Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU4

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens
förslag till fördelning av anslag inom utgiftsområde
26 Statsskuldsräntor m.m. Utskottet tillstyrker
också att regeringen bemyndigas att överskrida dels
anslaget för Räntor på statsskulden, dels anslaget
för Riksgäldskontorets provisionskostnader om det är
nödvändigt för att regeringen skall kunna fullgöra
statens betalningsåtaganden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Anslagen inom utgiftsområde 26 under
budgetåret 2002

Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslag
inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. på
det sätt som framgår av efterföljande
specifikation. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:1 utgiftsområde 26 punkt 3
samt avslår motionerna
2001/02:Fi283 av Mats Odell m.fl. (kd),
2001/02:Fi290 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) och
2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
yrkande 40.

2. Bemyndigande att överskrida vissa
anslag

Riksdagen bemyndigar regeringen att, om så
erfordras för att kunna fullgöra statens
betalningsåtaganden under 2002, överskrida
ramanslagen Räntor på statsskulden och
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 utgiftsområde 26
punkterna 1 och 2.

Stockholm den 29 november 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan
Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg (s), Siv
Holma (v), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter
(fp) och Tommy Waidelich (s).

Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområde 26

Statsskuldsräntor m.m.

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna har avgivit särskilda yttranden.

2001/02

FiU4

Redogörelse för ärendet

I budgetpropositionen föreslår regeringen för
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. att
riksdagen dels godkänner den föreslagna
medelsanvisningen för de tre ramanslag som finns
uppförda på utgiftsområdet, dels bemyndigar
regeringen att överskrida två av dessa anslag i den
utsträckning som är nödvändig för att fullgöra
statens betalningsåtaganden. Propositionens förslag
återges i bilaga.

I tre motioner väckta under allmänna motionstiden
framförs yrkanden om att två av anslagen på
utgiftsområdet skall föras upp med lägre belopp.
Även motionernas förslag återges i bilaga.

Utskottets överväganden

Anslagen inom utgiftsområde 26
budgetåret 2002

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller
regeringens förslag till medelsanvisning på
utgiftsområde 26 (punkt 3). Utskottet avslår
därmed motionerna Fi283 (kd), Fi290 (fp) och
Sk471 (m) yrkande 40.

Anslag 92:1 Räntor på statsskulden

Budgetpropositionen

I den prognos som redovisas i budgetpropositionen räknar
regeringen med att utgifterna för räntor på statsskulden
skall utvecklas enligt följande fram t.o.m. 2004.
Beräknade utgiftsmässiga räntor på statsskulden 2000-2004
Belopp i miljarder kronor

Anm. Ovanstående tabell utgör en rättad version av en motsvarande
tabell i regeringens budgetproposition (prop. 2001/02:1, volym 2,
s. 12, tabell 3.3).

Den utgiftsmässiga redovisningen återspeglar den
väntade belastningen på statsbudgeten.

Om utgifterna i stället periodiseras får man en
redovisning som återger statsskuldsräntornas
kostnadsmässiga utveckling. Vid en kostnadsmässig
redovisning periodiseras utgifter och inkomster till
den period resursförbrukningen sker. Så t.ex. ger
nollkupongobligationer med nuvarande redovisnings-
principer inte någon belastning på statsbudgeten
förrän lånet förfaller till inlösen, då å andra
sidan samtliga ränteutgifter under lånets hela
löptid betalas ut. Så länge nollkuponglånen inte har
förfallit till inlösen kommer därför den faktiska
räntebelastningen att underskattas. På motsvarande
sätt kan över- och underkurser i samband med
emissioner av s.k. benchmarklån - dvs. lån där
kupongräntan avviker från marknadsräntan - ge en
skev bild av den verkliga räntebelastningen. Vid en
kostnadsmässig redovisning däremot anses räntan
uppkomma under lånets hela löptid och fördelas
därför ut jämnt över denna.
Justeras utgifterna för statsskuldsräntor med
hänsyn till dels över- och underkurser vid
emissioner, dels olika typer av nollkupongräntor
erhålls enligt propositionen i stället följande
beräknade kostnadsmässiga räntor på statsskulden.

