju450
yrkande 12.
Reservation 15 (fp)

18.      Lokaliseringen av
Ekobrottsmyndighetens enheter

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju414.

19.      Överprövning av
åklagarbeslut

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju328.
Reservation 16 (kd)

20.      Jäv mot åklagare

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju391 yrkande 1.
Reservation 17 (v, mp)

21.      En europeisk
åklagarmyndighet

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:K426 yrkande 10.
Reservation 18 (kd)
Domstolsväsendet

22.      Domstolarnas ställning

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju358 yrkande 1.
Reservation 19 (m)

23.      Domstolsverkets
ställning

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju237       yrkande       36,
2001/02:Ju266       yrkande       14,
2001/02:Ju330    yrkande    5     och
2001/02:Ju358 yrkande 2.
Reservation 20 (m, kd)
Reservation 21 (c)

24.      Lokal förankring

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju237 yrkande 34.
Reservation 22 (kd, c, fp)

25.      Geografisk samordning

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju450 yrkande 13.
Reservation 23 (c, fp)

26.      Organisatorisk lösning

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju358 yrkandena 5 och 6.
Reservation 24 (m)

27.      Fortsatt renodling

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju246 yrkande 1.
Reservation 25 (v)

28.      Domkretsindelningen

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju237    yrkande    35    och
2001/02:Ju330 yrkande 2.
Reservation 26 (kd, c)

29.      Det fortsatta
reformarbetet

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju289,         2001/02:Ju293,
2001/02:
Ju305,  2001/02:Ju315,  2001/02:Ju330
yrkande       3,       2001/02:Ju408,
2001/02:Ju443    yrkande    2     och
2001/02:Ju450 yrkandena 14 och 15.

30.      Allmänna domstolar och
förvaltningsdomstolar

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju330    yrkande    1     och
2001/02:Ju358 yrkandena 7 och 8.
Reservation 27 (m, kd)

31.      Avskaffande av
specialdomstolarna och
hyresnämnderna

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju358 yrkandena 9 och 10 samt
2001/02:Bo318 yrkande 8.
Reservation 28 (m, fp)

32.      Utnämning av domare

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju358 yrkandena 3 och 4  samt
2001/02:Ju450 yrkande 18.
Reservation 29 (m)

33.      Domar- och chefsrollen

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju364.
Reservation 30 (kd, fp)

34.      Kvinnliga chefsdomare

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju246    yrkande    3     och
2001/02:Ju428.

35.      Nämndemän

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju202,         2001/02:Ju287,
2001/02:
Ju304,   2001/02:Ju330   yrkande   4,
2001/02:Ju344,          2001/02:Ju399
yrkandena   1  och  2,  2001/02:Ju450
yrkande  19 och 2001/02:L247  yrkande
1.

Kriminalvården

36.
Frigivningsförberedelser

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju279,          2001/02:Ju311
yrkandena  11  och 12,  2001/02:Ju424
yrkande  5, 2001/02:Ju449  yrkande  8
och 2001/02:So375 yrkande 4.
Reservation 31 (m)
Reservation 32 (kd, c, fp)

37.      Situationen för häktade,
m.m.

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju321       yrkande        3,
2001/02:Ju329       yrkande       11,
2001/02:Ju348, 2001/02:Ju424  yrkande
16 och 2001/02:
Ju442.
Reservation 33 (m, kd, c, fp)

38.      Barn till dömda

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju311       yrkande        4,
2001/02:Ju340    yrkande    12    och
2001/02:Ju450 yrkande 28.
Reservation 34 (kd, c, fp)

39.      Lekmannaövervakare

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju424 yrkande 13.
Reservation 35 (m, kd, c, fp)

40.      Kompetensutveckling

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju311       yrkande        3,
2001/02:Ju424   yrkandena   6-8   och
2001/02:A317 yrkande 23.
Reservation 36 (kd, c)

41.      Kriminalvårdens
resursutnyttjande

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju311 yrkande 2.
Reservation 37 (c)

42.      Frivårdens resurser

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju340 yrkande 4.
Reservation 38 (v, c, fp, mp)
Brottsförebyggande rådet
43.      BRÅ:s organisation och
verksamhet
Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju389    yrkande    2     och
2001/02:Ju423.
Reservation 39 (m)
Reservation 40 (kd)

44.      Statistik

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju240    och    2001/02:Ju389
yrkande 3.
Reservation 41 (kd)

45.      Åtgärder mot rasism och
nazism

Riksdagen     avslår     motionerna
2001/02:Ju376    och    2001/02:Ju389
yrkande 4.
Reservation 42 (kd)

46.      Bygga bort brott

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju450 yrkande 2.

Brottsoffermyndigheten

47.      Utmätning i en intagens
arbetsersättning avseende skuld till
brottsofferfonden

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju317.
Reservation 43 (m, kd)

Rättsmedicinalverket

48.      Rättsintyg

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju310.

Rättshjälpskostnader m.m.

49.      Rättshjälp vid
arbetsskada

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju224.

50.      Rättshjälp vid
pisksnärtsskador

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:T252 yrkande 3.

51.      Rådgivningsavgiften

Riksdagen       avslår       motion
2001/02:Ju314.
Reservation 44 (m)
Stockholm den 22 november 2001

På justitieutskottets vägnar


Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Fredrik Reinfeldt1 (m),
Ingvar Johnsson (s), Märta Johansson
(s), Margareta Sandgren (s), Alice
Åström (v), Ingemar Vänerlöv1 (kd),
Anders G Högmark1 (m), Ann-Marie
Fagerström (s), Maud Ekendahl1 (m),
Helena Zakariasén (s), Morgan Johansson
(s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind1 (kd), Jeppe Johnsson1 (m),
Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin1 (c)
och Johan Pehrson1 (fp).


1 Dock ej i beslutet under punkt 1.











</pre><pre>
2001/02
JuU1
</pre><pre>
Utskottets överväganden


Inledning

Allmänt

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet  omfattar
anslag till bl.a. polisväsendet, åklag-
arväsendet,           domstolsväsendet,
kriminalvården,      Brottsförebyggande
rådet,            Rättsmedicinalverket,
Gentekniknämnden,
Brottsoffermyndigheten    och    rätts-
hjälpskostnader. För  år  2001  anslogs
23,4 miljarder kronor medan utgifterna,
exklusive  Säkerhetspolisens  utgifter,
beräknas   uppgå  till  22,6  miljarder
kronor.  De tyngsta anslagsposterna  är
polisen   med  -  efter  tillskott   på
tilläggsbudget   under   året   -    13
miljarder  kronor,  kriminalvården  med
4,1      miljarder      kronor      och
domstolsväsendet  med   3,5   miljarder
kronor.
För  år  2002  har  riksdagen  bestämt
utgiftsramen  för  rättsväsendet   till
23 640 823 000 kr.
Inom  rättsväsendets  verksamhet   kan
urskiljas två huvudsakliga områden. Det
ena   området   rör  kriminalpolitiken,
sammanfattningsvis frågor om brott  och
straff och, inte minst, frågor som  rör
brottsförebyggande   verksamhet.    Det
andra  området  rör rättskipningen  och
organisationen av rättsväsendet.
Den     centrala     uppgiften     för
rättsväsendets myndigheter är att värna
den    enskildes   rättssäkerhet    och
rättstrygghet.  Detta ger  verksamheten
inom  rättsväsendet en  särställning  i
den  statliga verksamheten, och den  är
en  förutsättning  för  ett  fritt  och
demokratiskt    samhälle.     Uppgiften
fullgörs  bl.a. genom att myndigheterna
inom   rättsväsendet   förebygger   och
beivrar    brott   och    sörjer    för
verkställighet av utdömda straff.  Inom
rättsväsendet   löses  också   tvister,
såväl   mellan  enskilda   som   mellan
enskilda och det allmänna.
Verksamheten inom rättsväsendet  är  i
princip  av den karaktären att  den  är
och  också fortsättningsvis skall  vara
en  statlig angelägenhet. Detta ställer
särskilda krav på verksamheten.  Sådana
krav  är t.ex. att polisen har resurser
att förebygga och bekämpa brott och att
verkställigheten av straff  präglas  av
säkerhet   och   humanitet   samt   att
enskilda    som   vänder    sig    till
domstolarna  kan få sin sak  prövad  på
ett  rättssäkert sätt och  inom  rimlig
tid.
Inom  rättsväsendet  pågår  sedan  ett
antal       år      ett      omfattande
moderniseringsarbete i  syfte  att  öka
rättstryggheten   och   rättssäkerheten
samt  för  att  öka rationaliteten  och
effektiviteten i rättsväsendets arbete.
Detta  ger också bättre förutsättningar
för    att    förebygga   och   bekämpa
brottslighet   och    för    att    öka
tryggheten.  Viktiga  utgångspunkter  i
förändringsarbetet   är    medborgarper
spektivet och en helhetssyn som ställer
krav på en långtgående samverkan mellan
rättsväsendets  myndigheter,   givetvis
med   respekt   för  den  grundläggande
rollfördelningen mellan  rättsväsendets
olika delar.
Medborgarperspektivet  skall  vara  en
ledstjärna  i  reformarbetet.  På   det
sättet   kan  medborgarnas  berättigade
krav  på  snabbhet,  rättssäkerhet  och
kvalitet      tillgodoses.     Centrala
beståndsdelar  i  arbetet  bör  även  i
fortsättningen    vara    frågor     om
verksamhetsutveckling               hos
myndigheterna,             kontinuerlig
fortbildning  av personalen,  främjande
av    jämställdhet   och   etnisk   och
kulturell    mångfald,   en    fortsatt
utveckling av organisationsstrukturerna
och  en  ständigt pågående översyn  och
anpassning av lagstiftningen.
Ett      väsentligt      inslag      i
förändringsarbetet      som       berör
rättsväsendets alla olika delar är  det
internationella samarbetet.  Detta  har
under senare år ökat i betydelse,  inte
minst  genom  den  snabba  utvecklingen
inom Europeiska unionens tredje pelare.
Utmaningen nu är att använda sig av och
att  utveckla de fördelar som ligger  i
ett   internationellt   samarbete   där
länder och folk tillsammans arbetar för
att  minska brottsligheten och för  att
få  samhällets rättsliga funktioner att
fungera   väl   över   gränserna.   Det
internationella      samarbetet       i
lagstiftningsfrågor             behöver
vidareutvecklas så att  nationella  och
internationella regelverk anpassas till
dagens och morgondagens krav.
Ett   välfungerande  rättsväsende  är,
som   utskottet   redan   inledningsvis
konstaterade,      en     grundläggande
förutsättning   för  det   demokratiska
samhället.

Kriminalpolitikens inriktning

Målet  för  kriminalpolitiken  är   att
minska    brottsligheten    och     öka
människors        trygghet.         Den
kriminalpolitiskt             inriktade
verksamheten syftar framför  allt  till
att  upprätthålla  allmän  ordning  och
säkerhet,   att  förebygga  brott   och
lagföra   dem  som  begår  brott,   att
verkställa påföljder och ge  stöd  till
dem som drabbas av brott. Arbetet skall
utgå  från principen om alla människors
lika   värde   och  respekt   för   den
enskildes integritet och värdighet.
Enligt   utskottets  mening   kan   en
framgångsrik    kriminalpolitik    bara
drivas   inom  ramen  för   en   allmän
välfärdspolitik som innefattar  mål  om
social trygghet, rättvis fördelning och
stärkt  solidaritet  mellan  människor.
Hänsynen till brottsoffren är en del av
den  helhetssyn som utskottet  här  gör
sig till tolk för.
Utskottet   vill   också   understryka
betydelsen  av  det  brottsförebyggande
arbetet   som   en   hörnsten   i    de
kriminalpolitiska          strävandena.
Brottsligheten  måste angripas  med  en
bred  kriminalpolitisk ansats.  Här  är
vissa    delar   av   samhällspolitiken
särskilt  betydelsefulla. Åtgärder  som
rör  barn  och  ungdomar,  alkohol  och
droger,  arbets-  och  bostadsmarknaden
och   utbildning  har   särskilt   stor
potential  när det gäller att förebygga
brottslighet.  Detsamma  gäller   andra
åtgärder  som syftar till att  motverka
utanförskap och segregation. Det  råder
också  allmän enighet om vikten av  att
det      brottsförebyggande     arbetet
koncentreras  på  breda  åtgärder   som
riktar sig till barn och ungdom och att
föräldrar,   skola   och   föreningsliv
engageras  i det arbetet. Vidare  måste
de  brott  som begås leda till adekvata
reaktioner från samhällets sida. I  det
ingår  naturligtvis att  ta  till  vara
brottsoffrens intressen men  också  att
det    finns   en   human   och   säker
kriminalvård  vars verksamhet  inriktas
på att motverka återfall i brott.
Ett  självklart krav på  rättsväsendet
är  att  brott utreds och att lagföring
sker inom rimlig tid.
Utskottet    vill    för    sin    del
understryka     att     ett      snabbt
utredningsförfarande innebär en säkrare
bedömning    av    brottet     eftersom
tilltalade, målsägande och vittnen  har
händelsen  i  färskt  minne.  En  snabb
behandling    gör   påfrestningen    på
målsägande och vittnen mindre  och  den
har  också,  inte minst när det  gäller
unga     lagöverträdare,     pedagogisk
betydelse    -   det   ligger    enligt
utskottets mening ett stort värde i att
det  på  en  brottslig  gärning  snabbt
följer   en  reaktion  från  samhällets
sida.
Ett    centralt    inslag    är    att
medborgarperspektivet           präglar
kriminalpolitiken.        I         det
brottsförebyggande  arbetet  är   detta
perspektiv  och  kravet  på   samverkan
mellan  myndigheter och  andra  berörda
tydligare än på många andra områden. En
grundtanke     med    det    nationella
brottsförebyggande   programmet   Allas
vårt  ansvar (Ds 1996:59) och  med  det
brottsförebyggande arbete  som  bedrivs
inom  kommunerna,  bl.a.  med  stöd  av
Brottsförebyggande rådet, är  just  att
brottsligheten   måste    angripas    i
samverkan  med dem som berörs  av  den.
Detta  gör  sig  naturligtvis  särskilt
starkt  gällande i fråga  om  den  s.k.
vardagsbrottsligheten,    som     utgör
majoriteten  av antalet anmälda  brott.
Här   har   närpolis-verksamheten   och
närpolisens samarbete med t.ex. skolan,
brottsofferjourer,  föreningslivet  och
andra    frivilligorganisationer     en
särskild  betydelse.  Det  är   således
viktigt   att   utvecklingen   av   det
problemorienterade  polisarbetet   inom
närpolisområdena  fortsätter  och   att
arbetet  kontinuerligt  utvärderas  och
information  härom sprids så  att  goda
erfarenheter  kommer hela  landet  till
godo.  Brottsförebyggande  insatser   i
storstadsområdena    är    en    mycket
angelägen  uppgift  samtidigt  som  det
brottsförebyggande arbetet där ofta  är
mer  komplicerat än i  andra  delar  av
landet. Här görs särskilda insatser  av
Brottsförebyggande rådet inom ramen för
storstadssatsningen.
Den  grova,  i många fall organiserade
och  gränsöverskridande  brottsligheten
måste  emellertid  angripas  med  andra
metoder. Utskottet tänker här bl.a.  på
tvångsmedelsregleringen     och      på
möjligheten att använda modern teknik i
kriminalunderrättelsearbetet.     Också
samarbetet  inom den öppna polisen  och
mellan    den    öppna   polisen    och
Säkerhetspolisen  har  betydelse.   Det
internationella samarbetet har  här  en
särskilt  framskjuten  roll.  Av  stort
värde    för   insatserna    mot    den
internationella brottsligheten i Europa
är   samarbetet  inom  den   europeiska
polisbyrån Europol. Inom EU pågår också
i  övrigt ett omfattande arbete med att
förbättra     såväl    det    polisiära
samarbetet   som  samarbetet   på   den
internationella    straffprocessrättens
område,    och    ett   samarbete    på
åklagarnivå har inletts. Ett  intensivt
arbete  pågår  nu  med  att  permanenta
verksamheten och skapa Eurojust. Beslut
härom  beräknas fattas  vid  mötet  med
Rådet  för rättsliga och inrikes frågor
i  december  2001.  Schengensamarbetet,
där Sverige blev operativ medlem i mars
2001,  har  också stärkt det  polisiära
och  rättsliga samarbetet.  Inom  ramen
för   Aktionsgruppen  mot   organiserad
brottslighet      i     Östersjöområdet
genomförs  ett  konkret  och  praktiskt
brottsbekämpande    samarbete    mellan
berörda  länder. Också inom  ramen  för
FN:s    narkotikaprogram    och    FN:s
brottsförebyggande och  straffrättsliga
kommission     pågår    ett     viktigt
utvecklingsarbete.    För    närvarande
koncentreras        det         svenska
lagstiftningsarbetet på de åtgärder som
behövs    för    att   uppfylla    FN:s
säkerhetsråds resolution 1373  (2001) -
Hot   mot   internationell   fred   och
säkerhet orsakad av terroristhandlingar
som    antogs    med    anledning    av
terroristdåden i USA i september i  år.
Också   inom  EU  pågår  ett   liknande
arbete. I sammanhanget kan också nämnas
att  Sverige  ratificerade stadgan  för
FN:s internationella brottmålsdomstol i
somras och att såväl FN som Europarådet
kommer    att    uppmärksamma     bl.a.
organiserad   brottslighet   och    IT-
relaterad     brottslighet    framöver.
Samarbetet på internationell nivå leder
alltså    till   ständigt   förbättrade
möjligheter  att effektivt ingripa  mot
den     grova    brottsligheten     med
internationell  anknytning.   Samtidigt
kommer  svensk polis med fredsfrämjande
uppdrag  i ökad utsträckning  att  ingå
som   en  del  i  humanitärt  stöd  och
utvecklingsbistånd   i   samband    med
återskapande   eller   uppbyggnad    av
rättsväsendet i ett konfliktområde.
I     budgetpropositionen     anlägger
regeringen   just  ett   sådant   brett
perspektiv  på  brottsbekämpningen  som
utskottet förordar. Här beskrivs  också
förändringsarbetet   som   inte    bara
omfattar  sådana faktorer som utskottet
nu    nämnt   utan   också   t.ex.   en
beskrivning av myndigheternas  åtgärder
mot     den     särskilt     allvarliga
brottsligheten.   En   utveckling    av
verkställighetsinnehållet     i     det
straffrättsliga påföljdssystemet är  en
annan  väsentlig  del  där  siktet   är
inställt   på   åtgärder   som    skall
förhindra återfall i brott. Ytterligare
ett  viktigt uppdrag för kriminalvården
är   att   inom  ramen  för  en   human
kriminalvård   öka   säkerheten    inom
anstalterna  och förhindra att  intagna
missbrukar permissioner eller avviker.
Utskottet    vill    för    sin    del
understryka vikten av att bakomliggande
orsaker till kriminalitet undanröjs och
att tidiga åtgärder sätts in. Missbruk,
arbetslöshet  och andra  omständigheter
av  social  karaktär har stor betydelse
för     brottslighetens     utveckling.
Utskottet          noterar          med
tillfredsställelse                  den
storstadssatsning som pågår  sedan  ett
par  år. Det långsiktiga målet  är  att
alla  stadsdelar  i storstäderna  skall
uppfattas som attraktiva och trygga  av
sina  invånare  och  utgöra  goda   och
hälsosamma livsmiljöer.
Vad   utskottet   nu  anfört   hindrar
naturligtvis     inte     att     också
brottsbekämpningen har stor  betydelse.
Brottsligheten innebär ett  angrepp  på
människors liv, hälsa, integritet eller
egendom  och  förorsakar  lidande   och
otrygghet.  Den medför också  betydande
kostnader  för  enskilda och  samhället
och  kan  i sina grövsta uttrycksformer
och  i  sin förlängning utgöra ett  hot
med  den  demokratiska rättsstaten  och
grunderna för vår samhällsgemenskap.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att en förhållandevis stor del av
rättsväsendets resurser inom det
kriminalpolitiska området bör inriktas
på att förebygga och bekämpa den
allvarligaste brottsligheten som
våldsbrottslighet, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet inklusive
miljöbrott liksom grov organiserad
brottslighet och brottslighet som
drabbar särskilt utsatta personer eller
grupper. Samtidigt vill utskottet dock
understryka att merparten av de brott
som kommer till polisens kännedom inte
har denna allvarliga karaktär. Från
trygghetssynpunkt är det också viktigt
att den s.k. vardagsbrottsligheten
förhindras och, när den ändå
förekommer, beivras. Det stora
flertalet brott tillhör den kategorin,
och de medför betydande skador för
enskilda och för samhället samtidigt
som de, också för dem som inte direkt
drabbas, skapar en allmän känsla av
olust och otrygghet.
Utgiftsramen och anslagen
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Utskottet    tillstyrker    regeringens
förslag  till anslag inom utgiftsområde
4  Rättsväsendet  och avstyrker  därmed
ett  stort  antal  motions-yrkanden  om
utökade     resurser     och     därmed
sammanhängande frågor.

Inledning

I  detta  avsnitt  behandlar  utskottet
regeringens   budgetförslag   och    de
motioner  som  väckts med anledning  av
budgetpropositionen   och   som   avser
fördelningen     på     anslag     inom
rättsväsendet.  Yrkandena  framgår   av
tabell,  se bilaga 3. Vidare  behandlar
utskottet  en  del motionsyrkanden  som
mer   allmänt  rör  resursfrågor  eller
verksamheten  och  prioriteringar  m.m.
och  som utskottet ansett bör behandlas
i detta sammanhang.

Utgiftsramen 2002-2004

Regeringen          föreslår          i
budgetpropositionen en  utgiftsram  för
rättsväsendet för år 2002 på 23 640 823
000  kr.  Riksdagen har nyligen  fattat
beslut   i   enlighet  med  regeringens
förslag.
Beslutet    innebär,    jämfört    med
anslagen för år 2001, att satsningen på
polisen fortsätter med ytterligare  605
miljoner  kronor och att anslaget  till
kriminalvården minskas med 105 miljoner
kronor  motsvarande den engångssatsning
som  gjordes  för  år  2001.  Förslaget
innebär    vidare    att    de    stora
förstärkningar som gjordes i  2001  års
budget  ligger kvar vilket, tillsammans
med  det  nyss  redovisade  tillskottet
till  polisorganisationen,  medför  att
rättsväsendet   för  år   2002   totalt
tillförs en resursförstärkning på 1 500
miljoner  kronor.  I summan  ingår  180
miljoner      kronor     som      avser
avgiftsinkomster  från  passhanteringen
som polisen får disponera. Förändringen
av  utgiftsområdesramen  i  förhållande
till 2001 års ekonomiska vårproposition
förklaras  i  huvudsak av beslutet  att
flytta           anslaget           3:4
Kronofogdemyndigheterna            till
utgiftsområde   3   Skatt,   tull   och
exekution. För åren 2003 och  2004  har
riksdagen beräknat utgiftsområdets  ram
till  preliminärt 24 286 respektive  25
201  miljoner  kronor.  Beloppen  skall
tjäna  som  riktlinjer för  regeringens
budgetarbete. Sammantaget innebär detta
att    rättsväsendet    tillförs    5,3
miljarder         kronor          under
planeringsperioden 2002-2004. Samtidigt
aviserar          regeringen          i
budgetpropositionen (s. 32) sin  avsikt
att  även  fortsättningsvis noga  följa
rättsväsendets verksamhet och  resultat
och   att,  efter  analys  av  vidtagna
effektiviseringsåtgärder,     återkomma
till   riksdagen   om  de   ytterligare
insatser   som   erfordras   för    att
fullfölja   statsmakternas  intentioner
för utvecklingen av rättsväsendet.

Anslag för budgetåret 2002

Regeringen  har lagt fram  ett  förslag
till  fördelning  av  utgiftsramen   på
anslagen  inom  rättsväsendet  för   år
2002,    se   bilaga   3.   I   bilagan
sammanfattas   även   övriga   partiers
förslag.
Regeringens förslag innebär bl.a.  att
resursförstärkningen om 1 500  miljoner
kronor      skall      fördelas      på
polisorganisationen  (1  180   miljoner
kronor),   åklagarorganisationen    (15
miljoner  kronor), Ekobrottsmyndigheten
(10  miljoner kronor), domstolsväsendet
(120  miljoner  kronor), kriminalvården
(166          miljoner         kronor),
Rättsmedicinalverket    (7     miljoner
kronor)  och Brottsoffermyndigheten  (2
miljoner kronor).
I  motion  Ju445 (m), som justerats  i
utskottet, föreslås anslagsförändringar
som    innebär   en   ökning   av   den
fastställda  utgiftsramen  med  1   238
miljoner    kronor.   Motionsönskemålet
innebär       förstärkningar       till
polisorganisationen    (802    miljoner
kronor),  Säkerhetspolisen (20 miljoner
kronor),   åklagarorganisationen    (20
miljoner kronor), domstolsväsendet  (81
miljoner  kronor), kriminalvården  (312
miljoner          kronor)           och
Brottsoffermyndigheten   (3    miljoner
kronor).    Motionärerna   anser    att
regeringen  i  sitt budgetförslag  inte
tagit  tillräcklig hänsyn till  en  rad
faktorer.  De anför bl.a.  att  det  är
nödvändigt  att  öka  rekryteringen  av
poliser, öka kompetensen hos personalen
och    införskaffa   mer   och   bättre
utrustning. Förstärkningen  av  polisen
kommer  att  medföra ökade  behov  inom
åklagarorganisationen som också behöver
medel  för att kunna anlita utomstående
experter.      När      det      gäller
domstolsväsendet   framförs   att   det
pågående  förändringsarbetet av  hänsyn
till  rättssäkerheten inte bör  förenas
med  ytterligare besparingskrav utan  i
stället med ordentliga satsningar,  och
när  det  gäller kriminalvården  anförs
att   tillräckliga   resurser   är   en
förutsättning för att kunna bedriva  en
säker, modern och human kriminalvård.
Liknande   synpunkter  beträffande   i
första  hand polisen och kriminalvården
framförs  i  motionerna  Ju227,  Ju238,
Ju242,   Ju245,  Ju259,  Ju266,  Ju270,
Ju281,  Ju322, Ju325, Ju339,  N224  och
A228 (alla m). I motion U303 (m) begärs
att rättsväsendet skall tilldelas medel
för  att  Sverige fullt ut skall  kunna
delta i Eurojust.
I    motion    Ju368   (kd)   föreslås
anslagsökningar som innebär  en  ökning
av  den fastställda utgiftsramen med  1
000  miljoner kronor. Motionsönskemålet
innebär       förstärkningar       till
polisorganisationen    (380    miljoner
kronor),   åklagarorganisationen    (50
miljoner kronor), domstolsväsendet (180
miljoner  kronor), kriminalvården  (337
miljoner                       kronor),
Brottsoffermyndigheten   (3    miljoner
kronor)      och      bidrag       till
brottsförebyggande arbete (50  miljoner
kronor).    Satsningar    bör    enligt
motionärerna bl.a. göras på  att  utöka
polisorganisationen,          reformera
närpolisverksamheten    och    anskaffa
bättre    anpassad   utrustning    till
polisen.    Inom    åklagarverksamheten
måste,   som  även  framförs  i  motion
Ju331,  arbetet  med nyrekrytering  och
kompetensförstärkning        fortsätta.
Domstolsväsendet behöver extra resurser
för  att  skapa en arbetssituation  där
mål  kan avgöras på ett rättssäkert och
effektivt sätt med en bibehållen  lokal
förankring. Även Brottsoffermyndigheten
är,  vilket  också  framförs  i  motion
Ju394, i behov av en resursförstärkning
för  att  myndigheten skall kunna  leva
upp  till målen för verksamheten.  Inom
kriminalvården bör, som även  anförs  i
motion   Ju424,  särskilda   satsningar
göras    bl.a.   för   att    förstärka
programverksamheten och åtgärderna  mot
narkotika   på  anstalterna.  Slutligen
framställs  önskemål  om  en  kraftfull
satsning på brottsförebyggande arbete i
kommunerna.
I  motion Ju329 (kd) efterfrågas  fler
civilanställda  och  specialister  inom
polisen   och  i  motion   Ju404   (kd)
efterfrågas  åtgärder  för  att   korta
handläggningstiderna                vid
brottsutredningar. I motion So613  (kd)
begärs  insatser för att öka de  äldres
trygghet bl.a. avseende boendemiljön. I
motion  N373  (kd) begärs mer  resurser
till  rättsväsendet och i  motion  T470
(kd) krävs särskilda trafikåklagare.
I    motion    Ju444   (c)    föreslås
anslagsökningar som innebär  en  ökning
av den fastställda utgiftsramen med 320
miljoner    kronor.   Motionsönskemålet
innebär       förstärkningar       till
polisorganisationen   (219,5   miljoner
kronor),  kriminalvården (100  miljoner
kronor) och Brottsoffermyndigheten (0,5
miljoner kronor). Satsningar bör enligt
motionärerna  göras  på  en  ökning  av
såväl    antalet   poliser    som    på
civilanställd  personal  inom  polisen.
Vidare  behövs ett tillskott  av  medel
för  att,  i enlighet med vad som  även
anförs   i   motion  Ju311,   förbättra
behandlingsinnehållet i  kriminalvården
genom  att  bl.a. förstärka personalens
kompetens.      Slutligen       behöver
Brottsoffermyndigheten    ett     extra
tillskott  för  att öka  kunskapen  och
medvetenheten      om      brottsoffers
situation.
Liknande   synpunkter  beträffande   i
första  hand polisen framförs i  motion
Ju365  (c).  I motion Ju237 (c)  begärs
att   staten  skall  hjälpa  till   med
administrationen                     av
frivilligorganisationernas arbete.
I  motionerna  Ju450 och  Fi294  (båda
fp)    föreslås   anslagsökningar   som
innebär  en  ökning av den  fastställda
utgiftsramen  med 486 miljoner  kronor.
Motionsönskemålen               innebär
förstärkningar till polisorganisationen
(300          miljoner         kronor),
eklagarorganisationen   (10    miljoner
kronor), domstolsväsendet (100 miljoner
kronor),   Brottsoffermyndigheten   (20
miljoner          kronor)           och
rättshjälpskostnader    (56    miljoner
kronor).  Motionärerna anför bl.a.  att
det  inom  polisen behövs administrativ
personal  som  kan  frigöra  polis  för
renodlade      polisuppgifter,      att
åklagarorganisationen               och
domstolsväsendet behöver förstärkas och
att stödet till brottsoffer m.fl. måste
öka     genom     en    satsning     på
brottsofferjourer. Slutligen bör  medel
anslås  för att man skall kunna  återgå
till  de  regler som gällde för  allmän
rättshjälp före den 1 december 1997.
Liknande synpunkter framförs i  motion
N267  (fp) rörande polis, åklagare  och
domstolsväsendet.
I  motion Ju257 (kd, m, c, fp)  begärs
mer  resurser till polisen för att  öka
skyddet för företagare. I motion  Ju371
(c,  fp)  begärs  bl.a. ökade  resurser
till polisen för att öka insatserna mot
nazism och främlingsfientlighet  och  i
motion  So622 (m, v, kd, c, fp och  mp)
begärs  mer resurser till bl.a. polisen
för bekämpning av narkotika.
Moderata              samlingspartiet,
Kristdemokraterna,  Centerpartiet   och
Folkpartiet liberalerna fullföljer alla
sina  här  nämnda förslag  avseende  år
2002 med yrkanden avseende utgiftsramen
för  rättsväsendet för  åren  2003  och
2004. Dessa yrkanden har behandlats  av
finansutskottet    (se    2001/02:FiU1,
JuU1y).

Utskottets ställningstagande

Som   framgått   har   riksdagen   just
beslutat     om    utgiftsramen     för
rättsväsendet för år 2002,  ett  beslut
som  utskottet  i  sitt  yttrande  till
finansutskottet         (2001/02:JuU1y)
tillstyrkte.   Ett  bifall   till   här
aktuella  yrkanden skulle innebära  att
utgiftsramen   överskrids.   Motionerna
Ju227,   Ju237,  Ju238,  Ju242,  Ju245,
Ju257,   Ju259,  Ju266,  Ju270,  Ju281,
Ju311,   Ju322,  Ju325,  Ju329,  Ju331,
Ju339,   Ju365,  Ju368,  Ju371,  Ju394,
Ju404,   Ju424,  Ju444,  Ju445,  Ju450,
Fi294, U303, So613, So622, T470,  N224,
N267,  N373  och  A228 i  ifrågavarande
delar  avstyrks. Utskottet  tillstyrker
alltså    regeringens   förslag    till
fördelning på anslag inom utgiftsområde
4 Rättsväsendet.

Lagförslagen

Regeringen lägger i propositionen  fram
förslag om fortsatt giltighet av  lagen
(1999:613)  om  försöksverksamhet   med
videokonferens  i  rättegång  samt   om
ändring i lagen (1927:85) om dödande av
förkommen   handling   och   i    lagen
(2001:460)  om ändring i sekretesslagen
(1980:100).   De  båda  ändringslagarna
utgör   följdändringar  till   tidigare
lagstiftning. Lagförslagen återfinns  i
bilaga 2.
Utskottet    tillstyrker   regeringens
förslag med den ändring som framgår  av
punkten  2  i  utskottets förslag  till
riksdagsbeslut.

Polisväsendet

Utskottets förslag i korthet
I    detta    avsnitt   redogörs    för
polisväsendets      resultat      under
verksamhetsåret  2000. Utskottet  delar
regeringens  bedömning  att  polisen  i
stort fullgjort de mål som ställts  upp
för    dess   verksamhet,    men    att
ytterligare  insatser  krävs  på  vissa
områden.   I  avsnittet  tar  utskottet
vidare     ställning     till     vilka
prioriteringar  som  bör   ligga   till
grund för polisens verksamhet under  år
2002.  Utskottet  behandlar  också  ett
stort   antal  motionsyrkanden  rörande
resursfördelningen  mellan   de   olika
polismyndigheterna,  vilka  brott   som
polisen    bör   prioritera    i    sin
verksamhet,  behovet av  att  fullfölja
närpolisreformen,     polisstyrelsernas
roll,  hur  samverkan inom polisen  kan
förbättras,         polisförsörjningen,
polisutbildningen    och     Nationella
insatsstyrkans          organisatoriska
hemvist.   Utskottet   föreslår,    med
anledning av tre mo-tionsyrkanden,  ett
tillkännagivande  om   att   Nationella
insatsstyrkan   skall  överföras   till
Rikspolisstyrelsen.              Övriga
motionsyrkanden      avstyrks       med
hänvisning    till   bl.a.   genomförda
reformer samt pågående utredningar  och
beredningsarbete.                Jämför
reservationerna 1-11.

Inledning

Polisens  verksamhet  syftar  till  att
förebygga     och     beivra     brott,
upprätthålla   allmän    ordning    och
säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra
allmänheten skydd och annan hjälp.
Rikspolisstyrelsen     är      central
förvaltningsmyndighet för polisväsendet
och   har  tillsyn  över  detta.   Till
Rikspolisstyrelsen                  hör
Säkerhetspolisen,   Rikskriminalpolisen
och  Polishögskolan. Till polisväsendet
hör   också   Statens  kriminaltekniska
laboratorium, som är en myndighet under
Rikspolisstyrelsen.  Rikspolisstyrelsen
är   också   ansvarig   myndighet   för
totalförsvarsfunktionen   Ordning   och
säkerhet    m.m.,    som    hör    till
utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Inom     varje    län     finns     en
polismyndighet   som    ansvarar    för
polisverksamheten där. För ledningen av
polismyndigheten        finns        en
polisstyrelse.    Den     består     av
myndighetens chef och det antal  övriga
ledamöter   som  regeringen  bestämmer.
Regeringen   utser  de  ledamöter   som
utöver   polischefen   skall   ingå   i
styrelsen.
Den  31 december 2000 fanns det 22 294
anställda inom polisen (se tabell).  Av
dem  var  16  089  poliser  och  6  205
civilanställda. Jämfört med utgången av
år  1999  hade  antalet  civilanställda
ökat  med  397.  Antalet  poliser  hade
minskat med 112.


År   Antalet     Därav       Därav
anställd    poliser     civilanställ
a                       da
den 31
december
1997
22 755      16 783      5 972
1998
21 951      16 429      5 522
1999
22 009      16 201      5 808
2000
22 294      16 089      6 205
Under          behandlingen          av
budgetpropositionen har utskottet  haft
en  utfrågning  där representanter  för
Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen
medverkat.

Resultatuppföljning

De övergripande målen för polisväsendet
är   att   tillförsäkra  den   enskilde
rättssäkerhet     och    rättstrygghet,
förebygga och upptäcka brott  samt  att
se   till  att  den  som  begått  brott
identifieras  och  lagförs.   I   detta
avsnitt  redovisas resultatet  fördelat
på  de  olika  verksamhetsmål  som  det
övergripande målet brutits ned på.

Polisorganisationen

Följande  verksamhetsmål  ställdes  upp
för år 2000.
Varje  polismyndighet skulle  utarbeta
en  brottsförebyggande strategi där det
också   framgår  hur  och   med   vilka
myndigheter      och     organisationer
samverkan skall ske. Polismyndigheterna
skulle också se till att strategin  får
genomslag i det dagliga polisarbetet.
Ingripandeverksamheten            samt
övervakningen av den allmänna ordningen
skulle    bedrivas   rättssäkert    och
effektivt.   Särskilda   ansträngningar
skulle  göras för att utveckla  en  väl
fungerande styrning och uppföljning  av
verksamheten.
Polisen  skulle utveckla en  nationell
strategi  för  trafikövervakningen  och
medverka   till   att   de   nationella
trafiksäkerhetsmålen om  färre  skadade
och dödade i trafiken uppnås.
Polisens   brottsutredande  verksamhet
skulle  bedrivas rättssäkert, effektivt
och   på   ett   ändamålsenligt   sätt.
Produktiviteten   och   kvaliteten    i
utredningsverksamheten skulle öka.
Polisen  skulle  vidare  delta  i  och
utveckla       det      internationella
polissamarbetet för att bl.a.  motverka
den    grova   och   gränsöverskridande
brottsligheten samt se till att polisen
var    fullt    redo    att    tillämpa
Schengenregelverket.
Polisens  bemötande av och  stöd  till
brottsoffer  och vittnen  skulle  ägnas
särskild uppmärksamhet.
Slutligen     skulle    polisen     ge
allmänheten  god service,  bl.a.  genom
att öka sin tillgänglighet.
I      det      följande      beskrivs
polisorganisationens    resultat    och
regeringens bedömning med fokus  på  de
nu    angivna   målen.   Avslutningsvis
redovisar utskottet sin uppfattning.
Såvitt     gäller     verksamhetsmålet
avseende  brottsförebyggande verksamhet
kan  det  konstateras att det  år  2000
anmäldes  drygt  1,2  miljoner   brott,
vilket  var  ca 2 % fler  än  år  1999.
Polismyndigheterna har  under  år  2000
inlett       ett       arbete       med
brottsförebyggande  strategier  som  är
grundade på lokala problem-analyser och
som  möjliggör uppföljning och  analys.
Rikspolisstyrelsen bedömer att samtliga
polismyndigheter under år  2001  kommer
att    hinna    arbeta   fram    sådana
strategier.  Myndigheterna  har  också,
som en följd av detta arbete, satsat på
åtgärder      som      metodutveckling,
utbildning,           kvalitetssäkring,
förstahandsåtgärder,  teknikanvändning,
åtgärdsprogram,  samverkan,  samordning
och uppföljning. Några polismyndigheter
har  förstärkt  sina åtgärder  för  att
bekämpa   våldsbrott  utomhus,   främst
misshandel,   i   samband   med   olika
nöjestillställningar. Flera myndigheter
har  också redovisat konkreta  åtgärder
för    att   komma   till   rätta   med
personrånen   genom   kartläggning   av
sådana ungdomsgrupper som misstänks för
brottslig   verksamhet.  Vid   samtliga
polismyndigheter  finns  kontaktmän   i
narkotikafrågor.  Polisen  är  dessutom
representerad i så gott som samtliga de
ca  200  lokala brottsförebyggande  råd
som   bildats   sedan  det   nationella
brottsförebyggande          programmets
tillkomst.
Verksamhetsmålet               rörande
brottsförebyggande arbete hänger  också
samman    med    hur   närpolisreformen
genomförts.  I oktober 2000  redovisade
Rikspolisstyrelsen    sin    syn     på
närpolisarbetets  utveckling  och  dess
framtida  innehåll  och  form.   Enligt
Rikspolisstyrelsen   finns    det    en
uppenbar  risk  att  utvecklingen   går
tillbaka     mot    en    händelsestyrd
utrycknings-  och  utredningsverksamhet
om inte närpolisverksamheten konsekvent
drivs  vidare.  Eftersom de  personella
resurserna inte varit tillräckliga  har
närpoliser tagits i anspråk  för  akuta
utryckningar      och      prioriterade
utredningar  i högre grad  än  vad  som
skulle   ha  varit  fallet  med  större
resurser.  I  maj  2001  slutredovisade
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) dessutom
sin granskning av närpolisreformen, Hur
-  var  -  närpolis. En  granskning  av
närpolisreformen (BRÅ-rapport  2001:5).
Av  rapporten  framgår  bl.a.  att  det
problemorienterade   arbetet    behöver
utvecklas                  ytterligare.
Närpolisområdenas handlingsplaner bör i
högre  utsträckning än i  dag  anpassas
till lokala förhållanden så att de  kan
fungera     som    styrdokument     för
verksamheten.
Ett  syfte  med  närpolisreformen  var
att    verksamheten   skulle   bedrivas
problemorienterat i nära samverkan  med
dem  som  bor och verkar i  området.  I
fråga    om    det   problemorienterade
arbetssättet    nämns     bl.a.     att
grundutbildningen   på   Polishögskolan
alltmer     fokuserats      på      ett
problemorienterat      analys-      och
planeringsarbete. De  studerande  sätts
att  lösa vardagliga polisiära  problem
med        nya,        kunskapsbaserade
arbetsmetoder.        Vidare        har
Rikspolisstyrelsen tagit initiativ till
insatser  för vidareutbildning,  främst
strategiska      utbildningar       för
arbetsledare  m.fl., samt  startat  ett
flertal   utvecklingsprojekt   ute    i
polisväsendet. I flera  län  har  också
regionala sammankomster hållits för att
möjliggöra     erfarenhetsutbyte     på
området.  Det är svårt att mäta  graden
av  genomslag  av problemorientering  i
verksamheten. Ett enkelt och grovt mått
är  hur väl arbetstidsförläggningen har
anpassats  efter  verksamhetens  behov.
Från   och  med  den  1  januari   2000
ändrades                 polisväsendets
arbetstidsavtal. Polismyndigheterna har
därigenom  fått  ökade möjligheter  att
styra förläggningen av arbetstiden till
tider då behovet av personal är störst.
En jämförelse mellan åren 1997 och 2000
visar   att   polisen  nu   arbetar   i
genomsnitt  fler timmar per  vecka  och
att andelen poliser med arbetstider som
planeras  i kortare perioder  har  ökat
något.
Vad  härefter  gäller verksamhetsmålet
rörande ordning och säkerhet anges  att
antalet   polisingripanden  ökade   med
drygt 5 % under perioden 1998-2000.  Av
totalt  ca  1  200 000 ingripanden  har
däremot  antalet som lett till  brotts-
anmälan,      primärrapport       eller
omhändertagande minskat  från  391  924
till         321  774  sedan  år  1998.
Ungefär  hälften  av polismyndigheterna
har integrerat ingripandeverksamheten i
närpolisområdenas   verksamhet.   Dessa
myndigheter  har också en större  andel
personal  med periodplanerad  arbetstid
samt    har   i   större   utsträckning
utarbetat handlingsplaner för att styra
ingripandeverksamheten  bättre.  Enligt
Rikspolisstyrelsen återstår det dock en
hel      del     att     göra     innan
handlingsplanerna   får   genomslag   i
verksamheten.  Det finns  också  enligt
Rikspolisstyrelsen  utrymme   för   att
utveckla det problemorienterade arbetet
inom ingripandeverksamheten, bl.a.  när
det  gäller analysarbetet. Analyser  av
brottslighet  bör t.ex.  avgöra  vilken
personalresurs  som  skall  finnas  vid
varje tillfälle.
Vad     härefter    gäller    polisens
medverkan    för   att   uppfylla    de
nationella   trafiksäkerhetsmålen   kan
följande  nämnas. Antalet  rapporterade
trafikbrott  fortsatte  att   öka   och
uppgick  år  2000 till  378  778.  Även
antalet                    rapporterade
trafiknykterhetsbrott   ökade.    Detta
förklarar Rikspolisstyrelsen med att en
nollgräns  för  narkotika  infördes   i
mitten av år 1999. Antalet rapporterade
för  drograttfylleri ökade med  121  %.
Polisen utfärdade under år 2000  totalt
213 274 ordningsförelägganden i samband
med  trafikövervakningen, vilket är  en
ökning  med  knappt 15 000 jämfört  med
året  före. På regeringens uppdrag  har
Rikspolisstyrelsen   tagit   fram    en
nationell    strategi   för    polisens
trafikövervakning.  Den  innehåller  en
satsning    på    arbete    mot    höga
hastigheter, onykterhet i trafiken  och
bristande         användning         av
skyddsutrustning,    t.ex.    bilbälte.
Rikspolisstyrelsen bedriver  också  ett
försöksprojekt      med      automatisk
hastighetsövervakning, vilket visar  på
goda resultat.
Utvecklingen        av        polisens
brottsutredande verksamhet åskådliggörs
i följande tabell.

År  Inkom  Till    Genomst  Bala varav
na     åklaga  röm-     ns   >1 år
re      ningsti
ärend          der      31.1
en                      2
199    1       192       41  187  40 672
7    157       482    dagar  909  (21 %)
164
199    1       185       47  164  39 797
8    169       430    dagar  630  (24 %)
950
199    1       168       48  160  30 895
9    163       228    dagar  566  (19 %)
903
200    1       186       44  155  29 800
0    172       655    dagar  173  (19 %)
951
Genomströmningstiderna - som  redovisas
med  en  genomsnittssiffra - har alltså
minskat,   liksom  antalet  balanserade
ärenden. Antalet ärenden som redovisats
till  åklagare  har ökat  till  ungefär
samma nivå som år 1998.
Samarbetet  mellan polis och  åklagare
har  fördjupats. Ett aktivt  stöd  från
åklagarna, polisens vidgade möjligheter
att  vara  förundersökningsledare  samt
lokala       överenskommelser        om
förundersökningsledning  mellan   polis
och  åklagare  har  bidragit  till  att
förbättra                      polisens
förundersökningsverksamhet. Polisen har
också blivit bättre på att hantera  den
stora   mängd  ärenden  som  inte   har
tydliga    utredningsuppslag.   Däremot
anser  Rikspolisstyrelsen  att  polisen
inte i samma utsträckning blivit bättre
på  att utreda inkomna ärenden och  att
identifiera dem som begått brott.
Vad   gäller   bekämpningen   av    de
allvarligaste            brottstyperna,
våldsbrott,     narkotikabrott      och
ekonomisk      brottslighet,      anser
Rikspolisstyrelsen                  att
utredningsverksamheten               är
tillfredsställande.
Utvecklingen  i  fråga  om  våldsbrott
beskrivs i följande tabell.

År  Inko  Till    Genomst  Bala  varav
mna   åklaga  röm-     ns    >1 år
re      ningsti
ären          der      31.1
den                    2
199  57    19 454      127    27   5 831
7    84              dagar   174  (21 %)
4
199  58    20 036      138    24   5 197
8    89              dagar   436  (21 %)
0
199  61    18 391      143    24   4 007
9    21              dagar   610  (16 %)
7
200  62    17 726      129    23   3 816
0    25              dagar   330  (16 %)
7
Som  framgår  av tabellen  har  antalet
anmälda  våldsbrott ökat.  Däremot  har
andelen    till   åklagare   redovisade
våldsbrottsärenden    minskat.     Även
antalet    balanserade   ärenden    har
minskat.         Samtidigt          har
utredningskostnaden   sedan   år   1998
stigit  med  ca  23 %  till  drygt  1,2
miljarder     kronor      år      2000.
Utredningskostnaden     per      ärende
redovisat till åklagare har under denna
tid  ökat anmärkningsvärt, från 49  879
kr till 70 199 kr.
Särskild  uppmärksamhet  skulle  ägnas
bl.a.  våld  mot kvinnor och  övergrepp
mot   barn.  I  denna  del  anförs  att
särskilda utbildningssatsningar  gjorts
för     att    ytterligare    förbättra
personalens attityder och bemötande  av
kvinnor  som  utsatts för våld.  Vidare
pågår  ett  arbete med att utveckla  en
modell  för  hotbildsbedömningar.   Den
tekniska  utrustning som har  betydelse
för  utsatta kvinnors skydd,  t.ex.  de
s.k.   larmpaketen,  har   förbättrats.
Rikspolisstyrelsen  och   Riksåklagaren
samverkar   också  för  att   förbättra
rutinerna  i  besöks-förbudsärenden.  I
fråga   om   arbetet   med   barn   har
Rikspolisstyrelsen tagit  fasta  på  de
förslag      som     Kommittén      mot
barnmisshandel    lämnade    i     sitt
delbetänkande    om    polisens     och
åklagarnas    handläggningstider    och
arbetsmetoder  i barnmisshandelsärenden
(SOU   2000:42),  bl.a.   genom   ökade
satsningar  på  utbildning   i   frågor
rörande familjevåld. Rikspolisstyrelsen
genomförde  också  under  år  2000   en
inventering av polisens arbete med barn
som  direkt eller indirekt utsätts  för
brott.       Erfarenheterna        från
inventeringen jämte förslag kommer  att
redovisas  i  en rapport.  Denna  skall
ligga  till  grund  för  det  fortsatta
arbetet med att förbättra verksamheten.
Utvecklingen      i      fråga      om
narkotikabrottsligheten   beskrivs    i
följande tabell.

År  Inkom  Till    Genomst  Bala varav
na     åklaga  röm-     ns   > 1 år
re
ärend          ningsti  31.1
en             der      2
199   21    15 621       74    5     803
7    979              dagar  900  (14 %)
199   22    16 277       76    5     938
8    471              dagar  687  (16 %)
199   22    15 813       81    5     786
9    172              dagar  941  (13 %)
200   22    16 378       87    5     701
0    963              dagar  970  (11 %)
Antalet  inkomna narkotikabrottsärenden
har  alltså varit i stort sett konstant
under  senare  år. Resultatet  varierar
dock mellan polismyndigheterna. Antalet
inkomna   narkotikabrottsärenden    har
minskat   mest   i  Södermanland,   som
uppgivit      att     personal      för
narkotikabekämpning fått tas i  anspråk
för      ingripandeverksamheten.      I
Stockholms  län  har  antalet   inkomna
ärenden  legat på en jämn nivå från  år
1998   till  och  med  år  2000.   Även
utredningskostnaden                 för
narkotikabrottsligheten  har  legat  på
ungefär samma nivå de senaste åren. Den
uppgick  under år 2000 till knappt  430
miljoner  kronor. Antalet ungdomar  som
var   misstänkta   för   narkotikabrott
fortsatte  liksom förra året  att  öka.
Vidare  har  enligt  Rikspolisstyrelsen
hotet  från  kriminella  personer  från
främst   Ryssland   och   de   baltiska
staterna  ökat såvitt gäller narkotika-
och dopningsbrottslighet.
Utvecklingen  i  fråga  om   ekonomisk
brottslighet   redovisas   i   följande
tabell.

År  Inko  Till    Genomst  Bala  varav  >
mna   åklaga  röm-     ns    1 år
re
ären          ningsti  31.1
den           der      2
199   3     1 743      283     2 970 (35
7    12              dagar   747      %)
9
199   3     1 875      297     2 787 (31
8    13              dagar   506      %)
5
199   1       874      318     1 614 (37
9    75              dagar   646      %)
2
200   1       599      331     1 545 (39
0    30              dagar   363      %)
3
Som   framgår   av  tabellen   minskade
antalet inkomna ärenden under år  2000,
liksom  antalet ärenden i balans.  Även
utredningskostnaden                 för
ekobrottsligheten minskade. Jämfört med
år  1999 sjönk utredningskostnaden  med
ca   4  %  till  102  miljoner  kronor.
Ekobrottsbekämpningen har  trots  detta
den  klart  högsta  utredningskostnaden
såväl   i   förhållande  till   antalet
ärenden  som redovisades till  åklagare
som till inkomna ärenden.
Ett  annat  område  som  skulle  ägnas
särskild  uppmärksamhet var  brott  med
rasistiska,  främlingsfientliga   eller
homofobiska inslag. I denna del  anförs
att  utvecklingen av antalet brott  med
sådana motiv är svårbedömd. Uppgifterna
från  polismyndigheterna tyder dock  på
en ökning. Polismyndigheterna har under
året  prioriterat  insatser  mot  denna
brottslighet.     Vid     de     flesta
myndigheterna                       har
Kriminalunderrättelsetjänsten   intagit
en central roll i bekämpningen av dessa
brott.  I  vissa myndigheter har  också
särskilda   satsningar  gjorts,   t.ex.
genom utbildning av kontaktpersoner.
Även  bekämpning av miljöbrott  skulle
under    år    2000   ägnas    särskild
uppmärksamhet, bl.a. avsatte polisen 11
miljoner   kronor  för  detta  ändamål.
Medlen   har  använts  för  utbildning,
sammankomster   för  erfarenhetsutbyte,
utveckling  av samarbetet med  åklagare
och  tillsynsmyndigheter samt inköp  av
utrustning. Vid Rikskriminalpolisen har
en miljöbrottsrotel inrättats som skall
ha      en      aktiv      roll       i
utbildningsinsatserna  och  därmed   ge
kontinuitet     och     kunskap      på
miljöbrottsområdet.
Vidare  skulle  särskild uppmärksamhet
ägnas åt ungdomsbrottsligheten. I denna
del  framgår  att  andelen  ungdomar  i
åldern   12-17  år  som  var   skäligen
misstänkta för brott minskat de senaste
två    åren.   Samtidigt   har    såväl
genomströmningstiden                som
utredningskostnaden  per   ärende   som
redovisats    till    åklagare    eller
socialförvaltning    ökat.    Betydande
skillnader  finns härvid  mellan  olika
län.
Såvitt     gäller     verksamhetsmålet
avseende  stöd  till  brottsoffer   och
vittnen    framgår    det    att    sju
polismyndigheter   har   redovisat   en
positiv  utveckling under året när  det
gäller    myndigheternas   stöd    till
brottsoffer.     Vidare     har     sex
polismyndigheter              genomfört
brottsofferundersökningar  där   frågor
som    rör    bostadsinbrott    ingått.
Resultaten   av   dessa  undersökningar
visar att i genomsnitt 80 % varit nöjda
med  det stöd som polisen givit dem som
utsatts för bostadsinbrott. Vidare  har
Rikspolisstyrelsen,  i  samverkan   med
Riksåklagaren,  Kriminalvårdsstyrelsen,
Domstolsverket                      och
Brottsoffermyndigheten,  utarbetat  ett
förslag         till         nationellt
handlingsprogram för skydd av  vittnen,
måls-ägande  och  andra  bevispersoner.
Enligt  regeringen kan förslaget utgöra
en utgångspunkt för ett sådant program.
Eftersom  det  i  vissa  delar   kräver
lagstiftning avser regeringen dock  att
tillkalla  en utredare med uppdrag  att
vidareutveckla handlingsprogrammet  och
lämna     förslag    på     erforderlig
lagstiftning.  Rikspolisstyrelsen   har
också  fått  i uppdrag att utarbeta  en
handlingsplan  över  hur   brottsoffers
berättigade   krav  på  polisen   skall
uppfyllas.         Vidare         skall
Rikspolisstyrelsen            genomföra
brottsofferutbildning samt utarbeta  en
metod  för  att  mäta  hur  brottsoffer
känner sig bemötta.
Såvitt  gäller målet om  att  delta  i
och    utveckla   det   internationella
polissamarbetet  redovisas   bl.a.   de
åtgärder  som  vidtagits  inom  polisen
inför  Sveriges inträde i det operativa
Schengensamarbetet samt de åtgärder som
vidtagits  inom Europeiska unionen  för
att  skydda euron mot förfalskning. Det
redogörs    också   för    arbetet    i
Aktionsgruppen     mot      organiserad
brottslighet  i  Östersjöområdet.  Inom
ramen  för  detta arbete genomförs  ett
konkret och praktiskt samarbete  mellan
länderna   kring   Östersjöns   polis-,
åklagar-, tull-, skatte- samt kust- och
gränsbevakningsmyndigheter.  Gemensamma
operationer  genomförs  löpande  främst
inom    områdena   illegal   migration,
narkotika, stulna fordon, högbeskattade
varor   och   penningtvätt.   Slutligen
redogörs  för  Europols verksamhet.  Av
redogörelsen  framgår  bl.a.   att   de
operativa    inslagen    i     Europols
verksamhet   ökat  samt   att   Europol
tillsammans   med  olika  medlemsstater
deltagit   i   ett   flertal    lyckade
operationer   när  det   gäller   t.ex.
barnpornografi       på       Internet,
narkotikahandel  och   stulna   fordon.
Europol  har  också genomfört  analyser
som    ett   led   i   medlemsstaternas
kriminalunderrättelseverksamhet. Sådana
analysprojekt har bidragit  till  flera
framgångsrika    brottsutredningar    i
medlemsstaterna.
Vad  slutligen gäller verksamhetsmålet
rörande  polisens stöd till allmänheten
är  Rikspolisstyrelsen av uppfattningen
att      allmänheten     anser      att
polismyndigheternas         servicenivå
generellt  sett är relativt hög.  Många
polismyndigheter     har     förbättrat
tillgängligheten    genom    att     ha
kvällsöppet,  inrätta s.k. call-centers
och   utöka  möjligheten  att   använda
Internet.
Regeringen   har  med   anledning   av
verksamhetsmålen anfört bl.a. följande.
I        fråga       om       polisens
brottsförebyggande   verksamhet   anser
regeringen  att polisen,  framför  allt
genom  ett problemorienterat  arbete  i
närpolisområdena, kan  bidra  till  ett
framgångsrikt        brottsförebyggande
arbete,  bl.a. genom åtgärder  för  att
förebygga          ungdomsbrottslighet.
Regeringen  ser härvid positivt  på  de
brottsförebyggande initiativ som  flera
polismyndigheter  har  tagit  för   att
bekämpa  våldsbrott som  är  relaterade
till  nöjesplatser och för  att  minska
personrånen.   Enligt  regeringen   bör
polisen även satsa mer på att förebygga
tillgrepps-    och   skadegörelsebrott.
Dessa  brott kan med fördel bekämpas  i
samband  med  andra lokala aktörer  och
med  de  metoder för problemorienterat,
förebyggande polisarbete som på  senare
år  utvecklats i polisverksamheten. Det
är också, anför regeringen, viktigt att
det  påbörjade arbetet med att  utforma
och      använda     brottsförebyggande
strategier fortsätter.
I   fråga  om  närpolisreformen  anser
regeringen   att   tecknen    på    att
närpolisens förebyggande verksamhet får
stå    tillbaka    för    händelsestyrd
verksamhet väcker oro. Regeringen delar
härvid  Rikspolisstyrelsens uppfattning
att  en  orsak  till problemen  är  den
minskning  av  polisens  resurser   som
gjorts.  Genom den stora  satsning  som
regeringen    nu    föreslår     kommer
polisorganisationen   emellertid    att
förstärkas.  På  så  sätt  får  polisen
möjligheter  att  låta olika  uppgifter
samverka   i  stället  för  att   störa
varandra.
När  det gäller polisens övergång till
ett  mer  problemorienterat  arbetssätt
konstaterar   regeringen   att   arbete
pågår, men att mycket återstår att göra
innan   detta  arbetssätt  fått   fullt
genomslag  i verksamheten. Bland  annat
är     en    ökad    integrering     av
polisverksamhetens olika uppgifter  och
en  samlad  styrning  viktigt.  Polisen
måste också anpassa arbetstiderna  till
vad  arbetsuppgifterna kräver på  lokal
nivå.  I denna del anser regeringen,  i
likhet  med Rikspolisstyrelsen, att  de
nya arbetstidsavtalen bör leda till  en
ökning  av  den  totalt arbetade  tiden
samt att arbetstiden kan förläggas till
tider  när behovet av personal  är  som
störst. Regeringen avser att följa  hur
polisen  anpassar  arbetstiderna   till
verksamhetens behov.
Vad  gäller  verksamhetsmålet  rörande
ordning  och säkerhet anför  regeringen
att  det  finns anledning att analysera
den stora mängd ingripanden som polisen
gör  varje år och som varken leder till
brottsanmälan,   primärrapport    eller
omhändertagande. Uppdragen kan vara  av
en  typ  som  ligger  utanför  polisens
huvuduppgifter. Enligt  regeringen  bör
Rikspolisstyrelsen   undersöka   frågan
inom ramen för det generella målet  att
arbeta effektivt och rationellt. Bättre
underlag   krävs  för   personal-   och
verksamhetsplanering                för
ingripandeverksamheten.  Polisen  skall
snabbt kunna vara på plats när enskilda
behöver hjälp av polisen.
När  det gäller polisens medverkan för
att      uppfylla     de     nationella
trafiksäkerhetsmålen   är   regeringens
bedömning  att  det  problemorienterade
arbetssättet på ett tydligt  sätt  fått
genomslag   i   polisens   arbete   med
trafikövervakning.        Övervakningen
baseras  på  kunskap om vilka  faktorer
som  ger trafikolyckor särskilt  farlig
utgång,  och  mycket  av  arbetet   har
förlagts  till  tider och  platser  där
erfarenheten  visar att trafikproblemen
är   störst.   Enligt  regeringen   har
polisen  med  den nationella  strategin
för    trafikövervakning    ytterligare
förbättrat sina möjligheter att bidra i
samhällets  ansträngningar  att  minska
antalet  dödade i trafiken. Att antalet
döda  i trafiken ökat trots att polisen
ökat sina insatser på området visar att
polisen  inte kan påverka alla faktorer
som  orsakar  olyckor.  Till  dess  att
samhället kommit till rätta med  övriga
faktorer   är  det,  anför  regeringen,
angeläget att polisen behåller den höga
nivån      på      trafikövervakningen.
Regeringen  bedömer också  arbetet  med
automatisk  hastighetsövervakning   som
värdefullt.   Ytterligare    satsningar
kommer  enligt regeringen att göras  på
den verksamheten.
I  fråga  om  polisens brottsutredande
verksamhet  anför  regeringen  att  det
fortfarande finns mycket att  göra  för
att höja effektiviteten i verksamheten.
Bland de prioriterade uppgifterna finns
enligt     regeringen    en    fortsatt
utveckling   av  förstahandsåtgärderna,
bättre  system för det utredningsarbete
som            påbörjas           sedan
förstahandsåtgärderna  genomförts   och
fortsatt  förbättring av den  polisiära
förundersökningsledningen.   Regeringen
noterar   med  tillfredsställelse   att
Rikspolisstyrelsen är utförlig i  dessa
delar        i        de       slutliga
planeringsförutsättningarna  för   åren
2001-2003.   Regeringen    ser    också
positivt på att polisen under  år  2000
fortsatt   att  satsa  på  att   minska
balanserna  och genomströmningstiderna.
Positivt  är  också  att  polisen  ökat
användningen av ordningsbot. Vad gäller
samarbetet  mellan polis  och  åklagare
pekar  regeringen på att  arbete  pågår
för att förbättra detta samarbete.
I   sammanhanget   nämner   regeringen
också  att  den  i  december  2000  har
tillsatt  en  särskild  beredning   som
skall    verka    för    rättsväsendets
utveckling  (dir. 2000:90). Beredningen
skall bl.a. undersöka möjligheterna att
förkorta genomströmningstiderna och  på
andra           sätt          förbättra
brottsutredningsverksamheten.       Ett
första delbetänkande har lämnats i juli
2001,  Snabbare  lagföring  1  -  Några
förslag    till    förenklingar    (SOU
2001:59), och före utgången av år  2003
skall  beredningen redovisa läget  inom
rättsväsendet   för   de   frågor   som
ankommer  på beredningen samt lämna  en
plan  för det fortsatta arbetet. Vidare
nämner  regeringen att den  i  december
2000  har  tillsatt  en  parlamentarisk
kommitté som skall granska den ordinära
tillsynen      av      polisen      och
åklagarväsendet (dir. 2000:101). Syftet
med  utredningen är att säkerställa att
medborgarnas  krav  på  en  demokratisk
insyn    och   kontroll   skall   kunna
tillgodoses  på  bästa sätt.  Uppdraget
skall  redovisas  senast  den  28  juni
2002.
Vad   gäller   polisens   arbete   med
våldsbrott  konstaterar regeringen  att
flera  uppgifter  pekar  på  att  detta
utvecklats  i  oönskad  riktning.  Både
antalet   och   andelen   ärenden   som
redovisats  till åklagare  har  minskat
och   utredningskostnaden   har   ökat.
Polisen  bör  därför enligt  regeringen
snarast  analysera utvecklingen  och  i
förekommande   fall   vidta    lämpliga
motåtgärder.   Regeringen   ser    dock
positivt på att Rikspolisstyrelsen i de
slutliga    planeringsförutsättningarna
för  2001-2003 förespråkar  förbättrade
åtgärder     i     initialskedet     av
utredningarna  och utvecklad  samverkan
med åklagarmyndigheterna.
Vad   gäller  våld  mot  kvinnor   och
övergrepp   mot  barn  ser   regeringen
positivt  på de åtgärder som vidtagits.
Enligt   regeringen  finns   det   dock
fortfarande   behov  av  att   utveckla
polisväsendets   förmåga    att    göra
hotbildsbedömningar.
I   fråga  om  narkotikabrottsligheten
konstaterar   regeringen   att    flera
uppgifter   pekar   på   att    polisen
nationellt  sett lyckats  bibehålla  en
hög   nivå   i   narkotikabekämpningen.
Samtidigt har ungdomars missbruk av och
nyfikenhet på narkotika ökat på  senare
år.  Det  är  därför, anför regeringen,
positivt att polisen riktar mer av  sin
uppmärksamhet  på att identifiera  unga
missbrukare.
I   fråga  om  utvecklingen   av   den
ekonomiska  brottsligheten  konstaterar
regeringen att den minskning av inkomna
ärenden  som skett under år  2000  lett
till  bl.a. minskade balanser. För  att
nå målet för den utredande verksamheten
-  att  så stor andel brott som möjligt
klaras  upp - är det, anför regeringen,
dock     angeläget     att     polisens
arbetsmetoder    effektiviseras     och
vidareutvecklas.      Eftersom      ett
välfungerande brottsförebyggande arbete
krävs      för      en     framgångsrik
ekobrottsbekämpning   är   det    också
angeläget  att  förutsättningar  skapas
för       att       förbättra       det
brottsförebyggande arbetet.  Satsningar
måste  vidare göras för att säkerställa
och  vidmakthålla kompetensen  hos  den
personal  inom  polisen som  handlägger
ekobrott.
Vad  gäller bekämpningen av miljöbrott
anför  regeringen att  antalet  anmälda
miljöbrott ökat kraftigt på senare  år,
vilket visar att polisen, åklagarna och
tillsynsmyndigheterna kommit en god bit
på  vägen  för  att  utveckla  nya  och
effektivare      arbetsmetoder      och
arbetsformer                       inom
miljöbrottsbekämpningen. Regeringen ser
också positivt på att polisen tagit  en
rad initiativ för att förbättra arbetet
på detta område.
När      det     slutligen      gäller
ungdomsbrottsligheten anför  regeringen
att   den   minskning   av   misstänkta
ungdomar  som skett bl.a. kan  bero  på
att     polismyndigheterna    genomfört
framgångsrika förebyggande insatser mot
utomhusvåldet,      vilket      minskar
ungdomsbrottsligheten i  stort.  Enligt
regeringen är dock de ökningar av såväl
genomströmningstiden                som
utredningskostnaden   som   skett   för
ungdomsärenden anmärkningsvärda. Det är
därför   en   angelägen   uppgift   för
Rikspolisstyrelsen                  och
polismyndigheterna att analysera  denna
utveckling. Det är också angeläget  att
polisen   vidtar   åtgärder   för   att
motverka   nyrekryteringar  till   s.k.
kriminella    karriärer    genom    att
identifiera unga gärningsmän.
I  fråga  om verksamhetsmålet avseende
stöd   till  brottsoffer  och   vittnen
framhåller  regeringen  vikten  av  att
arbetet  med att förbättra brottsoffers
ställning  och att skydda bevispersoner
vidareutvecklas.     Den      aviserade
utredningen   rörande  handlingsprogram
för  bevispersoner får inte medföra att
det  arbete som bedrivs i dag  med  att
skydda   hotade   personer   avstannar.
Myndigheterna  måste  alltså  fortsätta
att utveckla och samordna sin skyddande
verksamhet.
Vad    gäller    det   internationella
polissamarbetet  anser  regeringen  att
Rikspolisstyrelsen                  och
polismyndigheterna        på        ett
förtjänstfullt     sätt     möjliggjort
Sveriges   operativa  anslutning   till
Schengensamarbetet. Mot bakgrund av att
gränskontrollverksamheten med anledning
av    Schengensamarbetet   är   i    en
inledningsfas är det dock  viktigt  att
Rikspolisstyrelsen kontinuerligt följer
upp  och  analyserar  tillämpningen  av
Schengenregelverket.   Regeringen   ser
också  positivt  på  de  åtgärder   som
vidtagits inom ramen för Aktionsgruppen
mot    organiserad    brottslighet    i
Östersjöområdet. Enligt regeringen  bör
Sverige fortsätta att aktivt medverka i
detta  samarbete, och  berörda  svenska
myndigheter    bör   säkerställa    ett
effektivt    deltagande     i     bl.a.
arbetsgrupper   och   olika   operativa
åtgärder.  I  fråga  om  Europol  anför
regeringen bl.a. att Sverige kommer att
arbeta för att verksamheten vid Europol
dven  i fortsättningen inriktas på  det
operativa arbetet.
Vad  slutligen gäller verksamhetsmålet
rörande  polisens stöd till allmänheten
anser  regeringen att polisen  i  stort
uppfyller  de  mål som  satts  upp  för
service och tillgänglighet.
Utskottet  har inte funnit  något  som
talar   mot  de  slutsatser  regeringen
dragit   i  fråga  om  resultatet   för
polisorganisationen.  Utskottet   anser
alltså att polisorganisationen i  stort
uppfyllt    de    verksamhetsmål    som
uppställts   för  år  2000,   men   att
ytterligare  insatser  krävs  på  vissa
områden. I likhet med regeringen känner
utskottet   oro  vad  gäller   polisens
brottsutredande  verksamhet,   särskilt
polisens arbete med våldsbrott.  Enligt
utskottet       är       det       inte
tillfredsställande  att   antalet   och
andelen     våldsbrottsärenden      som
redovisats till åklagare minskat  trots
att   antalet  inkomna  ärenden   ökat.
Utskottet   utgår   därför   från   att
regeringen   ser   till   att   polisen
omgående  analyserar  denna  utveckling
och  vidtar åtgärder för att  förbättra
verksamheten. Enligt utskottet  är  det
inte     heller     acceptabelt     att
utredningskostnaden      för      såväl
våldsbrott   som  brott   begångna   av
ungdomar ökat i en som regeringen anför
anmärkningsvärd   grad.   Vad    gäller
ungdomsbrottsligheten  är   det   också
oroande att genomströmningstiderna  för
sådana  ärenden  ökat. Utskottet  utgår
från att regeringen vidtar erforderliga
åtgärder för att analysera utvecklingen
och  komma  till  rätta med  eventuella
problem.
Till  frågan  om närpolisreformen  och
polisens  brottsförebyggande verksamhet
återkommer  utskottet  längre  fram   i
betänkandet.

