Finansutskottets betänkande
2001/02:FIU13
Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- ochkreditupplysningsfrågor
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet tre motioner
från allmänna motionstiden 2000 och tio motioner
från allmänna motionstiden 2001. Motionerna
behandlar dels vissa finansmarknads- och
försäkringsrörelsefrågor, dels vissa frågor som rör
kreditupplysning.
Med delvis bifall till fyra motioner förordar
utskottet att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad utskottet anfört beträffande
bank- och fastighetskrisen samt konsumenternas
ställning på finansmarknaden. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
I betänkandet finns fyra reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Bank- och fastighetskrisen m.m.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om bank- och
fastighetskrisen samt om konsumenternas ställning
på finansmarknaden. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna
2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth m.fl. (v, c, kd),
2001/02:Fi238 av Catherine Persson (s),
2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl. (s) och
2001/02:Fi275 av Per Landgren och Kenth Skårvik
(kd, fp)
samt avslår motionerna
2000/01:Fi709 av Siw Persson och Kenth Skårvik
(fp),
2001/02:Fi229 av Jan Backman (m) och
2001/02:N308 av Kenth Högström (s).
2. Försvaret av kronan 1992
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:Fi711 av Bengt-Ola Ryttar (s) samt
2001/02:Fi254 av Bengt-Ola Ryttar (s).
3. Jäv vid nyemissioner och
börsintroduktioner
Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi233 av Eva Flyborg (fp).
Reservation 1 (fp)
4. Aktiefonder
Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v).
Reservation 2 (v, mp)
5. Kollektiva hemförsäkringar
Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi243 av Kent Olsson (m).
Reservation 3 (m, kd, fp)
6. Kreditupplysning
Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi212 av Marie Engström m.fl. (v).
Reservation 4 (v, mp)
Stockholm den 14 februari 2002
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Johan Lönnroth (v), Sonia
Karlsson (s), Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg
(s), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m), Yvonne
Ruwaida (mp), Tommy Waidelich (s), Carl-Axel
Johansson (m), Hans Hoff (s), Lars Bäckström (v),
Rolf Kenneryd (c) och Camilla Dahlin-Andersson (fp).
2001/02
FiU13
Utskottets överväganden
Bank- och fastighetskrisen m.m.
Utskottets förslag i korthet
I ett antal motioner behandlas bank- och
fastighetskrisen samt konsumenternas
ställning på finansmarknaden. Utskottet
föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen vad utskottet anfört angående
dessa frågor. Förslaget innebär att riksdagen
delvis bifaller fyra motioner. Övriga
motioner avstyrks.
Motioner
I motion 2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth (v), Rolf
Åbjörnsson (kd) och Lena Ek (c) anförs att det nu är
ett decennium sedan den svenska bank- och
finanskrisen bröt ut. Krisen fick stora ekonomiska
och politiska konsekvenser och det är först nu som
följderna av krisen börjat klinga av. Därför är det
nu dags att tillsätta en kommission med uppgift att
utreda bankkrisens följder och föreslå eventuella
lagändringar. Kommissionen bör bestå av personer som
själva inte varit inblandade i bankkrisen. En
möjlighet är att tillkalla utländsk expertis. En
kommission är viktig för att lärdomar skall kunna
dras så att misstagen inte upprepas. Frågor som
bl.a. bör analyseras är om företag och institutioner
som Securum och Finans/Bankinspektionen behandlat
enskilda personer/företag på ett rimligt sätt eller
om vissa parter fick en mer privilegierad behandling
än andra. En annan fråga är om livskraftiga företag
med goda överlevnadsmöjligheter fick sina krediter
uppsagda och därigenom tvingades i konkurs. Vidare
bör de processer som drivits granskas ur ett
juridiskt perspektiv, inklusive en granskning av de
sekretessfrågor som diskuterats i anslutning till
rättegångarna.
I motion 2001/02:Fi275 av Per Landgren (kd) och
Kent Skårvik (fp) anförs att många småföretag
drabbades av bankkrisen i början av 1990-talet.
Osäkra värden på fastigheter och nya
rekommendationer från Finansinspektionen om
fastighetsvärdering var några av de faktorer som
slog hårt mot många småföretagare. Antalet konkurser
för juridiska personer fördubblades under de första
åren på 1990-talet. Till detta skall också läggas de
konkurser som drabbade enskilda firmor, som i
statistiken finns redovisade som fysiska personer.
För att undvika missgrepp i framtiden är det enligt
motionärerna viktigt att reda ut vad som hände
småföretagen under bankkrisen. De drabbade har också
ett berättigat intresse av att få förhållandena
utredda och få svar på om de kan gå vidare och
begära ersättning för det inträffade. En utredning
av bankkrisen och dess effekter för småföretagen bör
genomföras av en oberoende kommission (yrkande 1).
Motionärerna anser vidare att det är viktigt att
överväga hur småföretagens ställning mot
kreditgivarna kan stärkas. Det bör övervägas om
småföretagarnas ställning bör förbättras genom att
det t.ex. öppnas en möjlighet för Konsumentverket
eller någon annan myndighet att ta till vara
småföretagarnas intressen (yrkande 2).
I motion 2000/01:Fi709 av Siw Persson och Kenth
Skårvik (fp) föreslås att en oberoende kommission
tillsätts med uppgift att utreda bankkrisen och dess
följder. Kommissionen är nödvändig för att bl.a.
undvika en upprepning men också för att återställa
ett förtroendefullt förhållande mellan företag,
banker, myndigheter och domstolar. Ett stort antal
företag gick i konkurs i början av 1990-talet. En
del av konkurserna berodde på den svaga efterfrågan
i ekonomin, men ett stort antal företag tvingades i
konkurs då bankerna sade upp krediter eller krävde
nya säkerheter för lånen. Kommissionen bör, enligt
motionärerna, utreda omfattningen av denna
tvångsnedläggning av livskraftiga företag och hur
detta var politiskt, ekonomiskt och juridiskt
möjligt (yrkandena 1 och 3). Dessutom bör
kommissionen försöka värdesätta hur stora
förmögenheter som omfördelades från låntagare till
långivare samt vilka sociala konsekvenser
omfördelningarna fick (yrkande 2). I motionen anförs
att de analyser och undersökningar som efter
bankkrisen gjorts av konkurs- och
rekonstruktionslagstiftningen varit inriktade på
lagens tillämpning under normala tider. Kommissionen
bör därför också analysera om regelverket för
finansföretag och konkurslagstiftningen är
ändamålsenlig även under svårare ekonomiska
förhållanden (yrkande 4). Vidare bör kommissionen
belysa regeringens och Finansinspektionens agerande
under krisen (yrkande 5). Även domstolarnas agerande
och deras ekonomiska kompetens i den här typen av
tvistefrågor bör utvärderas (yrkande 6).
I motion 2001/02:Fi229 av Jan Backman (m) anser
motionären att allmänhetens förtroende för bank- och
försäkringssektorn och dess produkter måste bevaras.
För att uppnå detta bör Finansinspektionen vidta de
åtgärder som krävs för att finansiella tjänster
skall marknadsföras på ett ansvarsfullt sätt. I
motionen lämnas förslag på åtgärder, t.ex.
ångervecka vid telefonförsäljning av finansiella
tjänster och skriftlig dokumentation.
I motion 2001/02:Fi238 av Catherine Persson (s)
anför motionären att när pengar flyttas mellan olika
banker så tar det några dagar innan pengarna når
mottagaren. Pengarna "flyter" mellan avsändare och
mottagare, den s.k. floaten. Ränteintäkterna under
överföringstiden tillfaller bankerna. I Sverige
finns inte några regler för hur snabbt bankerna
skall överföra pengar mellan avsändare och
mottagare. På området har det skett en omfattande
teknikutveckling. Det är i dag möjligt att flytta
pengar betydligt snabbare än vad som sker.
Motionären anser att det bör införas en tidsgräns
för när en överföring från avsändare till mottagare
skall vara genomförd. Det bör också införas regler
som innebär att om tidsgränsen inte hålls så skall
kunden erhålla räntekompensation.
