Finansutskottets betänkande
2001/02:FIU3
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag tillkommuner
Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i detta
betänkande förslagen i
budgetpropositionen till anslag för
budgetåret 2002 inom utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner samt de
motioner som väckts med anledning av
propositionens förslag. Dessutom
behandlas en skrivelse från Riksdagens
revisorer om statens stöd till kommuner
med ekonomiska problem (2001/02:RR3). Två
förslag från proposition 2001/02:4 En
politik för tillväxt och livskraft i hela
landet behandlas också i betänkandet,
dels ett förslag om utjämningssystemet,
dels ett förslag om att inrätta ett
bidrag till kommuner och landsting med
minskande befolkning. Utskottet behandlar
samtliga motioner som väckts med
anledning av dessa ärenden.
Anslagen under utgiftsområde 25, som
sammanlagt uppgår till 98 899 miljoner
kronor, omfattar huvuddelen av statens
bidrag till kommuner och landsting.
Bidragen lämnas dels i form av ett
allmänt finansiellt stöd till kommuner
och landsting, dels i form av bidrag för
att åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner
respektive landsting. Bidrag kan även
lämnas till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting. Från 2002
inrättas ett nytt anslag för ökad
tillgänglighet inom hälso- och
sjukvården. Utskottet tillstyrker
budgetpropositionens förslag inom
utgiftsområdet och regeringens yrkanden i
proposition 2001/02:4.
Utskottet avstyrker de båda yrkandena i
Riksdagens revisorers skrivelse.
Utskottet behandlar i betänkandet också
ett antal andra kommunalekonomiska frågor
som förts fram i motioner under den
allmänna motionstiden. Yrkandena rör
bl.a. hivpreventiv verksamhet i
storstadsregionerna, utjämningssystemet,
den kommunala självstyrelsen, kommunala
bolag och balanskravet.
Samtliga motionsyrkanden som behandlas
i betänkandet avstyrks.
I betänkandet finns 12 reservationer
och 7 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som
framförs under Utskottets överväganden
föreslår finansutskottet att riksdagen
fattar följande beslut.
1. Riksdagens revisorers
förslag om statens stöd till kommuner
med ekonomiska problem
Riksdagen avslår Riksdagens
revisorers förslag 2001/02:RR3 och
motionerna
2001/02:Fi4 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp),
2001/02:Fi5 av Siv Holma (v),
2001/02:Fi6 av Johan Lönnroth m.fl.
(v) samt
2001/02:Fi7 av Rolf Kenneryd m.fl.
(c).
Reservation 1 (m, kd, c, fp)
2. Hivpreventivt arbete i
storstadsregionerna
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Fi268 av Tasso Stafilidis
m.fl. (v, c, fp, mp),
2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl.
(fp) yrkande 13,
2001/02:So256 av Sten Tolgfors (m)
yrkande 1,
2001/02:So372 av Chris Heister m.fl.
(m) yrkande 5 samt
2001/02:So509 av Tasso Stafilidis
m.fl. (v) yrkandena 5 och 6.
Reservation 2 (fp)
3. Anslagen för 2002
a) Riksdagen godkänner det
föreslagna målet för politikområdet
Allmänna bidrag till kommuner samt att
målet för utgiftsområdet Allmänna bidrag
till kommuner upphör att gälla. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2001/02:1
utgiftsområde 25 punkt 1.
b) Riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1
utgiftsområde 25 punkt 2.
c) Riksdagen anvisar för budgetåret
2002 anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner enligt
efterföljande specifikation. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2001/02:1
utgiftsområde 25 punkt 3 och avslår
motionerna
2001/02:Fi218 av Anna Lilliehöök
(m),
2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v)
yrkande 1,
2001/02:Fi252 av Per Erik Granström
m.fl. (s),
2001/02:Fi259 av Karin Pilsäter
m.fl. (fp),
2001/02:Fi264 av Rolf Kenneryd m.fl.
(c),
2001/02:Fi288 av Gunnar Hökmark
m.fl. (m),
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 10 i denna del,
2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkandena 1 och 10,
2001/02:So448 av Kenneth Johansson
m.fl. (c) yrkande 2 samt
2001/02:So566 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkande 3.
4. Utjämningssystemet
Riksdagen godkänner vad regeringen
anför om betydelsen av en långtgående
utjämning av de ekonomiska
förutsättningarna för kommuner och
landsting. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:4 punkt 2 och
avslår motionerna
2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd),
2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m)
yrkandena 1 och 2,
2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m),
2001/02:Fi235 av Margareta Andersson
och Eskil Erlandsson (c),
2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.
(kd),
2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v)
yrkande 2,
2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp),
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 20 och 21,
2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl.
(m) yrkande 9,
2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8,
2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp) yrkande 9,
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 4 och 6,
2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkandena 4 och 5,
2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4,
2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp) yrkande 4,
2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-
Lundin m.fl. (m) yrkande 9,
2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl.
(s) yrkande 4,
2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkande 6 samt
2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 11.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (fp)
5. Bidrag till kommuner och
landsting med befolkningsminskning
Riksdagen godkänner regeringens
förslag om inrättande av ett
statsbidrag till kommuner och
landsting med befolkningsminskning.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:4 punkt 1.5 och avslår
motionerna
2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp) yrkande 10,
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 5 samt
2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkande 8.
Reservation 6 (kd, c, fp)
6. Balanskrav
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:K269 av Ingvar Svensson (kd),
2001/02:Fi261 av Martin Nilsson (s)
samt
2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkande 4.
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (fp)
7. Kommunalt självstyre
Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkandena 2, 3, 6 och 8.
Reservation 9 (kd)
8. Finansiell samordning
Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi201 av Rolf Gunnarsson (m).
9. Kommunala bolag
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkandena 2 och 5 samt
2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkande 2.
Reservation 10 (m, fp)
Reservation 11 (kd)
10. Eget val
Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkande 1.
Reservation 12 (m, kd)
Stockholm den 29 november 2001
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell
(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt
Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s),
Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m),
Sonia Karlsson (s), Anna Åkerhielm (m),
Carin Lundberg (s), Siv Holma (v), Per
Landgren (kd), Gunnar Axén (m), Yvonne
Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin Pilsäter
(fp) och Tommy Waidelich (s).
Förslag till beslut om anslag för 2002
inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Utskottets förslag överensstämmer med
regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
redovisar sina ställningstaganden i
särskilda yttranden.
Belopp i 1000-tal kronor
Anslag Anslags Utskottet
typ s förslag
91:1 Generellt
statsbidrag till (ram) 76 300
kommuner och landsting 000
91:2 Bidrag till
särskilda insatser i (res.) 487 000
vissa kommuner och
landsting
91:3 Statligt
utjämningsbidrag till (obet.) 20 861
kommuner och landsting 414
91:4 Bidrag till Rådet
för kommunal (obet.) 500
redovisning
91:5 Bidrag för ökad
tillgänglighet i hälso- (ram) 1 250 000
och sjukvården
Summa 98 898
914
2001/02
FiU3
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I budgetpropositionen för 2001 lämnar
regeringen tre förslag för utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner.
Utgiftsområdet inrättas i
politikområdesstrukturen genom att ett
politikområde skapas som är identiskt med
nuvarande utgiftsområde. I enlighet med
att målen i den nya strukturen läggs fast
för politikområden föreslår regeringen
att samma mål som i dag gäller för
utgiftsområdet i stället skall gälla för
politikområdet. Regeringen föreslår också
en ändring i lagen (1995:1514) om
generellt statsbidrag till kommuner och
landsting som innebär att den
åldersrelaterade delen av statsbidraget
förlängs till utgången av 2004.
Regeringen föreslår även att riksdagen
anvisar de fem anslag som finns uppförda
på utgiftsområdet. Regeringens förslag
återges i bilaga till betänkandet.
I betänkandet behandlas även en
skrivelse från Riksdagens revisorer om
bidrag till kommuner med ekonomiska
problem (2001/02:RR3) samt fyra motioner
som väckts med anledning av skrivelsen.
Utskottet behandlar i detta betänkande
även två förslag som lämnats av
regeringen i proposition 2001/02:4 En
politik för tillväxt och livskraft i hela
landet, och 8 motionsyrkanden som väckts
med anledning av propositionen.
I betänkandet behandlar utskottet en
motion som väckts under allmänna
motionstiden 2000, 1 motionsyrkande som
väckts med anledning av proposition
2001/02:149, och 48 motionsyrkanden som
väckts under allmänna motionstiden 2001.
Samtliga motionsyrkanden återges i
bilaga till betänkandet.
Bakgrund
Riksdagen beslutade den 21 november 2001
om utgiftsramar för statsbudgetens 27
utgiftsområden för budgetåret 2002 (prop.
2001/02:1, bet. 2001/02: FiU1, rskr.
2001/02:34). Vid riksdagens fortsatta
beredning av anslagen inom respektive
utgiftsområde får dessa ramar inte
överskridas. För utgiftsområde 25
fastställde riksdagen ramen till 98 899
miljoner kronor.
I enlighet med 5 kap. 12 §
riksdagsordningen fastställs samtliga
anslag inom ett utgiftsområde genom ett
beslut. Frågor som inte påverkar
anslagsbelopp, anslagstyp eller
anslagsvillkor för 2002 behandlas
emellertid separat. Betänkandet är
disponerat på så sätt att utskottet
inleder med en genomgång av propositionen
och partimotionerna. Därefter behandlas
Riksdagens revisorers skrivelse
(2001/02:RR3) om anslaget Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting samt ett antal yrkanden som
berör detta anslag. Därefter behandlas
anslagsfrågor och ett antal övriga
frågor, hivpreventiv verksamhet i
storstadsregionerna, utjämningssystemet,
kommunalt självstyre m.m.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Utgiftsområdet omfattar merparten av
statens utgifter för bidrag till kommuner
och landsting. Den beräknade totala
utgiftsnivån uppgår till 98 899 miljoner
kronor och framgår av nedanstående
tabell. Beslutade och föreslagna
tillskott innebär en höjning av
statsbidragen med 24 miljarder kronor
åren 1997-2001.
I 2001 års ekonomiska vårproposition
aviserades en särskild satsning för att
från 2002 förbättra tillgängligheten till
behandlingar inom sjukvården. Satsningen
skulle genomföras med hjälp av höjda
generella statsbidrag med 1 250 miljoner
kronor. Regeringen föreslår nu att ett
nytt anslag, Bidrag för ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvård,
inrättas under utgiftsområdet fr.o.m.
2002.
I och med den nationella
handlingsplanen för vården, som
regeringen tidigare presenterat, satsas 9
miljarder kronor åren 2001-2004 för att
utveckla primärvården och
sjukvårdsinsatserna inom äldreomsorgen
och psykiatrin. Åren 2001 och 2002
tillförs närmare 1 miljard per år, 2003
närmare 3 miljarder och 2004 närmare 4
miljarder kronor. Medlen tillförs
kommunerna och landstingen genom det
generella statsbidraget.
För att förebygga hiv/aids har ett
tillfälligt bidrag betalats ut till
kommuner och landsting i
storstadsregionerna sedan 1998.
Regeringen avser att betala ut bidraget
även 2002.
Regeringen avser att göra vissa mindre
förändringar i utjämningssystemet för
kommuner och landsting även 2002.
Förändringarna avser bl.a. den del av
landstingens kostnadsutjämning som rör
hälso- och sjukvård. Vidare justeras även
den del som rör befolkningsminskning.
Regeringen avser att tillsätta en
parlamentarisk kommitté med uppgift att
utreda vissa frågor inom det kommunala
statsbidrags- och utjämningssystemet.
Främst skall kommittén se över
kostnadsutjämningen och då särskilt
beakta effekterna av
befolkningsminskningar. Kommittén skall
även lämna förslag till hur de
förändringar i systemen som inträffar
2004 skall hanteras. Även effekterna av
att efter 2004 inte längre behålla den
åldersrelaterade delen av det generella
statsbidraget skall ses över.
I budgetpropositionen föreslås ett
antal skatteförändringar som påverkar
kommunernas skatteinkomster. För att
kommunernas ekonomi inte skall påverkas
föreslår regeringen att det generella
statsbidraget justeras för att
neutralisera skatteförändringarna. År
2002 genomförs ett tredje steg i en
skattereform med bl.a. kompensation för
uttaget av allmän pensionsavgift, vilket
sker genom införandet av en
skattereduktion kombinerat med en
reducering av avdragsrätten för den
allmänna pensionsavgiften. För kommuner
och landsting innebär detta att
skatteinkomsterna för 2002 beräknas öka
med drygt 5,2 miljarder kronor. Höjningen
av grundavdraget beräknas minska
skatteintäkterna med drygt 1,8 miljarder
kronor. Sammantaget innebär dessa
förändringar, tillsammans med
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter, att kommunernas
skatteinkomster 2002 beräknas öka med 3,5
miljarder kronor. Regeringen föreslår
därför att det generella statsbidraget
till kommuner och landsting reduceras med
motsvarande belopp, vilket innebär att en
del av statsbidragen växlas mot
skatteintäkter. Sammantaget innebär
alltså regeringens skatteförslag att
kommunernas skatteinkomster ökar med ca
3,5 miljarder kronor och att det
generella statsbidraget därför minskas
med samma belopp.
På tilläggsbudget för 2001 föreslår
regeringen att utjämningsbidraget höjs
med 1 671 miljoner kronor till 20,9
miljarder kronor. Denna nivå föreslås
vara oförändrad 2002-2004.
Utjämningsbidraget är emellertid
saldoneutralt då det motsvaras av en lika
stor utjämningsavgift som tas upp på
statsbudgetens inkomstsida. Utgiftsnivån
för den offentliga sektorn påverkas inte
av någon av ovan angivna åtgärder.
Staten tar fr.o.m. 2002 över
huvudmannaskapet för vårdhögskolorna från
landstingen. Av denna anledning förs
1 420 miljoner kronor från utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner till
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
Utgiftsutvecklingen
Miljoner kronor (löpande priser)
Utfa Anslag Utgift Försla Beräkn Beräkn
ll s- g at at
2001
2000 progno anslag anslag anslag
s
2002 2003 2004
2001
97 101 100 98 899 94 067 96 163
535 174 729
I propositionen framhåller regeringen att
målet för politikområdet är att skapa
goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner och
landsting att uppnå de nationella målen
inom olika verksamheter. Målet skall ses
mot bakgrund av att utgiftsområdet bl.a.
fungerar som ett instrument att uppfylla
målen inom andra politikområden.
Den samhällsekonomiska utvecklingen
under 1990-talet har inneburit
påfrestningar på de kommunala
verksamheterna. Utvecklingen de senaste
åren har givit förbättrade ekonomiska
förutsättningar för kommuner och
landsting, och regeringen har sedan 1997
successivt höjt nivån på de generella
statsbidragen.
Kommunsektorns konsumtionsutgifter
beräknas öka med drygt 1 % per år de
närmaste åren. Det finansiella sparandet
förbättras fram t.o.m. 2002 för att
därefter gå ned något. Det finansiella
sparandet bedöms vara förenligt med en
resultatnivå som innebär att sektorn som
helhet uppfyller balanskravet samtliga
prognosår. Vissa kommuner och landsting
kommer dock sannolikt att ha svårt att
klara balanskravet. Medel bör därför
reserveras även de närmaste åren för att
möjliggöra omställning och långsiktigt
hållbara åtgärder för att nå ekonomisk
balans i kommuner och landsting med
särskilt svåra ekonomiska problem.
I 2001 års ekonomiska vårproposition
redovisade regeringen att ett antal
problem konstaterats när det gäller
kommunkontosystemet. Regeringen skriver
nu att man avser att under våren 2002
lämna en proposition med förslag till ett
nytt system som kan träda i kraft den 1
januari 2003. Det system som kommer att
föreslås kommer att ha statlig i stället
för kommunal finansiering.
Kommundelegationen överlämnade i juni
2001 en rapport med bedömningar av
ansökningar som kommuner och landsting
lämnat in. Regeringen beslutade att ingå
överenskommelser med 36 kommuner och 4
landsting och har åtagit sig att betala
ut bidrag om högst 1 317 miljoner kronor.
Bostadsdelegationen hade vid
halvårsskiftet 2001 tagit emot och berett
ansökningar från 91 kommuner och slutit
överenskommelser med 39 kommuner om stöd
med sammanlagt 1 771 miljoner kronor.
Partimotionerna
Moderata samlingspartiet framför sin syn
på de kommunala frågorna i motion Fi291.
Motionärerna framhåller att grunden för
den kommunala ekonomin är
skatteintäkterna och deras tillväxt. Det
bästa sättet att stärka kommunernas
ekonomi och skapa utrymme för god service
och lägre skatter är därför att ha en god
tillväxt som ger fler skattebetalare. En
politik som skapar förutsättningar för
uthållig tillväxt är det som ger
kommunsektorn stabila framtida inkomster.
Motionärerna föreslår en översyn av de
uppgifter kommunerna bör ha ansvar för i
syfte att åstadkomma en renodling till de
egentliga kärnuppgifterna. En mer
distinkt rollfördelning skulle också ge
förutsättningar för den privata sektorn
att växa och skapa såväl jobb som ökad
valfrihet för medborgarna.
Den kommunala verksamheten skall
renodlas och kommunerna skall sköta sina
uppgifter inom ramen för den kommunala
självstyrelsen. Den kommunala kompetensen
måste vara tydligt avgränsad. Det är
mycket viktigt att kommunerna fortsätter
ett förändringsarbete som innebär att
medborgarna kan få ut mer av varje
skattekrona. Genom avregleringar och
konkurrensutsättning i förening med en
tydlig prioritering av kärnuppgifterna
finns enligt motionärerna goda
möjligheter till detta.
Motionärerna föreslår en
inkomstskattereform med sänkta
grundavdrag och gör dessutom bedömningen
att det kan skapas ett betydande utrymme
även för sänkt kommunalskatt. Höjningar
av statsbidragen skapar ett ökat beroende
av de bidragen. Detta motverkar syftet
att ge kommunerna goda förutsättningar
att klara sina uppgifter genom eget
ansvarstagande. I stället för att öka
bidragen till kommunerna är det viktigt
att skapa ökade möjligheter för
kommunerna att själva, inom ramen för det
kommunala självstyret, disponera
resurserna på bästa sätt.
Genom en kombination av att den
kommunala verksamheten effektiviseras och
att ekonomin ges förutsättningar att
uthålligt utvecklas starkare skapas
successivt utrymme för att sänka den
kommunala utdebiteringen samtidigt som
kvaliteten på kommunal service säkras.
Motionärerna beräknar att den föreslagna
politiken, kommunernas ökade
skatteintäkter oaktade, skulle leda till
en förbättring av kommunernas ekonomiska
ställning med 3,3 miljarder kronor 2002,
15,0 miljarder kronor 2003 och med 24,5
miljarder kronor 2004. Med en annan
politik på riksplanet och med moderat
politik i kommunerna skulle det uppstå
ett tydligt skattesänkningsutrymme de
närmaste åren.