Beräknade utgifts- och kostnadsmässiga räntor på
statsskulden 2000-2004

Belopp i miljarder kronor

Motionerna

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi283 att
anslaget Statsskuldsräntor för budgetåret 2002 förs
upp med ett belopp som är 1 007 miljoner kronor
lägre än vad regeringen föreslagit.
Kristdemokraterna har i annat sammanhang föreslagit
att statliga företag nästa år skall säljas ut för 40
miljarder kronor netto mer än vad regeringen räknar
med, vilket motionärerna förutsätter skall ge en
räntevinst på ca 1 miljard kronor 2002.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi290
att samma anslag skall minskas med 800 miljoner
kronor. Även Folkpartiet har en omfattande plan för
utförsäljning av statliga företag, i vilken statliga
företag nästa år skall säljas för samma belopp netto
som i de övriga oppositionspartiernas budget-
alternativ. Motionärerna räknar med att detta skall
minska räntekostnaderna med 0,8 miljarder kronor
2002.
Moderata samlingspartiets och Centerpartiets
budgetalternativ bygger på att statsskuldsräntorna
skall bli lägre nästa år till följd av inkomster
från företagsförsäljningar som för vardera partiet,
liksom för de övriga oppositionspartierna, är 40
miljarder kronor högre än i regeringens
budgetalternativ. Dessa båda partier har dock inga
formella yrkanden om att anslaget till
statsskuldsräntor skall begränsas.

Anslag 92:2 Oförutsedda utgifter

Budgetpropositionen

På statsbudgeten har sedan länge funnits ett
särskilt anslag för oförutsedda utgifter. Anslaget
får tas i anspråk efter beslut av regeringen i varje
särskilt fall för vissa närmare angivna ändamål.
Utgifterna skall därvid i princip vara av så
brådskande art att ett förslag inte hinner
underställas riksdagen, och de skall inte heller
kunna täckas av andra medel som står till
regeringens förfogande.

I propositionen redovisas vilka ändamål anslaget
Oförutsedda utgifter bör få användas till under
nästa budgetår. Där föreslås också att regeringen i
efterhand skall anmäla till riksdagen vilka utgifter
som har belastat anslaget.
Under 2000 belastades anslaget med 2 130 000 kr
avseende skadestånd och förlikningar med anledning
av ärenden vid Europeiska kommissionen för mänskliga
rättigheter eller Europadomstolen för mänskliga
rättigheter. Vidare har 1 900 000 kr betalats ut
avseende ersättning för uteblivet skadestånd på
grund av pågående lagstiftningsarbete.
I år har fram t.o.m. juli sammanlagt 1 386 479 kr
betalats ut från anslaget, varav 35 000 kr avsett
skadestånd och förlikningar med anledning av ärende
vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter, 600
000 kr avsett ersättning för hur
anställningsförhållanden påverkats då uppgifterna
lämnats ut ur Säkerhetspolisens register och 751 479
kr avsett skadestånd i enlighet med en dom rörande
mervärdesskattelagstiftningen.
Regeringen föreslår att anslaget Oförutsedda
utgifter förs upp oförändrat med 10 miljoner kronor
under 2001.

Anslag 92:3 Riksgäldskontorets
provisionskostnader

Budgetpropositionen

Anslaget avser provisionskostnader som har samband
med upplåning och förvaltning av statsskulden. Till
och med budgetåret 2000 omfattade anslaget endast
provisionskostnaderna för valutaupplåningen. Från
och med budgetåret 2001 ingår även de inhemska
provisionskostnaderna i samband med upplåning och
skuldförvaltning. Förändringen innebär att samtliga
provisionskostnader i samband med upplåning och
skuldförvaltning redovisas utanför utgiftstaket.

Merparten av provisionskostnaderna utgörs av
försäljningsprovisioner till de banker som agerar
som mellanhänder vid försäljningen av kontorets lån.
Dessa s.k. underwriters, som består av en eller
flera banker, köper ett lån av Riksgäldskontoret och
säljer det vidare till investerare. De tar därmed på
sig en risk som de kompenseras för genom
provisionerna.
I provisionskostnaderna ingår också utgifter för
provisioner i samband med inlösen av lån,
förvaltningsprovisioner till externa förvaltare samt
kreditavgifter.

Belastningen på anslaget under 2001 beräknas
till 315,0 miljoner kronor. För åren 2002-2004
beräknas anslaget uppgå till 216,7, 186,8
respektive 192,7 miljoner kronor

Motionen

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk471 att
anslaget för provisionskostnader skall föras upp med
211,7 miljoner kronor, dvs. med ett 5 miljoner
kronor lägre belopp än vad regeringen har föreslagit
(yrkande 40). Motionärerna uppger att de tidigare
har ansett att detta anslag kan minskas med 5
miljoner kronor om upplåningens sammansättning
ändras. Denna uppfattning vidhåller de i den nu
aktuella motionen.