I motion 2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl. (s)
anförs att utvecklingen på den svenska marknaden för
finansiella tjänster ställer allt större krav på
konsumenternas kunskaper, kompetens och vilja att
ägna tid och kraft åt att lära sig och anpassa sig
till en förändrad servicesituation. Bankkunderna
måste numera ta ett mycket större eget ansvar, något
som långt ifrån alla har möjlighet till. I dag kan
man se tendenser på att bankerna skiktar kunderna
efter lönsamhet. Motionärerna är mycket kritiska
till denna utveckling. Det är viktigt att alla
grupper har tillgång till god bankservice till
rimliga avgifter. Enligt motionärerna uppvisar
bankerna nonchalans mot stora grupper av mindre
bankkunder. Som exempel nämns de orimligt långa
överförings- tiderna vid betalning mellan vissa
banker. Motionärerna tar även upp problemen vid
distansförsäljning av finansiella tjänster. Det är
orimligt att konsumentskyddet är bättre vid
telefonförsäljning av dammsugare än vid motsvarande
försäljning av finansiella tjänster. Motionärerna
anser att bankmarknaden kännetecknas av stora
vinster, internationalisering och en snabb
strukturomvandling. Det är viktigt att det skapas
bättre institutionella förutsättningar för fler
aktörer, ökad konkurrens och större konsumentmakt.
En positiv förändring skulle vara att avskaffa det
inlåningsmonopol som enligt dagens lagstiftning är
förbehållet banker. Då skulle även andra än banker
kunna konkurrera med inlåning till gagn för
konsumenter. Ett annat bidrag till en bättre ordning
kan vara att ge Allmänna reklamationsnämnden
möjlighet att på ett helt annat sätt än hittills
stärka konsumenternas ställning på de finansiella
marknaderna.
I motion 2001/02:N308 av Kenth Högström (s) anför
motionären att konkurrensen på den svenska
kreditmarknaden, särskilt den svenska bankmarknaden,
är alldeles för svag. Man kan tala om en marknad med
kraftigt utvecklade oligopoltendenser. Numera finns
det knappt en handfull fullskaliga banker med
någorlunda heltäckande kontorsnät. De nya
nischbankerna har svagt utvecklade kontorsnät och få
produkter. Gemensamt för de nya kreditaktörerna är
att de undviker den mer riskabla företagsmarknaden.
Denna utveckling har, enligt motionären, medfört att
svenska företag har fått ett försämrat
kreditprövningsklimat. För att råda bot på detta
anser motionären att Finansinspektionen vid prövning
av om bankoktroj skall beviljas borde ställa krav på
fullskaliga produktsortiment.
Bakgrund
Bank- och fastighetskrisen
Regeringen tillkallade i början av år 1993 en
kommitté (Bankkriskommittén, Fi 1993:02). I
kommitténs uppdrag ingick att kartlägga och beskriva
utvecklingen på kreditmarknaden samt att analysera
orsakerna till de problem som uppstått. Vidare
ingick en översyn av tillsynens innehåll och
inriktning i uppdraget. Översynen skulle göras mot
bakgrund av en analys av det regelverk som omgärdar
bankernas verksamhet. Kommitténs arbete har
resulterat i ett antal rapporter, författade av
kommitténs ordförande och av personer knutna till
kommittén. Rapporterna har publicerats.
Bankkriskommitténs arbete avslutades dock utan att
något betänkande avlämnades.
Regeringen beslutade i juni 1995 att tillsätta en
kommitté, Banklags- kommittén, som fick i uppdrag
att utreda behovet av ändringar i det regelverk som
styr framför allt bankers och andra kreditinstituts
verksamhet (dir. 1995:86). Kommittén skulle även
utreda behovet av ändringar i tillsynens innehåll
och inriktning på detta område. Om kommittén fann
det lämpligt skulle den föreslå ändringar av
regelverket. Av direktiven framgår vidare att
kommittén skulle
· överväga behovet av ändrade regler för hantering
av ekonomiska risker och för intern kontroll i
banker, kreditmarknadsbolag och
värdepappersbolag,
·
· överväga behovet av ändrade regler för
beslutsdelegation och besluts- fattande inom
instituten, innefattande arbetet inom styrelse
och ledning,
·
· analysera de mål som bör styra
tillsynsverksamheten, värdera hur angelägna olika
tillsynsuppgifter är samt bedöma hur riktlinjerna
för verksamheten skall läggas fast,
·
1. överväga vissa frågor om revisorernas roll,
2.
· överväga behovet av ändrade regler för
Finansinspektionens ingripanden och sanktioner,
·
· överväga behovet av särskilda regler för
situationer då ett enskilt kreditinstitut har
finansiella svårigheter, samt
·
· analysera det nuvarande straffrättsliga systemets
sätt att verka på området och överväga reformer.
·
Under våren 1999 fick Banklagskommittén
tilläggsdirektiv som bl.a. innebar att kommitténs
uppdrag begränsades på så sätt att det inte skulle
omfatta utredning av behovet av ändringar i det
regelverk som styr värdepappersbolags och
försäkringsbolags verksamhet (dir. 1999:36).
Banklagskommittén har avlämnat fyra betänkanden:
(SOU 1995:106) Rapporteringsskyldighet för revisorer
i finansiella företag, (SOU:1998:27) Nya
ledningsregler för bankaktiebolag och
försäkringsbolag, (SOU 1998:160) Reglering och
tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag, samt
(SOU: 2000:66) Offentlig administration av banker i
kris. Banklagskommitténs arbete är därigenom
avslutat.
Betänkandena SOU 1995:106 och SOU 1998:27 har lett
till lagstiftning (prop. 1995/96:173 Förstärkt
tillsyn över finansiella företag, bet. 1995/96:
NU23, rskr. 1995/96:285 samt prop. 1997/98:166 Ny
associationsrätt för bankaktiebilag, m.m., bet.
1998/99:LU4, rskr. 1998/99:23).
Huvudbetänkandet (SOU 1998:160) Reglering och
tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag handlar
om reglering av och tillsyn över betalningsväsendet
och kreditförsörjningssystemet. Av betänkandet
framgår att till grund för förslagen ligger en
förutsättningslös analys av betalningsförmedlingens
och kapitalförsörjningens roll i samhällsekonomin
och de skyddsintressen som finns på dessa områden.
Enligt kommittén bör den aktuella lagstiftningen
främst inriktas på frågor rörande systemstabilitet.
Kommittén föreslår bl.a. en ny definition av
bankrörelse och nya rörelseregler för banker.
Kommittén anser att risken för systemkriser bäst
motverkas genom att enskilda banker är solida, dvs.
motståndskraftiga mot olika former av störningar.
Enligt kommittén bör ett mål för banklagstiftningen
vara att säkerställa att banker är solida. För att
nå det övergripande soliditetsmålet föreslår
kommittén tre inledande bestämmelser som anger
ramarna för rörelsen. Dessa bestämmelser ställer
krav på soliditet, genomlysbarhet och riskhantering.
Bankerna har en särställning i samhällsekonomin och
de flesta banker tillhandahåller ett brett utbud av
finansiella tjänster. För att bankerna skall kunna
fylla sin funktion i samhällsekonomin är det
betydelsefullt att förtroendet för bankmarknaden
upprätthålls. Kommittén föreslår i detta syfte en
bestämmelse som ålägger en bank att hålla god
bankstandard i sin rörelse. Enligt kommittén utgör
denna bestämmelse också en viktig del av
konsumentskyddet på området. Kommitténs förslag
innebär bland annat att bankernas ensamrätt att ta
emot inlåning avskaffas. Vad gäller tillsynen
innebär kommitténs förslag att rörelsereglerna skall
prägla inriktningen på och formerna för tillsynen.