Moderaterna anser att dagens
utjämningssystem är direkt skadligt för
samhällsekonomin. Det bör därför ersättas
av ett nytt system från 2004.
Moderata samlingspartiet står bakom
finansieringsprincipen. Den innebär
enligt motionen att kommunernas
ekonomiska ställning inte skall förändras
genom statliga beslut. Ändrad
uppgiftsfördelning neutraliseras därför
liksom effekterna av de minskningar av
skatteunderlaget som blir följden av
förslagen i den moderata partimotionen.
Kristdemokraterna redovisar sitt
kommunalekonomiska alternativ i motion
Fi298. Enligt motionärerna har regeringen
under senare delen av 1990-talet använt
kommunsektorn som budgetregulator.
Successivt ökade allmänna egenavgifter
sedan 1995 ledde till att de kommunala
skatteintäkterna minskade med drygt 18
miljarder kronor. Till detta kommer
statliga reformer om ett ökat kommunalt
ansvarstagande som inte finansierats av
staten enligt finansieringsprincipen.
Kommuner och landsting har således enligt
motionärerna mött långt större
besparingskrav än vad som enbart skulle
blivit fallet av den svaga utvecklingen
av de egna skatteintäkterna.
Den kommunala välfärden skall så långt
som möjligt säkras genom stabila
skattebaser. I det korta perspektivet är
det emellertid motiverat med en
resursförstärkning genom höjda
statsbidrag. Motionärerna föreslår att
det generella statsbidraget höjs med
sammanlagt 4,25 miljarder kronor åren
2002-2004.
Regeringen uttrycker sig i positiva
ordalag om kommunal självstyrelse, men i
praktisk handling går deras förslag
oftast i motsatt riktning. Stödet till
kommunerna är alltför centralstyrt och är
ett uttryck för regeringens misstro mot
politikerna i kommuner och landsting. Den
kommunala självstyrelsen måste stärkas.
Regeringsformen behöver tydliga
bestämmelser om den kommunala
beslutskompetensen.
Motionärerna är öppna för en större
mångfald för olika driftsformer inom vård
och omsorg men med en offentlig och
solidarisk finansiering som grund. En
ökad mångfald skulle ge patienterna
större valmöjligheter och stimulera,
utveckla och tillföra vården nya
dimensioner. Olika driftsformer bör
därför ges möjlighet att utvecklas.
Kommuninvånarna bör få ökade möjligheter
att själva välja utförare av
servicetjänster som t.ex. barnomsorg,
skola och äldreboende.
Motionärerna understryker att
kommunsektorns skatteintäkter i hög grad
påverkas av sysselsättningsutvecklingen i
den privata sektorn. Fler sysselsatta
betyder fler skattebetalare och därmed
ökade skatteinkomster; det betyder också
färre personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som kommunerna organiserar och
finansierar.
Kristdemokraterna anser att en invånare i
Sverige skall få lika god sjukvård och
kommunal service oavsett var hon eller
han bor. Nuvarande utjämningssystem
motverkar dock tillväxt och har även
flera andra brister. På sikt måste
utjämningssystemet reformeras.
Centerpartiet understryker i motion Fi293
att tillväxt och sysselsättning är
avgörande för att kommunernas ekonomi
skall utvecklas positivt.
Den sociala och regionala klyvningen av
landet återspeglas tydligt i kommunernas
ekonomi. Samtidigt som den samlade
kommunsektorn uppvisar ett överskott har
40 % av kommunerna underskott före
extraordinära poster. För att vända denna
utveckling och minska klyftorna behövs
statliga insatser. Detta skall dock inte
ske genom speciella stöd till utsatta
kommuner utan genom att staten ger
likvärdiga förutsättningar för ett
grundserviceutbud.
Centerpartiet anser att det är
viktigare att göra kommunerna mindre
beroende av statsbidrag genom att stärka
deras skattebas, än att öka
statsbidragen. Flera av Centerpartiets
skatteförslag går i den riktningen, och
strävan är att fortsätta arbetet för att
ytterligare stärka kommunernas skattebas.
För att skapa en god utveckling för
kommunala verksamheter i hela landet är
ytterligare två faktorer av stor
betydelse - ett väl fungerande
skatteutjämningssystem och en långtgående
kommunal självstyrelse. Centerpartiet
anser att det är viktigt att försvara de
grundläggande principerna i
skatteutjämningssystemet och att oönskade
effekter av systemet inte får tillåtas
rubba dess grundvalar.
Det är viktigt för den kommunala
ekonomin att finansieringsprincipen
alltid gäller och tillämpas med
noggrannhet. Staten skall inte kunna
vältra över kostnader på kommuner och
landsting genom underfinansierade
åtgärder.
Regeringens ökade centralstyrning
gentemot kommunerna är oroväckande såväl
ur demokratisk som ekonomisk synvinkel.
I motion Fi259 presenteras Folkpartiet
liberalernas syn på den kommunala
ekonomin. Motionärerna understryker att
en mycket viktig del av välfärden
organiseras och finansieras av kommuner
och landsting. De kommunala budgetarna
står för den absolut övervägande delen av
människors viktiga behov av skola,
barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård men
även av gator, vägar och kollektivtrafik
liksom av individuellt stöd i särskilda
fall. Hur kommuner och landsting sköter
sin verksamhet är därför av avgörande
betydelse såväl när det gäller att få ut
så mycket som möjligt av skattepengarna
som när det gäller valet av verksamheter
som finansieras med kommunala medel.
Det viktigaste för att ge kommunerna
förutsättningar för att klara sina
uppgifter och sin ekonomi är att driva en
politik för hög sysselsättning och god
och stabil tillväxt.
Produktivitetsutvecklingen är också
mycket viktig. Åren 1991-1994 steg
produktiviteten enligt motionärerna med
nästan 15 %. Efter 1994 har
produktivitetsutvecklingen avstannat. Det
handlar alltså inte bara om hur stora
summor som kan disponeras utan kommunerna
måste göra rätt saker, och de måste göras
på rätt sätt. En effektiv upphandling,
koncentration till kärnverksamheterna och
mångfald inom den kommunalt finansierade
servicen gör att medborgarna får valuta
för sina skattepengar.
Motionärerna understryker att
kommunerna endast i undantagsfall skall
bedriva verksamhet i bolagsform. De
kommunala bolagen hämmar konkurrensen,
försämrar medborgarnas möjligheter till
demokratisk insyn och används dessutom
för skatteplanering. I första hand skall
de kommunala bolagen avvecklas.
Utskottets överväganden
1. Riksdagens revisorers förslag om
statens stöd till kommuner med ekonomiska
problem
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker Riksdagens
revisorers förslag 2001/02:RR3 om att
avveckla anslaget 91:2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting. Utskottet avstyrker också
fyra motioner som väckts med anledning
av skrivelsen.
Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp).
Revisorernas rapport
I oktober överlämnade Riksdagens
revisorer skrivelse 2001/02:RR3
Riksdagens revisorers förslag angående
statens stöd till kommuner med ekonomiska
problem till riksdagen. Skrivelsen bygger
på revisorernas rapport 2000/01:9.
I skrivelsen lämnar revisorerna två
förslag, att anslaget 91:2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting successivt skall avskaffas till
2004 (yrkande 1) och att utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner skall
renodlas och endast bestå av tre anslag:
Generellt statsbidrag, Utjämningsbidrag
och Bidrag till rådet för kommunal
redovisning (yrkande 2).
Revisorerna konstaterar att anslaget
inrättades som ett tillfälligt stöd. De
två verksamheter som kan betraktas som
huvudsyftet med anslaget har avvecklats
eller är under avveckling.
Kommundelegationen överlämnade sin
slutrapport till regeringen i juni 2000,
och regeringen fattade under hösten 2000
beslut i de ärenden som delegationen
överlämnat. Bostadsdelegationens arbete
beräknas avslutas under 2002. Eftersom
vissa åtaganden återstår bör anslaget
enligt revisorerna kunna avvecklas
fr.o.m. 2004.
Revisorerna framför skarp kritik på
flera punkter mot anslaget för särskilda
insatser. Allvarligast är enligt
revisorerna att stödet riskerar att skapa
incitamentsproblem för kommunerna.
Anslaget kan uppfattas som ett slags
garanti för att täcka kommunala förluster
och därmed minska kommunernas motivation
för att själva reda ut sina finansiella
problem. En slutsats som revisorerna drar
är att de kommuner som fått del av stöden
har haft svårt att anpassa verksamheten
efter de ekonomiska förutsättningarna.
Problemet förstärks av att regeringen
valt att tidigarelägga 25 % av
utbetalningarna från medlen som
regeringen hanterar. Principen att
utbetalningarna skulle ske först efter
det att överenskomna åtgärder vidtagits
har därmed inte upprätthållits.
Även på en rad andra punkter riktar
revisorerna kritik mot anslaget.
Revisorerna anser att anslaget kan strida
mot principerna för utjämningssystemet
som ju bara skall kompensera kommunerna
för strukturella faktorer som kommunerna
själva inte kan påverka. En del av
kommunernas finansiella problem tycks
dock vara ett resultat av förhållanden
som kommunerna själva kan påverka, t.ex.
hög servicestandard eller personaltäthet.
De kommuner som redan tidigare genomfört
liknande besparingar har inte fått några
motsvarande statsbidrag.
Kostnadsutjämningen kompenserar redan
för vissa strukturella faktorer som
angetts som förutsättning för att få
stöd, exempelvis befolkningsminskning,
påpekar revisorerna. Utjämningssystemet
är dock föremål för utredning.
Utjämningsdelegationen (SOU 2000:127)
konstaterar att delar av
utjämningssystemet befinner sig i
gränslandet mellan kommunal utjämning och
regionalpolitik. Om det står klart att
ett antal kommuner kommer att behöva ett
permanent ekonomiskt stöd kan det finnas
skäl att hantera de nuvarande geografiska
och regionala faktorerna i
utjämningssystemet utanför systemet i
form av ett särskilt regionalpolitiskt
stöd.
Revisorerna påpekar att ca 60 % av
anslaget har fördelats till kommuner med
särskilt svåra ekonomiska problem och som
ansökt om stöd. Övriga, ca 40 %, har
fördelats till en rad andra ändamål t.ex.
utbildningsinsatser, hiv/aids-verksamhet,
nedläggningar i försvaret,
katastrofinsatser m.m. När stödet
infördes, som ett tillfälligt stöd,
diskuterades inte några andra
användningsområden än stöd till kommuner
och landsting med en särskilt svår
ekonomisk situation. Ett flertal
användningsområden har sedan tillkommit
löpande under budgetåren, och anslaget
har i praktiken kommit att användas som
ett anslag för oförutsedda utgifter.
Sådana anslag finns inte inom andra
utgiftsområden och revisorerna har svårt
att se att detta skulle vara nödvändigt
just inom utgiftsområde 25. Användningen
har i och för sig anmälts till riksdagen
men utgifterna har inte genomgått en
normal budgetprövning. Det finns heller
inga egentliga skäl varför
användningsområden som t.ex. hiv/aids-
verksamhet och nedläggningar i försvaret
inte bör föreslås på vanligt sätt och
prövas inom respektive politikområde.
Revisorerna gör i rapporten bedömningen
att stora delar av anslaget saknar
tydliga och mätbara mål, vilket gör det
svårt att bedöma hur verksamheten
fungerar. Resultatredovisningen i
budgetpropositionen är dessutom
bristfällig, vilket leder till att det
utifrån regeringens material inte går att
bedöma hur anslaget har hanterats. Den
normala ordningen är att regeringen
ställer upp mål för en myndighet som
sedan genomför verksamheten och
återrapporterar till regeringen som sedan
i sin tur bedömer måluppfyllelsen. När
regeringen själv, som i detta fall, både
utför och bedömer verksamheten bryts den
normala ansvarsfördelningen och
resultaten kan bli svårare att värdera.
Revisorerna konstaterar också att
hanteringen av anslaget inte regleras av
någon förordning.
Plötsliga eller tillfälliga behov av
stöd kan naturligtvis av olika skäl komma
att uppstå, men detta kan enligt
revisorernas bedömning hanteras inom
ramen för den befintliga statsbudgeten
genom att regeringen begär förändringar
på tilläggsbudget.
Motionerna
I motion Fi4 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
sammanfattar motionärerna kortfattat
revisorernas kritik och framhåller att
den i hög grad sammanfaller med den
kritik som Folkpartiet riktat mot
anslaget. Folkpartiet anser att analysen
pekar på att anslaget bör kunna avvecklas
snabbare än revisorerna föreslår.
Motionärerna föreslår att anslaget, med
undantag för den del som avser stöd till
hiv/aids-verksamhet, avvecklas redan från
nästa år.
I motion Fi5 av Siv Holma (v) föreslås
att anslaget för särskilda insatser skall
behållas (yrkande 1). Trots att landets
ekonomi förbättrats radikalt de senaste
åren består de regionala skillnaderna.
Motionären anser att det generella
statsbidraget och utjämningssystemet inte
jämnar ut dessa skillnader i tillräcklig
grad. Anslaget skall därför behållas, och
det finns skäl till att det skall
redovisas under utgiftsområde 25.
Motionären delar i stort sett
revisorernas kritik när det gäller
avsaknaden av tydliga och mätbara mål och
problemen med att bedöma och följa upp
verksamheten och föreslår att
revisorernas synpunkter bör beaktas när
det gäller att säkerställa att de
särskilda insatserna får avsedd effekt
(yrkande 2).
I motion Fi6 av Johan Lönnroth m.fl.
(v) framhåller motionärerna att man delar
revisorernas kritik av
fördelningsprocessen för anslaget för
särskilda insatser. Fortfarande behövs
dock ett eller flera anslag för att
stödja kommuner med akuta ekonomiska
problem. Anslaget för särskilda insatser
kan enligt motionärerna inte avskaffas
förrän ett bättre alternativ har tagits
fram, vilket kan vara svårt att genomföra
till 2004. Riksdagen bör tillkännage att
regeringen snarast bör utarbeta ett
sådant alternativ och presentera det för
riksdagen.
Rolf Kenneryd m.fl. (c) anser i motion
Fi7 att stödet till kommuner och
landsting inbjuder till finansiellt
risktagande. Dessutom bör stödet ges i
generella former. Centerpartiet har
kritiserat bidraget för särskilda
insatser på samma grunder som revisorerna
och anser att medlen borde användas till
att höja det generella statsbidraget.
Anslaget bör avvecklas så fort som
möjligt utan att ingångna avtal bryts.
Avvecklingen bör kunna ske tidigare än
2004 (yrkande 1). Några nya uppgifter
eller medel bör inte tillföras anslaget
(yrkande 2).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet gör bedömningen att det
även framöver kan finnas behov av att vid
sidan av de generella statsbidragen och
utjämningssystemet stödja kommuner i en
särskilt svår ekonomisk situation.
Utskottet motsätter sig därför en
avveckling av anslaget 91:2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.
Anslaget inrättades för att tillfälligt
kunna bistå kommuner och landsting som av
speciella skäl hamnat i en särskilt svår
ekonomisk situation. Anslaget har i
första hand använts till att finansiera
det stöd som regeringen bedömde att vissa
kommuner behövde för att reda ut sin
ekonomi i kölvattnet av den djupa
lågkonjunkturen under första halvan av
1990-talet. Det stöd som fördelats genom
kommun- och bostadsdelegationerna har
finansierats från detta anslag. Även
framöver återstår åtaganden inom ramen
för delegationernas verksamhet.
Regeringen anger i budgetpropositionen
för 2002 att man åtagit sig att betala
bidrag med högst 1,3 miljarder kronor i
enlighet med de överenskommelser som
träffats mellan regeringen och berörda
kommuner och landsting.
Bostadsdelegationen har avsatt 151
miljoner kronor för eventuella förluster
för kreditgarantier.
Från anslaget finansieras även vissa
andra stöd som t.ex. bidraget för
hivpreventiv verksamhet i storstäderna.
Hösten 2000 ställde sig riksdagen (bet.
2000/01:FiU9) bakom regeringens förslag
att inrätta ett omställningsbidrag för
landsting med minskande befolkning och
ett stöd för att kompensera kommuner som
har höga kostnader för verksamhet enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS). Anslaget
har även använts bl.a. för att finansiera
stöd till de kommuner som drabbades av
översvämningar sommaren och hösten 2000.
Utskottet delar inte revisorernas
analys att det allvarligaste problemet
skulle vara att stödet riskerar att skapa
incitamentsproblem för kommunerna. Inte
heller delar utskottet kritiken över att
regeringen valt att tidigarelägga 25 % av
utbetalningen av det stöd som
Kommundelegationen föreslog. Risken för
att det skulle kunna skapas incitament
för att inte genomföra nödvändiga
neddragningar motverkas av att en
speciell utredare tillsatts för att följa
upp de överenskomna avtalen.
Tidigareläggningen skall ses som ett
viktigt stöd för att göra de nödvändiga
neddragningarna på ett ansvarsfullt sätt.
Det kan i detta sammanhang behövas medel
för att sätta i gång
omstruktureringsprocessen, speciellt i en
verksamhet som kommunsektorn, som till
70 % består av personalkostnader.
Utskottet anser att det finns skäl att
uppmärksamma fördelningsprocessen för
anslaget. Utskottet vill understryka
betydelsen av tydliga och mätbara mål för
att underlätta en bedömning av hur
verksamheten fungerar. Det är också
angeläget med en uppföljning av de
beslutade åtgärderna samt en
resultatrapportering som ger riksdagen en
bättre kontroll över hur dessa medel
används. Det är vidare angeläget att
regeringen vid en lämplig tidpunkt
redovisar för riksdagen vilka resultat
som uppnåtts med hjälp av anslaget.
I motion Fi5 (v) föreslås ett
tillkännagivande om att anslaget skall
behållas. Med hänvisning till vad som
ovan anförts anser utskottet att ett
sådant tillkännagivande inte är
nödvändigt och avstyrker därför formellt
motion Fi5 (v) liksom motion Fi6 (v).
Revisorernas båda yrkanden samt
motionerna Fi4 (fp) och Fi7 (c) avstyrks.
2. Hivpreventivt arbete i
storstadsregionerna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ställer sig bakom att
regeringen även 2002 betalar ut 84
miljoner kronor till hivpreventivt
arbete i storstadsregionerna.
Motionsyrkandena avstyrks.
Jämför reservation 2 (fp).
Bakgrund
Fram t.o.m. 1997 utbetalades ett extra
statsbidrag till kommuner och landsting i
storstadsregionerna från utgiftsområde 9
anslag A4 Insatser mot aids.
I vårpropositionen 1996/97:150 uttalade
regeringen (s. 107) att statens stöd till
kommunernas och landstingens
hivpreventiva arbete framöver fick anses
ingå i de generella statsbidragen. För
att värna den verksamhet som byggts upp i
samarbete mellan kommuner, landsting och
frivilliga organisationer föreslog
regeringen dock ett fortsatt tillfälligt
bidrag för förebyggande hiv/aids-
verksamhet i storstäderna under åren 1998
och 1999. Medel anvisades från
utgiftsområde 25 anslag A2 Bidrag för
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting.
