Försvarsutskottets betänkande

2001/02:FÖU13

Beredskapslagring av olja och kol

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag om vissa
ändringar i lagen (1984:1049) om beredskapslagring
av olja och kol. Lagändringarna innebär att
möjligheten för tillsynsmyndigheten att medge att
lagringsskyldighet fullgörs genom uppdrag åt annan
vidgas, uppdrag att hålla lagringsbränslen skall
generellt kunna lämnas till andra lagringsskyldiga
eller till företag som bedriver
oljelagringsverksamhet. En förutsättning är dock att
även lagerhållaren fått tillsynsmyndighetens
särskilda godkännande. Den som driver
oljeraffinaderi skall kunna få tillstånd att
fullgöra lagringsuppdrag genom att lagra råolja och
halvfabrikat i stället för lagringsbränslen. Vidare
föreslås att beredskapslagring av gasol skall
upphöra. Lagändringen avseende gasollagring föreslås
träda i kraft den 1 juli 2002 och övriga
lagändringar den 1 januari 2003.

Utskottet bedömmer att de förändringar regeringen
föreslagit ger förutsättningar för en önskvärd
effektivisering av beredskapslagringen av olja och
kol med en bibehållen energiberedskap.

Vad gäller gasollagringens upphörande kan
utskottet konstatera att den inhemska
tillgängligheten på och leveranssäkerheten av gasol
får anses vara fullt tillfredsställande, varför ett
upphörande av lagringsskyldigheten inte torde leda
till någon försämring av energiberedskapen.
Regeringens förslag bör därför bifallas av
riksdagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändringar i lagen om beredskapslagring av
olja och kol

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av
olja och kol.

Stockholm den 16 maj 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke
Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf
Gunnarsson (m), Håkan Juholt (s), Berndt Sköldestig
(s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),
Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur
Egervärn (c) och Runar Patriksson (fp).

2001/02

FöU13

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen gav i regleringsbrevet för 1999 Statens
energimyndighet i uppdrag att se över regelverket
när det gäller oljeberedskapen och att lämna förslag
till eventuella ändringar i detta. Översynen skulle
särskilt beakta de senaste årens utveckling på
området inom EU och Internationella energiorganet
IEA. Uppdraget redovisades den 14 november 2000 (dnr
N2000/9195/
ESB). Översynen publicerades även i myndighetens
rapportserie (ER 23:2000).

Energimyndigheten lämnade flera förslag till
förändringar av olje-beredskapen. I propositionen
behandlas endast de förslag som berör lagringen.
De förslag som Energimyndigheten lämnat
förutsätter ändringar i lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol.
Energimyndighetens förslag, i de delar som rör
lagringen, har remissbehandlats.

Regeringen beslutade den 21 februari 2002 att
inhämta Lagrådets yttrande. Lagrådet lämnade
förslaget utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 2001/02:169 föreslås vissa ändringar i
lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol.

Enligt förslaget utvidgas möjligheten för
tillsynsmyndigheten att medge att lagringsskyldighet
fullgörs genom uppdrag åt annan att ombesörja
lagringen. Uppdrag att hålla lagringsbränslen kan
generellt lämnas till andra lagringsskyldiga eller
till företag som bedriver oljelagringsverksamhet. En
förutsättning är dock att även lagerhållaren fått
tillsynsmyndighetens särskilda godkännande. Den som
driver oljeraffinaderi kan få tillstånd att fullgöra
lagringsuppdrag genom att lagra råolja och
halvfabrikat i stället för lagringsbränslen. Vidare
föreslås att beredskapslagring av gasol skall
upphöra.

Lagändringen avseende gasollagring föreslås träda i
kraft den 1 juli 2002 och övriga lagändringar den 1
januari 2003.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Nuvarande reglering av beredskapslagring av
olja och kol

