Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU1

Utgiftsramar och beräkning avstatsinkomsterna, m.m.

---

Sammanfattning

Förslag till rambeslut
Finansutskottet behandlar i detta
betänkande regeringens reviderade
finansplan för 2002. Den bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Samarbetet berör ekonomi, sysselsättning,
rättvisa, jämställdhet och miljö.
Överenskommelsen fullföljs genom de
ställningstaganden finansutskottet gör i
betänkandet och visar att det finns en
politisk majoritet för den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken.
Utskottet lägger fram förslag om ramar
för utgiftsområden och en beräkning av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2002 i enlighet med den beslutsordning
som riksdagen fastställt för sin
behandling av den statliga budgeten. När
riksdagen behandlat detta betänkande och
fattat beslut om ramarna för de 27
utgiftsområden som budgeten indelas i är
dessa utgiftsramar styrande för
riksdagens fortsatta behandling av
budgetförslagen.
Utskottet understryker vikten av att
utgiftstaket hålls och noterar att
regeringen anför i budgetpropositionen
att den befarar att utgiftstaket för 2002
kan komma att överskridas om inte
ytterligare åtgärder vidtas. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till
beräkning av statsbudgetens inkomster och
fördelning av utgifter på utgiftsområden.
Dock föreslår utskottet att utbetalningen
av arealersättning skall tidigareläggas
till 2001 och minskar som en följd av
detta ramen för utgiftsområde 23 Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar med 3,5 miljarder kronor för
2002. Utskottets förslag rörande
arealersättningar är ett sätt att skapa
ökad handlingsfrihet. Minskningen slår
igenom även på statsbudgetens samlade
utgifter, däremot inte på utgiftstaket
för 2002. Det innebär att
budgeteringsmarginalen 2002 blir 3,5
miljarder kronor större än vad som
framgår av budgetpropositionen, dvs.
sammanlagt 5 429 miljoner kronor.
Statsbudgetens inkomster beräknas till
732,7 miljarder kronor för 2002.
Inklusive en kassamässig korrigering
beräknas statsbudgetens utgifter till
713,9 miljarder kronor. Budgetöverskottet
blir därmed 18,8 miljarder kronor.

Den ekonomiska politiken

Den kraftiga internationella
konjunkturnedgången gör att den
ekonomiska tillväxten i Sverige mattas
av. Dessutom har terrordåden i Förenta
staterna ökat osäkerheten om utvecklingen
i världsekonomin. För tillfället saknas
statistik och information för att en
samlad och genomarbetad prognos av
terrorattackernas ekonomiska konsekvenser
skall kunna göras.
Utskottet kan dock konstatera att den
svenska ekonomin står på en stabil grund.
De offentliga finanserna visar överskott,
den offentliga bruttoskulden sjunker, den
offentliga nettoskulden har vänts till en
nettoförmögenhet, de svenska räntorna
ligger på endast något över räntorna i
Tyskland och inflationen är låg, även om
en viss uppgång noterats de senaste
månaderna till följd av bl.a. tillfälliga
prishöjningar. Dessutom har Sverige ett
stort överskott i de samlade affärerna
med utlandet. Trots den internationella
konjunkturförsvagningen och nedgången i
den svenska tillväxttakten har
sysselsättningen fortsatt att stiga under
2001.
De goda offentliga finanserna gör det
möjligt att under 2002 genomföra reformer
och skattesänkningar för sammanlagt 44
miljarder kronor. Därigenom stärks
hushållens köpkraft, och genom att
åtgärderna i huvudsak är riktade mot låg-
och medelinkomsttagare erhålls en extra
stimulans som bidrar till att motverka
konjunkturförsvagningen.
Den stora utmaningen i den ekonomiska
politiken är att Sverige på nytt skall
närma sig en situation med full
sysselsättning. Kraften riktas nu mot att
sysselsättningsmålet skall nås, dvs. att
80 % av den vuxna befolkningen skall vara
reguljärt sysselsatta 2004. Uppgiften är
därför att understödja de senaste årens
goda utveckling. Den ekonomiska politiken
inriktas på fortsatt starka offentliga
finanser och låg inflation för att
Sverige även skall klara de långsiktiga
utmaningar som ställs till följd av den
demografiska utvecklingen. Målet om 2 %
vverskott i de offentliga finanserna över
en konjunkturcykel ligger fast.
Utgiftstaken skall hållas. Den svenska
ekonomins långsiktiga produktionsförmåga
skall höjas genom att lediga
arbetskraftsresurser mobiliseras,
konkurrensen befrämjas och betydande
satsningar görs i utbildning och
kompetensutveckling. Näringsklimatet
skall vara gott och Sverige skall
fortsätta att vara ett land med en
ledande position när det gäller forskning
och utveckling räknat som andel av BNP.
För att tillväxten skall bli
långsiktigt hållbar måste den också komma
alla till del. Det innebär att rättvisan
skall stärkas genom en aktiv
fördelningspolitik och genom åtgärder som
förbättrar utvecklingsmöjligheterna för
alla medborgare. Tillväxt och rättvisa
måste enligt utskottets mening fås att
gå hand i hand. Utvecklingen mot ett
långsiktigt hållbart samhälle kräver
också en ekologisk omställning.
Ytterligare steg tas i den gröna
skatteväxlingen och ett antal nya
åtgärder och resursförstärkningar
föreslås för att stärka utvecklingen mot
långsiktig hållbarhet.
De senaste årens höga tillväxt har
skapat utrymme för ett antal
rättvisereformer. Men fortfarande finns
stora utmaningar kvar vad gäller
fördelnings- och jämställdhetspolitik
samt integrations- och regionalpolitik.
Levnadsvillkoren skall fortsätta att
förbättras, och som en följd av detta
skall socialbidragsberoendet halveras
mellan 1999 och 2004. De reformer som
tidigare presenterats skall förverkligas.
Barnen och ungdomarna står i centrum för
politiken. En mycket stor satsning görs
på skolan och en bred familjepolitisk
reform genomförs stegvis. Maxtaxan
genomförs, föräldraförsäkringen utökas
och den lägsta ersättningen under de
dagar ersättningen baseras på förälders
sjukpenning höjs i tre steg 2002-2004.
Barn till arbetssökande ges rätt till
förskoleverksamhet, och resurserna till
vården och omsorgen utökas. Satsningar
görs t.ex. för att minska köer och
förbättra tillgängligheten i vården. Den
generella välfärden skall bevaras och
utvecklas ytterligare. Om statens
finanser så medger skall taket i såväl
sjuk- som föräldraförsäkringen höjas
2003. En rad andra åtgärder vidtas för
att förbättra arbetsmarknaden,
utbildningen och för att ytterligare
förbättra företagens tillväxtbetingelser
och öka tillväxten i hela Sverige. En
kraftig satsning för att bygga ut och
förbättra infrastrukturen föreslås.
Socialavgifterna för företag i stödområde
A sänks för att bl.a. gynna
småföretagandet i utsatta regioner.
Arbetsskadeförsäkringen reformeras och
insatser görs för minska sjukfrånvaron
och främja hälsan i arbetslivet. Golvet
och taket i arbetslöshetsförsäkringen har
höjts, och taket kommer att höjas
ytterligare nästa år, om det
statsfinansiella läget medger det. En
försöksverksamhet med s.k. friår införs
2002-2004 i tio kommuner. Överskotten i
de offentliga finanserna gör att det nu
är möjligt att gå vidare med det tredje
steget i inkomstskattereformen.
Löntagarna kompenseras därför med
ytterligare en fjärdedel av
egenavgifterna fr.o.m. 2002. Vidare höjs
gränsen för statlig skatt ytterligare.
Fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs
och fastighetsskatten sänks. Som en
rättviseåtgärd införs en skattereduktion
för fackföreningsavgiften och för
avgifter till arbetslöshetskassan. Momsen
på böcker och tidskrifter sänks. Vidare
förbättras pensionärernas ekonomi
ytterligare genom bl.a. en riktad
skattesänkning för pensionärer.
Ytterligare satsningar görs för att öka
konkurrensen och effektiviteten på
marknaderna. Rättsväsendet får ökade
resurser och biståndet höjs.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till inriktning av budgetpolitiken.
Utskottet delar regeringens bedömning
att överskottsmålet för de offentliga
finanserna bör vara oförändrat 2,0 % av
BNP under vart och ett av åren 2002-2004.
Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl
väsentligt skulle avvika från den nu
prognostiserade skall motsvarande
avvikelse från överskottsmålet tolereras.
Utgiftstaken för 2001-2004 ligger fast
men en teknisk justering görs av nivåerna
för respektive år. Så t.ex. påverkar
regeringens förslag till
inkomstskattesänkningar kommunernas
skatteinkomster och en avräkning görs
därför mot det generella statsbidraget,
vilket i sin tur får genomslag på de
samlade statsutgifterna. En motsvarande
anpassning görs av utgiftstaken som efter
denna tekniska justering föreslås uppgå
till 791, 809, 844 och 878 miljarder
kronor för 2001-2004.
De i budgetpropositionen föreslagna
skattesänkningarna för 2002 uppgår till
sammanlagt drygt 23 miljarder kronor,
varav 13,2 miljarder kronor avser tredje
steget i inkomstskattereformen, 3,5
miljarder kronor en skattereduktion för
fackföreningsavgifter samt 3,7 miljarder
kronor kompensation för höjda
taxeringsvärden vid
fastighetsbeskattningen. Skatteförslagen
innefattar även en grön skatteväxling på
2,0 miljarder kronor.
Till detta kommer nya utgiftsåtaganden
som för nästa år uppgår till 1,7
miljarder kronor. Sammantaget väntas
således de föreslagna skattesänkningarna
och de nya utgiftsåtagandena leda till
att den offentliga sektorns finanser
försvagas med närmare 25 miljarder kronor
2002. Trots detta väntas alltjämt de
uppställda budgetpolitiska målen kunna
klaras med marginal.

Skatteförslagen

Reformeringen av inkomstbeskattningen
fortsätter i ett tredje steg genom att
kompensationen för den allmänna
pensionsavgiften höjs från 50 % till 75
%. Gränsen för uttag av statlig
inkomstskatt höjs för att andelen
inkomsttagare som betalar statlig
inkomstskatt skall närma sig det
långsiktiga målet 15 %.
Strategin för en grön skatteväxling
ligger fast och innebär för 2002 att en
skatteväxling med en omfattning på ca 2
miljarder kronor genomförs.
Koldioxidskatten höjs med 15 % och får
genomslag främst när det gäller bränslen
som används för uppvärmning. Elskatten
höjs med 1,2 öre per kWh.
Tillverkningsindustrin och jord-, skogs-
och vattenbruksnäringarna kompenseras
genom en höjning av
koldioxidskatterabatten. Till detta
kommer en indexuppräkning av
skattesatserna för bränslen och el.
Miljöbonusen på vindkraft bibehålls på
18,1 öre per kWh. Vidare ingår en höjning
av avfallsskatten med 15 % till 288 kr
per ton. Intäkterna från skatteväxlingen
används till att finansiera en höjning av
grundavdragen för alla.
Den särskilda skattereduktionen på 1
320 kr för låg- och medelinkomsttagare
behålls och utvidgas så att pensionärerna
får del av den. Reglerna utformas så att
alla pensionärer får del av en
skattelättnad under 2002. Inför
inkomståret 2003 fattas redan nu beslut
om att bygga in den särskilda
skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare i grundavdraget.
Det fasta belopp på 200 kr som tas ut
när beskattningsbar inkomst uppkommer
skall också under 2002 fördelas till
kommunerna som en kommunal inkomstkatt.
En skattereduktion på 25 % för
fackföreningsavgift och på 40 % för
avgiften till arbetslöshetskassa aviseras
och skall börja tillämpas 2002. En
förmånligare justeringsregel för
miljövänliga förmånsbilar aviseras till
2002. Skattefriheten för sjömän på färjor
som tillämpar nettolön förlängs ett år
till 2003 års taxering.
Inom företagsbeskattningen sänks
schablonen för investmentföretag, och det
aviseras ett förslag till våren 2002 om
slopad beskattning av kapitalvinster på
näringsbetingade aktier.
Fastighetsskatten på småhus sänks från
1,2 till 1 % och fastighetsskatten på
hyreshus sänks från 0,7 till 0,5 %.
Sänkningen gäller retroaktivt fr.o.m. den
1 januari 2001. Fribeloppen i
förmögenhetsbeskattningen höjs fr.o.m.
2003 års taxering till 1 500 000 kr för
ensamstående och till 2 000 000 kr för
sambeskattade par.
Mervärdesskatten på böcker och
tidskrifter sänks från 25 % till 6 %
fr.o.m. den 1 januari 2002.
Den mängd spritdrycker som kan föras in
utan att skatt tas ut höjs den 1 januari
2002 till 2 liter.
Fordonsskatten för jordbrukstraktorer
slopas och en skattestrategi för
alternativa drivmedel presenteras.
Svavelskattens nedre gräns justeras
nedåt.

Övriga frågor

I betänkandet behandlas två yrkanden från
Riksdagens revisorer, dels om en
utredning av effekterna på
sysselsättningen av nedsättningen av
socialavgifterna, dels om en översyn av
redovisningen av skatteavvikelsernas
effekter. I betänkandet avstyrker
utskottet båda yrkandena liksom en motion
som väckts i ärendet.
Samtliga motioner som finns i betänkandet
avstyrks.
I betänkandet finns 26 reservationer
och 6 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Den ekonomiska politiken

1. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (avsnitt 1.3)
Riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska
politiken som regeringen förordar och
tillkännager för regeringen vad
utskottet anfört. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1
Förslag till statsbudget, finansplan
m.m. punkt 1 och avslår motionerna
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 1, 8, 10-16, 18 och 19,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkandena 1-3,
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl.
(c) yrkandena 1, 8 i denna del, 9-13
och 15-20 samt
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 1.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)
2. Formerna för
ställningstagande till euro (avsnitt
1.5.1)
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl.
(c) yrkande 3,
2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkandena 1-3,
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 17,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkande 4,
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl.
(c) yrkande 5,
2001/02:Fi295 av Matz Hammarström
m.fl. (mp) yrkandena 13 och 14,
2001/02: U301 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 40,
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 2 samt
2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl.
(m) yrkande 14.
Reservation 2 (m, kd, fp)
Reservation 3 (c)
Reservation 4 (mp)

3. Information om och analys
av eurons effekter (avsnitt 1.5.2)

Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl.
(v),
2001/02:Fi295 av Matz Hammarström
m.fl. (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12
samt
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 3.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (mp)

4. Miljökonsekvensbeskrivningar i
budgetpropositionen (avsnitt 1.6)
Riksdagen avslår motion
2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkande 17.
Reservation 8 (kd)

Budgetpolitikens inriktning

5. Mål för budgetpolitiken
(avsnitt 2.3)
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s),
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 7,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkande 5 samt
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 4.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (fp) - motiv.
Statsbudgetens inkomster och utgifter

6. Budgetförslagen för år 2002
(avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1)
a) Utgiftstak för staten 2001-2004
(avsnitt 2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssy-
stemet vid sidan av statsbudgeten till
791 miljarder kronor 2001, 809
miljarder kronor 2002, 844 miljarder
kronor 2003 och 878 miljarder kronor
2004. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:1 punkt 2.

b)Beräkning av den offentliga
sektorns utgifter åren 2002-2004 (avsnitt
2.5.2)
Riksdagen godkänner beräkningen
av de offentliga utgifterna för åren
2002-2004. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:1 punkt 3.
c) Fördelning av statsbudgetens
utgifter på utgiftsområden 2002
(avsnitten 2.4.2, 2.6 och 4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning
av utgifterna för budgetåret 2002 på
utgiftsområden enligt utskottets förslag
i efterföljande sammanställning över
statsbudgetens utgifter och inkomster.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 8 med den ändringen att
utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar skall föras
upp med ett 3 500 miljoner kronor lägre
belopp.
d) Förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret 2002
(avsnitt 2.7)
Riksdagen godkänner beräkningen
av förändringar av anslagsbehållningar
för budgetåret 2002. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 7.
e) Myndigheternas in- och utlåning
i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8)
Riksdagen godkänner beräkningen
av myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret 2002.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 5.
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8)
Riksdagen godkänner att en
kassamässig korrigering skall göras av
statsbudgetens utgifter med ett negativt
belopp på 8 700 miljoner kronor. Därmed
bifaller riksdagen utskottets förslag
till beräkning.
g) Inkomstskatten för år 2002
(avsnitt 3.3.1)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om inkomstskatten för år
2002. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34,
38-41 och 43, alla i denna del.
h) Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster
(avsnitt 3.3.3)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om det fasta beloppet
vid beskattningen av förvärvsinkomster.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 29 i denna del.
i) Beskattningen av sjömän i det
nordiska skatteavtalet (avsnitt 3.3.11)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om beskattningen av
sjömän i det nordiska skatteavtalet.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 36 i denna del.
j) Beskattning av investmentföretag
och värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om beskattning av
investmentföretag och värdepappersfonder.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 43 i denna del.
k)Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om
fastighetsbeskattning. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 30
i denna del.
l) Förmögenhetsskatt (avsnitt
3.6.2)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om förmögenhetsskatt.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 37 i denna del.
m) Privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror (avsnitt 3.7.2)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2001/02:1
punkt 32 i denna del.
n) En fortsatt grön skatteväxling
(avsnitten 3.7.3 och 3.11)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om en fortsatt grön
skatteväxling och om en lagsamordning.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 35 i denna del och
proposition 2001/02:3 i denna del.
o) Höjd avfallsskatt (avsnitt
3.7.4)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om höjd avfallsskatt.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 42 i denna del.
p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om fordonsskatt. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2001/02:1
punkt 31 i denna del.
q) Justeringar i svavelskatten
(avsnitt 3.7.7)
Riksdagen godkänner vad
utskottet anfört om justeringar i
svavelskatten. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:1 punkt 35 i denna
del.
r) Beräkning av statsbudgetens
inkomster för 2002 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen
av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2002. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 6.
s) Motionsyrkanden om
budgetförslagen för år 2002
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 6
avstyrkta motionsyrkanden.
Reservation 12 (m)
Reservation 13 (kd)
Reservation 14 (c)
Reservation 15 (fp)

7. Lagförslagen

I enlighet med ovan redovisade
ställningstaganden (punkt 6) antar
riksdagen regeringens förslag till
1. lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
2003 års taxering m.m.,
2. lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327),
4. lag om ändring i lagen
(1994:1565) om beskattning av viss
privatinförsel,
5. lag om ändring i lagen
(2001:493) om ändring i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift,
6. lag om ändring i lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift,
7. lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi med den
ändring som framgår av bilaga 3,
8. lag om ändring i lagen
(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna,
9. lag om ändring i lagen
(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
10. lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483),
11. lag om ändring i lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,
12. lag om ändring i lagen
(1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift,
13. lag om ändring i lagen
(1999:265) om särskilt grundavdrag och
deklarationsskyldighet för fysiska
personer i vissa fall vid 2000-2003 års
taxeringar,
14. lag om ändring i lagen
(1999:673) om skatt på avfall,
15. lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229).
16. Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkterna 29-43, alla i
denna del och proposition 2001/02:3 i
denna del.

8. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden åren 2003
och 2004 (avsnitt 4.2)

Riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifter på
utgiftsområden för åren 2003 och 2004
som riktlinje för regeringens
budgetarbete. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 punkt
9 och avslår motionerna
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 5,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkande 10,
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl.
(c) yrkande 4 samt
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 8.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (kd)
Reservation 18 (c)
Reservation 19 (fp)

9. Bemyndigande om upplåning
(avsnitt 4.3)

Riksdagen bemyndigar regeringen att
under budgetåret 2002 ta upp lån
enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning och skuldförvaltning. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 4.
10. Lån för myndigheternas
investeringar i anläggningstillgångar
för förvaltningsändamål (avsnitt
4.4.1)
Riksdagen bemyndigar regeringen att
för 2002 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet intill ett belopp
av 22 500 000 000 kr. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 punkt
10.

11. Myndigheternas
räntekontokrediter (avsnitt 4.4.2)

Riksdagen bemyndigar regeringen att
för 2002 besluta om krediter för
myndigheters räntekonton i
Riksgäldskontoret intill ett belopp av
17 500 000 000 kr. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 punkt
11.

12. Sjunde AP-fondstyrelsens
lån och räntekontokredit i
Riksgäldskontoret (avsnitt 4.4.3)

Riksdagen bemyndigar regeringen att för
2002 vad avser Sjunde AP-fondens
verksamhet dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
verksamheten intill ett belopp av 15
000 000 kr, dels besluta om kredit på
räntekonto i Riksgäldskontoret intill
ett belopp av 90 000 000 kr. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 12.
13. Bemyndigande för ramanslag
(avsnitt 4.5)
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2002, med de begränsningar som
följer av 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten, besluta
att ett ramanslag, med undantag för
anslag anvisade för förvalt-
ningsändamål, får överskridas om ett
riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas
samt om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkt 15.

14. Garantier till
internationella finansieringsinstitut
(avsnitt 4.6)

Riksdagen dels godkänner att
infrianden av garantier till
internationella finansieringsinstitut
även framdeles täcks med anslag, dels
bemyndigar regeringen att besluta om
en obegränsad kredit i
Riksgäldskontoret för garantier till
internationella finansieringsinstitut.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 punkterna 13 och 14.

Övriga frågor

15. Riksdagens revisorers
förslag angående sänkta socialavgifter
(avsnitt 5.1)

Riksdagen avslår Riksdagens
revisorers förslag 2001/02:RR2 och
motion 2001/02:Fi3 av Mats Odell m.fl.
(kd).
Reservation 20 (kd)

16. Revision av EU-medel
(avsnitt 5.2)

Riksdagen avslår motion
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 13.
Reservation 21 (m, fp)

17. Barnbilaga i
budgetpropositionen (avsnitt 5.3)

Riks0dagen avslår motionerna
2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl.
(kd, v, c, fp, mp),
2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl.
(c) yrkande 1 samt
2001/02:So495 av Matz Hammarström
m.fl. (mp) yrkande 26.
Reservation 22 (kd)
Reservation 23 (c)
Reservation 24 (mp)

18. Försäljning av SBAB och
Vasakronan (avsnitt 5.4)

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi222 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m) samt
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl.
(c) yrkande 8 i denna del.
Reservation 25 (m, kd, c, fp)

19. Indelning i politikområden
(avsnitt 5.5)

Riksdagen avslår motion
2001/02:Fi219 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) yrkande 2.
Reservation 26 (v, mp)

Stockholm den 9 november 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell
(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt
Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s),
Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m),
Sonia Karlsson (s), Anna Åkerhielm (m),
Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per
Landgren (kd), Lena Ek (c), Karin
Pilsäter (fp), Carl-Axel Johansson (m),
Hans Hoff (s) och Matz Hammarström (mp).
Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter för 2002 på utgiftsområden

Utskottets förslag till ramar m.m. överensstämmer med regeringens förslag
utom vad avser utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar. Utskottet föreslår att ramen för utgiftsområde 23 sänks med 3,5
miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.

Utgiftsområde, m.m. Utskott Reservanternas förslag i
ets förhållande till utskottets
förslag (mkr)
Anslag förslag Res 12 Res 13 Res 14 Res 15
(tkr) (m) (kd) (c) (fp)
1 Rikets styrelse 7 284 -726 -447 -770 -929
122
2 Samhällsekonomi och 8 754 -142 -104 -107 -78
finansförvaltning 408
3 Skatt, tull och exekution 8 057 -75 +120 -30 +75
645
4 Rättsväsendet 23 640 +1 238 +1 000 +320 +486
823
5 Internationell samverkan 1 162 -161 -20 ±0 -0
290
6 Totalförsvar 45 810 +1 435 -480 ±0 -0
094
7 Internationellt bistånd 15 043 -1 343 +500 +945 +1 783
822
8 Invandrare och flyktingar 5 238 -190 -147 -557 -290
643
9 Hälsovård, sjukvård och social 31 128 -765 +25 +94 +4 065
omsorg 910
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom 108 357 -12 168 -5 902 -3 870 -4 175
och handikapp 018
11 Ekonomisk trygghet vid 33 534 +180 +2 090 -410 +860
ålderdom 500
12 Ekonomisk trygghet för 49 841 +700 +2 591 +1 800 +2 180
familjer och barn 000
13 Arbetsmarknad 58 915 -4 985 -8 995 -29 485 -13
236 961
14 Arbetsliv 1 047 -108 -126 +20 013 +0
542
15 Studiestöd 22 567 -621 -315 -1 384 -1 874
335
16 Utbildning och 41 446 -3 534 -6 341 -4 975 -4 459
universitetsforskning 670
17 Kultur, medier, trossamfund 8 106 -1 636 +20 +91 +40
och fritid 670
18 Samhällsplanering, 9 529 -1 258 -182 -1 505 -1 963
bostadsförsörjning och 248
byggande
19 Regional utjämning och 3 563 -690 -790 +138 -750
utveckling 125
20 Allmän miljö- och naturvård 3 124 -363 -127 ±0 -50
563
21 Energi 2 132 -637 -107 +100 -1 398
055
22 Kommunikationer 24 468 +455 +2 261 +2 663 +300
615
23 Jord- och skogsbruk, fiske med 10 838 +3 107 +3 755 +3 840 +3 032
anslutande näringar 984
24 Näringsliv 3 410 -351 -376 -481 -259
185
25 Allmänna bidrag till kommuner 98 898 +73 025 +4 262 +31 845 +31
914 507
26 Statsskuldsräntor m.m. 63 326 -1 005 -1 007 -1 000 -800
700
27 Avgiften till Europeiska 23 055 ±0 ±0 ±0 ±0
gemenskapen 000
Minskning av 1 199 ±0 ±0 -1 000 -2 000
anslagsbehållningar 200
Summa utgiftsområden 713 483 +49 383 -8 842 +16 275 +11
317 343
Myndigheters m.fl. in- och 9 126 ±0 ±0 ±0 ±0
utlåning i Riksgäldskontoret, 000
netto
Kassamässig korrigering -8 700 ±0 ±0 ±0 ±0
000
Summa 713 909 +49 383 -8 842 +16 275 +11
317 343

Förslag till beräkning av statbudgetens inkomster för 2002 per inkomsttitel

Utskott Reservanternas förslag i
ets förhållande till utskottets
förslag (mkr)
Inkomsttitel förslag Res 12 (m) Res 13 Res 14 Res 15
(tkr) (kd) (c) (fp)
100 Skatter m.m.: 648 189 -42 480 -14 -19 -31
0 927 656 080 810
1111 Fysiska personers inkomstskatt -13 652 -32 370 -14 -12 -20
104 965 330 280
1121 Juridiska personers 68 229 -500 -400 -210 -1 300
inkomstskatt 541
112 Beskattning av tjänstegruppliv 1 000
3 000
113 Ofördelbara inkomstskatter 1 403
1 912
114 Kupongskatt 2 050
1 000
114 Lotteriskatt 1 235
4 558
1200 Socialavgifter och -280 +2 190 -5 230 -6 800
allmän
pensionsavgift
121 Efterlevandepensionsavgift 16 731
2 711
122 Sjukförsäkringsavgift 86 196
1 587
122 Föräldraförsäkringsavgift 21 651
2 535
125 Ålderspensionsavgift, netto 10 230
1 292
125 Arbetsskadeavgift 13 582
3 072
125 Arbetsmarknadsavgift 50 220
4 934
125 Sjömanspensionsavgift, netto
7
126 Allmän pensionsavgift, netto
2
128 Allmän löneavgift 26 592
1 346
129 Särskild löneskatt 20 367
1 803
129 Avräkning av socialavgifter
9
1312 Fastighetsskatt 23 188 -1 740 -770 -1 300 -4 300
304
1321 Fysiska personers 8 004 -2 000 -650 -1 190 -900
förmögenhetsskatt 000
132 Juridiska personers 163 093
2 förmögenhetsskatt
133 Arvsskatt 2 250
1 000
133 Gåvoskatt 460 000
2
134 Stämpelskatt 5 050
1 000
1411 Mervärdesskatt, netto 197 224 +540 +400 -280
278
142 Försäljningsskatt på
3 motorfordon
142 Tobaksskatt 7 984
4 996
142 Alkoholskatt 9 739
5 183
1428 Energiskatt 57 458 -7 770 -1 931 -170
460
1431 Särskild skatt på elektrisk 1 863 -320
kraft från kärnkraftverk 092
143 Särskild skatt mot försurning 52 749
5
1436 Skatt på avfall 995 000 +350 +300
143 Skatt på bekämpnings- och 420 000
7 gödselmedel
144 Systembolaget AB:s 100 000
2 inlevererade överskott
1452 Skatt på annonser och reklam 1 172 -1 200
870
145 Skatt på spel 43 588
4
1461 Fordonsskatt 7 128 +70
395
146 Vägavgifter 653 585
2
147 Tullmedel 3 622
1 816
147 Övriga skatter m.m. på import
2
147 Särskilda jordbrukstullar och 364 000
3 sockeravgifter
148 Övriga skatter på varor och 122 123
1 tjänster
151 Utjämningsavgift för kommuner 20 861
1 och landsting 414
161 Betalningsdifferenser pga - 279
1 anstånd, netto 322
162 Uppbördsförluster, netto, -2 379
1 fysiska personers inkomstskatt 100
162 Uppbördsförluster, netto, - 527
2 juridiska personers 021
inkomstskatt
162 Uppbördsförluster, netto, - 576
3 arbetsgivaravgifter 719
162 Uppbördsförluster, netto, -1 019
4 mervärdesskatt 969
162 Uppbördsförluster, netto, -1 123
5 räntor m.m. 785
163 Betalningsdifferenser, övriga 4 503
1 710
169 Betalningsdifferenser,
1 skattemyndigheterna, netto
169 Indrivna medel,
2 kronofogdemyndigheten, netto
1711 Nedsättning, anställningsstöd -1 800 +1 800 +110
000
1712 Nedsättning, -1 150 +1 150 +1 150
kompetensutveckling 000
1713 Nedsättning, - 600 +600 +600 +600
bredbandsinstallation 000
1714 Nedsättning, sjöfart -1 300 +1 300
000
171 Skattereduktion, pensionärer - 320
5 000
2000 Inkomster av statens 47 990 +75 +1 800
verksamhet: 976
3000 Inkomster av försåld egendom: 15 001 +40 000 +40 +40 +40
000 000 000 000
400 Återbetalning av lån: 2 369
0 535
500 Kalkylmässiga inkomster: 8 186
0 000
600 Bidrag m.m från EU: 11 010
0 300
Summa inkomster 732 747 -42 480 -14 -19 -30
738 581 080 010

Förteckning över av utskottet i punkt 6
avstyrkta motionsyrkanden

Motion Motionärer
Yrkanden

Utgifter

Punkt 6 a
Utgiftstak för staten 2001-2004
(prop. 2001/02:1 punkt 2)
2001/02:Fi291 Bo
Lundgren m.fl. (m) 3
2001/02:Fi292 Alf
Svensson m.fl. (kd) 7
2001/02:Fi293 Agne
Hansson m.fl. (c) 2
2001/02:Fi294 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 2
Punkt 6 b
Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2002-2004
(prop. 2001/02:1 punkt 3)
2001/02:Fi291 Bo
Lundgren m.fl. (m) 2
2001/02:Fi292 Alf
Svensson m.fl. (kd) 11
2001/02:Fi294 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 3
Punkt 6 c
Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden budgetåret
2002
(prop. 2001/02:1 punkt 8)
2001/02:Fi291 Bo
Lundgren m.fl. (m) 4
2001/02:Fi292 Alf
Svensson m.fl. (kd) 6, 9
2001/02:Fi293 Agne
Hansson m.fl. (c) 3
2001/02:Fi294 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 7
2001/02:T454 Per-
Richard Molén m.fl. (m) 1
Punkt 6 d
Förändringar av anslagsbehållningar 2002
(prop. 2001/02:1 punkt 7)
2001/02:Fi294 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 6
Motion Motionärer
Yrkanden

Inkomster

Skattepolitikens inriktning
2001/02:Fi273 Kenneth
Lantz m.fl. (kd) 1
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 1
2001/02:Fi291 Bo
Lundgren m.fl. (m) 9
2001/02:Fi293 Agne
Hansson m.fl. (c) 7
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 2-7, 39
2001/02:Sk474 Bo
Lundgren m.fl. (m) 1-4
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 1
2001/02:N366 Matz
Hammarström m.fl. (mp) 1
Punkt 6 g
Inkomstskatten för år 2002
(prop. 2001/02:1 punkterna 33,
34, 38-41
och 43)
2001/02:Fi273 Kenneth
Lantz m.fl. (kd) 2-5, 7,
8
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 2, 4,
5, 26
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 8-11,
13,
14, 42,
43
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 1-10,
36
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 2-6,
8-11
Skattereduktion för
fackföreningsavgifter
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 3
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 7
Pensions- och kompetenssparande
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 6
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 36, 37
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 20
Reseavdrag
2001/02:Fi273 Kenneth
Lantz m.fl. (kd) 6
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 11
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 12
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 11, 12
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 12, 14
Yrkesfiskaravdrag
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 27
2001/02:MJ220 Åke
Sandström m.fl. (c) 12

Motion Motionärer
Yrkanden
Personaloptioner
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 8
Hushållstjänster
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 10
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 31
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 31
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 13
Skatt på royalty
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 28
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 29
Företagsbeskattning,
dubbelbeskattning
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 12, 22,
23
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 19, 29,
30,
32, 46
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 28, 32
De särskilda reglerna för
fåmansaktiebolag
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 18
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 38, 45
2001/02:Sk491 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 13
Regionalt nedsatta
socialavgifter
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 9
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 17, 18
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 25-27
2001/02:N263 Agne
Hansson m.fl. (c) 12
Löneskatt på vinstandelar
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 7
Punkt 6 k
Fastighetsbeskattning
(prop. 2001/02:1 punkt 30)
2001/02:Fi241 Kent
Olsson och Inger René (m) 1-3
2001/02:Fi246 Karin
Enström (m)
2001/02:Fi255 Berit
Adolfsson (m)
2001/02:Fi281 Gunnar
Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp)
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 13, 14
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 15, 16,
41
2001/02:Fi298 Per
Landgren m.fl. (kd) 4
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 21-24
Motion Motionärer
Yrkanden
2001/02:Sk487 Karin
Pilsäter m.fl. (fp) 1
2001/02:Sk488 Kenneth
Lantz m.fl. (kd) 1, 3
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 15, 16,
21-24
2001/02:Sk490 Rolf
Kenneryd m.fl. (c) 1
2001/02:MJ220 Åke
Sandström m.fl. (c) 8
2001/02:N319
Margareta Cederfelt m.fl. (m) 7
2001/02:A318 Mikael
Odenberg m.fl. (m) 7
2001/02:Bo324 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 10
Punkt 6 l
Förmögenhetsskatt
(prop. 2001/02:1 punkt 37)
2001/02:Fi205
Margareta Cederfelt (m)
2001/02:Fi285 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 15, 16
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 33-35
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 25-27
2001/02:Sk487 Karin
Pilsäter m.fl. (fp) 4
2001/02:Sk488 Kenneth
Lantz m.fl. (kd) 4, 5
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 19, 20
Sänkt mervärdesskatt på böcker
och
tidskrifter
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 36
Punkt 6 m
Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (prop. 2001/02:1
punkt 32)
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 33-35
Punkt 6 n En
fortsatt grön skatteväxling
(prop. 2001/02:1 punkt 35 och
prop.
2001/02:3)
2001/02:Fi230 Olle
Lindström (m) 1
2001/02:Fi242 Per-
Samuel Nisser och Jan-Evert
Rådhström (m)
2001/02:Fi271 Ola
Sundell och Stefan Hagfeldt (m)
2001/02:Fi278 Henrik
S Järrel (m)
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 24-26
2001/02:Sk288 Bo
Lundgren m.fl. (m) 8
2001/02:Sk418 Ingvar
Eriksson och Olle Lindström (m) 4
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 15-17
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 29

Motion Motionärer
Yrkanden
Punkt 6 o Höjd
avfallsskatt
(prop. 2001/02:1 punkt 42)
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 31, 32
Jordbruket
2001/02:Fi247 Åke
Sandström och Erik Arthur Egervärn (c)
2001/02:Fi269 Roy
Hansson (m)
2001/02:Fi270 Roy
Hansson (m)
2001/02:Fi272 Patrik
Norinder och Anne-Katrine
Dunker (m)
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 20-23
2001/02:Sk288 Bo
Lundgren m.fl. (m) 19, 20
2001/02:Sk417 Göte
Jonsson m.fl. (m) 3, 4
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 13, 14
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 33-35
2001/02:MJ341 Gunnel
Wallin (c) 2
2001/02:MJ421 Patrik
Norinder och Anne-Katrine 2, 3
Dunker (m)
Skatt på kärnkraftsel
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 18, 19
Kväveoxidskatt
2001/02:Sk489 Agne
Hansson m.fl. (c) 30
Reklamskatt
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 30
Nedsättning av skatter
2001/02:Fi291 Bo
Lundgren m.fl. (m) 6 (i
denna
del)
2001/02:Fi292 Alf
Svensson m.fl. (kd) 8 (i
denna
del)
2001/02:Fi293 Agne
Hansson m.fl. (c) 6 (i
denna
del)
2001/02:Fi294 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i
denna
del)
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 1 (i
denna

del), 47
2001/02:Sk471 Carl
Fredrik Graf m.fl. (m) 37, 39
Motion Motionärer
Yrkanden
Inkomster av statens verksamhet
2001/02:Fi239 Gunnar
Hökmark m.fl. (m) 1
2001/02:Fi294 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i
denna
del)
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 1 (i
denna
del)
Punkt 6 r
Beräkning av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 2002 (prop. 2001/02:1
punkt 6)
2001/02:Fi291 Bo
Lundgren m.fl. (m) 6 (i
denna
del)
2001/02:Fi292 Alf
Svensson m.fl. (kd) 8 (i
denna
del)
2001/02:Fi293 Agne
Hansson m.fl. (c) 6 (i
denna
del)
2001/02:Fi294 Lars
Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i
denna
del)
2001/02:Fi297 Alf
Svensson m.fl. (kd) 1 (i
denna
del), 40

2001/02
FiU1

Redogörelse för ärendet

*****
Bakgrund
I detta betänkande behandlas regeringens
och partiernas förslag till fördelning av
statsutgifterna på utgiftsområden.
Betänkandet, ibland kallat
rambetänkandet, utgör underlaget för
riksdagens beslut om statsbudgeten och
utgiftsramar för de olika
utgiftsområdena. I riksdagens
rambeslutsmodell innebär beslutet om
ramarna att en utgiftsram fastställs för
varje utgiftsområde som i den fortsatta
beredningen av anslaget inte får
överskridas. Ett förslag från ett utskott
till fördelning av anslagen inom ett
utgiftsområde kan inte behandlas av
riksdagen förrän riksdagen fattat
beslutet om ramarna (RO 5:12). De olika
fackutskotten som bereder och lägger fram
förslag till beslut om anslagen inom
respektive utgiftsområde kan göra
omprioriteringar mellan anslagen men får
inte lägga fram ett förslag som går
utöver den fastställda ramen. Inte heller
får förslag läggas fram reservationsvis
som överskrider ramen.
Riksdagen fastställer statsbudgetens
sammansättning i stort genom ett särskilt
beslut som innefattar
dels utgiftsramar för utgiftsområden,
dels en beräkning av inkomsterna på
statsbudgeten (inklusive
skatteförslagen).
Detta beslut ingår som punkt 6 i
Utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Utskottets motivering för förslaget
behandlas i betänkandet i avsnitten
2.4-2.11, 3 och 4.1.

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 2001/02:1
Budgetpropositionen för 2002 om förslag
till statsbudget, finansplan m.m.
punkterna 1-15 och 29-43,
dels proposition 2001/02:3 En
begränsningsregel för fastighetsskatten,
m.m., lagförslag 3,
dels Riksdagens revisorers förslag
2001/02:RR2,
dels en motion som väckts med anledning
av förslag 2001/02:RR2,
dels de motioner som väckts med anledning
av ärendet under allmänna motionstiden
2001 enligt förteckningen i bilaga 1.
Finansplanens avsnitt 9 Tilläggsbudget
2001 (punkterna 16-28) behandlas i
finansutskottets betänkande
2001/02:FiU11.

Regeringens lagförslag

De lagförslag som regeringen lägger fram
i budgetpropositionen återges i bilaga 2
i betänkandet.
Skatteutskottet har dessutom överlämnat
förslaget till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi i
proposition 2001/02:3 för en lagteknisk
samordning med det förslag om ändring i
samma lag som läggs fram i
budgetpropositionen. Utskottets förslag
till ändringar finns i bilaga 3.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över budgetpropositionens
förslag jämte motioner i de delar som
berör respektive utskotts
beredningsområde har inkommit från

- konstitutionsutskottet (2001/02:KU1y),

- skatteutskottet (2001/02:SkU1y),
- justitieutskottet (2001/02:JuU1y),
- utrikesutskottet (2001/02:UU1y),
- försvarsutskottet (2001/02:FöU1y),
- socialförsäkringsutskottet
(2001/02:SfU1y),
- socialutskottet (2001/02:SoU1y),
- kulturutskottet (protokollsutdrag
2001/02:2.2),
- trafikutskottet (protokollsutdrag
2001/02:4.4),
- miljö- och jordbruksutskottet
(2001/02:MJU1y),
- näringsutskottet (protokollsutdrag
2001/02:3.2),
- arbetsmarknadsutskottet (2001/02:AU1y),
- bostadsutskottet (2001/02:BoU1y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i
del 2 av betänkandet.
Utbildningsutskottet har avstått från att
yttra sig.
Socialförsäkringsutskottet har beslutat
att inte avge något yttrande över
Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR2
utan hänvisar i frågan till utskottets
yttrande 2001/02:SfU1y.

Utfrågningar

Utskottet anordnade den 16 oktober 2001
en offentlig utfrågning om den aktuella
penningpolitiken med riksbankschefen
Urban Bäckström. Den 25 oktober 2001
anordnades en offentlig utfrågning om
nedgången i världskonjunkturen -
konsekvenser för Sverige med
statssekreterare Sven Hegelund,
Finansdepartementet, generaldirektör
Ingemar Hansson, Konjunkturinstitutet,
chefekonom Irma Rosenberg, SBAB,
chefekonom Klas Eklund, SEB, vd Marianne
Flink, Standard & Poor''''''''''''''''''''''''''''''''s AB och
riksgäldsdirektör Thomas Franzén,
Riksgäldskontoret.
Protokoll från utfrågningarna finns i
bilagorna 17 och 18 i del 2 av
betänkandet.
Den 30 oktober 2001 informerade
statssekreterare Sven Hegelund och
ämnessakkunnige Yngve Lindh,
Finansdepartementet, om Sveriges
konvergensprogram 2001.

Skrivelser

Skrivelser i ärendet har inkommit från
Svensk Energi och Småhusägare mot
boendeskatt.

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska politiken
2
2.1 Regeringens prognos avslutad
före terrorattackerna i Förenta staterna
2.2
Nedan sammanfattas regeringens prognos
över den internationella och svenska
konjunkturen perioden 2001-2004.
Prognosen bygger på den information som
fanns tillgänglig t.o.m. den 7 september
2001, dvs. fyra dagar innan terrordåden
mot mål i New York och Washington.
Eventuella ekonomiska effekter av
händelserna har därmed inte kunnat
inarbetas i prognosen. I avsnitt 1.3.7
redogörs för ny information som inkommit
sedan regeringen avslutade sin prognos
och som avser tiden före och efter
terrorattackerna.

2.3 Den internationella utvecklingen
2.4
2.4.1 Snabb nedgång i världsekonomin
2.4.2
Den avmattning i världsekonomin som var
tydlig tidigt i våras har förstärkts
under senvåren och sommaren. Nedgången i
Förenta staterna har följts av en
relativt kraftigt sjunkande tillväxt
såväl i EU som i Japan och Latinamerika.
Tillväxttakten avtar samtidigt i så gott
som alla större ekonomiska regioner. Ett
annat gemensamt drag är att
industrikonjunkturen försämrats markant i
de flesta länder. Däremot har hushållens
efterfrågan utvecklats förhållandevis
gynnsamt, främst i Förenta staterna och
EU.
Diagram 1. Tillväxten i olika delar av
världen
BNP-tillväxt i procent
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källa: Finansdepartementet
Enligt regeringens bedömning i
budgetpropositionen stiger tillväxten i
världsekonomin i år med 2,4 %. Det är
nära nog en halvering jämfört med
uppgången i fjol på 4,6 %, och nästan 1
procentenhet lägre än vad regeringen
förväntade sig i vårpropositionen. Det är
också den svagaste tillväxtsiffran som
noterats i världsekonomin och OECD-
området sedan lågkonjunkturen i början av
1990-talet. Regeringen räknar med att det
sker en viss återhämtning i Förenta
staterna och världsekonomin under nästa
år, bl.a. till följd av redan genomförda
och förväntade räntesänkningar och
vidtagna finanspolitiska
stimulansåtgärder, bl.a.
skattesänkningar, i flera större länder.
År 2002 bedöms BNP i världen öka med 3,4
%, och under 2003 och 2004 väntas den
stiga med i genomsnitt ca 4 % per år.
Tabell 1. Tillväxt, inflation och
arbetslöshet i världsekonomin
(bild eller grafiskt element borttaget)
Den snabba avmattningen i för Sverige
viktiga handelsområden samt det faktum
att en stor del av nedgången beror på
svagare industri- och investeringsklimat
betyder att förutsättningarna för den
svenska exporten försämras markant
jämfört med i fjol. Regeringen räknar i
budgetpropositionen med att
världsmarknadstillväxten för den svenska
exportindustrin sjunker från höga 12,1 %
förra året till 3,8 % i år. Nästa år
väntas den stiga med 6 %.

2.4.3 Snabb försvagning av
industrikonjunkturen i Förenta staterna
2.4.4
Den avmattning i Förenta staternas
ekonomi som blev tydlig under andra
halvan av 2000 har fortsatt under våren
och sommaren. Mest märkbar är
försvagningen inom industrin, då framför
allt inom den s.k. ITK-sektorn (dvs. den
sektor som producerar datorer,
halvledare, kommunikationsutrustning
etc.) där produktionen, investeringarna
och vinsterna sjunkit mycket snabbt. I
takt med att produktionen sjunkit har
även kapacitetsutnyttjandet i
tillverkningsindustrin gått ned kraftigt.
Lager avvecklas i en stor omfattning,
vilket slår mot produktionen och importen
av varor från andra länder.
Även hushållens efterfrågan har avtagit
en del under det senaste året, bl.a. till
följd av en lägre tillväxt i
sysselsättningen och fallande kurser på
aktiebörserna. De amerikanska hushållens
konsumtionsvilja är dock fortfarande
relativt hög, och regeringen räknar i
budgetpropositionen med att de omfattande
räntesänkningarna under 2001 och den
skatterabatt som började gälla vid
halvårsskiftet i år stimulerar
konsumtionen ytterligare. Regeringen gör
dock bedömningen att endast en mindre del
av skattelättnaderna kommer att användas
till konsumtion, medan merparten används
till att öka sparandet. Sammantaget
räknar regeringen med att BNP-tillväxten
sjunker från fjolårets dryga 4 % till 1,6
% i år. Den expansiva ekonomiska
politiken, en mer dämpad avveckling av
lager, en mer stabil börs och en
förväntad gradvis försvagning av dollarns
värde gör att regeringen kalkylerar med
att det sker en viss återhämtning mot
slutet av året och under nästa år.
Förenta staternas BNP bedöms stiga med
2,7 % 2002 för att öka med i genomsnitt
3,7 % per år under perioden 2003-2004.
Osäkerheten är emellertid mycket stor.
Avgörande är bl.a. den fortsatta
utvecklingen på arbets- och
aktiemarknaderna och i vilken grad de
amerikanska hushållen väljer att
konsumera i stället för att spara. Om
arbetslösheten fortsätter att stiga och
börskurserna sjunker ännu mer, är risken
stor att den inhemska efterfrågan
utvecklas betydligt sämre än väntat.
Olika risker i bedömningen av Förenta
staternas ekonomi och den internationella
konjunkturen behandlas nedan i bl.a.
avsnitt 1.2.6 Stor osäkerhet i den
internationella bedömningen.

1.2.3 Svagare än väntat i Europa

En hög export och en stark inhemsk
efterfrågan gjorde att BNP i euroområdet
i fjol steg med 3,5 %. Det är den högsta
tillväxten i området sedan början av 1990-
talet. I slutet av förra året dämpades
dock tillväxten betydligt och
avmattningen har tilltagit under våren
och sommaren. Precis som i Förenta
staterna är försvagningen speciellt
tydlig inom industrin och IKT-sektorn. I
länder som t.ex. Finland, Nederländerna
och Irland, där IKT-sektorn utgör en stor
del av industrin, har fallet i
industrikonjunkturen varit extra stark.
Trots den svagare konjunkturen har
hushållens konsumtion i euroområdet
hållits uppe på en relativt hög nivå,
bl.a. på grund av en ökad sysselsättning
och stigande inkomster. Under våren och
sommaren har det emellertid kommit flera
tecken på att sysselsättningstillväxten
mattats av samtidigt som de senaste årens
kraftiga nedgång i arbetslösheten stannat
av.
Regeringen räknar i budgetpropositionen
med att tillväxttakten i år faller
rejält, till 1,8 %. Det är en
nedrevidering med nästan 1 procentenhet
jämfört med bedömningen i
vårpropositionen. Redan vidtagna och
förväntade räntesänkningar, en något
förbättrad internationell konjunktur,
minskad inflation och en mer stimulerande
finanspolitik gör att den ekonomiska
aktiviteten stiger under 2002.
Återhämtningen blir dock ganska blygsam
till följd av en svagare sysselsättning.
Sammantaget gör regeringen bedömningen
att BNP i euroområdet nästa år stiger med
2,1 % för att öka med 2,7 % i genomsnitt
per år under perioden 2003-2004.
Skillnaden i tillväxt mellan
euroländerna förväntas bli relativt stor.
Till exempel beräknas tillväxttakten i
Tyskland sjunka under 1 % i år för att
stiga till 1,7 % 2002, medan
tillväxttakten i Frankrike väntas ligga
kring 2 % både 2001 och 2002.
I Storbritannien finns en tydlig
tudelning av ekonomin. Trots den
internationella konjunkturnedgången har
tjänstesektorn fortsatt att växa relativt
starkt medan produktionen i
tillverkningsindustrin fallit. Motorn i
ekonomin är konsumtionen, och regeringen
räknar med att hushållens konsumtion
kommer att fortsätta att vara den
viktigaste drivkraften även under de
närmaste åren. BNP väntas stiga med 2,2 %
i år, efter en uppgång i fjol på 3,0 %.
Nästa år bedöms tillväxttakten stiga till
2,5 %, något över genomsnittet för EU.
Vid sidan av Tyskland är de övriga
nordiska länderna - Danmark, Finland och
Norge - de viktigaste marknaderna i
Europa för den svenska exportindustrin.
Omfattande räntehöjningar under förra
året i kombination med en svag utveckling
inom oljeindustrin bidrog till att
aktiviteten i den norska ekonomin
dämpades kraftigt mot slutet av förra
året och i början av i år. Som framgår av
tabell 1 räknar regeringen med att
tillväxttakten i Norge sjunker till 1,2 %
i år för att stiga till nästan 2 % 2002.
Efter en period av mycket hög tillväxt
dämpas nu aktiviteten i den finländska
ekonomin påtagligt. Den internationella
konjunkturnedgången har slagit hårt mot
den finländska exportindustrin och då
framför allt mot den IKT-beroende
sektorn. Tillväxttakten faller till 1,7 %
i år, efter en historiskt hög uppgång i
fjol på 5,7 %. Under 2002 ökar
tillväxttakten något, till 2,3 %, enligt
regeringens bedömning. Tillväxttakten i
Danmark väntas sjunka till 1 % i år, på
grund av dämpad export och en svagare
inhemsk efterfrågan. Nästa år stiger
tillväxttakten till 2,1 %, dvs. i nivå
med genomsnittet för EU.
De senaste årens goda tillväxt har
medfört att arbetslösheten i EU sjunkit
med 3-4 procentenheter. Som framgår av
tabell 1 räknar regeringen med att
arbetslösheten minskar ytterligare något
de närmaste åren, men att takten i
nedgången inte blir lika kraftig som i
slutet av 1990-talet. Samtidigt förväntas
arbetslösheten i Förenta staterna stiga.
Det innebär att de senaste årens stora
skillnad i arbetslöshet mellan Förenta
staterna och Europa minskar. År 1997 var
arbetslösheten i Europa drygt 6
procentenheter högre än i Förenta
staterna. Nästa år väntas skillnaden ha
halverats, till 3 procentenheter.

1.2.4 Allvarligt läge i Japan

Läget i den japanska ekonomin är mycket
allvarligt - den inhemska konsumtionen
minskar samtidigt som den internationella
avmattningen slår hårt mot den japanska
exportindustrin. Både antalet arbetslösa
och antalet konkurser ligger nu på
historiskt höga nivåer samtidigt som
kurserna på aktiebörserna är nere på den
lägsta nivån sedan början av 1980-talet.
Konsumentpriserna faller och den
offentliga bruttoskulden är den högsta i
OECD-området.
I det korta perspektivet finns inga
avgörande tecken på en förbättring.
Tvärtom riskerar de åtgärder som
regeringen vidtar för att förbättra den
japanska ekonomins funktionssätt och
minska den offentliga skuldsättningen att
på kort sikt ytterligare försvaga den
ekonomiska aktiviteten. Avgörande för den
japanska konjunkturen är hur hushållen
agerar. Regeringen räknar i
budgetpropositionen med att Japans BNP i
år faller med 1,2 % och med ytterligare
0,3 % nästa år. Dessa två år med
sjunkande produktion skall ses i ljuset
av att den japanska ekonomin endast vuxit
med i genomsnitt 1,2 % per år under de
senaste tio åren.
De mindre exportberoende länderna i
övriga Asien, t.ex. Sydkorea, Taiwan,
Malaysia och Singapore, har drabbats hårt
av den internationella avmattningen och
nedgången i IKT-sektorn. Däremot är den
ekonomiska aktiviteten fortfarande hög i
Kina och Indien, eftersom en hög inhemsk
efterfrågan och en expansiv ekonomisk
politik till stor del kompenserat för en
svag export. Regionen som helhet växer
med 5,2 % i år och 6,1 % nästa år, enligt
regeringens bedömning. Skillnaden i
utveckling mellan de större och mindre
länderna väntas bestå.

1.2.5 Halvering av tillväxten i Ryssland

Höga oljepriser och en låg kurs på den
ryska rubeln var de främsta orsakerna
till att den ryska ekonomin i fjol växte
med 8 %. I takt med att dessa gynnsamma
effekter avtar räknar regeringen med att
tillväxttakten i den ryska ekonomin
halveras till 4 % både i år och under
nästa år.
Dämpningen av den ekonomiska
aktiviteten i den polska ekonomin under
andra halvan av förra året har fortsatt i
år. Även den polska tillväxttakten
halveras i år, enligt regeringens
bedömning, från 4 % i fjol till 2 %.
Nästa år stiger tillväxttakten till 3 %,
till följd av bl.a. en något bättre EU-
konjunktur. I fjol ökade produktionen i
de tre baltiska länderna, Estland,
Lettland och Litauen, med i genomsnitt
drygt 4 %. Avmattningen i EU gör att
tillväxttakten sjunker under det närmaste
året.

1.2.6 Stor osäkerhet i den
internationella bedömningen

Sammanfattningsvis räknar regeringen med
att den internationella tillväxttakten
nästan halveras i år jämfört med i fjol.
Konjunkturförsvagningen i Förenta
staterna följs av sjunkande tillväxttakt
i så gott samtliga delar av världen. I EU
går tillväxttakten ned högst betydligt,
och i Japan sjunker den totala
produktionen. I takt med att bl.a. redan
genomförda och förväntade räntesänkningar
och en mer expansiv finanspolitik får
effekt på konsumtionen och
investeringarna sker en viss återhämtning
i världsekonomin mot slutet av året och
under nästa år.
Det finns flera risker och osäkerheter i
bedömningen av den internationella
utvecklingen. En risk är att nedgången i
Förenta staterna blir djupare än vad
regeringen räknar med i
budgetpropositionen. De senaste årens
expansion i Förenta staternas ekonomi har
bl.a. skett på bekostnad av ett
historiskt lågt sparande i
hushållssektorn och ett rekordstort
underskott i bytesbalansen. En kraftig
uppgång i arbetslösheten och/eller
fortsatta prisfall på aktiebörserna kan
leda till att de amerikanska hushållen
ökar sitt sparande betydligt mer än
förväntat. Det skulle i sin tur betyda en
mycket svagare utveckling av den privata
konsumtionen. I ett sådant läge skulle
nedgången i konjunkturen kunna bli
betydligt mer dramatisk och
spridningseffekter till övriga delar av
världen mer omfattande. Regeringens
prognos över världsekonomins utveckling
bygger bl.a. på att hushållskonsumtionen
i nära nog alla länder förblir relativt
hög under prognosperioden. Skulle
avmattningen på ett mer påtagligt sätt än
vad som hittills skett sprida sig till
hushållen är risken stor att det skapas
en negativ spiral med fallande
sysselsättning och ännu svagare
efterfrågan.
En annan osäkerhet gäller bedömningen
av ITK-sektorn, dvs. den del av industrin
som svarat för en betydande del av det
senaste årets nedgång. Representerar
nedgången en mer långsiktig nedvärdering
av sektorns tillväxtpotential kan
konjunkturavmattningen bli djupare, genom
t.ex. en betydligt svagare
investeringsutveckling än förväntat.

1.3 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

1.3.1 Den internationella nedgången
halverar tillväxttakten

Även avmattningen i den svenska
konjunkturen har fördjupats under våren
och sommaren. Exporten har drabbats hårt
av den svagare internationella
efterfrågan och nedgången i IKT-sektorn.
Orderingången har minskat kraftigt, och
enligt Statistiska centralbyråns
nationalräkenskaper sjönk exporten av
varor med nästan 2 % under första
halvåret i år jämfört med första halvåret
i fjol. Extra tydlig är nedgången i
teleprodukt- och motorfordonsindustrin.
Trots starkt växande inkomster har även
hushållskonsumtionen dämpats högst
betydligt hittills i år jämfört med den
kraftiga uppgången i fjol. Precis som när
det gäller exporten kan en del av
avmattningen av hushållens konsumtion
förklaras av nedgången i IKT-sektorn.
Hushållens förmögenhetsställning
förbättrades kraftigt under 1999 och 2000
bl.a. till följd av stigande aktiekurser
i IKT-företagen. Under det senaste året
har kurserna i IKT-bolagen fallit
markant, vilket försämrat hushållens
förmögenhetsställning och sannolikt
påverkat deras konsumtionsvilja. En annan
förklaring till den svagare konsumtionen
dr att hushållen nått en viss mättnad i
inköpen av bilar och andra kapitalvaror.
Den kraftiga konsumtionsuppgången under
de senaste åren har bl.a. berott på att
hushållen haft ett stort behov av att
ersätta gamla och slitna kapitalvaror med
nya. En del av detta behov har nu
tillgodosetts. Hushållens sparande väntas
stiga kraftigt i år - sparkvoten
fördubblas, från ett finansiellt sparande
i fjol på 2 % av den disponibla inkomsten
till 4,4 % 2001.
Som framgår av diagram 2 har både
hushållens och företagens förväntningar
om den ekonomiska framtiden sjunkit
markant under de senaste månaderna. När
det gäller hushållen är det framför allt
förväntningarna om den svenska ekonomins
och arbetslöshetens utveckling som
skruvats ned. Förväntningarna om det egna
hushållets ekonomi är fortfarande
relativt höga. Trots den svagare
konjunkturen har emellertid
sysselsättningen fortsatt att stiga
snabbt, även om ökningstakten minskat
något de senaste månaderna.
Diagram 2. Hushållens och företagens
framtidsförväntningar 1
(bild eller grafiskt element borttaget)
1 Skillnaden mellan andelen positiva och
negativa.
Källa: Statistiska centralbyrån

Den snabba och fördjupade internationella
avmattningen gör att regeringen i
budgetpropositionen bedömer att årets
svenska tillväxttakt mer än halveras,
från 3,6 % i fjol till 1,7 % i år. Det är
en nedjustering med 1 procentenhet
jämfört med regeringens bedömning i
vårpropositionen.

Som redovisats under det
internationella avsnittet ovan räknar
regeringen med en försiktig återhämtning
i världsekonomin mot slutet av året och
under 2002 till följd av omfattande
räntesänkningar i bl.a. Förenta staterna
och en mer expansiv finanspolitik i flera
större länder. Den stigande
internationella efterfrågan och en ökad
hushållskonsumtion betyder att
tillväxttakten i den svenska ekonomin
stiger till 2,4 % 2002, enligt
regeringens bedömning. Det är 0,2
procentenheter lägre än bedömningen i
vårpropositionen.

TABELL 2. BIDRAG TILL BNP-TILLVäXTEN 1

(bild eller grafiskt element borttaget)

Som framgår av tabell 2 beror halveringen
av tillväxttakten i år framför allt på
lägre tillväxtbidrag från
hushållskonsumtionen och på en omfattande
försäljning från lager. I slutet av förra
året byggde industrin och handeln upp
stora lager av varor för att möta en
stigande efterfrågan. Till följd av en
mer dämpad efterfrågan har dessa lager
avvecklats i en snabb takt under våren
och sommaren, vilket påverkat
produktionen negativt.