I budgetpropositionen för 2000,
proposition 1999/2000:1, föreslog
regeringen under utgiftsområde 25 (volym
2, s. 12) att det tillfälliga bidraget
skulle utgå även under år 2000.
I budgetpropositionen för 2001 föreslog
regeringen inte att bidraget skulle
förlängas. Detta föranledde riksdagen att
tillkännage för regeringen (bet.
2000/01:FiU3) att bidraget skulle utgå
även för 2001, på samma sätt och med
samma belopp, 84 miljoner kronor, som
året dessförinnan.
I budgetpropositionen för 2002 aviserar
regeringen att man avser att betala ut
bidraget på 84 miljoner kronor också
under 2002.
Motionerna
I motion Fi268 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v, c, fp, mp) begärs ett
tillkännagivande om att permanenta det
specialdestinerade statliga anslaget till
hivpreventiv verksamhet, de s.k.
öronmärkta storstadspengarna.
Motionärerna anser att Sverige måste
fortsätta att bedriva en aktiv
hivprevention direkt riktad mot de mest
utsatta grupperna och att det skulle vara
förödande att rusta ned den hivpreventiva
verksamheten. Även i motion So509 begär
Tasso Stafilidis m.fl. (v)
tillkännagivanden om att även framgent
specialdestinera medlen för hivpreventiv
verksamhet (yrkande 5) samt att det
statliga anslaget skall permanentas
(yrkande 6).
Ana Maria Narti m.fl. (fp) anser i
motion L367 att de ekonomiska
förutsättningarna för hivprevention inte
får försämras. Motionärerna anför att
regeringen flera gånger aviserat att de
specialdestinerade statsbidragen för
hivprevention kommer att dras in.
Bidraget bör i stället öronmärkas även i
fortsättningen, vilket bör tillkännages
för regeringen (yrkande 13).
I motion So256 framhåller Sten Tolgfors
(m) att de ideella organisationerna
fyller en viktig funktion och måste ha en
central roll i det hivpreventiva arbetet.
Bidragen bör fördelas nationellt genom
ett ansökningsförfarande så att de
ideella organisationerna kan anlägga ett
nationellt perspektiv och använda
pengarna där de bäst behövs. De statliga
pengar som avsätts för hivprevention bör
öronmärkas så att de inte går in i de
kommunala budgetarna och används till
andra ändamål. Detta bör tillkännages för
regeringen (yrkande 1).
Chris Heister m.fl. (m) konstaterar i
motion So372 att regeringen inte
prioriterar arbetet mot hiv. Förslaget i
budgetpropositionen att inte öka anslagen
till det hivpreventiva arbetet är djupt
olyckligt. I storstadsregionerna finns en
överrepresentation av de grupper som är
särskilt utsatta för hiv/aids. Ett
särskilt ekonomiskt stöd måste därför
utgå till dessa regioner, vilket bör
tillkännages för regeringen (yrkande 5).
Medel bör satsas under utgiftsområde 9
för att säkerställa ett fortsatt
kraftfullt hivpreventivt arbete.
Finansutskottets ställningstagande
I budgetförslaget för 2002 aviserar
regeringen att man även nästa år avser
att betala ut 84 miljoner kronor för det
hivpreventiva arbetet i
storstadsregionerna från anslaget 91:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting. Utskottet anser
att detta arbete utgör ett viktigt inslag
i kampen mot hiv/aids. Arbetet bedrivs
med hjälp av flera
frivilligorganisationer som t.ex. Röda
korset, RFSL och Noaks ark och når på så
sätt i stor utsträckning ut till
riskgrupperna.
Utskottet har tidigare (avsnitt 1)
uttalat sig för att anslaget 91:2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting skall finnas kvar. Mot
denna bakgrund tillstyrker utskottet
regeringens förslag samt avstyrker
motionerna Fi268, So509 yrkandena 5 och
6, L367 yrkande 13, So256 yrkande 1 samt
So372 yrkande 5.
3. Anslagen för 2002
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner att det föreslagna målet
skall gälla för politikområde 91
Allmänna bidrag till kommuner och inte
för utgiftsområde 25 med samma namn
(punkt 1).
Utskottet föreslår att riksdagen
bifaller regeringens förslag om att
förlänga den åldersbaserade
fördelningen av det generella
statsbidraget till 2004 (punkt 2).
Utskottet föreslår att riksdagen för
budgetåret 2002 anvisar anslagen under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner i enlighet med regeringens
förslag (punkt 3). Motionsförslagen
avstyrks.
Budgetpropositionen
Riksdagen har efter förslag av utskottet
i betänkande 2001/02:FiU1 den 21 november
2001 beslutat om ramar för utgiftsområden
och om beräkningen av statens inkomster
för 2002. Ramen för utgiftsområde 25 har
därvid lagts fast till 98 899 miljoner
kronor. Utskottet har i detta sammanhang
ställt sig bakom den samhällsekonomiska
bedömning av det finansiella utrymmet för
kommunsektorn som regeringen gjort i
budgetpropositionen (prop. 2001/02:1). I
budgetpropositionen föreslår regeringen
att riksdagen skall anvisa anslag för
2002 under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner.
Budgetförslaget för 2001 presenterades
i en ny indelning i s.k. politikområden
men utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner ingick inte i den nya
indelningen. Från och med 2002
presenteras även detta utgiftsområde i
den nya strukturen. Det nya
politikområdet kallas 91 Allmänna bidrag
till kommuner och är identiskt med
utgiftsområde 25. I samband med att
utgiftsområdet inordnas i
politikområdesstrukturen föreslår
regeringen att målet för utgiftsområdet i
stället skall avse politikområdet. För
målet självt föreslås ingen förändring.
Regeringen föreslår att bestämmelsen i
lagen (1995:1514) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting
ändras så att den åldersbaserade delen av
anslaget bibehålls till 2004. En del av
det generella statsbidraget utgörs åren
1997-2001 av ett åldersrelaterat bidrag.
Den parlamentariska kommitté som
regeringen avser att tillsätta för att se
över statsbidrags- och utjämningssystemet
kommer också att beakta effekterna av de
åldersrelaterade bidragen. I avvaktan på
utredningen föreslår regeringen att
dagens fördelning skall fortsätta att
gälla till 2004.
Utgiftsområdet omfattar fem anslag.
Bidragen lämnas dels i form av ett
allmänt finansiellt stöd till kommuner
och landsting, anslag 91:1, dels i form
av ett utjämningsbidrag för att
åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner och
mellan landsting, anslag 91:3.
Utgiftsområdet omfattar också ett bidrag
för särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting, anslag 91:2. Syftet med
detta anslag är att skapa möjligheter att
tillfälligt bistå kommuner och landsting
som på grund av speciella omständigheter
hamnat i en särskilt svår ekonomisk
situation. Medel från anslaget används
även till vissa andra ändamål. Till detta
kommer ett mindre bidrag till Rådet för
kommunal redovisning, anslag 91:4.
Därutöver innehåller utgiftsområdet
fr.o.m. 2002 ett nytt anslag, Bidrag för
ökad tillgänglighet i hälso- och
sjukvården, anslag 91:5.
Till anslaget 91:1 Generellt
statsbidrag till kommuner och landsting
föreslås riksdagen anvisa ett ramanslag
på 76 300 miljoner kronor. Syftet med
bidraget är att utgöra ett allmänt
finansiellt stöd till verksamhet i
kommuner och landsting. Bidraget skall
dessutom vara ett instrument för att
genomföra ekonomiska regleringar mellan
staten och kommuner respektive landsting.
Anslaget fördelas i relation till
kommunens eller landstingets
invånarantal. En mindre del av bidraget
fördelas dessutom under 1997-2001 utifrån
åldersbaserade kriterier. Regeringen
föreslår att en sådan fördelning skall
tillämpas även 2002-2004. Med anledning
av den nationella handlingsplanen för
vården höjs det generella statsbidraget
med 2 miljarder kronor 2003 och
ytterligare 1 miljard 2004.
Regeringens förslag till begränsad
avdragsrätt för den allmänna
pensionsavgiften ökar kommunsektorns
skatteinkomster med 5,2 miljarder kronor
och höjningen av grundavdraget beräknas
minska kommunsektorns skatteinkomster med
1,8 miljarder kronor. Den föreslagna
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter ökar kommunsektorns
skatteinkomster med 0,1 miljarder kronor.
Sammantaget beräknas alltså dessa
skatteförändringar öka kommunsektorns
skatteinkomster med 3,5 miljarder kronor.
Dessa förändringar regleras genom en
sänkning av det generella statsbidraget
med samma belopp.
Från och med 2002 görs en överföring om
400 miljoner kronor per år av s.k.
Dagmarmedel från utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
till det generella statsbidraget till
landstingen.
Vid beräkningen av utgiftsramen har
hänsyn också tagits till de regleringar
som föreslås till följd av
finansieringsprincipen. Förslag om bl.a.
barnomsorg för barn till föräldralediga
och arbetslösa samt förbehållsbelopp inom
äldre- och handikappomsorgen ger ökade
kostnader för kommunerna som regleras
enligt finansieringsprincipen. I och med
att staten från 2002 tar över
huvudmannaskapet för vårdhögskolorna
minskas landstingens kostnader, vilket
också regleras enligt
finansieringsprincipen. Sammantaget
innebär regleringarna enligt
finansieringsprincipen att det generella
statsbidraget till kommuner och landsting
2002 minskas med 274 miljoner kronor.
Till anslaget 91:2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting föreslår regeringen att
riksdagen skall anvisa ett
reservationsanslag på 487 miljoner
kronor. På anslaget finns också ett
anslagssparande på drygt 1,8 miljarder
kronor. Syftet med anslaget är att skapa
möjligheter att tillfälligt bistå
kommuner och landsting som på grund av
speciella omständigheter hamnat i en
särskilt svår ekonomisk situation. Delar
av anslaget används emellertid även för
andra ändamål. Regeringen räknar bl.a.
med att 2002 använda drygt 150 miljoner
kronor till ett omställningsbidrag till
landsting med minskande befolkning, 450
miljoner kronor för att kompensera
kommuner med höga kostnader för
verksamhet enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade
(LSS) och 84 miljoner kronor för
hivpreventiv verksamhet i
storstadsregionerna.
Utöver de medel som står till
regeringens förfogande på anslaget
tillkommer 699 miljoner kronor från
statens försäljning av aktierna i Haninge
Holding AB till Venantius AB.
Till anslaget 91:3 Statligt
utjämningsbidrag till kommuner och
landsting föreslår regeringen att
riksdagen skall anvisa ett obetecknat
anslag på 20 861 miljoner kronor. Syftet
med det statliga utjämningssystemet för
kommuner och landsting är att åstadkomma
likvärdiga ekonomiska förutsättningar för
kommuner respektive landsting att bedriva
sin verksamhet oavsett strukturella
förhållanden. Utjämningssystemet består
av inkomstutjämning och
kostnadsutjämning. Utjämningsbidraget
utjämnar såväl för skillnader i
skattekraft som för strukturella
kostnadsskillnader mellan kommuner
respektive landsting. Bidraget lämnas
till kommuner respektive landsting med en
skattekraft som är lägre än
riksgenomsnittet och till kommuner
respektive landsting med ogynnsam
kostnadsstruktur.
Anslaget för utjämningsbidrag motsvarar
summan av samtliga bidrag som kommuner
och landsting får i både inkomst- och
kostnadsutjämningen. Bidraget motsvaras
av avgifter på statsbudgetens inkomstsida
från kommuner och landsting med en mera
gynnsam inkomst- och kostnadsstruktur.
Inkomst- och kostnadsutjämningen är
statsfinansiellt neutral, eftersom summan
av bidrag och avgifter är lika stora.
Till anslaget 91:4 Bidrag till Rådet
för kommunal redovisning föreslår
regeringen att riksdagen skall anvisa ett
obetecknat anslag på 0,5 miljoner kronor.
Syftet med bidraget är att vara ett
ekonomiskt stöd till Rådet för kommunal
redovisning, som är en ideell förening
för normbildning i redovisningsfrågor för
kommuner och landsting. Medlemmar i rådet
är staten, Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet.
Till anslaget 91:5 Bidrag förökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården
föreslår regeringen att riksdagen skall
anvisa ett ramanslag på 1 250 miljoner
kronor. Resurstillskottet skall fördelas
efter prestation.
Motionerna
Förslagen i motion Fi288 av Gunnar
Hökmark m.fl. (m) innebär för
utgiftsområde 25 att utgifterna för
budgetåret 2002 blir 73 025 miljoner
kronor högre än i regeringens förslag.
Den kraftiga ökningen beror på att
motionärerna kompenserar kommunerna för
skattebortfall genom att öka de generella
bidragen. Anslaget 91:1 Generellt
statsbidrag till kommuner och landsting
föreslås ökas med 74 540 miljoner kronor
och anslaget 91:2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting
föreslås minskas med 265 miljoner kronor.
Motionärerna avvisar anslaget för ökad
tillgänglighet i vården.
I motion Fi298 av Per Landgren m.fl.
(kd) anförs att det är väl motiverat med
ett resurstillskott till kommunsektorn
under åren 2002-2004 och föreslår att det
generella statsbidraget höjs med 3
miljarder kronor 2002 (yrkande 1). Även i
motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd)
framförs ett yrkande om ökade resurser
till kommuner och landsting och att
resurserna främst skall användas för
svårt och långvarigt sjuka (yrkande 3).
Motionärerna pekar på att
Kristdemokraterna föreslagit en rad andra
åtgärder som får ekonomiska konsekvenser
för kommunsektorn. Dessa effekter uppgår
till 238 miljoner kronor och regleras i
enlighet med finansieringsprincipen.
Motionärerna avvisar anslaget för ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården
liksom regeringens skolsatsning som 2002
uppgår till 1,5 miljarder och redovisas
under utgiftsområde 16. Medel motsvarande
dessa satsningar bör i stället tillföras
det generella statsbidraget anser
motionärerna. Förslaget till ram för
utgiftsområdet överstiger regeringens med
4,3 miljarder kronor (yrkande 10), varav
3 miljarder är ett nettotillskott.
I motion Fi264 av Rolf Kenneryd m.fl.
(c) föreslås en satsning på 2 miljarder
kronor till skolan under 2002. Pengarna
läggs på anslaget 91:1 Generellt
statsbidrag till kommuner och landsting
och tilldelas alltså kommunerna utan att
detaljreglera medlens användning. För att
kunna göra aktiva utvecklingsåtgärder
föreslår motionärerna att 200 miljoner
kronor överförs från anslaget 91:2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting till utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling.
Centerpartiet avvisar anslaget för ökad
tillgänglighet i vården och vill i
stället införa en vårdgaranti. För detta
anvisas 500 miljoner kronor under 2002.
Ett yrkande om dessa 500 miljoner finns
även i motion So448 av Kenneth Johansson
m.fl. (c) (yrkande 2). Utöver dessa
omfördelningar och satsningar som
påverkar det generella statsbidraget
föreslår motionärerna också andra
förändringar, främst på skatteområdet,
som minskar kommunernas inkomster. För
att kompensera kommunsektorn höjs därför
det generella statsbidraget med 30 920
miljoner kronor. Sammantaget föreslås att
ramen ökas med 31 845 miljoner kronor.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi259 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
samt i motion Fi294 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 10 i berörd del) en
ökning av utgifterna på utgiftsområde 25
för 2002 med 31 507 miljoner kronor. Den
stora ökningen förklaras av att man
kompenserar kommunerna för skattebortfall
till följd av de egna skatteförslagen.
Nivån på de generella statsbidragen
föreslås minskas med ca 2,5 miljarder
kronor till följd av motionärernas
förslag att överföra kostnaderna för
assistansersättningen till staten. Man
föreslår också att anslaget för särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting
avvecklas med undantag för den del på 84
miljoner kronor som avser hivpreventivt
arbete i storstadsregionerna.
Statsbidragen sänks med 1 miljard kronor
för att kompensera staten för det
skattebortfall som uppstår genom
kommunala koncernbildningar och med
ytterligare 1 miljard därför att
motionärerna avvisar förslaget till
omstrukturering av kommunala
bostadsföretag som regeringen lämnar i
den regionalpolitiska propositionen,
proposition 2001/02:4.
Regeringens och oppositionspartiernas
förslag inom utgiftsområde 25
sammanfattas i nedanstående tabell.
Utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till
kommuner
Regeringens förslag i tusental kronor,
oppositionspartiernas förslag i miljoner
kronor
Anslag Regeri
ngens
försla (m) (kd) (c) (fp)
g
91:1 Generellt statsbidrag
till kommuner och 76 300 +74 +5 +33 +31
landsting (ram) 000 540 512 295 910
91:2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa 487 -265 -200 -403
kommuner och landsting 000
(res.)
91:3 Statligt
utjämningsbidrag till 20 861
kommuner och landsting 414
(obet.)
91:4 Bidrag till Rådet för
kommunal redovisning 500
(obet.)
91:5 Bidrag för ökad
tillgänglighet i hälso- 1 250 -1 -1 -1
och sjukvården (ram) 000 250 250 250
Summa 98 898 +73 +4 +31 +31
914 025 262 845 507
I motion Fi218 av Anna Lilliehöök (m)
begärs ett tillkännagivande om en
utredning om tydlig redovisning av
statsbidragen till landstingen. I samband
med försvarsbeslutet 2000 reducerades
försvarsbudgeten, och 9 miljarder kronor
skulle enligt uppgift gå till
landstingen. Enligt motionären framgår
det väl att pengarna tagits från
försvaret men inte lika väl att de
tillfallit landstingen eftersom
statsbidragen inte ökar nämnvärt från
2000 till 2002. Den parlamentariska
kommitté som aviserats för att se över
statsbidrag och utjämningssystem bör
särskilt studera hur en mer klargörande
redovisning kan komma till stånd anför
motionären.
I motion Fi249 av Owe Hellberg (v)
framhålls att ett stort antal kommuner
och landsting har uppenbara problem att
balansera budgeten till 2002, och därmed
att leva upp till balanskravet.
Utjämningssystemet är utomordentligt
värdefullt för att skapa likvärdiga
förhållanden mellan olika kommuner och
landsting, med det är tyvärr inte
tillräckligt. Därför bör det generella
statsbidraget helt åldersrelateras
fr.o.m. 2005 (yrkande 1).
Per Erik Granström m.fl. (s) framhåller
i motion Fi252 att den gemensamt
finansierade vården, skolan och omsorgen
måste stärkas i hela landet. Många
kommuner och landsting har trots de
senaste årens satsningar svårt att klara
välfärdsåtagandet och måste enligt
motionärerna få tillräckligt stora
resurser. Motionärerna föreslår att
riksdagen skall ge regeringen i uppgift
att noga följa utvecklingen av den
kommunala ekonomin.