I beredskapsåtgärderna ingår lagring av olja och kol
i syfte att trygga tillgången på dessa varor inom
landet för energiförsörjningen under krig och andra
allvarliga kriser.
Beredskapslagringen av olja är av principiellt två
slag, lagring för fredstida oljekriser och
krigslagring. Kol beredskapslagras endast för
krigssituationer. Lagringen regleras av lagen
(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Lagen, som fortsättningsvis benämns LBOK, bygger i
huvudsak på lagstiftning från 1957. Till LBOK
ansluter förordningen (1995:971) om
beredskapslagring av olja och kol och även den
årliga förordning som bestämmer lagringsnivåerna
(den senaste SFS 2001:168). Tillsynsmyndighet enligt
LBOK är Statens energimyndighet.
De senaste större förändringarna i fråga om
beredskapslagringen av olja och kol företogs våren
1995. Då beslutade riksdagen (prop. 1994/95:176,
bet. 1994/95:NU25, rskr. 1994/95:393) om ett antal
författningsändringar i och med att nya riktlinjer
för lagringen godkändes, baserade på de kraftigt
förändrade planeringsförutsättningar som följde på
1992 års försvarsbeslut. Dessutom gjordes även en
allmän förenkling och modernisering av regelverket,
inkluderande en anpassning till gällande EU-
bestämmelser. Regeringen gavs även ökade möjligheter
att delegera beslut till myndighet. För el- och
värmeproducerande anläggningar gjordes
lagringskraven beroende av individuell prövning.
Lagringen bygger på att staten med stöd av LBOK
ålägger enskilda säljare eller förbrukare att hålla
vissa kvantiteter i lager. Lagren är i fysisk mening
normalt integrerade med de lagringsskyldiga
företagens kommersiella lager. Beredskapslagren får
tas i anspråk av den lagringsskyldige efter beslut
av regeringen vid en allvarlig försörjningskris.
Den totala omfattningen av denna tvångslagring
bestäms årligen av regeringen med utgångspunkt i
hela landets behov av beredskapslager, därefter
fastställer tillsynsmyndigheten åläggandena för
varje lagringsskyldig. Volymerna baseras på
försäljning och förbrukning av ett antal i LBOK
angivna lagringsbränslen under det närmast
föregående året. För el- och värmeproducerande
anläggningar bestäms dock lagringsskyldigheten vad
beträffar krigslager efter prövning av behoven för
varje särskild anläggning. Lagringsåren löper
fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30 juni. Under
lagringsåret 2001/02 är sammanlagt ca 100 företag
lagringsskyldiga.

Lagringen för oljekriser (tidigare fredskrislagring)
tar sikte på svåra störningar i oljeförsörjningen
som uppstår utan samband med krig eller
säkerhetspolitiska kriser i vår nära omvärld.
Lagringen sker sedan 1975 enligt internationella
åtaganden som Sverige gjort i avtalet om ett
internationellt energiprogram (IEP) och nu även
enligt EU:s regelverk på området. Under 1990-talet
har inga stora förändringar gjorts beträffande
lagringen för oljekriser, dock har en koncentration
till färre lagringsskyldiga skett. Beredskapslagren
av olja motsvarar i dag 90 dagars normal konsumtion
och hålls helt av näringslivet. De lagringsskyldiga
företagen svarar för finansieringen.

Krigslagringen tar sikte på det civila försvarets
behov vid höjd beredskap. Som en följd bl.a. av
försvarsbeslutet 1992 och det faktum att krigslagren
blivit allt mindre i förhållande till näringslivets
beredskapslager för oljekriser beslöt riksdagen 1994
(prop. 1993/94:141, bet. 1993/94:NU19, rskr.
1993/94:311) att den statliga krigslagringen för det
civila försvaret skulle avvecklas successivt och i
stället åläggas oljehandeln och vissa storförbrukare
med stöd av LBOK. Regeringen har i proposition
2001/02:10 (s. 179) aviserat att näringslivet tills
vidare inte kommer att åläggas att hålla permanenta
krigslager. Lagringskraven för krigssituationer
anpassas därmed till den aktuella
planeringsinriktningen för totalförsvaret i enlighet
med av riksdagen godkända riktlinjer.
Lagringsbehovet avses omprövas löpande utifrån en
förstärkt omvärldsbevakning. Vissa
rapporteringsrutiner kommer att bibehållas som ett
led i grundberedskapen även under den tid själva
lagringen är suspenderad. Om situationen så kräver
skall krigslagring återigen åläggas företagen enligt
reglerna i LBOK.

EG:s regler angående oljeberedskap

De EG-regler som berör oljeberedskap är
oljelagringsdirektivet och oljeberedskapsdirektivet.

Oljelagringsdirektivet (rådets direktiv 68/414/EEG
av den 20 december 1968) reglerar skyldigheten för
medlemsstater i EEG att inneha minimilager av råolja
och/eller petroleumprodukter (EGT L 308, 23.12.1968,
s. 14, svensk specialutgåva område 12, volym 1, s.
28, Celex 31968L0414), ändrat genom rådets direktiv
98/93/EG av den 14 december 1998 (EGT L 358,
31.12.1998, s. 100, Celex 31998L0093). Direktivet
innehåller detaljerade regler om bl.a.
lagringsbränslen, lagringsmängder, omräkningstal
mellan produkter och råolja, rapportering, tillsyn
och utlandslagring. Vidare krävs att medlemsländerna
antar bestämmelser och vidtar åtgärder som
säkerställer kontrollen och övervakningen av lagren.
Straff för överträdelser av bestämmelserna skall
enligt direktivet vara effektiva, proportionerliga
och avskräckande. Direktivet har implementerats
genom LBOK med tillhörande förordningar.
Oljeberedskapsdirektivet (rådets direktiv
73/238/EEG av den 24 juli 1973) innehåller krav på
att medlemsländerna skall vidta åtgärder för att ge
behöriga myndigheter rätt till lageruttag,
fördelning till förbrukare, prisreglering,
ransonering etc., för att dämpa verkningarna av
svårigheter vid försörjningen med råolja eller
petroleumprodukter (EGT L 228, 16.8.1973, s. 1,
svensk specialutgåva område 12, volym 1, s. 61,
Celex 31973L0238). Kommissionen har även bildat en
kommitté för oljeberedskapsfrågor, i vilken samtliga
medlemsländer deltar. Direktivet är sedan några år
under omarbetning. Direktivet har genomförts i
Sverige genom bland annat oljekrislagen,
ransoneringslagen och prisregleringslagen.