Utskottets syn på anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 26

På förslag av finansutskottet har riksdagen den 21
november 2001 ställt sig bakom regeringens förslag
till utgiftsramar för 2002 (bet. 2001/02:FiU1, rskr.
34). Riksdagen har därmed också beslutat att
utgifterna på utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m. inte får överstiga 63 326,7 miljoner kronor.

Finansutskottet har alltså tidigare tillstyrkt
regeringens förslag till beräkning av ramnivån.
Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsberäkning på
utgiftsområdet, ej heller mot de villkor som enligt
regeringen bör förknippas med utnyttjandet av
anslaget för oförutsedda utgifter. Utskottet
tillstyrker således den föreslagna
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att en
förbättring av budgetsaldot med 40 miljarder kronor
ett enskilt år enligt känslighetsanalysen från
regeringens budgetproposition skulle minska
statsskuldsräntorna med ca 2 miljarder kronor från
och med året efter det att förbättringen inträffar.
Det år som förbättringen sker ökar i stället
ränteutgifterna med ca 1 miljard kronor till följd
av lägre realiserade överkurser vid emission. En
motsvarande känslighetsanalys genomförd av
Riksgäldskontoret i mitten av november 2001
bekräftar detta förhållande.
Den nuvarande upplåningsstrukturen innebär alltså
att oppositionspartiernas förslag att under 2002
sälja statliga företag för 40 miljarder kronor
utöver de i budgetpropositionen upptagna
försäljningsinkomsterna inte kan resultera i någon
omedelbar ränteminskning. De föreslagna
försäljningarna skulle i stället leda till ökade
statsskuldsräntor nästa år. Det är först året efter
som den gynnsamma effekten på ränteutgifterna skulle
kunna uppstå.
Vidare vill utskottet erinra om att
Riksgäldskontorets provisioner betalas till de
marknadsaktörer som kontoret använder sig av för att
genomföra sin upplåning och andra transaktioner
förknippade med statsskulden (t.ex. inlösen och
vinstutbetalningar). Nivån på provisionerna bestäms
av de avtal kontoret har med olika återförsäljare
och mellanhänder. Provisionerna är också beroende av
hur stora emissioner och andra transaktioner som
genomförs. Syftet med provisionerna är att de skall
befrämja en effektiv distributionsapparat, vilket i
förlängningen bidrar till lägre räntekostnader.
För upplåning och derivattransaktioner i utländsk
valuta betalar Riksgäldskontoret provisioner för
försäljning och inlösen. Dessutom betalas
förvaltningsprovisioner till de fem externa
förvaltare som vardera förvaltar en mindre del av
valutaskulden. Riksgäldskontoret betalar även
provisioner för försäljningsinstrument riktade till
hushåll och mindre placerare. Merparten av dessa
provisioner utgörs av försäljnings-, inlösen- samt
vinstutbetalningsprovisioner.
Provisionerna för statsobligationer och
statsskuldväxlar i svenska kronor består av en fast
och en prestationsrelaterad del och bestäms på
marknadsmässiga grunder genom Riksgäldskontorets
styrelsebeslut. Deras huvudsakliga syfte är, förutom
att kompensera återförsäljarna för den risk som de
åtar sig vid försäljning av statspapper, att öka
bankernas motiv att sälja. Provisionerna tecknas för
ett år framöver, med möjlighet till förlängning med
ytterligare två år. De baseras på återförsäljarnas
deltagande i både primär- och andrahandsmarknaden.
En viktig faktor för provisionernas storlek är också
de växel- och obligationsvolymer som vid varje
tillfälle introduceras på marknaden. Därmed är det
omöjligt att med kort varsel begränsa provisionernas
storlek. Minskade provisioner jämfört med de nivåer
som antas i underlaget till budgetpropositionen
skulle dessutom försämra den svenska
obligationsmarknadens attraktionskraft.
Någon minskning av provisionskostnaden genom att
en del av transaktionsansvaret skulle läggas direkt
på Riksgäldskontoret är samtidigt ogenomförbar på
grund av dels marknadens funktionssätt, dels
kontorets begränsade kapacitet när det gäller
transaktionsförmedling.
Med hänsyn till det ovan anförda kan utskottet
inte ställa sig bakom motionärernas förslag till
anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Den i detta
sammanhang föreslagna anpassningen av nivån på
statsskuldsräntorna och Riksgäldskontorets
provisionskostnader ingår dessutom som delar i
Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas och
Folkpartiet liberalernas budgetalternativ. Dessa
partiers budgetförslag avvisades redan när riksdagen
tidigare fastställde vilka utgiftsramar som skall
gälla för 2002.
Utskottet tillstyrker alltså propositionens
förslag (punkt 3) samt avstyrker motionerna Fi283
(kd), Fi290 (fp) och Sk471 (m) yrkande 40.