Finansutskottets ställningstagande
De senaste årens goda utveckling har
givit både kommuner och landsting
förbättrade ekonomiska förutsättningar
både genom ökade skatteintäkter och höjda
statsbidrag. Kommunernas
konsumtionsutgifter beräknas de närmaste
åren öka med drygt 1 % per år i reala
termer. Beslutade och föreslagna
tillskott innebär att den årliga
resursnivån stiger med 24 miljarder
kronor från 1997 till 2001.
Prioriteringen av kommunerna och
landstingen fortsätter. Den nationella
handlingsplanen för hälso- och sjukvården
innebär att statsbidragen ökar med
sammanlagt 9 miljarder kronor under
perioden 2001-2004. Skolsatsningen
trappas successivt upp för att 2006 uppgå
till 5 miljarder kronor. År 2002 uppgår
skolsatsningen till 1,5 miljarder kronor.
I budgetpropositionen för 2002 föreslår
regeringen även att ett nytt anslag
inrättas, Bidrag för ökad tillgänglighet
i hälso- och sjukvården, och att 1 250
miljoner kronor anvisas med början 2002.
I motionerna från Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Folkpartiet liberalerna framhålls att
tillväxten och
sysselsättningsutvecklingen har stor
betydelse för kommunernas och
landstingens inkomster. Detta samband är
i och för sig uppenbart eftersom
huvuddelen av kommunsektorns inkomster
kommer från kommunalskatten och denna i
princip helt baseras på en beskattning av
hushållens arbetsinkomster. I sin
bedömning av den kommunala ekonomins
utveckling de närmaste åren anger
regeringen att ökningen av
skatteinkomsterna samt de ökade
statsbidragen ger utrymme för en fortsatt
ökning av de kommunala
konsumtionsutgifterna med i genomsnitt ca
1 % per år perioden 2002-2004. Denna
utveckling är mycket välkommen och
illustrerar enligt utskottet väl
tillväxtens betydelse för den kommunala
ekonomin.
Genom att skatteinkomsterna utvecklas
på ett positivt sätt finns enligt
utskottet bättre allmänna förutsättningar
för kommuner och landsting att klara
balanskravet och samtidigt fortsätta att
tillgodose angelägna behov inom i första
hand områdena skola, vård och omsorg.
Kommunsektorn som helhet bedöms klara
balanskravet men det finns kommuner och
landsting som troligen inte kommer att
göra det. Medel bör därför reserveras för
att under vissa villkor kunna bistå dessa
kommuner och landsting framöver.
Moderata samlingspartiet föreslår i
sitt budgetalternativ mycket omfattande
skattesänkningar som till största delen
direkt påverkar de kommunala
skatteinkomsterna. Moderata
samlingspartiet kompenserar kommunerna
för skattebortfallet genom att utgifterna
för 2002 inom utgiftsområde 25 höjs med
78 miljarder kronor. Den sammantagna
ökningen av bidragen till kommunerna
uppgår emellertid till ett lägre belopp,
drygt 73 miljarder kronor. Nettoeffekten
för kommunerna blir därmed att
kommunsektorns resurser minskar med ca 5
miljarder kronor. En del av denna
minskning motsvaras förvisso av minskade
kostnader för kommunerna genom förändrad
ansvarsfördelning, och moderaterna
föreslår också en sjukvårdssatsning inom
utgiftsområde 9. Även om detta beaktas
innebär dock Moderaternas förslag en
betydande minskning av kommunsektorns
resurser. Moderaterna hävdar i motion
Fi291 att deras politik, främst genom
konkurrensutsättning och ökad
produktivitet i den kommunala
verksamheten, kommer att leda till
minskade kostnader jämfört med
regeringens beräkning med hela 3, 15 och
25 miljarder kronor åren 2002-2004. Tack
vare detta blir det enligt motionärerna
möjligt att sänka statsbidragen med 2,5;
8 respektive 14 miljarder kronor under
samma period utan att det påverkar
kommunsektorn negativt. Dessutom, hävdar
motionärerna, leder den moderata
politiken till högre tillväxt och därmed
ökade skatteinkomster för kommunerna så
att det blir möjligt att redan på kort
sikt sänka skatterna i ett stort antal
kommuner.
De beräkningar av effektivitetsvinster
o.d. som Moderaterna redovisar och sedan
baserar sina förslag på anser utskottet
vara totalt orealistiska. Redan 2002, men
i synnerhet 2003 och 2004 uppgår de
effektivitetsvinster som Moderaterna
tillgodoräknar sig till mycket stora
belopp. Enligt utskottets mening skulle i
själva verket de minskningar av bidragen
till kommunerna som Moderaterna föreslår
snabbt krympa kommunernas resurser och
försvåra för stora delar av den kommunala
verksamheten. Utskottet avvisar bestämt
en sådan politik.
I Kristdemokraternas budgetalternativ
föreslås skattesänkningar som påverkar de
kommunala skatteinkomsterna med betydande
belopp. Kristdemokraterna väljer dock att
inte kompensera kommunerna för detta
genom höjda statsbidrag, utan i stället
genom att nettoredovisa inkomsterna på
inkomsttitel 1111 Fysiska personers
inkomstskatt. Om partiet i stället gav
kompensationen genom höjda statsbidrag
skulle ramen för utgiftsområdet 2002
behöva höjas med ca 44 miljarder kronor.
Kristdemokraterna föreslår en ram för
utgiftsområdet som innebär ett
nettotillskott till kommunerna med 3
miljarder kronor 2002, 1 miljard kronor
2003 och 250 miljoner kronor 2004. På
längre sikt är det enligt motionärerna
inte högre bidrag utan större
skatteinkomster som skall ge kommunerna
tillräckliga resurser.
Utskottet vill framhålla att i takt med
att ekonomiskt utrymme skapats under 1990-
talets andra hälft har förstärkningar av
vården, skolan och omsorgen haft högsta
prioritet. Åren 1997-2001 tillfördes
kommunerna medel som innebar en
nivåhöjning av de årliga bidragen med ca
24 miljarder kronor. Tillskotten beräknas
som utskottet tidigare redovisat öka
ytterligare framöver bl.a. genom
satsningar på vården och skolan.
Utskottet ställer sig mot denna bakgrund
inte bakom motionärernas förslag.
Centerpartiet framhåller att man satsar
2 miljarder kronor på skolan under 2002
och 500 miljoner kronor för att
finansiera sitt förslag till vårdgaranti.
Centern avvisar emellertid både anslaget
för tillgänglighet i vården på 1,25
miljarder kronor och regeringens
skolsatsning som 2002 uppgår till 1,5
miljarder kronor som redovisas under
utgiftsområde 16. Även Centerpartiet
föreslår betydande skattesänkningar som
minskar kommunernas skatteinkomster.
Kommunerna kompenseras genom höjda
statsbidrag, vilket förklarar att ramen
föreslås höjas med nästan 32 miljarder
kronor. Om man rensar bort effekterna av
skatteförslagen och på ett rättvisande
sätt beaktar Centerpartiets nej till
regeringens skolsatsning, blir den
samlade effekten av Centerpartiets
förslag att resurserna till kommunsektorn
minskar. Utskottet ställer sig avvisande
till detta förslag.
Folkpartiet liberalerna föreslår i sitt
budgetalternativ att ramen för
utgiftsområde 25 höjs med 31,5 miljarder
kronor. Detta beror på att man
kompenserar kommunerna för skattebortfall
genom att höja statsbidragen. Några av
skatteförslagen, motsvarande knappt 5
miljarder kronor, nettoredovisas dock mot
inkomsttitel 1111. Frånräknat både dessa
beräkningstekniska frågor och effekterna
av förslag om att flytta ansvar från
kommunerna till staten innebär
Folkpartiets förslag likväl en minskning
av kommunsektorns resurser. Motionärerna
hävdar att kommunala koncernbildningar
leder till att 1 miljard kronor i
skatteintäkter undandras staten, och de
föreslår därför motsvarande sänkning av
bidragen till kommunerna 2002. Vidare
föreslår motionärerna att statsbidragen
skall sänkas med ytterligare 1 miljard
kronor 2002 eftersom man säger nej till
det statliga stöd till omstrukturering av
kommunala bostadsföretag som regeringen
aviserar i proposition 2001/02:4.
Utskottet delar inte motionärernas syn
på kommunala koncerner (se avsnitt 9) och
anser att den minskning som föreslås inte
är acceptabel. Utskottet konstaterar
vidare att regeringen endast har aviserat
ett förslag och angett en preliminär
ekonomisk ram när det gäller
bostadsföretagen. Regeringen avser att
återkomma såväl beträffande kostnaderna
som finansieringen av insatserna.
Utskottet har svårt att se detta som ett
motiv för att dra ned kommunernas
resurser. Folkpartiet liberalernas
förslag avvisas.
I motion 218 (m) kritiseras
redovisningen av medlen som förs över
från försvaret till vården. Enligt den
ursprungliga överenskommelsen skulle 8
miljarder kronor föras över under åren
2002-2004. Därefter kompletterades detta
med ytterligare 1 miljard kronor 2001.
Regeringen har vid flera tillfällen,
senast i budgetpropositionen för 2002,
rapporterat för riksdagen om den
handlingsplan för vården som man genomför
åren 2001-2004 och som omfattar totalt 9
miljarder kronor. Medlen tilldelas dock
inte enbart landstingen utan tillförs det
generella statsbidraget och fördelas med
70 % till landstingen och 30 % till
kommunerna. Någon begäran om klargörande
redovisning anser inte utskottet vara
befogad.
I motion Fi249 (v) föreslås att hela
det generella statsbidraget bör
åldersrelateras fr.o.m. 2005. Utskottet
vill påpeka dels att det redan finns
faktorer i utjämningssystemet som beaktar
åldersstrukturen, dels att en
parlamentarisk kommitté skall göra en
översyn av både statsbidrags- och
utjämningssystemet där effekterna av
demografin kommer att beaktas. I avvaktan
på översynen föreslås i detta betänkande
att den åldersrelaterade fördelningen av
statsbidraget förlängs till 2004.
Utskottet avvisar därmed motionärens
förslag.
I motion Fi252 (s) framhålls att
kommunerna måste få tillräckliga resurser
för att klara sin verksamhet och att
regeringen bör ges i uppdrag att nogsamt
följa utvecklingen av den kommunala
ekonomin. Utskottet delar uppfattningen
att kommunsektorn måste tilldelas
tillräckliga resurser och vill
understryka att denna fråga prioriteras
mycket högt av riksdag och regering. Som
framgått tidigare har kommunsektorn
tilldelats stora resurstillskott de
senaste åren, och den får även framgent
ökade resurser. Regeringen följer noga
utvecklingen av de kommunala
verksamheterna och den kommunala ekonomin
och rapporterar till riksdagen bl.a. i
samband med budget- och vårpropositionen.
Regeringen överlämnar i april varje år
också en skrivelse om utvecklingen i den
kommunala sektorn. Utskottet bedömer mot
denna bakgrund att något tillkännagivande
inte är motiverat.
När utgiftsområdet nu inordnas i
strukturen med politikområden föreslår
regeringen att det mål som gäller för
utgiftsområdet i stället skall gälla för
politikområdet. Utskottet konstaterar att
en sådan ordning innebär att
utgiftsområde 25 därmed behandlas på
samma sätt som övriga utgiftsområden.
Utskottet har inget att invända mot
regeringens förslag.
Utskottet ställer sig också bakom
regeringens förslag att förlänga till
2004 att en del av det generella
statsbidraget fördelas efter
ålderskriterier. En översyn av
statsbidrags- och utjämningssystemet
kommer att göras av en parlamentarisk
kommitté. I kommitténs uppdrag kommer att
ingå bl.a. att undersöka effekterna av
den åldersrelaterade fördelningen.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag att målet för
utgiftsområdet hädanefter skall avse
politikområdet Allmänna bidrag till
kommuner (punkt 1) och att en del av det
generella statsbidraget till kommuner och
landsting t.o.m. 2004 fortsätter att
fördelas efter ålderskriterier (punkt 2).
Utskottet tillstyrker även regeringens
förslag till anslag inom utgiftsområde 25
(punkt 3). Motionerna Fi218, Fi249
yrkande 1, Fi252, Fi259, Fi264, Fi288,
Fi294 yrkande 10 i denna del, Fi298
yrkandena 1 och 10, So448 yrkande 2 och
So566 yrkande 3 avstyrks av utskottet.
4. Utjämningssystemet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker vad regeringen
anför om betydelsen av en långtgående
utjämning av de ekonomiska
förutsättningarna för kommuner och
landsting. Därmed tillstyrker utskottet
proposition 2001/02:4 yrkande 2.
Motionsyrkandena avstyrks.
Jämför reservationerna 3 (m), 4 (kd)
och 5 (fp).
Proposition 2001/02:4
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen anför om
betydelsen av en långtgående utjämning av
de ekonomiska förutsättningarna för
kommuner och landsting (yrkande 2).
Regeringen anför att det kommunala
utjämningssystemet har en avgörande
betydelse för att ge den kommunala
självstyrelsen en reell innebörd också i
kommuner och landsting med svag ekonomi.
Alla medborgare i vårt land skall bl.a.
genom det kommunala utjämningssystemet
garanteras en hög kvalitet i de
grundläggande välfärdstjänsterna. Genom
den omfördelning av resurser som sker i
utjämningssystemet får alla kommuner och
landsting ekonomiska förutsättningar att
tillhandahålla en likvärdig vård, omsorg
och utbildning.
Utjämningen motiveras av rättviseskäl
och av en nationell solidaritet. Systemet
skall så långt som möjligt kompensera för
strukturella skillnader och utjämna
välfärdsskillnader mellan kommunerna.
Kommuner och landsting kompenseras bl.a.
för den regionala, demografiska och
geografiska strukturen och därtill
hörande kostnader. Regeringen bedömer att
en långtgående kommunal utjämning är av
utomordentlig vikt, såväl för att trygga
välfärden som för att skapa
förutsättningar för tillväxt i alla delar
av landet.
Motionerna
I motion K368 av Henrik Westman m.fl. (m)
begärs att regeringen lägger fram ett
förslag om ett nytt utjämningssystem som
skall ersätta det nuvarande systemet
(yrkande 9). Motionärerna framhåller att
dagens system innebär att vissa kommuner
och landsting tvingas bidra med sina
skattemedel till skötseln av andra
kommuner och landsting, vilket står i
strid med grundlagens regler om
kommunernas rätt att ta skatt. Systemet
är dessutom direkt skadligt för
tillväxten, var i landet den än
förekommer. Dagens system bör ersättas av
ett statligt finansierat system med
bidrag till kommuner och landsting som
har otillräcklig skattekraft för att
kunna fullgöra sina uppgifter.
Kjell Eldensjö (kd) begär i motion
Fi215 att delmodellerna som avser
kollektivtrafik respektive individ- och
familjeomsorg bör omprövas. Båda dessa
modeller har dålig träffsäkerhet enligt
motionären. Omprövningen bör ske inom
ramen för den parlamentariska kommitté
som regeringen avser att tillsätta.
Henrik Westman (m) anser i motion Fi217
att det kommunala utjämningssystemet
måste avskaffas (yrkande 2). Om en kommun
med låg skattekraft behöver extra
resurser skall detta regleras mellan
staten och den berörda kommunen. Ingen
kommun skall tvingas höja skatten för att
finansiera andra kommuners åtaganden.
Någon form av utjämning kan behövas
enligt motionären, men den bör i så fall
vara objektiv, någorlunda rättvis,
innehålla positiva incitament och ske via
statsskatten. Motionären framhåller också
att nuvarande system med mellankommunal
utjämningsskatt är ett exempel på statens
övergrepp mot det kommunala självstyret.
Den kommunala skattenivån är en fråga som
de folkvalda i kommunen har att besluta
om, och statens sanktioner skall inte
kunna ändra ett sådant beslut. Detta bör
tillkännages för regeringen (yrkande 1).
Det inomkommunala utjämningssystemet är
en tillväxtens fiende som drabbar
samtliga landets kommuner, hävdar Gunnar
Hökmark m.fl. (m) i motion Fi223.
Systemet är så konstruerat att det tar
bort alla incitament för kommunerna att
själva försöka påverka sin
inkomstsituation genom att höja
skattekraften. Det spelar ingen roll hur
den egna skattekraften utvecklas -
kommunens inkomstnivå blir ändå i stort
densamma. Det är inte bara
tillväxtkommuner som drabbas.
Glesbygdskommuner vars befolkning minskar
när ungdomar och arbetslösa flyttar till
orter med jobb får ofta samtidigt en
högre skattekraft. Skatteintäkterna
minskar för kommunen i takt med den
minskande befolkningen samtidigt som
inkomsterna från den ökade relativa
skattekraften inte får behållas.
Det senaste taxeringsåret ökade 20
kommuner sin relativa skattekraft med
minst 1 procentenhet. De 20 kommunerna är
mycket olika. Där återfinns både den
kommun som har landets lägsta
skattekraft, Borgholm, och den som har
den högsta, Danderyd. Gemensamt för alla
kommuner med växande skattekraft är
emellertid enligt motionärerna att den
relativa ökningen konfiskeras av
utjämningssystemet.
Motionärerna hävdar att
utjämningssystemet entydigt strider mot
grundlagens lydelse att en kommun endast
får ta ut skatt för skötsel av sina egna
uppgifter, inte för uppgifter i några
andra kommuner. Det är synnerligen
otillfredsställande att vi har ett system
som strider mot den svenska grundlagen.
Motionärerna föreslår att dagens
inomkommunala utjämningssystem avskaffas
per den 1 januari 2004 (yrkande 1). En
utredning bör tillsättas med uppgift att
skyndsamt presentera ett nytt
bidragssystem för kommunsektorn (yrkande
2). Det nya systemet skall belöna
tillväxt och kostnadseffektivitet, det
skall respektera den svenska grundlagen
och det skall vara enklare och mer
genomskinligt än dagens system. I
avvaktan på ett nytt system måste dock
utjämningssystemet ändras så att
effekterna av alla positiva relativa
förändringar i skattekraft får behållas
till 100 %, anförs det i motion Fi223
(yrkande 3). Kommuner som förlorar
skattekraft skall enligt förslaget få
fortsatta bidrag som täcker bortfallet av
skattekraft. Det underskott som uppstår i
systemet skall enligt motionärerna
finansieras genom att det generella
invånarrelaterade bidraget sänks.
I motion Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
framförs två yrkanden (yrkandena 20 och
21) med liknande innebörd som yrkandena 1
och 2 i motion Fi223.
I motion N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)
framhålls att utjämningssystemet straffar
tillväxt var den än uppstår.
Utjämningssystemet konfiskerar
tillväxtens frukter medan dess kostnader
hamnar på den enskilda kommunen.
Motionärerna föreslår att dagens
utjämningssystem avskaffas per den 1
januari 2003 (yrkande 4). Marietta de
Pourbaix-Lundin m.fl. (m) framför i
motion N313 ett yrkande med samma
innebörd (yrkande 9).
Margareta Andersson och Eskil
Erlandsson (båda c) anser i motion Fi235
att en speciell ö-faktor bör införas i
kostnadsutjämningen så att Gotlands
merkostnader för sjukvården utjämnas.