Rörelsereglerna är grundade på bedömningar av vilka
krav som måste ställas för att bankerna skall
fungera på ett ändamålsenligt sätt. Därav följer att
tillsynen skall inriktas på att övervaka de
förhållanden som regleras i rörelsereglerna och att
det är de inledande bestämmelserna om soliditet,
riskhantering och genomlysbarhet som framför allt
bör prägla tillsynen.
I slutbetänkandet (SOU: 2000:66) Offentlig
administration av banker i kris föreslår kommittén
en särskild ordning för rekonstruktion och
avveckling av bankaktiebolag med problem - kallad
offentlig administration. Kommittén föreslår att det
skall inrättas en särskild myndighet,
Krishanteringsmyndigheten, med huvudansvar för
institutet offentlig administration. Betänkandet
innehåller också en analys av rollfördelningen
mellan Krishanteringsmyndigheten,
Finansinspektionen, Riksbanken och
Insättningsgarantinämnden. Förslagen är tänkta att
komplettera det regel- och tillsynssystem som
kommittén föreslagit i sitt huvudbetänkande.
Dessa båda utredningsbetänkanden bereds för
närvarande inom Finansdepartementet. En proposition
är planerad att avlämnas till riksdagen under hösten
2002. I budgetpropositionen för 2002 (prop.
2001/02:1, volym 1, avsnitt 1.5.2) redovisar
regeringen att den anser att bankernas ensamrätt att
ta emot inlåning bör avskaffas eller begränsas.
Beskrivningar av den finansiella krisens bakgrund
och orsaker samt ansvarsförhållanden har lämnats i
flera olika sammanhang. I propositioner och i
särskilda skrivelser har det redogjorts för
kreditmarknadens utveckling, för hur olika banker
påverkats av krisen och för de åtgärder som
vidtagits för att stärka det finansiella systemet,
(prop. 1992/93:135, skr. 1992/93:251, skr.
1993/94:61, skr. 1993/94:238). I Banklagskommitténs
huvudbetänkande lämnas en redogörelse för
bankkrisen, dess bakgrund, förlopp och lärdomar.
Statliga utredare samt fristående forskare och
skribenter har också publicerat rapporter om
finanskrisen, t.ex. Finansbolagskrisen Ds 1991:47,
Otto Rydbecks utredning om Nordbanksstyrelsens
ansvar, Bertil Södermarks utredning om Nordbankens
kreditgivning samt tre utredningar om Sparbankens
kreditgivning. Stödet till bankerna summerades i
Avveckling av bankstödet Ds 1995:67 och proposition
1995/96:172 samt i Bankstödsnämndens
verksamhetsberättelser och slutrapport. Vidare har
bank- och finanskrisen behandlats i ett stort antal
artiklar, skrifter, böcker och på olika konferenser
under temat den svenska finanskrisen. Till exempel
ägnade tidskriften Ekonomisk Debatt under 1998 ett
helt nummer åt finanskrisen (1998:1) och i
Riksbankens kvartalstidskrift Penning och
valutapolitik finns flera artiklar med samma
inriktning. År 1994 publicerade Johan A Lybeck boken
Facit av finanskrisen. En mer personlig betraktelse
av finanskrisen finns i Bo Lundgrens bok - När
bubblan brast. Bo Lundgren var mitt under krisen
statsråd i Finansdepartementet med ansvar för bl.a.
skatte- och finansmarknadsfrågor.
Konsumenternas ställning på finansmarknaden
Regeringen tillsatte i början av 1999 en
parlamentarisk kommitté som fick i uppdrag att lämna
förslag på hur den framtida konsumentpolitiken skall
kunna ge människor förutsättningar att känna sig
trygga som konsumenter och ha ett starkt inflytande
över sin vardagssituation (dir. 1999:1). Kommittén
skulle identifiera konsumentpolitikens långsiktiga
innehåll och prioriteringar. Kommittén skulle
särskilt analysera målen och medlen för
konsumentaspekterna bl.a. inom området finansiella
tjänster. I enlighet med uppdraget lämnades i
september 1999 en delrapport om finansiella
tjänster. Kommittén redovisade sitt arbete i april
2000 i slutbetänkandet (SOU 2000:29) Starka
konsumenter i en gränslös värld. I betänkandet
konstaterar kommittén bl.a. att det grundläggande
konsumentskydd som finns på området för finansiella
tjänster är gott. Kommittén lämnade ett antal
förslag om ytterligare förstärkningar av
konsumentskyddet avseende finansiella tjänster.
Beträffande finansiell rådgivning ansåg kommittén
att nuvarande bestämmelser inte ger konsumenterna
ett tillräckligt skydd vid vårdslös finansiell
rådgivning och föreslog därför att konsumentskyddet
på området borde stärkas genom tvingande
civilrättslig lagstiftning. Viktiga inslag i en
sådan lagstiftning borde, enligt kommittén, vara en
lättnad i konsumentens bevisbörda, en skyldighet för
rådgivare att dokumentera uppdraget och att med
omsorg ta tillvara konsumentens intressen. Vidare
uppmärksammade kommittén frågan om vilka krav som
bör ställas på rådgivare i fråga om praktisk och
teoretisk utbildning. Kommittén redovisade inte
något författningsförslag utan ansåg att frågan
borde bli föremål för en djupare och mer noggrann
analys.
I proposition 2000/01:135 Handlingsplan för
konsumentpolitiken 2001-2005 presenterar regeringen
sina förslag om den framtida svenska
konsumentpolitikens mål och inriktning. I
propositionen konstaterar regeringen att mycket
arbete pågår vad gäller finansiella tjänster, såväl
nationellt som inom EU. Olika projekt bedrivs både
inom myndigheterna och i företagen. Vidare
konstaterar regeringen att på flera områden pågår
redan arbeten som har beröringspunkter med vad den
Konsumentpolitiska kommittén har föreslagit.
Vad gäller konsumentskyddet vid finansiell
rådgivning så delar regeringen kommitténs
bedömningen att frågan om ansvar för finansiell
rådgivning bör bli föremål för en djupare och mer
noggrann analys än den som kommittén haft möjlighet
att genomföra. Genom beslut den 10 maj 2001
tillkallade regeringen en särskild utredare med
uppgift att kartlägga och analysera frågor om
konsumentskyddet vid finansiell rådgivning (dir.
2001:41). Enligt direktiven skall utredaren
kartlägga dels de åtgärder som vidtas av de
finansiella företagen för att uppnå en hög kvalitet
på rådgivningen, dels berörda myndigheters arbete på
området. Kartläggningen skall följas av en analys av
frågan om vilka åtgärder som kan vara lämpliga att
vidta för att stärka konsumentskyddet i samband med
finansiell rådgivning. Utredaren skall i det
sammanhanget undersöka om det finns behov av
särskilda bestämmelser av näringsrättslig eller
civilrättslig natur. Om utredaren finner att ett
sådant behov finns, skall denne också lämna förslag
till reglering. Utredaren skall dessutom undersöka
behovet av andra lämpliga åtgärder som kan vidtas i
syfte att stärka konsumenternas ställning på området
och får lämna förslag även till sådana åtgärder.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2002.
När det gäller frågor kring distansförsäljning av
finansiella tjänster erinrar regeringen i
propositionen om det pågående lagstiftningsarbetet
inom EU på området. År 1998 lade kommissionen fram
ett förslag till direktiv om distansförsäljning av
finansiella tjänster. Sedan dess har ett antal
reviderade förslag diskuterats inom EU:s
institutioner, och i slutet av september 2001 nådde
rådet en politisk överenskommelse om en gemensam
ståndpunkt. I denna ingår regler om bl.a. ångerrätt
och krav på information. Vidare finns bestämmelser
som reglerar under vilka förutsättningar en
konsument får kontaktas utan att denne dessförinnan
bett om det. Den gemensamma ståndpunkten kommer att
bli föremål för Europaparlamentets andra läsning
under första halvåret 2002.