Regeringen

Lagring genom uppdrag åt annan

Uppdrag åt annan att ombesörja lagring

Regeringen föreslår att tillsynsmyndigheten får
medge att en lagringsskyldig uppdrar åt den som fått
särskilt medgivande att ombesörja lagring för hans
räkning samt att ett medgivande får tidsbegränsas
och skall förenas med de villkor som behövs från
beredskaps- och kontrollsynpunkt.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt
förslag att kravet på att den lagringsskyldige skall
äga sitt beredskapslager har medfört begränsningar
för en rationell och kostnadseffektiv
lagerhantering. Reglerna har också uppfattats som
konkurrenssnedvridande då möjligheten att låta annan
hålla lagren inte gällt lika för alla
lagringsskyldiga.

I dag är ett hundratal företag lagringsskyldiga
och vart och ett av dessa måste ständigt äga minst
ett lager motsvarande 90 dagars förbrukning. Det
innebär i praktiken att de lagringsskyldiga vid
varje tidpunkt sammantaget håller ett
beredskapslager som överstiger det totala
beredskapsbehovet för landet, detta "överlager"
innebär en kostnad för i första hand företagen och
slutligen för oljekonsumenterna. Regeringen gör
bedömningen att en anpassning avseende kravet på
ägande till de samarbetsmönster som råder inom
branschen inte behöver innebära någon försvagning
från beredskapssynpunkt, förutsatt att en effektiv
tillsyn kan upprätthållas.
Tillsynsmyndigheten bör få möjlighet att efter
ansökan av lagringsskyldig ge denne ett medgivande
att få uppdra åt någon annan att sköta lagringen för
hans räkning. Ett sådant medgivande bör kunna ges
generellt, och myndigheten behöver därmed inte pröva
varje enskilt lagringsuppdrag. Om
lagringsskyldigheten skall uppfyllas genom avtal med
annan är det viktigt att den lagringsskyldige vid en
krissituation verkligen får tillgång till det
bränsle det andra företaget lagrar för hans räkning.
I första hand är detta en fråga företagen emellan,
men det torde också ankomma på tillsynsmyndigheten
att i samband med tillståndsgivningen formulera krav
och ställa villkor i detta syfte.
Tillsynsmyndigheten bör ha rätt att tidsbegränsa de
generella medgivandena och ställa villkor som behövs
utifrån beredskaps- och kontrollsynpunkt. I ett
inledningsskede ter det sig naturligt att
medgivandena begränsas till att gälla högst ett
lagringsår åt gången.
Ett medgivande från tillsynsmyndigheten att låta
annan ombesörja lagringen för kortare eller längre
tid innebär inget avsteg från principen att
lagringen sker på den lagringsskyldiges ansvar,
exempelvis skall lagringsavgift kunna tas ut av den
lagringsskyldige med stöd av LBOK även i de fall då
den lagerhållare man avtalat med inte uppfyller sina
åtaganden.
Det kan förväntas att det nya systemet gradvis
kommer att leda till en viss ytterligare
centralisering av lagerhållningen, vilket i sin tur
skulle kunna leda till ökad sårbarhet. Ett par
remissinstanser har särskilt påpekat detta och
framhållit vikten av att en strategi finns för hur
en tillräcklig geografisk spridning av lagren skall
säkerställas. Det ingår enligt regeringens
uppfattning i tillsynsmyndighetens åligganden att
noga följa utvecklingen härvidlag och att vidta
lämpliga åtgärder för det fall att en ökad
centralisering skulle visa sig få negativa
konsekvenser från beredskapssynpunkt.