Säkerhetspolisen

Redovisningen   av  verksamheten   inom
Säkerhetspolisen   sker   utifrån    en
indelning   av  verksamheten   i   fyra
områden,    nämligen    säkerhetsskydd,
författningsskydd,  kontraspionage  och
terrorismbekämpning.
Såvitt  gäller säkerhetsskyddet  anför
regeringen  att  en  av  de  viktigaste
uppgifterna för Säkerhetspolisen är att
genom  kontroll  och  rådgivning   till
myndigheter  och företag medverka  till
att  dessa  har  ett  med  hänsyn  till
verksamheten         tillfredsställande
säkerhetsskydd. Under år 2000  fick  ca
12   000   personer   någon   form   av
säkerhetsrådgivning  eller  information
genom     Säkerhetspolisens    försorg.
Säkerhetspolisen deltog också  i  flera
IT-utvecklingsprojekt med inriktning på
främst  IT-säkerhet.  Säkerhetspolisens
medverkan  i  olika  utbildningar   har
bidragit    till   att    skyddet    av
samhällsviktiga   system   har   kunnat
förstärkas.
Inom   denna   del   av   verksamheten
redovisas                         också
personskyddsverksamheten.
Personskyddsverksamheten       omfattar
bevaknings-  och  säkerhetsarbete   som
avser   den   centrala  statsledningen,
kungafamiljen och utländsk  diplomatisk
personal  eller  som  har  samband  med
statsbesök  eller  liknande   händelser
samt visst annat personskydd. Under  år
2000 har hotbilden ansetts låg. Förutom
för   de   grupper  där  ett  permanent
skyddsbehov föreligger - såsom för  den
centrala    statsledningen    -     har
personskydd fått sättas in temporärt  i
drygt  100  fall, oftast i samband  med
statsbesök och liknande händelser.
Såvitt gäller författningsskyddet  har
Säkerhetspolisens arbete under år  2000
i första hand omfattat riktade åtgärder
mot   inhemska  grupper,  nätverk   och
enskilda   individer  som  genom   sitt
handlande  visat att de är beredda  att
använda våld eller hot om våld i  syfte
att  nå  politiska mål. Främst  handlar
det om personer med kopplingar till vit
makt-miljön   eller  den   anarkistiskt
präglade   autonoma   miljön.    Enligt
Säkerhetspolisen   är   hotbilden   mot
rikets  inre säkerhet inte så  hög  att
det  föreligger något konkret  hot  mot
det  svenska statsskicket. Däremot  kan
utomparlamentariska     grupper     och
enskilda  medlemmar  i  sådana  grupper
utgöra  ett  hot mot enskilda  personer
och  deras  egendom,  främst  politiska
motståndare  och  myndighetsföreträdare
samt      invandrare     och      andra
minoritetsgrupper.  Det  största  hotet
mot  rikets  säkerhet kommer  sannolikt
från   vit   makt-miljön.   Brott   med
anknytning  till vit makt-miljön  ökade
under   år  2000.  Framför  allt  ökade
antalet   anmälningar   om   hets   mot
folkgrupp.
Vad    gäller    kontraspionage     är
Säkerhetspolisen  av uppfattningen  att
underrättelsehotet  mot  Sverige   ökat
något   sedan   mitten  av  1990-talet.
Enligt       Säkerhetspolisen       kan
utvecklingen bero på flera olika saker,
bl.a. har stormaktsmotsättningarna  och
antalet   regionala   konflikter   ökat
vilket   medfört  en  säkerhetspolitisk
osäkerhet.  Detta har i  sin  tur  lett
till  att  vissa länder  förstärkt  sin
underrättelseinhämtning      utomlands.
Säkerhetspolisen gjorde under  år  2000
åtskilliga  insatser för  att  motverka
främmande                       länders
underrättelseverksamhet i Sverige.
I   fråga   om   terrorismbekämpningen
anförs  att ett viktigt inslag  är  att
verka för att utländska medborgare  som
är  aktiva i organisationer som  utövar
politiskt motiverat våld avvisas  eller
utvisas från Sverige. Detta sker  genom
yttranden     till    Migrationsverket,
Utlänningsnämnden  och   regeringen   i
ärenden      rörande      asyl      och
uppehållstillstånd.   Under   år   2000
yttrade  sig  Säkerhetspolisen  i   835
sådana  ärenden. I ca  5  %  av  fallen
avstyrktes bifall till ansökan.
Säkerhetspolisen  svarar   också   för
analyser av hot som riktar sig  framför
allt  mot enskilda personer, men  också
mot  institutioner av olika slag. Dessa
analyser  utgör grund också  för  andra
polismyndigheters       skyddsinsatser.
Totalt     gjordes     38     generella
hotbildsbedömningar  under   år   2000.
Vidare   togs   ungefär  175   taktiska
hotbildsanalyser fram med anledning  av
särskilda        händelser        eller
omständigheter,     t.ex.      kommande
statsbesök eller konferenser som  Holo-
caustkonferensen.
I    resultatredovisningen    redogörs
också   för  Säkerhetspolisens   arkiv.
Under  år  2000 begärde 2 827  personer
att   få   ta   del  av  uppgifter   ur
Säkerhetspolisens   register.    Beslut
fattades i 3 155 sådana fall (inklusive
balans  från  år 1999). I  799  ärenden
förekom  sökanden hos Säkerhetspolisen.
Uppgifter  lämnades ut i 701  av  dessa
fall.
Regeringens  slutsatser  i  fråga   om
Säkerhetspolisens  verksamhet  är  över
lag positiva.
Utskottet  har inte funnit  något  som
motsäger regeringens slutsatser.

Prioriteringar inför budgetåret 2002

Regeringen  anför i budgetpropositionen
att   polisen   skall   fortsätta   att
utveckla verksamheten så att den får en
tydlig   prägel   av  ett   långsiktigt
perspektiv   och  ett  kunskapsbaserat,
problemorienterat  arbetssätt  med  ett
brottsförebyggande syfte.
Koncentrationen  av  polisverksamheten
till  närpolisområdena skall fortsätta.
Kvaliteten i brottsutredningarna  skall
höjas    så   att   uppklaringen    och
lagföringen                       ökar.
Genomströmningstiderna    skall     bli
kortare. Arbetet skall bedrivas så  att
hänsyn   tas   till   brottsoffer   och
vittnen.  Polis  och åklagare  skall  i
nära  samverkan  finna optimala  former
för  samarbete  och  ansvarsfördelning.
Polisen  skall fortsätta  att  utveckla
sin  förmåga att i samverkan med  andra
myndigheter och organisationer  hantera
och         bemästra         allvarliga
ordningsstörningar i samhället.
Polisens  prioriteringar skall  styras
av    en    för   ändamålet   framtagen
problembild baserad på brottsstatistik,
medborgarnas   önskemål    och    annan
relevant  information.  Insatser  skall
följas upp och utvärderas.
Antalet  poliser  skall  öka  så   att
polisen kan förstärkas och föryngras.
Polisen  skall  utveckla  sin  förmåga
att  förebygga och bekämpa  miljöbrott,
våld  mot  kvinnor och barn samt  brott
med           rasistiska          eller
främlingsfientliga,  antisemitiska  och
homofobiska inslag.
Utskottet   har  ingen   erinran   mot
regeringens bedömningar i denna del.
Till  frågan om prioritering av  olika
slags brottslighet återkommer utskottet
längre fram i betänkandet.

Anslagen

Polisorganisationen

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
polisorganisationen år  2002  (tusental
kronor).

Anslag  Prop.    m     kd     c     fp
2000    2002
inkl.
TB
12 965     13     +  + 380 + 219  + 300
820    117   802    000   500    000
532   000
Från  anslaget till polisorganisationen
betalas  kostnaderna  för  verksamheten
vid                 polismyndigheterna,
Rikspolisstyrelsen  (med  undantag   av
Säkerhetspolisen)      och      Statens
kriminaltekniska   laboratorium.    Som
framgår  ovan  hör  Rikskriminalpolisen
och         Polishögskolan         till
Rikspolisstyrelsen.
För        år        2001       uppgår
polisorganisationens anslag,  inklusive
medel  som tillförts på tilläggsbudget,
till  knappt  13 miljarder kronor.  Vid
ingången  av  året hade anslagskrediten
utnyttjats  med  knappt  296   miljoner
kronor.  Utgiftspro-gnosen för år  2001
är  beräknad till drygt 12,7  miljarder
kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år  2002 på drygt 13,1 miljarder kronor
såvitt    gäller   polisorganisationen.
Förslaget innebär att anslaget höjs med
605  miljoner kronor. Resurstillskottet
skall  framför allt användas  till  att
öka   antalet  poliser  och   fullfölja
satsningen  på att utveckla den  lokala
polisen, dvs. närpolisreformen.  Vidare
skall  fler specialister anställas  för
att  säkerställa  utvecklingen  av  det
kunskapsbaserade polisarbetet och  höja
kvaliteten    i    brottsutredningarna.
Anslaget tillförs dessutom 2,2 miljoner
kronor   till  följd  av  förslagen   i
regeringens  proposition om  behandling
av personuppgifter inom skatt, tull och
exekution (prop. 2000/01:33), varav 1,3
miljoner  kronor i ramhöjning  och  0,9
miljoner    kronor    engångsvis,    en
engångssatsning med 1,5 miljoner kronor
till  följd  av förslagen i regeringens
proposition   Stöd   till   brottsoffer
(prop.  2000/01:79) samt en  ramhöjning
om  en  miljon  kronor  till  följd  av
förslagen   i  regeringens  proposition
Sammanhållen   rovdjurspolitik   (prop.
2000/01:57). Vidare förs 11,88 miljoner
kronor  över  från polisorganisationens
anslag  till  anslaget 25:2 Studiemedel
m.m.   för  att  finansiera  de   ökade
kostnaderna för studiemedel i anledning
av  de nya polisutbildningarna vid Umeå
och   Växjö   universitet,   samt   1,8
miljoner kronor över till anslaget  4:4
Ekobrottsmyndigheten till följd av  att
Ekobrottsmyndighetens verksamhetsområde
utökats  till att även omfatta Blekinge
län.  I  anslagsberäkningen har  hänsyn
tagits  till  beräknade utgiftsökningar
för    löner,   lokaler   och    övriga
förvaltningskostnader,  justering   för
att  pris- och löneomräkningen  för  år
2001   beräknats  till  ett   felaktigt
belopp samt justering av premierna  för
statliga avtalsförsäkringar.
I   ett   antal  motioner  yrkas   att
anslaget skall höjas i förhållande till
regeringens  förslag.  I  motion  Ju445
(m),  som justerats i utskottet, begärs
sålunda  att anslaget skall  höjas  med
802  miljoner  kronor. Höjningen  skall
göra   det  möjligt  att  utbilda  fler
poliser  samt  att anställa  mer  civil
personal    i   syfte   att   förstärka
utredningsverksamheten.    Den    skall
vidare   användas   för   att   utrusta
polisväsendet  med den  metodutveckling
och  teknik  som behövs  för  att  möta
kommande    krav   på    en    effektiv
brottsbekämpning. I motion  Ju368  (kd)
begärs   att  anslaget  höjs  med   380
miljoner    kronor   för   att    bl.a.
finansiera   fler  poliser   och   fler
civilanställda      inom       polisen.
Motionärerna   vill  även   satsa   mer
resurser  på  närpolisverksamheten.   I
motion Ju444 (c) begärs en höjning  med
219,5 miljoner kronor för att göra  det
möjligt att öka antalet poliser, främst
närpoliser.   Höjningen   skall   också
användas  för  att anställa  mer  civil
personal. I motionerna Ju450 och  Fi294
(båda fp) begärs en höjning av anslaget
med  300  miljoner kronor i  syfte  att
finansiera   fler  poliser   samt   att
anställa administrativ personal som kan
frigöra     polis     för     renodlade
polisuppgifter.  Slutligen  efterfrågas
resursökningar i mer allmänna ordalag i
ett  stort antal motioner. I motionerna
Ju238,   Ju245,  Ju259,  Ju270,  Ju325,
Ju339, N224 och A228 (samtliga m)  samt
i motion Ju450 (fp) begärs mer resurser
för    att    öka   antalet    poliser.
Motionärerna framför bl.a. krav på  att
polisen  måste  bli mer tillgänglig.  I
motionerna  Ju329 (kd)  och  Ju365  (c)
begärs  ytterligare  resurser  för  att
anställa   mer   civil  personal   inom
polisen.  I  motionerna Ju365  (c)  och
Ju371  (c, fp) begärs mer resurser  för
att  bl.a. utveckla närpolisen,  och  i
motionerna  Ju266 (m),  Ju281  (m)  och
Ju404 (kd) begärs mer resurser för  att
förbättra                      polisens
utredningsverksamhet. Vidare  begärs  i
motionerna Ju257 (kd, m, c, fp),  Ju266
(m),  N267  (fp)  och  N373  (kd)   mer
resurser  till  polisen  för  att   öka
skyddet  för  företagare. I  motionerna
Ju322  (m) och So622 (kd, m, v, c,  fp,
mp)  begärs  mer resurser till  polisen
för    att    öka    bekämpningen    av
narkotikabrott, och i motion So613 (kd)
begärs  mer  resurser till polisen  för
att   öka   tryggheten  för   äldre   i
utemiljön  och  i deras hem.  Slutligen
begärs  i  motionerna Ju227  och  Ju242
(båda m) att ytterligare resurser skall
avsättas för att kompensera polisen för
större evenemang, t.ex. EU-toppmöten.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandena   ovan   i   avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar  regeringens förslag  och  avslår
motionsyrkandena.

Säkerhetspolisen

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
Säkerhetspolisen  år   2002   (tusental
kronor).

Anslag  Prop.    m     kd     c     fp
2000    2002
inkl.
TB
523 882    566  + 20   -      -     -
280   000
För  år  2001  uppgår Säkerhetspolisens
anslag till knappt 524 miljoner kronor.
Vid  ingången av året fanns  också  ett
anslagssparande  på drygt  87  miljoner
kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år  2002  på drygt 566 miljoner  kronor
såvitt gäller Säkerhetspolisen.
Från    och   med   år   2002    skall
Säkerhetspolisen      övergå       till
lånefinansiering        av         sina
anläggningstillgångar.  Detta   innebär
att   utgifterna   minskar   under   en
övergångsperiod.  Regeringen   föreslår
därför  att anslaget minskas engångsvis
med  knappt  19,7  miljoner  kronor.  I
anslagsberäkningen  har  hänsyn  tagits
till   beräknade  utgiftsökningar   för
löner,      lokaler     och      övriga
förvaltningskostnader  samt   justering
för  att pris- och löneomräkningen  för
år  2001  beräknats till ett  felaktigt
belopp.
I   motion   Ju445  (m)   begärs   att
anslaget  skall höjas med  20  miljoner
kronor.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandena   ovan   i   avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar  regeringens förslag  och  avslår
motionsyrkandet.

Resursfördelningen mellan myndigheterna

Inom  anslaget till polisorganisationen
skall    Rikspolisstyrelsen    tilldela
polismyndigheterna  länsramar.   Enligt
regleringsbrevet    för     innevarande
budgetår  skall Rikspolisstyrelsen  vid
fördelningen     av    medel     mellan
polismyndigheterna   ta   hänsyn   till
myndigheternas   arbetsbelastning   och
medborgarnas behov.
Rikspolisstyrelsen genomför varje  år,
tillsammans  med  ledningen  för  varje
polismyndighet, dels en budgetdialog på
våren  om  medelsramarna  för  de   tre
kommande  åren,  dels en resultatdialog
på  hösten  om verksamheten innevarande
år samt resultatens konsekvenser för de
kommande  åren. Dialogerna  är  viktiga
instrument  när det gäller att  fördela
resurserna på ett sätt som säkerställer
en  rationell  polisverksamhet  i  hela
landet.
I  samband  med det nya budgetsystemet
år  1992 infördes en fördelningsmodell.
Enligt      den     modellen     skulle
invånarantalet   för   respektive   län
beaktas,  liksom att det  i  vissa  län
bedrivs  speciella typer av verksamhet.
Som   exempel  på  det  sistnämnda  kan
nämnas fjällräddning och gränskontroll.
Härtill       kom      en      särskild
storstadsfaktor.   Denna   modell   har
aldrig  tillämpats fullt ut. Bakgrunden
till  det  är  att en exakt tillämpning
skulle  ha inneburit stora förändringar
i  den etablerade organisationen. Vissa
ansträngningar har gjorts i  syfte  att
anpassa   sig   till  modellen.   Dessa
ansträngningar frystes  i  samband  med
det  besparingskrav som ålades  polisen
budgetåret  1995/96.  I  dagsläget   är
utgångspunkten  för  fördelningen   den
fördelning som ägde rum 1995/96 med  de
tillägg   och   ändringar   som   bl.a.
motiveras  av förändringar  beträffande
verksamheten.  Hur  detta   skall   ske
avgörs   genom   den   ovan   beskrivna
budgetdialogen.
Sedan    Rikspolisstyrelsen   fördelat
polisens        resurser         mellan
polismyndigheterna sker  en  fördelning
inom  respektive län. Denna  fördelning
görs        av       länspolismästaren.
Rikspolisstyrelsen   har   inte   någon
möjlighet  att påverka fördelningen  av
resurserna inom en myndighet.
Ett   stort  antal  yrkanden  tar  upp
frågan om hur resurserna skall fördelas
inom   polisorganisationen.   I   några
motioner yrkas ökade resurser till  ett
visst  särskilt angivet län.  I  motion
Ju203 (m) yrkas sålunda att ytterligare
resurser  skall  tillföras  Dalarna,  i
motion Ju245 (m) Örebro, i motion Ju255
(m)   Kalmar,   i  motion   Ju286   (m)
Östergötland,   i  motion   Ju300   (m)
Jönköpings  län,  i  motion  Ju321  (m)
Gävleborgs  län,  i  motionerna   Ju350
(kd), N313 (m), N319 (m) och Bo323 (fp)
Stockholmsregionen, i motion Ju352  (m)
Västra  Götaland,  i motion  Ju381  (s)
Västerbotten, i motionerna  Ju405  (kd)
och  Ju443  (c) Uppsala  och  i  motion
Ju429   (s)  Norrbotten.  I  flera   av
motionerna  framhålls  polisbristen   i
länet  som  skäl för ökade resurser.  I
andra  framhålls behovet av att polisen
har  en  stark lokal förankring och  de
särskilda   problem  med  t.ex.   långa
avstånd som finns i glesbygden. Behovet
av   att   ta   särskild  hänsyn   till
glesbygdens problematik framhålls också
i motion Ju365 (c).
Vid  Rikspolisstyrelsen har arbete för
att    bredda   beslutsunderlaget   för
fördelningen   av  polisorganisationens
anslag      till     polismyndigheterna
genomförts.  Detta  arbete  har   bl.a.
resulterat   i  att  Rikspolisstyrelsen
tagit  fram ett antal statistiska mått,
indikatorer, som skall ligga till grund
för   budgetdialogen.   De   viktigaste
indikatorerna är befolkningsunderlaget,
hur   stor   brottsligheten   är   inom
respektive  myndighet  samt  hur   stor
andel  våldsbrott varje myndighet  har.
Den  senare indikatorn ger ett mått  på
hur   tung  arbetsbelastningen  är  vid
respektive  myndighet.  Andra  faktorer
som  vägs in vid resursfördelningen  är
de   särskilda  problem  som  finns   i
glesbygdsområdena   och    den    extra
arbetsbelastning                    som
storstadsregionerna har.
Arbetet  vid  Rikspolisstyrelsen   med
att bredda beslutsunderlaget kommer att
fortsätta  även framöver  i  syfte  att
utveckla      och      förfina      den
analysverksamhet      som       föregår
resursfördelningen.
Utskottet   har   behandlat   liknande
yrkanden tidigare. Senast skedde det  i
samband     med     behandlingen     av
budgetpropositionen för innevarande  år
(bet.  2000/01:JuU1 s. 31 f). Utskottet
underströk  då  att  dess  överväganden
handlade     om     fördelningen     av
polisväsendets      anslag       mellan
polismyndigheterna.  Ett  bifall   till
något av yrkandena om högre anslag till
ett  särskilt utpekat län skulle alltså
leda till att det blev mindre över till
övriga  myndigheter.  Enligt  utskottet
saknades underlag för att göra en sådan
prioritering. Det var, och borde även i
fortsättningen  vara,  en  uppgift  för
Rikspolisstyrelsen     att      fördela
resurserna. Utskottet utgick  från  att
de  speciella förhållanden som råder på
olika  håll  blir beaktade i tillbörlig
omfattning.  Riksdagen borde,  framhöll
utskottet, alltså inte uttala  sig  med
anledning  av  motionsönskemålen.   Med
detta     avstyrktes    då     aktuella
motionsyrkanden.
Utskottet   vidhåller   sin   tidigare
uppfattning i frågan, nämligen att  det
även i fortsättningen bör vara en fråga
för   Rikspolisstyrelsen  att   fördela
polisorganisationens anslag  mellan  de
olika polismyndigheterna. Utskottet ser
härvid  positivt  på  det  arbete   som
Rikspolisstyrelsen  genomfört  för  att
bredda      beslutsunderlaget       för
resursfördelningen  samt   att   arbete
pågår för att ytterligare utveckla  och
förfina   den   analysverksamhet    som
föregår  fördelningen. Därigenom  torde
möjligheterna att beakta  de  speciella
förhållanden som råder på  olika  håll,
t.ex.   i   glesbygdsområdena   och   i
storstadsregionerna,  öka  ytterligare.
Sammanfattningsvis   anser    utskottet
alltså  att  riksdagen inte bör  uttala
sig  med  anledning av de  nu  aktuella
motionsönskemålen.  Utskottet  föreslår
att  riksdagen avslår motionerna Ju203,
Ju255,   Ju286,  Ju300,  Ju350,  Ju352,
Ju381  och Ju429 samt motionerna Ju245,
Ju321, Ju365, Ju405, Ju443, N313,  N319
och Bo323 i nu behandlade delar.

Prioritering av olika slag av
brottslighet, m.m.

I   flera   motioner  tas   frågor   om
prioritering   av   olika   typer    av
brottslighet  eller verksamhet  upp.  I
motion  Ju426  (m) begärs  att  polisen
skall  prioritera bas-uppgifterna  inom
polisen,    t.ex.   utrycknings-    och
utredningsverksamheten. I motion  Ju237
(c)  framhålls att utredningar av  s.k.
mängdbrott,    t.ex.    stölder,    bör
prioriteras     för     att      minska
genomströmningstiderna,  och  i  motion
Ju405  (kd)  begärs olika åtgärder  för
att     komma     till    rätta     med
vardagsbrottsligheten,            såsom
bostadsinbrott   och  cykelstölder.   I
motion  Ju204  (m) begärs  att  polisen
skall   prioritera  handläggningen   av
vapenlicenser, medan motionärerna bakom
motionerna  Ju372  (s)  och  Ju417  (m)
anser   att  polisen  skall  prioritera
åtgärder  som  syftar till  att  beivra
kriminell  hantering  av  vapen,  bl.a.
illegal   vapeninförsel.  I  motionerna
Ju271  och  Ju392 (båda v)  begärs  att
polisen         skall        prioritera
miljöbrottsutredningar     samt     att
åtgärder skall vidtas för att förbättra
polisens  arbete när det gäller  sådana
utredningar. Även i motion  Ju218  (fp)
begärs  att  polisen  skall  prioritera
miljöbrottsutredningar. I  detta  syfte
bör  polismyndigheterna  ges  möjlighet
att  anställa naturvetare. I motionerna
Ju338  och  So499 (båda s)  begärs  att
polisen  skall  satsa mer  resurser  på
åtgärder  för att stoppa könsstympning.
I  motion  Ju371  (c,  fp)  begärs  att
polisen   skall  prioritera  nazistiska
brott,  och i motion So497 (fp)  begärs
satsningar inom polisen för att bekämpa
försäljning    av    svartsprit    samt
langning.  Slutligen  begärs  i  motion
Ju377   (s)   att  polisen  skall   öka
resurserna    till   trafikövervakning,
särskilt   vad  gäller  internationella
transporter på svenskt territorium.
Utskottets  bedömning i fråga  om  vad
som   bör   prioriteras  inom   polisen
redovisas      ovan     i     avsnittet
Prioriteringar inför budgetåret 2002.
I   3   kap.   1  §  polisförordningen
(1998:1558)       föreskrivs        att
polisstyrelsen särskilt skall  se  till
att     polisarbetet     bedrivs      i
överensstämmelse med de  prioriteringar
och   riktlinjer  som   riksdagen   och
regeringen      lagt      fast      för
polisverksamheten.
Utskottet   har   vid   ett    flertal
tillfällen tidigare behandlat  liknande
yrkanden,   senast   i   samband    med
behandlingen av budgetpropositionen för
innevarande år (bet. 2000/01:JuU1 s. 34
f).
Utskottet  har  som  framgår  ovan   i
avsnittet   om   prioriteringar   inför
budgetåret  2002 ställt  sig  bakom  de
bedömningar   som   regeringen   gjort.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla
att  förhållandet att  vissa  typer  av
brottslighet betraktas som prioriterade
självfallet  inte  innebär  att   annan
brottslighet skall lämnas åt sidan. Hur
avvägningarna i fråga om  insatser  mot
olika typer av brottslighet skall göras
bör   dock   avgöras   lokalt   ute   i
polismyndigheterna   inom   ramen   för
statsmakternas          prioriteringar.
Utskottet föreslår därför att riksdagen
avslår  motionerna Ju204, Ju218, Ju338,
Ju372,  Ju377 och Ju417 samt motionerna
Ju237,   Ju271,  Ju371,  Ju392,  Ju405,
Ju426,  So497 och So499 i nu behandlade
delar.

Närpolisen

Närpolisreformen   syftar   till    att
medborgare  i  hela  landet  skall   ha
tillgång   till  en  polis  med   lokal
förankring,    hög    kompetens     och
tillräckliga  resurser. På  det  sättet
skapas  garantier  för  att  brott  och
ordningsstörningar  i  ett  område  kan
bekämpas  uthålligt och med tillämpning
av  de  bästa  polisiära metoderna  och
kunskaperna.
En  grundtanke  med polisverksamhet  i
närpolisområden  är   att   brott   som
drabbar enskilda och skapar otrygghet i
lokalsamhället skall utredas av polisen
i  det  område där brottet har begåtts.
Närpolisen  skall  i sitt  arbete  utgå
från de problem som de boende och andra
lokalt verksamma personer har. För  att
bli framgångsrikt måste polisens arbete
med    att    förebygga    brott    och
ordningsstörningar  bedrivas   i   nära
samverkan med andra som berörs av eller
kan påverka situationen.
Flera  motioner  tar  upp  frågor  med
anknytning  till  närpolisreformen.   I
motionerna Ju329 (kd), Ju343 (s), Ju365
(c) och Ju369 (s) understryks vikten av
att fullfölja arbetet med att genomföra
närpolisreformen.  Enligt  motionärerna
bör  detta  ske  bl.a.  genom  att  öka
antalet  närpoliser.  Närpolisen  skall
vara  en  polis  som  syns  och  aktivt
deltar   i  samhället,  inte  minst   i
brottsförebyggande  syfte.   I   motion
Ju365     förordas     också     mindre
utryckningstjänst   för   närpoliserna.
Vidare  framhålls i motionen vikten  av
en     tillgänglig    polis.     Enligt
motionärerna måste polisen arbeta på de
tider då de bäst behövs. I motion Ju366
(s) framhålls behovet av att närpolisen
arbetar      med     brottsförebyggande
verksamhet i större utsträckning  än  i
dag.  Slutligen anförs i  motion  Ju266
(m)  att  det  i  närpolisens  frånvaro
bildats  medborgargrupper  runt  om   i
Sverige som bedriver spaningsverksamhet
och själva vakar över lagefterlevnaden.
Motionärerna begär att åtgärder  vidtas
för  att  förhindra att medborgarna  på
detta sätt tar lagen i egna händer.
Som     framgår    ovan     redovisade
Rikspolisstyrelsen i oktober  2000  sin
syn   på  närpolisarbetets  utveckling,
framtida  innehåll  och  form.   Enligt
Rikspolisstyrelsen   finns    det    en
uppenbar  risk  att  utvecklingen   går
tillbaka     mot    en    händelsestyrd
utrycknings-  och  utredningsverksamhet
om   inte  närpolisreformen  konsekvent
drivs vidare. Detta beror huvudsakligen
på  att  de personella resurserna  inte
varit   tillräckliga.  Närpoliser   har
tagits i anspråk för akuta utryckningar
och  prioriterade utredningar  i  högre
grad  än vad som skulle ha varit fallet
med  mer  resurser.  Rikspolisstyrelsen
konstaterar också att det behövs en väl
utvecklad underrättelseorganisation för
att  närpolisen skall kunna planera sin
verksamhet. På den positiva sidan anger
Rikspolisstyrelsen att närpolisreformen
bidragit till att öka samverkan  mellan
polisiära enheter och mellan polis  och
andra aktörer.
Vidare överlämnade BRÅ i maj 2001  sin
slutliga  redovisning med anledning  av
det    regeringsuppdrag   att   granska
närpolisreformens   genomförande    och
utveckling som rådet fick i april 1999.
Av  rapporten, Hur - var - närpolis. En
granskning  av  närpolisreformen  (BRÅ-
rapport     2001:5)     framgår     att
närpolisreformen             genomförts
organisatoriskt,  men  inte  fullt   ut
arbetsmässigt.  Vidare framgår  att  en
decentraliserad  närpolis   har   högre
uppklaring,           och           att
medborgarperspektivet       tillgodoses
bättre.
Enligt    BRÅ    har   merparten    av
närpoliserna  funktionsansvar.  Ungefär
hälften    av    dem    arbetar     som
generalister,  s.k.  allpoliser,   dvs.
arbetar såväl brottsförebyggande som  i
utrycknings-                        och
utredningsverksamheten.   Enligt    BRÅ
finns       det      fördelar       med
allpolismodellen. Samtidigt  behövs  en
viss  funktions-uppdelning. Det  gäller
särskilt för arbetet mot vissa typer av
brott,  som kvinnofridsbrott och  brott
med  rasistiska  och främlingsfientliga
inslag.
Av  rapporten framgår vidare  att  det
problemorienterade polisarbetet behöver
utvecklas ytterligare. Bland annat  bör
närpolisområdenas   handlingsplaner   i
högre  utsträckning än i  dag  anpassas
till  lokala  förhållanden  så  att  de
fungerar    som    styrdokument     för
verksamheten.
Enligt   BRÅ   går  utvecklingen   mot
större   närpolisområden,   vilket   är
positivt.  Alltför små  närpolisområden
kan  inte fungera effektivt. Hur  stort
ett  närpolisområde skall vara och  hur
många  närpoliser som skall finnas  där
bör dock enligt rådet styras av behovet
i området.
I    polisens    regleringsbrev    för
budgetåret  2001 uppdrog regeringen  åt
Rikspolisstyrelsen   att   senast   vid
utgången  av  juni  2001  redovisa   de
åtgärder     som     vidtagits     inom
polisväsendet  för  att  vidareutveckla
och   sprida   det   problemorienterade
arbetssättet. Vidare skulle  effekterna
av      ändringarna     i      polisens
arbetstidsavtal bedömas,  särskilt  när
det  gäller förutsättningarna  för  att
planera    arbetstiden   efter    kända
variationer i arbetsbelastningen.
Rikspolisstyrelsen    återrapporterade
uppdraget i en rapport av den  28  juni
2001.   I   rapporten   redovisas   det
problemorienterade     arbetet     inom
polisorganisationen. Vidare framgår  av
rapporten  att  det  problemorienterade
arbetssättet   numera   betraktas   som
infört  i polisorganisationen, även  om
en  hel  del återstår att göra för  att
detta  arbetssätt skall användas  fullt
ut. Arbetet framöver inriktas därför på
att  ta  fram stöd och hjälpmedel  till
polismyndigheterna för bl.a. analys och
uppföljning.   Dessutom   pågår    inom
Rikspolisstyrelsen  utveckling  av  ett
operativt personalplaneringssystem  som
kommer  att  vara  ett  stöd  till  det
problemorienterade arbetssättet. Vidare
har     vissa     utbildningssatsningar
genomförts.  Vad gäller  effekterna  av
polisens arbetstidsavtal framgår det av
rapporten  att  lokala  arbetstidsavtal
träffats   vid   19   polismyndigheter.
Nästan hälften av myndigheterna  har  i
de     lokala    avtalen    tagit    in
avtalsbestämmelser    som    gör    att
omplanering av arbetstid kan  ske  utan
att   extra   kostnader   uppstår.    I
flertalet  av  avtalen har  beräkningen
för  veckoarbetstiden ändrats med följd
att   veckoarbetstiden  blivit  längre.
Detta   bör   kunna   leda   till   att
arbetstiden  kan förläggas  till  tider
när behovet är som störst.
Regeringen  har  vidare  uppdragit  åt
Rikspolisstyrelsen   att   senast   vid
utgången   av   december   månad   2001
redovisa  sina  överväganden   och   de
åtgärder som vidtagits med anledning av
BRÅ:s slutredovisning av uppdraget  att
granska  närpolisreformen och utvärdera
polisens   arbete   med   att   bekämpa
vardagsbrottsligheten   (Regleringsbrev
för     budgetåret    2001     avseende
polisväsendet).  Rapporteringen   skall
ske  mot bakgrund av de slutsatser  som
styrelsen  redovisade  till  regeringen
den   13   oktober   2000   beträffande
polisverksamheten i närpolisområdena.
Utskottet   har   vid   ett    flertal
tillfällen tidigare behandlat  liknande
yrkanden   om  närpolisen,   senast   i
samband     med     behandlingen     av
budgetpropositionen för innevarande  år
(bet. 2000/01:JuU1 s. 36 f).
Utskottet   delar   uppfattningen    i
motionerna  Ju329,  Ju343,  Ju365   och
Ju369  att  det behövs en del  åtgärder
för  att närpolisreformen skall fungera
fullt   ut.   Utskottet   delar   också
uppfattningen   i  motion   Ju266   att
uppkomsten   av   s.k.  medborgargarden
måste   förhindras.   Det   är   därför
glädjande    att    regeringen    bland
prioriteringarna inför budgetåret  2002
framhållit   att   koncentrationen   av
polisverksamheten till närpolisområdena
skall  fortsätta samt att kvaliteten  i
brottsutredningarna skall höjas så  att
uppklaringen   och  lagföringen   ökar,
prioriteringar  som  utskottet   alltså
ställt sig bakom.
När   det   gäller  frågan  om   vilka
åtgärder  som  skall  vidtas  för   att
förstärka   närpolisverksamheten   vill
utskottet framhålla att de resurser som
nu  tillförs polisen bl.a. syftar  till
att  antalet poliser skall  öka.  Detta
medför  i sin tur att polisen blir  mer
tillgänglig för medborgarna. En utbyggd
och    utvecklad   närpolisorganisation
innebär  också  att medborgarna  känner
sig   tryggare,  vilket   i   sin   tur
motverkar         uppkomsten         av
medborgargarden.  Därtill  kommer   att
regeringen         uppdragit         åt
Rikspolisstyrelsen  att   redovisa   de
vverväganden som gjorts och de åtgärder
som  vidtagits med anledning  av  BRÅ:s
slutredovisning   av   uppdraget    att
granska   närpolisreformen.   Utskottet
utgår  från att regeringen mot bakgrund
av  denna redovisning och BRÅ:s rapport
kommer   att  överväga  om  ytterligare
åtgärder   behöver   vidtas   för   att
närpolisreformen   skall    få    fullt
genomslag.
Som  framhålls i motion Ju366  är  det
viktigt   att   det  brottsförebyggande
arbetet        prioriteras         inom
närpolisorganisationen.   Som   framgår
ovan   har   också  en   rad   åtgärder
vidtagits  för  att förbättra  polisens
brottsförebyggande  verksamhet.   Bland
annat  har ett arbete inletts  med  att
arbeta      fram     brottsförebyggande
strategier    grundade    på     lokala
problemanalyser  samt åtgärder  satsats
på     t.ex.    metodutveckling     och
utbildning. Vidare har riktade insatser
gjorts   för   att  bekämpa  våldsbrott
utomhus.     Polisen    är     dessutom
representerad i så gott som samtliga de
ca  200  lokala brottsförebyggande  råd
som  bildats runt om i landet sedan det
nationella           brottsförebyggande
programmets   tillkomst.   Enligt    de
prioriteringar för polisens  verksamhet
inför  budgetåret  2002  som  utskottet
ställt    sig   bakom   skall   polisen
fortsätta att utveckla verksamheten  så
att  den  får en tydlig prägel  av  ett
långsiktigt    perspektiv    och    ett
kunskapsbaserat,     pro-blemorienterat
arbetssätt  med  ett brottsförebyggande
syfte.
Sammantaget  innebär  det  nu  anförda
att  utskottet inte ser något behov  av
att   riksdagen  uttalar  sig  för  att
närpolisreformen skall kunna fullföljas
eller  för  att  det brottsförebyggande
arbetet  inom polisen skall  öka.  Inte
heller   finns   det   för   närvarande
anledning  för  riksdagen  att  förorda
särskilda   åtgärder  för  att   hindra
uppkomsten      av     medborgargarden.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna Ju343, Ju366 och Ju369  samt
motionerna Ju266, Ju329 och Ju365 i  nu
behandlade delar.

Organisationsfrågor

Flera  motioner  rör  polisstyrelsernas
funktion  och inflytande. I  motionerna
Ju284,  Ju306  och Ju329 (samtliga  kd)
begärs  en  översyn av styrningen  inom
polisen,      framför      allt      av
polisstyrelsernas    möjligheter    att
genomföra sina verksamhetsplaner.  Även
i motion Ju365 (c) begärs en översyn av
polisstyrelserna. Syftet med  en  sådan
översyn skulle enligt motionärerna vara
att  öka  polisstyrelsernas  inflytande
över  verksamheten. Slutligen begärs  i
motion  Ju382 (s) att polisstyrelsernas
inflytande  över  länets  polisresurser
ökas.    Enligt    motionärerna     har
polisstyrelserna        de        bästa
förutsättningarna    att    skapa    en
organisation  och  verksamhet  som   är
anpassad  till de lokala och  regionala
behoven,         resurserna         och
förutsättningarna.
Grundläggande     bestämmelser      om
polisens    organisation    finns     i
polislagen (1984:387). Varje län  utgör
ett polisdistrikt. Inom varje län finns
en   polismyndighet  som  ansvarar  för
polisverksamheten  där   (4   §).   För
ledningen av polismyndigheten finns  en
polisstyrelse.    Den     består     av
myndighetens chef och det antal  övriga
ledamöter   som  regeringen  bestämmer.
Regeringen   utser  de  ledamöter   som
utöver   polischefen   skall   ingå   i
styrelsen  (5  §).  I storstadsområdena
liksom    i    Dalarnas,    Gävleborgs,
Värmlands,      Västerbottens       och
Norrbottens  län  är antalet  ledamöter
tretton. I Gotlands polisstyrelse finns
sju  ledamöter. I övriga  styrelser  är
antalet ledamöter elva.
Utskottets           uppföljningsgrupp
genomförde under år 2000 en  studie  av
hur   arbetet  i  polisstyrelserna  går
till. Därvid framkom bl.a. följande.
Riksdagspartiernas            kanslier
informeras  om hur många ledamöter  som
skall  väljas.  Beräkningen  bygger  på
utfallet  av riksdagsvalet i respektive
län.  Kanslierna lämnar  sedan  uppgift
till Regeringskansliet om namnen på  de
nominerade.   Könsfördelningen   mellan
ledamöterna i polisstyrelserna är jämn.
Uppgiften  att  vara ordförande  lämnas
till  en  representant för det  största
politiska  blocket, och vice ordförande
utses inom det näst största.
I  den utredning som ligger till grund
för polisens styrsystem (Styrningen  av
polisen,  SOU  1998:74 s.  79  f)  sägs
bl.a.  att  kravet  på  inflytande  och
insyn  från  lekmän  gör  sig  gällande
särskilt  starkt  med hänsyn  till  den
betydelse   som   polisen    har    för
medborgarna.  Här  tänkte   utredningen
bl.a.  på  polisens  befogenheter   att
utöva  tvång.  Utredningen  ansåg   att
polisstyrelsen  bör  ha  uppgifter   av
övergripande  natur.  Polismyndighetens
arbetsordning   borde    beslutas    av
polisstyrelsen.  Vidare  anfördes   att
polisstyrelsen   borde   åläggas    den
allmänna  skyldigheten att se till  att
statsmakternas    prioriteringar    och
riktlinjer     får     genomslag      i
polisarbetet, att verksamheten  bedrivs
effektivt   och   med  iakttagande   av
rättssäkerhetens    krav    samt    att
förvaltningen inom distriktet  fungerar
väl.   Utredningen  ansåg   också   att
polisstyrelsen bör besluta i frågor som
rör   indelningen   av   distriktet   i
polisområden   och  andra   geografiska
ansvarsområden.     Vidare      anförde
utredningen att polisstyrelsen  årligen
bör  utfärda bestämmelser  i  fråga  om
planering   och  uppföljning.   I   det
sammanhanget  noterade utredningen  att
beslut  i  flertalet av de  frågor  som
polisstyrelsen bör avgöra fattas  genom
beslut  om verksamhetsplan, budget  och
budgetföreskrifter.
Polisstyrelsernas    uppgifter     har
sedermera          reglerats          i
polisförordningen.  I    3  kap.  1   §
föreskrivs att polisstyrelsen  särskilt
skall  se till att polisarbetet bedrivs
i      överensstämmelse     med      de
prioriteringar   och   riktlinjer   som
riksdagen och regeringen lagt fast  för
polisverksamheten. I 3 kap. 2  §  anges
att  polisstyrelsen bl.a. avgör viktiga
frågor  om planeringen och inriktningen
av verksamheten samt ekonomi.
Det   arbete   som  justitieutskottets
uppföljningsgrupp  genomförde  inbegrep
också  en  granskning av ett  urval  av
protokoll.  Detta kom att röra  sig  om
protokollen   från   sammanträdena    i
polisstyrelserna  i Stockholms,  Västra
Götalands,  Skåne,  Hallands,   Kalmar,
Jämtlands och Norrbottens län. I  tiden
gjordes   en  avgränsning  till   andra
halvåret  1999.  I den  promemoria  som
granskningen  resulterade  i   anfördes
bl.a.  följande.  Av de  protokoll  som
infordrats framgår att styrelserna  får
en hel del information om budgetutfall,
brottsutveckling  m.m.  Vidare  framgår
att     man     fattar    beslut     om
organisatoriska frågor, t.ex.  i  fråga
om      kommunikationscentraler     och
sammanläggning  av närpolis-områden.  I
fråga    om   verksamhetsplaner   visar
protokollen  att dessa  diskuteras  och
beslutas i styrelserna. Slutligen finns
bland  protokollen exempel på  att  man
beslutar om arbetsordningar.
Uppföljningsgruppen             gjorde
bedömningen att det var för tidigt  att
uttala sig om hur arbetet i styrelserna
fungerar. Därtill krävdes dessutom  ett
bredare  underlag, även om de inhämtade
protokollen  snarast  talade  för   att
arbetet  bedrivs som det var  tänkt.  I
sammanhanget   noterade   gruppen   att
Rikspolisstyrelsen   satsat   på    att
utbilda de nyvalda ledamöterna på  s.k.
polisriksdagar.
Utskottet  behandlade i februari  2001
liknande     motionsyrkanden      (bet.
2000/01:JuU11   s.  15  f).   Utskottet
underströk   då  att  polisstyrelsernas
uppgift    är   att   se    till    att
statsmakternas    prioriteringar    får
genomslag   i   praktiken.   För    att
åstadkomma  detta  har polisstyrelserna
de   medel  till  sitt  förfogande  som
Rikspolisstyrelsen bestämmer. Utskottet
hade  i och för sig förståelse för  att
de   sålunda   fördelade   medlen   kan
upplevas  som  otillräckliga  och   att
svårigheter möter i olika avseenden när
det  gäller  att  göra  prioriteringar.
Dessa   svårigheter  kunde   emellertid
inte,   anförde  utskottet,  tas   till
intäkt    för   att   verksamheten    i
polisstyrelserna inte fungerar som  det
var  tänkt. Tvärtom visar den genomgång
som  utskottets uppföljningsgrupp gjort
att  det  i styrelserna förekommer  den
typ  av  ärenden  som  regleringen   på
området   tar  upp.  Enligt   utskottet
uteslöt  det anförda inte  att  det  på
sikt  kunde  finnas skäl att  utvärdera
verksamheten,  men utskottet  var  inte
berett   att   då  förorda   en   sådan
utvärdering.
Utskottet anser alltjämt att  det  kan
finnas  skäl att så småningom utvärdera
polisstyrelsernas  verksamhet.   Enligt
utskottet bör riksdagen emellertid inte
för  närvarande  ta något  initiativ  i
frågan.    Utskottet    föreslår    att
riksdagen  avslår  motion  Ju382   samt
motionerna  Ju284,  Ju306,  Ju329   och
Ju365 i nu behandlade delar.
Vidare  finns det ett par mer  allmänt
hållna  yrkanden  om polisväsendet  och
dess  organisation. I motion Ju365  (c)
begärs  att  åtgärder  vidtas  för  att
förbättra polisens organisation i syfte
att uppnå en mer effektiv användning av
polisens  resurser.  Vidare  begärs   i
motion  Ju426  (m) att åtgärder  vidtas
för     en    ökad    samverkan    inom
polisväsendet.   Enligt    motionärerna
måste informationsutbytet på lokal  och
central nivå förbättras.
Regeringen uppdrog i december 2000  åt
Rikspolisstyrelsen    att    se    över
gränsdragningen   mellan   den    öppna
polisen   och   Säkerhetspolisen   samt
mellan      Rikspolisstyrelsen      och
polismyndigheterna.           Uppdraget
redovisades  till  regeringen  i   juni
2001.
I  Rikspolisstyrelsens rapport  lämnas
bl.a. förslag till hur samverkan mellan
olika   polismyndigheter  skulle  kunna
förbättras.  Så  föreslås   t.ex.   att
polismyndigheterna bör delas in i olika
samverkansområden      inom       vilka
myndigheterna     kan     lösa     sina
förstärkningsbehov.  Rikspolisstyrelsen
bör  därvid  bemyndigas att besluta  om
polismyndigheternas uppgift  att  bistå
varandra   samt   om   indelningen    i
samverkansområden. I rapporten redogörs
även för ansvarsfördelningen mellan den
centrala   nivån   inom   polisen   och
polismyndigheterna   samt    för    hur
samarbetet  mellan den  centrala  nivån
och polismyndigheterna bör fungera.
Enligt  vad  utskottet  inhämtat   har
rapporten remissbehandlats. Förslagen i
rapporten  bereds för  närvarande  inom
Justitiedepartementet.
Utskottet konstaterar att ett  förslag
till   hur   samverkan   mellan   olika
polismyndigheter  kan  förbättras   för
närvarande         bereds          inom
Regeringskansliet.  I  ärendet   berörs
även     frågor    om    polisväsendets
organisation och om ansvarsfördelningen
mellan  den centrala nivån inom polisen
och  polismyndigheterna.  Den  pågående
beredningen    bör   inte   föregripas.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna   Ju365  och  Ju426   i   nu
behandlade delar.

Polisförsörjningen, m.m.

Flera   motioner   berör   frågor    om
möjligheterna  att i framtiden  bemanna
polis-organisationen  så  att  den  kan
svara   mot  de  krav  som  ställs   på
polisen.  I  ett  stort antal  motioner
framhålls    behovet   av    att    öka
antagningen till Polishögskolan,  bl.a.
i  motionerna  Ju233  (m),  Ju321  (m),
Ju329 (kd), Ju351 (m) och Ju426 (m).  I
några av motionerna framhålls att detta
bör   ske  genom  att  ytterligare   en
polisutbildning   inrättas,   t.ex.   i
motionerna Ju233 och Ju426, och  i  ett
flertal motioner framhålls önskemål  om
var   en   ny   polisutbildning   skall
förläggas.   Här   rör   det   sig   om
Hässleholm   i   motion   Ju208    (m),
Falun/Borlänge  i  motion  Ju220   (m),
Borås  i  motionerna Ju233, Ju243  (m),
Ju261  (c),  Ju297 (kd) och Ju380  (s),
västra Sverige i motion Ju254 (m)  samt
Skövde i motion Ju410 (kd, c). I motion
Ju351  begärs i stället att antagningen
till    befintliga    polisutbildningar
dubbleras.         Merparten         av
utbildningsplatserna     bör     därvid
förläggas   till  polisutbildningen   i
Stockholm  så  att  fler  poliser   kan
rekryteras dit.
I   budgetpropositionen  föreslås  att
anslaget till polisorganisationen skall
höjas. Detta syftar bl.a. till göra det
möjligt  att  öka antalet  poliser.  En
ökning   av  antalet  poliser  så   att
polisorganisationen kan förstärkas  och
föryngras  är som framgår av  avsnittet
Prioriteringar inför budgetåret 2002 en
prioriterad uppgift för polisen. Enligt
regeringen  kommer etableringen  av  en
polisutbildning i Umeå år 2000  och  en
polisutbildning  i Växjö  år  2001  att
främja    rekryteringen   av   poliser,
särskilt i de delarna av landet.
Med   de   resurser  som  nu  tillförs
polisen kan utbildningskapaciteten ökas
så att det blir möjligt att innevarande
år  anta ca 550 polisstuderande och att
fr.o.m. år 2002 ha som målsättning  att
anta  ca  900 polisstuderande  per  år.
Regeringens  beräkningar  (utg.omr.  4,
avsnitt  4.4.3)  innebär  att  det  vid
utgången  av år 2004 kommer att  finnas
ca 17 200 poliser.
Enligt  vad  utskottet  inhämtat  från
Rikspolisstyrelsen   krävs   det,    om
antalet utbildningsplatser skall utökas
ytterligare,     att    polisutbildning
bedrivs  vid  fler orter än  Stockholm,
Umeå och Växjö. En sådan ordning skulle
också      kunna     avlasta      dessa
utbildningsorter.                  Inom
Rikspolisstyrelsen  pågår  därför   ett
arbete  med att se över frågan  om  att
förlägga ytterligare utbildningsplatser
till     en     eller     flera     nya
utbildningsorter.
Utskottet har tidigare uttalat sig  om
liknande   motionsyrkanden,  senast   i
samband     med     behandlingen     av
budgetpropositionen för innevarande  år
(prop. 2000/01:JuU1 s. 39 f). Utskottet
underströk   då  att  syftet   med   de
resursförstärkningar som föreslogs  för
polisen var att åstadkomma en ökning av
antalet    poliser.    Som    utskottet
framhållit  tidigare var  det  dock  en
uppgift   för  Rikspolisstyrelsen   att
sköta    personalförsörjningen     inom
polisväsendet. Utskottet erinrade också
om   att   regeringen,  i  likhet   med
motionärerna, var av uppfattningen  att
det    var    av    vikt    att    fler
utbildningsplatser          inrättades.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet  att
det  inte  behövdes några  åtgärder  av
riksdagen.
Utskottet      vill      inledningsvis
framhålla  att  det,  som  framgår   av
avsnittet     prioriteringar      inför
budgetåret   2002,  är  en  prioriterad
uppgift  för  polisen att  öka  antalet
poliser så att polisorganisationen  kan
förstärkas   och  föryngras.   Ett   av
syftena med de resursförstärkningar som
nu  föreslås  är också att öka  antalet
poliser.  När  det  gäller  hur   många
poliser  som skall utbildas  respektive
anställas inom polisorganisationen vill
utskottet  liksom tidigare år framhålla
att    det    är    en   uppgift    för
Rikspolisstyrelsen      att       sköta
personalförsörjningen              inom
polisväsendet.    Utskottet    föreslår
sålunda att riksdagen avslår motionerna
Ju208,   Ju220,  Ju233,  Ju243,  Ju254,
Ju261,  Ju297,  Ju380  och  Ju410  samt
motionerna  Ju321,  Ju329,  Ju351   och
Ju426 i nu behandlade delar.
Vidare begärs i motionerna Ju273  (m),
Ju284  (kd), Ju306 (kd) och  Ju430  (s)
åtgärder   för   att  säkerställa   att
polismyndigheterna på mindre orter  och
i glesbygdsområden får tillräckligt med
utbildad   personal.  I  motion   Ju273
framhålls  t.ex. att studenterna  redan
vid  antagningen skall få förbinda  sig
att  tjänstgöra viss tid  i  ett  visst
polisområde   och   i   motion    Ju430
förespråkas inrättandet av en  särskild
antagningskvot vid polisutbildningen  i
Umeå för sökande från Tornedalen.
Regeringen  tillsatte den 21  december
2000  en utredare med uppgift att  göra
en  översyn av polisens arbetsuppgifter
(dir. 2000:105). I uppdraget ingår  att
se  över  frågan  om  en  renodling  av
polisens   uppgifter.   Vidare    skall
utredaren se över vilka möjligheter som
finns att komplettera polisens resurser
och insatser i glest befolkade delar av
Sverige  och, vid särskilda tillfällen,
i   övriga  delar  av  landet.   Enligt
uppdraget  skall  utredaren  komma  med
förslag  som  tillgodoser  medborgarnas
behov    av   en   godtagbar   polisiär
verksamhet i de glest befolkade delarna
av  landet, bl.a. genom att pröva olika
vägar att komplettera polisens resurser
och  insatser  utanför  tätorterna  och
undersöka hur rekryteringen av  poliser
till   glest   befolkade  områden   kan
underlättas.   Bland  de   frågor   som
utredaren  har  att ta  ställning  till
nämns  frågan om att utse  och  utbilda
s.k.   reservpoliser  som  kan  biträda
polisen  med  avgränsade  uppgifter  av
akut   och  angeläget  slag  samt  mera
rutinartade  arbetsuppgifter  som  inte
kräver    någon    specifik    polisiär
kompetens.    Utredaren    skall    vid
utformningen  av sina förslag  noggrant
belysa och ta ställning till de viktiga
frågorna        om       rättssäkerhet,
befogenheter,        ansvar         och
kvalitetssäkring  av  verksamheten.  En
annan  fråga  som  också  är  av   stor
betydelse  är  vilken  utbildning   som
krävs  för  att  olika  modeller  skall
fungera   på   ett   rättssäkert    och
effektivt  sätt. Utredaren skall  lämna
förslag   även   i   detta   hänseende.
Uppdraget   skulle   ursprungligen   ha
redovisats     i     februari     2002.
Utredningstiden  har  emellertid  genom
tilläggsdirektiv förlängts till  den  1
april 2002 (dir. 2001:63).
Utskottet  konstaterar att  regeringen
tillsatt en utredare som skall se  över
hur  polisens resurser och insatser kan
kompletteras i glesbygdsområdena, bl.a.
skall    utredaren    undersöka     hur
rekryteringen  av  poliser  till  glest
befolkade   områden  kan   underlättas.
Utredarens  arbete bör inte föregripas.
Utskottet    föreslår    därför     att
motionerna   Ju273   och   Ju430   samt
motionerna   Ju284  och  Ju306   i   nu
behandlade delar avslås.
I  några motioner tas olika frågor  om
organisationen   av   polisutbildningen
upp. Sålunda begärs i motion Ju365  (c)
att  antagningssystemet skall ses över.
Motionärerna    menar     att     såväl
Polishögskolan  som andra  yrkesgrupper
än  poliser  bör  bli mer  delaktiga  i
förfarandet. I motion Ju426 (m)  hävdas
att  ansökningsförfarandet skall kortas
genom att polisen använder sig av samma
system  för  behörighetsgranskning  som
Verket för högskoleservice gör. I samma
motion      hävdas      också       att
polisutbildningen    bör    reformeras.
Enligt         motionärerna         bör
grundutbildningen kortas ned  till  ett
år   och   följas  av  en  sammanhållen
praktiktjänstgöring under tolv månader.
Utbildningen  skall senare kompletteras
med  en  grundläggande vidareutbildning
med    möjlighet   att   välja    olika
inriktningar.
Den  nuvarande  grundutbildningen  för
poliser påbörjades i januari 1998.
Den  30  maj  2000  presenterades   en
utvärdering  av  polisutbildningen  som
genomförts   av  en  arbetsgrupp   inom
Rikspolisstyrelsen. I  rapporten  pekas
på  vissa  brister. Det anfördes  bl.a.
att   polisaspiranterna  tillägnat  sig
både    adekvata    och    tillräckliga
kunskaper  för att verka  som  poliser,
men att deras förmåga var något sämre i
vissa   färdighetsämnen  än  inom   det
teoretiska  området. Vidare angavs  att
examinationsförfarandet             var
bristfälligt.  Den nya pedagogiken  med
verklighetsbaserade  praktikfall   hade
enligt  arbetsgruppen mött  övervägande
positiva reaktioner.
Arbetsgruppens       rapport       har
remissbehandlats  inom   polisväsendet.
Polishögskolan  har dessutom  redovisat
en   rad   genomförda  eller  planerade
åtgärder. Här handlar det bl.a. om  ett
ökat   antal  utbildningstimmar  såvitt
gäller data och radio, en ny inriktning
på    polisbilskörningen    och    fler
undervisningstillfällen  i   fråga   om
konflikthantering    och    självskydd.
Vidare    planeras    vissa    åtgärder
beträffande examinationsförfarandet.
Vad    gäller    antagningsförfarandet
pågår        förhandlingar       mellan
Rikspolisstyrelsen   och   Verket   för
högskoleservice  om att  polisen  skall
kunna      utnyttja     Verket      för
högskoleservices  urvalssystem.  Enligt
vad     utskottet    inhämtat    hoppas
Rikspolisstyrelsen  på  att  ett  avtal
skall kunna nås som innebär att polisen
kan  börja  använda detta system  under
slutet av år 2002 eller i början av  år
2003. Detta arbete tros kunna leda till
att   antagningsförfarandet   förkortas
något.
Frågan     om    organisationen     av
polisutbildningen  har  behandlats   av
utskottet flera gånger tidigare, senast
under hösten 2000 (bet. 2000/01:JuU1 s.
40  f).  Utskottet framhöll därvid  att
den relativt nya polisutbildningen hade
utvärderats  och  att en  rad  åtgärder
hade    vidtagits   eller   planerades.
Utskottet  var inte berett att  förorda
att  ett  nytt utredningsarbete  skulle
sättas  i  gång. I fråga om kravet  att
involvera    Polishögskolan    mer    i
antagningsförfarandet tillade utskottet
att  Polishögskolan är  en  enhet  inom
Rikspolisstyrelsen.  I  linje  med  vad
utskottet framhållit tidigare borde det
inte  ankomma på riksdagen  att  uttala
sig  om  vilken enhet inom polisen  som
skall   sköta  antagningen.  Med  detta
avstyrktes de då aktuella motionerna.
Utskottet   vidhåller  sina   tidigare
uttalanden  i frågan. Enligt  utskottet
har     inte    några    omständigheter
framkommit  som  ger anledning  att  på
nytt  organisera om utbildningen  eller
se  över antagningssystemet. Vad gäller
antagningsförfarandet  vill   utskottet
även  framhålla  de  förhandlingar  som
pågår  mellan  Rikspolisstyrelsen   och
Verket   för  högskoleservice  om   att
polisen  skall  kunna utnyttja  verkets
urvalssystem.  Genom detta  arbete  får
motionsönskemålet i Ju426 anses vara  i
huvudsak tillgodosett. Mot bakgrund  av
det   anförda  föreslår  utskottet  att
riksdagen  avslår motionerna Ju365  och
Ju426 i nu behandlade delar.
I  motionerna Ju271 och A317 (båda  v)
begärs  att  åtgärder  vidtas  för  att
rekrytera   fler  personer  med   annat
etniskt  ursprung än svenskt samt  fler
kvinnor till polisyrket. Även i  motion
Ju365 (c) begärs att fler personer  med
annan  etnisk bakgrund rekryteras  till
polisyrket.
Regeringen           anför           i
budgetpropositionen    (utg.omr.     4,
avsnitt  4.6.1)  att 35  %  av  de  455
studenter  som  rekryterades  under  år
2000  var  kvinnor. Detta motsvarar  en
ökning  med 5 % sedan år 1999.  Andelen
intagna   med   invandrarbakgrund   var
oförändrad,   dvs.   14    %.    Enligt
regeringen  arbetar  Rikspolisstyrelsen
aktivt   för   att   ytterligare   höja
intresset  för utbildningen  med  syfte
att  få  fler kvinnor och personer  med
olika  etniskt ursprung att  söka  till
polisutbildningen. Som exempel nämns en
videofilm för visning vid t.ex.  mässor
eller  skolor,  en broschyr  som  finns
tillgänglig    för    allmänheten    på
polismyndigheterna samt  annonsering  i
invandrarföreningars         tidningar.
Rikspolisstyrelsen   informerar   också
kontinuerligt  de rekryteringsansvariga
på  polismyndigheterna om vikten av  en
balanserad rekrytering.
Regeringen   framhåller   vidare   att
Sverige hör till de länder inom  Europa
som  har  den högsta andelen  kvinnliga
poliser.  Enligt  regeringen   är   det
generellt  svårt att till en verksamhet
som sedan länge starkt domineras av ett
kön    öka   rekryteringen    av    det
underrepresenterade      könet.      En
motsvarighet till polisens  svårigheter
att  rekrytera fler kvinnor finns t.ex.
inom sjukvården vid rekrytering av  män
till sjuksköterskor.
Vad   gäller  andelen  polisstuderande
med  utländsk bakgrund anser regeringen
att  siffran 14 % är tillfredsställande
med   hänsyn  till  att  ca  20  %   av
befolkningen har utländsk bakgrund  och
att  de  studerande måste  ha  särskild
behörighet     i     bl.a.     svenska.
Rikspolisstyrelsen bör  dock  fortsätta
ansträngningarna   för    att    främja
jämställdhet samt etnisk och  kulturell
mångfald.
Utskottet      delar     motionärernas
uppfattning  att  det  är  viktigt  att
sammansättningen inom  polisen  speglar
samhället   i  stort.  Det  är   därför
viktigt  att såväl personer  med  annan
etnisk  bakgrund  än  svensk,  särskilt
personer från utomnordiska länder,  som
kvinnor  antas  till polisutbildningen.
Som      framgår      ovan      arbetar
Rikspolisstyrelsen också aktivt med att
höja  intresset  för utbildningen  inom
dessa   grupper.  Dessa  ansträngningar
måste  självklart fortsätta.  Utskottet
förutsätter   att   regeringen   följer
frågan  och vidtar ytterligare åtgärder
för   att   uppnå   ökad   mångfald   i
poliskåren.  Något  särskilt  uttalande
från riksdagen är därför inte påkallat.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna Ju271, Ju365 och A317  i  nu
behandlade delar.