Bemyndigande att överskrida vissa
anslag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller
regeringens förslag om bemyndiganden att
överskrida ramanslagen för statsskuldsräntor
respektive Riksgäldskontorets
provisionskostnader om så erfordras för att
kunna fullgöra statens betalningsåtaganden
under 2002 (punkterna 1 och 2).

Gällande bestämmelser

Regeringen får enligt ett nyligen lämnat
bemyndigande (bet. 2001/02:FiU1, avsnittet 4.5)
överskrida de ramanslag riksdagen har anvisat för
2002, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.
Bland annat skall riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinna inväntas och
överskridandet skall rymmas inom det fastställda
utgiftstaket för staten.

Detta bemyndigande omfattar inte anslaget för
räntor på statsskulden, ej heller anslaget för
Riksgäldskontorets provisionskostnader, vilka
båda ligger utanför utgiftstaket. Enligt den
ordning som gäller fr.o.m. 1997 har i stället
ett särskilt bemyndigande knutits till anslaget
för statsskuldsräntor. För att säkerställa att
regeringen alltid kan fullgöra sina åtaganden
gentemot långivarna är därvid rätten att
överskrida detta anslag beloppsmässigt
obegränsad.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen föreslås att regeringen på
motsvarande sätt skall bemyndigas att överskrida
anslaget Räntor på statsskulden även under 2002
(punkt 1). Ett motsvarande bemyndigande föreslås
också bli lämnat för anslaget Riksgäldskontorets
provisionskostnader (punkt 2).

Utskottets ställningstagande

Finansutskottet biträder regeringens förslag
(punkterna 1 och 2).

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslagen för 2002 inom utgiftsområde 26 -
punkt 1 (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Riksdagen har den 21 november 2001 i första steget
av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens,
Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för år 2002. Det innebär att riksdagen
för detta år nu har låst såväl utgiftstak som ramar
för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de
skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i
kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att de samlade
utgifterna för utgiftsområde 26 inte får överstiga
63 326,7 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Moderata samlingspartiets förslag på
utgiftsområdet understiger denna nivå och kan
således formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av
budgetprocessen givit budgetpolitiken en helt annan
inriktning än den vi önskat, avstår vi från att
redovisa något formellt motförslag till
anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Vårt
budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör
nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon
eller några delar inte kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra.
Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser
att anslagen inom utgiftsområde 26 borde ha
begränsats med 1 005 miljoner kronor på det sätt som
framgår av Moderata samlingspartiets motioner Fi291
och Sk471. I vårt budgetalternativ föreslår vi
nämligen att statliga företag under 2002 skall
säljas ut för netto 40 miljarder kronor mer än vad
regeringen räknar med, vilket vi förutsätter skall
ge en räntevinst på 1 miljard kronor samma år.
Den av oss, och av de övriga oppositionspartierna,
föreslagna saldoförbättringen beräknas alltså leda
till minskade räntekostnader för den svenska
statsskulden redan nästa år. Det förslag som vi
lägger fram för riksdagen blir, om riksdagen ställer
sig bakom vårt förslag, känt över ett halvår innan
försäljningen av statliga företag planeras äga rum.
Därmed behöver inte någon överupplåning uppstå. Den
aktuella låneplanen bör kunna ta detta i beaktande
vid all upplåning och refinansiering som äger rum
fram till dess att utförsäljningen genomförs. Detta
anser vi är möjligt eftersom så mycket som en knapp
tredjedel av hela statsskulden omsätts per år. År
2002 beräknas det belopp som förfaller uppgå till
320 miljarder kronor (ca 27 % av statsskulden).
Riksgäldskontoret bör dessutom även ha möjlighet
till kortsiktig flexibilitet i sammansättningen av
sin totala portfölj. Risken att behöva realisera
kostnader för överupplåning torde således vara
obefintlig i den modell vi angett för utförsäljning
av statliga aktier.
Anslaget till Riksgäldskontorets
provisionskostnader borde samtidigt ha begränsats
med 5 miljoner kronor. Vi moderater har under en
följd av år av principiella skäl motsatt oss
utvecklingen av Riksgäldsspar som ett av
Riksgäldskontorets upplåningsinstrument riktade till
hushållen. Till sin konstruktion har Riksgäldsspar
stora likheter med vanligt banksparande. Vi anser
att det är klart olämpligt att en statlig myndighet
agerar som en aktör bland flera på en
konkurrensutsatt marknad. Att på detta sätt
attrahera inlåningsmedel från hushållen ligger
utanför Riksgäldskontorets huvuduppgifter och fyller
ingen reell funktion när det gäller statsupplåningen
och skuldförvaltningen. En avveckling av
Riksgäldsspar bör därför ske så snart som möjligt
genom att nyinlåning i Riksgäldsspar omedelbart
upphör. Vi förutsätter att detta skall ge minskade
provisionskostnader av angiven omfattning 2002.