Enligt motionärerna är den nuvarande
kompensationen för relativ småskalighet
inte tillräcklig. Gotland lider även av
sitt avskilda läge, vilket inte
kompenseras i dag.
I motion Fi236 av Stefan Attefall m.fl.
(kd) framhålls att Sverige behöver ett
kommunalt utjämningssystem för att minska
de stora klyftor som annars skulle uppstå
mellan olika kommuner och landsting.
Motionärerna motsätter sig emellertid
dagens system av framför allt två skäl.
Även om systemet formellt sett inte är
ett brott mot grundlagen så strider det
mot grundlagens intentioner, och det
motverkar ekonomisk tillväxt och tar inte
tillräcklig hänsyn till storstädernas
speciella villkor. Därför behövs ett nytt
kommunalt utjämningssystem (yrkande 1).
Konstruktionen av dagens utjämningssystem
leder enligt motionärerna till att en
kommun har små möjligheter att påverka
sina inkomster. Stockholms läns landsting
är det enda landsting som betalar till
utjämningssystemet. I början av detta år
beräknades bidraget till hela 4,3
miljarder kronor, eller 15 % av
skatteintäkterna. De brister som finns
inom sjukvården och kollektivtrafiken kan
därför inte åtgärdas som invånarna borde
kunna förvänta sig. En spärregel bör
snarast införas som innebär att ingen
kommun eller landsting behöver betala mer
än 10 % av sina inkomster till
utjämningssystemet (yrkande 2).
I motion Fi249 av Owe Hellberg (v)
anförs att utjämningssystemet i syfte att
öka rättvisan mellan kommunerna borde
garantera varje kommun 100 % av
medelskattekraften i stället för som i
dag 95 % (yrkande 2).
I motion Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) begärs att regeringen snabbt
tillsätter en utredning om reformering av
den kommunala skatteutjämningen.
Utjämningssystemet skall medverka till
att kommuner och landsting får likvärdiga
förutsättningar att bedriva sin
verksamhet. Systemet skall dock inte
kompensera för skillnader i servicenivå,
kvalitet, avgiftssättning och
effektivitet, och det skall baseras på
faktorer som kommuner och landsting inte
kan påverka. Enligt motionärernas mening
har det inte gjorts tillräckliga
ansträngningar för att se till att
systemet inte kompenserar för skillnader
i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning
och effektivitet. Systemet har också
flera andra brister. Det tar bort
incitament för kommunerna att stimulera
tillväxt och det är oöverskådligt.
Motionärerna vill ha ett nytt system som
baseras på färre, mer renodlade
strukturella faktorer så att de
fastställda målen för utjämningssystemet
nås bättre än i dag. I motion N23 av
Yvonne Ångström (fp) framförs ett yrkande
(yrkande 9) med samma innebörd.
Bo Lundgren m.fl. (m) skriver i motion
So3 att om äldreomsorgen finansieras av
staten kan äldrefaktorn i
utjämningssystemet tas bort eftersom
kommunerna befrias från kostnadsansvaret
(yrkande 8). Varje person som väljer att
få sin äldreomsorg av kommunen genererar
då också en intäkt för kommunen.
Agne Hansson m.fl. (c) anför i motion
N27 att ett utjämningssystem som skapar
likvärdiga förutsättningar för alla
kommuner är ett viktigt villkor för
tillväxt och livskraft i hela landet.
Utjämningen skall omfatta all kommuner på
likvärdiga grunder och den skall vara
långtgående. Den skall utjämna för
skillnader både i skattekraft och i
strukturella kostnader. Det är viktigt
att försvara de grundläggande principerna
i utjämningssystemet framhåller
motionärerna. Detta bör tillkännages för
regeringen (yrkande 4). Omfördelningen
inom skatteutjämningssystemet skulle
kunna göras så att en större vikt läggs
vid befolkningsminskningsfaktorn utan att
den totala ramen inom systemet påverkas
(yrkande 6).
I motion N31 föreslår Harald Bergström
m.fl. (kd) att riksdagen skall avslå vad
regeringen anför om betydelsen av en
långtgående utjämning av de ekonomiska
förutsättningarna för kommuner och
landsting (yrkande 4). Motionärerna anser
att det behövs ett utjämningssystem för
att ge svaga kommuner möjlighet att
erbjuda goda livsbetingelser för sina
medborgare. Systemet skall förena
utjämning med incitament för tillväxt och
förnyelse. Det skall vara tillgängligt,
begripligt och demokratiskt förankrat hos
alla kommuner och landsting. Motionärerna
är kritiska till kostnadsutjämningens
bristande träffsäkerhet. Systemet är
heller inte förenligt med grundlagens
intentioner om den kommunala
självstyrelsen. Motionärerna anser att
utjämningssystemet inte skall vara
inomkommunalt utan helt statligt
finansierat och föreslår att regeringen
tillsätter en utredning med uppdrag att
utforma ett system efter de riktlinjer
som motionärerna förespråkar (yrkande 5).
Ett yrkande med liknande innebörd
(yrkande 6) framställs i motion N372 av
Harald Bergström m.fl. (kd) (yrkande 6).
I motion N262 framför Yvonne Ångström
m.fl. (fp) att det kommunala
skatteutjämningssystemet är en avgörande
faktor för möjligheterna till god
samhällsservice och utveckling runt om i
Sverige. Dagens system präglas dock,
oavsett om det gäller en landsbygds-
eller storstadskommun, av många brister.
Motionärerna anser därför att det
kommunala skatteutjämningssy-
stemet måste förändras på en rad punkter
(yrkande 4).
Sonja Fransson m.fl. (s) begär i motion
N317 ett tillkännagivande om betydelsen
av det kommunala utjämningssystemet
(yrkande 4). Utjämningssystemet spelar en
viktig roll för att kapitalförsörjningen
skall fungera i hela landet, vilket
skapar möjligheter för nyföretagande och
expansion. Systemet bidrag också till
ökad rättvisa mellan kommunerna, vilket
är bra för kommuner med vikande
befolkning.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i
motion Bo324 att skatteutjämningen mellan
kommuner utgör en hämmande faktor för
bostadsbyggandet. Det lönar sig inte för
många kommunpolitiker att uppmuntra till
nybyggnation av bostäder och därigenom
locka nya människor till kommunen.
Motionärerna slår vakt om den
grundläggande principen att kommuner och
landsting skall ha likvärdiga
förutsättningar att bedriva sin
kärnverksamhet men anser att
utjämningsgraden i systemet måste sänkas.
Kommunpolitiker som vill bygga ut sin
kommun skall inte straffas för det
(yrkande 11).
Finansutskottets ställningstagande
I motion Fi217 (m) yrkas att dagens
utjämningssystem skall avvecklas.
Utskottet konstaterar att en avveckling
av utjämningssystemet skulle leda till
oacceptabla skillnader i ekonomiska
förutsättningar mellan landets kommuner
och landsting och ställer sig bestämt
avvisande till motionärernas krav. I
samma motion hävdas också att
utjämningssystemet är ett övergrepp på
det kommunala självstyret. Utskottet
anser i bjärt kontrast mot motionären att
dagens utjämningssystem är väl förenligt
med den kommunala självstyrelsen. För
många kommuner med låg skattekraft är
bidragen från inkomstutjämningen i själva
verket en förutsättning för att principen
om kommunalt självstyre skall ges ett
reellt innehåll. Utan dessa bidrag vore
det omöjligt för många kommuner att
upprätthålla en nivå på den kommunala
servicen i paritet med landet i övrigt.
I motionerna Fi223 (m) och Fi291 (m)
förordas att dagens utjämningssystem
skall avvecklas per den 1 januari 2004
och att en utredning skall tillsättas för
att skyndsamt presentera ett nytt
bidragssystem för kommunsektorn.
Motionärerna föreslår också tillfälliga
förändringar av dagens system som innebär
att kommunerna skall få behålla all
förändring av skatteinkomsterna från den
egna tillväxten som överstiger
riksgenomsnittet. Utskottet har vid flera
tillfällen tidigare behandlat motsvarande
förslag, bl.a. hösten 2000 (bet.
2000/01:FiU3 s. 16 och 17) och våren 2000
(bet. 2000/01:FiU29 s. 24) och då
konstaterat att kommuner med hög tillväxt
genom motionärernas förslag skulle få
större inkomster vilka finansieras av
alla kommuner, inklusive de med lägre
tillväxt. Utskottet ställde sig vid båda
tillfällena avvisande till detta eftersom
det skulle bryta mot grundprinciperna för
inkomstutjämningen och innebära ökade
klyftor mellan kommunerna. Utskottet ser
ingen anledning att ändra sin
uppfattning.
För att ge likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner och
landsting att bedriva sin verksamhet
finns ett utjämningssystem med höga
utjämningsambitioner. Utjämningssystemet
består dels av en inkomstutjämning som i
hög grad minskar de betydande skillnader
i skattekraft som finns mellan olika
kommuner och landsting, dels en
kostnadsutjämning som utjämnar
strukturella och för kommunerna och
landstingen opåverkbara kostnader.
Utskottet vill slå fast att det inte är
aktuellt att ompröva de grundläggande
principerna för det nuvarande systemet
som har ett brett stöd både i den
kommunala världen och i riksdagen. I
stället vill utskottet understryka den
mycket stora betydelse som
utjämningssystemet har för att skapa
likvärdiga förutsättningar för landets
kommuner och landsting. Utskottet ställer
sig därmed bakom regeringens förslag.
I flera motioner hävdas att
utjämningssystemet står i strid med
Sveriges grundlag eller med grundlagens
intentioner. Utskottet har återkommande
pekat på att grundlagsfrågan har prövats
såväl av Lagrådet som av
konstitutionsutskottet. Utskottet har vid
ett flertal tillfällen uttalat att man
delar konstitutionsutskottets syn att
någon omprövning av systemet från
konstitutionella synpunkter inte är
erforderlig. Utskottet gör fortfarande
samma bedömning.
I motion Fi289 (fp) efterfrågas en
utredning som skall lämna förslag till
reformering av utjämningssystemet. I
motionerna Fi215 (kd) och Fi235 (c)
framförs önskemål om att förändra
specifika faktorer i kostnadsutjämningen.
Utskottet vill påpeka att
utjämningssystemet är föremål för ett
omfattande utredningsarbete. Två nyligen
framlagda utredningsbetänkanden, SOU:120
och SOU:127 lämnar vissa förslag om
utjämningssystemet och pekar på behovet
av en fortsatt analys av delar av
systemet. Regeringen avser att tillsätta
en parlamentarisk kommitté för att se
över vissa delar av statsbidrags- och
utjämningssystemet. Utskottet ser ingen
anledning att för närvarande begära
ytterligare utredning av
utjämningssystemet.
I motion Fi236 förespråkas en spärregel
med innebörden att alla kommuner och
landsting skall garanteras att inte
behöva betala mer än 10 % av intäkter
till utjämningssystemet. En sådan regel
skulle enligt utskottet innebära en
omprövning av principerna för systemet.
En sådan omprövning är som utskottet
tidigare framhållit inte aktuell.
I motion Fi249 av Owe Hellberg (v)
föreslås att kommunerna skall garanteras
100 % av medelskattekraften i stället för
som i dag 95 %. Utskottet vill med
anledning av detta göra ett
förtydligande. Kompensationsgraden i
inkomstutjämningssystemet är 95 %. Detta
innebär något förenklat att en kommun
vars skatteunderlag understiger
medelskattekraften i landet får en
ersättning i inkomstutjämningen som
motsvarar 95 % av skillnaden mellan den
egna skattekraften och medelskattekraften
i landet. Detta innebär att den verkliga
utjämningen är betydligt högre än 95 %.
Skatteinkomsterna inklusive bidraget från
inkomstutjämningen ger sammantaget
inkomster som i praktiken för varje
kommun motsvarar att man har minst ca
99 % av medelskattekraften i landet.
Sonja Fransson (s) vill i motion N317
att riksdagen gör ett tillkännagivande om
betydelsen av det kommunala
utjämningssystemet. Utskottet ställer sig
i detta betänkande bakom regeringens
förslag att godkänna vad regeringen anför
om betydelsen av ett långtgående
utjämningssystem för kommuner och
landsting. I och med det anser utskottet
att motionärens önskemål är tillgodosett.
Mot bakgrund av det som anförts ovan
tillstyrker utskottet regeringens förslag
i proposition 2001/02:4 yrkande 2 samt
avstyrker motionerna Fi215, Fi217
yrkandena 1 och 2, Fi223, Fi235, Fi236,
Fi249 yrkande 2, Fi289, Fi291 yrkandena
20 och 21, K368 yrkande 9, So3 yrkande 8,
N23 yrkande 9, N27 yrkandena 4 och 6, N31
yrkandena 4 och 5, N224 yrkande 4, N262
yrkande 4, N313 yrkande 9, N317 yrkande
4, N372 yrkande 6 och Bo324 yrkande 11.
5. Bidrag till kommuner och landsting med
befolkningsminskning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker proposition
2001/02:4 yrkande 1.5, om inrättandet
av ett statsbidrag till kommuner och
landsting med befolkningsminskning.
Motionerna avstyrks.
Jämför reservation 6 (kd, c, fp).
Proposition 2001/02:4
Regeringen föreslår att ett särskilt
statsbidrag på 200 miljoner kronor per år
inrättas åren 2003 och 2004 för kommuner
och landsting med befolkningsminskning
(yrkande 1.5).
Syftet med förslaget är att främja
åtgärder som underlättar erforderliga
omställningar eller skapar
förutsättningar för en bättre utveckling
i de kommuner och landsting som har
kraftig befolkningsminskning.
I utjämningssystemet kompenseras redan
i nuläget kommuner vars totalbefolkning
minskat med mer än två procent under den
senaste tioårsperioden. För åren 2001 och
2002 lämnas också ett särskilt
omställningsbidrag till landsting vars
befolkning under en femårsperiod minskat
med mer än två procent. Det förslag som
regeringen nu lämnar är ytterligare en
åtgärd utöver kompensationen i
utjämningssystemet och
omställningsbidraget till landstingen.
Regeringen bedömer att den befintliga
kompensationen inte är tillräcklig för
att bevara en god samhällsservice i de
kommuner och landsting som har en kraftig
befolkningsminskning.
Regeringen föreslår att bidraget
fördelas på två olika grunder. Tre
fjärdedelar av statsbidraget, 150
miljoner kronor per år, fördelas till
kommuner med kraftig befolkningsminskning
efter generella principer. Ersättningen
föreslås lämnas med ett enhetligt belopp
per invånare för varje procents
befolkningsminskning utöver fem procent
under den senaste tioårsperioden (31
december 1990 - 31 december 2000).
Regeringen föreslår vidare att 50
miljoner kronor per år av statsbidraget
används för att främja samverkan mellan
kommuner och mellan landsting.
För att kunna erhålla medel från denna
del av statsbidraget skall åtgärderna ha
en inriktning mot ett eller flera av
följande prioriterade områden:
· samverkan inom vård, omsorg och
utbildning,
·
· samverkan inom funktionella
områden som t.ex. räddningstjänst,
biblioteksverksamhet, IT-infrastruktur
etc.,
·
· samverkan med syfte att utveckla
näringslivet.
·
Bidrag kan lämnas för del av kostnader
för projektledning, utredningar eller för
vidareutbildning av personal som berörs
av en omstrukturering.
Regeringen bedömer att högst 25
miljoner kronor från anslaget 91:2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting, behöver användas under
2002 för att initiera samverkansprojekt
mellan kommuner och mellan landsting.
Regeringen kommer att under hösten 2001
utforma principerna för bidragets
fördelning och administration. I
utformningen av principerna skall
särskilt jämställdhetsperspektivet
beaktas.
Motionerna
I motion N23 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp) föreslås att regeringens förslag om
ett särskilt statsbidrag till kommuner
och landsting med befolkningsminskning
avvisas (yrkande 10). Motionärerna
motsätter sig regeringens förslag dels
för att motionärerna vill förändra
utjämningssystemet, dels för att systemet
redan i dag kompenserar för
befolkningsminskning.
Agne Hansson m.fl. (c) föreslår i
motion N27 att riksdagen avslår
regeringens förslag om bidrag till
kommuner och landsting med
befolkningsminskning (yrkande 5). Stöd
till kommuner med befolkningsminskning
bör i stället lösas långsiktigt genom att
större vikt vid befolkningsminskningar
ges inom ramen för det nuvarande
utjämningssystemet.
Regeringens förslag för att stärka
kommuner och landsting med stor
befolkningsminskning är inget annat än en
kompensation för att justera en svaghet i
utjämningssystemet, hävdar Harald
Bergström m.fl. (kd) i motion N31.
Faktorer som kompenserar för stora
befolkningsminskningar bör inarbetas i
den utredning av utjämningssystemet som
motionärerna förespråkar (yrkande 8).
Finansutskottets ställningstagande
I tre motioner, N23 (fp), N27 (c) och N31
(kd), föreslås att regeringens förslag
till stöd skall avvisas och att
kompensation för befolkningsminskning i
stället skall ges genom förändringar i
utjämningssystemet.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
förslag om att inrätta ett statsbidrag
till kommuner med befolkningsminskning
och till att främja samverkan mellan
kommuner och mellan landsting. I
utjämningssystemet finns mekanismer som
kompenserar kommuner med minskande
befolkning. Regeringen bedömer dock att
denna kompensation inte är tillräcklig
för att bevara en god samhällsservice i
de kommuner och landsting som har en
kraftig befolkningsminskning och föreslår
därför ett tillfälligt stöd 2003 och
2004.
Utskottet anser att det är angeläget
att stödja kommuner som tvingas till
stora omställningar på grund av minskande
befolkning. Den parlamentariska kommitté
som regeringen avser att tillsätta för
att se över statsbidrags- och
utjämningssystemet skall särskilt beakta
effekterna av befolkningsminskning.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
förslag om ett stöd åren 2003 och 2004.
Med det anförda tillstyrker utskottet
proposition 2001/02:4 yrkande 1.5 och
avstyrker motionerna N23 (fp) yrkande 10,
N27 (c) yrkande 5 och N31 (kd) yrkande 8.
6. Balanskrav
Utskottets förslag i korthet
I avvaktan på förslag från regeringen
avstyrker utskottet motionsyrkanden om
att balanskravet för kommunerna skall
omarbetas.
Jämför reservationerna 7 (kd) och 8
(fp).
Motionerna
Ingvar Svensson (kd) framhåller i motion
2000/01:K269 att det är viktigt att det
finns en sund ekonomisk hushållning i
kommunerna men att nuvarande system för
balanskrav har rigida drag. Det vore
lämpligare att anpassa balanskravet för
en längre tidsperiod än ett år,
exempelvis tre år. Regeringen bör
återkomma med förslag om ett mer
flexibelt balanskrav.
I motion Fi261 säger Martin Nilsson (s)
att ett problem med balanskravet är att
det inte bara tvingar kommunerna att
uppvisa en budget i balans utan också
begränsar möjligheterna att ha överskott
i sin verksamhet. Regleringen kring krav
på balans i kommunernas budgetar bör
därför ändras.