Nationella insatsstyrkan

Av   2   kap.  17  §  polisförordningen
framgår att det vid Polismyndigheten  i
Stockholms   län   skall   finnas    en
beredskapsstyrka   med   uppgift    att
bekämpa    terroraktioner   i   landet.
Styrkan    får   användas    i    annan
polisverksamhet, om  det  kan  ske  med
hänsyn till huvuduppgiften.
I  motionerna Ju329 (kd) och Ju365 (c)
begärs   att  Nationella  insatsstyrkan
organisatoriskt     skall      tillhöra
Rikspolisstyrelsen. Motivet till  detta
är  att styrkan skall vara en nationell
resurs.  Vidare begärs i  motion  Ju426
(m)  att centrala medel skall tillföras
när     lokala    myndigheter     begär
förstärkning från centrala enheter.
Frågan  om  Nationella  insatsstyrkans
organisatoriska   hemvist   behandlades
utförligt i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för år  2000  (bet.
1999/2000:JuU1  s.  31  f).   Utskottet
anförde då att det i och för sig  kunde
hålla  med  om  att det faktum  att  en
polismyndighet  ute i landet  som  vill
nyttja    resurser   som   finns    vid
Polismyndigheten  i Stockholms  län  då
måste  betala  för det,  inbjuder  till
misstanken    att    myndighetscheferna
avhåller  sig från att nyttja  styrkans
kompetens.  Utskottet kunde  emellertid
inte   finna   fog  för   någon   sådan
misstanke.   Utskottet  hade   nämligen
svårt     att     tänka     sig     att
myndighetscheferna - av ekonomiska skäl
-  skulle avstå från att kalla  in  den
kompetens  som krävs för  att  lösa  en
svår  polisiär uppgift. I  sammanhanget
erinrade utskottet om att det kan  vara
fråga  om situationer där liv  står  på
spel.   Utskottet   utgick   från   att
myndighetscheferna   upprätthåller   en
professionell  ambitionsnivå  och   vid
behov  anlitar styrkan eller  delar  av
den.  Vidare  underströk utskottet  att
verksamheten   vid   styrkan   knappast
skulle bli kostnadsfri bara för att den
gavs  ett organisatoriskt hemvist någon
annanstans inom polisväsendet. För  att
tillgodose  önskemålet  om  att  flytta
styrkan  till Rikspolisstyrelsen  måste
ju  rimligen  anslaget  till  de  olika
länen  dras  ned för att finansiera  en
ökad verksamhet vid Rikspolisstyrelsen.
Utskottet  var alltså inte  berett  att
ställa   sig  bakom  det  synsätt   som
motionärerna byggde sitt yrkande på.
Utskottet noterade också att  samtliga
länspolismästare   ställt   sig   bakom
förslaget  att låta styrkan  vara  kvar
vid  Polismyndigheten i Stockholms län.
Det  fanns dessutom, anförde utskottet,
flera avsevärda nackdelar med att  låta
styrkan   tillhöra  Rikspolisstyrelsen.
Här  tänkte  utskottet  främst  på   de
begränsade  möjligheterna  att   nyttja
styrkan  operativt, vilket  i  sin  tur
skulle innebära att styrkan blev dåligt
tränad  för realistiska uppgifter.  Det
symbolvärde som möjligen kunde ligga  i
att     styrkan     sorterade     under
Rikspolisstyrelsen   vägde   lätt   mot
detta.
Frågan  om  Nationella  insatsstyrkans
organisatoriska  hemvist  har  därefter
tagits  upp av SÄPO/Rikskrim-kommittén.
I betänkandet Den centrala polisen (SOU
2000:25   s.   238  f)   föreslås   att
kostnaden    för    förstärkning    som
Nationella  insatsstyrkan  lämnar  inte
skall  belasta  den polismyndighet  som
begär hjälp.
Betänkandet  har remissbehandlats  och
bereds     för     närvarande      inom
Justitiedepartementet.
Vidare      har     Rikspolisstyrelsen
inspekterat verksamheten vid Nationella
insatsstyrkan. I inspektionsprotokollet
av   den   6   september  2000   anförs
sammanfattningsvis  att  insatsstyrkans
numerär   har   minskats,   att    dess
utrustning  delvis  är  föråldrad   och
försliten och att förutsättningarna för
att  vidmakthålla och utveckla styrkans
kompetens  inte kan anses tillräckliga.
Enligt  inspektionsgruppens uppfattning
kan   den  ekonomiska  situationen  vid
Polismyndigheten   i   Stockholms   län
innebära en risk för att insatsstyrkans
behov    inte   i   tillräcklig    grad
tillgodoses.  Gruppen anser  också  att
dess  iakttagelser  ger  underlag   för
bedömningen  att  det  är  tveksamt  om
Polismyndigheten i Stockholms län i dag
kan    anses    ha    de    ekonomiska,
organisatoriska     och      personella
förutsättningar som behövs för att  den
nationella   insatsstyrkan  fortlöpande
skall  kunna anpassas och utvecklas  på
det  sätt som är nödvändigt för att den
skall  kunna fullgöra sin huvuduppgift.
Inspektionsgruppen anser därför att det
finns  starka  skäl  att  överväga  att
inordna den nationella insatsstyrkan  i
Rikspolisstyrelsens organisation  eller
i  vart  fall vidta andra åtgärder  som
säkerställer styrkans funktion.
När    utskottet   senast   behandlade
frågan         om        insatsstyrkans
organisatoriska hemvist hösten år  2000
konstaterade   utskottet   att   frågan
uppmärksammats  inom Rikspolisstyrelsen
och   att  det  vid  den  ovan   nämnda
inspektionen  framkommit nya  skäl  som
talade      mot      den      nuvarande
organisatoriska     lösningen     (bet.
2000/01:JuU1  s. 42 f). I  avvaktan  på
resultatet av det pågående arbetet  var
utskottet  emellertid inte  berett  att
frångå  den  uppfattning som  utskottet
tidigare redovisat i frågan.
Protokollet   från   inspektionen   av
Nationella  insatsstyrkan har  därefter
remissbehandlats.   På   grundval    av
protokollet och remissbehandlingen  har
inom  Rikspolisstyrelsen upprättats  en
promemoria,      Vissa     förändringar
beträffande   Nationella  insatsstyrkan
(dnr  VKA-201-5310/00). Av  promemorian
framgår  bl.a. följande. En  överföring
av en operativ resurs som insatsstyrkan
till  central  nivå  skulle  vara   ett
avsteg från den grundläggande principen
att det operativa polisarbetet så långt
som   möjligt  skall  ske  med   lokalt
placerade  resurser. Det  måste  därför
finnas mycket starka skäl för att  göra
en  sådan förändring. Det är också  att
föredra att insatsstyrkan knyts till en
lokal  polismyndighet med  hänsyn  till
behovet   av   att  varva   arbetet   i
insatsstyrkan      med       vardagligt
polisarbete.  Även det faktum  att  det
först  för  en  kort tid  sedan  blivit
möjligt   att   utnyttja  personal   ur
insatsstyrkan  på ett rationellt  sätt,
nämligen   genom  att   använda   sådan
personal  för andra arbetsuppgifter  än
att   bekämpa   terroraktioner,   skall
tillmätas betydelse. Rikspolisstyrelsen
ser  inte  mot  den angivna  bakgrunden
skäl   att  nu  aktualisera  omfattande
organisatoriska           förändringar.
Nationella  insatsstyrkan  bör   alltså
även   fortsättningsvis  tillhöra   och
operativt  ledas av Polismyndigheten  i
Stockholms län.
Rikspolisstyrelsen  beslutade  den  27
november  2000  att  promemorian  skall
ligga  till grund för styrelsens vidare
åtgärder   vad  gäller  den  nationella
insatsstyrkan.    I    linje     härmed
beslutades    även    att    se    över
Rikspolisstyrelsens föreskrifter såvitt
gäller insatsstyrkan (RPSFS 2000:2, FAP
201-3),      att      låta       utreda
förutsättningarna  för   en   eventuell
lokalisering     av    styrkan     till
Polishögskolan  i  Sörentorp  samt  att
Polismyndigheten i Stockholms  län  för
vart  och  ett av åren 2001,  2002  och
2003 skulle tillföras 2 miljoner kronor
för  att  säkerställa styrkans  numerär
och utrustning.
Enligt  vad  utskottet inhämtat  pågår
arbetet  att  utreda  förutsättningarna
för  en  eventuell lokalisering av  den
nationella      insatsstyrkan      till
Polishögskolan  i  Sörentorp  alltjämt.
Det  extra tillskottet för år 2001  har
Polismyndigheten   i   Stockholms   län
använt   för  att  förstärka   styrkans
utrustning,  t.ex. har  en  del  vapen,
mörkersikten  och  fordon   köpts   in.
Vidare har vissa åtgärder vidtagits för
att   följa  upp  personalen  och  dess
kompetens.
Utskottet   ser   med   oro   på   att
Nationella insatsstyrkan i dag riskerar
att    inte    kunna   fullgöra    sitt
huvuduppdrag. Detta kan till  stor  del
härledas       till      insatsstyrkans
organisatoriska   hemvist.    Utskottet
anser   att   Nationella  insatsstyrkan
skall vara en nationell resurs.
Det  är  av  stor vikt att  Nationella
insatsstyrkan    kan    nyttjas     vid
allvarliga  händelser  för  att   uppnå
bästa  möjliga operativa kompetensnivå.
Styrkan     skall    genom     träning,
kompetensutveckling    och     operativ
verksamhet  ha beredskap att  möta  ett
eventuellt   terroristangrepp.    Detta
tillgodoses genom att styrkan  inordnas
vid  Rikspolisstyrelsen. Ett av syftena
med       en      överföring       till
Rikspolisstyrelsen är att  styrkan  ges
bättre  möjligheter än i  dag  att  vid
behov  operativt kunna verka över  hela
landet. Dessutom sorterar insatsstyrkan
då   under   samma   organisation   som
rikskriminalen,  Säkerhetspolisen   och
dess  teknik- och underrättelseenheter,
vilka   måste  betraktas  som  styrkans
naturliga samarbetspartner.
Nationella              insatsstyrkans
huvuduppgift är att bekämpa terrorism i
landet.   Vid   en   överföring    till
Rikspolisstyrelsen skall  styrkan  även
ges   möjlighet  att,  i  enlighet  med
tidigare fattade beslut, bistå samtliga
polismyndigheter ute i landet för andra
ändamål  än huvuduppgiften; detta  dock
endast  i den utsträckning det kan  ske
med   hänsyn  till  huvuduppgiften  att
bekämpa    terrorism    och    styrkans
tillgänglighet för detta ändamål.
Nuvarande   organisatoriska  placering
vid  Polismyndigheten i Stockholms  län
medför  att  polismyndigheterna  ute  i
landet många gånger av ekonomiska  skäl
avstår   från   att   nyttja   styrkans
kompetens.  Detta bör vid en överföring
till  Rikspolisstyrelsen inte  fortsatt
ses  som  ett  hinder då styrkan  skall
vara     att    betrakta     som     en
förstärkningsresurs            liknande
rikskriminalpolisen                 och
helikopterverksamheten.
Genom   att  Nationella  insatsstyrkan
överförs   från   Polismyndigheten    i
Stockholms  län till Rikspolisstyrelsen
tydliggörs vilka uppdrag styrkan deltar
i.    Vid   nyttjande   av   Nationella
insatsstyrkan   skall   beslutsunderlag
upprättas  vid  Rikspolisstyrelsen  och
redovisas vid behov. Detaljutformningen
och   polisiära  bedömningar  i  övrigt
ankommer   på  Rikspolisstyrelsen   att
utforma.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
vidta  erforderliga  åtgärder  för  att
snarast       överföra       Nationella
insatsstyrkan  till  Rikspolisstyrelsen
och  tillgodose vad utskottet i  övrigt
anfört  om insatsstyrkans funktion  och
arbetsuppgifter.

Detta bör riksdagen med anledning av
motionerna Ju329, Ju365 och Ju426 som
sin mening ge regeringen till känna.

Åklagarväsendet

Utskottets förslag i korthet
I    detta    avsnitt   redogörs    för
åklagarväsendets     resultat     under
verksamhetsåret  2000. Utskottet  delar
regeringens        bedömning        att
åklagarväsendet  i stort  fullgjort  de
mål    som   ställts   upp   för   dess
verksamhet,    men   att    ytterligare
insatser  krävs  på  vissa  områden.  I
avsnittet    tar    utskottet    vidare
ställning   till  vilka  prioriteringar
som    bör   ligga   till   grund   för
åklagarväsendets  verksamhet  under  år
2002.  Utskottet  behandlar  också  ett
antal      motionsyrkanden      rörande
organisationsfrågor,  överprövning   av
åklagarbeslut,  jäv  mot  åklagare  och
införandet     av     en      europeisk
åklagarmyndighet. Utskottet hänvisar  i
dessa  delar  i huvudsak till  pågående
utredningar  och beredningsarbete.  Mot
den   bakgrunden  avstyrker   utskottet
samtliga    motionsyrkanden.     Jämför
reservationerna 12-18.

Inledning

Målet för åklagarverksamheten är att se
till att den som begått brott lagförs.
Åklagaren  har  en central  roll  inom
rättsväsendet   när  det   gäller   att
bekämpa  brottslighet. Till  åklagarens
uppgifter      hör       att       leda
förundersökningar,   fatta   beslut   i
åtalsfrågor  och föra talan  om  ansvar
för  brott vid domstol. Inom ramen  för
förundersökningsledningen      beslutar
åklagaren  om  personella  och   reella
tvångsmedel   av   integritetskränkande
natur    såsom    anhållande,    kropps
besiktning,       reseförbud        och
husrannsakan.   Åklagaren   kan   också
begränsa    eller    lägga    ned    en
förundersökning.     Andra      viktiga
uppgifter som ankommer på åklagaren  är
att under vissa förutsättningar utfärda
strafföreläggande   och   besluta    om
åtalsunderlåtelse.
Central   förvaltningsmyndighet    för
åklagarväsendet är Riksåklagaren  (RÅ).
Åklagarväsendets organisation i  övrigt
består   av   åklagarmyndigheterna    i
Stockholm, Västerås, Linköping,  Malmö,
Göteborg  och  Umeå, var och  en  under
ledning  av en överåklagare. Vid  dessa
myndigheter finns åklagarkammare.
Ekobrottsmyndigheten    svarar     för
ekobrottsbekämpningen i Stockholms län,
Skåne   län,   Västra  Götalands   län,
Hallands  län, Gotlands län samt  sedan
den  1  juli  2001  Blekinge  län.   Av
instruktionen  för Ekobrottsmyndigheten
framgår  att  myndigheten  dels  är  en
åklagarmyndighet,   dels   en   central
förvaltningsmyndighet under regeringen.
Under         behandlingen          av
budgetpropositionen har utskottet  haft
en  utfrågning  där representanter  för
Riksåklagaren  och Ekobrottsmyndigheten
medverkat.

Resultatuppföljning

Följande mål ställdes upp för år 2000.
Effektmålet   för  åklagarverksamheten
för  år  2000 innebar att denna  skulle
bedrivas  på  ett sådant sätt  att  den
enskilde  tillförsäkrades rättssäkerhet
och  rättstrygghet och så att  den  som
begått brott lagfördes.
Följande      prioriteringar       och
verksamhetsmål        gällde        för
åklagarväsendet för år 2000.
Miljöbrottsbekämpningen         skulle
förstärkas    och    utvecklas    genom
utbildningsinsatser    och    fördjupad
samverkan   med   polisen   och   andra
myndigheter.                Rasistiska,
främlingsfientliga   och    homofobiska
brott  skulle  beivras. Insatserna  för
att  beivra våld mot kvinnor  och  barn
skulle  intensifieras  och  förbättras.
Ekobrottsbekämpningen skulle  fortsätta
att       utvecklas      inom      hela
åklagarväsendet. Samverkan med  polisen
för  att  förbättra den brottsutredande
verksamheten      skulle      utvecklas
ytterligare.    Det    gällde     såväl
bekämpningen    av   de   allvarligaste
brottstyperna       -       våldsbrott,
narkotikabrott      och       ekonomisk
brottslighet  -  som  bekämpningen   av
annan kriminalitet.
Vidare  skulle  lagföringen  öka   och
kvaliteten    på    förundersökningarna
höjas. Antalet avslutade ärenden skulle
uppgå  till minst det antal som  kommit
in. Genomströmningstiden skulle minska.
Rättstillämpningen     skulle      vara
enhetlig.   Riksåklagaren  skulle   som
åklagare  i Högsta domstolen verka  för
rättsutveckling och rättsbildning  inom
rättsområden där behovet av ledning  är
nödvändig     för     den     praktiska
rättstillämpningen.
För  Ekobrottsmyndighetens del  gällde
dessutom    att   myndigheten    skulle
förebygga    och   upptäcka   ekonomisk
brottslighet. Myndigheten skulle  också
genom   nya   arbetsmetoder   och   hög
kompetens skapa förutsättningar för  en
effektiv ekobrottsbekämpning.
Målen    för   stabsuppgifterna    vid
Ekobrottsmyndigheten   var    att    ge
regeringen  och  andra intressenter  en
bättre  helhetsbild av  den  ekonomiska
brottsligheten och bättre möjlighet att
förutse   utvecklingen  inom   området.
Berörda  myndigheter skulle på  ett  så
tidigt  stadium som möjligt  informeras
om     nya    former    av    ekonomisk
brottslighet.  I  samverkan  med  andra
myndigheter  skulle  metoder  utvecklas
för          att          effektivisera
ekobrottsbekämpningen.
Regeringen          lämnar           i
budgetpropositionen     en     utförlig
beskrivning    av   hur    verksamheten
utvecklats under de senaste åren.
Inledningsvis  anför  regeringen   att
åklagarorganisationen   satsat    stora
resurser  på  de prioriterade  områdena
under  år  2000. Ärenden om vålds-  och
narkotikabrott, ekonomisk  brottslighet
och      miljöbrottslighet     utgjorde
sammanlagt  20  %  av  alla   avslutade
ärenden       under      år       2000.
Resultatförbrukningen     för     dessa
brottstyper   var   42   %   av    hela
resursanvändningen.
För             arbetet            med
miljöbrottsbekämpningen       inrättade
Riksåklagaren    i    samverkan     med
Rikspolisstyrelsen den 1  januari  2000
en  flexibel organisation. Vid utgången
av   år   2000   fanns  sammanlagt   19
miljöåklagare  som  helt   eller   till
övervägande del arbetade med brott  mot
den    yttre    miljön.   Vidare    har
åklagarorganisationen tagit på sig  ett
ansvar  för  att etablera och  utveckla
samverkan med tillsynsmyndigheterna  på
såväl   regional  som  på  lokal  nivå.
Lokala  och regionala samverkansgrupper
har  etablerats på många håll i landet.
Dessutom  har  Riksåklagaren  under  år
2000 tagit initiativ till bildandet  av
ett  miljöbrottsråd för  att  förstärka
samverkan  på  central  nivå.  I  rådet
ingår     bl.a.     företrädare     för
Riksåklagaren,      Rikspolisstyrelsen,
Naturvårdsverket,  Kustbevakningen  och
Tullverket.
Vad   gällde  utbildningsinsatser   på
området     genomförde    Riksåklagaren
vidareutbildningsinsatser   under    år
2000.
Antalet   anmälningar  om   miljöbrott
till   åklagarorganisationen  har  ökat
kraftigt.      Antalet      balanserade
brottsmisstankar  avseende  brott   mot
miljön har också ökat. Den 30 juni 2001
uppgick       antalet       balanserade
brottsmisstankar  avseende  brott   mot
miljön till drygt 3 000.
Enligt  Riksåklagaren  finns  det  mot
bakgrund  av verksamhetsresultaten  för
det  första halvåret 2001 anledning att
se    allvarligt   på   de    bristande
utredningsresurserna  för   brott   mot
miljön. Den 30 juni 2001 fanns 85-90  %
av            de            balanserade
miljöbrottsutredningarna  hos  polisen.
Riksåklagaren  anser  att   det   finns
anledning att vidta omedelbara åtgärder
för  att  bl.a. undvika en  ytterligare
balansökning.       Därför        avser
Riksåklagaren   att   snarast    inleda
diskussioner med Rikspolisstyrelsen  om
hur      utredningskapaciteten      kan
förbättras.
Andelen   inkomna   miljöbrottsärenden
som  ledde till lagföring var 13 %. Den
låga   lagföringsandelen  beror  enligt
Riksåklagaren huvudsakligen på att alla
anmälda  brott mot miljön till skillnad
från   andra  brott  går  direkt   till
åklagare för bedömning. Polisen skriver
således       inte       av       några
miljöbrottsärenden. En annan bidragande
orsak  till  den låga lagföringsandelen
är enligt Riksåklagaren att många äldre
miljöbrottsärenden flyttades över  till
organisationen   för   bekämpning    av
miljöbrott. Riksåklagaren förväntar sig
att  lagföringsandelen skall öka i takt
med  att  de  äldsta  ärendena  avgörs.
Lagföringsandelen       i       färdiga
förundersökningar om brott  mot  miljön
var 73 %.
I      budgetpropositionen     erinrar
regeringen   om  att  Riksåklagaren   i
december   1999   beslutade   om    ett
omfattande och konkret handlingsprogram
för   åklagarväsendets  bekämpning   av
brottslighet   med   rasistiska   eller
främlingsfientliga      motiv.      Hos
Riksåklagaren     och     vid      alla
åklagarmyndigheter  finns   vidare   en
särskild  funktion  för  samordning  av
insatserna mot aktuell brottslighet.
Av   budgetpropositionen  framgår  att
åklagarmyndigheterna med utgångspunkt i
handlingsprogrammet         ytterligare
förstärkt   sina   insatser   för   att
säkerställa  att brott  med  rasistiska
eller      främlingsfientliga     motiv
prioriteras i verksamheten.  Vid  flera
åklagarkamrar  granskar  åklagare   och
poliser  tillsammans  brottsanmälningar
för  att på så sätt lättare identifiera
brott med rasistiska motiv.
Under  år  2000  inleddes  drygt   400
förundersökningar    om    brott    med
rasistiska   eller   främlingsfientliga
motiv.   Under   året   ökade   antalet
pågående  förundersökningar  från   130
under det första kvartalet till ca  200
under  det  fjärde kvartalet. Åklagarna
väckte  157  åtal, varav bl.a.  56  för
hets   mot   folkgrupp,  30  för   grov
misshandel eller misshandel samt 4  för
olaga  diskriminering. Att så  få  åtal
väckts  för olaga diskriminering  beror
enligt  Riksåklagaren  på  att  det  är
svårt    att   bevisa   det    brottet.
Riksåklagaren  anser  därför  att   den
pågående översynen av lagstiftningen på
området är mycket angelägen.
Utgångspunkten                     för
åklagarorganisationens   insatser   för
bekämpning  av våld mot kvinnor  är  de
särskilda åtgärdsprogram som togs  fram
vid  alla  åklagarmyndigheter under  år
1999.   Insatserna  har  inriktats   på
förbättrade  kunskaper,  samarbete  med
polisen  för  att utveckla  effektivare
utredningsmetoder,  snabbare  lagföring
bl.a.          genom          särskilda
rättskedjeprojekt,    samverkan     med
socialtjänsten        och         olika
frivilligorganisationer    samt     ett
förstärkt stöd till brottsoffren.
Under år 2000 tog det i genomsnitt  36
dagar för åklagarna att ta ställning  i
åtalsfrågan i färdiga förundersökningar
om  våld  mot kvinnor. År 1998 var  den
tiden  47 dagar. Lagföringsandelen  har
ökat  från 68 % år 1998 till  76  %  år
2000.  Enligt Riksåklagaren visar dessa
värden    att    åklagarväsendet    har
prioriterat ärenden som gäller våld mot
kvinnor.
Åklagarväsendets  kostnader  för   att
bekämpa  ekonomisk brottslighet uppgick
till  drygt  322 miljoner kronor  eller
knappt  35  % av de totala kostnaderna.
Ekobrottsmyndigheten  svarade  för   ca
283,5   miljoner  kronor   och   övriga
åklagarmyndigheter för ca  39  miljoner
kronor.       Inom      de       övriga
åklagarmyndigheterna    var     andelen
ekobrott  mindre än en procent  av  det
totala         antalet         ärenden.
Åklagarmyndigheterna   avslutade   fler
ärenden    än   vad   som    kom    in.
Lagföringsandelen var 40 %,  samma  som
år  1999. Genomströmningstiderna  ökade
från  429 dagar år 1999 till 469  dagar
år 2000.
Såvitt   angår   Ekobrottsmyndighetens
verksamhet redovisas den nedan.
Samarbetet   med   polisen   för   att
förbättra      den      brottsutredande
verksamheten  ytterligare  har   enligt
Riksåklagaren utvecklats positivt genom
flera   samordnande  insatser   på   de
kriminalpolitiskt          prioriterade
områdena.  Myndigheterna  har  dessutom
fortlöpande  vidtagit  flera   konkreta
åtgärder    för    att    effektivisera
brottsutredningsverksamheten.       Det
gäller     bl.a.     utbildning     och
kompetensutveckling,  bestämmelser   om
fördelningen                         av
förundersökningsledarskapet,    metoder
för         kvalitetssäkring         av
brottsutredningar    samt    gemensamma
riktlinjer  för  att effektivisera  den
direkta        handläggningen        av
brottsutredningar.
Enligt    Riksåklagaren    har    dock
insatserna   inte   lett   till   några
bestående  förbättringar av närpolisens
brottsutredningsverksamhet,    eftersom
många    av   de   särskilt   utbildade
närpoliserna efter en tid har gått över
till  annan verksamhet. Därför  är  det
enligt  Riksåklagaren  nödvändigt   att
genomföra  omfattande  förändringar  av
brottsutredningsverksamheten  för   att
kunna        åstadkomma       bestående
förbättringar av den.
Regeringen           pekar           i
budgetpropositionen       på        att
Riksåklagaren,    Justitieombudsmannen,
Riksdagens                   revisorer,
Riksrevisionsverket                 och
Granskningskommissionen i anledning  av
mordet på statsminister Olof Palme (SOU
1999:88)     från     delvis      olika
utgångspunkter  pekat  på  brister  och
oklarheter  i brottsutredningssystemet.
Kritiken har avsett bl.a. alltför långa
handläggningstider,                 låg
brottsuppklaring,                 oklar
ansvarsfördelning mellan  åklagare  och
polis,     bristande     tillsyn     av
åklagarväsendet      och       polisen,
internutredningsverksamheten       samt
kompetensförsörjningen.
I   december 2000 tillsatte regeringen
en    beredning    för   rättsväsendets
utveckling  (dir. 2000:90). Beredningen
skall  bl.a.  överväga på  vilket  sätt
brottsutredningsverksamheten        kan
förbättras. Ett brett angreppssätt  bör
därför    anläggas   där    såväl    ny
lagstiftning  som  administrativa   och
organisatoriska förändringar  övervägs.
Frågor om rollfördelning, utveckling av
arbetsmetoder, möjlighet  att  utnyttja
modern    teknik,    utbildning     och
kompetensutveckling     bör      enligt
direktiven  kunna  övervägas  i   detta
sammanhang.      Beredningen      skall
presentera  delbetänkanden  efter  hand
som olika frågor behandlas. Senast före
utgången  av  år 2003 skall beredningen
redovisa  det  då aktuella  läget  inom
rättsväsendet   för   de   frågor   som
ankommer  på beredningen samt  en  plan
för det fortsatta arbetet.
Lagföringsandelen, dvs. den  andel  av
alla  avslutade ärenden som  lett  till
beslut om åtal, strafföreläggande eller
åtalsunderlåtelse, var 58  %  under  år
2000.   Det  är  en  minskning  med   2
procentenheter  jämfört  med  år  1999.
Riksåklagaren bedömer att  den  främsta
orsaken   till  det  är   att   andelen
bötesärenden  minskat kraftigt  som  en
följd   av   ändrad   ansvarsfördelning
mellan åklagare och polis. Under  tiden
1996-2000 har lagföringsandelen varit i
genomsnitt  60  %.  Andelen  misstänkta
personer  som  lagfördes  ökade  något,
från 61 % till 62 %.
Åklagarmyndigheterna  har   under   år
2000,  liksom  under  år  1999,  infört
särskilda kvalitetssäkringsprogram  som
innebär      att      åklagarna       i
brottsutredningarna skall ge polisen en
snabb  och fortlöpande återkoppling  om
utredningskvaliteten.
Balanserna minskade totalt  sett  från
62    389    till   55   377   ärenden.
Ärendeinströmningen från  polisen  till
åklagarorganisationen har fortsatt  att
minska: från ca 194 000 ärenden år 1998
till  177 000 år 1999 och till 168  000
ärenden  under  år 2000. Också  antalet
avslutade  ärenden  har  sjunkit  under
denna   period.   År   1998   avslutade
åklagarna ca 197 000 ärenden,  år  1999
ca  187 000 ärenden och år 2000 ca  180
000  ärenden. Det innebär att åklagarna
under  åren 1998-2000 avslutade 3  000,
10  000  respektive 12 000 fler ärenden
än som kom in.
Genomströmningstiderna  minskade   för
nästan alla brottstyper under år  2000.
Den genomsnittliga genomströmningstiden
från inkommet förundersökningsprotokoll
till beslut i åtalsfrågan minskade från
54  till 49 dagar jämfört med år  1999.
Riksåklagaren har i verksamhetsplanerna
för   åren  2000  och  2001  krävt  att
åklagarmyndigheterna   skall   förkorta
genomströmningstiderna      väsentligt.
Målsättningen  är  att  de  inte  skall
överstiga       30       dagar.       I
budgetpropositionen  anför   regeringen
att  detta  mål  uppnåtts  redan  under
första halvåret 2001.
Dessutom   skall  åklagarmyndigheterna
eftersträva   en  ökning   av   andelen
brottsmisstankar  som  avgörs  inom  15
dagar,    främst   när    det    gäller
mängdbrott.   Under  år  2000   fattade
åklagarna  beslut  om  55  %  av   alla
brottsmisstankar inom  högst  15  dagar
från              det               att
förundersökningsprotokollet kom in från
polisen.  Den andelen ökade till  66  %
under första halvåret 2001. För år 1999
var den siffran 51 %.
Såvitt  angår Riksåklagarens roll  för
rättsutvecklingen  och  rättsbildningen
framgår   av  budgetpropositionen   att
Riksåklagaren     eftersträvar      att
förstärka  Riksåklagarens verksamhet  i
Högsta  domstolen och  att  i  så  stor
utsträckning  som  möjligt  koncentrera
den  på de mål som har störst betydelse
för   det   operativa   åklagararbetet.
Därför upprättar Riksåklagaren varje år
en  rättsutvecklingsplan över de frågor
som bedöms ha betydelse för en enhetlig
rättsutveckling.  Under  år  2000   har
Riksåklagaren     fört     upp     fler
kriminalpolitiskt viktiga  frågor  till
Högsta  domstolen  om bl.a.  rasistiska
brott,  allmänna  ansvarsfrihetsgrunder
och  lagen (1998:408) om förbud mot köp
av sexuella tjänster.
Ekobrottsmyndigheten  avslutade   fler
ärenden under år 2000 än under år 1999.
Antalet   balanserade  liksom   antalet
inkomna ärenden minskade.
Vid      Ekobrottsmyndigheten      var
lagföringsandelen 35 %  under  år  2000
jämfört med ca 31 % år 1999.
Genomströmningstiden               för
ekobrottsärenden                    vid
Ekobrottsmyndigheten ökade år 2000 från
458 dagar till 528 dagar, eller med  ca
15  %  jämfört med år 1999.  De  längre
genomströmningstiderna    kan    enligt
myndigheten delvis förklaras av att ett
flertal    äldre   ärenden   avslutats.
Därtill  kommer att 25 % fler  särskilt
krävande  ärenden har avslutats,  vilka
generellt      sett      har      långa
genomströmningstider.
Ekobrottsmyndigheten    bedömer    att
ekomålens     svårighetsgrad      ökat.
Myndigheten      har      delat      in
ekobrottsärendena  i  fyra  kategorier.
Under  år 2000 har Ekobrottsmyndigheten
infört   tidredovisning  för   att   se
tidsåtgången  för varje ärendekategori.
Myndigheten     räknar     med      att
tidredovisningen  på  sikt  kommer  att
skapa  förutsättningar för  en  säkrare
bedömning  av  förändringar   när   det
gäller             förundersökningarnas
svårighetsgrad.
Förutom    genomförandet   av    olika
utbildningar  har  Ekobrottsmyndigheten
under år 2000 tagit fram ett omfattande
underlag  för  en ny ekoutbildning  som
riktar  sig  till  all berörd  personal
både   inom  och  utanför  myndigheten.
Utbildningsverksamheten  startar  under
hösten 2001.
Vad   gäller   stabsverksamheten   vid
Ekobrottsmyndigheten  har  myndigheten,
på   grundval  av  rapporter  från   de
regionala  samverkansorganen, utarbetat
en            redogörelse           för
ekobrottsbekämpningen  under  år  1999.
Vidare har Ekobrotts-myndigheten enligt
vad  som  anges  i  budgetpropositionen
bl.a.  överlämnat  en  rapport  om  den
ekonomiska  brottsligheten   och   dess
bekämpning,  utvärderat  de   regionala
samverkansorganen      samt      bättre
strukturerat  och fördjupat  samarbetet
med      andra     myndigheter      och
organisationer.
Generaldirektören                  för
Ekobrottsmyndigheten     har      inför
utskottet  uppgivit att det  föreligger
en  snedfördelning av  mängden  ärenden
mellan  myndighetens olika avdelningar.
Myndigheten  har därför låtit  göra  en
översyn  av  sin  organisation  och  en
rapport   har  presenterats.  Utskottet
kommer  att få anledning att  återkomma
till  frågan  om  Ekobrottsmyndighetens
organisation  i  vår  i   samband   med
behandlingen  av regeringens  skrivelse
om ekonomisk brottslighet.
Regeringen          bedömer          i
budgetpropositionen                 att
åklagarorganisationens
verksamhetsresultat  under  de  senaste
åren visar på en positiv utveckling. De
mål  som  slagits fast för verksamheten
har  i  stort  sett uppfyllts.  Det  är
enligt  regeringens  mening  emellertid
angeläget   att   åklagarorganisationen
tillsammans  med  polisen  vidtar  ännu
mera kraftfulla och omedelbara åtgärder
för  att  förbättra  och  effektivisera
brottsutredningssystemet.      Dessutom
anser regeringen det vara angeläget att
åklagarorganisationen    och    polisen
fortsätter        sitt       gemensamma
utvecklingsarbete för att utarbeta ännu
effektivare       och      rationellare
arbetsmetoder för bekämpningen  av  den
mest kvalificerade kriminaliteten.
Vad     angår    Ekobrottsmyndighetens
verksamhetsresultat  anser   regeringen
att  det  huvudsakligen  visar  på   en
positiv  utveckling  där  de  mål   som
ställts  upp för verksamheten i princip
har  uppfyllts. Resultatet visar enligt
regeringen   vidare   på   att   själva
arbetsformen  -  med åklagare,  poliser
och  ekonomer  i  nära samarbete  -  är
framgångsrik.
Det  är  enligt  regeringen  angeläget
att     Ekobrottsmyndigheten    närmare
analyserar   utvecklingen  med   längre
genomströmningstider     och     vidtar
åtgärder    för   att    vända    denna
utveckling, liksom att myndigheten noga
följer upp och utvärderar resultatet av
sitt utvecklingsarbete.
Utskottet har sammanfattningsvis  inte
funnit  något som motsäger  regeringens
bedömning  att åklagarorganisationen  i
stort   sett   uppfyllt  de   mål   för
verksamheten  som riksdag och  regering
satt upp. Den utveckling som skett inom
åklagarväsendet  under  senare  år   är
enligt  utskottets mening också  mycket
tillfredsställande.
Som   regeringen  konstaterat  är  det
emellertid        angeläget         att
brottsutredningssystemet förbättras och
effektiviseras.  För  egen   del   vill
utskottet också peka på det angelägna i
att   utredningskapaciteten   förstärks
såvitt avser anmälningar om miljöbrott.
Utskottet  utgår från att Riksåklagaren
och     Rikspolisstyrelsen    gemensamt
närmare    analyserar   den    uppkomna
situationen så att åtgärder kan  vidtas
för   att  balanserna  inte  skall  öka
ytterligare.  Utskottet  utgår   vidare
från  att regeringen noga följer  detta
arbete.
Också  Ekobrottsmyndigheten har enligt
regeringens  bedömning visat  på  en  i
huvudsak  positiv  utveckling  med   en
relativt god måluppfyllelse. Det  finns
här   dock  enligt  utskottets   mening
anledning att känna en viss oro framför
allt    när   det   gäller   de   ökade
genomströmningstiderna              och
resursutnyttjandet.

Prioriteringar inför budgetåret 2002

I   fråga   om   prioriteringar   inför
budgetåret    2002   anför   regeringen
följande.     Åklagarväsendet     skall
ytterligare   förstärka  och   utveckla
åklagarrollen.  Åklagarväsendet   skall
medverka  i  polisväsendets  kompetens-
och   verksamhetsutveckling   för   att
säkerställa  en  effektiv   och   snabb
brottsutredningsverksamhet   med   högt
ställda   krav  på  rättssäkerhet   och
kvalitet.  Fler brott skall  leda  till
lagföring.
Åklagarna   skall   i   ännu    större
utsträckning  ges  utrymme  att   kunna
koncentrera    sig    på    de     mera
kvalificerade   brottmålsärendena   och
utöva  aktiv förundersökningsledning  i
dessa.
Åklagarna  skall ytterligare  utveckla
sin  kapacitet  att bekämpa  brott  mot
miljön  och brott med rasistiska  eller
främlingsfientliga,  antisemitiska  och
homofobiska inslag.
Utskottet  har ingen erinran  mot  vad
regeringen anfört.

Anslagen

Åklagarorganisationen

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
åklagarorganisationen år 2002 (tusental
kronor).

Anslag Prop.    m      kd     c     fp
2001   2002
inkl.
TB
722    741   + 20   + 50   -      +
789    751    000    000         10
000
För        år        2001        uppgår
åklagarorganisationens  anslag,   efter
att hänsyn tagits till en minskning  av
anslaget      genom      beslut      om
tilläggsbudget,   till    knappt    723
miljoner kronor. Vid ingången  av  året
fanns  ett anslagssparande om  ca  13,5
miljoner  kronor. Utgiftsprognosen  för
år  2001  är beräknad till 748 miljoner
kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år   2002   på  741  751  000   kr.   I
anslagsberäkningen  har  hänsyn  tagits
till   beräknade  utgiftsökningar   för
löner,      lokaler     och      övriga
förvaltningskostnader samt justering av
premierna         för          statliga
avtalsförsäkringar.     Ökningen     av
anslaget  avser till övervägande  delen
poster av justeringskaraktär.
I   motion  Ju445  (m)  föreslås   att
anslaget   till   åklagarorganisationen
skall  höjas  med  20 miljoner  kronor.
Dessa  ytterligare  medel  skall  bl.a.
möta kostnaderna för fler åklagare samt
nödvändig      IT-,     metod-      och
kompetensutveckling. I motion U303  (m)
betonas    vidare   vikten    av    att
åklagarorganisationen          erhåller
tillräckliga  resurser  för  att  kunna
delta   fullt  ut  i  samarbetet   inom
Eurojust.
I   motion   Ju368  (kd)   yrkas   att
anslaget   till   åklagarorganisationen
skall  höjas med 50 miljoner  kronor  i
förhållande till regeringens förslag. I
motion Ju331 (kd) betonas vikten av  en
fortsatt nyrekrytering av åklagare  och
administrativ                 personal;
åklagarorganisationen  bör   förstärkas
med  50  åklagare i syfte att skapa  en
arbetsorganisation med åklagarstöd  för
mängdärenden,    6     åklagare     för
ekobrottsärenden och  10  åklagare  för
miljöbrottsärenden. Med hänvisning till
kravet    på    nya   åklagare    anför
motionärerna i T470 (kd) att  särskilda
trafik-åklagare bör inrättas. Slutligen
förespråkas   i   motion   Ju331   (kd)
åtgärder  för kompetensutveckling  inom
åklagarväsendet   och   inrättande   av
särskilda ungdomsrotlar.
En  anslagsökning för  åklagarväsendet
om   10  miljoner  kronor  förordas   i
motionerna Ju450 och Fi294, båda (fp).
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandena   ovan   i   avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar  regeringens förslag  och  avslår
motionsyrkandena.

Ekobrottsmyndigheten

I    tabellen   nedan   återfinns    en
redogörelse  för  regeringens   förslag
till anslag för Ekobrottsmyndigheten år
2002  (tusental  kronor).  Som  framgår
föreslår   oppositionen   inte    någon
ändring.

Anslag Prop.    m      kd     c     fp
2001   2002
inkl.
TB
313    312   -      -      -     -
069    389
För        år        2001        uppgår
Ekobrottsmyndighetens anslag, efter att
hänsyn   tagits   till  beslut   enligt
tilläggsbudget, till 313  069  000  kr.
Det  anslagssparande  på  5,4  miljoner
kronor  som  fanns vid ingången  av  år
2000  förbyttes till ett underskott  på
knappt  10,9 miljoner kronor vid  årets
slut.  Utgiftsprognosen för år 2001  är
beräknad till 309 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket  har  anmärkt  att
bristande finansiell kontroll lett till
ett  överskridande  av  anslagskrediten
med  3 034 000 kr. Ekobrottsmyndigheten
har enligt ett yttrande till regeringen
bl.a.  angivit  att ett antal  åtgärder
vidtagits  för att bättre kunna  bedöma
de kostnader som faktureras myndigheten
i    efterskott.   Enligt   regeringens
bedömning    bör   de   åtgärder    som
Ekobrottsmyndigheten   vidtagit    vara
tillräckliga  för  att  anslagskrediten
inte  skall  överskridas  på  grund  av
bristande finansiell kontroll igen.
Regeringen   föreslår  ett   ramanslag
till  Ekobrottsmyndigheten på  312  389
000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn
tagits  till  beräknade utgiftsökningar
för    löner,   lokaler   och    övriga
förvaltningskostnader samt justering av
premierna         för          statliga
avtalsförsäkringar.   Vidare   föreslås
anslaget  höjt med 4,6 miljoner  kronor
fr.o.m.  år 2002 med anledning  av  att
Ekobrottsmyndighetens verksamhetsområde
numera även omfattar Blekinge län.  För
detta har 2,3 miljoner kronor tillförts
anslaget  på  tilläggsbudget  och   2,3
miljoner kronor i budgetpropositionen.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandet   ovan   i    avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar regeringens förslag.

Organisationsfrågor

Rättskedjan

I  ett par motioner tas frågor upp  som
rör   åklagarorganisationen  och  andra
delar  av  rättskedjan. I motion  Ju237
(c)  lämnas  en  rad förslag  främst  i
syfte  att  korta  handläggningstiderna
såväl  inom  åklagarväsendet  som  inom
rättsväsendet i stort. Sålunda begärs i
motionen  en  breddad samverkan  mellan
rättsväsendets myndigheter, en särskild
funktion   för   bl.a.  uppföljning   i
Justitiedepartementet,  ett   gemensamt
ärendehanteringssystem och  en  översyn
av  effekterna av centraliseringen inom
åklagarväsendet.  I motion  Ju313  (fp)
anser          motionären           att
åklagarmyndigheterna    och    polisens
utredningsverksamhet bör slås samman.
Som   framgått  ovan  har   regeringen
tillsatt      en     beredning      för
rättsväsendets     utveckling     (dir.
2000:90).   Beredningen   skall   bl.a.
undersöka  möjligheterna  att  förkorta
den genomsnittliga genomströmningstiden
från   brottsanmälan   till   dom   och
straffverkställighet. En annan  uppgift
för  beredningen  är  att  överväga  på
vilket                             sätt
brottsutredningsverksamheten        kan
förbättras. I det arbetet ligger  också
att  överväga  frågor kring  de  skilda
myndigheternas     organisation     och
rollfördelningen      mellan       dem.
Beredningen      skall       presentera
delbetänkanden  efter  hand  som  olika
frågor  behandlas. Senast före utgången
av  år  2003 skall beredningen redovisa
det     då    aktuella    läget    inom
rättsväsendet   för   de   frågor   som
ankommer  på beredningen samt  en  plan
för det fortsatta arbetet.
Utskottet  konstaterar att  de  frågor
som  tas upp i motionerna väl inryms  i
de nämnda direktiven. Enligt utskottets
mening       bör      det      pågående
utredningsarbetet  avvaktas.  Utskottet
föreslår  att  riksdagen avslår  motion
Ju237  i  här  behandlade delar  liksom
motion   Ju313.  Utskottet  vill   dock
framhålla att den omständigheten att en
utredning tillsatts inte får hindra det
effektiviseringsarbete som redan  pågår
inom rättsväsendet.
I  en  motion,  Ju237 (c),  yrkas  att
åklagarna  skall överta vissa uppgifter
från  domstolarna i syfte att  snabbare
få ärenden till huvudförhandling.
Beredningen     för     rättsväsendets
utveckling    har    i   delbetänkandet
Snabbare  lagföring 1 -  Några  förslag
till  förenklingar (SOU 2001:59) lämnat
sådana   förslag  som   efterfrågas   i
motionen.  Sålunda föreslår beredningen
bl.a.  att  åklagarens  möjlighet   att
utfärda   stämning   och   kalla   till
huvudförhandling utvidgas samt att även
åklagaren  skall  ges  behörighet   att
besluta om att inhämta personutredning.
Betänkandet  är för närvarande  föremål
för remissbehandling.
Enligt   utskottets  mening  bör   det
pågående  arbetet inte  föregripas  och
utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion Ju237 i denna del.

Ekobrottsmyndigheten

I  motionerna Ju403 och Ju450 (båda fp)
begärs  att Ekobrottsmyndigheten  skall
avvecklas.
Av          instruktionen          för
Ekobrottsmyndigheten följer  att  denna
dels  är  en åklagarmyndighet, dels  en
central   förvaltningsmyndighet   under
regeringen.
Utskottet   har   tidigare   vid   ett
flertal tillfällen behandlat frågan  om
Ekobrottsmyndighetens ställning.
Vid    riksmötet   1996/97    uttalade
utskottet  sin tillfredsställelse  över
att  regeringen  hade  för  avsikt  att
inrätta en Ekobrottsmyndighet. Den  nya
myndighetens  tillkomst   borde   kunna
innebära  en betydande förstärkning  av
samhällets  insatser mot den ekonomiska
brottsligheten.  Utskottet  instämde  i
regeringens        bedömning        att
Ekobrottsmyndigheten borde inrättas som
en    självständig    myndighet    inom
åklagarväsendet.    Därigenom    skulle
myndigheten   på  ett  naturligt   sätt
knytas   till   den  organisation   för
brottsbekämpning  som redan  existerade
(bet. 1996/97:JuU6 s. 9).
Utskottet   har  därefter  vid   flera
tillfällen avstyrkt motionsyrkanden  av
innebörd    att    Ekobrottsmyndigheten
skulle avvecklas och verksamheten  helt
inordnas under Riksåklagaren.
Vid    riksmötet   1997/98    betonade
utskottet  att  den omständigheten  att
Ekobrottsmyndigheten delvis  låg  under
regeringen  inte  fick  påverka   Riks-
åklagarens    och   Rikspolisstyrelsens
ledning  av den operativa verksamheten.
Utskottet  erinrade i  sammanhanget  om
att tidigare försök att, inom ramen för
den    då    befintliga   verksamheten,
förstärka        resurserna        till
ekobrottsbekämpning  hade   misslyckats
(bet. 1997/98:JuU1 s. 38 f).
I   budgetbetänkandet  för   år   1999
konstaterade utskottet att det ännu var
för   tidigt  att  säga  hur  den   nya
organisationen  och  arbetsformerna   i
detalj   skulle   komma   att   påverka
ekobrottsbekämpningen.           Enligt
utskottets  mening stod det  emellertid
klart        att       det        genom
Ekobrottsmyndighetens        inrättande
skapats helt andra förutsättningar  för
en  effektiv ekobrottsbekämpning  (bet.
1998/99:JuU9 s. 4).
Vid   budgetbehandlingen  under  förra
riksmötet stod utskottet fast vid  sina
uttalanden från riksmötet 1997/98 (bet.
1999/2000:JuU1 s. 44 f).
Utskottet  fann  vid  behandlingen  av
förra   årets  budgetproposition   inte
något    skäl    att    förorda     att
Ekobrottsmyndigheten skulle  avvecklas.
Även  om  ytterligare erfarenhet  måste
vinnas  innan det går att med  säkerhet
uttala sig, talade de uppgifter som  då
lämnades  om  dess  verksamhet   enligt
utskottet  snarast  för  att  den   väl
fyller   de   syften  för   vilka   den
inrättats. Utskottet avstyrkte  den  då
väckta  motionen (bet. 2000/01:JuU1  s.
54).
I   sammanhanget  skall   nämnas   att
Riksrevisionsverket nyligen avlämnat en
rapport:          Vad           hindrar
Ekobrottsmyndigheten? En granskning  av
hinder  för effektivt resursutnyttjande
(RRV   2001:29).  Flera  av  de  hinder
verket  har identifierat i sin  rapport
beror   på   att   den  organisatoriska
speciallösning som Ekobrottsmyndigheten
utgör  ställer höga krav  på  samverkan
med  polis- och åklagarväsendet.  Många
hinder    beror   dock    på    interna
förhållanden.  Riksrevisionsverket  gör
den  bedömningen att reformen ännu inte
är  genomförd fullt ut. Mot bakgrund av
den   uppslutning   som   finns   bakom
lösningen med Ekobrottsmyndigheten inom
myndigheten  och  den  korta  tid   som
förflutit   sedan  Ekobrottsmyndigheten
bildades      finns     det      enligt
Riksrevisionsverket   skäl   för    att
myndigheten    skall   fortsätta    sin
verksamhet. Alternativet att i  nuläget
avsluta          eller         begränsa
Ekobrottsmyndighetens  verksamhet  vore
enligt  Riksrevisionsverkets  bedömning
inte en lämplig åtgärd mot bakgrund  av
den  stora satsning som gjordes för att
bilda  myndigheten,  baserad  på  stort
missnöje      med      polis-       och
åklagarväsendets    prioritering     av
ekobrottsärenden.
I  likhet  med tidigare kan  utskottet
inte se något skäl för att förorda  att
Ekobrottsmyndigheten skulle  avvecklas.
Utskottet   utgår   dock    från    att
myndigheten  noga  analyserar  den   av
Riksrevisionsverket           framtagna
hinderanalysen    för     att     kunna
effektivisera  arbetet. Med  det  sagda
föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion  Ju403 samt motion Ju450  i  här
behandlad del.
I   motion   Ju414  (s)   begärs   att
Ekobrottsmyndighetens verksamhetsområde
skall utsträckas till att omfatta  hela
landet.  Om så inte sker bör  särskilda
åtgärder vidtas för att säkerställa att
resurser  avdelas  till  den  nuvarande
lokala organisationen.
Som      framgått     ovan      svarar
Ekobrottsmyndigheten                för
ekobrottsbekämpningen i Stockholms län,
Skåne   län,   Västra  Götalands   län,
Hallands län, Gotlands län och Blekinge
län.      Vid      behandlingen      av
budgetpropositionen för innevarande  år
förklarade utskottet att det inte kunde
finna skäl för riksdagen att uttala sig
om           lokaliseringen          av
Ekobrottsmyndighetens   enheter   (bet.
2000/01:JuU1 s. 55 f).
Utskottet  har i dag inte någon  annan
uppfattning  och  föreslår  att  motion
Ju414 avslås.

Överprövning av åklagarbeslut

I  motion  Ju328  (kd) begärs  att  det
skall  inrättas en särskild  åtalsnämnd
med uppgift att överpröva åtalsbeslut.
Möjligheterna för högre  åklagare  att
överpröva   lägre   åklagares    beslut
härleds  ur bestämmelserna om de  högre
åklagarnas          ansvar          för
åklagarverksamheten och deras möjlighet
att  ta över arbetsuppgifter från lägre
åklagare.
Själva   överprövningsförfarandet   är
inte    författningsreglerat.   Däremot
gäller av riksdagen godkända riktlinjer
för   verksamheten   i   Riksåklagarens
kansli         (JuU        1984/85:30).
Sammanfattningsvis innebär de följande.
Ett åklagarbeslut som kommer att prövas
av  domstol, t.ex. ett åtalsbeslut, tas
normalt  inte  upp till  prövning.  Det
sker inte heller någon överprövning  av
beslut som kan prövas av domstol, t.ex.
beslut   om   beslag.   Vidare   prövas
eklagarbeslut i princip  endast  av  en
högre    åklagare.   Det   står    dock
riksåklagaren  fritt  att  ta  upp  ett
överprövningsbeslut till prövning eller
direkt pröva ett beslut av åklagare som
ännu   inte  överprövats.  Riktlinjerna
innebär   också  att  det   krävs   ett
legitimt   intresse  för  att   få   en
framställning prövad. Brottsmisstänkta,
tilltalade   och   målsägande,   liksom
myndigheter    med   tillsynsuppgifter,
anses ha ett sådant intresse. Slutligen
anses att en högre åklagare kan ta  upp
en    lägre   åklagares   beslut   till
överprövning trots att det beslutet med
hänsyn  till riktlinjerna normalt  sett
inte    skulle    bli    föremål    för
överprövning. Exempelvis är det  alltid
nödvändigt     att    överpröva     ett
åklagarbeslut som inte vilar på  laglig
grund  även  om  beslutet  senare   kan
upphävas av domstol.
Frågan  om överprövning av åtalsbeslut
behandlades av utskottet så sent som  i
slutet    av   april   i    år    (bet.
2000/01:JuU23   s.   6   f).   I    det
lagstiftningsärendet,     som     rörde
ändringar      i      rättegångsbalkens
bestämmelser   om   åklagare,   gjordes
bedömningen                         att
överprövningsförfarandet    inte    bör
författningsregleras,  något   som   då
efterfrågades  i  en motion.  Utskottet
konstaterade för sin del att  riksdagen
godkänt     riktlinjer     för      hur
överprövningsförfarandet skall gå till.
I  den  mån  det behövs mer detaljerade
föreskrifter  i  ämnet ansåg  utskottet
det vara rimligt att det sker i form av
föreskrifter  inom  åklagarväsendet.  I
sammanhanget  påpekade  utskottet   att
riksdagen  våren  2000  på  förslag  av
utskottet         beslutade         ett
tillkännagivande  om   att   regeringen
skulle   låta  utreda  frågan  om   ett
oberoende   organ  för   tillsyn   över
polisen     och     åklagarna     (bet.
1999/2000:JuU11  s.  5).  I  kommitténs
direktiv  (dir. 2000:101)  nämns  bl.a.
att    den   skall   analysera   vilken
betydelse överprövningsverksamheten har
för  att  tillgodose de  krav  som  bör
ställas   på   en   effektiv   tillsyn.
Kommittén  skall redovisa sitt  uppdrag
senast  den  28  juni  2002.  Utskottet
ansåg   att   kommitténs   arbete   bör
avvaktas innan ytterligare överväganden
görs  i  ämnet, och detta  är  alltjämt
utskottets    uppfattning.    Utskottet
föreslår  att  riksdagen avslår  motion
Ju328.

Jäv mot åklagare

Gällande bestämmelser såvitt gäller jäv
mot åklagare innebär att en åklagare är
jävig  på samma grunder som en  domare;
särskilda regler för finns således inte
för   åklagare.  Enligt  7  kap.  6   §
rättegångsbalken  omfattas   åklagarens
befattning med förundersökning och åtal
för   brott.  Vidare  gäller   att   en
invändning  om jäv inte kan grundas  på
en  åtgärd  som åklagaren  vidtagit  på
tjänstens  vägnar eller på  en  gärning
som  förövats mot åklagaren i eller för
dennes tjänst.
Riksdagen  har  nyligen  beslutat  att
bestämmelsen om jäv mot åklagare  skall
ändras  så  att  den också  gäller  vid
fullgörandet  av andra åklagaruppgifter
än   åtgärder   eller   beslut   enligt
rättegångsbalken. Vidare  skall  frågor
om  jäv  mot  åklagare  prövas  av  den
överåklagare  som  är  chef   för   den
myndighet      där     åklagaruppgiften
fullgörs. Lagändringarna träder i kraft
den  1  januari 2002 (prop. 2000/01:92,
bet.  JuU23, rskr. 207). I det aktuella
lagstiftningsärendet            gjordes
bedömningen att det inte fanns skäl att
ändra själva jävsgrunderna.
I  motion Ju391 (v) begärs en särskild
lagstiftning för jäv mot åklagare.
Ett  motsvarande  yrkande  väcktes   i
våras  i  samband  med behandlingen  av
förslaget till ovannämnda lagändringar.
Utskottet  konstaterade då att  domares
och    åklagares   olika   roller   och
arbetsuppgifter  i rättsväsendet  torde
innebära   att   resultatet    av    en
jävsprövning inte alltid blir  detsamma
för  åklagare som för domare trots  att
det  i  grunden rör sig om samma regler
om vad som utgör jäv. Några problem med
detta  sätt  att reglera  jävsgrunderna
hade  såvitt utskottet kände till  inte
förekommit. Vidare pekade utskottet  på
att  frågan  nyligen varit föremål  för
översyn   utan  att  något   behov   av
förändring   i  denna  del  framkommit.
Härtill   ansåg   utskottet   att    de
lagändringar  som  alltså  kommer   att
träda  i  kraft vid årsskiftet  innebar
förbättringar av reglerna  på  området;
framför  allt blir det nu  tydligt  vem
som  skall  pröva  frågan  om  jäv  mot
åklagare.   Mot  denna   bakgrund   såg
utskottet, i varje fall inte då,  något
behov  av en ny översyn av jävsreglerna
och  avstyrkte bifall till  den  väckta
motionen.   Inte   heller   nu    anser
utskottet   att  något   sådant   behov
föreligger och föreslår att även den nu
väckta  motionen - Ju391 - i denna  del
avslås.

Brottsbekämpningen inom EU

I   motion  K426  (kd)  begärs  att  en
åklagarmyndighet inrättas inom  EU  för
att   bekämpa  brott  mot  gemenskapens
ekonomiska intressen.
Av  artikel 280 i EG-fördraget  följer
att  medlemsstaterna skall bekämpa  all
olaglig  verksamhet som riktar sig  mot
gemenskapens   ekonomiska    intressen,
bl.a.  har  medlemsstaterna  att  vidta
samma    åtgärder   för   att   bekämpa
bedrägerier  riktade  mot  gemenskapens
ekonomiska intressen som de vidtar  mot
bedrägerier  riktade  mot   sina   egna
ekonomiska   intressen.  Enligt   samma
artikel  skall medlemsstaterna samordna
sina åtgärder i detta avseende.
Europeiska      kommissionen       och
Europaparlamentet lade under förra året
fram  ett förslag om inrättandet av  en
oberoende  europeisk  åklagarmyndighet.
Förslaget kom emellertid inte upp  till
behandling vid regeringskonferensen  om
institutionella  frågor  eftersom  stöd
för  förslaget saknades bland flertalet
av medlemsstaterna. Detta var också den
inställning   som   Sveriges   regering
intog.
När     utskottet    behandlade    ett
motionsyrkande   motsvarande   det   nu
aktuella   i   slutet  av  förra   året
konstaterade utskottet att  inrättandet
av     en     överstatlig     europeisk
åklagarmyndighet skulle kunna få  stora
konsekvenser  för  svensk  lagstifting.
Utskottet  var mot den bakgrunden  inte
berett  att  då  ställa sig  bakom  ett
sådant   förslag.  Ansvaret   för   att
bekämpa   brott  som  riktar  sig   mot
gemenskapens ekonomiska intressen borde
enligt    utskottets    mening     även
fortsättningsvis  åvila   de   enskilda
medlemsstaterna.  Utskottet  pekade  på
att samarbete härvid kan bedrivas genom
de   samverkansorgan  som  finns   inom
unionen, t.ex. genom Eurojust.  Den  då
aktuella   motionen  avstyrktes   (bet.
2000/01:JuU6 s. 10 f).
Utskottet   har   inte   någon   annan
uppfattning   i  frågan   i   dag   och
avstyrker bifall till motion K426 i  nu
behandlad del. Enligt utskottets mening
kan här tilläggas att verksamheten inom
det  provisoriska Eurojust nu bedrivits
under  en  tid och att detta samarbete,
enligt vad utskottet inhämtat, hittills
visat sig värdefullt.

Domstolsväsendet m.m.
Utskottets förslag i korthet
I    detta    avsnitt   redogörs    för
domstolsväsendets    resultat     under
verksamhetsåret  2000. Utskottet  delar
regeringens        bedömning        att
domstolsväsendet i stort  fullgjort  de
mål    som   ställts   upp   för   dess
verksamhet.  I avsnittet tar  utskottet
vidare     ställning     till     vilka
prioriteringar  som  bör   ligga   till
grund  för domstolsväsendets verksamhet
under   år  2002.  Utskottet  behandlar
också  ett  stort antal motionsyrkanden
om   domstolarnas  och  Domstolsverkets
ställning,       reformeringen       av
domstolsväsendet,    avskaffande     av
specialdomstolarna,    utnämning     av
domare  samt  om  nämndemän.  Utskottet
hänvisar i dessa delar i huvudsak  till
pågående        utredningar         och
beredningsarbete.  Mot  den  bakgrunden
avstyrker      utskottet       samtliga
motionsyrkanden.                 Jämför
reservationerna 19-30.

Inledning

Domstolsväsendets uppgift är att  utöva
rättskipning. Härtill kommer ett  antal
avgränsade    uppgifter     av     mera
rättsvårdande natur.
Domstolsverket       är        central
förvaltningsmyndighet för  de  allmänna
domstolarna,        de         allmänna
förvaltningsdomstolarna,
arrendenämnderna,  hyresnämnderna   och
Rättshjälpsmyndigheten.   Verket    har
vidare   till  uppgift   att   på   det
allmännas vägnar föra talan mot  beslut
i rättshjälpsfrågor.
Under         behandlingen          av
budgetpropositionen har utskottet  haft
en  utfrågning  där representanter  för
Domstolsverket medverkat.

Resultatuppföljning

Av    regeringens    redogörelse    för
arbetsläget  i domstolarna framgår  att
det  totala  antalet inkomna  mål  till
tingsrätterna  ökade  något  under   år
2000.  Detta är ett trendbrott eftersom
det  är första gången sedan år 1993 som
antalet  inkomna mål har  ökat.  Enligt
Domstolsverkets årsredovisning  för  år
2000  var  det antalet inkomna brottmål
som ökade - med drygt 2 100 mål - medan
antalet inkomna tvistemål minskade  med
knappt 1 300 mål. Antalet avgjorda  mål
i  tingsrätterna minskade under år 2000
och  antalet mål i balans ökade  något.
Samtliga    förändringar   är    enligt
regeringen emellertid att betrakta  som
närmast   marginella.   I   hovrätterna
fortsatte antalet inkomna, avgjorda och
balanserade mål att minska jämfört  med
år  1999.  Ökningen under flera  år  av
antalet   inkomna   mål   till   Högsta
domstolen övergick under år 2000  i  en
målminskning på omkring 600 mål, vilket
innebär  en minskning med 11 %. Antalet
avgjorda  mål har också minskat  men  i
mindre   grad   än   antalet   inkomna.
Domstolen  har minskat målbalansen  med
ungefär 300 mål eller med drygt 20 %.
Liksom de två tidigare budgetåren  har
antalet  inkomna mål till  länsrätterna
fortsatt  att  minska  under  år  2000.
Minskningen kan i huvudsak förklaras av
de  ändringar  i socialtjänstlagen  som
genomfördes  under  år  1998.   Antalet
avgjorda   mål   liksom   länsrätternas
målbalanser  har  också  fortsatt   att
minska. Tendensen med ett minskat antal
inkommande   mål   till  kammarrätterna
håller i sig. Även antalet avgjorda mål
har      minskat      något      liksom
kammarrätternas  målbalans.   När   det
slutligen  gäller  Regeringsrätten   är
antalet   inkomna  mål  så   gott   som
oförändrat i förhållande till år  1999.
Under  år 2000 avgjorde Regeringsrätten
fler mål än under år 1999. Även antalet
balanserade mål minskade.
Effektmålet  för  domstolsväsendet  år
2000  var  att  mål och ärenden  skulle
avgöras   på   ett   rättssäkert    och
effektivt sätt.
Rättssäkerheten   och   effektiviteten
påverkas  av ett antal faktorer.  Vissa
av dessa är mätbara, medan andra, t.ex.
kvalitet,  är svårare att  mäta.  Vissa
indikatorer finns dock, som kan ge  ett
mått   på  såväl  rättssäkerheten   som
effektiviteten. De faktorer som  enligt
vad  som framgår av propositionen i dag
dr  möjliga att mäta och följa upp  för
att   möjliggöra   en   bedömning    av
resultatet  är  t.ex. antalet  inkomna,
avgjorda    och    balanserade     mål,
omloppstid        och       balansernas
åldersstruktur  samt överklagande-  och
ändringsfrekvenser.     Vidare      har
tillgången     på     personal      och
personalsammansättningen betydelse  för
resultatet.
År  2000 var andra året som regeringen
för   olika  målkategorier  fastställde
verksamhetsmål     för     hovrätterna,
kammarrätterna,    tingsrätterna    och
länsrätterna.      Den      långsiktiga
inriktningen  för  domstolarna  är  att
genomströmningstiderna skall minska för
samtliga mål- och ärendekategorier samt
att    mål-    och    ärendebalansernas
åldersstruktur    skall     förbättras.
Verksamhetsmålen avser medianåldern för
under  året  avgjorda mål samt  andelen
balanserade mål som vid 2000 års utgång
var   äldre  än  sex  respektive   tolv
månader.
I       propositionen      konstaterar
regeringen  att domstolarna tillsammans
uppnått  fem  av  de  totalt  tjugoåtta
uppsatta   verksamhetsmålen.  Härutöver
har resultatet förbättrats för elva  av
målen.  Resultatet för  övriga  mål  är
oförändrat eller marginellt försämrat.
Tingsrätterna har uppnått  två  av  de
nio verksamhetsmålen. Tingsrätterna har
förbättrat  medianåldern  för  avgjorda
mål  men samtidigt har åldersstrukturen
på  balanserade mål delvis  försämrats.
Förändringarna  är  emellertid  närmast
marginella   och   resultaten    ligger
överlag nära uppsatta mål.
Hovrätterna har gemensamt uppnått  ett
av sex verksamhetsmål. Medianåldern för
avgjorda   mål   i   hovrätterna    har
försämrats    något    samtidigt    som
åldersstrukturen  på  balanserade   mål
delvis   har  förbättrats.   Även   för
hovrätterna  är förändringarna  närmast
marginella   och   resultatet    ligger
förhållandevis   nära   uppsatta   mål.
Resultatet  varierar emellertid  mellan
enskilda hovrätter. Jämfört med år 1999
är  resultatet såvitt det avser antalet
hovrätter  som  uppnått respektive  mål
oförändrat.
Länsrätterna  har även  i  år  uppnått
verksamhetsmålet  för medianåldern  för
avgjorda    socialförsäkringsmål    och
därtill  markant  minskat  medianåldern
för   avgjorda  skattemål.  Vidare  har
åldersstrukturen  på  balanserna,   med
undantag    för   ett   verksamhetsmål,
förbättrats.     Resultatet      ligger
förhållandevis   nära   uppsatta   mål.
Förbättringen  vid länsrätterna  följer
av  att  särskilda insatser gjorts  för
att   avarbeta  balanser  och  av   ett
samarbete  mellan domstolarna samtidigt
som  måltillströmningen fortsätter  att
minska.  Även  beträffande länsrätterna
varierar    dock   resultatet    mellan
enskilda  domstolar. Vid en  jämförelse
med  resultatet för år 1999 så  är  det
betydligt fler länsrätter som i år  har
uppnått uppsatta mål.
Kammarrätterna       har       uppnått
verksamhetsmålet   för   dispensfrågan.
Kammarrätterna  har därtill  förbättrat
resultatet    för    fyra    av     sju
verksamhetsmål.  Kammarrätterna  ligger
emellertid  beträffande  fem   av   sju
verksamhetsmål   förhållandevis   långt
ifrån  uppsatta  mål. Även  beträffande
kammarrätterna   varierar    resultatet
mellan   enskilda  domstolar.  Vid   en
jämförelse   med   år   1999   är   det
emellertid fler kammarrätter som  i  år
uppnått uppsatta mål.
Regeringen    gav    vidare     Högsta
domstolen och Regeringsrätten i uppdrag
att  själva  fastställa  verksamhetsmål
för  vissa  mål-  och ärendekategorier.
Verksamhetsmålen   skulle   avse   dels
medianåldern  för under  året  avgjorda
mål,  dels antalet balanserade mål  som
vid  årets  utgång  var  äldre  än  sex
respektive tolv månader.
Högsta  domstolen har uppnått samtliga
uppsatta mål. Medianåldern för avgjorda
mål  är  oförändrad. Beträffande  äldre
balanserade mål har domstolen med något
undantag i stort sett halverat  antalet
mål  i  balans. I en jämförelse med  år
1999  framgår  också  att  domstolen  i
flera  fall  har  skärpt  nivån  på  de
verksamhetsmål  som satts  upp  för  år
2000   när   det   gäller  målbalansens
åldersfördelning.
Regeringsrätten  har  uppnått  ett  av
uppsatta   mål  för  medianåldern   för
avgjorda  mål  och i övrigt  förbättrat
resultatet.    Verksamhetsmålen     har
uppnåtts beträffande andelen mål  äldre
än    sex   respektive   tolv   månader
tillhöriga    måltypen   övriga    mål.
Beträffande    resterande    mål    har
resultatet försämrats.
Regeringen  framhåller att domstolarna
sammantaget får anses ha uppfyllt målet
att  avgöra  mål  och  ärenden  på  ett
rättssäkert  sätt.  Samtidigt   uttalar
regeringen,     mot     bakgrund     av
föreliggande     variationer     mellan
enskilda  domstolar och  arbetsläget  i
kammarrätterna,  att  domstolarna  dock
inte  kan anses helt ha uppfyllt  målet
att  avgöra  mål  och  ärenden  på  ett
effektivt   sätt.  Enligt   regeringens
bedömning är resursförstärkningar - som
domstolarna  också  erhållit   -   inte
tillräckliga  för  att  avhjälpa  dessa
problem,  utan det är också  nödvändigt
med    fortsatta    förändringar     av
organisation,     arbetsformer      och
regelverk.  Regeringen  anför  att  det
utvecklingsarbete        Domstolsverket
påbörjat  tillsammans  med  domstolarna
därför  måste  ges goda förutsättningar
att bedrivas vidare med kraft.
Utskottet har sammanfattningsvis  inte
funnit  något som motsäger  regeringens
bedömning  att domstolarna  i  huvudsak
uppfyllt de verksamhetsmål som  riksdag
och  regering satt upp. Utskottet utgår
från  att  de variationer i  resultaten
som  föreligger mellan olika  domstolar
noga  analyseras liksom vilka  åtgärder
som bör vidtas.
Verksamhetsmålet                   för
Rättshjälpsmyndigheten  för   år   2000
innebar  att myndigheten skulle hantera
rättshjälpsfrågor snabbt  och  korrekt.
Rättshjälps-ärenden  som  inleddes  vid
myndigheten  skulle i  genomsnitt  vara
beslutade inom tjugo arbetsdagar.
Antalet  ansökningar  hos  myndigheten
har  fortsatt att minska även under  år
2000. Omloppstiderna beträffande beslut
i  rättshjälpsfrågan har  minskat  från
tio  dagar år 1999 till åtta  dagar  år
2000.
I  regeringens proposition med förslag
till  ny  rättshjälpslag förutskickades
att  Rättshjälpsmyndigheten i  och  med
den  nya  lagens ikraftträdande  endast
skulle  ha  underlag för sin verksamhet
under  ytterligare  tre  till  fyra  år
(prop.   1996/97:9  s.   196   f).   På
regeringens  uppdrag har Domstolsverket
utrett och också lämnat ett förslag  på
hur  de  ärenden som har  handlagts  av
Rättshjälpsmyndigheten skall handläggas
i  framtiden och om överklagade ärenden
även  i fortsättningen skall prövas  av
Rättshjälpsnämnden   (regeringens   dnr
Ju2000/3774).  Verkets förslag  innebär
att  Rättshjälpsmyndigheten knyts  till
en      värdmyndighet     samt      att
Rättshjälpsnämnden avvecklas. Förslaget
bereds      för      närvarande       i
Justitiedepartementet.
Regeringen       konstaterar       att
Rättshjälpsmyndigheten   har   uppfyllt
målet  om  en  snabb  handläggning   av
rättshjälpsärenden.  Det  finns  enligt
utskottets    mening   ingenting    som
motsäger denna bedömning.