Den svagare konjunkturen, en minskad
optimism om den ekonomiska framtiden,
fallande aktiepriser och en högre
inflation gör att hushållen i högre
omfattning än tidigare väljer att öka
sitt finansiella sparande i stället för
att konsumera. Tillväxtbidraget från
hushållens konsumtion sjunker från 1,5 %
i fjol till 0,8 % i år. Kraftigt stigande
inkomster och en god
förmögenhetsställning hos hushållen,
trots de sjunkande aktiekurserna, gör att
konsumtionen kan stiga nästa år.
Hushållens reala disponibla inkomst
väntas nästa år öka med hela 5,4 %, bl.a.
på grund av reformerna inom barnomsorgen
samt de skattesänkningar som aviseras i
budgetpropositionen. Senast inkomsterna
steg med mer än 5 % var i mitten av 1960-
talet. Regeringen räknar i
budgetpropositionen med att
tillväxtbidraget från hushållens
konsumtion stiger till 1,4 % 2002.
Samtidigt stiger hushållens sparande
ytterligare nästa år, till en sparkvot på
6,8 %.
Trots den svaga internationella
efterfrågan väntas den totala
utrikeshandeln i år ge ett tillväxtbidrag
på 0,2 procentenheter, jämfört med 0,6
procentenheter i fjol då exporten steg
kraftigt. Anledningen är att importen
minskar mer än exporten. Tittar man
emellertid enbart på exportens bidrag
blir bilden en annan. I fjol bidrog
exporten med 4,3 procentenheter till
tillväxten, i år väntas den siffran bli
minus 0,2 procentenheter.
Investeringarna väntas ge ett fortsatt
positivt bidrag till tillväxten under de
närmaste åren, främst genom stigande
bostadsinvesteringar och utbyggnaden av
det s.k. tredje generationens
mobiltelefonnät. Investeringarna inom
industrin dämpas dock av den svaga
konjunkturen och ett historiskt lågt
kapacitetsutnyttjande. Om inte den
internationella konjunkturen stiger som
väntat mot slutet av året och under 2002,
är risken stor att
industriinvesteringarna blir betydligt
svagare än förväntat, enligt regeringens
bedömning.
Regeringens bedömning innebär att BNP-
tillväxten under 2001 och 2002 kommer att
ligga på ungefär samma nivå som den
svenska genomsnittstillväxten på runt 2 %
under de senaste 30 åren. Det innebär
samtidigt att den risk för överhettning i
ekonomin som ansågs överhängande för
något år sedan minskat avsevärt.
Sysselsättningen kommer inte att öka lika
snabbt som den gjorde under perioden 1998
t.o.m. första halvan av 2001, och det
s.k. produktionsgapet, dvs. skillnaden
mellan faktisk och potentiell produktion,
kommer enligt regeringens bedömning inte
att slutas förrän 2004. I
vårpropositionen räknade regeringen med
att BNP-gapet skulle slutas under 2002.
Inflationen steg oväntat kraftigt under
våren, bl.a. på grund av prisökningar på
villaolja, el och kött. Regeringen gör
bedömningen att dessa prishöjningar
endast är tillfälliga och att
inflationstrycket dämpas nästa år till
följd av bl.a. den lägre tillväxten, ett
mindre stramt resursläge i ekonomin och
en antagen förstärkning av den svenska
kronan. Inflationen mätt enligt
konsumentprisindex stiger i år med i
genomsnitt 2,6 %, dvs. över Riksbankens
inflationsmål på 2 %. Nästa år sjunker
inflationen på nytt under inflationsmålet
- till 1,7 % i genomsnitt.
I det s.k. basalternativet, dvs.
regeringens huvudscenario, kalkylerar
regeringen med att BNP-tillväxten stiger
2,6 % respektive 2,3 % 2003 och 2004. Det
är visserligen högre än den svenska
ekonomins långsiktiga tillväxttrend, men
tillväxten är inte tillräckligt hög för
att riksdagens och regeringens
sysselsättningsmål och en
sysselsättningsgrad för personer i åldern
20-64 år på 80 % 2004 utan vidare kommer
att uppnås. Med de antaganden som görs i
basalternativet skulle
sysselsättningsgraden för dessa
eldersgrupper uppgå till 78,3 % 2004.
Regeringen redovisar i
budgetpropositionen två alternativa
utvecklingsscenarier för perioden fram
till 2004 - det s.k.
högtillväxtalternativet som utgår från
att de senaste årens höga svenska
tillväxt fortsätter och att
sysselsättningsmålet nås 2004 och det
s.k. lågtillväxtalternativet i vilket
antas att den nuvarande
konjunkturnedgången blir djupare och mer
utdragen än i basalternativet. Dessa
bägge alternativ redovisas mer utförligt
nedan under avsnittet Alternativa
kalkyler för utvecklingen fram till 2004.

1.3.2 Prognosförutsättningar och
nyckeltal

Som tidigare redovisats bygger
regeringens prognos på den information
som fanns tillgänglig t.o.m. den 7
september 2001. Bedömningarna baseras på
underlag från SCB, OECD och
Konjunkturinstitutet (KI). En viktig
förutsättning som antas i prognosen är
att värdet på den svenska kronan stiger
relativt kraftigt under de närmaste åren.
En annan förutsättning är att de
avtalsmässiga löneökningarna och
löneglidningen hålls tillbaka så att de
totala lönekostnadsökningarna i ekonomin
begränsas till 3,5 % per år.

I tabellerna 3 och 4 redovisas
förutsättningarna för och nyckeltalen i
regeringens prognoser och kalkyler. I
punkterna nedan sammanfattas de
viktigaste förutsättningarna och de
viktigaste skillnaderna mot de
bedömningar som regeringen gjorde i
vårpropositionen 2001.

Tabell 3. Prognosförutsättningar
2001-2004

(bild eller grafiskt element borttaget)

· Den tilltagande avmattningen
leder till att tillväxten i
världsekonomin i år blir nästan 1
procentenhet lägre än vad regeringen
kalkylerade med i vårpropositionen. Trots
det förväntar sig regeringen att de
internationella räntorna under
prognosperioden kommer att ligga på en
något högre nivå än vad som förutsågs i
vårpropositionen. En anledning till det
är uppgången i inflationstakterna under
våren i så gott som alla OECD-länder.
·
· Under våren och sommaren har
kronan försvagats ytterligare på de
internationella valutamarknaderna.
Regeringen räknar visserligen med att
kronans värde stiger framöver, men
prognosen över kronans utveckling har
reviderats relativt kraftigt jämfört med
i våras. I budgetpropositionen väntar sig
regeringen att kronans värde enligt det
s.k. TCW-index i genomsnitt kommer att
ligga på 134,1 respektive 130,3 i år och
under nästa år. Det är en väsentligt
svagare kursutveckling för kronan jämfört
med det genomsnitt på 126,9 år 2001 och
123,8 år 2002 som regeringen förväntade
sig i vårpropositionen.
·
Till följd av den ekonomiska avmattningen
dämpas de senaste årens kraftiga
sysselsättningstillväxt. När det gäller
sysselsättningen för 2001 har regeringen
justerat upp sin prognos, från en
förväntad ökning i vårpropositionen på
1,6 % till en förväntad ökning i
budgetpropositionen på 1,7 %. Orsaken är
att sysselsättningen under våren och
sommaren ökat kraftigare än förväntat,
trots den försvagade konjunkturen. Nästa
år ökar sysselsättningen med 0,5 % för
att stiga 0,4 % respektive 0,3 % under
2003 och 2004.
Tabell 4. Nyckeltal 2001-2004
· (bild eller grafiskt element
borttaget)
·
· Det senaste årets dämpade
hushållskonsumtion, en förväntat svagare
sysselsättningstillväxt och en ökad
osäkerhet om den ekonomiska framtiden gör
att regeringen räknar med att hushållen
ökar sitt sparande relativt kraftigt.
Sparkvoten förväntas stiga från 2 % av
den disponibla inkomsten 2000 till 7 %
2004.
·
1.3.3 Försörjningsbalansen

Under förutsättning att den breda
internationella konjunkturnedgången inte
ytterligare fördjupas och att det sker en
gradvis återhämtning mot slutet av året
och under 2002 växer Sveriges BNP med i
genomsnitt 2,3 % per år under
prognosperioden 2001-2004. Det är drygt 1
procentenhet lägre än vad svensk ekonomi
vuxit med under de senaste fyra åren, men
något högre än genomsnittstillväxten
under de senaste 30 åren. Regeringens
prognos innebär vidare att Sverige under
de närmaste åren ligger på ungefär samma
tillväxtnivå som genomsnittet bland EU-
länderna. De senaste fyra åren har
Sveriges BNP stigit med ungefär en halv
procentenhet mer per år än EU:s
genomsnitt.
De olika delarna av försörjningsbalansen
utvecklar sig enligt regeringens
bedömning på följande sätt (se tabell 5
nedan):
Tabell 5. Försörjningsbalansen 2000-2004
· (bild eller grafiskt element
borttaget)
·
· Tillväxten i hushållens
konsumtion avtar markant jämfört med de
senaste tre åren. Efter en tydlig
konsumtionsdämpning i år stiger
tillväxttakten i konsumtionen nästa år
till följd av bl.a. kraftigt stigande
disponibla inkomster.
·
· Till följd av den tilltagande
försvagningen av den internationella
konjunkturen har regeringen, i
förhållande till vårpropositionen,
kraftigt justerat ned prognoserna över
den svenska exporten och importen. Nu
bedöms att exporten och importen faller
med 0,4 % respektive 1 % 2001. I
vårpropositionen väntades en tillväxt på
6,4 % respektive 6,7 %.
·
· I fjol byggde bl.a. industrin
och varuhandeln upp stora lager som
bidrog till att öka BNP med 0,6
procentenheter. En stor del av
uppbyggnaden var ofrivillig i den
meningen att lagren steg i takt med att
både den internationella och den inhemska
efterfrågan dämpades oväntat snabbt mot
slutet av förra året. Företagen avvecklar
nu sina lager, vilket bedöms dra ned BNP-
tillväxten med 0,3 procentenheter i år
och 0,2 procentenheter nästa år.
·
1.3.4 Nedgång i den svenska exporten

Den svenska varuexporten steg kraftigt
förra året, till följd av den höga
internationella efterfrågan. Uppgången
var bred i den meningen att exporten
ökade i så gott som alla delar av
industrin. Under åren dessförinnan, dvs.
under 1998 och 1999, var det framför allt
teleproduktindustrin som stod för
merparten av exporttillväxten.
Som framgår av diagram 3 har exporten och
exportorderingången mattats högst
betydligt under loppet av 2001, på grund
av den snabba avmattningen i den
internationella efterfrågan. Under första
halvåret i år sjönk varuexporten med ca 2
% jämfört med samma period i fjol enligt
Statistiska centralbyråns preliminära
uppgifter. Nedgången är särskilt tydlig i
de IKT-relaterade delarna av industrin,
som t.ex. teleprodukt- och
motorfordonsindustrin. Vid sidan av
dämpningen av efterfrågan i Förenta
staterna har den svenska exporten
drabbats av den tilltagande försvagningen
i EU, och då framförallt i Tyskland -
Sveriges andra viktigaste exportland.
Regeringen räknar i budgetpropositionen
med att varuexporten i år sjunker med 2
%. Samtidigt gör regeringen bedömningen
att världsmarknaden för bearbetade varor
i år växer med historiskt låga 3,8 %,
jämfört med en uppgång i fjol på mer än
12 %. Att den svenska exporten därmed
utvecklas sämre än världsmarknaden beror
bl.a. på att den svenska exporten, i
likhet med t.ex. den finländska, till
relativt stor del består av
teleprodukter.
Diagram 3. Varuexporten och industrins
exportorderingång
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källa: Finansdepartementet

En viss återhämtning i den
internationella ekonomin och en mycket
god konkurrenskraft, bl.a. till följd av
den låga kronkursen, gör att den svenska
exporten på nytt börjar stiga mot slutet
av året. Världsmarknadstillväxten för
bearbetade varor beräknas nästa år stiga
till närmare 6 %. I uppgångsfasen ökar
efterfrågan på insats- och
investeringsvaror extra mycket. Det är en
utveckling som gynnar svensk export.
Regeringen gör dessutom bedömningen att
den kraftiga internationella nedgången i
IKT-sektorn avtar framöver, och att
exporten av svenska teleprodukter
återigen börjar stiga, dock ej i samma
omfattning som under rekordåren under
senare delen av 1990-talet.

Sammanfattningsvis räknar regeringen
med att exporten stiger med 5,2 % nästa
år och 6,3 % år 2003. I den prognosen
ingår en relativt kraftig förstärkning av
den svenska kronans värde på den
internationella valutamarknaden. Enligt
regeringen är även exportprognosen
osäker. Till exempel kan uppgången för
exporten komma senare än beräknat om den
internationella återhämtningen dröjer.
Vidare är det svårt att avgöra styrkan
och tillståndet i den svenska
teleproduktindustrin efter det senaste
årets stora motgångar.

1.3.5 Fortsatt men avtagande
sysselsättningstillväxt

Som framgår av diagrammen 4, 5 och 6 har
den svenska arbetsmarknaden förbättrats
markant under de senaste åren. Mellan
1997 och 2000 steg sysselsättningen med
omkring 236 000 personer samtidigt som
den öppna sysselsättningen sjönk från 8 %
av arbetskraften till i genomsnitt 4,7 %
under 2000. Mot slutet av förra året
sjönk den öppna arbetslösheten under 4 %.
Till följd av den kraftigt stigande
sjukfrånvaron har dock inte antalet
arbetade timmar och antalet personer i
arbete stigit lika mycket som
sysselsättningen.
Diagram 4. Sysselsättningen 1995-augusti
2001
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källa: Statistiska centralbyrån
Trots den snabba internationella
avmattningen fortsatte sysselsättningen
att stiga kraftigt under första halvåret
i år. Jämfört med samma period i fjol
ökade antalet sysselsatta med 103 000
personer eller 2,5 % samtidigt som den
öppna arbetslösheten i genomsnitt legat
på ca 4 % (antalet arbetade timmar ökade
under samma period med i genomsnitt 1,2
%, vilket bl.a. visar på en fortsatt ökad
sjukfrånvaro). Takten i
sysselsättningsuppgången avtog dock under
våren och sommaren, och det finns ett
antal faktorer som talar för att de
senaste årens mycket starka
sysselsättningstillväxt mattas av
framöver.
Till exempel har antalet lediga platser
vid landets arbetsförmedlingar sjunkit
jämfört med tidigare. Framför allt har
antalet lediga platser med kort
varaktighet minskat. Historiskt sett har
antalet nyanmälda lediga platser varit en
tillförlitlig indikator på
sysselsättningsutvecklingen under de
kommande sex till tolv månaderna. Vidare
framgår det av Konjunkturinstitutets
(KI:s) olika barometrar att företagen
märkbart justerat ned sina
nyanställningsplaner. Mest tydligt är
detta inom industrin, men även inom
byggsektorn och vissa delar av
tjänstesektorn har företagen reviderat
ned sina anställningsplaner. Till detta

Diagram 5. Den öppna arbetslösheten
1995-augusti 2001
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källa: Statistiska centralbyrån
kommer att antalet varsel om uppsägningar
hittills i år nästan fördubblats jämfört
med samma period i fjol. Under årets
första sju månader uppgick antalet varsel
till mer än 30 000. Nivån på antalet
varsel är emellertid fortfarande låg
jämfört med de nivåer som rådde i början
av 1990-talet. Regeringen gör i
budgetpropositionen bedömningen att
antalet sysselsatta minskar under hösten,
men att sysselsättningen i genomsnitt
under året ökar med 1,7 %. Att
genomsnittssiffran ändå blir så pass hög
beror bl.a. på den snabba
sysselsättningsuppgången i slutet av
förra året vilken fick till effekt att
antalet sysselsatta redan då var
betydligt fler än årsgenomsnittet för
2000. I takt med en återhämtning i
konjunkturen stiger sysselsättningen
under nästa år, med 0,5 % i genomsnitt
under året. Regeringen räknar vidare med
att utbudet av arbetskraft ökar med 0,9 %
i år och 0,3 % 2002. Eftersom utbudet
väntas öka långsammare än
sysselsättningen sjunker den öppna
arbetslösheten från 4,7 % i fjol till 3,9
% i genomsnitt i år och 3,8 % i
genomsnitt under 2002. En svag
sysselsättningsutveckling nu under hösten
kan dock innebära en temporär uppgång i
den öppna arbetslösheten. Under perioden
2003-2004 bedöms neddragningar av antalet
personer i det s.k. Kunskapslyftet och i
de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska programmen ge
möjlighet att öka sysselsättningen med
0,35 % per år. Den öppna arbetslösheten
bedöms dock stiga något, eftersom
arbetskraftsutbudet väntas öka mer än
sysselsättningen.
Diagram 6. Sysselsättningsgrad enligt
definitionen i regeringens
sysselsättningsmål 1995-augusti 2001
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källa: Statistiska centralbyrån
Riksdagens och regeringens mål för
sysselsättningen är att
sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs.
antalet sysselsatta i åldrarna 20-64 år i
procent av befolkningen i samma
åldersgrupp, skall stiga till 80 % 2004.
Som framgår av diagram 6 har
sysselsättningsgraden stigit under de
senaste åren till en nivå vid mitten av
2001 på ca 78 %. Regeringens prognoser i
budgetpropositionen över sysselsättning
och arbetskraftsutbud innebär att
sysselsättningsgraden stiger till 78,3 %
2004. Det innebär i sin tur att
sysselsättningsmålet inte skulle
uppfyllas. Det fattas omkring 90 000 jobb
för att målet skall infrias. I en
alternativ kalkyl för den ekonomiska
utvecklingen under de närmaste åren
redovisar regeringen vad som krävs för
att målet skall nås. Kalkylen, som går
under benämningen
högtillväxtalternativet, redovisas nedan
under avsnittet Alternativa kalkyler för
utvecklingen fram till 2004. För att
målet skall uppfyllas krävs, vid sidan av
en högre ekonomisk tillväxt, att utbudet
av arbetskraft ökar.
Regeringen anger i budgetpropositionen
ett antal osäkerheter i bedömningen av
arbetsmarknadsutvecklingen de närmaste
åren. En sådan osäkerhet är
efterfrågeläget. Hittills har
konjunkturnedgången nästan endast
påverkat sysselsättningen inom industrin,
och regeringen antar att spridningen till
andra områden och branscher även framöver
blir relativt begränsad. En djupare och
mer utdragen avmattning kommer att slå
hårdare mot sysselsättningen i andra
branscher än industrin. Enligt regeringen
är det också möjligt att bristsituationen
och matchningsproblemen på
arbetsmarknaden underskattats.
Tabell 6. Nyckeltal för arbetsmarknaden

(bild eller grafiskt element borttaget)

1.3.6 Alternativa kalkyler för
utvecklingen fram till 2004

På grund av den stora osäkerheten om den
internationella konjunkturen redovisar
regeringen i budgetpropositionen två
alternativa scenarier för den ekonomiska
utvecklingen 2001-2004 - det s.k.
lågtillväxtalternativet och det s.k.
högtillväxtalternativet. I det s.k.
lågtillväxtalternativet antas att
nedgången i konjunkturen blir mer
omfattande och mer utdragen än i
basalternativet, både internationellt och
i Sverige. I högtillväxtalternativet
antas att den svenska ekonomins kraftiga
uppgång under de senaste åren fortsätter
och att BNP under perioden 2002-2004
stiger snabbare än i basalternativet.

Lågtillväxtalternativet

I detta alternativ antas att den
internationella konjunkturnedgången blir
mer omfattande och mer utdragen i tiden.
Tillväxten i de flesta länder blir lägre
både i år och under nästa år jämfört med
basalternativet. De senaste årens
kraftiga ökning av produktiviteten i
t.ex. Förenta staterna bedöms delvis har
varit tillfällig, vilket innebär att
tidigare bedömningar av den potentiella
tillväxten i Förenta staterna och andra
regioner justerats ned. Aktiviteten inom
IKT-sektorn sjunker ytterligare och
kurserna på börserna världen över
fortsätter att falla. Det leder i sin tur
till att t.ex. hushållen blir mer
pessimistiska om framtiden och att den
inhemska konsumtionen dämpas ytterligare.
Försvagningen motverkas till viss del av
att såväl den amerikanska som den
europeiska centralbanken ytterligare
sänker sina styrräntor. Den
internationella ekonomiska aktiviteten
vänta börja stiga på nytt under 2003 och
2004.
Som framgår av tabell 7 nedan blir
effekterna på den svenska ekonomin
omfattande. Den svenska industrin drabbas
hårt av en förlängd konjunkturnedgång.
Världsmarknadstillväxten för svensk
export begränsas till historiskt låga 2,5
% respektive 3,2 % 2001 och 2002. De
senaste årens sysselsättningsuppgång i
den svenska ekonomin bryts.
Arbetslösheten börjar stiga redan i år,
och under 2002 antas att sysselsättningen
sjunker med 1 %, mätt som årsgenomsnitt.
Resursutnyttjandet minskar och det s.k.
BNP-gapet ökar. Den svagare konjunkturen
leder till ett lägre inflationstryck,
vilket ger Riksbanken möjlighet att sänka
reporäntan.
Tabell 7. Nyckeltal för
lågtillväxtalternativet
(bild eller grafiskt element borttaget)

När aktiviteten i ekonomin tar fart 2003
och 2004 stiger BNP snabbare än i
basalternativet, men återhämtningen efter
nedgången i år och under 2002 är inte
avslutad 2004 utan väntas pågå även de
kommande åren, dvs. 2005 och därefter.
Sammantaget innebär
lågtillväxtalternativet att BNP 2004 är
ungefär 2 % lägre än i basalternativet,
och att sysselsättningsgraden 2004 uppgår
till 77,4 % jämfört med 78,3 % i
basalternativet.

Lägre tillväxt, svagare sysselsättning
och konsumtion gör att de offentliga
finanserna försämras relativt kraftigt
jämfört med basalternativet. De
offentliga finanserna väntas ändå visa
ett överskott på i genomsnitt omkring 1,8
% per år (mot omkring 2,8 % per år i
basalternativet). Den kommunala ekonomin
försämras och den kommunala konsumtionen
utvecklas betydligt svagare än i
basalternativet.

Högtillväxtalternativet

Detta alternativ utgår från att
sysselsättningen fortsätter att stiga
relativt snabbt och att
sysselsättningsmålet nås, dvs. att
sysselsättningsgraden för personer i
åldern 20-64 år uppgår till 80 % år 2004.
Jämfört med basalternativet innebär det
att sysselsättningen behöver öka med
ytterligare omkring 90 000 personer. Det
s.k. BNP-gapet i ekonomin förutsätts i
utgångsläget vara lägre än i
basalternativet. Svensk industris goda
konkurrenskraft ger högre export, och den
stigande sysselsättningen ökar hushållens
framtidstro och konsumtion.

För att sysselsättningsmålet skall nås
förutsätts att BNP varje år under
perioden stiger mer än i
huvudalternativet - BNP väntas 2004 vara
ungefär 2 % högre än i basalternativet.
Samtidigt förutsätts att utbudet av
arbetskraft blir betydligt större än i
basalternativet. Antalet långtidssjuka
och förtidspensionerade minskar och
antalet personer utanför arbetskraften
som kan och vill arbeta ökar jämfört med
basalternativet. Dessutom antas att
antalet deltagare i Kunskapslyftet och i
de arbetsmarknadspolitiska programmen är
färre än i basalternativet. Den öppna
arbetslösheten sjunker i
högtillväxtalternativet till 3,2 % 2004
utan att arbetsmarknaden blir överhettad.
Den högre efterfrågan i ekonomin och den
högre inkomstnivån gör att de offentliga
finanserna stärks. Jämfört med
basalternativet ökar överskottet i de
offentliga finanserna med i genomsnitt ca
0,5 % per år under perioden 2001-2004.
Bland annat högre skattebaser stärker den
kommunala ekonomin och ökar den kommunala
konsumtionen jämfört med basalternativet.

Tabell 8. Nyckeltal för
högtillväxtalternativet

(bild eller grafiskt element borttaget)

1.3.7 Ny information efter det att
regeringens prognos färdigställts

Tisdagen den 11 september 2001
genomfördes omfattande terroraktioner mot
mål i Förenta staterna. Attackerna krävde
tusentals människors liv och händelserna
kommer på olika sätt att påverka
världsekonomin. Informationen om den
ekonomiska utvecklingen efter terrordåden
är än så länge relativt begränsad. Den
utfallsstatistik som publicerats efter
det att regeringen avslutade sitt
prognosarbete avser framför allt det
ekonomiska utfallet under våren och
sommaren. Nedan redovisas statistik som
avser tiden före terrordåden och den
information som inkommit om tillståndet i
världsekonomin efter den 11 september
2001.

Ny ekonomisk information om utvecklingen
tiden före terrodåden

En del av statistikflödet från Förenta
staterna som avser utfallet före den 11
september 2001 tyder på att den
ekonomiska aktiviteten dämpats
ytterligare något under sommaren. Till
exempel ökade tillväxten under andra
kvartalet med endast 0,3 % i årstakt,
enligt Handelsdepartementets nyligen
publicerade slutliga revideringen av
nationalräkenskaperna. Under första
kvartalet ökade BNP med 1,3 % i årstakt.
Den enda drivkraften i ekonomin var
hushållskonsumtionen som steg med ca
2,5 %. Det kan jämföras med att
konsumtionen under första kvartalet steg
med 3 %. Investeringarna föll kraftigt,
främst investeringar i maskiner och
mjukvara, och näringslivets utförsäljning
från lager tilltog.
Statistik från Federal Reserve visar
att industriproduktionen fortsatte att
minska under sommaren. I augusti gick
produktionen ned med 0,8 % jämfört med
juli - den elfte månaden i rad med
fallande produktion inom industrin.
Samtidigt fortsatte
kapacitetsutnyttjandet att sjunka.
Kapacitetsutnyttjandet är en god
indikator på den kommande
investeringsutvecklingen. I augusti
utnyttjades 76,2 % av kapaciteten. Det är
den lägsta nivå som uppmätts sedan 1983.
Men bilden är inte helt entydig. Till
exempel ökade industrins orderingång
oväntat starkt i augusti. Dessutom steg
inköpschefernas index, det s.k. NAPM,
vilket är ett konjunkturindex för
industrin, kraftigt i augusti, från ett
värde på 43,6 i juli till 47,9 i augusti.
Värden över 50 indikerar expansion och
värden under 45 tyder på nedgång. Den del
av NAPM-indexet som avser industrins
orderläge steg för första gången sedan
våren 2000 över nivån 50.
Arbetsmarknaden i Förenta staterna
fortsätter att försvagas. Under juli och
augusti ökade sysselsättningen med i
genomsnitt 0,4 % jämfört samma period i
fjol, samtidigt som arbetslösheten steg
kraftigt, till 4,9 % i augusti. Under
första och andra kvartalet låg
sysselsättningstillväxten på i genomsnitt
1,2 % respektive 0,5 %. Nya siffror visar
att hushållskonsumtionen ökade med 0,3 %
i juli och 0,2 % i augusti. Det är
ungefär i nivå med utvecklingen under
andra kvartalet då konsumtionen steg med
i genomsnitt 0,2 % per månad. Hushållens
förtroende för den ekonomiska
utvecklingen dämpades i augusti. Bilden
är dock splittrad. Medan synen på den
nuvarande ekonomiska situationen blivit
mer negativ har hushållen gradvis blivit
mer optimistiska om framtiden. Hushållens
disponibla inkomster steg kraftigt under
juli och augusti till följd av den s.k.
skatterabatten. Enligt nya uppgifter
använde hushållen, åtminstone
tillfälligtvis, merparten av rabatten
till att öka sitt sparande. Hushållens
sparkvot, dvs. sparandet som andel av den
disponibla inkomsten, steg under juli och
augusti med omkring 3 procentenheter,
till 4,1 %.
I augusti var inflationstakten 2,7 %.
Det är en oförändrad nivå jämfört med
juli, men lägre i förhållande till
utvecklingen under vintern och våren då
inflationstakten nästan ihållande legat
över 3 %.
Den senaste statistiken från EU och
euroområdet är blandad, men
huvudintrycket är att vårens avmattning
fortsatte under sommaren. BNP i
euroområdet steg med 1,7 % under andra
kvartalet i år jämfört med samma period i
fjol, enligt Eurostats reviderade
nationalräkenskaper. Det är en tydlig
inbromsning jämfört med utfallet under de
två föregående kvartalen då BNP steg med
2,4 % respektive 2,8 %. Tydligast var
dämpningen i Tyskland och Finland. I
Tyskland sjönk tillväxttakten från 1,8 %
under första kvartalet till 0,6 % under
andra kvartalet. I Finland gick den ned
från 3,3 % till 0,4 %. Motorn i
tillväxten i EU under andra kvartalet var
framför allt hushållens konsumtion, även
om konsumtionstillväxten dämpades
relativt starkt jämfört med tidigare
kvartal.
Industriproduktionen i euroområdet steg
med 1,1 % i augusti, men jämfört med
samma månad i fjol var uppgången endast
0,4 %. I hela EU var industriproduktionen
i augusti oförändrad jämfört med förra
året. Mot slutet av sommaren kom dock en
del tecken på att industrikonjunkturen i
EU passerat bottennivån. De tyska
företagens framtidsförväntningar i det
s.k. IFO-indexet steg för augusti. IFO-
index är en barometer över den tyska
industrins förväntningar, och historiskt
sett är indexen en god indikator på
produktionsutvecklingen såväl i Tyskland
som i euroområdet. Ungefär en fjärdedel
av svaren i IFO-index samlades in efter
den 11 september.
I augusti låg arbetslösheten i hela EU
på 7,6 %, samma nivå som den legat på
sedan i april. Samtidigt har
sysselsättningstillväxten avtagit,
framför allt i Tyskland och Italien.
Vidare fortsatte inflationstakten nedåt.
Inflationen i euroområdet var i augusti
2,7 %, mot t.ex. 3,4 % i maj 2001.
Även ny information från Japan visar på
en fortsatt konjunkturförsvagning. Japans
BNP sjönk t.ex. med 0,7 % under andra
kvartalet jämfört med samma period i
fjol, enligt preliminära data över
nationalräkenskaperna. Alla delar av
ekonomin, utom hushållens konsumtion,
bidrog till nedgången. Den senaste
statistiken visar dock att försäljningen
inom detaljhandeln fortsatte att sjunka i
augusti samtidigt som arbetslösheten låg
kvar på historiskt höga 5 % av
arbetskraften. Priserna i den japanska
ekonomin fortsätter att sjunka. I augusti
gick priserna ned med 0,7 % jämfört med
samma månad förra året.
I slutet av september 2001 redovisade
Statistiska centralbyrån (SCB) den
definitiva beräkningen av de svenska
nationalräkenskaperna för andra
kvartalet. SCB justerade ned BNP-utfallet
för andra kvartalet med 0,3
procentenheter, till 1,1 %. Tillväxten
för första halvåret skrevs ned med 0,2
procentenheter, till 1,6 %. Den svagare
utvecklingen berodde framför allt på en
lägre konsumtion. Enligt den nya
beräkningen var hushållskonsumtionen
oförändrad under andra kvartalet jämfört
med samma period 2000, vilket är en
nedrevidering med 1 procentenhet jämfört
med snabbversionen. Till stor del
förklaras den svagare konsumtionen av
minskade bilinköp.
Ny information tyder på att den svenska
industrikonjunkturen förbättrades något
mot slutet av sommaren. Företagens
orderingång ökade t.ex. kraftigt i
augusti, med 9,7 % jämfört med månaden
innan. Orderingången från
utlandsmarknaderna stod för hela
uppgången. Vidare fortsatte den s.k.
konfidensindikatorn i KI:s
månadsbarometrar att stiga i augusti,
efter en uppgång i juli
(konfidensindikatorn speglar företagens
konjunkturförväntningar). Även
industriproduktionen ökade i augusti
jämfört med juli. Jämfört med samma månad
i fjol minskade dock produktionsnivån.
Tillväxten i detaljhandelns omsättning
avtog fram till maj i år. Under juni och
juli skedde emellertid en viss
återhämtning. Den senaste statistiken
från SCB visar att uppgången fortsatte
även i augusti, då omsättningen i
detaljhandeln steg med 3 % jämfört med
samma månad i fjol. Sysselsättningen steg
kraftigt i augusti, enligt SCB:s
arbetskraftsundersökning AKU. Antalet
sysselsatta ökade med 135 000 personer,
eller 3,2 %, jämfört med augusti i fjol.
Samtidigt sjönk den öppna arbetslösheten
från 5,1 % i fjol till 4,3 %. Antalet
varsel om uppsägning steg dock under
augusti med 7 500 - den högsta siffra som
noterats sedan lågkonjunkturen 1993.
Inflationstakten steg från 2,9 % i juli
till 3,1 % i augusti. Uppgången berodde
bl.a. på stigande priser på kläder, skor,
grönsaker och el.

Ny ekonomisk information om utvecklingen
tiden efter terrordåden

Omedelbart efter terrorattackerna sjönk
kurserna kraftigt på aktiebörserna
världen över. Kurserna på
Stockholmsbörsen föll t.ex. med ca 10
procentenheter på två timmar (börshandeln
i Förenta staterna stängdes efter
terrordåden och öppnades på nytt måndagen
den 17 september). Priset på råolja steg
initialt med några dollar per fat och på
valutamarknaden sjönk dollarn mot t.ex.
euron. Den svenska kronan försvagades
kraftigt veckorna efter terrordåden.
Den senaste månaden har situationen på
de finansiella marknaderna stabiliserats.
Börskurserna har stigit, de
internationella obligationsräntorna har
sjunkit och oljepriset har gått ned
kraftigt. Priset på olja låg den 5
november 2001 på knappt 19 dollar per
fat, en nedgång med omkring 8 dollar per
fat eller drygt 30 % jämfört med
prisnivån före terrordåden. Kurserna på
Stockholmsbörsen har stigit med 18 %
(värdet den 5 november 2001) sedan
bottennivån den 21 september 2001.
Samtidigt har de svenska
obligationsräntorna sjunkit, dock inte i
samma omfattning som i t.ex. Tyskland,
vilket innebär att gapet mot de tyska
obligationsräntorna stigit något. Kronan
har stärkts de senaste veckorna och TCW-
index ligger nu på ungefär samma nivå som
före terrordåden.
När börserna i Förenta staterna öppnade
efter en veckas uppehåll sänkte den
amerikanska centralbanken, Federal
Reserve, styrräntan med 0,5
procentenheter till följd av
terrorattackerna och den fortsatta
avmattningen i Förenta staterna under
sommaren. Samtidigt tillfördes det
finansiella systemet stora volymer
likviditet för att undvika eventuella
problem till följd av brist på pengar i
finansväsendet. Federal Reserves
räntesänkning följdes av räntesänkningar
runt om i världen. Till exempel sänkte
även Europeiska centralbanken, ECB, och
den svenska Riksbanken sina styrräntor
med 0,5 procentenheter, till en nivå på
3,75 %. I början av oktober sänkte
Federal Reserve styrräntan med
ytterligare 0,5 procentenheter, till en
reporänta på 2,5 % - den lägsta nivån på
Förenta staternas styrränta som noterats
sedan början av 1960-talet. Någon vecka
efter terrordåden beslutade kongressen
att anslå omkring 40 miljarder dollar för
att stimulera ekonomin och täcka
kostnader för skadegörelsen i New York
och Washington (till det kommer omkring
15 miljarder dollar i stöd till
flygindustrin). I början av oktober
annonserade regeringen om ytterligare
stimulansåtgärder för budgetåret 2002 på
någonstans mellan 80 och 120 miljarder
dollar. Ett flertal andra länder har de
senaste veckorna beslutat eller
annonserat om finanspolitiska
stimulansåtgärder för att motverka en
ytterligare fördjupning av konjunkturen.
Den ekonomiska statistiken från Förenta
staterna som avser tiden efter
terrordåden den 11 september tyder på att
aktiviteten i ekonomin dämpats högst
avsevärt, åtminstone tillfälligtvis. Det
amerikanska handelsdepartementets
preliminära beräkningar av
nationalräkenskaperna visar att BNP under
det tredje kvartalet sjönk med 0,4 % i
årstakt. Inköpschefernas konjunkturindex,
NAPM, sjönk kraftigt i september och
mycket kraftigt i oktober, efter att ha
ökat relativt starkt i augusti. Samtidigt
minskade industriproduktionen med 1 %
jämfört med augusti, enligt Federal
Reserves senaste siffror. Sammantaget har
produktionen sedan oktober förra året
gått ned med 5,8 %, vilket kan jämföras
med en nedgång i samband med
lågkonjunkturen 1990/91 på 4,5 % under
sex månader. Industrins orderingång sjönk
i september samtidigt som industrins
kapcitetsutnyttjande sjönk ytterligare,
till 75,5 %.
Arbetsmarknadsdepartementets nya
siffror visar också att sysselsättningen
minskade påtagligt i september och
oktober. I oktober sjönk sysselsättningen
med hela 415 000 personer och
arbetslösheten steg till 5,4 %.
Försäljningen i detaljhandeln minskade
med 2,4 % jämfört med augusti, vilket var
betydligt svagare än vad olika bedömare
hade räknat med. Det finns dock vissa
tecken som talar för att konsumtionen
stabiliserades något i början av oktober.
Den s.k. Reedbook, vilken är ett
veckovist index över detaljhandeln, visar
t.ex. att försäljningen steg under de två
första veckorna i oktober jämfört med de
två första veckorna i september. Nya
siffror från forskningsinstitutet
Conference Board, som offentliggjordes i
slutet av oktober, tyder emellertid på
att hushållens förväntningar sjönk
oväntat kraftigt under oktober.
Trots att informationen om utvecklingen
i EU efter den 11 september är relativt
begränsad tyder de uppgifter som
publicerats hittills på att konjunkturen
mattats av ytterligare. Till exempel
sjönk inköpschefernas konjunkturindex för
euroområdet kraftigt, från ett värde i
augusti på 47,5 till 45,9 i september -
det största fallet som noterats sedan
mätningarna påbörjades för fyra år sedan.
Nedgången var extra kraftig i de stora
euroländerna Tyskland, Frankrike och
Italien. Nya uppgifter visar också att
inköpschefsindex i de stora euroländerna
fortsatte att falla kraftigt i oktober.
Enligt EG-kommissionens barometrar var
det sammanvägda konjunkturindexet
oförändrat i september. Däremot sjönk
delindexen för industrin och konsumenter
något jämfört med augusti. Kommissionens
index samlades in under första halvan av
september, vilket innebär att uppgifterna
endast till viss del återspeglar effekter
av terrordåden i Förenta staterna.
Tyska IFO-index pekar mot att
aktiviteten i den tyska ekonomin dämpats
högst betydligt. Index sjönk kraftigt i
september, till ett värde på 85,0 - den
lägsta nivån som registrerats sedan 1993.
Framför allt rapporterar de tyska
företagen om en kraftigt minskad
orderingång.
Även de japanska företagens framtidstro
minskade avsevärt i september, enligt den
japanska centralbankens senaste rapport,
den s.k. Tankan. Undersökningen omfattar
9 000 företag och genomfördes under
perioden 29 augusti till 28 september.
Framför allt har företagen skruvat ned
sina produktionsförväntningar.
Trots signalerna om återhämtning under
juli och augusti försvagades den svenska
industrikonjunkturen i september, enligt
bl.a. KI:s barometer för tredje
kvartalet. Enligt barometern sjönk
industrins orderingång från både hemma-
och exportmarknaderna betydligt mer än
förväntat under det tredje kvartalet.
Ordertillströmning försämrades framför
allt i insatsvaru- och
investeringsvaruindustrin. Samtidigt har
företagen blivit mer negativa om nivån på
orderstocken. Produktionen och
sysselsättningen i industrin minskade och
tillgången på arbetskraft upplevs inte
längre som något problem. Endast 4 % av
företagen uppger arbetskraftsbrist som
det främsta hindret för ökad produktion.
Den s.k. konfidensindikatorn för
tillverkningsindustrin sjönk och ligger
nu, i likhet med tyska IFO-index, på den
lägsta nivån som uppmätts sedan 1993.
Till skillnad från tidigare anger nu även
företagen inom byggnadsindustrin att
konjunkturen försvagats. Den tidigare
uppgången i byggandet har avstannat
samtidigt som det inte längre finns något
behov av att nyanställa personal, enligt
byggföretagen. Byggföretagens
förväntningar om framtiden har också
blivit mer pessimistiska.
Inköpschefsindex för Sverige sjönk i
september och oktober, till ett värde i
oktober på 44,1.
Hushållens förväntningar om den svenska
ekonomins och arbetslöshetens utveckling
sjönk påtagligt i september, enligt SCB:s
undersökning av hushållens inköpsplaner,
den s.k. Hippen. När det gäller synen på
arbetslösheten sjönk det s.k. nettotalet,
dvs. andelen positiva minus andelen
negativa, till
-48. I augusti var nettotalet -37.
Förväntningarna om den svenska ekonomin
föll från ett nettotal i augusti på -19
till ett nettotal i september på -31. I
oktober sjönk förväntningar ytterligare
när det gäller arbetslöshetens
utveckling, medan förväntningarna om den
svenska ekonomin förbättrades något.
Även hushållens förväntningar om den
egna ekonomins utveckling försämrades
något i september, men trots det är
hushållen fortfarande relativt optimiska
om hur den egna ekonomin utvecklas under
det närmaste året. I oktober låg
hushållens förväntningar på den egna
ekonomin kvar på samma nivå som i
september. Förväntningarna över den egna
ekonomin är traditionellt en god
indikator över den kommande konsumtionen.
Försäljningen i detaljhandeln steg också
i september, enligt Handelns
Utredningsinstituts s.k. snabbindex.
Uppgången blev 2,4 % jämfört med
september i fjol. Det var en relativt
stark siffra bl.a. på grund av att
ökningen i september förra året var
mycket kraftig. Däremot föll
inregistreringen av nya personbilar i
september och oktober. Enligt nya
uppgifter från SCB och Lantmäteriet sjönk
priserna på småhus i september, efter en
oförändrad prisnivå i augusti.
Inflationstakten fortsatte dock att stiga
i september. Konsumentpriserna ökade med
0,8 % jämfört med augusti, vilket gav en
inflationstakt under de senaste tolv
månaderna på 3,2 %. Trots terrordåden
fortsatte sysselsättningen att stiga i
september samtidigt som arbetslösheten
sjönk. Sysselsättningsuppgången var dock
lägre än under juli och augusti. Antalet
nyanmälda lediga platser var ca 7 000
färre än under september 2000, och
antalet varsel om uppsägning ökade med 5
700.

1.3.8 Finansutskottets syn på
budgetpropositionens och partimotionernas
konjunkturbedömningar

Utskottet delar regeringens bedömning i
budgetpropositionen att tillväxttakten i
den svenska ekonomin sjunker under de
närmaste åren, efter de senaste årens
höga tillväxttal. Avmattning
internationellt, som tilltagit under
våren och sommaren, slår mot den svenska
industrin och mot exporten av svenska
varor och tjänster. Även tillväxttakten i
hushållens konsumtion avtar en del till
följd av bl.a. konjunkturavmattningen, en
lägre sysselsättningstillväxt, låga
aktiekurser och en minskad optimism om
den ekonomiska framtiden.
Enligt utskottets mening har
osäkerheten om konjunkturens utveckling
framöver ökat markant efter terrordåden i
Förenta staterna i mitten av september
2001. Det framgick också av den
offentliga utfrågning om nedgången i
världsekonomin som utskottet höll
torsdagen den 25 oktober 2001 med
företrädare för Finansdepartementet,
Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,
SEB, Statens Bostadsfinansierings AB,
SBAB, och Standard & Poor''''''''''''''''s. Risken har
ökat för att nedgången i
världskonjunkturen blir djupare och mer
utdragen än förväntat samt att
avmattningen i industrin på ett mer
avgörande sätt än tidigare sprider sig
till hushållen och påverkar hushållens
konsumtionsbenägenhet.
Enligt utskottets mening är det
emellertid ännu för tidigt att dra några
säkra slutsatser om hur den
internationella ekonomin kommer att
påverkas av höstens tragiska händelser.
Som framgår av redovisningen ovan under
punkten 1.3.7 Ny information efter det
att regeringens prognos färdigställts
tyder en del nya uppgifter på att
aktiviteten i världsekonomin, åtminstone
tillfälligtvis, dämpats ytterligare under
september. Dessa uppgifter måste dock
tolkas med försiktighet. Merparten av
informationen som hittills publicerats är
av karaktären indikatorer och andra
mätare av hushållens och företagens
förväntningar. Tidigare erfarenheter,
från t.ex. finans- och valutaoron hösten
1998, visar att denna typ av information
tenderar att överdriva effekterna av ett
dramatiskt skeende. Under hösten 1998
föll både hushållens och företagens
förväntningar om den ekonomiska framtiden
kraftigt (se diagram 2 i avsnitt 1.3.1).
I efterhand kan man konstatera att
utvecklingen blev betydligt bättre än
förväntat. Tillväxten i världsekonomin
under 1999 och 2000 blev avsevärt högre
än vad både hushållen/företagen och de
flesta bedömare räknade med redan innan
finansoron tog fart.
Utskottet kan i detta sammanhang
konstatera att finansmarknaderna
stabiliserats något de senaste veckorna
efter oron i samband med
terrorattackerna. Kurserna på
aktiebörserna världen över har stigit
från bottennivån i slutet av september,
priset på olja har gått ned kraftigt,
efter en initial uppgång dagarna efter
terrordåden, och obligationsräntorna har
fallit. Även på valutamarknaderna har
fluktuationerna dämpats. Värdet på den
svenska kronan, mätt enligt TCW-index,
har t.ex. stigit till ungefär den nivå
som rådde veckorna före terrordåden.
En annan positiv faktor är de
omfattande penning- och finanspolitiska
stimulansåtgärder som vidtagits världen
över, och som sannolikt kommer att bidra
till att dämpa eventuella negativa
konjunktureffekter av terrorattackerna.
Hur stort genomslaget blir av
stimulanserna är svårt att avgöra men
styrräntan i Förenta staterna är nu nere
på den lägsta nivån sedan början av 1960-
talet och realräntan, dvs. den nominella
räntan rensat för inflationen, är noll
eller t.o.m. negativ. Sammantaget innebär
räntesänkningarna en betydande stimulans
för konsumtion, investeringar och
bostadsbyggande. Till detta skall läggas
åtgärder inom finanspolitiken som kommer
att stimulera efterfrågan med motsvarande
minst 1,5 % av BNP under resten av 2001
och under 2002. Siffran inkluderar de
skattesänkningar som beslutats tidigare
och det stimulanspaket och det flygstöd
som togs direkt efter attackerna. Däremot
ingår inte de nya åtgärder som Förenta
staternas regering nyligen annonserade.
Dessa väntas motsvara ytterligare omkring
1 % av BNP under 2002.
Samtliga partier menar i
partimotionerna att osäkerheten om den
internationella konjunkturen ökat
avsevärt efter terrorattackerna i Förenta
staterna.
I motion Fi291 (m) anför motionärerna
att det internationella konjunkturläget
är mycket osäkert och att nedgången
hittills varit djupare än vad flertalet
prognoser tidigare indikerat. Därmed
kommer även en tydlig återhämtning att
dröja, menar motionärerna vidare.
"Regeringens bild av den ekonomiska
utvecklingen ter sig mot denna bakgrund
alltför optimistisk, även om man ser till
tiden före den 11 september. Effekterna
av terrorattacken i USA är svårbedömda,
framförallt på längre sikt, men
osäkerheten har ökat än mer, vilket i sig
lär komma att påverka den ekonomiska
utvecklingen negativt. Dessa negativa
effekter kommer med största säkerhet att
överskugga de konjunkturstimulanser som
finns i främst USA i form av
skattesänkningar och lägre räntor",
skriver motionärerna.
Motionärerna menar vidare att den
svenska tillväxten i år kommer att bli
den lägsta sedan början av 1990-talet och
att det mesta nu tyder på att prognoserna
om en tillväxt på över 2 % redan nästa år
inte kommer att infrias.
Även motionärerna i motion Fi292 (kd)
ifrågasätter regeringens BNP-prognos för
2002.
"Regeringens prognos för 2002 var i
våras 2,6 %. Nu förutspår regeringen en
något lägre tillväxt 2002 på 2,4 %. En
sådan tillväxtprognos för 2002 hade
tillhört en av de mer optimistiska under
sensommaren", skriver motionärerna och
fortsätter:
"Efter terrordåden den 11 september så
dr regeringen relativt ensam om en så
optimistisk framtidstro. Regeringen har
all anledning att se över sin prognos för
2002."
I motion Fi293 (c) skriver motionärerna
att det i dagsläget är svårare än vanligt
att bedöma konjunkturutvecklingen under
de närmaste åren. Det enda man kan vara
säker på är att händelserna i Förenta
staterna påverkar amerikansk och
internationell ekonomi negativt.
"Mot bakgrund av att de ekonomiska
framtidsutsikterna var synnerligen osäkra
redan innan den 11 september är det ändå
förvånansvärt att regeringen, i sin
budgetproposition för 2002, skriver upp
sina prognoser för tillväxten 2003 och
2004 jämfört bedömningarna i vårbudgeten.
Under motsvarande tidsperiod har alla
konjunkturbedömare skrivit ned sina
tillväxtförväntningar för de närmaste
åren", skriver motionärerna.
I motion Fi294 (fp) anförs att det mest
sannolika är att världsekonomin repar sig
efterhand och att en djupare nedgång kan
undvikas. Inte minst bör de ekonomisk-
politiska steg som tagits bidra till
detta.
"Men det är högst troligt att det inte
blir fråga om en snabb återhämtning, även
2002 kommer troligen att vara ett år med
svag tillväxt i vår omvärld."
Motionärerna menar vidare att det både
hos regeringen och hos många andra
funnits en förhoppning att
konjunkturavmattningen för svensk del
skulle bli kort och smärtfri.
"Men redan före den 11 september fanns
det starka skäl att räkna med att
konjunkturnedgången skulle blir av
normalt snitt, d.v.s. sträcka sig över
ett par års tid. En snabb uppgång 2002
var inte det mest sannolika scenariot.
Terrorattacken har gjort detta ännu
mindre troligt."
Som utskottet redovisat ovan anser
utskottet att det finns en mycket stor
osäkerhet om den internationella
konjunkturutvecklingen. När det gäller
prognosen om en ökad tillväxttakt 2002
jämfört med i år vill utskottet erinra om
att den hänger samman med att regeringen
i sin grundprognos räknar med en viss
återhämtning i den internationella
konjunkturen och den internationella
efterfrågan mot slutet av i år och under
2002. Detta tillsammans med
stimulanseffekter från den svaga kronan
skulle ge en successiv förbättring av den
svenska industrikonjunkturen. Uppgifter
om utvecklingen under juli och augusti
indikerar också att industrikonjunkturen
i Sverige, och i viss mån även i Förenta
staterna och EU, sannolikt stod inför en
viss vändning uppåt. Till exempel steg
konfidensindikatorn för
tillverkningsindustrin i KI:s
månadsbarometrar under både juli och
augusti (se avsnitt 1.3.7 Ny information
efter det att regeringens prognos
färdigställts). Regeringen räknar i
budgetpropositionen med att BNP 2002
stiger med 2,4 % efter en uppgång i år på
1,7 %. Övriga svenska prognosmakare
räknade vid samma tidpunkt i genomsnitt
med att BNP 2002 ökar med 2,3 %, dvs.
ungefär i nivå med regeringens bedömning.
Prognosmakarna räknade vidare med en
tillväxt i år på i genomsnitt 1,6 %,
d.v.s. även det ungefär samma bedömning
som regeringen.
I motion Fi293 (c) anser motionärerna
att det är anmärkningsvärt att regeringen
jämfört med vårpropositionen skriver upp
prognoserna för 2003 och 2004.
Utskottet vill erinra om att regeringen
i budgetpropositionen i förhållande till
den bedömning som gjordes i
vårpropositionen justerat ned prognoserna
för tillväxten 2001 och 2002. Det innebär
att aktiviteten och resursutnyttjandet i
den svenska ekonomin under de närmaste
två åren blir lägre än vad som bedömdes i
vårpropositionen. Det betyder i sin tur
att möjligheterna ökat för en högre
svensk tillväxttakt under 2003 och 2004,
utan att resursutnyttjandet blir
ansträngt och inflationen stiger.
Regeringen räknar i budgetpropositionen
med att BNP ökar med 2,6 % 2003 och 2,3 %
2004. Övriga svenska prognosmakare
räknade vid samma tidpunkt med en BNP-
uppgång 2003 på i genomsnitt 2,8 %, dvs.
0,2 procentenheter högre än regeringens
bedömning. Dessvärre går det inte att
göra jämförelser för 2004 eftersom endast
ett fåtal bedömare gjort prognoser för
2004.
Sammantaget gör utskottet bedömningen
att osäkerheten om den internationella
konjunkturutvecklingen ökat markant efter
terrordåden i Förenta staterna. Viss ny
information tyder på att aktiviteten i
världsekonomin försvagats ytterligare
direkt efter händelserna. Men uppgifterna
är inte entydiga. Det finns ett antal
positiva faktorer som kan motverka
terrorattackernas negativa effekter på
den ekonomiska aktiviteten.
Finansmarknaderna har stabiliserats efter
den omedelbara oron, oljepriset har
sjunkit kraftigt samtidigt som
obligationsräntorna världen över gått
ned. Till detta kommer de omfattande
ekonomisk-politiska åtgärder som
vidtagits i både Förenta staterna och i
andra länder, och som på olika sätt
kommer att stimulera hushållen och
företagen.
Enligt utskottets mening finns det för
tillfället inte tillräckligt med
statistik och information för att kunna
göra en samlad och genomarbetad prognos
av terrorattackernas ekonomiska
konsekvenser. Utskottet vill erinra om
att regeringen i budgetpropositionen
redovisar ett s.k. lågtillväxtalternativ,
i vilket antas att konjunkturavmattningen
fördjupas och att den internationella
ekonomiska aktiviteten vänder uppåt först
under 2003 och 2004 (se avsnitt 1.3.6
Alternativa kalkyler för utvecklingen
fram till 2004). I
lågtillväxtalternativet sjunker den
svenska tillväxttakten till 1,2 % i år
och 0,6 % 2002. Trots detta svaga
konjunkturförlopp väntas de svenska
offentliga finanserna ändå ge ett
överskott på omkring 1 % per år under
perioden 2001-2004.
Enligt utskottets mening talar
emellertid det mesta för att
lågtillväxtalternativet inte kommer att
infrias.

1.4 Inriktningen av den allmänna
ekonomiska politiken

Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner det förslag till allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som regeringen redovisar i
budgetpropositionen. Förslaget bygger
på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna. Riksdagen avslår
de förslag som förs fram i motionerna.
Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp).

1.4.1 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken

Den kraftiga internationella
konjunkturnedgången gör att den
ekonomiska tillväxten i Sverige mattas
av. Dessutom har terrordåden i Förenta
staterna ökat osäkerheten om utvecklingen
i världsekonomin. För tillfället saknas
statistik och information för att en
samlad och genomarbetad prognos av
terrorattackernas ekonomiska konsekvenser
skall kunna göras. Den nya information
som finns är bristfällig, tvetydig och
svårtolkad.
Utskottet kan dock konstatera att den
svenska ekonomin står på en stabil grund.
De offentliga finanserna visar överskott,
den offentliga bruttoskulden sjunker, den
offentliga nettoskulden har vänts till en
nettoförmögenhet, de svenska räntorna
ligger på ungefär samma nivå eller något
över räntorna i Tyskland och inflationen
är låg, även om en viss uppgång noterats
de senaste månaderna till följd av bl.a.
tillfälliga prishöjningar. Dessutom har
Sverige ett stort överskott i de samlade
affärerna med utlandet.
Sysselsättningen i den svenska ekonomin
ökade med 91 000 personer under förra
året jämfört med året innan - den största
uppgången sedan mitten av 1970-talet.
Under förra året nåddes målet om en
halvering av den öppna arbetslösheten
till 4 %. Trots den internationella
konjunkturförsvagningen och nedgången i
den svenska tillväxttakten har
sysselsättningen fortsatt att stiga. I
september var antalet sysselsatta 55 000
fler än under samma månad förra året.
De goda offentliga finanserna gör det
möjligt att under 2002 genomföra reformer
och skattesänkningar för sammanlagt 44
miljarder kronor. Därigenom stärks
hushållens köpkraft, och genom att
åtgärderna i huvudsak är riktade mot låg-
och medelinkomsttagare erhålls en extra
stimulans som bidrar till att motverka
konjunkturförsvagningen.
Den stora utmaningen i den ekonomiska
politiken är att Sverige på nytt skall
närma sig en situation med full
sysselsättning. Alla människors vilja
till arbete skall tas till vara. Kraften
riktas nu mot att sysselsättningsmålet
skall nås, dvs. att 80 % av den vuxna
befolkningen skall vara reguljärt
sysselsatta (sysselsatta exklusive
sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program) 2004.
Uppgiften är därför att understödja de
senaste årens goda utveckling. Den
ekonomiska politiken inriktas på fortsatt
starka offentliga finanser och låg
inflation för att Sverige även skall
klara de långsiktiga utmaningarna som
ställs till följd av den demografiska
utvecklingen. Målet om 2 % överskott i de
offentliga finanserna över en
konjunkturcykel ligger fast. Utgiftstaken
skall hållas. Den svenska ekonomins
långsiktiga produktionsförmåga skall
höjas genom att lediga
arbetskraftsresurser mobiliseras,
konkurrensen befrämjas och betydande
satsningar görs i utbildning och
kompetensutveckling. Näringsklimatet
skall vara gott med gynnsamma
förutsättningar för nya företag att
etableras och befintliga företag att växa
och expandera. Sverige skall fortsätta
att vara ett land med en ledande position
när det gäller BNP-andelen för forskning
och utveckling.
För att tillväxten skall bli
långsiktigt hållbar måste den också komma
alla till del. Det innebär att rättvisan
skall stärkas genom en aktiv
fördelningspolitik och genom åtgärder som
förbättrar utvecklingsmöjligheterna för
alla medborgare oavsett kön, etnisk eller
kulturell tillhörighet eller var i landet
man bor. Tillväxt och rättvisa måste
enligt utskottets mening fås att gå hand
i hand. I dagens värld med snabba
förändringar behövs rättvisa med trygga
människor som vågar utbilda sig och som
vågar anta nya utmaningar.
Ett viktigt mål i den ekonomiska
politiken och i näringspolitiken är
därför att hela Sverige skall växa.
Staten har ett övergripande ansvar för
utvecklingen i hela landet samtidigt som
det även krävs aktiva lokala insatser i
alla delar av landet för att skapa
förutsättningar för högre tillväxt och
ökad sysselsättning.
Situationen under 1990-talet med
nedskärningar i den sociala välfärden för
att häva den ekonomiska krisen är förbi.
De senaste årens höga tillväxt har skapat
utrymme för ett antal rättvisereformer.
Men fortfarande finns stora fördelnings-
och regionalpolitiska utmaningar kvar.
Genom det kommunala utjämningssystemet
sker en långtgående utjämning av
skatteinkomster och strukturellt
betingade merkostnader. Därigenom ökar
förutsättningarna för alla kommuner och
landsting i landet att kunna erbjuda sina
invånare en likvärdig vård, omsorg och
skola.
Levnadsvillkoren skall fortsätta att
förbättras, och som en följd av detta
skall socialbidragsberoendet halveras
mellan 1999 och 2004. De reformer som
tidigare presenterats skall förverkligas.
Barnen och ungdomarna står i centrum
för politiken. En mycket stor satsning
görs på skolan och studiebidraget
förstärks. En bred familjepolitisk reform
genomförs stegvis bl.a. i syfte att öka
rättvisan, arbetskraftsutbudet och
sysselsättningen. Maxtaxan i
förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen genomförs,
föräldraförsäkringen utökas och den
lägsta ersättningen under de dagar
ersättningen baseras på förälders
sjukpenning höjs. Barn till arbetssökande
ges rätt till förskoleverksamhet, och
resurserna till vården och omsorgen
prioriteras och utökas. Tandvården
tillförs ytterligare resurser, och
satsningar görs för att minska köer och
förbättra tillgängligheten i vården.
En rad andra åtgärder vidtas för att
förbättra arbetsmarknaden, utbildningen
och för att ytterligare förbättra
företagens tillväxtbetingelser och öka
tillväxten i hela Sverige. En kraftig
satsning för att bygga ut och förbättra
infrastrukturen föreslås.
Socialavgifterna för företag i stödområde
A sänks för att bl.a. gynna
småföretagandet i utsatta regioner. Ett
program för att öka sysselsättningen
bland människor med invandrarbakgrund
genomförs. Pensionärernas ekonomi
förbättras ytterligare.
Arbetsskadeförsäkringen reformeras och
insatser görs för att främja hälsan i
arbetslivet. Golvet och taket i
arbetslöshetsförsäkringen har höjts, och
taket kommer att höjas ytterligare nästa
år, om det statsfinansiella läget medger
det. Den generella välfärden skall
bevaras och utvecklas ytterligare. Om
statens finanser så medger skall taket i
såväl sjuk- som föräldraförsäkringen
höjas 2003.
Överskotten i de offentliga finanserna
gör att det nu är möjligt att gå vidare
med det tredje steget i
inkomstskattereformen. Löntagarna
kompenseras därför med ytterligare en
fjärdedel av egenavgifterna fr.o.m. 2002.
Vidare höjs gränsen för statlig skatt
ytterligare, vilket innebär att andelen
skattebetalare som betalar statlig
inkomstskatt sjunker till ungefär 17 %.
Dessutom genomförs en riktad
skattesänkning för pensionärer. Samtidigt
höjs fribeloppet i förmögenhetsskatten
och fastighetsskatten sänks för att
kompensera för stigande taxeringsvärden.
Som ett rättviseåtgärd införs en
skattereduktion för fackföreningsavgiften
och för avgifter till
arbetslöshetskassan. Ytterligare steg i
den gröna skatteväxlingen tas genom att
bl.a. energiskatten på el och
koldioxidskatten höjs. Vidare sänks
momsen på böcker och tidskrifter.
Utvecklingen mot ett långsiktigt
hållbart samhälle kräver också en
ekologisk omställning. Målet är att
Sverige inom en generation skall ställas
om till ett samhälle med en ekologiskt
hållbar utveckling. Förutom den gröna
skatteväxlingen genomförs en rad andra
olika insatser för att öka takten i
omställningen. Flera nya åtgärder
föreslås i budgetpropositionen.
Att den svenska lönebildningen
fungerar väl är enligt utskottets mening
av avgörande betydelse för en fortsatt
hög tillväxt och stigande sysselsättning.
Det är väsentligt att de nominella
löneökningarna förblir måttliga. Åtgärder
vidtas för att förbättra lönebildningen
och minska riskerna för flaskhalsar och
överhettning på arbetsmarknaden.
Ytterligare satsningar görs för att öka
konkurrensen och effektiviteten på
marknaderna. Rättsväsendet får ökade
resurser, bl.a. för att motverka den
känsla av ökad otrygghet som många
upplever. En del av rättvisepolitiken är
att visa internationell solidaritet.
Därför höjs biståndet.
Utskottet noterar med
tillfredsställelse att
budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna. Samarbetet rör
ekonomi, sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö.
Samarbetspartierna står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken
och tilläggsbudgeten för 2001. Samarbetet
visar att det finns en politisk majoritet
för en ekonomisk politik som är inriktad
på full sysselsättning, ett offentligt
överskott om 2 % av BNP över en
konjunkturcykel och prisstabilitet.