I motion Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) begär motionärerna en utredning om
pensionsavsättningar i kommunerna
(yrkande 4). I dag tvingar kommunallagen
kommunerna att göra pensionsavsättningar
även när befintliga tillgångar väl svarar
mot pensionsåtagandena. Det är rimligt
enligt motionärerna att det finns regler
som motverkar att kommuner på ett
ansvarslöst sätt använder engångsintäkter
för att finansiera permanenta åtaganden.
Det finns däremot ingen anledning att
kommuner skall ha stora
förmögenhetsmassor.
Finansutskottets ställningstagande
Den 1 november 2001 lade
Ekonomiförvaltningsutredningen (EFU) fram
sitt betänkande God ekonomisk hushållning
i kommuner och landsting (SOU2001:76). I
betänkandet lämnas flera förslag som
bl.a. syftar till att öka det politiska
ansvaret för ekonomin, tillhandahålla
verktyg för god ekonomisk hushållning,
öka flexibiliteten i balanskravet och
förbättra budgetdisciplinen. Balanskravet
bör enligt utredningens förslag avse en
fyraårsperiod som sammanfaller med
mandatperioden. Det skall vara möjligt
att underbalansera budgeten enskilda år
men negativa resultat skall balanseras
under mandatperioden. Regeringen avser
att lämna en proposition i detta ämne
under våren 2002.
Utskottet vill inte föregripa
regeringens förslag och avvisar därför
motionerna 2000/01:K269 (kd), Fi261 (s)
och Fi296 (fp) yrkande 4.
7. Kommunalt självstyre
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om
bl.a. förstärkt rättsligt stöd för den
kommunala självstyrelsen,
specialdestinering av statsbidrag och
precisering av den kommunala
finansieringsprincipen.
Jämför reservation 9 (kd).
Motionerna
Per Landgren m.fl. (kd) skriver i motion
Fi298 att en kommunal självstyrelse som
sätter människan i centrum är en
grundbult för att forma ett tryggt
samhälle för alla. Självstyrelsen gör det
möjligt att på bästa sätt anpassa
verksamheten efter de lokala behoven. Den
kommunala självstyrelsen har enligt
motionärerna inte tillräckligt rättsligt
stöd. Regeringsformen behöver tydliga och
avgränsade bestämmelser om den kommunala
beslutskompetensen (yrkande 2). Riktade
bidrag till kommuner och landsting i
stället för generella bakbinder de lokala
politikerna och sätter kommunernas
självstyrelse ur spel. Motionärerna
förespråkar därför att stödet från staten
ges i form av generella bidrag (yrkande
8).
Motionärerna föreslår ett
tillkännagivande om
subsidiaritetsprincipen som
maktfördelningsprincip (yrkande 3).
Enligt motionärerna byggs samhället
underifrån och uppåt i olika nivåer av
gemenskaper där varje nivå är ägnad att
lösa uppgifter som inte kan lösas på
lägre nivå. Varje nivå är i första hand
kompletterande till de lägre nivåerna och
skall vara subsidiär, stödjande, till de
lägre nivåer som bygger upp den.
Kommunala rättigheter skall respekteras
av staten, såsom de har erkänts av staten
genom den kommunala självstyrelsen, anför
motionärerna.
Finansieringsprincipen innebär att
statliga beslut som medför nya kostnader
för kommuner också skall finansieras av
staten, anför motionärerna. Regeringen
har dock gjort alltför många avsteg från
principen genom att föreslå nya reformer
utan att anvisa tillräcklig finansiering.
Därför, menar motionärerna, behöver
finansieringsprincipen lagfästas och ges
ett mer preciserat innehåll (yrkande 6).
Finansutskottets ställningstagande
I motion Fi298 (kd) tas frågan upp om den
kommunala självstyrelsens ställning.
Frågan om ett starkare lagligt skydd för
den kommunala självstyrelsen behandlades
ingående av konstitutionsutskottet i
betänkandet 2000/01:KU12. Där framförde
konstitutionsutskottet bl.a. att det
generellt sett gäller att staten och
kommunerna samverkar på skilda områden
och i olika former för att uppnå
gemensamma samhälleliga mål och att det,
utifrån detta synsätt, varken är lämpligt
eller möjligt att en gång för alla dra
orubbliga och preciserade gränser i
grundlag kring en kommunal
självstyrelsesektor. Arbets- och
befogenhetsfördelningen mellan stat och
kommun måste i stället i ganska vid
omfattning kunna ändras i takt med
samhällsutvecklingen.
Finansutskottet vill framhålla att den
kommunala självstyrelsen är en viktig
princip. Det hindrar emellertid inte att
riksdagen för att stimulera en önskvärd
utveckling i vissa fall ger bidrag till
avgränsade ändamål.
Frågan om att precisera
finansieringsprincipens innehåll togs upp
av finansutskottet redan hösten 1993
(bet. 1993/94:FiU2) då utskottet ansåg
att tolkningen och tillämpningen av
principen borde klargöras. I
kompletteringspropositionen 1994 (prop.
1993/94:150, bilaga 7, s. 33 och 34)
gjorde regeringen ett antal
förtydliganden om principens tillämpning.
Där framgår t.ex. att principen enbart
omfattar statligt beslutade åtgärder som
tar direkt sikte på kommunala
verksamheter, att reglering enbart skall
göras för direkta ekonomiska effekter och
att alla propositioner som påverkar
kommunsektorns verksamhet och ekonomi
skall innehålla en bedömning av de
kommunalekonomiska konsekvenserna och
huruvida finansieringsprincipen är
tillämplig. Finansieringsprincipen
omfattar inte statliga åtgärder som inte
tar direkt sikte på, men ändå får direkta
ekonomiska effekter för kommunsektorn.
Sådana effekter skall däremot beaktas när
en bedömning görs av statsbidragens
storlek.
I 2001 års ekonomiska vårproposition
skrev regeringen att man tillsammans med
Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att diskutera
processfrågor avseende tillämpningen av
finansieringsprincipen. Regeringen avser
att återkomma om resultatet av detta
arbete.
Utskottet anser inte att några
uttalanden i denna fråga är befogade.
Därmed avstyrker utskottet motion Fi298
(kd) yrkandena 2, 3, 6 och 8.
8. Finansiell samordning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker att riksdagen i
detta sammanhang gör ett
tillkännagivande om finansiell
samordning.
Motionerna
Rolf Gunnarsson (m) begär i motion Fi201
ett tillkännagivande om ekonomisk
samordning mellan kommuner, landsting,
stat och försäkringskassan. Motionären
anser att patienten ofta hamnar i kläm
när den ena myndigheten inte ser vad den
andra gör, och att skattepengarna skulle
utnyttjas bättre om insatserna för vård
samordnades.
Finansutskottets ställningstagande
I syfte att fördjupa och utveckla
rehabiliteringsarbetet har
försäkringskassan sedan 1998 möjlighet
att träffa överenskommelser med kommun,
landsting och länsarbetsnämnd om
samverkan för att uppnå en effektivare
användning av tillgängliga resurser.
Försöksverksamhet pågår för närvarande.
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen
har i uppdrag att följa upp och utvärdera
den verksamhet som bedrivs. Frågan
behandlas mer ingående i
socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU1.
Finansutskottet ser ingen anledning för
riksdagen att i detta sammanhang göra
något tillkännagivande, och avstyrker
därmed motion Fi201 (m).
9. Kommunala bolag
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om
bl.a. granskning av kommuners
minoritetsägande av bolag.
Jämför reservationerna 10 (m, fp) och
11 (kd).
Motionerna
I motion Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) konstateras att det sedan 1995 skett
en viss minskning av antalet kommunala
företag. Antalet s.k. övriga företag har
minskat vilket motionärerna tycker är
glädjande med tanke på att det ofta är i
denna grupp man återfinner kommunala
företag som konkurrerar med små privata
tjänsteföretag. Det är dock alarmerande
att antalet företag där kommunen är
minoritetsägare har ökat eftersom det
tyder på att kommunerna försöker undgå
kritik genom att liera sig med andra
ägare. Kritiken mot kommunala bolag
gäller även minoritetsägda bolag,
framhåller motionärerna, och föreslår att
skälen bakom det ökade minoritetsägandet
skall granskas (yrkande 5). I samma
motion tas frågan om kommunala koncerner
upp. Det finns enligt motionärerna
rimligen bara ett syfte med
koncernbildningen - att undvika att
betala statlig skatt. Motionärerna anser
att regeringen skall lägga fram förslag
om lagändringar som omöjliggör kommunal
skatteplanering genom koncernbildning
(yrkande 2).
I motion Fi299 av Per Landgren m.fl.
(kd) föreslås ett tillkännagivande om att
kommunalt och statligt ägande bör
avvecklas på marknader där privata
företag konkurrerar eller skulle kunna
konkurrera, och där inte sociala eller
hälsomässiga restriktioner motiverar ett
statligt ägande (yrkande 2).
Finansutskottets ställningstagande
Angående kommunernas val av
organisationsform för sina olika
verksamheter har finansutskottet
upprepade gånger uttalat (senast i bet.
2000/01:FiU29) att man anser att kommuner
och landsting inom ramen för nuvarande
regelsystem skall ha frihet att
organisera sin verksamhet efter de
förutsättningar som råder. Utskottet
anförde vid samma tillfälle att man ansåg
att den nuvarande ordningen i allt
väsentligt fungerade på ett
tillfredsställande sätt. När det gäller
de kommunala bolagens förhållande till
skattelagstiftningen framhöll utskottet i
betänkande 2000/01:FiU3 att kommunala
bolag givetvis skall behandlas på samma
sätt som privata bolag. Utskottet ser
ingen anledning att nu ändra något av
dessa ställningstaganden eller begära
några nya utredningar avseende dessa
frågor.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi296 (fp) yrkandena 2 och 5
samt motion Fi299 (kd) yrkande 2.
10. Eget val
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas
förslag.
Jämför reservation 12 (m, kd).
Motionerna
I motion Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om eget val
(yrkande1). Motionärerna anser att alla
former av kommunal service måste utgå
från medborgarnas fria val. Lagstiftning
eller offentlig organisation som inte
respekterar invånarnas rätt att själva
välja utförare av gemensamt finansierade
tjänster måste förändras. Motionärerna
förespråkar en ordning som man föredrar
att kalla eget val. Ordet kundval används
dock ofta i detta sammanhang. Modellen
har enligt motionärerna många fördelar,
bl.a. ökad valfrihet för den enskilde,
ökad mångfald av utförare, möjligheter
att höja såväl kvalitet som effektivitet,
minskat krångel för företagen eftersom
någon upphandling inte behöver ske och
ett vitaliserat näringsliv.
Finansutskottets ställningstagande
Olika former av kundvalssystem, eller
eget val, som motionärerna föredrar att
kalla det, finns i dagsläget i ett antal
kommuner i landet. Enligt utskottets
mening faller det inom ramen för den
kommunala självstyrelsen om en kommun
eller landsting väljer att organisera
någon form av sådan modell. Utskottet ser
ingen anledning att göra något
tillkännagivande i frågan. Däremot
noterar utskottet att
Upphandlingkommittén i sitt betänkande
SOU 2001:31 anser att kundvalssystem inte
passar in i upphandlingslagstiftningens
normsystem utan borde utredas och
regleras i särskild ordning. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande av
regeringen.
Utskottet avstyrker därmed motion Fi299
(kd) yrkande 1.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.
1.Riksdagens revisorers förslag om
statens stöd till kommuner med
ekonomiska problem - punkt 1 (m, kd,
c, fp)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark
(m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Per Landgren (kd),
Gunnar Axén (m), Lena Ek (c) och Karin
Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR3
och bifaller delvis motionerna
2001/02:Fi4 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
och
2001/02:Fi7 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
samt avslår motionerna
2001/02:Fi5 av Siv Holma (v) och
2001/02:Fi6 av Johan Lönnroth m.fl. (v).
Ställningstagande
Riksdagens revisorer har studerat
anslaget Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting. Revisorerna
redovisar skarp kritik mot anslaget på
flera punkter, främst för att det ger
kommunerna felaktiga incitament, och
föreslår att anslaget avvecklas fr.o.m.
2004.
Vi har kritiserat bidraget till
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting på samma grunder som Riksdagens
revisorer. De avtal som tecknats inom
ramen för Kommundelegationen och
Bostadsdelegationen bör slutföras, men i
övrigt anser vi att några ytterligare
uppgifter eller medel inte skall
tillföras anslaget. Riksdagens revisorer
gör bedömningen att anslaget kan
avvecklas från och med 2004. Vår
bedömning är att anslaget bör kunna
avveckla tidigare.
Principen måste vara att det kommunala
utjämningssystemet inte skall
kompletteras med ytterligare
utjämningssystem i form av permanenta
kommunakuter. Vi är i likhet med
revisorerna mot att sådana akuter skapas.
Det är därför angeläget att i stället
skapa incitament som motverkar behovet av
sådana akuter och som därmed gör att
behovet av sådana anslag upphör.
Vi ser bristen på incitament för
kommunerna som ett allvarligt problem.
Såväl revisorernas rapport (2000/01:9)
som Ekonomiförvaltningsutredningens
rapport (SOU 2001:76) understryker att
ett primärt problem i ekonomiskt svaga
kommuner ofta är en svag kommunledning.
Vi menar därför att det är angeläget att
riksdagen uppmärksammar regeringen på
betydelsen av att skapa en
incitamentsstruktur för kommuner och
landsting, där det kommunala självstyret
ges möjligheter att bli starkare.
Vi anser att riksdagen bör inta en
ställning som betonar tydligare
rollfördelning mellan regering och
riksdag och som ger tydligare och mer
långsiktiga spelregler för kommuner och
landsting. Det är den bästa garantin för
att det framtida behovet av anslaget 91:2
kan upphöra.
Om riksdagen och regeringen inte ger
tydliga signaler till kommuner (och
kreditgivare) att det är kommunerna som
själva har ansvaret för hushållningen med
sina finanser, så torde vi aldrig komma
ifrån påstådda behov av kommunakuter.
Därför är Riksdagens revisorers utredning
och förslag angelägna och bör
tillstyrkas.
Riksdagen bör besluta att inte tillföra
några nya uppgifter eller medel till
anslaget 91:2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting.
Anslaget bör avvecklas efter det att
ingångna avtal fullföljts.
Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller Riksdagens revisorers
förslag RR3 och delvis bifaller
motionerna Fi4 (fp) och Fi7 (c) samt
avslår övriga här aktuella
motionsyrkanden.
2.Hivpreventivt arbete i
storstadsregionerna - punkt 2 (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager förregeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
helt motion
2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl.
(fp) yrkande 13 och
bifaller delvis motionerna
2001/02:Fi268 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v, c, fp, mp)
2001/02:So256 av Sten Tolgfors (m)
yrkande 1,
2001/02:So372 av Chris Heister m.fl. (m)
yrkande 5 samt
2001/02:So509 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v) yrkandena 5 och 6.
Ställningstagande
Jag anser att de ekonomiska
förutsättningarna för hivprevention inte
får försämras. Det vore direkt förödande
att rusta ner hivpreventionen. Regeringen
har flera gånger aviserat att de
specialdestinerade statsbidragen för
hivprevention i storstadsregionerna
kommer att dras in. Jag avvisar bestämt
en nedrustning av den hivpreventiva
verksamheten och anser att det öronmärkta
statsbidraget skall finnas kvar också i
framtiden.
Detta bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.
Med det anförda föreslår jag att
riksdagen helt bifaller motion L367 (fp)
yrkande 13 och delvis bifaller motionerna
Fi268 (v, c, fp, mp), So256 yrkande 1,
So372 yrkande 5 och So509 (v) yrkandena 5
och 6.
3.Utjämningssystemet - punkt 4 (m)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och
Gunnar Axén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen helt motionerna
2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m),
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 20 och 21,
2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m)
yrkande 9,
2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8 samt
delvis motionerna
2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m)
yrkandena 1 och 2,
2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4 samt
2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-
Lundin m.fl. (m) yrkande 9.
Riksdagen avslår proposition 2001/02:4
punkt 2
samt motionerna
2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd),
2001/02:Fi235 av Margareta Andersson och
Eskil Erlandsson (c),
2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.
(kd),
2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v) yrkande
2,
2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp),
2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)
yrkande 9,
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 4 och 6,
2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkandena 4 och 5,
2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp) yrkande 4,
2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s)
yrkande 4,
2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkande 6 samt
2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 11.
Ställningstagande
Vi anser att det inomkommunala
utjämningssystemet är en tillväxtens
fiende som drabbar samtliga landets
kommuner. Detta eftersom det tagit bort
alla incitament för kommunerna att själva
försöka påverka sin inkomstsituation
genom att höja skattekraften. De hårdast
drabbade är tillväxtkommuner och aktiva
glesbygdskommuner. De negativa effekterna
av systemets grundkonstruktion visar sig
alltmer. En allvarlig aspekt är
självfallet att uppbyggnaden entydigt
strider mot den svenska grundlagens
lydelse att kommun endast får ta ut skatt
för skötseln av sina uppgifter. Att ta ut
skatt för skötseln av andra kommuners
angelägenheter strider mot grundlagens
entydiga lydelse.
Vi föreslår att det grundlagsvidriga
inomkommunala utjämningssystemet
avskaffas per den 1 januari 2004, dvs.
vid den tidpunkt när riksdagen bör ha
hunnit besluta om ett nytt system som
stimulerar till ekonomisk tillväxt
samtidigt som det ger tillräckliga bidrag
till kommuner och landsting med för sina
uppgifter otillräcklig skattekraft. Om
möjligheter föreligger att ersätta dagens
system tidigare bör detta emellertid
självfallet ske.
Vi föreslår därför att en utredning
tillsätts med uppdrag att skyndsamt
presentera ett nytt bidragssystem för
kommunsektorn. Den nya utredningen skall
utforma ett system som tillgodoser
följande:
· Dagens tillväxtfientliga system
skall ersättas med en ordning som tydligt
belönar tillväxt och kostnadseffektivitet
för alla kommuner och landsting.
·
· Dagens grundlagsvidriga system
skall ersättas med ett system som
respekterar den svenska grundlagen. Den
kommunala självstyrelsen med bl.a. dess
syn på den kommunala beskattningsrätten
skall säkras. Det skall vara staten (och
inte kommunsektorn) som ger bidrag till
kommuner och landsting med otillräcklig
skattekraft för sina uppgifter.
·
· Dagens ogenomträngliga system
skall ersättas med ett enklare och mer
genomskinligt system samtidigt som en
översyn görs av vilka uppgifter som i
framtiden bör ha en nationell
finansiering.
·
För de två år dagens utjämningssystem
förmodligen måste vara kvar i avvaktan på
det nya föreslår vi vissa nödvändiga
förändringar. Inom ramen för en i grunden
oförändrad utjämningsgrad måste
inkomstutjämningen ändras så att effekten
av alla positiva, relativa förändringar i
skattekraft får behållas till 100 %.
Därmed skapas - i bjärt kontrast mot
gällande ordning - ett kraftigt
incitament för alla kommuner att vidta
åtgärder som ger ekonomisk tillväxt genom
lägre arbetslöshet och ökad
förvärvsfrekvens.
Kommuner som förlorar skattekraft
föreslås få behålla sin nuvarande garanti
och därmed påverkas inte deras
intäktsnivå i systemet av förändringen
utan de får fortsatt ett bidrag som även
täcker bortfallet av skattekraft. Det
underskott som uppstår i det
inomkommunala utjämningssystemet föreslår
vi i stället finansieras genom att det
generella invånarrelaterade bidraget
justeras. Vi föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin
mening vad vi framfört här.
Med det anförda föreslår vi att
riksdagen avslår regeringens förslag och
helt bifaller motionerna Fi223 (m), Fi291
(m) yrkandena 20 och 21, K368 (m) yrkande
9 och So3 (m) yrkande 8 samt delvis
bifaller motionerna Fi217 (m) yrkandena 1
och 2, N224 (m) yrkande 4 och N313 (m)
yrkande 9 samt avslår övriga här aktuella
motionsyrkanden.
4.Utjämningssystemet - punkt 4 (kd)
av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 4. Därmed bifaller riksdagen
motionerna
2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.
(kd),
2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkandena 4 och 5 samt
2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkande 6 och
avslår proposition 2001/02:4 punkt 2
samt motionerna
2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd),
2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m)
yrkandena 1 och 2,
2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m),
2001/02:Fi235 av Margareta Andersson och
Eskil Erlandsson (c),
2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v) yrkande
2,
2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp),
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 20 och 21,
2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m)
yrkande 9,
2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8,
2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)
yrkande 9,
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 4 och 6,
2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4,
2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp) yrkande 4,
2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-
Lundin m.fl. (m) yrkande 9,
2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s)
yrkande 4 samt
2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 11.
Ställningstagande
Målet bakom det kommunala
utjämningssystemet är att alla kommuner
och landsting/regioner skall ha
likvärdiga förutsättningar för sin
verksamhet och service oberoende av
skattekraft och opåverkbara strukturella
kostnader. Detta mål ställer vi
kristdemokrater oss bakom. Däremot hör
rimliga skillnader i servicenivå,
servicestandard, effektivitet och
skattesats till den kommunala
självstyrelsen och skall således inte
kompenseras. Medborgarna skall själva
avgöra detta genom demokratiska val av
partier som förordar olika lösningar,
eller genom val av bostadsort. Systemet
skall förena en långtgående strukturell
utjämning med starka incitament för
tillväxt och förnyelse. Det skall stödja
och driva på en stark och solidarisk
ekonomisk utveckling i hela landet.
Utjämningssystemet måste dessutom vara
tillgängligt, begripligt och demokratiskt
förankrat hos kommuner, landsting och
medborgare. Det skall vara möjligt för
kommuner och landsting att kunna parera
t.ex. befolkningsförändringar genom att
styra och förändra verksamheten och
ekonomin utan att behöva överraskas av
det ekonomiska utfallet i
utjämningssystemet.
Träffsäkerheten i
kostnadsutjämningssystemet bör förbättras
radikalt. Vi anser dessutom av
principiella skäl att en övergång från
inomkommunal till statlig
inkomstutjämning bör prövas. Vår mening
är att nuvarande ordning med inomkommunal
utjämning går emot grundlagens
intentioner med den kommunala
självstyrelsen, lokaliseringsprincipen
och den kommunala beskattningsrätten. Vi
föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framfört
här.
Med det anförda föreslår vi att
riksdagen avslår regeringens förslag och
bifaller motionerna Fi236 (kd), N31 (kd)
yrkandena 4 och 5 samt N372 (kd) yrkande
6 och avslår övriga här aktuella
motionsyrkanden.
5.Utjämningssystemet - punkt 4 (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 5. Därmed bifaller riksdagen
motionerna
2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp),
2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)
yrkande 9,
2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp) yrkande 4 samt
2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 11 och
avslår proposition 2001/02:4 punkt 2 samt
motionerna
2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd),
2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m)
yrkandena 1 och 2,
2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m),
2001/02:Fi235 av Margareta Andersson och
Eskil Erlandsson (c),
2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.
(kd),
2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v) yrkande
2,
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 20 och 21,
2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m)
yrkande 9,
2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8,
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 4 och 6,
2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkandena 4 och 5,
2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4,
2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-
Lundin m.fl. (m) yrkande 9,
2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s)
yrkande 4 samt
2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkande 6.
Ställningstagande
Folkpartiet anser att människor skall ha
samma möjligheter att kunna erhålla
grundläggande kommunalt finansierad
service oavsett var man bor. Det är
därför högst rimligt med ett system för
utjämning av de kommunalekonomiska
förutsättningarna. Däremot undergräver en
långtgående och felaktigt utformad
inkomstutjämning den kommunala
självstyrelsen och tar bort ekonomiska
incitament för kommunen att anstränga sig
vad gäller förutsättningarna för
människor och företag i kommunen. Med
nuvarande inkomstutjämningssystem uppnås
en utjämningseffekt på mellan 99 och 102
%. För några kommuner uppstår den s.k.
pomperipossaeffekten, dvs. vid en ökning
av skatteunderlaget får kommunen betala
en avgift som är större än ökningen av
skatteinkomsterna.
Systemet för kostnads- och
inkomstutjämning är oöverskådligt och
visar att slutresultatet för den enskilda
kommunen kan bli starkt beroende av hur
en viss enskild faktor faller ut. Det är
därför ingen slump att det pågår en
ständig politisk kamp om de ingående
faktorerna. Mot bakgrund av den förödande
metodkritik som framförts är det dags att
renodla systemet och minska antalet
faktorer i stället för att göra systemet
än mer invecklat. Jag vill ha ett nytt
system, där utjämningen grundas på
strukturella faktorer för både kostnader
och inkomster, vilket kan medföra att
kommuner med högre skattekraft men också
höga strukturella kostnader i högre
utsträckning kan klara dessa själva.
Inriktning på utjämning kan då bli ett
system med betydligt färre och mer
renodlade och strukturella faktorer.
Jag anser därför att en ny utredning av
utjämningssystemet skall inriktas på att
forma systemet med förklarande faktorer i
stället för att den kommitté som nu
arbetar skall fortsätta med att lappa på
det nuvarande systemet. Detta anser jag
skulle kunna leda till ett system som är
enklare, överskådligare, mer förutsägbart
och möjligt att genomskåda. Samtidigt kan
vi nå en utjämning av de kostnader som de
facto är opåverkbara. Jag föreslår att
riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad vi här framfört.
Med det anförda föreslår jag att
riksdagen bifaller motionerna Fi289 (fp),
N23 (fp) yrkande 9, N262 (fp) yrkande 4
och Bo324 (fp) yrkande 11 samt avslår
övriga här aktuella motionsyrkanden.
6.Bidrag till kommuner och landsting med
befolkningsminskning - punkt 5 (kd, c,
fp)
av Mats Odell (kd), Per Landgren (kd),
Lena Ek (c) och Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna
2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)
yrkande 10,
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 5 samt
2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.
(kd) yrkande 8 och
avslår proposition 2001/02:4 punkt 1.5.
Ställningstagande
Vi motsätter oss regeringens förslag om
ett särskilt statsbidrag för kommuner och
landsting med befolkningsminskning.
Regeringens förslag illustrerar en
svaghet i dagens utjämningssystem. I
stället för att inrätta ett särskilt
bidrag bör utjämningssystemet ändras så
att större hänsyn tas till effekterna av
befolkningsminskning. En sådan förändring
skulle lösa problemen för kommuner och
landsting med befolkningsminskning på ett
mer långsiktigt sätt än med det bidrag
som regeringen föreslår.
Med det anförda föreslår vi att
riksdagen avslår regeringens förslag och
delvis bifaller motionerna N23 (fp)
yrkande 10, N27 (c) yrkande 5 och N31
(kd) yrkande 8 samt avslår övriga här
aktuella motionsyrkanden.
7.Balanskrav - punkt 6 (kd)
av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager förregeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 7. Därmed bifaller riksdagen
motion
2000/01:K269 av Ingvar Svensson (kd) och
avslår motionerna
2001/02:Fi261 av Martin Nilsson (s) samt
2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att det är viktigt att det finns
en sund ekonomisk hushållning i
kommunerna. Nuvarande system med krav att
budgeten skall vara i balans varje år har
emellertid rigida drag. En större
flexibilitet borde eftersträvas. Ett
balanskrav kan visserligen ställas men
bör anpassas för en något längre period
än ett budgetår; t.ex. kan krav på balans
under en treårsperiod vara rimligt att
eftersträva. Regeringen bör lägga fram
förslag till ändring av kommunallagen så
att budgetbalanskravet för kommunerna kan
ses över en längre tidsperiod än ett år.
Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion 2000/01:K269
(kd) och avslår motionerna Fi261 (s) samt
Fi296 (fp) yrkande 4.
8.Balanskrav - punkt 6 (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 8. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkande 4 och
avslår motionerna
2000/01:K269 av Ingvar Svensson (kd) samt
2001/02:Fi261 av Martin Nilsson (s).
Ställningstagande
När det gäller frågan om avsättningar i
den kommunala redovisningen, främst för
pensionsförpliktelser, anser jag det
angeläget att frågorna om den kommunala
förmögenheten blir föremål för
granskning. Som kommunallagen är utformad
kan en kommun inte låta sin förmögenhet
minska. Detta innebär t.ex. att en
tillväxtkommun tvingas göra avsättningar
även när befintliga tillgångar väl svarar
mot kommunens pensionsåtaganden. Det är
rimligt att det finns regler som
motverkar att kommuner på ett ansvarslöst
sätt använder engångsintäkter för att
finansiera permanenta åtaganden. Det
finns dock ingen anledning att kommuner
skall ha stora förmögenheter. Jag anser
att denna fråga bör bli föremål för
utredning.
Med det anförda föreslår jag att
riksdagen bifaller motion Fi296 (fp)
yrkande 4 och avslår motionerna Fi261 (s)
och 2000/01:K269 (kd).
9.Kommunalt självstyre - punkt 7 (kd)
av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 9. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkandena 2, 3, 6 och 8.
Ställningstagande
Vi anser att maktfördelningen mellan stat
och kommun bör styras av
subsidiaritetsprincipen. Statens roll
gentemot kommunerna och landstingen skall
vara stödjande. Det bör vara statens
uppgift att motivera varför man skall
bestämma om uppgifter som ligger eller
borde ligga på kommunerna.
Vi anser att en principiellt viktig
invändning mot bl.a. satsningen för ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården,
utgår ifrån den grundlagsfästa kommunala
självstyrelsen. Specialdestinerade
statsbidrag, och diktat om vad kommuner
och landsting får eller inte får göra, är
direkta brott mot intentionen bakom den
kommunala självstyrelsen. Vi vill i
stället minska kommunernas och
landstingens ekonomiska beroende av
staten genom att dels öka den kommunala
skattebasen med hjälp av skatteväxling,
dels respektera den kommunala
självstyrelsen med såväl lagstiftning som
statsbidrag och dels förstärka
skatteintäkterna genom en radikalt
annorlunda näringspolitik.
I dag urholkas kommunerna ekonomi genom
att staten föreslår reformer utan att
anvisa tillräcklig finansiering. Vi anser
därför att tillämpningen av
finansieringsprincipen behöver stramas
upp, både genom att principen lagfästs
och genom att den ges ett mer preciserat
innehåll.
Vad vi har anfört bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin
mening.
Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion Fi298 (kd)
yrkandena 2, 3, 6 och 8.
10. Kommunala bolag - punkt 9 (m,
fp)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m),
Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter
(fp)
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed
bifaller riksdagen helt motion
2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkandena 2 och 5 och
bifaller delvis motion
2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att kommunal verksamhet i
allmänhet skall bedrivas i
förvaltningsform och endast i
undantagsfall i bolagsform. Skälen för
detta är flera. Kommuner skall inte ge
sig in på områden där det privata
näringslivet väl kan svara för de behov
det handlar om. Ofta innebär den
kommunala bolagsverksamheten att små
privata tjänsteföretag på redan
fungerande marknader konkurreras ut. Om
kommunen ger sig in för att konkurrera
med privata företag har det kommunala
bolaget ett synnerligen ojämlikt övertag
genom att ha kommunen och dess
skattebetalare som garant. Den kommunala
verksamheten skall styras demokratiskt
med mesta möjliga insyn från medborgarna.
Med bolagsformen blir allmänhetens insyn
i praktiken sämre. Det kommunala
företagandet medför dessutom risker för
kommunerna och deras skattebetalare.
Kritiken mot kommunala bolag gäller
även om kommunen bara äger en mindre del
av bolaget. Det är alarmerande att
antalet företag där kommunerna är
minoritetsägare har ökat eftersom det
tyder på att kommunerna försöker undgå
kritik genom att liera sig med andra
ägare. Denna utveckling bör särskilt
granskas.
Kommunerna bildar sedan ett antal år
koncerner. Det enda syftet med detta är
rimligen att slippa betala statlig skatt.
Vi anser att regeringen bör lägga fram
förslag om lagändringar som omöjliggör
denna typ av skatteplanering.
Vad som anförts bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin
mening. Vi föreslår därmed att riksdagen
helt bifaller motion Fi296 (fp) yrkandena
2 och 5 samt delvis bifaller motion Fi299
(kd) yrkande 2.
11. Kommunala bolag - punkt 9
(kd)
av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 10. Därmed bifaller riksdagen
helt motion
2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkande 2 och
bifaller delvis motion
2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkandena 2 och 5.
Ställningstagande
Vi anser att kommunala bolag i princip
bör avvecklas på marknader där privata
företag konkurrerar eller skulle kunna
konkurrera. Förutsättningen är att det
gemensamma bästa för alla kommuninvånare
inte talar för ett kommunalt ägande.
Statens roll bör renodlas bl.a. genom att
statliga företag successivt säljs ut.
Mindre företag kan stödjas genom att
kommunala upphandlingar, där det är
praktiskt möjligt och ekonomiskt
försvarbart, delas upp i mindre delar så
att även de mindre företagen kan vara med
i budgivningen.
Med det anförda föreslår vi att
riksdagen helt bifaller motion Fi299 (kd)
yrkande 2 samt delvis bifaller motion
Fi296 (fp) yrkandena 2 och 5.
12. Eget val - punkt 10 (m, kd)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark
(m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Per Landgren (kd) och
Gunnar Axén (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation
12. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkande 1.
Ställningstagande
Det centrala perspektivet när det gäller
välfärdstjänster är hur den enskilde i så
hög grad som möjligt skall kunna påverka
sin situation och välja det alternativ
som passar honom eller henne bäst,
samtidigt som tryggheten och kvaliteten
är god.
Vi anser att medborgarna bör ges fler
möjligheter att välja utförare av den
service och omsorg som man behöver och
har rätt till. All verksamhet, oavsett
driftsform och utförare, som skall kunna
väljas av medborgarna i en kommun eller
ett landsting och erhålla kommunal
finansiering måste följa de
kvalitetskriterier som kommunen eller
landstinget fastställer.
När det gäller offentligt finansierade
individuella servicetjänster som t.ex.
barnomsorg, skola och äldreomsorg anser
vi att en modell för eget val är det
verktyg som bäst klarar att uppfylla ett
antal viktiga mål:
· ökad valfrihet för den enskilde
genom att den ekonomiska makten flyttas
från kommunen eller landstinget till den
enskilde eller familjen,
·
· ökad mångfald av utförare
eftersom människor efterfrågar olika
inriktningar av en viss verksamhet,
·
· goda incitament för både
kvalitet och effektivitet,
·
· lättare för nya verksamheter att
etablera sig genom att det hela tiden är
möjligt att bli vald av enskilda
individer,
·
· minskat krångel för företagen
genom att detaljerade
förfrågningsunderlag kan ersättas av ett
ackrediteringssystem,
·
· ett vitaliserat näringsliv.
·
Detta bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.
Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion Fi299 (kd)
yrkande 1.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda
yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Hivpreventivt arbete i
storstadsregionerna - punkt 2 (m)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist
(m), Anna Åkerhielm (m) och Gunnar Axén
(m)
Arbetet mot hiv prioriteras enligt vår
uppfattning inte av regeringen. Förslaget
i budgetpropositionen att inte öka
anslagen till det hiv/aids-preventiva
arbetet är djupt olyckligt. Anslaget
minskar till och med genom en överföring
till Smittskyddsinstitutet och effekterna
av detta är svåra att bedöma. Detta
riskerar att i förlängningen ge den helt
felaktiga signalen att hiv nu inte längre
är farligt.
Det direkta, förebyggande vård- och
stödarbetet måste skötas ute i kommuner
och landsting. Regeringen har visserligen
i budgeten för 2002 avsatt medel till
storstadsregionerna, men då deras
agerande under flera år varit minst sagt
ambivalent vill vi understryka behovet av
dessa särskilt markerade medel. I
storstadsområdena finns en
överrepresentation av de grupper som är
särskilt utsatta för hiv/aids. Enligt
tidigare uppgifter bor ungefär 80 % av de
hivsmittade i de tre storstadsregionerna.
Det är av avgörande betydelse för hela
landet att smittspridningen kan hållas
nere där. Vi anser därför att ett
särskilt ekonomiskt stöd måste utgå till
de kommuner och landsting som har
särskilt många smittade och sjuka - dvs.
i praktiken till storstadsregionerna.
2. Hivpreventivt arbete i
storstadsregionerna - punkt 2 (c)
av Lena Ek (c).
Trots närmare två decenniers
hivprevention smittas ett väsentligt
antal personer varje år i Sverige av hiv
till följd av oskyddade sexuella
kontakter. Indikationer finns på att
antalet hivsmittade ökar även i gruppen
män som har sex med män.
Detta är alarmerande och att i detta
läge rusta ner hivpreventionen vore
direkt förödande. Sverige måste fortsätta
att bedriva en aktiv hivprevention direkt
riktad mot de mest utsatta grupperna, av
vilka män som har sex med män är en.
Vi anser att de specialdestinerade
medlen till hiv/aids-prevention i
storstadsregionerna inom anslaget 91:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting skall vara en
permanent anslagspost.
3. Anslagen för 2002 - punkt 3 (m)
av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist
(m), Anna Åkerhielm (m) och Gunnar Axén
(m).
Den 21 november 2001 beslöt en majoritet
i riksdagen bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister att för 2002 fastställa
såväl nivå för utgiftstaket som ramar för
de olika utgiftsområdena. Beslutet
innefattade också en beräkning av
statsbudgetens inkomster för 2002 liksom
de skatteförändringar som påverkar detta
års inkomster.
För budgetåret 2002 gäller därmed att
de samlade utgifterna på utgiftsområde 25
inte får överstiga 98 899 miljoner kronor
under riksdagens fortsatta behandling.
Moderata samlingspartiets förslag på
utgiftsområdet överstiger denna nivå med
73 025 miljoner kronor och kan således
inte formellt tas upp till behandling.