Prioriteringar inför budgetåret 2002

Regeringen  anför i budgetpropositionen
att  domstolsväsendet  skall  fortsätta
utvecklas för att motsvara högt ställda
krav   på  verksamheten.  Reformarbetet
skall   inriktas   på   renodling    av
arbetsuppgifter  och arbetsformer.  Det
processuella     regelverket      skall
förbättras. Tingsrätternas organisation
skall   reformeras  för  att  förbättra
möjligheterna   till   utbildning   och
specialisering    av    personal.    De
satsningar  som  genomförs  skall  noga
följas upp och utvärderas.
Utskottet  har inget att  invända  mot
vad regeringen anfört.

Anslaget

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
domstolsväsendet  år   2002   (tusental
kronor).

Anslag Prop.    m      kd     c     fp
2001   2002
inkl.
TB
3 547  3 617   + 81  + 180   -      +
997    192    000    000        100
000
Från  anslaget betalas kostnaderna  för
de  allmänna  domstolarna, de  allmänna
förvaltningsdomstolarna,
hyresnämnderna,  arrendenämnderna   och
Domstolsverket. Härutöver betalas  från
anslaget  kostnaderna  för  Rättshjälps
myndigheten.
För  år  2001 uppgår domstolsväsendets
anslag,  inklusive medel som  tillförts
på  tilläggsbudget, till  drygt  3  547
miljoner kronor. Vid ingången  av  året
fanns  också ett anslagssparande om  60
miljoner  kronor. Utgiftsprognosen  för
år  2001 är beräknad till drygt  3  560
miljoner   kronor.  Beroende   på   den
utgiftsbegränsning   som    lagts    på
domstolsväsendets anslag  beräknas  ett
anslagssparande  på  ca   47   miljoner
kronor att redovisas vid årets slut.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år 2002 på drygt 3 617 miljoner kronor.
I  anslagsberäkningen har hänsyn tagits
till   beräknade  utgiftsökningar   för
löner,      lokaler     och      övriga
förvaltningskostnader samt justering av
premierna         för          statliga
avtalsförsäkringar.
Den     1     juli     2001     fördes
bouppteckningsverksamheten  över   till
skatteförvaltningen  och  med  den   33
miljoner  kronor  för att  påbörja  och
driva         verksamheten         där.
Skatteförvaltningen och  Domstolsverket
har   haft   regeringens  uppdrag   att
beräkna   den   totala  kostnaden   för
reformen  och  beräknat  kostnaden  för
verksamheten   vid  skatteförvaltningen
till ca 63 miljoner kronor på årsbasis.
Med  anledning  av de nya beräkningarna
skall  ytterligare 30  miljoner  kronor
tillskjutas  skatteförvaltningen   från
anslaget för domstolsväsendet m.m.
Med  anledning av en av Domstolsverket
genomförd        utvärdering         om
miljödomstolarnas      påverkan      på
domstolsväsendets kostnader överförs 35
miljoner    kronor   engångsvis    till
domstolsväsendet från utgiftsområde 18,
anslag    34:1    Stöd   till    lokala
investeringsprogram    för    ekologisk
hållbarhet.
Härutöver   görs  ett   antal   mindre
överföringar   såväl  till   som   från
anslaget för domstolsväsendet m.m. samt
föreslås  höjningen  av  anslaget  4:13
Kostnader för vissa skaderegleringar om
5  miljoner kronor finansieras genom en
sänkning  av  domstolsväsendets  anslag
med motsvarande belopp.
I   budgetpropositionen  föreslås  att
riksdagen  till  Domstolsväsendet  m.m.
för år 2002 anvisar ett ramanslag om  3
617 192 000 kr.
I  motion  Ju445 (m) yrkas en  höjning
av  anslaget  med  81 miljoner  kronor.
Enligt  motionärerna bör  den  pågående
reformeringen    av    domstolsväsendet
kombineras  med  ordentliga  ekonomiska
satsningar. I motion Ju368  (kd)  yrkas
en  höjning  med  180 miljoner  kronor,
medan  en höjning av anslaget  med  100
miljoner  kronor  begärs  i  motionerna
Fi294 och Ju450 (båda fp).
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandena   ovan   i   avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar  regeringens förslag  och  avslår
motionsyrkandena.

Domstolarnas ställning

I   motion   Ju358   (m)   begärs   att
domstolarnas        ställning         i
konstitutionellt    hänseende     skall
stärkas       ytterligare.       Enligt
motionärerna  är  sammanblandningen  av
domstolar   och  myndigheter  olycklig;
varken  i den rättskipande verksamheten
eller i övrigt kan domstolar likställas
med  myndigheter som direkt lyder under
regeringen.
Frågan  om domstolarnas ställning  har
aktualiserats  motionsvägen   vid   ett
antal   tillfällen  under  senare   år.
Konstitutionsutskottet       behandlade
frågan i februari i år i ett betänkande
rörande    författningsfrågor     (bet.
2000/01:KU11  s. 46 f) och  senast  tog
justitieutskottet  upp  en  motion  med
motsvarande   innehåll   i   maj    vid
behandlingen  av regeringens  skrivelse
om  reformeringen  av  domstolsväsendet
(bet.   2000/01:JuU29  s.  11  f).   Om
domstolarna     i     praktiken      är
självständiga   har   ifrågasatts    av
motionärerna bl.a. på den  grunden  att
det    är   regeringen   som   utfärdar
förordningar   med  instruktioner   för
respektive domstol med bestämmelser  av
administrativ  karaktär.  I  förordning
föreskrivs  vidare  att  Domstolsverket
bl.a.  skall  meddela föreskrifter  och
allmänna råd.
I  konstitutionsutskottets ovan nämnda
betänkande     finns    en     utförlig
redogörelse   för   gällande   ordning,
internationella åtaganden och  tidigare
bedömningar i riksdagen liksom för  ett
utredningsbetänkande om domstolsledning
och utnämning av högre domare.
Varken  konstitutionsutskottet   eller
justitieutskottet har  tidigare  funnit
skäl    att   bifalla   motionsönskemål
motsvarande     det    nu     aktuella.
Konstitutionsutskottet  har  emellertid
funnit     skäl     att    uppmärksamma
gränsdragningen  mellan   dömande   och
administrativ     verksamhet;     andra
myndigheters befogenhet att besluta  om
bindande    normer   för   domstolarnas
administration  får  naturligtvis  inte
utnyttjas   på  det  sättet   att   det
inkräktar        på        domstolarnas
självständighet och integritet när  det
gäller  den dömande verksamheten  (bet.
1996/97:KU26 s. 17 f).
Justitieutskottet  har  för  sin   del
anmärkt  att  sådana allmänna  råd  som
Domstolsverket meddelar  om  domstolars
arbetsordning  inte är  bindande  (bet.
1997/98:JuU24  s.  6 f).  Vidare  ansåg
justitieutskottet  i  våras   att   det
utvecklingsarbete som nu  bedrivs  inom
rättsväsendet  för  att  öka  samverkan
mellan myndigheterna är värdefullt. Det
sker, enligt utskottet, med iakttagande
av  de skilda myndigheternas kompetens-
och  ansvarsområde och utskottet  ansåg
det   inte   utgöra   något   hot   mot
domstolarnas   självständighet    eller
opartiskhet.
Utskottet  kan  inte heller  nu  finna
skäl      att     bifalla     framförda
motionsönskemål i frågan  och  föreslår
att motion Ju358 i denna del avslås.

Domstolsverkets ställning

I  motionerna Ju266 och Ju358 (båda  m)
samt i motion Ju330 (kd) begärs att det
i   stället  för  Domstolsverket  skall
införas         en         självständig
domstolsadministration.    Motionärerna
anser   att  en  domstolsstyrelse   bör
inrättas  efter  dansk modell.  Även  i
motion    Ju237    (c)    begärs    att
Domstolsverket skall avskaffas men  här
anser  motionärerna att den  verksamhet
som   i  dag  ligger  på  verket  skall
decentraliseras.
Utskottet         har        behandlat
motionsyrkanden   motsvarande   de   nu
aktuella   vid  ett  flertal   tidigare
tillfällen. För en utförlig redogörelse
av   den  självständighetsprincip   som
råder  för domstolarna, de överväganden
som   gjordes   inför  inrättandet   av
Domstolsverket år 1975, för  innehållet
i  Domstolsverkets instruktion samt för
den  danska domstolsstyrelsen  hänvisas
här till betänkande 2000/01:JuU1 (s. 61
f).
Senast  vid  behandlingen i  våras  av
regeringens  skrivelse om reformeringen
av    domstolsväsendet   ställde    sig
utskottet    bakom    sina     tidigare
uttalanden i frågan (bet. 2000/01:JuU29
s.    12).   Av   dessa   följer    att
Domstolsverkets verksamhet inte i något
hänseende  får inkräkta på domstolarnas
självständighet         i         deras
rättstillämpande      och       dömande
verksamhet. Domstolsverkets uppgift  är
i     stället     att    tillhandahålla
kvalificerad  service åt domstolarna  i
administrativa frågor. Visserligen  bör
Domstolsverket     eftersträva      att
domstolsorganisationen är effektiv, men
utskottet har understrukit att  strävan
efter effektivitet inte får gå ut  över
rättssäkerheten.   Enligt    utskottets
uppfattning  kommer det  nu  redovisade
synsättet  också  väl  till  uttryck  i
Domstolsverkets instruktion. Mot  denna
bakgrund har utskottet under senare  år
inte  funnit skäl för att tillsätta  en
utredning  om Domstolsverkets ställning
i förhållande till domstolarna.
Utskottet  finner inte skäl att  ändra
detta      sitt      ställningstagande.
Motionerna  Ju237,  Ju266,  Ju330   och
Ju358 i nu behandlade delar bör avslås.

Domstolsorganisationen

Bakgrund

Regeringen överlämnade i april 2000  en
skrivelse till riksdagen, Reformeringen
av  domstolsväsendet - en handlingsplan
(skr. 1999/2000:106). I handlingsplanen
beskrev    regeringen    de    allmänna
principer  som borde bilda utgångspunkt
vid  reformeringen av domstolsväsendet.
Riksdagen   ställde  sig  bakom   dessa
utgångspunkter    liksom    regeringens
tankar  i  fråga  om de organisatoriska
lösningarna    (bet.   1999/2000:JuU22,
rskr. 255).
I en i våras överlämnad skrivelse
informerade regeringen om hur reform-
arbetet i domstolarna utvecklats (skr.
2000/01:112). Vidare redogjordes i
skrivelsen bl.a. för de organisatoriska
förändringar av
tingsrättsorganisationen som
genomförts, beslutats och planerats
samt flera av de utredningar i övrigt
av organisationen som då pågick.
Riksdagen ställde sig bakom även den
skrivelsen (bet. 2000/01:JuU29, rskr.
283).
Reformarbetets inriktning
I  enlighet med handlingsplanen  ligger
följande allmänna principer till  grund
för reformeringen av domstolsväsendet.
Domstolarna  bör  finnas   på   sådana
platser  i  landet att de allra  flesta
medborgarna  har  ett  rimligt  avstånd
till  en  tingsrätt.  För  att  även  i
framtiden  klara en snabb och kompetent
handläggning    fordras    en    stärkt
beredningsorganisation, som kan renodla
domarens  arbete  till  verksamhet  som
kräver  domarens  kompetens.  För   att
åstadkomma  detta  behövs  ett   större
målunderlag  än  vad  de  allra  minsta
tingsrätterna numera har. Målunderlaget
bör  vara  tillräckligt stort  för  att
möjliggöra  specialisering.   För   att
säkerställa          ett          brett
rekryteringsunderlag måste man se  till
att     domstolarna    är    attraktiva
arbetsplatser  med god arbetsmiljö  och
goda    möjligheter   till    personlig
utveckling för de anställda. Behovet av
kompetensutveckling     måste     kunna
tillgodoses.   Starka  praktiska   skäl
talar    för   en   bättre   geografisk
samordning  med  rättsväsendets  övriga
myndigheter,    framför    allt     med
åklagarorganisationen.
Den   organisatoriska  lösningen   bör
vara att större domkretsar skapas.  Här
arbetar   regeringen  med   tre   olika
modeller.  Den  första går  ut  på  att
tingsrätter  läggs  samman.  Den  andra
lösningen är att verksamheten bedrivs i
en domkrets med permanent verksamhet på
flera  orter.  Detta  innebär  att   de
befintliga   domstolarna   bildar    en
myndighet med kanslier på flera  orter.
En  tredje  lösning är att, i  de  fall
målunderlaget   inte   bär    permanent
verksamhet   på   mer   än   en    ort,
tillgängligheten   och    den    lokala
förankringen  tillgodoses   genom   att
domstolen har s.k. tingsställe  vid  en
eller   flera  orter.  Med  tingsställe
menas att personal från kansliorten med
viss  regelbundenhet  besöker  orten  i
fråga  för  att hålla sammanträden  för
företrädesvis    huvudförhandling     i
brottmål.
I   motion   Ju237   (c)   krävs   ett
bibehållande   av   en  decentraliserad
tingsrättsorganisation.
Vid    behandlingen   av   regeringens
skrivelse   i   maj  i  år   behandlade
utskottet  yrkanden  om  vikten  av  en
lokalt förankrad rättskipning över hela
landet.  Utskottet pekade  då  på,  som
framgått     ovan,    att     en     av
utgångspunkterna  för reformeringen  är
att  domstolarna skall finnas på sådana
platser  i  landet att de allra  flesta
medborgarna  har  ett  rimligt  avstånd
till   en  tingsrätt.  Den  geografiska
närheten  till domstolen och domstolens
lokala  förankring i  allmänhet  menade
utskottet   måste   få   väga    tungt.
Utskottet   ansåg  att  avståndsfaktorn
också  hade  beaktats vid de genomförda
och                           beslutade
organisationsförändringarna.
Avslutningsvis  konstaterade  utskottet
att  det  inte  kunde  anses  föreligga
någon   principiell  meningsmotsättning
mellan  utskottet  och  motionärerna  i
denna  fråga, och motionerna avstyrktes
(bet. 2000/01:JuU29 s. 6).
Utskottet  vidhåller denna uppfattning
och  föreslår att motion Ju237 i  denna
del avslås.
En  annan  av de principer som  gäller
för  reformeringsarbetet är  en  bättre
samordning  med  rättsväsendets  övriga
myndigheter.   I  motion   Ju450   (fp)
understryks  vikten  av  att   samordna
tingsrätternas geografiska områden  med
polisen och åklagarorganisationen.
Enligt   utskottets  mening  får   det
väckta      motionsyrkandet       anses
tillgodosett  genom de  riktlinjer  som
lagts  fast.  Utskottet  föreslår   att
motion Ju450 i denna del avslås.
När  det  gäller  den  organisatoriska
lösning  som  bör  väljas  föreslås   i
motion Ju358 (m) att domstolarna  skall
organiseras  i  en  nätverksmodell  som
lagregleras.  En  sådan  modell  skulle
bestå  av en samordnande tingsrätt  som
samarbetar med andra tingsrätter  i  en
domkrets.    Endast   den   samordnande
tingsrätten    skulle     utgöra     en
självständig       myndighet        och
administrationen  skulle  koncen-treras
dit.
Riksdagen  har, som tidigare framgått,
ställt   sig  bakom  riktlinjerna   för
pågående     organisationsförändringar.
Dessa    innebär   bl.a.   att   större
domkretsar  skapas  enligt  tre   olika
modeller, vilka utskottet redogjort för
ovan.   Det   finns  enligt  utskottets
mening  inte något som i dag talar  för
att ytterligare en modell bör införas i
organisationsarbetet, inte  heller  den
modell   som  motionärerna  föreslagit.
Utskottet  anser  att  motion  Ju358  i
denna del bör avslås.
Slutligen bör i detta sammanhang  även
frågan  om  renodlingen av domstolarnas
verksamhet tas upp; i motion Ju246  (v)
begärs   att   denna  renodling   skall
fortsätta.
En     av     utgångspunkterna     för
reformarbetet har under de senaste åren
varit    att    renodla    domstolarnas
verksamhet och så långt det är  möjligt
föra  bort  verksamhet från domstolarna
som   inte  utgör  dömande  verksamhet.
Sålunda har beslutats om att föra  över
den     summariska    processen    till
kronofogdemyndigheterna,
förmynderskapsärenden              till
överförmyndarna                     och
bouppteckningsverksamheten         till
skatteförvaltningen.  Vidare  har   den
fastighetsrättsliga
inskrivningsverksamheten  koncentrerats
till  sju  inskrivningsmyndigheter.   I
samma syfte beslutade riksdagen nyligen
om att föra över sjöfartsregistret till
Sjöfartsverket  och  handläggningen  av
inskrivning  av  företagshypotek   till
Patent- och registreringsverket.
Arbetet  med  att renodla domstolarnas
verksamhet   fortgår   alltjämt.    Som
framgått  ovan  utgör  renodlingen   av
arbetsuppgifter och arbetsformer en  av
prioriteringarna  inför  det   kommande
budgetåret.    I    budgetpropositionen
aviserar regeringen att den avser lämna
förslag om att överföra inskrivning  av
inteckning i luftfartyg från Stockholms
tingsrätt till Luftfartsverket.
Mot   bakgrund   av  det   sagda   får
motionsyrkandet       anses        vara
tillgodosett.  Utskottet  föreslår  att
riksdagen  avslår  motion  Ju246  i  nu
behandlad del.

Domkretsindelningen

I  motionerna Ju237 (c) och Ju330  (kd)
begärs   att   tingsrättsorganisationen
skall beslutas av riksdagen.
Enligt  11  kap.  4 §  regeringsformen
gäller   bl.a.   att  föreskrifter   om
huvuddragen       av       domstolarnas
organisation meddelas i lag. I 1 kap. 1
§        rättegångsbalken       stadgas
inledningsvis att tingsrätt  är  allmän
underrätt   och,   om   ej   annat   är
föreskrivet,   första    domstol.    Av
paragrafens  andra stycke  framgår  att
domsaga  är  tingsrättens domkrets  och
att regeringen förordnar om indelningen
i  domsagor.  Denna ordning  har  gällt
sedan år 1969.
Tingsrätternas   domkretsar    bestäms
genom förordningen (1982:996) om rikets
indelning  i  domsagor.  Även  om   det
sålunda är regeringen som bestämmer  om
indelningen  i domsagor och  därmed  om
antalet  tingsrätter  får,  med  hänsyn
till  de  ändringar i anslagsbehov  och
personaluppsättning       som        en
domsagoreglering     kan     föranleda,
riksdagen ofta ett avgörande inflytande
på    frågan    (se   betänkandet    Ny
domkretsindelning  för   underrätterna,
SOU 1967:4 s. 32).
Utskottet  har under de  senaste  åren
återkommande behandlat den här aktuella
frågan.  Senast skedde detta  i  våras.
Utskottet    upprepade   då    tidigare
ställningstaganden                  som
sammanfattningsvis innebär att det inte
finns    anledning    att    lagreglera
domkretsindelningen eller på annat sätt
överföra     beslutanderätten      till
riksdagen.  Utskottet förordade  liksom
tidigare  den  nuvarande ordningen  där
regeringen   informerar  riksdagen   om
kommande förändringar. Att regeringen i
sina överväganden beaktar vad riksdagen
uttalat     om     principerna      för
domstolsorganisationen  har   utskottet
ansett  vara en självklarhet  (se  bet.
2000/01:JuU29 s. 7).
Utskottet  har inte ändrat uppfattning
i  frågan  och föreslår att  motionerna
Ju237  och Ju330 i här behandlade delar
avslås.

Det fortsatta reformarbetet

Som   nämnts  inledningsvis  redogjorde
regeringen   i   årets  skrivelse   för
genomförda,  beslutade  och   planerade
förändringar                         av
tingsrättsorganisationen.     Slutligen
lämnade  regeringen en redogörelse  för
sådana     organisationsprojekt     som
Domstolsverket   tillsatt   beträffande
vissa  tingsrätter. Samtidigt aviserade
regeringen  att  den under  innevarande
höst  avser  påbörja en utvärdering  av
genomförda       förändringar        av
tingsrättsorganisationen.
I  en  rad motioner underströks vikten
av  en  utvärdering och framfördes  att
några  ytterligare  förändringar   över
huvud  taget  inte skulle vidtas  innan
utvärderingen genomförts. I  motionerna
Ju330  (kd)  och  Ju450  (fp)  framförs
motsvarande  krav  samt  i  förstnämnda
motion även att utvärderingen inte  bör
genomföras av Domstolsverket.
Utskottet  underströk vid behandlingen
av  regeringens skrivelse för  sin  del
vikten         av        att         de
organisationsförändringar som genomförs
också  följs  upp och utvärderas  (bet.
2000/01:JuU29 s. 8 f). Det fanns enligt
utskottet emellertid inte anledning att
avvakta    med    att   genomföra    de
förändringar   som   redan   planerats.
Såvitt gällde övriga initierade projekt
och  utredningar  ansåg  utskottet  att
resultatet    av   utvärderingen    bör
avvaktas                          innan
organisationsförändringar     genomförs
såvida   det   inte  är   oundgängligen
nödvändigt       för      verksamhetens
fullgörande.    Mot   denna    bakgrund
avstyrkte  utskottet  bifall  till   de
väckta    motionerna,   och   riksdagen
beslutade i enlighet härmed.
I       budgetpropositionen      anför
regeringen att den i enlighet  med  vad
som  var  planerat  och  vad  utskottet
anfört  i denna del gett Domstolsverket
i    uppdrag    att   vidta    aktuella
förändringar                         av
tingsrättsorganisationen    i    Skåne,
Västernorrland och Norrbotten.
Också  i  samband med behandlingen  av
skrivelsen framfördes att den aviserade
utvärderingen  inte bör  genomföras  av
Domstolsverket (a.a. s.  9).  Utskottet
anförde att regeringen inte uttalat sig
närmare om i vilka former utvärderingen
bör  bedrivas. Utskottet utgick för sin
del  från  att  regeringen  kommer  att
utforma  utvärderingsarbetet  så,   att
organisationsförändringarna        blir
genomlysta  på bästa sätt.  Inte  minst
mot  bakgrund av den förankringsprocess
som  sker  i  riksdagen när det  gäller
organisationsförändringar inom domstols-
väsendet   förutsatte   utskottet   att
utvärderingen    också    kommer    att
innehålla  ett parlamentariskt  inslag.
Utskottet   avstyrkte   motionerna    i
frågan.
Regeringen     avser    att     inleda
utvärderingsarbetet  i  höst.  Man  har
dock   ännu   inte  fattat  beslut   om
formerna för arbetet. Det är emellertid
klart att utvärderingen inte kommer att
göras  av  Domstolsverket  eller  någon
annan  som deltagit i reformarbetet.  I
fråga   om  Domstolsverket  har   detta
bekräftats  av  verkets generaldirektör
vid  dennes besök i utskottet i samband
med           behandlingen           av
budgetpropositionen.
Enligt   utskottets  mening   är   det
angeläget     att     den     aviserade
utvärderingen  kommer i  gång  snarast.
Liksom  tidigare förutsätter  utskottet
att  utvärderingen kommer att innehålla
ett parlamentariskt inslag.
Genom   vad   som   framkommit   under
budgetbehandlingen får de  ovan  nämnda
motionsyrkandena, om att  utvärderingen
inte  skall  göras  av  Domstolsverket,
anses  vara tillgodosedda. Det  framgår
enligt  utskottets mening numera  klart
att  denna  inte kommer  att  göras  av
verket  och inte heller av någon  annan
som deltagit i reformarbetet. Utskottet
föreslår   mot   bakgrund   härav   att
riksdagen  avslår motionerna Ju330  och
Ju450 i här behandlade delar.
Flera  motionsyrkanden som väckts  med
anledning av budgetpropositionen går ut
på  att  en viss tingsrätt eller  vissa
tingsrätter  skall  bevaras.  I  motion
Ju289   (kd)  gäller  detta  Strömstads
tingsrätt,   i   motion   Ju293    (kd)
Vänersborgs       och      Trollhättans
tingsrätter,   i  motion   Ju305   (kd)
Bollnäs   tingsrätt  samt   ytterligare
minst två tingsrätter i Gävleborgs län,
i  motion Ju315 (kd) Lycksele tingsrätt
och  i  Ju408  (fp,  c)  Karlskoga  och
Lindesbergs tingsrätter. I motion Ju443
(c)  anförs att tingsrätten i Tierp bör
få en större domkrets.
Vid          behandlingen           av
budgetpropositionen   för    år    2001
avstyrkte utskottet ett antal  yrkanden
rörande      enskilda      tingsrätters
bevarande.  Utskottet  ansåg  att   det
följer  av den principiella inställning
till         reformarbetet         inom
domstolsväsendet som riksdagen  godkänt
att  den inte nu bör uttala sig  om  de
enskilda tingsrätter som omfattades  av
motionsyrkandena.  I  den  mån  de   då
aktuella tingsrätterna skulle komma att
beröras    av    nedläggningar    eller
sammanläggningar  skulle  riksdagen  få
tillfälle att ta ställning därtill  när
regeringen        anmäler        sådana
organisationsförändringar         (bet.
2000/01:JuU1  s.  70 f).  Några  sådana
förändringar    har    inte     anmälts
beträffande de berörda tingsrätterna.
Utskottet  finner  inte  skäl  att  nu
uttala  sig  såvitt gäller de  enskilda
tingsrätter som tagits upp i motionerna
Ju289,  Ju293, Ju305, Ju315  och  Ju408
samt motion Ju443 i här behandlad del.

Allmänna domstolar och
förvaltningsdomstolar

I  motionerna Ju330 (kd) och Ju358  (m)
anförs att de allmänna domstolarna  och
förvaltningsdomstolarna  på  sikt   bör
läggas samman.
Utskottet  har tidigare  haft  att  ta
ställning till motionsyrkanden  om  att
slå   samman  allmänna  domstolar   och
förvaltningsdomstolar.      I       den
principiella  frågan om  sammanläggning
har  utskottet anfört att det  för  sin
del  inte  vill bestrida  att  det  kan
finnas    vissa   fördelar    med    en
sammanläggning     av      de      båda
domstolsorganisationerna.   En    sådan
ordning    skulle   enligt    utskottet
antagligen  framstå  som  lättare   att
vverblicka        för         enskilda.
Medborgarperspektivet   skulle   alltså
tjäna på det. Mot en sådan ordning  har
utskottet  dock ansett  att  man  måste
ställa nackdelar som också de har  sitt
samband med just medborgarperspektivet.
En  viktig fråga i det sammanhanget har
enligt  utskottets  mening  varit   att
allmänhetens  berättigade  krav  på  en
kompetent      rättskipning      kräver
specialisering.  En förändring  mot  en
sammanläggning av domstolsslagen skulle
kunna  leda  till  att specialiseringen
tunnades   ut.  Utskottet  har   vidare
konstaterat att de övriga fördelar  som
en  sammanläggning skulle kunna erbjuda
också kan tas till vara inom ramen  för
en  sådan  inriktning av  reformarbetet
som   regeringen  tagit   upp   i   sin
handlingsplan   för  reformeringen   av
domstolsväsendet,  dvs.  med   gemensam
ledning  och  administrativ  samverkan.
Senast utskottet tog ställning i frågan
hade  en  särskild utredare  föreslagit
vissa författningsändringar för att  en
sådan  samordning skulle  vara  möjlig,
och  regeringen  avsåg  återkomma  till
riksdagen  med  författningsförslag   i
budgetpropositionen   för   år    2002.
Eftersom  beredningsarbetet inte  borde
föregripas    ansåg    utskottet    att
riksdagen  borde avslå  den  då  väckta
motionen (bet. 2000/01:JuU29 s. 10). Av
vad  som framgår av budgetpropositionen
bereds det numera remitterade förslaget
alltjämt inom Regeringskansliet.
Utskottet  anser  alltjämt   att   det
pågående beredningsarbetet bör avvaktas
och   föreslår  att  riksdagen   avslår
motionerna  Ju330  och  Ju358   i   här
behandlade delar.

Avskaffande av specialdomstolarna samt
hyresnämnderna

I  motion  Ju358 (m) yrkas att special-
och  partssammansatta  domstolar  skall
avvecklas och att deras uppgifter skall
övertas  av de allmänna domstolarna.  I
motion   Bo318  (m)  begärs  att   även
hyresnämnderna skall avskaffas.
De  helt fristående specialdomstolarna
som finns i dag är Patentbesvärsrätten,
Marknadsdomstolen och  Arbetsdomstolen.
Under  början av 1990-talet avvecklades
flera     specialdomstolar,    nämligen
försäkringsrätterna,
Försäkringsöverdomstolen            och
Bostadsdomstolen. För närvarande bereds
i  Regeringskansliet också ett  förslag
om att föra över den verksamhet som för
närvarande          bedrivs           i
Patentbesvärsrätten   till   Stockholms
tingsrätt (SOU 2001:33).
Regeringen  gjorde  i  sin   skrivelse
Reformeringen av domstolsväsendet -  en
handlingsplan           (1999/2000:106)
bedömningen     att     den     dömande
verksamheten  i  landet  så  långt  som
möjligt   bör   ske   i   de   allmänna
domstolarna    eller    de     allmänna
förvaltningsdomstolarna.     Regeringen
anförde   bl.a.   att  en   allomfattad
princip  under  det  senaste  decenniet
varit  att specialdomstolar utanför  de
bägge   domstolsslagen  bör   undvikas.
Regeringen    uttalade    bl.a.     att
personalförsörjning, ökad flexibilitet,
minskad     sårbarhet     och     högre
effektivitet talade för en lösning  med
en  sammanhållen  organisation.  I  sin
till   riksdagen  i  våras  överlämnade
skrivelse     om    information     och
uppföljning   av  handlingsplanen   har
regeringen  vidhållit denna inställning
(skr. 2000/01:112 s.  54).
Även   utskottet   har   intagit    en
restriktiv        hållning         till
specialdomstolar. Våren  1994  uttalade
sålunda  utskottets dåvarande majoritet
att  specialdomstolar i möjligaste  mån
borde avskaffas (bet. 1993/94:JuU31  s.
9).  I en reservation anförde dock  den
socialdemokratiska   minoriteten    att
varje     specialdomstols     fortsatta
verksamhet  borde  bedömas  efter  dess
egna    meriter   och   inte    utifrån
principiella ståndpunkter.
Våren  1998  behandlade  utskottet  en
motion  liknande den nu aktuella  (bet.
1997/98:JuU24 s. 12 f). Utskottet ansåg
då  att det fanns anledning att se mera
nyanserat       på      frågan       om
specialdomstolar. Dessa  fick  nämligen
anses besitta en särskild kompetens som
leder    till   att   målen   behandlas
skickligt,    snabbt   och   ekonomiskt
effektivt.        De        återstående
specialdomstolarnas           fortsatta
verksamhet  borde  bedömas  efter  sina
egna  meriter  och inte endast  utifrån
principiella utgångspunkter. Vad gällde
Patentbesvärsrätten ansåg utskottet att
det då pågående beredningsarbetet borde
avvaktas.  Några skäl att  förorda  ett
avskaffande av Marknadsdomstolen  eller
Arbetsdomstolen  kunde  utskottet  inte
finna.   Utskottet  avstyrkte  den   då
aktuella motionen.
Utskottet har även vid de två  senaste
riksmötena  haft att ta ställning  till
motionsyrkanden   motsvarande   de   nu
ifrågavarande. Utskottet har  då  stått
fast     vid     uppfattningen      att
specialdomstolarna även i framtiden får
bedömas   på  sina  egna  meriter   och
avstyrkt  bifall  till motionsyrkandena
(se senast bet. 2000/01:JuU32 s. 7 f).
Utskottet   har   inte   någon   annan
uppfattning  i  dag  och  föreslår  att
motion   Ju358  i  här  behandlad   del
avslås.
Hyresnämnderna har bl.a. till  uppgift
att     medla    och    avgöra    vissa
hyrestvister.    Hyresnämnderna     har
gemensamt  kansli  med arrendenämnderna
på tolv orter i landet.
I    betänkandet   Nytt   system   för
prövning av hyres- och arrendemål  (SOU
1999:15)     föreslog     1997      års
hyreslagstiftningsutredning         att
merparten      av      hyres-       och
arrendenämndernas   verksamhet   skulle
föras  över  till domstol.  Betänkandet
har  varit föremål för remissbehandling
och  bereds i Regeringskansliet.  Detta
arbete  bör  enligt  utskottets  mening
inte  föregripas,  och  riksdagen   bör
avslå motion Bo318 i denna del.
Regeringen           anför           i
budgetpropositionen att de  nio  minsta
hyresnämnderna endast har ett hyresråd,
vilket  leder  till hög  sårbarhet  och
påtagliga  svårigheter att dimensionera
arbetsbördan.       I        skrivelsen
Reformeringen  av  domstolsväsendet   -
information    och    uppföljning    av
handlingsplanen   (skr.    2000/01:112)
framhöll regeringen att en lösning  för
att  komma  till rätta med  sårbarheten
hos     de     mindre    hyres-     och
arrendenämnderna är att  administrativt
knyta   dessa   till   tingsrätten   på
kansliorten.  Regeringen   har   därför
uppdragit åt Domstolsverket att  utreda
och   senast  den  1  juli  2002  lämna
förslag   på   en   administrativ   och
organisatorisk  samordning  som  knyter
hyres-   och   arrendenämnderna    till
tingsrätten  på  orten. Domstolsverkets
uppdrag omfattar dock inte nämnderna  i
Stockholm,  Göteborg  och   Malmö   där
arbetsvolymen  är av den storleken  att
motsvarande problem saknas.

Utnämning av domare och domstolschefer

I  motionerna Ju358 (m) och Ju450  (fp)
begärs    en   större   öppenhet    vid
utnämningen   av  högre   domare.   Med
anledning av ett utredningsförslag, för
vilket     redogörs    nedan,     anser
motionärerna i motion Ju358 (m)  vidare
att  det  inte  bör  hållas  förhör   i
justitieutskottet  vid   utnämning   av
högre domare.
Av   11   kap.  9  §  första   stycket
regeringsformen  samt  4   kap.   2   §
rättegångsbalken och 3, 10  och  15  §§
lagen     (1971:289)    om     allmänna
förvaltningsdomstolar    framgår    att
ordinarie  domare  alltid  utnämns   av
regeringen.  I  fråga  om   de   högsta
domartjänsterna,  dvs.  tjänsterna  som
justitieråd, regeringsråd, president  i
hovrätt   och  kammarrätt,   lagman   i
hovrätt   och  kammarrätt,   domare   i
Arbetsdomstolen  och Marknadsdomstolen,
ordförande   och  vice   ordförande   i
Patentbesvärsrätten samt  tjänsten  som
lagman i tingsrätterna och länsrätterna
i  Stockholm,  Göteborg och  Malmö  och
tjänsterna     som     ordförande     i
hyresnämnderna i nämnda städer,  gäller
att   de  tillsätts  direkt  efter  ett
kallelseförfarande. Tjänsterna  kungörs
alltså  inte lediga, och det sker  inte
heller          något          formellt
anmälningsförfarande.
Övriga  ordinarie  domartjänster   och
tjänster  som  hyresråd och  dispaschör
tillsätts           efter           ett
ansökningsförfarande  sedan  tjänsterna
kungjorts  lediga. Ansökan ställs  till
regeringen    men    ges    in     till
Domstolsverket.  Tjänsteförslagsnämnden
för   domstolsväsendet  (TFN)   bereder
tillsättningsärendena och avger förslag
till  regeringen på vilken sökande  som
bör få tjänsten.
Med  anledning av ett tillkännagivande
från  utskottet, som riksdagen  biföll,
har  formerna för tillsättandet  av  de
högre   domartjänsterna  nyligen  varit
föremål     för     utredning     (bet.
1997/98:JuU24  s. 3 f,  rskr.  228).  I
sitt  betänkande  Domarutnämningar  och
domstolsledning - frågor  om  utnämning
av  högre  domare  och  domstolschefens
roll    (SOU    2000:99)    har     den
parlamentariska kommittén lämnat  sitt,
om  än  inte  eniga, förslag.  När  det
gäller utnämningen av högre domare sägs
i   betänkandet  att  regeringen   även
fortsättningsvis bör vara det organ som
utnämner de högre domarna och  att  den
inte  bör kunna delegera uppgiften  att
utnämna  ordinarie domare.  Beredningen
av      utnämningen     till      högre
domarbefattningar      bör       enligt
betänkandet inledas i ett särskilt från
såväl      riksdag     som     regering
organisatoriskt           självständigt
beredningsorgan, en förslagsnämnd,  som
lämnar  regeringen förslag på  lämpliga
kandidater.  Förslagsnämnden  bör  vara
lagreglerad.  Alla lediga  befattningar
bör  tillkännages  offentligt  och  ett
system med intresseanmälningar införas.
Nämnden  skall  lämna  regeringen   ett
offentligt    förslag    på    lämpliga
kandidater   till  högre  befattningar.
Regeringen          bör          enligt
kommittébetänkandet kunna  välja  fritt
bland de personer som nämnden fört  upp
på  förslag.  Om regeringen  vill  utse
någon person som nämnden inte fört  upp
på förslag, skall regeringen anmäla det
till justitieutskottet, som skall hålla
en  offentlig utfrågning. Om  utskottet
därefter  yttrar  sig till  förmån  för
någon  av kandidaterna skall regeringen
vara bunden av yttrandet.
Betänkandet  har remissbehandlats  och
bereds      för      närvarande       i
Regeringskansliet.  Enligt   utskottets
mening   bör   beredningsarbetet   inte
föregripas. Motionerna Ju358 och  Ju450
i här behandlade delar bör avslås.
I  motion Ju364 (kd) föreslås att  man
bör  utreda  möjligheten att  särskilja
domarrollen   från   chefsrollen    vid
domartillsättningar för att få ett till
moderna      förhållanden      anpassat
ledarskap.
I   det  ovan  nämnda  betänkandet  om
Domarutnämningar  och   domstolsledning
har,   som  framgår  av  titeln,   även
behandlats  frågor  om  domstolschefens
roll  (SOU  2000:99). Bland  annat  har
kommittén sett fördelar med att  införa
tidsbegränsade   chefskap   men   varit
tveksam  till  om det är väl  förenligt
med  principen om oavhängiga domstolar.
Kommittén  har  givit  sitt  stöd  till
föreliggande  planer  på   att   införa
obligatoriska    utbildningsinslag    i
ledningsfrågor  för  yngre  domare  och
anser  att  det  finns  anledning   att
överväga  sådana utbildningsinslag  för
alla domare.
I    sin   skrivelse   i   våras   med
information    och    uppföljning    av
handlingsplanen  för  reformeringen  av
domstolsväsendet redogjorde  regeringen
något    utförligare   för   kommitténs
förslag  och  bedömde  att  betänkandet
tillsammans med remissvaren kommer  att
bilda  ett värdefullt underlag för  att
utveckla  chefsrollen i våra domstolar.
Regeringen    gjorde    i    skrivelsen
bedömningen   att  förväntningarna   på
morgondagens     domstolschefer      är
betydligt större än tidigare.
Genom   den  nämnda  utredningen   och
regeringens uttalanden anser  utskottet
att  det saknas skäl för riksdagen  att
göra  ett  uttalande i  frågan.  Motion
Ju364 bör därför avslås.
Slutligen  har i motionerna Ju246  (v)
och   Ju428  (s)  begärts  att  antalet
kvinnor  på  högre domartjänster  skall
öka.
Den       övervägande      majoriteten
domstolschefer och chefsdomare är i dag
män   samtidigt  som  kvinnorna  är   i
majoritet  bland de yngre domarna.  Det
är emellertid förhållandevis få kvinnor
som  över huvud taget söker anställning
som  chef.  Under år 2000  utlystes  16
chefsbefattningar.  Av  sammanlagt   86
sökande  var  15  kvinnor.  Under  året
tillsattes  11 befattningar.  Av  dessa
tillsattes 4 befattningar med kvinnor.
Domstolsverket   har    tillsatt    en
arbetsgrupp som har i uppdrag att vidta
åtgärder   för   att   strukturer   och
förhållningssätt  inom domstolsväsendet
skall bidra till att skapa jämställdhet
mellan  män  och kvinnor  samt  att  på
olika  sätt uppmuntra kvinnor att  söka
chefsanställningar.  De  åtgärder   som
arbetsgruppen   överväger   är    bl.a.
utbildningsinsatser samt satsningar  på
mentorprogram   och  nätverk.   Arbetet
kommer    också   att    inriktas    på
urvalsinstrument                    och
rekryteringsformer.
Enligt  vad som framgår av regeringens
skrivelse i våras anser regeringen  att
det arbete som bedrivs i den redovisade
arbetsgruppen  är  viktigt.  Det  finns
enligt regeringen vidare anledning  att
se  över  om  det nuvarande sättet  att
rekrytera  lagmän missgynnar kvinnor  i
förhållande    till    män;    i     de
chefsanställningar som tillsätts direkt
av   regeringen   är  andelen   kvinnor
betydligt högre än de anställningar som
tillsätts via TFN.
På     samma    sätt    som     gäller
särskiljandet     av     domar-     och
chefsrollerna   anser   utskottet   att
begäran  om att öka antalet kvinnor  på
högre  domartjänster  får  anses   vara
tillgodosedd  genom  det   arbete   som
pågår. Något uttalande med anledning av
motionerna  Ju246 och Ju428 bör  därför
inte göras, och utskottet föreslår  att
riksdagen avslår desamma.

Nämndemän

I  ett  antal  motioner tas  frågor  om
nämndemän upp. I motionerna Ju202  (m),
Ju344  (c),  Ju399 (m)  och  L247  (kd)
begärs  höjda  arvoden, i motion  Ju330
(kd) att ersättning skall utgå även för
barnomsorgskostnader och  resor  och  i
motion Ju399 (m) att arvodet skall vara
pensions-   och  semestergrundande.   I
några motioner - Ju287 (kd), Ju304  (s)
och    Ju450   (fp)   -   begärs    att
tillsättningsförfarandet skall ändras.
Utskottet  har behandlat frågor  kring
ersättningen  till liksom rekryteringen
av nämndemän vid åtskilliga tillfällen.
I  betänkande 1999/2000:JuU1 (s. 61  f)
finns   en  utförlig  redogörelse   för
gällande  bestämmelser.  Därefter   har
frågorna   behandlats  i   betänkandena
1999/2000:JuU22     (s.     16)     och
2000/01:JuU32   (s.   10   f).    Genom
sistnämnda      betänkande      avslogs
motionsyrkanden om såväl ersättning som
rekrytering. Skälet härför var  att  en
av  regeringen  tillsatt parlamentarisk
kommitté  har  i uppdrag  att  se  över
rekryteringen   av   nämndemän    (dir.
2000:79).  I uppdraget ingår också  att
pröva   ersättningsreglerna.  Utskottet
ansåg  att utredningsarbetet, som skall
redovisas senast den 30 juni 2002,  bör
avvaktas.
Utskottet   har   inte   någon   annan
inställning  i  dag. Motionerna  Ju202,
Ju287, Ju304, Ju330 i denna del,  Ju344
samt  Ju399,  Ju450 och  L247  i  dessa
delar bör avslås.

Kriminalvården

Utskottets förslag i korthet
I    detta    avsnitt   redogörs    för
kriminalvårdens     resultat      under
verksamhetsåret  2000. Utskottet  delar
regeringens        bedömning        att
kriminalvården  i  stort  fullgjort  de
mål    som   ställts   upp   för   dess
verksamhet,    men   att    ytterligare
insatser  krävs  på  vissa  områden.  I
avsnittet    tar    utskottet    vidare
ställning   till  vilka  prioriteringar
som    bör   ligga   till   grund   för
kriminalvårdens  verksamhet  under   år
2002.  Utskottet  behandlar  också  ett
antal   motionsyrkanden  rörande  bl.a.
frigivningsförberedelser,   situationen
för   häktade  och  barn  till   dömda,
lekmannaövervakare                 samt
kompetensutveckling                 och
resursutnyttjande inom  kriminalvården.
Utskottet hänvisar i dessa delar  bl.a.
till  genomförda reformer samt pågående
utredningar och förändringsarbete.  Mot
den   bakgrunden  avstyrker   utskottet
samtliga    motionsyrkanden.     Jämför
reservationerna 31-38.

Inledning

Kriminalvårdens huvuduppgifter  är  att
verkställa    påföljderna     fängelse,
skyddstillsyn  och villkorlig  dom  med
samhällstjänst,       ansvara       för
övervakningen    av   de    villkorligt
frigivna   och   de  som   står   under
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll    samt    utföra    särskilda
personutredningar      i      brottmål.
Kriminalvården   ansvarar   också   för
verksamheten    vid    häktena     samt
ombesörjer transporter av personer  som
skall   avvisas  eller   utvisas   från
Sverige.   Kriminalvårdens   verksamhet
skall  präglas av en human människosyn,
god    omvårdnad   och    ett    aktivt
påverkansarbete med iakttagande  av  en
hög  grad av säkerhet samt respekt  för
den     enskildes    integritet     och
rättssäkerhet.
I      syfte     att     effektivisera
verksamheten  har kriminalvården  under
de  senaste  åren bl.a.  genomfört  ett
antal  organisationsförändringar.   Den
största förändringen har gjorts på  den
regionala nivån där regionmyndigheterna
har  avskaffats och ersatts  av  en  ny
organisation   för   uppföljning    och
tillsyn.    Vidare    har     en     ny
placerarorganisation                med
samordningsansvar  inrättats  för   ett
effektivare utnyttjande av  platser  på
häkten          och          anstalter.
Anstaltsindelningen      har      också
förändrats.    Indelningen    i    fyra
säkerhetsklasser   har   upphört    och
kriminalvården   gör   numera    endast
skillnad   mellan  öppna   och   slutna
anstalter.  Kriminalvårdsstyrelsen   är
central  förvaltningsmyndighet för  all
kriminalvårdsverksamhet. Den  är  också
chefsmyndighet   för   de   36   lokala
kriminalvårdsmyndigheterna   och    för
Transporttjänsten.   I   administrativt
hänseende  är  styrelsen chefsmyndighet
även  för Kriminalvårdsnämnden och  för
övervakningsnämnderna.
Under         behandlingen          av
budgetpropositionen har utskottet  haft
en  utfrågning  där representanter  för
Kriminalvårdsstyrelsen medverkat.

Resultatuppföljning

Kriminalvårdens resultat år 2000  skall
bedömas  mot  bakgrund av  de  mål  och
prioriteringar    som    gällde     för
verksamheten.   Enligt    dessa    hade
kriminalvården       att        utforma
verkställigheten  så  att  den  främjar
anpassningen    i    samhället    efter
frigivningen.
Frigivningsförberedelserna       skulle
utformas  så  att de dömdas möjligheter
till    en    ordnad   situation    vid
frigivningen     skulle     förbättras.
Frivårdspåföljderna                 och
intensivövervakningen  med  elektronisk
kontroll  skulle  ges  bredast  möjliga
tillämpning.   Anstalter   och   häkten
skulle   hållas  fria  från  narkotika,
alkohol  och andra droger. Arbetet  med
att förbättra förhållandena vid häktena
skulle fortsätta.
I      det      följande      beskrivs
kriminalvårdens     resultat      jämte
regeringens bedömning med fokus  på  de
nu    angivna   målen.   Avslutningsvis
redovisar utskottet sin uppfattning.
Medelbeläggningen     vid      landets
kriminalvårdsanstalter   var   3    712
personer under år 2000 eller ca 90 % av
tillgängliga  platser,  vilket  är   en
ökning  med 2 % från föregående år  (se
tabell).

Antal    tillgängliga    platser    och
medelbeläggning på rikets anstalter
Tillgängl  Medelbelä  Beläggning
År   iga        ggning  på i   procent
platser    rikets     av
anstalter  tillgänglig
a platser
1997
4 477      3 593      80 %
1998
4 087      3 573      87 %
1999
4 085      3 596      88 %
2000
4 125      3 712      90 %
I  fråga  om verkställighetens innehåll
kan  det  konstateras  att  den  totala
sysselsättningsgraden  för  de  intagna
under  år 2000 var 81 %, vilket  är  en
minskning  med  drygt 1 %  jämfört  med
året  innan. Hela minskningen återfanns
inom de brotts- och missbruksrelaterade
programmen som gick ned med drygt 20 %.
Denna         nedgång         förklarar
Kriminalvårdsstyrelsen  med  det  kärva
budgetläget.

Fördelning   mellan   olika   slag   av
sysselsättning  vid anstalt   (tusental
tim.)
År A    Utb  Int  Progr  Övrig    Outny
r    ild- ern  am-    sysselsä ttjad
b    nin  ser  verks  tt-      tid
e    g    vic  amhet  ning med
t         e2          ersättn.
s-
d
r
i
f
t
1
19
97 2    877  1    735    891      1 238
118       243
19
98 2    853  1    652    968      1 419
081       296
19
99 2    845  1    526    991      1 234
045       312
20
00 2    872  1    402    1 018    1 355
062       425
1. Arbete med produktion m.m.

2.   Inre   arbete   såsom   lokalvård,
kökshandräckning  samt   underhåll   av
lokaler och grönytor.
Riksdagen  anslog  för  år   2000   tre
miljoner kronor till åtgärder  för  att
underlätta  möjligheterna till  kontakt
mellan  intagna och deras barn.  Medlen
har, som utskottet redogör närmare  för
nedan  under rubriken Barn till  dömda,
bl.a.    använts   till   att   inrätta
besökslägenheter vid  ett  antal  såväl
slutna  som  öppna enheter.  Minst  ett
besöksrum  har också inretts vid  varje
häkte  och anstalt med tanke  på  barns
besök. Personal har under åren 1999 och
2000 utbildats för att kunna ge intagna
föräldrautbildning och  under  år  2000
deltog    omkring   100    intagna    i
personalledd föräldrautbildning.
I  fråga om programverksamheten  anför
regeringen  att  den inriktning  av  de
brotts-     och     missbruksrelaterade
programmen  som skett under de  senaste
åren, där kvalitet snarare än kvantitet
har  prioriterats, är värdefull och bör
prägla      även     det      fortsatta
utvecklingsarbetet. En lika viktig  del
för  att främja den intagnes anpassning
efter frigivningen är enligt regeringen
att utveckla arbetsdriften och höja  de
intagnas utbildningsnivå. I förra årets
budget-proposition uttalade  regeringen
att    kriminalvården   borde   inrikta
arbetsdriften på yrkesutbildningar inom
de  områden och branscher där behov  av
arbetskraft    kommer    att    uppstå.
Regeringen  understryker nu  vikten  av
att detta sker samt att arbetet med att
integrera   teoretisk   och    praktisk
utbildning    fortsätter.    Regeringen
framhåller också de insatser som  under
år  2000  gjorts för barn till  intagna
som positiva och anser att dessa även i
fortsättningen bör prioriteras högt.

Drogmissbrukare inskrivna i anstalt per
den 1 oktober åren 1997-2000
År       Narkoti    Blandmiss- Alkoholmi
To    kamiss-               ss-
ta    brukare    brukare
lt                          Brukare
an
ta
l

i
n
t
a
g
n
a
Ant  Proc  Ant  Proc  Ant Proc
al   ent   al   ent   al  ent
19
97 3    1    28,1  642  17,4  586 15,9
683  036
19
98 3    1    28,8  590  16,6  523 14,7
546  021
19
99 3    1    29,0  634  17,9  551 15,6
536  025
20
00 3    1    33,4  624  17,2  479 13,2
633  215
I  fråga  om bekämpningen av  narkotika
och  andra  droger framgår  det  av  de
uppgifter  som anstalterna  lämnat  att
antalet  anstalter med daglig förekomst
av narkotika minskat under år 2000. Nio
anstalter  har  uppgivit  att  missbruk
förekommit  så gott som dagligen  eller
ofta  under  perioden  april-september.
Under år 1999 var motsvarande antal 15.
Omkring   50   %  av  de  intagna   var
klassificerade som narkotikamissbrukare
(se  tabell). För att hålla anstalterna
fria  från  droger  har  kriminalvården
bl.a.     vidtagit    kontrollåtgärder,
differentieringsåtgärder            och
påverkansinsatser. Som  specialresurser
för  att  motivera narkotikamissbrukare
till  behandling  fanns  381  inrättade
platser i början av år 2000, vilket  är
en  ökning  jämfört med föregående  år.
Utöver    nämnda    insatser    förekom
motivationsarbete     genom     externa
konsultinsatser  och  samverkansprojekt
för  klienter som inte är direkt knutna
till     specifika    narkotikaplatser.
Andelen  narkotikamissbrukare  som  vid
ett  givet  tillfälle  deltog  i  olika
behandlingsåtgärder ökade från 30 %  år
1999 till 35 % år 2000. Sett över några
års  tid har dock behandlingsåtgärderna
minskat.  Antalet  narkotikamissbrukare
som  var  placerade enligt 34  §  lagen
(1974:203)  om kriminalvård  i  anstalt
(KvaL)   var   fortsatt  lågt.   Enligt
kriminalvården  är  finansieringsfrågan
ett  stort  problem vid placeringar  av
detta  slag. Inom kriminalvården  pågår
för närvarande ett särskilt projekt för
att  på sikt utveckla särskilda program
för  narkotikamissbrukare.  Under  året
inventerades    internationella     och
svenska program.
Regeringen       konstaterar       att
narkotikasituationen vid anstalter  och
inom frivården återspeglar utvecklingen
av  narkotikasituationen i samhället  i
stort.    Under    senare    år     har
narkotikasituationen     vid      såväl
anstalter som inom frivården försämrats
genom att fler än tidigare nyintagna på
anstalt  eller  de nya klienterna  inom
frivården  varit  narkotikamissbrukare.
Omprioriteringar       inom        både
kriminalvården  och socialtjänsten  har
medfört  att behandlingsinsatserna  har
minskat. Enligt regeringen är det en av
kriminalvårdens  viktigaste   uppgifter
att bekämpa narkotikamissbruket. Att så
sker  är  också av väsentlig  betydelse
för  att  förebygga återfall  i  brott.
Regeringen  anser  därför  att  det  är
viktigt att det tillskott av medel  som
kriminalvården har erhållit för år 2001
bl.a.  används till ett förbättrat  och
kostnadseffektivt arbetet mot narkotika
vid landets anstalter.
När     det    gäller    målet     att
frigivningsförberedelserna        skall
förbättras  konstateras  att  problemet
med  att  många intagna friges till  en
oordnad     social     tillvaro     med
missbruksproblem  och negativa  sociala
kontakter                     kvarstår.
Kriminalvårdsstyrelsen  anger  att  den
kartläggning  som  skall  ske  av   den
intagnes frigivningssituation i samband
med verkställighetsplaneringen alltjämt
uppvisar  stora  brister.  Kontakt  med
frivården   skedde  mer  eller   mindre
regelmässigt, men frivårdens roll borde
vara ännu större. På många håll är  den
begränsad, vilket bl.a. har sin grund i
resursbrist.
Som  ett  led i försöken att förbättra
frigivningsförberedelserna inleddes den
1     oktober    2001    en     treårig
försöksverksamhet  med   intensifierade
och          mer          strukturerade
frigivningsförberedelser.  Inom   ramen
för  denna  skall intagna som  avtjänar
fängelsestraff om lägst  två  år  kunna
ges  möjlighet  att avtjäna  den  sista
tiden före den villkorliga frigivningen
genom      intensivövervakning      med
elektronisk kontroll (prop. 2000/01:76,
bet. JuU21, rskr. 198).
Kriminalvårdens            myndigheter
redovisade   under  år   2000,   liksom
föregående   år,  att  de  hade   breda
kontakter   med  externa   myndigheter,
organisationer, föreningar  m.fl.  inom
ramen  för  arbetet med  att  förbereda
frigivningar.   Det   mest   omfattande
samarbetet        skedde         enligt
Kriminalvårdsstyrelsen              med
arbetsförmedlingen och  socialtjänsten.
Detta samarbete har dock varierat bl.a.
beroende    på   såväl    kommun    som
handläggare inom socialtjänsten och  på
om  klienten  tidigare var  känd  eller
inte.  Som  ett led i en  ökad  kontakt
tecknade  Kriminalvårdsstyrelsen  under
år     2000     ett    nytt    centralt
samverkansavtal                     med
Arbetsmarknadsverket  som  innebär  att
lokala  avtal  skall tecknas  och  båda
parter skall ha lokala kontaktpersoner.
Regeringen  konstaterar  att  det   är
önskvärt att frigivningsförberedelserna
även  kan  ske utanför fängelsemurarna.
Därigenom    kan   samhällets    övriga
resurser  på ett bättre sätt komma  den
intagne   till   del.  Permissioner   i
slutskedet  av fängelsestraff,  frigång
och   s.k.  §  34-placeringar   är   de
instrument  som  hitintills  har  stått
kriminalvården  till   buds.   Det   är
angeläget                           att
frigivningsförberedelserna  ytterligare
struktureras  och  intensifieras.   Den
försöksverksamhet som nu inletts kommer
att  vara ett centralt inslag  i  detta
arbete,  och regeringen avser att  noga
följa utvecklingen.
Antalet  personer som dömdes  till  en
påföljd inom frivården minskade  endast
marginellt  under år 2000  jämfört  med
året innan (se tabell).

Genomsnittligt antal frivårdsklienter
År Fri  Skyd  Villk  Samhä  Kontr Inten
vår  ds-   orlig  lls-   akts- siv-
d    till  t      tjäns  vård  överv
(to  syn   frigi  t            akn.
tal        vna
t)
19   11
97 785  5     4 126  636    1 136 362
525
19   11
98 567  5     4 023  680    1 013 381
470
19   11
99 753  5     4 219  1      1 091 340
084          0191
20   11
00 727  4     4 234  1 418  1 092 218
765
1.  Fr.o.m. 1.1.1999 är det möjligt att
döma  till samhällstjänst i kombination
med villkorlig dom.
Den  relativt kraftiga minskningen  (36
%)   av   antalet   fängelsedömda   som
avtjänade     sitt     straff     genom
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll          beror          enligt
Kriminalvårdsstyrelsen sannolikt på att
villkorlig   dom   med   samhällstjänst
blivit en alternativ påföljd för  denna
grupp.
Antalet     s.k.    lekmannaövervakare
fortsatte även under år 2000 att minska
och  låg  den 1 januari 2001 på  4  316
stycken,  en minskning med 293  stycken
jämfört  med  samma  tid  året   innan.
Jämfört  med  ingången av år  1997  har
antalet lekmannaövervakare minskat  med
752 stycken.
Kriminalvårdsstyrelsen   uppger    att
kriminalvården under år 2000  fortsatte
arbetet  med  att stärka samverkan  med
rättsväsendet   i  övrigt   och   andra
samverkanspartner.  Den  samverkan  som
sker  med övriga delar av rättsväsendet
bedöms  av  Kriminalvårdsstyrelsen  som
särskilt   viktig.  Bland   annat   har
särskilda     samverkansträffar     med
representanter  för  dessa  myndigheter
anordnats.       Kriminalvårdsstyrelsen
uppger  också  att såväl samverkan  med
socialtjänsten         som          med
Arbetsmarknadsstyrelsen   fungerat    i
stort sett bra. Vissa kommuner har dock
haft     svårt    att    tillhandahålla
ansvarsförbindelser   i   samband   med
kontraktsvård och fortsatt  vård  efter
det att s.k. § 34-placering avslutats.
Regeringen  konstaterar  att   antalet
personer som dömts till villkorlig  dom
med samhällstjänst har fortsatt att öka
under  år  2000  och  att  antalet  som
avtjänat straff med intensivövervakning
med  elektronisk kontroll fortsatt  att
minska.  Sammantaget har  dock  antalet
frivårdspåföljder  under  år  2000  som
helhet  legat  kvar på samma  nivå  som
under   år   1999.  Ett  problem   inom
frivården  är  enligt  regeringen   den
nedgång  i  antalet  lekmannaövervakare
som  har skett under senare år.  Enligt
tidigare    uppgifter    från     bl.a.
Kriminalvårdsstyrelsen   är   nedgången
inte  tillfällig utan ett tecken på  en
successiv  minskning då det har  blivit
allt   svårare   att   rekrytera    nya
lekmannaövervakare.  Regeringen   anser
därför   att   frivården  genom   t.ex.
information   och   utbildningsinsatser
måste  stimulera  fler  till  att   bli
lekmannaövervakare.          Regeringen
konstaterar slutligen att den anser att
frivården uppfyller en central  del  av
kriminalvårdens uppdrag. Inte minst mot
bakgrund av det intensifierade  arbetet
med   frigivningsförberedelser   kommer
regeringen  att ha anledning  att  noga
följa frivårdens arbete framöver.
Medelbeläggningen  vid  häktena  ökade
under  år 2000 från 86 % till 91 %  (se
tabell). Under första halvåret 2001 har
medelbeläggningen fortsatt att öka  och
uppgick   till  98  %  av  tillgängliga
platser.       Även       de       s.k.
verkställighetsfallen  ökade  under  år
2000 till i medeltal 206. Av dessa  var
153   fängelsedömda  som   väntade   på
anstaltsplacering. Motsvarande  siffror
för år 1999 var 202 respektive 146.

Antal  häktesplatser och  beläggning  i
procent
Medeltal           Beläggning
År  tillgängliga       i procent
häktesplatser
199
7   1 439              78 %
199
8   1 479              85 %
199
9   1 480              86 %
200
0   1 518              91 %
Enligt    Kriminalvårdsstyrelsen    har
arbetet med att förbättra förhållandena
vid  häktena inte utvecklats i önskvärd
omfattning. Huvudorsaken härtill  anges
vara det kärva budgetläget och den höga
beläggningen      som      gör      att
personalresurserna  måste   prioriteras
för transporter m.m. samt att lokalerna
vid flertalet häkten inte har byggts om
för  att ge fler ändamålsenliga lokaler
för  gemensamhet.  Antalet  timmar  med
gemensamhetsaktiviteter   ökade    dock
under år 2000 för intagna såväl med som
utan restriktioner.
Regeringen     konstaterar,     liksom
Kriminalvårdsstyrelsen, att de mål  som
ställts    upp   för   att    förbättra
förhållandena  vid  häktena  inte   har
utvecklats  på  ett  sätt   som   varit
önskvärt under år 2000. Vidare  är  det
enligt regeringen inte acceptabelt  att
antalet   fängelsedömda  i  häkte   som
väntar  på  en anstaltsplacering  ökade
under  år  2000. Regeringen  anför  att
kriminalvården ingående måste analysera
orsakerna till den uppkomna situationen
och   komma   till   rätta   med   den.
Regeringen  uppger att  den  avser  att
följa utvecklingen noga eftersom det är
väsentligt att kriminalvården ser  till
att    dömda    till    fängelse    med
verkställbar  dom placeras  på  anstalt
inom utsatt tid.
I  regleringsbrevet för år  2000  fick
Kriminalvårdsstyrelsen i  uppdrag  att,
som  ett  led  i kampen mot  brott  med
rasistiska,  främlingsfientliga   eller
homofobiska    inslag,   upprätta    en
strategi   för   att  säkerställa   att
personalen  har god kunskap om  grunden
för  dessa brott och om situationen för
de grupper som utsätts för dem. Även  i
regleringsbrevet  för   år   2001   har
regeringen understrukit vikten av detta
arbete. Brottsförebyggande rådet  (BRÅ)
har  också fått i uppdrag att, i samråd
med    andra   myndigheter,   kartlägga
rättsväsendets insatser mot  rasistisk,
främlingsfientlig    och     homofobisk
brottslighet  och  analysera   hur   de
påverkar   utvecklingen  av  den.   Mot
bakgrund  av  denna uppföljning  kommer
regeringen    att   uppmärksammas    på
eventuella    behov   av    ytterligare
åtgärder.
I   fråga   om   kompetensutvecklingen
bland   personalen  framgår  det,   som
utskottet  närmare  redogör  för  nedan
under rubriken Kompetensutveckling, att
omkring    32    000   utbildningsdagar
genomfördes  under år 2000 för  vårdare
inom  kriminalvården.  Omfattningen  av
grundutbildningen ökade från omkring 11
000  dagar år 1999 till omkring 13  000
år 2000. Eftersom det fortfarande finns
kö    till   grundutbildningen   kommer
kriminalvården att öka antalet  platser
i   grundutbildningen  under  år  2001.
Kriminalvården  har som  mål  att  höja
kompetensen, främst hos den  klientnära
personalen,  och  särskilda  satsningar
har  också  gjorts bl.a.  för  att  öka
kompetensen   hos  den   personal   som
arbetar som kontaktmän. Som en följd av
en     särskild    satsning    perioden
1998-1999  har  andelen  personal   med
utomnordisk bakgrund ökat från  1  till
ca  5  %. Kriminalvårdsstyrelsen uppger
att  det  under  år  2000  blivit  allt
svårare    att   rekrytera   kompetenta
medarbetare.
Regeringen   anför  att   med   dagens
utvecklade mål för kriminalvården krävs
att   personalen  har  en  kvalificerad
grundutbildning. När många av dem som i
dag    arbetar    inom   kriminalvården
rekryterades         var          andra
kompetensinriktningar  aktuella  än  de
som  numera  efterfrågas.  Behovet   av
kompetensutveckling               bland
kriminalvårdens  personal   är   därför
stort.    Detta   gäller   för    såväl
grundutbildning    som    fortbildning.
Regeringen  vill  dock understryka  att
den   personal   som   har   klientnära
kontakter måste uppmärksammas  särskilt
i  det  fortsatta arbetet.  Ett  lägsta
krav för denna grupp måste vara att den
skall    ha    genomgått    föreskriven
grundutbildning. Regeringen vill  också
framhålla    betydelsen    av    större
variation bland personalen med avseende
på etniskt ursprung.
Utskottet  har  under  beredningen  av
ärendet   från   Kriminalvårdsstyrelsen
även inhämtat uppgifter om hur stor del
av    den   tid   som   vårdarna   inom
kriminalvården  arbetar  som   faktiskt
kommer  de  intagna vid  anstalter  och
häkten till del (se tabell).
Arbetad  tid  för  vårdare  per  1  000
belagda vårddygn på
anstalt och häkte
Arbet  Medeltal  Arbetad
År   ad     belagda   tid/1
tid    platser   000
vårda            belagda
re1              vårddyg
n
1998
3 304  4 837     1,87
1999
3 371  4 872     1,90
2000
3 315  5 078     1,79
1.   Den   totala  personalresurs   som
faktiskt  har  använts  i  verksamheten
under    den   aktuella   tidsperioden.
Frånvaro    för    kompetensutveckling,
konferenser  etc. ingår i den  arbetade
tiden   medan  sjukfrånvaro  och  annan
ledighet inte gör det.
Under  perioden januari-september  2001
uppgick den arbetade tiden för vårdarna
till  3  418 timmar, medeltalet belagda
platser  till 5 372 stycken och arbetad
tid  per  1  000 belagda vårddygn  till
1,74 timmar.
Utskottet vill i fråga om de  enskilda
verksamhetsområdena framföra följande.
I  fråga om verkställighetens innehåll
kan utskottet konstatera att den totala
sysselsättningsgraden  för  de  intagna
har  gått  ned  under år 2000.  Det  är
därvid  oroande  att  hela  minskningen
beror  på  en  kraftig  nedgång  av  de
brotts-     och     missbruksrelaterade
programmen.  Det  är  enligt  utskottet
viktigt   att  fängelsetiden  ges   ett
meningsfullt  innehåll   och   att   de
intagna    därvid    erbjuds    lämplig
sysselsättning.    De    brotts-    och
missbruksrelaterade   programmen    har
härvid  en  viktig roll. Utskottet  ser
positivt  på  den kvalitetshöjning  som
har   skett  av  programmen  men   vill
samtidigt  framhålla att  målsättningen
måste  vara  att så många  intagna  som
möjligt   ges  möjlighet   att   delta.
Utskottet   ser,   liksom   regeringen,
positivt  på de åtgärder som  vidtagits
för att förbättra situationen såväl för
de  intagna  som är föräldrar  som  för
deras  barn  och  anser  att  de   även
fortsättningsvis    skall    ges    hög
prioritet.
Vad  gäller bekämpningen av  narkotika
och    andra   droger   kan   utskottet
konstatera  att  situationen  inte  har
blivit  bättre under år 2000. Samtidigt
som andelen missbrukare blivit alltfler
bland dem som är intagna på anstalt har
antalet    intagna   som    deltar    i
missbruksrelaterade  program   fortsatt
att  minska.  Det är dock positivt  att
andelen  narkotikamissbrukare  som  vid
ett  givet  tillfälle  deltog  i  olika
behandlingsåtgärder har ökat  under  år
2000. Bekämpningen av narkotikamissbruk
i anstalterna och hjälp till de intagna
att  bli  fria från missbruk är  en  av
kriminalvårdens  viktigaste  uppgifter.
Att  så  sker  är  också  av  avgörande
betydelse  för de intagnas  möjligheter
att  efter frigivningen återanpassa sig
i   samhället.   Kriminalvården   måste
därför,     som    också     regeringen
framhållit,   öka  sina   insatser   på
området,  inte  minst  vad  gäller  att
bereda  de intagna med missbruksproblem
erforderlig  behandling. Utskottet  ser
också      mycket      positivt      på
kriminalvårdens    arbete    med    att
förbättra möjligheterna för de  intagna
som   så  önskar  att  verkställa   sin
påföljd i en narkotikafri miljö.  Detta
arbete bör ges fortsatt prioritet.
När     det    gäller    målet     att
frigivningsförberedelserna        skall
förbättras   vill   utskottet,   liksom
tidigare, framhålla betydelsen  av  att
kriminalvården        under        hela
verkställigheten  prioriterar  insatser
som  medverkar till att underlätta  den
dömdes  övergång  från  kriminalvård  i
anstalt till ett liv i frihet. Särskilt
gäller  detta de långtidsdömda. Att  så
sker är också ett väsentligt led i  det
brottsförebyggande  arbetet.  För   att
underlätta   den  intagnes   frigivning
måste   kriminalvården  ha   ett   gott
samarbete     med    kommunerna     och
socialtjänsten. Det är  också  av  stor
vikt  att ansträngningar görs  för  att
den  intagne vid frigivningen skall  få
bostad, sysselsättning och försörjning.
Utskottet  delar regeringens  bedömning
att  den nu inledda försöksverksamheten
med      intensifierade     och     mer
strukturerade  frigivningsförberedelser
kommer   att  vara  ett  betydelsefullt
verktyg i detta arbete.
Utskottet  instämmer i de  bedömningar
som   regeringen  har   gjort   rörande
frivården  och  brott  med  rasistiska,
främlingsfientliga  eller   homofobiska
inslag.
I  fråga  om verksamheten vid  häktena
anser  utskottet  att  det  är  oroande
såväl  att  förhållandena  vid  häktena
inte  har  utvecklats på ett  sätt  som
varit  önskvärt under år 2000  som  att
antalet   fängelsedömda  i  häkte   som
väntar  på en anstaltsplacering  ökade.
Det  är  angeläget  att  kriminalvården
fortsätter  arbetet med  att  förbättra
förhållandena  på  häktena  och  minska
väntetiderna i häkte för dem som  skall
placeras ut på anstalt.
Utskottet   vill  slutligen  framhålla
vikten   av  att  kompetensutvecklingen
bland  personalen  fortsätter.  Det  är
positivt  att  antalet utbildningsdagar
rörande grundutbildning har ökat  under
år  2000.  Som  regeringen  konstaterar
måste  ett grundläggande krav vara  att
samtliga      nyanställda       erbjuds
grundutbildning samt att de vårdare som
har varit yrkesverksamma under några år
erbjuds         möjlighet          till
vidareutbildning.   Enligt   utskottets
mening  är en kompetent och välutbildad
personal av avgörande betydelse för att
kriminalvården skall kunna uppfylla  de
mål  som gäller för verksamheten, t.ex.
att  erbjuda  de intagna i  anstalterna
ett                        meningsfullt
verkställighetsinnehåll. Utskottet  ser
därför positivt på det arbete som pågår
med att ta fram en ny utbildningsmodell
för kriminalvården.
Sammanfattningsvis har utskottet  inte
funnit   något   som  talar   emot   de
slutsatser regeringen dragit i fråga om
de olika verksamhetsmålen.