2. Anslagen för 2002 inom utgiftsområde 26 -
punkt 1 (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Riksdagen har den 21 november 2001 i första steget
av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens,
Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för år 2002. Det innebär att riksdagen
för detta år nu har låst såväl utgiftstak som ramar
för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de
skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i
kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att de samlade
utgifterna för utgiftsområde 26 inte får överstiga
63 326,7 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Kristdemokraternas förslag på
utgiftsområdet understiger denna nivå och kan
således formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av
budgetprocessen givit budgetpolitiken en helt annan
inriktning än den vi önskat, avstår vi från att
redovisa något formellt motförslag till
anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Vårt
budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör
nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon
eller några delar inte kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra.
Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser
att anslagen inom utgiftsområde 26 borde ha
begränsats med 1 007 miljoner kronor på det sätt som
framgår av den kristdemokratiska motionen Fi283. I
vårt budgetalternativ föreslår vi nämligen att
statliga företag kring halvårsskiftet under 2002
skall säljas ut för netto 40 miljarder kronor mer än
vad regeringen räknar med, vilket givet regeringens
kalkylränta ger en räntevinst av angiven omfattning
samma år.
Det förslag vi lägger fram för riksdagen blir, om
riksdagen ställer sig bakom vårt förslag, känt över
ett halvår innan försäljningen av statliga företag
planeras äga rum. Därmed behöver inte någon
överupplåning uppstå som felaktigt anges i
utskottsmajoritetens text. Den aktuella låneplanen
kan, precis som när det gäller kända förändringar i
regeringens budgetalternativ, ta detta i beaktande
vid all upplåning och refinansiering som äger rum
fram till dess att utförsäljningen genomförs, bl.a.
eftersom så mycket som en knapp tredjedel av hela
statsskulden omsätts per år. År 2002 beräknas det
belopp som förfaller uppgå till 320 miljarder kronor
(ca 27 % av statsskulden). Riksgäldskontoret bör
dessutom även ha möjlighet till kortsiktig
flexibilitet i sammansättningen av sin totala
portfölj. Risken att behöva realisera kostnader för
överupplåning torde således vara obefintlig i den
modell vi angett för utförsäljning av statliga
aktier.

3. Anslagen för 2002 inom utgiftsområde 26 -
punkt 1 (c)

av Lena Ek (c).

Riksdagen har den 21 november 2001 i första steget
av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens,
Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för år 2002. Det innebär att riksdagen
för detta år nu har låst såväl utgiftstak som ramar
för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de
skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i
kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att de samlade
utgifterna för utgiftsområde 26 inte får överstiga
63 326,7 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Centerpartiets förslag på utgiftsområdet
understiger denna nivå och kan således formellt tas
upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av
budgetprocessen givit budgetpolitiken en helt annan
inriktning än den vi önskat, avstår vi från att
redovisa något formellt motförslag till
anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Vårt
budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör
nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon
eller några delar inte kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra.
Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser
att anslagen inom utgiftsområde 26 borde ha
begränsats med 1 000 miljoner kronor på det sätt som
framgår av Centerpartiets motion Fi293. I vårt
budgetalternativ föreslår vi nämligen att statliga
företag under 2002 skall säljas ut för netto 40
miljarder kronor mer än vad regeringen räknar med,
vilket vi förutsätter skall ge en räntevinst av
angiven omfattning samma år.
Den av oss, och av de övriga oppositionspartierna,
föreslagna saldoförbättringen beräknas alltså leda
till minskade räntekostnader för den svenska
statsskulden redan nästa år. Det förslag som vi
lägger fram för riksdagen blir, om riksdagen ställer
sig bakom vårt förslag, känt över ett halvår innan
försäljningen av statliga företag planeras äga rum.
Därmed behöver inte någon överupplåning uppstå. Den
aktuella låneplanen bör kunna ta detta i beaktande
vid all upplåning och refinansiering som äger rum
fram till dess att utförsäljningen genomförs. Detta
anser vi är möjligt eftersom så mycket som en knapp
tredjedel av hela statsskulden omsätts per år. År
2002 beräknas det belopp som förfaller uppgå till
320 miljarder kronor (ca 27 % av statsskulden).
Riksgäldskontoret bör dessutom även ha möjlighet
till kortsiktig flexibilitet i sammansättningen av
sin totala portfölj. Risken att behöva realisera
kostnader för överupplåning torde således vara
obefintlig i den modell vi angett för utförsäljning
av statliga aktier.

