Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU6

Rätt för sparbanker och medlemsbanker att drivaverksamhet utomlands m.m. (prop. 2000/01:141)

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag i proposition 2000/01:141 till ändringar i
bankrörelselagen (1987:617) och lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet.
I propositionen föreslår regeringen att sparbanker
och medlemsbanker skall ges samma rätt som
bankaktiebolag att verka utomlands. Det innebär att
de efter tillstånd av Finansinspektionen får inrätta
filial i ett land utanför EES. Vidare får de efter
ett särskilt underrättelseförfarande i ett annat
land inom EES dels etablera filial, dels - utan att
etablera filial - tillhandahålla tjänster.
I propositionen föreslås också en ändring av en
övergångsbestämmelse till bankrörelselagen.
Ändringen innebär att företag som vid tidpunkten för
ikraftträdandet av den nya bankrörelsedefinitionen,
den 1 januari 1996, bedrev tillståndsfri
inlåningsverksamhet får fortsätta med verksamheten
längst t.o.m. den 31 december 2002. Bestämmelsen tar
främst sikte på större sparkassor. Vidare föreslås
en ändring av en övergångsbestämmelse till lagen om
finansieringsverksamhet. Ändringen innebär att vissa
finansieringsföretag får fortsätta att driva
verksamhet t.o.m. den 31 december 2002 utan krav på
tillstånd. De företag som berörs är vissa
finansieringsföretag som när lagen trädde i kraft
den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som
inte fordrade tillstånd enligt äldre lag och som
inte lånar upp medel från allmänheten.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2002.
I betänkandet behandlar utskottet också en motion
som väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionen.
I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rätt för sparbanker och medlemsbanker
att driva verksamhet utomlands

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i bankrörelselagen (1987:617) såvitt
avser 1 kap. 6, 7 och 8 §§. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i denna del.

2. Förlängning av övergångstiden för
sparkassor och vissa finansieringsföretag

Riksdagen antar dels regeringens förslag till lag
om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i den mån
lagförslaget inte omfattas av vad utskottet
föreslagit ovan, dels regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet. Därmed bifaller riksdagen
regeringens förslag i denna del och avslår motion
2000/01:Fi40.

Reservation (m)

Stockholm den 16 oktober 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan
Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Carin Lundberg (s), Kjell Nordström (s), Siv
Holma (v), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter
(fp) och Carl-Axel Johansson (m).

2001/02

FiU6

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2000/01:141 Rätt för sparbanker och
medlemsbanker att driva verksamhet utomlands m.m.
föreslår regeringen att riksdagen antar de förslag
till ändringar i bankrörelselagen (1987:617) och
lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet som
lagts fram i propositionen. Regeringens förslag
återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion
väckts. Förslaget i motionen återges i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Rätt för sparbanker och
medlemsbanker att driva verksamhet
utomlands

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
sparbanker och medlemsbanker ges rätt att
verka utomlands. Det innebär att de efter
tillstånd av Finansinspektionen får inrätta
filial i ett land utanför EES. Vidare får de
efter ett särskilt underrättelseförfarande i
ett annat land inom EES dels etablera filial,
dels - utan att etablera filial -
tillhandahålla tjänster.

Propositionen

Med bankrörelse avses verksamhet i vilken ingår
inlåning på konto om behållningen är nominellt
bestämd och tillgänglig för insättaren med kort
varsel. Bankrörelse får drivas endast efter
tillstånd (oktroj), som ges av Finansinspektionen
eller regeringen. En bank står under tillsyn av
Finansinspektionen. Bankrörelse får drivas i någon
av associationsformerna bankaktiebolag, sparbank
eller medlemsbank.