Tidigare riksdagsbehandling
Den konsumentpolitiska propositionen har under
hösten 2001 beretts i lagutskottet. I det
sammanhanget behandlade lagutskottet ett antal
motioner liknade de som finansutskottet nu behandlar
angående konsumenternas ställning på
finansmarknaden. I motionerna ställdes bl.a. krav på
ett starkt konsumentskydd vid finansiell rådgivning
och vid distansförsäljning av finansiella tjänster.
Lagutskottet hade inte någon annan uppfattning än
motionärerna när det gäller vikten av ett fullgott
konsumentskydd vid finansiell rådgivning och
distansförsäljning av finansiella tjänster.
Lagutskottet konstaterade att den civilrättsliga
lagstiftning som skisseras i den konsumentpolitiska
kommitténs betänkande väcker en rad komplicerade
frågeställningar av rättslig natur som kommittén
inte haft möjlighet att närmare överväga.
Lagutskottet ansåg därför, liksom regeringen, att
frågan om rådgivaransvaret borde bli föremål för en
djupare och noggrannare analys. Lagutskottet ansåg
inte att det fanns skäl att förorda nya direktiv.
Lagutskottet ansåg i stället att resultatet av den
nyligen påbörjade utredningen borde avvaktas.
Motionerna avstyrktes med hänvisning till det
pågående arbetet inom Sverige och inom EU.
Lagutskottet tillstyrkte propositionens förslag.
Riksdagen beslutade i november 2001 i enlighet med
lagutskottets förslag (bet. 2001/02:LU2, rskr. 51).
Övrigt
I maj 2001 presenterade Finansinspektionen rapporten
Aktiemarknad för alla - nya krav i ny miljö
(2001:3). I rapporten säger Finansinspektionen att i
spåren av de senaste årens börsutveckling finns på
många håll ett tydligt missnöje när det gäller
rådgivning och information. Både med tanke på
enskilda konsumenter och med tanke på betydelsen av
att hävda förtroendet för aktiemarknaden i stort
anser Finansinspektionen att det är viktigt att ta
fasta på kritiken. Brister kan också konstateras.
Finansinspektionen anser att de finansiella
företagen bör säkerställa kvaliteten i den
rådgivning som de ger sina kunder. Det är önskvärt
att det sker en målmedveten och systematisk
utveckling mot standardiserade metoder för
kvalitetsmätning och säkring av kvaliteten i
rådgivningen till konsumenter. För att säkerställa
att personal inom finanssektorn har erforderlig
förmåga att hantera kunder krävs en viss
grundläggande kompetens och kunskapsnivå. För att
stärka denna har Fondhandlarföreningen tagit fram
ett licensieringsprogram som innebär att anställda i
värdepappersinstitut skall genomgå utbildning och
kunskapstest. Finansinspektionen anser att
licensieringsprogrammet utgör ett viktigt inslag i
förbättringen av rådgivarnas kompetens. I rapporten
sägs vidare att ett ökat behov av tvistlösning
mellan finansföretag och deras kunder kan förutses.
Finansinspektionen anser att en god dokumentation är
central för väl fungerande tvistlösning. Det finns
här anledning att höja kraven på finansföretagen.
Finansinspektionen kommer att ta upp en dialog med
de finansiella företagen och företrädare för olika
konsumentintressen i syfte att öka möjligheten att
lösa tvister inom Allmänna reklamationsnämnden.
Enligt uppgift från Finansinspektionen så pågår
för närvarande en utvärdering av rapporten.
Beträffande kraven på dokumentation så förbereder
Finansinspektionen att ge ut föreskrifter i ämnet.
Finansinspektionen har från och med den 1
september 2001 utfärdat nya allmänna råd som bl.a.
innehåller regler angående överföringsuppdrag
(FFFS 2001:8). I de allmänna rådens 12 § sägs bl.a.
att "ett överföringsuppdrag bör genomföras på ett
snabbt och säkert sätt". Den 24 september 2001
startade Finansinspektionen en granskning av vilken
tid det tar för en betalningsöverföring mellan
banker både inom Sverige och till EES-området.
Arbetet skall redovisas i en rapport senast under
februari 2002. I budget- propositionen för 2002
(prop. 2001/02:1, volym 1, avsnitt 1.5.2) redovisar
regeringen att den anser att tidsåtgången för
överföring av pengar mellan banker bör minskas
ytterligare. Regeringen följer utvecklingen och
avser att återkomma med lagförslag om detta bedöms
som nödvändigt.
Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har till
uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och
näringsidkare som rör en vara, tjänst eller annan
nyttighet som tillhandahållits huvudsakligen för
enskilt bruk (s.k. konsumenttvister) samt att ge en
rekommendation om hur tvisten bör lösas. I
budgetpropositionen för 2002 (volym 11, utg. omr.
24, avsnitt 5.8.3) redovisas att ARN under de
senaste åren erhållit tillfälliga tillskott. För att
säkerställa verksamhetens kvalitet och omfattning
föreslog regeringen en nivåhöjning om 3 miljoner
kronor fr.o.m. år 2002. På förslag från
näringsutskottet biföll riksdagen regeringens
förslag ( bet. 2001/02:NU1, rskr. 109-111).
Beträffande småföretagen kan nämnas att frågan om
kapitalförsörjning för småföretag intar en central
ställning inom näringspolitiken. Det finns ett stort
utbud av lån och stöd till företag som administreras
av statliga myndigheter, bolag och stiftelser. I
utredningsrapporten Statens åtgärder för fler och
växande företag behandlades riskkapitalförsörjningen
för småföretag. I utredningsrapporten redovisades en
förteckning över olika organisationer som har till
uppgift att tillhandahålla kapital, ge service till
och i övrigt främja utvecklingen av små och
medelstora företag. NUTEK har i regleringsbrevet för
år 2001 fått i uppdrag att, tillsammans med ALMI,
göra en samlad redovisning av erfarenheter och
möjligheter för särskilda grupper av småföretagare
att utnyttja de finansiella lånesystem som finns för
närvarande. Rapporten har presenterats i oktober
2001 och den bereds för närvarande i
Näringsdepartementet. Det kan även nämnas att staten
på olika områden vidtar en mängd åtgärder för att
hjälpa småföretagare med kompetensutveckling och
rådgivning, t.ex. genom NUTEK.
Utskottets ställningstagande
Det är i år ett decennium sedan den stora bank- och
finanskrisen på allvar bröt ut i Sverige. Den fick
djupgående ekonomiska konsekvenser och det är först
under de senaste åren som vi kan se att följderna
börjar klinga ut.
Krisen på fastighetsmarknaden fick stora
konsekvenser för bankväsendet. En situation som
förekom i flera fall var att den långivande banken
sade upp kreditavtalet med det låntagande
småföretaget därför att den fastighet som var
pantsatt för lånet hade minskat i värde. Banken
hänvisade då ofta till skrivningar i kreditavtalet
som medgav uppsägning vid försämring av pantens
värde. Detta värde påverkades av de nya
rekommendationer om fastighetsvärdering som
Finansinspektionen utfärdade 1991. Detta förändrade
villkoren för redan givna krediter. Många
småföretagare som klanderfritt skött sina
betalningar och var utan skuld till det inträffade
försattes i ett nytt och försämrat förhållande till
sina kreditgivare.
Ett stort antal småföretagare förlorade inte bara
sina inkomstkällor, företagen, utan de förlorade
också många års investeringar och stod sedan med
stora skulder som påverkade hela deras
livssituation.
Bankkrisen ledde till ett antal rättsprocesser
mellan företagare och banker. Flera sådana pågår än
i dag. I många fall har man dock kunnat se en
kraftig obalans mellan småföretagaren och storbanken
när det gäller de ekonomiska möjligheterna att
anlita juridisk expertis vid sådana rättsprocesser.
Man kan också utgå från att många småföretag har
avstått från att driva sina krav i domstol på grund
av alltför svaga ekonomiska resurser.
En av de frågor som rests i samband med
rättsprocesserna är om rätten för processande kunder
att få se samtliga handlingar som banken hade till
sitt förfogande och som rörde den drabbade kundens
enskilda fall.