Lagring för annans räkning

Regeringen föreslår att tillsynsmyndigheten får
medge att en lagringsskyldig inom landet ombesörjer
lagring av lagringsbränsle för en annan
lagringsskyldigs räkning. Ett sådant medgivande får
även ges till den som utan att vara lagringsskyldig
bedriver oljelagringsverksamhet. För den som inom
landet driver oljeraffinaderi får medgivandet
innefatta att lagringen sker i form av råolja, andra
råvaror för tillverkningen eller halvfabrikat. Ett
medgivande får tidsbegränsas och skall förenas med
de villkor som behövs från beredskaps- och
kontrollsynpunkt.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt
förslag att det i det nuvarande systemet inte
funnits behov av att i lagen särskilt reglera vad
som gäller för den som håller lager åt andra, då
uppdrag åt andra att hålla lager enligt nu gällande
regler endast får vara tillfälliga och dessutom är
förbehållna en begränsad krets av lagringsskyldiga.

Den utökade möjlighet att uppdra åt annan att
ombesörja lagring som föreslås innebär att det
enligt regeringens uppfattning inte längre räcker
med att säkerställa att de lagringsskyldiga
uppfyller sina skyldigheter. En prövning bör
därutöver ske av lämpligheten hos den som för annans
räkning skall tillhandahålla beredskapslager. Liksom
när det gäller medgivande att uppdra lagringen åt
annan bör tillsynsmyndigheten individuellt pröva
vilka företag som skall kunna åta sig sådana
uppdrag. Tillstånd bör lämnas endast till företag
som uppfyller rimliga krav på resurser och
stabilitet. Tillsynsmyndigheten bör vidare ha rätt
att tidsbegränsa medgivanden och ställa de villkor
som behövs från beredskaps- och kontrollsynpunkt.
De företag som vill åta sig att vara lagerhållare
åt annan bör få ansöka om detta hos
tillsynsmyndigheten, i första hand torde det bli
aktuellt att ge andra lagringsskyldiga sådant
tillstånd då dessa företag redan ingår i beredskaps-
systemet och är väl kända av tillsynsmyndigheten och
kan förväntas fungera väl i krissituationer av olika
slag. Det är också hos dessa företag de
lagringsbränslen och den lagringskapacitet torde
finnas tillgängliga som är grundförutsättningen för
att kunna åta sig uppdrag som lagerhållare åt andra.
Det finns dock även andra företag som är verksamma i
försörjningskedjan avseende bränsle och drivmedel
och som ägnar sig åt lagring utan att själva vara
lagringsskyldiga enligt LBOK. Möjligheten att åta
sig beredskapslagring åt annan bör bl.a. av
konkurrensskäl finnas även för dessa företag. Detta
öppnar också möjligheten för flera lagringsskyldiga
att bilda gemensamma lagringsföretag, som efter
prövning kan få tillsynsmyndighetens medgivande att
hålla beredskapslager. Beredskapslagring genom icke
lagringsskyldiga bör vara begränsad till olja och
olika slags oljeprodukter. För kolbränslen, som
endast tvångslagras för drift av el- och
värmeproducerande anläggningar i krigssituationer,
är den beredskapsmässiga utgångspunkten väsentligt
annorlunda och lagringskraven bör uppfyllas inom
kretsen av lagringsskyldiga. Tillsynsmyndigheten
kommer dock genom den föreslagna lagändringen att
kunna pröva ansökningar från dessa företag om att få
lagra åt varandra.
För företag som driver oljeraffinaderier i Sverige
har tillsynsmyndigheten möjlighet att medge att
deras lagringsskyldighet fullgörs genom lagring av
råolja, andra råvaror för tillverkningen eller
halvfabrikat. Övervägande skäl talar för att
motsvarande bör gälla ifall dessa företag åtar sig
beredskapslagring åt annan. Det ankommer på
tillsynsmyndigheten att vid tillståndsgivningen
beakta hur de omräkningstal för råolja och
halvfabrikat i förhållande till lagringsbränslen som
anges i EU:s oljelagringsdirektiv skall
säkerställas.

Tillsyn

Regeringen föreslår att den som efter
tillsynsmyndighetens medgivande ombesörjer lagring
åt annan skall lämna myndigheten de uppgifter som
behövs för tillsynen av att lagen och med stöd av
lagen meddelade föreskrifter efterlevs.

Tillsynsmyndigheten får också vid vite meddela
även den som fått medgivande att ombesörja lagring
åt annan föreläggande som behövs för att
uppgiftsskyldigheten skall fullgöras och att
myndigheten skall kunna utföra undersökningar av
lager och granskning av bokföring m.m.
Tillsynsmyndigheten får återkalla ett medgivande
om den som fått medgivandet i något väsentligt
avseende inte iakttar villkor som ställts av
myndigheten eller det annars finns synnerliga skäl.
Tillsynsmyndighetens beslut att återkalla ett
sådant medgivande får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt
förslag att det enligt 30 och 31 §§ föreligger en
långtgående skyldighet för lagringsskyldiga, och de
som bedriver viss verksamhet med lagringspliktiga
bränslen, att lämna uppgifter till
tillsynsmyndigheten. För att inte syftet med lagen
skall frångås bör tillsynsmyndigheten enligt
regeringen ha samma möjlighet att utöva tillsyn över
de företag som genom avtal åtagit sig att hålla
beredskapslager åt annan som när det gäller
lagringsskyldiga som själva håller lagren. Detta kan
lämpligen åstadkommas genom att 30 och 31 §§ görs
tillämpliga på den förstnämnda kretsen företag och
att därigenom även vitesföreläggande enligt 33 §
andra stycket som behövs för att denna
uppgiftsskyldighet skall fullgöras får meddelas
dessa företag.