Prioriteringar inför budgetåret 2002

I  fråga  om  verksamhetens  inriktning
under     kommande    budgetår    anför
regeringen       bl.a.        följande.
Kriminalvården  skall   fortsätta   att
utveckla    verksamheten     mot     de
prioriterade målen, dvs. förhindra grov
brottslighet   under  verkställigheten,
förebygga  återfall i brott,  förbereda
frigivningen        och         bekämpa
narkotikamissbruket. Insatserna för att
förhindra  att  intagna  ägnar  sig  åt
brottslig       verksamhet        under
verkställigheten  skall  intensifieras.
Åtgärder som bidrar till att den  dömde
inte   återfaller  i  brott  skall   ha
fortsatt  hög  prioritet. Vidare  skall
frigivningsförberedelserna  förstärkas.
De  intagnas övergång från anstalt till
frihet    skall    förbättras     genom
försöksverksamheten       med       ett
intensifierat      arbetssätt       och
användningen av intensivövervakning med
elektronisk  kontroll  som  ett  led  i
frigivningsförberedelserna. Arbetet med
att  bekämpa narkotikamissbruket - både
genom       kontrollåtgärder        och
behandlingsinsatser  -  skall  bedrivas
med ökad intensitet.
Utskottet  har  ingen erinran  mot  de
bedömningar som regeringen har gjort  i
denna del.

Anslaget

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
kriminalvården   år   2002    (tusental
kronor).

Anslag  Prop.     m     kd     c    fp
2001    2002
inkl.
TB
4 146   4 122 + 312  + 337 + 100   -
888     603   000    000   000
För   år  2001  uppgår  kriminalvårdens
anslag,  inklusive medel som  tillförts
på   tilläggsbudget,  till  drygt   4,1
miljarder kronor. Vid ingången av  året
fanns  också en anslagskredit på  drygt
130  miljoner  kronor. Utgiftsprognosen
för  år  2001 är beräknad till drygt  4
miljarder kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år  2002 på drygt 4,1 miljarder kronor.
I  anslagsberäkningen har hänsyn tagits
till   beräknade  utgiftsökningar   för
löner,      lokaler     och      övriga
förvaltningskostnader samt justering av
premierna         för          statliga
avtalsförsäkringar.
Regeringen  anför att den instämmer  i
kriminalvårdens      bedömning      att
ytterligare volymökningar är att  vänta
inom  kriminalvården under de  kommande
åren.   Antalet   anstaltsplatser   och
häktesplatser kommer därför att  behöva
utökas.  I  budget för  innevarande  år
tillfördes kriminalvården ett tillskott
bestående av en höjning av ramen om 166
miljoner   kronor  samt  en  engångsvis
höjning  om 105 miljoner kronor.  Detta
tillskott    har   givit   verksamheten
förutsättningar  att  i   ett   kortare
perspektiv    upprätthålla    en    hög
kvalitativ  nivå, att  möta  ett  visst
ökat   platsbehov  och  att   fullfölja
arbetet   med  de  prioriteringar   som
tidigare  slagits  fast  samt  att   ge
förbättrade       möjligheter       för
kompetensutveckling.
I  motion Ju445 (m) begärs en  höjning
av anslaget med 312 miljoner kronor att
bl.a.  användas till en  höjd  säkerhet
inom        kriminalvården,        ökad
narkotikabekämpning  inom   anstalterna
och       till       att       utveckla
programverksamheten.             Enligt
motionärerna krävs ytterligare resurser
för   att   åstadkomma  en  meningsfull
kriminalvård. I motion Ju322 (m) begärs
mer  resurser till kriminalvården bl.a.
för inrättande av fler anstaltsplatser.
I  motion  Ju270 (m) begärs  bl.a.  mer
resurser till kriminalvården. I  motion
Ju368   (kd)   begärs  en  höjning   av
anslaget   med  337  miljoner   kronor.
Beloppet  skall  bl.a.  användas   till
utbildningssatsningar  för   att   höja
kompetensen   hos  framför   allt   den
personal  som arbetar nära de  intagna,
utveckla      den      brotts-      och
missbruksrelaterade programverksamheten
och   öka  narkotikabekämpningen   inom
anstalterna. I motion Ju424 (kd) begärs
höjda  anslag  för en ny inriktning  av
kriminalvården.  I  motion  Ju444   (c)
begärs  en höjning av anslaget med  100
miljoner  kronor för att  utveckla  och
öka       programverksamheten       vid
anstalterna,   förbättra   vården   för
psykiskt   sjuka   och   intagna    med
drogproblem   samt   tillskapa   mindre
enheter och ett utökat antal platser  i
häkten  och  anstalter.  I  Ju311   (c)
begärs extra resurser för att få i gång
en   fungerande  rehabiliterings-   och
programverksamhet.
Anslagsyrkandena har  behandlats  ovan
i  avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Som  framgår där föreslår utskottet att
riksdagen antar regeringens förslag och
avslår motionsyrkandena.

Frigivningsförberedelser

I   motion   Ju311   (c)   begärs   att
kriminalvårdens    arbete    med    att
förbereda frigivningen för den  intagne
skall  förstärkas på olika sätt,  bl.a.
genom  att  kriminalvården utökar  sitt
samarbete     med    kommunerna     och
socialtjänsten. Av vikt  är  t.ex.  att
den  intagne  kan  erbjudas  en  bostad
efter  frigivningen. I motionerna Ju311
(c) och So375 (kd) begärs att särskilda
former   av  utslussningsboende   skall
inrättas  för långtidsdömda.  I  motion
Ju424 (kd) begärs att det skall ske  en
utvärdering   av   hur  kriminalvårdens
arbete  med  att förbereda frigivningen
för  den  intagne skall förstärkas  och
att  goda  exempel därvid bör tas  till
vara        i       det       fortsatta
förändringsarbetet.
Utskottet   har   tidigare   behandlat
liknande   motionsyrkanden   vid    ett
flertal   tillfällen.  Senast   var   i
samband      med      förra       årets
budgetproposition (bet. 2000/01:JuU1 s.
87   f).   Där  lämnade  utskottet   en
redogörelse   för  de   senaste   årens
utveckling  inom området och  avstyrkte
samtliga  motioner med hänvisning  till
pågående         beredning         inom
Justitiedepartementet.
I     februari     2001    överlämnade
regeringen till riksdagen propositionen
Från  anstalt  till frihet (2000/01:76,
bet.  JuU21, rskr. 198). Propositionen,
som   bifölls  av  riksdagen,  innehöll
förslag om en treårig försöksverksamhet
med      intensifierade     och     mer
strukturerade frigivningsförberedelser.
Inom ramen för denna skall intagna  som
avtjänar fängelsestraff om lägst två år
kunna  ges  möjlighet att  avtjäna  den
sista   tiden   före  den   villkorliga
frigivningen  genom intensivövervakning
med elektronisk kontroll.
Försöksverksamheten innebär i  korthet
att  under  den sista tiden  i  anstalt
skall  förberedelserna för den intagnes
frigivning  vara särskilt inriktade  på
konkreta  åtgärder för  att  underlätta
övergången till ett liv i frihet. Bland
annat  skall den intagnes bostads-  och
sysselsättningssituation   samt    hans
eller   hennes  behov  av   stöd-   och
behandlingsinsatser efter  frigivningen
utredas.  Utredningen skall syfta  till
att  den  intagne  vid  frigivningen  i
möjligaste mån skall ha sin försörjning
ordnad genom arbete eller på annat sätt
och att han eller hon skall ha tillgång
till  bostad.  Om  den intagne  behöver
undervisning,     utbildning      eller
ekonomiskt,  socialt  eller  medicinskt
stöd  efter frigivningen skall åtgärder
vidtas så att dessa behov, så långt som
möjligt, kan tillgodoses. Vidare  skall
förutsättningarna för att  bevilja  den
intagne    frigång   enligt    11    §,
verkställighet  utanför   anstalt   med
elektronisk  kontroll  eller   vistelse
utanför  anstalt enligt 34  §  särskilt
övervägas. Förberedelserna skall ske  i
nära  samverkan med den intagne  och  i
samarbete   med  berörda   myndigheter,
organisationer  och  enskilda  personer
som  kan främja den intagnes anpassning
i samhället.
De  nya reglerna började att gälla den
1 oktober 2001.
I    nämnda   proposition   underströk
regeringen  att  Kriminalvårdsstyrelsen
bör  ägna särskild uppmärksamhet åt att
försöksverksamheten utformas så att den
är  lätt  att följa upp och  utvärdera.
Regeringen   anförde  också   att   som
underlag för regeringens och riksdagens
fortsatta överväganden i frågan är  det
viktigt   att   en   mer   övergripande
utvärdering av försöksverksamheten görs
både   vad  gäller  det  intensifierade
arbetssättet   och   användningen    av
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll     som     ett     led      i
frigivningsförberedelserna.
I    juni    i   år   gav   regeringen
Brottsförebyggande rådet i uppdrag  att
utvärdera försöksverksamheten.
I  årets budgetproposition (utg.  omr.
4  avsnitt 4.6.4) framhåller regeringen
att     det     är    angeläget     att
frigivningsförberedelserna  ytterligare
struktureras  och  intensifieras.   Den
försöksverksamhet  som  inletts  kommer
att  vara ett centralt inslag  i  detta
arbete  och regeringen avser  att  noga
följa utvecklingen.
Utskottet      delar     motionärernas
uppfattning  att  det  är  viktigt  att
verka       för      att      förbättra
frigivningsförberedelsena för  intagna.
Som redogjorts för ovan har det nyligen
inletts   en   försöksverksamhet    med
intensifierade  och mer  struktu-rerade
frigivningsförberedelser. De mål och de
åtgärder som därvid skall vidtas för de
intagna   ligger,   enligt   utskottets
uppfattning, i allt väsentligt i  linje
med  vad  motionärerna efterfrågar.  En
utvärdering kommer dessutom att ske  av
försöksverksamheten, och regeringen har
angett  att  den avser att  noga  följa
utvecklingen.
Med  hänsyn  till det  anförda  finner
utskottet    att   några    ytterligare
åtgärder   för   närvarande   inte   är
påkallade. Motionerna Ju311, Ju424  och
So375 avstyrks i nu berörda delar.
I   motion   Ju449  (m)   begärs   att
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll  endast skall få användas  vid
utslussning  ur anstalt efter  det  att
två    tredjedelar    av    strafftiden
avtjänats.   I   motion    Ju279    (m)
efterlyser motionärerna sanktioner  vid
misskött  utslussning  med  elektronisk
kontroll.
I  det  nyss redovisade ärendet  (bet.
2000/01:JuU21) yrkade samma  motionärer
som   i   motion   Ju449   avslag    på
propositionens  förslag.   Motionärerna
anförde  därvid bl.a. att det  saknades
skäl   att   utöka  möjligheterna   för
frigång,  verkställighet eller vistelse
utanför  anstalt utöver vad  som  redan
gällde.    Utskottet   som    avstyrkte
yrkandet  framhöll bl.a. att en  viktig
del  i  kriminalvårdens arbete med  att
förhindra  att  dömda,  efter  avtjänat
straff, återfaller i brott ligger i att
frigivningsförberedelserna   för    dem
struktureras på ett sådant sätt att  de
som avtjänat straffet på anstalt är väl
förberedda  för  ett  liv   i   frihet.
Utskottet välkomnade därför regeringens
förslag     om    att    kriminalvården
ytterligare  skulle  intensifiera   och
strukturera  frigivningsförberedelserna
och  fann att det som ett led  i  detta
arbete kunde vara värdefullt att  pröva
ett system med successiv utslussning ur
anstalt  genom intensivövervakning  med
elektronisk  kontroll.  Utskottet  fann
också    att   omfattningen   av    den
föreslagna verksamheten syntes ha  fått
en lämplig utformning.
Utskottet,  som  inte finner  att  det
framkommit några omständigheter som ger
anledning  till en förändring  av  sitt
tidigare   ställningstagande   om   när
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll   skall   få   användas    vid
utslussning, avstyrker motion  Ju449  i
denna del.
Enligt   33  b  och  56  a  §§   lagen
(1974:203)  om kriminalvård  i  anstalt
följer  att  i  fråga om  formerna  för
verkställighet   för   den   som    ges
möjlighet  att avtjäna den sista  tiden
före den villkorliga frigivningen genom
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll gäller i allt väsentligt samma
regler  som  för den som avtjänar  sitt
straff med elektronisk kontroll.  Detta
innebär    bl.a.   att   beslutet    om
verkställighet  utanför  anstalt  skall
upphävas om den dömde t.ex. åsidosätter
vad   som   åligger  honom  enligt   en
föreskrift  som meddelats med  stöd  av
lagen  och  det som ligger  honom  till
last  inte  är  av mindre betydelse.  I
samband   med  att  övervakningsnämnden
upphäver  ett  beslut om verkställighet
skall den fastställa hur många dagar av
fängelsestraffet  som  har  verkställts
utanför   anstalt.   Den   tid    sådan
verkställighet har pågått skall  därvid
räknas  som  verkställd  tid,  om  inte
särskilda skäl talar mot det (14 och 15
§§       lagen      [1994:451]       om
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll).
Av  det  nyss anförda framgår att  det
redan  i  dag finns ett sanktionssystem
för  de  situationer  som  motionärerna
berör.  Med hänsyn härtill är utskottet
inte  berett  att  överväga  någon   ny
reglering   och   utskottet   avstyrker
motion Ju279.

Situationen för häktade, m.m.

I  motionerna Ju329 och Ju424 (båda kd)
begärs  att åtgärder omedelbart  vidtas
för  att förkorta väntetiderna i  häkte
för fängelsedömda.
Av  11 § lagen (1974:202) om beräkning
av  strafftid m.m. följer att  den  som
skall          förpassas           till
kriminalvårdsanstalt  för  att  undergå
påföljd   får,  i  anslutning  härtill,
tillfälligt  förvaras i  allmänt  häkte
eller  polisarrest i avvaktan på beslut
om   anstaltsplacering  eller  om   det
behövs       med      hänsyn       till
transportförhållandena.  I  förarbetena
till  bestämmelsen uttalas att en sådan
förvaring inte bör pågå längre än någon
eller  några  dagar (prop.  1974:20  s.
77).
Justitieombudsmannen  (JO)   har   vid
flera    tillfällen   prövat   klagomål
rörande  långa  väntetider  i  häkte  i
avvaktan på anstaltsplacering (se t.ex.
beslut  den 28 mars 1990, dnr  418-1988
och  beslut den 22 februari  1991,  dnr
3002-1990).  JO  har  därvid   uttryckt
kritik  över att väntetiderna  i  vissa
fall varit för långa, och uttalat bl.a.
följande.  Det  vore inte  rimligt  att
bortse             från             att
beläggningsförhållandena           inom
kriminalvården kan lägga hinder i vägen
för  en omedelbar förpassning. Om  inte
förpassning kan ske tämligen omedelbart
till  avsedd  kriminalvårdsanstalt  bör
den  dömde  dock överföras  till  annan
anstalt, vilken som helst där plats kan
erbjudas och som i övrigt kan  komma  i
fråga.
Kriminalvårdsstyrelsen har i  yttrande
till  JO anfört att den tolkat gällande
bestämmelser  på så sätt  att  vistelse
som  här  avses inte bör  överstiga  en
vecka.  Om  "rätt"  plats  inte   finns
tillgänglig  inom cirka en vecka  skall
tillfällig  placering på annan  anstalt
anvisas  (se  beslut  den  22  februari
1991, dnr 3002-1990).
Som  ovan framgått ökade under år 2000
antalet    intagna    i    häkte    med
verkställbar   dom   som   väntade   på
anstaltsplats  till  i  medeltal   153,
jämfört  med  i medeltal  146  fall  år
1999.
Av  Kriminalvårdsstyrelsens  månatliga
verksamhetsstatistik  framgår   antalet
verkställighetsfall per  den  första  i
varje   månad.   Beräknat   för   tiden
januari-september  2001   har   antalet
fängelsedömda på häktena som väntade på
anstaltsplats  varit i genomsnitt  287.
Av  dessa hade i genomsnitt 207  väntat
mer än sju dagar i häkte.
Orsaken      till     ökningen      av
fängelsedömda på häktena som väntar  på
anstaltsplacering   är   framför   allt
svårigheterna att placera  ut  dömda  i
anstaltsorganisationen. Olika  åtgärder
har   vidtagits  för  att  häktade  med
verkställbar  dom skall kunna  placeras
ut  på  anstalt snabbare  och  för  att
väntetiderna skall kunna kortas.  Bland
annat begränsade Kriminalvårdsstyrelsen
under    hösten    1998    de    lokala
myndigheternas     möjligheter      att
tillfälligt   stänga   anstalts-    och
häktesplatser.   Kriminalvårdsstyrelsen
öppnade också anstaltsplatser som legat
i  "malpåse". Under år 1999 sågs  bl.a.
indelningen   i  säkerhetsklasser   och
differentiering  av intagna  över,  och
fr.o.m.   den   1  januari   2001   har
kriminalvården     infört     en     ny
anstaltsindelning   som   innebär   att
landets    anstalter   fortsättningsvis
enbart  är  indelade i öppna respektive
slutna          anstalter           och
anstaltsavdelningar.  Några  få  av  de
slutna    avdelningarna   har   förhöjd
säkerhet.  Under första  halvåret  2001
har  bl.a. tillkommit drygt 60  platser
vid    kriminalvårdsanstalten    Kumla.
Enligt          uppgifter          från
Kriminalvårdsstyrelsen   kommer   under
andra halvåret 2001 ytterligare omkring
80  platser att öppnas på olika platser
i        landet.       Vidare       har
Kriminalvårdsstyrelsen fortsatt arbetet
med       att      få      det      nya
platsplaneringssystemet   att   fungera
tillfredsställande.
Av  kriminalvårdens budgetunderlag för
år        2002       framgår        att
Kriminalvårdsstyrelsen till  regeringen
hemställt  att  regeringen   skall   ge
Kriminalvårdsstyrelsen  i  uppdrag  att
planera        för        en         ny
kriminalvårdsanläggning.     Bakgrunden
härtill    är    att   i    2001    års
budgetunderlag aktualiserades den sedan
några år vilande frågan om nybyggnation
av  en  anstalt  med  omkring  250  nya
platser.  Anledningen var en  förväntat
ökad beläggning i en prognos som pekade
på  ett behov av minst 100 platser  per
år   under   de  närmaste   tre   åren.
Prognosen          har           enligt
Kriminalvårdsstyrelsen    visat     sig
snarare     under-    än     överskatta
beläggningsutvecklingen           under
innevarande år.
Frågan   om  situationen  på   landets
häkten    togs   även    upp    i    en
interpellationsdebatt den 30 oktober  i
år     (snabbprotokoll     2001/02:20).
Justitieministern  anförde  bl.a.   att
problemet  vad gäller häktessituationen
inte  är  att  det saknas häktesplatser
utan  att  det  saknas anstaltsplatser.
Närmare    bestämt   är   det    slutna
anstaltsplatser  som   saknas,   vilket
leder  till  att många dömda  inte  kan
lämna häktena trots att deras domar  är
verkställbara.        Justitieministern
anförde  vidare att det  fram  till  år
2003  planeras  en  ökning  av  antalet
anstaltsplatser  med  omkring  200  och
antalet  häktesplatser med omkring  30.
På  längre  sikt  finns projektet  inom
Kriminalvårdsstyrelsen om behovet av en
större anstalt. Regeringen kan även  på
längre  sikt  komma att se  över  vilka
möjligheter det finns att öppna platser
på olika håll i landet.
Utskottet   har  vid  flera   tidigare
tillfällen uttalat sig i frågan, senast
var  hösten 2000 (bet. 2000/01:JuU1  s.
89 f). Utskottet konstaterade då att de
åtgärder  som  kriminalvården  vidtagit
under  de  senaste åren ännu inte  hade
fått   avsedd   verkan,   att   antalet
fängelsedömda  i  häkte  som   avvaktar
anstaltsplacering     alltjämt      var
oförsvarligt  högt och att  det  är  av
stor  betydelse  att fängelsedömda  med
verkställbar dom omgående  placeras  på
anstalt,  inte minst i syfte att  kunna
erbjuda dem meningsfull sysselsättning.
Utskottet fann med hänvisning till  att
Kriminalvårdsstyrelsen arbetade med att
finna  lösningar på situationen - bl.a.
hade  en ny anstaltsindelning beslutats
och  ytterligare anstaltsplatser skulle
öppnas - och att regeringen anfört  att
den  noga följer kriminalvårdens arbete
i denna del att det inte fanns skäl att
göra något särskilt uttalande i frågan.
Utskottet  tvingas återigen konstatera
att   de  åtgärder  som  kriminalvården
vidtagit  ännu  inte  har  fått  avsedd
verkan.    Tvärtom   har   det    under
innevarande år skett en påtaglig ökning
av  antalet fängelsedömda i  häkte  som
avvaktar  anstaltsplacering.  Utskottet
vill  än en gång understryka betydelsen
av  att  fängelsedömda med verkställbar
dom omgående placeras på anstalt. Sedan
utskottet  senast  uttalade   sig   har
Kriminalvårdsstyrelsen  fortsatt   sitt
arbete  med  att  finna  lösningar   på
situationen.    Bland     annat     har
ytterligare anstaltsplatser öppnats och
fr.o.m.  årsskiftet 2000/01 har  en  ny
ordning för beslut om anstaltsplacering
av  intagna i häkte och förflyttning av
intagna i anstalt införts där bl.a.  en
ökad  samverkan  skall  ske  mellan  de
olika   placerarna.  Sistnämnda  åtgärd
räknar  kriminalvården med skall  bidra
till  ett  effektivare platsutnyttjande
på    såväl   häkten   som   anstalter.
Utskottet  anser, med  hänsyn  till  de
åtgärder  som  kriminalvården  vidtagit
och  planerar  att  genomföra  och  med
hänsyn  till att regeringen  anför  att
den     avser     att    noga     följa
kriminalvårdens arbete, att det inte  i
nuläget  finns  skäl  att  göra   något
särskilt  uttalande i frågan. Utskottet
vill    emellertid   understryka    hur
angeläget    det   är    att    arbetet
intensifieras  ytterligare  så  att  en
minskning  av antalet fängelsedömda  på
häktena snarast kommer till stånd.  Med
dessa     ord    avstyrker    utskottet
motionerna   Ju329  och  Ju424   i   nu
behandlade delar.
I  motion  Ju329 (kd) begärs  att  det
skall  byggas  fler  häktesplatser.   I
motion   Ju321  (m)  begärs   att   det
tillskapas  fler platser  på  häktet  i
Gävle,  och i motion Ju 348 (s)  begärs
att  det  skall  byggas  ett  häkte   i
Halland.  Slutligen  begärs  i   motion
Ju442  (c)  att  en  ny  anstalt  skall
förläggas till Uppsala.
Under  början  av 1990-talet  minskade
beläggningen vid anstalter och  häkten.
Minskningen    berodde    främst     på
införandet  av  verkställighetsreformen
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll, men att antalet fängelsedomar
minskade  bidrog också.  Som  en  följd
därav  blev,  i det korta perspektivet,
kriminalvårdens       häktes-       och
anstaltsorganisation  överdimensionerad
och  en anpassning skedde. Under senare
år har dock belastningen på häktes- och
anstaltsorganisationen ökat markant.
Som  utskottet  redovisat  ovan  anser
regeringen  i  årets  budgetproposition
(utg.omr.  4,  avsnitt  4.8)   att   de
tillskott  som tillförts kriminalvården
fr.o.m.     år    2001    har     givit
kriminalvården  förutsättningar  att  i
ett     kortare    perspektiv     bl.a.
upprätthålla  en  hög  kvalitativ  nivå
inom  frivård, häkte och  anstalt,  att
möta ett visst ökat platsbehov och  att
fullfölja arbetet med de prioriteringar
statsmakterna  tidigare fastslagit  för
kriminalvården. Kostnader  beroende  på
redan    inträffade   och    förväntade
volymökningar,                förväntad
klientsammansättning och  andra  därmed
sammanhängande faktorer kan  dock  visa
sig   bli   betydande  i   det   längre
perspektivet.  Regeringen  delar  också
Kriminalvårdsstyrelsens  bedömning  att
ytterligare volymökningar är att  vänta
under  de  kommande åren  och  att  man
därför  kommer att behöva utöka antalet
anstalts- och häktesplatser.
Utskottet       kan      inledningsvis
konstatera att beläggningsproblematiken
på   häktena   beror  på  flera   olika
omständigheter.                      Av
Kriminalvårdsstyrelsens  årsredovisning
framgår   bl.a.  att  beläggningen   på
häktena varierar relativt kraftigt  med
svängningar i tillströmningen av  olika
klientkategorier  och  med  variationer
över tiden (från månad till månad eller
från  dag  till dag) och  mellan  olika
delar  av  landet. Som  utskottet  nyss
redovisat  innebär  dessutom  problemen
som  funnits under de senaste åren  med
att      placera     ut     de     s.k.
verkställighetsfallen  på  anstalt  att
belastningen   på  häktesorganisationen
har ökat.
I   flertalet  motioner   begärs   att
utskottet   skall  ta  ställning   till
storleken          på          enskilda
kriminalvårdsenheter eller var i landet
olika  enheter bör placeras.  Utskottet
vill  i detta sammanhang erinra om  att
frågan  om dimensioneringen av enskilda
enheter  liksom frågan om var i  landet
dessa skall placeras är en intern fråga
för  kriminalvården att avgöra  utifrån
de  mål som ställs på verksamheten. Det
ankommer således inte på riksdagen  att
uttala  sig  i den frågan. I  flera  av
motionerna  pekas  också  på   att   en
onödigt  stor  del  av  t.ex.  polisens
resurser  går  åt till att transportera
personer  till  och  från  häkten   för
förhör  etc.  Utskottet vill  framhålla
att  detta  inte i första hand  är  ett
problem  för kriminalvården  att  ensam
lösa inom ramen för häktesverksamheten.
Problemet  måste i stället lösas  genom
samverkan  mellan  kriminalvården   och
övriga    berörda   myndigheter    inom
rättsväsendet.
Som      nyss      redovisats      har
Kriminalvårdsstyrelsen  både   vidtagit
och planerar att vidta åtgärder för att
öka   antalet  platser  på  i  huvudsak
landets  anstalter.  Utskottet  noterar
också  att  både Kriminalvårdsstyrelsen
och   regeringen  gör  bedömningen  att
antalet   anstalts-  och  häktesplatser
kommer   att  behöva  ökas   under   de
kommande åren.
Sammantaget anser utskottet att  något
uttalande  av riksdagen för  närvarande
inte   är  påkallat  varför  motionerna
Ju321,  Ju329, Ju348 och Ju442 avstyrks
i nu behandlade delar.

Barn till dömda

I   motion   Ju340   (v)   begärs   att
verksamheten för stöd till barn som har
en förälder som sitter i fängelse måste
utvecklas.  I motion Ju311  (c)  begärs
att  kvinnliga intagnas behov bl.a.  av
möjligheter till kontakt med egna  barn
skall  uppmärksammas.  Ett  motsvarande
yrkande framställs i motion Ju450 (fp).
I    augusti   1997   gav   regeringen
Socialstyrelsen                     och
Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att se
över   förhållandena  för   barn   vars
föräldrar  är  intagna  i  häkte  eller
anstalt  samt  att lämna  förslag  till
förändringar  av gällande författningar
och  de  andra  åtgärder som  översynen
kunde ge anledning till.
Socialstyrelsen                    och
Kriminalvårdsstyrelsen       redovisade
uppdraget   i   rapporten   Barn    med
frihetsberövade föräldrar.
Rapporten     ledde      till      att
kriminalvården  för år  2000  erhöll  3
miljoner  kronor  i  extra  anslag  för
särskilda   insatser   för   barn   med
frihetsberövade föräldrar.
I  årets budgetproposition (utg.omr. 4
avsnitt 4.6.4) redovisar regeringen att
kriminalvården  har   använt   de   tre
miljoner  kronor  som riksdagen  anslog
till  att  skapa  besökslägenheter  vid
alla slutna enheter för kvinnor och vid
två av de fyra öppna enheterna. Vid  de
elva  slutna  anstalterna för  män  som
hade   säkerhetsklassificeringen   I-II
finns  tillsammans sex besökslägenheter
och    ytterligare   två    är    under
uppbyggnad.  Vid  två  av   de   äldsta
anstalterna kan av byggnadsmässiga skäl
förmodligen   inte   tillskapas   några
besökslägenheter.   Varje   häkte   och
anstalt har erhållit medel så att minst
ett besöksrum har inretts med tanke  på
barns   besök.  I  vissa  fall   gjorde
myndigheterna   själva   ombyggnationer
eller   inredde   nya   besöksrum   och
försökte     förbättra     miljön     i
besöksrummen  genom  nya   möbler   och
gardiner,   särskilda  barnmöbler   och
leksaker.  På  flera anstalter  gjordes
även   insatser   för   att   förbättra
utemiljön     genom    att     tillföra
ytterligare lekredskap. På alla  slutna
anstalter   för   kvinnor   finns   ett
bostadsrum   som  medger   boende   med
spädbarn.   Under  år  1999  utbildades
personal inom region Göteborg  för  att
kunna  genomföra  föräldrautbildning  i
studiecirkelform med intagna. Under  år
2000   deltog   personal  från   nästan
samtliga     övriga     anstalter     i
föräldrautbildningen. Den personal  som
har genomgått utbildningen förväntas ta
ett  särskilt  ansvar för barns  besök.
Omkring 100 intagna deltog under året i
personalledd föräldrautbildning.
Kriminalvårdsstyrelsen     fick      i
regleringsbrevet för år 2001 i  uppdrag
att komma med förslag på hur samarbetet
med    ideella    organisationer    kan
utvecklas och stödjas. I rapporten, som
presenterades i slutet av  april  2001,
framgår            bl.a.            att
Kriminalvårdsstyrelsen  under  år  2001
avsatt och fördelat särskilda medel för
att  ytterligare  stimulera  samarbetet
med  ideella organisationer.  Bland  de
verksamheter  som  fått  del  av  dessa
medel finns organisationer som ger stöd
till barn med kriminella föräldrar.
Utskottet   har  tidigare  vid   flera
tillfällen   behandlat  motionsyrkanden
rörande   situationen  för   barn   med
frihetsberövade föräldrar.  Senast  var
våren 2000 (bet. 1999/2000:JuU15 s.  13
f).  Utskottet  har i dessa  sammanhang
framhållit  att barn med  föräldrar  på
anstalt   befinner  sig   i   en   svår
situation.  Utgångspunkten,   när   det
gäller  tänkbara åtgärder, måste därför
enligt  utskottet alltid  vara  barnens
bästa.  Man får också räkna  med  olika
lösningar  i  olika fall. Till  exempel
kunde  det  enligt  utskottets  mening,
såsom   redan  sker,  undantagsvis   få
förekomma att mycket små barn vistas  i
anstalt  tillsammans med sin  förälder.
När  det gäller något större barn kunde
detta  knappast anses lämpligt.  Vidare
vore   det  enligt  utskottets   mening
önskvärt   om  den  redan  förekommande
verksamheten       med        särskilda
besökslägenheter kunde byggas ut så att
barn  och föräldrar kan umgås under  så
normala  förhållanden som  möjligt.  Då
åtgärder hade vidtagits och ytterligare
åtgärder  planerades för att  förbättra
situationen  för barn med föräldrar  på
anstalt   fann  utskottet   att   något
särskilt uttalande från riksdagen  inte
var påkallat.
Utskottet  vill  än en gång  framhålla
den   svåra  situation  som   de   barn
befinner sig i som har föräldrar som är
intagna  på  anstalt.  Utskottet  delar
också   motionärernas  önskan  att   de
problem som dessa barn har bör ges ökad
uppmärksamhet och att vart och  ett  av
dem måste ges både möjligheter och stöd
och  hjälp  att bearbeta sin  speciella
situation.  Som anförs i  motion  Ju340
finns särskild hjälp för dessa barn att
få  hos några ideella organisationer på
ett  par  platser  i landet.  Utskottet
vill  emellertid  också  framhålla  det
arbete  som  görs  för  dessa  barn  av
socialtjänsten  och de ovan  redovisade
förbättringar     som    kriminalvården
vidtagit  för att underlätta  kontakten
mellan intagna och deras barn.
De    insatser    som   nyss    nämnda
organisationer  gör   för   barn   till
intagna   är   mycket   positiva    och
utskottet  anser att det  är  glädjande
att  Kriminalvårdsstyrelsen  under   år
2001  bl.a. vidtagit åtgärder  för  att
ytterligare  stimulera  samarbetet  med
dem.     Som    motionärerna     själva
konstaterar  är emellertid  situationen
för    dessa   barn   egentligen   inte
kriminalvårdens    ansvar.    Utskottet
delar,  som  framgått ovan, regeringens
uppfattning  att  kriminalvården   även
framgent bör prioritera frågor  rörande
kontakten mellan intagna och deras barn
högt.  Utskottet förutsätter också  att
kriminalvården  i det  arbetet  även  i
fortsättningen  kommer att  arbeta  med
att  förbättra  kontakterna  med  såväl
socialtjänsten  som nu berörda  ideella
organisationer.  Utskottet  kan  därför
inte se att något särskilt uttalande är
påkallat.  Motionerna Ju311, Ju340  och
Ju450 avstyrks i nu berörda delar.

Lekmannaövervakare

I motion Ju424 (kd) begärs att åtgärder
vidtas  för att såväl höja arvodet  som
statusen      på      uppdrag       som
lekmannaövervakare.
I     förordningen    (1998:642)    om
verkställighet   av   frivårdspåföljder
anges  att  övervakaren har  rätt  till
ersättning   enligt   de   normer   som
fastställs  av  regeringen  eller   den
myndighet  som regeringen bestämmer  (5
kap. 17 §).
Kriminalvårdsstyrelsen   har   den   9
januari  2001 beslutat att ersättningen
skall höjas från 300 kr per månad  till
400  kr. Efter höjningen utgår  150  kr
som  arvode och 250 kr för omkostnader.
Sistnämnda del är skattefri.
I  årets  budgetproposition  (utg.omr.
4,  avsnitt 4.6.4) anför regeringen att
tidigare         uppgifter         från
Kriminalvårdsstyrelsen              och
Riksförbundet                Frivilliga
Samhällsarbetare   antyder   att    den
nedgång  i  antalet  lekmannaövervakare
som  skett  under  senare  år  inte  är
tillfällig  utan  ett  tecken   på   en
successiv  nedgång.  Det  blir  således
allt   svårare   att   rekrytera    nya
lekmannaövervakare. Då dessa är en stor
tillgång   inom  kriminalvården   anser
regeringen  att  det är  angeläget  att
frivården  bl.a. genom information  och
medverkan i skilda former av utbildning
medverkar till att stimulera  fler  att
bli lekmannaövervakare.
Utskottet   har   behandlat   liknande
yrkanden  tidigare, senast  i  februari
2001  (bet.  2000/01:JuU12  s.  13  f).
Utskottet    uttryckte    bl.a.     sin
uppskattning   för  de   insatser   som
lekmannaövervakarna       gör       för
kriminalvården och framhöll  värdet  av
deras  arbete. Utskottet delade  vidare
motionärernas uppfattning om vikten  av
att  de personer som tar på sig uppdrag
som  lekmannaövervakare  ges  såväl  en
rimlig  ersättning  som  stöd  i   sina
uppdrag. Med hänvisning bl.a. till  den
då   nyligen  beslutade  höjningen   av
ersättningen    avstyrkte     utskottet
motionerna.
Utskottet, som inte kan finna att  det
nu  framkommit  skäl som ger  anledning
att    frångå    tidigare    bedömning,
avstyrker motion Ju424 i denna del.

Kompetensutveckling

I  motion Ju311 (c) begärs att samtliga
vårdare       inom       kriminalvården
kontinuerligt         skall          få
vidareutbildning. I motion  Ju424  (kd)
begärs åtgärder avseende utbildning och
rekrytering     av    personal     till
kriminalvården,     bl.a.      föreslås
förbättrad   och  förlängd  utbildning,
bättre  utvecklingsmöjligheter  för  de
anställda och ökad rekrytering av unga.
I  motion  A317 (v) begärs att personal
inom  kriminalvården skall få möjlighet
till   utbildning  i  frågor  om  andra
kulturer  för att kunna bemöta  intagna
på ett värdigt sätt m.m.
I  årets budgetproposition (utg.omr. 4
avsnitt 4.6.4) redovisar regeringen att
det under år 2000 genomfördes ca 32 000
utbildningsdagar   för   vårdare   inom
kriminalvården, vilket är omkring  åtta
dagar   per   vårdare   i   genomsnitt.
Grundutbildningen omfattade ca  13  000
dagar, vilket är en viss ökning jämfört
med  år 1999 då den omfattade ca 11 000
dagar.  Regeringen redovisar också  att
nya  metoder håller på att införas  för
att professionalisera kontakten med  de
intagna.  Bland  annat  görs  särskilda
satsningar   på  att  ge  kontaktmännen
lokal  teoretisk utbildning i att  vara
kontaktman och/eller handledning av  en
erfaren  tjänsteman. Det förekom  också
fadderskap  av  rutinerade  kontaktmän.
Regeringen   redovisar  även   ett   av
Kriminalvårdsstyrelsen    under    åren
1998-1999  genomfört  projekt,   Etnisk
mångfald  i  kriminalvården.  Projektet
syftade  till att öka andelen  personal
med  utländsk  bakgrund vid  de  lokala
myndigheterna.  Resultatet   blev   att
kriminalvårdens      personal       med
utomnordisk bakgrund ökade från  ca  70
till 300 anställda (från 1 till ca 5 %)
under  de två år som projektet  pågick.
Härefter  har mångfaldsfrågan inlemmats
i den ordinarie verksamheten. Slutligen
konstaterar       regeringen        att
kriminalvården   står    inför    stora
satsningar    på    rekrytering     och
utbildning  av medarbetarna.  Målet  är
att  höja kompetensen, främst  hos  den
klientnära personalen.
Enligt   vad  utskottet  har  inhämtat
från  Kriminalvårdsstyrelsen pågår  ett
löpande  arbete med att förbättra  både
grund-   och   vidareutbildning    samt
fortbildning     bland      personalen.
Utgångspunkten för detta arbete är  att
ledningen för respektive enhet i samråd
med  den anställde skall erbjuda  honom
eller       henne      olika      slags
vidareutbildning                utifrån
organisationens behov av kompetens m.m.
Vidare-    och    fortbildningen     är
huvudsakligen   av   tre   slag.    Den
vanligaste utbildningen är den  som  är
kriminalvårdsspecifik     till      sin
karaktär.      Därutöver     förekommer
upphandling   av   uppdragsutbildningar
från  universitet  och  högskolor  samt
stöd   till  anställda  som   på   eget
initiativ  studerar på  högskola  eller
universitet  motsvarande  magisternivå.
En      del     i     strategin     för
personalutbildningen är också  att  den
så  långt möjligt skall anpassas  efter
de  behov som finns på de olika  lokala
enheterna.
Vad   särskilt   gäller  motionärernas
begäran i motion A317 om möjlighet till
utbildning  i frågor om andra  kulturer
har     utskottet     inhämtat     från
Kriminalvårdsstyrelsen    att    sådana
moment       finns      inlagda       i
grundutbildningen. Vidare har t.ex. för
personalen  vid anstalten  Kumla,  inom
ramen    för    de   nyss    redovisade
möjligheterna  till  lokalt   förankrad
utbildning,  anordnats  utbildning  med
sådan         inriktning.        Enligt
Kriminalvårdsstyrelsen  bör  också  den
ökade  rekryteringen  av  personal  med
utomnordisk bakgrund kunna  bidra  till
ökad  förståelse och kunskap  om  olika
grupper av intagna.
Utskottet      delar     motionärernas
uppfattning  att  det  är  viktigt  att
kriminalvårdens personal erhåller såväl
grundutbildning  som fortbildning.  Det
är också viktigt, vilket anförs i en av
motionerna,   att   fler    unga    kan
rekryteras  till  kriminalvården.   Som
framgått  ovan  bedriver kriminalvården
ett  omfattande arbete helt i linje med
vad  som  efterfrågas av  motionärerna.
Regeringen  har  också  framhållit  att
kriminalvården  bör  prioritera   dessa
frågor.
Utskottet  kan  även  instämma  i  vad
motionärerna  i  motion  A317  särskilt
anför  om  behovet av ökad kunskap  hos
personal  inom kriminalvården  avseende
andra  kulturer m.m. Som anförts  ingår
sådana   moment   i  grundutbildningen.
Utskottet vill också framhålla de ökade
möjligheter till höjning av personalens
kunskapsnivå  inom  olika  områden  som
blivit  möjliga genom att  utbildningen
mer och mer skall anpassas till de krav
som  förhållandena på respektive  enhet
ställer  på  kompetens hos  personalen.
Ett  positivt exempel på  detta,  i  nu
efterfrågat     avseende,     är     de
utbildningsinsatser som har  genomförts
vid      Kumlaanstalten.      Utskottet
förutsätter          också          att
Kriminalvårdsstyrelsen      fortlöpande
håller  sig underrättad om vilka  behov
av    utbildning   som    finns    inom
organisationen i stort  och  vid  behov
initierar nödvändiga insatser.
Sammanfattningsvis kan utskottet  inte
se att det för närvarande skulle finnas
anledning  till  några uttalanden  från
riksdagens   sida.  Motionerna   Ju311,
Ju424  och  A317 avstyrks i nu  berörda
delar.

Översyn av kriminalvårdens
resursutnyttjande

I motion Ju311 (c) begärs en översyn av
fördelningen mellan administration  och
verksamhet inom kriminalvården för  att
utvärdera   om   resurserna   utnyttjas
effektivt och i motion Ju340 (v) begärs
en    översyn   av   vilka   ekonomiska
konsekvenser    införandet    av    nya
alternativa  påföljder  har  fått   för
frivårdens    ekonomi    samt     vilka
konsekvenser  detta kan  få  vad  avser
fördelningen    av    resurser     inom
kriminalvården.
Regeringen  gav den 10 september  1998
Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att
granska                 kriminalvårdens
resursutnyttjande.  Den  1  juni   1999
redovisade  RRV uppdraget  i  rapporten
Effektivare    kriminalvård    -     En
hinderanalys (RRV 1999:27). I rapporten
behandlar  RRV en rad olika  frågor  om
hinder  i  kriminalvårdens  verksamhet.
Bland de frågor som tas upp är styrning
och  uppföljning, resultatstyrning  och
annan  ekonomistyrning, styrningen  mot
verksamhetsmål,  resursutnyttjande  och
organisationsstrukturer.  RRV  fann   i
rapporten  brister i  bl.a.  styrningen
och   riktade  också  kritik  mot   den
uppföljning som sker.
Mot   bakgrund  av  RRV:s  kritik  har
kriminalvården vidtagit  en  rad  olika
åtgärder    för    att    effektivisera
verksamheten.         Ett         antal
organisationsförändringar   har   bl.a.
genomförts  i detta syfte. Den  största
förändringen   har   gjorts   på    den
regionala           nivån           där
regionmyndigheterna, som framgått ovan,
avskaffats  och  ersatts   av   en   ny
organisation   för   uppföljning    och
tillsyn.    Vidare    har     en     ny
placerarorganisation                med
samordningsansvar   inrättats    vilket
beräknas  bidra  till  ett  effektivare
platsutnyttjande    på    häkten    och
anstalter.
I  regleringsbrevet för  år  2001  har
Kriminalvårdsstyrelsen fått  i  uppdrag
att  redovisa utvecklingen inom den nya
lokala   organisationen.  Redovisningen
skall ske i enlighet med vad som angavs
i regleringsbrevet för budgetåret 1998.
Kriminalvårdsstyrelsen  skall  dessutom
redovisa effekterna av den nya centrala
organisationen. Enligt regleringsbrevet
för         år        2001        skall
Kriminalvårdsstyrelsen  även  fortsätta
att  arbeta med tidigare uppdrag om att
utveckla   formerna  för   redovisning,
uppföljning    och    utvärdering    av
verksamheten. Utvecklingsarbetet  skall
redovisas  i  årsredovisningen  för  år
2001.
Det   kan  här  finnas  anledning  att
nämna    att   regeringen    i    årets
budgetproposition (utg.omr.  4  avsnitt
4.4.2)     presenterar     ett     nytt
helhetsperspektiv som bl.a. innebär att
regeringen   i   samband   med   större
förändringar inom rättsväsendet bedömer
och   för  riksdagen  redovisar   vilka
effekter  förändringarna får för  andra
myndigheter  och  samhället  i  övrigt.
Förslaget  ligger  i  linje   med   ett
tillkännagivande  som utskottet  gjorde
våren 2000 (bet. 1999/2000:JuU11, rskr.
210 och 211).
Vad   gäller   frivården   bör   också
påminnas   om  de  effekter  den   s.k.
normaliseringsprincipen     har     för
verksamheten.  Sedan  lång  tid  bygger
svensk         kriminalvård          på
normaliseringsprincipen som innebär att
de    dömdas   sociala   behov    skall
tillgodoses  inom ramen för  samhällets
allmänna  välfärdssystem på samma  sätt
som  gäller  för alla andra medborgare.
Detta  innebär att en person  som  inte
själv  kan tillgodose sina behov  eller
få  dem  tillgodosedda  på  annat  sätt
skall  bistås av socialtjänsten  i  den
kommun som har ansvaret för honom eller
henne.  Detta  gäller  också  när   den
behövande är intagen i fängelse.
RRV  konstaterade i  sin  ovan  nämnda
rapport att det dåliga genomslaget  för
normaliseringsprincipen är  ett  hinder
för  effektiv kriminalvård. Så sent som
i   januari   2001  konstaterade   även
Narkotikakommissionen      i       sitt
slutbetänkande,    Vägvalet    -    Den
narkotikapolitiska   utmaningen    (SOU
2000:126), att normaliseringsprincipen,
såvitt    avser    missbrukare     inom
kriminalvården,    inte     har     ett
tillräckligt  genomslag. Orsaken  beror
enligt   kommissionen,   liksom    RRV,
framför allt på kommunernas ovilja  att
bekosta vård och behandling.
Som   utskottet  redovisat  ovan   har
kriminalvården, bl.a. mot  bakgrund  av
de synpunkter som RRV lämnade efter sin
granskning,    genomfört     en     rad
genomgripande     förändringar     både
avseende  organisation och  verksamhet.
Kriminalvården har också i uppdrag  att
till    regeringen    redovisa    bl.a.
utvecklingen  och  effekterna   av   de
vidtagna  åtgärderna samt att  utveckla
formerna  för redovisning,  uppföljning
och    utvärdering   av   verksamheten.
Utskottet  anser  mot  bakgrund  av  de
genomgripande förändringar som skett av
kriminalvårdens organisation  under  de
senaste åren att kriminalvården bör ges
arbetsro för att få organisationen  att
fungera  fullt  ut.  Någon  ytterligare
utvärdering   av   kriminalvården   kan
därför  inte förordas. I vart fall  bör
den  utvärdering av förändringarna  som
kriminalvården   skall    redovisa    i
årsredovisningen för år  2001  avvaktas
innan  någon  ny  granskning  övervägs.
Motion Ju311 avstyrks i denna del.
Utskottet    vill    härutöver,    med
anledning  av vad som anförs  i  motion
Ju340 om en översyn av vilka ekonomiska
konsekvenser    införandet    av    nya
alternativa  påföljder  har  fått   för
frivårdens ekonomi m.m., erinra om  att
det   ankommer   på  respektive   lokal
kriminalvårdsmyndighet att  bedöma  och
avgöra hur resurserna skall fördelas på
de   olika   enheterna.  Som  utskottet
tidigare  redovisat har fr.o.m.  den  1
oktober     i     år     inletts     en
försöksverksamhet  med   intensifierade
och          mer          strukturerade
frigivningsförberedelser.  Inte   minst
frivården kommer att ta en aktiv del  i
detta    arbete.    Försöksverksamheten
kommer,    som   också   nämnts,    att
utvärderas av Brottsförebyggande  rådet
och  regeringen har angett att den noga
kommer   att  följa  frivårdens  arbete
framöver. Utskottet vill inte föregripa
vare      sig     genomförandet      av
försöksverksamheten eller den  kommande
utvärderingen av denna.
Sammantaget  innebär det  anförda  att
utskottet också avstyrker motion  Ju340
i nu behandlad del.

Brottsförebyggande rådet, m.m.

Utskottets förslag i korthet
I    detta    avsnitt   redogörs    för
Brottsförebyggande     rådets     (BRÅ)
resultat  under  verksamhetsåret  2000.
Utskottet  delar regeringens  bedömning
att  BRÅ i allt väsentligt uppfyllt  de
verksamhetsmål som ställts upp  för  år
2000  samt  att myndigheten  fortsätter
att  utvecklas  positivt.  I  avsnittet
tar  utskottet  vidare  ställning  till
vilka   prioriteringar  som  bör  ligga
till  grund för BRÅ:s verksamhet  under
år  2002. Utskottet behandlar också ett
antal   motionsyrkanden  rörande  BRÅ:s
organisation  och verksamhet,  åtgärder
mot  rasistiska  och  nazistiska  brott
samt   åtgärder  för  att  bygga   bort
brott.   Utskottet  hänvisar  i   dessa
delar  bl.a.  till genomförda  reformer
samt pågående arbete inom BRÅ. Mot  den
bakgrunden     avstyrker      utskottet
samtliga    motionsyrkanden.     Jämför
reservationerna 39-42.

Inledning

Brottsförebyggande rådet (BRÅ)  är  ett
stabsorgan  under  regeringen  och  ett
expertorgan inom rättsväsendet.  Rådets
övergripande   mål   är   att    främja
brottsförebyggande    insatser    genom
utvärdering,        kunskapsutveckling,
informationsspridning               och
utbildningsinsatser      inom       det
kriminalpolitiska  området.   Härigenom
skall   rådet  bidra  till  att  minska
brottsligheten   och   öka   människors
trygghet. Viktiga inslag i verksamheten
är att ta fram underlag till regeringen
och   rättsväsendets  myndigheter   för
åtgärder  och  prioriteringar   i   det
kriminalpolitiska arbetet,  utvärdering
av  vidtagna  åtgärder samt  stöd  till
lokalt  brottsförebyggande arbete.  BRÅ
fördelar  också de medel som  finns  på
anslaget Bidrag till brottsförebyggande
arbete.
Två  rådgivande organ är  knutna  till
BRÅ.   Dels   en   referensgrupp    för
rättsväsendet,  som  skall  ge  förslag
till     prioriteringar    av    rådets
forsknings-  och utvecklingsarbete  och
skapa  ökade kontakter mellan praktiskt
och    vetenskapligt   verksamma   inom
rättsväsendet,  dels  en   vetenskaplig
nämnd  med  representanter  från  olika
ämnesområden  som  har  betydelse   för
BRÅ:s      verksamhet     (kriminologi,
sociologi, ekonomi, m.fl.).
BRÅ:s  arbetsuppgifter  finns  närmare
reglerade i förordning (1997:1056)  med
instruktion    för   Brottsförebyggande
rådet.

Resultatuppföljning

I     budgetpropositionen     redovisar
regeringen   BRÅ:s  resultat   med   en
uppdelning    på    verksamhetsområdena
lokalt    brottsförebyggande    arbete,
forsknings-  och utvecklingsverksamhet,
informations-   och   förlagsverksamhet
samt     officiell    statistik     för
rättsväsendet.      Verksamhetsområdena
sammanfaller  i  stort  sett   med   de
verksamhetsmål   som   formulerades   i
rådets regleringsbrev för år 2000.
Här  redovisas  BRÅ:s resultat  enligt
samma   uppdelning.   I   samband   med
verksamhetsområdet               lokalt
brottsförebyggande   arbete   redovisas
även användningen av de anslagna medlen
för   bidrag   till  brottsförebyggande
arbete.
BRÅ:s   arbete  att  på   olika   sätt
stimulera   lokalt   brottsförebyggande
arbete  har skett dels genom att rådets
personal  deltagit vid ett stort  antal
konferenser,       seminarier       och
utbildningsdagar på lokal och  regional
nivå,  dels  genom att  rådet  beviljat
ekonomiskt stöd till brottsförebyggande
projekt  och  till  kommuner  för   att
inrätta  lokala  råd eller  motsvarande
samarbetsorganisationer.

Antal     projekt Beviljat   belopp
År    som     beviljats (kr)
ekonomiskt stöd
1999
104               7 293 475
2000
97                7 360 000
Under   år   2000  erhöll   BRÅ   många
ansökningar  om  ekonomiskt  stöd   för
olika  projekt.  Enligt  BRÅ  är  detta
positivt,  eftersom det  visar  på  ett
stort  engagemang. Samtidigt finns  det
en risk för att många av de projekt som
erhåller  stöd  blir för  små  för  att
kunna   utvärderas   och   bidra   till
kunskapsuppbyggnad.  Rådet  har  därför
ändrat  de  riktlinjer som  gäller  för
ansökningar    om   ekonomiskt    stöd.
Målsättningen  är att  medlen  i  högre
utsträckning  skall  användas  för  att
stödja  projekt  som  kan  bidra   till
kunskapsutveckling      inom      vissa
prioriterade områden. Totalt erhöll  97
projekt ekonomiskt stöd under år  2000,
och   det  beviljade  beloppet  uppgick
sammanlagt till ca 7,4 miljoner kronor.
Härvid  prioriterades  ansökningar  som
avsåg verksamheter inom skolans område,
bostadsområden,             kvinnofrid,
föräldrastöd  samt  projekt   för   att
förebygga upprepad utsatthet för brott.
Ett  särskilt  prioriterat  område  var
brottsförebyggande   åtgärder   i    de
utsatta storstadsområden som angetts  i
regeringens   storstadspolitik   (prop.
1997/98:165,  bet.  1998/99:AU2,  rskr.
34).  Totalt beviljades ca 2,1 miljoner
kronor       till       projekt       i
storstadskommunerna,     bl.a.     till
kvinnofridsprojekt                  och
föräldrastödsprojekt. Ett annat  område
som    särskilt    prioriterades    var
brottsförebyggande  åtgärder  i  och  i
anslutning till skolan. Under  år  2000
har t.ex. ett projekt pågått som syftat
till           att           framställa
undervisningsmaterial för lärare så att
frågor  om  brott, trygghet,  etik  och
moral samt de principer som det svenska
rättssystemet  bygger  på  skall  kunna
integreras i undervisningen.
Vidare  prioriterades  ansökningar  om
stöd    för   inrättande   av    lokala
brottsförebyggande      råd       eller
motsvarande    samarbetsorganisationer.
BRÅ beviljade under år 2000 startbidrag
till 37 kommuner och regionalt stöd för
att bygga upp lokala brottsförebyggande
råd   i   länet   till  fem   regioner.
Verksamhetsmålet  att  inrätta   lokala
brottsförebyggande      råd       eller
motsvarande   organisationer   i    två
tredjedelar av landets kommuner har  nu
uppfyllts.
Externa  forskare  har  anlitats   för
dokumentation,     uppföljning      och
utvärdering  av  finansierade  projekt.
Vidare   har  BRÅ,  för  att   utveckla
metoderna   i   det  brottsförebyggande
arbetet,  gjort särskilda satsningar  i
fem  kommuner. Insatserna  har  i  stor
utsträckning  bestått  av  kartläggning
och problemanalys i syfte att stimulera
ett                   problemorienterat
brottsförebyggande arbete. Satsningarna
har  publicerats i fyra  rapporter  som
har lagts ut på BRÅ:s hemsida.
BRÅ:s    erfarenheter   från    lokalt
brottsförebyggande      arbete      har
sammanställts i en serie  om  sex  idé-
och tipsböcker.
Vad  gäller verksamhetsmålet  att  BRÅ
skall utgöra ett centrum för forsknings-
och     utvecklingsverksamheten    inom
rättsväsendet kan det noteras att rådet
drivit sammanlagt 40 projekt med  denna
inriktning   under   året.   Åtta    av
projekten  har  rört utvärderingar  och
uppföljningar    av   reformer    eller
åtgärder inom rättsväsendet, exempelvis
kriminaliseringen av bruk av narkotika,
närpolisverksamheten,
frigivningsförberedelser           inom
kriminalvården och medling. Tolv av dem
har       rört      statistik       och
brottsutvecklingen, bl.a.  IT-relaterad
brottslighet  och brottsligheten  bland
niondeklassare,  medan  sju  har   rört
brottsförebyggande arbete i skolan  och
i  storstädernas  ytterområden.  Övriga
projekt har gällt våldsbrott, brott med
rasistiska  inslag,  brottsoffer,  våld
mot  kvinnor,  organiserad brottslighet
och återfall i brott.
Verksamhetsmålet  avseende   forskning
och  utveckling  går  även  ut  på  att
resultaten  av  BRÅ:s verksamhet  skall
spridas  och nyttiggöras hos målgrupper
och  användare. Detta sker  inom  ramen
för     rådets    informations-     och
förlagsverksamhet. De projekt  som  BRÅ
driver    resulterar    i    rapporter,
promemorior  och  andra  skrifter   som
huvudsakligen sprids genom försäljning,
men  också kostnadsfritt till en  grupp
av   nyckelpersoner  och   myndigheter.
Under    år   2000   publicerades    28
rapporter.  Försäljningen  av   tryckta
rapporter     och     antalet     fasta
prenumeranter ökade med 20 % respektive
21  %  jämfört  med  året  innan.  Alla
rapporter finns tillgängliga  på  BRÅ:s
webbplats.    BRÅ   gav    vidare    ut
tidskriften   Apropå  och  nyhetsbrevet
Loopen, samt arrangerade och medverkade
i  konferenser  och  seminarier.  Ökade
ansträngningar  gjordes  för  att   via
medierna  sprida kunskap om  brott  och
brottsförebyggande arbete, bl.a.  genom
ett  mer  strukturerat pressarbete  och
fler pressmeddelanden.
Vad          slutligen          gäller
verksamhetsområdet officiell  statistik
för    rättsväsendet   är   målet   att
statistiken skall vara av god kvalitet,
tillförlitlig,       relevant       och
lättillgänglig. Under år  2000  förekom
det     allvarliga     störningar     i
produktionen   av   statistik,   vilket
medförde    förseningar.   Fram    till
sommaren    2000   hade   BRÅ    endast
publicerat statistik över anmälda brott
år 1999 samt det första kvartalet 2000.
Statistik   över  misstänkta  personer,
uppklarade          brott          samt
lagföringsstatistik      hade      inte
färdigställts.  Fullständig   statistik
för  åren  1999  och 2000  publicerades
först  i  juni 2001. BRÅ har  under  år
2000   arbetat  med  att  anpassa  sitt
produktionssystem till  förändringar  i
rättsväsendets informationssystem.  För
att arbetet skall vara framgångsrikt är
rådet  dock beroende av att de underlag
som  kommer  in  är tillförlitliga  och
levereras   i   tid.  BRÅ   har   gjort
omfattande  kontroller  både   av   det
underlag   som   utgör   grunden    för
statistiken     och     den     färdiga
statistiken. BRÅ har också arbetat  med
att   dokumentera   och   effektivisera
arbetsrutinerna  i produktionsprocessen
samt  att anpassa statistikens innehåll
efter  användarnas behov och  önskemål.
Bland annat har nya brottskoder införts
efter      önskemål     från      olika
statistikanvändare.  De   nya   koderna
kommer   bl.a.   att   möjliggöra    en
redovisning  av brottsoffrets  kön  vid
mord  och dråp. Vidare har BRÅ påbörjat
ett   projekt   som   skall   förbättra
statistikens     tillgänglighet     för
forskare,   lokala   brottsförebyggande
aktörer, journalister m.fl.
BRÅ   ser  för  närvarande  över   sin
organisation  och  sina   rutiner   vad
gäller  framställning och hantering  av
statistik  inom myndigheten. Detta  med
anledning av förordningen (2000:100) om
den   officiella   statistiken   enligt
vilken  en statistikansvarig myndighets
verksamhet    för   framställning    av
statistik skall vara så organiserad att
den   är  avgränsad  från  myndighetens
verksamhet i övrigt.
Regeringens  slutsats  är  att  BRÅ  i
allt väsentligt har uppfyllt de mål för
verksamheten  som uppställts  under  år
2000  samt  att myndigheten  fortsätter
att   utvecklas  positivt.   Regeringen
anser att det lokala brottsförebyggande
arbetet utvecklats positivt. Regeringen
delar  härvid BRÅ:s bedömning  att  det
ekonomiska    stödet    till     lokala
brottsförebyggande  projekt   i   högre
utsträckning bör användas till  projekt
inom       vissa      teman,      t.ex.
föräldrautbildning.  Regeringen  stöder
också BRÅ:s satsning på att höja kraven
när    det   gäller   uppföljning   och
utvärdering  av  de  verksamheter   och
projekt  som beviljats medel  då  detta
möjliggör  jämförelser med  olika  sätt
att   arbeta.  Vidare  är  det   enligt
regeringen positivt att en del  av  det
ekonomiska  stödet  används  till   att
vetenskapligt  följa upp och  utvärdera
projekt, samt att BRÅ arbetar  med  att
ta fram modeller och lyfta fram exempel
som  kan  tjäna  som förebild  för  det
brottsförebyggande arbetet. I fråga  om
verksamhetsmålet  avseende  forsknings-
och    utvecklingsverksamheten    anser
regeringen att denna verksamhet  ligger
väl  i linje med vad som prioriteras  i
kriminalpolitiken  i  stort.  BRÅ   har
också  prioriterat uppgiften att sprida
information     om    resultaten     av
verksamheten.  Genom sin webbplats  har
rådet  ökat  tillgängligheten  av   sin
offentliga  information  och  förstärkt
servicen till målgrupperna. Vad  gäller
verksamhetsmålet   avseende   officiell
statistik för rättsväsendet konstaterar
regeringen  att BRÅ nu, i och  med  den
statistik som publicerades i juni 2001,
är i kapp med statistiken.
Utskottet  har inte funnit  något  som
talar   mot  de  slutsatser  regeringen
dragit  i  fråga  om BRÅ:s  verksamhet.
Utskottet   delar  alltså   regeringens
uppfattning  att BRÅ i allt  väsentligt
har   uppfyllt  de  verksamhetsmål  som
uppställts   för  år  2000   samt   att
myndigheten  fortsätter  att  utvecklas
positivt.  Detta gäller inte minst  det
lokala    brottsförebyggande   arbetet.
Utskottet anser att det är av stor vikt
att  lokala brottsförebyggande  projekt
följs  upp och utvärderas vetenskapligt
samt att goda exempel på sådana projekt
lyfts  fram  för att tjäna som  exempel
för       andra       som       arbetar
brottsförebyggande.  Utskottet   stöder
därför  de  satsningar som  BRÅ  gör  i
dessa avseenden. I fråga om statistiken
känner utskottet dock fortfarande  viss
oro.  Eftersom BRÅ nu har kommit i kapp
med    statistiken   utgår    utskottet
emellertid från att BRÅ har kommit till
rätta med de problem som förelegat, och
att statistiken fortsättningsvis kommer
att publiceras inom angiven tid och med
den höga kvalitet som bör kunna ställas
på statistik av detta slag.

Prioriteringar inför budgetåret 2002

Regeringen  anför i budgetpropositionen
att  BRÅ skall fortsätta att prioritera
stöd   till  lokalt  brottsförebyggande
arbete.   Av   särskilt   intresse   är
brottsförebyggande      projekt       i
storstadsregionerna.  Det  blir  enligt
regeringen allt viktigare att följa upp
gjorda  stödinsatser samt att utvärdera
de   olika  projekten.  Det  är   också
viktigt att så långt som möjligt främja
vetenskapliga     utvärderingar      av
kvalificerade        brottsförebyggande
verksamheter.
Vidare  anför regeringen  att  behovet
av  kunskap måste tillgodoses.  Det  är
viktigt   att  BRÅ  fungerar  som   ett
centrum     för     forsknings-     och
utvecklingsverksamheten    inom    hela
rättsväsendet och att arbetet bedrivs i
nära   samverkan   med   rättsväsendets
övriga   myndigheter.   Att   utvärdera
reformer  inom  rättsväsendet   är   en
fortsatt  angelägen uppgift,  samtidigt
som  BRÅ måste ha beredskap för att med
relativt kort varsel ta hand om uppdrag
som  regeringen behöver få utförda. Det
är   också   viktigt  att  kunskap   om
resultaten  av verksamheten  sprids  så
att  denna  kan  komma  målgrupper  och
användare till nytta.
I    fråga    om    statistiken    för
rättsväsendet   anför  regeringen   att
BRÅ:s  arbete  med  att  förbättra  den
officiella  rättsstatistikens  kvalitet
måste   fortsätta.  Rådet  måste  också
fortsätta     arbetet      med      att
målgruppsanpassa statistikens innehåll,
bl.a.   genom  att  modernisera   olika
statistikbegrepp och få fram  statistik
över  flödet inom rättsväsendet. Vidare
måste  brottsstatistiken på lokal  nivå
förbättras  och, i större  utsträckning
än i dag, kunna publiceras på Internet.
Slutligen anför regeringen att det  är
viktigt att BRÅ fortsätter att utveckla
sitt     internationella     samarbete.
Särskild  vikt  bör läggas  på  arbetet
inom  EU och myndigheternas insatser  i
samband  med  regeringens  satsning  på
rättsbistånd inom Östersjöarbetet. Inte
minst mot bakgrund av intentionerna när
det   gäller   det   brottsförebyggande
arbetet inom EU kan det internationella
arbetet  komma  att  kräva  ytterligare
arbetsinsatser av rådet.
Utskottet  har inte något  att  erinra
mot  regeringens  bedömningar  i  denna
del.

Anslagen

Brottsförebyggande rådet

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
BRÅ år 2002 (tusental kronor).