1.4.2 Partimotionernas förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken

I Moderata samlingspartiets motion Fi291
anförs att Sveriges eftersläpning mot
andra länder måste brytas. De djupgående
strukturella problemen som förhindrar att
tillväxt och sysselsättning varaktigt
ökar finns kvar. Avregleringarna och de
stora reformerna i början av 1990-talet
var viktiga faktorer bakom den höga
tillväxttakten i slutet av 1990-talet,
men när den socialdemokratiska regeringen
tillträdde hösten 1994 avstannade
reformprocessen, och i vissa fall har
reformerna återställts eller motverkats.
Det har fått till effekt att Sverige nu i
konjunkturnedgången präglas av den högsta
arbetslösheten någonsin i ett sådant
läge, utflyttning och utförsäljning av
arbetskraft och företag, låg nivå på
nyföretagandet och en svag krona som
urholkar välfärden och höjer
inflationstrycket i ekonomin. Enligt
motionärerna är också de senaste årens
sysselsättningsökning till stor del en
bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat
kraftigt under samma tid. Regeringens
brist på reformer betyder att
tillväxtpotentialen i den svenska
ekonomin inte ökat tillräckligt mycket
för att förhindra en fortsatt
eftersläpning. Detta är en allvarlig
utveckling eftersom behovet av reformer
är större i dag än vad det var i början
av 1990-talet. För att bryta
eftersläpningen måste, enligt
motionärerna, reformeringen av den
svenska ekonomin återupptas och
intensifieras. De stora strukturella
problemen med stor konjunkturkänslighet i
statsfinanserna, hög utgifts- och
skattekvot samt stora politikerstyrda
monopol måste åtgärdas. Reformpolitiken
bör utgå i från att Sverige långsiktigt
skall kunna ha en tillväxt på över 3 %.
Detta ställer bl.a. krav på en politik
för företagande och på reformer på
arbetsmarknaden. Bättre förutsättningar
för kreativitet, företagsamhet, tillväxt
och möjlighet att leva på sin lön skapas
enligt motionärerna bl.a. genom sänkta
och slopade skatter på företagande,
arbete och sparande. Till exempel bör
inkomstskatterna reformeras och sänkas
bl.a. genom att förvärvsavdrag införs och
grundavdraget höjs kraftigt och den
statliga inkomstskatten successivt
avvecklas. Vidare bör dubbelbeskattningen
på aktier och förmögenhetsskatten slopas
och en avveckling av fastighetsskatten
påbörjas. Skatten på hushållsnära
tjänster och skatten på bensin och diesel
bör sänkas samtidigt som beskattningen av
optioner bör förändras. Skatterna på
produktionsmedel i jordbruket bör också
sänkas. Totalt föreslås i motionen
skattesänkningar som i slutet av
treårsperioden uppgår till netto 80
miljarder kronor utöver regeringens
förslag. Vidare måste företagskrånglet
minskas genom färre och enklare regler.
Den s.k. Simplexgruppens förslag bör
genomföras.
Utbildningspolitiken måste läggas om
och forskningen förstärkas. Två nya
stiftelseuniversitet bör bildas och
vuxenutbildningen bör förändras.
Arbetsmarknadspolitiken bör reformeras
med sikte på att skapa en större
flexibilitet och mångfald, och
arbetsrätten bör ses över och göras mer
individuell. Konkurrenstrycket i ekonomin
måste ökas genom reformeringar och
avregleringar av t.ex. bostadsmarknaden,
vården, omsorgen och utbildningen. För
att öka konkurrensen, den privata
företagsamheten och amorteringen av
statsskulden bör också de statliga
företagen privatiseras i en betydligt
snabbare takt än vad regeringen räknar
med.
Sveriges behov av utbyggda och
förbättrade vägar är stort. Som ett
första steg i en upprustning av vägnätet
föreslår motionärerna att 14 miljarder
kronor utöver regeringens förslag anslås
under de närmaste tre åren. Friheten och
mångfalden i samhället bör ökas genom att
t.ex. en nationell obligatorisk
hälsoförsäkring, en skolpeng och en
äldrepeng införs. Det första steget i den
nationella hälsoförsäkringen bör vara att
införa en nationell vårdgaranti. Sverige
behöver enligt motionärerna en
socialförsäkringsreform. De offentliga
utgifternas andel av ekonomin måste
sänkas för att minska statsfinansernas
konjunkturkänslighet, öka medborgarnas
frihet och öka konkurrensen. Besparingar
i slutet av perioden motsvarande 77
miljarder kronor netto presenteras i
motionen.
För att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska situation och öka deras
valfrihet bör ett barnomsorgskonto med
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader och ett grundavdrag
på 15 000 kr per barn införas.
Motionärerna avvisar regeringens förslag
till maxtaxa och vill i stället införa
etableringsfrihet inom barnomsorgen för
att höja valfriheten. De kommunala
verksamheterna måste fokuseras på
kärnverksamheterna så att medborgarna får
ut mer av varje skattekrona, vilket
enligt motionärerna underlättas av
införandet av en skolpeng och en allmän
hälsoförsäkring.
En översyn bör snarast göras om
uppgiftsfördelningen mellan, stat,
kommun, det civila samhället och
gemenskaperna för att bl.a. minska
kommunernas obligatoriska åtaganden.
Verksamheter bör avregleras och utsättas
för konkurrens. Enligt motionärerna
innebär deras politik att statsbidragen
till kommunerna kan sänkas under de
närmaste åren. Dessutom innebär de
senaste årens snabbt stigande kommunala
skatteinkomster att det finns utrymme för
sänkta kommunalskatter. Kommunernas
ekonomiska problem löses bäst genom en
politik som ökar den allmänna tillväxten.
Euron bör införas så snart som möjligt,
och det långsiktiga målet för
budgetpolitiken bör vara att de
offentliga finanserna skall vara i balans
över konjunkturcykeln. Enligt
motionärerna bör inte sparandet i PPM-
delen av pensionssystemet omfattas av
balansmålet eftersom det är ett
privaträttsligt sparande. I stället för
ett högt offentligt sparande förs
sparandet därmed över till den privata
sektorn. Lägre utgifts- och skattekvoter
minskar enligt motionärerna behovet av en
offentlig förmögenhetsuppbyggnad över
konjunkturcykeln (yrkandena 1, 8, 10-16
och 18-19).
I Kristdemokraternas motion Fi292 anförs
att regeringen i budgetpropositionen
ägnar föga politisk kraft åt
företagsklimatet och de strukturella
problem som gjort att Sverige sedan 1970-
talet halkat långt ned i OECD-ländernas
välståndslista. Nu när konjunkturen
snabbt viker står regeringen helt utan en
strategisk plan för att höja
tillväxtförutsättningarna i den svenska
ekonomin. Den totala arbetslösheten är
hög, det svenska näringslivet flyttar
utomlands eller säljs ut till utländska
ägare och en dåligt fungerande
arbetsmarknad hotar att förvärra
konjunkturnedgången och öka på Sveriges
eftersläpning mot övriga OECD-länder.
Det är, enligt motionärerna, nu hög tid
att rätta till strukturfelen i den
svenska ekonomin - rekordhögt skattetryck
och stora marginaleffekter som gör att
det lönar sig dåligt att arbeta och
skapar ett osunt bidragsberoende, en hög
beskattning som gör det svårt att locka
och behålla företag, en dåligt fungerande
arbetsmarknad och lönebildning och en
svag konkurrens i stora delar av
ekonomin. Målet bör vara en varaktigt
hållbar tillväxt på minst 3 %.
För att öka sysselsättningen, minska
arbetslösheten och trygga välfärden
föreslås att inkomstskatten reformeras i
fyra steg bl.a. genom en höjning av
grundavdraget, en skattereduktion, ett
förvärvsavdrag och genom att värnskatten
avskaffas. Vidare sänks
arbetsgivaravgifterna, och en 50-
procentig skattereduktion på hushållens
köp av tjänster i det egna hemmet införs.
Vidare bör rimliga och rättvisa
konkurrensvillkor för jordbruket, åkeri-
och transportsektorn skapas.
Förmögenhetsskatten avvecklas stegvis,
och dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster avskaffas.
Fastighetsskatten sänks, avdragsrätten på
pensionssparande höjs och en avdragsrätt
för insättningar på individuella
utbildningskonton införs. Sammantaget
föreslås skattesänkningar som i slutet av
treårsperioden uppgår till omkring 40
miljarder kronor utöver regeringens
förslag.
Arbetsmarknadens funktionssätt måste
förbättras för att minska riskerna för
arbetskraftsbrist inom vissa områden och
stigande löne- och inflationstryck.
Villkoren för lönebildningen bör
förbättras genom t.ex. en högre
egenfinansiering i en ny obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring, och regler i
lönebildningen bör skapas som främjar
dynamik och flexibilitet i
lönesättningen. De nuvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste
minskas och regelverket förenklas.
Konkurrensen måste öka inom t.ex.
detaljhandeln, byggsektorn och den
offentliga sektorn. För att öka
effektiviteten i vården och omsorgen
anser motionärerna att konkurrensen skall
öka genom att bl.a. fler privata
initiativ tillåts. Kvarvarande
konkurrenshämmande regleringar i den
privata sektorn bör avvecklas. De
regelförenklingar som
Småföretagsdelegationen föreslår bör
snarast genomföras. Motionärerna anför
vidare att regeringens okänsliga
budgetsanering har varit förödande för
enskilda människor, bl.a. pensionärerna.
Motionärerna föreslår därför att bl.a.
pensionstillskottet höjs 2002,
inkomstprövningen av änkepensionen slopas
och att omställningspensionen för
efterlevande återställs. Pensionärernas
situation förbättras också fr.o.m. 2003
genom grundavdragshöjningen. Vården,
skolan och omsorgen tillförs ytterligare
resurser, och satsningar görs för att
återupprätta rättsväsendet och upprusta
den svenska infrastrukturen.
Kristdemokraterna kritiserar regeringen
för valet av samarbetspartier.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av
tradition negativa till ekonomisk
tillväxt, och deras inflytande över
regeringspolitiken ökar ytterligare
osäkerheten om regeringens ekonomiska
kurs och regeringens förmåga att göra
någonting åt ekonomins grundläggande
strukturella problem.
Familjepolitiken bör reformeras bl.a.
för att öka valfriheten inom
barnomsorgen. Avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader samt ett
barnomsorgskonto bör införas. Regeringens
förslag till maxtaxa avvisas. Vidare bör
familjernas situation stärkas genom att
bl.a. garantinivån i föräldraförsäkringen
höjs mer än vad regeringen föreslår och
att en statlig skattereduktion för varje
barn upp till 16 år införs. Enligt
motionärerna bör
socialförsäkringssystemen reformeras och
utvecklas mer mot fonderade system. För
att se över marginaleffekterna i skatte-
och socialförsäkringssystemen bör det ske
överläggningar mellan de fem partier som
står bakom pensionsreformen. För att
minska statsfinansernas
konjunkturkänslighet bör statsskulden
avbetalas i en snabbare takt än vad
regeringen föreslår, bl.a. genom att fler
statliga företag säljs ut. En sådan
utförsäljning motiveras också av att
staten måste renodla sin roll.
Motionärerna vill ersätta överskottsmålet
i de offentliga finanserna med ett mål
för statens finanser (yrkandena 1, 2 och
3).
I Centerpartiets motion Fi293 anförs att
tillväxten mattas efter flera år av god
ekonomisk utveckling, och Sverige håller
på att klyvas både socialt och regionalt.
I budgetpropositionen talar regeringen om
tillväxt och rättvisa, men i praktiken
hämmas tillväxten, klyftorna vidgas och
jämställdheten går åt fel håll. Många
människor får stå vid sidan av
utvecklingen genom att de t.ex. inte får
tillgång till arbetsmarknaden. Bidrags-
och skattesystemen låser in dem i en
fattigdomsfälla, vilket särskilt gäller
kvinnorna. Dessutom har de regionala
skillnaderna ökat. Regeringen har gjort
ett politiskt dubbelfel under de
högkonjunkturår som passerat. Dels har
regeringen inte förmått att driva igenom
strukturella förändringar som gör svensk
ekonomi mer robust och mindre känslig för
internationella konjunktursvängningar,
dels har regeringen inte förmått göra
alla delaktiga i utvecklingen. I
budgetpropositionen finns inte heller
några åtgärder som tar tag i dessa
allvarliga strukturella problem eller
minskar statsfinansernas
konjunkturkänslighet.
Den ekonomiska politikens främsta
uppgift är enligt motionärerna att skapa
framtidstro för människor och företag
över hela landet. Den svenska modellen
med världens högsta skatter och
offentliga utgifter har hämmat tillväxten
och välfärden. Enligt Centerpartiet bör
en viktig inriktning av den ekonomiska
politiken vara att långsiktigt sänka
såväl skatternas som utgifternas andel av
BNP ned till samma nivåer som i
jämförbara OECD-länder. I motionen
presenteras reformer för ökad livskraft,
livskvalitet och självbestämmande som en
grund för att öka tillväxten och minska
både de regionala och sociala klyftorna.
Några av dessa områden är:
· Skolan och den högre
utbildningen. Skolan ges kraftigt ökade
resurser under de närmaste åren, och tre
stora reformer inom skolan bör genomföras
- rätt till kunskaper, lokal makt och
fler lärare. Ett nationellt
kvalitetsinstitut bör inrättas för att
garantera alla en bra utbildning.
Forskningen måste förstärkas vid framför
allt de mindre och medelstora högskolorna
och studiemedelssystemet bör förbättras
genom att principen hälften bidrag och
hälften lån etableras.
·
· Skattesystemet. Skatteförslag
presenteras som skall stimulera arbete
och kunskap och stärka människornas
ställning på arbetsmarknaden samt
uppmuntra företagande. En reform
genomförs där inkomstskatten sänks för
framför allt medel- och låginkomsttagare
genom en skatterabatt på 10 000 kr, lika
för alla, och en extra skatterabatt på
10 800 kr för arbetsinkomster. Vidare bör
en skatterabatt för barn införas,
motsvarande 1 200 kr per år upp till 18
års ålder. Grundavdraget slopas och
egenavgifter görs avdragsgilla. Vidare
sänks skatten på boende genom att
frysningen av taxeringsvärdena återställs
och skattesatserna successivt justeras
ned. Förmögenhetsskatten sänks genom
bl.a. slopad sambeskattning, och en
skattereduktion på hushållstjänster
införs. Reseavdraget höjs.
·
· Företagande.
Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att
sänkas och regelverket som omger
företagandet måste förenklas. Arbetet
inom den s.k. Simplexenheten måste
intensifieras, och målet bör vara att
befintligt regelverk skall minska med 25
% fram till 2004. Det svenska jordbrukets
konkurrenskraft måste förstärkas bl.a.
genom att den s.k. ryggsäcken lyfts av,
och motionärerna föreslår ett system med
individuella kompetenskonton där
avsättningarna gynnas skattemässigt. Inom
ramen för en miljödriven tillväxt
föreslås bl.a. att industrins nedsättning
av koldioxidskatten minskas och att en
kväveoxidskatt och en skatt på
förbränning av osorterat avfall införs.
·
· Arbetsmarknaden. För att få ned
arbetslösheten måste
arbetsmarknadspolitiken förnyas och
decentraliseras för att bl.a. minska den
sociala och regionala klyvningen i
samhället. En utbildningsgaranti bör
införas, volymåtgärderna bör fasas ut och
större vikt bör läggas på yrkesinriktade
utbildningar. Vidare bör s.k.
övergångsarbetsmarknader inrättas. På
dessa marknader skall arbetskraften vara
billigare genom en återföring av
arbetsgivaravgifterna.
·
· Regionalpolitik och
kommunikationer. För att hela Sverige
skall utvecklas föreslås en omfattande
satsning utöver regeringens på
kommunikationer, främst för drift och
underhåll av väg- och järnvägsnätet.
Dessutom bör en digital allemansrätt
införas som gör att den digitala
infrastrukturen kommer alla till del.
Regeringens program för utbyggnad av
bredband skapar en digital klyfta.
·
Centerpartiet har genom
försvarsuppgörelsen medverkat till att
ytterligare 8 miljarder kronor tillförs
vården och omsorgen och att dessa medel
nu sätts in på viktiga områden. Enligt
motionärerna verkar regeringen vara helt
handlingsförlamad när det gäller den
ökade sjukfrånvaron och
förtidspensioneringen. Därför föreslås i
motionen ett antal
rehabiliteringsinsatser. Till exempel bör
en rehabiliteringsgaranti införas, den
finansiella samordningen av
rehabiliteringen påskyndas och utökas,
gränsen för rehabiliteringsersättning bör
förlängas och en vård- och
hjälpmedelsgaranti införas.
Familjepolitiken bör förnyas genom bl.a.
ett barnomsorgskonto och rätt till avdrag
för barnomsorgskostnader. Förutom den
tidigare redovisade skatterabatten för
barn bör dessutom garantinivån i
föräldrapenningen höjas betydligt mer än
vad regeringen föreslår. Det bör också
införas en etableringsfrihet för ny
barnomsorg, vilket ökar friheten och
mångfalden. Motionärerna avvisar
samtidigt regeringens förslag till
maxtaxa i barnomsorgen. Pensionärernas
ekonomi bör, vid sidan av
skattesänkningar, förbättras genom bl.a.
en höjning av pensionstillskottet 2002
och garantipensionen 2003.
Rättstryggheten måste förbättras, genom
bl.a. resursförstärkningar av det
brottsförebyggande arbetet och
polisväsendet. Enligt motionärerna bör
inte staten äga aktier i börsföretag utan
det ägande som finns bör avvecklas.
Försäljningen av statlig verksamhet bör
under de kommande tre åren uppgå till
drygt 50 miljarder kronor mer än de
försäljningar som regeringen planerat för
vart och ett av åren, t.ex. bör
återstoden av Telia AB, AB Vin & Sprit
och statens skogsinnehav säljas ut
(yrkandena 1, 8-13 och 15-20).
I Folkpartiet liberalernas motion Fi294
konstateras att konjunkturen är på väg
ned och att händelserna i Förenta
staterna sannolikt innebär att
återhämtningen inte blir lika snabb som
många tidigare hade räknat med. De sju
feta åren som statsministern utlovat har
frusit inne. Det blev bara ett år med en
tillväxt över 4 %. Men trots att
tillväxten ändå varit relativt hög de
senaste åren har regeringen inte vidtagit
de strukturella reformer som skulle ha
rustat Sverige för sämre tider. De svaga
sidorna i den svenska ekonomin finns kvar
med dåligt företagsklimat, höga skatter
och offentliga utgifterna, rigid
arbetsmarknaden och en näringsverksamhet
som är omgärdad med alltför många regler
och där alternativen inom t.ex. vård,
skola och arbetsförmedling är för få.
Enligt motionärerna är det nu mer
angeläget än tidigare att vidta de
strukturreformer som krävs för att t.ex.
minska den svenska ekonomins
konjunkturkänslighet, öka utbudet av
arbetskraft och öka antalet företagare.
En offensiv för robustare svensk ekonomi
presenteras. En del av innehållet
redovisas i punkterna nedan.
· Skattereform. En
inkomstskattereform genomförs med sänkta
marginalskatter genom att värnskatten
slopas, den nedre gränsen för uttag av
statlig skatt höjs, ett nytt
förvärvsavdrag på 5 % införs och genom
att grundavdraget inte trappas av i den
s.k. LO-puckeln. Inkomstskatterna sänks
ytterligare genom en skattereduktion.
Motionärerna vill dessutom införa en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Avgifterna till denna skall kompenseras
med ett särskilt förvärvsavdrag. Som ett
led i att reformera familjepolitiken bör
barnfamiljernas marginaleffekter minskas
genom att generella utökningar av
barnstödet utformas som en
skattereduktion på 1 450 kr år 2002, som
höjs till 2 650 kr år 2004. Vidare bör
avdrag för barnomsorgskostnader upp till
50 000 kr medges. Hushållstjänster får en
skattereduktion på 50 %. Sparande
underlättas genom att förmögenhetsskatten
sänks och slopas på sikt. Ett första steg
är en avskaffad sambeskattning och en
höjning av fribeloppet. Fastighetsskatten
sänks genom att taxeringsvärdena fryses
på 2000 års nivå och skattesatsen sätts
till 1,0 % för småhus och 0,5 % för
flerbostadshus. Den nuvarande
fastighetsskatten bör avskaffas.
Kompetens- och pensionssparandet
underlättas genom att avdragsrätten höjs
till 1,5 basbelopp. Principerna från
1990/91 års skattereform - hälften kvar
och att de allra flesta bara skall betala
kommunalskatt - skall återupprättas.
·
· Företagarreform. För att skapa
fler företagare och jobb måste
företagsskatterna sänkas, antalet regler
för att driva företag bör minskas och
förenklas samtidigt som konkurrensen
måste öka bl.a. genom att statlig och
kommunal bolagsverksamhet privatiseras.
Dubbelbeskattningen på aktier bör slopas,
arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn
sänkas, de s.k. fåmansbolagsreglerna
förenklas och sociala avgifter på
vinstandelar avskaffas.
·
· Socialförsäkringsreform.
Trovärdigheten för socialförsäkringarna
är i gungning. Dagens socialförsäkringar
bör omvandlas till tre riktiga,
obligatoriska och från statens budget
fristående försäkringar - allmän
pensionsförsäkring, allmän sjukförsäkring
(inkl. förtidspensionen) och allmän
arbetslöshetsförsäkring. I försäkringarna
skall det råda raka rör mellan avgifter
och förmåner. Enligt motionärerna bör
taket i sjuk- och föräldraförsäkringen
höjas från dagens ca 23 000 kr till 30
000 kr. Vidare bör ersättningsnivåerna i
mamma- och pappamånaderna höjas.
Änkepensionen måste återställas.
·
· En kunskaps- och
utbildningsreform. En rad åtgärder
föreslås för att förbättra skolan och öka
kvaliteten inom högskolan, och större
resurser bör avsättas till forskning och
individuell kompetensutveckling. En från
Skolverket fristående skolinspektion bör
införas och ett första steg mot en
studentpeng bör tas t.ex. genom att de
universitet och högskolor som har flest
sökande får dela på extra anslag.
·
· Infrastrukturreform.
Motionärerna föreslår en utökad satsning
på väginvesteringar och vägunderhåll.
Avgörande för tillväxt och sysselsättning
är också att trafikfrågorna i
storstäderna får en lösning. Vidare måste
bostadspolitiken förnyas.
Bostadsmarknaden är i dag en av de
främsta flaskhalsarna mot tillväxt.
Förutom sänkt fastighetsskatt bör bl.a.
hyressättningssystemet utvecklas och
regelverket förenklas.
·
· Jämställdhetsreform. Den mest
prioriterade uppgiften är att avskaffa
löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Det bör enligt motionärerna ske bl.a.
genom att de offentliga monopolen inom
omsorgen, skolan och vården bryts upp.
Förutom avskaffande av sambeskattningen i
förmögenhetsbeskattningen och en
halvering av skatten för hushållsnära
tjänster bör en barnomsorgspeng införas
och föräldraförsäkringen bli mer
flexibel.
·
· Offensiv för global samverkan.
Sverige behöver internationaliseras och
ta beslutsamma steg för att bygga en
bättre värld. EU-politiken måste bli
aktivare och Sverige bör bli medlem i
EMU. Engagemanget för frihandel måste bli
starkare och Sverige bör ta initiativ
till avveckling av EU:s jordbruksstöd.
Biståndet bör höjas kraftigt och en
större satsning på skuldavskrivningar för
fattiga länder bör göras. Samtidigt bör
enligt motionärerna en avdragsrätt för
gåvor till internationell hjälpverksamhet
införas. För att förhindra
växthuseffekten bör bl.a. en europeisk
eller om möjligt global koldioxidskatt
införas.
·
· Arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras.
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader kan minskas
väsentligt och andra former som
bemanningsföretag bör utnyttjas.
·
· Aktionsprogram mot ohälsa. I
motionen föreslås en rad åtgärder för att
minska långtidssjukskrivningarna och
ohälsan i arbetslivet, bl.a. bör en stor
satsning på rehabilitering göras och
vårdgaranti införas.
·
För att effektivisera kommunverksamheten
bör uppgifterna koncentreras till
kärnverksamheterna, vilket bl.a. innebär
att kommunala bolag bör säljas ut. I
princip bör all verksamhet inom den
offentliga sektorn som inte är
myndighetsutövning vara konkurrensutsatt.
Vården och skolan bör avregleras.
Motionärerna anser att det bör finnas ett
överskott i de offentliga finanserna
motsvarande 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Överskottsmålet kräver
dock att överskotten är högre än 2 % i
högkonjunktur. På denna punkt kritiseras
regeringen. För att stärka ekonomins
position inför nästa lågkonjunktur bör
statsskulden avbetalas snabbare. Det
skall bl.a. ske genom en utförsäljning av
statliga företag. Staten bör endast i
undantagsfall driva företag (yrkande 1).

1.4.3 Finansutskottets ställningstagande
till partimotionernas förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken

Utskottet kan konstatera att läget på den
svenska arbetsmarknaden har förbättrats
markant. Sysselsättningen har ökat
samtidigt som både den öppna och den
totala arbetslösheten sjunkit. Sedan
sommaren 1997 har sysselsättningen i
säsongsrensade siffror stigit med omkring
320 000 personer, och den öppna
arbetslösheten har gått ned med drygt 4
procentenheter. Trots den sämre
internationella konjunkturen och en
svagare svensk industrikonjunktur har
sysselsättningen fortsatt att öka under
sommaren och hösten. Enligt Statistiska
centralbyråns (SCB) senaste s.k.
arbetskraftsundersökning (AKU) var
4 234 000 personer sysselsatta i
september 2001, vilket är 55 000 personer
eller 1,3 % fler än i september 2000.
Samtidigt sjönk den öppna arbetslösheten
från 4,1 % i september 2000 till 4,0 % i
september 2001. Samtidigt är det tydligt
att tillväxttakten i sysselsättningen
avtagit. Under hösten 2000 och våren 2001
steg sysselsättningen med i genomsnitt
drygt 3 % per månad jämfört med
utvecklingen samma period året innan.
Sedan maj i år har tillväxttakten varit i
genomsnitt 1,9 % per månad.

Målet för den öppna arbetslösheten nåddes
hösten 2000

Målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten till 4 % år 2000 som
regering och riksdag satte upp 1996
nåddes i oktober 2000, och den öppna
arbetslösheten låg några tiondelar under
4 % under de resterande månaderna förra
året. Hittills i år har den öppna
arbetslösheten legat på i genomsnitt 4 %
per månad, med en lägsta nivå i maj i år
på 3,5 %.
Samtidigt som detta är en uppmuntrande
utveckling vill utskottet framhålla att
arbetsmarknadsstatistiken även visar att
skillnaderna mellan olika regioner i
Sverige är stora. Det totala s.k.
obalanstalet, dvs. andelen öppet
arbetslösa plus andelen personer i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program, uppgick
i hela riket till 6,4 % i september i år
enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)
uppgifter. I Stockholms län var siffran
3,3 % medan den i Norrbottens län uppgick
till 12 %. Ett positivt inslag är att den
totala arbetslösheten under det senaste
året sjunkit i alla län och att nedgången
var störst i Örebro län, Värmlands län,
Dalarna och Norrbottens län. En närmare
genomgång av siffrorna visar dock att den
öppna arbetslösheten under det senaste
året stigit med någon tiondel i sex län
och att antalet åtgärder i de
arbetsmarknadspolitiska programmen ökat i
tre län. I september i år var det fyra
län som uppvisade en öppen arbetslöshet
under 4 %, samma antal som i september i
fjol.

Även sysselsättningsmålet utvecklas
gynnsamt men ...

SCB:s undersökningar visar att även
riksdagens och regeringens s.k.
sysselsättningsmål har utvecklats
relativt väl, dvs. att antalet
sysselsatta i åldrarna 20-64 år som andel
av befolkningen i samma åldersgrupp skall
uppgå till 80 % 2004. I september i år
var sysselsättningsgraden för denna
åldersgrupp 78,2 %. Det är 0,4
procentenheter högre än
sysselsättningsgraden i september i fjol.
Samtidigt som sysselsättningstillväxten
mattats av något de senaste månaderna har
efterfrågan på arbetskraft försvagats.
Antalet nyanmälda lediga platser till
arbetsförmedlingarna var i september i år
9 000 färre än under samma månad förra
året, enligt AMS statistik, och de
största minskningarna noterades i
verkstadsindustrin. Av
Konjunkturinstitutets (KI) senaste
barometer från oktober framgår att
företagen i industrin men även flertalet
företag inom tjänstesektorn, t.ex.
handeln, räknar med en minskad
sysselsättning framöver. Det finns dock
skillnader mellan de olika branscherna. I
t.ex. den kemiska industrin planerar
företagen att nyanställa under de
närmaste månaderna medan företagen i
teleprodukt- och byggindustrin anger
minskad sysselsättning. Samtidigt innebär
detta att företagen nu uppger att de
tidigare svårigheterna med att rekrytera
lämplig personal avtagit markant under
året - endast 4 % av företagen angav i
september att de upplevde en brist på
arbetskraft. Detta verifieras också av
att över 80 % av företagen i AMS
septemberstatistik uppger att de utan
problem kunnat rekrytera efterfrågad
personal. Det är första gången sedan
denna information började samlas in som
andelen når över 80 %. AMS statistik
visar vidare att antalet varsel om
uppsägningar ökat under det senaste året
samt att varslen tilltagit nu under
hösten. Uppgången sker emellertid
fortfarande från en låg nivå.

... det krävs insatser för att målet
skall nås

För att öka förutsättningarna för att nå
målet om en sysselsättningsgrad på 80 %
är det enligt utskottets mening angeläget
att åtgärder vidtas inom en rad områden.
Utbudet av arbetskraft måste öka och den
svenska arbetsmarknadens sätt att fungera
måste förbättras ytterligare. I
traditionell svensk
arbetsmarknadspolitisk anda måste
arbetslinjen, som numera kan betraktas
som en arbets- och kompetenslinje,
hävdas. Matchningen mellan arbetssökande
och lediga platser måste effektiviseras
ytterligare så att sysselsättningen kan
fortsätta att öka utan att
inflationsdrivande och tillväxthämmande
flaskhalsar uppstår.
Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i
ännu högre grad inriktas på att förhindra
bristsituationer och förmedla lediga
jobb. Vakanstiderna måste kortas och
långtidsarbetslösheten minskas.
Förmedlingarna måste dock även
fortsättningsvis prioritera personer som
är långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna. Stora ansträngningar
måste göras för att öka
sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre,
funktionshindrade och utomnordiska
grupper.

Arbetsmarknadspolitiken läggs om

Till skillnad mot vad som hävdas i
partimotionerna kan utskottet konstatera
att arbetsmarknadspolitiken har en klart
tillväxtfrämjande inriktning. Volymmålen
har tagits bort och inslagen av matchning
och utbildning har ökat markant. I
regeringens regleringsbrev till
Arbetsmarknadsverket för 2001 anges att
målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a.
skall vara att vakanstiderna för lediga
platser och arbetslöshetstiden för
arbetssökande skall hållas nere. Ett
konkret mål är att minst 80 % av
företagen skall få tag på den personal de
vill anställa. Som redovisades ovan
uppnåddes detta mål under september i år.
Vidare skall antalet långtidsinskrivna
minska kontinuerligt under året och vara
mindre än 40 000 personer mot slutet av
året. Kompetenshöjande åtgärder skall
sättas in för dem som har svårast att
komma in på arbetsmarknaden. Ett konkret
mål inom detta område är att andelen
personer som fått arbete 90 dagar efter
avslutad arbetsmarknadsutbildning i
genomsnitt skall uppgå till minst 70 %.
Dessutom skall minst 57 000
arbetshandikappade personer per månad ha
lämpligt arbete.
Åtgärderna inriktas i allt högre grad
mot sektorer där brist på arbetskraft
bedöms uppkomma. En bristyrkesutbildning
för redan anställda har införts som en
försöksverksamhet, och ett förstärkt
anställningsstöd har införts för att öka
de långtidsinskrivnas möjligheter att få
ett reguljärt arbete. Anställningsstödet
har förstärkts ytterligare i år, och
utskottet vill i anslutning till detta
nämna att det förstärkta
anställningsstödet för personer som varit
inskrivna i arbetsförmedlingen under två
år i september omfattade drygt 11 000
personer. Vidare kan utskottet notera att
det pågår ett löpande arbete med att
förenkla det arbetsmarknadspolitiska
regelverket. En följd av dessa åtgärder
och den lägre arbetslösheten är att
regeringen i budgetpropositionen bedömer
att antalet deltagare i de
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska programmen i år
minskar till i genomsnitt 104 000
personer, vilket är 3 000 personer färre
än vad regeringen bedömde i samband med
vårpropositionen. Antalet deltagare
väntas fortsätta minska efter 2001, till
i genomsnitt 77 000 personer 2004. Detta
kan jämföras med att antalet deltagare
1994 var drygt 235 000 personer - en
nedgång med omkring 130 000 personer
perioden 1994-2001.
Enligt utskottets mening är det
emellertid angeläget att det finns
handlingsberedskap om nedgången i den
internationella konjunkturen kraftigt
förstärks och arbetslösheten trots allt
skulle öka påtagligt.
Som en följd av propositionen om
omläggningen av arbetsmarknadspolitiken
(1999/2000:98) infördes förra hösten en
aktivitetsgaranti för personer som är
eller löper risk att bli
långtidsarbetslösa. Antalet deltagare i
aktivitetsgarantin uppgick i september i
år till nästan 34 000 personer. I
vårpropositionen annonserade regeringen
om nya regler för att stoppa risken för
rundgång mellan aktivitetsgarantin och
öppen arbetslöshet. En proposition i
ärendet läggs på riksdagens bord i
december, och de nya reglerna väntas
träda i kraft under första halvan av
2002. Riksdagen beslutade också förra
hösten om en relativt omfattande
reformering av arbetslöshetsförsäkringen.
Reformeringen innebar bl.a. att
försäkringens roll som
omställningsförsäkring förtydligades.
Kraven på den arbetslöse tydliggjordes
samtidigt som rättssäkerheten för den
enskilde förstärktes.
I vårpropositionen föreslog regeringen
ett antal nya åtgärder för att höja
arbetsutbudet, öka sysselsättningen och
förbättra tillväxtmöjligheterna i alla
delar av landet. Dessa följs nu upp i
budgetpropositionen. Bland annat
permanentas fr.o.m. 2002 de extra 700
miljoner kronor som Arbetsmarknadsverket
de senaste åren använt för tillfällig
personal vid arbetsförmedlingarna.
Förstärkningen skall bl.a. användas för
att förbättra kvaliteten i
aktivitetsgarantin, kontakterna med
arbetsgivarna och de individuella
handlingsplanerna. För att minska
deltidsarbetslösheten avsätts 100
miljoner kronor under perioden 2002-2004.
I budgetpropositionen föreslår regeringen
också att ytterligare 120 miljoner kronor
satsas för att med början 2002 inrätta
motsvarande 1 000 lönebidragsplatser så
att fler arbetshandikappade får möjlighet
att komma ut på arbetsmarknaden. För att
bl.a. minska tendenserna till flaskhalsar
och arbetskraftsbrist i
storstadsregionerna föreslår regeringen
ett tidsbegränsat investeringsbidrag för
att öka produktionen av främst små och
medelstora hyreslägenheter. Vidare skall
en försöksverksamhet med ett s.k. friår
införas under perioden 2002-2004. Friåret
innebär att en anställd skall få
möjlighet att ta ledigt upp till ett år
under förutsättning att arbetsgivaren
samtidigt anställer en person som varit
långtidsarbetslös som vikarie. Förslag
läggs fram våren 2002, och försöket skall
omfatta tio kommuner.
Till insatserna för att öka
arbetskraftsutbudet och minska riskerna
för inflationsdrivande flaskhalsar skall
enligt utskottets mening också läggas de
reformer och de medel som satsas på att
effektivisera och öka utbildningen och
kompetensutvecklingen. I anslutning till
detta vill utskottet erinra om att
regeringen i budgetpropositionen
annonserar att förslag till ett system
för kompetensutveckling skall presenteras
för riksdagen våren 2002 med
ikraftträdande från halvårsskiftet nästa
år. Dessutom genomförs under perioden
2001-2003 ett program för att öka
invandrarnas deltagande på
arbetsmarknaden. Bland annat förstärks
den kompletterande utbildningen för
arbetslösa invandrare med utländsk
utbildning inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Vidare genomförs en
kompletterande utbildning för personer
med utländsk utbildning inom lärarområdet
och inom teknik och naturvetenskap. Den
s.k. valideringen av utländsk
yrkeskompetens har utökats, och en
försöksverksamhet med alternativ
platsförmedling för invandrare prövas.
Ytterligare åtgärder är att
Högskoleverket fått i uppdrag att
analysera hur högskolans utbildningsutbud
bättre skall kunna anpassas till
arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets
mening bidrar också maxtaxan i
barnomsorgen och de skattesänkningar för
särskilt låg- och medelinkomsttagare som
genomförts under 2000 och 2001 samt de
ytterligare skattesänkningar som föreslås
för 2002 till att öka utbudet av
arbetskraft.
I anslutning till diskussionen om
arbetsmarknadspolitiken vill utskottet
med kraft avvisa förslaget i Folkpartiet
liberalernas motion Fi294 om att skära
ned AMS verksamhet för att i stället
lägga ut bl.a. jobbförmedlingsverksamhet
på t.ex. privata vinstdrivande
bemanningsföretag. Om motionens förslag
genomfördes skulle situationen för många
arbetslösa försämras på ett mycket
drastiskt sätt.
Innan utskottet övergår till att
diskutera lönebildningen vill utskottet
också kommentera det påstående som görs i
Moderata samlingspartiets motion Fi291 om
att de senaste årens ökning av
sysselsättningen är en bubbla eftersom
sjukfrånvaron ökat kraftigt under samma
tid.
Enligt utskottets mening är det oroande
att sjukfrånvaron ökar, och utskottet
diskuterar i kommande avsnitt olika
åtgärder för att bryta detta mönster och
öka hälsan i arbetslivet. Däremot är
beskrivningen i Moderata samlingspartiets
motion helt vilseledande.
Sysselsättningen har under perioden
första halvåret 1997 till första halvåret
2001 stigit ca 8,2 % eller med 320 000
personer. Under samma period ökade
antalet personer i arbete (dvs.
sysselsatta exklusive de som varit
frånvarande hela veckan) med 6,6 % eller
230 000 personer. Skillnaden på 1,6 %
eller 90 000 personer förklaras av
frånvaro av olika slag. Enligt uppgifter
är ungefär 70 % av dessa 90 000 personer,
dvs. 63 000 personer, borta på grund av
ökad sjukfrånvaro.

Lönebildningen spelar stor roll för
tillväxten och sysselsättningen

Om sysselsättningsmålet skall kunna nås
och tillväxten fortsätta att utvecklas
positivt är det enligt utskottets mening
av avgörande betydelse att den svenska
lönebildningen fungerar väl och att
löneökningarna i alla sektorer av
ekonomin ligger på en rimlig nivå. Om de
totala lönekostnaderna ökar snabbare än
produktiviteten riskerar den svenska
ekonomin att hamna i en
överhettningssituation med stigande
inflation, räntehöjningar, svagare
tillväxt och ökad arbetslöshet som följd.
I ett sådant läge äventyras också
utrymmet för framtida reformer och
skattesänkningar.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla
att de grundläggande förutsättningarna
för en bra fungerande svensk lönebildning
är goda. Förtroendet för
låginflationspolitiken bland ekonomins
olika aktörer är hög, vilket innebär att
risken minskat för att avtalade
löneökningar skall gröpas ur av en
kraftig och okontrollerad inflation.
Löntagarna har också under de senaste
åren fått historiskt höga
reallöneökningar trots att de nominella
lönepåslagen varit måttfulla. Sedan
mitten av 1990-talet har reallönerna
stigit med i genomsnitt ungefär 4 % per
år. Det kan jämföras med utvecklingen
under 1980-talet då reallönerna var i
stort sett oförändrade samtidigt som de
nominella löneökningarna ökade dubbelt så
mycket som i slutet av 1990-talet. Till
det kommer att företagen och
arbetsgivarna i dag är medvetna om
svårigheterna att vältra över stigande
lönekostnader på konsumenterna. Utskottet
kan i det här sammanhanget även
konstatera att lönebildningens
institutionella omgivning har förändrats
påtagligt de senaste åren. Inom t.ex.
industrin och inom delar av handeln har
nya samarbetsavtal tecknats. Avtalen
utgör den ram inom vilken
avtalsförhandlingarna bedrivs. Vidare har
Medlingsinstitutet inrättats, vars
uppgift är att understödja avtalsparterna
i deras strävan att uppnå både en stabil
reallöneutveckling och en snabb och
uthållig uppgång i sysselsättningen.
En viktig test av lönebildningen är den
avtalsrörelse som avslutades i våras.
Resultatet av 2001 års avtalsrörelse får
en avgörande betydelse för den framtida
utvecklingen på arbetsmarknaden. Det
framgår inte minst av den årliga rapport
om de samhällsekonomiska
förutsättningarna för lönebildningen i
Sverige som Konjunkturinstitutet (KI)
nyligen publicerade. Rapporten tas fram
på uppdrag av regeringen, och KI
konstaterar att Sverige under de närmaste
åren skulle behöva komma ned i en
löneökningstakt på runt 3-3,5 % per år
för att uppnå en fortsatt gynnsam
utveckling, med fortsatt stigande
sysselsättning och minskad arbetslöshet.
I fjol steg lönekostnaderna med omkring 4
%, vilket kan jämföras med en ökning i
euroområdet på runt 3 %. Utskottet kan
konstatera att det mesta tyder på att den
nya avtalen, som till största delen är
fleråriga, är rimliga och inom ramen för
vad som sannolikt krävs för att
inflationen skall förbli låg och
sysselsättningen öka. Enligt utskottets
mening räcker det emellertid inte med
måttliga avtal utan även löneglidningen
måste hålla sig inom snäva gränser.
Avmattningen i konjunkturen innebär att
riskerna för flaskhalsar och överhettning
på vissa delar av arbetsmarknaden har
minskat. Men fortfarande finns en
omfattande brist på arbetskraft inom
vissa yrkeskategorier, och när
konjunkturen åter vänder upp ökar risken
för ett starkt tryck uppåt på lönerna för
de mest eftertraktade grupperna på
arbetsmarknaden och i de snabbast växande
delarna av landet. Detta kan få till
effekt att löneglidningen framöver ökar
mer än vad som ingår i de olika avtalen
på arbetsmarknaden.

Arbetsrätten

När det gäller arbetsrätten är det
utskottets principiella uppfattning att
det i många fall finns en felaktig
föreställning om att en försvagning av
arbetsrättslagstiftningen skulle ge stora
positiva effekter på tillväxten och
sysselsättningen. Enligt en studie av
arbetsrätten i olika OECD-länder som OECD
publicerade i Employment Outlook sommaren
1999 har arbetsrättens utformning inga
större effekter på den totala
sysselsättningen eller den totala
arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan
utformningen av arbetsrätten, enligt
OECD, i viss mån påverka den demografiska
sammansättningen av arbetslösheten och
sysselsättningen, t.ex. att en viss grupp
av människor i högre grad än andra
drabbas av arbetslöshet om t.ex.
arbetsrätten är kraftigt reglerande.
Enligt OECD är dock den effekten
statistiskt sett osäker.

Företagen och globaliseringen

Innan utskottet går in på frågorna kring
konkurrens och företagsklimat vill
utskottet kort kommentera diskussionen i
bl.a. motion Fi292 (kd) om försäljningar
av företag till utlandet och ökat
utlandsägande. Statistiska uppgifter från
olika centralbanker och andra finansiella
organisationer visar att det pågår en
omfattande globalisering av ägandet och
en internationell omstrukturering i
näringslivets olika branscher. Både
ingående och utgående direktinvesteringar
och s.k. portföljinvesteringar har ökat
mycket kraftigt under de senaste åren
jämfört med tidigare under 1990-talet och
under 1980-talet.
Enligt utskottets mening är det
utomordentligt viktigt att
globaliseringens och det ökade
utlandsägandets effekter på ekonomin,
näringslivet och sysselsättningen noga
följs och analyseras. Frågan är
emellertid inte unik för Sverige. Runt om
i både Europa och övriga industrivärlden
pågår en intensiv debatt om utländska
förvärv, företagsutflyttningar,
sammanslagningar och företagsklimat.
Debatten är emellertid ofta osaklig och
ibland rent av behäftad med
undergångstoner. Enligt utskottets mening
finns det mycket som tyder på att
utländska investeringar i Sverige kan
spela en viktig roll för utvecklingen i
svensk ekonomi. I många fall tillför nya
internationella ägare nytt kapital, ny
kompetens och nya förutsättningar för en
ökad expansion.
Bilden av en ödesmättad utförsäljning
av svenska företag måste kompletteras med
att även svenska företag i stor
utsträckning köper utländska företag för
att stärka sin ställning och kompetens.
Riksbankens betalningsbalansstatistik
visar att svenska företag under första
halvåret i år direktinvesterade i
utlandet för 99 miljarder kronor. Under
samma period köpte utländska företag
svenska företag för 114 miljarder kronor.
Hittills i år har alltså utländska
företag investerat något mer i Sverige än
vad svenska företag gjort i utlandet. Ser
man över en längre tidsperiod blir
resultatet ett annat. Under perioden 1993
till första halvåret 2001 gjorde svenska
företag direktinvesteringar i utlandet
för drygt 1 100 miljarder kronor, medan
utländska företag direktinvesterade i
Sverige för omkring 950 miljarder kronor
(i dessa siffror har för 1999 fusionen
mellan Astra och Zeneca rensats bort
eftersom Astras innehav i Zeneca är
bokfört som ett portföljinnehav medan
Zenecas innehav i Astra betraktas som en
direktinvestering).
Utskottet vill i anslutning till frågan
om globaliseringen erinra om att
regeringen tillsatt en utredning om
internationaliseringens betydelse för
svenska skattebaser och Sveriges framtida
skattestruktur. Enligt planen skall
utredningen presentera sitt
slutbetänkande i mars 2002.

Sverige - en av världens främsta IT-
nationer

Utlandets kraftigt stigande intresse för
Sverige, svenska företag och svenskt
näringsliv beror till en del på Sveriges
framgångar inom IT-sektorn. Vid sidan av
direktinvesteringar i svenska IT-företag
sker ett betydande inflöde av utländska
investeringar och kapital när det gäller
forskning och utveckling inom IT. Även om
den internationella informations- och
kommunikationsindustrin för tillfället
karakteriseras av kraftig avmattning och
omstrukturering kommer IT-sektorn att få
stor betydelse för Sverige och den
svenska tillväxten framöver.
Helt avgörande för Sverige, den svenska
tillväxten och sysselsättningen är att
Sveriges konkurrenskraft är hög och
företagsklimatet gott. Till skillnad mot
vad som hävdas i partimotionerna anser
utskottet att det grundläggande klimatet
för företagande, expansion och högre
sysselsättning är mycket gott.
De offentliga finanserna har sanerats,
vilket har gett en stabil och hållbar
makroekonomisk situation. Räntorna har
sjunkit kraftigt både i förhållande till
tidigare under 1990-talet och till
räntenivåerna under 1970- och 1980-talen.
Under det senaste året har också de
svenska obligationsräntorna legat på
ungefär samma nivå eller enbart någon
eller några tiondelar över de tyska
obligationsräntorna. Under de senaste
månadernas turbulens på valuta- och
räntemarknaderna med bl.a. sjunkande
värde på den svenska kronan har dock
skillnaden mot de tyska räntorna stigit
till omkring en halv procentenhet. Det
kan jämföras med ett räntegap mot
Tyskland sommaren 1994 på mellan 4 och 5
procentenheter. Innebörden av denna
utveckling är att svenska företag och
hushåll kan finansiera sig till ungefär
samma kostnad som de tyska kan. Det
stimulerar både företagens investeringar
och den inhemska efterfrågan.
En annan mycket viktig del i tillväxt-
och företagsklimatet är att inflationen
fallit kraftigt under senare år, till en
nivå som understigit den i våra
viktigaste konkurrentländer. Samtidigt
har löneökningarna under de senaste åren
varit måttliga, trots en historiskt hög
tillväxttakt, och sysselsättningen har
sedan sommaren 1997 stigit med omkring
320 000 personer. Som en följd av bl.a.
denna utveckling har de svenska företagen
under de senaste åtta nio åren markant
ökat sina andelar på världsmarknaden
samtidigt som icke konjunkturkänsliga kun
skapsintensiva branscher ökat sina
andelar av svensk export. Som utskottet
redovisat tidigare är det av avgörande
vikt att lönekostnadsökningarna i den
svenska ekonomin förblir måttliga och i
nivå med våra konkurrentländer för att
konkurrenskraften skall kunna bevaras och
sysselsättningen stiga ytterligare.

Konkurrensklimatet förbättras

Utskottet konstaterar vidare att
konkurrensen och ekonomins
tillväxtvillkor har förbättrats under det
senaste decenniet.
I budgetpropositionen presenteras
ytterligare åtgärder för att öka
konkurrensen och pressa ned den svenska
prisnivån. Regeringens strävan är att de
svenska konsumentpriserna skall sjunka
till den genomsnittliga prisnivån i EU.
En proposition om en skärpning av
konkurrenslagen för att skapa effektivare
regler för bekämpning av karteller läggs
på riksdagens bord våren 2002. Vidare
skall gasmarknaden öppnas för konkurrens
2003, och ytterligare åtgärder vidtas för
att öka konkurrensen på elmarknaden, inom
fjärrvärmeområdet samt inom
inrikesflyget. Regeringen skall t.ex.
också ge Konkurrensverket i uppdrag att
djupare analysera konkurrensen inom t.ex.
bygg- och bostadssektorn,
livsmedelsbranschen och på
finansmarknaden. Utskottet vill i
anslutning till diskussionen om
strukturella förändringar erinra om att
processen mot en integrerad finansmarknad
i EU tog ett betydande steg framåt vid
Europeiska rådets möte i Stockholm i
mars. Genom att en resolution antogs om
åtskillnad mellan ramlagstiftning och
tillämpningsföreskrifter på
värdepappersmarknaden kan processen
snabbas på. Det är en viktig utveckling
som i förlängningen ökar tillväxten och
sysselsättningen i EU. Vidare kan nämnas
att det även inom EU pågår en process med
att öppna el- och gasmarknaderna samt att
öka konkurrensen på transport- och
postområdena.

Sverige - en framstående kunskapsnation

Enligt utskottets mening är den svenska
företagsbeskattningen som helhet
konkurrenskraftig i ett internationellt
perspektiv. Utbildnings- och kunskaps
nivån hos den svenska arbetskraften är
hög och ökar ytterligare genom de
satsningar på kunskap och kompetens som
regeringen vidtar i alla delar av
utbildningssystemet. Sverige skall
konkurrera med kompetens och välutbildad
arbetskraft. Utgångspunkten är att
Sverige även i fortsättningen skall vara
en framstående kunskapsnation. I samband
med budgetpropositionen för 2001
beslutade därför riksdagen om kraftigt
utökade resurser till skolan. Under
perioden 2001-2006 skall skolan tillföras
17,5 miljarder kronor. I år stiger
resurserna med 0,5 miljarder kronor, och
därefter ökar tilldelningen med 1 miljard
kronor per år fram tills nivån 5
miljarder kronor nås. Denna
resursförstärkning gör att det t.ex. kan
anställas ytterligare 15 000 lärare eller
annan personal i skolan eller fritids.
Expansionen inom högskolan fortsätter och
antalet utbildningsplatser stiger med
omkring 100 000 mellan 1997 och 2003.
Utbyggnaden har hittills varit
koncentrerad till naturvetenskapliga och
tekniska ämnen, men nu sker successivt en
breddning. Universitet och högskolor ges
t.ex. möjlighet att omfördela resurser
för att möta det ökade behovet av
välutbildad personal inom vården. Vidare
tillförs resurser för att höja kvaliteten
på grundutbildningen inom humaniora,
teologi, juridik och samhällsvetenskap.
Det långsiktiga målet är att 50 % av en
årskull skall ha börjat på högskolan vid
25 års ålder. För att bl.a. öka
mångfalden och minska snedrekryteringen
byggs distansutbildningen ut, ett s.k.
nätuniversitet införs och en
rekryteringsdelegation inrättas. Som
utskottet nämnt tidigare kommer
regeringen under våren att också
presentera ett förslag till ett system
för kompetensutveckling. Resurserna som
avsätts för kompetensutvecklingen är en
del av den gröna skatteväxlingen. Vidare
har studiestödet reformerats och
bidragets andel av studiemedlen höjdes
vid halvårsskiftet i år från 27,8 % till
34,5 % av totalbeloppet. Från och med
2003 införs även ett nytt
vuxenstudiestöd. Det nya stödet skall
bl.a. riktas mot personer som är eller
riskerar att bli arbetslösa.
Den tidigare aviserade satsningen på
forskning fortsätter. De statliga
anslagen till grundforskning och
forskarutbildning ökar med närmare 1,5
miljarder kronor fram till 2003.
Enligt utskottets mening finns det
också anledning att påpeka att en viktig
del i näringsklimatet är det faktum att
Sveriges inhemska efterfrågan nu växer
starkt efter en svag utveckling under
nästan hela 1990-talet. Enligt
regeringens bedömning kommer också den
inhemska efterfrågan att fortsätta att
vara drivkraften i den svenska ekonomin,
även om tillväxttakten sjunker under de
närmaste åren. Det gynnar speciellt de
mindre företagen som till stor del är
inriktade på hemmamarknaden.

Regelverket för företagen

I bl.a. Centerpartiets motion Fi293
föreslås att de regelverk som styr
företagen måste minskas. Utskottet vill
med anledning av detta framhålla att i
den offensiv för uthållig tillväxt och
ökad sysselsättning som regeringen första
gången presenterade i vårpropositionen
1998, och som löpande följts upp i de vår-
och budgetpropositioner som presenterats
sedan dess, spelar företagande och
småföretagande en avgörande roll. Därför
har riksdagen under de senaste åren
beslutat om en rad förbättringar för
företagen och då framför allt för de
mindre företagen. Exempelvis har enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
fått regler som är mer likvärdiga dem som
gäller för aktiebolag. För nystartad
enskild näringsverksamhet har möjlighet
införts att kvitta underskott i aktiv
näringsverksamhet mot tjänsteinkomster.
Dessutom har lättnader i
ägarbeskattningen för ägare till
onoterade aktiebolag genomförts.
Arbetsgivaravgifterna har reducerats för
att särskilt gynna de mindre företagen.
Reglerna för skattetillägg vid
periodiseringsfel i momsredovisningen har
lindrats. Vidare har
reserveringsmöjligheterna för enskilda
näringsidkare och handelsbolag förstärkts
ytterligare. Avdragsreglerna för
pensionskostnader, beskattningen av
personaloptioner och avdraget för
pensionssparande för enskilda
näringsidkare har förenklats.
Informationen kring nyföretagande och
stödet till kooperativ utveckling har
utökats. Villkoren för avsättningar till
periodiseringsfonder har förbättrats.
Beskattningen av utländska experter har
lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning
av tull har sänkts, och kupongskatten för
utdelning på näringsbetingade aktier till
utländska ägare har avskaffats. Flertalet
av de s.k. stoppreglerna för
fåmansföretag har tagits bort, och de
s.k. 3:12-reglerna som reglerar
beskattning av utdelning och reavinst på
aktier i fåmansföretag är föremål för
översyn. Sedan i fjol är det också
tillåtet för företag att under vissa
förutsättningar köpa tillbaka egna
aktier. För att säkerställa och utveckla
tillgången på kunskap och kompetens
vidareutvecklas teknik- och
kunskapsöverföring från bl.a. högskolor
till små och medelstora företag.
Fullständig kvittningsrätt har införts
för reavinster på onoterade aktier mot
förluster på noterade aktier.
Kvittningsbegränsningen för vinster och
förluster på marknadsnoterade blandfonder
har slopats samtidigt som reglerna om
schablonavdrag för ökade
levnadsomkostnader har förenklats och
förbättrats. I oktober i år infördes ett
nytt sjöfartsstöd. I budgetpropositionen
följer regeringen upp de åtgärder som
föreslogs i vårpropositionen. Ytterligare
satsningar görs för att främja
kooperativt företagande samtidigt som
ökade resurser ges för att understödja
kvinnors, invandrares och ungas
företagande. I budgetpropositionen
föreslås också att skatten på
investmentbolag sänks och att
beskattningen av s.k. näringsbetingade
andelar i bolagssektorn avskaffas. Vidare
sänks momsen på böcker och tidskrifter
och en nedsättning av socialavgifterna
för vissa företag i stödområde A införs.
Denna nedsättning beskrivs ytterligare
nedan under avsnittet Tillväxt i hela
Sverige.

Förenkling av regelverket

När det gäller Småföretagsdelegationens
förslag till åtgärder för att förbättra
för småföretagen vill utskottet erinra om
den avstämning av arbetet med
regelförenklingar som regeringen
redovisade till näringsutskottet förra
våren. I promemorian anger regeringen att
omkring 75 % av de 83 enskilda förslag
som Småföretagsdelegationen lämnat är
viktiga och i någon form bör genomföras.
Drygt 40 % av förslagen är redan
genomförda eller på väg att genomföras.
Ytterligare drygt 30 % av förslagen
utreds eller bereds inom
Näringsdepartementet.
I början av sommaren lämnade också
regeringen den andra redogörelsen till
riksdagen om förenklingsarbetet med
särskild inriktning på småföretagen (skr.
2000/2001:143). I likhet med tidigare
anges i den nya skrivelsen att det
övergripande målet är att förbättra
småföretagens arbetsförutsättningar,
konkurrensförmåga och villkor i övrigt
för att öka sysselsättningen och
tillväxten. Ett viktigt delmål, som
regeringen sätter upp, är att inom en
treårsperiod tydligt minska regelverkens
administrativa börda för småföretagen.
Målet skall löpande följas upp och
resultaten redovisas för riksdagen.
Förutom detta redovisas i skrivelsen
bl.a. hur myndigheterna under 2000
tillämpat förordningen om särskild
konsekvensanalys av reglers effekter för
småföretagens villkor samt resultaten av
olika förenklingsinsatser i
Regeringskansliet och i EU. Arbetet med
regelförenklingar drivs bl.a. inom den
s.k. Simplexenheten på
Näringsdepartementet. Prioriterade
uppgifter under 2001 är utbildning om
bl.a. Simplexförordningen för tjänstemän
i Regeringskansliet och på myndigheter
och i utredningsväsendet. Vidare skall
det befintliga regelverket ses över inom
framför allt skatteområdet och
arbetsrätts- och miljölagstiftningen.
Regeringen anger också i
budgetpropositionen att Simplexsatsningen
skall intensifieras bl.a. genom att ett
utökat samråd med företrädare för små och
medelstora företag skapas vid
regelförändringar. I Näringsdepartementet
pågår dessutom ett projekt avseende nya
företagsformer och nya
anställningsformer. Syftet med projektet
är bl.a. att studera de hinder som finns
när människor går från ett
anställningsförhållande till att bli
företagare.