Moderata samlingspartiet har i parti-
och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av politiken avseende den
kommunala sektorn och den kommunala
ekonomin. Vi vidhåller vår uppfattning
att anslagen inom utgiftsområde 25 borde
ha varit 73 miljarder kronor högre än
regeringens förslag på det sätt som
framgår av vår motion Fi288.
Vi anser att kommunernas ekonomiska
problem bäst löses genom en politik som
leder till fler jobb. Det är nämligen
inte statsbidragens nivå utan
skatteintäkternas utveckling som är
avgörande för kommunernas
inkomstutveckling. När den ekonomiska
tillväxten är god skapas successivt ett
utrymme för skattesänkningar. Den
relativt starka ökningen av de kommunala
skatteinkomsterna ger utrymme för sänkt
kommunalskatt i många kommuner. Tas inte
detta till vara innebär det sannolikt en
höjd utgiftsnivå, som permanentar ett
fortsatt högt skattetryck för låg- och
medelinkomsttagarna.
Vi förespråkar att kommunerna skall
fokusera på kärnuppgifterna. Kommunernas
obligatoriska åtaganden måste minskas och
kommunerna måste ges ett större oberoende
från staten. Vi anser att en översyn
snarast skall göras av
uppgiftsfördelningen mellan stat,
kommuner och det civila samhället.
Genom en kombination av att den
kommunala verksamheten renodlas och
effektiviseras och att ekonomin med vår
politik uthålligt utvecklas starkare,
skapas utrymme för att både sänka den
kommunala utdebiteringen och säkra
kvaliteten på kommunal service. Med vår
politik skulle ett stort antal kommuner
på kort sikt kunna genomföra viktiga
skattesänkningar.
4. Anslagen för 2002 - punkt 3 (kd)
av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).
Riksdagen har den 21 november 2001 i
första steget av budgetprocessen ställt
sig bakom regeringens, Vänsterpartiets
och Miljöpartiet de grönas budgetförslag
för år 2002. Det innebär att riksdagen
för detta år nu har låst såväl utgiftstak
som ramar för de 27 utgiftsområdena samt
fattat beslut om de skatte- och
avgiftsförändringar som skall träda i
kraft nästa år.
För budgetåret 2002 gäller därmed att
de samlade utgifterna på utgiftsområde 25
inte får överstiga 98 899 miljoner kronor
under riksdagens fortsatta behandling.
Kristdemokraternas förslag på
utgiftsområdet överstiger denna nivå med
4 262 miljoner kronor och kan således
inte formellt tas upp till behandling.
Vi anser att det är riktigt att stärka
den kommunala självstyrelsen och
förbättra planeringsförutsättningarna
genom att på kort sikt öka de generella
statsbidragen, inte öronmärkta bidrag. På
lång sikt är det endast en stark
sysselsättningsutveckling som i
kombination med fortsatta
strukturreformer kan trygga
verksamheterna inom kommunsektorn.
Med vår politik skulle den samlade
kommunsektorn få ytterligare 4,25
miljarder kronor under treårsperioden
jämfört med regeringens förslag. Vi
avvisar regeringens anslag för ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården. I
stället bör pengarna, som i vårt
budgetalternativ, tilldelas kommuner och
landsting genom det generella
statsbidraget så att kommunerna själva
kan bestämma över deras användning. Även
regeringens skolsatsning bör utformas som
en höjning av de generella statsbidragen.
5. Anslagen för 2002 - punkt 3 (c)
av Lena Ek (c).
Riksdagen har den 21 november 2001 i
första steget av budgetprocessen ställt
sig bakom regeringens, Vänsterpartiets
och Miljöpartiet de grönas budgetförslag
för år 2002. Det innebär att riksdagen
för detta år nu har låst såväl utgiftstak
som ramar för de 27 utgiftsområdena samt
fattat beslut om de skatte- och
avgiftsförändringar som skall träda i
kraft nästa år.
För budgetåret 2002 gäller därmed att
de samlade utgifterna på utgiftsområde 25
inte får överstiga 98 899 miljoner kronor
under riksdagens fortsatta behandling.
Centerpartiets förslag på utgiftsområdet
överstiger denna nivå med 31 845 miljoner
kronor och kan således inte formellt tas
upp till behandling.
Tillväxt och ökad sysselsättning är
avgörande för att den kommunala ekonomin
skall utvecklas positivt. Denna
utveckling är viktigare för den kommunala
ekonomin än att statsbidragen ökar,
eftersom skattekraftsutvecklingen tillför
kommunerna mera pengar än
statsbidragsökningarna. Det innebär att
det även för den kommunala ekonomin är av
stor betydelse att vi får tillväxt genom
att sysselsättningen ökar och att
produktiviteten ger utrymme för
löneökningar.
Det finns alltjämt obalanser mellan de
olika kommunernas ekonomier. De flesta
kommunerna klarar balanskravet, men flera
av dem gör det inte. Ofta beror det på
minskad befolkning i dessa kommuner. Det
är därför av yttersta vikt att skapa
tillväxt, utveckling och attraktionskraft
även i dessa kommuner. Den
regionalpolitik Centerpartiet står för
ger dessa förutsättningar.
Centerpartiet vill slå vakt om det
kommunala självstyret och förespråkar
därför att stödet till kommunerna i så
hög grad som möjligt ges i form av
generella bidrag. Centerpartiet vill
satsa 2 miljarder kronor på skolan under
2002 men vi anser till skillnad från
regeringen att användningen av medlen
inte skall detaljregleras. Vi föreslår
också att en vårdgaranti införs och
tillför därför kommunsektorn 500 miljoner
kronor.
6. Anslagen för 2002 - punkt 3 (fp)
av Karin Pilsäter (fp).
Riksdagen har den 21 november 2001 i
första steget av budgetprocessen ställt
sig bakom regeringens, Vänsterpartiets
och Miljöpartiet de grönas budgetförslag
för år 2002. Det innebär att riksdagen
för detta år nu har låst såväl utgiftstak
som ramar för de 27 utgiftsområdena samt
fattat beslut om de skatte- och
avgiftsförändringar som skall träda i
kraft nästa år.
Folkpartiet liberalerna har i motioner
föreslagit en alternativ budget för år
2002. Vårt budgetförslag innebär i sina
huvuddrag sänkta skatter på arbete,
sparande och företagande och syftar till
att skapa förutsättningar för en
långsiktig och uthållig tillväxt, samt en
mera rättvis skattepolitik för bl.a.
barnfamiljer. Utgiftsökningarna avser
bistånd, barnfamiljer samt handikappade,
men även utbildning, forskning, miljö och
rättssäkerhet (för en utförligare
redovisning se reservation nr 15 i bet.
2000/01:FiU1). För utgiftsområde 25
föreslog vi 31 507 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. Vårt förslag till
utgiftsram har emellertid avslagits av
riksdagen i budgetprocessens första steg
och vi är nu förhindrade att fullfölja
våra anslagsyrkanden.
Det viktigaste för kommunernas ekonomi
är att driva en politik som ger hög
sysselsättning och god och stabil
tillväxt. Det ger kommunerna de bästa
förutsättningarna att klara sina
uppgifter och sin ekonomi. Kommunerna
måste göra rätt saker, och de måste göras
på rätt sätt. En effektiv upphandling,
koncentration till kärnverksamheterna och
mångfald inom den kommunalt finansierade
servicen gör att medborgarna får valuta
för sina skattepengar. Vi anser att
kommunerna i allmänhet skall bedriva sin
verksamhet i förvaltningsform och bara i
undantagsfall i bolagsform.
Kommunala koncernbildningar har ofta
inget annat syfte än att undvika skatt.
För att kompensera staten för
inkomstförluster till följd av denna typ
av skatteplanering anser vi att det
generella statsbidraget bör sänkas med
1 miljard kronor.
Folkpartiet anser att kostnaderna för
personlig assistans skall föras över
till staten och minskar därför
statsbidragen med ca 2,5 miljarder
kronor.
7. Utjämningssystemet - punkt 4 (c)
av Lena Ek (c).
Centerpartiet anser att en viktig
förutsättning för tillväxt och livskraft
i hela landet är ett utjämningssystem
som, med utgångspunkt från den enskilda
människan, skapar likvärdiga
förutsättningar för alla kommuner att
bedriva kommunal verksamhet.
Utjämningen skall omfatta alla kommuner
på likvärdiga grunder. Den skall utjämna
skillnader i såväl skattekraft som
strukturella kostnader.
Inkomstutjämningen skall vara
långtgående. Systemet skall inte
kompensera för skillnader i servicenivå,
kvalitet, avgiftssättning och
effektivitet, utan skall baseras på
mätbara, och för kommunerna opåverkbara
faktorer, som mäter strukturella
kostnadsskillnader. Centerpartiet anser
att det är viktigt att försvara de
grundläggande principerna i
skatteutjämningssystemet. Oönskade
effekter, exempelvis Pomperipossa, som
följer av systemets nuvarande tekniska
konstruktion får inte tillåtas att rubba
grundvalarna för utjämningssystemet. De
förändringar som behöver vidtas skall
grundas på vunna erfarenheter och
behandlas i en parlamentariskt sammansatt
utvärdering/beredning.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2001/02:1
I propositionen föreslår regeringen
1. att riksdagen godkänner det
föreslagna målet för politikområdet
Allmänna bidrag till kommuner (avsnitt
3.3) samt att målet för utgiftsområdet
Allmänna bidrag till kommuner upphör att
gälla,
2.
3. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1995: 1514) om generellt statsbidrag
till kommuner och landsting (avsnitt
3.7),
4.
att riksdagen för budgetåret 2002 anvisar
anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner enligt följande
uppställning.
25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i 1 000-tal kronor
Anslag Regeringens
förslag
91:1 Generellt statsbidrag till kommuner
och landsting 76 300 000
91:2 Bidrag till särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting 487 000
91:3 Statligt utjämningsbidrag till
kommuner och landsting 20 861 414
91:4 Bidrag till Rådet för kommunal
redovisning 500
91:5 Bidrag till ökad tillgänglighet i
hälso- och sjukvården 1 250 000
Summa för utgiftsområde 25 98 898 914
Proposition 2001/02:4
I propositionen föreslår regeringen
1.5 att riksdagen godkänner regeringens
förslag om inrättande av ett
statsbidrag till kommuner och landsting
med befolkningsminskning,
2. att riksdagen godkänner vad
regeringen anför om betydelsen av en
långtgående utjämning av de ekonomiska
förutsättningarna för kommuner och
landsting (avsnitt 9.2.5).
Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR3
I förslaget föreslås följande.
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad revisorerna
anfört i avsnitt 2.1 om avveckling av
anslaget.
2.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad revisorerna
anfört i avsnitt 2.3 om att renodla
utgiftsområdet.
4.
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01:K269 av Ingvar Svensson (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring av
kommunallagen så att budgetbalanskravet
för kommunerna ses över längre
tidsperiod än ett budgetår.
2001/02:Fi201 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
ekonomisk samordning mellan kommuner,
staten, landstinget och
försäkringskassan.
2001/02:Fi215 av Kjell Eldensjö (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
omarbetning av faktorerna för
kollektivtrafiken samt individ- och
familjeomsorgen i det kommunala
kostnadsutjämningssystemet.
2001/02:Fi217 av Henrik Westman (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
det kommunala självstyret.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffande av nuvarande
utjämningssystem mellan kommunerna.
2001/02:Fi218 av Anna Lilliehöök (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utredning om tydlig redovisning av
statsbidrag till landstingen.
2001/02:Fi223 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m):
1. Riksdagen beslutar att det
inomkommunala utjämningssystemet skall
upphöra att gälla den 1 januari 2004 i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett nytt statligt utjämningssystem för
kommuner och landsting.
3. Riksdagen beslutar om temporära
förändringar av dagens utjämningssystem
i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2001/02:Fi235 av Margareta Andersson och
Eskil Erlandsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
utjämning av Gotlands merkostnader för
sjukvård.
2001/02:Fi236 av Stefan Attefall m.fl.
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av ett nytt kommunalt
utjämningssystem.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en spärregel som innebär att
ingen kommun och inget landsting ska
behöva betala mer än 10 % av sina
skatteintäkter in i utjämningssystemet.
2001/02:Fi249 av Owe Hellberg (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att åldersrelatera det generella
statsbidraget för kommun och landsting
fr.o.m. år 2005.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att det kommunala
inkomstutjämningssystemet bör garantera
varje kommun 100 % av
medelskattekraften.
2001/02:Fi252 av Per Erik Granström m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
kommunernas ekonomiska förutsättningar.
2001/02:Fi259 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp):
Riksdagen beslutar om ändring i
förhållande till regeringens förslag
gällande anslagen under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner enligt
uppställning:
2001/02:Fi261 av Martin Nilsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
kommunernas balanskrav.
2001/02:Fi264 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med följande ändringar
i förhållande till regeringens förslag
anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner:
2001/02:Fi268 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v, c, fp, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
permanenta det specialdestinerade
statliga anslaget till den preventiva
verksamheten mot hiv/aids.
2001/02:Fi288 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m):
Riksdagen beslutar att för budgetåret
2002 anvisa anslagen under utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner m.m. Med
följande förändringar i förhållande till
regeringens förslag i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2001/02:Fi289 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
en utredning bör tillsättas för att lämna
förslag till reformering av den kommunala
skatteutjämningen.
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m):
20. Riksdagen beslutar att dagens
inomkommunala utjämningssystem snarast
skall upphöra att gälla i enlighet med
vad i motionen anförs (7.5).
21. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett nytt utjämningssystem för kommuner
och landsting (7.5).
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
10. Riksdagen anvisar för budgetåret 2002
anslagen under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
och utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommunerna enligt uppställningen i
bilaga 2 (i denna del).
2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp):
2. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag om en lagändring som
sätter stopp för kommunal
skatteplanering genom koncernbildning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att det fortsatta behovet av regler för
kommunernas förmögenhet prövas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att skälen till det ökade antalet
minoritetsägda kommunala företag
granskas.
2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en höjning av de generella
statsbidragen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
den kommunala självstyrelsen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
subsidiaritetsprincipen som
maktfördelningsprincip.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att finansieringsprincipen behöver
preciseras, lagfästas och
institutionaliseras.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
riktade bidrag.
10. Riksdagen beslutar att för budgetåret
2002 anvisa anslagen under
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag
enligt uppställning.
2001/02:Fi299 av Per Landgren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
eget val.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att kommunalt och statligt ägande bör
avvecklas på marknader där privata
företag konkurrerar, eller skulle kunna
konkurrera, och där inte sociala eller
hälsomässiga restriktioner motiverar
ett offentligt ägande.
2001/02:K368 av Henrik Westman m.fl. (m):
9. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till nytt
skatteutjämningssystem som skall
ersätta det nuvarande grundlagsstridiga
inomkommunala skatteutjämningssystemet.
2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl.
(fp):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
hivprevention.
2001/02:So256 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
formerna för fördelning av det statliga
stödet till hivinformation och
hivprevention.
2001/02:So372 av Chris Heister m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
stöd till storstadsregionerna.
2001/02:So448 av Kenneth Johansson m.fl.
(c):
2. Riksdagen beslutar uppta ett nytt
anslag för en vårdgaranti och en
hjälpmedelsgaranti.
2001/02:So509 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om att även fortsättningsvis
specialdestinera medlen för den
hiv/aidspreventiva verksamheten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att permanenta det statliga anslaget
till den hiv/aidspreventiva
verksamheten.
2001/02:So566 av Alf Svensson m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att resurserna till kommun och
landsting främst skall användas till
god vård och omsorg för svårt och
långvarigt sjuka.
2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffande av det inomkommunala
utjämningssystemet per den 1 januari
2003.
2001/02:N262 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av förändringar i det kommunala
skatteutjämningssystemet.
2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-
Lundin m.fl. (m):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffande av det inomkommunala
utjämningssystemet per den 1 januari
2003.
2001/02:N317 av Sonja Fransson m.fl. (s):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
betydelsen av det kommunala
utjämningssystemet.
2001/02:N372 av Harald Bergström m.fl.
(kd):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
det kommunala skatteutjämningssystemet.
2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett byggvänligt skatteutjämningssystem.
Motioner med anledning av proposition
2001/02:4
2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
det kommunala skatteutjämningssystemet.
10. Riksdagen avslår förslaget om
åtgärder för att stärka kommuner och
landsting med befolkningsminskningar i
enlighet med vad i motionen anförs.
2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
principerna för ett rättvist utformat
kommunalt skatteutjämningssystem.
5. Riksdagen beslutar avslå regeringens
förslag i proposition 2001/02:4 avsnitt
9.2.7.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att stärka befolkningsminskningsfaktorn
inom det kommunala
skatteutjämningssystemet.
2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl.
(kd):
4. Riksdagen avslår vad regeringen anför
om betydelsen av en långtgående
utjämning av de ekonomiska
förutsättningarna för kommuner och
landsting.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
det kommunala utjämningssystemet
(avsnitten 7 och 14.1).
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
åtgärder för att stärka kommuner och
landsting med befolkningsminskning
(avsnitten 14.1 och 14.3).
Motioner med anledning av Riksdagens
revisorers förslag 2001/02:RR3
2001/02:Fi4 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):
Riksdagen beslutar att anslaget Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting skall upphöra fr.o.m. 2002
med undantag för 84 miljoner kronor för
hiv/aidsinsatser.
2001/02:Fi5 av Siv Holma (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att anslaget 91:2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting
bibehålls.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att beakta riksdagsrevisorernas
synpunkter vad gäller att säkerställa
att de särskilda insatserna till
kommuner och landsting får avsedda
effekter.
2001/02:Fi6 av Johan Lönnroth m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs angående
statens stöd till kommuner med ekonomiska
problem.
2001/02:Fi7 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):
1. Riksdagen beslutar att snarast
avveckla anslaget 91:2 Bidrag till
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting efter att ingångna avtal
fullföljts.
2. Riksdagen beslutar att inte tillföra
några nya uppgifter eller medel till
anslaget 91:2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och
landsting.
Motion med anledning av proposition
2000/01:149
2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om reformering av det kommunala
utjämningssystemet.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
4.1 Lag om ändring i lagen
(1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting
4.2
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen
(1995:1514) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Generellt statsbidrag till kommuner
fördelas med ett enhetligt belopp per
invånare i kommunen den 1 november året
före det år bidraget betalas ut.
För åren För åren
1997-2001 fördelas 1997-2004 fördelas
därutöver ett därutöver ett
generellt generellt
åldersbaserat åldersbaserat
statsbidrag med ett statsbidrag med ett
enhetligt belopp per enhetligt belopp per
invånare inom invånare inom
respektive respektive
åldersgrupp 7-15, åldersgrupp 7-15,
16-18, 65-74, 75-84 16-18, 65-74, 75-84
samt 85 år och äldre samt 85 år och äldre
den 1 november året den 1 november året
före det år bidraget före det år bidraget
betalas ut. betalas ut.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002.
_______________________________
1 Senaste lydelse 2001:43.