Mot denna bakgrund är det viktigt att vi försöker
lära så mycket som möjligt om bank- och
finanskrisens orsaker och förlopp, så att vi kan
undvika att hamna i liknande krissituationer i
framtiden. Det är också viktigt att överväga hur
konsumenternas ställning på finansmarknaden kan
stärkas och hur småföretagen kan få en starkare
ställning i förhållande till kreditgivarna.
Banklagskommittén har analyserat bank- och
finanskrisen i syfte att upprätthålla ett effektivt
banksystem. Kommittén har föreslagit ett helt nytt
regelsystem som bl.a. innebär en ny definition av
bankrörelse och nya rörelseregler för banker.
Kommittén har också föreslagit en särskild ordning
för rekonstruktion och avveckling av bankaktiebolag
med problem. Utskottet anser att det
beredningsarbete som för närvarande pågår inom
Finansdepartementet av Banklagskommitténs förslag är
mycket viktigt. Enligt utskottet är det angeläget
att vi så snart som möjligt får ett regelverk som
kan klara eventuella framtida kriser.
Utvecklingen på det finansiella området har under
de senaste åren varit snabb och intensiv.
Konsumenterna och de små näringsidkarna har ställts
inför nya valsituationer och de agerar delvis på nya
marknader. Allt större krav ställs på dem och
behovet av kunskap har ökat. Mot denna bakgrund
anser utskottet att det är mycket viktigt med ett
fullgott skydd för konsumenter och näringsidkare på
området för finansiella tjänster. Även om det
grundläggande skyddet på området är gott anser
utskottet ändock att skyddet bör förstärkas
ytterligare i några väsentliga avseenden.
Utskottet anser att konsumentskyddet vid
finansiell rådgivning måste stärkas. En särskild
utredare har, som redovisats ovan, fått i uppdrag
att kartlägga och analysera frågor om konsumentskydd
vid finansiell rådgivning. Utskottet välkomnar att
frågan redan är föremål för en analys. Utskottet
vill för sin del framhålla att viktiga frågor att
överväga i detta sammanhang är en skyldighet för
rådgivare att dokumentera uppdrag och en lättnad i
konsumenternas bevisbörda. Enligt utskottets mening
är en god dokumentation central för en väl
fungerande tvistlösning. Vidare anser utskottet att
konsumentskyddet vid distansförsäljning av
finansiella tjänster måste förbättras avsevärt. Det
är inte rimligt att konsumentskyddet är bättre vid
telefonförsäljning av dammsugare än vid motsvarande
försäljning av finansiella tjänster. Utskottet anser
därför att det är glädjande att direktiven till
utredningen om rådgivaransvaret är så brett upplagda
att de ger utrymme för en analys av
frågeställningarna i linje med motionsönskemålen.
Därtill kommer att det också inom EU pågår ett
lagstiftningsarbete i linje med vad motionärerna
efterfrågar. Utskottet anser vidare att tidsåtgången
för överföring av pengar mellan banker är orimligt
lång, vilket medför att kunderna går miste om
ränteintäkter. Tidsåtgången för överföringar måste
därför minskas ytterligare. En annan åtgärd som bör
vidtas i syfte att stärka konsumenternas ställning
på området är att öka möjligheten att lösa tvister
inom Allmänna reklamationsnämnden. Frågan om att
stärka möjligheten för näringsidkare att föra talan
mot bankerna behöver också prövas. Även konkurrensen
på bankmarknaden måste stärkas till nytta för
konsumenterna och de små näringsidkarna. Enligt
utskottets mening bör därför bankernas ensamrätt att
ta emot inlåning avskaffas eller begränsas.
Utskottet anser också att regeringen skall tillsätta
en expertpanel, gärna med utländska deltagare, med
uppgift att komplettera genomgången av att alla
viktiga erfarenheter av bank- och finanskrisen har
beaktats vid utformningen av den lagstiftning som
skall gälla för framtiden på det finansiella
området. Det kan därvid finnas skäl att ägna
särskild uppmärksamhet åt hur lagstiftning och
reglering av bankverksamhet fungerar i relation till
konkurslagstiftningen gällande företag och enskilda
personer. Panelens arbete får dock inte försena
införandet av den nya lagstiftning som regeringen
avser att lägga fram i riksdagen under år 2002. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Detta innebär att
riksdagen delvis bifaller motionerna 2000/01:Fi712
(v, c, kd), 2001/02:Fi238 (s), 2001/02:Fi257 (s) och
2001/02:Fi275 (kd, fp) samt avstyrker motionerna
2000/01:Fi709 (fp), 2001/02:Fi229 (m) och
2001/02:N308 (s).
Försvaret av kronan 1992
Utskottets förslag i korthet
I motionerna föreslås bl.a. att en utredning
om kronförsvarets förlopp och konsekvenser
tillsätts. Utskottet avstyrker motionerna
bl.a. med hänvisning till att det redan har
publicerats ett stort antal utredningar,
rapporter, analyser och artiklar om försvaret
av den fasta växelkursen hösten 1992.
Motioner
I motion 2000/01:Fi711 av Bengt-Ola Ryttar (s)
anförs att försvaret av kronan hösten 1992 var ett
misslyckande. Ett misslyckande skall enligt
motionären kallas för ett misslyckande. Det är inte
acceptabelt att ett försvar som kostat från 8 till
143 miljarder kronor inte grundligt utreds så att
erfarenheter kan vinnas och ansvar utkrävas. En
utredning bör därför tillsättas om kronförsvarets
förlopp, konsekvenserna både för statens finanser
och för näringslivet och hur ansvarsförhållandena
såg ut. En mer begränsad fråga som också bör utredas
är olika aktörers agerande under de sista veckorna
före kronfallet. Det är, enligt motionären,
angeläget att undersöka om det förekommit särskild
information från regeringen eller vissa statsråd
till utvalda aktörer. En undersökning bör bl.a.
omfatta utfrågningar med personer som hade en
central ställning under valutakrisen.
I motion 2001/02:Fi254 av Bengt-Ola Ryttar (s)
anförs att för att undvika liknande katastrofer i
framtiden bör försvaret av kronan 1992 utredas
grundligt.
Utskottets ställningstagande
Det är viktigt att ekonomiska händelser och förlopp
noga analyseras och diskuteras så att erfarenheter
kan tas till vara och eventuella framtida misstag
undvikas. När det gäller försvaret av den fasta
växelkursen hösten 1992 kan utskottet, efter en
noggrann och bred kartläggning, konstatera att det
publicerats ett stort antal utredningar, analyser,
rapporter, artiklar och böcker som ur skilda
perspektiv behandlar kronförsvarets upprinnelse och
följder. Till exempel diskuteras valutakrisen i två
bilagor till Demokratiutredningen - Marknaden som
politisk aktör (SOU 1999:131) av Jon Pierre och Vad
hände med Sveriges ekonomi efter 1970 (SOU 1999:150)
av Torsten Sverenius. Orsakerna till händelserna i
början 1990-talet utvecklas också i ESO-rapporten
Med backspegeln som kompass - om
stabiliseringspolitiken som läroprocess Ds 1999:9.
Rapporten är författad av Lars Jonung, och den
diskuterades vid ett stort seminarium i maj 1999.
Diskussionen vid seminariet finns publicerad i Ds
1999:27. Mot denna bakgrund anser utskottet att det
inte finns skäl att ta initiativ till en ny
offentlig utredning om kronförsvarets förlopp och
konsekvenser.
I motion 2000/01:Fi711 anförs att även olika
aktörers, bl.a. enskilda statsråds, agerande under
de sista veckorna innan den fasta växelkursen
övergavs bör utredas. Riksdagen har tidigare vid ett
flertal tillfällen behandlat motioner med ungefär
samma innehåll (bet. 1996/97:KU25, 1997/98:KU25 och
1999/2000:KU20). Konstitutionsutskottet anger i sitt
betänkande 1999/2000: KU20 att det inte är berett
att vidare granska frågan om regeringens eller
enskilda statsråds hantering av kronförsvaret. Det
har inte framkommit några uppgifter som gör att det
finns förutsättningar att undersöka om det
förekommit särskild information från regeringens
eller statsråds sida till vissa aktörer, konstaterar
konstitutionsutskottet vidare. Enligt utskottets
mening finns det ingen anledning att ifrågasätta
konstitutionsutskottets bedömning i denna fråga.