Tillväxt i hela Sverige

I motion Fi293 (c) hävdar motionärerna
att det sker en regional klyvning. Som
utskottet påpekat tidigare är det viktigt
att konstatera att de senaste årens
kraftiga tillväxt- och
sysselsättningsökning inte är jämnt
fördelad i landet. I många län och
kommuner brottas man med utflyttning och
en svag arbetsmarknad, medan det i andra
regioner snarare råder brist på
arbetskraft och inflyttningen är stor.
Denna situation är enligt utskottets
mening ett allvarligt hot mot en
balanserad regional utveckling i landet
och i förlängningen ett hot mot den
samlade tillväxten och sysselsättningen.
Som utskottet tidigare framhållit är
ett viktigt mål i den ekonomiska
politiken och i näringspolitiken att hela
Sverige skall växa. Staten har ett
övergripande ansvar för utvecklingen i
hela landet samtidigt som det även krävs
aktiva lokala insatser i alla delar av
landet för att skapa förutsättningar för
högre tillväxt och ökad sysselsättning.
Genom det kommunala utjämningssystemet
sker en långtgående utjämning av
skatteinkomster och strukturellt
betingade merkostnader. Därigenom ökar
förutsättningarna för alla kommuner och
landsting i landet att kunna erbjuda sina
invånare en bra vård, omsorg och skola. I
flera partimotioner, t.ex. Fi291 (m),
föreslås försvagningar av
utjämningssystemet. Om dessa förslag
genomfördes skulle, enligt utskottets
mening, de regionala obalanserna bli än
större.
Inriktningen av regionalpolitiken är
att skapa förutsättningar för hållbar
ekonomisk tillväxt, rättvisa och
valfrihet, så att likvärdiga
levnadsvillkor skapas för medborgarna i
hela riket. Decentraliseringen av
högskolan, insatser för att öka
underhåll, bärighet och rekonstruktion av
vägar och järnvägar, satsningarna inom
infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan
och förbättringen av Ådalsbanan, och de
senaste årens stora bidragsökningar för
att säkra en god kvalitet inom skolan,
vården och omsorgen är några av de
åtgärder som vidtas för att skapa
förbättrade möjligheter runt om i landet.
Som redovisades ovan föreslår
regeringen i budgetpropositionen att
företagens socialavgifter i stödområde A
sänks med motsvarande 15 % av lönesumman
upp till ca 850 000 kr. Genom denna
åtgärd, som under 2002 motsvarar ungefär
600 miljoner kronor, gynnas framför allt
småföretagandet i utsatta områden.
Utskottet vill i anslutning till detta
erinra om att regeringen i slutet av
september till riksdagen lämnade en
omfattande proposition om
regionalpolitiken - En politik för
tillväxt och livskraft i hela landet
(prop. 2001/02:4). I propositionen
föreslås bl.a. att ett särskilt bidrag
införs under 2003 och 2004 för kommuner
och landsting med kraftig
befolkningsminskning. Vidare skall under
nästa år inrättas en särskild
organisation med uppgift att ge statligt
stöd till omstruktureringen av kommunala
bostadsföretag. Organisationen skall
underlätta avvecklingen av tomma bostäder
och nedskrivningen av fastighetsvärden.
Preliminärt bedöms dessa åtgärder kräva
resurser på inledningsvis 3 miljarder
kronor. Enligt förslaget bör t.ex. också
Vasallen AB (ett dotterbolag till
statliga Civitas Holding AB) ges
möjlighet att förvärva kommunala
bostadshus för att omvandla husen för
andra ändamål. I propositionen föreslås
också att två delegationer inrättas för
att stärka utvecklingen i två av de mest
utsatta delarna av landet - norra
Sveriges inland och Bergslagen, Dalsland
och Värmland. När det gäller
kapitalförsörjningen i olika delar av
landet föreslår regeringen bl.a. att ett
system med s.k. mikrolån, dvs. lån till
små företag på lokala marknader, införs
och administreras av ALMI Företagspartner
AB samt att ett system med generella
lånegarantier utreds. Ambitionen är att
systemet med lånegarantier skall träda i
kraft den 1 januari 2003. En satsning på
att öka tillgängligheten av
högskoleutbildningar genom en utbyggnad
distansutbildningen är av central
betydelse för att uppnå tillväxt och
livskraft i hela landet.
I propositionen anges vidare att
processen med tillväxtavtal skall
vidareutvecklas och förlängas t.o.m. 2003
för att säkerställa den kompetens och
kreativitet som finns på det lokala och
regionala planet. Efter 2003 skall
tillväxtavtalen ändra namn till Regionala
tillväxtprogram och en ny period
genomföras 2004-2007. Tillväxtavtal har
under de senaste åren utarbetats i
samtliga län, där företrädare för
statliga myndigheter, kommuner,
landsting, regionala självstyrelseorgan,
företag, arbetsmarknadens parter,
utbildningsväsendet och många andra
arbetat fram gemensamma förslag om hur
länets tillväxt och sysselsättning skall
kunna öka. I våras presenterade
Näringsdepartementet en utvärdering av
tillväxtavtalens utveckling hittills
under rubriken Det första året (Ds
2001:15). De viktigaste slutsatserna i
rapporten är bl.a. att avtalen ökat
medvetenheten om den regionala och lokala
näringslivsmiljöns betydelse för
företagens konkurrenskraft. Vidare
framgår att de regionala nätverken av
offentliga aktörer,
näringslivsrepresentanter och
kommunaltjänstemän stärkts under avtalens
utarbetande. Enligt utskottets mening är
tillväxtavtalen en viktig process som
driver på den lokala och regionala
mobiliseringen för en bättre ekonomisk
utveckling.

Kraftig satsning på infrastrukturen

Av avgörande betydelse för tillväxten och
näringslivets utveckling i olika delar av
landet är att det finns en väl fungerande
infrastruktur av bl.a. vägar och
järnvägar. I den proposition om
infrastrukturen som regeringen nyligen
lade på riksdagens bord föreslås en
satsning på svenska vägar och järnvägar
under perioden 2004-2015 på sammanlagt
364 miljarder kronor. Av detta belopp
skall omkring 150 miljarder kronor
användas för att bevara och säkerställa
befintligt väg- och järnvägsnät, omkring
100 miljarder kronor användas för nya
järnvägsinvesteringar och ytterligare 69
miljarder kronor för utbyggnad av
vägnätet. Resterande ca 30 miljarder
kronor föreslås avsättas för t.ex.
kollektivtrafik, kommunala flygplatser
och kajanläggningar och vägar som inte är
s.k. nationella stamvägar. Utskottet vill
i detta sammanhang peka på den
regionalpolitiska betydelsen av
infrastruktursatsningarna genom att bl.a.
17 miljarder kronor avsätts för
tjälsäkring och bärighet av de mindre
vägarna.
Som framgår av budgetpropositionen
tidigareläggs en del av dessa
investeringar till perioden 2002-2004,
för att ytterst angelägna
infrastrukturprojekt skall kunna startas
och påbörjas. Det innebär att ytterligare
ungefär 11 miljarder kronor i
infrastrukturinvesteringar tillkommer
fram t.o.m. 2004.
En annan åtgärd för att ge hela Sverige
utvecklingsmöjligheter är den pågående
utbyggnaden av IT-infrastrukturen.
Centerpartiet påstår i motion Fi19 att
utbyggnaden skapar en digital klyfta
genom att den inte kommer alla till del.
Enligt utskottets uppfattning stämmer
inte den beskrivningen överens med
verkligheten. Ett mycket viktigt inslag i
IT-satsningen är nämligen att även
hushåll och företag i glesbygd skall få
tillgång till snabb dataöverföring till
en rimlig kostnad. Sammantaget innebär
utbyggnaden en satsning på omkring 17
miljarder kronor under en fyraårsperiod,
inklusive satsningar som görs av
marknadens olika aktörer. Enligt
utskottets mening är utbyggnaden av
infrastrukturen inom IT-området en mycket
viktig del i ambitionen att ytterligare
stärka Sveriges ställning som en av
världens ledande IT-nationer. Dessutom är
utbyggnaden viktig för att öka
utvecklingskraften i alla delar av vårt
avlånga land. Utskottet vill här erinra
om att regeringen i budgetpropositionen
föreslår att möjligheten för kommunerna
att få stöd till lokala telenät förlängs
ytterligare ett år, till 2005, bl.a. på
grund av att olika marknadsaktörers
intresse för att delta i utbyggnaden
avtagit högst betydligt det senaste året
till följd av den allmänna nedgången inom
IT-branschen.
För utvecklingen inom olika regioner
är det också viktigt att länen fullt ut
utnyttjar de resurser från EU:s
strukturfonder som ställs till Sveriges
förfogande. Till sist vill utskottet
också peka på de s.k. lokala
utvecklingsavtalen som nu tecknas mellan
staten och vissa storstadskommuner för
att öka tillväxten i storstadsregionerna
och minska segregationen. Merparten av de
två miljarder kronorna som tidigare
avsatts för detta ändamål har nu
fördelats ut på olika kommuner.

Sänkta inkomstskatter

När det gäller skatterna vill utskottet
framhålla att regeringen under 2000 och
2001 tagit de två första stegen i en
inkomstskattereform för att sänka
skatterna för framför allt låg- och
medelinkomsttagare. Bland annat har en
skattereduktion införts som kompenserar
för 50 % av de egenavgifter som tas ut
för att finansiera det nya
ålderspensionssystemet. Samtidigt har
skiktgränsen för statlig inkomstskatt
höjts så att andelen skattebetalare som
betalar statsskatt sjunkit till omkring
18 %. Skattesänkningarna bidrar till att
minska de marginaleffekter som är
särskilt kännbara för låg- och
medelinkomsttagare. Det leder i sin tur
till att arbetskraftsutbudet stiger,
vilket är en nödvändig utveckling om vi
skall kunna bibehålla och förstärka
uppgången i den svenska ekonomin.
Regeringen går nu vidare med det tredje
steget och föreslår i budgetpropositionen
att ytterligare en fjärdedel av
egenavgifterna kompenseras fr.o.m. 2002.
I och med detta förslag får löntagarna
kompensation för 75 % av egenavgifterna.
Vidare föreslås att gränsen för statlig
skatt höjs ytterligare, till en s.k.
brytpunkt 2002 på 290 100 kr. Därmed
sjunker andelen skattebetalare som
betalar statlig inkomstskatt till ungefär
17 %.
Regeringen föreslår också att en
skattereduktion för fackföreningsavgiften
och avgifter till arbetslöshetskassan
införs. Denna åtgärd är enligt utskottet
en viktig reform sett ur ett
rättviseperspektiv. Avdragsrätten för
fackföreningsavgifter slopades 1993. Det
fick till följd att löntagarnas bidrag
till den fackliga verksamheten
missgynnades jämfört med arbetsgivarnas
bidrag till sina intresseorganisationer.
Som framgår ovan under avsnittet om
regelverken för företagen föreslås även
en del skattesänkningar som riktar sig
mot företagen. Dessutom föreslås en
särskild skattesänkning för pensionärerna
(se vidare avsnitt nedan om pensionärerna
och pensionerna).
Utskottet vill i detta sammanhang
passa på att erinra om att regeringen i
budgetpropositionen anger att den hösten
2002 kommer att göra en bedömning av de
samhällsekonomiska förutsättningarna för
att 2003 ta det fjärde och sista steget i
inkomstskattereformen.
Utskottet delar regeringens uppfattning
i vårpropositionen att nivån på skatterna
bl.a. bestäms av vilka välfärds- och
fördelningspolitiska ambitioner man har.
Enligt utskottets mening riskerar de
mycket omfattande skattesänkningar som
föreslås i bl.a. Moderata
samlingspartiets motion Fi291 att leda
till stora nedskärningar av viktig
offentlig verksamhet. Dessutom ökar
risken för instabila statsfinanser, en
risk som har ökat kraftigt den senaste
tiden till följd av konjunkturnedgången.
En sådan utveckling kommer att få starkt
negativa konsekvenser för den svenska
välfärden.

Fastighetsskatten

Fastighetsskatten är enligt utskottets
mening ett exempel på en viktig
inkomstkälla för staten. Den ger ungefär
20 miljarder kronor per år, pengar som
bidrar till att finansiera den gemensamma
välfärden. Uttaget av fastighetsskatt har
begränsats under de senaste åren genom
att uppjusteringar av taxeringsvärdena
frysts samtidigt som skattesatsen sänkts.
I år släpps den frysta taxeringen, och
taxeringsvärdena kommer att stiga
kraftigt i de områden där
fastighetspriserna ökat mest. För att
minska effekterna av denna utveckling
beslutade riksdagen att fr.o.m. i år
sänka skattesatsen på småhus från 1,5 %
till 1,2 % och skattesatsen på hyreshus
från 1,2 % till 0,7 %. Dessutom höjdes
fribeloppet i förmögenhetsskatten.
Regeringen har också presenterat ett
förslag om en begränsningsregel med
innebörden att hushåll i normala inkomst-
och förmögenhetslägen maximalt skall
betala 5 % av sin inkomst i
fastighetsskatt. Regeln skall gälla
fr.o.m. inkomståret 2001.
Men eftersom fastighetspriserna stigit
mer än förväntat det senaste året
föreslår regeringen i budgetpropositionen
att fastighetsskatten sänks ytterligare
fr.o.m. 2001, till 1 % för småhus och 0,5
% för hyreshus. Vidare föreslås att
fribeloppen i förmögenhetsskatten höjs
ytterligare, till 1,5 miljoner kronor för
ensamstående och till 2 miljoner kronor
för sambeskattade par. Förändringen
träder i kraft vid 2003 års taxering.
När det gäller fastighetsskatten anger
regeringen i budgetpropositionen att den
avser att lägga fram förslag om en
förenklad fastighetstaxering. Vidare
skall senast nästa år nya regler tas fram
som innebär att höjda taxeringsvärden
inte omedelbart får genomslag i uttaget
av fastighetsskatt. Dessutom skall en
särskild utredare se över
förmögenhetsskatten i ett längre
perspektiv.

Ett ekologiskt hållbart Sverige

En god miljö och en ekologiskt hållbar
utveckling är enligt utskottets mening
ett av den ekonomiska politikens
viktigaste mål. Sverige skall vara ett
föregångsland för en ekologiskt hållbar
utveckling. Under de senaste åren har en
rad steg tagits i en grön skatteväxling,
samtidigt som en strategi för den
fortsatta gröna skatteväxlingen har
presenterats. Vidare har en mängd olika
åtgärder och resursförstärkningar
vidtagits för att öka den hållbara
utvecklingen.
I budgetpropositionen fortsätter
regeringen den gröna skatteväxlingen.
Energiskatten på el höjs med 1,2 öre per
kWh och koldioxidskatten höjs med 15 %.
Industrin, jord-, skogs- och vattenbruk
undantas från höjning, medan effekten för
bensin och diesel neutraliseras genom
lika stora sänkningar av energiskatten.
Vidare höjs avfallsskatten med 15 %. I
budgetpropositionen föreslås också att
svavelskatten höjs genom att gränsen för
uttag av skatt sänks, förmånsvärdet på
miljövänliga tjänstebilar sänks, en
utredning tillsätts för att se över
formerna för sänkt skatt alkylatbensin,
möjligheterna till sänkt moms på
kravmärkta livsmedel utreds samt att
miljöinsatserna i jordbruket förstärks.
Vidare bör den s.k. Stockholmsberedningen
ges tilläggsdirektiv för att utreda
frågan om hur en användning av
trängselavgifter kan genomföras, och
möjlighet bör ges till befrielse från
såväl energi- som koldioxidskatt vid
projekt med alternativa drivmedel.
Utskottet vill i anslutning till detta
också hänvisa till de gröna nyckeltal som
sedan 1999 redovisas i budget- och
vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett
komplement till de ekonomiska
nyckeltalen, och de är ett viktigt
instrument för att nå det övergripande
miljömålet om att till nästa generation
lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen är lösta.
I propositionen om svenska miljömål
(prop. 2000/01:130) från i våras lämnade
regeringen förslag till olika delmål och
åtgärder för att uppnå 14 av de 15
miljökvalitetsmål som riksdagen tidigare
beslutat om. Målen innebär bl.a. att den
biologiska mångfalden i skogs- och
odlingslandskapen samt i havsmiljön skall
bevaras genom ett förstärkt skydd.
Regeringen föreslår också i propositionen
att krafttag tas mot utbredningen av
kemikalier i samhället samt att
förorenade markområden saneras. Vidare
förstärks forskningen om biologisk
mångfald och stödet till en ekologiskt
hållbar utveckling utökas. Regeringen
skall också till riksdagen årligen
redovisa hur arbetet med att uppfylla
miljökvalitetsmålen fortskrider. För
detta ändamål skall ett antal
indikatorer, som anger om miljöarbetet
går i rätt riktning och i rätt takt, tas
fram.
Enligt utskottets mening bör insatserna
mot klimatförändringarna förstärkas. Till
exempel genomförs ett treårigt
informationsprogram om klimatfrågan, med
början 2002. Regeringen föreslår också
ett nytt statsbidrag för
klimatinvesteringar. Detta
investeringsprogram omfattar satsningar
motsvarande 3 miljarder kronor och
genomförs under perioden 2002-2004.
Framför allt skall programmet innehålla
åtgärder som minskar utsläppen av
växthusgaser, dvs. åtgärder inom främst
energi-, avfalls- och
transportsektorerna.
Utskottet vill i anslutning till
klimatfrågan erinra om att regeringen i
budgetpropositionen anger att den i
kommande proposition kommer att behandla
det femtonde och sista
miljökvalitetsmålet: Begränsad
klimatpåverkan.

Reformering av barn- och familjepolitiken

När det gäller familjepolitiken vill
utskottet erinra om att regeringen i
budgetpropositionen trots avmattningen i
konjunkturen fortsätter den stegvisa
reformeringen av familjepolitiken som
första gången framfördes i
vårpropositionen för 2000. Utgångspunkten
är att Sverige skall vara ett land där
alla barn och ungdomar får en bra
uppväxt.
Vid årsskiftet höjdes barn- och
studiebidragen med 100 kr i månaden.
Samtidigt höjdes flerbarnstilläggen i
motsvarande mån och det s.k.
adoptionsstödet. Från och med den 1 juli
2001 ges barn till arbetssökande rätt
till barnomsorg och de s.k.
kontaktdagarna i den tillfälliga
föräldrapenningen återinförs. Nästa år
införs en maxtaxa i barnomsorgen och
kommunerna tillförs även medel för att
säkra kvaliteten inom barnomsorgen.
Samtidigt förlängs föräldraförsäkringen
med en månad, och inom ramen för den
förlängda föräldraförsäkringen införs
ytterligare en s.k. pappa- och
mammamånad. Dessutom införs rätt till
barnomsorg för barn till föräldrar som är
föräldralediga med yngre syskon. År 2003
införs en allmän förskola för fyra- och
femåringar.
Garantinivån i föräldraförsäkringen
höjs löpande till en nivå på 180 kr per
dag 2004, och vidare skall studiebidraget
fr.o.m. 2003 utgå under tio månader i
stället för som i dag under nio månader.
Dessutom skall barn till asylsökande och
barn som beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd ges i stort sett samma
tillgång till förskoleverksamhet,
skolbarnsomsorg och utbildning som barn
bosatta i Sverige.
Sammantaget innebär dessa satsningar
att tillskotten till barnfamiljerna 2004
uppgår till omkring 10 miljarder kronor.

Den generella välfärden skall bevaras och
utvecklas

Den generella välfärdspolitiken är enligt
utskottets mening en avgörande del i
politiken för tillväxt, rättvisa och
jämställdhet. En generellt upplagd
välfärdspolitik minskar klyftorna mellan
olika grupper i samhället. Social- och
arbetsförsäkringarna ger trygghet när en
person drabbats av t.ex. sjukdom eller
arbetsskada samtidigt som försäkringarnas
koppling till förvärvsarbete uppmuntrar
till ett högt arbetskraftsdeltagande och
arbetskraftsutbud.
Till följd av de kraftiga
reallönehöjningarna under de senaste åren
har antalet personer som får ersättning
med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller
föräldraledighet minskat. I år beräknas
36 % av alla heltidsarbetande ha en
inkomst på över 7,5 basbelopp, vilket är
den övre gränsen för
ersättningsberättigad inkomst. Utskottet
delar regeringens uppfattning att det är
angeläget att se över ersättningsnivåerna
i försäkringssystemen för att bevara och
utveckla den generella välfärden. I
budgetpropositionen anger därför
regeringen också att taket i såväl sjuk-
som föräldraförsäkringen år 2003 skall
höjas till 10 basbelopp, dock under
förutsättning att det statsfinansiella
läget tillåter en sådan justering.
Den 1 juli i år höjdes ersättningen i
arbetslöshetskassan. Den högsta
dagpenningen höjdes med 100 kr under de
första hundra dagarna, samtidigt som
golvet, dvs. den lägsta ersättningsnivån,
höjdes från 240 till 270 kr. Om det
statsfinansiella läget medger kommer
regeringen att 2002 ytterligare höja
taket i arbetslöshetsförsäkringen. Som
utskottet redovisat tidigare höjs
garantinivån i föräldraförsäkringen från
nuvarande 60 kr per dag till 120 kr per
dag fr.o.m. årsskiftet. Nivån höjs sedan
ytterligare till 150 kr per dag 2003 och
180 kr per dag 2004.

Ohälsan i arbetslivet måste åtgärdas

De senaste åren har antalet
sjukskrivningar ökat kraftigt. Speciellt
stor är ökningen av sjukskrivningar för
kvinnor som arbetar i den offentliga
sektorn. Utgifterna för sjukpenning har
stigit dramatiskt. År 1998 utbetalades 20
miljarder kronor, nästa år beräknas
utgifterna ha ökat till närmare 50
miljarder kronor. Enligt utskottets
mening måste denna utveckling brytas.
Regeringen föreslår därför i
budgetpropositionen ett program om elva
punkter för att förbättra arbetsvillkoren
och minska ohälsan i arbetslivet. Bland
annat skall nationella mål för ökad hälsa
i arbetslivet formuleras och samtal
mellan regeringen och arbetsmarknadens
parter inledas för att skapa en samsyn
och samordning av insatserna.
Arbetsorganisation, ledarskap och
inflytande är centrala begrepp för en
trivsam arbetsplats och en god
arbetsmiljö. Arbetet med att utveckla
arbetsmiljön skall vidareutvecklas och
ett s.k. hälsobokslut införas för
offentliga arbetsgivare. Hälsobokslutet
skall innehålla en redovisning av
hälsostatusen för samtliga anställda.
Eftersom långtidssjukskrivningen är
särskilt stor i den offentliga sektorn
skall även försök göras hos ett antal
stora offentliga arbetsgivare med
åtgärder för att förebygga och minska
sjukfrånvaron.
Vidare anger regeringen att den
administrativa hanteringen av olika
sjukdomsfall och den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen skall förnyas, både vad
gäller metoder och regler. Kvaliteten i
rehabiliteringsarbetet skall höjas.
Dessutom skall statistiken och
forskningen på området förbättras för att
öka kunskaperna om sjukskrivningarnas
orsaker, samband och konsekvenser.
Till dessa åtgärder skall enligt
utskottets mening dessutom läggas
reformering och resursförstärkning av
arbetsskadeförsäkringen och de omfattande
insatser som nu görs för att korta
väntetider och förbättra tillgängligheten
inom sjukvården. För att minska
långtidssjukskrivningarna tillförs i år
extra resurser om 55 miljoner kronor.
Nästa år avsätts 100 miljoner kronor för
detta ändamål.

Privatisering och avreglering

När det gäller frågor om förändringar av
de svenska socialförsäkringarna och
avregleringar och privatiseringar av
t.ex. vård- och omsorgssektorerna vill
utskottet erinra om att principerna om en
solidariskt finansierad och rättvist
fördelad sjukvård är några av de mest
centrala inslagen i den generella
välfärdspolitiken. Det finns enligt
utskottet heller inga belägg för att
Sverige skulle vinna på att överge
skattefinansieringen av vården.
Internationella erfarenheter tyder
tvärtom på att de skattefinansierade
hälso- och sjukvårdssystemen fungerar
bättre i t.ex. jämställdhets- och
fördelningspolitiskt avseende än
försäkringsfinansierade system.
Enligt utskottets mening skulle
förslagen i t.ex. Moderata
samlingspartiets motion Fi291 och
Folkpartiet liberalernas motion Fi294 om
omfattande avregleringar och
privatiseringar i den statliga och
kommunala sektorn leda till en dramatisk
förändring av de offentliga
verksamheterna. Följden skulle sannolikt
bli en mycket instabil situation till
skada för medborgarna. Effektiviteten och
produktiviteten inom t.ex. vården,
omsorgen och skolan skulle drabbas hårt.
I bl.a. motion Fi291 (m) föreslås också
mycket stora skattesänkningar. Det är
utskottets övertygelse att
skattesänkningar av denna art leder till
nedskärningar av viktig och angelägen
offentlig verksamhet. Dessutom får stora
skattesänkningar av den här typen helt
oacceptabla fördelningspolitiska
konsekvenser. Skadorna på den svenska
generella välfärden skulle bli betydande.
Utskottets uppfattning är vidare att
skattesänkningar av detta slag kan leda
till instabila statsfinanser med negativa
effekter på både företagsklimatet och den
ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna av
den snabba försämringen av
statsfinanserna i början av 1990-talet
avskräcker.

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare
fördelning

Utskottet vill i detta sammanhang peka på
den studie av fördelningen av offentliga
bidrag till barnomsorg, utbildning samt
hälso- och sjukvård som redovisades i
budgetpropositionen för 2000 (1999/2000:1
bil. 4). Undersökningen visar tydligt att
de resurser som fördelas via de
offentliga verksamheterna klart bidrar
till en jämnare fördelning i samhället.
Framför allt blir omfördelningen över
livscykeln tydlig när effekterna av de
subventionerade offentliga tjänsterna
undersöks. Till exempel beräknas personer
i 85-årsåldern få vård och omsorg för i
genomsnitt 103 000 kr per år. Ungdomar
erhåller ca 20 000 kr per år i form av
främst utbildning, medan personer i 55-
årsåldern endast utnyttjar offentliga
tjänster för 13 000 kr. När det gäller
subventioner av utbildning visar studien
att snedrekryteringen till den högre
utbildningen fortfarande är betydande.
Subventionerna till högskolan gynnar
framför allt barn till högutbildade och
tjänstemän. Däremot har klyftan i antalet
utbildningsår mellan olika grupper i
samhället minskat markant de senaste
åren. Andra resultat är t.ex. att
barnfamiljer och pensionärer gynnas och
att subventionerna påtagligt minskar
inkomstspridningen. Personer med relativt
låg ekonomisk standard erhåller mer, både
i absoluta och relativa termer, än de
välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer
än män av den offentliga tjänstesektorn.

Ökade resurser till vården, skolan och
omsorgen

Den omfattande saneringen av de
offentliga finanserna har under de
senaste åren skapat utrymme för
satsningar på att öka resurserna och
förbättra kvaliteten inom skolan, vården
och omsorgen av barn och gamla. Den
starka inkomstutvecklingen i den svenska
ekonomin innebär dessutom att
skatteintäkterna i den kommunala sektorn
ökat markant under de senaste åren, och
som framgår av regeringens beräkningar i
vårpropositionen kommer de att fortsätta
att öka framöver.
I år är resursöverföringen från staten
till kommuner och landsting 25,8
miljarder kronor högre jämfört med
situationen 1996. Enligt utskottets
mening är det nödvändigt att kommunernas
och landstingens ekonomi förstärks
ytterligare. Behoven inom vården, skolan
och omsorgen är fortfarande stora. Inom
ramen för försvarsuppgörelsen görs en
särskild satsning på vård och omsorg om
totalt ca 8 miljarder kronor under
perioden 2002-2004. Av medlen skall 1
miljard kronor utbetalas 2002,
3 miljarder kronor 2003 och 4 miljarder
kronor 2004. Till detta skall sedan
läggas den kraftiga satsning på skolan
under perioden 2001-2006 om totalt 17,5
miljarder kronor som utskottet redovisat
tidigare. I år tillförs skolan 0,5
miljarder kronor och därefter ökar
tilldelningen med 1 miljard kronor per år
fram till 2006. De kommuner som har svårt
att nå ekonomisk balans tillförs 2002 och
2003 resurser motsvarande 1,3 miljarder
kronor.
Ett ytterligare särskilt bidrag införs
till kommuner och landsting med
befolkningsminskningar om totalt 400
miljoner kronor åren 2003 och 2004.
Vidare avsätts ytterligare 1,25 miljarder
kronor per år fr.o.m. nästa år för att
korta väntetider och förbättra
tillgängligheten inom sjukvården. Vidare
överförs 400 miljoner kronor av de s.k.
Dagmarpengarna till de generella
statsbidragen för landstingen. Regeringen
föreslår också i budgetpropositionen att
kommunsektorn nästa år tillförs
ytterligare 1,3 miljarder kronor genom
att de 200 kr som alla skattskyldiga
betalar i inkomstskatt även 2002 överförs
till kommuner och landsting.
Sammantaget innebär detta att kommun-
och landstingssektorn 2002 får nästan 28
miljarder kronor mer än 1996. För 2004 är
samma siffra drygt 32 miljarder kronor. I
beloppen ingår 0,5 miljarder kronor 2001
och 2002 för kvalitetssäkring av
barnomsorgen för de kommuner som inför
maxtaxan. Ovanpå detta tillkommer de
resurser som regeringen satsar inom ramen
för en familjepolitisk reform; t.ex.
erhåller de kommuner som inför maxtaxa
statsbidrag. Utskottet vill i detta
sammanhang också erinra om att det vid
sidan av dessa resursstärkande åtgärder
görs en mängd satsningar för att öka
kvaliteten och effektiviteten inom t.ex.
skolan och vården. Till exempel genomförs
en förstärkning av tandvårdsstödet
samtidigt som ett nationellt
förbehållsbelopp införs i äldreomsorgen.
Förbehållsbeloppet är den lägsta summan
pengar som t.ex. en pensionär eller
handikappad skall ha kvar att leva på när
omsorgsavgiften är betald. Dessutom
införs ett tak på omsorgsavgiften.
Utskottet vill även peka på att
regeringen avser att under våren 2002
komma med förslag till ett nytt system
för de kommunala momsavdragen.
Målsättningen är att ett nytt system
skall träda i kraft den 1 januari 2003,
och den lösning som övervägs är att
staten finansierar systemet samtidigt som
nivån på de generella bidragen till
kommunerna och landstingen reduceras.

Behovet av offentlig och kommunal
verksamhet växer

Behoven av offentlig och kommunal
verksamhet kommer att öka starkt
framöver, bl.a. till följd av den
demografiska utvecklingen och den allt
högre andelen äldre i befolkningen. Det
framgår tydligt i t.ex. en analys som
regeringen redovisade i kapitel 12 i
vårpropositionens bilaga 1. Detta ställer
stora krav på en väl fungerande offentlig
sektor med starka och sunda offentliga
finanser. Därtill krävs en god ekonomisk
tillväxt och en ökad sysselsättning. Till
följd av de senaste årens höga tillväxt
och den stigande sysselsättningen bedöms
kommunernas och landstingens
skatteinkomster öka med omkring 75
miljarder kronor under perioden
2001-2004. Detta visar enligt utskottets
mening på vikten av att åtgärder vidtas
så att den svenska ekonomin uthålligt kan
hålla en hög tillväxttakt.
Vid sidan av detta är det enligt
utskottets mening också mycket viktigt
att de resurser som redan finns i den
kommunala sektorn används mer effektivt.
Den pågående omdaningen och
effektiviseringen av den kommunala
verksamheten måste fortsätta, även om
statsbidragen till kommunerna och
skatteintäkterna ökar.

Pensionärerna och pensionerna

I Kristdemokraternas motion Fi292 hävdas
att regeringens okänsliga budgetsanering
drabbat pensionärerna hårt. Utskottet
vill med anledning av detta anföra
följande. Regeringen gjorde tidigt klart
att situationen först skall förbättras
för de grupper i samhället som drabbats
extra av de svåra tiderna, när
statsfinanserna stärks och ekonomin
börjar växa. Redan i budgetpropositionen
för 1999 föreslog regeringen därför en
förbättring av pensionärernas ekonomi med
omkring 4 miljarder kronor. Det
reducerade prisbasbeloppet för
pensionärer ersattes fr.o.m. 1999 av det
fulla prisbasbeloppet samtidigt som
bostadstillägget till pensionerna höjdes
för att gynna de sämst ställda
pensionärerna. I förra årets vår- och
budgetpropositioner fortsatte satsningen
på pensionärerna. Bostadstillägget och
det särskilda bostadstillägget höjdes
ytterligare samtidigt som den tidigare
tillfälliga höjningen av
pensionstillskottet permanentades. Vidare
höjdes det särskilda grundavdraget i
inkomstbeskattning för pensionärer.
Nästa år justeras bostadstillägget upp
ytterligare. Vidare införs ett s.k.
äldreförsörjningsstöd för äldre
invandrare. Stödet skall utgå till äldre
invandrare som inte uppfyller det s.k.
bosättningskravet för folkpension och
därför i dagsläget är hänvisade till
socialbidrag för sin försörjning. Som
utskottet redovisat tidigare införs också
ett förbehållsbelopp inom äldreomsorgen.
I budgetpropositionen föreslår regeringen
också en riktad skattesänkning för
pensionärer om ca 100 kr i månaden
fr.o.m. den 1 januari 2002.
Utskottet vill i sammanhanget också
peka på att de satsningar som nu görs och
planeras inom vården och omsorgen är av
utomordentligt stor betydelse, inte minst
för äldre och pensionärer. Till exempel
gynnas framför allt de äldre av
förbättringen av tandvårdsstödet. Som
redovisades ovan, under rubriken
Offentliga bidrag bidrar till en jämnare
fördelning, går en stor del av de
offentliga tjänsterna inom vården och
omsorgen till personer i de högre
åldersgrupperna.

Saneringen av de offentliga finanserna
och demografin

Utskottet har vid flera tillfällen
behandlat budgetkonsolideringens effekter
på fördelningen i samhället (senast i
bet. 2000/01:FiU1). Enligt utskottets
uppfattning fanns det inte något
alternativ till saneringen av de
offentliga finanserna. Den var nödvändig
för att återställa förtroendet för svensk
ekonomi och få ned de höga räntor som
allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte
minst i de mindre och medelstora
företagen. Den var också nödvändig för
att säkra den framtida välfärden. Som
utskottet redovisat tidigare står Sverige
inför en stor demografisk utmaning genom
att andelen äldre i befolkningen ökar.
För att klara av den påfrestning som
detta kommer att innebära på de
offentliga sy- stemen krävs ett
överskott i de offentliga finanserna
under de närmaste åren.
Enligt utskottets mening är det också
viktigt att inse att de senaste årens
kraftiga uppgång i den svenska ekonomin
till en ganska stor del beror på det
faktum att Sverige nu har sanerat de
offentliga finanserna och etablerat ett
överskott. En symboliskt viktig händelse
och ett tydligt bevis för den här
utvecklingen är, som utskottet nämnt
tidigare, att nivån på de svenska
obligationsräntorna under det senaste
året legat på ungefär samma nivå eller
endast något över de tyska
obligationsräntorna.

Överskottsmålet i de offentliga
finanserna

I motion Fi294 kritiserar Folkpartiet
liberalerna regeringen för att inte ha
någon klar politik när det gäller
överskottet i de offentliga finanserna.
Överskottet har inte satts tillräckligt
högt under högkonjunkturåren för att
skapa en buffert för sämre tider, enligt
motionärerna.
Som utskottet framhållit tidigare är
sunda offentliga finanser ett mycket
viktigt ekonomiskt politiskt mål för att
bl.a. säkra en god välfärd, minska
klyftorna och klara de framtida
påfrestningarna till följd av de
demografiska förändringarna. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att
budgetpolitiken styrs av två övergripande
mål: de sammantagna offentliga finanserna
skall visa ett överskott på 2 % av BNP
över en konjunkturcykel, och de statliga
utgifterna skall hållas inom de uppsatta
utgiftstaken.
I samband med 1997 års ekonomiska
vårproposition fastställdes målen för de
offentliga finanserna fram t.o.m. 2001.
Till följd av den pågående
konsolideringen av statsfinanserna och de
då relativt svaga ekonomiska utsikterna
beslutades om en infasning av målet för
att dämpa eventuella negativa effekter på
samhällsekonomin. För 1998 skulle de
offentliga finanserna vara i balans. För
1999 bestämdes att överskottet skulle
uppgå till 0,5 % av BNP. Åren 2000 och
2001 skulle överskottet uppgå till 1,5 %
respektive 2 % av BNP. I anslutning till
budgetpropositionen för 1999 höjdes
ambitionen, och målet för 2000 höjdes
från tidigare 1,5 % till 2 % av BNP. I
samband med budgetpropositionen för 2001
bestämdes att överskottet för 2001 skulle
vara 2,5 %.
Utskottet kan konstatera att
erfarenheten hittills av de preciserade
budgetmålen är mycket god. Målen har utan
svårighet uppnåtts och även överskridits.
År 1998 visade de offentliga finanserna
ett överskott på 2,1 % av BNP och 1999
blev överskottet 1,7 % av BNP, vilket är
2,1 respektive 1,2 procentenheter över
målet för respektive år. I fjol uppgick
överskottet till 4,1 % jämfört med målet
på 2,0 %. I år väntas, enligt prognoserna
i budgetpropositionen, ett överskott på
4,6 % jämfört med målet på 2,5 %.
Sammantaget har de offentliga finanserna
under de senaste fyra åren, 2001
inräknat, gett ett överskott utöver de
uppsatta målen på 7,5 procentenheter.
Denna framgångsrika utvecklingen har
bidragit till att pressa ned den
offentliga skulden, sänka räntenivån i
samhället och därmed även
räntekostnaderna i budgeten. Detta har i
sin tur skapat utrymme för de senaste
årens satsningar på bl.a.
sysselsättningen, vården, skolan och
omsorgen. Enligt utskottet är det också
viktigt att konstatera att det goda
budgetläget gett regeringen möjlighet att
i budgetpropositionen 2002 fortsätta med
viktiga reformer, trots den snabbt
vikande internationella konjunkturen och
den svagare ekonomiska tillväxten.
Det är utskottets övertygelse att
förutsättningarna för att nå målen skulle
ha varit mycket sämre med de
budgetalternativ som t.ex. Folkpartiet
liberalerna presenterat för den aktuella
perioden.
Utskottet vill i anslutning till denna
diskussion erinra om att målet för
överskottet för 2002 är 2 % av BNP och
under förutsättning att den
internationella konjunkturavmattningen
inte allvarligt fördjupas klaras målet.

Ett Sverige för alla ...

I utskottets betänkande med anledning av
budgetpropositionen för 2001
(2000/01:FiU1) behandlades den stora
fördelningspolitiska utmaning som ligger
i att minska klyftorna i samhället och
antalet personer som är marginaliserade.
Enligt utskottets mening ger ekonomisk
tillväxt bättre förutsättningar för ökad
rättvisa. Tillväxten i sig är däremot
ingen garanti för rättvisa, utan för att
minska klyftorna i samhället krävs en
aktiv politik för rättvisa. Målet bör
vara att människors livsval inte skall
begränsas av bakgrund eller kön. Alla
skall ha samma rätt och möjlighet till
vård, utbildning och omsorg. Vidare måste
alla former av diskriminering upphöra.
Invandrare, flyktingar och de som bott i
Sverige i många generationer skall ges
likartade möjligheter i livet.
Även om mycket återstår att göra har de
senaste årens tillväxt gjort det möjligt
att vidta åtgärder inom en rad områden;
t.ex. har initiativ tagits för att öka
förutsättningarna för en långsiktigt
hållbar integration. Inom bl.a.
arbetsmarknads- och utbildningsområdet
pågår en rad olika insatser för att öka
invandrarnas möjligheter att delta i
arbetslivet. Olika fördelningsanalyser
visar att barnfamiljer och då särskilt
ensamstående föräldrar, ungdomar och
invandrare fortfarande har det sämre nu
än i början av 1990-talet. En rad
åtgärder har vidtagits för att förbättra
situationen för dessa grupper, och
ytterligare förslag lämnas i
budgetpropositionen. Andra studier visar
att det finns strukturella faktorer som
gör att vissa samhällsgrupper har större
tillgång än andra till utbildning, höga
inkomster och en god välfärd. Det är
t.ex. fortfarande betydligt vanligare att
barn till föräldrar med högre utbildning
studerar vidare, än att barn till
föräldrar med lägre utbildning gör det.
Det är bl.a. i detta perspektiv som
regeringens satsningar på ett ökat antal
platser på högskolor och universitet,
Kunskapslyftet och ett reformerat
studiemedelssystem skall ses.
Studier som bl.a. regeringen genomfört
visar att lönespridningen i Sverige ökade
något under senare delen av 1990-talet
efter att ha minskat sedan mitten av 1970-
talet. Till följd av den ekonomiska
krisen i början av 1990-talet
marginaliserades vissa grupper. Till
exempel har antalet människor som är
långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller
beroende av socialbidrag under långa
tider ökat. För att motverka detta måste
bl.a. marginaleffekter av olika slag
minskas så att det bättre lönar sig att
studera och arbeta. Därmed minskar risken
för att människor fastnar i
socialbidragsberoende och
långtidsarbetslöshet. Beslutet om att
införa maxtaxa i förskoleverksamheten och
barnomsorgen är ett exempel på åtgärder
som bidrar till att minska
marginaleffekterna. Sänkning av
marginalskatterna genom höjningen av de
nedre skiktgränsen för statlig
inkomstskatt och den påbörjade
kompenseringen av egenavgifterna är andra
exempel. Till följd av förslagen i
budgetpropositionen för 2001 och de
ytterligare förslag som framförs i
budgetpropositionen för 2002 sänks också
marginaleffekterna i de familjepolitiska
stöden.

... och socialbidragsberoendet skall
halveras

Som utskottet nämnde ovan ökade
socialbidragsberoendet kraftigt under
1990. Denna utveckling är enligt
utskottets mening ett hårt slag för alla
som kämpar för ökad rättvisa och högre
välfärd. Riksdagens och regeringens
uppsatta mål är att
socialbidragsberoendet skall halveras
mellan 1999 och 2004. Utvecklingen och
uppfyllelsen av målet skall årligen
avrapporteras till riksdagen. I bilaga 3
i budgetpropositionen redovisar
regeringen den första avstämningen av
målet. År 1999 uppgick
socialbidragsberoendet till omkring 115
200 s.k. helårsekvivalenter (antal vuxna
personer med full ersättning under ett
helt år). För att målet skall nås krävs
alltså att antalet socialbidragsberoende
sjunker till 57 600 år 2004, räknat i
helårsekvivalenter. Det kan jämföras med
att antalet socialbidragsberoende 1990,
dvs. före den kraftiga nedgången i den
svenska ekonomin, uppgick till 71 700.
Till följd av bl.a.
sysselsättningsuppgången och den
sjunkande arbetslösheten minskade antalet
beroende av socialbidrag med mer än 12 %
under förra året, till 101 000
helårsekvivalenter. Detta visar enligt
utskottets mening att det är kampen för
ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet som är avgörande när det
gäller att bryta bidragsberoendet i det
svenska samhället. Möjligheterna för
utsatta grupper att skaffa jobb, egen
försörjning och delta i arbetslivet måste
öka. Sverige har inte råd - varken
mänskligt eller ekonomiskt - att ställa
dessa grupper utanför.
I budgetpropositionen redovisas en
genomgång av fördelningsprofilen av
förslagen om maxtaxa, förändringarna i
föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen,
förbättrat studiebidrag, höjt
bostadstillägg för pensionärer och
försörjningsstödet för äldre invandrare,
skattelättnaden för pensionärerna,
förändringarna i inkomst-, förmögenhets-
och fastighetsskatten samt
skattereduktionen för
fackföreningsavgifter. Förslagen har
sammantagna en gynnsam fördelningsprofil
och gynnar framför allt låg- och
medelinkomsttagare. Dessutom gynnas
kvinnor mer än männen av förslagen.

OECD:s BNP-statistik

Moderata samlingspartiet och
Kristdemokraterna använder i den
politiska argumentationen något de kallar
för OECD:s tillväxt- eller välfärdsliga.
Vad det handlar om är den statistik som
OECD sammanställer av
köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter per
capita. Sverige har, enligt t.ex.
Kristdemokraternas motion Fi292, sedan
1970 halkat från toppen till botten i
välfärdsligan.
Som utskottet påpekat vid tidigare
behandlingar (senast i bet. 2000/01:
FiU20) är OECD:s statistik så osäker att
man bör vara mycket försiktig med att dra
alltför långtgående slutsatser av
uppgifterna. Möjligheten till jämförelser
mellan länderna är mycket begränsad,
enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter.
Dessutom har måttet stora brister som
mått på den ekonomiska välfärden.
Även valet av tidsperiod är av
avgörande betydelse för resultatet.
Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) har
i en rapport (nr 5 2000) visat att om i
stället 1947 används som utgångsår och
1997 som slutår och BNP per innevånare i
åldrarna 15-64 år används som
välfärdsmått blir resultatet en allmän,
mycket kraftig utjämning mellan OECD-
länderna. Sveriges placeringar ändrades
under perioden från plats sex till plats
åtta. Samtidigt ökade Sveriges nivå från
nästan 60 % till nästan 80 % av Förenta
staternas nivå.
Utskottet kan konstatera att svensk
ekonomi tappat i relativ position under
framför allt två perioder de senaste 30
åren - under andra hälften av 1970-talet
och i början av 1990-talet. Den absolut
största nedgången kom i början av 1990-
talet då Sveriges BNP föll samtidigt som
flera andra länder fortsatte att ha en
positiv tillväxt.

Sveriges relativa position förbättras

De senaste åren har emellertid Sveriges
tillväxt varit högre än genomsnittet i
såväl OECD som EU, samtidigt som
inflationen varit en av de lägsta i indu
strivärlden. Detta innebär att Sveriges
relativa position har förbättrats.
Utskottet vill erinra om att en hög,
uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig
del av regeringens ekonomiska politik.
Det bör också tilläggas att tillväxten
skall vara ekologiskt hållbar.
Utskottet vill i sammanhanget passa på
att kort redogöra för en vidareutveckling
av den köpkraftskorrigerade BNP-
statistiken som EU:s statistikorgan,
Eurostat, tar fram. Eurostat har bl.a.
undersökt den köpkraftskorrigerade
produktionsnivån för olika regioner inom
EU-länderna under perioden 1994-1996.
Resultatet visar på en ganska stor
skillnad mellan de fattigaste och rikaste
regionerna i flertalet länder. Den
största spridningen finns enligt Eurostat
i Tyskland (inklusive östra Tyskland),
där skillnaden i BNP per invånare
(köpkraftskorrigerat) mellan den
fattigaste och den rikaste delen av
landet uppgick till omkring 140
indexenheter. Näst störst var spridningen
i Österrike (drygt 95 indexenheters
skillnad), följt av Belgien (drygt 90
indexenheter), Frankrike (80
indexenheter) och Italien (omkring 75
indexenheter). Enligt Eurostats uppgifter
är Sverige det land som har den minsta
spridningen mellan olika regioner.
Skillnaden mellan den region med lägst
BNP per capita och den med högst BNP per
capita uppgick till ungefär 30
indexenheter. I likhet med OECD:s BNP-
mått är även Eurostats beräkningar
behäftade med stora statistiska problem.
Men enligt utskottets mening kan man ändå
dra följande, för svenskt vidkommande,
viktiga slutsats: de regionala klyftorna
i Sverige förefaller vara betydligt
mindre än i flertalet övriga länder i EU.
Utskottet vill i likhet med vid
tidigare behandlingar också erinra om att
det finns andra undersökningar som kan
komplettera OECD:s mått och därmed bidra
till att fördjupa diskussionen om
ekonomisk välfärd. En sådan undersökning
är den rapport om utvecklingsnivån i
världen som FN:s utvecklings- och
biståndsorgan, UNDP, publicerar varje år.
En annan intressant rapport, där
perspektivet visserligen är något
snävare, är ESO:s (Expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi) undersökning
med titeln Med många mått mätt (Ds
2000:23). Rapporten är en s.k.
benchmarkstudie över Sverige och
innehåller en jämförelse mellan Sverige
och andra länder när det gäller
utvecklingen i tolv olika
samhällssektorer - makroekonomi,
arbetsmarknad, näringsliv, utrikeshandel,
investeringar, skatter, utbildning,
forskning, IT-sektorn, infrastruktur,
hälso- och sjukvård,
socialförsäkringssektorn,
fördelningspolitik samt miljö- och
energifrågor. Sveriges position jämfört
med förhållandena i Danmark,
Nederländerna, Tyskland, Frankrike,
Storbritannien, USA och Japan har
undersökts för totalt 155 olika
indikatorer. Siffrorna avser framför allt
1998, men i vissa fall är dock det
statistiska underlaget äldre. Kortfattat
visar resultaten i rapporten att Sverige
totalt sett klarar sig bra. I 67 av de
155 indikatorerna placerar sig Sverige på
första eller andra plats. När det gäller
sektorer som hälso- och sjukvård,
socialförsäkringar, inkomstfördelning och
IT-sektorn ligger Sverige till
övervägande delen över den genomsnittliga
nivån i undersökningen.
En annan undersökning, där perspektivet
är ännu något snävare och framför allt
behandlar närings- och företagsklimatet,
är den jämförande studie av
näringspolitiken som Näringsdepartementet
publicerar. Årets rapport Benchmarking av
näringspolitiken 2001 (Ds 2001:20) gör
bedömningen av Sveriges utveckling
jämfört med andra OECD-länder vad avser
indikatorer inom t.ex. områdena
fungerande marknader och effektiv
konkurrens, tillväxt- och
innovationsorienterad FoU-politik,
kompetensutveckling i näringslivet,
arbetsmarknad, lönebildning och
transportförsörjning. I korthet visar
resultaten att Sverige hamnar på den övre
tredjedelen i rangordningen i 27 av de 45
olika indikatorer som undersökts. Endast
i tre fall placerar sig Sverige i den
tredjedel av länder som har den sämsta
utvecklingen. Jämfört med den studie som
gjordes i fjol har Sverige förbättrat
sin position i 14 indikatorer medan
positionen försämrats i 5 indikatorer.

Jämställdhet

Centrala mål i den ekonomiska politiken
är rättvisa och jämställdhet. Även om vi
i Sverige har kommit långt med
jämställdheten mellan män och kvinnor i
jämförelse med andra länder, återstår
mycket att göra. Vårt samhälle är
fortfarande till stora delar styrt
utifrån manliga normer. Arbetsmarknaden
är alltjämt mycket könsuppdelad och
kvinnors arbete är ofta lägre värderat.
Kvinnor har sämre karriärmöjligheter,
sämre lön och mindre makt som en följd av
att de är kvinnor. För att bryta detta
maktmönster måste den övergripande
ekonomiska politiken få ett ännu
tydligare genusperspektiv än i dag.
Välfärden och jämställdheten är intimt
förknippade med varandra. Det är inte en
slump att länder som Danmark, Norge,
Finland och Sverige är mer jämställda än
de flesta andra länder. Det är den
utbyggda generella välfärden och den höga
förvärvsfrekvensen för kvinnor som har
gett möjligheter till detta.
Kvinnors och mäns lika värde och rätt
till egen försörjning skall vara en
självklarhet i Sverige. En egen inkomst
är förutsättningen för fria och
självständiga val i vardagen. Det skall
aldrig accepteras att kvinnors kunskaper
och erfarenheter värderas lägre.
Politiken måste därför med kraft inriktas
på kvinnors rätt till arbete med rättvisa
löner, en väl utbyggd gemensam sektor,
kvinnofrid samt en strategi för att få
jämställdhet på alla områden och fler
kvinnor på olika beslutsnivåer.
De reformer som utskottet redovisat
ovan, som t.ex. den stegvis reformerade
barn- och familjepolitiken, satsningarna
på skola, vård och omsorg och programmen
för att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten, är väsentliga steg i
utvecklingen mot en större rättvisa och
ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.
En avgörande del i jämställdhetspolitiken
är att motverka löneskillnader på grund
av kön. Utskottet vill i anslutning till
detta bl.a. erinra om att riksdagen i
fjol beslutade om en skärpning av
jämställdhetslagen. Den nya lagen är
tydligare och skall mer effektivt
motverka att lön sätts efter
könstillhörighet på den svenska
arbetsmarknaden.
Utskottet vill också erinra om att
regeringens utgångspunkt i jämställdhets
arbetet är att såväl den politiska som
den verkställande delen av
regeringsarbetet skall genomsyras av ett
jämställdhetsperspektiv. Till exempel
gäller att olika förhållanden och villkor
för kvinnor och män skall synliggöras,
att varje fråga skall prövas ur ett
jämställdhetsperspektiv och att
konsekvenserna av hur förändringar kan
tänkas utfalla för kvinnor respektive män
skall analyseras.
Utskottet vill i sammanhanget också
erinra om att det inför varje viktig
regelförändring i skatte- och
transfereringssystemet i
Regeringskansliet genomförs en analys av
de olika åtgärdernas fördelningseffekter.
I frågor som rör budgeten och den
ekonomiska politiken arbetar regeringen
med könsperspektivet på flera olika plan.
Sedan 1999 har en arbetsgrupp med
representanter från bl.a. olika
departement och myndigheter arbetat med
att ta fram metoder för att könsuppdela
uppgifter för ett antal anslag i
budgeten. I samband därmed har
Statistiska centralbyrån (SCB) tillförts
ökade resurser för att ta fram nödvändigt
statistiskt underlag för könsuppdelning
av anslag. I Näringsdepartementet pågår
ett projekt om att integrera könsper
spektivet i den statliga budgetprocessen.
Utskottet vill understryka att
jämställdhet berör alla samhällsområden.
Jämställdhet handlar om rättvisa och
fördelning av ekonomisk och politisk
makt. Det handlar om demokrati, om att
värdera kvinnor och män lika. Därför är
det också viktigt att genusperspektivet
blir en naturlig del i budgetprocessen
och i finansplanen. För att nå ett
solidariskt, rättvist och jämställt
samhälle är det nödvändigt att det i
beslutsunderlagen finns
konsekvensanalyser utifrån ett
genusperspektiv.
Utskottet anser sammanfattningsvis att
jämställdhet är en fråga med högsta
prioritet. Mycket återstår att göra.
Utskottet ser positivt på att regeringen
arbetar med att på olika sätt införliva
könsperspektivet i budgetprocessen och i
den ekonomiska politiken samt att i
övrigt utveckla jämställdhetsarbetet.

(s), (v) och (mp) i samarbete

Utskottet tillbakavisar
Kristdemokraternas angrepp i motion Fi292
på Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna. En redovisning av resultaten i
ekonomin duger bra som svar på
Kristdemokraternas attack: Även om
konjunkturen nu mattas av har tillväxten
i den svenska ekonomin varit historiskt
hög under de senaste åren,
sysselsättningen stigit och
arbetslösheten sjunkit. Dessutom är
räntenivåerna låga, de offentliga
finanserna och bytesbalansen visar
överskott och medborgarnas realinkomster
stiger starkt, trots avtagande ekonomisk
aktivitet.
Regeringens och de bägge
samarbetspartiernas mål är att under
mandatperioden försöka skapa en så stor
uppslutning som möjligt för en politik
för full sysselsättning. Liksom tidigare
berör samarbetet i vårpropositionen fem
områden - ekonomi, sysselsättning,
rättvisa, jämställdhet och miljö. Enligt
utskottets mening ger samarbetet en
signal till omvärlden att det finns en
politisk majoritet för en ekonomisk
politik som är inriktad på full
sysselsättning, rättvis fördelning, ett
offentligt överskott om 2 % av BNP över
en konjunkturcykel och prisstabilitet.
Politiken syftar vidare till jämlikhet,
jämställdhet och ekologisk hållbarhet.
Samarbetspartierna står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken,
tilläggsbudgeten för 2001 och de
föreslagna och aviserade
skatteförändringarna.

Med hänvisning till vad som anförts ovan
avstyrker utskottet förslagen i
motionerna Fi291 (m) yrkandena 1, 8,
10-16, 18 och 19, Fi292 (kd) yrkandena 1,
2 och 3, Fi293 (c) yrkandena 1, 8-13 och
15-20 och Fi294 (fp) yrkande 1.

1.5 Den ekonomiska och monetära unionen

1.5.1 Former för ställningstagande till
euro
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens uppfattning
i budgetpropositionen att ett
eventuellt svenskt deltagande i EMU
måste ha ett brett folkligt stöd, och
att frågan därför skall underställas
svenska folket för prövning i en
folkomröstning.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att det inte är aktuellt att delta i
det europeiska växelkurssamarbetet
ERM2.
Jämför reservationerna 2 (m, kd, fp), 3
(c) och 4 (mp).

Motionerna

I motion Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
anförs att svenskt företagande behöver en
stabil valuta. En växande osäkerhet om
den svenska kronan försvårar för de
mindre och medelstora företag som söker
vinna nya marknader utanför landet. En
ekonomisk politik som följs av sjunkande
kronvärde urholkar välfärden och
snedvrider förutsättningarna för nytt
företagande till förmån för de stora
företag som genom sänkt kronkurs får ökad
konkurrenskraft. Mot denna bakgrund är
det av yttersta vikt att Sverige tar full
del i samarbetet om den gemensamma
valutan. Euron bör snarast möjligt bli
svensk valuta. Sverige bör därför snarast
fatta beslut om fullt deltagande i
valutasamarbetet. Omedelbart efter ett
positivt beslut skall Sverige inträda i
ERM2 (yrkande 17).
I motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
anförs att eftersom regeringen valt att
ställa Sverige utanför eurosamarbetet
råder valutaoro med svag krona. Det leder
till högre priser och räntor som urholkar
välståndet. Dessutom minskar Sveriges
inflytande i Europasamarbetet. Sverige
måste enligt motionärerna så snabbt som
möjligt få ta del av de fördelar som den
gemensamma valutan innebär. Regeringen
bör därför redan i höst presentera en
tidtabell över processen för beslut om
euron. Så snart ett beslut om en svensk
euroanslutning är fattat bör Sverige
ansluta sig till ERM2 (yrkande 2).
I motion N315 av Per Westerberg m.fl. (m)
anförs att en anslutning av Sverige till
EMU:s tredje steg är utomordentligt
angelägen. Den gemensamma valutan är ett
viktigt steg i fullbordandet av en
gemensam marknad och ett hjälpmedel för
att bekämpa arbetslösheten. Ett
medlemskap i EMU leder också bl.a. till
minskad valutaosäkerhet och lägre ränta.
Regeringen måste presentera en tidtabell
för den svenska anslutningen till EMU i
stället för att fortsätta att försena
processen (yrkande 14).
I motion Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
anförs att Sverige bör delta i EMU-
samarbetet fullt ut. Vidare bör en
folkomröstning genomföras.
Folkomröstningen bör föregås av
överläggningar mellan ledarna för
samtliga riksdagspartier. Av tidsskäl är
det ej möjligt att genomföra en
folkomröstning i år. Mycket talar därför,
enligt motionärerna, för att en
folkomröstning bör vänta till efter valet
2002. Det bör också i en folkomröstning
endast finnas två alternativ - ja till
deltagande i EMU och nej till deltagande
i EMU. En förhandling om en svensk
anslutning till ERM2 bör tas upp snarast
efter det att svenska folket sagt ja till
EMU - detta för att minska tiden mellan
ansökan och fullt deltagande i EMU
(yrkande 4).
I motion Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
anförs att nackdelarna med ett svenskt
inträde i EMU i dag överväger fördelarna.
Den ekonomiska och monetära unionen är
inte, i första hand, ett ekonomiskt
projekt utan ett politiskt projekt. EMU
är ett av EU:s mest tydliga överstatliga
projekt, vilket kommer att innebära
mindre ekonomiskt inflytande och minskad
ekonomisk flexibilitet för
medlemsstaterna. En gemensam
penningpolitik kommer att tvinga fram mer
av gemensam finanspolitik. Enligt
motionärerna bör Sveriges långsiktiga
relationer till EMU värderas utifrån
vunna erfarenheter. Det behövs åtminstone
en hel konjunkturcykel för att kunna göra
en rättvis värdering av projektet. Om en
riksdagsmajoritet avser att aktualisera
frågan om ett medlemskap i EMU anser
motionärerna att den bör avgöras i en
folkomröstning. En folkomröstning bör
utlysas i god tid, minst ett år i förväg,
och innehålla två tydliga alternativ
(yrkande 5).
I motion K369 av Sven Bergström m.fl. (c)
anförs att EMU inte i första hand är ett
ekonomiskt projekt, utan EMU är ett
centralistiskt, politiskt projekt. Stödet
att göra Sverige till en delstat i
förbundsstaten Euroland är svagt, och
Sverige bör därför följa Danmarks exempel
att efter folkomröstning avskriva alla
planer på inträde i valutaunionen under
överskådlig tid. Sverige bör i stället,
gärna tillsammans med Danmark och
Storbritannien, snarast utarbeta ett i
huvudsak mellanstatligt alternativ till
federalismen (yrkande 3).
I motion Fi208 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) anförs att Sverige snarast bör
ansöka om medlemskap i EMU:s tredje
etapp. Det finns inget skäl att vänta och
se. Tvärtemot, blir kostnaderna för att
stå utanför allt högre ju längre tiden
går (yrkande 1). Enligt motionärerna är
det viktigt att Sveriges riksdag
fastställer en tidtabell och en
handlingsplan för inträdet i EMU:s tredje
etapp. Detta bör ske i fem steg.
Regeringen avger en skriftlig
avsiktsförklaring till riksdagen där dess
EMU-politik och tidtabell redovisas. En
nationell övergångsplan görs upp och
genomförs så snabbt som möjligt (yrkande
2). En folkomröstning om EMU bör
genomföras senast 2003 (yrkande 3). Efter
ett ja i folkomröstningen tas en
förhandling upp med euroländerna om
svenskt inträde i ERM2, och Sverige bör
sikta på att gå med i EMU så snart det
sedan är praktiskt och juridiskt möjligt.
I motion U301 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) anförs att Sverige bör ansöka om
medlemskap senaste 2003. År 2002 går EMU-
projektet in i sin tredje fas. Då blir
eurosedlar och euromynt lagliga
betalningsmedel i EMU-länderna. Då blir
det också påtagligt för alla och envar
att euron finns och att den har kommit
för att stanna. För att inte Sverige
skall förlora alltför mycket på sitt
utanförskap börjar det nu bli bråttom att
söka medlemskap (yrkande 40).
I motion Fi295 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) anförs att Sverige inte bör gå med i
EMU. Eftersom frågan har en sådan
avgörande roll för den framtida
samhällsutvecklingen måste frågan om ett
svenskt deltagande i EMU underställas
folket i en folkomröstning. Den bästa
tidpunkten för en folkomröstning är i
samband med nästa riksdagsval. Om den
sker på ordinarie valdag kan
folkomröstningen bli beslutande och
varken riksdag eller regering kan då
kringgå beslutet (yrkandena 13 och 14).