De rörelseregler och regler om tillsyn som gäller
för banker finns i bankrörelselagen och lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag. Dessa regler är i stor
utsträckning enhetliga för alla bankformer. En av de
få skillnader som finns är att bankaktiebolag, men
inte sparbanker och medlemsbanker, har rätt att
driva verksamhet utomlands.
Grunden till den nuvarande ordningen står att
finna i det lagstiftningsarbete som gjordes bl.a.
för att Sverige skulle uppfylla sina förpliktelser
enligt avtalet mellan EG och EFTA-länderna om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop.
1992/93:89, bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109).
Anledningen till att det därvid gjordes skillnad
mellan bankaktiebolag på ena sidan samt sparbanker
och dåvarande föreningsbanker på den andra vad
gäller möjligheter att driva verksamhet utomlands
framgår inte av förarbetena. Lagändringen trädde i
kraft den 1 januari 1994. Dessförinnan hade
sparbanker och föreningsbanker, genom en lagändring
som trädde i kraft 1992, också de haft rätt att
inrätta filial i utlandet (prop.1991/92:37, bet.
1991/92:NU16, rskr. 1991/92:54)
I propositionen gör regeringen bedömningen att för
att skapa bästa möjliga förutsättningar för att
banker skall kunna konkurrera med varandra på lika
villkor bör rörelsereglerna vara enhetliga oavsett
associationsform. Regeringen föreslår därför att
sparbanker och medlemsbanker skall ges samma rätt
som bankaktiebolag att verka utomlands. Det innebär
att sparbanker och medlemsbanker efter tillstånd av
Finansinspektionen får inrätta filial i ett land
utanför EES. Vidare får de efter ett särskilt
underrättelseförfarande i ett annat land inom EES
dels etablera filial, dels - utan att etablera
filial - tillhandahålla tjänster. Ändringen föreslås
träda i kraft den 1 januari 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Förlängning av övergångstiden för
sparkassor och vissa
finansieringsföretag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag som
såvitt gäller sparkassor innebär att företag
som bedrev tillståndsfri inlåningsverksamhet
när den nya bankrörelsedefinitionen trädde i
kraft den 1 januari 1996 får fortsätta med
verksamheten längst t.o.m. den 31 december
2002. Beträffande vissa finansieringsföretag
innebär förslaget att den som den 1 januari
1994 drev finansieringsverksamhet som inte
fordrade tillstånd enligt 1988 års
finansbolagslag och som inte anskaffar medel
för verksamheten från allmänheten får
fortsätta med verksamheten t.o.m. den 31
december 2002 utan krav på tillstånd. Jämför
reservationen (m).

Bakgrund

Sparkassor

Genom en ändring i 1 kap. 2 § bankrörelselagen som
trädde i kraft den 1 januari 1996 avskaffades
allmänhetsbegreppet i bankrörelsedefinitionen (prop.
1995/96:74, bet. 1995/96:NU9, rskr. 1995/96:112 och
1995/96:113). I propositionen anfördes att
lagändringen berörde sådan inlåningsverksamhet som
är vanlig inom kooperationen men att lagändringen
inte var avsedd att tvinga in sparkassorna under
bankregleringen. Enligt en särskild
övergångsbestämmelse tilläts därför företag som vid
lagens ikraftträdande bedrev inlåningsverksamhet som
inte fordrade tillstånd enligt äldre lag att
fortsätta med verksamheten längst till den 31
december 1997. (De sparkassor som
övergångsbestämmelsen tar sikte på skall inte
förväxlas med sådana spar- och låneföreningar, ofta
benämnda sparkassor, som våren 2000 behandlades i
prop. 1999/2000:101 Åtgärder mot viss
sparkasseverksamhet, bet. FiU28, rskr. 234.)

Regeringen tillkallade under 1995 en särskild
utredare med uppgift att överväga kvalitativa och
kvantitativa krav på föreningar som tar emot
insättningar (dir. 1995:100). I maj 1996
överlämnades betänkandet SOU 1996:81, Skydd för
sparande i sparkasseverksamhet, till regeringen med
ett förslag till lag om sparkasseverksamhet.
Förslaget innebär att ekonomiska föreningar tillåts
ta emot sådan inlåning som är förbehållen banker
under vissa förutsättningar. Betänkandet
remissbehandlades. Ett stort antal remissinstanser
avstyrkte förslaget. I regeringens proposition
1997/98:24, Ändrad övergångsbestämmelse i
bankrörelselagen, föreslogs att den ovan nämnda
övergångstiden skulle förlängas till den 31 december
1999. Som skäl för förlängningen anfördes att
Sparkasseutredningens kritiserade förslag inte kunde
läggas till grund för lagstiftning samt att
Banklagskommittén skulle göra en översyn av
gränserna för bankrörelselagens tillämpningsområde.
Eftersom Banklagskommitténs arbete skulle vara klart
vid utgången av år 1997 ansåg regeringen att det
förelåg betydande fördelar med att avvakta
kommitténs betänkande.
Banklagskommittén överlämnade i januari 1999 sitt
huvudbetänkande, SOU 1998:160, Reglering och tillsyn
av banker och kreditmarknadsföretag. Kommitténs
förslag innebär helt nya förutsättningar för
sparkassorna. Bland annat föreslås att bankernas
ensamrätt att ta emot inlåning avskaffas. Detta
skulle innebära att det inte behövs något undantag
från kravet på bankoktroj för ekonomiska föreningar
med sparkasseverksamhet som tar emot medel från sina
medlemmar.
Under år 1999 förlängdes övergångstiden för
sparkassorna med ytterligare två år t.o.m. den 31
december 2001. I propositionen anförde regeringen
att då det alltjämt är önskvärt att samordna
beredningen av sparkassefrågan med
Banklagskommitténs förslag, bör en ny förlängning av
övergångstiden göras. Mot bakgrund av att kommitténs
förslag var föremål för remissbehandling och då en
proposition som behandlar kommitténs förslag enligt
en preliminär bedömning beräknades kunna överlämnas
till riksdagen senast under första halvåret år 2001,
menade regeringen att två års förlängning av
övergångstiden torde vara tillräcklig. Riksdagen
biföll regeringens förslag (prop. 1998/99:129, bet.
1999/2000:FiU17, rskr. 1999/2000:46).