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:Fi711 (s) och
2001/02:Fi254 (s).
Jäv vid nyemissioner och
börsintroduktioner
Utskottets förslag i korthet
I en motion begärs att regeringen skall
utreda frågan om jäv vid nyemissioner och
börsintroduktioner. Utskottet anser inte att
det finns skäl att föreslå riksdagen att
vidta någon åtgärd med anledning av motionen
varför motionen avstyrks. Jämför reservation
1 (fp).
Motionen
I motion 2001/02:Fi233 av Eva Flyborg (fp) anför
motionären att när ett företag skall introduceras på
den svenska börsen så ges ett prospekt ut till
eventuella kunder. Där finns information om
företaget, strategin och företagets
framtidsutsikter. Till sin hjälp har man också ett
antal företag som skall stå för själva
introduktionen och vara de som säljer aktien. Dessa
företag är intresserade av att aktien köps av många
samt att kursen blir hög. Ju högre kurs, desto
bättre inkomster. Enligt motionären uppstår problem
när även dessa företag står för den s.k.
företagsanalysen. Det är denna analys som utgör
grunden för om vanliga småsparare skall våga
investera i aktien eller ej. Motionären anser att
det är olyckligt när det är samma företag som sköter
både analys och försäljning. Det allvarliga är att
jävssituationer kan drabba tilltron till
börsanalyser och aktiesparande i stort. Motionären
anser därför att regeringen bör utreda frågan om jäv
vid nyemissioner och börsintroduktioner.
Utskottets ställningstagande
Utskottet behandlade en likalydande motion i
betänkande 2000/01:FiU18. I samband med beredningen
av den motionen inhämtade utskottet viss information
från Stockholms fondbörs. Av informationen från
Stockholms fondbörs framgick följande: "I princip
överallt i världen är det en vanlig ordning att det
företag som gör företagsanalysen även ombesörjer
försäljningen. Läsarna av företagsanalysen är
medvetna om att det förhåller sig på det här sättet.
Därför är det viktigt att det finns en objektiv
handling - prospektet. Det finns ett omfattande
regelverk angående skyldigheten att upprätta
prospekt och om innehållet i sådana prospekt. Varken
i Sverige eller i övriga världen uppfattas det
förhållande som motionären tar upp som något som
behöver åtgärdas." (bet. s. 6). På förslag från
utskottet avslog riksdagen motionen.
I sammanhanget kan nämnas att Aktiebolagskommittén
i sitt delbetänkande, (SOU 1997:22) Aktiebolagets
kapital, har föreslagit en reformerad
prospektlagstiftning. Kommittén har även övervägt
frågan om ansvaret för fel och brister i prospekt.
Prospektreglerna är även föremål för översyn inom
EU.
Finansinspektionen presenterade i maj 2001
rapporten Aktiemarknad för alla - nya krav i ny
miljö (2001:3). I rapporten skriver
Finansinspektionen att
företagsfinansieringsverksamheten har uppvisat vissa
problem vad gäller hanteringen av
intressekonflikter. Inspektionen har på olika sätt
vidtagit åtgärder för att motverka dessa problem.
Frågan har även varit föremål för arbete inom
Fondhandlarföreningen. I februari 2001 har
Fondhandlarföreningen fastställt principer och
riktlinjer för företagsfinansieringsverksamheten för
sina medlemmar. Inspektionen anser att
Fondhandlarföreningens riktlinjer utgör viktiga steg
för att stärka kulturen inom företagsfinansiering.
Finansinspektionen för löpande en dialog med
marknadsaktörerna i frågan.
Den ordning som beskrivs i motionen är alltså en
internationell lösning. Enligt Finansdepartementet
skulle en reglering av frågan vara mycket svår
eftersom det inte finns någon naturlig lösning. En
reglering skulle vara mycket lätt att kringgå.
Utskottet anser att det är viktigt att arbeta med
prospektreglerna, etiska riktlinjer och information.
Det är också viktigt att Finansinspektionen för en
löpande dialog med marknadsaktörerna. Som framgått
ovan pågår ett arbete både i Sverige och inom EU där
man följer dessa frågor. På grund av det anförda
anser inte utskottet att det finns skäl att föreslå
regeringen att vidta någon åtgärd med anledning av
motionen. Motion 2001/02:Fi233 (fp) avstyrks
således.
Aktiefonder
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion med begäran om
att fondbolagen bör åläggas att redovisa sin
uppfattning i vissa viktiga frågor i företag
där fonderna har större placeringar. Jämför
reservation 2 (v, mp).
Motionen
I motion 2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v)
anförs att i dag äger majoriteten av medborgarna
aktier, direkt eller indirekt. Aktiefonderna står
för en allt större andel av ägandet på aktiebörsen.
Samtidigt som fler än någonsin äger aktier så har
den direktägda andelen minskat och därmed det
personliga engagemanget i företagen. Anonyma fonder
med stor ägarandel agerar fördolt och oftast genom
att köpa och sälja. Ett aktivt engagerat ägande som
tar ansvar saknas. Det är fondbolagen som äger
aktierna och har möjlighet att rösta. För att råda
bot på det passiva ägandet och skapa ökad insyn och
därmed ge underlag för en öppen redovisning anser
motionärerna att fonderna bör åläggas att redovisa
hur de ser på styrelsens sammansättning i bolag som
de investerar i. Fonderna bör också öppet kunna ta
ställning i andra viktiga frågor i företag där de
har större placeringar. Det rör sig t.ex. om
fusioner, uppköp av andra företag eller strategisk
och långsiktig inriktning. Fondsparare bör också ges
rätt att ställa förslag till viss fond vad gäller
inriktning och ställningstaganden i de av fonden
ägda företagen samt ges rätt att föreslå ledamöter i
fondens styrelse.
Utskottets ställningstagande
Finansinspektionen har den 20 december 2001
publicerat rapporten Fondbolagens information och
interna kontroll (2001:7). I rapporten skriver
Finans- inspektionen att fondbolagens ägarpolicy är
viktig för konsumenterna att känna till.
Inspektionen överväger därför att i föreskrifter
kräva att fondbolagen tydligt anger sin strategi i
ägarfrågor.
Fondbolagens förening har nyligen antagit en
rekommendation som innebär att alla fondbolag skall
ha en ägarpolicy som skall göras offentlig.
Värdepappersfondutredningen (dir. 1999:108) skall
enligt direktiven bl.a. undersöka möjligheten till
ett ökat inflytande för andelsägarna. Arbetet skall
redovisas senast den 30 juni 2002.
På grund av det anförda avstyrker utskottet motion
2001/02:Fi244 (v).
Kollektiva hemförsäkringar
Utskottets förslag i korthet
I en motion föreslås bl.a. att kollektiva
hemförsäkringar skall förbjudas. Utskottet
avstyrker motionen med hänvisning till att
det inte finns skäl att frångå riksdagens
tidigare ställningstagande. Jämför
reservation 3 (m, kd, fp).
Motionen
I motion 2001/02:Fi243 av Kent Olsson (m) anför
motionären att varje individ själv måste få välja
vilket försäkringsbolag han eller hon vill anlita.
Samtliga fackförbund som har valt att teckna
kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar har
tecknat sina försäkringar i Folksam. Andra bolag har
inte givits tillfälle att vara med och konkurrera.
Fackförbunden har valt att stödja det
fackföreningsägda Folksam utan att veta om deras
medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt sätt att
handskas med medlemmarnas pengar och i allra högsta
grad konkurrenshämmande och stötande. Motionären
förespråkar att ett förbud mot kollektiva
hemförsäkringar bör införas.