Utskottets ställningstagande

I slutet av 1997 beslutade riksdagen att
Sverige inte skulle införa EU:s
gemensamma valuta, euron, när den s.k.
tredje etappen av EMU inleddes den
1 januari 1999 (prop. 1997/98:25, bet.
1997/98:FiU9, rskr. 1997/98:75).
Riksdagen beslutade samtidigt att
Sverige bör hålla dörren öppen för ett
eventuellt framtida deltagande i
valutaunionen, och om det efter den
1 januari 1999 bedöms lämpligt att
Sverige deltar, skall frågan underställas
svenska folket för prövning.
Utskottet delar regeringens uppfattning
i budgetpropositionen att ett beslut om
ett eventuellt svenskt deltagande i
valutaunionen måste ha ett brett folkligt
stöd och att frågan därför skall
underställas svenska folket för prövning
i en folkomröstning. Utskottet delar
också regeringens uppfattning att det
inte är aktuellt att delta i det
europeiska växelkurssamarbetet ERM2.
Med anledning av vad som anförts ovan
avstyrker utskottet motionerna K369 (c)
yrkande 3, Fi208 (fp) yrkandena 1-3,
Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd) yrkande
4, Fi293 (c) yrkande 5, Fi295 (mp)
yrkandena 13 och 14, U301 (fp) yrkande
40, U303 (m) yrkande 2 och N315 yrkande
14.

1.5.2 Information om och analyser av
eurons effekter

Utskottets förslag i korthet
Det är viktigt att effekter av ett
eventuellt svenskt deltagande i
valutaunionens tredje steg studeras och
analyseras samt att svenska folket får
en bred och allsidig information om EMU
och euron. En kommitté arbetar för
närvarande med att analysera förändrade
förutsättningar för
stabiliseringspolitiken vid ett
eventuellt deltagande i valutaunionen.
Därutöver görs olika
informationsinsatser om EMU och euron.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motionerna.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (v) och 7
(mp).

Motionerna

I motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
anförs att det behövs en
informationsinsats om euron för att öka
kunskapen och intresset hos svenska
folket (yrkande 3).
I motion Fi228 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) anförs att regeringen inför en
folkomröstning om ett svenskt deltagande
i EMU bör tillsätta en parlamentarisk
kommitté som skall handha förberedelserna
av folkomröstningen. Kommittén bör bl.a.
fördela ekonomiska medel till
kampanjorganisationer samt övervaka att
informationen från myndigheterna präglas
av saklighet (yrkande 1). Dessutom bör
beslutet att delta i EU:s eurokampanjer
avbrytas (yrkande 2). Enligt den s.k.
stabilitetspakten från 1997 måste den
offentliga budgeten i EU-länderna ligga
nära balans eller visa överskott.
Länderna är skyldiga att utan dröjsmål
vidta korrigerande åtgärder om det finns
risk att finanserna avviker från målet.
De länder som har svårast att uppfylla
dessa krav är länder som i likhet med
Sverige har en ambitiös offentlig sektor.
Om Sverige som en följd av dessa
budgetregler skulle tvingas minska
utgifterna i de omfördelande systemen
skulle det förstärka orättvisor i ett
klass-, köns- och regionalt perspektiv.
Enligt motionärerna bör därför regeringen
ta initiativ till att få ett undantag
från budgetnormerna liknande det undantag
som Storbritannien har och som även
gäller i EMU:s tredje steg (yrkande 3).
Vidare bör regeringen tillsätta en
utredning med uppgift att analysera
konsekvenserna av ett svenskt EMU-
medlemskap ur ett könsperspektiv (yrkande
4).
I motion Fi295 (mp) av Matz Hammarström
m.fl. (mp) anförs att nackdelarna med ett
medlemskap i EMU överväger fördelarna.
EMU innebär fler miljöförstörande
transporter (yrkande 5) och EMU uppfyller
inte villkoren på ett optimalt
valutaområde (yrkande 9). Risken är stor
att ECB kommer att bedriva en
penningpolitik som gynnar de större och
centralt belägna länderna och missgynnar
länderna i EU:s utkanter (yrkande 10).
Dessutom kan EMU leda till en större
negativ global resursfördelning, bl.a.
genom att euron får större betydelse som
internationell reservvaluta (yrkande 11).
Ett vanligt argument för medlemskap i EMU
dr att Sverige då bättre skulle kunna stå
emot valutaspekulation. Men enligt
motionärerna är detta argument
vilseledande eftersom det inte finns
några historiska fakta som talar för att
det är svårare att spekulera mot större
valutor än mot mindre, eller att
valutastabiliteten är större för valutor
som används inom en större region
(yrkande 12). Enligt motionärerna är
också de fördelar som kommer av att man
inom euroområdet slipper växla pengar
starkt överdrivna, och de står inte i
proportion till de negativa effekter som
ett medlemskap i EMU ger upphov till
(yrkande 6). De budgetregler som sätts
upp i Maastrichtfördraget och
stabilitetspakten och de sanktioner som
ministerrådet kan vidta mot ett enskilt
land undergräver demokratin och kan hota
förvärra de eventuella ekonomiska problem
som ett land dras med (yrkande 8). Det
som hände Irland våren 2001 är ett
uppenbart argument för att Sverige inte
skall gå med i EMU.

Utskottets ställningstagande

När det gäller effekter av ett eventuellt
svenskt medlemskap i EMU är det
utskottets uppfattning att dessa måste
studeras och analyseras. I den stora
offentliga utredningen om Sverige och
EMU, den s.k. EMU-utredningen (SOU
1996:158), gjordes en bred genomgång av
de allmänna effekterna av en valutaunion
och effekterna för Sverige av att delta
respektive inte delta i valutaunionen.
Utskottet vill i anslutning till detta
också erinra om att regeringen tillsatt
en kommitté om stabiliseringspolitikens
förutsättningar vid ett svenskt
deltagande i valutaunionen. Kommittén
påbörjade sitt arbete i slutet av förra
eret, och enligt planen skall ett
slutbetänkande presenteras i slutet av
2001. Utredningen analyserar bl.a.
finanspolitikens roll och
finanspolitikens olika instrument. I
sammanhanget analyseras också behovet av
och konsekvenserna av s.k. buffertfonder
av den typ som finns i Finland. I
utredningens arbete ingår att även
studera den s.k. stabiliseringspakten och
andra budgetnormer i EMU.
I motion Fi228 (v) vill motionärerna
att Sverige skall förhandla fram ett
undantag från stabilitetspakten, så att
Sverige slipper uppfylla de budgetnormer
som ligger i pakten. Utskottet vill
erinra om att Sveriges mål för de
offentliga finanserna, dvs. ett överskott
på 2 % över en konjunkturcykel, är mer
ambitiöst än det mål om balans eller
överskott som sätts upp i
stabilitetspakten.
I motion Fi228 (v) vill motionärerna
vidare att ett eventuellt svensk EMU-
medlemskap skall utredas ur ett
könsperspektiv. Utskottet har tidigare
behandlat yrkanden med samma innebörd,
senast i betänkande 2000/01:FiU1.
Utskottet utgår i från, i likhet med vad
utskottet då anförde, att regeringen i
sin fortlöpande utvärdering och beredning
av den ekonomiska politiken och EMU-
politiken, i den mån det är möjligt, även
bereder EMU-frågan i perspektivet hur ett
medlemskap i unionen särskilt skulle
påverka kvinnor respektive män.
I motion Fi228 (v) anförs också att
Sverige inte bör delta i EU:s
eurokampanjer. Våren 1999 ingick
regeringen ett samarbetsavtal med EG-
kommissionen och Europaparlamentet om att
kommissionen skulle bidra med omkring
5 miljoner kronor till regeringens
euroinformation. Utgångspunkten för
samarbetet är att den information som ges
skall vara saklig och konkret och inte ta
ställning till huruvida Sverige bör gå
med i den gemensamma valutan eller inte.
Informationen handlar t.ex. om hur det
enskilda företaget påverkas av
valutaunionen och euron. Som ett led i
detta informationsarbete presenterade
regeringen i slutet av 1999 en utökad och
innehållsrik webbplats för
euroinformationen. Webbplatsen kan nås
via adressen www.regeringen.se/euro.
Det är enligt utskottets mening viktigt
att svenska medborgare får en bred och
allsidig information om EMU och euron. En
mängd olika informationsinsatser görs
också i olika delar av samhället. Under
1999 och 2000 pågick t.ex. en bred
folkbildningskampanj om EMU. I tio
bildningsförbund och folkhögskolor, bl.a.
ABF, NBV, Frikyrkliga studieförbundet,
Studiefrämjandet, Folkuniversitetet och
TBV, hölls cirklar, seminarier och
debatter om eurons effekt på svenskt
samhällsliv. Utskottet vill i anslutning
till detta också erinra om att
regeringens euroinformation vid
årsskiftet, i samband med att de
nationella valutorna i euroområdet byts
mot euro, kommer att ha en omfattande
informationskampanj om praktiska
konsekvenser och effekter av valutabytet.
Med anledning av vad som anförts ovan
avstyrker utskottet motionerna Fi228 (v),
Fi295 (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12 samt
U303 (m) yrkande 3.

1.6 Miljökonsekvensbeskrivningar i
budgetpropositionen

Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion med
begäran om att alla företag som arbetar
med miljöfrågor skall tas med i de
gröna nyckeltalen.
Jämför reservation 8 (kd).

Motionen

I motion MJ519 av Alf Svensson m.fl.
(kd), yrkande 17, konstateras att i
regeringens gröna nyckeltal ingår ett
antal ISO- och EMAS-registrerade företag.
Denna certifiering används som en
konkurrensfördel, men är ganska kostsam.
Därför är det framför allt de
kapitalstarka företagen som certifieras.
Även många mindre och medelstora företag
arbetar med miljöledningssystem utan att
det registreras. Den höga kostnaden är
ett hinder för registrering men inte för
ett aktivt miljöarbete i företagen.
Regeringen bör därför i sina gröna
nyckeltal även ta med de företag som
aktivt arbetar med miljön.

Finansutskottets ställningstagande

Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition
redovisas gröna nyckeltal som ett
komplement till de ekonomiska
nyckeltalen. Syftet med gröna nyckeltal
är att spegla den nationella utvecklingen
för viktiga miljöproblem på ett enkelt
och informativt sätt. Gröna nyckeltal
utgör därmed ett instrument för att nå
det övergripande målet om att till nästa
generation lämna över ett samhälle där de
stora miljöproblemen är lösta.
I april 2001 lämnade regeringen en
miljömålsproposition med förslag till
mätbara delmål och åtgärdsstrategier för
att uppnå 14 av de 15 miljökvalitetsmål
som riksdagen antagit (prop. 2000/01:130
Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier). Propositionen bereds
för närvarande i miljö- och
jordbruksutskottet. I propositionen anför
regeringen att för att kunna bedöma om de
föreslagna åtgärderna för att nå
miljökvalitetsmålen är effektiva måste
arbetet följas upp och utvärderas.
Regeringen har därför lagt fram en
strategi för uppföljning, utvärdering och
rapportering av målen.
Regeringen anför vidare i propositionen
att den anser att den nationella
uppföljningen av miljökvalitetsmålen
skall baseras på ett begränsat antal
indikatorer. Även om en sådan redovisning
inte är heltäckande visar den om
miljöarbetet går i rätt riktning och i
rätt takt. För att uppföljningen av målen
skall bli sammanhållen och överblickbar
är det också viktigt att systemet inte
blir för omfattande. Regeringen anser
vidare att gröna nyckeltal är ett viktigt
komplement till de indikatorer som
utvecklas för att följa upp och utvärdera
miljökvalitetsmålen. I propositionen
föreslår regeringen att ett särskilt
miljömålsråd knutet till Naturvårdsverket
skall inrättas och att detta råd bl.a.
skall ansvara för att vidareutveckla
gröna nyckeltal.
I propositionen redovisas också att
regeringen avser att varje år
översiktligt rapportera till riksdagen
hur arbetet med miljökvalitetsmålen
fortskrider. En sådan redovisning bör
omfatta ett urval av indikatorer som
eterkommer varje år. Med vissa intervall
bör denna årliga redovisning kompletteras
med en fördjupad utvärdering.
Utskottet anser att det är värdefullt för
miljöarbetet att även mindre och
medelstora företag arbetar med
miljöledningssystem. Allt miljöarbete
bidrar till att nå det övergripande målet
om att till nästa generation lämna över
ett samhälle där de stora miljöproblemen
är lösta.
Enligt utskottet är gröna nyckeltal ett
viktigt komplement till de indikatorer
som utvecklas för att följa upp och
utvärdera miljökvalitetsmålen. Utskottet
delar regeringens bedömning att den
nationella uppföljningen av
miljökvalitetsmålen skall baseras på ett
begränsat antal indikatorer. För att
uppföljningen av målen skall bli
överblickbar är det alltså viktigt att
systemet inte blir för omfattande. Som
framgått ovan är vidareutveckling av
gröna nyckeltal redan en prioriterad
fråga i regeringens politik. Arbetet med
att vidareutveckla de gröna nyckeltalen
skall pågå löpande och arbetet kommer
regelbundet att redovisas för riksdagen.
Mot denna bakgrund anser inte utskottet
att det finns skäl att föreslå att
riksdagen skall göra något
tillkännagivande. Motion MJ519 (kd)
yrkande 17 avstyrks.

2 Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak för staten

2.1 Utformningen av utskottets förslag
till rambeslut
Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §)
skall riksdagen i ett och samma beslut
fastställa ramarna för de olika
utgiftsområdena och godkänna en beräkning
av statsbudgetens inkomster. Av detta
följer att riksdagen samtidigt också
skall godkänna en beräkning av hur mycket
anslagsbehållningarna väntas öka eller
minska under året. Vidare måste riksdagen
i det sammanhanget också ta ställning
till vilka förändringar som skall göras
av olika skatte- och avgiftsregler samt
beräkna effekterna av dessa
inkomstförslag. Därmed fastställs nästa
års regelverk för statsbudgetens
inkomster, och utifrån detta beräknas hur
stora inkomster statsbudgeten kommer att
ha. För att kunna beräkna
upplåningsbehovet görs också en bedömning
av hur nettot av myndigheternas m.fl. in-
och utlåning i Riksgäldskontoret
utvecklas under budgetåret samt vilken
nivå eventuella kassamässiga
korrigeringar skall ha. Genom att
riksdagen tar ställning till dessa
storheter framkommer budgetsaldot som en
restpost, och detta saldo visar statens
amorteringar/upplåningsbehov under året.
Beslutsordningen innebär alltså att
riksdagen tar ställning till alla dessa
poster genom ett beslut.
Mot denna bakgrund har utskottet i en
beslutspunkt sammanfört alla förslag som
avser utgiftsramar m.m. och beräkningen
av statsbudgetens inkomster.
Följande punkter i propositionens
förslag till riksdagsbeslut behandlas i
detta sammanhang:
· punkt 2 om utgiftstak för staten
inklusive ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten 2002-2004,
·
· punkt 3 om reviderad beräkning
av de offentliga utgifterna 2002-2004,
·
· punkt 5 om beräkning av
förändringarna av myndigheternas m.fl. in-
och utlåning i Riksgäldskontoret 2002,
·
· punkt 6 om beräkning av
statsbudgetens inkomster 2002,
·
· punkt 7 om beräkning av
förändringar av anslagsbehållningar 2002,
·
· punkt 8 om fördelning av
utgifter på utgiftsområden 2002 och
·
· punkterna 29-43 om lagförslag
som avser skattefrågor med budgeteffekt
2002.
·
Dessutom behandlar utskottet i detta
sammanhang regeringens förslag till
beräkning av de kassamässiga
korrigeringarna.
Partimotionernas alternativa yrkanden
behandlas också samlat i samma beslut.
Motiven till utskottets
ställningstagande redovisas på de
efterföljande sidorna under rubriken 2.4
Budgetpolitikens inriktning efter det att
utskottet först behandlat 2.2
Budgetutvecklingen och 2.3 Mål för
budgetpolitiken. Utskottet tar i detta
sammanhang ställning till regeringens
respektive motionernas olika
budgetförslag parti för parti och bedömer
därvid förslagens budgetpolitiska
effekter under rubriken 2.4.3
Finansutskottets sammanfattande bedömning
av budgetförslagen.
I avsnitt 2.5 Utgiftstak för staten och
den offentliga sektorn behandlar
utskottet den samlade nivån för
statsutgifterna som den kommer till
uttryck i utgiftstaket. Utskottet tar
därefter ställning till vilka ramar som
skall gälla för de olika utgiftsområdena
när riksdagen i andra steget av
budgetprocessen fördelar utgifterna på
anslagen. Det görs i avsnitt 2.6
Fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden 2002.
I två avsnitt behandlar utskottet de
förslag som gäller 2.7
Anslagsbehållningar och 2.8
Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret.
Därefter redovisar utskottet sitt
ställningstagande mer i detalj vad gäller
olika inkomstförslag (avsnitt 3) och de
olika utgiftsområdena (avsnitt 4.1).
Avsnitt 3 Inkomster är disponerat på
följande sätt. Under rubriken 3.2
Skattepolitikens allmänna inriktning tar
utskottet först ställning till de samlade
förslagen i kommitté- och
partimotionerna, vilka utgör
oppositionspartiernas samlade alternativ
till inkomstförslaget i
budgetpropositionen. Därefter går
utskottet över till att behandla de
specifika förslagen i propositionen och
de i det sammanhanget väckta motionerna.
Förslag om inkomstförändringar som tagits
upp i olika motionsyrkanden avseende
inkomståret 2002 behandlas i huvudsak i
den ordning respektive inkomsttitel
redovisas i statsbudgeten.
I avsnitt 4 Utgifter behandlar
finansutskottet de förslag i
propositionen och motionerna som gäller
utgiftsområden. Det görs under rubriken
4.1 Fördelning av utgifter på
utgiftsområden 2002.
Finansutskottets förslag till beslut
beträffande budgetförslagen för 2002
återfinns i punkt 6 i förslaget till
riksdagsbeslut. De lagförslag som
omfattas av beslutet behandlas i punkt 7,
men deras materiella innehåll har
dessförinnan godkänts i punkt 6. I punkt
6 hänvisas dessutom till två
sammanställningar återgivna i omedelbar
anslutning till utskottets förslag till
riksdagsbeslut.
I den första sammanställningen
redovisas i tabellform utskottets och
reservanternas förslag till dels
fördelning av utgifter på utgiftsområden
m.m., dels beräkning av statsbudgetens
inkomster fördelat på inkomsttitlar.
I den andra sammanställningen redovisas
samtliga motionsyrkanden, uppräknade
ämnesområdesvis, som finansutskottet
avstyrker i punkt 6.
I bilaga 2 återges de lagförslag i
budgetpropositionen som utskottet
behandlar i detta betänkande och i bilaga
3 utskottets förslag till ändringar av
regeringens lagförslag. En hänvisning
görs i punkt 7 till dessa bilagor.

2.2 Budgetutvecklingen

De offentliga finanserna har sedan 1998
uppvisat stora överskott och hittills har
uppställda mål för det finansiella
sparandet varje år överträffats med bred
marginal. I budgetpropositionen räknar
regeringen med att detta överskott i år
skall motsvara 4,6 % av BNP, vilket är
2,1 % mer än det målsatta sparandet.
Den försvagade världskonjunkturen har
slagit igenom på den svenska tillväxten
och det påverkar också regeringens
bedömning av hur det finansiella
sparandet utvecklas under kommande år. I
budgetpropositionen räknar regeringen med
att överskottet i den offentliga sektorn
under vart och ett av åren 2002-2004
kommer att ligga på en nivå som är ca 1
procentenhet lägre än vad som antogs i
vårpropositionen. För 2001 däremot har
överskottet räknats upp lika mycket,
vilket förklaras av ökade
skatteinkomster, främst till följd av att
inkomsterna från bolags- och
reavinstbeskattningen nu bedöms bli högre
än tidigare.
Regeringens budgetförslag bygger på
prognoser gjorda före den 11 september
och fångar således inte upp den osäkerhet
om den ekonomiska utvecklingen som följt
på terroristattackerna mot World Trade
Center i New York och Pentagon i
Washington. Redan dessförinnan var
emellertid osäkerheten i
konjunkturbedömningen stor. I
budgetpropositionen har därför den
baskalkyl som ligger till grund för
budgetförslaget kompletterats med två
alternativa kalkyler, ett
lågtillväxtalternativ och ett
högtillväxtalternativ. I de tre
alternativa kalkylerna utvecklas den
offentliga sektorns finansiella sparande
på följande sätt.

Tabell 9. Offentligt finansiellt
sparande enligt regeringens alternativa
kalkyler

Procent av BNP
20 20 20 20
01 02 03 04
Basalternativet 4, 2, 2, 2,
6 1 2 3
Lågtillväxtalte 4, 0, 0, 1,
rnativet 3 9 7 3
Högtillväxtalte 4, 2, 2, 3,
rnativet 6 3 9 3

I lågtillväxtalternativet antas den
nuvarande konjunkturavmattningen bli mer
utdragen, vilket leder till att
sysselsättningen faller och den öppna
arbetslösheten stiger. År 2003 inleds en
återhämtning som fortsätter under 2004
men sysselsättningsgraden är då
fortfarande lägre än i basalternativet
samtidigt som den öppna arbetslösheten är
högre. Det offentliga sparandet försämras
till följd av den svaga konjunkturen, men
mätt över en konjunkturcykel uppnås de
budgetpolitiska målen. Utgiftstaken
klaras efter smärre utgiftsbegränsningar.

I nuvarande konjunkturläge talar det
mesta för att den osäkerhet som följt på
terroristattackerna inte kommer att ge
upphov till en svagare tillväxt än den
som redovisas i lågtillväxtalternativet.
Erfarenheterna av de preciserade
budgetpolitiska målen är enligt
regeringens mening mycket goda. Som
delmål för budgetpolitiken gäller för
åren 2002-2004 att överskottet i de
offentliga finanserna skall motsvara 2 %
av BNP. Dessa nivåer bör enligt
regeringens mening ligga fast. Regeringen
framhåller emellertid att den framtida
konjunktursituationen kan medföra att
målen behöver omprövas, vilket i så fall
kommer att göras i budgetpropositionen
för respektive år.
Med nu givna skatteregler kommer
skattekvoten att sjunka med närmare 3
procentenheter under 2002 - från 53,1
till 50,4 % av BNP - varefter den väntas
stabilisera sig på en nivå strax över
50 % av BNP.
På motsvarande sätt väntas
utgiftskvoten sjunka under åren framöver,
men inte lika snabbt. Från dagens nivå på
54,5 % sjunker den till 53,8 % av BNP
2004.
Förbättringen av de offentliga
finanserna resulterade förra året i att
den offentliga sektorns nettoskuld
eliminerades. Värdet av de samlade
offentliga tillgångarna är alltså nu åter
större än de samlade offentliga
skulderna. Vid årets slut väntas
nettoförmögenheten motsvara 3,1 % av BNP
för att därefter successivt växa till
drygt 10 % 2004.
Även den offentliga sektorns
bruttoskuld minskar nu snabbt. Förra året
understeg bruttoskulden 60 % av BNP,
vilket innebär att Sverige numera
uppfyller skuldkriteriet enligt EU:s
Maastrichtvillkor. Bruttoskulden
fortsätter att minska ned mot 48 % av BNP
vid utgången av 2004.
Statsbudgeten uppvisade förra året ett
överskott på 102 miljarder kronor. En
bidragande orsak till den höga nivån var
inkomsterna från försäljningen av aktier
i Telia AB och en större överföring från
AP-fonden. I år beräknas överskottet
uppgå till 59 miljarder kronor, och på
motsvarande sätt är detta överskott
föranlett av bl.a. en större överföring
från AP-fonden och en utdelning av
överskottsmedel från Alecta (f.d. SPP).
Med de i budgetpropositionen redovisade
förslagen förutses statsbudgeten under de
närmaste tre åren ge ett överskott på 15
miljarder kronor 2002 samt ett underskott
på 9 miljarder kronor såväl 2003 som
2004. Samtidigt räknar emellertid
regeringen med att överskottet i den
offentliga sektorn under de båda senare
eren kommer att motsvara 2,2 respektive
2,3 % av BNP, dvs. mer än de preliminärt
föreslagna överskottsmålen på 2 %.
Regeringen har därför i sina kalkyler
förutsatt att ett belopp motsvarande
dessa överskjutande överskott skall
tillföras hushållen och att detta på
sedvanligt sätt skall ske genom en
avräkning mot statsbudgeten. Om man även
rensar bort effekten av olika större
engångsåtgärder får man fram bilden av en
mer beständig, underliggande
budgetutveckling. Omfattningen av dessa
engångsåtgärder är under perioden
1999-2004 betydande, främst beroende på
de stora överföringar som görs från AP-
fonden till statsbudgeten som ett
resultat av pensionsuppgörelsen. Under
den aktuella sexårsperioden beräknas
engångseffekterna uppgå till drygt 300
miljarder kronor, varav drygt 160 avser
överföringar från AP-fonden och 120 är
inkomster från försäljning av statliga
bolag.
Engångseffekternas betydelse för det
redovisade budgetsaldot framgår av
efterföljande sammanställning som bygger
på uppgifter hämtade från
budgetpropositionen.

Tabell 10. Statsbudgetens underliggande
saldo efter överföring till hushållen
samt efter justering för större
engångseffekter 1999-2004

Miljarder kronor
19 20 20 20 20 20
99 00 01 02 03 04
Statsbudgetens saldo +8 +1 +5 +1 -9 -9
2 02 8 5
Beräkningsteknisk - - - - -4 -8
överföring till
hushållen
Statsbudgetens saldo
(efter beräknings-
+8 +1 +5 +1 - -
teknisk överföring 2 02 8 5 13 17
till hushållen)
Större engångseffekter +7 +8 +5 +4 +2 +1
2 8 4 4 9 9
varav Försäljning av +1 +7 - +1 +1 +1
statliga bolag m.m. 4 5 5 5
Alectas - - +8 - - -
utdelning av
överskottsmedel
Överföring +4 +4 +4 +9 +1 +4
från AP-fonden 5 5 6 4
Överföring - - 0 +2 - -
från Riksbanken 0
+2 - - - - -
Premiepensionsmedel, 6 31
netto
Underliggande +1 +1 +4 - - -
budgetsaldo 0 4 28 42 35

Riksbanken har i år till statsverket
levererat in 20 miljarder kronor utöver
en reguljär utdelning på 8,2 miljarder
kronor. Eftersom den extra inleveransen
så gott som helt hade formen av
statspapper som skrivs av direkt mot
statsskulden påverkas budgetsaldot endast
marginellt detta år. Nästa års väntade
extra inleverans kommer dock att göras på
annat sätt och är därför direkt
saldopåverkande.

Som framgår av tabellen beräknar
regeringen att statsbudgeten i år skall
uppvisa ett överskott på 58 miljarder
kronor. Nästa år sjunker detta överskott
till 15 miljarder kronor för att under
2003 och 2004 övergå i ett underskott
runt 15 miljarder kronor efter den
beräkningstekniska överföringen till
hushållen.

2.3 Mål för budgetpolitiken

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör inte ompröva det tidigare
fastlagda målet för sparandet i den
offentliga sektorn på i genomsnitt 2 %
av BNP sett över en konjunkturcykel.
Några nya mål i form av ett inkomstgolv
eller en lägre offentlig utgiftskvot
bör inte införas.
De i sammanhanget väckta motionerna
avstyrks.
Jämför reservationerna 9 (m), 10 (kd)
och 11 (fp).

Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt
mål för finanspolitiken som innebär att
de offentliga finanserna skall uppvisa
ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP
sett över en konjunkturcykel. Som delmål
gäller att överskottet tills vidare skall
motsvara 2,5 % 2001 samt 2,0 % under vart
och ett av åren 2002, 2003 och 2004.

De som mål angivna överskotten skall
användas för att öka den offentliga
nettoförmögenheten.
Riksdagen lägger varje år också fast
ett utgiftstak för de närmaste tre åren,
vilket sätter en gräns för hur stora
utgifter som staten kan dra på sig.
Utgiftstaket omfattar dels de egentliga
utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor, dels utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Dessutom ingår i
utgiftstaket en budgeteringsmarginal.
Enligt tidigare riksdagsbeslut skall
utgiftstaket för staten uppgå till 789
miljarder kronor 2001 samt till 814, 844
respektive 877 miljarder kronor för de
därpå följande åren.

Budgetpropositionen

Regeringen anser att det är av central
betydelse med ett överskott i den
offentliga sektorns finanser. Räntebördan
kan då begränsas och förutsättningarna
för att behålla de offentliga
välfärdsystemen förbättras i ett läge då
samhället under de närmaste decennierna
kommer att bestå av alltfler äldre och
allt färre i yrkesverksam ålder. Dessutom
föreskrivs i Stabilitets- och
tillväxtpakten att underskottet i de
offentliga finanserna inte får vara
större än 3 % av BNP, och mot denna gräns
behövs en säkerhetsmarginal för att de
offentliga budgetarnas stabiliserande
effekt skall kunna verka fullt ut i en
lågkonjunktur.
Vilket överskott som är lämpligt varje
enskilt år är framför allt beroende av
konjunkturläget, påpekar regeringen. I en
högkonjunktur bör det överstiga 2 % av
BNP, och det motsatta bör gälla i en
lågkonjunktur. I överensstämmelse med
detta synsätt föreslog regeringen i
budgetpropositionen för 2001 ett
överskottsmål på 2,5 % av BNP. Det
motiverades med att en alltför stor
minskning av överskottet mellan 2000 och
2001 skulle kunna leda till en alltför
kraftig stimulans av ekonomin med risk
för överhettning och press på priserna.
I budgetpropositionen räknar regeringen
med en starkare tillväxt under 2002 och
bedömer att i ett sådant
konjunkturförlopp kommer ett överskott
motsvarande genomsnittsmålet att ge en
nödvändig stimulans till ekonomin utan
risk för överhettning, samtidigt som
finanspolitikens långsiktiga hållbarhet
vidmakthålls. Skulle konjunkturen
utvecklas sämre än väntat 2002 bör enligt
regeringens mening ett saldo som är
mindre än 2 % av BNP tolereras så att de
automatiska stabilisatorerna kan verka
fullt ut.
Regeringen föreslår att tidigare
fastställda utgiftstak för staten
inklusive ålderspensionssystemet skall
ligga fast men att de tekniskt skall
justeras med hänsyn till vissa förslag
till beslut, förslag som påverkar de
statliga utgifterna men som inte har
någon effekt på den offentliga sektorns
sparande. De föreslagna justeringarna
innebär att utgiftstaket för innevarande
er höjs med 2 miljarder kronor. För 2002
sänks taket med 5 miljarder konor, för
2003 förblir det oförändrat och för 2004
höjs det med 1 miljard kronor. De
föreslagna nya nivåerna på utgiftstaket
under åren 2001-2004 blir därmed 791,
809, 844 respektive 878 miljarder kronor.

Motionerna

Moderata samlingspartiet redovisar i
motion Fi291 tre långsiktiga mål för sin
finanspolitik - den offentliga
utgiftskvoten skall pressas ned mot de
nivåer som gäller för OECD-genomsnittet,
de offentliga finanserna skall vara i
balans över en konjunkturcykel och den
offentliga bruttoskulden skall vid
utgången av 2004 understiga 40 % av BNP.
Vid bedömningen av balanskravet skall det
överskott som genereras i
premiepensionssparandet inte beaktas.
Vidare skall - i avvaktan på att den
offentliga bruttoskulden pressats ned
under 40 % av BNP - ett visst överskott
tillåtas i de offentliga finanserna för
att möjliggöra amorteringar. Det i
motionen framförda yrkandet inskränker
sig emellertid till att avse målet om en
minskad offentlig utgiftskvot (yrkande
7).
Moderata samlingspartiet föreslår att
utgiftstaket för staten bör fastställas
till nivåer som för de tre efterföljande
åren överstiger regeringens förslag med
45, 31 respektive 15 miljarder kronor.
Kristdemokraterna anser i motion Fi292
att regeringens förslag till
budgetpolitiskt överskottsmål för de
offentliga finanserna bör kompletteras
och senare eventuellt ersättas med ett
mål om balans i statens finansiella
sparande. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om ett sådant
kompletterande budgetmål och då också
ange i vilken takt det kan fasas in.
Regeringen bör enligt motionärernas
mening också fullfölja arbetet med att
presentera en Långsiktig INkomst och
UtgiftsStrategi, LINUS, som den förre
finansministern Erik Åsbrink började att
utarbeta men aldrig gavs tillfälle att
slutföra (yrkande 5).
Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak för åren 2002-2004 understiger
regeringens med 11, 19 respektive 24
miljarder kronor.
Centerpartiet ställer sig i motion Fi293
bakom regeringens förslag till
överskottsmål för 2002-2004 med hänsyn
till osäkerheten i regeringens
budgetprognoser.
Partiets förslag till utgiftstak för
2002 överstiger regeringens med 12
miljarder kronor. För 2003 och 2004
understiger det regeringens förslag med
34 respektive 48 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalerna erinrar i motion
Fi294 om att partiet accepterat tanken på
att det skall finnas ett överskott i de
offentliga finanserna på i genomsnitt 2 %
av BNP sett över en konjunkturcykel. Det
måste i så fall innebära att överskotten
är större i en högkonjunktur för att man
skall kunna godta försämringar i en
lågkonjunktur, påpekar motionärerna som
anser att regeringen inte har satt målet
tillräckligt högt under högkonjunkturåren
för att skapa buffertar för dåliga tider.
För 2002 anser motionärerna att det kan
vara lämpligt med ett överskott på 2,0 %,
dvs. samma nivå som regeringen förordar
(yrkande 4).
Folkpartiets förslag till utgiftstak
överstiger för de tre närmaste åren
regeringens med 19, 9 respektive 9
miljarder kronor.
Martin Nilsson (s) föreslår i motion
Fi266 att ett inkomstgolv skall införas
för budgetarbetet. Flera av de nuvarande
oppositionspartierna föreslår stora
skattesänkningar med i några fall
diskutabel finansiering. Det finns därför
risk att dessa stora, ofta ansvarslösa,
skattesänkningar på nytt kan undergräva
budgetbalansen, anser motionären.

Finansutskottets ställningstagande

Budgetpolitiken har under senare år
inriktats mot ett antal fleråriga mål,
som har det gemensamt att de är tydliga
och lätta att i efterhand avläsa.
Hittills uppnådda mål har överträffats
med bred marginal. Överskottet i de
offentliga finanserna beräknas 2001
motsvara 4,6 % av BNP, dvs. det kommer
att ligga klart över målet på 2,5 %. Av
budgetpropositionen framgår dessutom att
de offentliga finanserna kommer att
utvecklas på ett sådant sätt att
överskottsmålet på 2 % kommer att
överträffas också under vart och ett av
de kommande tre åren.
Moderata samlingspartiet föreslår att
riksdagen skall fastställa som mål att
den offentliga utgiftskvoten skall
pressas ned mot de nivåer som gäller för
genomsnittet av OECD:s medlemsländer.
Enligt OECD:s statistik uppgick förra
året den offentliga utgiftskvoten bland
medlemsländerna till i genomsnitt 37,9 %
av BNP. Motsvarande värde för Sverige var
då 52,7 % av BNP, dvs. ett närmare 15
procentenheter högre värde. Att sänka den
svenska utgiftskvoten till OECD-
genomsnittet skulle i dagens läge
innebära att de offentliga utgifterna
fick skäras ned med ca 315 miljarder
kronor, eller med motsvarande ungefär
hälften av de egentliga utgifterna på
statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor. Även om förändringen
är tänkt att genomföras successivt skulle
förslaget enligt utskottets mening få så
långtgående konsekvenser för den svenska
välfärden att det blir helt oacceptabelt
mot bakgrund av de höga välfärdsideal vi
har i Sverige.
Det bör även uppmärksammas att nivån på
utgiftskvoten påverkas inte bara av de
offentliga utgifternas utveckling utan
också av BNP-utvecklingen. Faller BNP
kommer med oförändrade offentliga
utgifter nivån på utgiftskvoten att
stiga. Har riksdagen fastställt som mål
att utgiftskvoten skall minskas tvingar
detta mål fram besparingar, vilka i sin
tur påskyndar nedgången i ekonomin. Den
föreslagna målsättningen fungerar alltså
procykliskt i en konjunkturnedgång.
Av dessa skäl kan utskottet inte ställa
sig bakom motionärernas förslag.
Folkpartiet godtar regeringens mål om ett
överskott på 2,0 % för 2002, men är
kritiskt till att regeringen under
högkonjunkturåren inte har satt målet
tillräckligt högt för att skapa buffertar
för dåliga tider.
Utskottet vill med anledning härav
erinra om att överskottsmål för enskilda
år hittills har lagts fast eller
föreslagits för perioden 1999-2004, och
under vart och ett av dessa sex år har
eller väntas dessa mål antingen bli
uppnådda eller överträffade. Även 1997
och 1998 var överskottet över saldomålen
betryggande. Det framgår av följande
sammanställning.

Tabell 11. Finansiellt sparande i den
offentliga sektorn 1997-2004

Målsatta respektive beräknade finansiella
överskott
19 19 19 20 20 20 20 20
97 98 99 00 01 02 03 04
Beräknat - 39 34 84 99 47 47 49
finansiellt 29 ,4 ,0 ,7
sparande i mdkr¹ ,5
Beräknat - 2, 1, 4, 4, 2, 2, 2,
finansiellt 1, 1 7 1 6 1 0 0
sparande i % av 6
BNP¹
Målsatt finansiellt - 0, 0, 2, 2, 2, 2, 2,
sparande i % av BNP 3, 0 5 0 5 0 0 0
0
Överskjutande
finansiellt
sparande +1 +2 +1 +2 +2 +0 ±0 ±0
i % av BNP ,4 ,1 ,2 ,1 ,1 ,1 ,0 ,0
¹ Finansiellt sparande efter
beräkningsteknisk överföring 2003 och
2004.

Fram t.o.m. 2000 har fastlagda saldomål
överträffats med sammanlagt 132 miljarder
kronor, och detta överskjutande överskott
har tillsammans med det målsatta
överskottet bidragit till att vi nu står
väl rustade att möta även situationer med
en svagare tillväxt än det för närvarande
finns anledning att räkna med.

Motionärerna föreslår att
överskottsmålet för 2002 skall sättas
till 2,0 % av BNP. Eftersom riksdagen
redan tidigare har fastställt denna nivå
för 2002 och regeringen i
budgetpropositionen inte funnit anledning
att ompröva detta mål finns det enligt
utskottets mening inte anledning att
genom ett formellt riksdagsbeslut än en
gång bekräfta ett gällande mål. Av främst
formella skäl avstyrker utskottet därför
det folkpartistiska förslaget.
Kristdemokraterna anser att nuvarande mål
om ett genomsnittligt överskott på 2 % i
de offentliga finanserna bör kompletteras
och senare eventuellt ersättas av ett mål
med krav på balans i statens finansiella
sparande sett över en konjunkturcykel.
Ett sådant balansmål för staten blir
enligt partiets mening liktydigt med
ambitionen att statsskulden inte skall
öka över tiden ens i nominella termer.
Utskottet vill med anledning härav
erinra om att nuvarande överskottsmål
omfattar de tre offentliga delsektorerna,
dvs. staten, ålderspensionssystemet
(inkomstpension och premiepension) samt
kommunsektorn (kommuner och landsting).
Överskotten är i det sammanhanget
definierade i enlighet med det regelverk
för nationalräkenskaper som används
allmänt i internationella sammanhang och
som Sverige som medlem i EU är skyldigt
att följa, Europeiska
nationalräkenskapssystemet, ESA95. Det är
också detta regelverk som ligger till
grund för EU:s Stabilitets- och
tillväxtpakt genom vilken Sverige
förbundit sig att hålla de offentliga
finanserna nära balans eller i överskott
och inte annat än i exceptionella
situationer tillåta större underskott än
3 % av BNP. Skuldkriteriet enligt
Maastrichtvillkoren utgår dessutom från
den offentliga sektorns bruttoskuld.
Som motionärerna själva påpekar har
ålderspensionssystemet genom
pensionsreformen fått en mer fristående
ställning, men definitionsmässigt är det
fortfarande en del av den offentliga
sektorn, och det går inte att bortse från
vare sig den eller kommunsektorn när
finanspolitiken utformas.
Med ålderspensionsreformen har det
skett en medveten omfördelning i det
offentliga sparandet från staten till
ålderspensionssystemet, vilket motiveras
av de kommande stora pensionsavgångarna.
När pensionsreformen är fullt genomförd
kommer statsfinanserna att försvagas med
ca 60 miljarder kronor per år. För att
delvis motverka denna försvagning
överfördes 45 miljarder kronor per år
från AP-fonden till statsbudgeten under
1999 och 2000. Under 2001 har ytterligare
en överföring ägt rum bestående av stats-
och bostadsobligationer till ett
marknadsvärde av 155 miljarder kronor.
Fördelningen mellan de olika sektorerna
framgår av efterföljande tabell.

Tabell 12. Fördelningen av finansiellt
sparande i den offentliga sektorn
2000-2004

Löpande priser i % av BNP
20 200 200 200 200
00 1 2 3 4
Staten före +1 +8, - - -
beräkningsteknisk ,3 9 0,6 0,6 0,4
överföring
Staten efter +1 +8, - - -
beräkningsteknisk ,3 9 0,6 0,8 0,8
överföring
Ålderspensionssyste +2 - +2, +2, +2,
met ,7 4,6 4 8 8
Kommunsektorn +0 +0, +0, +0, -
,1 3 2 0 0,0
Summa offentlig +4 +4, +2, +2, +2,
sektor efter ,1 6 1 0 0
överföring

Under det kommande decenniet bygger man
alltså upp en förmögenhet inom
ålderspensionssystemet. Samtidigt
fortsätter statsskulden att minska mätt
som andel av BNP. Av budgetpropositionen
framgår att statsskulden vid utgången av
2004 väntas ha minskat från dagens nivå
på 52 % av BNP till 45 % av BNP.

I takt med att pensionsavgångarna ökar
kommer sparandet i ålderspensionssystemet
att sjunka, och skall i det läget
överskottsmålet kunna upprätthållas måste
statens finansiella sparande förstärkas,
dvs. skatter måste höjas och/eller
utgifter måste sänkas. Statens
finansiella sparande kan alltså i ett
sådant läge inte bedömas isolerat utan
måste bedömas i skenet av förändringarna
i ålderspensionssystemet. Av denna
anledning är det inte lämpligt att
ersätta nuvarande överskottsmål med ett
mål som avser endast statens finansiella
sparande. Mot en sådan lösning talar
också de internationella åtaganden
Sverige har.
Med ett balanskrav för kommunsektorn
och de prognostiserade överskotten i
ålderspensionssystemet, skulle ett
kompletterande överskotts- eller
balansmål för staten innebära att målet
för den offentliga sektorns samlade
överskott skulle behöva vara högre än 2 %
av BNP de närmaste åren. Detta vore
mycket ambitiöst jämfört med flertalet
andra EU-länder. Ett kompletterande
balansmål för statens finansiella
sparande skulle således leda till att
finanspolitiken fick en stramare
inriktning under de närmaste åren, vilket
i sin tur skulle påskynda den offentliga
sektorns förmögenhetsuppbyggnad och skapa
bättre möjligheter för det offentliga att
klara framtida påfrestningar. Omvänt
skulle emellertid en stramare
finanspolitik också utgöra en hämsko för
den ekonomiska tillväxten, vilket i sin
tur skulle försvaga statsfinanserna.
Utskottet ser därför ingen anledning att
förorda en sådan inriktning på politiken.
I motion Fi266 (s) föreslås att
budgetarbetet skall styras av ett
inkomstgolv. Såvitt utskottet förstår
skulle syftet med ett sådant golv vara
att förhindra att stora, ofta
ansvarslösa, skattesänkningar på nytt
undergräver budgetbalansen. Utskottet
vill med anledning härav framhålla
följande.
I motsats till statsbudgetens utgifter
går det inte annat än i undantagsfall att
styra statens inkomster med hjälp av
beloppspreciserade mål. Så t.ex. är det
möjligt att som mål ange vilken
omfattning försäljningen av statliga
företag skall ha. Merparten av
statsbudgetens inkomster är emellertid
skatter och hur stora inkomster som ett
visst år flyter in i form av skatt
påverkas i princip endast av två
faktorer, nämligen gällande skatteregler
och den ekonomiska utvecklingen. Med ett
givet regelverk kan statsbudgetens
inkomster bli större än beräknat om
samhällsekonomin utvecklas mer gynnsamt
än väntat. Omvänt kan självklart
inkomsterna också bli mindre vid en
svagare ekonomisk utveckling. Just
svårigheter av detta slag har bidragit
till att riksdagen i första steget av
budgetprocessen inte fastställer någon
inkomstram som får styra senare beslut om
skatter i andra steget av
budgetprocessen. I stället godkänner
riksdagen redan i första steget en
beräkning av statsbudgetens inkomster,
och detta godkännande innefattar också
ett bifall till de förslag till ändrade
skatteregler med effekt på efterföljande
års inkomster som regeringen eller något
riksdagsparti för fram.
Eftersom alla förslag till
inkomstförändringar avgörs redan i första
steget av budgetprocessen då regeringens
och oppositionspartiernas budgetförslag
ställs mot varandra i ett beslut skulle
ett eventuellt inkomstgolv inte fylla
någon funktion för själva
riksdagsbehandlingen av budgeten.
Med dessa motiveringar avstyrker
utskottet motionerna Fi291 (m) yrkande 7,
Fi292 (kd) yrkande 5, Fi294 (fp) yrkande
4 samt Fi266 (s).
Till frågan om nivån på utgiftstaket
för staten återkommer utskottet längre
fram i betänkandet.

2.4 Budgetpolitikens inriktning

Utskottets delförslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag
till inriktning av budgetpolitiken och
avslår därmed de alternativa förslag
som redovisas i motionerna Fi291 (m),
Fi292 (kd), Fi293 (c) och Fi294 (fp).
De formella beslut som direkt hör ihop
med detta ställningstagande behandlar
utskottet i efterföljande avsnitt
2.5-2.11 och 3.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd),
14 (c) och 15 (fp).

2.4.1 Trepartiöverenskommelse om
budgetpolitiken

Av budgetpropositionen framgår att
regeringen arbetar för att skapa största
möjliga uppslutning kring en politik för
full sysselsättning. Arbetsmarknadens
parter har en viktig roll i detta
sammanhang.
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka
står bakom riktlinjerna för den
ekonomiska politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2001
och de nu föreslagna och aviserade
skatteförändringarna.
Samarbetet mellan de tre partierna
berör fem områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet
och miljö - och innefattar både konkreta
förslag och åtaganden inför framtiden.
Enligt propositionen bekräftas genom
detta samarbete att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad på full sysselsättning,
prisstabilitet och ett överskott i den
offentliga sektorns finanser på i
genomsnitt 2 % av BNP sett över en
konjunkturcykel. Denna politik syftar
dessutom till jämlikhet, jämställdhet och
ekologisk hållbarhet.

2.4.2 De politiska alternativen

Budgetpropositionen

Regeringen framhåller att de
budgetpolitiska målen ligger fast. Det
innebär att de takbegränsade statliga
utgifterna skall rymmas inom tidigare
fastställda utgiftstak och att den
offentliga sektorns finansiella sparande
i genomsnitt skall uppgå till 2 % av BNP
sett över en konjunkturcykel.
Enligt regeringens mening bör
emellertid, på samma sätt som tidigare
skett, en teknisk justering göras av
nivån på utgiftstaken med hänsyn till de
indirekta effekter som vissa av
regeringens förslag har på dessa tak. Det
rör sig därvid om förslag som påverkar
nivån på de statliga utgiftstaken men
inte de samlade utgifterna för den
offentliga sektorn. Så t.ex. redovisas i
budgetpropositionen ett antal
skatteförslag som ökar eller minskar
kommunsektorns skatteinkomster. I
enlighet med finansieringsprincipen skall
statsbidraget till kommuner ändras i
motsvarande utsträckning, vilket påverkar
utrymmet under utgiftstaket. Detta
utrymme påverkas också av att
omslutningen på det kommunala
utjämningssystemet nu bedöms bli 1,7
miljarder kronor större än man tidigare
räknade med. Men eftersom denna
utgiftsökning balanseras av en i princip
lika stor ökning av statsbudgetens
inkomster kommer varken budgetsaldo eller
den konsoliderade offentliga sektorns
utgifter att påverkas av denna
förändring. Nivån på utgiftstaket bör
enligt regeringens mening också minskas
till följd av att de statliga
pensionsavgifterna för förtidspensionärer
inte blir så höga som tidigare
förutsatts. Sammantaget leder detta till
att utgiftstaket justeras med följande
belopp.

Tabell 13. Tekniska justeringar av
utgiftstaket för staten

Miljarder kronor
20 20 20 20
01 02 03 04
Nuvarande 78 81 84 87
utgiftstak 9 4 4 7
Tekniska +1 - ±0 +0
justeringar ,7 5, ,9
4
Förslag till 79 80 84 87
nytt 1 9 4 8
utgiftstak

Regeringen har tidigare föreslagit en rad
reformer som väntas leda till att de
offentliga utgifterna nästa år ökar med
21 miljarder kronor. I
budgetpropositionen återkommer regeringen
med ytterligare förslag, denna gång i det
närmaste helt inriktade mot den
offentliga sektorns inkomster. De nu
föreslagna skattesänkningarna beräknas
nästa år uppgå till drygt 23 miljarder
kronor. Reformutrymmet i regeringens
budgetförslag för 2002 uppgår därmed till
sammanlagt 44 miljarder kronor. Till en
del begränsas utgiftsökningen av att
vissa temporära program upphör eller att
utgifter faller bort av annan anledning
motsvarande närmare 8 miljarder kronor
under 2002.

Tidigare har de skattskyldiga i två
steg kompenserats för hälften av den
allmänna pensionsavgiften. I
budgetpropositionen föreslår regeringen
att tredje steget i denna
inkomstskattereform genomförs och att de
förvärvsarbetande fr.o.m. nästa år
kompenseras för ytterligare en fjärdedel
av egenavgifterna. Då skall också den
andel av de skattskyldiga som betalar
statlig skatt begränsas genom en extra
uppräkning av den nedre skiktgränsen. En
motsvarande uppräkning görs också av den
övre skiktgränsen. Dessutom föreslår
regeringen att fackföreningsavgifter och
avgifter till arbetslöshetskassor skall
ge rätt till skattereduktion motsvarande
25 % av fackföreningsavgiften och 40 % av
avgiften till arbetslöshetskassa. Vidare
skall beskattningen av pensionärer
lindras och mervärdesskatten på böcker
och tidskrifter sänkas från 25 % till
6 %.
Regeringen föreslår även att
fastighetsskattesatsen skall sänkas
retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001
för såväl småhus som hyreshus. För småhus
sänks skatten från 1,2 till 1,0 %. För
hyreshus sänks skatten från 0,7 till
0,5 %. Samtidigt föreslås att fribeloppet
för uttag av förmögenhetsskatt höjs
fr.o.m. nästa år från 1,0 till 1,5
miljoner kronor för ensamstående och från
1,5 till 2,0 miljoner kronor för
sambeskattade par.
Taxeringsvärdena på fastigheter skall i
framtiden fastställas enligt nya former.
Höjs taxeringsvärdena vid en allmän eller
förenklad fastighetstaxering skall detta
inte omedelbart slå igenom vid uttaget av
fastighetsskatt. I stället bör endast en
tredjedel av höjningen slå igenom
taxeringsåret och lika mycket under vart
och ett av de två därpå följande åren.
I propositionen föreslås också att man
nästa år skall ta ytterligare ett steg i
en grön skatteväxling. Skatteväxlingen,
som uppgår till 2 miljarder kronor,
innebär bl.a. att det allmänna
grundavdraget höjs till 11 200 kr,
samtidigt som koldioxidskatten på
bränslen, energiskatten på el och
avfallsskatten höjs lika mycket.
Skatter är enligt regeringen ett
viktigt styrmedel för övergången till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Av
miljöskäl vill regeringen stimulera
introduktionen av nya alternativa
drivmedel och föreslår därför att man
skall lägga fast en strategi för nedsatt
skatt på biodrivmedel.
Förmånsbeskattning av miljövänliga
bilar bör lindras, och socialavgifterna i
stödområde A bör begränsas av
regionalpolitiska skäl.
I årets vårproposition fanns för de
kommande tre åren avsatt en s.k.
beräkningsteknisk överföring på 26, 26
respektive 40 miljarder kronor. Med de nu
föreslagna skattesänkningarna har
merparten av denna beräkningstekniska
överföring tagits i anspråk. Kvar som
beräkningsteknisk överföring finns för
2003 4,4 miljarder kronor och för 2004
7,7 miljarder kronor. Av den i
propositionen lämnade redovisningen
framgår att regeringen räknar med att det
finansiella sparandet i den konsoliderade
offentliga sektorn skall utvecklas på
följande sätt under kommande år.

Tabell 14. Regeringens finansiella
sparande i offentlig sektor 2001-2004

Miljarder kronor
200 200 200 200
1 2 3 4
Inkomster +1 +1 +1 +1
271 266 324 382
Utgifter -1 -1 -1 -1
172 219 273 325
Finansiellt +99 +47 +52 +57
sparande
Finansiellt +4, +2, +2, +2,
sparande i % av 6 1 2 3
BNP
Målsatt +2, +2, +2, +2,
överskott i % 5 0 0 0
av BNP

Regeringens nu redovisade inriktning av
budgetpolitiken väntas enligt
propositionen få följande effekt på
statsbudgeten under de närmaste tre åren.

Tabell 15. Statens lånebehov 2001-2004

Miljarder kronor
200 200 200 200
1 2 3 4
Inkomster +75 +73 +73 764
3,6 2,7 2,8 ,6
Utgifter exkl. - - - -
Statsskuldsräntor 642 653 687 707
,8 ,7 ,9 ,2
Statsskuldsräntor - - - -
m.m. 70, 63, 55, 56,
7 3 2 5
Netto +40 +15 - +0,
,1 ,7 10, 9
3
Riksgäldskontorets - - - -
nettoutlåning 8,4 9,1 12, 13,
4 7
Kassamässig +26 +8, +13 +3,
korrigering ,8 7 ,7 9
Statsbudgetens saldo
före
beräkningsteknisk +58 +15 - -
överföring ,5 ,3 9,0 8,8
Beräkningsteknisk 0,0 - -
överföring 4,4 7,7
Beräknat lånebehov +58 +15 - -
(statsbudgetens ,5 ,3 13, 16,
saldo) 4 6

Såsom framgått har regeringen vid
utformningen av sitt budgetförslag
förutsatt att tidigare beslutade
utgiftstak skall ligga fast men att en
teknisk justering av de fastlagda
nivåerna får göras. Dessa justeringar
medför att utgiftstaken för 2001 och 2004
höjs med 2 respektive 1 miljard kronor.
För 2002 sänks taket med 5 miljarder
kronor. För 2003 leder justeringarna till
att nivån inte ändras. För de tre närmast
efterföljande åren har därigenom de av
regeringen föreslagna utgiftstaken
följande sammansättning.

Tabell 16. Regeringens utgiftstak för
staten 2002-2004

Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Summa utgiftsområden exkl. 65 68 70
Statsskuldsräntor 2, 5, 4,
5 3 2
Minskning av 1, 2, 3,
anslagsbehållningar 2 6 0
Ålderspensionssystemet vid 15 15 16
sidan av statsbudgeten 3, 4, 3,
4 1 8
Summa takbegränsade utgifter 80 84 87
7, 2, 0,
1 0 9
Budgeteringsmarginal 1, 2, 7,
9 0 1
Utgiftstak 80 84 87
9, 4, 8,
0 0 0

Motionerna

Moderata samlingspartiet redovisar i
motion Fi291 en budgetpolitik inriktad på
skattesänkningar som är avsedda att ge
människor ett ökat inflytande över sina
liv. Med en socialt framsynt
skattepolitik förbättras möjligheterna
att försörja sig på eget arbete, vilket
minskar behovet av bidrag och
transfereringar. Partiet vill få till
stånd en sådan utveckling genom lägre
utgiftstak som begränsar den offentliga
utgiftskvoten och skapar utrymme för en
växande privat sektor. Det allmänna bör
inrikta sig på sina kärnuppgifter.
Med en stram utgiftspolitik vill
motionärerna åstadkomma balans på en
lägre nivå i de offentliga finanserna.
Såväl utgiftskvot som skuldkvot skall
minskas. Sett i ett längre perspektiv
skall den offentliga utgiftskvoten närma
sig genomsnittet för OECD-länderna, medan
den offentliga bruttoskulden bör
understiga 40 % av BNP vid utgången av
2004. Enligt motionärerna leder deras
förslag till att utgifts- och
skattekvoterna sjunker med 3 respektive 5
procentenheter fram till 2004. Med en
sådan utveckling blir de offentliga
finanserna mindre konjunkturkänsliga,
påpekar motionärerna.
Den skattepolitik som redovisas syftar
enligt motionärerna till att ge människor
makt över sin egen situation samt till
att premiera arbete, sparande, utbildning
och ansvarstagande. Genom att minska
bidragsberoendet och öka
förutsättningarna för arbete och
företagande minskar trycket på de
offentliga utgifterna. Skattesänkningarna
motsvaras huvudsakligen av minskade
offentliga utgifter och har i övrigt en
utbudsstimulerande inriktning. De
föreslagna utgiftsminskningarna uppges
till stor del inte beröra det enskilda
hushållets ekonomi.
Motionärerna är kritiska till
regeringens överskottsmål och anser för
egen del att målet i stället bör inriktas
på att i genomsnitt hålla de offentliga
finanserna i balans över en
konjunkturcykel. Det av partiet förordade
balansmålet bör dessutom inte omfatta
sådant sparande som förekommer i PPM-
delen av pensionssystemet eftersom det är
ett privaträttsligt sparande. I det korta
per- spektivet utgår motionärerna från
samma överskott som regeringen, vilket
med PPM-delen exkluderad motsvarar ett
överskott på närmare 1 %.
Moderata samlingspartiets förslag till
skattesänkningar uppgår under de tre
närmaste åren till 42, 63 respektive 80
miljarder kronor utöver regeringens och
inriktas främst på inkomstbeskattningen.
Skattesänkningarna uppges leda till ett
minskat behov av bidrag och
transfereringar för hushåll med arbetsin
komster, vilket i sin tur minskar
kommunernas utgifter för socialbidrag. De
skattesänkningar som riktar sig till låg-
och medelinkomsttagare är enligt motionen
väsentligt större än de
utgiftsminskningar som påverkar
hushållens köpkraft.
Inkomstskatten skall sänkas genom att
grundavdraget vid den kommunala
beskattningen höjs kraftigt. Under de tre
närmaste åren skall det som mest uppgå
till 40 100 kr för att senare höjas till
50 000 kr. Partiet vill dessutom införa
ett förvärvsavdrag vid beräkningen av
kommunal inkomstskatt motsvarande 13 % av
inkomsten. Under de närmaste tre åren
skall dessutom den s.k. värnskatten
slopas, gränsen för när statlig skatt tas
ut höjas och uttaget av statlig skatt
successivt sänkas till 17 %. I ett senare
skede skall den statliga
inkomstbeskattningen helt avskaffas.
Barnfamiljer skall fr.o.m. 2002 ges rätt
till ett särskilt grundavdrag vid den
kommunala beskattningen. Avdraget skall
uppgå till 15 000 kr per barn och är
tänkt att komplettera barnbidraget på
dagens nivå. Dessutom införs rätt till
avdrag för styrkta barnomsorgskostnader
samt en skattereduktion på 50 % för
hushållens köp av tjänster. Avdraget för
resor till och från arbetet skall
förbättras samtidigt som bensin- och
dieselskatten sänks. Vidare skall avdrag
för pensionssparande åter få göras med
ett basbelopp.
Regeringens förslag till
begränsningsregel vid
fastighetsbeskattningen avvisas av
motionärerna. De vill i stället på sikt
avskaffa såväl fastighetsskatten som
förmögenhetsskatten. I ett första steg
skall man redan för innevarande år återgå
till 1997 års taxeringsvärden.
Skattesatsen skall för 2002 sättas till
0,9 % för småhus och 0,5 % för
flerbostadshus. Därefter skall uttaget av
skatt successivt trappas ned för att 2004
uppgå till 0,7 % för småhus. För att
minska de regionala skillnaderna skall
enbart halva markvärdet beskattas.
I motionen föreslås också att
dubbelbeskattningen av utdelningsvinster
avvecklas.
Skatten på handelsgödsel skall
avskaffas och vidare skall skatten på
diesel för jord- och skogsbrukets
arbetsredskap sänkas till 53 öre per
liter.
De moderata skattesänkningarna
finansieras genom besparingar som under
de närmaste tre åren uppgår till netto
39, 60 respektive 77 miljarder kronor.
Till en del leder besparingarna till
att kostnaderna för hushållen ökar. Det
sker genom högre egenavgift till
arbetslöshetsförsäkringen, genom att
kostnaderna för trafikolycksfall förs
över på den obligatoriska
trafikförsäkringen samt genom att
ytterligare en karensdag införs i
sjukförsäkringen.
Motionärerna vill emellertid också
minska företagsstödet, sänka partistödet,
slopa presstödet samt åstadkomma
besparingar genom att behålla kärnkraften
och bedriva en effektivare
arbetsmarknadspolitik.
Utvecklingsbiståndet bör enligt deras
mening begränsas. Med bl.a. en ökad
satsning på rehabilitering räknar de
också med att under de närmaste åren
kunna minska utgifterna med 3, 7
respektive 10 miljarder kronor.
Motionärerna motsätter sig den nyligen
genomförda höjningen av taket för
dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen.
De vill i stället införa en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som
skall administreras av staten. Den skall
fungera som en omställningsförsäkring och
till viss del finansieras med en premie
motsvarande 2 % av den del av inkomsten
som är ersättningsberättigad. Premien
skall vara avdragsgill vid beskattningen.
Motionärerna avvisar också regeringens
förslag om en maxtaxa i barnomsorgen och
vill i stället - gemensamt med övriga
borgerliga partier - ge
småbarnsfamiljerna ökade
avdragsmöjligheter för
barnomsorgskostnader samt införa ett nytt
stöd kallat barnomsorgskonto.
Ökade resurser skall dessutom satsas på
stödet till handikappade och på att
återställa änkepensionerna. Även den del
av folkpensionen som hölls inne under
åren 1993-1998 bör återställas för de
berörda pensionärerna.
För att få bort vårdköerna vill
Moderaterna införa en nationell
vårdgaranti och senare även en
obligatorisk hälsoförsäkring som följer
patienten. Denna försäkring är i
förlängningen tänkt att ersätta den
nuvarande landstingsskattens finansiering
av sjukvården. Som ett led i utvecklingen
mot en hälsoförsäkring och som ett medel
i kampen mot växande sjukskrivningar
föreslår Moderaterna att 7 miljarder
kronor under de kommande åren tillförs
sjukvårdens direkta verksamheter via
försäkringskassorna. Motionärerna
föreslår vidare inom ramen för en större
aktionsplan mot den växande sjukfrånvaron
bl.a. ökade anslag för rehabilitering.
Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen
bör enligt motionärerna tas över av
staten samtidigt som nuvarande
apoteksmonopol avvecklas. De anser också
att man i ökad utsträckning bör använda
sig av generisk förskrivning, dvs. satsa
mer på likvärdiga men billigare
alternativa läkemedel. En frivillig
läkemedelsförsäkring bör införas, och för
dem som väljer att stå utanför denna
skall det finnas ett likviditetsskydd.
Motionärerna anser att staten skall ta
över kommunernas kostnader för
skolväsendet fr.o.m. 2003. Det sker med
hjälp av en nationell skolpeng som går
direkt till skolan och som uppgår till
sammanlagt 60,7 miljarder kronor.
Eftersom denna kostnad lyfts av
kommunerna minskar motionärerna i
enlighet med finansieringsprincipen det
generella kommunbidraget med ett belopp
som motsvarar den nuvarande kostnaden för
skolan, 57,2 miljarder kronor. Det
generella statsbidraget minskas under de
kommande tre åren dessutom med 3, 8
respektive 14 miljarder kronor, eftersom
motionärerna räknar med att de moderata
förslagen kommer att leda till betydande
kostnadsminskningar för kommunerna.
Moderata samlingspartiet föreslår också
att ytterligare två stiftelseuniversitet
skall bildas och att man skall satsa mer
på grundforskning och forskarutbildning
liksom på väginvesteringar och försvaret.
Under de närmaste tre åren vill
motionärerna privatisera statliga företag
för sammanlagt drygt 200 miljarder
kronor. Deras avsikt är att under de tre
närmaste åren sälja statliga företag för
40, 60 respektive 60 miljarder kronor
utöver de av regeringen planerade
försäljningarna på 15 miljarder kronor
per år. De inkomster detta ger skall
användas till en snabbare amortering av
statsskulden.
De finansiella effekter som
motionärernas förslag har på den
konsoliderade offentliga sektorn kan
utifrån de i motionen redovisade
uppgifterna sammanfattas på följande sätt
för de kommande tre åren.