Anslag  Prop.     m     kd     c    fp
2001    2002
inkl.
TB
43 985  45 817   -     -      -     -
För   år   2001  uppgår  BRÅ:s  anslag,
inklusive   medel  som   tillförts   på
tilläggsbudget, till knappt 44 miljoner
kronor.  Vid  ingången  av  året  fanns
också ett anslagssparande på drygt 19,6
miljoner  kronor. Utgiftsprognosen  för
år  2001  är beräknad till 55  miljoner
kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år  2002 på drygt 45,8 miljoner  kronor
såvitt gäller BRÅ. Förslaget innebär en
ökning  med  ett  engångsbelopp  på   2
miljoner kronor jämfört med innevarande
budgetår.   Enligt  regeringen   behövs
tillskottet  bl.a. för att  säkerställa
ett   ökat  internationellt  engagemang
samt       för       att       utveckla
statistikproduktionen.                I
anslagsberäkningen  har  hänsyn  tagits
till   beräknade  utgiftsökningar   för
löner,      lokaler     och      övriga
förvaltningskostnader samt justering av
premierna         för          statliga
avtalsförsäkringar.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandet   ovan   i    avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar regeringens förslag.

Bidrag till brottsförebyggande arbete

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
bidrag  till brottsförebyggande  arbete
år 2002 (tusental kronor).

Anslag  Prop.     m     kd     c    fp
2001    2002
7 200   7 200   -      +     -     -
50
000
För  år 2001 uppgår anslaget för Bidrag
till brottsförebyggande arbete till 7,2
miljoner kronor. Vid ingången  av  året
fanns  också  ett  anslagssparande   på
drygt      2,8     miljoner     kronor.
Utgiftsprognosen   för   år   2001   är
beräknad   till  drygt   9,2   miljoner
kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år  2002 på 7,2 miljoner kronor  såvitt
gäller  Bidrag  till brottsförebyggande
arbete.  Detta innebär att anslaget  är
oförändrat   jämfört  med   innevarande
budgetår.
I  motion Ju368 (kd) begärs en höjning
av anslaget med 50 miljoner kronor. Med
höjningen  vill motionärerna finansiera
informationsinsatser      för       att
medvetandegöra föräldrar och andra  som
har tillsyn över barn om familjens roll
i   det   brottsförebyggande   arbetet.
Vidare   vill   man   prioritera    det
brottsförebyggande arbetet i kommunerna
och det bebyggelseinriktade arbetet mot
brott.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandena   ovan   i   avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar  regeringens förslag  och  avslår
motionsyrkandet.

BRÅ:s organisation och verksamhet

Flera  motioner tar upp frågor om BRÅ:s
organisation och verksamhet.  I  motion
Ju423  (m) begärs en omorganisation  av
BRÅ   i  syfte  att  främja  en  friare
forskning och ett mer tvärvetenskapligt
angreppssätt.   I  motionen   framhålls
också        att       beslut        om
forskningsfinansiering på  området  bör
fattas   av   ett  politiskt  oberoende
organ.  I  motion Ju389 (kd) begärs  en
översyn av fördelningen av medlen  till
brottsförebyggande    arbete.    Enligt
motionärerna bör större del av anslaget
gå  till kommunernas brottsförebyggande
arbete. I samma motion framhålls  också
vikten  av  att  förbättra  den  lokala
brottsstatistiken samt tillgången  till
denna. Slutligen begärs i motion  Ju240
(-)  att  BRÅ:s statistik  i  fråga  om
bl.a.     ouppklarade     brott     och
brottmålsdomar   förtydligas.    Enligt
motionären bör det av brottsstatistiken
tydligt framgå t.ex. om utredningen  av
ett brott lagts ned på grund av att det
inte finns någon misstänkt person,  att
spaningsuppslag   saknas   eller    att
spaningen   inte   lett   till    något
resultat.
BRÅ  inrättades år 1974  och  avsikten
var  att  rådet skulle fungera som  ett
samordnande        aktions-         och
informationsorgan (prop. 1974:1 bil. 4,
bet.   JuU1974:10,   rskr.   183,   SFS
1974:400).  Redan från  början  bedrevs
dock vid rådet en omfattande forskning.
BRÅ  har varit föremål för översyn vid
flera  tillfällen, bl.a.  år  1992.  En
särskild utredare gavs då av regeringen
i  uppdrag att göra en översyn  av  den
kriminologiska   och  kriminalpolitiska
forskningen   m.m.   Enligt   uppdraget
skulle   utredaren  se  över   hur   de
resurser                            för
kriminologisk/kriminalpolitisk
forskning som disponerades av bl.a. BRÅ
bäst  kunde utnyttjas för en verksamhet
av   hög   vetenskaplig  kvalitet   och
samhällsrelevans. En  utgångspunkt  för
uppdraget    var   att    behovet    av
kriminologisk    och   kriminalpolitisk
forskning  borde ses i ett övergripande
nationellt  perspektiv  och   innefatta
såväl  den  forskning som  bedrevs  vid
BRÅ,     Kriminalvårdsstyrelsen     och
Polishögskolan, som den  forskning  som
bedrevs vid universiteten.
Den   särskilde  utredaren  redovisade
sitt   arbete   i  september   1992   i
betänkandet      Kriminologisk      och
kriminalpolitisk     forskning     (SOU
1992:80).   I  betänkandet   finns   en
kartläggning   av  den  forskning   och
utredningsverksamhet som  bedrevs  inom
universitet och högskolor  och  vid  de
s.k.     sektorsmyndigheterna     (BRÅ,
Kriminalvårdsstyrelsen,
Rikspolisstyrelsen                  och
Rättsmedicinalverket), liksom hur denna
verksamhet    finansierades.     Enligt
utredarens uppfattning borde resurserna
lämpligen fördelas så att hälften lades
på    grundläggande   forskning    inom
universitet  och högskolor och  hälften
på    tillämpad   forskning   och    på
utvecklingsarbete  vid  sektorsorganen.
Utredaren  lämnade också olika  förslag
om BRÅ:s framtid.
Regeringen   behandlade  förslagen   i
1993  års forskningsproposition  (prop.
1992/93:170 s. 76). Regeringen  anförde
därvid  att  en utgångspunkt  för  dess
överväganden   när  det  gällde   BRÅ:s
verksamhet  var  att  tyngdpunkten  och
därmed     resurserna     vad     avser
grundforskningen   borde   koncentreras
till  universitet  och  högskolor.  BRÅ
borde  utvecklas till ett  kvalificerat
expertorgan i kriminalpolitiska  frågor
under regeringen. Detta innebar att BRÅ
skulle få en delvis ny roll i fråga  om
utvecklingsarbete,   utvärdering    och
tillämpad forskning. BRÅ skulle  i  sin
framtida roll, förutom att fokusera  på
utveckling  och  utvärdering  inom  det
kriminalpolitiska     fältet,      även
sammanställa  och förmedla  för  rådets
verksamhetsområde relevant  information
om  kriminalvetenskaplig forskning till
myndigheter,  andra organisationer  och
enskilda. En annan än mer betydelsefull
uppgift   var   att  under   regeringen
ansvara  för  övergripande  utredningar
och   analyser  av  samhällets  samlade
resurser   inom  det  kriminalpolitiska
fältet  och  därigenom ge underlag  för
statsmakternas        kriminalpolitiska
åtgärder.
Utskottet  tillstyrkte vad  regeringen
anfört   om   inriktningen   av   BRÅ:s
verksamhet (bet. 1992/93:JuU30 s. 4).
BRÅ  övertog fr.o.m. den 1  juli  1994
också beställaransvaret för statistiken
inom   rättsväsendet  från  Statistiska
centralbyrån  (prop. 1992/93:101,  bet.
FiU7, rskr. 122, prop. 1993/94:100 bil.
8,  bet.  FiU15,  rskr. 269).  Ansvaret
omfattar  både  kriminalstatistik   och
annan statistik för rättsväsendet.  BRÅ
har numera även produktionsansvaret för
rättsstatistiken.
I  juni 1996 fattade regeringen beslut
om  ett  nationellt  brottsförebyggande
program,   Allas   vårt   ansvar    (Ds
1996:59).  I  samband  därmed   uppdrog
regeringen åt en utredare att  se  över
hur           forsknings-           och
utredningsverksamheten             inom
rättsväsendet borde vara organiserad  i
framtiden. Uppdraget redovisades i mars
1997      i     departementspromemorian
Forskning    för   rättsväsendet    (Ds
1997:28).  I  promemorian föreslås  att
forsknings-  och utredningsverksamheten
vid  BRÅ  och Rikspolisstyrelsen  läggs
samman  till  en  enhet  vid  BRÅ.  BRÅ
skulle  därvid  ha två  huvuduppgifter;
stöd   till  lokalt  brottsförebyggande
arbete     samt     forsknings-     och
utvecklingsverksamhet               för
rättsväsendet.  BRÅ  skulle   dessutom,
liksom     tidigare,     arbeta     med
rättsstatistik,       analyser       av
brottsutvecklingen,  informations-  och
förlagsverksamhet,   undervisning   och
internationellt samarbete.
Regeringen  behandlade  förslaget   om
att  verksamheten vid BRÅ  skulle  slås
samman      med     Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet  i  budgetpropositionen
för  år 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr.
4   Rättsväsendet).  Enligt  regeringen
skulle     man    genom    en     sådan
sammanslagning      åstadkomma       en
effektivare  användning av  de  samlade
resurserna  för  forskning,  utveckling
och  därmed  sammanhängande  verksamhet
inom   rättsväsendet.  Sammanslagningen
skulle  bl.a. ge en bredare verksamhet,
större    flexibilitet    och    bättre
förutsättningar    för     att     göra
helhetsbedömningar.  När   det   gällde
BRÅ:s       arbetsuppgifter       efter
omorganisationen anförde regeringen att
rådet  skulle  fortsätta att  vara  ett
expertorgan    åt    regeringen     och
rättsväsendets             myndigheter.
Huvuduppgifterna     skulle      enligt
regeringen  vara att ta  fram  underlag
till   regeringen  och   rättsväsendets
myndigheter     för    åtgärder     och
prioriteringar  i det kriminalpolitiska
arbetet,  utvärdera  vidtagna  åtgärder
och  stödja  lokalt  brottsförebyggande
arbete.  Rådet  skulle  vidare   främja
brottsförebyggande insatser samt ha ett
nära  samarbete  med  universitet   och
högskolor.  BRÅ skulle också,  i  högre
grad  än  tidigare,  fungera  som   ett
centrum     för     forsknings-     och
utvecklingsverksamheten    inom    hela
rättsväsendet.
Utskottet  hade inte något att  erinra
mot     regeringens    förslag    (bet.
1997/98:JuU1 s. 69 f).
BRÅ  har till följd av den delvis  nya
inriktningen under år 1998 genomfört en
omorganisation inom myndigheten.
Från   och  med  den  1  januari  1999
övertog  BRÅ dessutom de uppgifter  som
Kommittén för brottsförebyggande arbete
tidigare   ansvarade  för.  I  huvudsak
handlar  detta om att fördela de  medel
som   finns  på  anslaget  Bidrag  till
brottsförebyggande arbete.
Förändringen  av BRÅ:s utgifter  under
åren 1991 till 2001 framgår av följande
tabell.

År        BRÅ:s
utgifter
(miljone
r
kronor)
1990/91
17
1991/92
17
1992/93
18
1993/94
13
1994/95
23
1996
33
1997
36
1998
39
1999
44
2000
50
2001
55*
* avser prognosen för år 2001
Utskottet    konstaterar    att    BRÅ,
alltsedan    myndigheten   instiftades,
varit   föremål   för   översyner   och
omorganisationer   vid   ett    flertal
tillfällen. Enligt utskottets mening är
BRÅ:s verksamhet av stor betydelse  för
att   det   brottsförebyggande  arbetet
utvecklas    och   får   genomslag    i
samhället. Rådet fyller också en viktig
funktion      som      expert-      och
forskningsorgan    åt    rättsväsendets
myndigheter  samt åt regeringen.  Någon
anledning  att  på nytt se  över  BRÅ:s
organisation       eller       förändra
inriktningen för dess verksamhet  finns
för  närvarande inte, särskilt som  det
vid   sidan  av  BRÅ  finns  ett  antal
institutioner    vid   högskolor    och
universitet  som bedriver kriminologisk
och  kriminalpolitisk  forskning.  Inte
heller finns det enligt utskottet någon
anledning  för riksdagen att  i  detalj
uttala  sig om hur fördelningen  av  de
anslagna  medlen för brottsförebyggande
arbete  skall fördelas. Detta bör  även
fortsättningsvis vara en fråga för BRÅ.
Utskottet    föreslår    sålunda    att
riksdagen  avslår motion  Ju389  i  här
behandlad del samt motion Ju423.
Vad    gäller   den   av   BRÅ   förda
statistiken delar utskottet i  och  för
sig  den  uppfattning  som  framförs  i
motion  Ju240, nämligen att statistiken
i  vissa  delar  uppvisar  brister.  Av
budgetpropositionen  följer  emellertid
att  BRÅ kontinuerligt arbetar med  att
förbättra         den        officiella
rättsstatistikens kvalitet. Bland annat
pågår    arbete   med    att    anpassa
statistikens innehåll efter användarnas
vnskemål,  t.ex. med att åstadkomma  en
ny  struktur för kodning av  brott  som
bättre   skall  tillgodose  användarnas
behov   av   att  kategorisera   brott.
Strukturen skall kunna användas så  att
ett   brott   kan  följas  genom   hela
rättsprocessen.    Vad    gäller    den
statistik  som  BRÅ får in  från  olika
myndigheter har ett projekt inletts för
att  förbättra dess tillgänglighet  för
forskare  och lokala brottsförebyggande
aktörer,  m.fl. BRÅ har också under  år
2000  påbörjat ett projekt  som  syftar
till      att      tillsammans      med
polismyndigheten  i  ett  län  utveckla
rutiner   för   hur  statistiken   över
anmälda   brott   kan  produceras   och
presenteras  löpande och  på  en  lägre
nivå än vad som görs i dag. I projektet
ingår också att utveckla former för hur
sådan  statistik  kan  presenteras  och
göras tillgänglig för polisen och andra
brottsförebyggande aktörer. Som framgår
ovan   under   prioriteringarna   inför
budgetåret 2002 anser utskottet att BRÅ
skall   fortsätta   arbetet   med   att
förbättra  kvaliteten på den officiella
rättsstatistiken  samt  verka  för  att
brottsstatistiken   på    lokal    nivå
förbättras.  Utskottet utgår  från  att
BRÅ:s  insatser  kommer  att  resultera
såväl  i  att kvaliteten på statistiken
förbättras,    som    i     en     ökad
tillgänglighet         av         lokal
brottsstatistik.  Någon  anledning  för
riksdagen  att  uttala sig  särskilt  i
frågan  finns  enligt  utskottet  inte.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion  Ju240 samt motion Ju389  i  här
behandlad del.

Lokalt brottsförebyggande arbete

Några  motioner behandlar åtgärder  mot
rasism  och nazism. I motion Ju376  (v)
framhålls  att  rasistiska  brott   bör
motverkas   genom  bl.a.   förebyggande
arbete  mot  den  nazistiska  rörelsens
nyrekryteringar    samt    stöd    till
avhoppade  nynazister. I  motion  Ju389
(kd)  framhålls att de goda exempel  på
insatser  mot  rasism  och  nazism  som
finns  i  det lokala brottsförebyggande
arbetet måste tas till vara och spridas
till       andra      som       arbetar
brottsförebyggande.
BRÅ   har  under  år  2000  arrangerat
eller  varit medarrangör i ett  flertal
studiedagar  och  konferenser   rörande
rasism   och   nazism.   Bland    annat
arrangerades   inom  ramen   för   "The
Stockholm  International Forum  on  the
Holocaust" en konferens rörande rasism,
rasistisk       brottslighet        och
motstrategier.  I  konferensen   deltog
framför     allt    företrädare     för
rättsväsendet,  men  även  skolan   och
socialtjänsten    var   representerade.
Vidare    arrangerades    en    TV-sänd
konferens för ca 200 gymnasieskolor  om
rasism.   Slutligen   arrangerade   BRÅ
tillsammans  med Kommittén för  levande
historia,  Integrationsverket,  Svenska
Kommunförbundet   och    Centrum    för
invandringsforskning  en  konferens  om
hur kommunerna kan motverka intolerans,
nynazism    och   andra   odemokratiska
krafter.
BRÅ  har  också, som ett led i  kampen
mot      brott      med     rasistiska,
främlingsfientliga  eller   homofobiska
inslag,    tillsammans    med    övriga
myndigheter      inom     rättsväsendet
utvecklat  en  utbildningsstrategi  för
att   säkerställa  att   rättsväsendets
personal  har  god  kunskap  såväl   om
grunden   för   brott  med  rasistiska,
främlingsfientliga  eller   homofobiska
inslag,  som  situationen för  dem  som
utsätts    för    sådana    brott.    I
regleringsbrevet för år 2001 åläggs BRÅ
att   redovisa   vilka   åtgärder   som
rättsväsendets myndigheter vidtagit för
att fullfölja utbildningsstrategin.
BRÅ  har  vidare, i beslut av  den  26
april  2001,  ålagts av regeringen  att
följa  upp rättsväsendets insatser  mot
rasistisk,    främlingsfientlig     och
homofobisk   brottslighet  samt   olaga
diskriminering.     Uppdraget     skall
redovisas till regeringen senast den  1
juli 2002.
När  det  gäller frågan om  stöd  till
avhoppade nazister m.fl. har regeringen
beslutat   att  inom  Regeringskansliet
tillsätta  en arbetsgrupp  med  uppgift
att   utarbeta  ett  förslag  till  hur
arbetet med att bistå personer som vill
lämna     rasistiska    och    liknande
grupperingar  kan  bedrivas,  utvecklas
och   finansieras.   Arbetsgruppen,   i
vilken    representanter   för    bl.a.
Justitiedepartementet,
Näringsdepartementet,              BRÅ,
Integrationsverket     och      Svenska
Kommunförbundet      ingår,       skall
avrapportera sitt uppdrag senast den 15
november 2001.
Regeringen  har  vidare  givit  BRÅ  i
uppdrag  att  följa upp  och  utvärdera
organisationen  Exits  verksamhet   för
ungdomar som vill lämna rasistiska  och
nazistiska  grupperingar.  I  uppdraget
ingår  också att identifiera de  hinder
och  brister som kan finnas  i  arbetet
med  att stödja personer som vill lämna
sådana grupperingar.
Uppdraget  redovisades i augusti  2001
i  rapporten  Exit. En uppföljning  och
utvärdering av organisationen Exit  för
avhoppare   (BRÅ-rapport  2001:8).   Av
rapporten framgår att Exit under de tre
år   som   gått   sedan  organisationen
startades bedrivit en framgångsrik  och
ganska omfattande verksamhet. Enligt de
intervjuer som genomförts av BRÅ  anser
avhoppare och föräldrar till dessa  att
den  hjälp  de har fått från  Exit  har
haft   en   avgörande   betydelse   för
möjligheten  att hoppa  av.  Det  finns
dock   vissa  problem  i  verksamheten,
framför  allt beroende av  svagheter  i
ledarskap  och  organisation.  För  att
verksamheten  skall kunna  överleva  på
sikt  är det nödvändigt att finna vägar
för  att  förbättra den  administrativa
förmågan    i    organisationen     och
kompetensen  att  leda  personal.   Ett
annat  problem  i verksamheten  är  att
samarbetet  med  myndigheter  på  lokal
nivå   är  bristfälligt.  Det  är  inte
möjligt  för en organisation  av  Exits
slag  att bygga upp ett kontaktnät  för
samarbete    med   en   mängd    lokala
myndigheter.  Enligt  BRÅ  skulle   det
därför vara av värde om det på regional
nivå  fanns personer som hade överblick
och  kompetens  när det gäller  arbetet
med  avhoppare,  och som  skulle  kunna
fungera som en länk mellan Exit och den
lokala nivån.
Enligt   vad  utskottet  har  inhämtat
används  rapporten  som  underlag   för
arbetet    i    den   ovan    beskrivna
arbetsgruppen.
Utskottet  konstaterar  att   BRÅ   på
flera olika sätt arbetar för att sprida
information    om    rasistiska     och
nazistiska  brott,  bl.a.   genom   att
anordna   konferenser  och  studiedagar
samt   genom  att  medverka  till   att
utbildningsinsatser      görs      inom
rättsväsendet. Utskottet utgår från att
BRÅ  i detta arbete tar tillvara på och
använder  sig  av de goda  exempel  som
finns  från  lokala  brottsförebyggande
projekt.  Även  när det gäller  arbetet
att hjälpa och stödja personer som vill
hoppa av från rasistiska och nazistiska
grupperingar   pågår   arbete.    Någon
anledning för riksdagen att göra  något
särskilt  uttalande i frågan finns  för
närvarande inte. Utskottet föreslår att
riksdagen  avslår  motion  Ju376   samt
motion Ju389 i här behandlad del.
I  motion  Ju450  (fp)  framhålls  att
åtgärder bör vidtas för att bygga  bort
brott.
Av  regeringens skrivelse  2000/01:62,
Brott  kan förebyggas! Utvecklingen  av
det brottsförebyggande arbetet, framgår
att   Boverket  som  ett  led   i   det
nationella brottsförebyggande projektet
tagit  fram rapporten Brott, bebyggelse
och  planering.  I rapporten  redovisas
hur   städer   kan   erbjuda   tryggare
livsmiljöer    när   brottsförebyggande
aspekter  förs in i samhällsplaneringen
och   i  förvaltningen  av  den  byggda
miljön.  Av  skrivelsen framgår  vidare
att  det enligt regeringen är angeläget
att  det  brottsförebyggande arbetet  i
boendemiljön   ytterligare   utvecklas;
framför   allt  krävs  utbildning   och
information  om  hur brottsförebyggande
aspekter     kan     föras     in     i
samhällsplaneringen och i förvaltningen
av den byggda miljön (s. 39 f).
Regeringen  har  den 25  januari  2001
uppdragit  åt BRÅ att, i samverkan  med
Boverket  och  Rikspolisstyrelsen,   på
olika  sätt vidareutveckla arbetet  med
bebyggelseinriktade åtgärder mot brott.
I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga i
vilken utsträckning bebyggelseinriktade
åtgärder  för att förebygga  brott  och
öka  tryggheten  vidtas  på  nationell,
regional  och lokal nivå, att  medverka
till  att  brottsförebyggande  aspekter
förs  in  i samhällsplaneringen  och  i
förvaltningen av den byggda miljön samt
att   utarbeta  en  modell  för   lokal
samverkan   mellan  olika  aktörer   på
området. Uppdraget skall redovisas till
regeringen senast den 31 december 2001.
Utskottet   konstaterar   att   arbete
pågår    för    att    förbättra    det
brottsförebyggande      arbetet       i
boendemiljön. Motionsönskemålet i Ju450
får  genom  detta arbete anses  vara  i
huvudsak     tillgodosett.    Utskottet
föreslår  att  riksdagen avslår  motion
Ju450 i här behandlad del.

Brottsoffermyndigheten, m.m.

Utskottets förslag i korthet
I    detta    avsnitt   redogörs    för
Brottsoffermyndighetens resultat  under
verksamhetsåret  2000. Utskottet  delar
regeringens        bedömning        att
Brottsoffermyndigheten     i      stort
fullgjort  de mål som ställts  upp  för
dess   verksamhet.  I   avsnittet   tar
utskottet  vidare ställning till  vilka
prioriteringar  som  bör   ligga   till
grund    för    Brottsoffermyndighetens
verksamhet  under  år  2002.  Utskottet
lämnar    även   en   redovisning    av
brottsofferfondens  resultat  under  år
2000.  I  avsnittet behandlar utskottet
också    ett   motionsyrkande   rörande
utmätning      i      en       intagens
arbetsersättning  avseende  skuld  till
brottsofferfonden.  Utskottet  hänvisar
i   denna   del   till  sina   tidigare
uttalanden   att  utskottet   inte   är
berett   att  mer  allmänt  öppna   för
utmätning  i intagnas arbetsersättning.
Mot  den bakgrunden avstyrker utskottet
motionsyrkandet.   Jämför   reservation
43.

Inledning

Brottsoffermyndighetens    övergripande
mål  och  uppgifter är att tillförsäkra
den    enskilde    rättstrygghet    och
rättssäkerhet, att främja  brottsoffers
rättig-heter,  att bevaka  deras  behov
och  intressen samt att verka  för  att
den     som    är    berättigad    till
brottsskadeersättning    får     sådan.
Myndigheten  skall  pröva  ärenden   om
brottsskadeersättning            enligt
brottsskadelagen (1978:413) och ärenden
om  bidrag från brottsofferfonden.  Vid
myndigheten finns en särskild nämnd för
prövning    av   vissa    ärenden    om
brottsskadeersättning samt ett råd  för
prövning   av  frågor  om   bidrag   ur
brottsofferfonden.

Resultatuppföljning

För  Brottsoffermyndigheten gällde  för
år  2000 följande verksamhetsmål. Minst
70  % av brottsskadeärendena skulle med
bibehållen kvalitet handläggas inom tre
månader.  Vidare skulle  ärendebalansen
minska.    Brottsofferfonden     skulle
utnyttjas så effektivt som möjligt.  De
organisationer och projekt som bedömdes
kunna tillföra brottsoffer störst nytta
skulle      beviljas     bidrag      ur
brottsofferfonden.  Projekt   inriktade
mot  brott med våld mot kvinnor,  brott
mot   barn,   brott   med   rasistiska,
främlingsfientliga  eller   homofobiska
inslag  skulle därvid prioriteras.  Det
tillskott  som  Brottsofferfonden  fick
genom höjningen av avgiften till fonden
från  och  med den 1 juli  1999  skulle
användas till att utveckla stödet  till
de  ideella  organisationerna  för  att
dessa   i   ökad   grad   skulle   vara
tillgängliga   för   brottsoffer    som
kontaktar  dem.  Brottsoffermyndigheten
skulle         vidare        prioritera
informationsinsatser  som  bidrar  till
att   sprida  kunskap  om  brottsoffers
rättigheter.
Under    år   2000   inkom    6    522
brottsskadeärenden, vilket är en ökning
jämfört  med året innan med 6,5  %  (se
tabell).       Enligt      myndighetens
bedömningar   kommer  antalet   inkomna
ärenden  att öka ytterligare  under  år
2001.
Målet  att handlägga 70 % av  ärendena
inom  tre  månader har  inte  uppnåtts.
Resultatet  har emellertid  förbättrats
från  tidigare  år och  under  år  2000
avgjordes  46  % av ärendena  inom  den
angivna   tiden.  Som  förklaring   har
Brottsoffermyndigheten   framför   allt
hänvisat till den ökade ambitionen  vad
gäller  s.k.  fördjupad  utredning  (se
nedan).
Myndigheten  har  inte  uppnått  målet
att    ärendebalansen   skall   minska.
Antalet balanserade ärenden uppgick vid
utgången  av  år 2000 till  1  755,  en
ökning  med  drygt  2  %  jämfört   med
föregående år. Totalt avgjordes  6  491
ärenden  under år 2000, vilket  jämfört
med  året innan är en ökning med nästan
5  %  (se tabell). Under samma tid  har
antalet          anställda          hos
Brottsoffermyndigheten  varit  i  stort
sett oförändrad.

Inkomn    Avgjorda  Ärendebal
a         brottssk  ans vid
brotts-   adeärend  årets
skadeä    en        utgång
renden
1997   5 002       5 265     1 476
1998   5 386       5 083     1 780
1999   6 133       6 193     1 709
2000   6 522       6 491     1 755
De    medel    som    influtit    genom
regressverksamheten har under  år  2000
ökat med 20 % eller nästan 580 000  kr.
Totalt  inbetalades drygt 3,4  miljoner
kronor.  Under år 2000 har  myndigheten
genomfört  en  satsning  på  den   s.k.
fördjupade  utredningsverksamheten   av
den                       skadelidandes
försäkringsförhållanden     och     den
skadeståndsskyldiges betalningsförmåga.
Denna   satsning   har   medfört    att
betydligt  fler  ansökningar  avslagits
med    hänvisning   till   föreliggande
försäkring     eller     skadevållarens
betalningsförmåga. Detta har i sin  tur
lett   till  att  summan  av   utbetald
brottsskadeersättning    ökat    endast
marignellt  trots att antalet  avgjorda
ärenden  ökat med nära 5 %. Myndigheten
gör   bedömningen  att  det  fördjupade
utredningsarbetet,           konsekvent
genomfört,    medför    en    betydande
besparing     vad    avser     utbetald
brottsskadeersättning.
Under  år  2000 beviljades  sammanlagt
194   brottsofferprojekt  bidrag   från
brottsofferfonden.  Av  dessa  var   77
projekt  inriktade på våld mot  kvinnor
och   27   på  frågor  kring  övergrepp
riktade  mot barn. Avseende  offer  för
homofobiska   brott   beviljades    sex
projekt  bidrag. När det  gäller  offer
för    brott   med   rasistiska   eller
främlingsfientliga förtecken  har  inte
något  projekt  beviljats finansiering.
Under  år  2000 genomförde  myndigheten
riktade informationsinsatser till olika
ideella     organisationer,      främst
invandrarföreningar.              Dessa
informationsinsatser resulterade i  ett
ökat     antal     ansökningar     från
invandrarorganisationer,   varav   åtta
projekt         rörande         allmänt
brottsofferarbete   med   tonvikt    på
informations-  och  utbildningsinsatser
beviljades bidrag. Ur brottsofferfonden
beviljades också verksamhetsstöd i  213
fall    under   år   2000.   Sammanlagt
fördelade fonden under året drygt  21,3
miljoner kronor.
Regeringen         bedömer         att
Brottsoffermyndighetens arbete har  den
inriktning  som  statsmakterna  bestämt
och   att  målen  som  uppställts   för
verksamheten    i    allt    väsentligt
uppfyllts. Myndigheten har inte  heller
under     år    2000    kunnat    uppnå
verksamhetsmålet att handlägga minst 70
%   av  brottsskadeärendena  inom   tre
månader    med   bibehållen   kvalitet.
Regeringen  har dock kunnat  konstatera
att  detta  mål  står  i  konflikt  med
myndighetens ambition att  bedriva  ett
fördjupat     utredningsarbete.     Den
fördjupade utredningen måste rimligtvis
innebära      att     kvaliteten      i
ärendehanteringen   inte    bara    har
bibehållits   utan  att  den   dessutom
förbättrats. Regeringen, som anser  att
det  fördjupade utredningsarbetet  inte
bör  stå  tillbaka  för  en  ökning  av
avgörandetakten, har  därför  genom  en
ändring i regleringsbrevet för år  2001
förlängt den tid inom vilken  70  %  av
ärendena skall vara avslutade från  tre
till  fyra  månader. Sammanfattningsvis
anser  regeringen att myndigheten drivs
på  ett  effektivt sätt mot de uppsatta
målen och med god kvalitet.
Utskottet  ser  med tillfredsställelse
på       att      antalet      avgjorda
brottsskadeärenden   under   år    2000
fortsatt  att  öka. Det  är  emellertid
inte  bra  att ärendebalansen under  år
2000  har  ökat och att  ett  så  stort
antal     ärenden     alltjämt      har
handläggningstider som  överstiger  tre
månader. Brottsoffermyndigheten har  en
central  funktion när det  gäller  stöd
till dem som drabbats av brott, och det
är    därför   av   stor    vikt    att
brottsskadeärenden handläggs effektivt,
snabbt   och  med  hög  kvalitet.   Som
anförts    ovan    kan    den     ökade
ärendebalansen  och det  stora  antalet
ärenden  som  inte handläggs  inom  tre
månader   förklaras   med   den   ökade
tillströmningen  av  ärenden  och   den
ökade  ambitionen inom myndigheten  vad
gäller          den          fördjupade
utredningsverksamheten. Utskottet delar
regeringens bedömning att det  inte  är
önskvärt  att myndigheten skulle  avstå
från           den           fördjupade
utredningsverksamheten  för  att  kunna
avgöra  fler ärenden inom tre  månader.
Utskottet  har därför inget att  erinra
mot  att  regeringen förlängt  den  tid
inom vilken 70 % av ärendena skall vara
avgjorda från tre till fyra månader för
att   skapa  en  bättre  balans  mellan
handläggningstider                  och
utredningsverksamhet.   Som   utskottet
återkommer   till  nedan  föreslås   en
höjning av anslaget för rekrytering  av
personal   och   vidareutveckling    av
regressverksamheten samt den fördjupade
utredningsverksamheten.
När   det  gäller  regressverksamheten
ser  utskottet  liksom  tidigare  (bet.
2000/01:JuU1  s. 103)  positivt  på  de
redovisade uppgifterna. Vad gäller  den
fördjupade        utredningen         i
brottsskadeärendena  är  det  bra   att
denna  getts högre prioritet  under  år
2000.
Utskottet  har inte funnit  något  som
motsäger   regeringens  bedömning   att
Brottsoffermyndigheten  drivs  på   ett
effektivt   sätt  med   god   kvalitet.
Utskottet  vill  här också  notera  att
resultatet     av    den     fördjupade
utredningsverksamheten     blir     att
antingen skadevållaren får betala eller
att      den     skadelidandes     eget
försäkringsskydd  tas  i  anspråk.  Den
skadelidande  får  alltså  under   alla
omständigheter den ersättning han eller
hon är berättigad till.

Prioriteringar inför budgetåret 2002

I  fråga  om  verksamhetens  inriktning
kommande  budgetår anför  regeringen  i
huvudsak  följande. För att  tillgodose
det  medborgerliga kravet på ett starkt
stöd till dem som drabbas av brott  bör
myndighetens  ansträngningar  för   att
förkorta    handläggningstiderna    för
brottsskadeärenden  fortsätta.  Det  är
också viktigt att myndigheten utvecklar
ytterligare   rutiner  för   att   mäta
kvaliteten   i  besluten.  Myndighetens
arbete       med      att      utveckla
regressverksamheten,           fördjupa
utredningen    av   den   skadelidandes
försäkringsförhållanden     och     den
skadeståndsskyldiges  betalningsförmåga
har visat mycket goda resultat. Det  är
angeläget  att detta arbete prioriteras
och vidareutvecklas.
Utskottet  har  ingen erinran  mot  de
bedömningar  regeringen gjort  i  denna
del.

Anslagen

Brottsoffermyndigheten

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
Brottsoffermyndigheten     år      2002
(tusental kronor).

Anslag   Prop     m     kd     c    fp
2001       .
inkl.    2002
TB
20 024  20 719   + 3    + 3 + 500  + 20
000    000         000
För        år        2001        uppgår
Brottsoffermyndighetens         anslag,
inklusive   medel  som   tillförts   på
tilläggsbudget, till drygt 20  miljoner
kronor.  Vid  ingången av året  uppgick
anslagssparandet till drygt 300 000 kr.
Utgiftsprognosen   för   år   2001   är
beräknad   till  knappt  19,7  miljoner
kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år  2002  på knappt 21 miljoner kronor.
Det  föreslagna anslaget innefattar  en
höjning   av  ramen  om  1,5   miljoner
kronor. I anslagsberäkningen har hänsyn
tagits  till  beräknade utgiftsökningar
för    löner,   lokaler   och    övriga
förvaltningskostnader samt justering av
premierna         för          statliga
avtalsförsäkringar.
Brottsoffermyndigheten har begärt  att
ramanslaget skall höjas för  att  skapa
förutsättningar   att    kunna    uppnå
fastställda verksamhetsmål, bl.a. genom
att anställa ytterligare personal.
Regeringen konstaterar att det  behövs
kompetent personal för att uppnå de mål
som gäller för myndighetens verksamhet.
I  syfte att skapa förutsättningar  för
att   rekrytera   och   behålla   sådan
personal    samt    för    att    kunna
vidareutveckla regressverksamheten  och
den  fördjupade  utredningsverksamheten
anser          regeringen           att
Brottsoffermyndigheten  bör  medges  en
ramhöjning.
Företrädare   för   (m)   har    under
beredningen  i  utskottet   yrkat   att
anslaget skall tillföras ytterligare  3
miljoner  kronor. I motion  Ju368  (kd)
begärs  en  höjning  av  anslaget   med
ytterligare 3 miljoner kronor  för  att
ge  Brottsoffermyndigheten en möjlighet
att    leva   upp   till   målen    för
verksamheten.     Liknande     yrkanden
framförs i motion Ju394 (kd). I  motion
Ju444 (c) begärs en höjning av anslaget
med  ytterligare 500 000 kr för att  ge
myndigheten    möjlighet    att    höja
kunskapen    och    medvetenheten    om
brottsoffers situation. I motion  Ju237
(c)  framförs  också att  staten  måste
hjälpa   till  med  administration   av
frivilligorganisationernas  arbete.   I
motionerna  Fi294 och Ju450  (båda  fp)
begärs  en  höjning  av  anslaget   med
ytterligare  20  miljoner  kronor  till
brottsofferjourer.
Anslagsyrkandena har  behandlats  ovan
i  avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Som  framgår där föreslår utskottet att
riksdagen antar regeringens förslag och
avslår motionsyrkandena.

Ersättning för skador på grund av brott

Från  anslaget  betalas  ersättning  av
statsmedel    enligt   brottsskadelagen
(1978:413)  för  skador  på  grund   av
brott.   Utgifterna  på   anslaget   är
huvudsakligen   beroende   av   antalet
beviljade        ansökningar         om
brottsskadeersättning               och
ersättningarnas    storlek.    Anslaget
disponeras av Brottsoffermyndigheten.
Under   budgetåret  2000   utbetalades
drygt    64    miljoner    kronor     i
brottsskadeersättning.    Ökningen    i
förhållandet  till  föregående  år  var
obetydlig. Den låga ökningstakten beror
enligt  Brottsoffermyndigheten  på  den
s.k. fördjupade utredningsverksamheten.
Merparten av de utbetalade medlen avsåg
ersättning för personskador; endast 1,1
miljoner  kronor utgick som  ersättning
för    sak-   och   förmögenhetsskador.
Brottsoffermyndigheten gör  bedömningen
att  konsekvent  genomfört  medför  det
fördjupade     utredningsarbetet     en
betydande besparing vad avser  utbetald
brottsskadeersättning.  För   år   2001
uppskattar  Brottsoffermyndigheten  att
belastningen på anslaget kommer att öka
med  10  % i förhållande till  år  2000
till följd av ökad måltillströmning och
höjda ersättningsnivåer.
(Beloppen anges i tusental kronor)
Anslag   Prop     m     kd     c    fp
2001       .
inkl.    2002
TB
71 500  58 500   -     -      -     -
För  år 2001 uppgår anslaget, inklusive
medel  som tillförts på tilläggsbudget,
till 71,5 miljoner kronor. Vid ingången
av  året uppgick anslagssparandet  till
drygt     35,6     miljoner     kronor.
Utgiftsprognosen   för   år   2001   är
beräknad till 74 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år  2002 på 58,5 miljoner kronor,  dvs.
en  sänkning  med  13  miljoner  kronor
jämfört  med innevarande år. Sänkningen
beror   på   det  anslagssparande   som
myndigheten  hade vid  ingången  av  år
2001.   Det   bör  därför  nämnas   att
regeringen för budgetåren 2003 och 2004
har   beräknat   anslaget   till   74,5
miljoner kronor.
Anslagsyrkandet har behandlats ovan  i
avsnittet  Utgiftsramen  och  anslagen.
Som  framgår där föreslår utskottet att
riksdagen antar regeringens förslag.

Utmätning i en intagens
arbetsersättning avseende skuld till
brottsofferfonden

Brottsofferfonden finansieras genom att
den som döms för brott som har fängelse
i straffskalan skall åläggas att betala
en  avgift  till fonden, för närvarande
500    kr.   Vidare   skall   den   som
verkställer    fängelsestraff     genom
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll  vanligen betala en avgift  om
500  kr per dag till fonden, dock högst
3 000 kr.

I   motion   Ju317  (m)   begärs   att
förbudet  mot utmätning i  en  intagens
arbets-   ersättning  i  45   §   lagen
(1974:203)  om kriminalvård  i  anstalt
(KvaL)  skall  avskaffas  såvitt  avser
skuld till brottsofferfonden.
I  45  § andra stycket KvaL finns  ett
generellt förbud mot att utmäta arbets-
ersättning  som  för  intagens  räkning
innestår hos kriminalvårdsmyndighet.
Utskottet   har   behandlat   liknande
yrkanden   vid  ett  flertal   tidigare
tillfällen.  Senast var i  samband  med
behandlingen av budgetpropositionen för
år  2001 (bet. 2000/01:JuU1 s. 105  f).
Där   hänvisade  utskottet  till   sina
tidigare   uttalanden   och   avstyrkte
motionen  framför allt  med  hänvisning
till att utskottet inte var berett  att
mer  allmänt öppna för utmätning  i  de
intagnas ändå låga ersättning.
Utskottet, som inte kan finna att  det
nu  framkommit  skäl som ger  anledning
att    frångå    tidigare    bedömning,
avstyrker motion Ju317.

Rättsmedicinalverket

Utskottets förslag i korthet
I    detta    avsnitt   redogörs    för
Rättsmedicinalverkets  resultat   under
verksamhetsåret  2000. Utskottet  delar
regeringens        bedömning        att
Rättsmedicinalverket i allt  väsentligt
fullgjort  de mål som ställts  upp  för
dess   verksamhet.  I   avsnittet   tar
utskottet  vidare ställning till  vilka
prioriteringar  som  bör   ligga   till
grund     för     Rättsmedicinalverkets
verksamhet  under  år  2002.  Utskottet
behandlar   också  ett   motionsyrkande
rörande  rättsintyg  som  avstyrks  med
hänvisning  till att frågan  inom  kort
kommer att utredas.

Inledning

Rättsmedicinalverket     är     central
förvaltningsmyndighet               för
rättspsykiatrisk,       rättsmedicinsk,
rättskemisk      och      rättsgenetisk
verksamhet  i  den utsträckning  sådana
frågor  inte  handläggs av någon  annan
statlig  myndighet.  I  praktiken   går
verksamheten  ut på att sörja  för  att
domstolarna   har  teknisk  (medicinsk)
bevisning  i brottmål och faderskapsmål
och    ett   fullgott   underlag    för
påföljdsbestämningen i brottmål i  form
av        t.ex.       rättspsykiatriska
undersökningar.    Rättsmedicinalverket
skall  genom  sin  verksamhet  medverka
till att skapa goda förutsättningar för
rättssäkerhet  och  effektivitet   inom
rättsväsendet. Verket skall också bidra
till     att    förbättra    samhällets
brottsförebyggande  arbete  genom   att
informera   om   de  erfarenheter   som
vunnits inom dess verksamhetsområde.
Inom    Rättsmedicinalverkets   område
förekommer såväl anslagsfinansierad som
uppdragsfinansierad verksamhet.

Resultatuppföljning

För Rättsmedicinalverket gällde för  år
2000      följande      verksamhetsmål.
Verksamheten  och dess resultat  skulle
präglas av hög kvalitet i relation till
uppdragsgivarnas  behov.   Verksamheten
skulle  bedrivas  med  respekt  för  de
undersöktas    personliga   integritet.
Verket skulle bedriva utvecklingsarbete
och  ge  stöd åt forskning av betydelse
för  verksamheten. Verket skulle också,
där    det   är   lämpligt   och    där
verksamheten   kan   skapa    särskilda
förutsättningar, vinnlägga sig  om  att
bidra   till   det   brottsförebyggande
arbetet.  Rättsmedicinalverket   skulle
också  verka  för  en  långsiktigt  god
försörjning     av     personal     med
ändamålsenlig       kompetens       och
specialistkunskap. Särskilt gällde  att
minska  sårbarheten i utnyttjandet  och
tillgången  på  rättsläkare  genom   en
aktiv  och förutseende rekrytering  och
utbildning.  Det  bör  också  vara   en
självklarhet att verket vinnlägger  sig
om  att strukturer och förhållningssätt
bidrar   till  att  skapa  jämställdhet
mellan män och kvinnor.
Regeringen          anser          att
Rättsmedicinalverket  i  så  gott   som
samtliga        ärenden,        oavsett
verksamhetsområde, har uppfyllt de krav
som   ställts  på  undersöknings-   och
handläggningstider.
Inom  rättspsykiatrin har domstolarnas
efterfrågan     på    rättspsykiatriska
undersökningar   (RPU)    stabiliserats
under  år  2000. Antalet undersökningar
som  utfördes  under året uppgick  till
619.  Detta  antal  ligger  något  över
nivån för åren 1997 och 1998, men  6  %
under nivån för år 1999, då det gjordes
657  undersökningar (se tabell).  Detta
har  lett till att väntetiderna i häkte
har    minskat   något.   Antalet    av
Rättsmedicinalverket          utfärdade
läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041)
om särskild personutredning i brottmål,
m.m.  uppgick under år 2000 till 1 772,
vilket  är  en minskning i  förhållande
till  nivån under de senaste  åren  (se
tabell).  Denna  nivå  bedöms   kvarstå
under de närmaste åren.

År Utförda        Utfärdade §
rättspsykia    7-intyg
triska
undersöknin
gar
1997
600            1 858
1998
609            1 847
1999
657            1 837
2000
619            1 772
Inom    rättsmedicinen   har    antalet
förrättningar minskat något jämfört med
tidigare  år. Även handläggningstiderna
har   minskat  något,  trots  att   det
alltjämt  råder  brist på  rättsläkare.
Rättsmedicinalverket           bedriver
emellertid  ett aktivt arbete  i  denna
fråga  och  har under år  2001,  liksom
föregående år, fått ett tillskott  till
anslaget      för     att     förstärka
rekryteringsinsatserna. Arbetet  börjar
ge   resultat,  och  dessutom  har   en
försöksverksamhet     med     en     ny
personalkategori,       rättsmedicinska
utredare,   som  bl.a.  skall   avlasta
rättsläkarna, inletts.
Den  rättskemiska verksamheten  har  i
hög     grad    påverkats    av     den
drograttfyllerilagstiftning som  trädde
i kraft den 1 juli 1999. Efterfrågan på
undersökningar låg under år 2000  på  3
800  analyser, vilket är en femdubbling
i förhållandet till år 1998.
Inom    rättsgenetiken   har   antalet
utförda faderskapsundersökningar  under
år  2000 legat kvar på omkring  1  800.
Handläggningstiderna har  fortsatt  att
minska och medianhandläggningstiden var
under    året   kortare   än   någonsin
tidigare.
Rättsmedicinalverket  har   under   år
2000, liksom tidigare år, satsat aktivt
på  forskning  och utveckling  inom  de
olika  verksamhetsgrenarna. Forsknings-
och utvecklingsarbetet har dock i vissa
delar fått prioriteras ned på grund  av
ökande    undersökningsvolymer     inom
framför     allt    den    rättskemiska
avdelningen. Verket har också  fortsatt
sitt  arbete  med kvalitetssäkring  och
system  för  resultatanalys  samt   med
metod- och kvalitetsutveckling.
Regeringen    gör   bedömningen    att
Rättsmedicinalverket i allt  väsentligt
uppfyllt  de mål som statsmakterna  har
uppställt för myndighetens verksamhet.
Utskottet  konstaterar  att  det  inte
framkommit   något   som   talar    mot
regeringens bedömning.

Prioriteringar inför budgetåret 2002

Regeringen  anför i budgetpropositionen
att   det   är  mycket  angeläget   att
Rättsmedicinalverket även  kommande  år
upprätthåller en fortsatt hög  kvalitet
och       effektivitet      i       den
rättspsykiatriska   verksamheten.    Då
bristen på utbildade rättsläkare är ett
stort  problem inom den rättsmedicinska
undersökningsverksamheten    är     det
angeläget att det pågående arbetet  med
rekrytering  av rättsläkare  fortsätter
och  vidareutvecklas. Den  rättskemiska
avdelningen   har   enligt   regeringen
hittills klarat av att möta den  ökande
efterfrågan    utan   att    väntetider
uppstått.   Det   är   angeläget    att
Rättsmedicinalverket               även
fortsättningsvis   prioriterar    dessa
undersökningar. Vidare skall forsknings-
och utvecklingsverksamheten ha en sådan
inriktning   att   den   kommer    hela
rättsväsendet till del. Slutligen anser
regeringen att kunskapsbasen vad  avser
risk-     och     farlighetsbedömningar
fortsatt behöver vidgas och fördjupas.
Utskottet   har  ingen   erinran   mot
regeringens bedömningar i denna del.

Anslaget

I    tabellen   nedan   återfinns    en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
Rättsmedicinalverket år 2002 (tusentals
kronor).

Anslag  Prop     m     kd     c     fp
2001      .
inkl.   2002
TB
189     204   -      -     -     -
656     202
För        år        2001        uppgår
Rättsmedicinalverkets anslag, inklusive
medel  som tillförts på tilläggsbudget,
till knappt 189,7 miljoner kronor.  Vid
ingången      av      året      uppgick
anslagssparandet   till    drygt    3,3
miljoner  kronor. Utgiftsprognosen  för
år  2001  är beräknad till 195 miljoner
kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år 2002 på drygt 204,2 miljoner kronor.
Det  föreslagna anslaget innefattar  en
engångsvis  höjning av  ramanslaget  om
7,5       miljoner      kronor.       I
anslagsberäkningen  har  hänsyn  tagits
till   beräknade  utgiftsökningar   för
löner,      lokaler     och      övriga
förvaltningskostnader samt justering av
premierna         för          statliga
avtalsförsäkringar.
En   jämförelse  mellan   budget   och
utfall   för   år   2000   visar    att
Rättsmedicinalverkets utgifter inom den
anslagsfinansierade  verksamheten   har
överstigit  anslaget med  3,4  miljoner
kronor,   som  har  tagits   från   det
tidigare   anslagssparandet.  Prognosen
för      anslagsbelastningen      under
innevarande    budgetår    visar    att
Rättsmedicinalverkets  utgifter  kommer
att överstiga anslaget med 5,3 miljoner
kronor.         Det        ackumulerade
anslagssparandet uppgick  vid  utgången
av  år  2000 till 3,4 miljoner  kronor.
Detta belopp kommer att förbrukas under
innevarande   år  för  att  myndigheten
skall  kunna möta den del av utgifterna
som  inte  täcks av anslaget.  Troligen
kommer  även  en  del  av  myndighetens
anslagskredit att behöva utnyttjas.
Regeringen       konstaterar       att
Rättsmedicinalverket,  för  att   kunna
möta den ökande efterfrågan främst  när
det       gäller      rättspsykiatriska
undersökningar                      och
drograttfylleriundersökningar samt  för
att   ges   möjligheter  att  rekrytera
rättsläkare,      måste       tillföras
ytterligare   medel.  Myndigheten   bör
därför  enligt  regeringen  medges   en
höjning av ramanslaget.
Anslagsyrkandet har behandlats ovan  i
avsnittet  Utgiftsramen  och  anslagen.
Som  framgår där föreslår utskottet att
riksdagen antar regeringens förslag.

Rättsintyg

I   motion   Ju310   (m)   begärs   att
Rättsmedicinalverket     skall      ges
huvudansvaret   för   utfärdandet    av
rättsintyg   vid  grövre   vålds-   och
sexualbrott    och    uppdraget     att
kontraktera läkare runt om i landet som
har  till  uppgift  att  utfärda  dessa
intyg.
Utskottet  tog  senast ställning  till
liknande  motionsyrkanden i  maj  2001.
Utskottet  redogjorde i samband  därmed
för  vilka bestämmelser som gäller  för
utfärdande av rättsintyg samt för en av
Rättsmedicinalverket               ledd
försöksverksamhet   med   kontrakterade
läkare  i  Kalmar  och  Värmlands  län.
Utskottet    redovisade    också    att
Rättsmedicinalverket  i  en   skrivelse
till  regeringen i november 2000 har  -
efter    samråd    med   Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket  och
Socialstyrelsen   -    föreslagit    en
organisation         för          vissa
rättsintygsskrivande läkare.  Förslaget
innebär  att,  vid  grövre  vålds-  och
sexualbrott, rättsintyg i huvudsak  bör
utfärdas  av  särskilt  utbildade   och
kontrakterade  läkare eller  av  läkare
anställda    vid   de   rättsmedicinska
enheterna. Vidare innebär förslaget att
Rättsmedicinalverket      ges       ett
huvudmannaskap   för   denna   del   av
rättsintygsverksamheten med ansvar  för
organisation, innehåll, uppföljning och
kvalitetssäkring samt ges  bemyndigande
att utfärda nödvändiga föreskrifter och
allmänna   råd  på  detta  område.   De
kontrakterade  läkarna   skall   enligt
Rättsmedicinalverkets    årsredovisning
för  år  2000  erhålla handledning  och
fortbildning  från den  rättsmedicinska
avdelningen inom upptagningsområdet.
Utskottet    noterade    vidare    att
Rättsmedicinalverkets förslag var under
beredning  i Justitiedepartementet  och
uttalade   att   det   återigen   ville
understryka  vikten av att rättsintygen
håller   en   hög  kvalitet.  Utskottet
konstaterade med tillfredsställelse att
Rättsmedicinalverket    hade     lämnat
förslag till konkreta åtgärder för  att
åstadkomma en förbättring och ansåg mot
bakgrund  därav  att det  inte  krävdes
något  uttalande från riksdagens  sida.
Motionerna som i aktuella delar  ansågs
tillgodosedda   avstyrktes.   Utskottet
framhöll emellertid det angelägna i att
regeringen      ser      till       att
utvecklingsarbetet  bedrivs  skyndsamt,
så  att  en kvalitetsförhöjning snarast
kommer  till  stånd (bet. 2000/01:JuU32
s. 18 f).
Utskottet     har     erfarit      att
Regeringskansliet står  i  begrepp  att
utreda  frågan.  Utredningsarbetet  kan
beräknas  påbörjas inom kort  och  vara
klart kring nästa halvårsskifte.
Utskottet   välkomnar  att  regeringen
låter   utreda   hur   standarden    på
rättsintygen kan förbättras.  Utskottet
som  inte  vill föregripa detta  arbete
avstyrker motion Ju310. Utskottet  vill
emellertid ånyo understryka  vikten  av
att  rättsintygen håller  hög  kvalitet
och att det av den orsaken är angeläget
att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt
så att en kvalitetsförhöjning kan komma
till stånd snarast möjligt.

Rättshjälpskostnader m.m.

Utskottets förslag i korthet
I  detta  avsnitt redogörs för anslaget
Rättshjälpskostnader   m.m.   Utskottet
behandlar   här   också   motioner   om
rättshjälp    vid   arbetsskador    och
pisksnärtsskador liksom  en  motion  om
möjligheten att sätta ned avgiften  för
rådgivning. Utskottet hänvisar i  dessa
delar   i   huvudsak  till   genomförda
reformer          och          pågående
beredningsarbete.  Jämför   reservation
44.

Inledning

Rättshjälpslagen (1996:1619)  har  till
grundläggande  syfte att ge  rättsskydd
åt   dem  som  inte  kan  få  rättsligt
bistånd på annat sätt.
Enligt     lagen    är    rättshjälpen
subsidiär till rättsskyddet,  dvs.  den
som  har en rättsskyddsförsäkring eller
liknande  rättsskydd,  som  täcker  den
aktuella rättsliga angelägenheten,  får
inte    beviljas   rättshjälp.   Vidare
innebär  lagen  att den  som  inte  har
rättsskydd  av ifrågavarande  slag  men
som  borde ha haft det med hänsyn  till
sitt  försäkringsskydd i  övrigt  eller
till  sina  personliga  och  ekonomiska
förhållanden  får  beviljas  rättshjälp
endast om det finns särskilda skäl. Som
en   allmän   förutsättning   för   att
rättshjälp  skall beviljas  gäller  att
det,  med  hänsyn  till angelägenhetens
art och betydelse samt tvisteföremålets
värde och omständigheterna i övrigt, är
rimligt   att   staten   bidrar    till
kostnaderna.
Enligt       rättshjälpslagen       är
inkomstgränsen      för      rättshjälp
260   000   kr   i  årsinkomst.   Lagen
föreskriver  också  att  rådgivning   i
minst  en  timme som huvudregel  är  en
förutsättning för att rättshjälp  skall
beviljas.  Vidare innebär  lagen  bl.a.
att biträdesbehovet är avgörande för om
rättshjälp  skall  beviljas   och   att
biträde enligt rättshjälpslagen normalt
skall    få   ersättning   för    högst
100 timmars arbete.

Anslaget

Från anslaget betalas de kostnader  som
enligt  21  kap. 10 § rättegångsbalken,
lagen  (1988:609)  om målsägandebiträde
och  rättshjälpslagen (1996:1619) skall
utgå av allmänna medel. Därutöver skall
från anslaget betalas de kostnader  som
enligt  lagen (1996:1620) om offentligt
biträde   skall  betalas  av   allmänna
medel,  dock inte sådana kostnader  som
avser   offentligt  biträde  i  ärenden
enligt  utlänningslagen (1989:529)  och
lagen     (1991:572)    om     särskild
utlänningskontroll.  Från  och  med  år
2000    finansierar   anslaget    också
utgifter för särskilda företrädare  för
barn  enligt  12 § lagen (1999:997)  om
särskild företrädare för barn.
De  faktorer  som styr kostnaderna  är
framför allt antalet ärenden, ärendenas
svårighetsgrad,  ersättningsnivån  till
biträden och offentliga försvarare samt
den andel av rättshjälpskostnaderna som
betalas av den rättssökande.
Regeringen        bestämmer        den
timkostnadsnorm som ligger  till  grund
för    ersättning   för    arbete    på
rättshjälpsområdet.  Ersättningen  till
offentliga försvarare regleras också  i
viss  utsträckning med hjälp av  taxor.
För   närvarande  finns  en  taxa   för
ersättning till offentliga försvarare i
vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt.
Taxan  är  fastställd i  DVFS  2000:13.
Taxor  beslutas  av  Domstolsverket  på
grundval      av     timkostnadsnormen.
Regeringen        har        fastställt
timkostnadsnormen  för  år  2001   till
897  kr  exklusive  mervärdesskatt   (1
121 kr inklusive mervärdesskatt).
I       budgetpropositionen      anför
regeringen  att utgifterna på  anslaget
är  regelstyrda och svåra att  beräkna.
Under  flera  år  har  utgifterna   för
offentliga    försvarare,    offentliga
biträden  och målsägandebiträden  ökat.
De      direkta     orsakerna      till
utgiftsökningen  har  varit  svåra  att
klarlägga. Regeringen har därför  givit
Riksrevisionsverket   i   uppdrag   att
granska    utgiftsutvecklingen    under
perioden 1994/95-2000. Ett klarläggande
av  de faktorer som påverkar utgifterna
kommer  enligt regeringen att ge större
möjligheter  att  beräkna  och  påverka
utgiftsutvecklingen.
Riksrevisionsverket    har     nyligen
redovisat   sitt  uppdrag  i  rapporten
Varför  blev det dyrare? (RRV 2001:30).
Av   denna   framgår  att   de   totala
kostnaderna  ökat för såväl  offentliga
försvarare  som  för målsägandebiträden
och    offentliga   försvarare    under
perioden     1996-2000.     Även     de
genomsnittliga kostnaderna har ökat. En
del   av  denna  kostnadsökning   beror
enligt    rapporten   på    att    fler
rättsbiträden har förordnats, en  annan
del  av  kostnadsökningen beror på  att
den   genomsnittliga  debiterade  tiden
ökat samt att timkostnaden ökat.
I   följande   tabell   återfinns   en
jämförelse    av    regeringens     och
oppositionens förslag till  anslag  för
år 2002 (tusental kronor).

Anslag Prop.    m      kd     c     fp
2001   2002
inkl.
TB
805    802   -      -      -      +
000    000                       56
000
För  år  2001 uppgår anslaget till  805
miljoner  kronor, inklusive  medel  som
tillförts  på tilläggsbudget. Prognosen
för  år  2001  pekar på att  utgifterna
kommer  att  uppgå  till  799  miljoner
kronor. Utnyttjandet av anslagskrediten
beräknas minska från knappt 39 miljoner
kronor  till  33 miljoner kronor  under
året. Regeringen föreslår att riksdagen
till   Rättshjälpskostnader  m.m.   för
budgetåret  2002 anvisar ett  ramanslag
om 802 000 000 kr.
I  motionerna  Fi294 och  Ju450,  båda
(fp),  yrkas  att anslaget skall  höjas
med 56  miljoner kronor. Beloppet skall
motsvara kostnaderna för att återställa
de  rättshjälpsförmåner som utgick före
den     nuvarande     rättshjälpslagens
införande. I konsekvens härmed yrkas  i
motion  Ju450  också att den  nuvarande
rättshjälpslagen skall upphävas.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandena   ovan   i   avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar  regeringens förslag  och  avslår
motionsyrkandena.

Större möjligheter till rättshjälp,
m.m.

Inledning

I    samband    med   att    den    nya
rättshjälpslagen  infördes  i  december
1997     aviserade    regeringen     en
uppföljning och utvärdering av den  nya
lagen när den varit i kraft ett par år.
I    april    2000    gav    regeringen
Domstolsverket i uppdrag  att  göra  en
sådan utvärdering och en allmän översyn
av  lagen.  Verket  har  bl.a.  haft  i
uppdrag att analysera effekterna av att
rättshjälpen   gjorts    subsidiär    i
förhållande                        till
rättsskyddsförsäkringar, att  undersöka
om  rådgivningsinstrumentet fungerat på
det  sätt som var avsett samt att  göra
en   heltäckande  översyn  av  det  nya
avgiftssystemet.
Domstolsverket avlämnade i  slutet  av
september i år rapporten Utvärdering av
rättshjälpslagen     (1996:1619)      -
redovisning av ett regeringsuppdrag (DV-
rapport  2001:6, del A och B).  Den  30
oktober  2001  sändes rapporten  ut  på
remiss  till den 1 februari  nästa  år.
Ärendet  kommer därefter att  behandlas
vidare i Regeringskansliet.
I  det följande behandlas tre motioner
som       har      anknytning      till
rättshjälpslagens närmare utformning.

Rättshjälp vid arbetsskada

I  motion Ju224 (kd) efterfrågas större
möjligheter att erhålla rättshjälp  vid
arbetsskador.  Motionen  tar  sikte  på
frågan  om att rättshjälp inte beviljas
om  behovet  av biträde kan tillgodoses
på annat sätt.
Enligt  den  nya rättshjälpslagen  är,
som    framgått    ovan,   rättshjälpen
subsidiär till rättsskyddet,  dvs.  den
som  har en rättsskyddsförsäkring eller
liknande  rättsskydd,  som  täcker  den
aktuella rättsliga angelägenheten,  får
inte  beviljas  rättshjälp.  Som  regel
finns inte behov av biträde om juridisk
hjälp  lämnas genom det rättsskydd  som
ges genom fackliga organisationer eller
när  intresseorganisationer bistår sina
medlemmar.
I  den  ovan  nämnda utvärderingen  av
rättshjälpslagen   har   Domstolsverket
inte  funnit några skäl att ändra lagen
till  följd av att rättsskyddet  numera
är primärt.
Utskottet   anser  att  det   pågående
beredningsarbetet inte  bör  föregripas
och föreslår att motion Ju224 avslås.

Rättshjälp vid pisksnärtsskador

I  motion T252 (mp) efterfrågas  större
möjligheter  till rättshjälp  vid  s.k.
pisksnärtsskador.
Med  pisksnärtsskada förstås en  skada
i   nackregionen  som  kan  uppkomma  i
samband  med  påkörningar bakifrån  och
vissa andra slag av trafikolyckor.
Av     trafikskadelagen    (1975:1410)
följer  att personskada till  följd  av
trafik med motordrivet fordon i princip
ger  rätt  till  trafikskadeersättning,
som  utgår  ur  trafikförsäkringen  för
fordonet.         Trafikskadeersättning
beräknas   på  motsvarande   sätt   som
skadestånd   enligt   skadeståndslagens
(1972:207) bestämmelser.
När    det   gäller   ersättning    ur
trafikförsäkring,   riktas    anspråken
normalt  mot  försäkringsgivaren,  dvs.
den   som   försäkrat   fordonet.   Den
skadelidande har i och för sig rätt att
i   stället  begära  skadestånd  enligt
skadeståndslagens   bestämmelser    och
talan   riktas  då  mot  skadevållaren.
Sådana processer torde dock i praktiken
vara sällsynta.
Av    10    §   första   stycket    10
rättshjälpslagen  (1996:1619)   framgår
att  rättshjälp inte får beviljas i  en
angelägenhet          som           rör
trafikskadeersättning            enligt
trafikskadelagen. Rättshjälp  får  dock
beviljas i en sådan angelägenhet om ett
mål   eller  ärende  har  inletts   vid
domstol eller enbart rör annan skada än
personskada.
Enligt     lagmotiven     var      ett
huvudsakligt     skäl     för     denna
bestämmelse, som infördes år 1988,  att
det  allmänna inte skulle behöva betala
kostnader för sådant rättsligt  bistånd
som  slutligen  kom  försäkringsbolagen
till  godo. Det rör sig här om  tvister
där       det       egentligen       är
försäkringsbolagen som berörs och  inte
de   formella   parterna.   Regleringen
innebär  således  att någon  rättshjälp
inte  får beviljas så länge tvisten  om
trafikskadeersättning                är
utomprocessuell.  Under   detta   skede
förutsätts   försäkringsbolagen    bära
parternas   kostnader   för   rättsligt
biträde.
I  motiven  framhålls dock  att  i  de
fall      den     skadelidande      och
försäkringsgivaren   inte   kan   komma
överens    om   skadeståndsskyldigheten
eller  om  skadeersättningens  storlek,
återstår för den skadelidande att väcka
talan    vid    domstol.    När     ett
skadeståndsärende gått så långt  brukar
försäkringsbolagen i allmänhet  upphöra
att  ta  ansvaret för den skadelidandes
kostnader  för  förfarandet.  Är  saken
anhängig  vid domstol, bör  därför  den
skadelidande   ha   möjligheter    till
rättshjälp (prop. 1987/88:73 s. 29).
Väljer   den   som  drabbats   av   en
trafikskada   att   väcka   talan   mot
skadevållaren i stället för att  begära
trafikskadeersättning,            torde
bestämmelsen inte hindra att rättshjälp
beviljas.
Utskottet  hade  senast  i  våras  att
pröva  ett  motionsyrkande  motsvarande
det  nu aktuella. Utskottet anförde  då
att  det  för sin del, mot bakgrund  av
det          kostnadsansvar         som
försäkringsbolagen  normalt  åtar  sig,
inte  kunde finna annat än att gällande
reglering innebär att den som  drabbats
av    en   pisksnärtsskada   inte    av
kostnadsskäl  skall behöva  avstå  från
att  driva  frågor  om  ersättning  för
skadan.   Något  behov  av  att   utöka
möjligheten  att erhålla  rättshjälp  i
fråga  om  tvister  om pisksnärtsskador
förelåg    inte    enligt    utskottets
uppfattning. Motionsyrkandet avstyrktes
(bet. 2000/01:JuU32 s. 20).
I  den  av  Domstolsverket  ovannämnda
rapporten     om     utvärdering     av
rättshjälpslagen  lämnas   inte   några
förslag till förändringar såvitt  avser
10 § och dess innehåll.
Utskottet  vidhåller  sin  uppfattning
att  det inte kan anses föreligga något
behov  av  att utöka möjligheterna  att
erhålla    rättshjälp   i   fråga    om
trafikskador. En annan sak är  att  det
kan  upplevas  som  besvärande  för  en
enskild  person att begära  att  få  ta
rättsskyddet   i   hemförsäkringen    i
anspråk      när      motparten      är
försäkringsbolaget.   Utskottet   utgår
dock från att försäkringsbolagen klarar
det    krav    på    opartiskhet    som
regelsystemet  förutsätter.  Mot  denna
bakgrund  avstyrker  utskottet   bifall
till motion T252 i nu behandlad del.

Rådgivningsavgiften

Rådgivning    är    i    princip     en
förutsättning för att rättshjälp  skall
kunna  beviljas. Rådgivning kan  ges  i
sammanlagt   högst  två   timmar.   Den
enskildes kostnad uppgår under år  2001
till  1  121 kr per timme med möjlighet
att  få  avgiften nedsatt till  hälften
för  personer  som har en  inkomst  som
inte  överstiger  75  000  kr.  Är  den
rättssökande  underårig  får   avgiften
sättas  ned  till  noll,  om  sökandens
ekonomiska  förhållanden ger  anledning
till det.
I  Ju314  (m)  yrkas att avgiften  för
rådgivning  helt skall  kunna  efterges
eller  sättas ned i större utsträckning
än  vad  som är möjligt i dag.  Sålunda
anser  motionären  att  avgiften   helt
skall kunna efterges vid en inkomst upp
till  75 000 kr och att den skall kunna
sättas  ned till hälften vid  inkomster
upp till 120 000 kr.
Domstolsverket  har i sin  utvärdering
funnit  att  rådgivningsavgifterna   är
rimliga.  Detta grundar verket  på  att
avgifterna  för  rådgivning  är   samma
eller  lägre  än  den  grundavgift  som
betalades     enligt     den      gamla
rättshjälpslagen,   att   det   är   få
personer som har anledning att processa
i  domstol och att advokathjälp  är  en
form   av  experthjälp  som  vanligtvis
kostar en del.
Också     utskottet     anser      att
rådgivningsavgiften för närvarande  får
anses  vara  rimlig. Det  finns  enligt
utskottets mening därför inte skäl  att
föreslå  utökade möjligheter  till  att
efterge   avgiften  eller   sänka   den
inkomstgräns  som nu gäller.  Utskottet
föreslår  att  riksdagen avslår  motion
Ju314.

