Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU19

Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.2001/02:102)

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar finansutskottet regeringens
skrivelse 2001/02:102 Utvecklingen inom den
kommunala sektorn. I skrivelsen lämnar regeringen en
översiktlig redovisning av verksamheterna och
ekonomin i kommuner och landsting.

Utskottet vill nu liksom tidigare framhålla att
den årliga skrivelsen om utvecklingen inom den
kommunala sektorn är ett viktigt inslag i
återrapporteringen av resultatinformation till
riksdagen.
I betänkandet behandlar utskottet 4
kommittémotioner med 33 yrkanden som väckts med
anledning av skrivelsen samt 1 yrkande som väckts
med anledning av 2002 års ekonomiska vårproposition.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen
till handlingarna.
I betänkandet finns 9 reservationer och 2
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under rubriken Utskottets överväganden föreslår
utskottet att riksdagen fattar följande beslut:

1. Skrivelsen om utvecklingen inom den
kommunala sektorn

Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2001/02:102 till handlingarna.

2. Förändringar av utjämningssystemet
2002

Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 16
samt
2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande
4.
Reservation 1 (m)

3. Kommunala bolag

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande
6.
Reservation 2 (m, fp)

4. Statistik om sjukvårdens produktivitet

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande
7.
Reservation 3 (m, kd, fp)

5. Kommunernas miljöarbete

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande
11.
Reservation 4 (fp)

6. Tidigare behandlade motionsyrkanden vad
avser skolan

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande
3.
Reservation 5 (fp)

7. Tidigare behandlade motionsyrkanden i
övrigt

Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
yrkandena 1-3 och 5-12,
2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (kd),
2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) samt
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkandena 1, 2, 4, 5 samt 8-10.
Reservation 6 (m)
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (c)
Reservation 9 (fp)

Stockholm den 30 maj 2002

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Johan Lönnroth (v), Lennart
Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Anna Åkerhielm
(m), Carin Lundberg (s), Siv Holma (v), Per Landgren
(kd), Gunnar Axén (m), Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek
(c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich (s) och
Hans Hoff (s).

2001/02

FiU19

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels skrivelse 2001/02:102 Utvecklingen inom den
kommunala sektorn,

dels de motioner som väckts med anledning av ärendet
enligt förteckningen i bilaga 1 och

dels ett motionsyrkande om utjämningssystemet som
väckts med anledning av proposition 2001/02:100 2002
års ekonomiska vårproposition enligt bila-ga 1.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över skrivelsen samt motioner i de delar
som berör respektive utskotts beredningsområde har
inkommit från

- konstitutionsutskottet (protokoll 2001/02:42, 14
§)
- socialförsäkringsutskottet (protokoll 2001/02:38,
4 §)
- socialutskottet (2001/02:SoU6y),
- utbildningsutskottet (2001/02:UbU3y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 2-5.

Bostadsutskottet har avstått från att yttra sig.

Utskottets överväganden

I betänkandet behandlas 4 motioner som väckts med
anledning av skrivelsen. I avsnitt 1 behandlas i
huvudsak sådana yrkanden som tar upp frågor som
diskuteras i skrivelsen eller inte har behandlats av
riksdagen under innevarande riksdagsår. Andra
motionsyrkanden är identiska eller överensstämmer
till stor del med yrkanden som behandlats under
detta riksdagsår. Dessa yrkanden behandlas gemensamt
under en och samma beslutspunkt i avsnitt 2.

1 Yrkanden som behandlas i
anslutning till skrivelsen

1.1 Skrivelsen om utvecklingen inom
den kommunala sektorn

Skrivelsen

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig om
betydelsen av en väl fungerande uppföljning av den
kommunala sektorn. Regeringens årliga skrivelse,
Utvecklingen inom den kommunala sektorn, utgör med
sin övergripande redovisning av läget i
kommunsektorn ett viktigt inslag i
återrapporteringen av resultatinformation till
riksdagen.

Kommunernas ekonomiska resultat för 2001 uppgår
enligt preliminära uppgifter till 11,5 miljarder
kronor, vilket är en förbättring med 2,8 miljarder
kronor sedan år 2000. Räknas de extraordinära
posterna bort uppgår resultatet till 3,8 miljarder
kronor. Detta är mindre än året innan och innebär
att den positiva resultatutvecklingen som pågått
sedan 1996 bröts år 2001. De kraftiga
kostnadsökningarna 2001 medförde att resultatet för
kommunerna försämrades trots en gynnsam
intäktsutveckling. Nettokostnaderna ökade med ca 15
miljarder kronor per år under perioden 1998-2000 men
med hela 26 miljarder kronor 2001. Det är framför
allt inom utbildningsområdet och inom äldre- och
handikappomsorgen som kostnaderna ökat.
En analys av skillnaderna mellan olika
kommungrupper visar att de större kommunerna
sammantaget har bättre resultat och att de mindre
kommunerna, framför allt i glesbygden, har sämre
resultat. Det tycks inte finnas något tydligt
samband mellan befolkningsförändring och resultat,
även om kommuner med befolkningsökning visar ett
något bättre resultat än de med minskande
befolkning. Enligt Svenska Kommunförbundets rapport
från 2001, Växa och krympa, är sambandet svagt
mellan befolkningsförändring och ekonomiskt resultat
trots att både minskande och ökande befolkning leder
till högre kostnader.
Landstingen uppvisade ett underskott efter
extraordinära poster på 3,4 miljarder kronor 2001,
vilket är ett något mindre underskott än året innan.
Antalet landsting med underskott har minskat, men i
de landsting som uppvisar underskott har dessa ökat
mätt i kronor per invånare. Underskotten i Stockholm
och Skåne motsvarar tillsammans nästan hela
landstingssektorns underskott 2001. Kostnaderna har
ökat kraftigast inom primärvården, men även
kostnaderna för läkemedel har ökat betydligt.
Nettokostnaderna för tandvård har dock legat i det
närmaste stilla sedan 1995.
Antalet anställda i kommuner och landsting
inklusive timavlönade var år 2000 drygt 1 miljon
personer, varav tre fjärdedelar i kommunerna.
Omräknat till årsarbetare är antalet anställda
822 000.
Sedan 2001 redovisar SCB statistik om sjukfrånvaro
inom den offentliga sektorn. Av statistiken framgår
att kommunerna har den högsta sjukfrånvaron, följda
av landstingen. Staten har den lägsta sjukfrånvaron,
också lägre än den privata sektorn. En del av den
högre sjukfrånvaron i kommuner och landsting kan
sannolikt förklaras av att köns- och
åldersstrukturen skiljer sig från övriga sektorer.
I skrivelsen görs en analys av utjämningssystemets
effekter fördelade på län. Regeringen konstaterar
att om man ser till summan av generella statsbidrag,
inkomstutjämning, kostnadsutjämning och
införandetillägg är alla län mottagare av bidrag
från staten. Stockholms län är det enda som har en
skattekraft över riksgenomsnittet och är därför
bidragsgivare till inkomstutjämningen. Övriga län
tar emot bidrag från inkomstutjämningen även om det
finns kommuner med en skattekraft över
riksgenomsnittet även i dessa län. De sammantagna
inkomsterna för kommuner och landsting, dvs. summan
av skatteintäkter, statsbidrag och utjämning
varierar från 49 000 till 58 000 kr per invånare.
Dessa skillnader förklaras främst av skillnader i
utdebitering eftersom skillnader i skattekraft i hög
grad jämnas ut av den mycket långtgående
inkomstutjämningen. Vid samma utdebitering i alla
län skulle skillnaderna i skatteinkomster efter
utjämning ligga i intervallet 99-103 % av
genomsnittet. Utjämningssystemet är ett av de
viktigaste verktygen som staten har för att kommuner
och landsting i hela landet skall ges likvärdiga
förutsättningar att bedriva sin verksamhet,
oberoende av invånarnas inkomster och strukturella
förhållanden.
Skrivelsen innehåller vid sidan av presentationen
av kommunsektorns ekonomi också en genomgång av de
olika kommunala verksamheterna. Regeringen skriver
att förhållandena inom hälso- och sjukvården bl.a.
kännetecknas av en god medicinsk kvalitet, men att
det finns upplevda brister vad gäller tillgänglighet
och svårigheter att rekrytera och behålla personal.
Vad gäller äldreomsorgen skriver regeringen att de
ökade resurser som tillkommit under senare år främst
har gått till äldre med omfattande vårdbehov.
Andelen äldre som får hjälp i ordinärt och särskilt
boende har varit i stort sett oförändrat de senaste
åren. Det råder fortsatt brist på platser inom
särskilda boendeformer vilket, leder till att
personer som bedöms ha behov av särskilt boende ändå
får avslag på ansökningar om sådant boende. Det
finns ett fortsatt stort behov av att rekrytera
personal till äldreomsorgen. Det pågår också ett
omfattande utvecklingsarbete inom den kommunala
äldreomsorgen. Bland annat arbetar många kommuner
med att utveckla system för kvalitetssäkring och
kvalitetsutveckling och för att förbättra stödet
till anhöriga.
Regeringen konstaterar att det finns brister inom
handikappomsorgen. Hälften av kommunerna saknar
fortfarande ett handikappolitiskt program trots att
regeringen i den nationella handlingsplanen för
handikappolitiken anser att arbetet med att skapa
ett tillgängligt samhälle bör prioriteras.
Länsstyrelsernas tillsyn visar vidare att det finns
stora brister i kommunernas sätt att sköta
handläggningen och dokumentationen av utredningar
och beslut som rör enskilda personer.
Kostnaderna för socialbidrag liksom antalet
hushåll som får socialbidrag fortsätter att minska,
vilket förklaras av det förbättrade läget på
arbetsmarknaden. Antalet biståndshushåll och
biståndsmottagare var år 2000 nästan nere på samma
nivå som 1991.
Behovstäckningen inom förskolan var god även 2001.
Skolverket presenterar i rapporten Plats utan
oskäligt dröjsmål att 97 % av kommunerna i maj 2001
kunde erbjuda plats i förskola eller familjedaghem
till september samma år utan oskäliga väntetider.
Beredskapen att tillhandahålla plats i januari var
dock inte lika god.
Andelen elever som gick ut grundskolan våren 2001
med behörighet att läsa ett nationellt program på
gymnasiet var densamma som år 2000, ca 90 %. Andelen
elever som nått godkänt i alla ämnen sjönk år 2001
till 74 %, från 76 % år 2000 och 77 % år 1999. Av de
elever som våren 2001 lämnade år 3 i gymnasieskolan
hade 79,1 % slutbetyg, vilket var 3,5 procentenheter
mindre än åren innan. Av dem som hade slutbetyg hade
dock 84,6 % behörighet för universitets- och
högskolestudier, vilket var 4,3 procentenheter mer
än år 2000.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att den årliga skrivelsen
om utvecklingen inom den kommunala sektorn är ett
viktigt inslag i återrapporteringen av
resultatinformation till riksdagen. Skrivelsen ger
enligt utskottets uppfattning en bred och fyllig
beskrivning av utvecklingen i kommunsektorn och
pekar såväl på områden med goda förhållanden i den
kommunala verksamheten och ekonomin, som på områden
som kräver förbättringar.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 2001/02:102 Utvecklingen inom
den kommunala sektorn till handlingarna.

1.2 Förändringar av
utjämningssystemet 2002

Motionerna

I motion Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 16
och motion Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande
4 föreslås förändringar av utjämningssystemet med
verkan år 2002. Motionärerna anser att effekten av
alla positiva, relativa förändringar i skattekraft
skall få behållas till 100 %. Kommuner som förlorar
skattekraft skall få behålla sin nuvarande
bidragsnivå trots bortfallet av skattekraft.
Motionärerna föreslår också särskilda regler för
landsting i syfte att förhindra att skenande
avgifter till utjämningssystemet slår mot
landstingens möjligheter att erbjuda god sjukvård.
Ett landsting skall under 2002 erlägga högst 10 % av
sin relativa skattekraft i inkomstutjämningsavgift
och, från 2003, högst 7 %. Motionärerna anser att
regeringen bör få i uppdrag att lägga fram förslag
om detta i tilläggsbudget under hösten 2002.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka den stora betydelse
utjämningssystemet har för att skapa likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för landets kommuner och
landsting. De förändringar som motionärerna föreslår
skulle innebära ökade klyftor mellan landstingen,
vilket utskottet inte anser vara acceptabelt.
Förslagen innebär också ett brott mot
grundprinciperna i utjämningssystemet, och utskottet
slog i höstas fast (bet. 2001/02:FiU3, s. 34) att
någon omprövning av systemets grundprinciper inte är
aktuell.