Tillsynsmyndigheten har vidare, enligt 32 §, stora
befogenheter när det gäller möjligheterna att
undersöka lager som hålls av den som är
uppgiftsskyldig enligt lagen samt att granska dennes
bokföring och övriga handlingar som hör till
verksamheten. Genom att 30 och 31 §§ görs
tillämpliga på den krets av företag som avses i
föreslagna 23 §, och som inte själva är
lagringsskyldiga, kommer även dessa - såsom
uppgiftsskyldiga enligt LBOK - att bli underkastade
tillsynsmyndighetens undersöknings- och
granskningsmöjligheter enligt lagen.
Tillsynsmyndigheten får därigenom möjlighet att
enligt
33 § vitesförelägga även denna kategori företag om
de inte uppfyller sina åligganden enligt
bestämmelserna i 32 §. De lagringsföretag som avses
i den föreslagna 23 § kommer också att omfattas av
ansvarsbestämmelsen i 35 §.
Om ett medgivande enligt 22 § återkallas får den
lagringsskyldige inte längre låta annan sköta
lagringen utan han måste själv hålla lagret enligt
huvudregeln. Därmed kommer också, i förekommande
fall, de övriga sanktionsbestämmelser som LBOK
anvisar att kunna tillämpas. För den som har fått
medgivande enligt den föreslagna 23 §, dvs.
möjlighet att lagra åt annan, innebär ett beslut om
återkallande att det inte längre blir möjligt att
åta sig uppdrag som hållare av beredskapslager.

Beredskapslagring av gasol upphör

Regeringen föreslår att skyldigheten att
beredskapslagra gasol upphör.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt
förslag att det enligt Energimyndigheten och övriga
remissinstanser inte föreligger någon oro för en
bristsituation på gasol under en oljekris. Marknaden
i Nordvästeuropa är dessutom i hög grad lokal, och
det råder balans mellan produktion och konsumtion av
gasol. Den inhemska produktionen av gasol sker i
Sverige vid raffinering av råolja vid samtliga tre
raffinaderier. Leveranssäkerheten och
tillgängligheten på gasol anses vara mycket god.
Gasol som bränsle är hos många användare direkt
konverterbar till andra bränslen. Eftersom det inom
EU endast är Sverige som föreskriver
beredskapslagring av gasol uppfattas detta som en
viss snedvridning av konkurrensläget.
Lagringskostnaden för gasol är också avsevärt mycket
högre än för andra bränslen.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att
tvångslagringen av gasol kan upphöra utan att det
leder till någon avgörande försämring av
energiberedskapen och föreslår därför att
näringslivet inte längre skall tvingas att lagra
gasol, vare sig för fredstida oljekriser eller för
krigssituationer.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att lagändringarna avseende
gasollagring träder i kraft den 1 juli 2002, övriga
ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.

I propositionen anger regeringen som skäl för sitt
förslag att då det för avvecklingen av
gasollagringen inte krävs några längre
förberedelser, och skyldigheten att hålla
beredskapslager fastställs per lagringsår som räknas
fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30 juni, bör
lagändringarna i denna del träda i kraft den
1 juli 2002. Därmed upphör tvångslagringen av gasol
fr.o.m. lagringsåret 2002/03.

Regeringen bedömer vidare att Energimyndigheten
bör kunna ha ett fungerande system den 1 januari
2003 för att kunna behandla ansökningar från företag
som vill begagna sig av de möjligheter som
nyordningen erbjuder. Därför föreslås att de
författningsändringar som hör samman med
lagringsskyldigs uppdrag till annan träder i kraft
först den 1 januari 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag.

Genom att utöka möjligheterna för lagringsskyldiga
att uppdra åt annan att ombesörja lagring ser
utskottet att möjligheterna för en mer rationell och
kostnadseffektiv lagerhantering öppnas. Vidare anser
utskottet att tillsynsmyndigheten, genom de
lagändringar som här behandlats, ges goda
förutsättningar att kunna upprätthålla tillsynen av
beredskapslagringen. Utskottet bedömmer sålunda att
de förändringar regeringen föreslagit ger
förutsättningar för en önskvärd effektivisering av
beredskapslagringen av olja och kol med en
bibehållen energiberedskap.

Vad gäller gasollagringens upphörande kan
utskottet konstatera att den inhemska
tillgängligheten på och leveranssäkerheten av gasol
får anses vara fullt tillfredsställande, varför ett
upphörande av lagringsskyldigheten inte torde leda
till någon försämring av energiberedskapen.
Utskottet ser även att ett upphörande av
gasollagringsskyldigheten innebär en anpassning till
gällande EU-reglering, vilket i sin tur skulle rätta
till den snedvridning som i viss mån förekommit i
konkurrensläget, då det inom EU i dag endast är
Sverige som föreskriver beredskapslagring av gasol.

Lagändringen avseende gasollagring föreslås träda i
kraft den 1 juli 2002 och övriga lagändringar den 1
januari 2003. Utskottet gör ingen annan bedömning än
regeringen vad gäller tidpunkterna för
ikraftträdande.

Regeringens förslag bör därför bifallas av
riksdagen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2001/02:169

Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1049) om beredskapslagring av
olja och kol

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1049)
om beredskapslagring av olja och kol
dels att 5-7, 11, 12, 18 a, 22-24, 27, 30, 31, 33
och 37 §§ samt rubriken närmast före 22 § skall ha
följande lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 33
a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
5 §
Beredskapslagringen skall omfatta följande bränslen
(lagringsbränslen).
KN-nr Varuslag
1. 2701 Kolbränslen
2702
2704
2. 2710 00 27 Motorbensin
2710 00 29
2710 00 32
2710 00 34
2710 00 36
3. 2710 00 51 Flygfotogen och annan
2710 00 55 fotogen
4. 2710 00 69 Dieselbrännolja och
eldningsolja 1
5. 2710 00 74 - Övriga
eldningsoljor
2710 00 78
6. 2711 12 11 - Gasol
2711 12 98
2711 13 10 -
2711 13 98

Föreslagen lydelse

5 §[1]

Beredskapslagringen skall omfatta följande
bränslen (lagringsbränslen).

KN-nr Varuslag

1. 2701 Kolbränslen
2702
2704
2. 2710 00 27 Motorbensin
2710 00 29
2710 00 32
2710 00 34
2710 00 36
3. 2710 00 51 Flygfotogen och annan
2710 00 55 fotogen

4. 2710 00 69 Dieselbrännolja och
eldningsolja 1
5. 2710 00 74 - Övriga
eldningsoljor
2710 00 78

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

6 §[2]
Denna lag tillämpas inte på
1. kol annat än såvitt avser lagringsskyldighet
för värmeverk och kraftvärmeverk enligt 18 a §,
2. bränsle som utvinns inom landet eller som
framställs ur råvara som har utvunnits inom landet,
3. bränsle som säljs för utförsel,
-----------------------------------------------------
4. bränsle som 4. bränsle som
förbrukas för drift av förbrukas för drift av
fartyg i utrikes trafik fartyg i utrikes trafik
eller som införs i landet eller som införs i landet
på annat transportmedel på annat transportmedel
för detta transportmedels för detta transportmedels
drift, drift.
-----------------------------------------------------
5. gasol som används som
råvara i petrokemisk
industri.
-----------------------------------------------------
Att lagringsskyldigheten i vissa fall kan avse annat
än lagringsbränsle framgår av 14 och 19-21 §§.

**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1995:921.
[2]: Ändringen innebär att punkt 5 upphävs.

7 §[3]

Skyldig att hålla beredskapslager av annat
lagringsbränsle än kol under ett lagringsår är den
som
1. till landet infört annat lagringsbränsle än kol
och under basåret sålt eller förbrukat sådant
bränsle,
2. drivit oljeraffinaderi inom landet och under
basåret sålt annat lagringsbränsle än kol,
-----------------------------------------------------
3. av lagringsskyldig 3. av lagringsskyldig
som avses i 1 eller 2 som avses i 1 eller 2
köpt samt under basåret köpt samt under basåret
sålt sålt minst 50 000
kubikmeter andra
a) minst 2 500 ton lagringsbränslen än kol.
gasol eller
b) minst 50 000
kubikmeter andra
lagringsbränslen än kol.
-----------------------------------------------------
11 §[4]

Lagringsskyldigheten skall fullgöras med bränslen
inom de varuslag som de lagringsskyldiga sålt eller
förbrukat.
Lagringsskyldigheten skall fullgöras med varor som
den lagringsskyldige äger. Den får inte fullgöras
med varor som transiteras.
-----------------------------------------------------
Om undantag från denna Om undantag från denna
paragraf finns paragraf finns
bestämmelser i 14, 22 och bestämmelser i 14 och 22
23 §§. §§.
-----------------------------------------------------
12 §[5]

Lagringsbränslen skall förvaras inom landet i
lageranläggningar, som de lagringsskyldiga förfogar
över, på ett från beredskaps- och kontrollsynpunkt
tillfredsställande sätt.
-----------------------------------------------------
Om undantag från denna Om undantag från denna
paragraf finns paragraf finns
bestämmelser i 14 §. bestämmelser i 14 och 22
§§.
-----------------------------------------------------
18 a §[6]

Den som vid basårets utgång innehar ett värmeverk
får av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i
lager sådant bränsle som behövs för att driva
verket, om vid anläggningen under basåret förbrukats
1. minst 5 000 kubikmeter eldningsolja eller
dieselbrännolja,
-----------------------------------------------------
2. minst 4 000 ton 2. minst 8 000 ton kol,
gasol,
3. minst 5 miljoner
3. minst 8 000 ton kol, kubikmeter naturgas eller
4. minst 5 miljoner 4. bränsle som anges i
kubikmeter naturgas eller 1-3 mot-
svarande minst 5 000
5. bränsle som anges i kubik-
1-4 motsvarande minst 5 meter olja.
000 kubikmeter olja.
-----------------------------------------------------
Vid beräkning av Vid beräkning av
förbrukningen av bränslen förbrukningen av bränslen
enligt första stycket 5 enligt första stycket 4
skall 1 kubikmeter olja skall 1 kubikmeter olja
anses motsvara 0,8 ton anses motsvara 1,6 ton
gasol, 1,6 ton kol eller kol eller 1 000
1 000 kubikmeter kubikmeter naturgas.
naturgas.
-----------------------------------------------------
Den som vid basårets utgång innehar ett
kraftvärmeverk med en installerad elektrisk effekt
av minst 5 megawatt får av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer åläggas att under
lagringsåret hålla i lager sådant bränsle som behövs
för att driva verket.
-----------------------------------------------------
Lagringsskyldigheten Lagringsskyldigheten
enligt första och tredje enligt första och tredje
stycket skall avse olja, stycket skall avse olja
gasol eller kolbränslen. eller kolbränslen.
Lagringsmängden bestäms Lagringsmängden bestäms
av regeringen eller den av regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
bestämmer med bestämmer med
utgångspunkt i utgångspunkt i
värmeverkets eller värmeverkets eller
kraftvärmeverkets eget kraftvärmeverkets eget
beredskapsbehov. beredskapsbehov.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Lagring ombesörjd av Lagring ombesörjd av
annan lagringsskyldig annan
-----------------------------------------------------
22 §[7]
-----------------------------------------------------
Tillsynsmyndigheten får Tillsynsmyndigheten får
medge att en medge att en
lagringsskyldig, som till lagringsskyldig uppdrar
landet inför åt den som fått
lagringsbränsle och som medgivande enligt 23 §
säljer oljeprodukter, att ombesörja lagring för
eller en lagringsskyldig, hans räkning.
som driver
oljeraffinaderi inom Ett medgivande får
landet och som säljer tidsbegränsas och skall
oljeprodukter, utan förenas med de villkor
tillstånd i varje som behövs från
särskilt fall uppdrar åt beredskaps- och
en annan sådan kontrollsynpunkt.
lagringsskyldig att
tillfälligt ombesörja
lagring av oljeprodukter
för hans räkning.
-----------------------------------------------------
23 §
-----------------------------------------------------
Om särskilda skäl Tillsynsmyndigheten får
föreligger, får medge att en
tillsynsmyndigheten för lagringsskyldig inom
visst fall medge att en landet ombesörjer lagring
lagringsskyldig uppdrar av lagringsbränsle för en
åt en annan annan lagringsskyldigs
lagringsskyldig att helt räkning. Sådant
eller delvis ombesörja medgivande får ges även
lagring för hans räkning. till den som utan att
vara lagringsskyldig
bedriver
oljelagringsverksamhet.
För den som inom landet
driver oljeraffinaderi
får medgivandet innefatta
att lagringen sker i form
av råolja, andra råvaror
för tillverkningen eller
halvfabrikat.
Ett medgivande får
tidsbegränsas och skall
förenas med de villkor
som behövs från
beredskaps- och
kontrollsynpunkt.
-----------------------------------------------------

24 §[8]
-----------------------------------------------------
Regeringen eller den Regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen
bestämmer får medge bestämmer får medge
befrielse helt eller befrielse helt eller
delvis från delvis från
lagringsskyldigheten i lagringsskyldigheten i
visst fall, om den till visst fall, om den till
vilken lagringspliktigt vilken lagringspliktigt
bränsle sålts under ett bränsle sålts under ett
basår själv blivit basår själv blivit
lagringsskyldig för lagringsskyldig för
motsvarande kvantitet motsvarande kvantitet
bränsle under bränsle under
lagringsåret, eller lagringsåret, eller
annars synnerliga skäl annars synnerliga skäl
föranleder att föranleder att
skyldigheten inte behöver skyldigheten inte behöver
fullgöras vare sig genom fullgöras vare sig genom
egen lagring eller genom egen lagring eller genom
lagring hos någon annan lagring som uppdras åt
enligt 23 §. någon annan enligt 22 §.
-----------------------------------------------------
Ett medgivande får förenas med villkor.