Vissa finansieringsföretag

Lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet trädde
i kraft den 1 januari 1994. I lagen finns
bestämmelser om sådan finansieringsverksamhet som
drivs av finansieringsföretag som inte är banker.
Lagen innehåller enhetliga regler för sådana
kreditföretag som tidigare omfattades av lagen
(1988:606) om finansbolag eller lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag.

Av övergångsbestämmelserna till lagen om
finansieringsverksamhet följer bl.a. att den som när
lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 drev
finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd
enligt 1988 års finansbolagslag (bl.a. företag vars
balansomslutning inte översteg 50 miljoner kronor
och som inte riktade sin verksamhet till
konsumenter) fick fortsätta med verksamheten till
utgången av år 1994. På initiativ av
näringsutskottet förlängdes den ursprungliga
övergångstiden i övergångsbestämmelserna till den 30
juni 1996 (bet. 1994/95:NU29, rskr. 1994/95:446).
Därefter har övergångstiden förlängts vid
ytterligare fyra tillfällen, först till den 31
december 1996 (prop. 1995/96:173, bet. 1995/96:NU23,
rskr. 1995/96:285), därefter till den 31 december
1998 (prop. 1995/96:214, bet. 1996/97:NU3, rskr.
1996/97:9) och sedan till den 31 december 2000
(prop. 1997/98:144, bet. 1997/98:FiU24, rskr.
1997/98:217). I samband med dessa förlängningar har
det konstaterats att det finns flera anledningar att
se över reglerna om finansieringsverksamhet och att
den omprövning som faller under det uppdrag
Banklagskommittén har bör genomföras utan att det
får genomgripande konsekvenser för vissa företag som
ännu inte kommit att föras in under lagen om
finansieringsverksamhet. Vid den andra förlängningen
inskränktes dock möjligheten att fortsätta
verksamheten med stöd av övergångsbestämmelsen till
att gälla de finansieringsföretag som inte anskaffar
medel för verksamheten från allmänheten.
Den senaste förlängningen gjordes under 2000
t.o.m. den 31 december 2001 (prop. 1999/2000:107,
bet. 2000/01:FiU6, rskr. 7). I Banklagskommitténs
huvudbetänkande, SOU 1998:160, som överlämnades i
januari 1999 föreslås ändringar av bl.a. lagen om
finansieringsverksamhet och vad som enligt den lagen
utgör tillståndspliktig finansieringsrörelse. Som
skäl för förlängningen till utgången av 2001 anförde
regeringen i proposition 1999/2000:107 att det
alltjämt är önskvärt att samordna beredningen av
frågan om tillståndsplikt för de företag som
omfattas av nämnda övergångsbestämmelser med
Banklagskommitténs förslag. Mot bakgrund av att
kommitténs förslag var föremål för beredning inom
Regeringskansliet och då en proposition som
behandlar kommitténs förslag beräknades kunna
överlämnas till riksdagen senast under första
halvåret 2001, ansåg regeringen att ett års
förlängning av övergångstiden torde vara
tillräcklig. Riksdagen biföll regeringens förslag.