Tidigare riksdagsbehandling
Finansutskottet har tidigare behandlat likalydande
motioner angående kollektiva hemförsäkringar i
betänkandena 2000/01:FiU18, 1999/2000:FiU15,
1998/99:FiU28, 1997/98:FiU15 och 1996/97:FiU18.
Motionsyrkanden om kollektiva hemförsäkringar har
även behandlats av näringsutskottet vid ett flertal
tillfällen, senast i betänkande 1993/94:NU5.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid samtliga tillfällen då motioner
angående kollektiva hemförsäkringar behandlats
avstyrkt motionerna, och riksdagen har beslutat i
enlighet med utskottets förslag. Utskottet anser
alltjämt att det inte bör införas några särskilda
rörelse- eller tillsynsregler för gruppförsäkringar.
Som utskottet tidigare konstaterat bör de
särförhållanden som råder för gruppförsäkringar
beaktas inom ramen för de allmänna rörelsereglerna.
Ett antal av dessa frågor rör ställningstaganden som
i första hand bör göras inom ramen för en ny
försäkringsavtalslagstiftning som för närvarande
övervägs inom Justitiedepartementet. Utskottet
finner inte anledning att föreslå någon ändring av
riksdagens tidigare ställningstaganden. Motion
2001/02:Fi243 (m) avstyrks.
Kreditupplysning
Utskottets förslag i korthet
I en motion föreslås att regeringen bör göra
en översyn av beloppsgränserna för
betalningsförsummelser som det får lämnas
uppgift om i en kreditupplysning samt av
gallringstiderna. Utskottet avstyrker
motionen med hänvisning till att regeringen,
Finansinspektionen och Datainspektionen noga
följer utvecklingen på marknaden. Jämför
reservation 4 (v, mp).
Motionen
I motion 2001/02:Fi212 av Marie Engström m.fl. (v)
anser motionärerna att det bör göras en översyn av
beloppsgränserna för betalningsförsummelser och en
översyn av gallringstiderna. Motionärerna anser att
det är nödvändigt att se över möjligheten att införa
en beloppsgräns under vilken betalningsförsummelser
över huvud taget inte skall bli föremål för
registrering i kreditupplysningsregistren. En
beloppsgräns kan vara knuten till en enskild skuld
eller till ett sammanlagt skuldbelopp. Det bör också
övervägas att förkorta gallrings- tiderna för mindre
betalningsförsummelser. Översynen skall göras med
beaktande av personlig integritet samt vilka
uppgifter som anses vara nödvändiga, adekvata och
relevanta i ett kreditupplysningsregister.
Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Frågor om kreditupplysningar behandlade utskottet
senast i betänkande 2000/01:FiU21. I det
sammanhanget behandlade utskottet motioner liknande
den nu aktuella.
I betänkandet konstaterade utskottet att det i
vissa fall inte är lämpligt från integritetssynpunkt
att kreditupplysningar får innehålla uppgifter om
enstaka mindre betalningsförsummelser. Utskottet
redovisade att regeringen föreslagit ny lagstiftning
som syftar till att komma till rätta med problemet.
Från och med den 1 oktober 2001 gäller att en
uppgift om att en gäldenär hamnat i kronofogdens
utsökningsregister omfattas av sekretess om
gäldenären betalat sin skuld innan kronofogden
hunnit vidta några åtgärder. Om gäldenären inom en
tvåårsperiod blir föremål för fler ansökningar om
verkställighet får dock även uppgifter om skulder
som är betalda användas i
kreditupplysningsverksamhet. Utskottet ansåg att om
det skulle visa sig att den föreslagna
lagstiftningen inte är tillräcklig för att komma
till rätta med problemen borde regeringen överväga
andra metoder för att förhindra
kreditupplysningsföretagen att i kreditupplysningar
lämna information om enstaka mindre
betalningsförsummelser, t.ex. en beloppsgräns och
kortare gallringstider. Utskottet föreslog att
riksdagen skulle tillkännage för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag (rskr. 2000/01:184).
I maj 2001 presenterade Datainspektionen och
Finansinspektionen en rapport angående missvisande
kreditupplysningar (Finansinspektionen 2001:2,
Datainspektionen 2001:1a). I rapporten föreslås
bl.a. att det bör återinföras en beloppsgräns för
vilka skulder som får finnas med i en
kreditupplysning.
Datainspektionen, Finansinspektionen och
Riksskatteverket har följt upp den ovan redovisade
rapporten, och de konstaterar att myndigheterna har
vidtagit åtgärder i syfte att förbättra hanteringen
av underlag till kreditupplysningar. Inom
Finansinspektionens område ingår numera i
undersökningar av bankernas kredithantering också
att verifiera att bankerna löpande utvärderar
användandet av kreditupplysningar och information om
antalet omfrågningar. Det är viktigt för
inspektionen att bankerna använder sig av
kreditupplysningar på ett korrekt sätt.
Finansinspektionen har i allmänna råd 2001:8 pekat
på bankernas skyldighet att tillhandahålla
inlåningskonton och att en betalningsanmärkning inte
är tillräckligt skäl för att neka öppnande av
inlåningskonto. I de allmänna råden har inspektionen
också reglerat att bankerna bör tillhandahålla
betaltjänster till inlåningskonton. Inspektionen
anser det viktigt att bankerna inte ser skyldigheten
att ta emot inlåning på ett snävt sätt utan också
möjliggör för kunderna att på ett praktiskt sätt
kunna uträtta sina löpande betalningar.
Utskottets ställningstagande
Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 oktober
2001. Enligt riksdagens tillkännagivande till
regeringen i betänkande 2000/01:FiU21 så bör
regeringen, om det skulle visa sig att den nya
lagstiftningen inte är tillräcklig, överväga andra
metoder för att förhindra kreditupplysningsföretagen
att i kreditupplysningar lämna uppgifter om enstaka
mindre betalningsförsummelser Som exempel på metoder
som i så fall bör övervägas nämns att införa en
beloppsgräns och att korta gallringstiderna.
Utskottet konstaterar att de nya reglerna har
varit i kraft under en relativt kort tid. Av det
tidigare riksdagsbeslutet följer att regeringen
bevakar det problem som motionären tar upp. Därtill
kommer att även Finansinspektionen och
Datainspektionen noga följer utvecklingen på
marknaden. Mot denna bakgrund anser utskottet att
det är för tidigt att nu bedöma om det behöver
vidtas ytterligare åtgärder för att komma till rätta
med problemet. Utskottet avstyrker därför motion
2001/02:Fi212 (v).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Jäv vid nyemissioner och börsintroduktioner
-punkt 3 (fp)
av Camilla Dahlin-Andersson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Riksdagen
bifaller därmed motion 2001/02:Fi233 av Eva Flyborg
(fp).
Ställningstagande
Aktiesparande berör i dag en majoritet av det
svenska folket. Då ett företag skall introduceras på
den svenska börsen ger man ut ett prospekt till
eventuella kunder. Där berättar man om företaget,
strategin och företagets framtidsutsikter. Till sin
hjälp har man också ett antal företag som skall stå
för själva introduktionen och vara de som säljer
aktien. Dessa företag är alltså intresserade av att
aktien köps av många samt att kursen blir hög. Ju
högre kurs, desto bättre inkomster. Problem uppstår
när även dessa företag står för den s.k.
företagsanalysen. Det är denna analys som utgör
grunden för om vanliga småsparare skall våga
investera i aktien eller ej. Det är olyckligt när
samma företag sköter både analys och försäljning.
Det allvarliga är att sådana jävssituationer kan
drabba tilltron till börsanalyser och aktiesparande
i stort. Jag anser därför att regeringen bör utreda
frågan om jäv vid nyemissioner och
börsintroduktioner.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag har anfört om jäv
vid börsintroduktioner och nyemissioner. Detta
innebär att riksdagen bifaller motion 2001/02:Fi233
(fp).
2. Aktiefonder - punkt 4 (v, mp)
av Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida (mp) och
Lars Bäckström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi244 av Lennart
Värmby m.fl. (v).