4. Anslagen för 2002 inom utgiftsområde 26 -
punkt 1 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Riksdagen har den 21 november 2001 i första steget
av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens,
Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för år 2002. Det innebär att riksdagen
för detta år nu har låst såväl utgiftstak som ramar
för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om de
skatte- och avgiftsförändringar som skall träda i
kraft nästa år.

För budgetåret 2002 gäller därmed att de samlade
utgifterna för utgiftsområde 26 inte får överstiga
63 326,7 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Folkpartiets förslag på utgiftsområdet
understiger denna nivå och kan således formellt tas
upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av
budgetprocessen givit budgetpolitiken en helt annan
inriktning än den vi önskat, avstår vi från att
redovisa något formellt motförslag till
anslagsfördelning inom utgiftsområde 26. Vårt
budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör
nämligen ses som ett sammanhållet paket där någon
eller några delar inte kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra.
Vi vidhåller emellertid vår uppfattning och anser
att anslagen inom utgiftsområde 26 borde ha
begränsats med 800 miljoner kronor på det sätt som
framgår av Folkpartiets motion Fi290. I vårt
budgetalternativ föreslår vi nämligen att statliga
företag under 2002 skall säljas ut för netto 40
miljarder kronor mer än vad regeringen räknar med,
vilket vi förutsätter skall ge en räntevinst av
angiven omfattning samma år.
Den av oss, och av de övriga oppositionspartierna,
föreslagna saldoförbättringen beräknas alltså leda
till minskade räntekostnader för den svenska
statsskulden redan nästa år. Det förslag som vi
lägger fram för riksdagen blir, om riksdagen ställer
sig bakom vårt förslag, känt över ett halvår innan
försäljningen av statliga företag planeras äga rum.
Därmed behöver inte någon överupplåning uppstå. Den
aktuella låneplanen bör kunna ta detta i beaktande
vid all upplåning och refinansiering som äger rum
fram till dess att utförsäljningen genomförs. Detta
anser vi är möjligt eftersom så mycket som en knapp
tredjedel av hela statsskulden omsätts per år. År
2002 beräknas det belopp som förfaller uppgå till
320 miljarder kronor (ca 27 % av statsskulden).
Riksgäldskontoret bör dessutom även ha möjlighet
till kortsiktig flexibilitet i sammansättningen av
sin totala portfölj. Risken att behöva realisera
kostnader för överupplåning torde således vara
obefintlig i den modell vi angett för utförsäljning
av statliga aktier.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I budgetpropositionen (prop. 2001/02:1 volym 2)
föreslår regeringen för utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2002 besluta att ramanslaget 92:1
Räntor på statsskulden får överskridas om det är
nödvändigt för att fullgöra statens
betalningsåtaganden (avsnitt 3.1),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2002 besluta att ramanslaget 92:3
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband
med upplåning och skuldförvaltning får överskridas
om det är nödvändigt för att fullgöra statens
betalningsåtaganden (avsnitt 5.1),

3. att riksdagen för budgetåret 2002 anvisar
anslagen under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m. enligt följande uppställning:

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet nedan
uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:

2001/02:Fi283 av Mats Odell m.fl. (kd):

Riksdagen anvisar till anslaget 92:1 Räntor på
statsskulden för budgetåret 2002 1 007 000 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således
62 093 000 000 kr.

2001/02:Fi290 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

Riksdagen anvisar till utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. för budgetåret 2002 800 000
000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 62 526 700 000 kr.

2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

40. Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen
anförs till utgiftsområde 26 anslag 92:3
Riksgäldens provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning för år 2002 211 700
000 kr.