27 §

Den som inte håller fastställt beredskapslager
skall till staten erlägga särskild avgift
(lagringsavgift).
-----------------------------------------------------
Lagringsavgift skall Lagringsavgift skall
erläggas även av den som erläggas även av den som
utan medgivande enligt 22 utan medgivande enligt 22
eller 23 § uppdrar åt § uppdrar åt någon annan
någon annan att ombesörja att ombesörja lagring
lagring eller som eller som förvarar
förvarar lagrade varor i lagrade varor i strid mot
strid mot föreskrifter föreskrifter som har
som har meddelats med meddelats med stöd av 13
stöd av 13 §. §.
-----------------------------------------------------
30 §
-----------------------------------------------------
Den som är Den som är
lagringsskyldig skall lagringsskyldig, och den
lämna tillsynsmyndigheten som ombesörjer lagring
de uppgifter som behövs med stöd av medgivande
för tillsynen av att enligt 23 §, skall lämna
lagen och med stöd av tillsynsmyndigheten de
lagen meddelade uppgifter som behövs för
föreskrifter efterlevs. tillsynen av att lagen
och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter
efterlevs.
-----------------------------------------------------
Regeringen får meddela föreskrifter om fullgörandet
av uppgifts-skyldigheten.

31 §
-----------------------------------------------------
Den som har importerat, Den som har till landet
sålt eller förbrukat infört, sålt eller
lagringsbränsle eller förbrukat lagringsbränsle
annan lagringspliktig eller annan
vara skall, även i annat lagringspliktig vara, och
fall än som avses i 30 §, den som ombesörjer
på begäran lämna lagring med stöd av
tillsynsmyndigheten de medgivande enligt 23 §,
uppgifter om importen, skall, även i annat fall
försäljningen, än som avses i 30 §, på
förbrukningen och lagret begäran lämna
som behövs för tillsynen tillsynsmyndigheten de
av att lagen och med stöd uppgifter om införseln,
av lagen meddelade försälj-ningen,
föreskrifter efterlevs. förbrukningen och lagret
som behövs för tillsynen
av att lagen och med stöd
av lagen meddelade
föreskrifter efterlevs.
-----------------------------------------------------
33 §

Underlåter en lagringsskyldig att
1. hålla beredskapslager av den omfattning eller
på det sätt som åligger honom enligt denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,
2. iaktta villkor som avses i 14 eller 24 § eller
3. lämna deklaration enligt 16 § eller redovisning
enligt 21 §, får tillsynsmyndigheten förelägga honom
vid vite att fullgöra sina åligganden.
-----------------------------------------------------
Tillsynsmyndigheten får Tillsynsmyndigheten får
också vid vite meddela också vid vite meddela en
föreläggande som behövs lagringsskyldig, och den
för att som ombesörjer lagring
uppgiftsskyldigheten med stöd av medgivande
enligt 30 eller 31 § enligt 23 §, föreläggande
skall fullgöras eller för som behövs för att
att undersökning eller uppgiftsskyldigheten
granskning enligt 32 § enligt 30 eller 31 §
skall kunna utföras. skall fullgöras eller för
att undersökning eller
granskning enligt
32 § skall kunna utföras.
-----------------------------------------------------
Vitesföreläggande skall delges. Ett utdömt vite får
inte förvandlas till fängelse.
33 a §
-----------------------------------------------------
Tillsynsmyndigheten får
återkalla ett medgivande
som lämnats enligt 22
eller 23 § om den som
fått medgivandet i något
väsentligt avseende inte
iakttar villkor som
ställts av myndigheten
eller det annars finns
synnerliga skäl.
-----------------------------------------------------

37 §[9]
-----------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens Tillsynsmyndighetens
beslut i frågor som avses beslut i frågor som avses
i 17, 29 och 33 §§ får i 17, 29, 33 och 33
överklagas hos allmän a §§ får överklagas hos
förvaltningsdomstol. allmän
förvaltningsdomstol.
-----------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.

I övrigt överklagas tillsynsmyndighetens beslut till
regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002 såvitt
avser 5-7 och 18 a §§ samt i övrigt den 1 januari
2003.

**FOOTNOTES**
[3]: Senaste lydelse 1995:921.
[4]: Senaste lydelse 1995:921.
[5]: Senaste lydelse 1995:921.
[6]: Senaste lydelse 1995:921.
[7]: Senaste lydelse 1995:921.
[8]: Senaste lydelse 1995:921.
[9]: Senaste lydelse 1995:921.