Tabell 17. Moderaternas finansiella
sparande i offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Moderata samlingspartiet avvisar
användningen av en budgeteringsmarginal.
Om man till de moderata besparingarna på
statsbudgetens utgifter lägger effekten
av detta ställningstagande får man fram
nivån på det av motionärerna förordade
utgiftstaket för staten.

Tabell 18. Moderaternas utgiftstak för
staten 2002-2004

Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Regeringens förslag 80 84 87
till utgiftstak 9, 4, 8,
0 0 0
Föreslagen ökning av +4 +3 +2
takbegränsade 6, 2, 2,
utgifter 9 6 5
Slopad
budgeteringsmarginal -1 -2 -7
,9 ,0 ,1
Moderaternas förslag 85 87 89
till utgiftstak 4, 5, 3,
0 0 0

Moderata samlingspartiet föreslår att
staten skall ta över kommunernas
kostnader för skolan. Förslaget innebär
att kommunerna fr.o.m. 2003 kommer att
avlastas en utgift på 57 miljarder
kronor, samtidigt som belastningen på
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning ökar med ett
ungefär lika stort belopp.
Omfördelningens effekt på statsbudgeten
neutraliseras genom att de generella
statsbidragen till kommunerna minskas med
ett motsvarande belopp i enlighet med
finansieringsprincipen. Moderata
samlingspartiet föreslår därutöver flera
åtgärder som får effekt på kommunernas
ekonomi, inte minst en rad
skattesänkningar. Även dessa åtgärder
regleras i enlighet med
finansieringsprincipen över statsbidragen
till kommunerna och medför att dessa
bidrag höjs med drygt 91 miljarder kronor
2004. De föreslagna skattesänkningar som
får effekter för kommunernas
skatteintäkter höjer alltså nivån på
Moderata samlingspartiets förslag till
utgiftstak för staten men har ingen
effekt på utgiftstaket för hela den
offentliga sektorn. Skillnaderna mellan
Moderata samlingspartiets och regeringens
budgetalternativ framkommer därför
tydligare i utgiftstaket för den
offentliga sektorn.

Tabell 19. Moderaternas utgiftstak för
offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Regeringens förslag till 1 1 1
utgiftstak 15 21 26
6 2 3
M:s avvikande nivå på det +4 +3 +1
statliga utgiftstaket 5 1 5
M:s avvikande nivå för ±0 ±0 ±0
kommunsektorn
M:s avvikande justering av - - -
nivån för interna 78 14 14
transaktioner 1 9
Moderaternas utgiftstak för 1 1 1
offentlig sektor 12 10 13
2 2 0
Avvikelse från regeringen - - -
34 11 13
0 3

Kristdemokraterna redovisar i motion
Fi292 ett budgetalternativ som tar sikte
på att långsiktigt förbättra Sveriges
historiskt sett dåliga
tillväxtförutsättningar. Det sker genom
strukturella reformer och genom
strategiska skattesänkningar på arbete,
sparande och företagande.

Partiet vill genomföra en
inkomstskattereform i fyra delar som
efter tre år uppgår till brutto 65
miljarder kronor. Reformen är
Kristdemokraternas alternativ till
regeringens kompensation för egenavgiften
vars tre första steg helt avvecklas 2002.
Den kristdemokratiska lösningen
innefattar en höjning av grundavdraget
vid den kommunala beskattningen till
24 000 kr, dvs. en dryg fördubbling av
avdraget. Höjningen skall omfatta alla
inkomsttagare, således även pensionärer,
och beräknas ge en skattesänkning med 330
kr per månad under 2002. Den innebär
också att man kan tjäna 24 000 kr per år
innan man behöver betala kommunalskatt,
jämfört med den av regeringen föreslagna
nivån för nästa år på 11 200 kr.
Grundavdragshöjningen skall utformas som
en statlig skattereduktion, vilket medför
att förslaget inte har någon effekt på
kommunernas skatteinkomster.
I motionen föreslås också att låg- och
medelinkomsttagare skall få en
skattereduktion på 4 560 kr per år. Full
skattereduktion skall utgå för
pensionsgrundande inkomster upp till
276 000 kr, varefter reduktionen trappas
av för att helt upphöra vid inkomster på
360 000 kr.
Från och med 2002 vill motionärerna
dven införa ett förvärvsavdrag vid den
kommunala beskattningen. Detta år skall
förvärvsavdraget få göras på inkomster av
anställning eller näringsverksamhet med
ett belopp motsvarande 5 % av inkomsten.
Avdraget höjs därefter till 6 % 2003 och
7 % 2004. Förvärvsavdraget skall utformas
som en statlig skattereduktion, vilket
medför att inte heller detta förslag
förutsätts få någon effekt på kommunernas
inkomster.
Dessutom vill Kristdemokraterna
avskaffa värnskatten fr.o.m. 2003.
I motionen föreslås också att den nedre
gränsen för rätt till reseavdrag sänks
från 7 000 till 5 000 kr. Avdragsrätten
för pensionssparande bör mot
treårsperiodens slut successivt höjas
till ett helt basbelopp.
Gemensamt med övriga borgerliga partier
föreslår Kristdemokraterna att en
särskild skattereduktion skall införas
för hushållens köp av tjänster
motsvarande 50 % av kostnaden upp till
50 000 kr/år.
Gemensamt föreslår de fyra partierna
också att barnfamiljer skall ges rätt
till avdrag för samtliga
barnomsorgskostnader med maximalt 50 000
kr per barn och år. Från och med 2003
vill Kristdemokraterna därutöver införa
en statlig skattereduktion på 600 kr per
barn och år, ett belopp som 2004 höjs
till 1 200 kr per barn och år.
Vidare anser partiet att
förmögenhetsskatten och
dubbelbeskattningen bör fasas ut ur
skattesystemet, och till en del bör detta
skattebortfall kompenseras genom att
bolagsskatten höjs från 28 till 30 % av
nettovinsten.
I motionen föreslås också att
arbetsgivaravgifterna skall sänkas i två
steg på lönesummor upp till 900 000 kr,
först med 7 procentenheter 2003 därefter
med 10 procentenheter 2004. Dessutom
skall jordbrukets s.k. skatteryggsäck
lyftas av. Dieselskatten för jord- och
skogsbruk bör sänkas till 53 öre/l och
skatten på miljödiesel generellt sänkas
för att ge åkerinäringen bättre
konkurrensvillkor.
Taxeringsvärdena vid
fastighetsbeskattningen bör enligt
motionärerna frysas på den nivå som
gällde 2000, och uttaget av
fastighetsskatt bör vara 1,0 % för småhus
och 0,5 % för flerfamiljshus. Därefter
bör systemet med statlig fastighetsskatt
successivt avvecklas och ersättas av en
kommunal avgift som täcker kostnader för
gatuunderhåll, brandförsvar och annan
kommunal service kopplad till
fastigheten.
Jämfört med dagens regler sänker under
de tre närmaste åren Kristdemokraternas
skatteförslag uttaget av skatt med netto
15, 28 respektive 39 miljarder kronor.
De föreslagna skattesänkningarna skall
finansieras genom minskade utgifter som i
Kristdemokraternas budgetalternativ för
de närmaste tre åren uppgår till netto
15, 24 respektive 32 miljarder kronor.
Dessa nettobelopp rymmer både nya
utgiftsåtaganden och besparingar. Under
åren 2002-2004 uppgår bruttobesparingarna
till 31, 46 respektive 57 miljarder
kronor, medan utgiftsökningarna under
samma period uppgår till brutto 19, 22
respektive 25 miljarder kronor. I
finansieringen ingår också att
Kristdemokraterna avvisar regeringens
användning av den s.k. beräkningstekniska
överföringen till hushållen 2003 och 2004
på 4 respektive 8 miljarder kronor.
Till de förbättringar som motionärerna
prioriterar hör ökade resurser till
kommunsektorn för förbättringar i skolan,
fler nya vårdplatser inom äldreomsorg och
sjukvård samt kortade vårdköer. Man vill
också införa en omfattande
rehabiliteringsförsäkring och öka stödet
till anhörigvårdare.
En studiestödsreform föreslås från
höstterminen 2003 för gymnasium, högskola
och vuxenutbildning. Bland annat föreslås
att studiestödet för gymnasiestuderande
höjs med 100 kr per månad. För
högskolestudenter höjs bidragsdelen av
studiemedlen, och det s.k. fribeloppet
för heltidsstuderande avskaffas helt.
För de pensionärer som har lägst
pension bör man enligt motionärerna
temporärt höja pensionstillskottet med
200 kr per månad under 2002 i avvaktan på
att det nya pensionssystemet skall träda
i full kraft året därpå. Enligt deras
mening bör dessutom inkomstprövningen för
änkepension helt slopas och
omställningspensionen återställas från
sex till tolv månader.
Småbarnsfamiljer får enligt
Kristdemokraterna inte någon ökad
valfrihet med regeringens förslag till
maxtaxereform. Partiet avvisar därför
detta förslag och förordar gemensamt med
övriga borgerliga partier i stället att
man nästa år inför ett barnomsorgskonto
på totalt 40 000 kr per barn som fyllt
ett år. Den av regeringen föreslagna
höjningen av garantibeloppet i
föräldraförsäkringen är otillräcklig,
anser motionärerna som för egen del
föreslår att nivån höjs från nuvarande 60
till 150 kr per dag 2002 och till 200 kr
per dag från 2004. De anser också att det
nya barnomsorgskontot bör kombineras med
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr
per barn och år samt att bostadsbidraget
skall förbättras för de sämst ställda
barnfamiljerna.
Utvecklingsbiståndet bör under de
närmaste tre åren räknas upp så att det
motsvarar 0,93 % av BNI 2004.
Under de närmaste tre åren vill
motionärerna avdela 5,7 miljarder kronor
mer än vad regeringen har föreslagit för
nyinvesteringar och underhåll av främst
vägar men också järnvägar. Därutöver bör
enligt deras mening ett omfattande
program läggas fast för investeringar med
alternativ finansiering, s.k. PPP-projekt
(public-private partnership).
Regeringens satsning på rättsväsendet
och skattekontroll är enligt motionärerna
otillräcklig. De tillför i sitt
budgetalternativ därför ytterligare drygt
1 miljard kronor årligen till polis,
åklagare, domstolar, kriminalvård, tull
och skattemyndigheter.
Kristdemokraterna föreslår att de
generella statsbidragen till kommuner och
landsting under treårsperioden skall
höjas med 3, 1 respektive 0,25 miljarder
kronor. Dessutom motsätter sig partiet
specialdestineringen av bidraget till
personalförstärkningar i skola och
fritidshem liksom det riktade bidraget
till hälso- och sjukvården, och förordar
att motsvarande medel i stället räknas in
i det generella statsbidraget.
Exempel på hur de nya åtagandena samt
skattesänkningarna avses bli finansierade
är att ytterligare en karensdag skall
införas i sjukförsäkringen kompletterat
med ett högriskskydd på tio dagar per år,
att den sjukpenninggrundande inkomsten i
sjuk- och föräldraförsäkringen skall
fastställas på grundval av de två senaste
årens genomsnittsinkomst, att en helt ny
rehabiliteringsförsäkring skall införas
den 1 juli 2002 och att medlemmarnas
egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen skall höjas
till 33 %. Utbyggnaden av högskolan bör
enligt motionärerna göras i en något
långsammare och mer realistisk takt. De
avvisar också regeringens förslag om en
ökning av anslagen till Regeringskansliet
liksom ytterligare satsningar på lokala
investeringspro- gram. Dessutom vill de
spara på en rad myndighetsanslag och
avskaffa flyttningsbidraget samt det
företagsstöd som lämnas inom ramen för
Östersjömiljarden. Deras satsningar på
rehabilitering och förbättrad
skatteindrivning förutsätts också ge
utdelning och bidra till finansieringen
av det egna budgetalternativet.
Kristdemokraterna räknar också med att
en av dem förordad ökad utförsäljning av
statliga företag skall kunna användas
till en snabbare amortering av
statsskulden, vilket minskar belastningen
på statsskuldsräntorna. Partiet har för
avsikt att under den kommande
treårsperioden sälja ut statliga företag
för 40, 60 respektive 60 miljarder kronor
per år utöver vad regeringen planerar.
Den finansiella effekten av
Kristdemokraternas förslag kan utifrån de
i motionen redovisade uppgifterna
sammanfattas på följande sätt.

Tabell 20. Kristdemokraternas
finansiella sparande i offentlig sektor
2002-2004

Miljarder kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak för de tre närmast
efterföljande åren avviker från
regeringens på följande sätt.

Tabell 21. Kristdemokraternas utgiftstak
för staten 2002-2004

Belopp i miljarder kronor
20 200 200
02 3 4
Regeringens förslag 80 844 878
till utgiftstak 9, ,0 ,0
0
Föreslagen minskning av - - -
takbegränsade utgifter 11 19, 24,
,3 8 5
Ändrad +0 +0, +0,
budgeteringsmarginal ,3 8 5
Kristdemokraternas 79 825 854
förslag till utgiftstak 8, ,0 ,0
0

Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak för den offentliga sektorn
skiljer sig från regeringens på följande
sätt.

Tabell 22. Kristdemokraternas utgiftstak
för offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Regeringens förslag till 1 1 1
utgiftstak 15 21 26
6 2 3
Kd:s avvikande nivå på det - - -
statliga utgiftstaket 11 19 24
Kd:s avvikande nivå för +3 +1 ±0
kommunsektorn
Kd:s avvikande justering ±0 ±0 ±0
av nivån för interna
transaktioner
Kristdemokraternas 1 1 1
utgiftstak för offentlig 14 19 23
sektor 8 4 9
Avvikelse från regeringen -8 - -
18 24

Centerpartiet anser i motion Fi293 att
man under de kommande åren bör inrikta
budgetpolitiken på att hålla statens
utgifter realt oförändrade samtidigt som
skattetrycket, utgiftskvoten och
låneskulden begränsas. Långsiktigt bör
skatter och utgifter mätt som andel av
BNP minska till samma nivåer som i
jämförbara OECD-länder i Nordeuropa,
såsom Danmark, Norge, Finland, Belgien
och Holland som alla har ett skattetryck
på mellan 40 och 50 %. När
pensionsutbetalningar och kostnader för
vård och omsorg snabbt ökar kan överskott
i det offentliga snabbt förbytas i
underskott som är svåra att göra något
åt. Och med en ökad internationell
rörlighet i skattebaserna ter det sig
närmast omöjligt att åter höja
skattekvoten.

Centerpartiet vill fram till 2004 i tre
steg genomföra en inkomstskattereform
avsedd att minska dagens höga
marginaleffekter för låg- och
medelinkomsttagare. I första steget vill
man nästa år höja grundavdraget till
20 000 kr, avskaffa de negativa
marginaleffekter som följer av den s.k.
LO-puckeln, slopa skattereduktionen för
pensionsavgiften samt återinföra full
avdragsrätt för denna avgift. Detta år
vill man också införa en skattereduktion
- i motionen kallad förvärvsrabatt - för
dem som har arbetsinkomst.
Förvärvsrabatten skall första året kunna
utgå med högst 9 600 kr och skall för
inkomster upp till 96 000 kr motsvara
10 % av förvärvsinkomsten. Vid högre
årsinkomster upp till 180 000 kr skall
skatterabatten motsvara maxbeloppet. Den
trappas därefter ned och skall vid
årsinkomster på 276 000 kr eller högre
motsvara halva maxbeloppet, dvs. 4 800
kr.
I andra steget av skattereformen skall
2003 det höjda grundavdraget helt
ersättas av en rak skattereduktion på
10 000 kr som kommer alla till del,
oavsett om inkomsten kommer från lön,
företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning
eller pension. En skattereduktion av
denna omfattning ger ungefär samma
skattelättnad som ett grundavdrag på
30 000 kr.
I tredje steget av
inkomstskattereformen räknar motionärerna
med att 2004 höja förvärvsrabatten till
10 800 kr.
I motionen förordas också att nuvarande
nedsättning av arbetsgivaravgifter
utökas. Enligt motionärerna bör
nedsättningen vara 10 procentenheter på
lönesummor upp till 2 miljoner kronor.
Nedsättningen skall gälla även
egenföretagare upp till en lönesumma på
300 000 kr. Detta förslag är tänkt att
genomföras i två steg 2002 och 2004.
Fastighetsskatten bör sänkas. I ett
första steg bör man för 2001 återgå till
de tidigare frusna taxeringsvärdena, ett
förslag som är gemensamt för de
borgerliga partierna. För 2002 bör
skattesatsen för småhus sänkas till
1,1 %. Regeringens förslag om en
skattesats på 0,5 % för flerfamiljshus
godtas. Vid 2003 års allmänna
fastighetstaxering bör åtskillnad göras
mellan fastigheter för fastboende och
fritidsboende. Man bör då också omvandla
fastighetsskatten till en schablonintäkt
på 3 % av taxeringsvärdet som beskattas
som inkomst av kapital. Schablonintäkten
sänks 2004 till 2,5 %.
Sambeskattningen av förmögenheter bör
avskaffas 2002, och från 2003 skall
endast halva taxeringsvärdet för småhus
utgöra underlag för
förmögenhetsbeskattningen.
Avdraget för arbetsresor bör höjas från
nuvarande 16 till 20 kr per mil och
föreslås gälla även för resor till och
från barnomsorg. Svenskt jordbruk bör ges
samma konkurrensvillkor som gäller i vår
omvärld, vilket enligt motionärerna
innebär att de särskilda energiskatter
som belastar jordbruket skall lyftas av.
Egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen föreslås i
motionen bli höjd till 200 kr/månad. I
gengäld skall avdragsrätt införas för
sådana avgifter.
Gemensamt med de övriga borgerliga
partierna föreslår Centerpartiet dessutom
att man skall införa avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader. Från och
med 2003 skall barnfamiljerna med
Centerpartiets förslag också beviljas en
skattereduktion på 1 200 kr per barn och
år. En skattereduktion motsvarande 50 %
av arbetskostnaden för hushållstjänster
skall också kunna göras. Som mest skall
denna skattereduktion kunna uppgå till
25 000 kr per hushåll och år.
De av Centerpartiet föreslagna
skattesänkningarna uppgår under de
närmaste tre åren till netto 19, 37
respektive 49 miljarder kronor.
I motionen ses kunskap och livslångt
lärande som avgörande för tillväxten.
Centerpartiet slår också vakt om det
kommunala självstyret och vill därför
avveckla det specialdestinerade bidrag
till personalförstärkningar inom skolan
som riksdagen fattade beslut om i
anslutning till förra årets
budgetproposition och som under de tre
närmaste åren uppgår till sammanlagt 7,5
miljarder kronor. I stället vill
motionärerna satsa på grundskolan med ett
generellt bidrag och en särskild satsning
på läs- och skrivutveckling samt avdelar
för detta ändamål 2,6 miljarder kronor
2002 och 3,6 miljarder kronor under vart
och ett av de båda efterföljande åren,
dvs. sammanlagt 9,8 miljarder kronor. En
bättre fungerande grundskola är enligt
partiets mening det enskilt viktigaste
steget för en gymnasieskola där fler
elever kan bli godkända och behöriga till
högre utbildning.
Studiemedelssystemet skall reformeras
så att det utgår med lika delar lån och
bidrag. Dessutom skall fribeloppet höjas
till två basbelopp.
Motionärerna vill också under de
efterföljande tre åren satsa 6,7
miljarder kronor mer än regeringen på
kommunikationer, främst för drift och
underhåll av vägnätet. Fungerande
kommunikationer är avgörande för
möjligheten för företagande och boende i
hela landet, påpekar motionärerna. I
motionen föreslås också satsningar på en
digital infrastruktur som skapar
likvärdiga förutsättningar för
datakommunikation i hela landet.
På familjepolitikens område föreslår
Centerpartiet gemensamt med övriga
borgerliga partier att man skall införa
ett system med barnomsorgskonto på 40 000
kr som ett alternativ till den av
regeringen föreslagna maxtaxereformen.
Partiet vill dessutom höja garantinivån i
föräldrapenningen från 60 till 200 kr
redan 2002.
På arbetsmarknadspolitikens område
föreslås att en generell
utbildningsgaranti införs. Garantin skall
säkerställa att de som tidigare inte fått
någon utbildning upp till gymnasienivå
ges möjlighet till detta. Partiet vill
också fasa ut volymåtgärder från den
arbetsmarknadspolitiska arsenalen för att
i stället satsa på meningsfulla
yrkesinriktade utbildningar. Dessutom
vill man inrätta övergångsarbetsmarknader
för människor som har svårt att komma in
på den reguljära arbetsmarknaden. På
övergångsarbetsmarknaderna skall
arbetskraften vara billigare genom att
arbetsgivaravgifterna sätts ned.
Motionärerna är kritiska till att
regeringen ännu inte har redovisat något
förslag om individuella kompetenskonton.
Själva förordar de ett system där
insättningar gynnas skattemässigt och där
man kan spara till egen
kompetensutveckling, eventuellt i
samarbete med arbetsgivaren. Staten bör i
ett sådant system kunna skjuta till medel
till konton för personer som har låga
löner och saknar möjlighet att göra
avsättningar.
Centerpartiet vill sammanföra olika
typer av försörjningsstöd vid
arbetslöshet på utgiftsområde 13
Arbetsmarknad. Detta ger enligt
motionärerna en klarare och mer
överskådlig bild över arbetslöshetens
kostnader samtidigt som ökade
samordningsvinster kan göras och en
större rättvisa uppnås. Regeringens
beslut att höja golvet för
arbetslöshetsersättningen godtas av
motionärerna, däremot inte den beslutade
höjningen av taket för ersättningen.
I motionen föreslås att polis och
kriminalvård samt internationellt bistånd
skall tilldelas ökade resurser.
Motionärerna vill på olika sätt också
förbättra insatserna för rehabilitering.
Det skall ske genom att den finansiella
samordningen påskyndas och utökas.
Dessutom skall en dialog inledas med
kommun- och landstingsförbund för att
komma till rätta med kommunsektorns höga
sjukskrivningstal. Vidare skall man
införa en rehabiliteringsgaranti som
innebär att en rehabiliteringsutredning
skall genomföras efter högst tre månaders
sjukskrivning då också sjukpenningen
skall övergå i en mer förmånlig
rehabiliteringsersättning.
Försäkringskassorna skall ges tydliga
direktiv att arbeta med rehabilitering.
Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva
åtgärder och ett stöd som den enskilde i
hög grad kan påverka. Motionärerna vill
slutligen också införa en ny, nationell
vårdgaranti med rätt till behandling inom
tre månader. Kan inte vården innan dess
ges vid närmaste sjukhus skall patienten
kunna välja sjukhus i hela landet.
Vårdgarantin skall kompletteras med en
hjälpmedelsgaranti.
Motionärerna räknar med att aktiva
åtgärder av detta slag skall kunna minska
utgifterna för sjukpenning och
förtidspensioner under de tre närmaste
åren med 4, 9 respektive 14 miljarder
kronor.
I motionen avvisas regeringens förslag
till höjning av bostadstillägget för
pensionärer. Detta bidrag bör tvärtom
sänkas och i stället bör man höja
pensionstillskottet för 2002 med 3 000
kr.
De i motionen föreslagna
skattesänkningarna och nya
utgiftsåtagandena förutsätts bli
finansierade genom besparingar i
förvaltningsanslagen till Kungl. hov- och
slottsstaten, Regeringskansliet och en
rad myndigheter på bl.a. utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning.
Centerpartiet motsätter sig också att
medel anvisas till investeringsbidrag
till byggande av hyresbostäder och
föreslår att anslaget till lokala
investeringsprogram skall begränsas med
en tredjedel. Likaså väntas partiets
satsning på rehabilitering bidra till
finansieringen genom minskad belastning
på utgifterna för sjukpenning. Dessa
utgifter liksom utgifterna för
föräldraförsäkringen kommer också att
minska till följd av förslaget att den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
skall beräknas på de försäkrades
historiska inkomst. De föreslagna
skattesänkningarna samt höjningen av
garantinivå i föräldraförsäkringen höjer
barnfamiljernas inkomster, vilket väntas
minska behovet av bostadstillägg.
Stora besparingar görs också genom
reformeringen av arbetsmarknadspolitiken,
inte minst på anslagen till
arbetslöshetsersättning,
arbetsmarknadsutbildning och AMS som
begränsas kraftigt.
Centerpartiet vill liksom övriga
borgerliga partier att omfattningen av
försäljningen av statlig verksamhet under
de kommande tre åren skall vara 40, 60
respektive 60 miljarder kronor högre än
regeringen planerat. I första hand vill
partiet avyttra Vin & Sprit AB, Civitas
Holding AB, delar av Luftfartsverket,
resterande aktieinnehav i Nordea, Lernia
AB samt Apoteket AB.
Försäljningsinkomsterna skall användas
till att amortera statsskulden, och
motionärerna räknar i sitt
budgetalternativ med att dessa
amorteringar under de tre närmaste åren
skall kunna uppgå till 65, 60 respektive
59 miljarder kronor.
Utifrån de uppgifter som redovisas i
motionen kan den effekt som
Centerpartiets budgetförslag har på den
offentliga sektorns finanser sammanfattas
på följande sätt.

Tabell 23. Centerpartiets finansiella
sparande i offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Nivån på det av motionärerna föreslagna
utgiftstaket för staten under de tre
närmast efterföljande åren avviker från
regeringens förslag på följande sätt.

Tabell 24. Centerpartiets utgiftstak för
staten 2002-2004

Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Regeringens förslag 80 84 87
till utgiftstak 9, 4, 8,
0 0 0
Föreslagen ändring av +1 - -4
takbegränsade utgifter 3, 39 8,
8 ,8 6
Ändrad - +5 +0
budgeteringsmarginal 1, ,8 ,6
8
Centerpartiets förslag 82 81 83
till utgiftstak 1, 0, 0,
0 0 0

Centerpartiets förslag till utgiftstak
för den offentliga sektorn avviker från
regeringens på följande sätt.

Tabell 25. Centerpartiets utgiftstak för
offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Regeringens förslag till 1 1 1
utgiftstak 15 21 26
6 2 3
C:s avvikande nivå på det +1 - -
statliga utgiftstaket 2 34 48
C:s avvikande nivå för ±0 ±0 ±0
kommunsektorn
C:s avvikande justering - +1 +1
av nivån för interna 32 4 4
transaktioner
Centerpartiets utgiftstak 1 1 1
för offentlig sektor 13 19 22
5 3 9
Avvikelse från regeringen - - -
21 19 34

Folkpartiet liberalerna vill i motion
Fi294 återupprätta de grundläggande
principerna för 1990-1991 års
skattereform och inriktar i övrigt sina
förslag till förändringar av
inkomstbeskattningen på att begränsa
marginalskatterna eftersom de bedöms vara
skadliga för jobb och tillväxt.

Motionärerna är kritiska till att
regeringens politik innebär att
skattetrycket biter sig kvar på drygt
50 % av BNP. De förslag som motionärerna
själva lägger fram innebär att såväl de
offentliga utgifterna som skatterna
sjunker som andel av BNP.
Under den närmaste treårsperioden skall
marginalskatten sänkas genom att
värnskatten slopas, genom att den nedre
gränsen för uttag av statlig skatt höjs,
genom att ett nytt förvärvsavdrag på 5 %
införs vid den kommunala beskattningen
och genom att grundavdraget inte trappas
av i inkomstlägen mellan ca 150 000 och
200 000 kr. För att ytterligare sänka
inkomstskatten vill motionärerna
därutöver införa en skattereduktion, lika
för alla, på 3 000 kr per person och år.
Denna skattereduktion skall också
tillfalla pensionärer, och de pensionärer
som under 2002 inte betalar någon skatt
skall i stället få motsvarande belopp i
annan form.
Folkpartiet vill införa en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som skall
finansieras med höjda egenavgifter, och i
motionen föreslås att de skattskyldiga
skall kompenseras för detta genom ett
särskilt förvärvsavdrag motsvarande 2,5 %
av förvärvsinkomsten.
Gemensamt med de övriga borgerliga
partierna vill Folkpartiet också införa
rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr
per år. Partiet vill även minska
marginaleffekten för barnfamiljer med
bostadsbidrag med 20 % genom att 2002
begränsa det inkomstprövade
bostadsbidraget med 720 kr per barn och
år samtidigt som alla barnfamiljer
tilldelas en skattereduktion på 1 450 kr
per barn och år. Såväl den särskilda
skattereduktionen som minskningen av
bostadsbidraget ökas därefter successivt
för att 2004 uppgå till 2 650 respektive
1 440 kr.
Vidare vill motionärerna skapa
särskilda kompetenskonton som gör det
möjligt att finansiera studier med
förtida uttag av pensionssparande. Sådana
uttag skall också kunna göras av dem som
vill starta eget. I motionen föreslås
därför att avdragsrätten för
pensionssparande höjs från 0,5 till 1,5
basbelopp.
Motionärerna föreslår att ett nytt
skatteavdrag införs för gåvor till
internationell hjälpverksamhet. De vill
också slopa dubbelbeskattningen på
aktiesparande.
Inkomstskattesänkningarna beräknas i
motionen uppgå till sammanlagt 80
miljarder kronor 2004. Dessa förslag ses
av Folkpartiet som ett alternativ till
den skattereduktion som utgår till
löntagarna som kompensation för
egenavgiften till pensionsförsäkringen
enligt regeringens lösning. Eftersom
partiet motsätter sig detta och vissa
andra regeringsförslag begränsar sig
inkomstskattesänkningarna till netto ca
37 miljarder kronor.
Gemensamt med övriga borgerliga partier
föreslår Folkpartiet att man skall införa
en skattereduktion motsvarande halva
kostnaden för hushållstjänster. De fyra
partierna föreslår också gemensamt att
taxeringsvärdena vid
fastighetsbeskattningen skall frysas på
den nivå som gällde 2000 och att uttaget
av fastighetsskatt bör vara 1,0 % för
småhus och 0,5 % för flerfamiljshus. På
sikt bör man enligt Folkpartiets mening
avskaffa fastighetsskatten i dess
nuvarande form, upprätta likformighet
mellan olika boendeformer och behålla
avdragsrätten för låneräntor.
Motionärerna vill även sänka
förmögenhetsskatten för att på sikt helt
avskaffa den. I ett första steg föreslår
de att sambeskattningen avskaffas samt
att fribeloppet höjs till 2,1 miljoner
kronor.
Arbetsgivaravgifterna inom
tjänstesektorn bör under treårsperioden
sänkas med 2 procentenheter. Partiets
långsiktiga mål är att helt avskaffa
skattedelen i arbetsgivaravgifterna. I
motionen föreslås också att
fåmansbolagsreglerna förenklas samt att
de sociala avgifterna på vinstandelar tas
bort.
Folkpartiet välkomnar regeringens
förslag att sänka mervärdesskatten på
böcker, men vill närmare utreda
förutsättningarna för att införa en
enhetlig kulturmoms.
Motionärerna förordar att en särskild
miljöskatt införs på sopförbränning så
att bränning likställs med deponi.
De vill också på fyra år återställa
enprocentsmålet för utvecklingssamarbetet
och avsätter för detta ändamål
ytterligare sammanlagt 4,5 miljarder
kronor under de närmaste tre åren. Vidare
föreslår de att ytterligare 0,6 miljarder
kronor per år skall tillföras universitet
och högskolor för att man skall kunna öka
kvaliteten i grundutbildningen och minska
trycket på de mest belastade
universiteten.
Motionärerna vill riva upp beslutet om
maxtaxereformen liksom den beslutade
förlängningen av föräldraförsäkringen.
Gemensamt med övriga borgerliga partier
föreslår Folkpartiet i stället ett system
med barnkonton på 40 000 kr per barn som
kan användas av familjen för valfri
barnomsorgsform kombinerat med
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader.
Redan nästa år bör taket i sjuk- och
föräldraförsäkringen höjas till tio
basbelopp, anser Folkpartiet. Inkomster
upp till drygt 30 000 kr per månad skulle
då komma att omfattas av dessa
försäkringar. Partiet vill också införa
en nationell vårdgaranti.
Motionärerna drar även upp riktlinjer
för en framtida, större
socialförsäkringsreform som skall
innefatta nuvarande pensionsförsäkring
samt en reformerad sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring. De tre
försäkringarna skall vara obligatoriska
och fristående från statsbudgeten, och
det skall vara raka rör mellan avgifter
och förmåner. Försäkringarnas oberoende
av statsbudgeten skall tryggas genom
fristående fonder.
En satsning görs också på en
tillgänglighetsreform för handikappade
med ett särskilt stimulansbidrag för att
öka tillgängligheten i byggnader och
kollektivtrafik. En miljard kronor per år
avsätts för detta ändamål.
Staten bör enligt motionärerna helt ta
över kostnaderna för
assistansersättningen från kommunerna och
samtidigt återställa de inskränkningar i
rätten till personlig assistans som
regeringen infört. Motionärerna vill
också återställa änkepensionerna till
tidigare nivå och utsträcka den tid under
vilken omställningspension kan utgå till
tolv månader.
Vägnätet behöver rustas upp och i
motionen avsätts för detta ändamål
ytterligare 2 miljarder kronor 2002 och
därefter ytterligare 1 miljard kronor per
år. Ansträngningar måste också göras för
att hitta alternativa
finansieringslösningar inom
infrastruktursektorn, främst genom
public-private partnership (PPP).
De föreslagna skattesänkningarna och
nya utgiftsåtagandena finansieras genom
besparingar, genom att delar av
regeringens skatteförslag avvisas samt
genom satsningar som ger utdelning i form
av minskade utgifter eller ökade
inkomster.
Presstödet bör enligt motionärerna
begränsas kraftigt liksom anslaget till
Regeringskansliet. I motionen föreslås
att dessa båda anslag minskas med ca 1
miljard kronor.
Skattemyndigheterna, tullen,
flyktingmottagningen och
försäkringskassorna föreslås få
ytterligare resurser, vilket i
Folkpartiets budgetförslag väntas ge
utdelning i form av ökade skatteinkomster
samt lägre utgifter för
flyktingmottagning och rehabilitering.
Arbetslöshetsförsäkringen föreslås bli
obligatorisk och mer försäkringsmässig
genom att de försäkrade själva får svara
för ungefär en tredjedel av kostnaderna.
För utförsäkrade med lång anknytning till
arbetsmarknaden skall ett kompletterande
skydd finnas.
Arbetsmarknadspolitiken bör enligt
motionärerna reformeras och andra former
av åtgärder användas. I motionen pekar
man på möjligheten att anlita
bemanningsföretag. Då kan både antalet
personer i åtgärder och kostnaderna
minska. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader kan minska
väsentligt, anser motionärerna.
Motionärerna räknar med att deras
förslag till ändrad inriktning av
arbetsmarknadspolitiken och genom
reformerad a-kassa skall kunna minska
utgifterna på statsbudgeten med drygt 14
miljarder kronor per år under de närmaste
tre åren. Av denna besparing hänför sig
ungefär 9 miljarder kronor till förslaget
om att öka egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen.
I motionen förordas också att
sjukförsäkringens kostnader för
trafikolycksfall förs över på den
obligatoriska trafikförsäkringen. Enligt
motionärerna avlastas statsbudgeten då en
utgift på närmare 4 miljarder kronor som
i stället påförs bilismen.
Utgifterna för räntebidrag bör enligt
motionärerna minskas genom en extra
avtrappning av den garanterade räntan.
Dessutom avvisar de medelstillskotten
till lokala investeringsprogram. Genom
partiets ökade stöd till barnfamiljer
räknar motionärerna också med att behovet
av bostadsbidrag skall minska.
Stora besparingar kan enligt deras
mening också göras genom att på nytt ta
Barsebäck 1 i drift eftersom
avvecklingskostnader då bortfaller och
större delen av åtgärdsprogrammet på
energiområdet kan slopas.
Besparingar kan också göras genom en
ökad satsning på rehabilitering, vilket
leder till minskade kostnader för
sjukförsäkringen. Folkpartiet redovisar i
sin motion ett samlat program mot
långtidsfrånvaron med satsningar på
rehabilitering och samverkan mellan
aktörer genom Finsam. Dessutom vill man
införa en rehabiliteringsgaranti som
säkerställer att en
rehabiliteringsutredning genomförs inom
en månad efter det att behov har
konstaterats. Krav skall också ställas på
de sjukskrivna att medverka i
rehabiliteringen. Gör de inte det, skall
de få nedsatt ersättning.
Vidare föreslås att inga ytterligare
medel skall anvisas till kommunakuten med
undantag för en särskild satsning mot
hiv/aids i storstäderna på 84 miljoner
kronor. Stödet till bredbandsutbyggnad
och den särskilda storstadssatsningen
avvisas likaså. Besparingar på 1,5
miljarder kronor per år görs också genom
en lägre investeringstakt i Banverket.
Dessutom skall volymen på Kunskapslyftet
nästa år begränsas med 3,5 miljarder
kronor då också omfattningen på
byggstödet m.m. skall dras ned med
närmare 2 miljarder kronor per år.
Motionärerna framhåller att de står
bakom den s.k. finansieringsprincipen och
reglerar därför de kommunalekonomiska
effekterna av sina förslag mot det
generella statsbidraget till kommuner.
Folkpartiet anser att staten i endast
ett fåtal undantagsfall skall driva
företag. I motionen föreslås att statligt
ägda bolag för sammanlagt 160 miljarder
kronor mer än regeringen räknar med skall
säljas ut under den närmaste
treårsperioden. Det är samma volym som
föreslås av de övriga borgerliga
partierna. Försäljningsinkomsterna skall
användas för att påskynda amorteringarna
av statsskulden, och som en följd av
detta räknar motionärerna med att
utgifterna för statsskuldsräntor under de
tre närmaste åren skall minska med
sammanlagt 11 miljarder kronor jämfört
med regeringens politik.
De finansiella effekterna av
Folkpartiets budgetalternativ kan utifrån
de i motionen redovisade uppgifterna
sammanfattas på följande sätt.

Tabell 26. Folkpartiets finansiella
sparande i offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Nivån på det av motionärerna föreslagna
utgiftstaket för staten under de tre
närmast efterföljande åren avviker från
regeringens förslag på följande sätt.

Tabell 27. Folkpartiets utgiftstak för
staten 2002-2004

Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Regeringens förslag 80 84 87
till utgiftstak 9, 4, 8,
0 0 0
Föreslagen ökning av +8 +5 +8
takbegränsade ,8 ,1 ,4
utgifter
Ändrad +1 +3 +0
budgeteringsmarginal 0, ,9 ,6
3
Folkpartiets förslag 82 85 88
till utgiftstak 8, 3, 7,
0 0 0

Folkpartiets förslag till utgiftstak för
den offentliga sektorn avviker från
regeringens på följande sätt.

Tabell 28. Folkpartiets utgiftstak för
offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor
20 20 20
02 03 04
Regeringens förslag 1 1 1
till utgiftstak 15 21 26
6 2 3
Folkpartiets 1 1 1
utgiftstak för 13 18 22
offentlig sektor 8 5 5
Avvikelse från - - -
regeringen 18 27 38

2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen

De offentliga finanserna har genomgått en
snabb förbättring som burits upp av en
stram och ansvarsfull budgetpolitik.
Uppställda överskottsmål har överträffats
med bred marginal, vilket bidragit till
att den offentliga sektorns bruttoskuld
på några få år kunnat reduceras med en
tredjedel. Bruttoskulden motsvarar nu
drygt 50 % av BNP. För de närmaste tre
åren förutses i budgetpropositionen en
fortsatt gynnsam utveckling av de
offentliga finanserna, men bruttoskulden
väntas då stabilisera sig på en nivå runt
1 115 miljarder kronor. Mätt som andel av
BNP fortsätter den emellertid att sjunka
ned mot 45 % 2004.
Under 2001 har en stabil hemmamarknad
drivit på den ekonomiska tillväxten,
vilket hittills hindrat den
internationella konjunkturavmattningen
från att sätta några djupare spår i de
offentliga finanserna. Enligt de
beräkningar som redovisas i
budgetpropositionen väntas överskottet i
de offentliga finanserna i år uppgå till
4,6 % av BNP, vilket är det största
överskottet i modern tid. Två år i rad
har därmed den offentliga sektorns
finansiella sparande överstigit 4 % av
BNP. Och även för åren framöver förutses
överskott om än på en något lägre nivå.
Fortfarande väntas de dock bli större än
den målsatta nivån på 2 % av BNP.
Med hänsyn härtill står vi i Sverige
tämligen väl rustade för att möta den
osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen
som följt i spåren på terroristattackerna
mot New York och Washington.
Samtidigt gäller emellertid att de
offentliga finanserna kan vara starkt
konjunkturkänsliga, vilket bl.a. framgår
av de alternativa utvecklingsscenarier
som redovisas i budgetpropositionen. I
ett lågtillväxtalternativ har regeringen
antagit att den internationella
lågkonjunkturen kommer att bli mer
utdragen. Konjunkturnedgången antas
drabba den svenska ekonomin, främst via
exportmarknaden. Härvid skulle de senaste
årens sysselsättningsuppgång kunna
brytas, vilket i sin tur kan leda till
ökad öppen arbetslöshet och lägre
hushållskonsumtion. Detta kan slå igenom
på skattebaserna och de offentliga
inkomsterna som utvecklas svagare. Högre
arbetslöshet ger samtidigt ökade
offentliga utgifter. Trots detta kan
emellertid överskottet upprätthållas i de
offentliga finanserna. Jämfört med det
basalternativ som regeringens
budgetförslag utgår ifrån minskar
nämligen nästa år den offentliga sektorns
finansiella sparande i detta scenario med
endast drygt 1 procentenhet och beräknas
då uppgå till 0,8 % av BNP. Trots
försvagningen är det fortfarande ett
överskott i de offentliga finanserna.
Lågtillväxtalternativet visar emellertid
också att marginalerna för att kunna
upprätthålla utgiftstaket är mycket små.
Så t.ex. krävs i detta alternativ
utgiftsbegränsningar motsvarande minst 3
miljarder kronor 2002 för att
utgiftstaket inte skall överskridas.1
Tack vare de senaste årens överskott i
de offentliga finanserna har vi
emellertid skapat en god buffert mot en
lågkonjunktur. Regeringens alternativa
tillväxtscenario visar att de automatiska
stabilisatorerna kan tillåtas verka fullt
ut utan att ohållbara underskott
uppkommer. Samtidigt är emellertid
utrymmet för mer långtgående
stimulansåtgärder än vad som föreslås i
budgetpropositionen begränsat om
förtroendet för överskottsmålet skall
kunna upprätthållas.
Det är därför nödvändigt att
budgetpolitiken utformas på ett sådant
sätt att långsiktigt stabila
statsfinanser vidmakthålls. Sunda
offentliga finanser är en förutsättning
för en hög och uthållig tillväxt och
sysselsättning.
Enligt utskottets mening bör synpunkter
som dessa bilda utgångspunkt för
utskottets prövning av de olika
budgetalternativen.
I propositionen föreslår regeringen att
en teknisk justering skall göras av
utgiftstaken som efter denna anpassning
föreslås uppgå till 809 miljarder kronor
2002, 844 miljarder kronor 2003 och 878
miljarder kronor 2004. Bakom regeringens
förslag står också Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna.
Moderata samlingspartiet föreslår ett
utgiftstak som i början av perioden är 45
miljarder kronor högre än regeringens och
som sista året överstiger regeringens
förslag med 15 miljarder kronor. Att
Moderata samlingspartiet med sina många
förslag till utgiftsbegränsningar hamnar
på ett utgiftstak som så kraftigt
överstiger regeringens beror
huvudsakligen på den avräkning som görs
gentemot kommunerna. Moderata
samlingspartiet föreslår mycket
omfattande skattesänkningar varav en
betydande del direkt påverkar kommunernas
inkomster. I det moderata
budgetalternativet kompenseras kommunerna
för detta bortfall genom höjda
statsbidrag, vilket höjer nivån på de
statliga utgifterna och därmed också
nivån på det statliga utgiftstaket i
motsvarande grad. Nivåhöjningarna slår
däremot inte igenom på utgiftstaket för
den samlade offentliga sektorn, vilket
också framgår av tabell 19 som visar att
Moderata samlingspartiets förslag under
de närmaste tre åren understiger
regeringens med 34, 110 respektive 133
miljarder kronor.
Även Folkpartiets budgetalternativ
innehåller skatteförslag som får effekt
på kommunernas inkomster, vilket i
huvudsak regleras genom höjda
statsbidrag. Detta är den främsta
anledningen till att även detta parti har
högre utgiftstak än regeringen.
Centerpartiets inkomstskattereform
leder på motsvarande sätt till att
kommunernas skatteinkomster minskar, men
bara första året då kompensation också
utgår i form av förhöjt statsbidrag.
Efterföljande år bortfaller denna
kompensation, vilket förklarar varför
partiets förslag till utgiftstak då
minskar kraftigt.
Kristdemokraternas förslag ligger under
de tre åren på en 11-24 miljarder kronor
lägre nivå än regeringens främst beroende
på att partiet valt att kompensera
kommunernas skattebortfall genom en
avräkning mot statsbudgetens inkomstsida.
De olika alternativen framgår av
följande diagram.

DIAGRAM 7. REGERINGENS OCH
OPPOSITIONSPARTIERNAS UTGIFTSTAK
FöR STATEN 2002-2004

Miljarder kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källa: Finansutskottet

Moderata samlingspartiet vill begränsa
den offentliga sektorns inkomster och
utgifter och lägger i detta syfte fram
förslag till omfattande skattesänkningar,
vilka föreslås bli finansierade med
nästan lika stora utgiftsnedskärningar.
Partiet vill dessutom minska den
offentliga sektorns bruttoskuld så att
den mot slutet av 2004 understiger 40 %
av BNP, främst genom en omfattande
försäljning av statliga företag. Under de
närmaste tre åren räknar Moderata
samlingspartiet med att deras
privatiseringar skall kunna inbringa
drygt 200 miljarder kronor.

I motionen beräknas partiets
skattesänkningar under 2002 leda till ett
inkomstbortfall för den konsoliderade
offentliga sektorn på 42 miljarder
kronor, medan utgiftsminskningarna uppgår
till 39 miljarder kronor. Mot periodens
slut får skattesänkningarna fullt
genomslag och uppgår då till 80 miljarder
kronor. Besparingarna väntas samma år
leda till att utgifterna minskar med 77
miljarder kronor vartill kommer en
ränteeffekt på 7 miljarder kronor som
motionärerna tillgodoräknar sig för sina
mer långtgående privatiseringsförslag.
Dessutom tar de i anspråk de medel som
regeringen i budgetpropositionen fört upp
som en beräkningsteknisk reserv.
Helt överskuggande i det moderata
budgetalternativet är att skatterna måste
sänkas. Även om övriga oppositionspartier
också föreslår mycket långtgående
skattesänkningar går Moderata
samlingspartiet mycket längre än dessa. I
motionen förespråkas sänkta statliga
skatter och statligt finansierade
kommunalskattesänkningar på sammanlagt 80
miljarder kronor 2004. På tre år skall
alltså skatterna sänkas med ett belopp
som motsvarar 7,5 % av statens och
kommunernas samlade skatteinkomster.
Genom att växla lägre skatter mot
mindre bidrag och subventioner vill
motionärerna, som de uttrycker det, göra
det möjligt att leva på sin lön. Men med
detta synsätt blundar de för de
omfördelande effekter som skatter och
bidrag har. Särskilt påtagligt blir detta
när partiet inte längre nöjer sig med att
föreslå att den s.k. värnskatten skall
avskaffas utan dessutom kräver att den
statliga inkomstbeskattningen i sin
helhet skall tas bort. Med hjälp av
skatter och bidrag sker en
inkomstutjämning mellan individer till
förmån för de sämst ställda i samhället.
Skatter och bidrag har för den enskilde
också en inkomstutjämnande effekt över
tiden, och genom denna omfördelning får
medborgarna samhällets stöd i de skeden
av livet då de inte aktivt
förvärvsarbetar på grund av studier,
sjukdom, arbetslöshet, ålderdom osv. I
motsats till motionärerna anser utskottet
att skattesystemets utformning har stor
betydelse för fördelningspolitiken. Skatt
efter bärkraft är en grundläggande
princip i ett välfärdssamhälle.
Skattepolitiken är rätt använd ett
viktigt verktyg för att minska klyftorna
i samhället. Även de offentliga
välfärdsutgifterna bidrar till minskade
inkomstskillnader.
Enligt utskottets mening kan man alltså
inte byta ut minskade eller avskaffade
bidrag mot sänkta skatter på det
lättvindiga sätt Moderata samlingspartiet
gör. Det som Moderaterna framställer som
ett enkelt statsfinansiellt nollsummespel
kan få mycket långtgående återverkningar
för de enskilda individerna. Särskilt
påtagligt blir detta då
skattesänkningarna i stor utsträckning
förutsätts bli finansierade genom
minskade transfereringar och besparingar
i sådana trygghetssystem som a-kassa samt
sjuk- och föräldraförsäkringen.
Moderata samlingspartiet har
visserligen släppt sitt tidigare krav på
sänkta ersättningsnivåer från 80 till
75 % för sjukpenning- och
föräldraförsäkringen samt
arbetslöshetsförsäkringen men anser
alltjämt att den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) skall beräknas på ett
sådant sätt att ersättningen från
sjukpenning- och föräldraförsäkringen
kommer att begränsas. Dessutom vill
partiet införa ytterligare en karensdag i
sjukpenningförsäkringen.
Man motsätter sig också den nyligen
genomförda höjningen av taket för
dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
till 680 kr/dag och anser, utan att
redovisa något konkret förslag, att en
allmän arbetslöshetsförsäkring skall
införas redan nästa år. För detta
tillgodoräknar man sig en besparing som
samma år uppgår till 2,5 miljarder kronor
och som åren därpå växer till närmare 10
miljarder kronor per år. Försäkringen
skall vara tidsbegränsad och
administreras av staten. Den skall
finansieras med en avdragsgill premie som
skall utgå med 2 % av sådana inkomster
som är ersättningsberättigade.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt
yttrande (AU1y) riktat flera invändningar
mot den föreslagna modellen. Enligt
arbetsmarknadsutskottets mening kan den
slopade anknytningen till en viss
arbetslöshetskassa medföra att ansvaret
för att hålla kostnaderna nere begränsas.
Nuvarande lösning ger genom sin koppling
till dagpenningnivån indirekt ett ansvar
för lönenivån inom kassans område, anser
arbetsmarknadsutskottet som också
ifrågasätter förslaget av
fördelningspolitiska skäl, bl.a. med
hänsyn till avdragsrätten för avgiften.
Finansutskottet instämmer i den kritik
som arbetsmarknadsutskottet riktar mot
förslaget.
Besparingar skall också göras i sådana
transfereringssystem som
förtidspensioner, underhållsstöd och
bostadsbidrag.
Att införa en andra karensdag i
sjukförsäkringen leder enligt utskottets
mening till ökade påfrestningar för redan
utsatta grupper och dessa påfrestningar
blir i än högre grad märkbara om åtgärden
på moderat vis kombineras med ett förslag
om att den sjukpenninggrundande inkomsten
skall fastställas på ett mindre
förmånligt sätt.
Skattesänkningar finansierade på detta
sätt ger enligt finansutskottets mening
upphov till starkt negativa
fördelningspolitiska effekter. De
medborgare som är i störst behov av
samhällets stöd är de som i första hand
tvingas bidra till finansieringen genom
uteblivna eller försämrade förmåner.
Samtidigt får de själva begränsat utbyte
av de sänkta skatterna på grund av låga
inkomster.
Finansieras skattesänkningarna dessutom
med luftigt tilltagna dynamiska effekter
urholkas snabbt stabiliteten i
statsfinanserna.
Därtill kommer att några av de
besparingar partiet tillgodoräknar sig
uppnår man till priset av att medborgarna
tvingas betala obligatoriska försäk
ringspremier, som för den enskilde har
stora likheter med en skatt. Så t.ex.
räknar Moderata samlingspartiet med att
kunna spara 4 miljarder kronor genom att
från statsbudgeten lyfta ut kostnader för
sjukskrivningar förorsakade av
trafikolycksfall för att i stället
bekosta dem via en obligatorisk
trafikskadeförsäkring vid sidan av
statsbudgeten. Detta leder visserligen
till en minskad belastning på
statsbudgeten, men de skattesänkningar
det ger utrymme för torde inte uppväga de
ökade försäkringspremier den enskilde
bilisten får betala. Hur dessutom en så
genomgripande förändring skall kunna
genomföras redan nästa år anges inte i
motionen. På snarlikt sätt vill Moderata
samlingspartiet göra stora besparingar i
läkemedelsförmånen och
arbetslöshetsförsäkringen genom att i
stället låta dessa kostnader finansieras
via försäkringspremier som den enskilde
får betala.
Moderata samlingspartiet vill också
begränsa kommunernas handlingsutrymme.
Kommunsektorns utgifter väntas i fasta
priser öka med drygt 1 % per år under
2001-2004. Moderaterna ser detta som en
mycket påtaglig höjning av utgiftsnivån
och befarar att den höga utgiftsnivån
skall bli bestående och därmed också
bidra till att ett alldeles för högt
skattetryck permanentas. Utnyttjas inte
möjligheten att sänka skatten finns det
risk för att produktivitetsutvecklingen
helt avstannar i kommunsektorn, hävdar
motionärerna. På lösa grunder påstås i
motionen att kommunerna kommer att få en
bättre produktivitetstillväxt med moderat
politik, vilket skulle minska
kommunsektorns kostnader med närmare 10
miljarder kronor 2004. Hur detta är
möjligt anges dock inte. Med moderat
politik kommer enligt motionärerna även
kommunernas socialbidragskostnader att
minska med 4 miljarder kronor 2004.
Moderata samlingspartiet utgår nämligen
från att de moderata skattesänkningarna
skall minska behovet av socialbidrag i
denna omfattning. Med hänvisning till
dessa och andra lika löst grundade
antaganden om kostnadsminskningar för
kommunerna föreslår motionärerna att
nivån på det generella statsbidraget till
kommunerna skall minskas med 14 miljarder
kronor 2004. Det är uppenbart att ett
kraftigt minskat statsbidrag kommer att
tvinga fram besparingar och nedskärningar
i kommunerna. Det som i motionen kläs i
ord som "bättre produktivitetstillväxt"
är alltså, som utskottet ser det, i
praktiken inget annat än hårdhänt
framtvingade nedskärningar och
avskedanden.
Utgångspunkten för en privatisering bör
vara att den skall vara näringspolitiskt
motiverad och att den skall genomföras
vid en tidpunkt då utbytet blir så
gynnsamt som möjligt för skattebetalarna.
Men utan att redovisa någon närmare
försäljningsstrategi förutsätter Moderata
samlingspartiet att man redan nästa år
skall kunna avyttra statliga företag för
55 miljarder kronor. Och under de båda
därpå följande åren skall försäljningarna
uppgå till 75 miljarder kronor vartdera
eret. Börskurserna har under det gångna
året fallit kraftigt men någon diskussion
om det är rimligt eller ens möjligt att i
rådande börsläge avyttra statlig
verksamhet i denna omfattning förs inte.
Såvitt utskottet kan finna tycks
motionärerna inte heller i sitt
budgetalternativ ha beaktat det bortfall
av utdelningsinkomster som
försäljningarna ger upphov till.
Moderata samlingspartiet motsätter sig
helt användningen av en
budgeteringsmarginal och anser att
regeringen i stället bör återkomma till
riksdagen varje gång utgiftstaket är på
väg att överskridas.
Budgeteringsmarginalen påverkar nämligen
budgetdisciplinen negativt, anser
motionärerna.
Genom att kategoriskt avvisa
användningen av en budgeteringsmarginal
kan motionärerna uppvisa ett
budgetförslag med ett lägre utgiftstak än
annars. Allvarligare än så är emellertid
att motionärernas förslag inte går att
förena med de anslagsvillkor som gäller
för ramanslag och reservationsanslag.
Myndigheterna har i det nya
budgetsystemet givits en tämligen stor
frihet att fördela sina utgifter över
tiden. Ramanslag som inte utnyttjas fullt
ut ett år kan sparas till efterföljande
år. På motsvarande sätt kan en myndighet
använda tidigare sparade anslagsmedel som
komplement till årets anslag för att
finansiera en större utgift. Myndigheter
har också möjlighet att inom vissa
gränser låna av efterföljande års anslag
om medelstilldelningen ett visst år är
otillräcklig.
Myndigheternas rätt att självständigt
fördela sina utgifter över tiden går inte
att inordna i Moderaternas ramförslag,
eftersom detta inte ger utrymme för
förskjutningar. Varje minskning av
anslagssparandet som överstiger den
beräknade förbrukningen av
anslagsbehållningarna leder ju till att
de samlade utgifterna ökar, vilket
automatiskt skulle få till följd att
utgiftstaket överskrids, hur obetydlig
ökning det än är fråga om. Det framstår
inte som rimligt att riksdagen
återkommande skall behöva ta ställning
till varje liten förändring av detta
slag.
Av de skäl som här redovisats kan
utskottet inte ställa sig bakom Moderata
samlingspartiets förslag till inriktning
av budgetpolitiken.

Kristdemokraterna är starkt kritiska till
det av regeringen använda
överskottsmålet, eftersom överskotten
under åren framöver uppkommer i ålders
pensionssystemet och inte i
statsfinanserna. För egen del redovisar
de ett budgetalternativ som sägs vara
inriktat på att åstadkomma såväl ett
bättre finansiellt sparande i staten som
en snabbare avbetalning av statsskulden.
Men för 2003 och 2004 har motionärerna
identiskt lika värden som regeringen och
för 2002 är deras angivna finansiella
sparande i staten endast 0,1 procentenhet
bättre än regeringens. Utskottet har
svårt att se att denna skillnad skulle
vara av så avgörande betydelse att det
kan hävdas att Kristdemokraternas
budgetalternativ ens i utgångsläget har
en starkare inriktning än regeringens. En
närmare granskning av det
kristdemokratiska budgetalternativet
visar tvärtom att det är behäftat med
sådana brister att stabiliteten i
statsfinanserna tämligen snabbt skulle
kunna urholkas.

Den minskning av statsskulden som
framkommer i motionärernas budget
alternativ uppnås uteslutande genom att
man har ambitionen att sälja ut statliga
företag i samma omfattning som Moderata
samlingspartiet föreslår, dvs. för 55
miljarder kronor redan 2002 och för 75
miljarder kronor under vart och ett av de
båda efterföljande åren. Utan dessa
tillkommande försäljningsinkomster kan
Kristdemokraterna inte tillgodoräkna sig
lägre ränteutgifter och kommer då under
perioden 2002-2004 att få ett sämre
samlat finansiellt sparande för staten än
regeringen.
Motionärerna hävdar också att både
inkomster och utgifter i deras budget
alternativ är lägre än i regeringens
alternativ. Det kristdemokratiska
budgetförslaget sägs därför minska
statsfinansernas konjunkturkänslighet.
Inte heller i detta avseende kan
utskottet dela motionärernas uppfattning.
Visserligen redovisar motionärerna ett
förslag till statsbudget vars omslutning
är lägre än regeringens, men den lägre
omslutningen förklaras främst av att
motionärerna valt att nettoredovisa
merparten av sina överföringar till
kommunsektorn som en negativ post på
statsbudgetens inkomstsida.
Kristdemokraterna presenterar i
motionen ett antal skatteförslag och
andra förslag som har mycket långtgående
återverkningar på kommunernas ekonomi. I
enlighet med finansieringsprincipen skall
kommunerna kompenseras för sådana
förändringar, och normalt görs detta mot
ramanslaget Generellt statsbidrag till
kommuner och landsting som finns uppfört
på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner. Av en reglering på sammanlagt
43,8 miljarder kronor 2002 har emellertid
Kristdemokraterna valt att redovisa
endast drygt 0,2 miljarder kronor på
detta sätt. Resterande 43,6 miljarder
kronor redovisas som en utgift på
statsbudgetens inkomstsida på
inkomsttitel 1111. År 2004 har denna
avräkning mot inkomsttiteln ökat till 57
miljarder kronor och i det
kristdemokratiska budgetalternativet
kommer statsbudgetens omslutning då att
minska lika mycket.
Om Kristdemokraterna i stället hade
följt gängse praxis och redovisat
samtliga överföringar till kommunerna på
utgiftsområde 25, skulle partiets ram för
detta utgiftsområde liksom taket för de
statliga utgifterna behövt höjas med 57
miljarder kronor 2004. Nivån på
Kristdemokraternas statliga utgiftstak
skulle då ha hamnat betydligt över inte
bara övriga oppositionspartiers
motsvarande tak utan också 33 miljarder
kronor över regeringens.
Enligt utskottets mening är det
angeläget att man på olika sätt försöker
begränsa statsfinansernas
konjunkturkänslighet. Men detta uppnås
verkligen inte genom att man i stor skala
börjar nettoredovisa utgifter mot
inkomster och på grundval av en på detta
sätt minskad budgetomslutning hävdar att
statsfinansernas konjunkturkänslighet
kommer att avta.
Utskottet har tidigare starkt
kritiserat Kristdemokraterna för detta
förfarande eftersom det inte tillgodoser
budgetlagens (1996:1059) föreskrifter om
att statens inkomster och utgifter skall
redovisas brutto på statsbudgeten.
Till saken hör att de fyra
oppositionspartierna gemensamt vill
återställa full avdragsrätt för den
allmänna pensionsavgiften. Kompensationen
till kommunerna för det skattebortfall
detta ger upphov till uppgår till ca 16
miljarder kronor och redovisas av
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet
och Folkpartiet på ett korrekt sätt på
utgiftsområde 25. Kristdemokraterna
däremot har emellertid valt att
nettoredovisa denna kompensation mot
statsbudgetens inkomster. Trots ett i
övrigt identiskt förslag får
Kristdemokraterna därigenom en
budgetomslutning som i förhållande till
de andra oppositionspartierna skenbart är
ca 16 miljarder kronor lägre.
Ett liknande exempel gäller
Kristdemokraternas förslag om en höjning
av grundavdraget vid den kommunala
beskattningen till 24 000 kr. För
kommunerna leder detta förslag till ett
inkomstbortfall på 19 miljarder kronor
redan 2002, och även detta bortfall
räknar motionärerna av mot statsbudgetens
inkomster. Grundavdraget skall enligt
deras förslag visserligen beräknas mot
den kommunalt beskattningsbara inkomsten,
men den skattelindring som detta ger
upphov till skall betraktas som en
statlig skattereduktion som skall räknas
av mot inkomsttitel 1111 på
statsbudgetens inkomster. En enklare och
mer naturlig åtgärd hade varit att i
likhet med Moderata samlingspartiet och
Centerpartiet utöka det befintliga
kommunala grundavdraget. Med den lösning
som Kristdemokraterna valt får man
nämligen inte bara ett krångligt och
administrativt svårhanterligt system, man
missar också möjligheten att helt befria
inkomsttagare med små inkomster från att
behöva lämna deklaration. Skall den
föreslagna skattereduktionen kunna
beräknas är det nämligen nödvändigt att
även de med inkomster i intervallet
mellan nuvarande grundavdrag och den
föreslagna nya grundavdragsnivån på
24 000 kr lämnar deklaration.
På snarlikt sätt föreslås de
förvärvsarbetande få göra ett statligt
finansierat förvärvsavdrag vid den
kommunala beskattningen.
Kristdemokraternas förslag till
skattesänkningar är nästa år 15 miljarder
kronor större än regeringens och detta
bortfall förutsätts i motionen bli
finansierat av ungefär lika stora
nettobesparingar, däribland följande två
åtgärder som ensamma uppgår till ca 13
miljarder kronor.
I likhet med Moderata samlingspartiet
och Folkpartiet föreslår
Kristdemokraterna för det första att
kostnaderna för personskador vid
trafikolycksfall inte längre skall
finansieras över sjukförsäkringen utan
via den obligatoriska trafikförsäkringen
vid sidan av statsbudgeten. Det är
trafikanterna som får ta på sig kostnaden
för denna budgetavlastning som drabbar
dem i form av ökade premiekostnader.
Dessutom kräver ett förslag av denna art
rimligtvis ett visst mått av
förberedelser och anpassning innan det
kan omsättas i praktisk tillämpning. Men
motionärerna räknar uppenbarligen med att
detta skall kunna lösas till början av
nästa år eftersom de i sitt
budgetalternativ utgår från att det
offentliga skall kunna avlastas 4
miljarder kronor i utgifter redan nästa
år.
Samma orealistiska syn på den egna
politikens möjligheter kommer till
uttryck i ett annat av Kristdemokraternas
besparingsförslag, som går ut på att
statens bidrag till a-kassorna skall
kunna begränsas mycket kraftigt redan
2002 genom att medlemmarnas egenavgifter
till kassorna höjs i motsvarande
utsträckning. I detta syfte föreslår
partiet att en ny, allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
införs med en egenfinansiering
motsvarande en tredjedel av kostnaderna.
Den nya försäkringen skall därigenom
avlasta statsbudgeten. Ytterligare
besparingar uppnås genom vissa
förenklingar av regelsy- stemen för de
arbetsmarknadspolitiska programmen samt
genom att antalet åtgärder minskar, bl.a.
slopas flyttningsbidraget. Därutöver
förutsätter man att utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen också skall
kunna minskas med hänsyn till de
gynnsamma effekter som Kristdemokraternas
förslag till tillväxt- och
företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov
till.
Sammantaget leder detta till att
Kristdemokraterna räknar med att redan
2002 kunna minska utgifterna inom
utgiftsområde 13 Arbetsmarknad med
närmare 9 miljarder kronor. Av motionen
framgår däremot inte hur ett vagt
formulerat a-kasseförslag skall kunna
omsättas i praktisk tillämpning redan
nästa år, inte heller vilket eller vilka
inslag i Kristdemokraternas politik som
på så kort tid väntas ge upphov till
dessa mycket betydande dynamiska
effekter.
Utskottet anser för egen del att det
inte är möjligt att på detta sätt, och
redan nästa år, begränsa utgifterna för
arbetslöshetsersättningen i den
omfattning som motionärerna föreslår.
Arbetsmarknadsutskottet ger i sitt
yttrande (AU1y) stöd för denna bedömning.
I yttrandet sägs följande:
Av Kristdemokraternas förslag framgår
inte uttryckligen vad
självfinansieringen skulle relateras
till. Om det är fråga om faktiskt
utbetald ersättning kan man till en
början konstatera att denna blir känd
först i efterhand samtidigt som den av
olika skäl kan vara svår att
prognostisera. Utbetalningarna kan
variera relativt kraftigt år från år
beroende på konjunkturen och
sammansättningen av de arbetslösa,
vilket väcker frågan om premien skall
fluktuera eller jämnas ut över tiden.
Det framgår inte heller av
Kristdemokraternas partimotion om
egeninsatsen skall relateras till
utgifterna för samtliga försäkrade
eller för medlemmarna i en viss kassa
eller för någon annan avgränsad grupp
av försäkrade. Utskottet har också
invändningar mot en så kraftig
egeninsats som det kan bli fråga om
särskilt i ett svagt
arbetsmarknadsläge med hög
arbetslöshet. Dessutom framstår
systemet som administrativt krångligt.
Alldeles oavsett detta ser utskottet
det som orealistiskt att
förändringarna skulle kunna genomföras
så snabbt att de gav kraftiga utslag
på budgeten redan nästa år, vilket
Kristdemokraterna tycks räkna med.
I Kristdemokraternas budgetalternativ för
2002 bärs alltså lejonparten av de
föreslagna utgiftsminskningarna upp av
två mycket osäkra besparingar som
tillsammans förutsätts kunna ge ett
tillskott på ungefär 13 miljarder kronor
redan nästa år.
Budgetalternativet utmärks även i
övrigt av en svagt underbyggd
finansiering. Regeländringar som syftar
till att öka utgifter och minska skatter
är sålunda tämligen väl specificerade
medan regeländringar avsedda att minska
utgifter eller öka inkomster ofta är
mycket otydliga.
Så t.ex. för motionärerna fram flera
tydligt redovisade och väl preciserade
förslag till skattesänkningar, vilka är
fullt möjliga att genomföra redan vid
årsskiftet. Bland annat gäller det
partiets förslag till höjning av
grundavdraget liksom förslaget om ett
nytt förvärvsavdrag. Dessa skarpt
formulerade skattesänkningar förutsätts
alltså redan nästa år bli finansierade
genom vagt formulerade besparingar som i
några fall dessutom framstår som
ogenomförbara i praktiken.
Därtill kommer den av bl.a.
Kristdemokraterna förespråkade metoden
att - i likhet med kostnaderna för
trafikolycksfall och arbetslöshet - lyfta
ut verksamheter ur statsbudgeten för att
i stället finansiera dem vid sidan av
den. Följden härav blir att flera av de
utlovade skattesänkningarna omedelbart
kommer att ätas upp av ökade
obligatoriska avgifter. Av de föreslagna
skattesänkningarna på 15 miljarder kronor
2002 kommer omedelbart drygt 9 miljarder
kronor, eller två tredjedelar, att
vältras över på medborgarna i form av
obligatoriska avgifter som har stora
likheter med skatter.
En besparing görs också genom att
Kristdemokraterna liksom övriga
borgerliga partier avvisar regeringens
förslag till maxtaxereform. Som
alternativ föreslår motionärerna att man
skall införa ett barnomsorgskonto på
totalt 40 000 kr per barn samt
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr
per barn och år. Barnomsorgskontot ger
enligt motionärerna småbarnsföräldrarna
möjlighet att fritt välja omsorgsform för
sina barn, något de inte sägs få med den
av regeringen valda lösningen.
Utskottet vill med anledning härav
erinra om att maxtaxereformen omfattar
all kommunalt subventionerad barnomsorg,
således inte bara kommunala daghem utan
också föräldrakooperativt drivna daghem
och kommunalt subventionerade dagmammor
som bedriver barnomsorg i hemmet, dvs. i
princip alla barnomsorgsformer utom rent
privat finansierade lösningar som
barnflickor och privata dagmammor. Medan
maxtaxereformen i ett slag begränsar
barnfamiljernas tillsynskostnader och
undanröjer de marginaleffekter som
inkomstprövade avgifter ger upphov till
skulle problemet med barnfamiljernas
marginaleffekter kvarstå med den av
oppositionspartierna förordade lösningen.
Dessutom skulle den föreslagna
avdragsrätten för många småbarnsföräldrar
innebära att endast en tredjedel av
barntillsynskostnaderna faller bort.
Av de skäl som här redovisats kan
utskottet inte ställa sig bakom
Kristdemokraternas förslag till
inriktning av budgetpolitiken.

Centerpartiet redovisade redan i
anslutning till förra årets
vårproposition ett budgetalternativ med
en helt ny inriktning.
Skattesänkningsförslagen var i det mer
omfattande än tidigare och nivån på de av
partiet redovisade utgiftstaken avvek mer
dn någon gång tidigare från vad
regeringen hade föreslagit. Samma
uppläggning präglar det förslag som
partiet nu redovisar. I det ligger
förslaget till utgiftstak för 2004 på en
nivå som är 48 miljarder kronor lägre än
regeringens. Inget annat parti föreslår
ett så lågt utgiftstak för detta år. Det
är framför allt effekterna av
Centerpartiets inkomstskatteförslag som
förklarar denna avvikelse.

För 2002 föreslår motionärerna att
grundavdraget höjs till 20 000 kr för
alla samt att full avdragsrätt återinförs
för egenavgiften till
ålderspensionssystemet. Effekten av detta
och övriga centerpartistiska
skatteförslag är att kommunernas
skatteinkomster minskar med 31 miljarder
kronor, och i enlighet med
finansieringsprincipen kompenseras de för
detta genom en lika stor höjning av
statsbidragen. Centerpartiets förslag
till utgiftstak för 2002 ligger därför
något högre än regeringens. Avvikelsen är
dock endast 12 miljarder kronor.
En mer påtaglig skillnad gentemot
regeringen och övriga partier framträder
2003 och senare (se diagram 7) och beror
på att Centerpartiet föreslår att det
höjda grundavdraget skall slopas helt
2003 för att i stället ersättas av en
statligt finansierad skattereduktion på
10 000 kr för alla. Slopas grundavdraget
kommer kommunernas skatteinkomster att
öka, och i enlighet med
finansieringsprincipen reglerar
Centerpartiet detta genom att minska
statsbidragen med drygt 15 miljarder
kronor 2004. Skiftet påverkar även nivån
på utgiftstaket som i Centerpartiets
budgetalternativ för 2004 därigenom blir
48 miljarder kronor lägre än regeringens.
Centerpartiets förslag till
skattesänkningar för de närmaste tre åren
uppgår till 19, 37 respektive 49
miljarder kronor.
Trots skattesänkningar av denna
omfattning kan Centerpartiet under de tre
närmaste åren redovisa ett
budgetöverskott på i runda tal 50
miljarder kronor per år. Varje års
överskott bärs dock helt upp av de
företagsförsäljningar som partiet
tillgodoräknar sig och som under vart och
ett av åren skall överstiga regeringens
försäljningsplaner med 40, 60 respektive
60 miljarder kronor. Det rör sig alltså
om samma orealistiskt höga nivåer som
övriga borgerliga partier uppger. De
extraordinära inkomsterna skall användas
för amortering av statsskulden och i sitt
budgetalternativ har motionärerna därför
också tillgodoräknat sig en ränteeffekt
av detta. Skulle emellertid
försäljningsinkomsterna falla bort kommer
även ränteeffekten att göra det, och
motionärerna får då en svagare
budgetutveckling än regeringen. År 2004
blir deras budgetsaldo i så fall ca 5
miljarder kronor svagare än regeringens.
Mot denna bakgrund kan det ha sitt
intresse att närmare granska hur
Centerpartiet i övrigt avser att
finansiera sina utgiftsökningar och
tilltänkta skattesänkningar. Någon samlad
redovisning av partiets besparingsförslag
lämnas dock inte i motionen. Av den
framgår endast hur man vill ändra
nivåerna på statsbudgetens olika
utgiftsområden. I ett antal
kommittémotioner ger partiet dock en
något bättre bild av vilka förslag som
ligger bakom de olika nivåjusteringarna
inom respektive utgiftsområde.
Av dessa motioner kan man utläsa att
merparten av 2002 års skattesänkningar på
19 miljarder kronor förutsätts bli
finansierade med besparingar på
arbetsmarknadspolitikens område.
Besparingarna berör utgiftsområdena
13-15, mellan vilka betydande
anslagsbelopp omfördelas. På dessa
utgiftsområden räknar motionärerna med
att kunna begränsa medelsbehovet med inte
mindre än 11 miljarder kronor redan 2002.
Det motsvarar 13 % av de berörda
anslagen. Finansutskottet välkomnar alla
nya initiativ som kan bringa ned
arbetslösheten men har svårt att se att
de lösningar som motionärerna redovisar
skulle kunna ge de stora vinster som man
tillskriver sina förslag. Och utan dem
försvagas partiets budgetalternativ
ytterligare.
Så t.ex. vill motionärerna nästa år
införa en högre och enhetlig avgift till
arbetslöshetskassorna på 200 kr per
månad. Beroende på arbetslöshetskassa
innebär det att medlemsavgiften höjs med
mellan 30 och 130 kr per månad. Staten
skall tillgodoräkna sig besparingen - som
av motionärerna anges till 2,3 miljarder
kronor - genom att man minskar bidraget
till arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd i motsvarande omfattning.
Kassorna kommer därigenom att själva få
svara för en del av kostnaderna för
arbetslöshetsersättningen. Hur
avräkningen mot arbetslöshetskassorna
rent praktiskt skall ordnas framgår inte
av motionen. Värt att notera är
emellertid att arbetslösheten varierar
mellan olika branscher, vilket
återspeglar sig i belastningen på dagens
ca 40 arbetslöshetskassor. Vissa kassor
har hög arbetslöshet och är därmed i
större behov av statsbidrag för att kunna
klara sina utbetalningar än kassor med
låg arbetslöshet. Och med dagens system
motsvarar statsbidraget kassornas
utbetalningar. Sker ingen omfördelning
mellan kassorna kommer den av
motionärerna förordade lösningen att leda
till att arbetslöshetstyngda kassor med
tiden går med allt större underskott,
medan kassor med låg arbetslöshet efter
hand kan bygga upp stora överskott.
Problem av detta slag samt andra
administrativa svårigheter gör att det
inte framstår som rimligt att räkna med
att motionärernas förslag skulle kunna
omsättas i praktisk tillämpning redan
nästa år.
Centerpartiet motsätter sig den nyligen
genomförda höjningen av taket för
dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
till 680 kr. Såsom
arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt
yttrande (AU1y) innebär detta att stora
grupper försäkrade inte kan få en 80-
procentig ersättningsnivå.
Till en del finansierar motionärerna
också sina skatteförslag med
engångsåtgärder av betydande omfattning.
Så t.ex. anser de sig utan närmare
motivering kunna göra engångsvisa
indragningar dels med 2,1 miljarder
kronor på anslaget 25:4 Vuxenstudiestöd,
dels med 240 miljoner kronor på anslaget
22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader. Förutom denna
engångsvisa indragning tillgodoräknar sig
motionärerna också en besparing med 1,7
miljarder kronor på det senare anslaget.
Omfördelningen av anslag mellan
utgiftsområdena 13-15 motiveras i
motionen med att man då får en klarare
och mer överskådlig bild av
arbetslöshetens kostnader om
försörjningsstöden vid arbetslöshet
samordnas under utgiftsområde 13. Man kan
då också göra ökade samordningsvinster
och uppnå en större rättvisa. Några
regeländringar eller förslag till hur de
samordnade stödformerna skall användas
redovisas inte, men likväl förväntar sig
motionärerna att man mycket snabbt skall
kunna göra effektivitetsvinster i
miljardklassen till följd av denna
åtgärd. För 2002 anges besparingen till
1,5 miljarder kronor. Utskottet har för
egen del svårt att se hur något som i
praktiken endast är en omflyttning av
anslag på statsbudgeten skall kunna ge
upphov till besparingar av denna
omfattning.
De gjorda omfördelningarna försämrar
däremot överblicken över motionärernas
förslag och omöjliggör dessutom alla
jämförelser på aggregerad nivå med
regeringens och övriga
oppositionspartiers förslag på dessa
utgiftsområden. Ett av syftena med den
nuvarande indelningen i utgiftsområden är
just att man snabbt och enkelt skall
kunna få en bild av partiernas
prioriteringar mellan olika politiskt
relevanta områden. Denna fördel går
emellertid helt förlorad om man i likhet
med Centerpartiet i stor skala börjar
omfördela mellan olika utgiftsområden.
Till detta kommer att riksdagen inte
samtidigt i sin beslutsprocess kan
tillämpa mer än en indelningsgrund för
statsbudgeten. Om rambeslutsmodellen
skall fungera, måste respektive
utgiftsområde vara entydigt definierat.
Mot bakgrund härav har på förslag av
Riksdagskommittén riksdagsordningen
nyligen ändrats, och fr.o.m. 2002 års
ekonomiska vårproposition gäller att
beslut i fråga om vilka ändamål och
verksamheter som skall innefattas i ett
utgiftsområde endast får fattas i samband
med behandlingen av vårpropositionen.
Det är också värt att notera att de av
motionärerna föreslagna
utgiftsminskningarna på utgiftsområdena
13-15 inte främst gäller
administrationskostnader utan olika typer
av bidrag till hushållen som alltså
kommer att få vidkännas ett minskat stöd
i motsvarande omfattning. Det är också
uppenbart att detta drabbar grupper som
inte kan förväntas ha stora reserver att
försörja sig på. Motionärerna har inte
heller på ett trovärdigt sätt visat att
de som drabbas kan få sin försörjning
tryggad på annat sätt.
Motionärerna tillgodoräknar sig också
stora besparingar på utgiftsområde 10 där
en satsning med 2,6 miljarder kronor på
rehabiliteringsutredningar, hjälpmedel
och finansiell samordning förutsätts ge
snabb utdelning och minska utgifterna för
sjukfrånvaro och förtidspension med drygt
4 miljarder kronor redan 2002. Denna
besparing växer därefter snabbt till
närmare 14 miljarder kronor 2004.
Motionärerna förutsätter även att det
redan till nästa år skall vara möjligt
att ändra det sätt på vilket den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
fastställs och tillgodoräknar sig för
detta ytterligare 1,8 miljarder kronor i
besparing.
Utskottet noterar också att
Centerpartiet föreslår en satsning på
skolan med inriktning på grundskolan. I
motionen uppges att Centerpartiet vill
satsa nästan 10 miljarder kronor mer på
skolan de kommande tre åren. Vad som inte
nämns i det sammanhanget är att partiet
samtidigt avvecklar den satsning på
kvalitetshöjande insatser i skolan som
riksdagen förra året fattade beslut om
och som uppgår till 7,5 miljarder kronor
under samma treårsperiod. Centerpartiets
skolsatsning inskränker sig därför i
praktiken till sammanlagt 2,3 miljarder
kronor under treårsperioden. Den innebär
dessutom att det nuvarande stödet, som är
särskilt inriktat på insatser i skolan, i
huvudsak skulle omvandlas till en höjning
av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting, dvs. till ett
bidrag som kommunerna fritt förfogar över
och som kan användas även till annat än
skolsatsningar.
Utskottets genomgång visar att
Centerpartiets förslag till
skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden
i många fall har en svagt underbyggd och
yvigt tilltagen finansiering. Denna bild
bekräftas också av att Centerpartiet i
sitt budgetförslag för 2002 fört upp en i
det närmaste obefintlig
budgeteringsmarginal på 168 miljoner
kronor. Det motsvarar för detta år 0,02 %
av de takbegränsade utgifterna, vilket är
helt otillräckligt för att
budgeteringsmarginalen på ett rimligt
sätt skall kunna fungera som en buffert.
Utskottet kan mot denna bakgrund inte
ställa sig bakom Centerpartiets förslag
till inriktning av budgetpolitiken.

Folkpartiet liberalerna avvisar
regeringens skattepolitik i form av
nuvarande kompensation för egenavgifterna
och särskild skattereduktion samt ställer
sig negativt till den i
budgetpropositionen föreslagna
skattereduktionen för
fackföreningsavgiften och
skattelättnaderna för pensionärer. I
stället föreslår man en
inkomstskattereform som fullt genomförd
efter tre år beräknas kosta 34 miljarder
kronor. Genom bl.a. begränsat uttag av
statlig skatt och höjd brytpunkt för
denna samt borttagande av den s.k. LO-
puckeln beräknar motionärerna att de
flesta skattskyldiga skall betala ca 30 %
i skatt, medan de med höga inkomster
skall betala ca 50 % på de högre
inkomstdelarna.

Barnfamiljerna skall dessutom få utökat
generellt barnstöd i form av en
skattereduktion på 1 450 kr per år och
barn i kombination med begränsningen av
det inkomstprövade bostadsbidraget.
Samtidigt skall avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr
per år införas. Tillsammans med ett
system med barnkonton på 40 000 kr per
barn skall dessa förslag ersätta
maxtaxereformen och förlängningen av
föräldraförsäkringen.
Folkpartiets förslag är inriktade på
att neutralisera negativa
marginaleffekter. Av partiets förslag
till satsningar på barnfamiljer har dock
avdragsrätten för styrkta
barnomsorgskostnader samt barnkontot
ingen inverkan på marginaleffekterna. De
utgör endast en ren subvention till
barnfamiljerna, något som inte tycks
ligga i linje med Folkpartiets principer
för skattepolitiken. Samtidigt skulle
förslagen om slopad maxtaxereform
respektive avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader kunna tas till
intäkt av kommuner för att höja
dagisavgifterna, vilket ytterligare
skulle undergräva effekten av de
föreslagna satsningarna.
Finansutskottet anser att regeringens
maxtaxereform är ett mer effektivt sätt
att åstadkomma en begränsning av de
negativa marginaleffekterna för
barnfamiljerna än vad Folkpartiets
förslag är.
Sammantaget uppgår de av Folkpartiet
föreslagna skattesänkningarna och nya
utgiftsåtagandena till ca 64 miljarder
kronor 2004. Budgetförsvagningarna
föreslås bli finansierade med de medel
som i budgetpropositionen satts av som en
beräkningsteknisk överföring till
hushållen. Dessutom skall finansieringen
ske genom besparingar och
effektiviseringar, genom att delar av
regeringens förslag avvisas samt genom
att verksamheter lyfts ut ur
statsbudgeten för att i stället
finansieras vid sidan av den.
Motionärerna föreslår exempelvis att
kostnaderna för personskador vid
trafikolycksfall lyfts över från
statsbudgeten till en obligatorisk
trafikförsäkring vid sidan av budgeten.
Följden av ett sådant förslag blir
emellertid att försäkringspremier för den
enskilde höjs kraftigt och att effekten
av de föreslagna skattesänkningarna
därmed urholkas.
Belastningen på statsbudgeten skall
enligt Folkpartiet även minskas genom att
arbetslöshetsförsäkringen blir
obligatorisk och finansierad med kraftigt
höjda egenavgifter motsvarande en
tredjedel av kostnaderna.
Arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter i
sitt yttrande (AU1y) den av Folkpartiet
valda lösningen som
arbetsmarknadsutskottet anser vara
otydligt beskriven och administrativt
krånglig. Alldeles oavsett detta ser
arbetsmarknadsutskottet det som
orealistiskt att räkna med att de
föreslagna förändringarna skulle kunna
genomföras så snabbt att de ger kraftigt
utslag på budgeten redan nästa år.
Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets bedömning och
vill för egen del framhålla följande.
Genom höjda avgifter skall de försäkrade
själva svara för en ökad andel av
kostnaderna för försäkringen. Detta
minskar belastningen på statsbudgeten och
antas av motionärerna även resultera i
mer ansvarsfulla löneavtal. Utformningen
av förslaget till höjd a-kasseavgift
strider mot den i dag grundläggande
principen att arbetslöshetsförsäkringen
skall finansieras solidariskt av alla
oavsett risk för arbetslöshet.
Folkpartiet redovisar också ett mycket
omfattande försäljningsprogram för
statliga företag, vilket i likhet med de
övriga oppositionspartiernas förslag
förutses kunna inbringa 160 miljarder
kronor utöver de i budgetpropositionen
upptagna försäljningsinkomsterna under
den närmaste treårsperioden. Dessa i
partiets motion ospecificerade
försäljningar beräknas minska utgifterna
för statsskuldsräntor med 11 miljarder
kronor utöver regeringens prognoser för
samma period. Någon beräkning av
försäljningarnas övriga effekter på
statens finanser, såsom exempelvis
minskning av inkomster från inleveranser
av företagens vinstöverskott eller
påverkan på statens nettoförmögenhet,
saknas dock i Folkpartiets
budgetalternativ. Motionärerna ger inte
heller någon förklaring till hur man
under en så kort tid kan genomföra så
vittgående försäljningar utan att sätta
marknadsvärderingen av statliga bolag ur
balans.
Några av Folkpartiets förslag till
budgetförstärkningar är tydliga och
innebär att verksamheter avvecklas eller
att regler ändras på ett sådant sätt att
det verkligen resulterar i en klart
avläsbar besparing. Till dessa förslag
hör ett avskaffat stöd till lokala
investeringsprogram, slopad
bredbandsutbyggnad samt att den s.k.
kommunakuten, dvs. de särskilda medel som
regeringen förfogar över för insatser i
vissa kommuner, skall stängas av.
Bostadsutskottet påpekar i sitt yttrande
(BoU1y) att den av Folkpartiet föreslagna
besparingen genom en avveckling av hela
anslaget för stöd till lokala
investeringsprogram i praktiken inte är
genomförbar. Förslaget anses av
bostadsutskottet vara helt orealistiskt
eftersom även vid ett ställningstagande
för ett omedelbart stopp för nya
stödbeslut krävs att medel reserveras för
att fullfölja statens redan gjorda
åtaganden på detta område. Folkpartiets
förslag till kraftiga nedskärningar på
Boverkets anslag kritiseras av
bostadsutskottet som stridande mot
gällande trygghetslagar och avtal. Inte
heller de besparingar som motionärer
redovisar inom anslaget för räntebidrag
står enligt bostadsutskottets bedömning i
proportion till den föreslagna åtgärden
på detta område.
Finansutskottet delar bostadsutskottets
bedömning av Folkpartiets förslag på
bostadsområdet och vill för egen del
påpeka att även andra förslag som
motionärerna för fram utgår från
förutsättningen att den av partiet
förordade politiken har så gynnsamma
återverkningar på ekonomin att utgifterna
kan minskas på olika områden utan några
kostsamma biverkningar för samhället vare
sig på kort eller på lång sikt. Man
räknar med att kunna uppnå besparingar
genom en långsammare utbyggnad av
järnvägsnätet och högskoleutbildningen,
genom att avskaffa de särskilda medlen
till storstadssatsningen samt genom att
återställa reaktordriften i Barsebäcks
kärnkraftverk. Resurstillskotten till
skattemyndigheterna, tullen och
flyktingmottagningen på sammanlagt 0,2
miljarder kronor 2002 förväntas dessutom
ge utdelning i form av ökade
skatteinkomster, mindre byråkrati samt
lägre utgifter för flyktingmottagning på
totalt 2,5 miljarder kronor redan samma
år.
Utskottet anser att effektiviseringar
på dessa områden är mycket angelägna, men
finner det för egen del osannolikt att
resurssatsningarna enligt motionärernas
förslag skall kunna ge ett så stort och
snabbt budgetmässigt utbyte. Eftersom
allmänna rättssäkerhetskrav måste
upprätthållas när det gäller alla former
av beskattning samt tullverksamhet och
gränskontroll kan det dröja lång tid
innan effekterna kan avläsas i
statsbudgeten. Enligt utskottets mening
är den uppgivna besparingseffekten under
alla omständigheter så osäker att den
inte kan ligga till grund för att
finansiera varaktiga budgetförsvagningar
i stor skala.
Folkpartiet förespråkar vidare att
socialförsäkringssystemet på sikt bör
reformeras så att sjukförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen, liksom
pensionsförsäkringen, placeras utanför
statsbudgeten. En sådan reform
förutsätter en uppbackning i form av
förändringar på olika områden med
anknytning till socialförsäkringen.
Enligt motionärernas förslag skall AMS
konkurrensutsättas av privata
arbetsförmedlingar och bemanningsföretag.
Arbetsgivarens insatser, tillsammans med
en omorganiserad finansiering av
försäkringskassans verksamhet, förutsätts
samtidigt få en framträdande roll inom
sjukförsäkringen. Det nya
socialförsäkringssystemet skall i
förlängningen till största delen
finansieras med egenavgifter, vilket
kräver att nuvarande arbetsgivaravgifter
sänks och lönerna höjs.
Den av motionärerna föreslagna
lösningen kan svårligen förenas med målen
för en allmän trygghetsförsäkring.
Privatiseringen och individualiseringen
av väsentliga verksamheter med nära
anknytning till socialförsäkringen leder
med stor sannolikhet till ojämna
satsningar både regionalt och
befolkningsmässigt. Vissa särskilt
utsatta grupper såsom invandrare, kvinnor
och personer nära pensionsåldern riskerar
exempelvis att med en privatiserad
arbetsförmedling få en klart försvagad
ställning på arbetsmarknaden.
Arbetsgivarens ansvar för aktiva
satsningar på rehabilitering
säkerhetsställer inte heller att personer
med mer svårbehandlade besvär får en
relevant behandling i tillräcklig
omfattning. Med tanke på den nuvarande
omfattningen av rehabiliteringsbehoven är
det likaså tveksamt om Folkpartiets
program mot långtidsfrånvaro med
satsningar på rehabilitering skulle ge
direkta besparingar på detta område.
Därtill verkar det orealistiskt att räkna
med att privatiseringen inom verksamheter
med nära anknytning till
socialförsäkringarna utvecklas snabbt nog
för att motverka att arbetslösa och
förtidspensionerade passiviseras utanför
arbetsmarknaden.
De förslag till förändringar på kort
sikt som Folkpartiet vill få till stånd
inom dessa områden inriktas bl.a. på att
ändra finansieringen av a-kassan,
omstrukturera arbetsmarknadspolitiken
samt reformera
trafikolycksfallsförsäkringen. Utskottet
anser det helt orealistiskt att dessa
förslag redan nästa år skulle kunna
generera besparingar av den
storleksordningen som motionärerna anger.
Folkpartiet framhäver för övrigt
osäkerheten i bedömningar av
konjunkturutvecklingen både i världen och
i Sverige under de närmaste åren. Trots
detta beräknar man att utgifterna för
Kunskapslyftet kan minska med 3,5
miljarder kronor 2002 till följd av den
förbättrade konjunkturen. Denna kalkyl
ger intryck av bristande konsekvens
mellan partiets budgetalternativ och
motionärernas egna makroekonomiska
bedömningar.
Enligt utskottets mening visar dessa
exempel att det finns anledning att
ifrågasätta trovärdigheten i
finansieringen av Folkpartiets förslag
till skattesänkningar och nya
utgiftsåtaganden. Flera av de mest
betydelsefulla besparingsförslagen har
inte den styrka och varaktighet som krävs
för en ansvarsfull budgetpolitik.
Med hänsyn härtill kan finansutskottet
inte ställa sig bakom Folkpartiets
förslag till budgetalternativ.

Sammanfattningsvis anser utskottet alltså
att de förslag till alternativ inriktning
av budgetpolitiken som redovisas av
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna inte bör läggas
till grund för riksdagens beslut i
frågan.

Gemensamt för de fyra partierna är att
de alla föreslår omfattande
skattesänkningar. Längst i det avseendet
går Moderata samlingspartiet som i sin
strävan att minska den offentliga
sektorns omslutning föreslår mycket
långtgående skatte- och
utgiftsminskningar, vilka i betydande
utsträckning omfördelar resurser till de
redan välbeställda och gröper ur sociala
trygghetssystem på ett sätt som inte är
fördelningspolitiskt godtagbart.
Även Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet liberalerna lägger i sina
motioner fram budgetalternativ med delvis
samma inriktning. Betydande
skattesänkningar förutsätts bli
finansierade genom utgiftsbegränsningar,
men som utskottet visat är den föreslagna
finansieringen i flera fall så löst
underbyggd att den inte kan bilda
underlag för en ansvarsfullt utformad
statsbudget.
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna har som ett gemensamt förslag
att man skall föra över kostnaderna för
trafikskadade från sjukförsäkringen till
den obligatoriska trafikförsäkringen och
att detta skall kunna ske redan vid
årsskiftet 2001/02. Omläggningen väntas
enligt motionärernas uppskattning minska
statsbudgetens utgifter med grovt räknat
4 miljarder kronor. Inget av partierna
redovisar emellertid något konkret
förslag till hur detta tekniskt och
administrativt skall kunna lösas på den
korta tid som återstår tills förändringen
skall vara fullt genomförd, än mindre hur
det skall vara möjligt för
försäkringsbolagen att bryta löpande
försäkringsavtal för att kunna ta ut de
avgiftshöjningar som krävs. Dessa partier
anser att det är viktigt att satsa på
rehabilitering för att få ned
sjukskrivningskostnaderna men bortser
uppenbarligen från att
försäkringskassornas ansvar för
samordning och tillsyn av
rehabiliteringsverksamheten skulle
försvåras om trafikskador på detta sätt
lyfts ur den allmänna försäkringen. De
tre partierna anvisar därmed en osäker,
tekniskt och administrativt komplicerad
samt i praktiken knappast genomförbar
finansiering för sina förslag.
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet föreslår alla att
egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen skall höjas och
tillgodoräknar sina budgetalternativ en
besparingseffekt för detta redan nästa
år. Hur höjningarna skall regleras
gentemot a-kassorna som måste ges rimlig
tid att vid sina årliga stämmor
fastställa nya nivåer på
medlemsavgifterna framgår inte, inte
heller hur avgiftshöjningen skall
fördelas mellan a-kassor vars medlemmar
har låg respektive hög arbetslöshet.
Trots dessa oklarheter räknar de fyra
partierna med att det skall vara möjligt
att genomföra höjningen nästa år och
tillgodoräknar sig i varierande grad
besparingseffekter i miljardklassen för
detta. Även i detta fall anvisar man
alltså en finansiering som inte ter sig
möjlig att uppnå under åtminstone det
närmaste året.
Till detta kommer att de fyra partierna
tillgodoräknar sig ytterligare
mångmiljardbesparingar på utgiftsområdena
13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv för
utgifter förknippade med
arbetslöshetsersättning och
arbetsmarknadspolitik. De flesta av dessa
förslag är emellertid så vaga till sin
karaktär att de redovisade
besparingseffekterna framstår mer som
förhoppningar än som realistiskt
underbyggda förslag.
De fyra partierna har som gemensamt
förslag också att statliga företag skall
säljas ut i en tidigare aldrig skådad
omfattning under de närmaste tre åren.
Utöver de 15 miljarder kronor per år som
regeringen räknar med förväntar sig dessa
partier under de närmaste tre åren kunna
få in 40, 60 respektive 60 miljarder
kronor i försäljningsinkomster, dvs.
totalt 205 miljarder kronor. Någon
försäljningsstrategi redovisas inte. I
motionerna förs inte heller något
resonemang om lämpligheten i att avyttra
statlig verksamhet i stor skala vid den
rådande kursutvecklingen på
aktiemarknaden.
Exempel som dessa visar att i
oppositionspartiernas budgetalternativ
har tämligen väl preciserade
skattesänkningsförslag en finansiering
som i flera fall är ofullständig eller så
osäker att statsfinanserna återigen
snabbt skulle kunna försvagas.
Finansutskottet har av dessa skäl inte
kunnat ställa sig bakom deras förslag
till uppläggning av budgetpolitiken.
Den förda politiken har under senare år
resulterat i att de offentliga finanserna
snabbt förbättrats. Väldiga underskott
har vänts i stora överskott som snabbt
minskat de skulder det offentliga
tidigare dragit på sig. Utvecklingen har
gått så snabbt att den offentliga
sektorns nettoskuld nu är helt utraderad.
Under förra mandatperioden genomförde
regeringen ett omfattande
konsolideringsprogram med vars hjälp
balansen i den offentliga sektorn kunde
återställas på ett fördelningspolitiskt
godtagbart sätt. Med sitt nu framlagda
förslag till inriktning av
budgetpolitiken och utgifter för de tre
närmaste åren fullföljer regeringen denna
politik.
Budgetpropositionen stöds av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
som träffat en överenskommelse med den
socialdemokratiska regeringen. Den
innebär att tre riksdagspartier står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken
och tilläggsbudgeten för 2001. Utskottet
noterar med tillfredsställelse att det
alltså finns en bred enighet i dessa
frågor, vilket ger stadga och utgör en
god grund för en fortsatt stabil
utveckling.
Samarbetet mellan regeringspartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
berör fem områden, nämligen ekonomi,
sysselsättning, rättvisa, jämställdhet
och miljö. Såsom också framhålls i
propositionen bekräftas genom detta
samarbete att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är
inriktad på full sysselsättning,
prisstabilitet och ett offentligt
överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett
över en konjunkturcykel. Politiken syftar
också till jämlikhet, jämställdhet och
ekologisk hållbarhet.
Balansen i de offentliga finanserna
återställdes redan 1998, och uppställda
saldomål har därefter överträffats med
bred marginal. Förra året beräknas
överskottet ha uppgått till 4,1 % av BNP
och i år förutses enligt
budgetpropositionen ett överskott på
4,6 %. Även för åren framöver väntas
enligt budgetpropositionen de tidigare
uppställda saldomålen på 2,0 % av BNP för
respektive år komma att nås. Skulle
emellertid konjunkturen utvecklas sämre
än väntat bör saldomålet anpassas i
motsvarande utsträckning så att de
automatiska stabilisatorerna kan verka
fullt ut.
För de närmaste tre åren räknar
regeringen med att statsbudgetens saldo
efter beräkningsteknisk överföring kommer
att uppgå till 15, -13 respektive -17
miljarder kronor. Som utskottet tidigare
visat bärs dessa saldon till viss del upp
av engångsvisa tillskott från genomförda
eller planerade företagsförsäljningar
samt från överföringar från AP-fonden
föranledda av pensionsreformen. Av en i
propositionen redovisad sammanställning
(tabell 4.16 s. 108) framgår att utan
dessa extraordinära tillskott skulle
budgeten under treårsperioden ha visat
underskott på 28-42 miljarder kronor.
Även om alltså budgetutvecklingen under
de närmaste åren inte ter sig direkt
oroväckande, bör enligt finansutskottets
mening nivån på statsbudgetens
underliggande saldo ses som en markering
av att det ännu inte finns anledning att
ge avkall på kravet på en stram
budgetprövning.
Sammanlagt 13 utskott har yttrat sig
över vårpropositionens förslag till
utgiftsramar och de motioner som väckts
med anledning av propositionen. I
samtliga fall tillstyrks regeringens
förslag till fördelningen av utgifter på
utgiftsområden under 2002-2004. Ett
utskott - utbildningsutskottet - har
avstått från att yttra sig.
Finansutskottet anser att den av
regeringen föreslagna uppläggningen ger
budgetpolitiken en riktig inriktning.
Regeringens förslag är även i övrigt väl
avvägda och bör, enligt utskottets
mening, därför ligga till grund för
budgetpolitikens inriktning under åren
2002-2004.
I närmast efterföljande avsnitt
återkommer utskottet till de formella
förslag till beslut som detta
ställningstagande föranleder i fråga om
utgiftstak (2.5), fördelning av utgifter
på utgiftsområden 2002 (2.6), beräknad
förändring av anslagsbehållningar (2.7),
beräkning av myndigheternas in- och
utlåning i Riksgäldskontoret och beräknad
kassamässig korrigering av statsbudgetens
utgifter (2.8) samt beräkning av skatter
och övriga inkomster m.m. (3).

2.5 Utgiftstak för staten och den
offentliga sektorn

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag till
teknisk justering av utgiftstaket för
staten och fastställer detta till 791
miljarder kronor för 2001, 809
miljarder kronor för 2002, 844
miljarder kronor för 2003 samt 878
miljarder kronor för 2004. Riksdagen
bör dessutom godkänna regeringens
beräkning av de offentliga utgifterna
för 2002-2004. Utskottet avstyrker
därmed motionerna med alternativa
yrkanden från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten 2.4,
2.6-2.11 och 3.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd),
14 (c) och 15 (fp).

2.5.1 Utgiftstak för staten

Det statliga utgiftstaket omfattar
utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor samt utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Dessutom ingår en
ofinansierad budgeteringsmarginal.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.1)
föreslår regeringen att den tidigare
fastställda nivån på utgiftstaken för
staten för åren 2001-2004 anpassas till
följd av tre budgettekniska förändringar.
Justeringen är föranledd av att tredje
steget i inkomstskattereformen genomförs
fr.o.m. 2002. Reformen innebär bl.a. att
avdragsrätten för allmän pensionsavgift
begränsas, vilket ökar kommunsektorns
inkomster med 5,2 miljarder kronor 2002.
Samtidigt föreslås en höjning av
grundavdraget för statlig och kommunal
inkomstskatt till följd av regeringens
förslag om en ökad miljörelatering av
skattesystemet genom en s.k. grön
skatteväxling. Höjningen av grundavdraget
minskar kommunsektorns skatteinkomster
med 1,8 miljarder kronor. Därtill ökar
kommunsektorns skatteinkomster med 0,1
miljarder kronor till följd av
regeringens förslag till skattereduktion
för fackavgifter. Regeringen föreslår
dessutom att skattereduktionen för låg-
och medelinkomsttagare ersätts med ett
höjt grundavdrag fr.o.m. 2003, vilket
minskar kommunsektorns skatteinkomster
med 4,3 miljarder kronor från detta år.
Sammantaget ökar kommunsektorns inkomster
med 3,5 miljarder kronor 2002 och minskar
med 0,8 miljarder kronor 2003-2004. Till
följd av dessa skatteförslag sänks det
generella statsbidraget till kommuner och
landsting därför med 3,5 miljarder kronor
2002 och höjs med 0,8 miljarder kronor
åren därefter för att kommunsektorns
totala inkomster skall förbli
oförändrade.
Regeringen anser också att det finns
anledning att justera ned utgiftstaken
med hänsyn till att den statliga,
preliminära ålderspensionsavgiften
överskattats. När den preliminära
avgiften bestämdes vid införandet av
pensionsreformen beaktade man inte att
pensionsgrundande belopp för
förtidspensionärer inte fastställs för
personer födda före 1938 och att därmed
ingen avgift betalas för dessa personer.
Regeringen föreslår nu en reglering av
den statliga pensionsavgiften med 3,6,
2,5 respektive 1,6 miljarder kronor under
2002-2004, med en motsvarande
nedjustering av utgiftstaken för dessa
år.
Regeringen beräknar dessutom att
omslutningen i det kommunala
utjämningssystemet 2001 ökar med 1,7
miljarder kronor jämfört med tidigare
beräkningar. Detta har föranlett en lika
stor uppjustering av utjämningsbidraget
till kommuner och landsting och motiverar
enligt regeringen en beräkningsteknisk
justering av utgiftstaket med motsvarande
belopp åren 2001-2004. Det höjda
utjämningsbidraget motsvaras av en lika
stor höjning av utjämningsavgiften,
varför statsbudgetens saldo och den
konsoliderade offentliga sektorns
utgifter inte påverkas.
Sammantaget höjer förslagen
utgiftstaket för 2001 med 1,7 miljarder
kronor, sänker det för 2002 med 3,5
miljarder kronor, medan utgiftstaket för
2004 höjs med 0,9 miljarder kronor. De
tekniska justeringarna medför sammanlagt
att utgiftstaket för 2003 blir
oförändrat.
Regeringen föreslår sålunda att
utgiftstaken för åren 2001-2004
fastställs till 791, 809, 844 respektive
878 miljarder kronor (punkt 2).

Motionerna

Av den tidigare redogörelsen framgår att
samtliga fyra oppositionspartier förordar
andra nivåer på utgiftstaket. Formella
förslag för de tre åren framförs av
Moderata samlingspartiet i motion Fi291
(yrkande 3), Kristdemokraterna i motion
Fi292 (yrkande 7), Centerpartiet i motion
Fi293 (yrkande 2) samt Folkpartiet
liberalerna i motion Fi294 (yrkande 2).
De olika partiernas förslag framgår av
efterföljande sammanställning.

Tabell 29. Förslag till utgiftstak för
staten 2002-2004

Belopp i miljarder kronor

(bild eller grafiskt element borttaget)

Finansutskottet ställningstagande

Finansutskottet har i föregående avsnitt
(2.4.3) ställt sig bakom regeringens
förslag till inriktning av
budgetpolitiken och därmed också
regeringens förslag till utgiftstak för
staten. Utskottet tillstyrker således
propositionens punkt 3 samt avstyrker de
förslag till utgiftstak för staten som
framförs i motionerna Fi291 (m) yrkande
3, Fi292 (kd) yrkande 7, Fi293 (c)
yrkande 2 samt Fi294 (fp) yrkande 2.

2.5.2 Utgiftstak för den offentliga
sektorn

Utgiftstaket för den offentliga sektorn
erhålls genom att en beräkning av de
samlade kommunala utgifterna läggs till
utgiftstaket för staten. I beräkningen
görs avdrag för interna transaktioner
mellan staten och kommunsektorn samt
mellan staten och ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten. Nivån på
detta utgiftstak är således en funktion
av det utgiftstak som gäller för staten.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.2)
redovisar regeringen att utgiftstaket för
den offentliga sektorn åren 2002-2004
beräknas bli 2, 1 respektive 3 miljarder
kronor högre jämfört med beräkningar i
2001 års ekonomiska vårproposition.
Ökningen förklaras bl.a. av uppreviderade
förväntningar angående storleken på
kommunsektorns konsumtion jämfört med
tidigare prognoser. De föreslagna
tekniska justeringarna av utgiftstaket
för staten motsvaras i huvudsak av
elimineringar för interna transaktioner.
Regeringen föreslår vidare att
riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren 2002-2004
(punkt 3). Beräkningen framgår av
efterföljande tabell.

Tabell 30. Regeringens förslag till
beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn 2002-2004

Belopp i miljoner kronor
20 20 20
02 03 04
Utgiftstak för staten inkl. 80 84 87
ålderspensionssystemet 9 4 8
Den kommunala sektorn 52 54 56
7 8 8
Interna transaktioner - - -
18 17 18
1 9 3
Summa offentlig sektor 1 1 1
15 21 26
6 2 3
Procent av BNP 51 51 51
,4 ,4 ,2

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 att riksdagen i stället
skall godkänna detta partis beräkning av
de offentliga utgifterna för åren
2002-2004 (yrkande 2). Motionens förslag
syftar till att begränsa de offentliga
utgifterna i sin helhet för att därmed
sänka den offentliga utgiftsandelen. Inom
ramen för detta påverkas både det
kommunala utgiftstaket och det statliga
av förslaget att överföra finansieringen
av skolan från kommunerna till staten.
Den statliga utgiftsramen för bidrag till
kommunerna påverkas av att de
skattesänkningar som motionärerna
föreslår i stor utsträckning påverkar de
kommunala inkomsterna, varför en
ekonomisk reglering måste ske mellan
staten och kommunsektorn. De nivåer som
partiet föreslår för utgiftstaket för den
offentliga sektorn är 1 122 miljarder
kronor 2002, 1 102 miljarder kronor 2003
samt 1 122 miljarder kronor 2004.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi292 att riksdagen skall godkänna den i
motionen redovisade beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren 2002-2004
(yrkande 11). Den offentliga sektorns
utgifter beräknas i Kristdemokraternas
budget vara lägre jämfört med regeringens
kalkyler till följd av kombinationen av
partiets förslag till lägre utgiftstak
för staten med ett större utrymme för
kommunsektorn. I motionen anges nivåerna
på taket för den offentliga sektorn till
1 148, 1 194 respektive 1 239 miljarder
kronor för perioden 2002-2004.
Centerpartiet framför i motion Fi293
inget formellt yrkande om beräkningen av
de offentliga utgifterna men redovisar i
en tabell vilken effekt partiets
budgetalternativ har på dessa utgifter.
För perioden 2002-2004 uppgår taket i
Centerpartiets budgetalternativ till
1 135, 1 193 respektive 1 229 miljarder
kronor.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi294 att de beräkningar för de
offentliga utgifterna för åren 2002-2004
som redovisas i motionen skall godkännas
av riksdagen (yrkande 3). Motionärerna
anger nivåerna på taket för den
offentliga sektorn till 1 138 miljarder
kronor 2002, 1 185 miljarder kronor 2003
och 1 225 miljarder kronor 2004.

Tabell 31. Oppositionspartiernas
förslag till beräkning av
utgiftstaket för den offentliga sektorn
2002-2004

Avvikelser i jämförelse med regeringens
förslag
Belopp i miljoner kronor
2002 2003 2004
Moderata -34 -110 -141
samlingspartiet
Kristdemokraterna -8 -18 -24
Centerpartiet -21 -19 -34
Folkpartiet -18 -27 -38
liberalerna

Finansutskottets ställningstagande
Med hänvisning till vad utskottet
tidigare framhållit (se avsnitt 2.4.3)
tillstyrker finansutskottet regeringens
förslag till beräkning av de offentliga
utgifterna (punkt 3). Utskottet avstyrker
därmed de förslag till alternativ
beräkning av de offentliga utgifterna och
utgiftstak för den offentliga sektorn som
framförs i motionerna Fi291 (m) yrkande
2, Fi292 (kd) yrkande 11 samt Fi294 (fp)
yrkande 3.

2.6 Fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden 2002

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
fastställer regeringens förslag till
fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden för 2002 med den
ändringen att ramen för utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar sänks med 3,5
miljarder kronor jämfört med
regeringens förslag.
Utskottet avslår därmed motionerna med
alternativa yrkanden från Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten 2.4,
2.5, 2.7-2.11 och 3.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd),
14 (c) och 15 (fp).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen
(avsnitt 6.3) att statsbudgetens utgifter
för budgetåret 2002 fördelas på
utgiftsområden på det sätt som framgår av
tabell 6.5 i propositionen (punkt 8).
I förhållande till de preliminära
ramarna i vårpropositionen innehåller
regeringens förslag till fördelning av
statsbudgetens utgifter på utgiftsområden
ett antal omflyttningar mellan
utgiftsområden i enlighet med det av
riksdagen godkända förslaget om att
anpassa indelningen i politikområden till
riksdagens ansvarsfördelning.
Vidare redovisar regeringen andra
omflyttningar mellan utgiftsområden.
Landstingens ersättning från tandvården
flyttas fr.o.m. 2002 från utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner. Ett nytt anslag för
klimatinvesteringsprogram föreslås
uppföras under utgiftsområde 20 Allmän
miljö- och naturvård med finansiering
från utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande. I
enlighet med regeringens förslag i
propositionen Svenska miljömål - delmål
och åtgärdsstrategier (2000/01:130)
omfördelas vidare utgifter från
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård till utgiftsområdena 6, 9, 17,
18, 21, 23 och 24. Dessa omflyttningar
påverkar inte de totala utgifterna.

Motionerna

De fyra borgerliga partierna avvisar
regeringsförslaget och förordar i stället
sina respektive förslag till
utgiftsfördelning. Sådana alternativa
förslag förs av
- Moderata samlingspartiet i
motion Fi291 (yrkande 4)
-
- Kristdemokraterna i motion Fi292
(yrkandena 6 och 9)
-
- Centerpartiet i motion Fi293
(yrkande 3) samt av
-
- Folkpartiet liberalerna i motion
Fi294 (yrkande 7).
-
Övriga utskotts yttranden

Sammanlagt tretton utskott har yttrat sig
över budgetpropositionens förslag till
utgiftsramar för budgetåret 2002 och de
motioner som väckts med anledning av
propositionen. Ett utskott -
utbildningsutskottet - har avstått från
att yttra sig. Av de utskott som yttrat
sig i ärendet har samtliga tillstyrkt
regeringens förslag.
Miljö- och jordbruksutskottet erinrar i
sitt yttrande (MJU1y) om att man i
yttrandet till finansutskottet över
regeringens förslag till tilläggsbudget
för år 2001 (MJU2y) föreslagit att
utbetalningarna av de för 2002 avsatta
medlen för arealersättningar skall
tidigareläggas till 2001. Miljö- och
jordbruksutskottet har således föreslagit
att anslaget höjs med 3,5 miljarder
kronor innevarande år samtidigt som en
motsvarande höjning görs av ramen för
utgiftsområdet. Mot bakgrund härav kan
det, anför miljö- och jordbruksutskottet,
finnas skäl att överväga en motsvarande
justering av ramen nedåt för
utgiftsområde 23 för budgetåret 2002.
Enligt miljö- och jordbruksutskottets
mening får det ankomma på finansutskottet
att, i samband med den slutliga
prövningen av regeringens förslag om
fördelning av utgifter för budgetåret
2002 på utgiftsområden, ta ställning till
denna fråga.

Tabell 32. Utskottets och
oppositionspartiernas förslag till
utgiftsramar för 2002

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Anm. Nivån på utgiftsområdena 1 och 5 i
det moderata förslaget har höjts
respektive sänkts jämfört med uppgifterna
i Moderata samlingspartiets motion Fi291.
Detta med anledning av att partiets
förslag att återföra utrikesförvaltningen
från utgiftsområde 1 till utgiftsområde 5
inte kan tas upp av riksdagen förrän i
samband med behandlingen av den
ekonomiska vårpropositionen år 2002.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i avsnitt 2.4
redovisat sin syn på de budgetförslag och
prioriteringar som regeringen och de
borgerliga partierna gör. Ovanstående
tabell visar i ett koncentrat hur dessa
prioriteringar kommer till uttryck i
Moderata samlingspartiets,
Kristdemokraternas, Centerpartiets och
Folkpartiet liberalernas
budgetalternativ.
Noteras bör att för oppositionens del
är de angivna värdena inte inbördes
jämförbara på alla punkter beroende på
att dessa partier dels använder sig av
olika metoder för att kompensera
kommunsektorn för effekterna av sina
skatteförslag, dels framlägger vissa
förslag som innebär att anslag i
varierande omfattning flyttas från ett
utgiftsområde till ett annat.
Så t.ex. föreslår Moderata
samlingspartiet att ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner skall räknas upp med 73,0
miljarder kronor främst beroende på att
kommunsektorn föreslås få kompensation
för det skattebortfall som det moderata
budgetalternativet ger upphov till.
Eftersom partiets förslag till
kompensation uppgår till sammanlagt 78,0
miljarder kronor föreslår Moderata
samlingspartiet i realiteten en
neddragning av överföringarna till
kommunerna med 5,0 miljarder kronor.
I Centerpartiets budgetalternativ
räknas ramen för utgiftsområde 25 upp med
31,8 miljarder kronor. Denna uppräkning
föranleds av att kommunsektorn beräknas
få kompensation för de förslag Centern
har som påverkar det kommunala
skatteunderlaget. Partiets förslag till
neutraliseringar uppgår sammantaget till
30,9 miljarder kronor, vilket innebär att
överföringarna till kommunerna inom
utgiftsområde 25 i Centerpartiets
budgetalternativ utökas med 0,9 miljarder
kronor. Partiet avvisar emellertid
regeringens skolsatsning på 1,5 miljarder
kronor 2002, vilken redovisas under
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
I motsats till Moderata samlingspartiet
och Centerpartiet föreslår de övriga två
oppositionspartierna att effekten på
kommunsektorn av deras respektive
inkomstskatteförslag skall neutraliseras
dels genom regleringar på utgiftsområde
25, dels genom en avräkning mot
inkomsttitel. Såsom utskottet tidigare
har framhållit kan det ifrågasättas om
ett sådant förfarande är förenligt med
budgetlagens krav på att alla inkomster
och utgifter på statsbudgeten skall
bruttoredovisas. Om - för jämförbarhetens
skull - all reglering i stället görs på
utgiftsområde 25 kommer utgifterna på
detta utgiftsområde att öka med för
Kristdemokraterna 43,6 miljarder kronor
och för Folkpartitet med 4,7 miljarder
kronor. En motsvarande reglering bör då
också göras för respektive partis förslag
till utgiftstak för 2002.
Vid jämförelse mellan de olika
partiernas förslag till utgiftsramar bör
man också vara medveten om de
omfördelningar av anslag mellan
utgiftsområden som främst Centerpartiet
föreslår.
Som utskottet tidigare berört (avsnitt
2.4.3) föreslår Centerpartiet stora
omfördelningar mellan utgiftsområdena 13,
14 och 15. Omfördelningen skall ses som
första steget mot ett enhetligt
försörjningsstöd som partiet vill införa
fr.o.m. 2002. För att nå en bättre
samordning och större flexibilitet i
arbetsmarknadspolitiken föreslår
Centerpartiet att samtliga
försörjningsstöd vid arbetslöshet samlas
under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.
Detta medför en omflyttning av de
anslagsposter som ej kan härledas till
försörjningsstöd till utgiftsområde 14
Arbetsliv. Vidare föreslås att den del av
anslaget för vuxenstudiestöd som kan
härledas till försörjningsstöd vid någon
typ av arbetslöshet överförs från
utgiftsområde 15 till utgiftsområde 13.
Korrigerat för dessa omfördelningar
uppgår de tre utgiftsområdena i
Centerpartiets förslag till följande
belopp.