Övriga anslag

Utskottets förslag i korthet
I    detta    avsnitt   redogörs    för
resultaten  under verksamhetsåret  2000
för   anslaget  till  Gentekniknämnden,
till      Kostnader      för      vissa
skaderegleringar   m.m.    samt    till
Avgifter   till  vissa  internationella
sammanslutningar.  Utskottet  har  inte
några   invändningar  mot   regeringens
bedömningar.

Gentekniknämnden

Gentekniknämndens övergripande  mål  är
att  främja  en  etiskt försvarbar  och
säker användning av gentekniken för att
skydda  människors och djurs hälsa  och
för  att  skydda  miljön.  Nämnden  har
vidare  till uppgift att sprida kunskap
om den gentekniska utvecklingen.
Av     verksamhetsredogörelsen     för
budgetåret 2000 framgår att nämnden har
verkat  för att verksamhetsmålet skulle
uppnås   genom   att  bl.a.   informera
allmänheten genom direktkontakt och via
nämndens   hemsida,  genom   att   avge
yttranden  samt  genom att  anordna  en
hearing och flera konferenser.
Regeringen           anför           i
budgetpropositionen   att   målet   för
nämndens verksamhet är sådant  att  det
är svårt att på gängse sätt mäta om det
har  uppnåtts  eller inte.  Regeringens
bedömning är att Gentekniknämnden genom
sin  allsidiga verksamhet inom  området
på  ett förtjänstfullt sätt verkat  för
att    uppnå   verksamhetsmålet.    Mot
bakgrund  av  den snabba   utvecklingen
inom  genteknikområdet anser regeringen
Gentekniknämndens    verksamhet    vara
mycket betydelsefull.
Det  har enligt utskottets mening inte
framkommit   något   som   talar    mot
regeringens bedömning.
För  år  2001 uppgår Gentekniknämndens
anslag,  efter att hänsyn  tagits  även
till  förändringar  på  tilläggsbudget,
till 2 832 000 kr. Vid ingången av året
fanns ett anslagssparande om 90 000 kr.
Utgiftsprognosen   för   år   2001   är
beräknad   till   2   932    000    kr.
Anslagssparandet beräknas att förbrukas
under år 2001.
Regeringen föreslår ett ramanslag  för
år   2002   på   2  783   000   kr.   I
anslagsberäkningen  har  hänsyn  tagits
till   beräknade  utgiftsökningar   för
löner,      lokaler     och      övriga
förvaltningskostnader samt justering av
premierna         för          statliga
avtalsförsäkringar.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandet   ovan   i    avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar regeringens förslag.
Avslutningsvis kan i detta  sammanhang
nämnas    att    den    parlamentariska
Bioteknikkommittén        i        sitt
slutbetänkande  Att spränga  gränser  -
Bioteknikens  möjligheter  och   risker
(SOU  2000:103)  bl.a.  föreslagit  att
Gentekniknämnden   ombildas   till   en
bioteknikinspektion      som      skall
kontrollera  principiellt  viktiga  och
nya  tillämpningar samt utöva  tillsyn.
Betänkandet har varit ute på remiss och
bereds     för     närvarande      inom
Regeringskansliet.

Kostnader för vissa skaderegleringar
m.m.

Från   anslaget,  som   disponeras   av
Justitiekanslern, betalas kostnader för
vissa    skaderegleringar   m.m.    som
ersättning till frihetsberövade  enligt
lagen  (1974:515)  om  ersättning   vid
frihetsinskränkning     samt      lagen
(1998:714)     om    ersättning     vid
frihetsberövande       och        andra
tvångsåtgärder.  Även   kostnader   för
ombud och liknande betalas ur anslaget.
Vidare omfattas skadestånd m.m. i andra
fall  jämte bl.a. kostnader för  ombud,
rättegångskostnader                samt
rättegångskostnader som flyter in  till
staten från motparter i sådana mål.
Anslaget  är  nytt sedan år  2000  och
infördes  mot bakgrund av svårigheterna
att  prognostisera utgifterna inom  det
tidigare anslaget F 7 Diverse kostnader
för       rättsväsendet.      Utskottet
konstaterade   vid   behandlingen    av
budgetpropositionen  för  år  2000  att
anslaget  erhållit en ny  konstruktion.
Om   denna  var  ägnad  att  leda  till
säkrare utgiftsprognoser var då  enligt
utskottet inte helt lätt att  bedöma  -
de    oförutsedda   utgifterna    under
tidigare  år  hade inte sällan  hänfört
sig        till       Justitiekanslerns
ansvarsområde.  Utskottet  konstaterade
dock    med   tillfredsställelse    att
regeringen  avsåg att redan  under  det
kommande  budgetåret  göra  en  närmare
översyn  av  anslagets  storlek   (bet.
1999/2000:JuU1 s. 95).
Utskottet       konstaterade       vid
behandlingen av budgeten  för  år  2001
att     svårigheterna    att    beräkna
utgifterna  på anslaget syntes  kvarstå
(bet.  2000/01:JuU1 s.  108).  Huruvida
någon   närmare  översyn  av  anslagets
storlek  företagits  framgick  inte  av
budgetpropositionen,   och    utskottet
underströk   vikten   av    att    alla
möjligheter     att    göra     säkrare
utgiftsprognoser skulle tas till vara.
Regeringen  framhåller nu att  det  är
svårt  att  på  förhand  förutse  vilka
ersättningsanspråk som tid efter  annan
kommer  att riktas mot staten.  Det  är
således  förenat med stora  svårigheter
att  beräkna de belopp som  staten  kan
komma  att  behöva  utge  i  skadestånd
eller     andra    ersättningar.     En
återkommande     utgift     är     dock
ersättningen   till   dem   som   varit
berövade sin frihet. Sedan år 1996  har
antalet framställningar och den  totalt
beslutade      ersättningen       varit
förhållandevis  stabil   och   varierat
mellan   12  miljoner  kronor  och   14
miljoner kronor per år.
Såvitt  gäller beräkningen av anslaget
för  år  2002  är vidare  följande  att
notera. Vid utgången av år 2000 uppgick
anslagssparandet  till   6,8   miljoner
kronor, som förts över till innevarande
år. Utgiftsprognosen för innevarande år
beräknas till 20 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen  för
budgetåret 2002 till anslaget Kostnader
för vissa skaderegleringar m.m. anvisar
ett  ramanslag på 15 399 000 kr, vilket
innebär en höjning jämfört med år 2001.
Ramanslaget uppgick då till 10 399  000
kr  samt tillfördes anslaget 2 700  000
kr på tilläggsbudget.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandet   ovan   i    avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar regeringens förslag.

Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar

Från  anslaget betalas årsavgifter till
Haagkonferensen   för    internationell
privaträtt, Internationella  institutet
i Rom för unifiering av privaträtten
(UNIDROIT),  Association Internationale
des         Hautes        Jurisdictions
Administratives samt Bernunionen  (WIPO
=     World    Intellectual    Property
Organization).
Från  anslaget  betalas  också  bidrag
till    Helsingfors   kriminalpolitiska
institut      och     till     Nordiska
samarbetsrådet  för  kriminologi.  Även
bidrag till vissa andra internationella
sammanslutningar  med  anknytning  till
Justitiedepartementet   betalas    från
anslaget. Vidare betalas från  anslaget
kostnader   som   hänför    sig    till
internationellt       straff-       och
civilrättsligt samarbete och  som  inte
skall bäras av annan myndighet.
Regeringen föreslår att riksdagen  för
budgetåret 2002 till anslaget  Avgifter
till        vissa       internationella
sammanslutningar anvisar ett  ramanslag
på  6  456  000  kr. Detta  innebär  en
sänkning av anslagsramen med 1 500  000
kr.  Bakgrunden till sänkningen är  att
det låga utfallet på anslaget under  år
2000 genererat ett anslagssparande  som
uppgår  till  nästan  hälften  av   det
årliga anslaget.
Utskottet         har        behandlat
anslagsyrkandet   ovan   i    avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som  framgår
där  föreslår  utskottet att  riksdagen
antar                       regeringens</pre><pre>
förslag.Reservationer



1.Prioritering av olika slag av
brottslighet, m.m. (punkt 4)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    1.    Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju237  yrkande
3  och avslår motionerna 2001/02:Ju204,
2001/02:Ju218,  2001/02:Ju271   yrkande
11,     2001/02:Ju338,    2001/02:Ju371
yrkande   1,  2001/02:Ju372,   2001/02:
Ju377,    2001/02:Ju392   yrkande    6,
2001/02:Ju405 yrkande 1, 2001/02:Ju417,
2001/02:Ju426  yrkande 1, 2001/02:So497
yrkandena  5  och 6 och 2001/02:  So499
yrkande 2.

Ställningstagande

Jag  vill  understryka  vikten  av  att
polisens   arbete   bidrar   till   att
människor känner trygghet. För att  öka
människors  känsla av trygghet  är  det
viktigt  att polisen också tar  sig  an
den  s.k. mängdbrottsligheten, eftersom
medborgarna  ofta kommer i kontakt  med
sådana  brott. Regeringen bör därför  i
regleringsbrevet   för    polisväsendet
lyfta fram betydelsen av detta bland de
prioriteringar  som  skall  gälla   för
polisens verksamhet under år 2002.
Det  anförda  innebär att jag  ställer
mig  bakom  motion Ju237 i nu behandlad
del.  Motionerna Ju204,  Ju218,  Ju271,
Ju338,   Ju371,  Ju372,  Ju377,  Ju392,
Ju405,  Ju417, Ju426, So497  och  So499
bör   avslås  på  de  skäl  majoriteten
anfört.

2.Närpolisen (punkt 5)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd),   Jeppe  Johnsson  (m),  Gunnel
Wallin (c) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    2.    Därmed    bifaller
riksdagen       delvis       motionerna
2001/02:Ju329        yrkande        10,
2001/02:Ju343, 2001/02:Ju365  yrkandena
7    och   8,   2001/02:   Ju366    och
2001/02:Ju369.

Ställningstagande

Vi  anser  att de åtgärder som hittills
vidtagits   för   att  närpolisreformen
skall   kunna   fullföljas   inte    är
tillräckliga.  Bland   annat   är   det
nödvändigt med fler poliser än  vad  de
nu  aktuella resurstillskotten  medger.
Genom  att öka antalet poliser kan  man
öka  polisens tillgänglighet och stärka
medborgarnas trygghet och säkerhet. För
att   närpolisreformen  skall   fungera
fullt  ut  är det också nödvändigt  att
öka det brottsförebyggande arbetet inom
närpolisverksamheten.  Det  arbete  som
har  påbörjats  i  detta  avseende  bör
därför  även fortsättningsvis  ges  hög
prioritet.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
vidta  åtgärder  med anledning  av  det
anförda.

3.Medborgargarden (punkt 6)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    3.    Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju266  yrkande
5.

Ställningstagande

I  närpolisens frånvaro har  vakt-  och
säkerhetsbranschen  under  de   senaste
åren  expanderat  märkbart  i  Sverige.
Vidare  har utvecklingen gått  mot  att
enskilda människor slår sig samman  och
bildar  s.k.  medborgargarden  för  att
själva  vaka över lagefterlevnaden  med
alla  risker det innebär för inblandade
parter    och    för   tilltron    till
rättsstaten   som   sådan.   En   sådan
utveckling  är  helt  oacceptabel   och
måste bekämpas. Brottsbekämpning är  en
statlig  kärnverksamhet som rättsstaten
inte   får   överlämna   till   privata
aktörer.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
snarast  vidta åtgärder för att  hindra
uppkomsten av medborgargarden.

4.Polisstyrelsernas roll (punkt 7)

av   Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind (kd) och Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    4.    Därmed    bifaller
riksdagen       delvis       motionerna
2001/02:Ju284  yrkande 1, 2001/02:Ju306
yrkande 1, 2001/02:Ju329 yrkande 3  och
2001/02:Ju365  yrkande  2  samt  avslår
motion 2001/02:Ju382.

Ställningstagande

Vi   anser   att  dagens   system   för
styrningen    av   polisen    minimerar
medborgarnas inflytande över den lokala
polisverksamheten.  Detta  är  särskilt
beklagligt eftersom polisen i grund och
botten  är till för medborgarna.  Tiden
får  därför  anses mogen att  utvärdera
det   nya  styrsystemet  inom  polisen.
Regeringen   bör  ges  i  uppdrag   att
tillsätta  en  utredning för  att  göra
denna   utvärdering   och   vid   behov
återkomma till riksdagen med de förslag
till lagändringar som kan behövas.
Detta    innebär   att    vi    stöder
motionerna  Ju284,  Ju306,  Ju329   och
Ju365  i nu berörda delar. Motion Ju382
bör   däremot   inte  föranleda   någon
åtgärd.

5.Polisens organisation i övrigt
(punkt 8)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    5.    Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju426  yrkande
8   i   denna  del  och  avslår  motion
2001/02:Ju365 yrkande 14.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning finns det  stora
brister i samverkan mellan den centrala
nivån  inom  polisen  och  de  enskilda
polismyndigheterna.  Detta  är   starkt
hämmande  för  brottsbekämpningen.  Ett
sätt  att  främja samverkan och  minska
revirtänkandet  inom  polisen  är   att
genomföra                    gemensamma
utbildningsinsatser  för  personal   på
central  och  lokal nivå. Detta  skulle
öka   förståelsen   mellan   de   olika
verksamheterna    och    medföra    att
personliga kontaktytor skapas.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
vidta  erforderliga  åtgärder  för  att
tillgodose vad vi nu anfört.
Detta  innebär  att  vi  ställer   oss
bakom motion Ju426 i nu behandlad  del.
Motion Ju365 bör däremot inte föranleda
någon åtgärd.

6.Polisens organisation i övrigt
(punkt 8)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    6.    Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju365  yrkande
14 och avslår motion Ju426 yrkande 8.

Ställningstagande

Jag  anser att de omorganisationer  som
gjorts inom polisen inte inneburit  att
polisväsendet  har blivit  effektivare,
bl.a.      försummas      den      s.k.
mängdbrottsligheten.   Vidare   tvingas
polisen  ägna sig åt annat än renodlade
polisiära uppgifter. Detta är  på  sikt
farligt      för      det      allmänna
rättsmedvetandet.   Regeringen    måste
därför vidta åtgärder för att förbättra
polisens organisation i syfte att uppnå
en  mer effektiv användning av polisens
resurser.
Det   nu   anförda  innebär  att   jag
ställer  mig bakom motion  Ju365  i  nu
behandlad del. Motion Ju426 bör  avslås
på de skäl majoriteten anfört.

7.Polisförsörjningen i glesbygdsområden
(punkt 10)

av   Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind (kd) och Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    7.    Därmed    bifaller
riksdagen       delvis       motionerna
2001/02:Ju284     yrkande     2     och
2001/02:Ju306  yrkande  2  samt  avslår
motionerna    2001/02:    Ju273     och
2001/02:Ju430.

Ställningstagande

Glesbygdsområdena  har  i   dag   stora
problem   med   att   upprätthålla   en
fungerande  polisverksamhet.  De  långa
avstånden  innebär bl.a.  att  det  vid
behov  av  hjälp  eller ingripande  kan
dröja   en  timme  eller  längre  innan
närmaste polis kan vara på plats. Detta
är   enligt  vår  mening  oacceptabelt.
Åtgärder     för    att    intensifiera
rekryteringen    av    poliser     till
glesbygdsområdena måste därför omgående
vidtas.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
snarast   vidta   åtgärder   för    att
tillgodose vad vi nu anfört. De förslag
som  utredaren skall lämna i april 2002
bör härvid beaktas.
Detta  innebär  att  vi  ställer   oss
bakom motionerna Ju284 och Ju306  i  nu
berörda  delar.  Motionerna  Ju273  och
Ju430  bör däremot inte föranleda någon
åtgärd.

8.Antagningen till polisutbildningen
(punkt 11)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 11 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    8.    Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju426  yrkande
3   och   avslår  motion  2001/02:Ju365
yrkande 5.

Ställningstagande

Standarden på rekryteringen av  poliser
är  hög.  Antagningsprocessen  omfattar
såväl  behörighetskrav som  samtal  med
lokala polismyndigheter, fysiska tester
och  en djupintervju. Detta medför  att
man   kan   finna  rätt  sökande   till
utbildningen. I dag tar det  emellertid
nästan  ett  år  från det  att  ansökan
skickats  in till dess att den  sökande
har antagits till polisutbildningen. En
av   orsakerna   till  detta   är   att
behörighetsgranskningen och sorteringen
av  ansökningarna sker manuellt.  Detta
är enligt vår uppfattning oacceptabelt.
Genom  att använda sig av samma  system
för  behörighetsgranskning  som  Verket
för        högskoleservice       skulle
ansökningsförfarandet   kunna    kortas
betydligt,     vilket    skulle     öka
genomströmningen i systemet. Regeringen
bör  därför  ge  Rikspolisstyrelsen   i
uppdrag      att      påskynda      det
förhandlingsarbete som pågår mellan den
och Verket för högskoleservice.
Detta  innebär  att vi  stöder  motion
Ju426  i  denna del. Motion  Ju365  bör
däremot inte föranleda någon åtgärd.

9.Antagningen till polisutbildningen
(punkt 11)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 11 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    9.    Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju365  yrkande
5   och   avslår  motion  2001/02:Ju426
yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt      min      mening      skulle
antagningsförfarandet              till
polisutbildningen kunna förbättras. För
närvarande    sköts   antagningen    av
Rikspolisstyrelsen   och   Pliktverket.
Enligt min mening vore det naturligt om
Polishögskolan blev mer aktiv  i  denna
process.  Det vore också värdefullt  om
någon  som  inte är polis deltog  i  de
avslutande samtalen vid antagningen.
Regeringen  bör  därför  ta  initiativ
till        en        översyn        av
antagningsförfarandet. I översynen  bör
bl.a. det ovan anförda beaktas.
Detta  innebär  att  jag  ställer  mig
bakom motion Ju365 i nu behandlad  del.
Motion Ju426 bör däremot inte föranleda
någon åtgärd.

10.        En reformerad
polisutbildning (punkt 12)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    10.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju426  yrkande
2.

Ställningstagande

Med    dagens   utbildningssystem   får
eleverna   vid   polisutbildningen   en
koncentrerad  och  teoretiskt  inriktad
utbildning     vid    ett    tillfälle.
Polisyrket bygger emellertid på samspel
och  relationer  mellan människor.  För
att  uppnå  kompetens på  detta  område
krävs   personliga   erfarenheter    av
praktiskt polisarbete. Vi anser  därför
att   den  nuvarande  polisutbildningen
måste reformeras. Enligt vår mening bör
den första delen av utbildningen kortas
ned  till ett år. Denna del bör  som  i
dag ge kunskaper i svensk och europeisk
rättskunskap, straffrätt,  kriminologi,
ordnings-   och   utredningsverksamhet,
beteendevetenskap, etik och  psykologi.
Vidare   skall  mental  träning   ingå,
liksom  personlig  färdighetsträning  i
självskydd,     vapenhantering      och
bilkörning. Den teoretiska utbildningen
skall  följas av en längre sammanhållen
praktiktjänstgöring under  12  månader.
Under en 3-5 år lång period skall sedan
alla     genomgå    en    grundläggande
vidareutbildning  med   möjlighet   att
välja  olika  inriktning.  Kunskaper  i
självskydd,     vapenhantering      och
bilkörning  skall  upprätthållas  genom
årliga utvärderingar och kompetensprov.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
återkomma   till  riksdagen   med   ett
förslag      till     en     reformerad
polisutbildning som tillgodoser vad  vi
nu anfört.

11.        Nationella insatsstyrkan
(punkt 14)

av   Ingvar   Johnsson   (s),   Märta
Johansson  (s),  Margareta   Sandgren
(s), Ann-Marie Fagerström (s), Helena
Zakariasén (s), Morgan Johansson  (s)
och Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 14 borde ha följande lydelse:
Riksdagen       avslår       motionerna
2001/02:Ju329 yrkande 13, 2001/02:Ju365
yrkande 12 och 2001/02:Ju426 yrkande  8
i denna del.

Ställningstagande

Frågan   om  Nationella  insatsstyrkans
organisatoriska hemvist behandlades  av
Rikspolisstyrelsen i  slutet  av  förra
året.   Rikspolisstyrelsen  kom  därvid
fram   till   att  insatsstyrkan   även
fortsättningsvis   bör   tillhöra   och
operativt  ledas av Polismyndigheten  i
Stockholms  län.  För att  avhjälpa  de
brister   som  förevarit,   t.ex.   att
insatsstyrkans  utrustning  delvis   är
föråldrad  och  försliten,  har   vissa
åtgärder  vidtagits.  Bland  annat  har
Rikspolisstyrelsen     beslutat     att
Polismyndigheten i Stockholms  län  för
vart  och  ett av åren 2001,  2002  och
2003  skall tillföras 2 miljoner kronor
för  att  säkerställa styrkans  numerär
och    utrustning.   I   samband    med
utskottets        utfrågning        har
rikspolischefen dessutom  uppgivit  att
det  finns  en  pågående dialog  mellan
Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten  i
Stockholms     län    och    Nationella
insatsstyrkan  i  syfte  att  förbättra
insatsstyrkans      kompetens       och
arbetssituation.   De   åtgärder    som
vidtagits    innebär    en    väsentlig
förstärkning  av styrkan  och  bör  öka
dess   möjligheter  att  hantera  svåra
situationer.
Vi    vill   också   erinra   om   att
verksamheten       vid       Nationella
insatsstyrkan knappast blir kostnadsfri
bara  för  att  den ges  organisatorisk
hemvist   vid  Rikspolisstyrelsen.   Vi
befarar  därför  att en  överföring  av
Nationella      insatsstyrkan      till
Rikspolisstyrelsen   kommer   att    få
direkta  ekonomiska  konsekvenser   för
Polismyndigheten i Stockholms län  samt
indirekta  ekonomiska konsekvenser  för
övriga polismyndigheter i landet. Detta
kan  tänkas få negativ effekt bl.a. för
gjorda satsningar på närpolisreformen.
Sammanfattningsvis  anser  vi   alltså
att  det för närvarande saknas skäl att
göra  någon  annan  bedömning  angående
Nationella               insatsstyrkans
organisatoriska  hemvist  än  den   som
Rikspolisstyrelsen gjort. Riksdagen bör
därför  avslå  motionerna Ju329,  Ju365
och Ju426 i nu behandlade delar.

12.        Rättskedjan (punkt 15)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 15 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    12.   Därmed    bifaller
riksdagen      motion     2001/02:Ju237
yrkandena 1, 2, 4, 5 och 33 och  avslår
motion 2001/02:Ju313.

Ställningstagande

Förtroendet  för rättsväsendet  -  inte
minst åklagarväsendet - grundas på  att
det   fungerar  snabbt,  att   det   är
förutsägbart  och konsekvent  samt  att
det  finns nära tillgängligt.  För  att
upprätthålla detta förtroende anser jag
att  handläggningstiderna måste  kortas
ytterligare. Ett sätt är att  samverkan
mellan  åklagare och andra  myndigheter
inom  rättsväsendet fördjupas. För  att
åstadkomma  detta  är  den  geografiska
placeringen av myndigheterna inte minst
viktig.    Ett    annat    sätt     att
effektivisera   arbetet    och    korta
handläggningstiderna är att införa  ett
gemensamt  ärendehanteringssystem   för
myndigheterna inom rättsväsendet.
För  att  kunna  följa vilka  resultat
som   uppnås  bör  enligt  min   mening
inrättas   en   särskild   funktion   i
Justitiedepartementet som också  skulle
kunna  få  till  uppgift  att  utarbeta
beslutsunderlag i olika frågor som  rör
rättsväsendets myndigheter.
Mot  bakgrund  av vad jag  anfört  bör
regeringen få i uppdrag att  följa  upp
vilka konsekvenser centraliseringen  av
åklagarväsendet  har fått.  Vidare  bör
regeringen  få  i  uppdrag  att  ta  de
övriga  initiativ  som  krävs  för  att
genomföra  de  åtgärder  som   jag   nu
föreslagit.
Detta innebär att jag ställer mig bakom
motion Ju237 i nu behandlade delar. I
fråga om motion Ju313 har jag samma
uppfattning som majoriteten.
13.        Rättskedjan (punkt 15)
av Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 15 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    13.   Därmed    bifaller
riksdagen  delvis motion  2001/02:Ju313
och    avslår    motion   2001/02:Ju237
yrkandena 1, 2, 4, 5 och 33.

Ställningstagande

Det   finns   flera  exempel   på   att
samarbetet  mellan polis  och  åklagare
inte     fungerar    på     ett     för
brottsutredningsverksamheten
tillräckligt effektivt sätt. De senaste
organisationsförändringarna inom  såväl
åklagar-  som  polisorganisationen  har
också  lett  till att myndigheterna  på
vissa   håll  lokaliserats  till  olika
orter eller till olika platser på samma
ort.  Enligt min mening finns det  skäl
att   undersöka  om  inte  ett  närmare
samarbete  mellan  åklagare  och  polis
tidigt   i  brottsutredningarna  skulle
kunna  leda till bättre resultat. Detta
skulle bl.a. möjliggöra att man på  ett
så  tidigt  stadium som  möjligt  kunde
göra      korrekta      straffrättsliga
bedömningar.
Det  finns i dag förvisso en utredning
som  arbetar  med bl.a.  dessa  frågor.
Enligt  min mening finns det emellertid
skäl  för regeringen att ge de aktuella
myndigheterna i uppdrag  att  så  snart
som   möjligt  utarbeta  förslag   till
bättre   lösningar.  En  sådan  lösning
skulle  på  vissa orter kunna  vara  en
samlokalisering av polis och åklagare.
Detta  innebär  att  jag  ställer  mig
bakom  motion Ju313. I fråga om  motion
Ju237  har  jag  samma uppfattning  som
majoriteten.

14.        Snabbare lagföring
(punkt 16)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    14.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju237  yrkande
32.

Ställningstagande

För att brottmålsärenden snabbare skall
komma  till huvudförhandling anser  jag
att  åklagarna bör överta vissa  av  de
uppgifter  som ankommer på domstolarna.
Som  exempel  kan nämnas utfärdande  av
stämning,   utsättande   av   tid   för
huvudförhandling  och   inhämtande   av
personutredning.  Det  får  ankomma  på
regeringen  att snarast återkomma  till
riksdagen  med erforderliga  lagförslag
för  att  möjliggöra en  överföring  av
sådana arbetsuppgifter till åklagarna.

15.        Avveckling av
Ekobrottsmyndigheten (punkt 17)

av Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 17 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    15.   Därmed    bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Ju403  och
2001/02:Ju450 yrkande 12.

Ställningstagande

Den   nya  ekobrottsorganisationen   är
behäftad  med många nackdelar.  Allmänt
kan  sägas  att  den mycket  splittrade
organisationsstrukturen    orsakar    -
förutom   problem   i   den   operativa
verksamheten           -           både
förvaltningspolitiska               och
ekonomiadministrativa problem.
Enligt  min mening borde Riksåklagaren
ha   huvudansvaret  för  all   åklagar-
verksamhet    i   hela    riket.    All
ekobrottsbekämpning, inte bara  en  del
därav,    bör   alltså   ligga    under
Riksåklagaren.    Den   organisatoriska
konsekvensen  härav  skulle   bli   att
Ekobrottsmyndighetens  stab   avvecklas
och      dess     ekobrotts-avdelningar
omvandlas      till     åklagarkammare.
Härigenom    skulle   all    ekobrotts-
bekämpning  komma  att  sortera   under
Riksåklagaren    även   anslagsmässigt.
Denna   omorganisation   skulle    inte
innebära  någon förändring i  nuvarande
operativa arbetssätt.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
vidta erforderliga åtgärder för att ett
sådant   beslut   om   avskaffande   av
Ekobrottsmyndigheten    skall     kunna
fattas.

16.        Överprövning av
åklagarbeslut (punkt 19)

av  Ingemar Vänerlöv (kd) och  Ragnwi
Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    16.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju328.

Ställningstagande

Åklagarväsendet präglas i  huvudsak  av
enhetlighet och samförstånd på så  sätt
att  åtalsbeslut  sällan  ändras.  Inte
heller  är  det särskilt  lätt  för  en
utomstående att avgöra om åtalsbeslutet
är  välgrundat.  Tjänstemännens  beslut
kan   prövas  av  Justitiekanslern  och
Justitieombudsmannen,     men     dessa
instanser synes sällan rikta kritik mot
enskilda  åklagare. Detta har från  tid
till  annan väckt kritik mot åklagarnas
sätt att agera. Särskilt har synpunkter
framförts   att   åklagarna   har    en
benägenhet att alltför lätt  lägga  ned
åtal. Enligt vår mening skulle det vara
av   värde   att  åtalsfrågan  prövades
utanför       åklagarväsendet.       En
överprövning skulle kunna göras  av  en
särskild åtalsnämnd sammansatt av någon
eller   några  domare  samt   nämndemän
utsedda          av          riksdagens
konstitutionsutskott med  beaktande  av
en bred parlamentarisk representation.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
närmare  utreda formerna för  en  sådan
åtalsnämnd som vi nu föreslagit.

17.        Jäv mot åklagare (punkt 20)

av Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson
(v) och Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 20 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    17.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju391  yrkande
1.

Ställningstagande

Domare och åklagare har olika roller  i
brottmålsförfarandet.        Åklagarens
grundläggande uppgift är - förutom  att
besluta   om   strafförelägganden   och
åtalsunderlåtelser - att  uppträda  som
part  i   målet  och att i förekommande
fall    företräda    målsäganden    vid
utförande av talan om enskilt  anspråk.
Domarens uppgift är att skipa rätt.
Samtidigt  som  åklagaren  är  part  i
målet skall objektiviteten iakttas. Den
rollkonflikt  som  detta   leder   till
innebär att frågan om vilka jävsgrunder
som   skall  gälla  för  åklagare   bör
regleras  särskilt. Nuvarande  ordning,
med  en reservationslös hänvisning till
jävsreglerna för domare, är enligt  vår
mening     inte     tillfredsställande.
Regeringen  bör  därför  tillsätta   en
utredning  med uppdrag att överväga  en
särskild reglering av jäv för åklagare.

18.        En europeisk
åklagarmyndighet (punkt 21)

av  Ingemar Vänerlöv (kd) och  Ragnwi
Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 21 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    18.   Därmed    bifaller
riksdagen  motion 2001/02:K426  yrkande
10.

Ställningstagande

De   medel  som  EU  förfogar  över  är
offentliga medel. Enligt vår mening  är
det  oacceptabelt att  bedrägerier  och
misskötsel av dessa medel kan förekomma
i  så  stor utsträckning som i dag.  En
europeisk     åklagarmyndighet     vars
behörighet är begränsad till att utreda
brott   mot   gemenskapens   ekonomiska
intressen bör därför inrättas.
Det  ankommer på regeringen att  verka
för   att  det  inom  EU  inrättas   en
europeisk  åklagarmyndighet  med  denna
uppgift.

19.        Domstolarnas ställning
(punkt 22)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 22 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    19.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju358  yrkande
1.

Ställningstagande

Rättsstatens kärna utgörs av  oberoende
och  oavhängiga domstolar. Den  dömande
makten  skall utövas under lagarna  och
präglas  av  opartiskhet, förutsebarhet
och  likabehandling. Genom  lagprövning
är  det också domstolarnas uppgift  att
pröva    förordningars    och    lagars
överensstämmelse  med  överordnad  lag.
Frågor  rörande  såväl  domstolar   som
domare   bör  därför  bedömas   utifrån
principer  om  dessas oavhängighet  och
särskilda  ställning i konstitutionellt
hänseende.  Domstolarna har  därmed  en
särställning    jämfört    med    andra
samhällsorgan.
Regeringens  benägenhet  att  behandla
domstolarna  som enbart en  länk  i  en
s.k.  rättskedja är mot denna  bakgrund
ytterst  olycklig. Domstolarna  har  en
väsentligt annan funktion att fylla  än
polisväsendet,   åklagarväsendet    och
kriminalvården.      De      ambitioner
regeringen  har vad gäller  långtgående
samverkan     mellan     rättsväsendets
myndigheter bör därför endast med  stor
försiktighet  omfatta samverkan  mellan
domstolar    och   andra   myndigheter.
Regeringens   rättskedjetänkande    får
därför  inte  drivas  för  långt,   och
domstolarnas särställning bör tydligare
markeras.   Detta  bör   riksdagen   ge
regeringen till känna.
Domstolarnas  särskilda  ställning   i
konstitutionellt  hänseende  bör   även
komma  till  uttryck i riksdagsarbetet.
Därför  är  domstolsfrågornas naturliga
hemvist   i   riksdagen   enligt    vår
uppfattning  i  konstitutionsutskottet,
snarare än i justitieutskottet.

20.        Domstolsverkets ställning
(punkt 23)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 23 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    20.   Därmed    bifaller
riksdagen       delvis       motionerna
2001/02:Ju266 yrkande 14, 2001/02:Ju330
yrkande  5 och 2001/02:Ju358 yrkande  2
och avslår motion 2001/02:Ju237 yrkande
36.

Ställningstagande

Vi     anser     att    den    centrala
domstolsorganisationen     inte     bör
utformas  på ett sätt som riskerar  ett
oberoende     domstolsväsende.      Den
nuvarande konstruktionen ger regeringen
ett    alltför    starkt    grepp    om
domstolsorganisationen.    Det    finns
därför  skäl  att  överväga  en   annan
ordning.    Med    ett    självständigt
serviceorgan  skulle också domstolarnas
självständighet  kunna  garanteras.   I
sammanhanget vill vi som ett alternativ
peka  på  det  danska systemet  med  en
myndighet  som  ligger under  riksdagen
och vars verksamhet regleras i lag.
Vi  anser  att  regeringen  bör  få  i
uppdrag    att   utreda    frågan    om
Domstolsverkets ställning och  funktion
i  förhållande till domstolarna med det
danska systemet som förebild.
Detta  innebär  att  vi  ställer   oss
bakom motionerna Ju266, Ju330 och Ju358
i  nu  berörda delar. I fråga om motion
Ju237  i nu behandlad del har vi  samma
uppfattning som majoriteten.

21.        Domstolsverkets ställning
(punkt 23)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 23 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    21.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju237  yrkande
36  och avslår motionerna 2001/02:Ju266
yrkande 14, 2001/02:Ju330 yrkande 5 och
2001/02:Ju358 yrkande 2.

Ställningstagande

Om  Domstolsverket ges en alltför stark
ställning kan det innebära ett hot  mot
domstolarnas    självständighet.     En
tänkbar möjlighet att komma till  rätta
med  detta  problem vore att  lägga  ut
verkets   uppgifter   på   domstolarna.
Regeringen bör få i uppdrag att  utreda
en nedläggning av Domstolsverket och en
decentralisering av dess verksamhet.
Detta  innebär  att  jag  ställer  mig
bakom  motion Ju237 i nu berörd del.  I
fråga  om  motionerna Ju266, Ju330  och
Ju358  i  här behandlade delar har  jag
samma uppfattning som majoriteten.

22.        Lokal förankring (punkt 24)

av   Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind (kd), Gunnel Wallin (c) och
Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 24 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    22.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju237  yrkande
34.

Ställningstagande

Vi anser att medborgarperspektivet inte
fått ett tillräckligt stort utrymme i
regeringens överväganden. Här står
medborgarnas krav på tillgänglighet i
förgrunden. Detta innebär i praktiken
att alla måste ha någorlunda nära
till en tingsrätt. Med en sådan
ordning åstadkommer man också en
lokal förankring i den dömande
verksamheten. Detta bör regeringen
beakta i det fortsatta re-
formarbetet.

23.        Geografisk samordning
(punkt 25)

av   Gunnel  Wallin  (c)  och   Johan
Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 25 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    23.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju450  yrkande
13.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det nödvändigt med
en    samordning   av   tingsrätternas,
åklagarmyndigheternas   och    polisens
geografiska  ansvarsområden.  Genom  en
sådan  samordning skulle effektiviteten
i  hela  rättskedjan kunna öka,  vilket
skulle    leda    till    ett    bättre
resursutnyttjande.
Det  får ankomma på regeringen att  ge
de   direktiv   som  behövs   för   att
myndigheterna  bättre  skall   samordna
sina verksamheter.

24.        Organisatorisk lösning
(punkt 26)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 26 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    24.   Därmed    bifaller
riksdagen      motion     2001/02:Ju358
yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör domstolar, där så
krävs  för att uppfylla de övergripande
målen    med    domstolsorganisationen,
organiseras    i    en   nätverksmodell
bestående  av en samordnande  tingsrätt
som samarbetar med andra tingsrätter  i
en  domkrets.  Endast  den  samordnande
tingsrätten  skulle utgöra självständig
myndighet. Det skulle åvila chefen  för
den  samordnande  domstolen  att  fatta
beslut  av  administrativ  karaktär.  I
domstolsledningen  skulle   ingå   även
övriga domstolars lagmän i ett styrande
lagmanskollegium.
Denna  organisationsform  kräver   att
regeringen tar fram ett förslag om dels
principerna  för vilket  lagligt  skydd
enskilda   domstolar   skall   ha   för
framtida  förändringar, dels hur  dessa
domkretsar skall ledas. Det får ankomma
på   regeringen   att  återkomma   till
riksdagen med ett sådant förslag.

25.        Fortsatt renodling
(punkt 27)

av   Alice  Åström  (v)  och   Yvonne
Oscarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 27 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    25.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju246  yrkande
1.

Ställningstagande

Domstolarna  skall syssla  med  dömande
verksamhet.  Det  renodlingsarbete  som
skett  på detta område genom att  lyfta
ärendetyper som fastighetsregistret och
liknande  från domstolarna är positivt.
På  detta sätt kan domstolarna  använda
sina  resurser till det  som  är  deras
huvuduppgift.
Enligt  vår mening är det viktigt  att
arbetet  med  att renodla  domstolarnas
verksamhet fortsätter. Det får  ankomma
på   regeringen   att   utreda   sådana
ytterligare möjligheter till  renodling
som kan vara möjliga att genomföra.

26.        Domkretsindelningen
(punkt 28)

av   Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind (kd) och Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 28 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    26.   Därmed    bifaller
riksdagen       delvis       motionerna
2001/02:Ju237    yrkande     35     och
2001/02:Ju330 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi    anser   att   förändringarna    i
domstolsorganisationen bör ha  en  bred
politisk  förankring.  Det  är   därför
lämpligt   att   dessa   beslutas    av
riksdagen, som där-igenom ges en direkt
möjlighet  att  påverka  reformarbetet.
Domkretsindelningen bör därför regleras
i  lag.  En sådan ordning skulle  också
ligga  mer i linje med regeringsformens
krav     på    att    huvuddragen     i
domstolsorganisationen  skall  anges  i
lag  och de krav som Europakonventionen
ställer  på  att domstolar  skall  vara
upprättade enligt lag. Över huvud taget
skulle  en lagreglering bidra till  ett
ökat skydd för de enskilda domstolarnas
självständighet.
Regeringen  bör  ges  i  uppdrag   att
eterkomma   till  riksdagen   med   ett
lagförslag i enlighet med det  anförda.
I  avvaktan  på att ett sådant  förslag
presenteras bör regeringen  avstå  från
ytterligare             organisatoriska
förändringar                         av
tingsrättsorganisationen.

27.        Allmänna domstolar och
förvaltningsdomstolar (punkt 30)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 30 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    27.   Därmed    bifaller
riksdagen       delvis       motionerna
2001/02:Ju330     yrkande     1     och
2001/02:Ju358 yrkandena 7 och 8.

Ställningstagande

På    längre   sikt   bör    de    båda
domstolsslagen  läggas samman.  Som  vi
ser   det   skulle  en  sådan   ordning
medverka   till   att  domstolsväsendet
uppfattas  mer  enhetligt.  Även   från
personalsynpunkt  finns  det  skäl  att
överväga en sådan förändring.  Det  bör
ankomma  på  regeringen att beakta  det
anförda  inom  ramen för det  fortsatta
reformarbetet.

28.        Avskaffande av
specialdomstolarna och hyresnämnderna
(punkt 31)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe
Johnsson (m) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 31 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    28.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2001/02:Ju358
yrkandena  9  och 10 samt 2001/02:Bo318
yrkande 8.

Ställningstagande

Vi   står  fast  vid  det  principiella
synsätt  i  fråga om specialdomstolarna
som  utskottet  gav uttryck  för  under
riksmötet    1993/94,   nämligen    att
specialdomstolarna i möjligaste mån bör
avskaffas.  Enligt vår uppfattning  bör
deras  uppgifter övertas av de allmänna
domstolarna. Vid en sådan överföring är
det  givetvis av stor vikt att man  tar
till  vara den kompetens som utvecklats
vid specialdomstolarna.
Enligt    vår    mening    bör    även
hyresnämnderna   avskaffas   och    den
verksamhet som bedrivs där i dag  föras
över  till  allmän  domstol.  En  sådan
ordning  skulle bättre kunna  garantera
en  objektiv  bedömning  i  ärenden  om
t.ex.   hyressättningar   än   vad   en
partssammansatt  hyresnämnd  kan  göra.
Den  enskildes skydd mot t.ex. oskäliga
hyreshöjningar skulle enligt vår mening
på detta sätt kunna stärkas.
Regeringen   bör  få  i  uppdrag   att
återkomma till riksdagen med förslag om
hur  de  återstående specialdomstolarna
liksom   hyresnämnderna   skall   kunna
avvecklas och deras uppgifter överföras
till de allmänna domstolarna.

29.        Utnämning av domare
(punkt 32)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 32 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    29.   Därmed    bifaller
riksdagen       delvis       motionerna
2001/02:Ju358 yrkandena 3  och  4  samt
2001/02:Ju450 yrkande 18.

Ställningstagande

Medborgarnas       förtroende       för
domstolsväsendet och rättstillämpningen
förutsätter  att  utnämningsförfarandet
präglas av större insyn vid utnämningar
av  de  högre  domarna. Utnämningen  av
domare bör enligt vår mening präglas av
så  stor  öppenhet som möjligt och  det
s.k. kallelseförfarandet måste därför i
allt väsentligt anses ha spelat ut  sin
roll.  Vi  kan därför ställa oss  bakom
det  kommittéförslag som nu finns, dock
att regeringen alltjämt bör ha kvar det
slutgiltiga         ansvaret          i
utnämningsprocessen. Någon utfrågning i
justitieutskottet   bör   därför   inte
införas.
Det får ankomma på regeringen att
snarast återkomma till riksdagen med
ett förslag till ändring i enlighet
med vad vi nu anfört.
30.        Domar- och chefsrollen
(punkt 33)
av   Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind  (kd)  och  Johan   Pehrson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 33 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    30.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju364.

Ställningstagande

De  domare som också är chefer  har  en
viktig   roll   att  fylla   både   för
medborgarna  och för de anställda  inom
domstolarna.   Ledarskapsfrågorna   har
fått en alltmer framträdande roll också
inom domstolsväsendet.
Efter   den   långa   utbildning   och
karriärväg en domare måste gå  för  att
få  en  ordinarie domartjänst är  denne
kvalificerad   för   sitt    domarvärv.
Däremot finns det inte något som  säger
att  domaren blir en bra chef. Vi anser
därför att man t.ex. inom en och  samma
tjänst  tydligt skulle kunna  dela  upp
ledarskapsfrågan  och domarrollen.  Det
får  ankomma  på  regeringen  att  låta
utreda  frågan om en sådan organisation
skulle vara möjlig att införa.

31.        Frigivningsförberedelser
(punkt 36)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 36 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    31.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju449  yrkande
8  och avslår motionerna 2001/02:Ju279,
2001/02:Ju311  yrkandena  11  och   12,
2001/02:Ju424     yrkande     5     och
2001/02:So375 yrkande 4.

Ställningstagande

Från  och  med den 1 oktober i  år  har
intagna  på  kriminalvårdsanstalt   med
straff  om  lägst två år möjlighet  att
ansöka  om  att få avtjäna  en  del  av
strafftiden   utanför   anstalt   genom
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll, s.k. fotboja. Vi motsatte oss
detta  när riksdagen fattade  beslut  i
frågan.
När   bestämmelserna  för   villkorlig
frigivning        ändrades         från
halvtidsfrigivning                 till
tvåtredjedelsfrigivning   var    syftet
bl.a.     att    stärka    domstolarnas
auktoritet  och  skapa  ett   tydligare
påföljdssystem som på ett  bättre  sätt
speglar  medborgarnas rättsuppfattning.
Den   ovan  beskrivna  ordningen  leder
snarare    till    att   straffsatserna
urholkas   på  ett  sätt  som  riskerar
trovärdigheten för straffsy-stemet  och
de  av  domstolen utdömda  påföljderna.
Möjligheten  att  avtjäna  en  del   av
straffet med fotboja bör därför  enligt
vår  uppfattning kunna  komma  i  fråga
först    under    strafftidens    sista
tredjedel,  dvs. under  den  delen  där
villkorlig frigivning kan bli aktuell.
Regeringen bör ta initiativ  till  och
återkomma  till riksdagen  med  förslag
till lagstiftning i enlighet med vad vi
nu anfört.
Det    anförda    innebär    att    vi
tillstyrker motion Ju449 i  denna  del.
Motionerna  Ju279,  Ju311,  Ju424   och
So375   i   berörda  delar   bör   inte
föranleda någon åtgärd.

32.        Frigivningsförberedelser
(punkt 36)

av   Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind (kd), Gunnel Wallin (c) och
Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 36 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    32.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2001/02:Ju311
yrkandena   11  och  12,  2001/02:Ju424
yrkande  5 och 2001/02:So375 yrkande  4
samt  avslår  motionerna  2001/02:Ju279
och 2001/02:Ju449 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi   anser  att  den  nyligen   inledda
försöksverksamheten med  intensifierade
och          mer          strukturerade
frigivningsförberedelser är ett steg  i
rätt riktning. De faktiska åtgärder som
vidtas  för  att förbereda  de  intagna
inför  frigivningen  är  dock  alltjämt
otillräckliga.              Ytterligare
ansträngningar    måste    göras    och
samarbetet mellan kriminalvården å  ena
sidan        och        socialtjänsten,
arbetsmarknadsmyndigheterna samt hälso-
och  sjukvården  å  andra  sidan  måste
fördjupas  och göras än mer omfattande.
Det  bör också övervägas om det går att
inrätta en särskild form av boende  med
stöd för nyligen frigivna personer. För
att  underlätta  frigivningen  för  den
intagne  bör vidare de påverkansprogram
som  påbörjats på anstalt få  fortsätta
efter frigivningen. I detta syfte måste
den  intagne  också ges  möjlighet  att
efter     frigivningen     upprätthålla
kontakten  med  sin kontaktperson  till
dess  att han har funnit sig till rätta
i sin nya miljö.
Möjligheten  för intagna som  avtjänar
fängelsestraff  om  lägst  två  år  att
avtjäna   den  sista  tiden  före   den
villkorliga     frigivningen      genom
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll    är   positiv.   Vi    anser
emellertid att även andra former  måste
prövas    i    syfte   att   underlätta
utslussningen ur anstalt, särskilt  för
de  långtidsdömda. Bland annat bör  det
införas ett särskilt utslussningsboende
där  de  intagna  kan vistas  under  de
sista  månaderna av sin verkställighet.
En  sådan ordning skulle medverka  till
att  successivt återanpassa de  intagna
till ett liv i frihet.
Regeringen   bör  få  i  uppdrag   att
återkomma till riksdagen med förslag  i
enlighet med vad vi nu anfört.
Det  sagda  innebär att vi tillstyrker
motionerna  Ju311, Ju424  och  So375  i
dessa  delar.  När  det  gäller  motion
Ju279  och  motion Ju449 i aktuell  del
har    vi    samma   uppfattning    som
majoriteten.

33.        Situationen för häktade,
m.m. (punkt 37)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd),   Jeppe  Johnsson  (m),  Gunnel
Wallin (c) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 37 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    33.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2001/02:Ju329
yrkande 11 och 2001/02:Ju424 yrkande 16
samt  avslår  motionerna  2001/02:Ju321
yrkande     3,    2001/02:Ju348     och
2001/02:Ju442.

Ställningstagande

Vi  anser att strävan alltid måste vara
att  göra tiden på häkte i avvaktan  på
anstaltsplacering så kort som  möjligt.
Väntetiden bör enligt vår mening aldrig
få  överstiga sju dagar. Tyvärr tvingas
häktade med verkställbar dom ofta vänta
längre på häkte innan de placeras ut på
anstalt.  Detta  är enligt  vår  mening
helt  oacceptabelt. Trots de uttalanden
utskottet     tidigare    gjort     har
situationen   inte   förbättrats.    De
åtgärder     som    genomförts     inom
kriminalvården  har  inte  heller  haft
avsedd  verkan. Det är därför  påkallat
med ett ingripande från riksdagens sida
för att komma till rätta med problemen.
Regeringen bör snarast återkomma  till
riksdagen   med   besked    om    vilka
ytterligare  åtgärder regeringen  avser
att    vidta    för    att    nedbringa
väntetiderna i häkte.
Det    anförda    innebär    att    vi
tillstyrker motionerna Ju329 och  Ju424
i  dessa  delar. I fråga om  motionerna
Ju321  i  berörd del, Ju348  och  Ju442
delar vi majoritetens uppfattning.

34.        Barn till dömda (punkt 38)

av   Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind (kd), Gunnel Wallin (c) och
Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 38 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    34.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2001/02:Ju311
yrkande 4 och 2001/02:Ju450 yrkande  28
samt     bifaller     delvis     motion
2001/02:Ju340 yrkande 12.

Ställningstagande

Många intagna på fängelser är föräldrar
och  det  är viktigt att kontakten  med
barn  och  andra  anhöriga  inte  bryts
under  anstaltstiden.  Inte  minst  för
barnens  utveckling är det viktigt  att
kontakterna   upprätthålls   och    att
umgänget  kan  ske  under  så   normala
former  som möjligt. Ett väl fungerande
umgänge  kan  även vara  betydelsefullt
för   den   intagnes   möjlighet   till
rehabilitering.  Barns möjligheter  att
skapa   och   upprätthålla   ett   gott
förhållande   till  föräldrarna   under
anstaltsvistelsen     måste      därför
underlättas  på alla sätt.  Ett  led  i
detta   är   att  anskaffa  ytterligare
besökslägenheter   och   att    försöka
tillgodose      kvinnors      särskilda
rehabiliteringsbehov.   Härutöver   bör
särskilt uppmärksammas situationen  för
de kvinnor som vistas i anstalt och som
har barn.
Regeringen   bör  vidta   åtgärder   i
enlighet  med  vad vi  nu  anfört.  Det
anförda   innebär  att  vi  tillstyrker
motionerna  Ju311 och Ju450  i  berörda
delar  samt  delvis tillstyrker  motion
Ju340 i berörd del.

35.        Lekmannaövervakare
(punkt 39)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd),   Jeppe  Johnsson  (m),  Gunnel
Wallin (c) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 39 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    35.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju424  yrkande
13.

Ställningstagande

Lekmannaövervakare   har   en    viktig
uppgift  i samhället. Trots det  är  de
alltför  få för att fylla de behov  som
finns.    Några    av   orsakerna    är
ineffektiva administrativa  system  och
en alltför låg ersättning. Ersättningen
är  på  en nivå som är så låg  att  det
närmast  ger en signal om att uppdraget
inte  anses  vara  viktigt.  Trots   en
höjning i januari 2001 utgår ändå  bara
150  kr  som  arvode  och  250  kr  för
omkostnader.    Sistnämnda    del    är
skattefri.
Vi  anser  att  det  är  hög  tid  att
lekmannaövervakarnas insatser tas  till
vara   på  ett  bättre  sätt  och   att
statusen  på  uppgiften  höjs.   Vidare
anser vi att ersättningen bör ses  över
och höjas så att summan upplevs som  en
rimlig ersättning för uppdraget.
Det  får  ankomma  på  regeringen  att
vidta  åtgärder i enlighet med  vad  vi
anfört.  Det  sagda  innebär   att   vi
tillstyrker motion Ju424 i denna del.

36.        Kompetensutveckling
(punkt 40)

av   Ingemar  Vänerlöv  (kd),  Ragnwi
Marcelind (kd) och Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 40 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    36.   Därmed    bifaller
riksdagen    motionerna   2001/02:Ju311
yrkande  3  och 2001/02:Ju424 yrkandena
6-8   och  avslår  motion  2001/02:A317
yrkande 23.

Ställningstagande

Vi     anser     att    en    betydande
utbildningssatsning  måste   genomföras
för    att    höja   kompetensen    hos
kriminalvårdens  personal.   Detta   är
särskilt angeläget för den personal som
arbetar nära de intagna. Vidare  måste,
för  att  förbättra möjligheterna  till
rekrytering av främst yngre och för att
behålla    personal,   utbildningstiden
förlängas  och statusen på  vårdaryrket
höjas. Kriminalvården måste även  kunna
erbjuda utvecklingsmöjligheter  så  att
ambitionen  att  bli  kvar  inom  yrket
ökar.   Det   måste   också   vara   en
självklarhet    att    all     personal
fortlöpande erbjuds vidareutbildning.
Regeringen   bör  vidta   åtgärder   i
enlighet  med  vad vi  nu  anfört.  Det
sagda   innebär   att  vi   tillstyrker
motionerna  Ju311  och  Ju424  i  dessa
delar.  I fråga om motion A317 i berörd
del delar vi majoritetens uppfattning.

37.        Kriminalvårdens
resursutnyttjande (punkt 41)

av Gunnel Wallin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets förslag under
punkt 41 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    37.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju311  yrkande
2.

Ställningstagande

I  olika  sammanhang, inte minst  bland
kriminalvårdens egen personal, tas ofta
frågan  upp om kriminalvårdens resurser
utnyttjas    tillräckligt    effektivt.
Flertalet menar att så inte är  fallet.
Jag  anser att det skulle vara av stort
värde  att  göra  en effektstudie  inom
kriminalvården för att se hur mycket av
de  totala  resurserna  som  används  i
verksamheten  till vård och  behandling
m.m.  av de intagna och hur mycket  som
används  till  den inre organisationen.
Vidare  anser  jag att  kriminalvårdens
direktiv bör ses över och utvärderas  i
syfte   att   klarlägga  vad   som   är
effektivt inom verksamheten och vad som
inte är det.
Regeringen  bör  ges  i  uppdrag   att
vidta  åtgärder i enlighet med vad  jag
nu  anfört. Det sagda innebär  att  jag
tillstyrker motion Ju311 i denna del.

38.        Frivårdens resurser
(punkt 42)

av Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson
(v),   Kia  Andreasson  (mp),  Gunnel
Wallin (c) och Johan Pehrson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 42 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    38.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju340  yrkande
4.

Ställningstagande

Frivården  är en mycket viktig  del  av
kriminalvården    som     uppmärksammas
alldeles  för lite. Frivården  ansvarar
bl.a.   för  de  icke  frihetsberövande
påföljderna  och för insatser  för  dem
som  är  villkorligt frigivna. Dessutom
är frivården den viktigaste länken till
det  övriga  samhället när  det  gäller
förberedelser  inför  frigivningen  och
tiden efter frigivning från fängelse.
Under  de  senare åren har  flera  nya
icke     frihetsberövande     påföljder
införts,  och därmed har nya  och  fler
krav   ställts   på   frivården.    Den
ansträngda ekonomiska situationen  inom
kriminalvården har gjort  att  resurser
inte  tillförts frivården i samma  takt
som  nya uppgifter tillkommit. Det  har
inte  varit  möjligt  att  fördela   om
resurser  samtidigt som det  har  varit
nödvändigt med besparingar.
Härigenom uppstår en risk för  att  de
alternativa   påföljderna   inte    får
önskade  resultat och att  allmänhetens
och  domstolarnas förtroende för  dessa
påföljder    minskar.   Den    positiva
utvecklingen när det gäller  införandet
av   alternativa   påföljder   riskerar
därmed  att  brytas.  En  översyn   bör
därför   göras   av  vilka   ekonomiska
konsekvenser införandet av  alternativa
påföljder har haft och hur fördelningen
av  resurserna mellan anstaltsvård  och
frivård skall se ut.
Regeringen bör vidta åtgärder i
enlighet med vad vi nu anfört. Det
sagda innebär att vi tillstyrker
motion Ju340 i denna del.
39.        BRÅ:s organisation och
verksamhet (punkt 43)
av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 43 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    39.   Därmed    bifaller
riksdagen   motion  2001/02:Ju423   och
avslår motion 2001/02:Ju389 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi   anser  att  BRÅ:s  insatser  skall
koncentreras    till    några     klart
definierade kärnområden. BRÅ:s  främsta
uppgift  bör,  vid sidan  av  det  rent
statistiska  arbetet,  vara   att   som
stabsorgan      tillhandahålla      och
sammanställa   kunskap   om    aktuella
forskningsresultat vad gäller brott och
brottsförebyggande    arbete.     BRÅ:s
verksamhet  bör  härvid begränsas  till
att  besvara tre frågor: Vilken  effekt
kan    härledas   ur   varje    enskild
brottsförebyggande insats  eller  varje
enskilt  program  från det  offentligas
sida?   Är  insatsen  eller  programmet
kostnadseffektivt      jämfört      med
alternativa åtgärder, eller kan man  få
samma  resultat genom en  annan  åtgärd
till  en  lägre  kostnad?  Under  vilka
förhållanden  är  en  specifik   insats
effektiv  och  under vilka förhållanden
är den det inte? BRÅ skall däremot inte
dra  några politiska slutsatser av sina
rapporter eller värdera de resultat som
framkommit.
Genom  att förändra och renodla  BRÅ:s
roll  skulle  ett mer tvärvetenskapligt
angreppssätt    främjas    och     fler
akademiska discipliner inom forskningen
på  området mobiliseras. Vidare  skulle
den    opinionsbildande    verksamheten
skiljas   från   den   forskande    och
utvärderande. Detta skulle också  skapa
bättre   förutsättningar  till  kritisk
granskning  av  vilka effekter  fattade
beslut fått på brottsutvecklingen.
Det  finns  vidare skäl att utreda  om
inte behovet av en från regeringen  fri
forskning   bäst   uppnås   genom   att
förändra   formerna   för   hur    BRÅ-
finansierade     projekt     initieras.
Exempelvis skulle de rådgivande organen
kunna    omvandlas   till   ett   slags
beslutande  vetenskapliga  nämnder  där
forskningsprojekt  på  initiativ   från
forskarvärlden,  inte regeringen  eller
BRÅ självt, kan beviljas stöd.
Det   ankommer   på   regeringen   att
snarast se över BRÅ:s organisation  och
verksamhet och återkomma till riksdagen
med  förslag som tillgodoser vad vi  nu
anfört.
Detta  innebär  att  vi  ställer   oss
bakom  motion Ju423. I fråga om  motion
Ju389     delar     vi     majoritetens
uppfattning.

40.        BRÅ:s organisation och
verksamhet (punkt 43)

av  Ingemar Vänerlöv (kd) och  Ragnwi
Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 43 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    40.   Därmed    bifaller
riksdagen  delvis motion  2001/02:Ju389
yrkande    2    och    avslår    motion
2001/02:Ju423.

Ställningstagande

Vi  anser  att kompetensen i de  lokala
brottsförebyggande råden  måste  höjas.
För  att åstadkomma detta anser vi  att
kommunerna  måste få  mer  pengar  till
sitt förfogande. Det stöd som riksdagen
anslår  till brottsförebyggande  arbete
måste   i  högre  grad  än  som   skett
hittills  fördelas så  att  det  kommer
kommunerna      och      de      lokala
brottsförebyggande  råden   till   del.
Enligt  vår uppfattning är denna  fråga
av  sådan  vikt att det bör ankomma  på
riksdagen  och  inte på BRÅ  att  fatta
beslut     om    hur    medlen     till
brottsförebyggande     arbete     skall
fördelas.
Detta  innebär  att  vi  ställer   oss
bakom motion Ju389 i nu behandlad  del.
I   fråga  om  motion  Ju423  delar  vi
majoritetens uppfattning.

41.        Statistik (punkt 44)

av  Ingemar Vänerlöv (kd) och  Ragnwi
Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 44 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    41.   Därmed    bifaller
riksdagen  delvis motion  2001/02:Ju389
yrkande    3    och    avslår    motion
2001/02:Ju240.

Ställningstagande

BRÅ:s   projekt  att  tillsammans   med
polismyndigheten  i  ett  län  utveckla
rutiner   för   hur  statistiken   över
anmälda   brott   kan  produceras   och
presenteras  löpande och  på  en  lägre
nivå  än  vad som görs i dag är  enligt
vår uppfattning lovvärt. Denna satsning
måste   dock  följas  upp  med  utökade
resurser både för polisväsendet och för
det  lokala brottsförebyggande arbetet.
Risken finns annars att den kunskap som
projektet tagit fram inte kan tas  till
vara.
Det  ankommer på regeringen att beakta
vad    vi    nu   anfört   i   kommande
budgetarbete.
Detta  innebär  att  vi  ställer   oss
bakom motion Ju389 i nu behandlad  del.
I   fråga  om  motion  Ju240  delar  vi
majoritetens uppfattning.

42.        Åtgärder mot rasism och
nazism (punkt 45)

av  Ingemar Vänerlöv (kd) och  Ragnwi
Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 45 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    42.   Därmed    bifaller
riksdagen  delvis motion  2001/02:Ju389
yrkande    4    och    avslår    motion
2001/02:Ju376.

Ställningstagande

Nynazister  försöker att  etablera  sig
runt om i Sverige. För att hindra detta
krävs  förebyggande  insatser,  framför
allt   måste  kunskap  om  hur   sådana
organisationer  fungerar  och   arbetar
förmedlas till skolor m.fl.  Vi  ser  i
och för sig positivt på de informations-
och   utbildningssatsningar   som   BRÅ
hittills gjort. Det är dock viktigt att
även  ta  till vara de goda exempel  på
hur rasistiska och nazistiska brott kan
förebyggas  som  finns  i  det   lokala
brottsförebyggande arbetet ute i landet
samt att förmedla dessa till andra  som
arbetar  brottsförebyggande. Regeringen
bör   därför  ge  BRÅ  i  uppdrag   att
utvärdera  dessa  projekt  och   sprida
kunskapen  om  dem till kommunerna  och
andra lokala organ.
Detta  innebär  att  vi  ställer   oss
bakom motion Ju389 i nu behandlad  del.
I   fråga  om  motion  Ju376  delar  vi
majoritetens uppfattning.

43.        Utmätning i en intagens
arbetsersättning avseende skuld till
brottsofferfonden (punkt 47)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 47 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    43.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju317.

Ställningstagande

För     att    ytterligare    förstärka
brottsofferfonden anser vi att förbudet
mot    utmätning   av    en    intagens
arbetsersättning i 45 §  KvaL  bör  tas
bort.   Enligt   vår   mening   strider
majoritetens   uppfattning   mot    den
allmänna rättskänslan genom att de  som
döms  till  fängelse - i realiteten  de
grövre  brottslingarna -  på  grund  av
utmätningsförbudet kan komma att slippa
att       betala      avgift       till
brottsofferfonden.    Regeringen    bör
snarast  återkomma till  riksdagen  med
ett  förslag som tillgodoser vad vi  nu
anfört.

44.        Rådgivningsavgiften
(punkt 51)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 51 borde ha följande lydelse:
Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
reservation    44.   Därmed    bifaller
riksdagen motion 2001/02:Ju314.

Ställningstagande

Det är viktigt att ingen förhindras att
söka  juridisk rådgivning av ekonomiska
skäl.    Därför   bör   avgiften    för
rådgivning  helt kunna  efterges  eller
sättas ned i större utsträckning än vad
som  är  möjligt i dag.  Vi  anser  att
avgiften helt skall kunna efterges  vid
en  inkomst upp till 75 000 kr och  att
den skall kunna sättas ned till hälften
vid  inkomster  upp till  120  000  kr.
Dessutom  bör  erlagd rådgivningsavgift
alltid    kunna   få   avräknas    från
rättshjälpsavgiften. Det får ankomma på
regeringen att återkomma till riksdagen
med  de  lagförslag som krävs  för  att
genomföra vad vi nu anfört.

Särskilda yttranden

1. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (punkt 1)
av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Anders  G
Högmark  (m),  Maud  Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).
Det      övergripande     målet     för
rättsväsendet       är       människors
rättssäkerhet  och  rättstrygghet.  Det
råder  allmän enighet härom  liksom  om
att  målet för kriminalpolitiken är att
minska    brottsligheten    och     öka
människors  trygghet. Målet kan  uppnås
bara om rättsväsendet kan fullgöra sina
uppgifter  och tillgodose  medborgarnas
berättigade  krav på rättstrygghet  och
rättssäkerhet.
Människors    tilltro     till     att
statsmakterna  förmår upprätthålla  lag
och  ordning har emellertid  successivt
försvagats  i takt med att medborgarnas
behov     av     rättstrygghet      och
rättssäkerhet  får stå tillbaka  därför
att de rättsvårdande myndigheterna inte
längre   klarar   att   fullgöra   sina
uppgifter  på ett godtagbart  sätt.  En
bidragande  orsak  till  den   negativa
utvecklingen är myndigheternas uppdämda
behov      av     personalförstärkning,
kompetensutveckling                 och
vidareutbildning.
För   att   bryta  den   här   antydda
utvecklingen    krävs     det     stora
resurstillskott   som   möjliggör    en
intensifierad       satsning       från
rättsväsendets  myndigheter,   där   en
satsning  på polisen framstår som  mest
angelägen.   Vi  föreslog  därför   att
rättsväsendet  skulle tillföras  3  791
miljoner  kronor mer under den kommande
treårsperioden  än  vad  riksdagen   nu
beslutat   om.  Härav  skulle   2   200
miljoner  kronor ha kommit polisen till
del.
Enligt  vår mening är rättsväsendet  i
stort        behov       av        både
personalförstärkning                och
kvalitetshöjande åtgärder inom de olika
myndigheternas      verksamhetsområden.
Vidare    behöver   kraven   på    gott
ledarskap,  effektivt resursutnyttjande
och  resultatuppföljning skärpas.  Vårt
förslag  innebär  därför  en  kraftfull
satsning     på     modern      teknik,
kompetensutveckling                 och
vidareutbildning  inom   rättsväsendets
myndigheter samtidigt som det  uppdämda
behovet    av    personalförstärkningar
tillgodoses.  Detta  medför  bl.a.  att
polisen  kan öka rekryteringen både  av
polismän   och   av   civil   personal.
Samtidigt    kan    polisen    utveckla
närpolisverksamheten   och   tillgodose
behoven  både i storstadslänen  och  på
landsbygden.  Förändringsarbetet   inom
domstolsväsendet   kan   fortgå    utan
samtidiga besparingskrav, och det  blir
möjligt  att  öka antalet platser  inom
kriminalvården samtidigt som innehållet
i     programverksamheten    förstärks,
farlighetsbedömningar             inför
permissioner kan prioriteras  och  fler
anstalter      görs      narkotikafria.
Brottsoffermyndigheten får också reella
möjligheter att leva upp till såväl  de
krav  på  snabbhet  i ärendehanteringen
som  ställs  som  kravet  på  noggranna
utredningar  i syfte att  se  till  att
gärningsmannen - i första hand   -  får
betala den skada han vållat.
Sammantaget  föreslog vi i  utskottets
yttrande      till      finansutskottet
(2001/02:JuU1y)  att  utgiftsramen  för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle
tillföras 1 238 miljoner kronor mer  än
vad  riksdagen  nu beslutat  om.  Detta
hade     gett    utrymme     för     de
anslagsökningar  vi  i   detta   ärende
föreslagit i motion Ju445.

2. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (punkt 1)

av  Ingemar  Vänerlöv (kd)  och  Ragnwi
Marcelind (kd).
En      fungerande     rättsstat     är
grundförutsättningen   för   ett   gott
samhälle  där  de demokratiska  värdena
och    värderingarna   överförs    från
generation  till  generation  och   där
gemenskapen bygger på respekt för varje
människas  unika  värde.  Att  överföra
dessa  grundläggande  värderingar   kan
vara  ett mödosamt arbete som till stor
del utförs inom familjen. Föräldrar och
andra   vuxna   som  har   ansvar   för
barnuppfostran måste därför  stöttas  i
sin uppgift.
Nedskärningarna   inom   rättsväsendet
har  nu  gått  så långt att  frågan  är
berättigad   om  rättsväsendet   förmår
fylla  sin  uppgift. Enligt vår  mening
måste  rättsväsendet emellertid  ha  så
stora resurser till sitt förfogande att
det    är    möjligt   att    garantera
medborgarna säkerhet och trygghet,  med
andra  ord ett fungerande rättsväsende.
Mot  den  bakgrunden  föreslog  vi  att
rättsväsendet  skulle tillföras  3  000
miljoner  kronor mer under den kommande
treårsperioden  än  vad  riksdagen   nu
beslutat om.
Vårt   förslag  innebär  en  nödvändig
satsning på civilanställd personal inom
polisen.    Härigenom    frigörs     de
polisresurser som behövs för  att  inte
bara    bekämpa    den    allvarligaste
brottsligheten.   Polisen   får   också
möjlighet     att    ta     itu     med
vardagsbrottsligheten,              och
närpolisverksamheten   kan   utvecklas.
Också åklagarväsendet får ett tillskott
på 50 åklagare  som gör det möjligt att
satsa  på  specialåklagare för ekobrott
och     miljöbrott    och     särskilda
ungdomsrotlar    kan    införas.    Ett
rättssamhälle     kräver     fungerande
domstolar.  Medborgarper-spektivet  med
tyngdpunkt på tillgänglighet och  lokal
förankring är viktiga aspekter även  om
en  organisation som tillgodoser  dessa
krav  kostar något mer. I vårt  förslag
ryms  sådana kostnader. Detsamma gäller
kriminalvården  där vi  avsätter  medel
för    bl.a.    en    förbättring    av
programverksamheten,     en      skärpt
narkotikakontroll      och       bättre
frigivningsförberedelser. Slutligen får
Brottsoffermyndigheten en  förstärkning
som  gör det möjligt att leva upp  till
målen   för   verksamheten,   och    en
kraftfull  satsning kan  göras  på  det
brottsförebyggande  arbetet   där   det
centrala   inslaget  är  en   förändrad
brottsförebyggande strategi i syfte att
systematiskt, långsiktigt och med  stor
tydlighet          arbeta           med
informationsinsatser      för       att
medvetandegöra föräldrar och andra  som
har     tillsyn    över     barn     om
värdeöverföringens betydelse.
Sammantaget  föreslog vi i  utskottets
yttrande      till      finansutskottet
(2001/02:JuU1y)  att  utgiftsramen  för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle
tillföras 1 000 miljoner kronor mer  än
vad  riksdagen  nu beslutat  om.  Detta
hade     gett    utrymme     för     de
anslagsökningar  vi  i   detta   ärende
föreslagit i motion Ju368.

3. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (punkt 1)

av Gunnel Wallin (c).
I  ett  demokratiskt  samhälle  är  det
avgörande   att   människorna    känner
tilltro  till  och har  förtroende  för
rättsväsendet.   En    av    samhällets
hörnstenar  är att garantera  människor
säkerhet  och trygghet. Rättssäkerheten
är  helt  enkelt  en väsentlig  del  av
människors livskvalitet. Samhället  får
aldrig acceptera en utveckling där  den
enskildes       rättssäkerhet       och
rättstrygghet   sätts   på   spel.   En
grundläggande  förutsättning   är   att
rättsväsendets  myndigheter  finns   på
rimligt avstånd i hela landet.
Mot  den  bakgrunden föreslog jag  att
rättsväsendet  skulle tillföras  1  240
miljoner  kronor mer under den kommande
treårsperioden  än  vad  riksdagen   nu
beslutat om.
Mitt  förslag  innebär  att  det  blir
möjligt  att förstärka polisen  både  i
storstäderna och på landsbygden och att
genomföra  en  satsning på  närpolisen.
Polisen   kan  öka  sin  civilanställda
personal,   och  ledarskapsutbildningen
inom  polisen kan förbättras. Förslaget
innebär  vidare att kriminalvården  får
en   förstärkning  som  möjliggör  fler
anstaltsplatser    och    ett    bättre
vårdinnehåll med utökad behandling inte
minst   mot  missbruk.  Slutligen   får
Brottsoffermyndigheten  ett  nödvändigt
tillskott  för  att  kunna   satsa   på
information  om hur brott påverkar  den
drabbades liv.
Sammantaget föreslog jag i  utskottets
yttrande      till      finansutskottet
(2001/02:JuU1y)  att  utgiftsramen  för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle
tillföras  320 miljoner kronor  mer  än
vad  riksdagen  nu beslutat  om.  Detta
hade     gett    utrymme     för     de
anslagsökningar  jag  i  detta   ärende
föreslagit i motion Ju444.

4. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (punkt 1)

av Johan Pehrson (fp).
Samhället skall skydda medborgarna  mot
brott   och  myndighetsövergrepp.   För
polis, myndigheter och domstolar  måste
de  enskildas rättssäkerhet  och  allas
likhet  inför lagen vara en ledstjärna.
Få   ting   är   så  fundamentala   för
civilisationen   som   en    fungerande
rättsstat.
Det  är därför en källa till stor  oro
att   vi  misslyckats  med  att  stävja
brottsligheten.
Mot  den  bakgrunden föreslog jag  att
rättsväsendet  skulle tillföras  1  258
miljoner  kronor mer under den kommande
treårsperioden  än  vad  riksdagen   nu
beslutat om.
Mitt     förslag     möjliggör      en
förstärkning     av     polis-      och
åklagarorganisationerna.  Arbetet   med
att  förebygga och förhindra brott  får
en behövlig förstärkning genom bl.a. en
utbyggd  närpolisverksamhet med  starka
brottsförebyggande   inslag.   Detsamma
gäller       domstolsväsendet       där
nedläggningen  av de små  tingsrätterna
riskerar    domstolsväsendets    lokala
förankring.     Brottsoffermyndighetens
skadelindrande       insatser       kan
prioriteras, och rättshjälpen förstärks
så  att  fler medborgare får  möjlighet
att tillvarata sin rätt.
Sammantaget föreslog jag i  utskottets
yttrande      till      finansutskottet
(2001/02:JuU1y)  att  utgiftsramen  för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle
tillföras  486 miljoner kronor  mer  än
vad  riksdagen  nu beslutat  om.  Detta
hade     gett    utrymme     för     de
anslagsökningar  jag  i  detta   ärende
föreslagit  i  motionerna   Ju450   och
Fi294.

5. Resursfördelningen mellan
myndigheterna (punkt 3)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd),  Jeppe Johnsson (m)  och  Johan
Pehrson (fp).
Enligt  vår  mening visar flera  av  de
motionsyrkanden   som   utskottet    nu
behandlar på den brist på resurser  som
polisen lider av. Vi har i våra förslag
till     budget    för    rättsväsendet
föreslagit   betydande   höjningar   av
polisorganisationens anslag.  Med  våra
budgetalternativ hade det varit möjligt
att  förstärka polisen i  hela  landet,
bl.a.  genom att anställa fler poliser.
Härigenom  hade motionärernas  önskemål
om  mer  resurser till olika län kunnat
tillgodoses.

6. Resursfördelningen mellan
myndigheterna (punkt 3)

av Gunnel Wallin (c).
Jag   anser  att  det  sätt  på  vilket
resursfördelningen  mellan  länen  sker
måste  bli  mer flexibelt så att  bl.a.
glesbygderna med de särskilda behov som
finns i dessa områden kan tillgodoses i
högre  grad. Eftersom arbete pågår  för
att   utveckla  det  analysarbete   som
föregår  resursfördelningen avstår  jag
dock från att reservera mig till förmån
för motion Ju365 i denna del. Jag avser
däremot   att   noggrant   följa    hur
resursfördelningen     mellan     olika
myndigheter  sker  framöver  och,   vid
behov, återkomma i frågan.

7. Prioritering av olika slag av
brottslighet, m.m. (punkt 4)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Jeppe
Johnsson (m) och Johan Pehrson (fp).
Vi  anser självklart att polisen  måste
aktivt bekämpa alla typer av brott.  Vi
ställer  oss därför bakom motionärernas
önskemål om att såväl utrycknings-  som
utredningsverksamheten måste förbättras
på  ett flertal områden. Vi har i  vårt
förslag  till  budget för rättsväsendet
föreslagit  en  betydande  höjning   av
polisorganisationens anslag.  Med  vårt
budgetalternativ hade det varit möjligt
att  förstärka  polisens  verksamhet  i
dessa avseenden.

8. Polisförsörjningen i allmänhet
(punkt 9)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).
Polisbristen i landet är nu stor. Detta
beror  bl.a.  på att regeringen  beslöt
att  stoppa intaget till Polishögskolan
hösten  år  1995. Vi anser  därför  att
åtgärder  måste  vidtas  för  att   öka
antalet     poliser,    bl.a.     måste
antagningen     till    landets     tre
polisutbildningar utökas. Vidare  måste
ytterligare    en    utbildningsinstans
öppnas för att undvika en alltför  stor
belastning         på         nuvarande
utbildningsorter.  Detta  kräver  vissa
investeringar. Om vårt budgetalternativ
hade     bifallits     skulle     dessa
investeringar ha varit möjliga.

9. Polisförsörjningen i allmänhet
(punkt 9)

av  Ingemar Vänerlöv (kd) och  Ragnwi
Marcelind (kd).
Vi  anser  att det behövs krafttag  för
att komma till rätta med polisbristen i
Sverige,  bl.a. måste utbildningstakten
av poliser öka. Detta bör inte i första
hand    ske   genom   att   ytterligare
polisutbildningar  inrättas,   eftersom
det skulle innebära stora kostnader och
är  en  kortsiktig politik mot bakgrund
av  att  utbildningsbehovet kan  tänkas
minska igen om några år. I stället  bör
antagningen     till    landets     tre
polisutbildningar  utökas.  Härvid  kan
delar av utbildningen förläggas till de
outnyttjade   platser  som   finns   på
högskolor  i Stockholms närområde.  För
att      utöka     antagningen     till
polisutbildningen  krävs   dock   extra
resurser. Om vårt budgetalternativ hade
bifallits   skulle   detta   ha   varit
möjligt.

10. Miljöbrottsutredningar

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd),  Jeppe Johnsson (m) och  Gunnel
Wallin (c).
Utskottsmajoriteten har  pekat  på  det
angelägna  i  att utredningskapaciteten
förstärks  såvitt avser anmälningar  om
miljöbrott. Detta kan vi i och för  sig
instämma  i,  dock  att  förstärkningar
krävs även på en rad andra områden. Att
här  lyfta fram endast en brottstyp ger
enligt vår mening därför en missvisande
bild. Med de budgetalternativ som  våra
partier   lagt   fram  avseende   såväl
polisen som åklagarorganisationen  hade
det  varit  möjligt att  förbättra  och
effektivisera
brottsutredningsverksamheten påtagligt.

11. Ekobrottsmyndigheten

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m).
Ekobrottsmyndigheten  har  enligt   vår
mening  inte visat sig vara så effektiv
som  man hade kunnat förvänta sig.  Det
är  därför angeläget att organisationen
utreds  och analyseras på det sätt  som
nu    sker.    Detta    gäller    såväl
organisatoriska frågor som myndighetens
resursutnyttjande.  Vi  kommer  att  få
anledning att återkomma till  frågan  i
samband med behandlingen av regeringens
skrivelse    Lägesrapport    om     den
ekonomiska     brottsligheten     (skr.
2001/02:40).

12. Nämndemän (punkt 35)

av  Fredrik  Reinfeldt  (m),  Ingemar
Vänerlöv (kd), Anders G Högmark  (m),
Maud  Ekendahl (m), Ragnwi  Marcelind
(kd),   Jeppe  Johnsson  (m),  Gunnel
Wallin (c) och Johan Pehrson (fp).
Nämndemännen fyller en viktig  funktion
i   våra   domstolar.  Det  är   därför
angeläget att försöka åstadkomma en för
befolkningen      mer     representativ
nämndemannakår än vad som är  fallet  i
dag.   För  detta  krävs  förändringar,
något  som  vi under lång  tid  hävdat.
Särskilt  har vi pekat på att  det  kan
diskuteras  om  reglerna om  ersättning
för förlorad arbetsförtjänst medför att
yrkesverksamma personer avstår från att
åta  sig  uppdrag  som  nämndemän.  Mot
denna   bakgrund  stod  vi  bakom   ett
tillkännagivande  till  regeringen  vid
budgetbehandlingen      1998      (bet.
1998/99:JuU1) om att regeringen  skulle
göra en samlad översyn av nämndemäns  -
och   också   jurymäns   -   ekonomiska
villkor.   Tillkännagivandet   röstades
emellertid   ned  vid  behandlingen   i
kammaren.

13. Frigivningsförberedelser (punkt 36)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).
Den  1 oktober i år inleddes en treårig
försöksverksamhet  inom  kriminalvården
som   innebär  att  den  som   avtjänar
fängelsestraff om lägst två år kan  ges
möjlighet  att avtjäna den sista  tiden
före den villkorliga frigivningen genom
intensivövervakning   med   elektronisk
kontroll.
Om   den   som  åtnjuter  nyss  nämnda
möjlighet  till utslussning bryter  mot
bestämmelserna  som satts  upp  därför,
medför      detta      normalt      att
verkställigheten    utanför     anstalt
upphävs.   Sådan  misskötsamhet   leder
emellertid   inte   automatiskt    till
tidstillägg på strafftiden. Den hindrar
inte heller att villkorlig frigivning i
de allra flesta fall sker efter det att
två  tredjedelar av straffet avtjänats.
Detta  är  inte bra. Enligt vår  mening
skall  misskötsamhet  från  den  dömdes
sida, oavsett om det sker under tid som
han eller hon är intagen i anstalt,  om
det  sker under permission, utslussning
eller   villkorlig  frigivning,  alltid
leda  till  väl avvägda och förutsebara
sanktioner.

14. Situationen för häktade, m.m.
(punkt 37)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).
Den  nuvarande situationen  på  landets
häkten   är  inte  acceptabel.  Antalet
dömda  som  under långa  tider  tvingas
visats   på   häkte   i   avvaktan   på
anstaltsplacering är oacceptabelt högt.
Väntetiden bör enligt vår mening aldrig
få  överstiga sju dagar. Tyvärr tvingas
häktade med verkställbar dom ofta vänta
längre på häkte innan de placeras ut på
anstalt.     Både    regeringen     och
kriminalvården   konstaterar   även   i
övrigt  att  de  inte lyckas  uppnå  de
uppsatta  målen för häktesverksamheten.
Detta är oacceptabelt.
Vi  föreslog i vårt budgetförslag  att
kriminalvården skulle få ett  betydligt
högre  anslag  än  det som  regeringens
förslag  innebär. Våra budgetalternativ
röstades  ned av riksdagens  majoritet.
Om  de  vunnit gehör hade  det  funnits
möjlighet   att   både   öka    antalet
anstaltsplatser  och   att   i   övrigt
åstadkomma     en    mer    meningsfull
kriminalvård.

15. Kompetensutveckling (punkt 40)

av  Fredrik Reinfeldt (m),  Anders  G
Högmark  (m), Maud Ekendahl  (m)  och
Jeppe Johnsson (m).
Framgångsrik  vård  och  rehabilitering
under  tiden  den dömde  avtjänar  sitt
straff är av central betydelse för  att
kriminalpolitiken  bl.a.  skall   kunna
motverka        brott,        förhindra
återfallsbrottslighet      och       ge
brottsoffer   goda   möjligheter   till
upprättelse.    Kriminalvården    måste
också,   för   att   kunna   tillgodose
allmänhetens   skyddsbehov    på    ett
godtagbart   sätt,  ha  tillgång   till
kvalificerad   personal    som    inför
permissioner,  frigång  och  frigivning
kan         göra         högkvalitativa
farlighetsbedömningar av de intagna och
analysera         riskerna          för
återfallsbenägenhet m.m.
För  att  kriminalvården  skall  kunna
leva  upp  till  de nyss nämnda  kraven
krävs   omfattande  utbildningsinsatser
för    att   höja   kompetensen   bland
personalen.  En nödvändig förutsättning
härför liksom för verksamheten i övrigt
dr  emellertid  att kriminalvården  har
tillräckligt med resurser.
Vi  föreslog  i vårt budgetförslag  att
kriminalvården skulle få ett  betydligt
högre  anslag  än  det som  regeringens
förslag  innebär. Våra budgetalternativ
röstades  ned av riksdagens  majoritet.
Om  de  vunnit gehör hade  det  funnits
möjlighet att både förbättra kvaliteten
på       och      omfattningen       av
utbildningsinsatserna               för
kriminalvårdens  personal  och  att   i
övrigt  åstadkomma en  mer  meningsfull
kriminalvård.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


</pre><pre>
Propositionen
I proposition 2001/02:1 utgiftsområde 4
Rättsväsendet har regeringen föreslagit
att riksdagen
1.  antar regeringens förslag till  lag
om   fortsatt   giltighet   av   lagen
(1999:613)  om  försöksverksamhet  med
videokonferens i rättegång,
2.  antar regeringens förslag till  lag
om   ändring  i  lagen  (1927:85)   om
dödande av förkommen handling,
3.  antar regeringens förslag till  lag
om   ändring  i  lagen  (2001:460)  om
ändring  i  sekretesslagen  (1980:100)
och
4. för budgetåret 2002 anvisar anslagen
under   utgiftsområde  4  Rättsväsendet
enligt följande uppställning:

Anslag (tusental kronor)   Anslag  Anslag
styp    sbelop
p
04 1  Polisorganisationen  (ram)   13 117
532
04 2  Säkerhetspolisen     (ram)      566
280
04 3                       (ram)      741
Åklagarorganisationen                 751
04 4  Ekobrottsmyndigheten (ram)      312
389
04 5  Domstolsväsendet     (ram)    3 617
m.m.                                  192
04 6  Kriminalvården       (ram)    4 122
603
04 7  Brottsförebyggande   (ram)       45
rådet                                 817
04 8  Rättsmedicinalverket (ram)      204
202
04 9  Gentekniknämnden     (ram)    2 783
04 10                      (ram)       20
Brottsoffermyndigheten                719
04 11  Ersättning för      (ram)       58
skador på grund av brott              500
04 12                      (ram)      802
Rättshjälpskostnader m.m.             000
04 13  Kostnader för vissa (ram)       15
skaderegleringar m.m.                 399
04 14  Avgifter till vissa (ram     6 456
internationella samman-    )
slutningar
04 15  Bidrag till         (ram)    7 200
brottsförebyggande arbete
Summa                              23 640
823


Motionerna


Motionerna fördelade på anslag

Utgiftsramen och anslagen

2001/02:Ju227 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet    av    speciella   ekonomiska
garantier till berörda polismyndigheter
för genomförandet av regeringsbeslutade
arrangemang.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl.
(c):

23.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   en    statlig
administrativ  hjälp till  de  ideella
organisationerna  i deras  arbete  med
brottsförebyggande arbete.

2001/02:Ju238 av Henrik Westman (m):

2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om behovet  av  fler
poliser.

2001/02:Ju242 av Björn Leivik (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
fördelningen av kostnaderna  i  samband
med    EU-möten   med   anledning    av
ordförandeskapet.

2001/02:Ju245 av Sten Tolgfors (m):

4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening  vad  som  i
motionen  anförs  om  förtroendet  för
rättsstaten.
5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening  vad  som  i
motionen  anförs om behovet av  3  000
nya poliser i landet.

2001/02:Ju257 av Inger Strömbom m.fl.
(kd, m, c, fp):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs   om   snabb    och
omedelbar lagföring.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om behovet  av  fler
poliser   för   bättre   närvaro   och
övervakning samt snabbare utredning.

2001/02:Ju259 av Sten Tolgfors (m):

1.         Riksdagen  tillkännager  för
regeringen som sin mening  vad  som  i
motionen
anförs om antalet poliser i Sverige.

2001/02:Ju266 av Bo Lundgren m.fl. (m):

4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som
anförs    i   motionen   om    statens
huvudansvar  för  skyddet  av  utsatta
företag och arbetsplatser.
6.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som
anförs  i motionen om behovet  av  att
förbättra  polisens förmåga att  klara
upp brott.

2001/02:Ju270 av Per-Samuel Nisser (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
motionen om mer resurser till polis och
kriminalvård.

2001/02:Ju281 av Jeppe Johnsson och
Lars Björkman (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en "utredningsgaranti" för brott.

2001/02:Ju311 av Gunnel Wallin m.fl.
(c):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att    stärka
kriminalvårdens      program-      och
rehabiliteringsverksamhet.

2001/02:Ju322 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om att  återupprätta
de     rättsvårdande    myndigheternas
förmåga           att          bekämpa
narkotikabrottsligheten.
6.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om   att   tillföra
kriminalvården  ökade   resurser   för
inrättande av fler anstaltsplatser.

2001/02:Ju325 av Anne-Katrine Dunker
och Cristina Husmark Pehrsson (m):

3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om polisen.

2001/02:Ju329 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen      anförs      om      fler
civilanställda med bred kompetens  och
erfarenhet samt specialister  för  att
avlasta  polisen  från  administrativt
arbete.

2001/02:Ju331 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om fortsatt behov  av
kompetensutveckling  samt   utbildning
för  åklagare och annan personal  inom
åklagarorganisationen.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  vikten   av   en
fortsatt   nyrekrytering  av  åklagare
och administrativ personal.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  behovet  av  att
förstärka  åklagarorganisationen   med
50  åklagare  i  syfte  att  skapa  en
arbetsorganisation   med   åklagarstöd
för mängdärenden.
4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen     anförs    om    särskilda
ungdomsrotlar                     inom
åklagarorganisationen.
6.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  behovet  av  att
förstärka  åklagarorganisationen   med
sex  åklagare  i syfte  att  skapa  en
arbetsorganisation   med   åklagarstöd
för ekobrottsärenden.
8.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  behovet  av  att
förstärka  åklagarorganisationen   med
tio  åklagare  i syfte  att  skapa  en
arbetsorganisation   med   åklagarstöd
för miljöbrottsärenden.

2001/02:Ju339 av Olle Lindström (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ökade resurser till rättsväsendet.

2001/02:Ju365 av Gunnel Wallin m.fl.
(c):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att    stärka
polisens verksamhet.
10.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om nödvändigheten  av
att   öka  antalet  civilanställda   i
polisorganisationen.

2001/02:Ju368 av Alf Svensson m.fl.
(kd):

Riksdagen    anvisar    med    följande
ändringar     i    förhållande     till
regeringens  förslag  anslagen  för  år
2002     under     utgiftsområde      4
Rättsväsendet enligt uppställning:
Anslag (tkr)      Regeringe   Anslagsförä
4:1                      ns        ndring
Polisorganisatio    förslag       380 000
nen                  13 117        50 000
4:4                     532       180 000
Åklagarväsendet     741 751       337 000
4:5               3 617 192         3 000
Domstolsväsendet  4 122 603
m.m.                 20 719        50 000
4:6                             1 000 000
Kriminalvården        7 200
4:10                 23 640
Brottsoffermyndi        823
gheten
4:15
Brottsförebyggan
de
arbete
Summa för
utgiftsområdet


2001/02:Ju371 av Sofia Jonsson (c) och
Johan Pehrson (fp):

2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att  ge   ökade
resurser till polisväsendet.

2001/02:Ju394 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

9.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  resurser   till
brottsoffren   i   förhållande    till
forskningsverksamheten.
10.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen      anförs      om       att
brottsskadeärendena  skall  handläggas
inom tre månader.

2001/02:Ju404 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att       handläggningstiderna      för
brottsutredningar måste kortas.

2001/02:Ju424 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att    svensk
kriminalvård   måste    få    en    ny
inriktning.

2001/02:Ju444 av Gunnel Wallin m.fl.
(c):

Riksdagen    anvisar    med    följande
ändringar     i    förhållande     till
regeringens   förslag  anslagen   under
utgiftsområde  4  Rättsväsendet  enligt
uppställning:

Anslag (tkr)      Regeringe   Anslagsförä
4:1                      ns        ndring
Polisorganisatio    förslag       219 500
nen                  13 117       100 000
4:6                     532           500
Kriminalvården    4 122 603       320 000
4:10                 20 719
Brottsoffermyndi     23 640
gheten                  823
Summa för
utgiftsområdet
2001/02:Ju445 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m):

1. Riksdagen anvisar i enlighet med vad
i  motionen  anförs till anslaget  4.1
Polisorganisationen  för  år  2002  13
922 532 000 kr.
2. Riksdagen anvisar i enlighet med vad
i  motionen  anförs till anslaget  4.2
Säkerhetspolisen för år 2002  586  280
000 kr.
3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad
i  motionen  anförs till anslaget  4.3
Åklagarorganisationen för år 2002  761
751 000 kr.
4. Riksdagen anvisar i enlighet med vad
i  motionen  anförs till anslaget  4.5
Domstolsväsendet för  år  2002  3  698
192 000 kr.
5. Riksdagen anvisar i enlighet med vad
i  motionen  anförs till anslaget  4.6
Kriminalvården för år 2002 4  434  603
000 kr.
1 Yrkandet har justerats i utskottet.
2001/02:Ju450  av  Johan  Pehrson  och
Helena Bargholtz (fp):
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om en förstärkning  av
polisen.
25.    Riksdagen    beslutar    upphäva
rättshjälpslagen  (1996:1619)  så  att
den  allmänna rättshjälpen  återställs
till   vad  som  gällde  före  den   1
december 1997.
37.  Riksdagen anvisar med ändringar  i
förhållande  till regeringens  förslag
anslagen    under   utgiftsområde    4
Rättsväsendet enligt uppställning:
Anslag (tkr)     Regeringe    Anslagsför
4:1                     ns       ändring
Polisorganisatio   förslag       300 000
nen                 13 117        10 000
4:3                    532       100 000
Åklagarorganisat   741 751        20 000
ionen            3 617 192        56 000
4:5                 20 719
Domstolsväsendet   802 000       486 000
m.m.
4:10                23 640
Brottsoffermyndi       823
gheten
4:12
Rättshjälpskostn
ader
m.m.
Summa för
utgiftsområdet

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

12.  Riksdagen  anvisar för  budgetåret
2002  anslagen  under utgiftsområde  4
Rättsväsendet enligt uppställningen  i
bilaga 2 (i motionen).

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m):

16.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  vikten  av   att
bygga  upp  en  effektiv  Europol  och
Eurojust.

2001/02:So613 av Sven Brus m.fl. (kd):

14.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om att  uppmärksamma
dldre  personers  utsatthet  för  våld
och   övergrepp  i  utemiljö   och   i
hemmen.

2001/02:So622 av Margareta Viklund
m.fl. (kd, m, v, c, fp, mp):

3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om att polis och  tull
måste  ges  utökade  möjligheter   att
stoppa       införsel,       langning,
tillverkning   och   försäljning    av
narkotika.

2001/02:T470 av Johnny Gylling m.fl.
(kd):

5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att   inrätta
särskilda trafikåklagare.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen     anförs  om  storstädernas
behov      av      ett      fungerande
rättssamhälle.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

29.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   ett    tryggt
rättssamhälle   för   en    fungerande
företagsamhet.

2001/02:N373 av Göran Hägglund m.fl.
(kd):

5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen     anförs     om      stärkt
rättsväsende.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl.
(m):

10.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om att  öka  antalet
poliser.

Polisväsendet


2001/02:Ju203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
polisens resurser i Dalarna.

2001/02:Ju204 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
långa      handläggningstider       för
erhållandet av vapenlicenser.

2001/02:Ju208 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att  polisutbildning bör förläggas även
till Hässleholm.

2001/02:Ju218 av Harald Nordlund (fp):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  i  motionen
anförs  om  polismyndigheters möjlighet
att anställa naturvetare.

2001/02:Ju220 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen  tillkännager som sin  mening
vad  i motionen anförs om öppnandet  av
en polishögskola i Falun/Borlänge.

2001/02:Ju233 av Lars Björkman och
Elizabeth Nyström (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   behovet    av
ytterligare en polishögskola.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att   en   ny
polishögskola skall placeras i Borås.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl.
(c):

3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om   ett   snabbare
förfarande av mängdbrottsärenden.

2001/02:Ju243 av Björn Leivik (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en polishögskola till Borås.

2001/02:Ju245 av Sten Tolgfors (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening  vad  som  i
motionen  anförs om antalet poliser  i
Örebro län.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening  vad  som  i
motionen   anförs  om   rättsväsendets
lokala förankring.

2001/02:Ju254 av Anita Sidén och
Cecilia Magnusson (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en  polishögskola förlagd  till  västra
Sverige.

2001/02:Ju255 av Nils Fredrik Aurelius
och Leif Carlson (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att  Kalmar  län bör tillföras  63  nya
polistjänster.

2001/02:Ju261 av Marianne Andersson
(c):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att   planera  framtida  utbyggnad   av
polisutbildningen i Borås.

2001/02:Ju266 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som
anförs  i motionen om behovet  av  att
förhindra        uppkomsten         av
medborgargarden.

2001/02:Ju271 av Gudrun Schyman m.fl.
(v):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  att   en
särskild satsning på rekrytering  till
Polishögskolan av personer  med  annan
etnisk   bakgrund  än   svensk   skall
genomföras.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  att   en
särskild  satsning på  rekrytering  av
kvinnor   till  Polishögskolan   skall
genomföras.
11.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  att   en
särskild    satsning    på    polisens
möjlighet att utreda miljöbrott  skall
genomföras  för att öka lagföringen  i
enlighet med det i motionen anförda.

2001/02:Ju273 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att underlätta rekryteringen av poliser
till mindre orter.

2001/02:Ju284 av Maria Larsson och
Göran Hägglund (kd):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  vad i motionen  anförs  om
att     regeringen    bör    utvärdera
styrsystemet  inom  polisen  samt   se
över    länspolisstyrelsernas   reella
möjligheter       att        genomföra
verksamhetsplanen.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  vad i motionen  anförs  om
att   regeringen   bör   upprätta   en
strategi  för  hur  rekryteringen   av
poliser  till glesbygdsområdena  skall
intensifieras.

2001/02:Ju286 av Stefan Hagfeldt och
Gunnar Axén (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ytterligare        resurser        till
länspolismyndigheten i Östergötland.

2001/02:Ju297 av Kjell Eldensjö (kd):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att utreda möjligheten att förlägga  en
polishögskola  för  grundutbildning  av
poliser till Borås.

2001/02:Ju300 av Göte Jonsson (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ökade resurser till polisen.

2001/02:Ju306 av Ragnwi Marcelind (kd):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att  regeringen
utvärderar  styrsystemet inom  polisen
samt  ser  över  länspolisstyrelsernas
reella   möjligheter   att   genomföra
verksamhetsplanen.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att  regeringen
upprättar   en   strategi   för    hur
rekryteringen    av    poliser    till
glesbygdsområdena                skall
intensifieras.

2001/02:Ju321 av Anne-Katrine Dunker
och Patrik Norinder (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om behovet  av  fler
poliser.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om civilanställda.
5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  ökad  antagning
till polishögskolan.

2001/02:Ju329 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs    om    att    öka
utbildningstakten av poliser  för  att
nå upp till 19 000 poliser år 2006.
3.   Riksdagen  begär  att   regeringen
omgående    utvärderar     det     nya
styrsystemet  inom  polisen  samt  ser
över    länspolisstyrelsernas   reella
möjligheter       att        genomföra
verksamhetsplanen.
10.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen      anförs      om       att
närpolisarbetet måste få mer  resurser
för att utvecklas.
13.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  vad i motionen  anförs  om
att   den   nationella   insatsstyrkan
organisatoriskt  skall  läggas   under
Rikspolisstyrelsen.

2001/02:Ju338 av Carina Hägg (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att  könsstympning är ett  grovt  brott
som polisen måste prioritera.

2001/02:Ju343 av Anita Johansson m.fl.
(s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utveckling av polisens organisation för
ökad trygghet och minskad brottslighet.

2001/02:Ju350 av Inger Strömbom m.fl.
(kd):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som
anförs  i  motionen  om  fler  poliser
till Stockholms län.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som
anförs  i motionen om ökade ekonomiska
resurser till Stockholms län.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som
anförs  i motionen om behovet  av  att
närpolisreformens   intentioner    kan
uppfyllas i Stockholms län.
4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som
anförs   i   motionen   om   särskilda
resurser   för  att  kunna  prioritera
ungdomsbrottsligheten   i   Stockholms
län.

2001/02:Ju351 av Anna Lilliehöök (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om behovet  av  fler
poliser         genom        dubblerad
polisutbildning.

2001/02:Ju352 av Kent Olsson (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet  av  fler poliser  till  Västra
Götaland.

2001/02:Ju365 av Gunnel Wallin m.fl.
(c):

2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  en  översyn   av
polisstyrelserna för  att  stärka  det
demokratiska inflytandet.
4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  vikten  av  fler
poliser med invandrarbakgrund.
5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att    bredda
kompetensen   i  antagningsförfarandet
till polisutbildningen.
7.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att   förstärka
närpolisverksamheten.
8.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om nödvändigheten  av
att  polisen finns tillgänglig  dygnet
runt.
9.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att   det   vid
fördelningen  av  polisresurser   även
tas             hänsyn            till
glesbygdsproblematiken.
12.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  att  stärka  den
nationella insatsstyrkan.
14.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  vikten  av   att
polisens  organisation förbättras  och
blir effektivare.

2001/02:Ju366 av Raimo Pärssinen och
Per-Olof Svensson (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att   följa   utvecklingen   inom   det
brottsförebyggande arbetet.

2001/02:Ju369 av Agneta Lundberg och
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
närpolisen.

2001/02:Ju371 av Sofia Jonsson (c) och
Johan Pehrson (fp):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om att  utforma  ett
handlingsprogram  för  att  skapa   en
nolltolerans mot nazism.

2001/02:Ju372 av Majléne Westerlund
Panke (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening vad i motionen  anförs
angående    ett   åtgärdsprogram    mot
illegala vapen.

2001/02:Ju377 av Sylvia Lindgren och
Lars U Granberg (s):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att öka resurserna
till trafikövervakning.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs   om   att    utöka
möjligheterna        att        beivra
lagöverträdelser i cabotagetrafik  och
internationella     transporter     på
svenskt territorium.

2001/02:Ju380 av Sonja Fransson m.fl.
(s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en polishögskola i Borås.

2001/02:Ju381 av Karl Gustav Abramsson
och Rinaldo Karlsson (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
polisen.

2001/02:Ju382 av Barbro Hietala
Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att  öka  polisstyrelsernas möjligheter
att   styra  hur  länets  polisresurser
skall användas.

2001/02:Ju392 av Gudrun Schyman m.fl.
(v):

6.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som sin mening enligt  vad
i  motionen  anförs om en  översyn  av
polisens   arbete   när   det   gäller
miljöutredningar.

2001/02:Ju405 av Mikael Oscarsson (kd):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om vikten att  bekämpa
vardagsbrottslighet.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att   se   över
resursfördelningen  till   polisen   i
Uppsala län.

2001/02:Ju410 av Ulla-Britt Hagström
(kd) och Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utbyggd polisutbildning.

2001/02:Ju417 av Ingvar Eriksson och
Leif Carlson (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  att  spåra   och
effektivt    beivra   all    kriminell
hantering av vapen.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om att kontrollen  vid
våra  gränser förstärks  i  syfte  att
förhindra illegal vapeninförsel.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  en  ökning   av
polisens   personella  och  materiella
resurser.

2001/02:Ju426 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att   bemanna
basuppgifterna inom polisen.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om   att   förändra
polisutbildningen.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs   om   att    korta
ansökningsförfarandet             till
polisyrket.
7.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs    om    att    öka
antagningen till polishögskolorna.
8.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att   åtgärda
brister      i     samverkan      inom
polisväsendet.

2001/02:Ju429 av Kristina Zakrisson och
Lennart Klockare (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
polissituationen                      i
Norrbotten/glesbygden.

2001/02:Ju430 av Lennart Klockare och
Kristina Zakrisson (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utbildningskvoter vid polisutbildningen
för     att     underlätta     framtida
rekrytering.

2001/02:Ju443 av Rigmor Stenmark (c):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  att  medel  till
polisväsendet utökas.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann
m.fl. (fp):

5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om åtgärder  för  att
motverka langning.
6.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om åtgärder  för  att
motverka svartsprit.

2001/02:So499 av Alf Eriksson (s):

2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen som sin mening  vad  som  i
motionen  anförs  om att  polisen  bör
göra  en  högre  prioritering  i  sitt
arbete för att stoppa könsstympning.

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-
Lundin m.fl. (m):

6.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   behovet    av
åtgärder  för  att öka rättssäkerheten
i Stockholmsregionen.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt
m.fl. (m):

10.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om behovet  av  ökade
polisresurser i Stockholm.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl.
(v):

19.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  att   en
kraftansträngning måste göras för  att
öka   rekryteringen  av  personer  med
utländsk   bakgrund  och  då  särskilt
kvinnor     till    utbildning     och
anställning inom polisväsendet.

2001/02:Bo323 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp):

4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  tryggheten   mot
brott  och fördelning av polisresurser
till Stockholms län.

Åklagarväsendet


2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl.
(c):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om nödvändigheten  att
korta ned handläggningstider.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om breddad  samverkan
bland rättsväsendets myndigheter.
4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om inrättande  av  en
funktion  i Justitiedepartementet  för
att följa upp resultat och för att  ta
fram          och         sammanställa
beslutsunderlag.
5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs    om    gemensamma
ärendehanteringssystem             för
rättsväsendet.
32.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att   åklagarna
skall   överta   vissa  administrativa
uppgifter från domstolarna.
33.   Riksdagen  begär  att  regeringen
lägger  fram  förslag om  en  kommitté
för  att utreda vilka konsekvenser den
pågående      centraliseringen      av
åklagarna fått.

2001/02:Ju313 av Lennart Kollmats (fp):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  i  motionen
anförs      om      integrering      av
åklagarmyndigheten                  med
utredningsavdelningarna            inom
polismyndigheten.

2001/02:Ju328 av Rolf Åbjörnsson m.fl.
(kd):

Riksdagen    begär    att    regeringen
tillsätter  en utredning om reformering
av  åtalsväsendet enligt vad i motionen
anförs.

2001/02:Ju391 av Alice Åström m.fl.
(v):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen   som   sin   mening    att
särskild lagstiftning om jäv  när  det
gäller åklagare skall införas.

2001/02:Ju403 av Johan Pehrson (fp):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  i  motionen
anförs       om       en       enhetlig
myndighetsstruktur inom åklagarväsendet
under Riksåklagaren i förening med  ett
reformerat Ekoråd.

2001/02:Ju414 av Carin Lundberg och
Lena Sandlin-Hedman (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet      av      resurser       för
ekobrottsbekämpning i hela landet.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och
Helena Bargholtz (fp):

12.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att  avskaffa  den
särskilda ekobrottsmyndigheten.

2001/02:K426 av Alf Svensson m.fl.
(kd):

10.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  att  verka   för
införandet     av     en     europeisk
åklagarmyndighet  för  bekämpande   av
svinn i EU:s medel.

Domstolsväsendet


2001/02:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ersättningen till nämndemän.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl.
(c):

34.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att  bibehålla  en
decentraliserad
tingsrättsorganisation.
35.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om att  förändringar
av     domstolsorganisationen    skall
beslutas av riksdagen.
36.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  att  lägga   ned
Domstolsverket    och   decentralisera
dess verksamhet.

2001/02:Ju246 av Alice Åström m.fl.
(v):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om att  arbetet  med
att  renodla  domstolarnas  verksamhet
och      att      skapa     attraktiva
arbetsmiljöer      i       domstolarna
fortsätter.       Huvudmotiven       i
förändringsarbetet  skall  vara  allas
rätt     till    rättssäkerhet     och
tillgänglighet.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om att åtgärder  måste
vidtas för att öka antalet kvinnor  på
högre tjänster inom domstolsväsendet.

2001/02:Ju266 av Bo Lundgren m.fl. (m):

14.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  vad  som
anförs   i   motionen   om   ett   mer
självständigt domstolsväsende.

2001/02:Ju287 av Caroline Hagström
(kd):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
tillsättning av nämndemän.

2001/02:Ju289 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att  Strömstads tingsrätt bör vara kvar
som en självständig domstol.

2001/02:Ju293 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att    Vänersborgs   och   Trollhättans
tingsrätter   bör   vara    kvar    som
självständiga domstolar.

2001/02:Ju304 av Nikos Papadopoulos
m.fl. (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
nämndemän.

2001/02:Ju305 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att   behålla  Bollnäs  tingsrätt   och
ytterligare  minst  två  tingsrätter  i
Gävleborgs län.

2001/02:Ju315 av Gunilla Tjernberg
(kd):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att uppdra åt Domstolsverket att beakta
vad   i  motionen  anförs  om  Lycksele
tingsrätt.

2001/02:Ju330 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

1.   Riksdagen  begär  att   regeringen
inleder  en  process  med  syfte   att
lägga  samman de allmänna  domstolarna
med förvaltningsdomstolarna.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen   som   sin   mening    att
riksdagens  delegation till regeringen
att  fastställa domstolsorganisationen
återkallas.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att  en  oberoende
utvärdering   av   förändringarna    i
tingsrättsordningen     skall      ske
omgående  och  i  avvaktan  på   denna
utvärdering  skall  inga   beslut   om
nedläggning fattas.
4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   nämndemännens
situation.
5.   Riksdagen  begär  att   regeringen
utreder Domstolsverkets ställning  och
funktion     i    förhållande     till
domstolarna  med  den danska  modellen
som förebild.

2001/02:Ju344 av Lena Ek och Birgitta
Carlsson (c):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att   grundarvodet  för  nämndemän  bör
höjas.

2001/02:Ju358 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om riskerna  med  ett
alltför  långtgående samarbete  mellan
domstolar och övriga myndigheter.
2.   Riksdagen  begär  att   regeringen
lägger   fram   förslag   om   en   ny
domstolsadministration i enlighet  med
vad i motionen anförs.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  utnämningar   av
högre domare.
4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs   om    förhör    i
justitieutskottet vid  utnämningar  av
högre domare.
5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om   ett   framtida
domstolsväsende    med     underrätter
organiserade i en nätverksmodell.
6.   Riksdagen  begär  att   regeringen
lägger    fram    förslag    om     de
grundläggande  principerna   för   den
framtida  underrättsorganisationen   i
enlighet med vad i motionen anförs.
7.   Riksdagen  begär  att   regeringen
utreder   frågan   om   hur   allmänna
domstolar         och         allmänna
förvaltningsdomstolar skall  samordnas
i en domstolsorganisation.
8.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att i  ett  första
skede  lägga  samman Högsta  domstolen
och Regeringsrätten.
9.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om specialdomstolar.
10.   Riksdagen  begär  att  regeringen
lägger  fram förslag om att föra  över
specialdomstolarnas  verksamhet   till
den allmänna domstolsorganisationen.

2001/02:Ju364 av Désirée Pethrus
Engström (kd):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att    utreda   möjligheten   att   vid
domartillsättningar           särskilja
domarrollen och chefsrollen.

2001/02:Ju399 av Berit Adolfsson (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   att    utreda
möjligheterna att höja arvodet och  ge
tillräcklig   kostnadsersättning   vid
tjänstgöring    som   nämndeman    vid
domstolsförhandlingar    och     andra
förrättningar.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs   om    att    göra
nämndemännens  arvode  pensions-   och
semestergrundande.

2001/02:Ju408 av Johan Pehrson (fp) och
Sofia Jonsson (c):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  i  motionen
anförs om tingsrätterna i Örebro län.

2001/02:Ju428 av Birgitta Ahlqvist och
Carina Hägg (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
beredningsförfarande  vid  tillsättning
av högre domare.

2001/02:Ju443 av Rigmor Stenmark (c):

2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs   om   omfördelning
mellan tingsrätterna i Uppsala län.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och
Helena Bargholtz (fp):

13.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om organisation  och
samordning inom domstolsväsendet.
14.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen      anförs       om       en
förutsättningslös      och      samlad
utredning om domstolsväsendet.
15.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  nedläggning   av
mindre tingsrätter.
18.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om tillsättning av  de
högsta  domartjänsterna  efter   öppet
ansökningsförfarande.
19.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om ett  nytt  system
för nämndemän.

2001/02:L247 av Sven Brus och Yvonne
Andersson (kd):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs   om   villkor   och
ersättningar    för   uppdraget    som
nämndemän.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

8.   Riksdagen  beslutar  att  avskaffa
hyresnämnden.

Kriminalvården


2001/02:Ju279 av Jeppe Johnsson och
Lars Björkman (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
straffsanktioner  vid   rymningar   och
tidstillägg  för dem som missköter  sin
IÖV-utslussning.

2001/02:Ju311 av Gunnel Wallin m.fl.
(c):

2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om en översyn  av  hur
kriminalvården nyttjar sina resurser.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  vikten  av   att
samtliga  vårdare inom  kriminalvården
kontinuerligt får vidareutbildning.
4.         Riksdagen  tillkännager  för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att   förbättra
kvinnornas situation i fängelserna.
11.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  en   förbättrad
utslussningssituation där den  intagne
vid  frigivningen får hjälp, både före
och  efter frigivningen, med att skapa
en  ordnad  tillvaro med  försörjning,
boende och sysselsättning.
12.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att se  över  fler
tänkbara utslussningsalternativ.

2001/02:Ju321 av Anne-Katrine Dunker
och Patrik Norinder (m):

3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  platsbrist   på
häktet.

2001/02:Ju329 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

11.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att utöka  antalet
häktesplatser       och       påskynda
genomströmningen.

2001/02:Ju340 av Alice Åström m.fl.
(v):

4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening  att   en
översyn  skall göras vad beträffar  de
ekonomiska  konsekvenser som  uppstått
vid    införandet    av    alternativa
påföljder.
12.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen   som   sin   mening    att
verksamheten till stöd för  barn  till
dömda måste utvecklas.

2001/02:Ju348 av Majléne Westerlund
Panke (s):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
byggande av häkte i Halland.

2001/02:Ju424 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

5.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen      anförs      om       att
kriminalvårdens arbete bör  utvärderas
och  goda exempel bör tas till vara  i
förändringsarbetet.
6.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att förbättra  och
förlänga  utbildningen av de anställda
inom kriminalvården.
7.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om nödvändigheten  att
öka   rekryteringen   av   unga   till
kriminalvården.
8.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att kriminalvården
måste           kunna          erbjuda
utvecklingsmöjligheter     så      att
ambitionen  att  bli kvar  inom  yrket
ökar.
13.  Riksdagen begär att regeringen ser
över  lekmannaarvodet  enligt  vad   i
motionen anförs.
16.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen   anförs  om  att  omedelbart
åtgärda    situationen   på    landets
häkten.

2001/02:Ju442 av Rigmor Stenmark (c)

Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att förlägga det planerade fängelset
för Mälardalen i Uppsala.

2001/02:Ju449 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m):

8.  Riksdagen  beslutar att  frigivning
med   elektronisk  övervakning  endast
skall  kunna  ske när två  tredjedelar
av strafftiden avtjänats.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och
Helena Bargholtz (fp):

28. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen an-förs om kvinnor i
kriminalvården.

2001/02:So375 av Dan Kihlström och Ulla-
Britt Hagström (kd):

4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen    anförs    om    att    ett
utslussningsboende bör skapas för  att
förbättra    förutsättningarna     vid
övergången  från  anstaltsboende  till
ett liv i frihet.

2001/02:A317  av Gudrun  Schyman  m.fl.
(v):

23.    Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om behov av  åtgärder
inom  kriminalvården i syfte  att  öka
intagnas        möjlighet         till
återanpassning till samhället.

Brottsförebyggande rådet


2001/02:Ju240 av Siw Persson (-):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en  översyn  och ändring av förande  av
brottsstatistik.

2001/02:Ju376 av Tasso Stafilidis (v):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om stöd för avhoppade
nynazister.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen     anförs     om      riktat
förebyggande    arbete     mot     den
nazistiska rörelsens nyrekrytering.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om stöd för  anhöriga
till nynazister.

2001/02:Ju389 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd):

2.  Riksdagen begär att regeringen  ser
över       hur       medlen       till
brottsförebyggande    arbete     skall
fördelas.
3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om att ta  till  vara
den  kunskap  som  finns  i  form   av
statistik   om  brottsstrukturer   och
göra  den tillgänglig för polisen  och
andra  brottsförebyggande aktörer  för
att       stimulera      till      ett
problemorienterat tänkande.
4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om vikten av  att  ta
till  vara  och uppmärksamma  de  goda
exemplen  då  det gäller att  motverka
uppbyggandet    av   rasistiska    och
nazistiska organisationer.

2001/02:Ju423 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m):

1.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs om vikten av  en  fri
och obunden forskningsfinansiering.
2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen anförs om betydelsen  av  ett
tvärvetenskapligt           akademiskt
förhållningssätt  till  forskning   om
orsakerna till brottsutvecklingen.
3.   Riksdagen  begär  att   regeringen
lägger  fram  förslag på en  förändrad
organisation   vid  Brottsförebyggande
rådet  i  syfte att främja  en  friare
forskning.
4.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen      anförs      om       att
brottsförebyggande   insatser    skall
utvärderas  efter  vilken  effekt   de
haft.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och
Helena Bargholtz (fp):

2.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  att  bygga  bort
brott.

Brottsoffermyndigheten

2001/02:Ju317 av Maud Ekendahl och
Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen  begär att regeringen  lägger
fram förslag till ändring av 45 § lagen
(1974:203)  om kriminalvård  i  anstalt
vad  avser  utmätning  av  avgift  till
brottsofferfonden.

Rättsmedicinalverket

2001/02:Ju310 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som   sin  mening  vad  som  anförs   i
motionen  om  att  Rättsmedicinalverket
ges ansvaret att kontraktera läkare för
utfärdande av rättsintyg.

Rättshjälpskostnader


2001/02:Ju224 av Ulla-Britt Hagström
(kd):

Riksdagen  begär att regeringen  lägger
fram  förslag till ändring av lagen  om
rättshjälp  för  att  göra   den   mera
tillgänglig     för    personer     med
arbetsskada.

2001/02:Ju314 av Lars Elinderson (m):

Riksdagen  tillkännager för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
rådgivning   som  konsultation   enligt
rättshjälpslagen.

2001/02:T252 av Barbro Feltzing (mp):

3.     Riksdagen    tillkännager    för
regeringen  som  sin  mening   vad   i
motionen  anförs  om  rättshjälp   vid
whiplash-skador.

Motionerna i nummerföljd

I   det   följande   redovisas   de   i
betänkandet behandlade motionsyrkandena
i nummerföljd.
2001/02:Ju202      av  Rolf  Gunnarsson
(m)
domstolsväsendet
2001/02:Ju203      av  Rolf  Gunnarsson
(m)
polisväsendet
2001/02:Ju204      av  Rolf  Gunnarsson
(m)
polisväsendet
2001/02:Ju208     av Maud Ekendahl (m)
polisväsendet
2001/02:Ju218      av  Harald  Nordlund
(fp)
polisväsendet
2001/02:Ju220      av  Rolf  Gunnarsson
(m)
polisväsendet
2001/02:Ju224         av     Ulla-Britt
Hagström (kd)
rättshjälpskostnader
2001/02:Ju227       av   Marietta    de
Pourbaix-Lundin (m)
utgiftsramen
2001/02:Ju233     av Lars Björkman  och
Elizabeth Nyström (m)
polisväsendet

2001/02:Ju237   av Agne Hansson m.fl. (c)

yrk. 23
utgiftsramen
yrk. 3
polisväsendet
yrk. 1, 2, 4, 5, 32, 33
åklagarväsendet
yrk. 34-36
domstolsväsendet
2001/02:Ju238     av Henrik Westman (m)
yrk. 2
utgiftsramen
2001/02:Ju240     av Siw Persson (-)
Brottsförebyggande rådet
2001/02:Ju242     av Björn Leivik (m)
utgiftsramen
2001/02:Ju243     av Björn Leivik (m)
polisväsendet
2001/02:Ju245     av Sten Tolgfors (m)
yrk. 4, 5
utgiftsramen
yrk. 1, 3
polisväsendet
2001/02:Ju246     av Alice Åström m.fl.
(v)
yrk. 1, 3
domstolsväsendet
2001/02:Ju254      av Anita  Sidén  och
Cecilia Magnusson (m)
polisväsendet
2001/02:Ju255       av   Nils   Fredrik
Aurelius och Leif Carlson (m)
polisväsendet
2001/02:Ju257      av  Inger   Strömbom
m.fl. (kd, m, c, fp)
utgiftsramen
2001/02:Ju259     av Sten Tolgfors (m)
yrk. 1
utgiftsramen
2001/02:Ju261     av Marianne Andersson
(c)
polisväsendet
2001/02:Ju266     av Bo Lundgren  m.fl.
(m)
yrk. 4, 6
utgiftsramen
yrk. 5
polisväsendet
yrk. 14
domstolsväsendet
2001/02:Ju270     av Per-Samuel  Nisser
(m)
utgiftsramen
2001/02:Ju271      av  Gudrun   Schyman
m.fl. (v)
yrk. 1, 2, 11
polisväsendet
2001/02:Ju273     av Maud Ekendahl (m)
polisväsendet
2001/02:Ju279     av Jeppe Johnsson och
Lars Björkman (m)
kriminalvården
2001/02:Ju281     av Jeppe Johnsson och
Lars Björkman (m)
utgiftsramen
2001/02:Ju284     av Maria Larsson  och
Göran Hägglund (kd)
polisväsendet
2001/02:Ju286      av  Stefan  Hagfeldt
och Gunnar Axén (m)
polisväsendet
2001/02:Ju287     av Caroline  Hagström
(kd)
domstolsväsendet
2001/02:Ju289      av Ingemar  Vänerlöv
(kd)
domstolsväsendet
2001/02:Ju293      av Ingemar  Vänerlöv
(kd)
domstolsväsendet
2001/02:Ju297      av  Kjell   Eldensjö
(kd)
polisväsendet
2001/02:Ju300     av Göte Jonsson (m)
polisväsendet
2001/02:Ju304     av Nikos Papadopoulos
m.fl. (s)
domstolsväsendet
2001/02:Ju305      av Ragnwi  Marcelind
(kd)
domstolsväsendet
2001/02:Ju306      av Ragnwi  Marcelind
(kd)
polisväsendet
2001/02:Ju310     av Maud Ekendahl (m)
Rättsmedicinalverket
2001/02:Ju311       av  Gunnel   Wallin
m.fl. (c)
yrk. 1
utgiftsramen
yrk. 2-4, 11, 12
kriminalvården
2001/02:Ju313      av Lennart  Kollmats
(fp)
åklagarväsendet
2001/02:Ju314      av  Lars  Elinderson
(m)
rättshjälpskostnader
2001/02:Ju315     av Gunilla  Tjernberg
(kd)
domstolsväsendet
2001/02:Ju317     av Maud Ekendahl  och
Jeppe Johnsson (m)
Brottsoffermyndigheten
2001/02:Ju321        av    Anne-Katrine
Dunker och Patrik Norinder (m)
yrk. 1, 2, 5
polisväsendet
yrk. 3
kriminalvården
2001/02:Ju322     av Fredrik  Reinfeldt
m.fl. (m)
yrk. 1, 6
utgiftsramen
2001/02:Ju325        av    Anne-Katrine
Dunker och Cristina Husmark
Pehrsson (m),
yrk. 3
utgiftsramen
2001/02:Ju328      av  Rolf  Åbjörnsson
m.fl. (kd)
åklagarväsendet
2001/02:Ju329      av Ragnwi  Marcelind
m.fl. (kd)
yrk. 2
utgiftsramen
yrk. 1, 3, 10, 13
polisväsendet
yrk. 11
kriminalvården
2001/02:Ju330      av Ragnwi  Marcelind
m.fl. (kd)
yrk. 1-5
domstolsväsendet
2001/02:Ju331      av Ragnwi  Marcelind
m.fl. (kd)
yrk. 1-4, 6, 8
utgiftsramen

2001/02:Ju338     av Carina Hägg (s)

polisväsendet
2001/02:Ju339     av Olle Lindström (m)
utgiftsramen
2001/02:Ju340     av Alice Åström m.fl.
(v)
yrk. 4, 12
kriminalvården
2001/02:Ju343      av  Anita  Johansson
m.fl. (s)
polisväsendet
2001/02:Ju344      av   Lena   Ek   och
Birgitta Carlsson (c)
domstolsväsendet
2001/02:Ju348     av Majléne Westerlund
Panke (s)
kriminalvården
2001/02:Ju350      av  Inger   Strömbom
m.fl. (kd)
polisväsendet
2001/02:Ju351      av  Anna  Lilliehöök
(m)
yrk. 1
polisväsendet
2001/02:Ju352     av Kent Olsson (m)
polisväsendet
2001/02:Ju358     av Fredrik  Reinfeldt
m.fl. (m)
domstolsväsendet
2001/02:Ju364      av  Désirée  Pethrus
Engström (kd)
domstolsväsendet
2001/02:Ju365       av  Gunnel   Wallin
m.fl. (c)
yrk. 1, 10
utgiftsramen
yrk. 2, 4, 5, 7-9, 12, 14
polisväsendet
2001/02:Ju366      av  Raimo  Pärssinen
och Per-Olof Svensson (s)
polisväsendet
2001/02:Ju368     av Alf Svensson m.fl.
(kd)
utgiftsramen
2001/02:Ju369      av  Agneta  Lundberg
och Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s)
polisväsendet
2001/02:Ju371     av Sofia Jonsson  och
Johan Pehrson (c, fp)
yrk. 2
utgiftsramen
yrk. 1
polisväsendet
2001/02:Ju372     av Majléne Westerlund
Panke (s)
polisväsendet
2001/02:Ju376      av Tasso  Stafilidis
(v)
Brottsförebyggande rådet
2001/02:Ju377      av  Sylvia  Lindgren
och Lars U Granberg (s)
polisväsendet
2001/02:Ju380      av  Sonja   Fransson
m.fl. (s)
polisväsendet
2001/02:Ju381       av   Karl    Gustav
Abramsson och Rinaldo Karlsson (s)
polisväsendet
2001/02:Ju382      av  Barbro   Hietala
Nordlund m.fl. (s)
polisväsendet
2001/02:Ju389      av Ragnwi  Marcelind
m.fl. (kd)
yrk. 2-4
Brottsförebyggande rådet
2001/02:Ju391   av Alice Åström m.fl. (v)
yrk. 1
åklagarväsendet
2001/02:Ju392      av  Gudrun   Schyman
m.fl. (v)
yrk. 6
polisväsendet
2001/02:Ju394      av Ragnwi  Marcelind
m.fl. (kd)
yrk. 9, 10
utgiftsramen
2001/02:Ju399      av  Berit  Adolfsson
(m)
domstolsväsendet
2001/02:Ju403     av Johan Pehrson (fp)
Ekobrottsmyndigheten
2001/02:Ju404      av Mikael  Oscarsson
(kd)
utgiftsramen
2001/02:Ju405      av Mikael  Oscarsson
(kd)
polisväsendet
2001/02:Ju408     av Johan Pehrson  och
Sofia Jonsson (fp, c)
domstolsväsendet
2001/02:Ju410         av     Ulla-Britt
Hagström och Birgitta Carlsson
(kd, c)
polisväsendet
2001/02:Ju414     av Carin Lundberg och
Lena Sandlin-Hedman (s)
Ekobrottsmyndigheten
2001/02:Ju417      av  Ingvar  Eriksson
och Leif Carlson (m)
polisväsendet
2001/02:Ju423     av Fredrik  Reinfeldt
m.fl. (m)
Brottsförebyggande rådet
2001/02:Ju424      av Ragnwi  Marcelind
m.fl. (kd)
yrk. 1
utgiftsramen
yrk. 5-8, 13, 16
kriminalvården
2001/02:Ju426     av Fredrik  Reinfeldt
m.fl. (m)
yrk. 1-3, 7, 8
polisväsendet
2001/02:Ju428     av Birgitta  Ahlqvist
och Carina Hägg (s)
domstolsväsendet
2001/02:Ju429     av Kristina Zakrisson
och Lennart Klockare (s)
polisväsendet
2001/02:Ju430      av Lennart  Klockare
och Kristina Zakrisson (s)
polisväsendet
2001/02:Ju442      av  Rigmor  Stenmark
(c)
kriminalvården
2001/02:Ju443      av  Rigmor  Stenmark
(c)
yrk. 1
polisväsendet
yrk. 2
domstolsväsendet
2001/02:Ju444       av  Gunnel   Wallin
m.fl. (c)
utgiftsramen
2001/02:Ju445     av Fredrik  Reinfeldt
m.fl. (m)
utgiftsramen
2001/02:Ju449     av Fredrik  Reinfeldt
m.fl. (m)
yrk. 8
kriminalvården
2001/02:Ju450     av Johan Pehrson  och
Helena Bargholtz (fp)
yrk. 3, 25, 37
utgiftsramen
yrk. 12
Ekobrottsmyndigheten
yrk. 13-15, 18, 19
domstolsväsendet
yrk. 28
kriminalvården
yrk. 2
Brottsförebyggande rådet
2001/02:K426      av Alf Svensson m.fl.
(kd)
yrk. 10
åklagarväsendet
2001/02:Fi294      av  Lars  Leijonborg
m.fl. (fp)
yrk. 12
utgiftsramen
2001/02:L247       av  Sven  Brus   och
Yvonne Andersson (kd)
yrk. 1
domstolsväsendet
2001/02:U303      av Bo Lundgren  m.fl.
(m)
yrk. 16
utgiftsramen
2001/02:So375     av Dan Kihlström  och
Ulla-Britt Hagström (kd)
yrk. 4
kriminalvården
2001/02:So497     av Kerstin  Heinemann
m.fl. (fp)
yrk. 5, 6
polisväsendet
2001/02:So499     av Alf Eriksson (s)
yrk. 2
polisväsendet
2001/02:So613      av Sven  Brus  m.fl.
(kd)
yrk. 14
utgiftsramen
2001/02:So622     av Margareta  Viklund
m.fl. (kd, m, v, c, fp, mp)
yrk. 3
utgiftsramen
2001/02:T252       av  Barbro  Feltzing
(mp)
yrk. 3
rättshjälpskostnader
2001/02:T470       av  Johnny   Gylling
m.fl. (kd)
yrk. 5
utgiftsramen
2001/02:N224      av Bo Lundgren  m.fl.
(m)
yrk. 10
utgiftsramen
2001/02:N267      av Eva Flyborg  m.fl.
(fp)
yrk. 29
utgiftsramen
2001/02:N313        av   Marietta    de
Pourbaix-Lundin m.fl. (m)
yrk. 6
polisväsendet
2001/02:N319          av      Margareta
Cederfelt m.fl. (m)
yrk. 10
polisväsendet
2001/02:N373       av  Göran   Hägglund
m.fl. (kd)
yrk. 5
utgiftsramen
2001/02:A228       av  Mikael  Odenberg
m.fl. (m)
yrk. 10
utgiftsramen
2001/02:A317       av  Gudrun   Schyman
m.fl. (v)
yrk. 19
polisväsendet
yrk. 23
kriminalvården
2001/02:Bo318     av Bo Lundgren  m.fl.
(m)
yrk. 8
domstolsväsendet
2001/02:Bo323      av  Karin   Pilsäter
m.fl. (fp)
yrk. 4
polisväsendet
</pre><pre></pre><pre>
Bilaga 2
Regeringens lagförslag


1. Förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1999:613) om
försöksverksamhet med videokonferens i
rättegång

2. Förslag till lag om ändring i lagen
(1927:85) om dödande av förkommen
handling


3. Förslag till lag om ändring i lagen
(2001:460) om ändring i sekretesslagen
(1980:100)


Härigenom  föreskrivs att 16  kap.  1  §
sekretesslagen (1980:100)1 i stället  för
paragrafens    lydelse    enligt    lagen
(2001:460) om ändring i nämnda lag  skall
ha följande lydelse.
16 kap.
1 §2
Bilaga 3
Sammanställning av förslag till anslag
för år 2002 inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Belopp i 1000-tal kronor

Anslag                 Anslags  Regerin
typ         gens
förslag

04:1                   (ram)     13 117
Polisorganisationen                532
04:2  Säkerhetspolisen (ram)        566
280
04:3                   (ram)        741
Åklagarorganisationen              751
04:4                   (ram)        312
Ekobrottsmyndigheten               389
04:5  Domstolsväsendet (ram)      3 617
m.m.                               192
04:6  Kriminalvården   (ram)      4 122
603
04:7                   (ram)     45 817
Brottsförebyggande
rådet
04:8                   (ram)        204
Rättsmedicinalverket               202
04:9  Gentekniknämnden (ram)      2 783
04:10                  (ram)     20 719
Brottsoffermyndigheten
04:11  Ersättning för  (ram)     58 500
skador på grund av
brott
04:12                  (ram)        802
Rättshjälpskostnader               000
m.m.
04:13  Kostnader för   (ram)     15 399
vissa skaderegleringar
m.m.
04:14  Avgifter till   (ram)      6 456
vissa internationella
sammanslutningar
04:15  Bidrag till     (ram)      7 200
brottsförebyggande
arbete
Summa                            23 640
823

Ändringar i
regeringens
förslag
(m)
(kd)     (c)      (fp)
+802 0001    +380    +219  +300 000
000     500
+20 000
+50            +10 000
+20 000       000
+180               +100
+81 000       000               000
+337      +100
+312 000      000       000

+3      +500   +20 000
+ 3 0002         000
+56 000

+50
000
+1 238 000  +1 000    +320  +486 000
000     000

Bilaga 4
Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområde 4 Rättsväsendet


Utskottets  förslag överensstämmer  med
regeringens  förslag  till  anslagsför-
delning.
Moderata               samlingspartiet,
Kristdemokraterna,  Centerpartiet   och
Folkpartiet liberalerna redovisar  sina
ställningstaganden     i      särskilda
yttranden som fogats till betänkandet.

Verksamhetsområde            Utskott
ets
Ramanslag (1 000-tal kronor)
förslag

04:1  Polisorganisationen     13 117
532
04:2  Säkerhetspolisen           566
280
04:3  Åklagarorganisationen      741
751
04:4  Ekobrottsmyndigheten       312
389
04:5  Domstolsväsendet m.m.    3 617
192
04:6  Kriminalvården           4 122
603
04:7  Brottsförebyggande      45 817
rådet
04:8  Rättsmedicinalverket       204
202
04:9  Gentekniknämnden         2 783
04:10                         20 719
Brottsoffermyndigheten
04:11  Ersättning för skador  58 500
på grund av brott
04:12  Rättshjälpskostnader      802
m.m.                             000
04:13  Kostnader för vissa    15 399
skaderegleringar m.m.
04:14  Avgifter till vissa     6 456
internationella
sammanslutningar
04:15  Bidrag till             7 200
brottsförebyggande arbete
Summa                         23 640
823

Bilaga 5
Vissa av utskottet avstyrkta
motionsyrkanden
(punkt 1 i utskottets förslag till
riksdagsbeslut)
Motion   Motionärer               Yrk
and
en
2001/02: av      Marietta     de
Ju227    Pourbaix-Lundin (m)
2001/02: av  Agne Hansson  m.fl.  23
Ju237    (c)
2001/02: av Henrik Westman (m)    2
Ju238
2001/02: av Björn Leivik (m)
Ju242
2001/02: av Sten Tolgfors (m)     4,
Ju245                             5
2001/02: av    Inger    Strömbom  1,
Ju257    m.fl. (kd, m, c, fp)     2
2001/02: av Sten Tolgfors (m)     1
Ju259
2001/02: av  Bo  Lundgren  m.fl.  4,
Ju266    (m)                      6
2001/02: av   Per-Samuel  Nisser
Ju270    (m)
2001/02: av  Jeppe Johnsson  och
Ju281    Lars Björkman (m)
2001/02: av  Gunnel Wallin m.fl.  1
Ju311    (c)
2001/02: av   Fredrik  Reinfeldt  1,
Ju322    m.fl. (m)                6
2001/02: av Anne-Katrine          3
Ju325    Dunker och Cristina
Husmark Pehrsson (m)
2001/02: av   Ragnwi   Marcelind  2
Ju329    m.fl. (kd)
2001/02: av   Ragnwi   Marcelind  1-
Ju331    m.fl. (kd)               4,
6,
8
2001/02: av Olle Lindström (m)
Ju339
2001/02: av  Gunnel Wallin m.fl.  1,
Ju365    (c)                      10
2001/02: av  Alf Svensson  m.fl.
Ju368    (kd)
2001/02: av Sofia Jonsson (c)     2
Ju371     och
Johan Pehrson (fp)
2001/02: av  Ragnwi Marcelind m.  9,
Ju394    fl. (kd)                 10

Motion   Motionärer             Yrkand
en
2001/02: av Mikael Oscarsson  (
Ju404    kd)
2001/02: av Ragnwi Marcelind     1
Ju424    m.fl. (kd)
2001/02: av Gunnel Wallin m.
Ju444    fl. (c)
2001/02: av Fredrik Reinfeld
Ju445    t m.fl. (m)
2001/02: av Johan Pehrson        3,
Ju450    och Helena              25,
Bargholtz (fp)           37
2001/02: av  Lars Leijonborg m.  12
Fi294    fl. (fp)
2001/02: av Bo Lundgren m.fl     16
U303     . (m)
2001/02: av Sven Brus m.fl.      14
So613    (kd)
2001/02: av Margareta Viklun     3
So622    d m.fl.
(kd, m, v, c,
fp, mp)
2001/02: av Johnny Gylling m     5
T470     .fl. (kd)
2001/02: av Bo Lundgren          10
N224     m.fl. (m)
2001/02: av  Eva Flyborg  m.fl.  29
N267     (fp)
2001/02: av    Göran   Hägglund  5
N373     m.fl. (kd)
2001/02: av   Mikael   Odenberg  10
A228     m.fl. (m)


</pre>