Därmed avstyrker utskottet motionerna Fi42 (m)
yrkande 16 och Fi45 (m) yrkande 4.

1.3 Kommunala bolag

Motionen

I motion Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls
att användandet av bolagsformen inom kommunal
förvaltning skapar flera problem, t.ex. att
medborgarnas demokratiska insyn försvåras och att
det kan uppstå intressekonflikter mellan bolagets
och kommuninnevånarnas bästa. Bolagen kan också
komma att gå med förlust, vilket kan få negativa
återverkningar på hela kommunens ekonomi och därmed
drabba den övriga kommunala servicen. Bolagen
används dessutom för skatteplanering genom att
bolagsvinster som normalt skulle beskattas kan föras
över till andra ändamål. Mot denna bakgrund begär
motionärerna en utredning om möjligheterna för
kommunerna att klara sina uppgifter utan att använda
kommunala bolag (yrkande 6).

Finansutskottets ställningstagande

I betänkande 2001/02:FiU3 (s. 36-39) behandlades
yrkanden om att kommuner i princip inte skall
bedriva verksamhet i bolagsform. Utskottet hänvisade
då till konstitutionsutskottets behandling av
yrkanden med samma innebörd (bet. 2000/01:KU6),
vilka avstyrktes av konstitutionsutskottet.
Finansutskottet ställer sig nu liksom i höstas bakom
konstitutionsutskottets bedömningar och anser
därutöver inte att det finns anledning att begära en
sådan utredning som motionärerna förespråkar.

Därmed avstyrker utskottet motion Fi48 (fp)
yrkande 6.

1.4 Statistik om sjukvårdens
produktivitet

Motionen

I motion Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) anförs
att svårigheterna att göra korrekta jämförelser av
produktiviteten inom vården har ökat. Detta får dock
inte leda till, framhåller motionärerna, att
produktivitetsmätningarna upphör eller att riksdagen
och andra ansvariga får ett bristfälligt underlag
för de politiska bedömningarna. Regeringen bör
därför tillsammans med Landstingsförbundet verka för
att produktivitetsutvecklingen i vården från 1998,
dvs. det år då de officiella
produktivitetsmätningarna upphörde, blir bättre
belyst (yrkande 7).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet har inhämtat från
Landstingsförbundet att det statistiska underlaget
för mätningar av produktiviteten inom hälso- och
sjukvården har brister. Landstingsförbundet har
emellertid, tillsammans med landstingen, under
senare år genomfört ett omfattande utvecklingsarbete
för att komma till rätta med bristerna i
statistiken. Landstingsförbundet räknar med att
kunna göra produktivitetsmätningar med acceptabel
kvalitet inom ett par år. Socialutskottet anser mot
denna bakgrund att riksdagen inte behöver ta några
initiativ i frågan.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet anser att det är angeläget att
statistiken inom hälso- och sjukvårdsområdet är
sådan att den ger goda möjligheter att utvärdera
verksamheten och ta fram bra beslutsunderlag för
riksdagen och övriga ansvariga. Mot bakgrund av det
omfattande utvecklingsarbete som pågår anser
utskottet emellertid, i likhet med socialutskottet,
att riksdagen inte har någon anledning att ta
initiativ i frågan.

Därmed avstyrker utskottet motion Fi48 (fp)
yrkande 7.

1.5 Kommunernas miljöarbete

Motionen

Karin Pilsäter m.fl. (fp) skriver i motion Fi48 att
erfarenheten av de lokala investeringsprogrammen
inte är god. På många håll har bidragen använts till
projekt av mycket tveksamt värde för miljö- och
naturvården och är exempel på metoder som inte ger
medborgarna valuta för sina skattepengar. Regeringen
tänker sig nu att de lokala investeringsprogrammen
skall upphävas, men de skall i stället ersättas av
något som kallas klimatinvesteringsprogram. Detta
nya program utgör enligt motionärerna, liksom de
tidigare lokala investeringsprogrammen, till stor
del bara en ny form av maskerade byggsubventioner.
Detta bör tillkännages för regeringen.

Finansutskottets ställningstagande

I motsvarande skrivelse våren 2001 (skr.
2000/01:102) redogjorde regeringen för kommunernas
miljöarbete och framhöll då att kommunernas insatser
verksamt bidrar till att förbättra miljötillståndet
i landet och att detta sker dels genom lokalt
miljöarbete, dels genom tillsyn och kontroll med
stöd av bl.a. miljöbalken. För en utförlig
beskrivning av arbetet med de lokala
investeringsprogrammen hänvisade regeringen till
skrivelsen Hållbara Sverige - uppföljning av
åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling.

Utskottet anser att det miljöarbete som kommunerna
bedriver, bl.a. med stöd av de lokala
investeringsprogrammen, är mycket värdefullt och
bidrar till att förbättra miljötillståndet i landet.
Utskottet delar således inte motionärernas syn på de
lokala investeringsprogrammen och de föreslagna
klimatinvesteringsprogrammen för 2003 och 2004, och
ser ingen anledning att göra något tillkännagivande
i frågan. Därmed avstyrker utskottet motion Fi48
(fp) yrkande 11.

2 Tidigare behandlade
motionsyrkanden

Inledning

Till skrivelse 2001/02:102 har det väckts ett antal
motioner med yrkanden som är identiska eller i hög
grad överensstämmer med yrkanden som riksdagen
avstyrkt minst en gång under innevarande riksdagsår.
Det har heller inte tillkommit nya omständigheter
som enligt utskottets bedömning ger anledning att
ändra riksdagens tidigare beslut. Dessa yrkanden
återfinns i nedanstående tabell. Flera av yrkandena
kommenteras i de yttranden som finansutskottet fått
från konstitutionsutskottet,
socialförsäkringsutskottet, socialutskottet och
utbildningsutskottet. Yttrandena återges i bilagorna
2-5.

Finansutskottets ställningstagande

Samtliga yrkanden som tas upp i nedanstående tabell
avstyrks av finansutskottet med hänvisning till att
likalydande eller i hög grad överensstämmande
yrkanden har avslagits av riksdagen minst en gång
under innevarande riksdagsår. Motiven till avslagen
anges i den tidigare behandlingen av respektive
yrkande och upprepas därför inte i detta betänkande.
Utskottet anser att riksdagen inte bör ompröva
tidigare beslut.

Därmed avstyrker utskottet nedanstående
motionsyrkanden:

-----------------------------------------------------
|Motions- |Yrkandetext |Behandlades|
Reservation |
|yrkande | | | |
| | |senast | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:KU14|res. 5
|
|(m) |tillkännager för | |(m, kd,
|
|yrkande 1 |regeringen som sin | |c, fp)|
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om förstärkt | | |
| |kommunal | | |
| |självstyrelse. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2000/01:FiU29,|res.
14 |
|(m) |tillkännager för |avsnitt |(m) |
|yrkande 2 |regeringen som sin |1.10 | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om kommuners | | |
| |avancerade | | |
| |skatteplanering. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
3 |
|(m) |tillkännager för |avsnitt 4 |(m) |
|yrkande 3 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om det | | |
| |inomkommunala | | |
| |utjämningssystemets | | |
| |negativa konsekvenser| | |
| |för tillväxt var den | | |
| |än förekommer i | | |
| |Sverige. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
3 |
|(m) |tillkännager för |avsnitt 4 |(m) |
|yrkande 5 |regeringen som sin | | |
| |mening behovet av ett| | |
| |nytt statligt | | |
| |finansierat | | |
| |utjämningssystem i | | |
| |enlighet med vad som | | |
| |anförs i motionen. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:SoU13,|res.
14 |
|(m) |tillkännager för |s. 16-28, |(m, kd,
|
|yrkande 6 |regeringen som sin |40-41 |c, fp)|
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om | | |
| |tillgängligheten till| | |
| |sjukvård och behovet | | |
| |av en nationell | | |
| |vårdgaranti. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:SoU14,|res.
2 |
|(m) |tillkännager för |s. 8-11 |(m) |
|yrkande 7 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om tandvården.| | |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|Motions- |Yrkandetext |Behandlades|
Reservation |
|yrkande | | | |
| | |senast | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:SoU12,|res.
2 |
|(m) |tillkännager för |s. 7-17 |och 8,|
|yrkande 8 |regeringen som sin | |båda |
| |mening vad i motionen| |(m) |
| |anförs om | | |
| |äldreomsorgens | | |
| |kvalitet och behovet | | |
| |av valfrihet och av | | |
| |en nationell | | |
| |äldrepeng. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:SoU7,|res.
10 |
|(m) |tillkännager för |s. 13-16 |(m, kd,
|
|yrkande 9 |regeringen som sin |2001/02:SoU1,|c,
fp) |
| |mening vad i motionen|s. 56-62, |Sy1 (m)
|
| |anförs om |83-84, 86 | |
| |handikappomsorgen. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:UbU10,|res.
4 |
|(m) |tillkännager för |s. 16 |(m, kd)
|
|yrkande 10|regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om maxtaxan. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:UbU1,|Sy1
(m) |
|(m) |tillkännager för |s. 25 | |
|yrkande 11|regeringen som sin |2001/02:UbU6,|res.
1 |
| |mening vad i motionen|s. 7-9 |(m) |
| |anförs om kvaliteten |2001/02:UbU7,| |
| |i skolan. |s. 13 |res. 1|
| | | |(m, kd)
|
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi45 |Riksdagen |2001/02:UbU10,|res.
7 |
|(m) |tillkännager för |s. 57 |(m, fp)
|
|yrkande 12|regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen|2001/02:SfU15|res.
1 |
| |anförs om åtgärder | |(m) |
| |för att motverka | | |
| |negativ segregation i| | |
| |invandrartäta | | |
| |områden. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi46 |Riksdagen begär att |2001/02:SkU16|res.
2 |
|(kd) |regeringen lägger |s. 7-12 |(kd) |
|yrkande 1 |fram förslag | | |
| |beträffande | | |
| |avveckling av den | | |
| |statliga | | |
| |fastighetsskatten och| | |
| |förslag för | | |
| |kommunerna att ta ut | | |
| |en fastighetsanknuten| | |
| |serviceavgift. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi46 |Riksdagen |2001/02:BoU4|res. 1
|
|(kd) |tillkännager för | |(m, kd,
|
|yrkande 2 |regeringen som sin | |c, fp)|
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om kommunala | | |
| |försäljningar av | | |
| |bostadsbolag och att | | |
| |de inte skall | | |
| |motverkas av staten. | | |
-----------------------------------------------------
|Motions- |Yrkandetext |Behandlades|
Reservation |
|yrkande | | | |
| | |senast | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi46 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
9 |
|(kd) |tillkännager för |avsnitt 7 |(kd) |
|yrkande 3 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om att | | |
| |precisera, lagfästa | | |
| |och | | |
| |institutionalisera | | |
| |finansieringsprincipen.| | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi46 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
4 |
|(kd) |tillkännager för |avsnitt 4 |(kd) |
|yrkande 4 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om | | |
| |tilläggsdirektiv till| | |
| |utredningen om det | | |
| |kommunala | | |
| |utjämningssystemet | | |
| |eller tillsättning av| | |
| |en parlamentarisk | | |
| |utredning för att se | | |
| |över | | |
| |utjämningssystemet. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi46 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
10 |
|(kd) |tillkännager för |avsnitt 10 |(m, kd)
|
|yrkande 5 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om kommunal | | |
| |upphandling och eget | | |
| |val. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi46 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
9 |
|(kd) |tillkännager för |avsnitt 7 |(kd) |
|yrkande 6 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om riktade | | |
| |bidrag. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi47 |Riksdagen |2001/02:FiU26|res.
5 |
|(c) |tillkännager för | |(c) |
|yrkande 1 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om att | | |
| |förstärka den | | |
| |kommunala | | |
| |skattebasen. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi47 |Riksdagen |2001/02:FiU3,| |
|(c) |tillkännager för |avsnitt 4 | |
|yrkande 2 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om principerna| | |
| |för en översyn av det| | |
| |kommunala | | |
| |skatteutjämningssystemet.| | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi47 |Riksdagen |2001/02:FiU3,| |
|(c) |tillkännager för |avsnitt 7 | |
|yrkande 3 |regeringen som sin |2000/01:FiU3,|res.
5 |
| |mening vad i motionen|s. 39 |(c) |
| |anförs om att | | |
| |statsbidrag till | | |
| |kommunerna skall ges | | |
| |som fria medel och | | |
| |inte | | |
| |specialdestineras. | | |
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
|Motions- |Yrkandetext |Behandlades|
Reservation |
|yrkande | | | |
| | |senast | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi47 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
9 |
|(c) |tillkännager för |avsnitt 7 |(kd) |
|yrkande 4 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om att | | |
| |finansieringsprincipen| | |
| |skall följas strikt. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi48 |Riksdagen |2001/02:SoU12,|res.
9, |
|(fp) |tillkännager för |s. 7-17 |15, 23,
|
|yrkande 1 |regeringen som sin | |alla |
| |mening vad i motionen| |(fp) |
| |anförs om statens och| | |
| |kommunernas uppgifter| | |
| |vad gäller | | |
| |äldrevårdens | | |
| |utveckling. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi48 |Riksdagen |2001/02:SoU1,|Sy4 |
|(fp) |tillkännager för |s. 61-62 |(fp) |
|yrkande 2 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om statens och| | |
| |kommunernas uppgifter| | |
| |vad gäller | | |
| |tillgänglighetsreform| | |
| |för | | |
| |funktionshindrade. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi48 |Riksdagen |2001/02:UbU1,|res.
1 |
|(fp) |tillkännager för |s. 25 |(m) |
|yrkande 3 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om de | | |
| |finansiella | | |
| |principerna för | | |
| |statligt och | | |
| |kommunalt | | |
| |finansieringsansvar | | |
| |för skolväsendet. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi48 |Riksdagen |2001/02:UbU10,|res.
2 |
|(fp) |tillkännager för |s. 49-51 |(fp) |
|yrkande 4 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om skolan och | | |
| |folkhälsoarbetet, | | |
| |såvitt avser | | |
| |droginformation. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi48 |Riksdagen |2001/02:SoU15|res.
17 |
|(fp) |tillkännager för |s. 37-39 |(fp) |
|yrkande 5 |regeringen som sin | | |
| |mening vad i motionen| | |
| |anförs om | | |
| |ansvarsfördelningen | | |
| |mellan stat och | | |
| |kommun såvitt gäller | | |
| |missbrukarvården. | | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi48 |Riksdagen beslutar om|2001/02:FiU3,|Sy6 |
|(fp) |hur vinster av |avsnitten 3|(fp) |
|yrkande 8 |kommunal |och 9 |res. 10
|
| |skatteplanering genom| |(m, fp)
|
| |koncernbidrag mellan | | |
| |bolag skall | | |
| |neutraliseras när | | |
| |statsbidrag betalas | | |
| |ut. | | |
-----------------------------------------------------
|Motions- |Yrkandetext |Behandlades|
Reservation |
|yrkande | | | |
| | |senast | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi48 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
5 |
|(fp) |tillkännager för |avsnitt 4 |(fp) |
|yrkande 9 |regeringen som sin | | |
| |mening att | | |
| |Skatteutjämningsutredningen| | |
| |bör ges nya direktiv | | |
| |för grundlig | | |
| |reformering av | | |
| |inkomst- och | | |
| |kostnadsutjämningssystemet| | |
| |i enlighet med | | |
| |motionens riktlinjer.| | |
-----------------------------------------------------
|Mot. Fi48 |Riksdagen |2001/02:FiU3,|res.
5 |
|(fp) |tillkännager för |avsnitt 4 |(fp) |
|yrkande 10|regeringen som sin | | |
| |mening att | | |
| |Skatteutjämningsutredningen| | |
| |bör ges direktiv att | | |
| |utreda | | |
| |förutsättningar för | | |
| |och konsekvenser av | | |
| |att överföra | | |
| |utjämningssystemet i | | |
| |statlig finansiering.| | |
-----------------------------------------------------

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.

1. Förändringar av utjämningssystemet 2002 -
punkt 2 (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motionerna

2001/02:Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 16
samt

2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att vissa absolut nödvändiga förändringar
av utjämningssystemet bör genomföras omedelbart. Ett
allvarligt tillväxtfientligt inslag i dagens
utjämningssystem är att kommuner och landsting med
växande relativ skattekraft inte till någon del får
behålla inkomsterna av denna tillväxt medan de helt
belastas av dess kostnader. Inom ramen för i
grunden oförändrad utjämningsgrad måste därför på
sätt vi föreslagit de senaste åren
inkomstutjämningen ändras så att effekten av alla
positiva, relativa förändringar i skattekraft får
behållas till 100 %. Kommuner som förlorar
skattekraft skall samtidigt inte drabbas av sänkta
bidrag. Denna förändring bör tillämpas fr.o.m. 2002.

Den skenande utjämningsavgiften slår hårt mot
t.ex. landstings möjligheter att erbjuda god
sjukvård. I avvaktan på ett nytt system måste detta
ändras genom att en spärr införs för
inkomstutjämning för landsting. Vi föreslår därför
att ett landsting under 2002 högst skall erlägga
10 % av sin relativa skattekraft, och fr.o.m. 2003
högst 7 %.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motionerna Fi42 (m) yrkande 16 samt Fi45 (m) yrkande
4.

2. Kommunala bolag - punkt 3 (m, fp)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att kommunal verksamhet inte annat än i
rena undantagsfall skall drivas i bolagsform.
Bolagsformen skapar en mängd problem. Medborgarnas
möjligheter till insyn begränsas. Det kan uppstå
konflikter mellan kommunens och bolagets intressen
där styrelseledamöternas uppgift är att försvara
bolagets intresse även om kommunen har kontroll över
bolaget. Det finns också ekonomiska risker med
bolag, och detta kan gå ut över den kommunala
verksamheten. Till skillnad från verksamhet som
bedrivs i förvaltningsform är de kommunala bolagen
skyldiga att betala statlig skatt. För att undvika
detta används kommunala koncernbildningar och andra
former av avancerad skatteplanering, vilket vi
bestämt vänder oss mot. Vi anser att det är
angeläget att utreda möjligheterna att klara de
kommunala uppgifterna utan användning av kommunala
bolag.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening. Därmed tillstyrker vi delvis motion Fi48
(fp) yrkande 6.

3. Statistik om sjukvårdens produktivitet -
punkt 4 (m, kd, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren
(kd), Gunnar Axén (m) och Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 7.

Ställningstagande

Förändringar i sjukdoms- och behandlingpanoramat de
senaste åren har tyvärr ökat svårigheterna att göra
korrekta mätningar av produktivitetens utveckling
inom vården. Med hänvisning till detta har man efter
1997 upphört med officiella produktivitetsmätningar.
Vi anser att det är otillfredsställande att en så
betydelsefull fråga som sjukvårdens produktivitet
lämnas utanför arbetet med statistik och
utvärdering. Regeringen bör tillsammans med
Landstingsförbundet verka för att
produktivitetsutvecklingen i vården från 1998 och
framåt blir bättre belyst.

Detta föreslår vi att riksdagen tillkännager som
sin mening för regeringen. Därmed tillstyrker vi
delvis motion Fi48 (fp) yrkande 7.

4. Kommunernas miljöarbete - punkt 5 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande
11.

Ställningstagande

Erfarenheten av de lokala investeringsprogrammen är
inte god. På många håll har de använts till projekt
med mycket tveksamt värde för miljö- och
naturvården. Regeringen föreslår nu att programmen
upphör och ersätts av s.k. lokala
klimatinvesteringsprogram. Jag anser att de
föreslagna programmen i likhet med de tidigare
investeringsprogrammen till stor del utgör en form
av maskerade byggsubventioner och att det är
olyckligt att regeringen inte förmår presentera
effektivare åtgärder för att stimulera det lokala
miljöarbetet.

Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening. Med det anförda föreslår jag att
riksdagen bifaller motion Fi48 (fp) yrkande 11.

5. Tidigare behandlade motionsyrkanden vad
avser skolan -
punkt 6 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att en betydande förändring av
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör ske
på skolans område. Andelen elever som inte uppnår
målen för grundskolan har ökat till 26 % och andelen
som inte får slutbetyg från gymnasiet har ökat till
21 %. Enligt Skolverkets senaste siffror är andelen
ännu högre - hela 27 % av eleverna får inte
slutbetyg, och om man dessutom räknar med dem som
hoppar av når endast 59 % upp till gymnasieskolans
mål. Utbildningen är inte heller likvärdig över
landet. Statistiken visar att resurserna till skolan
varierar avsevärt mellan olika kommuner. Folkpartiet
har av detta dragit slutsatsen att det inte räcker
med att lägga om skolpolitiken utan att situationen
även kräver ett förändrat system för finansiering.
Staten måste därför stå för finansieringen av skolan
så att alla skolor ges lika möjlighet att klara av
sitt uppdrag. En nationell skolpeng bör införas som
innebär att en peng betalas ut till den skola som
eleven själv väljer. Detta kommer att säkerställa
att skolorna tilldelas likvärdiga ekonomiska
resurser över hela landet baserat på den enskilda
skolans behov. Skolpeng betyder inte att varje elev
tilldelas lika mycket resurser. För Folkpartiet är
det en självklar utgångspunkt att de som behöver
skolan mest också skall få mest resurser. Skolpengen
skall innehålla dels en elevpeng som är lika för
alla, dels en del som fördelas efter socioekonomiska
behov i en kommun eller stadsdel med stora sociala
utmaningar och dels ytterligare en del som fördelas
efter individuella behov, t.ex. språkträning för
elever med utländsk bakgrund eller särskilda behov
på grund av funktionsnedsättningar.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen
bifaller motion Fi48 (fp) yrkande 3.

6. Tidigare behandlade motionsyrkanden i övrigt
- punkt 7 (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna
Åkerhielm och Gunnar Axén (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion
2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkandena
1-3 samt 5-12 och avslår motionerna
2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (kd),
2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) samt
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena
1, 2, 4, 5 och 8-10.

Ställningstagande

Vi vidhåller uppfattningarna som Moderata
samlingspartiet gav uttryck för i de reservationer
och särskilda yttranden som tas upp i tabellen på
sidorna 12-16.

Beträffande utjämningssystemet anser vi att en
utredning bör tillsättas med uppgift att skyndsamt
presentera ett nytt utjämningssystem. Det nya
systemet skall tillgodose ett antal krav. Det skall
stimulera tillväxt och kostnadseffektivitet i alla
kommuner och landsting. Det skall vara statligt
finansierat så att staten, och inte kommunsektorn,
ger bidrag till kommuner och landsting med för sina
uppgifter otillräcklig skattekraft, och det skall
givetvis vara grundlagsenligt. Det skall också vara
avsevärt enklare i sin uppbyggnad än dagens
ogenomträngliga system. Utformningen av ett nytt
system underlättas om vissa uppgifter som i dag
finansieras genom kommunerna, främst skolan, får en
nationell finansiering. En översyn bör göras av
vilka uppgifter som i framtiden bör ha nationell
finansiering.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion Fi45 (m) yrkandena 1-3 och 5-12. Övriga här
aktuella motionsyrkanden avstyrks.

7. Tidigare behandlade motionsyrkanden i övrigt
- punkt 7 (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion
2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (kd) och
avslår motionerna
2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkandena
1-3 och 5-12,
2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) samt
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena
1, 2, 4, 5 och 8-10.

Ställningstagande

Vi vidhåller uppfattningarna som Kristdemokraterna
gav uttryck för i de reservationer som tas upp i
tabellen på sidorna 12-16.

Därmed föreslår vi att riksdagen bifaller motion
Fi46 (kd). Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

8. Tidigare behandlade motionsyrkanden i övrigt
- punkt 7 (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion
2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) och
avslår motionerna
2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkandena
1-3 och 5-12,
2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (kd) samt
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena
1, 2, 4, 5 och 8-10.

Ställningstagande

Jag vidhåller uppfattningarna som Centerpartiet har
gett uttryck för i de reservationer som tas upp i
tabellen på sidorna 12-16.

Vad gäller utjämningssystemet (yrkande 3) anser vi
att det skall finnas en långtgående utjämning mellan
kommunerna, såväl av inkomster som utgifter.
Nuvarande tekniska konstruktion, t.ex. faktorn som
skall kompensera för befolkningsminskning, leder
emellertid till oönskade effekter som kan upplevas
som tillväxthämmande. Jag anser att det är rimligt
att göra en översyn av utjämningssystemet.
Utredningen bör ges i särskilt uppdrag att se över
den tekniska konstruktionen och förekomsten av
negativa marginaleffekter samt belysa följderna av
att de faktorer i utjämningssystemet som är att
betrakta som regionalpolitik förstatligas.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen
bifaller motion Fi47 (c). Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

9. Tidigare behandlade motionsyrkanden i övrigt
- punkt 7 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion
2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena
1, 2, 4, 5 samt 8-10 och avslår motionerna
2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkandena
1-3 och 5-12,
2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (kd) samt
2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (c).

Ställningstagande

Jag vidhåller uppfattningarna som Folkpartiet gav
uttryck för i de reservationer och särskilda
yttranden som tas upp i tabellen på sidorna 12-16.

Därmed föreslår jag att riksdagen bifaller motion
Fi48 (fp) yrkandena 1, 2, 4, 5 samt 8-10. Övriga här
aktuella motionsyrkanden avstyrks.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges
vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förändringar av utjämningssystemet 2002 -
punkt 2 (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda kd).

Det goda målet med utjämningssystemet är att alla
kommuner och landsting skall ha likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för sin verksamhet. En
invånare i Sverige skall få lika god sjukvård och
kommunal service oavsett var han eller hon bor. Vi
står helt bakom detta mål. Det finns emellertid
flera problem med utjämningssystemet i dess
nuvarande utformning. Systemet motverkar tillväxt
och förnyelse genom sina höga marginaleffekter.
Kostnadsutjämningen är mycket komplicerad och svår
att få förståelse för bland medborgarna, och lider
dessutom av bristande träffsäkerhet. Vi är också
kritiska mot att systemet är inomkommunalt och anser
att systemets konstruktion inte är förenlig med
grundlagens intentioner om kommunal självstyrelse.
Vi anser därför att en parlamentarisk utredning bör
utarbeta ett statligt solidariskt finansierat
utjämningssystem med det tvåfaldiga målet att skapa
likvärdiga förutsättningar för kommunal service
genom en utjämning av strukturellt betingade
kostnader och skattekraft i landet samt att skapa
reella förutsättningar och incitament för kommuner
och landsting att expandera och stå på egna ben.
Systemet skall således garantera medborgare samma
rätt till likvärdig kommunal service till ungefär
samma kostnad i hela landet.

2. Tidigare behandlade motionsyrkanden vad
avser skolan -
punkt 6 (m)

av Gunnar Hökmark, Lennart Hedquist, Anna Åkerhielm
och Gunnar Axén (alla m).

Moderata samlingspartiet har under lång tid
förespråkat en nationell, statligt finansierad
skolpeng som följer eleven och betalas ut till den
skola eleven väljer. Vårt förslag presenterades
bl.a. i motionerna 2001/02:Ub233 (yrkande 11),
2001/02:Ub541 (yrkande 20) och 2001/02:Sk433
(yrkande 5). Vi noterar nu med tillfredsställelse
att Folkpartiet också för första gången föreslår att
en nationell skolpeng införs.
BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2001/02:102 Utvecklingen inom
den kommunala sektorn.

Följdmotioner

2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förstärkt kommunal
självstyrelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommuners
avancerade skatteplanering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det inomkommunala
utjämningssystemets negativa konsekvenser för
tillväxt var den än förekommer i Sverige.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förändringar i dagens utjämningssystem
med verkan för 2002, vilka skall stimulera till
tillväxt i hela landet, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av ett nytt statligt finansierat
utjämningssystem i enlighet med vad som anförs i
motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgängligheten
till sjukvård och behovet av en nationell
vårdgaranti.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tandvården.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldreomsorgens
kvalitet och behovet av valfrihet och av en
nationell äldrepeng.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handikappomsorgen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om maxtaxan.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvaliteten i
skolan.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
motverka negativ segregation i invandrartäta
områden.

2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag beträffande avveckling av den statliga
fastighetsskatten och förslag om att kommunerna
skall ta ut en fastighetsanknuten serviceavgift.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala
försäljningar av bostadsbolag och att de inte
skall motverkas av staten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att precisera,
lagfästa och institutionalisera
finansieringsprincipen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv
till utredningen om det kommunala
utjämningssystemet eller tillsättning av en
parlamentarisk utredning för att se över
utjämningssystemet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunal
upphandling och eget val.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktade bidrag.

2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förstärka den
kommunala skattebasen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för en
översyn av det kommunala skatteutjämningssystemet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att statsbidrag
till kommunerna skall ges som fria medel och inte
specialdestineras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
finansieringsprincipen skall följas strikt.

2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens och
kommunernas uppgifter vad gäller äldrevårdens
utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens och
kommunernas uppgifter vad gäller
tillgänglighetsreform för funktionshindrade.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de framtida
principerna för statligt och kommunalt
finansieringsansvar för skolväsendet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skolan och
folkhälsoarbetet, såvitt avser droginformation.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
ansvarsfördelningen mellan stat och kommun såvitt
gäller missbrukarvården.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredningar
beträffande kommunala aktiebolag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statistik
beträffande sjukvårdens produktivitetsutveckling.

8. Riksdagen beslutar om hur vinster av kommunal
skatteplanering genom koncernbidrag mellan bolag
skall neutraliseras när statsbidrag betalas ut.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Skatteutjämningsutredningen bör ges nya
direktiv för grundlig reformering av inkomst- och
kostnadsutjämningssystemet i enlighet med
motionens riktlinjer.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Skatteutjämningsutredningen bör ges
direktiv att utreda förutsättningar för och
konsekvenser av att överföra utjämningssystemet i
statlig finansiering.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användningen av
projektbidrag som byggsubventioner och bidrag till
kommunalt miljöarbete.

Motionsyrkande väckt med anledning
av proposition 2001/02:100 2002 års
ekonomiska vårproposition

2001/02:Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (m):

16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förändringar i dagens utjämningssystem
med verkan för 2002, vilka skall stimulera till
tillväxt i hela landet, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
BILAGA 2

Konstitutionsutskottets protokollsutdrag
2001/02:42

BILAGA 3

Socialförsäkringsutskottets protokollsutdrag
2001/02:38

BILAGA 4

Socialutskottets yttrande
2001/02:SoU6y
------------------------
Utvecklingen inom den
kommunala sektorn
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Till finansutskottet

Finansutskottet har den 18 april 2002 beslutat att
bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 2001/02:102 om utvecklingen
inom den kommunala sektorn och de motioner som har
väckts med anledning av skrivelsen och som berör
utskottets beredningsområde.

Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitten 3
Hälso- och sjukvård, 4.1 Äldreomsorg, 4.2
Handikappomsorg och 4.3.5 Missbrukarvård samt motio-
nerna Fi45 (m) yrkandena 6-9 och Fi48 (fp) yrkandena 1,
2, 5 och 7.

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig
redovisning av hur ekonomin och verksamheten i kommuner
och landsting har utvecklats de senaste åren.
Redovisningen av den ekonomiska utvecklingen innefattar
i huvudsak utvecklingen av kommunsektorns andel i
samhällsekonomin och av sektorns finansiella sparande,
resultatutvecklingen för kommuner och landsting samt
kommunala koncerner, sysselsättningsutvecklingen,
kommunala entreprenader och köp av verksamhet samt
effekter av det utjämningssystem som infördes år 1996.
Vidare presenteras hur kostnaderna fördelades mellan
olika kommunala verksamheter 2000. Redovisningen av
utvecklingen i den kommunala verksamheten omfattar i
första hand de obligatoriska verksamheterna skola, vård
och omsorg och syftar till att beskriva hur dessa
utvecklas i förhållande till de nationella mål som
riksdag och regering har formulerat.

Redovisningen i den kommunala verksamheten avser i
huvudsak förhållandena t.o.m. verksamhetsåret 2000.

Socialutskottet

Hälso- och sjukvård

I regeringens skrivelse konstateras i de sammanfattande
slutsatserna avseende avsnitt 3 Hälso- och sjukvård
följande.

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och
vård på lika villkor för hela befolkningen. Den
sammantagna bilden av förhållandena inom hälso- och
sjukvården kännetecknas bland annat av en god medicinsk
kvalitet, upplevda brister vad gäller tillgängligheten
och svårigheter att rekrytera och behålla personalen.
Under 2001 legitimerades ett rekordstort antal läkare.
Sedan 1996 har det skett en ökning med ca 20 500
årsarbetskrafter inom landstingens hälso- och sjukvård.
Trots detta fortsätter mängden vakanser att vara stor.

De totala kostnaderna för hälso- och sjukvårdsändamål
uppgick 2000 till 163 miljarder kronor, vilket är en
ökning med 5,8 % från föregående år. Kostnaderna för
sjukvården per invånare varierar mellan de olika
landstingen. Skillnader finns också avseende vård-
tidernas längd och vårdnivån.
Tandhälsan blir allt bättre hos befolkningen. Under
de senaste decennierna har förbättringarna varit störst
vad gäller barn och ungdomar.
Det skrivs ut en större mängd läkemedel till kvinnor,
men kostnaden per förskrivet läkemedel är högre för män
än för kvinnor. År 2001 uppgick kostnaderna för
läkemedelsförmånen till knappt 17 miljarder kronor, en
ökning med drygt 7 % jämfört med 2000.

I motion Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om tillgängligheten till sjukvård och
behovet av en nationell vårdgaranti (yrkande 6).
Motionärerna anför att den bristande tillgängligheten i
första hand inte är en resursfråga utan en
organisationsfråga och en fråga om mångfald, konkurrens
och prestation, dvs. riktiga incitament för att bedriva
god och effektiv sjukvård. Det är en fundamental
rättighet att få vård av god kvalitet när man behöver
den. Att patienterna kan ta med sig resurserna till en
annan vårdgivare gör att vårdgarantin kan ses som ett
första steg mot en obligatorisk hälsoförsäkring. Vidare
begärs i motionen ett tillkännagivande om tandvården
(yrkande 7). Motionärerna anför att det finns ett stort
behov av ett förbättrat högkostnadsskydd i tandvården.
Det högkostnadsskydd för äldre över 65 år som
regeringen inför är åldersdiskriminerande, urholkar
kostnadsmedvetandet och är vilseledande. Motionärerna
anför vidare att ett generöst högkostnadsskydd för alla
bör införas omedelbart. Skyddet skall omfatta alla med
ett omfattande behov av kostsam tandvård och vara både
enkelt och lättförståeligt. En självrisk för enkla och
vanliga tandvårdsarbeten gör vidare att de disponibla
medlen kan användas effektivt till dem med stora behov.

I motion Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om statistik beträffande sjukvårdens
produktivitetsutveckling (yrkande 7). Motionärerna
pekar på att det är inte tillfredsställande att en för
patienter och offentliga finanser så betydelsefull
fråga som sjukvårdens produktivitet lämnas utanför
arbetet med statistik och utvärdering. De metodproblem
som vållas av förändringar i både sjukdomsmönster och
medicinsk teknik bör man försöka övervinna, i stället
för att ta dem till förevändning för att låta riksdag
och andra ansvariga nöja sig med ett bristfälligt
underlag för de politiska bedömningarna. Motionärerna
anser att regeringen tillsammans med Landstingsför-
bundet bör verka för att produktivitetsutvecklingen i
vården från 1998 och framåt blir bättre belyst.

Bakgrund och pågående arbete

Från Landstingsförbundet har inhämtats att anledningen
till att några mätningar av hälso- och sjukvårdens
produktivitet inte har redovisats sedan 1998 är att det
statistiska underlaget brister. Prestationsutvecklingen
inom sluten vård kan beskrivas på ett ganska
rättvisande sätt genom att uppgifter om diagnos, ålder,
operation m.m. registreras, så att det blir möjligt att
ta hänsyn till variationen i vårdtyngd/resursåtgång.
Det statistiska underlaget för beskrivning av öppen
vård och hemsjukvård har däremot stora brister. Besök i
dagsjukvård, exempelvis dagkirurgiska operationer och
hemsjukvårdsbesök, registreras som vanliga
mottagningsbesök, trots betydande skillnader i re-
sursåtgång. Besök hos andra personalkategorier än
läkare registreras vidare ofullständigt i många
landsting. Att alltfler behandlingar sker inom öppen
vård och inom hemsjukvård har fått till följd att
mätningarna av produktivitet har blivit alltmer
missvisande. Vidare har inhämtats att
Landstingsförbundet tillsammans med landstingen, för
att bl.a. möjliggöra bättre produktivitetsmätningar,
under senare år har genomfört ett omfattande
utvecklingsarbete för att få fram bättre hälso- och
sjukvårdsstatistik. Från och med statistikinsamlingen
från landstingen år 2002 höjs ambitionsnivån i
landstingsstatistiken och prestationer och kostnader
för bl.a. öppen vård och hemsjukvård kommer att
redovisas mer fullständigt. Landstingsförbundet räknar
med att inom ett par år kunna göra
produktivitetsmätningar med acceptabel kvalitet.

Socialutskottets ställningstagande

Motionsyrkanden om tillgänglighet och vårdgaranti har
nyligen behandlats och avstyrkts i betänkande
2001/02:SoU13 (s. 16-28 och s. 40-41), vilket
debatterades i riksdagens kammare i går, den 15 maj. I
betänkande 2001/02:SoU14 behandlades och avstyrktes
bl.a. motioner rörande utformningen av ett
högkostnadsskydd inom tandvården (s. 8-11, rskr.
2001/02:206). Socialutskottet har inte ändrat
uppfattning i dessa frågor och föreslår därför att
finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi45 (m)
yrkandena 6 och 7.

Socialutskottet delar motionärernas uppfattning i
motion Fi48 (fp) yrkande 7 att statistik beträffande
produktivitetsutvecklingen inom sjukvården är väsent-
lig. Enligt uppgift har, av bl.a. strukturella och
organisatoriska skäl, mätningarna av produktivitet
blivit alltmer missvisande. För att möjliggöra bättre
produktivitetsmätningar har därför Landstingsförbundet
tillsammans med landstingen genomfört ett omfattande
utvecklingsarbete för att få fram bättre hälso- och
sjukvårdsstatistik. Landstingsförbundet räknar med att
inom ett par år kunna göra produktivitetsmätningar med
acceptabel kvalitet. Socialutskottet anser inte att
något initiativ från riksdagens sida behövs och
föreslår därför att finansutskottet avstyrker bifall
till motionsyrkandet.

Äldreomsorg

I regeringens skrivelse konstateras i de sammanfattande
slutsatserna avseende avsnitt 4.1 Äldreomsorg följande.

Andelen äldre som får kommunal äldreomsorg, i ordinärt
eller särskilt boende, har varit i stort sett
oförändrad under de senaste åren. De utökade resurserna
som tillkommit verksamheter inom vård och omsorg har
under senare år främst gått till äldre med omfattande
vårdbehov. Hemtjänstens "volym", dvs. antal timmar vård
och omsorg, har ökat. Resurstillskottet syns därför
inte i ett ökande antal eller en ökande andel äldre
personer med kommunal vård och omsorg.

I många av landets kommuner råder platsbrist inom
särskilda boendeformer. Detta leder till långa
väntetider för många äldre som fått beslut om plats i
särskilt boende.
Det pågår ett omfattande utvecklingsarbete inom den
kommunala äldreomsorgen. Bland annat arbetar många
kommuner med att utveckla system för kvalitetssäkring
och kvalitetsutveckling och att förbättra stödet till
anhöriga.
Personalen inom äldreomsorgen har under senare år
ökat, men det finns ett fortsatt stort
rekryteringsbehov. Flertalet av landets kommuner har
stora rekryteringsproblem.
Äldreomsorg där driften överlåtits till privata
entreprenörer fortsätter att öka. År 2000 erhöll 9,4 %
av äldreomsorgstagarna hjälp från privata vårdgivare.
År 2000 uppgick kommunernas kostnader för äldreomsorg
till drygt 67 miljarder kronor.

I motion Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om äldreomsorgens kvalitet och behovet
av valfrihet och av en nationell äldrepeng (yrkande 8).
Motionärerna anför att det på äldreomsorgens område
finns ett stort behov av en förstärkt statlig tillsyn.
En fristående statlig myndighet skall ansvara för
godkännande och kvalitet inom all vård och omsorg.
Vidare anför motionärerna att den största
kvalitetsfaktorn och garantin för god vård är att man
själv som äldre har rätt och möjlighet att välja den
vårdgivare som man är nöjd med och att man samtidigt
skall kunna välja bort den vård man inte är nöjd med.
Med en äldrepeng kan man flytta vart man vill i landet
utan ny biståndsansökan, och vårdgivaren kommer att
ersättas med den kostnad som omsorgen om den äldre
kostar. Därvid garanteras såväl valfrihet och mångfald
som kvalitet.

I motion Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om statens och kommunernas uppgifter
vad gäller äldrevårdens utveckling (yrkande 1).
Motionärerna anför att även om äldreomsorgen är ett i
huvudsak kommunalt ansvarsområde bör staten och
kommunerna samverka för att utveckla och kvalitetssäkra
äldreomsorgen för framtiden. De närmaste åren bör
staten med stimulansbidrag och utvecklingspengar främja
utvecklingsarbetet. Motionärerna anför vidare att de
statliga stimulansbidragen bör medverka till att
omsorgsgaranti, individuell valfrihet mellan olika
utförare (s.k. äldrepeng) samt kommunala äldreombudsmän
införs på bred front i äldrevården.

Socialutskottets ställningstagande

Motionsyrkanden gällande den framtida utformningen och
finansieringen av äldreomsorgen har nyligen behandlats
och avstyrkts i betänkande 2001/02: SoU12 (s. 7-21,
prot. nr 2001/02:97). Utskottet har inte ändrat
inställning i dessa frågor. Socialutskottet anser att
finansutskottet bör avstyrka bifall till motionerna
Fi45 (m) yrkande 8 och Fi48 (fp) yrkande 1.

Handikappomsorg

I regeringens skrivelse konstateras i de sammanfattande
slutsatserna avseende avsnitt 4.2 Handikappomsorg
följande.

Hälften av kommunerna saknar fortfarande ett
handikappolitiskt program. Enligt den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken bör arbetet med
att skapa ett tillgängligt samhälle prioriteras. Liksom
tidigare brister det dock fortfarande i detta avseende,
särskilt för barn med funktionshinder.

Antalet klagomål inom området omsorg om personer med
funktionshinder har ökat mer än inom andra sociala
tillsynsområden. Resultatet av länsstyrelsernas tillsyn
visar att verksamheten för personer med funktionshinder
behöver förbättras för att tillgodose den enskildes
rättssäkerhet och verksamhetens laglighet. Antalet icke
verkställda domar och icke verkställda kommunala beslut
ligger på samma nivå som året innan. Svårigheterna att
rekrytera personal består. Det är fortsatt brist på
bostäder med särskild service och utbyggnaden sker inte
i den takt som behövs. Kommunernas intresse att starta
verksamheter med personliga ombud blev större än
förväntat.
Antalet personer yngre än 65 som var beviljade
hemtjänst är i stort sett oförändrat, men antalet
hjälptimmar har ökat med ca 5 %. Antalet personer med
funktionshinder yngre än 65 år som bodde permanent i
bostad med särskild service är i stort sett oförändrat
jämfört med tidigare år.
Det totala antalet personer med LSS-insatser har ökat
med 2 %. Den insats som ökat mest är ledsagarservice,
medan insatsen råd och stöd har minskat. Andelen
personer med psykiska funktionshinder som hade insatser
enligt LSS av kommunen har ökat med ca 9 %. Nästan en
tredjedel av alla insatser gällde barn och ungdomar.
Kommunernas kostnader för insatser till
funktionshindrade har ökat med 11 %. Den mest
kostnadskrävande insatsen är personlig assistans enligt
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) och lagen om assistansersättning (LASS).

I motion Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om handikappomsorgen (yrkande 9).
Motionärerna anför att stödet till funktionshindrade
inte ger det utrymme för individuella lösningar som
borde finnas. Stödet till funktionshindrade skall vara
flexibelt och ge den enskilde stor valfrihet. Staten
bör ta det grundläggande ansvaret för att alla
funktionshindrade - oavsett i vilken kommun de bor -
skall ha samma rätt till den frihet och det oberoende
som rätten till personlig assistans innebär.
Motionärerna anför vidare att de olika formerna av stöd
till funktionshindrade och arbetshandikappade inte
alltid är samordnade. En hjälpmedelsgaranti bör införas
och hjälpmedelsverksamheten avmonopoliseras. Det
ekonomiska ansvaret för assistansersättningen bör
enligt motionärerna återgå till staten. Schablonise-
ringen av ersättningen bör slopas, och reglerna kring
ersättningen bör återgå till vad som gällde före den 1
september 1997.

I motion Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om statens och kommunens uppgifter vad
gäller en tillgänglighetsreform för funktionshindrade
(yrkande 2). Motionärerna pekar på att när det gäller
funktionshindrade finns det flera stora frågor som
berör de ekonomiska relationerna mellan stat och
kommuner. De mest betydelsefulla reformbehoven är att
återupprätta 90-talets handikappreform och att de
närmaste åren genomföra en genomgripande
tillgänglighetsreform, där ansvaret för åtgärderna
skall ligga lokalt men där staten skall vara pådrivande
med stimulansbidrag och riktlinjer.

Socialutskottets ställningstagande

Motionsyrkanden rörande mål och inriktning för
handikappolitiken samt hjälpmedel har senast behandlats
och avstyrkts i betänkande 2001/02:SoU7 (s. 6-16, prot.
nr 2001/02:73). Vidare behandlade och avstyrkte
utskottet i betänkande 2001/02:SoU1 motionsyrkanden om
assistansersättning (s. 56-60, 83-84 och 106-108). I
samma betänkande behandlades motionsyrkanden om en
tillgänglighetsreform (s. 61-62 och 86, rskr.
2001/02:94 och 95). Utskottet har inte ändrat
inställning i dessa frågor. Socialutskottet anser att
finansutskottet bör avstyrka bifall till motionerna
Fi45 (m) yrkande 9 och Fi48 (fp) yrkande 2.

Missbrukarvård

I regeringens skrivelse konstateras i de sammanfattande
slutsatserna avseende avsnitt 4.3.5 Missbrukarvård
följande.

Missbrukarvården har genomgått stora förändringar sedan
början av 1990-talet. Tvångsvården har minskat
kraftigt, samtidigt som öppenvården har kommit att
spela en allt större roll. Drygt 80 % av samtliga
vårdinsatser den 1 november 2000 ägde rum i
öppenvården. Andelen var densamma året innan.

I motion Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun såvitt gäller missbrukarvården (yrkande 5).
Motionärerna anför att det ekonomiska ansvaret för
missbrukarvården alltjämt bör ligga hos kommunerna. Då
staten ansvarar för narkotikapolitiken med dess inslag
av tvång, bör den också ta ett visst ekonomiskt ansvar
och då när det gäller tvångsvården. Kommunernas och
statens ansvar för missbrukarvården bör regleras så att
kommunerna tvingas redovisa de åtgärder som vidtagits
för var och en av de missbrukare som kan bli aktuella
för tvångsvård. Enligt motionärerna bör, efter en
avstämning av att kommunen följt alla
socialtjänstlagens bestämmelser, staten garantera de
huvudsakliga kostnaderna för tvångsvården.

Socialutskottets ställningstagande

Ett motionsyrkande med innebörden att staten bör ta det
ekonomiska huvudansvaret för LVM-vården av
narkotikamissbrukare har nyligen behandlats och
avstyrkts i betänkande 2001/02:SoU15 (s. 34 och 37,
rskr. 2001/02:193). Utskottet har inte ändrat
inställning i denna fråga. Socialutskottet anser att
finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi48
(fp) yrkande 5.

Stockholm den 16 maj 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Ingrid Burman (v),
Chris Heister (m), Susanne
Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Conny Öhman (s),
Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars U Granberg
(s), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m), Elisebeht Markström (s),
Catherine Persson (s), Rolf
Olsson (v), Lars Gustafsson
(kd), Cristina Husmark Pehrsson
(m), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lotta
N Hedström (mp).

Avvikande meningar

1. Tillgänglighet och vårdgaranti

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson
(m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson
(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson
(c) och Kerstin Heinemann (fp) anför:

Den bristande tillgängligheten är inte i första hand en
resursfråga utan en organisationsfråga och en fråga om
mångfald, konkurrens och prestation, dvs. riktiga
incitament för att bedriva god och effektiv sjukvård.
Vi anser att det är en fundamental rättighet att få
vård av god kvalitet när man behöver den. Vi vill
därför omedelbart införa en nationell vårdgaranti som
innebär att ingen skall behöva vänta längre än tre
månader på operation eller behandling. Klarar inte det
egna landstinget av att ge vård inom den tiden, skall
man kunna få vården utförd hos ett annat landsting
eller hos en privat vårdgivare. Vårdgarantin kan enligt
vår uppfattning bidra till att riva gränser mellan
landstingen och mellan olika sjukhus på ett sätt som
förbättrar resursutnyttjandet. Med en vårdgaranti
synliggör man för landstingen och för de enskilda
sjukhusen och klinikerna en del av de kostnader som
köerna i vården för med sig. Genom att inte ta emot
patienter går sjukhusen och den aktuella kliniken miste
om pengar och uppmuntras att förändra verksamheten så
att köer inte uppstår. Vi hänvisar vidare till vår
reservation nr. 14 i betänkande 2001/02:SoU13 Hälso-
och sjukvårdsfrågor m.m. Finansutskottet bör med bifall
till motion Fi45 (m) yrkande 6 tillkännage för
regeringen vad vi här har anfört.

2. Högkostnadsskydd i tandvården

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund,
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anför:

Det finns ett stort behov av ett förbättrat
högkostnadsskydd i tandvården. Vi anser att det
högkostnadsskydd för äldre över 65 år som regeringen
inför är åldersdiskriminerande, urholkar kostnadsmedve-
tandet och är vilseledande. Ett generöst hög-
kostnadsskydd för alla bör införas omedelbart. Skyddet
skall omfatta alla med ett omfattande behov av kostsam
tandvård och vara både enkelt och lättförståeligt. En
självrisk för enkla och vanliga tandvårdsarbeten gör
att de disponibla medlen kan användas effektivt till
dem med stora behov. Finansutskottet bör därför med
bifall till motion Fi45 (m) yrkande 7 tillkännage för
regeringen vad vi här har anfört.

3. Sjukvårdens
produktivitetsutveckling

Kerstin Heinemann (fp) anför:

Jag anser att det är otillfredsställande att en för
patienter och offentliga finanser så betydelsefull
fråga som sjukvårdens produktivitet lämnas utanför
arbetet med statistik och utvärdering. De metodproblem
som vållas av förändringar i både sjukdomsmönster och
medicinsk teknik bör man försöka övervinna, i stället
för att ta dem till förevändning för att låta riksdag
och andra ansvariga nöja sig med ett bristfälligt
underlag för de politiska bedömningarna. Jag anser att
regeringen tillsammans med Landstingsförbundet bör
verka för att produktivitetsutvecklingen i vården från
1998 och framåt blir bättre belyst. Finansutskottet bör
därför med bifall till motion Fi48 (fp) yrkande 7
tillkännage för regeringen vad jag här har anfört.

4. Äldreomsorg

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anför:

Äldre människors möjlighet att leva och bo
självständigt liksom respekten för äldre personers
självbestämmande och integritet är fortsatt
bristfällig. Vi anser inte heller att rättssäkerheten
inom äldreomsorgen är tillfredsställande. Det finns på
äldreomsorgens område ett stort behov av en förstärkt
statlig tillsyn. Den uppgift som i dag faller på
kommunerna - att övervaka sin egen verksamhet såväl som
de privata entreprenörerna - fungerar uppenbarligen
inte. I stället bör en fristående statlig myndighet
träda in i kommunens ställe och ansvara för godkännande
och kvalitet inom vård och omsorg.

Även med en väl fungerande tillsyn är den största
kvalitetsfaktorn och garantin för god vård ändå den som
innebär att man själv som äldre har rätt och möjlighet
att välja vårdgivare och att också kunna välja bort den
vård man inte är nöjd med. Med den nationella äldrepeng
vi förespråkar kommer äldre att kunna flytta vart de
vill i landet utan en ny biståndsansökan. Vidare kommer
vårdgivaren att ersättas med den kostnad som omsorgen
om den äldre kostar. Därmed garanteras valfrihet,
mångfald och kvalitet. Finansutskottet bör därför med
bifall till motion Fi45 (m) yrkande 8 tillkännage för
regeringen vad vi här har anfört.

5. Äldreomsorg

Kerstin Heinemann (fp) anför:

Jag anser, även om äldreomsorgen är ett i huvudsak kom-
munalt ansvarsområde, att staten och kommunerna bör
samverka för att utveckla och kvalitetssäkra
äldreomsorgen för framtiden. De närmaste åren bör
staten med stimulansbidrag och utvecklingspengar främja
utvecklingsarbetet. Jag anser vidare att de statliga
stimulansbidragen bör medverka till att omsorgsgaranti,
individuell valfrihet mellan olika utförare (s.k.
äldrepeng) samt kommunala äldreombudsmän införs på bred
front i äldrevården. Omsorgsgarantin bör vara ett
system på kommunal nivå för kvalitetssäkring och stöd
för personalen i att upprätthålla god vård.
Omsorgsgarantin skall vidare klart ange vad åtagandet
är när det gäller rätt till bland annat värdigt
omhändertagande, fungerande hemtjänst och färdtjänst,
medicinsk kompetens i äldrevården, hjälpmedel i rätt
tid, fungerande trygghetslarm m.m.

Enligt min uppfattning skall omsorgsgarantin också
innehålla en rätt att bo i eget rum för alla som inte
vill dela rum i särskilt boende. Finansutskottet bör
därför med bifall till motion Fi48 (fp) yrkande 1
tillkännage för regeringen vad jag här har anfört.

6. Handikappomsorg

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund
och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anför:

Enligt vår uppfattning präglas fortfarande synen på
funktionshindrades livssituation i alltför hög
utsträckning av ett synsätt där den enskilde
funktionshindrade förväntas att anpassa sig efter den
form av insatser som erbjuds. Vår utgångspunkt är den
motsatta: Stödet till funktionshindrade skall vara
flexibelt och ge den enskilde stor valfrihet. Av det
skälet har vi bl.a. föreslagit ett särskilt bostadsstöd
för att funktionshindrade skall kunna bo kvar i sina
särskilt anpassade bostäder. Vi har också föreslagit
ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna för
insatser för psykiskt funktionshindrade. Vi vill att
stödet till insatser i skolan skall avregleras och
göras mer individanpassat. Vi har vidare motsatt oss
nedläggningen av bl.a. specialskolor för
multihandikappade barn.

En viktig utgångspunkt för handikappolitiken bör
enligt vår uppfattning vara att staten tar det
grundläggande ansvaret för att alla funktionshindrade,
oavsett i vilken kommun de bor, skall ha samma rätt
till den frihet och det oberoende som rätten till
personlig assistans innebär.
Det delade ansvaret för stöd till funktionshindrade
och arbetshandikappade medför att satsningarna inte
alltid är samordnade. För många människor som är i
behov av stöd leder splittringen dessutom till att man
måste ha kontakt med många tjänstemän på många olika
myndigheter.
Regeringen har tillsatt en kommitté som skall utreda
frågan om en kommunal utjämning för kostnader avseende
LSS i ett längre tidsperspektiv. Vi har föreslagit att
det ekonomiska ansvaret för assistansersättningen
återgår till staten. Vi anser vidare att
schabloniseringen av ersättningen skall slopas och att
reglerna kring ersättningen i princip skall återgå till
vad som gällde före den 1 september 1997, samt att
rätten till personlig assistans under skoltid och vid
vistelse på dagcenter etc. skall återinföras. Dessutom
anser vi att frågan om en mer flexibel utformning av
rätten till personlig assistans skall utredas.
Vi föreslår också att en hjälpmedelsgaranti införs.
En hjälpmedelsgaranti skulle öka valfriheten för den
enskilde och därutöver främja utbudet av olika former
av hjälpmedel. I dagsläget finns inte en marknad för
hjälpmedel, eftersom landstinget ofta är den enda
köparen. En avmonopolisering av hjälpmedelsverksamheten
och införandet av en hjälpmedelsgaranti skulle
stimulera utvecklingen av fler, bättre och billigare
hjälpmedel, samtidigt som den skulle påskynda
introduktionen av dessa på marknaden. Inledningsvis bör
en hjälpmedelsgaranti omfatta de resurser som finns
anvisade under bilstödet till handikappade och
texttelefoner. Finansutskottet bör därför med bifall
till motion Fi45 (m) yrkande 9 tillkännage för
regeringen vad vi här har anfört.

7. Handikappomsorg

Kerstin Heinemann (fp) anför:

När det gäller funktionshindrade finns det flera stora
frågor som berör de ekonomiska relationerna mellan stat
och kommuner. De mest betydelsefulla reformbehoven är
att återupprätta 90-talets handikappreform och att de
närmaste åren genomföra en genomgripande
tillgänglighetsreform, där ansvaret för åtgärderna
skall ligga lokalt men där staten skall vara pådrivande
med stimulansbidrag och riktlinjer. Statens
nettokostnad för att upphäva de inskränkningar som
gjordes 1996 har beräknats till 300 miljoner per år.
Jag anser att det är viktigt att detta behov beaktas i
budgetarbetet för 2003 och åren därefter. Detsamma
gäller den genomgripande tillgänglighetsreformen, där
jag liksom tidigare förordar en engångssatsning på
sammanlagt 5 miljarder kronor, fördelad över de
närmaste åren. Kostnadsbedömningen är densamma som
Boverket gjort. Denna satsning bör komma i gång under
2003. Finansutskottet bör därför med bifall till motion
Fi48 (fp) yrkande 2 tillkännage för regeringen vad jag
här har anfört.

8. Missbrukarvård

Kerstin Heinemann (fp) anför:

Jag anser att det ekonomiska ansvaret för den
frivilliga missbrukarvården alltjämt bör ligga hos
kommunerna. Eftersom staten ansvarar för
narkotikapolitiken med dess inslag av tvång bör staten
emellertid, enligt min mening, ta ett visst ekonomiskt
ansvar för tvångsvården. Efter det att en kommun
redovisat vilka åtgärder som vidtagits för en
missbrukare och visat att den följt bestämmelserna i
socialtjänstlagen bör staten garantera de huvudsakliga
kostnaderna för tvångsvården. Finansutskottet bör
därför med bifall till motion Fi48 (fp) yrkande 5
tillkännage för regeringen vad jag här har anfört.

BILAGA 5

Utbildningsutskottets yttrande
2001/02:UbU3y
-------------------------
Utvecklingen inom den
kommunala sektorn
-------------------------
-------------------------
Till finansutskottet

Finansutskottet har den 18 april 2002
beslutat att bereda bl.a.
utbildningsutskottet tillfälle att avge
yttrande över regeringens skrivelse
2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala
sektorn jämte motioner i de delar som berör
utbildningsutskottets beredningsområde.

Utbildningsutskottet behandlar i det
följande, mot bakgrund av relevanta delar av
regeringens skrivelse, motionerna
2001/02:Fi45 (m) yrkandena
10-12 och 2001/02:Fi48 (fp) yrkandena 3-4.

Förskola och barnomsorg

Skrivelsen

Regeringen redogör i skrivelsen för
förhållanden inom förskola och barnomsorg
varvid man bl.a. redovisar att
behovstäckningen inom förskolan i de flesta
fall är god, även om vissa kommuner uppger
att de har svårigheter med den framtida
beredskapen. Regeringen pekar på att
kostnaden per barn i verksamheterna varierar
stort mellan olika delar av landet. I många
kommuner har man försökt styra barnens
närvaro till vissa tider och minimera den
totala omsorgstiden. Skilda regler i de
kommunala taxesystemen har inneburit stora
skillnader i barnomsorgskostnader för
familjerna. Uppgifterna i skrivelsen härrör
från förhållandena fram till och med 2001.
Regeringen framhåller att från och med 2002
infördes maxtaxa inom förskoleverksamheten
och skolbarnomsorgen i alla kommuner utom
två och att maxtaxan innebär ett avgiftstak
i verksamheterna.

Motionen

Moderaterna invänder i motion 2001/02:Fi45
(m) yrkande 10 mot genomförandet av reformen
om maxtaxa. Man anser bl.a. att reformen är
underfinansierad och att den innebär att
offentlig barnomsorg gynnas. En bredare
reform som haft inriktningen på att ge alla
barnfamiljer ökade möjligheter att välja
kommunal barnomsorg, andra former av
barnomsorg eller att själva söka sina
lösningar, hade varit bättre. Maxtaxan
gynnar ensidigt dem som efterfrågar
samhälleligt finansierad barnomsorg.
Moderaterna framhåller också att i och med
införandet av maxtaxan begränsas eller
minskar möjligheten att påverka barnens
vistelsetid. Effekten av reformen har blivit
att barnens vistelsetid ökat och kvaliteten
i barnomsorgen påverkats negativt.

Utskottets bedömning

Utskottet vill erinra om att i samband med
riksdagens beslut om maxtaxans införande
2002 beslutades också om att dels avsätta
3,4 miljarder kronor för att täcka det
totala kommunala intäktsbortfallet av
maxtaxan, dels bereda kommunerna som inför
maxtaxa möjligheten att få del av årliga
medel på 500 miljoner kronor för
kvalitetssäkring av verksamheten. Medlen
skall användas för personalförstärkningar
och kompetensutveckling av personal.
Utskottet anser att det är för tidigt att
uttala sig om reformens effekter vad gäller
antalet barn och vistelsetider. De studier
som hittills genomförts ger ingen tydlig
bild. Den 1 mars 2003 kommer Skolverket att
presentera sin uppföljning av maxtaxan och
de övriga reformerna inom barnomsorgen, dvs.
förskoleverksamhet för arbetslösas och
föräldraledigas barn. Rapporten kommer att
innehålla en redovisning av kvantitativa,
kvalitativa och ekonomiska effekter av
förändringarna inom barnomsorgen. Det är
enligt utskottets uppfattning för tidigt att
spekulera i fråga om konsekvenserna av
maxtaxan. Utskottet vill också peka på
tidigare behandling av maxtaxans effekter,
senast i betänkande 2001/02:UbU10 (s. 16).
Med hänvisning till ovanstående anser
utskottet att finansutskottet bör avstyrka
motionsyrkandet.

Skolans finansiering och
resultat

Skrivelsen

I skrivelsen redovisar regeringen resultaten
från grund- och gymnasieskolan vad avser
andelen elever som uppnår behörighet till
gymnasieskolan respektive till högskolan.
Andelen behöriga till gymnasieskolans
nationella program av det totala antalet
elever som avslutade år 9 våren 2001 är i
stort sett oförändrad jämfört med året
innan. Däremot har andelen elever som inte
uppnått målen i ett eller flera ämnen ökat
något från 24,3 till 25,7 %. Våren 2001
lämnade 79,2 % av eleverna i år 3
gymnasieskolan med slutbetyg, en minskning
med 3,5 procentenheter sedan läsåret
1999/2000. Av alla elever med slutbetyg hade
84,6 % behörighet för universitets- och
högskolestudier, en ökning sedan föregående
läsår med 4,3 procentenheter. Störst var
ökningen på programmen med yrkesämnen, i
genomsnitt 6,7 procentenheter. Knappt 92 %
av alla elever gick på något av de 17
nationella programmen eller ett
specialutformat program. Av eleverna i år 1
gick knappt 15 % på det individuella
programmet. Regeringen pekar också på
Skolverkets attitydundersökning som visar
att de flesta elever trivs och känner sig
trygga i skolan men att alltfler elever i
såväl grundskolan som gymnasieskolan också
känner sig allt mer stressade.

Motioner

Folkpartiet hävdar i motion 2001/02:Fi48
(fp) yrkande 3 att det behövs betydande
förändringar av ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun när det gäller det
ekonomiska ansvaret för skolan. Ett tecken
på att kommunerna inte klarar av skolan är
enligt Folkpartiet att hela 27 % av eleverna
inte får slutbetyg på gymnasiet. Vidare har
kommunaliseringen av skolan inneburit att
utbildningen inte är likvärdig över landet
utan skillnaderna mellan kommunerna är
stora. Folkpartiet anser att staten måste
stå för finansieringen av skolan och att en
nationell skolpeng skall införas. Skolpengen
skall utbetalas till den skola som eleven
väljer och variera utifrån elevens behov och
skolans förutsättningar.

I motion 2001/02:Fi45 (m) yrkande 11 begär
Moderaterna ett tillkännagivande om
kvaliteten i skolan. Enligt Moderaterna
finns det anledning att känna oro inför
utvecklingen i grundskolan. Andelen elever
som inte uppnått målen i grundskolan har
ökat mellan 2001 och 2002. I Pisa-
undersökningen hamnar Sverige enligt OECD på
26 plats av 31 när det gäller ordning och
reda i skolan och enligt Moderaterna är det
illavarslande att elevernas arbetsmiljö är
så dålig. Man pekar också på att 30 % av
kommunerna inte upprättat
kvalitetsredovisning. Av dessa var det
dessutom bara 67 % som svarade mot
förordningens krav. Vidare hävdar
Moderaterna att det från såväl regeringens
sida som från politiker och tjänstemän i
kommunerna finns ett motstånd mot att
friskolor etablerar sig. Erfarenheterna av
friskolor är dock genomgående goda och
etableringen av friskolor borde tvärtom
stimuleras. När en friskola etablerar sig i
en kommun kan man konstatera att den
kommunala skolan påverkats positivt.
Moderaterna hänvisar också till skollagens
regler om att likvärdiga villkor skall gälla
för skolan i Sverige och invänder att
kostnaderna för grundskolan varierar
kraftigt mellan enskilda kommuner.
Moderaterna anser att det finns anledning
att känna oro även när det gäller
gymnasieskolan. Cirka 20 % av eleverna
lämnade gymnasieskolan våren 2001 utan
slutbetyg. Av de elever som fick slutbetyg
från gymnasieskolan hade 84,6 %
grundläggande behörighet för universitets-
och högskolestudier. Ett av problemen är
enligt Moderaterna den teoretisering som
skett av gymnasieskolan i och med att alla
elever skall ha högskolebehörighet. Detta
utestänger många elever med "praktisk"
begåvning samtidigt som det likriktar
utvecklingen av gymnasieskolan.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att rådande
ansvarsfördelning mellan stat, kommun och
skola är adekvat. Enligt gällande styrsystem
skall riksdagen främst fatta beslut om
övergripande och nationella frågor. Bäst
lämpade att fatta beslut som berör lokala
förhållanden och enskilda skolor är de som
närmast berörs, dvs. kommunen respektive
skolorna själva. När det gäller frågan om
införandet av skolpeng har utskottet vid ett
flertal tillfällen behandlat och avstyrkt
detta. Riksdagen har varje gång avslagit
yrkandena, senast i samband med behandlingen
av betänkande 2001/02:UbU10 (s. 25).
Utskottet har ingen annan uppfattning nu.
Införandet av en nationell skolpeng ger
enligt utskottets uppfattning inte de
grundläggande förutsättningarna för att
kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet
för alla elever skall kunna uppfyllas.
Resurser till skolans verksamhet skall
enligt utskottets uppfattning fördelas med
utgångspunkt i behov som enskilda elever,
olika grupper av elever och skolor faktiskt
har. Det är därför inte rimligt att införa
en central resursfördelning. Utskottet vill,
liksom vid tidigare behandling av frågan,
betona att skolans verksamhet måste vara
utformad så att den genom stöd och stimulans
ger varje elev möjlighet att nå målen och i
övrigt utvecklas efter sina förutsättningar.

När det gäller skolans resultat vill
utskottet inledningsvis framhålla att
elevernas kunskaper måste stå i centrum i
skolans verksamhet. Det är inte acceptabelt
att så många elever inte når målen.
Utskottet konstaterar dock att många
insatser nu görs för att uppnå en ökad
måluppfyllelse. Genom riksdagens beslut
(bet. 2000/01:UbU1, s. 41-42) om bidrag till
personalförstärkningar i skola och
fritidshem pågår sedan hösten 2001 en stor
ekonomisk satsning på skolan. Under en
femårsperiod ökar resurserna med sammanlagt
17,5 miljarder. Skolverket har en viktig
uppgift tillsammans med kommunerna att
förstärka kvalitetsarbetet så att
måluppfyllelsen kan förbättras. Utskottet
vill betona lärarnas roll i genomförandet av
en skola med höjd kvalitet. Den nya
lärarutbildningen ger bl.a. en starkare
anknytning till forskningen inom det
utbildningsvetenskapliga området.
Vad gäller högskolebehörighet som mål för
gymnasieskolan och frågan om praktisk och
teoretisk inriktning av gymnasieskolan,
hänvisar utskottet till det pågående arbetet
i Gymnasiekommittén (dir. 2000:35).
Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast
den 16 december 2002. Utskottet hänvisar
också till tidigare behandling av denna
fråga i betänkande 2001/02:UbU9 (s. 12).
Även frågan om elevernas arbetsmiljö har
behandlats under innevarande riksmöte (bet.
2001/02:UbU6, s. 7-9). I betänkandet
understryker utskottet att en god
arbetsmiljö i skolan är en viktig
förutsättning för elevernas lärande och
deras psykiska och fysiska hälsa. Utskottet
avstyrkte dock ett antal yrkanden som rörde
arbetsmiljön med hänvisning till dels att
regeringen har för avsikt att initiera en
översyn av arbetsmiljölagen, dels att
Skollagskommittén har i uppdrag att se över
frågor om arbetsmiljön (dir. 1999:15).
Kommittén skall redovisa sitt arbete senast
den 16 december 2002. Utskottet har ingen
annan uppfattning nu.
Utskottet vill slutligen hänvisa till
betänkande 2001/02:UbU7 (s. 13) när det
gäller friskolornas ställning. Utskottet
framhöll där att en grundläggande
förutsättning när det gäller att skapa en
skola för alla är att villkoren för
friskolor och offentliga skolor görs
rättvisa och likvärdiga. Riksdagens beslut
med anledning av detta betänkande innebar
förtydliganden av regelsystemet i enlighet
härmed.
Med hänvisning till ovanstående anser
utskottet att finansutskottet bör avstyrka
motionsyrkandena.

Information om droger

Motionen

Folkpartiet framhåller i motion 2001/02:Fi48
(fp) yrkande 4 att det är betydligt lättare
att få tag på narkotika i dag än vad fallet
var för fem-tio år sedan. Eftersom
drogmissbruket och alkoholkonsumtionen
tilltar är det oroväckande när alltfler barn
inte längre får någon information om
alkohol. Detta kan enligt Folkpartiet bidra
till en förvärrad situationen även inom den
kommunala sektorn under kommande år.
Samtliga elever i mellanstadiet måste få
droginformation, men även andra bör komma i
fråga. Varje skola bör därför, i samarbete
med föräldrar, socialtjänst och polis,
åläggas att införa en drogpolicy i syfte att
upptäcka och åtgärda narkotikamissbruk.

Utskottets bedömning

Utskottet har nyligen behandlat motioner
rörande skolans ansvar för ANT-information
(bet. 2001/02:UbU10, s. 49-51). Utskottet
underströk då skolans viktiga roll när det
gäller sådan information. Vidare hänvisade
utskottet till läroplanen för det
obligatoriska skolväsendet m.m. (Lpo 94) där
det anges att rektor har ett särskilt ansvar
för att ämnesövergripande kunskapsområden
integreras i undervisningen. Sådana områden
är exempelvis riskerna med tobak, alkohol
och andra droger. Vidare hänvisades till
pågående arbete med att förbättra ANT-
undervisningen i skolan. Utskottet gör ingen
annan bedömning i frågan nu. Med hänvisning
till ovanstående anser utskottet att
finansutskottet bör avstyrka
motionsyrkandet.

Utbildning och integration

Skrivelsen

Regeringen redovisar i skrivelsen att de
flesta kommuner anordnar svenska för
invandrare (sfi) i egen regi, oftast i
anslutning till den kommunala
vuxenutbildningen. Andelen kommuner som
lägger ut verksamheten på annan anordnare,
t.ex. folkhögskola eller studieförbund,
fortsätter att öka svagt. Skolverket har
fått i uppdrag att utarbeta förslag till nya
kursplaner för sfi samt stödja projekt
rörande nya samarbetsformer mellan sfi och
andra aktörer inom verksamheten för
integration av invandrare. Skolverket skall
vidare, i samråd med Högskoleverket och
Svenska kommunförbundet, undersöka hur sfi
för högutbildade invandrare kan anordnas i
högskolemiljö. Regeringen redovisar också
studieresultaten från sfi. Av dem som
påbörjade sina studier läsåret 1998/99 hade
37 % avslutat sina studier genom att uppnå
den s.k. sfi-nivån läsåret 2000/01, 6 %
avslutat utbildningen utan sfi, 46 %
avbrutit utbildningen och 10 % fortsatt sina
studier.

Motionen

I motion 2001/02:Fi45 (m) yrkande 12
framhåller Moderaterna att språket är
avgörande och en av hörnpelarna för
samhällsaktivitet och sociala relationer. I
stället för dagens sfi bör enligt
Moderaterna ett checksystem införas. Genom
ett sådant system ges individen makt och
möjlighet att, utifrån sina egna behov,
hitta en utbildning som passar. Vidare anser
man att Sverige måste bättre ta tillvara
kunskaper och utbildning som invandrade
personer har med sig. Valfriheten måste öka
i kombination med en resursöverföring direkt
riktad mot utsatta grupper genom en
individuell kompetensutvecklingspeng. På så
vis kan individen själv efterfråga de
tjänster som han eller hon anser sig behöva.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid ett flertal tillfällen
behandlat frågan om införandet av s.k. sfi-
check, senast i betänkande 2001/02:UbU10 (s.
57) och i ett yttrande över regeringens
skrivelse om integrationspolitiken
(2001/02:UbU2y, s. 3). Utskottet avstyrkte
då införandet av en sfi-check. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Utskottet finner ingen anledning att nu
ändra uppfattning.

Vad gäller frågan om att tillvarata
invandrade personers kunskaper och
utbildning har denna fråga också nyligen
behandlats av utskottet (2001/02:UbU2y, s.
7-8). Utskottet framhöll då betydelsen av
ett väl fungerande system för validering av
utbildning och andra kunskaper. Utskottet
pekade på den validering av utbildningar som
görs av bl.a. Högskoleverket. Vad gäller
validering av yrkeskunskaper hänvisade
utskottet till att regeringen har för avsikt
att presentera en proposition i denna fråga
under riksmötet 2002/03. Utskottet ser ingen
anledning att nu ändra sitt
ställningstagande. Med hänvisning till
ovanstående anser utskottet att
finansutskottet bör avstyrka
motionsyrkandet.

Stockholm den 16 maj 2002

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

Följande ledamöter har
deltagit i beslutet: Jan
Björkman (s), Britt-Marie
Danestig (v), Beatrice Ask
(m), Yvonne Andersson
(kd), Majléne Westerlund
Panke (s), Per Bill (m),
Torgny Danielsson (s),
Tomas Eneroth (s), Lennart
Gustavsson (v), Erling
Wälivaara (kd), Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Gunnar
Goude (mp), Ulf Nilsson
(fp), Agneta Lundberg (s),
Anders Sjölund (m) och
Nils-Erik Söderqvist (s).

Avvikande meningar

1. Förskola och barnomsorg

av Beatrice Ask (m), Per Bill (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Anders
Sjölund (m).

Moderaterna anser att reformen om maxtaxa är
underfinansierad. Maxtaxans införande
innebär också att offentlig barnomsorg
gynnas varvid många av de alternativa
driftformerna inom barnomsorgen med egna
avgiftssystem och mycket eget arbete
missgynnas. Det hade varit bättre med en
bredare reform som hade haft inriktningen
att ge alla barnfamiljer ökade möjligheter
att välja kommunal barnomsorg, andra former
av barnomsorg eller att själva söka sina
lösningar. I och med införandet av maxtaxan
begränsas eller minskar dessutom möjligheten
för kommunerna att påverka t.ex. barnens
vistelsetid inom barnomsorgen. Effekten av
maxtaxan har redan blivit att barnens
vistelsetid ökat och kvaliteten i
barnomsorgen har påverkats negativt.
Riksdagen bör således bifalla motion
2001/02:Fi45 yrkande 10.

2. Skolans finansiering och
resultat

av Beatrice Ask (m), Per Bill (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ulf Nilsson
(fp) och Anders Sjölund (m).

Moderaterna och Folkpartiet anser att en
betydande förändring av ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun bör ske på skolans
område. Andelen elever som inte uppnår målen
för grundskolan har ökat till 26 % och
andelen som inte får slutbetyg från
gymnasiet har ökat till 21 %. Enligt
Skolverkets senaste siffror är det ännu
högre - hela 27 % av eleverna får inte
slutbetyg. Vi har av detta dragit slutsatsen
att kommunerna inte klarar skolan.
Utbildningen är inte heller likvärdig över
landet. Skolverket visar att det är stora
skillnader mellan kommunerna. Staten måste
därför stå för finansieringen av skolan så
att alla skolor ges lika möjlighet att klara
av sitt uppdrag. En nationell skolpeng bör
införas som innebär att en peng betalas ut
till den skola som eleven själv väljer.
Pengen skall variera utifrån elevens behov
och skolans förutsättningar. Riksdagen bör
således bifalla motion 2001/02:Fi48 yrkande
3.

Moderaterna och Folkpartiet anser att
finns anledning att känna oro för
utvecklingen i grundskolan. Det är
nödvändigt med en serie reformer i syfte att
förbättra grundskolans resultat. Andelen
elever i grundskolan som inte uppnått målen
i ett eller flera ämnen har ökat från 24,3 %
våren 2000 till 25,7 % våren 2001.
Regeringen framhåller att Sverige enligt
OECD:s Pisa-undersökning hävdar sig väl i
jämförelse med andra nationer när det gäller
läsförståelse, matematik och
naturvetenskapligt kunnande. Att Sverige
hamnar på plats 26 av 31 när det gäller
ordning och reda i skolan väljer regeringen
dock att förbigå med tystnad. Det är mycket
illavarslande att arbetsmiljön i skolan är
så dålig. Vidare har 30 % av kommunerna inte
upprättat kvalitetsredovisning för år 2000.
Av dessa 207 redovisningar var det dessutom
bara 67 % som svarade mot förordningens
krav.
Vi hävdar också att det finns ett motstånd
mot att friskolor etableras, inte minst hos
regeringen. Motståndet är också stort i
många kommuner, såväl bland politiskt
förtroendevalda som bland tjänstemän.
Erfarenheterna av friskolor är dock
genomgående goda. Inte minst det faktum att
när en friskola etablerar sig i en kommun
har man kunnat konstatera att den kommunala
skolan påverkats positivt. Detta borde leda
till att utvecklingen mot fler friskolor
stimuleras och inte motarbetas som i dag. Vi
vill också peka på skollagens regler att
likvärdiga villkor skall gälla för skolan i
Sverige. Samtidigt varierar kostnaderna
kraftigt för grundskolan mellan enskilda
kommuner. Till en del kan variationerna
förklaras av olikheter i investeringar,
sociala faktorer, åldersstrukturer,
geografiska faktorer, kommunernas storlek
m.m. Enligt vår mening finns också orsakerna
att söka bland annat i vilka prioriteringar
som gjorts, fastighetsbolag på obestånd,
höga administrativa kostnader och dåligt
kommunalpolitiskt ledarskap, politisk
detaljstyrning, brist på upphandling samt
dålig ekonomi i kommunerna.
Moderaterna och Folkpartiet anser också
att situationen i gymnasieskolan ger
anledning till oro. Cirka 20 % av eleverna
lämnade gymnasieskolan våren 2001 utan
slutbetyg. Av de elever som fick slutbetyg
från gymnasieskolan hade 84,6 %
grundläggande behörighet för universitets-
och högskolestudier. Vi vill också peka på
att det individuella programmet i dag är det
tredje största "programmet", vilket är
oroande och visar att skolan inte klarar av
en viktig del av sin uppgift. Ett av
problemen är den teoretisering som skett av
gymnasieskolan i och med att målet är att
alla elever skall ha högskolebehörighet. Det
utestänger många elever med "praktisk"
begåvning samtidigt som det likriktar
utvecklingen i gymnasieskolan. Riksdagen bör
således bifalla motion 2001/02:Fi45 yrkande
11.

3. Information om droger

av Ulf Nilsson (fp).

Folkpartiet vill peka på att drogmissbruket
och alkoholkonsumtionen tilltar. I dag är
det betydligt lättare för unga att få tag i
narkotika än vad fallet var för fem år
sedan. Därför anser jag att det är
oroväckande när barn inte längre får någon
information om alkohol och narkotika. Detta
kan bidra till en förvärrad situation även
inom den kommunala sektorn under kommande
år. Utvecklingen måste vändas och varje elev
har rätt att gå i en drogfri skola. Samtliga
elever i mellanstadiet måste få
droginformation. Även andra ålderskategorier
bör dock också komma i fråga för
informationsinsatser och alla skolor bör
därför åläggas att, i samarbete med
föräldrar, socialtjänst och polis, införa en
drogpolicy i syfte att upptäcka och åtgärda
narkotikamissbruk. Riksdagen bör således
bifalla motion 2001/02:Fi48 yrkande 4.

4. Utbildning och integration

av Beatrice Ask (m), Per Bill (m),
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ulf Nilsson
(fp) och Anders Sjölund (m).
Moderaterna och Folkpartiet hävdar att
språket är avgörande och en av hörnpelarna
för samhällsaktivitet och sociala
relationer. I stället för dagens
svenskundervisning för invandrare bör ett
checksystem införas vilket innebär att
betalningen följer elevens val och där olika
utbildningsanordnare kan verka. Dagens
svenskundervisning för invandrare måste
bygga på ett individualiserat synsätt, då
invandrares skiftande bakgrund och
förutsättningar varierar starkt. Genom ett
sådant system ges individen makt och
möjlighet att, utifrån sina egna behov,
hitta en utbildning som passar. Vi anser
också att Sverige bättre måste ta tillvara
kunskaper och utbildning som invandrade
personer har med sig. Nya vägar måste prövas
och valfriheten måste öka i kombination med
en resursöverföring direkt riktad mot
utsatta grupper genom en individuell
kompetensutvecklingspeng. På så vis kan
individen själv efterfråga de tjänster som
han eller hon anser sig behöva. Riksdagen
bör således bifalla motion 2001/02:Fi45
yrkande 12.