Ställningstagande
I Sverige äger i dag majoriteten av medborgarna
aktier, direkt eller indirekt. Aktiefonderna står
för en allt större andel av ägandet på aktiebörsen.
Samtidigt som fler än någonsin äger aktier så har
den direktägda andelen minskat och därmed det
personliga engagemanget i företagen. Anonyma fonder
med stor ägarandel agerar fördolt och oftast genom
att köpa och sälja. Ett aktivt engagerat ägande som
tar ansvar saknas. Det är fondbolagen som äger
aktierna och har möjlighet att rösta. För att råda
bot på det passiva ägandet och skapa ökad insyn och
därmed ge underlag för en öppen redovisning anser
motionärerna att fonderna bör åläggas att redovisa
hur de ser på styrelsens sammansättning i bolag som
de investerar i. Fonderna bör också öppet kunna ta
ställning i andra viktiga frågor i företag där de
har större placeringar. Det rör sig t.ex. om
fusioner, uppköp av andra företag eller strategisk
och långsiktig inriktning. Fondsparare bör också ges
rätt att ställa förslag till viss fond vad gäller
inriktning och ställningstaganden i de av fonden
ägda företagen samt ges rätt att föreslå ledamöter i
fondens styrelse. Mot denna bakgrund anser vi att
regeringen bör utreda frågan om mer aktiva
aktiefonder och möjlighet för fondsparare att utöva
inflytande.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har anfört om
aktiefonder. Detta innebär att riksdagen bifaller
motion 2001/02:Fi244 (v).
3. Kollektiva hemförsäkringar - punkt 5 (m, kd,
fp)
av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Anna
Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Gunnar Axén (m)
och Carl-Axel Johansson (m) och Camilla Dahlin-
Andersson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3. Riksdagen
bifaller därmed delvis motion 2001/02:Fi243 av Kent
Olsson (m).
Ställningstagande
Kollektiva hemförsäkringar snedvrider konkurrensen.
Flera fackförbund har de senaste åren tecknat
kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar. I
nästan samtliga fall har man valt att teckna sina
försäkringar hos ett och samma bolag utan
anbudsförfarande. Andra bolag har inte givits
tillfälle att vara med och konkurrera. Fackförbund
har valt att stödja det fackföreningsägda Folksam
utan att veta om deras medlemmar gynnas.
Det är också anmärkningsvärt att fackförbunden
tecknat kollektiva hemförsäkringar för sina
medlemmar utan att de tillfrågats. Detta måste anses
vara ett grovt intrång i den enskildes privata sfär.
Varje människa skall naturligtvis själv avgöra var
han eller hon vill teckna sina försäkringar.
Reaktionen på fackförbundens beslut att teckna dessa
försäkringar har varit hård. Många drabbas nu av
betydligt fördyrade försäkringspremier. De som sedan
tidigare har hemförsäkringar i andra bolag får
antingen säga upp sina tidigare hemförsäkringar
eller gå ur facket för att undgå kostnadsökningar.
De kollektiva hemförsäkringarna ger också orimliga
effekter eftersom de leder till minskad konkurrens,
vilket är till men för hela branschen.
På grund av det anförda anser vi att ett förbud
mot kollektiva hemförsäkringar såsom de nu är
utformade bör införas. Vi föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
har framfört om kollektiva hemförsäkringar. Detta
innebär att riksdagen delvis bifaller motion
2001/02:Fi243 (m).
4. Kreditupplysning - punkt 6 (v, mp)
av Johan Lönnroth (v), Yvonne Ruwaida (mp) och
Lars Bäckström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi212 av Marie
Engström m.fl. (v).
Ställningstagande
Uppgifter i ett kreditupplysningsregister om en
försenad eller utebliven betalning kan få mycket
stora konsekvenser för den enskilde. Från
integritetssynpunkt bör kreditupplysningar inte
innehålla uppgifter om enstaka mindre
betalningsförsummelser.
Vi anser att den lagstiftning som trädde i kraft
den 1 oktober 2001 är ett steg i rätt riktning. Det
är dock inte tillräckligt. Vi anser att det är
nödvändigt att se över möjligheten att införa en
beloppsgräns under vilken betalningsförsummelser
över huvud taget inte skall bli föremål för
registrering i kreditupplysningsregistren. En
beloppsgräns kan vara knuten till en enskild skuld
eller till ett sammanlagt skuldbelopp. Det bör också
övervägas att förkorta gallringstiderna för mindre
betalningsförsummelser. Översynen skall göras med
beaktande av personlig integritet samt vilka
uppgifter som anses vara nödvändiga, adekvata och
relevanta i ett kreditupplysningsregister.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har anfört om
kreditupplysning. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi212 (v).
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2000
2000/01:Fi709 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en oberoende
kommission bör utreda hur omfattande den
tvångsmässiga nedläggningen av livskraftiga
företag var under krisåren.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en oberoende
kommission bör utreda i vilken mån förmögenheter
omfördelades från låntagare till långivare i
samband med konkurser och vilka sociala men kanske
inte oundvikliga kostnader som uppstod i
processen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en oberoende
kommission bör utreda vilka ekonomiska, politiska
och juridiska mekanismer som orsakade och
möjliggjorde den omfattande nedläggningen och
omfördelningen till långivarnas förmån.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en oberoende
kommission bör utreda om regelverket för bankernas
och andra finansiella företags verksamhet samt
konkurslagstiftningen är ändamålsenliga i
ekonomiskt svåra tider.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en oberoende
kommission bör utreda om Finansinspektionen och
ansvariga departement i förhållande till banker i
kris agerade på ett sätt som bidrog till att
livskraftiga företag gick i konkurs.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en oberoende
kommission bör utreda om domstolarna, som helt
plötsligt fick en stor mängd ekonomiska fall av
ett nytt slag, hade ekonomisk kompetens att förstå
konsekvenserna av sina ställningstaganden.
2000/01:Fi711 av Bengt-Ola Ryttar (s):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om ansvarsförhållanden i kronförsvaret
1992, dess förlopp och konsekvenser -
statsfinansiellt och för näringslivet.
2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth m.fl. (v, c, kd):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
kommission som skall utreda bankkrisens följder och
det eventuella behovet av lagändringar med anledning
av detta enligt vad som anges i motionen.
Motioner från allmänna motionstiden
2001
2001/02:Fi212 av Marie Engström m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av beloppsgräns
för betalningsförsummelser och en översyn av
gallringstider.
2001/02:Fi229 av Jan Backman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Finansinspektionens roll
för att förtroendet för privata pensionsförsäkringar
skall bevaras.
2001/02:Fi233 av Eva Flyborg (fp):
Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan
om jäv vid nyemissioner/börsintroduktioner.
2001/02:Fi238 av Catherine Persson (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att för banker och
betalningsförmedlare i övrigt införa tidsgräns för
när medelsöverföring från avsändare till mottagare
skall vara genomförd.
2. Riksdagen tillkännager för riksdagen som sin
mening vad i motionen anförs om att om stadgade
tidsgränser för transfereringar i
betalningssystemen ej efterlevs skall kunden från
betalningsförmedlaren erhålla räntekompensation.
2001/02:Fi243 av Kent Olsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kollektiva hemförsäkringar.
2001/02:Fi244 av Lennart Värmby m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att frågan om mer aktiva aktiefonder och möjlighet
för fondsparare att utöva inflytande i enlighet med
vad i motionen anförs skall utredas.
2001/02:Fi254 av Bengt-Ola Ryttar (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att
kronförsvaret 1992 utreds.
2001/02:Fi257 av Jan Bergqvist m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stärka konsumenternas
ställning på finansmarknaden.
2001/02:Fi275 av Per Landgren och Kenth Skårvik (kd,
fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
kommission som skall utreda bankkrisens effekter
för småföretagen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utreda hur småföretagens ställning skall kunna
stärkas mot kreditgivarna.
2001/02:N308 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av ökad
konkurrens på kreditmarknaden.