Propositionen

Regeringen redovisar att beredningen av
Banklagskommitténs betänkande inte har kunnat
genomföras inom den tid som tidigare beräknades. Det
beror bl.a. på att vissa av kommitténs förslag har
visat sig fordra mer ingående överväganden och
därmed också mer resurser än vad som tidigare kunnat
förutses. Ärendet har emellertid prioritet och
avsikten är att överlämna en proposition till
riksdagen senast våren 2002. Enligt regeringens
bedömning är det fortfarande önskvärt att samordna
beredningen av frågan om tillståndsplikt för de
företag som omfattas av övergångsbestämmelserna med
Banklagskommitténs förslag. Som Finansbolagens
Förening pekat på kan detta visserligen innebära att
vissa företag kan bedriva sin verksamhet utan krav
på tillstånd trots att denna möjlighet inte står
öppen för andra företag. Regeringen anser dock att
det inte är rimligt att införa tillståndsplikt för
verksamhet när det är osäkert hur den kommer att
behandlas på grundval av Banklagskommitténs förslag.
Detta skulle riskera att minska förutsebarheten i
lagstiftningen och kan dessutom medföra kostnader
för bl.a. de berörda företagen. Regeringen föreslår
därför vad gäller sparkassorna att företag som
bedrev tillståndsfri inlåningsverksamhet när den nya
bankrörelsedefinitionen trädde i kraft den 1 januari
1996 får fortsätta med verksamheten längst t.o.m.
den 31 december 2002. Beträffande vissa
finansieringsföretag föreslår regeringen att den som
den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som
inte fordrade tillstånd enligt 1988 års
finansbolagslag och som inte anskaffar medel för
verksamheten från allmänheten, får fortsätta med
verksamheten t.o.m. den 31 december 2002 utan krav
på tillstånd. Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 2002.

Motionen

I motion Fi40 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anser
motionärerna att konkurrensneutraliteten rubbas med
regeringens förslag. Motionärerna anser dock att det
finns skäl att i detta fall förlänga
övergångstiderna t.o.m. den 31 december 2002.
Eftersom övergångsperioderna har förlängts ett
flertal gånger anser motionärerna att det är av stor
vikt att den nu aktuella förlängningen blir den
sista och att slutdatumet den 31 december 2002 i
bägge fallen ligger fast. Detta bör göras tydligt
genom att riksdagen tillkännager för regeringen att
någon ytterligare förlängning av övergångsperioderna
inte skall komma i fråga.

Utskottets ställningstagande

Frågan om vilken slags verksamhet som skall
omfattas av tillståndsplikt enligt bankrörelselagen
och lagen om finansieringsverksamhet har ett nära
samband med förslagen i Banklagskommitténs
huvudbetänkande. Som redovisats ovan bereds frågan
inom Regeringskansliet och avsikten är att avlämna
en proposition till riksdagen senast våren 2002.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
önskvärt att den aktuella tidsplanen följs så att en
permanent reglering inte försenas ytterligare.
Utskottet anser dock fortfarande att det är lämpligt
att samordna beredningen av frågan om
tillståndsplikt för de företag som omfattas av
övergångsbestämmelserna med Banklagskommitténs
förslag. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet
regeringens förslag. Motion Fi40 (m) avstyrks.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förlängning av övergångstiden för sparkassor
och vissa finansieringsföretag (punkt 2) (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Gunnar
Axén (m) och Carl-Axel Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen antar dels regeringens förslag
till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) i den mån lagförslaget inte omfattas
av vad utskottet föreslagit ovan, dels
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet samt
tillkännager för regeringen som sin mening vad
som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i denna del och
motion 2000/01:Fi40.

Ställningstagande

Vi konstaterar inledningsvis att regeringens förslag
medför att konkurrensneutraliteten rubbas. Vissa
företag får med stöd av ett undantag bedriva
verksamhet som är förbjuden för andra företag.

Vi anser emellertid att det finns skäl att i detta
fall förlänga övergångstiderna t.o.m. den 31
december 2002. Det är mycket viktigt att
övergångsperioderna blir tillfälliga och så korta
som möjligt. Eftersom övergångsperioderna har
förlängts ett flertal gånger anser vi att det är av
stor vikt att den nu aktuella förlängningen blir den
sista och att slutdatumet den 31 december 2002 i
bägge fallen ligger fast.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har framfört att
någon ytterligare förlängning av övergångsperioderna
inte skall komma i fråga. Detta innebär att
riksdagen bifaller regeringens förslag och motion
Fi40 (m).

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet.

Följdmotion

I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade
motionsyrkande i vilket föreslås att riksdagen
fattar följande beslut.

2000/01:Fi40 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att någon
ytterligare förlängning av övergångsperioden -
utöver den som föreslås i propositionen - för
sparkassor och vissa finansieringsföretag inte skall
komma i fråga.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag