Finansutskottets betänkande
2001/02:FIU13

Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- ochkreditupplysningsfrågor


Sammanfattning

I detta betänkande  behandlar utskottet tre motioner
från allmänna motionstiden  2000  och  tio  motioner
från    allmänna   motionstiden   2001.   Motionerna
behandlar    dels    vissa    finansmarknads-    och
försäkringsrörelsefrågor,  dels vissa frågor som rör
kreditupplysning.

Med  delvis  bifall  till fyra  motioner  förordar
utskottet att riksdagen  tillkännager för regeringen
som  sin  mening  vad utskottet  anfört  beträffande
bank-  och  fastighetskrisen   samt   konsumenternas
ställning på finansmarknaden. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
I betänkandet finns fyra reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Bank- och fastighetskrisen m.m.
Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   utskottet   anfört  om  bank-  och
fastighetskrisen samt om konsumenternas ställning
på  finansmarknaden.  Därmed  bifaller  riksdagen
delvis motionerna
2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth m.fl. (v, c, kd),
2001/02:Fi238 av Catherine Persson (s),
2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl. (s) och
2001/02:Fi275 av Per Landgren och  Kenth  Skårvik
(kd, fp)
samt avslår motionerna
2000/01:Fi709  av  Siw  Persson och Kenth Skårvik
(fp),
2001/02:Fi229 av Jan Backman (m) och
2001/02:N308 av Kenth Högström (s).

2. Försvaret av kronan 1992

Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi711 av Bengt-Ola Ryttar (s) samt
2001/02:Fi254 av Bengt-Ola Ryttar (s).

3. Jäv vid nyemissioner och
börsintroduktioner

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi233 av Eva Flyborg (fp).
Reservation 1 (fp)

4. Aktiefonder

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v).
Reservation 2 (v, mp)

5. Kollektiva hemförsäkringar

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi243 av Kent Olsson (m).
Reservation 3 (m, kd, fp)

6. Kreditupplysning

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi212 av Marie Engström m.fl. (v).
Reservation 4 (v, mp)

Stockholm den 14 februari 2002

På finansutskottets vägnar


Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet:  Jan
Bergqvist  (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand  (s),  Johan Lönnroth (v), Sonia
Karlsson  (s), Anna Åkerhielm  (m),  Carin  Lundberg
(s), Per Landgren  (kd),  Gunnar  Axén  (m),  Yvonne
Ruwaida   (mp),   Tommy   Waidelich  (s),  Carl-Axel
Johansson (m), Hans Hoff (s),  Lars  Bäckström  (v),
Rolf Kenneryd (c) och Camilla Dahlin-Andersson (fp).
2001/02

FiU13

Utskottets överväganden



Bank- och fastighetskrisen m.m.

Utskottets förslag i korthet

I  ett  antal  motioner  behandlas  bank- och
fastighetskrisen      samt     konsumenternas
ställning   på   finansmarknaden.   Utskottet
föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen   vad  utskottet  anfört  angående
dessa frågor. Förslaget innebär att riksdagen
delvis   bifaller   fyra   motioner.   Övriga
motioner avstyrks.

Motioner


I motion 2000/01:Fi712  av  Johan Lönnroth (v), Rolf
Åbjörnsson (kd) och Lena Ek (c) anförs att det nu är
ett   decennium   sedan   den  svenska   bank-   och
finanskrisen bröt ut. Krisen  fick  stora ekonomiska
och politiska konsekvenser och det är  först  nu som
följderna av krisen börjat klinga av. Därför är  det
nu  dags att tillsätta en kommission med uppgift att
utreda  bankkrisens  följder  och föreslå eventuella
lagändringar. Kommissionen bör bestå av personer som
själva  inte  varit  inblandade  i   bankkrisen.  En
möjlighet  är  att  tillkalla utländsk expertis.  En
kommission är viktig  för  att  lärdomar skall kunna
dras  så  att  misstagen inte upprepas.  Frågor  som
bl.a. bör analyseras är om företag och institutioner
som  Securum och  Finans/Bankinspektionen  behandlat
enskilda  personer/företag på ett rimligt sätt eller
om vissa parter fick en mer privilegierad behandling
än andra. En  annan fråga är om livskraftiga företag
med goda överlevnadsmöjligheter  fick  sina krediter
uppsagda  och därigenom tvingades i konkurs.  Vidare
bör  de  processer   som  drivits  granskas  ur  ett
juridiskt perspektiv,  inklusive en granskning av de
sekretessfrågor som diskuterats  i  anslutning  till
rättegångarna.

I  motion  2001/02:Fi275  av Per Landgren (kd) och
Kent  Skårvik  (fp)  anförs  att   många  småföretag
drabbades  av  bankkrisen  i  början av  1990-talet.
Osäkra    värden    på    fastigheter    och     nya
rekommendationer    från    Finansinspektionen    om
fastighetsvärdering  var  några  av  de faktorer som
slog hårt mot många småföretagare. Antalet konkurser
för juridiska personer fördubblades under  de första
åren på 1990-talet. Till detta skall också läggas de
konkurser  som  drabbade  enskilda  firmor,  som   i
statistiken  finns  redovisade som fysiska personer.
För att undvika missgrepp  i framtiden är det enligt
motionärerna  viktigt  att reda  ut  vad  som  hände
småföretagen under bankkrisen. De drabbade har också
ett  berättigat intresse  av  att  få  förhållandena
utredda  och  få  svar  på  om  de kan gå vidare och
begära ersättning för det inträffade.  En  utredning
av bankkrisen och dess effekter för småföretagen bör
genomföras  av en oberoende kommission (yrkande  1).
Motionärerna  anser  vidare  att  det är viktigt att
överväga    hur    småföretagens    ställning    mot
kreditgivarna  kan  stärkas.  Det  bör övervägas  om
småföretagarnas ställning bör förbättras  genom  att
det  t.ex.  öppnas  en möjlighet för Konsumentverket
eller  någon  annan  myndighet   att  ta  till  vara
småföretagarnas intressen (yrkande 2).
I  motion 2000/01:Fi709 av Siw Persson  och  Kenth
Skårvik  (fp)  föreslås  att en oberoende kommission
tillsätts med uppgift att utreda bankkrisen och dess
följder.  Kommissionen är nödvändig  för  att  bl.a.
undvika en  upprepning  men också för att återställa
ett  förtroendefullt  förhållande   mellan  företag,
banker, myndigheter och domstolar. Ett  stort  antal
företag  gick  i  konkurs i början av 1990-talet. En
del av konkurserna  berodde på den svaga efterfrågan
i ekonomin, men ett stort  antal företag tvingades i
konkurs då bankerna sade upp  krediter  eller krävde
nya  säkerheter för lånen. Kommissionen bör,  enligt
motionärerna,    utreda    omfattningen   av   denna
tvångsnedläggning av livskraftiga  företag  och  hur
detta   var   politiskt,  ekonomiskt  och  juridiskt
möjligt  (yrkandena   1   och   3).   Dessutom   bör
kommissionen    försöka    värdesätta    hur   stora
förmögenheter  som omfördelades från låntagare  till
långivare    samt   vilka    sociala    konsekvenser
omfördelningarna fick (yrkande 2). I motionen anförs
att  de  analyser   och   undersökningar  som  efter
bankkrisen      gjorts      av     konkurs-      och
rekonstruktionslagstiftningen   varit  inriktade  på
lagens tillämpning under normala tider. Kommissionen
bör  därför  också  analysera  om  regelverket   för
finansföretag     och    konkurslagstiftningen    är
ändamålsenlig   även    under   svårare   ekonomiska
förhållanden (yrkande 4).  Vidare  bör  kommissionen
belysa regeringens och Finansinspektionens  agerande
under krisen (yrkande 5). Även domstolarnas agerande
och  deras  ekonomiska kompetens i den här typen  av
tvistefrågor bör utvärderas (yrkande 6).
I motion 2001/02:Fi229  av  Jan  Backman (m) anser
motionären att allmänhetens förtroende för bank- och
försäkringssektorn och dess produkter måste bevaras.
För att uppnå detta bör Finansinspektionen  vidta de
åtgärder  som  krävs  för  att  finansiella tjänster
skall  marknadsföras  på  ett ansvarsfullt  sätt.  I
motionen   lämnas   förslag   på   åtgärder,   t.ex.
ångervecka  vid  telefonförsäljning  av  finansiella
tjänster och skriftlig dokumentation.
I motion 2001/02:Fi238  av  Catherine  Persson (s)
anför motionären att när pengar flyttas mellan olika
banker  så  tar  det några dagar innan pengarna  når
mottagaren. Pengarna  "flyter"  mellan avsändare och
mottagare,  den s.k. floaten. Ränteintäkterna  under
överföringstiden   tillfaller  bankerna.  I  Sverige
finns  inte några regler  för  hur  snabbt  bankerna
skall   överföra   pengar   mellan   avsändare   och
mottagare.  På  området  har det skett en omfattande
teknikutveckling. Det är i  dag  möjligt  att flytta
pengar   betydligt   snabbare   än   vad  som  sker.
Motionären  anser  att det bör införas en  tidsgräns
för när en överföring  från avsändare till mottagare
skall vara genomförd. Det  bör  också införas regler
som innebär att om tidsgränsen inte  hålls  så skall
kunden erhålla räntekompensation.
I motion 2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl.  (s)
anförs att utvecklingen på den svenska marknaden för
finansiella  tjänster  ställer  allt  större krav på
konsumenternas  kunskaper, kompetens och  vilja  att
ägna tid och kraft  åt  att lära sig och anpassa sig
till  en  förändrad  servicesituation.  Bankkunderna
måste numera ta ett mycket större eget ansvar, något
som långt ifrån alla har  möjlighet  till. I dag kan
man  se  tendenser på att bankerna skiktar  kunderna
efter lönsamhet.  Motionärerna  är  mycket  kritiska
till  denna  utveckling.  Det  är  viktigt  att alla
grupper  har  tillgång  till  god  bankservice  till
rimliga   avgifter.   Enligt  motionärerna  uppvisar
bankerna  nonchalans mot  stora  grupper  av  mindre
bankkunder.  Som  exempel  nämns  de  orimligt långa
överförings-  tiderna  vid  betalning  mellan  vissa
banker.  Motionärerna  tar  även  upp problemen  vid
distansförsäljning av finansiella tjänster.  Det  är
orimligt   att   konsumentskyddet   är   bättre  vid
telefonförsäljning  av dammsugare än vid motsvarande
försäljning  av finansiella  tjänster.  Motionärerna
anser  att  bankmarknaden   kännetecknas   av  stora
vinster,    internationalisering    och   en   snabb
strukturomvandling.  Det är viktigt att  det  skapas
bättre  institutionella   förutsättningar  för  fler
aktörer, ökad konkurrens och  större  konsumentmakt.
En  positiv förändring skulle vara att avskaffa  det
inlåningsmonopol  som  enligt dagens lagstiftning är
förbehållet banker. Då skulle  även  andra än banker
kunna   konkurrera   med  inlåning  till  gagn   för
konsumenter. Ett annat bidrag till en bättre ordning
kan   vara   att  ge  Allmänna   reklamationsnämnden
möjlighet att  på  ett  helt  annat sätt än hittills
stärka konsumenternas ställning  på  de  finansiella
marknaderna.
I motion 2001/02:N308 av Kenth Högström  (s) anför
motionären   att   konkurrensen   på   den   svenska
kreditmarknaden, särskilt den svenska bankmarknaden,
är alldeles för svag. Man kan tala om en marknad med
kraftigt utvecklade oligopoltendenser. Numera  finns
det   knappt  en  handfull  fullskaliga  banker  med
någorlunda    heltäckande    kontorsnät.    De   nya
nischbankerna har svagt utvecklade kontorsnät och få
produkter.  Gemensamt för de nya kreditaktörerna  är
att de undviker  den mer riskabla företagsmarknaden.
Denna utveckling har, enligt motionären, medfört att
svenska    företag   har    fått    ett    försämrat
kreditprövningsklimat.  För  att  råda  bot på detta
anser motionären att Finansinspektionen vid prövning
av om bankoktroj skall beviljas borde ställa krav på
fullskaliga produktsortiment.

Bakgrund


Bank- och fastighetskrisen

Regeringen  tillkallade  i  början  av  år  1993  en
kommitté    (Bankkriskommittén,   Fi   1993:02).   I
kommitténs uppdrag ingick att kartlägga och beskriva
utvecklingen  på  kreditmarknaden samt att analysera
orsakerna  till  de  problem  som  uppstått.  Vidare
ingick  en  översyn  av  tillsynens   innehåll   och
inriktning  i  uppdraget. Översynen skulle göras mot
bakgrund av en analys  av det regelverk som omgärdar
bankernas   verksamhet.   Kommitténs    arbete   har
resulterat  i  ett  antal  rapporter, författade  av
kommitténs ordförande och av  personer  knutna  till
kommittén.      Rapporterna     har     publicerats.
Bankkriskommitténs  arbete  avslutades dock utan att
något betänkande avlämnades.

Regeringen beslutade i juni  1995 att tillsätta en
kommitté, Banklags- kommittén, som  fick  i  uppdrag
att utreda behovet av ändringar i det regelverk  som
styr  framför allt bankers och andra kreditinstituts
verksamhet  (dir.  1995:86).  Kommittén  skulle även
utreda  behovet  av  ändringar i tillsynens innehåll
och inriktning på detta  område.  Om  kommittén fann
det   lämpligt  skulle  den  föreslå  ändringar   av
regelverket.   Av   direktiven  framgår  vidare  att
kommittén skulle

·  överväga behovet av  ändrade regler för hantering
av ekonomiska risker och  för  intern  kontroll i
banker,          kreditmarknadsbolag          och
värdepappersbolag,
·
·  överväga    behovet   av   ändrade   regler   för
beslutsdelegation   och  besluts-  fattande  inom
instituten, innefattande  arbetet  inom  styrelse
och ledning,
·
·  analysera     de     mål     som     bör    styra
tillsynsverksamheten, värdera hur angelägna olika
tillsynsuppgifter är samt bedöma hur riktlinjerna
för verksamheten skall läggas fast,
·
1. överväga vissa frågor om revisorernas roll,
2.
·  överväga    behovet   av   ändrade   regler   för
Finansinspektionens ingripanden och sanktioner,
·
·  överväga  behovet   av   särskilda   regler   för
situationer  då  ett  enskilt  kreditinstitut har
finansiella svårigheter, samt
·
·  analysera det nuvarande straffrättsliga systemets
sätt att verka på området och överväga reformer.
·
Under     våren    1999    fick    Banklagskommittén
tilläggsdirektiv  som  bl.a.  innebar att kommitténs
uppdrag begränsades på så sätt  att  det inte skulle
omfatta  utredning  av  behovet av ändringar  i  det
regelverk    som    styr   värdepappersbolags    och
försäkringsbolags verksamhet (dir. 1999:36).

Banklagskommittén har  avlämnat  fyra betänkanden:
(SOU 1995:106) Rapporteringsskyldighet för revisorer
i    finansiella    företag,    (SOU:1998:27)    Nya
ledningsregler      för      bankaktiebolag      och
försäkringsbolag,  (SOU  1998:160)   Reglering   och
tillsyn  av  banker  och kreditmarknadsföretag, samt
(SOU: 2000:66) Offentlig  administration av banker i
kris.   Banklagskommitténs   arbete   är   därigenom
avslutat.
Betänkandena SOU 1995:106 och SOU 1998:27 har lett
till   lagstiftning  (prop.  1995/96:173   Förstärkt
tillsyn  över  finansiella  företag,  bet.  1995/96:
NU23,  rskr.  1995/96:285 samt prop. 1997/98:166  Ny
associationsrätt   för  bankaktiebilag,  m.m.,  bet.
1998/99:LU4, rskr. 1998/99:23).
Huvudbetänkandet  (SOU   1998:160)  Reglering  och
tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag  handlar
om  reglering av och tillsyn över betalningsväsendet
och   kreditförsörjningssystemet.   Av   betänkandet
framgår  att  till  grund  för  förslagen  ligger en
förutsättningslös  analys av betalningsförmedlingens
och kapitalförsörjningens  roll  i  samhällsekonomin
och  de skyddsintressen som finns på dessa  områden.
Enligt  kommittén  bör  den  aktuella lagstiftningen
främst inriktas på frågor rörande  systemstabilitet.
Kommittén   föreslår  bl.a.  en  ny  definition   av
bankrörelse  och   nya   rörelseregler  för  banker.
Kommittén  anser att risken  för  systemkriser  bäst
motverkas genom  att enskilda banker är solida, dvs.
motståndskraftiga  mot  olika  former av störningar.
Enligt kommittén bör ett mål för  banklagstiftningen
vara att säkerställa att banker är  solida.  För att
nå   det   övergripande   soliditetsmålet   föreslår
kommittén   tre  inledande  bestämmelser  som  anger
ramarna  för rörelsen.  Dessa  bestämmelser  ställer
krav på soliditet, genomlysbarhet och riskhantering.
Bankerna har  en särställning i samhällsekonomin och
de flesta banker  tillhandahåller ett brett utbud av
finansiella tjänster.  För  att bankerna skall kunna
fylla  sin  funktion  i  samhällsekonomin   är   det
betydelsefullt  att  förtroendet  för  bankmarknaden
upprätthålls.  Kommittén föreslår i detta  syfte  en
bestämmelse  som  ålägger  en  bank  att  hålla  god
bankstandard i  sin  rörelse. Enligt kommittén utgör
denna   bestämmelse   också   en   viktig   del   av
konsumentskyddet  på  området.   Kommitténs  förslag
innebär bland annat att bankernas  ensamrätt  att ta
emot   inlåning   avskaffas.  Vad  gäller  tillsynen
innebär kommitténs förslag att rörelsereglerna skall
prägla inriktningen  på  och formerna för tillsynen.
Rörelsereglerna är grundade  på bedömningar av vilka
krav  som  måste  ställas  för  att  bankerna  skall
fungera på ett ändamålsenligt sätt. Därav följer att
tillsynen   skall   inriktas  på  att  övervaka   de
förhållanden som regleras  i rörelsereglerna och att
det  är  de inledande bestämmelserna  om  soliditet,
riskhantering  och  genomlysbarhet  som framför allt
bör prägla tillsynen.
I   slutbetänkandet   (SOU:   2000:66)   Offentlig
administration  av  banker i kris föreslår kommittén
en   särskild   ordning   för   rekonstruktion   och
avveckling av bankaktiebolag  med  problem  - kallad
offentlig administration. Kommittén föreslår att det
skall     inrättas     en     särskild    myndighet,
Krishanteringsmyndigheten,   med   huvudansvar   för
institutet  offentlig  administration.   Betänkandet
innehåller   också  en  analys  av  rollfördelningen
mellan                    Krishanteringsmyndigheten,
Finansinspektionen,          Riksbanken          och
Insättningsgarantinämnden. Förslagen  är  tänkta att
komplettera   det   regel-  och  tillsynssystem  som
kommittén föreslagit i sitt huvudbetänkande.
Dessa   båda  utredningsbetänkanden   bereds   för
närvarande  inom Finansdepartementet. En proposition
är planerad att avlämnas till riksdagen under hösten
2002.   I  budgetpropositionen   för   2002   (prop.
2001/02:1,    volym 1,    avsnitt 1.5.2)   redovisar
regeringen att den anser att bankernas ensamrätt att
ta emot inlåning bör avskaffas eller begränsas.
Beskrivningar av den finansiella  krisens bakgrund
och orsaker samt ansvarsförhållanden  har  lämnats i
flera  olika  sammanhang.  I  propositioner  och   i
särskilda   skrivelser   har   det   redogjorts  för
kreditmarknadens  utveckling,  för hur olika  banker
påverkats   av  krisen  och  för  de  åtgärder   som
vidtagits för  att  stärka det finansiella systemet,
(prop.   1992/93:135,   skr.    1992/93:251,    skr.
1993/94:61,  skr. 1993/94:238). I Banklagskommitténs
huvudbetänkande    lämnas    en    redogörelse   för
bankkrisen,  dess  bakgrund,  förlopp och  lärdomar.
Statliga  utredare  samt  fristående   forskare  och
skribenter   har   också  publicerat  rapporter   om
finanskrisen, t.ex.  Finansbolagskrisen  Ds 1991:47,
Otto   Rydbecks   utredning  om  Nordbanksstyrelsens
ansvar, Bertil Södermarks  utredning  om Nordbankens
kreditgivning  samt  tre  utredningar om Sparbankens
kreditgivning.  Stödet till  bankerna  summerades  i
Avveckling av bankstödet  Ds 1995:67 och proposition
1995/96:172       samt      i      Bankstödsnämndens
verksamhetsberättelser  och  slutrapport. Vidare har
bank- och finanskrisen behandlats  i ett stort antal
artiklar, skrifter, böcker och på olika  konferenser
under  temat den svenska finanskrisen. Till  exempel
ägnade tidskriften  Ekonomisk  Debatt under 1998 ett
helt   nummer   åt  finanskrisen  (1998:1)   och   i
Riksbankens    kvartalstidskrift     Penning     och
valutapolitik   finns   flera   artiklar  med  samma
inriktning. År 1994 publicerade Johan A Lybeck boken
Facit av finanskrisen. En mer personlig  betraktelse
av  finanskrisen  finns  i  Bo  Lundgrens bok -  När
bubblan  brast.  Bo Lundgren var mitt  under  krisen
statsråd i Finansdepartementet  med ansvar för bl.a.
skatte- och finansmarknadsfrågor.

Konsumenternas ställning på finansmarknaden

Regeringen   tillsatte   i   början   av   1999   en
parlamentarisk kommitté som fick i uppdrag att lämna
förslag på hur den framtida konsumentpolitiken skall
kunna  ge  människor förutsättningar att  känna  sig
trygga som konsumenter  och ha ett starkt inflytande
över sin vardagssituation  (dir.  1999:1). Kommittén
skulle  identifiera konsumentpolitikens  långsiktiga
innehåll   och   prioriteringar.   Kommittén  skulle
särskilt    analysera    målen   och   medlen    för
konsumentaspekterna bl.a.  inom  området finansiella
tjänster.  I  enlighet  med  uppdraget   lämnades  i
september   1999   en   delrapport   om  finansiella
tjänster. Kommittén redovisade sitt arbete  i  april
2000   i   slutbetänkandet   (SOU   2000:29)  Starka
konsumenter  i  en  gränslös  värld.  I  betänkandet
konstaterar  kommittén  bl.a.  att det grundläggande
konsumentskydd som finns på området  för finansiella
tjänster  är  gott.  Kommittén  lämnade  ett   antal
förslag    om    ytterligare    förstärkningar    av
konsumentskyddet avseende finansiella tjänster.

Beträffande  finansiell rådgivning ansåg kommittén
att nuvarande bestämmelser  inte  ger  konsumenterna
ett   tillräckligt  skydd  vid  vårdslös  finansiell
rådgivning  och föreslog därför att konsumentskyddet
på   området   borde    stärkas    genom   tvingande
civilrättslig  lagstiftning.  Viktiga  inslag  i  en
sådan lagstiftning borde, enligt  kommittén, vara en
lättnad i konsumentens bevisbörda, en skyldighet för
rådgivare  att  dokumentera uppdraget  och  att  med
omsorg ta tillvara  konsumentens  intressen.  Vidare
uppmärksammade  kommittén  frågan  om vilka krav som
bör  ställas  på rådgivare i fråga om  praktisk  och
teoretisk  utbildning.   Kommittén  redovisade  inte
något  författningsförslag  utan  ansåg  att  frågan
borde bli  föremål  för  en djupare och mer noggrann
analys.
I   proposition  2000/01:135   Handlingsplan   för
konsumentpolitiken  2001-2005 presenterar regeringen
sina    förslag    om    den    framtida     svenska
konsumentpolitikens    mål    och    inriktning.   I
propositionen  konstaterar  regeringen  att   mycket
arbete  pågår vad gäller finansiella tjänster, såväl
nationellt  som  inom EU. Olika projekt bedrivs både
inom   myndigheterna   och   i   företagen.   Vidare
konstaterar  regeringen  att  på flera områden pågår
redan arbeten som har beröringspunkter  med  vad den
Konsumentpolitiska kommittén har föreslagit.
Vad   gäller   konsumentskyddet   vid   finansiell
rådgivning    så    delar    regeringen   kommitténs
bedömningen  att  frågan  om ansvar  för  finansiell
rådgivning bör bli föremål  för  en  djupare och mer
noggrann analys än den som kommittén haft  möjlighet
att   genomföra.   Genom  beslut  den  10  maj  2001
tillkallade  regeringen  en  särskild  utredare  med
uppgift  att  kartlägga   och  analysera  frågor  om
konsumentskyddet  vid  finansiell  rådgivning  (dir.
2001:41).   Enligt   direktiven    skall   utredaren
kartlägga  dels  de  åtgärder  som  vidtas   av   de
finansiella  företagen för att uppnå en hög kvalitet
på rådgivningen, dels berörda myndigheters arbete på
området. Kartläggningen skall följas av en analys av
frågan om vilka  åtgärder  som kan vara lämpliga att
vidta för att stärka konsumentskyddet  i samband med
finansiell   rådgivning.   Utredaren  skall  i   det
sammanhanget  undersöka  om  det   finns   behov  av
särskilda   bestämmelser  av  näringsrättslig  eller
civilrättslig  natur.  Om  utredaren  finner att ett
sådant behov finns, skall denne också lämna  förslag
till  reglering.  Utredaren skall dessutom undersöka
behovet av andra lämpliga  åtgärder som kan vidtas i
syfte att stärka konsumenternas ställning på området
och  får  lämna förslag även till  sådana  åtgärder.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2002.
När det gäller  frågor kring distansförsäljning av
finansiella   tjänster    erinrar    regeringen    i
propositionen  om  det pågående lagstiftningsarbetet
inom EU på området.  År  1998 lade kommissionen fram
ett förslag till direktiv  om  distansförsäljning av
finansiella  tjänster.  Sedan  dess  har  ett  antal
reviderade    förslag    diskuterats    inom    EU:s
institutioner, och i slutet av september  2001 nådde
rådet  en  politisk  överenskommelse  om en gemensam
ståndpunkt. I denna ingår regler om bl.a.  ångerrätt
och  krav  på information. Vidare finns bestämmelser
som  reglerar   under   vilka   förutsättningar   en
konsument  får kontaktas utan att denne dessförinnan
bett om det.  Den gemensamma ståndpunkten kommer att
bli  föremål för  Europaparlamentets  andra  läsning
under första halvåret 2002.

Tidigare riksdagsbehandling

Den  konsumentpolitiska   propositionen   har  under
hösten   2001   beretts   i   lagutskottet.   I  det
sammanhanget   behandlade   lagutskottet  ett  antal
motioner liknade de som finansutskottet nu behandlar
angående      konsumenternas      ställning       på
finansmarknaden. I motionerna ställdes bl.a. krav på
ett  starkt konsumentskydd vid finansiell rådgivning
och vid  distansförsäljning av finansiella tjänster.
Lagutskottet  hade  inte  någon annan uppfattning än
motionärerna när det gäller  vikten  av ett fullgott
konsumentskydd   vid   finansiell   rådgivning   och
distansförsäljning    av    finansiella    tjänster.
Lagutskottet  konstaterade  att  den  civilrättsliga
lagstiftning  som skisseras i den konsumentpolitiska
kommitténs betänkande  väcker  en  rad  komplicerade
frågeställningar  av  rättslig  natur  som kommittén
inte    haft   möjlighet   att   närmare   överväga.
Lagutskottet  ansåg  därför,  liksom regeringen, att
frågan om rådgivaransvaret borde  bli föremål för en
djupare  och noggrannare analys. Lagutskottet  ansåg
inte att det  fanns  skäl  att förorda nya direktiv.
Lagutskottet ansåg i stället  att  resultatet av den
nyligen   påbörjade   utredningen  borde   avvaktas.
Motionerna  avstyrktes  med   hänvisning   till  det
pågående   arbetet   inom   Sverige   och  inom  EU.
Lagutskottet  tillstyrkte  propositionens   förslag.
Riksdagen  beslutade i november 2001 i enlighet  med
lagutskottets förslag (bet. 2001/02:LU2, rskr. 51).

Övrigt

I maj 2001 presenterade Finansinspektionen rapporten
Aktiemarknad   för   alla -  nya  krav  i  ny  miljö
(2001:3). I rapporten säger Finansinspektionen att i
spåren av de senaste årens  börsutveckling  finns på
många  håll  ett  tydligt  missnöje  när  det gäller
rådgivning  och  information.  Både  med  tanke   på
enskilda  konsumenter och med tanke på betydelsen av
att hävda förtroendet  för  aktiemarknaden  i  stort
anser  Finansinspektionen att det är viktigt att  ta
fasta på  kritiken.  Brister  kan också konstateras.
Finansinspektionen   anser   att   de    finansiella
företagen   bör   säkerställa   kvaliteten   i   den
rådgivning  som  de ger sina kunder. Det är önskvärt
att   det  sker  en  målmedveten   och   systematisk
utveckling    mot    standardiserade   metoder   för
kvalitetsmätning  och  säkring   av   kvaliteten   i
rådgivningen  till  konsumenter. För att säkerställa
att  personal  inom  finanssektorn  har  erforderlig
förmåga   att   hantera   kunder   krävs   en   viss
grundläggande kompetens och  kunskapsnivå.  För  att
stärka  denna  har  Fondhandlarföreningen tagit fram
ett licensieringsprogram som innebär att anställda i
värdepappersinstitut  skall  genomgå  utbildning och
kunskapstest.    Finansinspektionen    anser     att
licensieringsprogrammet  utgör  ett viktigt inslag i
förbättringen av rådgivarnas kompetens.  I rapporten
sägs  vidare  att  ett  ökat  behov  av tvistlösning
mellan finansföretag och deras kunder  kan förutses.
Finansinspektionen anser att en god dokumentation är
central för väl fungerande tvistlösning.  Det  finns
här  anledning  att  höja kraven på finansföretagen.
Finansinspektionen kommer  att  ta upp en dialog med
de finansiella företagen och företrädare  för  olika
konsumentintressen  i  syfte att öka möjligheten att
lösa tvister inom Allmänna reklamationsnämnden.

Enligt  uppgift från Finansinspektionen  så  pågår
för  närvarande   en   utvärdering   av   rapporten.
Beträffande  kraven  på  dokumentation så förbereder
Finansinspektionen att ge ut föreskrifter i ämnet.
Finansinspektionen  har  från   och   med   den  1
september  2001  utfärdat nya allmänna råd som bl.a.
innehåller   regler    angående   överföringsuppdrag
(FFFS 2001:8). I de allmänna  rådens 12 § sägs bl.a.
att "ett överföringsuppdrag bör  genomföras  på  ett
snabbt  och  säkert  sätt".  Den  24  september 2001
startade Finansinspektionen en granskning  av vilken
tid  det  tar  för  en  betalningsöverföring  mellan
banker  både  inom  Sverige  och  till  EES-området.
Arbetet  skall  redovisas i en rapport senast  under
februari  2002. I  budget-  propositionen  för  2002
(prop. 2001/02:1,  volym 1, avsnitt 1.5.2) redovisar
regeringen  att  den  anser   att  tidsåtgången  för
överföring  av  pengar  mellan  banker  bör  minskas
ytterligare.  Regeringen  följer  utvecklingen   och
avser  att  återkomma med lagförslag om detta bedöms
som nödvändigt.
Allmänna  reklamationsnämnden   (ARN)   har   till
uppgift  att  pröva  tvister  mellan konsumenter och
näringsidkare som rör en vara,  tjänst  eller  annan
nyttighet  som  tillhandahållits  huvudsakligen  för
enskilt  bruk (s.k. konsumenttvister) samt att ge en
rekommendation   om   hur   tvisten   bör  lösas.  I
budgetpropositionen  för 2002 (volym 11,  utg.  omr.
24,  avsnitt  5.8.3)  redovisas  att  ARN  under  de
senaste åren erhållit tillfälliga tillskott. För att
säkerställa verksamhetens  kvalitet  och  omfattning
föreslog  regeringen  en  nivåhöjning  om 3 miljoner
kronor    fr.o.m.   år   2002.   På   förslag   från
näringsutskottet    biföll   riksdagen   regeringens
förslag ( bet. 2001/02:NU1, rskr. 109-111).
Beträffande småföretagen  kan nämnas att frågan om
kapitalförsörjning för småföretag  intar  en central
ställning inom näringspolitiken. Det finns ett stort
utbud av lån och stöd till företag som administreras
av  statliga  myndigheter,  bolag och stiftelser.  I
utredningsrapporten Statens åtgärder  för  fler  och
växande företag behandlades riskkapitalförsörjningen
för småföretag. I utredningsrapporten redovisades en
förteckning  över  olika organisationer som har till
uppgift att tillhandahålla  kapital, ge service till
och  i  övrigt  främja  utvecklingen   av   små  och
medelstora företag. NUTEK har i regleringsbrevet för
år  2001  fått  i uppdrag att, tillsammans med ALMI,
göra  en  samlad  redovisning  av  erfarenheter  och
möjligheter för särskilda  grupper  av småföretagare
att utnyttja de finansiella lånesystem som finns för
närvarande.  Rapporten  har presenterats  i  oktober
2001    och    den    bereds   för   närvarande    i
Näringsdepartementet. Det kan även nämnas att staten
på olika områden vidtar  en  mängd  åtgärder för att
hjälpa  småföretagare  med  kompetensutveckling  och
rådgivning, t.ex. genom NUTEK.

Utskottets ställningstagande


Det är i år ett decennium sedan  den stora bank- och
finanskrisen på allvar bröt ut i Sverige.  Den  fick
djupgående  ekonomiska konsekvenser och det är först
under de senaste  åren  som  vi kan se att följderna
börjar klinga ut.

Krisen   på   fastighetsmarknaden    fick    stora
konsekvenser  för  bankväsendet.  En  situation  som
förekom  i  flera fall var att den långivande banken
sade   upp   kreditavtalet    med   det   låntagande
småföretaget  därför  att  den  fastighet   som  var
pantsatt  för  lånet  hade  minskat  i värde. Banken
hänvisade  då  ofta till skrivningar i kreditavtalet
som  medgav uppsägning  vid  försämring  av  pantens
värde.    Detta   värde   påverkades   av   de   nya
rekommendationer    om    fastighetsvärdering    som
Finansinspektionen  utfärdade 1991. Detta förändrade
villkoren   för   redan   givna    krediter.   Många
småföretagare    som    klanderfritt   skött    sina
betalningar och var utan  skuld  till det inträffade
försattes i ett nytt och försämrat  förhållande till
sina kreditgivare.
Ett stort antal småföretagare förlorade  inte bara
sina  inkomstkällor,  företagen,  utan  de förlorade
också  många  års  investeringar och stod sedan  med
stora    skulder    som   påverkade    hela    deras
livssituation.
Bankkrisen  ledde till  ett  antal  rättsprocesser
mellan företagare  och banker. Flera sådana pågår än
i  dag. I många fall  har  man  dock  kunnat  se  en
kraftig obalans mellan småföretagaren och storbanken
när  det  gäller  de  ekonomiska  möjligheterna  att
anlita  juridisk expertis vid sådana rättsprocesser.
Man kan också  utgå  från  att  många småföretag har
avstått från att driva sina krav  i domstol på grund
av alltför svaga ekonomiska resurser.
En   av   de  frågor  som  rests  i  samband   med
rättsprocesserna är om rätten för processande kunder
att få se samtliga  handlingar  som banken hade till
sitt förfogande och som rörde den  drabbade  kundens
enskilda fall.
Mot  denna bakgrund är det viktigt att vi försöker
lära  så   mycket   som   möjligt   om   bank-   och
finanskrisens  orsaker  och  förlopp,  så att vi kan
undvika  att  hamna  i  liknande  krissituationer  i
framtiden.  Det  är också viktigt att  överväga  hur
konsumenternas  ställning   på  finansmarknaden  kan
stärkas  och hur småföretagen  kan  få  en  starkare
ställning i förhållande till kreditgivarna.
Banklagskommittén   har   analyserat   bank-   och
finanskrisen  i syfte att upprätthålla ett effektivt
banksystem. Kommittén  har  föreslagit ett helt nytt
regelsystem som bl.a. innebär  en  ny  definition av
bankrörelse   och   nya  rörelseregler  för  banker.
Kommittén har också föreslagit  en  särskild ordning
för rekonstruktion och avveckling av  bankaktiebolag
med     problem.    Utskottet    anser    att    det
beredningsarbete   som  för  närvarande  pågår  inom
Finansdepartementet av Banklagskommitténs förslag är
mycket viktigt. Enligt  utskottet  är  det angeläget
att  vi  så snart som möjligt får ett regelverk  som
kan klara eventuella framtida kriser.
Utvecklingen  på det finansiella området har under
de   senaste   åren  varit   snabb   och   intensiv.
Konsumenterna och  de små näringsidkarna har ställts
inför nya valsituationer och de agerar delvis på nya
marknader.  Allt  större  krav  ställs  på  dem  och
behovet av kunskap  har  ökat.  Mot  denna  bakgrund
anser  utskottet  att det är mycket viktigt med  ett
fullgott skydd för  konsumenter och näringsidkare på
området  för  finansiella   tjänster.  Även  om  det
grundläggande  skyddet  på  området  är  gott  anser
utskottet   ändock   att  skyddet   bör   förstärkas
ytterligare i några väsentliga avseenden.
Utskottet   anser   att    konsumentskyddet    vid
finansiell  rådgivning  måste  stärkas.  En särskild
utredare  har,  som redovisats ovan, fått i  uppdrag
att kartlägga och analysera frågor om konsumentskydd
vid finansiell rådgivning.  Utskottet  välkomnar att
frågan  redan  är  föremål  för en analys. Utskottet
vill för sin del framhålla att  viktiga  frågor  att
överväga  i  detta  sammanhang  är en skyldighet för
rådgivare att dokumentera uppdrag  och  en lättnad i
konsumenternas bevisbörda. Enligt utskottets  mening
är   en   god   dokumentation  central  för  en  väl
fungerande tvistlösning.  Vidare anser utskottet att
konsumentskyddet    vid    distansförsäljning     av
finansiella  tjänster måste förbättras avsevärt. Det
är inte rimligt  att  konsumentskyddet är bättre vid
telefonförsäljning av dammsugare  än vid motsvarande
försäljning av finansiella tjänster. Utskottet anser
därför  att  det  är  glädjande att direktiven  till
utredningen om rådgivaransvaret är så brett upplagda
att   de   ger   utrymme   för    en    analys    av
frågeställningarna  i  linje  med motionsönskemålen.
Därtill  kommer  att  det också inom  EU  pågår  ett
lagstiftningsarbete  i linje  med  vad  motionärerna
efterfrågar. Utskottet anser vidare att tidsåtgången
för överföring av pengar  mellan  banker är orimligt
lång,  vilket  medför  att  kunderna  går  miste  om
ränteintäkter.  Tidsåtgången för överföringar  måste
därför minskas ytterligare.  En annan åtgärd som bör
vidtas  i syfte att stärka konsumenternas  ställning
på området  är  att öka möjligheten att lösa tvister
inom  Allmänna reklamationsnämnden.  Frågan  om  att
stärka  möjligheten för näringsidkare att föra talan
mot bankerna behöver också prövas. Även konkurrensen
på  bankmarknaden   måste  stärkas  till  nytta  för
konsumenterna  och  de  små  näringsidkarna.  Enligt
utskottets mening bör därför bankernas ensamrätt att
ta   emot   inlåning  avskaffas   eller   begränsas.
Utskottet anser också att regeringen skall tillsätta
en expertpanel,  gärna  med utländska deltagare, med
uppgift  att  komplettera genomgången  av  att  alla
viktiga erfarenheter  av  bank- och finanskrisen har
beaktats vid utformningen av  den  lagstiftning  som
skall   gälla   för  framtiden  på  det  finansiella
området.  Det  kan   därvid  finnas  skäl  att  ägna
särskild  uppmärksamhet   åt  hur  lagstiftning  och
reglering av bankverksamhet fungerar i relation till
konkurslagstiftningen gällande  företag och enskilda
personer.  Panelens  arbete  får dock  inte  försena
införandet  av den nya lagstiftning  som  regeringen
avser att lägga  fram i riksdagen under år 2002. Vad
utskottet här anfört  bör  riksdagen tillkännage för
regeringen  som  sin  mening.  Detta   innebär   att
riksdagen  delvis  bifaller motionerna 2000/01:Fi712
(v, c, kd), 2001/02:Fi238 (s), 2001/02:Fi257 (s) och
2001/02:Fi275  (kd, fp)  samt  avstyrker  motionerna
2000/01:Fi709   (fp),    2001/02:Fi229    (m)    och
2001/02:N308 (s).

Försvaret av kronan 1992


Utskottets förslag i korthet

I  motionerna föreslås bl.a. att en utredning
om kronförsvarets  förlopp  och  konsekvenser
tillsätts.   Utskottet  avstyrker  motionerna
bl.a. med hänvisning  till  att det redan har
publicerats   ett  stort  antal  utredningar,
rapporter, analyser och artiklar om försvaret
av den fasta växelkursen hösten 1992.

Motioner

I  motion  2000/01:Fi711  av  Bengt-Ola  Ryttar  (s)
anförs att försvaret  av  kronan hösten 1992 var ett
misslyckande.   Ett   misslyckande    skall   enligt
motionären kallas för ett misslyckande.  Det är inte
acceptabelt att ett försvar som kostat från  8  till
143  miljarder  kronor  inte grundligt utreds så att
erfarenheter  kan  vinnas och  ansvar  utkrävas.  En
utredning bör därför  tillsättas  om  kronförsvarets
förlopp,  konsekvenserna  både för statens  finanser
och  för  näringslivet och hur  ansvarsförhållandena
såg ut. En mer begränsad fråga som också bör utredas
är olika aktörers  agerande  under de sista veckorna
före   kronfallet.   Det   är,  enligt   motionären,
angeläget att undersöka om det  förekommit  särskild
information  från  regeringen  eller  vissa statsråd
till  utvalda  aktörer.  En  undersökning bör  bl.a.
omfatta  utfrågningar  med  personer   som  hade  en
central ställning under valutakrisen.

I  motion  2001/02:Fi254  av Bengt-Ola Ryttar  (s)
anförs  att för att undvika liknande  katastrofer  i
framtiden  bör  försvaret  av  kronan  1992  utredas
grundligt.

Utskottets ställningstagande

Det  är viktigt att ekonomiska händelser och förlopp
noga analyseras  och  diskuteras så att erfarenheter
kan  tas till vara och eventuella  framtida  misstag
undvikas.  När  det  gäller  försvaret  av den fasta
växelkursen  hösten  1992  kan  utskottet, efter  en
noggrann och bred kartläggning, konstatera  att  det
publicerats  ett  stort antal utredningar, analyser,
rapporter,  artiklar   och   böcker  som  ur  skilda
perspektiv behandlar kronförsvarets  upprinnelse och
följder. Till exempel diskuteras valutakrisen  i två
bilagor  till  Demokratiutredningen  - Marknaden som
politisk aktör (SOU 1999:131) av Jon Pierre  och Vad
hände med Sveriges ekonomi efter 1970 (SOU 1999:150)
av  Torsten Sverenius. Orsakerna till händelserna  i
början  1990-talet  utvecklas  också i ESO-rapporten
Med     backspegeln     som     kompass     -     om
stabiliseringspolitiken  som  läroprocess Ds 1999:9.
Rapporten  är  författad  av Lars  Jonung,  och  den
diskuterades vid ett stort  seminarium  i  maj 1999.
Diskussionen  vid seminariet finns publicerad  i  Ds
1999:27. Mot denna  bakgrund anser utskottet att det
inte  finns  skäl  att  ta   initiativ  till  en  ny
offentlig  utredning om kronförsvarets  förlopp  och
konsekvenser.

I  motion  2000/01:Fi711  anförs  att  även  olika
aktörers, bl.a.  enskilda  statsråds, agerande under
de  sista  veckorna  innan  den   fasta  växelkursen
övergavs bör utredas. Riksdagen har tidigare vid ett
flertal  tillfällen behandlat motioner  med  ungefär
samma innehåll  (bet. 1996/97:KU25, 1997/98:KU25 och
1999/2000:KU20). Konstitutionsutskottet anger i sitt
betänkande 1999/2000:  KU20  att  det inte är berett
att  vidare  granska  frågan  om  regeringens  eller
enskilda  statsråds hantering av kronförsvaret.  Det
har inte framkommit  några uppgifter som gör att det
finns   förutsättningar   att   undersöka   om   det
förekommit  särskild  information  från  regeringens
eller statsråds sida till vissa aktörer, konstaterar
konstitutionsutskottet   vidare.  Enligt  utskottets
mening  finns  det ingen anledning  att  ifrågasätta
konstitutionsutskottets bedömning i denna fråga.
Med anledning  av  vad  som anförts ovan avstyrker
utskottet   motionerna   2000/01:Fi711    (s)    och
2001/02:Fi254 (s).

Jäv vid nyemissioner och
börsintroduktioner


Utskottets förslag i korthet

I  en  motion  begärs  att  regeringen  skall
utreda  frågan  om  jäv  vid nyemissioner och
börsintroduktioner. Utskottet  anser inte att
det  finns  skäl  att  föreslå riksdagen  att
vidta någon åtgärd med anledning  av motionen
varför  motionen avstyrks. Jämför reservation
1 (fp).

Motionen

I motion  2001/02:Fi233  av  Eva  Flyborg (fp) anför
motionären att när ett företag skall introduceras på
den  svenska  börsen  så  ges ett prospekt  ut  till
eventuella   kunder.   Där  finns   information   om
företaget,       strategin      och       företagets
framtidsutsikter.  Till  sin hjälp har man också ett
antal   företag   som   skall   stå    för    själva
introduktionen  och vara de som säljer aktien. Dessa
företag är intresserade  av att aktien köps av många
samt  att  kursen blir hög.  Ju  högre  kurs,  desto
bättre inkomster.  Enligt motionären uppstår problem
när   även  dessa  företag   står   för   den   s.k.
företagsanalysen.  Det  är  denna  analys  som utgör
grunden   för   om  vanliga  småsparare  skall  våga
investera i aktien  eller  ej.  Motionären anser att
det är olyckligt när det är samma företag som sköter
både analys och försäljning. Det  allvarliga  är att
jävssituationer    kan    drabba    tilltron    till
börsanalyser  och  aktiesparande i stort. Motionären
anser därför att regeringen bör utreda frågan om jäv
vid nyemissioner och börsintroduktioner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  behandlade   en   likalydande   motion  i
betänkande  2000/01:FiU18. I samband med beredningen
av den motionen inhämtade utskottet viss information
från  Stockholms  fondbörs.  Av  informationen  från
Stockholms  fondbörs  framgick  följande: "I princip
överallt i världen är det en vanlig  ordning att det
företag  som  gör  företagsanalysen även  ombesörjer
försäljningen.  Läsarna   av   företagsanalysen   är
medvetna om att det förhåller sig på det här sättet.
Därför  är  det  viktigt  att  det finns en objektiv
handling  -  prospektet.  Det finns  ett  omfattande
regelverk   angående   skyldigheten   att   upprätta
prospekt och om innehållet i sådana prospekt. Varken
i  Sverige  eller  i övriga  världen  uppfattas  det
förhållande som motionären  tar  upp  som  något som
behöver  åtgärdas."  (bet.  s.  6).  På förslag från
utskottet avslog riksdagen motionen.

I sammanhanget kan nämnas att Aktiebolagskommittén
i  sitt  delbetänkande,  (SOU 1997:22) Aktiebolagets
kapital,     har     föreslagit    en     reformerad
prospektlagstiftning.  Kommittén  har  även övervägt
frågan  om ansvaret för fel och brister i  prospekt.
Prospektreglerna  är  även  föremål för översyn inom
EU.
Finansinspektionen   presenterade   i   maj   2001
rapporten Aktiemarknad för  alla -  nya  krav  i  ny
miljö      (2001:3).     I     rapporten     skriver
Finansinspektionen                               att
företagsfinansieringsverksamheten har uppvisat vissa
problem      vad      gäller      hanteringen     av
intressekonflikter. Inspektionen har  på  olika sätt
vidtagit  åtgärder  för  att motverka dessa problem.
Frågan  har  även  varit  föremål  för  arbete  inom
Fondhandlarföreningen.   I   februari    2001    har
Fondhandlarföreningen   fastställt   principer   och
riktlinjer för företagsfinansieringsverksamheten för
sina     medlemmar.     Inspektionen    anser    att
Fondhandlarföreningens riktlinjer utgör viktiga steg
för  att stärka kulturen inom  företagsfinansiering.
Finansinspektionen   för   löpande   en  dialog  med
marknadsaktörerna i frågan.
Den ordning som beskrivs i motionen  är  alltså en
internationell  lösning.  Enligt Finansdepartementet
skulle  en  reglering  av frågan  vara  mycket  svår
eftersom det inte finns  någon  naturlig lösning. En
reglering  skulle  vara  mycket  lätt  att  kringgå.
Utskottet anser att det är viktigt  att  arbeta  med
prospektreglerna, etiska riktlinjer och information.
Det  är  också viktigt att Finansinspektionen för en
löpande dialog  med  marknadsaktörerna. Som framgått
ovan pågår ett arbete både i Sverige och inom EU där
man följer dessa frågor.  På  grund  av  det anförda
anser inte utskottet att det finns skäl att  föreslå
regeringen  att vidta någon åtgärd med anledning  av
motionen.   Motion   2001/02:Fi233   (fp)   avstyrks
således.

Aktiefonder


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker  en motion med begäran om
att fondbolagen bör åläggas  att redovisa sin
uppfattning i vissa viktiga frågor  i företag
där  fonderna har större placeringar.  Jämför
reservation 2 (v, mp).

Motionen

I motion  2001/02:Fi244  av Lennart Värmby m.fl. (v)
anförs  att  i dag äger majoriteten  av  medborgarna
aktier, direkt  eller  indirekt.  Aktiefonderna står
för en allt större andel av ägandet  på aktiebörsen.
Samtidigt  som fler än någonsin äger aktier  så  har
den  direktägda   andelen  minskat  och  därmed  det
personliga engagemanget  i företagen. Anonyma fonder
med stor ägarandel agerar  fördolt  och oftast genom
att köpa och sälja. Ett aktivt engagerat  ägande som
tar  ansvar  saknas.  Det  är  fondbolagen  som äger
aktierna  och har möjlighet att rösta. För att  råda
bot på det  passiva ägandet och skapa ökad insyn och
därmed ge underlag  för  en  öppen redovisning anser
motionärerna att fonderna bör  åläggas  att redovisa
hur de ser på styrelsens sammansättning i  bolag som
de  investerar i. Fonderna bör också öppet kunna  ta
ställning  i  andra  viktiga frågor i företag där de
har  större  placeringar.   Det  rör  sig  t.ex.  om
fusioner, uppköp av andra företag  eller  strategisk
och långsiktig inriktning. Fondsparare bör också ges
rätt  att  ställa förslag till viss fond vad  gäller
inriktning och  ställningstaganden  i  de  av fonden
ägda företagen samt ges rätt att föreslå ledamöter i
fondens styrelse.

Utskottets ställningstagande

Finansinspektionen   har   den   20   december  2001
publicerat  rapporten  Fondbolagens information  och
interna  kontroll  (2001:7).   I  rapporten  skriver
Finans- inspektionen att fondbolagens  ägarpolicy är
viktig    för    konsumenterna   att   känna   till.
Inspektionen överväger  därför  att  i  föreskrifter
kräva  att fondbolagen tydligt anger sin strategi  i
ägarfrågor.

Fondbolagens   förening  har  nyligen  antagit  en
rekommendation som  innebär att alla fondbolag skall
ha en ägarpolicy som skall göras offentlig.
Värdepappersfondutredningen  (dir. 1999:108) skall
enligt direktiven bl.a. undersöka  möjligheten  till
ett  ökat inflytande för andelsägarna. Arbetet skall
redovisas senast den 30 juni 2002.
På grund av det anförda avstyrker utskottet motion
2001/02:Fi244 (v).

Kollektiva hemförsäkringar


Utskottets förslag i korthet

I en motion  föreslås  bl.a.  att  kollektiva
hemförsäkringar  skall  förbjudas.  Utskottet
avstyrker  motionen  med hänvisning till  att
det  inte  finns skäl att  frångå  riksdagens
tidigare      ställningstagande.       Jämför
reservation 3 (m, kd, fp).

Motionen

I  motion  2001/02:Fi243  av  Kent Olsson (m)  anför
motionären att varje individ  själv  måste  få välja
vilket  försäkringsbolag  han eller hon vill anlita.
Samtliga  fackförbund  som  har   valt   att  teckna
kollektiva  hemförsäkringar  för sina medlemmar  har
tecknat sina försäkringar i Folksam. Andra bolag har
inte givits tillfälle att vara  med  och konkurrera.
Fackförbunden    har    valt    att    stödja    det
fackföreningsägda  Folksam  utan  att  veta om deras
medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt  sätt  att
handskas  med medlemmarnas pengar och i allra högsta
grad  konkurrenshämmande  och  stötande.  Motionären
förespråkar    att   ett   förbud   mot   kollektiva
hemförsäkringar bör införas.

Tidigare riksdagsbehandling

Finansutskottet  har  tidigare behandlat likalydande
motioner  angående  kollektiva   hemförsäkringar   i
betänkandena     2000/01:FiU18,     1999/2000:FiU15,
1998/99:FiU28,   1997/98:FiU15   och  1996/97:FiU18.
Motionsyrkanden  om  kollektiva hemförsäkringar  har
även behandlats av näringsutskottet  vid ett flertal
tillfällen, senast i betänkande 1993/94:NU5.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har vid samtliga tillfällen  då  motioner
angående   kollektiva   hemförsäkringar   behandlats
avstyrkt motionerna,  och  riksdagen  har beslutat i
enlighet  med  utskottets  förslag. Utskottet  anser
alltjämt  att det inte bör införas  några  särskilda
rörelse- eller tillsynsregler för gruppförsäkringar.
Som   utskottet    tidigare   konstaterat   bör   de
särförhållanden  som   råder  för  gruppförsäkringar
beaktas inom ramen för de  allmänna rörelsereglerna.
Ett antal av dessa frågor rör ställningstaganden som
i  första  hand  bör  göras inom  ramen  för  en  ny
försäkringsavtalslagstiftning   som  för  närvarande
övervägs   inom   Justitiedepartementet.   Utskottet
finner inte anledning  att  föreslå någon ändring av
riksdagens   tidigare   ställningstaganden.   Motion
2001/02:Fi243 (m) avstyrks.


Kreditupplysning


Utskottets förslag i korthet

I en motion föreslås att  regeringen bör göra
en    översyn    av   beloppsgränserna    för
betalningsförsummelser  som  det  får  lämnas
uppgift  om  i  en  kreditupplysning  samt av
gallringstiderna.     Utskottet     avstyrker
motionen  med hänvisning till att regeringen,
Finansinspektionen  och Datainspektionen noga
följer  utvecklingen  på   marknaden.  Jämför
reservation 4 (v, mp).

Motionen

I motion 2001/02:Fi212 av Marie  Engström  m.fl. (v)
anser  motionärerna att det bör göras en översyn  av
beloppsgränserna  för  betalningsförsummelser och en
översyn av gallringstiderna.  Motionärerna anser att
det är nödvändigt att se över möjligheten att införa
en  beloppsgräns under vilken betalningsförsummelser
över   huvud   taget  inte  skall  bli  föremål  för
registrering   i   kreditupplysningsregistren.    En
beloppsgräns  kan  vara knuten till en enskild skuld
eller till ett sammanlagt skuldbelopp. Det bör också
övervägas att förkorta gallrings- tiderna för mindre
betalningsförsummelser.  Översynen  skall  göras med
beaktande   av   personlig   integritet  samt  vilka
uppgifter  som anses vara nödvändiga,  adekvata  och
relevanta i ett kreditupplysningsregister.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Frågor  om kreditupplysningar  behandlade  utskottet
senast   i    betänkande    2000/01:FiU21.   I   det
sammanhanget behandlade utskottet  motioner liknande
den nu aktuella.

I  betänkandet konstaterade utskottet  att  det  i
vissa fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt
att kreditupplysningar  får  innehålla  uppgifter om
enstaka   mindre  betalningsförsummelser.  Utskottet
redovisade att regeringen föreslagit ny lagstiftning
som syftar  till att komma till rätta med problemet.
Från och med  den  1  oktober  2001  gäller  att  en
uppgift  om  att  en  gäldenär hamnat i kronofogdens
utsökningsregister   omfattas    av   sekretess   om
gäldenären  betalat  sin  skuld  innan   kronofogden
hunnit vidta några åtgärder. Om gäldenären  inom  en
tvåårsperiod  blir  föremål  för fler ansökningar om
verkställighet  får dock även uppgifter  om  skulder
som        är        betalda       användas        i
kreditupplysningsverksamhet.  Utskottet ansåg att om
det    skulle    visa   sig   att   den   föreslagna
lagstiftningen inte  är  tillräcklig  för  att komma
till  rätta  med problemen borde regeringen överväga
andra      metoder       för      att      förhindra
kreditupplysningsföretagen  att i kreditupplysningar
lämna     information     om     enstaka      mindre
betalningsförsummelser,  t.ex.  en  beloppsgräns och
kortare   gallringstider.  Utskottet  föreslog   att
riksdagen skulle  tillkännage för regeringen som sin
mening vad utskottet  anfört.  Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag (rskr. 2000/01:184).
I  maj  2001  presenterade  Datainspektionen   och
Finansinspektionen  en  rapport angående missvisande
kreditupplysningar    (Finansinspektionen    2001:2,
Datainspektionen  2001:1a).   I  rapporten  föreslås
bl.a.  att det bör återinföras en  beloppsgräns  för
vilka   skulder    som   får   finnas   med   i   en
kreditupplysning.
Datainspektionen,      Finansinspektionen      och
Riksskatteverket  har  följt upp den ovan redovisade
rapporten, och de konstaterar  att myndigheterna har
vidtagit åtgärder i syfte att förbättra  hanteringen
av    underlag    till    kreditupplysningar.   Inom
Finansinspektionens   område    ingår    numera    i
undersökningar  av  bankernas  kredithantering också
att   verifiera  att  bankerna  löpande   utvärderar
användandet av kreditupplysningar och information om
antalet    omfrågningar.    Det   är   viktigt   för
inspektionen   att   bankerna   använder    sig   av
kreditupplysningar på ett korrekt sätt.
Finansinspektionen har i allmänna råd 2001:8 pekat
på    bankernas    skyldighet   att   tillhandahålla
inlåningskonton och att en betalningsanmärkning inte
är  tillräckligt  skäl  för  att  neka  öppnande  av
inlåningskonto. I de allmänna råden har inspektionen
också  reglerat  att   bankerna  bör  tillhandahålla
betaltjänster  till  inlåningskonton.   Inspektionen
anser det viktigt att bankerna inte ser skyldigheten
att  ta  emot inlåning på ett snävt sätt utan  också
möjliggör  för  kunderna  att  på ett praktiskt sätt
kunna uträtta sina löpande betalningar.

Utskottets ställningstagande

Den nya lagstiftningen trädde i  kraft den 1 oktober
2001.   Enligt   riksdagens  tillkännagivande   till
regeringen  i  betänkande   2000/01:FiU21   så   bör
regeringen,  om  det  skulle  visa  sig  att den nya
lagstiftningen  inte är tillräcklig, överväga  andra
metoder för att förhindra kreditupplysningsföretagen
att i kreditupplysningar  lämna uppgifter om enstaka
mindre betalningsförsummelser Som exempel på metoder
som  i så fall bör övervägas  nämns  att  införa  en
beloppsgräns och att korta gallringstiderna.

Utskottet  konstaterar  att  de  nya  reglerna har
varit  i  kraft under en relativt kort tid.  Av  det
tidigare  riksdagsbeslutet   följer  att  regeringen
bevakar det problem som motionären  tar upp. Därtill
kommer     att     även    Finansinspektionen    och
Datainspektionen   noga   följer   utvecklingen   på
marknaden. Mot denna  bakgrund  anser  utskottet att
det  är  för  tidigt  att  nu  bedöma om det behöver
vidtas ytterligare åtgärder för att komma till rätta
med  problemet.  Utskottet avstyrker  därför  motion
2001/02:Fi212 (v).


Reservationer


Utskottets   förslag   till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Jäv vid nyemissioner och börsintroduktioner
-punkt 3 (fp)

av Camilla Dahlin-Andersson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation  1.  Riksdagen
bifaller därmed motion 2001/02:Fi233 av Eva  Flyborg
(fp).

Ställningstagande

Aktiesparande  berör  i  dag  en  majoritet  av  det
svenska folket. Då ett företag skall introduceras på
den  svenska  börsen  ger  man  ut ett prospekt till
eventuella  kunder. Där berättar man  om  företaget,
strategin och  företagets framtidsutsikter. Till sin
hjälp har man också  ett antal företag som skall stå
för själva introduktionen  och  vara  de  som säljer
aktien. Dessa företag är alltså intresserade  av att
aktien  köps  av många samt att kursen blir hög.  Ju
högre kurs, desto  bättre inkomster. Problem uppstår
när   även  dessa  företag   står   för   den   s.k.
företagsanalysen.  Det  är  denna  analys  som utgör
grunden   för   om  vanliga  småsparare  skall  våga
investera i aktien  eller  ej.  Det är olyckligt när
samma  företag sköter både analys  och  försäljning.
Det allvarliga  är  att  sådana  jävssituationer kan
drabba tilltron till börsanalyser  och aktiesparande
i stort. Jag anser därför att regeringen  bör utreda
frågan     om     jäv     vid    nyemissioner    och
börsintroduktioner.

Jag  föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som sin mening vad jag har anfört om jäv
vid  börsintroduktioner   och   nyemissioner.  Detta
innebär att riksdagen bifaller motion  2001/02:Fi233
(fp).

2. Aktiefonder - punkt 4 (v, mp)

av  Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida  (mp)  och
Lars Bäckström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  framförs  i  reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi244  av  Lennart
Värmby m.fl. (v).

Ställningstagande

I  Sverige  äger  i  dag  majoriteten av medborgarna
aktier,  direkt eller indirekt.  Aktiefonderna  står
för en allt  större andel av ägandet på aktiebörsen.
Samtidigt som  fler  än  någonsin äger aktier så har
den  direktägda  andelen  minskat   och  därmed  det
personliga engagemanget i företagen.  Anonyma fonder
med  stor ägarandel agerar fördolt och oftast  genom
att köpa  och sälja. Ett aktivt engagerat ägande som
tar ansvar  saknas.  Det  är  fondbolagen  som  äger
aktierna  och  har möjlighet att rösta. För att råda
bot på det passiva  ägandet och skapa ökad insyn och
därmed ge underlag för  en  öppen  redovisning anser
motionärerna att fonderna bör åläggas  att  redovisa
hur de ser på styrelsens sammansättning i bolag  som
de  investerar  i. Fonderna bör också öppet kunna ta
ställning i andra  viktiga  frågor  i företag där de
har  större  placeringar.  Det  rör  sig  t.ex.   om
fusioner,  uppköp  av andra företag eller strategisk
och långsiktig inriktning. Fondsparare bör också ges
rätt att ställa förslag  till  viss  fond vad gäller
inriktning  och  ställningstaganden i de  av  fonden
ägda företagen samt ges rätt att föreslå ledamöter i
fondens styrelse.  Mot  denna  bakgrund anser vi att
regeringen   bör   utreda  frågan  om   mer   aktiva
aktiefonder och möjlighet  för fondsparare att utöva
inflytande.

Vi   föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad  vi  har anfört om
aktiefonder.  Detta  innebär att riksdagen  bifaller
motion 2001/02:Fi244 (v).

3. Kollektiva hemförsäkringar - punkt 5 (m, kd,
fp)

av  Mats Odell (kd),  Gunnar  Hökmark  (m),  Anna
Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m)
och Carl-Axel  Johansson  (m) och Camilla Dahlin-
Andersson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som framförs  i  reservation 3. Riksdagen
bifaller därmed delvis motion  2001/02:Fi243 av Kent
Olsson (m).

Ställningstagande

Kollektiva hemförsäkringar snedvrider  konkurrensen.
Flera   fackförbund  har  de  senaste  åren  tecknat
kollektiva  hemförsäkringar  för  sina  medlemmar. I
nästan  samtliga  fall har man valt att teckna  sina
försäkringar   hos  ett   och   samma   bolag   utan
anbudsförfarande.   Andra   bolag  har  inte  givits
tillfälle  att vara med och konkurrera.  Fackförbund
har valt att  stödja  det  fackföreningsägda Folksam
utan att veta om deras medlemmar gynnas.

Det  är  också anmärkningsvärt  att  fackförbunden
tecknat   kollektiva    hemförsäkringar   för   sina
medlemmar utan att de tillfrågats. Detta måste anses
vara ett grovt intrång i den enskildes privata sfär.
Varje människa skall naturligtvis  själv  avgöra var
han   eller   hon  vill  teckna  sina  försäkringar.
Reaktionen på fackförbundens beslut att teckna dessa
försäkringar har  varit  hård.  Många  drabbas nu av
betydligt fördyrade försäkringspremier. De som sedan
tidigare  har  hemförsäkringar  i  andra  bolag  får
antingen  säga  upp  sina  tidigare  hemförsäkringar
eller  gå  ur facket för att undgå kostnadsökningar.
De kollektiva  hemförsäkringarna  ger också orimliga
effekter eftersom de leder till minskad  konkurrens,
vilket är till men för hela branschen.
På  grund  av det anförda anser vi att ett  förbud
mot  kollektiva   hemförsäkringar  såsom  de  nu  är
utformade bör införas.  Vi  föreslår  att  riksdagen
tillkännager  för  regeringen som sin mening vad  vi
har  framfört om kollektiva  hemförsäkringar.  Detta
innebär   att   riksdagen   delvis  bifaller  motion
2001/02:Fi243 (m).

4. Kreditupplysning - punkt 6 (v, mp)

av Johan Lönnroth (v), Yvonne  Ruwaida  (mp)  och
Lars Bäckström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  framförs  i  reservation 4. Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2001/02:Fi212  av  Marie
Engström m.fl. (v).

Ställningstagande

Uppgifter  i  ett  kreditupplysningsregister  om  en
försenad eller utebliven  betalning  kan  få  mycket
stora    konsekvenser   för   den   enskilde.   Från
integritetssynpunkt   bör   kreditupplysningar  inte
innehålla     uppgifter     om    enstaka     mindre
betalningsförsummelser.

Vi anser att den lagstiftning  som  trädde i kraft
den 1 oktober 2001 är ett steg i rätt riktning.  Det
är  dock  inte  tillräckligt.  Vi  anser  att det är
nödvändigt  att  se  över möjligheten att införa  en
beloppsgräns  under  vilken   betalningsförsummelser
över  huvud  taget  inte  skall  bli   föremål   för
registrering    i   kreditupplysningsregistren.   En
beloppsgräns kan  vara  knuten till en enskild skuld
eller till ett sammanlagt skuldbelopp. Det bör också
övervägas att förkorta gallringstiderna  för  mindre
betalningsförsummelser.  Översynen  skall  göras med
beaktande   av   personlig   integritet  samt  vilka
uppgifter  som anses vara nödvändiga,  adekvata  och
relevanta i ett kreditupplysningsregister.
Vi  föreslår   att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen  som  sin  mening  vad vi har  anfört  om
kreditupplysning. Därmed bifaller  riksdagen  motion
2001/02:Fi212 (v).

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden
2000

2000/01:Fi709 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  en  oberoende
kommission   bör   utreda   hur   omfattande   den
tvångsmässiga    nedläggningen   av   livskraftiga
företag var under krisåren.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att en oberoende
kommission bör  utreda  i vilken mån förmögenheter
omfördelades  från  låntagare   till  långivare  i
samband med konkurser och vilka sociala men kanske
inte   oundvikliga   kostnader   som   uppstod   i
processen.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att en oberoende
kommission bör utreda vilka ekonomiska,  politiska
och   juridiska   mekanismer   som   orsakade  och
möjliggjorde  den  omfattande  nedläggningen   och
omfördelningen till långivarnas förmån.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  en  oberoende
kommission bör utreda om regelverket för bankernas
och  andra  finansiella  företags verksamhet  samt
konkurslagstiftningen    är    ändamålsenliga    i
ekonomiskt svåra tider.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att en oberoende
kommission  bör  utreda om Finansinspektionen  och
ansvariga departement  i förhållande till banker i
kris  agerade  på ett sätt  som  bidrog  till  att
livskraftiga företag gick i konkurs.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att en oberoende
kommission bör  utreda  om  domstolarna,  som helt
plötsligt  fick  en stor mängd ekonomiska fall  av
ett nytt slag, hade ekonomisk kompetens att förstå
konsekvenserna av sina ställningstaganden.

2000/01:Fi711 av Bengt-Ola Ryttar (s):

Riksdagen  begär  att   regeringen   tillsätter   en
utredning  om  ansvarsförhållanden  i  kronförsvaret
1992,    dess    förlopp    och    konsekvenser    -
statsfinansiellt och för näringslivet.

2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth m.fl. (v, c, kd):

Riksdagen   begär   att   regeringen  tillsätter  en
kommission som skall utreda  bankkrisens följder och
det eventuella behovet av lagändringar med anledning
av detta enligt vad som anges i motionen.


Motioner från allmänna motionstiden
2001


2001/02:Fi212 av Marie Engström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn  av beloppsgräns
för   betalningsförsummelser   och  en  översyn   av
gallringstider.

2001/02:Fi229 av Jan Backman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om Finansinspektionens  roll
för att förtroendet för privata pensionsförsäkringar
skall bevaras.

2001/02:Fi233 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen  begär  att regeringen låter utreda frågan
om jäv vid nyemissioner/börsintroduktioner.

2001/02:Fi238 av Catherine Persson (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att för banker och
betalningsförmedlare i övrigt införa tidsgräns för
när medelsöverföring från avsändare till mottagare
skall vara genomförd.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  riksdagen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att om stadgade
tidsgränser       för      transfereringar       i
betalningssystemen  ej efterlevs skall kunden från
betalningsförmedlaren erhålla räntekompensation.

2001/02:Fi243 av Kent Olsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kollektiva hemförsäkringar.

2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att frågan om mer aktiva  aktiefonder  och möjlighet
för fondsparare att utöva inflytande i enlighet  med
vad i motionen anförs skall utredas.

2001/02:Fi254 av Bengt-Ola Ryttar (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  nödvändigheten  av att
kronförsvaret 1992 utreds.

2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att stärka konsumenternas
ställning på finansmarknaden.

2001/02:Fi275 av Per Landgren och Kenth Skårvik (kd,
fp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
kommission  som skall utreda bankkrisens  effekter
för småföretagen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om behovet av att
utreda  hur  småföretagens ställning  skall  kunna
stärkas mot kreditgivarna.

2001/02:N308 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  behovet  av  ökad
konkurrens på kreditmarknaden.