Tabell 33. Centerpartiets förslag till
omfördelning mellan utgiftsområdena
13, 14 och 15 i budgetförslaget för 2002

Belopp i miljoner kronor
Av c Överfö Egentli
föresla rt g
gen belopp ramförä
ramförä 1 ndring
ndring
UO 13 -29 485 -20 -9 365
Arbetsmarknad 120
UO 14 Arbetsliv +20 013 +22 -2 491
504
UO 15 Studiestöd -1 384 -2 384 +1 000
Summa UO 13-UO -10 856 ±0 -10 856
15
1 Överföringsbeloppen är hämtade från
Centerpartiets tre olika motioner A381,
A382 och Ub534.

Vad som i Centerpartiets förslag
redovisas som en mycket kraftig ökning på
utgiftsområde 14 Arbetsliv motsvaras
alltså i själva verket av en ramminskning
med 2,5 miljarder kronor. Den enligt
partiets förslag förnyade
arbetsmarknadspolitiken beräknas ge
utrymme för besparingar inom
arbetsmarknadsutbildningen samt
administrationen inom utgiftsområdet. Den
föreslagna neddragningen på utgiftsområde
15 Studiestöd motsvaras samtidigt av en
ökning av utgiftsramen på 1,0 miljard
kronor. Även den kraftiga minskningen av
ramen för utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
är av en helt annan omfattning än vad som
framgår av partiets förslag till
utgiftsfördelning. Motionärerna hävdar
att besparingarna inom detta
utgiftsområde möjliggörs genom ökad
flexibilitet på arbetsmarknaden och
effektivisering av
arbetsmarknadspolitiken. De berör
huvudsakligen anslagen för
försörjningsstöd.

Utskottet vill erinra om sitt
ställningstagande i betänkande FiU11 över
regeringens förslag till tilläggsbudget
för år 2001. Utskottet har där föreslagit
att utbetalningarna av de för 2002
avsatta medlen för arealersättningar
skall tidigareläggas till 2001. Utskottet
har således föreslagit att anslaget höjs
med 3,5 miljarder kronor innevarande år
och att ramen för utgiftsområde 23 Jord-
och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar höjs lika mycket.
Miljö- och jordbruksutskottet anför i
sitt yttrande (MJU1y) att det, mot
bakgrund av ändringarna på
tilläggsbudget, kan finnas skäl att
överväga en motsvarande justering av
ramen nedåt för utgiftsområde 23 för
budgetåret 2002. Enligt miljö- och
jordbruksutskottets mening får det
ankomma på finansutskottet att, i samband
med den slutliga prövningen av
regeringens förslag om fördelning av
utgifter för budgetåret 2002 på
utgiftsområden, ta ställning till denna
fråga.
Finansutskottet anser att en
motsvarande justering av ramen nedåt bör
ske för 2002. Det innebär att riksdagen
bör fastställa en ram som är 3,5
miljarder kronor lägre än vad regeringen
föreslagit. Finansutskottet föreslår
således att ramen för utgiftsområde 23
för budgetåret 2002 fastställs till
10 839 miljoner kronor.
Utskottets förslag innebär att
budgeteringsmarginalen 2002 blir 3,5
miljarder kronor större än vad som
framgår av budgetpropositionen, dvs.
sammanlagt 5 429 miljoner kronor.
Utskottet vill understryka vikten av att
utgiftstaket hålls och noterar att
regeringen anför i budgetpropositionen
att den befarar att utgiftstaket för 2002
kan komma att överskridas om inte
ytterligare åtgärder vidtas (avsnitt
4.3). Regeringen redovisar således olika
utgiftsbegränsande åtgärder. Utskottets
förslag rörande arealersättningar är ett
sätt att skapa ökad handlingsfrihet. I
den uppkomna situationen finner utskottet
det således välmotiverat att
utbetalningarna förskjuts från 2002 till
2001.
Utskottets förslag avviker alltså från
budgetpropositionen vad avser nivån på
utgiftsområde 23. Som en följd av detta
blir summan av utgiftsområdena liksom
budgeteringsmarginalen en annan än i
propositionen. Utgiftstaket påverkas
inte. Konsekvenserna visas i följande
tabell.

Tabell 34. Konsekvenser av utskottets
förslag om höjning av ramen för
utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar

Belopp i miljoner kronor
Reger Utskott Utsk
ingen ets otte
s ts
nivå ändring nivå
sförsla
g
Utgiftsområde 14 -3 500 10
23 339 839
Summa 716 -3 500 713
utgiftsområde 983 483
n
Budgeteringsm 1 929 +3 500 5
arginal 429
Utgiftstak 809 ±0 809
för staten 000 000

En konsekvens av utskottets tidigare
ställningstagande till de olika
budgetalternativen är att utskottet
biträder regeringens förslag till
fördelning av utgifter på övriga
utgiftsområden. Utskottet tillstyrker
således delvis punkt 8 i propositionen.

De motionsyrkanden som är aktuella i
detta sammanhang avstyrks. Det gäller
Fi291 (m) yrkande 4, Fi292 (kd) yrkandena
6 och 9, Fi293 (c) yrkande 3 samt Fi294
(fp) yrkande 7.

2.7 Anslagsbehållningar

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens beräkning av
förändring av anslagsbehållningar för
2002. Utskottet avstyrker därmed
Folkpartiet liberalernas motion med
alternativa yrkanden.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten
2.4-2.6, 2.8-2.11 och 3.
Jämför reservation 15 (fp).

Medel som anvisats på ett
reservationsanslag kan enligt vissa
regler sparas till efterföljande
budgetår. I den mån ett ramanslag inte
förbrukats får på motsvarande sätt
kvarstående behållning föras över till
ett senare år. Myndigheter har också
möjlighet att med vissa begränsningar
disponera medel från efterföljande års
anslag som en anslagskredit.
Förskjutningar i det samlade
anslagssparandet påverkar statsbudgetens
utgifter och redovisas på budgetens
utgiftssida som en nettopost, benämnd
Ökning/minskning av anslagsbehållningar.

Budgetpropositionen

I årets budgetproposition (avsnitt 6.3.1)
räknar regeringen med att de samlade
anslagsbehållningarna skall minska netto
med 1,2 miljarder kronor under 2002, dvs.
att utgifter av denna omfattning väntas
bli finansierade av medel som finns
tillgängliga på anslagen vid årets
början. Regeringen föreslår att riksdagen
skall godkänna beräkningen av
förändringarna i anslagsbehållningarna
(punkt 7).

Motionen

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Fi294 att riksdagen skall godkänna en i
motionen redovisad beräkning av
förändringar av anslagsbehållningar
(yrkande 6). Minskningen av
anslagsbehållningar kan enligt
motionärerna begränsas mer jämfört med
regeringens förslag, bl.a. på grund av
att vissa verksamheter med
anslagsbehållning enligt partiets
budgetalternativ föreslås utgå helt.
Motionärerna beräknar en ökning av
anslagsbehållningar med 0,8 miljarder
kronor under 2002.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet finner för egen del inte
anledning att göra någon annan bedömning
av förbrukningen av anslagsbehållningarna
än regeringen. Utskottet tillstyrker
således punkt 7 i propositionen och
avstyrker därmed motion Fi294 (fp)
yrkande 6.

2.8 Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner dels regeringens förslag till
beräkning av myndigheternas in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för 2002,
dels med anledning av regeringens
förslag en kassamässig korrigering av
statsbudgetens utgifter för 2002.
Övriga delar av denna förslagspunkt
behandlar utskottet i avsnitten
2.4-2.7, 2.9-2.11 och 3.

I sitt förslag till statsbudget för
budgetåret 2002 räknar regeringen med att
myndigheternas m.fl. in- och utlåning
till Riksgäldskontoret skall uppgå till
9,1 miljarder kronor under året. Saldot
på denna post har fram t.o.m. 1999 varit
negativt, dvs. inlåningen har överstigit
Riksgäldskontorets utlåning. Sedan 1995
har medel för premiepensioner tillfälligt
placerats i Riksgäldskontoret. För 2002
beräknas de årliga inbetalningarna av
premiepensionsmedel inklusive ränta till
24,0 miljarder kronor. Samtidigt överförs
20,9 miljarder kronor avseende
premiepensionsmedel för 2000 till
Premiepensionsmyndigheten.

Belastningen på statsbudgeten kommer
att öka påtagligt till följd av ålders
pensionsreformen, samtidigt som det sker
en motsvarande förstärkning av
ålderspensionssystemets sparande.
Statsbudgeten kompenseras delvis för
denna försvagning genom överföring av
medel från AP-fonden på 45 miljarder
kronor vartdera året 1999 och 2000. Under
2001 har ytterligare en överföring från
AP-fonden ägt rum bestående av stats- och
bostadsobligationer till ett
marknadsvärde av 155 miljarder kronor.
Effekten på statsbudgetens saldo av
överföringen 2001 är dock endast 46,4
miljarder kronor. Detta förklaras av att
den del av överföringen som består av
statsobligationer skrivs av direkt mot
statsskulden med obligationernas
nominella värde (68,8 miljarder kronor)
utan någon direkt effekt på lånebehovet.
Därutöver påverkas lånebehovet av den del
av överföringen som består av
bostadsobligationer under flera år
framöver, dels genom att de olika
obligationslånen genererar
ränteavkastning, dels genom att de
förfaller till betalning. Budgetsaldot
förstärks genom denna transaktion med 8,7
miljarder kronor 2002.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen
(avsnitt 4.4.4 och tabell 4.15) att
riksdagen skall godkänna den gjorda
beräkningen av förändringar i
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret 2002
(punkt 5).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet biträder regeringens
förslag till beräkning av myndigheternas
in- och utlåning i Riksgäldskontoret.
Utskottet konstaterar vidare att i det
redovisade förslaget ingår en kassamässig
korrigering avseende medel från olika
transaktioner som genereras av de från AP-
fonden överförda bostadsobligationerna.
Utskottet har inget att erinra mot den
kassamässiga korrigeringen och anser att
denna bör godkännas av riksdagen.

2.9 Redovisning av statsbudgetens
inkomster

Utskottet har tidigare ställt sig bakom
regeringens förslag till inriktning av
budgetpolitiken (avsnitt 2.4.3). Till
grund för detta förslag ligger den
inkomstberäkning som regeringen redovisar
för 2002. Finansutskottet behandlar
längre fram i betänkandet i avsnitt 3.8
regeringens och oppositionspartiernas
alternativa förslag till beräkning av
statsbudgetens inkomster för 2002 och tar
där formellt ställning till de olika
yrkandena. Utskottet biträder därvid
regeringens förslag till inkomstberäkning
som för 2002 summerar till 732,7
miljarder kronor.
I efterföljande sammanställning
redovisas regeringens och
oppositionspartiernas förslag till
beräkning av statsbudgetens inkomster för
2002.

Tabell 35. Regeringens och
oppositionspartiernas förslag till
beräkning av statsbudgetens samlade
inkomster för 2002

Belopp i miljoner kronor

(bild eller grafiskt element borttaget)

Det bör noteras att redovisningen av
budgeteffekten av oppositionspartiernas
skatte- och avgiftsförslag grundas på en
sammanställning som finansutskottet
gjort. Huvudprincipen har varit att
redovisa förslagens rent statsfinansiella
effekter, men undantag från detta
förekommer, bl.a. på grund av de olika
redovisningsprinciper som partierna valt
att använda sig av i sina motioner.
Vidare påverkar vissa av partiernas
förslag till skatteförändringar främst
kommunernas och landstingens
skatteinkomster, vilka förutsätts bli
kompenserade för det inkomstbortfall
detta ger upphov till. På statsbudgeten
syns dessa förändringar för Moderata
samlingspartiets och Centerpartiets del
som anslagsökningar på utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner. Vissa
förslag från Kristdemokraterna respektive
Folkpartiet liberalerna regleras över
utgiftsområde 25, medan partiernas övriga
förslag belastar inkomsttiteln 1111
Fysiska personers inkomstskatt. Se
närmare redovisning om detta i avsnitt
2.6.

2.10 Budgetens sammansättning i stort

Utskottet har i de närmast föregående
avsnitten tagit ställning till
utgifternas fördelning på utgiftsområden
samt till förändringar av
anslagsbehållningar och
Riksgäldskontorets in- och utlåning till
myndigheter m.fl. I avsnitt 3.8 längre
fram i betänkandet redovisar utskottet
sitt ställningstagande till beräkningen
av statsbudgetens inkomster. Utskottet
har därmed övergripande behandlat de
delposter som statsbudgeten är uppbyggd
av.
Skillnaden mellan å ena sidan
statsbudgetens inkomster och å andra
sidan summan av samtliga utgifter på
utgiftsområden inklusive förändringar av
anslagsbehållningar, nettot av
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret och den kassamässiga
korrigeringen utgör budgetsaldot, vilket
definitionsmässigt är liktydigt med
statens lånebehov. Lånebehovet framkommer
alltså som en restpost, vars nivå
riksdagen inte tar ställning till.
Regeringens förslag till statsbudget
för budgetåret 2002 framgår schematiskt
av följande förenklade
budgetuppställning. Det innebär att
statsbudgetens inkomster överstiger
utgifterna och att amorteringen av
statsskulden före skulddispositioner
enligt propositionen uppgår till 15,3
miljarder kronor.

Tabell 36. Regeringens förslag till
statsbudget för budgetåret 2002

Belopp i miljarder kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Såsom tidigare framgått föreslår
utskottet att 2002 års ram för
utgiftsområde 23 skall sänkas med 3,5
miljarder kronor på grund av att
utbetalningen av arealersättningar
föreslås bli tidigarelagd ett år (se även
avsnitt 4.1.23). Denna justering påverkar
summan av statsbudgetens utgifter för
budgetåret 2002 som i utskottets förslag
blir 3,5 miljarder lägre, vilket minskar
budgetomslutningen och ger ett större
utrymme åt amorteringar av statsskulden
jämfört med regeringens beräkningar.
Effekten av utskottets ställningstagande
framgår av nedanstående
budgetuppställning.

Tabell 37. Utskottets förslag till
statsbudget för budgetåret 2002

Belopp i miljarder kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

2.11 Sammandrag av de olika
budgetalternativen

Nedan presenteras ett sammandrag av
effekter på statsbudgeten för 2002 av
regeringens och oppositionspartiernas
olika budgetalternativ. Även effekter av
utskottets förslag med hänsyn till
förändringar av ramen inom utgiftsområde
23 ingår i sammanställningen. Redovisning
av budgeteffekten av
oppositionspartiernas skatte- och
avgiftsförslag grundas på en
sammanställning som finansutskottet gjort
med hjälp av uppgifter från partiernas
motioner. Till följd av olika
redovisningsprinciper som
oppositionspartierna valt att använda i
sina motioner kan vissa poster ha vissa
brister vad gäller jämförbarheten med
regeringens respektive utskottets
förslag.

Tabell 38. Sammandrag av
statsbudgeteffekten 2002 av de olika
budgetalternativen

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Utskottet övergår därmed till att
behandla sammansättningen av
statsbudgetens inkomster på mer
detaljerad nivå (avsnitt 3) samt olika
förslag och synpunkter med anknytning
till de 27 utgiftsområdena inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten (avsnitt 4).

3 Skatter och övriga inkomster

3.1 Utvecklingen av statsbudgetens
inkomster

Budgetpropositionen

Statsbudgetens inkomster består dels av
skatter och avgifter, dels av övriga
inkomster. Skatter och avgifter svarar
normalt för ca 90 % av de totala
inkomsterna. Skatterna består till ca
66 % av löneskatter, dvs. inkomstskatter
och socialavgifter, 23 % av skatt på
varor och tjänster och 11 % av
kapitalskatter. I skatter och avgifter
ingår även kommunernas utjämningsavgift
på ca 21 miljarder kronor, vilken dock
helt motsvaras av utjämningsbidraget till
kommunsektorn. De övriga inkomsterna
utgörs i huvudsak dels av inkomster från
statens verksamhet, exempelvis
Riksbankens inlevererade överskott,
överskott från AB Svenska Spel och
utdelningar av statens aktier, dels av
inkomster från försäljning av statlig
egendom, främst aktier, samt av bidrag
från Europeiska unionen.
Skatteinkomsterna på statsbudgeten
redovisas kassamässigt, dvs. budgeten
visar betalningsflödena. Skatterna på
statsbudgeten för ett visst år kan
hänföras till flera olika inkomstår
vilket försvårar analysen av inkomsterna
både vad gäller deras nivå och
förändring.

Tabell 39. Statsbudgetens inkomster
2000-2004

Miljarder kronor
2000 2001 2002 2003 2004
S 672,8 683,1 648, 668,2 699,7
k 2
a
t
t
e
r
m
.
m
.
Ö 127,2 70,5 84,6 64,7 64,9
v
r
i
g
a
i
n
k
o
m
s
t
e
r
T 800,0 753,6 732, 732,8 764,6
o 7
t
a
l
a
i
n
k
o
m
s
t
e
r
Under perioden 2000 till 2004 beräknas
statsbudgetens skatteinkomster öka med
27 miljarder kronor. Mellan 2001 och 2002
beräknas skatteinkomsterna dock minska
med 35 miljarder kronor. Detta förklaras
till största delen av de föreslagna
skattesänkningarna, men också av en
förväntad nedgång av företags- och
realisationsvinster. Den kraftiga
minskningen av de övriga inkomsterna
mellan 2000 och 2001 förklaras av att
inkomsterna år 2000 var ovanligt stora,
främst till följd av försäljningen av
aktier i Telia AB men även till följd av
en engångsutdelning från
förvaltningsaktiebolaget Stattum på 11
miljarder kronor.

Tabell 40. Statsbudgetens inkomster
2001-2004. Avvikelser från 2001 års

ekonomiska vårproposition
Miljarder kronor
2001 2002 2003 2004
22,3 -13,5 -14,2 -15,4
Skatterm.m.
-4,0 18,6 -1,7 -1,1
Övrigainkomster
18,3 5,0 -15,8 -16,5
Totalainkomster

I relation till 2001 års ekonomiska
vårproposition beräknas skatteinkomsterna
innevarande år bli 22 miljarder kronor
högre. Detta förklaras i första hand av
uppreviderade företags- och
realisationsvinster avseende år 2000 samt
en högre lönesumma år 2001. Åren 2002
till 2004 har skatteinkomsterna
reviderats ned, främst som ett resultat
av regeringens förslag till
skattesänkningar. Om förslagen till
skattesänkningar exkluderas beräknas
skatteinkomsterna jämfört med
vårpropositionen i stället öka åren
2002-2004 med mellan 12 och 14 miljarder
kronor årligen. Ökningen av de övriga
inkomsterna 2002 beror på att Riksbanken
förväntas göra en extraordinär utdelning
på 20 miljarder kronor.

3.1.1 Redovisningen av
oppositionspartiernas skatteförslag

Tabellerna 41-47 samt 51 i detta kapitel
visar regeringens skatteförslag samt
oppositionspartiernas alternativa
skatteförslag, presenterade per
inkomsttitel på statsbudgeten. Det finns
dock skillnader mellan
oppositionspartiernas sätt att redovisa
sina skatteförslag. Inkomsterna redovisas
i vissa fall kassamässigt och i andra
fall periodiserat. Skillnaderna mellan
dessa redovisningar kan vara betydande i
sådana fall där skatterna betalas ett
annat år än det då de föreslagna
förändringarna träder i kraft. Detta
gäller t.ex. fastighets- och
förmögenhetsskatterna. En stor del av
skatteförslagen påverkar dessutom i
första hand den kommunala inkomstskatten.
Effekterna för statsbudgeten av samma
förslag kan avvika väsentligt från
effekten för den samlade offentliga
sektorn. Oppositionspartiernas
redovisningar avser i vissa fall staten
men i andra fall den offentliga sektorn.
Sammantaget innebär dessa skillnader i
redovisning att jämförelser såväl mellan
oppositionspartierna som gentemot
regeringen bör tolkas med stor
försiktighet.

3.2 Skattepolitikens inriktning

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker de motionsförslag
om inriktningen av skattepolitiken som
lagts fram av Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna samt ett
motionsyrkande om skatteväxlingens
framtida utformning.
Jämför reservationerna 12 (m), 13
(kd), 14 (c) och 15 (fp).

Budgetpropositionen

I propositionen anför regeringen att
skatternas främsta syfte är att
finansiera välfärden och att de måste
vara relativt höga om alla skall kunna
erbjudas en bra vård, skola och omsorg.
Skattepolitiken skall stimulera till
arbete och investeringar, till en
uthållig utveckling och till minskade
ekonomiska och sociala klyftor.
Regeringens ambition är att sänka
skatterna för låg- och
medelinkomsttagare, minska
marginaleffekter och stimulera
omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle.
Den påbörjade reformeringen av
inkomstbeskattningen fortsätter och ger
enligt vad regeringen anför framför allt
låg- och medelinkomsttagare lägre
marginalskatt och bättre köpkraft.
Andelen som betalar statlig skatt begrän
sas. Hösten 2002 avser regeringen att
göra en bedömning av det samhällseko
nomiska utrymmet för ett slutförande av
inkomstskattereformen 2003. Dessutom
föreslås en skattelättnad för
fackföreningsavgiften och avgiften till
arbetslöshetskassan samt att skatten för
pensionärerna sänks.
Fastighetsskatten utgör en viktig källa
vid finansieringen av den offentliga
välfärden. Prisutvecklingen på
bostadsmarknaden har dock varit
kraftigare än vad som tidigare har kunnat
förutses. Regeringen föreslår att
fastighetsskattesatsen sänks ytterligare
för såväl småhus som hyreshus och att
gränsen för förmögenhetsskatten höjs. En
ny utredning ges möjlighet att pröva
lösningar som kan innebära avsteg från nu
gällande principer för fastighetsbeskatt
ningen. Även taxeringsförfarandet
reformeras.
Regeringen föreslår att fribeloppen i
förmögenhetsskatten höjs, från 1 till 1,5
miljoner kronor för ensamstående
respektive från 1,5 till 2 miljoner kro
nor för sambeskattade par. Denna
förändring föreslås träda i kraft vid
2003 års taxering. Regeringen avser att
tillsätta en särskild utredning för att
se över utformningen av
förmögenhetsbeskattningen i ett längre
perspektiv.
Inom företagsbeskattningen föreslås ett
antal skattesänkningar som ytterligare
bidrar till att förbättra
företagsklimatet i Sverige. Skatten på
investmentbolag sänks och ett förslag om
avskaffande av kapitalvinstbeskattningen
på näringsbetingade andelar i bolags
sektorn kommer att läggas fram.
Mervärdesskatten på böcker och
tidskrifter sänks från 25 till 6 % för
att öka läsandet.
Regeringens gröna skattestrategi
omfattar en fortsatt grön skatteväxling
och ytterligare miljörelatering av
skattesystemet i andra avseenden. En
viktig utgångspunkt för strategin är
målet att begränsa utsläppen av de gaser
som bidrar till växthuseffekten, framför
allt koldioxid. Genom att bidra till en
effektivare energianvändning kan
skatteväxlingen enligt vad som anförs
också underlätta en avveckling av
kärnkraften. Regeringen föreslår att
strategin med grön skatteväxling skall
fortsätta. För 2002 föreslås en
skatteväxling på ca 2 miljarder kronor.
Härtill kommer ytterligare ett antal
förslag som bidrar till ett ekologiskt
hållbart samhälle.

Motioner

Moderata samlingspartiet anför i
motionerna Fi291 yrkande 9 och Sk474
yrkandena 1-4 av Bo Lundgren m.fl. att
skattepolitiken skall syfta till att
stärka de enskilda medborgarnas oberoende
och skapa förutsättningar för högre
tillväxt och fler jobb. Mot denna
bakgrund är det enligt motionärernas
mening viktigt att successivt sänka
inkomstskatten. På så sätt ökar friheten
och därmed vars och ens möjlighet och
förmåga att ta ansvar för den egna
livssituationen.
Motionärerna skapar i sitt
budgetalternativ utrymme för sänkta
inkomstskatter för alla. Tyngdpunkten
ligger på låg- och medelinkomsttagare. En
inkomstskattereform genomförs och består
av fyra delar som innehåller höjda
grundavdrag för alla, grundavdrag för
barn, förvärvsavdrag och en successiv
avveckling av den statliga
inkomstskatten.
För att människor skall ges möjlighet
att klara sina egna grundläggande behov
innan de börjar betala skatt bör enligt
motionärerna de första 50 000 kronorna
vara befriade från inkomstskatt, oavsett
om de kommer från förvärvsinkomst eller
från pension. År 2002 införs ett
grundavdrag som startar vid 24 200 kr och
kan uppgå till 34 200 kr vid en taxerad
inkomst på 110 000 kr. Under perioden
stiger grundavdraget och uppgår år 2004
till 30 100 kr med ett tak på 40 100 kr
vid en taxerad inkomst på 110 000 kr.
Beskattningen av arbete utformas så att
fler motiveras att arbeta. Detta sker
genom ett förvärvsavdrag på
pensionsgrundande inkomster. En betydande
del av det man tjänar skall enligt
motionärernas mening alltid vara
skattefri. På några års sikt bör det
finnas ett förvärvsavdrag på 15 % av
inkomsten och på längre sikt ökas
avdraget ytterligare. Under perioden
2002-2004 uppgår förvärvsavdraget till
13 %. Utöver dagens barnbidrag vill
motionärerna införa ett extra grundavdrag
på 15 000 kr per år och barn upp till 16
år för att på det sättet låta
skattesystemet ta hänsyn till
försörjningsbördan. Barnavdraget
genomförs från och med 2002 och gäller
utöver dagens barnbidrag. Såväl
förvärvsavdrag som grundavdrag görs på
den till kommunen beskattningsbara
inkomsten.
Den statliga inkomstskatten missgynnar
enligt motionärerna dem som har ojämna
inkomster under livet, och de vill
successivt avskaffa den statliga
inkomstskatten. Under den period som den
nu aktuella budgeten omfattar tar de bort
det andra skiktet i den statliga
inkomstskatteskalan och höjer gränsen för
när man börjar betala den statliga
inkomstskatten. Skattesatsen sänks år
2004 till 17 %.
Skatten på s.k. hushållstjänster sänks
för att det skall bli lättare för både
kvinnor och män att kombinera arbetsliv
och ansvar för barnen. För tjänster
utförda i hemmet föreslås en
skattereduktion på 50 % upp till 25 000
kr per år och hushåll. Det skulle enligt
motionärerna leda till att svarta jobb
blir vita och att människor kan känna att
både tiden och pengarna räcker till.
En avdragsrätt införs för styrkta
barnomsorgskostnader med upp till 50 000
kr per barn och år för att ökar
föräldrarnas valfrihet och underlätta
barnomsorgslösningar som är anpassade
till varje familjs behov. Möjligheten att
spara på egen hand för att säkerställa en
trygg ålderdom bör enligt motionärerna
förbättras, och de föreslår därför att
avdraget för eget pensionssparande höjs
till ett basbelopp fr.o.m. år 2002.
Fastighetsskatten drabbar enligt
motionärerna alla boende hårt. De
föreslår att taxeringsvärdena omedelbart
fryses på 1997 års nivå så att detta
värde utgör ett tak för underlaget för
fastighetsskatten. Vidare föreslås en
successiv sänkning av fastighetsskatten
på småhus med 0,1 procentenhet per år
utöver regeringens förslag. År 2002
bestäms skatten till 0,9 % för att sjunka
till 0,7 % år 2004. För att minska de
problem som uppkommer i skärgården och
andra särskilt utsatta områden föreslås
att endast halva markvärdet skall ingå i
underlaget för fastighetsskatten.
Förmögenhetsskatten har kommit att bli
en skatt på boendet som främst drabbar
äldre människor utan lån på sitt boende.
Beskattningen har också negativa effekter
när det gäller Sveriges möjligheter att
konkurrera om kapital och investeringar.
Motionärerna vill avskaffa
förmögenhetsskatten för alla, inte bara
för dem som har möjlighet att flytta sitt
kapital till andra länder. Till att börja
med slopas sambeskattningen år 2002 och
höjs fribeloppet till 2 000 000 kr per
person. Året därpå tas
förmögenhetsskatten bort helt och hållet.
För att uppmuntra till en mer aktiv
kapitalförvaltning bör enligt
motionärerna reavinstbeskattningen få
uppskjutas till dess att kapitalet helt
realiseras och de avsätter i sitt
budgetalternativ medel för en reform med
denna inriktning.
Drivmedelspriserna når rekordhöjder och
den största delen av priset är skatt.
Bensin- och dieselskatten bör sänkas för
att underlätta för alla dem som i sin
vardag är beroende av bilen, i synnerhet
i glesbygd. Bensin- och dieselskatten
sänks med 70 öre per liter inklusive
moms. Det avdrag som i dag får göras för
resor med bil till arbetet täcker inte
kostnaderna. Bränslepriset ökar och
avdraget ger inte heller möjlighet att
kompensera värdeminskningen på bilen. De
föreslår att avdraget höjs till 20 kr per
mil.
Skattepolitiken skall bidra till att
såväl företag och kapital som ägare till
dessa stannar kvar här. Sverige skall
helst vara så attraktivt att företagande
och kapital söker sig hit. Beskattningen
av ägande och kapital minskas genom att
förmögenhetsskatten avskaffas och genom
att dubbelbeskattningen på utdelningar
tas bort. Härigenom blir Sverige
konkurrenskraftigt för företagande och
kunskaper. Utflyttningen av ägande,
företag och forskning motverkas och
företagande stimuleras. Motionärerna vill
vidare slopa de nuvarande 3:12-reglerna
och genomföra förenklingar enligt Simplex-
gruppens förslag.
Royaltyinkomster från uppfinningar och
patent beskattas i inkomstslaget kapital
från år 2002 och lättnader införs vid
beskattningen av personaloptioner.
Skatterna på handelsgödsel avskaffas
och dieselskatten för jord- och skogsbruk
m.m. sänks till 53 öre litern.
Motionärerna avvisar förslaget om höjd
koldioxidskatt och elskatt och föreslår
vidare att skatten på kärnkraftsel
omedelbart sänks med 0,5 öre per kWh.
De höga alkoholskatterna bör sänkas
eftersom de ökar risken för smuggling och
slår ut svenska jobb. Den danska nivån
kan tjäna som riktmärke. Tillsammans med
minskad smuggling och fler arbeten i
svensk industri bedömer motionärerna att
sänkta alkoholskatter inte har någon
statsfinansiell effekt. Reklamskatten
slopas.
Kristdemokraterna anför i motionerna
Fi297 yrkandena 2-7 och 39 och Fi273
yrkande 1 av Kenneth Lantz m.fl. att
syftet med skatter är att solidariskt
finansiera vår gemensamma välfärd samt
att styra den ekonomiska utvecklingen i
en socialt och ekologiskt hållbar
riktning. Samtidigt riskerar skatter att
försämra ekonomins funktionssätt och leda
till ett osunt ekonomiskt beteende. Alla
heltidsarbetande måste kunna leva på sin
egen lön. Strävan måste därför vara att
utforma skattepolitiken så att det
stimulerar arbete, sparande, hederlighet
och företagande. En marknadsekonomi
baserad på etiska principer och styrd av
ekologiska och sociala hänsyn är den
bästa grunden för ett gott samhälle.
Ett viktigt mål för en kristdemokratisk
politik är att så många som möjligt skall
kunna leva på sin egen lön. Därför
föreslås en rad åtgärder på skatte
politikens område som gör att
inkomsttagare får behålla en större del
av sin lön och därmed får möjlighet att
påverka och få kontroll över sin
ekonomiska situation.
En rad inkomstskattesänkningar och
andra skattesänkningar som riktar sig
främst till förvärvsarbetande föreslås.
Grundavdraget höjs till 24 000 kr vid
beräkningen av kommunal inkomstskatt och
en skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare på 380 kr per person
och månad införs liksom ett generellt
statligt förvärvsavdrag beräknat mot
kommunalskatten. Värnskatten avskaffas
och gränsen för reseavdraget sänks från
dagens 7 000 till 5 000 kr. Dessutom
föreslås en skattereduktion på 50 % för
hushållen vid köp av tjänster. Från 2003
föreslås en skattereduktion för
barnfamiljer på 50 kr per barn och månad.
Barnfamiljer får också göra avdrag för
alla typer av styrkta barn
omsorgskostnader upp till 50 000 kr per
år. De sänkta skatterna gör att skatte
systemets tyngdpunkt förskjuts mot en
allt större andel miljörelaterade
skatter. Argumenten för en grön
skatteväxling kan således tillämpas i ett
sammanhang där skatter sänks.
Fastighetsskatten drabbar alla boende
oavsett inkomst och betalningsförmåga.
Systemet med statlig fastighetsskatt bör
på sikt avvecklas. I stället bör
kommunerna ges möjlighet att ta ut en låg
avgift för täckande av kostnader för
gatuunderhåll, brandförsvar och annan
kommunal service kopplad till
fastigheten. En fortsatt frysning av
taxeringsvärdena finansieras.
Grundbulten i kristdemokratisk
ekonomisk politik är att ge stabila och
goda villkor för fler och växande företag
och att därigenom öka sysselsättningen,
minska arbetslösheten och trygga
välfärden. Det är av största vikt att
Sverige får ett mer småföretagarvänligt
klimat än hittills, inte minst för att en
så stor del av vår befolkning har sin
huvudsakliga inkomst från små och
medelstora företag. Förändringar behöver
göras för att inte kapital och kompetens
- två mycket viktiga faktorer för ett
gott företagsklimat - skall flytta
utomlands. Här spelar beskattning av
inkomst och kapital en viktig roll.
Kristdemokraterna väljer att börja med
att helt avveckla effekten av sambe
skattningen av förmögenhet och höjer
fribeloppet för sambeskattade par till
3 000 000 kr. Därefter avvecklas
förmögenhetsskatten med 0,5 % per år så
att den blir 1,0 % 2003 och 0,5 % 2004.
Skattesystemet måste utformas så att
avkastningen på riskvilligt kapital i
företag inte beskattas hårdare än annan
kapitalavkastning. Kristdemokraterna
menar därför att dubbelbeskattningen på
avkastning på aktier skall avvecklas
helt, precis som skett i nästan samtliga
övriga OECD-länder. Sverige kan inte
långsiktigt ha en väsentligt högre
beskattning än den omvärld vi konkurrerar
med. Avvecklingen bör ske stegvis med en
halvering av fysiska personers
utdelningsskatt 2003 och en helt slopad
dubbelbeskattning 2004.
Kristdemokraterna har i annat
sammanhang lagt förslag om att arbetsgi
varavgifterna skall sänkas från och med
år 2003 med 7 procentenheter på
lönesummor upp till 900 000 kr per år.
För egenföretagare utökas lönesumman till
250 000 kr per år. Från år 2004 föreslås
att arbetsgivaravgifterna sänks med 10
procentenheter för samma lönesummor.
Personer som köper nyemitterade aktier
i onoterade bolag skall fr.o.m. år 2002
ha möjlighet till skattereduktion
(riskkapitalavdrag). Skattereduktion
skall medges även för indirekta
riskkapitalinvesteringar via ett företag
eller en fond som gör de direkta
investeringarna.
Dieselskatten sänks till 53 öre/liter
och kväveskatten på handelsgödsel
återförs till näringen. Även de mindre
jordbrukens elkonsumtion skall beskattas
som inom industrin. Kristdemokraterna
vill alltså ordna lika konkurrensvillkor
för alla jordbruk oavsett storlek.
Inom EU diskuteras vid flera
regeringskonferenser förutsättningarna
för en övergång till majoritetsbeslut när
det gäller minimiavgifter på
miljöområdet. Kristdemokraterna anser att
det är viktigt att övergå till
majoritetsbeslut på detta område, bland
annat för att förbättra möjligheterna för
en gemensam minimiavgift på
koldioxidutsläpp. Detta skulle vara ett
avgörande steg mot en miljövänligare
utveckling i Europa. Eftersom Sverige
redan har världens högsta miljöskatter
skulle en europeisk miniminivå för
koldioxid samtidigt förbättra svenska
företags konkurrenssituation.
Undersökningar visar att alltfler
medborgare accepterar svartarbete, och
fler yngre än äldre. Nu måste regering
och myndigheter gripa in för att dels
skapa skattenivåer och system som minskar
incitamenten till svartarbete och som
inte på ett övermänskligt sätt utmanar
medborgarnas moral, dels öka kontrollen
bland de medborgargrupper som parallellt
uppbär stöd/bidrag och arbetar svart.
Kristdemokraterna vill föra en
skattepolitik som är långsiktigt stabil,
är enkel, främjar en god ekonomisk
utveckling samt en god hushållning av
skattemedlen. Därmed kan skattemoralen
bibehållas och benägenheten till
svartarbete minska.
Centerpartiet anför i motionerna Fi293
yrkande 7 och Sk489 yrkande 1 att
politiken syftar till att låta människor
växa som individer och göra det möjligt
för var och en att förverkliga sina
drömmar. Skattepolitiken måste därför
utformas så att den ger goda
förutsättningar för fler företag att
startas och växa, ger större ekonomiskt
utrymme för landets familjer och inriktas
på förbättringar för dem som bäst behöver
ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som
ropar högst. Därför bör skattesänkningar
riktade mot småföretagande och uthållig
tillväxt, låg- och medelinkomsttagare
samt boende prioriteras i skattepolitiken
framgent.
För att öka människors ekonomiska
självbestämmande föreslås en
inkomstskattereform, som fullt utbyggd
innebär en skatterabatt, lika för alla,
på 10 000 kr, vilket motsvarar ett
grundavdrag mot kommunalskatten på drygt
30 000 kr, och en förvärvsrabatt riktad
mot låg- och medelinkomsttagare på högst
10 800 kr, som fasas in för att undanröja
marginaleffekter för låginkomsttagare och
där människor med högre inkomster får en
förvärvsrabatt på 5 400 kr.
För att förbättra hushållens och
barnfamiljernas ekonomi, föreslås avdrags
rätt för barnomsorgskostnader, höjda
reseavdrag som inkluderar barnomsorg samt
en extra barnrabatt i beskattningen på
100 kr per barn och månad.
Sänkt skatt på hushållsnära tjänster
ger utrymme för nya jobb inom sektorer
där det i dag knappt finns någon vit
arbetsmarknad, samt underlättar för
människor att köpa tjänster som
underlättar vardagen. Det stimulerar
också framväxten av nya företag inom
sektorn.
Beskattningen av boende sänks genom en
fortsatt frysning av taxeringsvärdena
2002, samtidigt som skattesatsen sänks.
Vidare sker en övergång till beskattning
av en schablonintäkt, vilket ger effekter
motsvarande en fastighetsskatt på 0,9 %
2003 och 0,75 % 2004. Taxeringen av
fastigheter för fastboende skiljs från
den för fritidsboende. Sambeskattningen i
förmögenhetsbeskattningen slopas och
endast halva taxeringsvärdet ingår i
underlaget för förmögenhetsbeskattning.
Arbetsgivaravgifterna sänks
ytterligare, med betoning på de små
företagens villkor. Genom en konstruktion
där avgifterna sänks för en viss löne
summa i alla företag, undviks
tröskeleffekter, samtidigt som effekten
blir stor för företag med få anställda.
Reduktionen av arbetsgivaravgiften ökas
till 10 procentenheter från 2002 och
lönesumman till 2 miljoner kronor (för
egenföretagare 300 000 kr) från den 1
juli 2004. Sänkningen av arbetsgivaravgif
terna finansieras delvis genom höjda
skatter på utsläpp av kväveoxid och
koldioxid i industrin, genom skatt på
förbränning av osorterat avfall och höjd
skatt på deponi.
Den gröna sektorn ges likvärdiga
konkurrensvillkor genom att jordbrukets
ryggsäck slopas.
En skattepolitik som belönar
investeringar i arbete och miljö, men
också styr bort från utnyttjande av
ändliga naturresurser och skadliga
utsläpp, bidrar till omställningen av
Sverige till ett modernt land, där
miljöhänsyn är en avgörande del i den
framtida tillväxten.
Folkpartiet liberalerna anför i motion
Fi285 yrkande 1 att en långsiktig
skattepolitik som stimulerar till arbete,
sparande, utbildning och risktagande
lägger grunden för en tillväxt som snabbt
leder oss ur konjunkturproblemen. De
grundläggande principerna för 1990/91 års
skattereform, nämligen "hälften kvar",
och att de allra flesta bara skall betala
kommunalskatt, återupprättas.
Skatteförändringarna koncentreras på de
för tillväxt och jobb mest skadliga
inslagen, nämligen marginalskatterna.
Genom avskaffad värnskatt, höjd
brytpunkt för statlig skatt och bort
tagande av den s.k. LO-puckeln, uppnås
den grundläggande principen - att de
flesta bara skall betala 30 % i skatt,
och att de med höga inkomster skall
betala 50 % på de högre inkomstdelarna.
Brytpunkten höjs upp till gränsen för
egenavgifterna för att undvika att
personer som betalar både statlig skatt
och egenavgifter får marginaleffekter om
ca 55 %. Den s.k. LO-puckeln bör
successivt tas bort, vilket leder till en
marginalskattesänkning för betydande
grupper. Den s.k. värnskatten avskaffas.
Den är ett brott mot skattereformen.
Härigenom sänks marginalskatten med 5
procentenheter i de aktuella
inkomstskikten. Ett förvärvsavdrag om 5 %
av inkomsten införs, vilket sänker
skatten och gör det mera lönsamt att
arbeta även vid lägre inkomster. En
skattereduktion, lika för alla, införs
för att garantera att alla får del av en
skattesänkning. Denna skattereduktion bör
till en början vara 3 000 kr per person.
Denna tillfaller då även pensionärer.
För att betona att barnstödet skall
innebära att hänsyn i beskattningen tas
till den extra försörjningsbörda
föräldrar har, vill vi att utökningen av
barnstödet sker i form av
skattereduktion. Detta föreslås utgå med
1 450 kr per år för 2002 för att
successivt öka till 2 650 kr 2004.
Avdragsrätt för styrkta barnom
sorgskostnader upp till ett belopp av
50 000 kr införs. Detta sänker kostnaden
för barnomsorg med en tredjedel och gör
det lättare att vitt och hederligt
komplettera med andra former av
barntillsyn.
Pensionssparande utvidgas så att
avdragsrätt för sparande medges upp till
1,5 basbelopp, att sparandet kan tas ut
för att finansiera kompetensutveckling
och att ett kvarstående sparande kan tas
ut vid pensionering.
Vinstandelsstiftelser har funnits under
en längre tid och ger de anställda ett
ekonomiskt utbyte av ett företags
framgång och vinster. Den särskilda löne
skatten på avsättning till vinstandels
stiftelser bör slopas för att stimulera
till en utvidgad användning av sådana
system.
Arbetsgivaravgiften är en tung del i
skatten på arbete. Under de närmaste åren
sänks därför avgiften med 2
procentenheter för hela den privata
tjänstesektorn. Den långsiktiga
inriktningen är att
arbetsgivaravgifternas skattedel helt tas
bort.
Fördelarna med en vit marknad för
hushållsnära tjänster är många. De som i
dag arbetar svart får möjlighet att
inordna sig i ett legalt system och som
alla andra få del av förmånerna i
socialförsäkringssystemen: sjuk
försäkring, pension m.m.
Den lättnad i dubbelbeskattningen av
bolagsinkomster som införts i Sverige är
begränsad till onoterade företag.
Folkpartiet har länge argumenterat för
att införa regler som avskaffar
dubbelbeskattningen i alla företag.
Avskaffandet av dubbelskatt på
utdelningar bör ske i etapper genom att
den halveras, först för fysiska personer
och två år senare även för juridiska
personer med sikte på ett fullständigt
avskaffande.
Nivån på fastighetsbeskattningen är för
hög och beskattningsformen kan inte
accepteras anser motionärerna. I avvaktan
på en grundlig reformering av
fastighetsbeskattningen bör
taxeringsvärdena fortsatt vara frysta.
För 2001 och 2002 används de nya lägre
skattesatserna, 1,0 % för egna hem och
0,5 % för flerbostadshus, men beräknat på
de taxeringsvärden som gällde under 2000,
försåvitt det omräknade värdet inte är
lägre, då detta givetvis skall gälla. I
och med detta säger Folkpartiet nej till
införandet av regeringens förslag till
begränsningsregel, en både krånglig och
byråkratisk regel som leder till såväl
sambeskattning som nya marginaleffekter.
Fåmansbolagsreglerna (de s.k. 3:12-
reglerna) måste förenklas. Det är otill
fredsställande att frågan begravts i en
utredning som knappast kan leda till
någon förändring förrän år 2003, möjligen
ännu senare. Motionärerna föreslår att
fåmansbolagsreglerna reformeras så att
ett belopp motsvarande en medelinkomst
beskattas som arbetsinkomst, resterande
som kapital.
Många hävdar att beskattningen vid
generationsskifte särskilt åderlåter jord-
eller skogsbruk som redan kan ha små
eller inga ekonomiska marginaler. I
stället för att kapital dras in till
staten behövs detta mycket väl på
gårdarna för att trygga ett långsiktigt
familjejordbruk. Folkpartiet betonar
vikten av att den utredning som pågår
arbetar snabbt och att regeringen så
snart utredningsarbetet är avslutat
återkommer till riksdagen med förslag
till lagändringar som verkligen kan bidra
till att underlätta generationsväxlingar
i svenska familjeföretag.
Miljöpartiet anför i motion N366 yrkande
1 att den fortsatta skatteväxlingen bör
leda till ett heltäckande
energiskattesystem som rymmer alla former
av energianvändning med så långt möjligt
samma skattesatser för alla kategorier av
förbrukare. Anpassningen bör ske
successivt på ett sådant sätt att
marknadens aktörer får en rimlig
omställningstid och så att den åsyftade
miljöstyrningen hela tiden upprätthålls
och förstärks. Målet bör vara att alla
bitar fallit på plats senast 2010.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet ställer sig i sitt
yttrande bakom den inriktning av skatte
politiken som regeringen redovisar och
avstyrker de förslag om en annan
inriktning som läggs fram i motionerna
från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna. Skatteutskottet
avstyrker också ett motionsyrkande om den
framtida inriktningen av en grön
skatteväxling.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt finansutskottets mening är det
angeläget att de effekter som den
allmänna pensionsavgiften ger upphov till
i inkomstskatteskalan elimineras, och
utskottet har därför inte någon erinran
mot förslaget om att kompensationen för
pensionsavgiften höjs till 75 % år 2002.
I likhet med skatteutskottet ställer sig
finansutskottet bakom regeringens
bedömning att ytterligare steg mot en
fullständig kompensation för avgiften bör
tas i den takt som ekonomin medger det.
En strategi för en grön skatteväxling
har redovisats av regeringen i
budgetpropositionen för år 2001, och ett
första steg i den gröna skatteväxlingen
har också tagits under innevarande år och
innebär att en sänkning av skatten på
arbete finansieras genom att
koldioxidskatten ges en ökad tyngd inom
energibeskattningen och att skatten på el
höjs för att undvika en ökad
elkonsumtion. Skatten på
förvärvsinkomster sänktes bl.a. genom att
grundavdraget och de särskilda
grundavdragen för pensionärer höjdes.
Även arbetsgivaravgifterna reducerades.
Finansutskottet ser klara fördelar med
att ett andra steg i en grön
skatteväxling nu tas och att även detta
steg inriktas mot en minskning av
koldioxidutsläppen och en sänkning av
skatten på arbete. En begränsning av
utsläppen av de gaser som bidrar till
växhuseffekten är en viktig utgångspunkt
för strategin. Genom att åtgärden bidrar
till en effektivare energianvändning kan
skatteväxlingen också underlätta en
avveckling av kärnkraften.
Den gröna skatteväxlingen gör det
möjligt att genomföra skattesänkningar
som når alla med förvärvsinkomst och
således även pensionärerna. Som
skatteutskottet framhåller är det
angeläget att alla grupper i samhället
får del av det förbättrade ekonomiska
läget, och finansutskottet ser därför
positivt på att pensionärerna vid sidan
av den skattesänkning som ryms inom
skatteväxlingen nu också föreslås få
särskild kompensation för de besparingar
som gjordes under 1990-talet genom att
den särskilda skattereduktionen för låg-
och medelinkomsttagare utvidgas till
pensionärerna. Med det förslag som
regeringen aviserar får så gott som alla
pensionärer en ytterligare skattesänkning
under år 2002 på ca 100 kr i månaden.
I de budgetalternativ som redovisas av
oppositionspartierna föreslås för
hållandevis långtgående förändringar i
den skatteskala som beslutades under
skattereformen och som därefter
kompletterades med ett sista steg som en
fördelningspolitisk korrigering. I
samtliga alternativ ersätts regeringens
förslag om en kompensation för den
allmänna pensionsavgiften med långtgående
skattesänkningar som medför att den
skatteprofil som utvecklats på grundval
av skattereformen frångås. Utskottet är
inte berett att tillstyrka en sådan
inriktning.
Med det anförda ställer sig utskottet
bakom den av regeringen förordade
inriktningen av skattepolitiken och
avstyrker motionerna Fi273 (kd) yrkande
1, Fi285 (fp) yrkande 1, Fi291 (m)
yrkande 9, Fi293 (c) yrkande 7, Fi297
(kd) yrkandena 2-7 och 39, Sk474 (m)
yrkandena 1-4, Sk489 (c) yrkande 1.
Utskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet även motion N366 (mp)
yrkande 1.
3.3 Fysiska personers inkomster
Tabell 41. Inkomsttitel 1111 Fysiska
personers inkomstskatt

(bild eller grafiskt element borttaget)

(bild eller grafiskt element borttaget)

3.3.1 Inkomstskatten för år 2002

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om höjd kompensation för
pensionsavgiften m.m., höjda
grundavdrag för år 2002 och en
ytterligare höjning av det grundavdrag
som år 2003 skall tillämpas av såväl
förvärvsarbetande som pensionärer.
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
en annan utformning av inkomstbeskatt
ningen år 2002 och följande år.
Jämför reservationerna 12 (m), 13
(kd), 14 (c) och 15 (fp).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.2,
yrkandena 33, 34, 38-41 och 43) att
inkomstreformens tredje steg genomförs år
2002. Kompensationen för pensionsavgiften
höjs från 50 % till 75 % och gränsen för
uttag av statlig inkomstskatt höjs. Efter
dessa ändringar ligger den nedre
skiktgränsen vid en taxerad inkomst på
290 100 kr och den övre vid en taxerad
inkomst på 430 900 kr. Andelen personer
som betalar statlig inkomstskatt beräknas
år 2002 uppgå till 17 %. Regeringen
föreslår också att grundavdraget höjs
till 11 200 kr och att pensionärernas
särskilda grundavdrag höjs på motsvarande
sätt.
Regeringen tar vidare upp frågan om
sänkt skatt för pensionärerna och avi
serar att den särskilda skattereduktionen
på 1 320 kr kommer att utvidgas till
pensionärer. Avsikten är att de nya
reglerna skall utformas på ett sådant
sätt att också pensionärer som inte
betalar preliminär skatt kan få del av en
skattelättnad under år 2002.
Från och med inkomståret 2003 ersätts
det särskilda grundavdraget med en
garantipension och pensionärerna omfattas
då av samma skatteregler som löntagarna.
Eftersom även den särskilda
skattereduktionen för låg- och
medelinkomsttagare då kommer att gälla
lika för alla är det möjligt att förenkla
reglerna genom att ersätta
skattereduktionen med en höjning av
grundavdraget i vissa skikt. Med de
prognoser som gäller för år 2003 kan det
ny grundavdraget beräknas uppgå till ca
15 500 kr. Regeringen föreslår att
beslutet om denna förenkling fattas redan
nu.

Motioner

Moderata samlingspartiet anför att låga
inkomster bör skyddas från onödigt
skatteuttag så att det alltid skall löna
sig att arbeta. Vid den kommunala
beskattningen införs ett grundavdrag på
24 200 kr och för den som har barn att
försörja tillkommer ett extra grundavdrag
på 15 000 kr per barn upp till 16 års
ålder. Styrkta barnomsorgskostnader blir
avdragsgilla upp till 50 000 kr per barn.
Av förvärvsinkomsterna undantas 13 % från
beskattning genom ett särskilt
förvärvsavdrag. Det övre skiktet i den
statliga inkomstskatten avskaffas och
gränsen för uttag av statlig inkomstskatt
stiger när pensionsavgiften blir fullt
avdragsgill sedan kompensationen slopats.
Den särskilda skattereduktionen och
skattereduktion för utländska experter
kan avskaffas. Slutligen slopas
bestämmelsen om att arbetsskadelivränta
som är samordnad med förtidspension skall
minska det särskilda grundavdraget.
Yrkandena framställs i motion Sk471
yrkandena 1-10 och 36.
Kristdemokraterna föreslår att ett
grundavdrag på 24 000 kr införs vid
beräkningen av den kommunala
inkomstskatten och att det utformas som
en statlig skattereduktion för att
undvika att kommunernas inkomster
påverkas. Vidare införs en
skattereduktion på 4 560 kr per år.
Reduktionen börjar avtrappas vid en
taxerad inkomst på 276 000 kr och upphör
vid en taxerad inkomst på 360 000 kr. Ett
generellt förvärvsavdrag vid den
kommunala beskattningen införs och uppgår
till 5 % år 2002. Även detta avdrag
utformas som en statlig skattereduktion
för att inte minska kommunernas
inkomster. Avdraget stiger till 6 % år
2003 och till 7 % år 2004 och ger
hushållen ett ökat ekonomiskt utrymme och
minskar därigenom marginaleffekterna. Kom
pensationen av pensionsavgiften upphör
och avgiften blir helt avdragsgill som
andra förmånsgrundande avgifter.
Härigenom stiger gränsen för uttaget av
statlig inkomstskatt så att målet att
endast 15 % av inkomsttagarna skall
betala inkomstskatt uppnås. År 2003
avskaffas det andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan. Styrkta
barnomsorgskostnader blir avdragsgilla
upp till 50 000 kr per barn och en
skattereduktion på 600 kr per barn och år
upp till 15 år införs fr.o.m. år 2003.
Yrkandena framställs i motionerna Fi297
(kd) yrkandena 8-11, 13, 14, 42 och 43
och Fi273 (kd) yrkandena 2-5, 7 och 8.
Centerpartiet höjer grundavdraget till
20 000 kr och avskaffar samtidigt de
negativa marginaleffekter som följer av
nedtrappningen i den så kallade LO-
puckeln. En förvärvsrabatt på 9 600 kr
införs och skall enbart ges på inkomster
från förvärvsarbete eller företagande.
Förvärvsrabatten fasas in med 10 % av
arbetsinkomsten upp till en årlig
arbetsinkomst på 96 000 kr och ligger
sedan still upp till 180 000 kr. Den
trappas sedan ned med 5 % av överstigande
förvärvsinkomst upp till 276 000 kr.
Däröver blir förvärvsrabatten 4 800 kr.
En avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader införs liksom en
skatterabatt på 100 kr per månad och barn
mot förvärvsinkomst. År 2003, när
pensionärer och löntagare beskattas på
samma sätt, föreslår motionärerna att
grundavdraget helt ersätts med en rak
skatterabatt på 10 000 kr. Effekten av en
rak skatterabatt på 10 000 kr är ungefär
lika stor som effekten av ett grundavdrag
på 30 000 kr. Men för en person som även
betalar statlig inkomstskatt blir
effekten en annan, eftersom
skatterabatten inte minskar den
beskattningsbara inkomsten och därmed
statsskatten. Skatterabatten har därför
fördelningspolitiska fördelar.
Kompensationen för egenavgifterna slopas
så att dessa blir avdragsgilla.
Brytpunkten för uttag av statlig skatt
sätts till 290 100 kr för 2002 och
indexuppräknas sedan. Dessa yrkanden
framställs i motion Sk489 (c) yrkandena
2-6 och 8-11.
Folkpartiet liberalerna föreslår att
marginalskatterna sänks för stora grupper
genom att den marginaleffekt som
uppkommer när grundavdraget avtrappas
successivt tas bort. Vidare höjs
brytpunkten upp till gränsen för
egenavgifterna för att undvika att
personer som betalar både statlig skatt
och egenavgifter får marginaleffekter om
ca 55 %. Den s.k. värnskatten avskaffas
och detta sänker marginalskatten med 5
procentenheter i de aktuella inkomst
skikten. Ett förvärvsavdrag om 5 % av
inkomsten införs och gör det mera lönsamt
att arbeta även vid lägre inkomster. En
skattereduktion införs lika för alla för
att garantera att alla får del av en
skattesänkning. Skattereduktionen bör
till en början vara 3 000 kr per person.
I likhet med regeringens förslag låter
motionärerna skattereduktionen för 2002
även tillfalla de pensionärer som
faktiskt inte betalar någon skatt, för
att dessa skall åtnjuta samma för
stärkning av den disponibla inkomsten. En
avdragsrätt för styrkta barnom
sorgskostnader upp till ett belopp av
50 000 kr införs och sänker kostnaden för
barnomsorg med en tredjedel och gör det
enligt motionärerna lättare att vitt och
hederligt komplettera med andra former av
barntillsyn. För att betona att
barnstödet skall innebära att det tas
hänsyn till den extra försörjningsbördan
i beskattningen sker utökningen av
barnstödet i form av en skattereduktion.
Denna föreslås utgå med 1 450 kr per år
och barn för 2002 för att successivt öka
till 2 650 kr 2004. Motionärerna avsätter
också medel för att införa en avdragsrätt
för gåvor till internationell
biståndverksamhet fr.o.m. år 2002.
Yrkandena framställs i motion Fi285 (fp)
yrkandena 2, 4, 5 och 26.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet har i sitt yttrande
tillstyrkt regeringens förslag och
avstyrkt motionsförslagen. Utskottet har
inte haft någon erinran mot den planerade
utvidgningen av den särskilda
skattereduktionen för låg- och medel
inkomsttagare till pensionärer under år
2002.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet anser i likhet med
skatteutskottet att det är positivt att
inkomstbeskattningen successivt kan
återställas till en profil som motsvarar
det läge som råder när huvuddelen av de
skattskyldiga endast betalar kommunal
inkomstskatt och en andel kring 15 %
också betalar statlig inkomstskatt och
har ingen invändning mot regeringens
förslag i denna del.
När det gäller förslaget om en höjning
av grundavdraget och det särskilda grund
avdraget för pensionärer möjliggörs detta
genom de förslag om ändringar i
beskattningen av energi och avfall som
behandlas i ärendet. Utskottet
tillstyrker i likhet med skatteutskottet
att denna skatteväxling genomförs och har
därför inte heller någon invändning mot
regeringens förslag om att grundavdragen
för såväl förvärvsarbetande som
pensionärer höjs år 2002.
Som utskottet redan anfört ser
utskottet positivt på att regeringen nu
avser att kompensera pensionärerna för de
besparingar som gjordes under 1990-talet
genom en utvidgning av den särskilda
skattereduktionen till pensionärer under
år 2002. Utskottet har inte heller någon
erinran mot att denna åtgärd fullföljs år
2003 genom att reduktionen då omvandlas
till ett högre grundavdrag.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker
motionerna Fi273 (kd) yrkandena 2-5, 7
och 8, Fi285 (fp) yrkandena 2, 4, 5 och
26, Fi297 (kd) yrkandena 8-11, 13, 14, 42
och 43, Sk471 (m) yrkandena 1-10 och 36,
Sk489 (c) yrkandena 2-6 och 8-11.

3.3.2 Skattereduktion för
fackföreningsavgift

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning
att en skattereduktion bör införas för
fackföreningsavgift och avgift till
arbetslöshetskassa. Utskottet avstyrker
motionsförslagen om en annan utformning
av reglerna på detta område.
Jämför reservationerna 12 (m), 14 (c)
och 15 (fp).

Budgetpropositionen

Regeringen bedömer (avsnitt 8.2.5) att en
skattereduktion motsvarande 25 % av
fackföreningsavgiften bör införas i syfte
att likställa villkoren för medlemskap i
en arbetsgivarorganisation respektive en
arbetstagarorganisation och att bl.a.
rättviseskäl också talar för att avgiften
till arbetslöshetskassa omvandlas till en
skattereduktion på 40 % av avgiftens
belopp. Avsikten är att skattereduktionen
skall tillämpas på avgifter som betalas
under år 2002. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen under hösten
2001 med ett sådant förslag.

Motioner

Moderata samlingspartiet säger i sin
inkomstberäkning nej till förslaget om
skattereduktion för fackföreningsavgift
och avgift till arbetslöshetskassa.
Centerpartiet avvisar i motion Sk489
yrkande 7 det aviserade förslaget om en
skattereduktion för
fackföreningsavgifter. Motionärerna
hänvisar till att en skattereduktion för
fackföreningsavgifter inte behövs om den
skattereform som de föreslår genomförs.
Folkpartiet liberalerna begär i motion
Fi285 yrkande 3 ett tillkännagivande om
att de högre avgifter till
arbetslöshetskassan som de förespråkar
och som kompenseras via en skattesänkning
kommer att vara avdragsgilla på
sedvanligt sätt.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet delar regeringens
bedömning att rättviseskäl talar för att
en skattereduktion införs och avstyrker
följaktligen de aktuella motions
yrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker följaktligen
motionerna Fi285 (fp) yrkande 3 och Sk489
(c) yrkande 7.

3.3.3 Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om att det fasta beloppet på
200 kr skall anses utgöra en kommunal
inkomstskatt även vid 2003 års
taxering.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.8,
yrkande 29) att det fasta belopp på 200
kr som utgår vid den statliga
beskattningen av förvärvsinkomster skall
utgöra en kommunal inkomstskatt även vid
2003 års taxering.
I propositionen anförs att den statliga
skatten om 200 kr under några års tid har
beslutats utgöra en kommunal inkomstskatt
och att detta har motiverats med
kommunernas behov av medelsförstärkning.
Regeringen konstaterar att kommunerna har
ett visst behov av medelsförstärkning
även år 2002 och föreslår därför att den
fasta skatten om 200 kr skall utgöra en
kommunalinkomstkatt också vid 2003 års
inkomsttaxering. Av praktiska skäl
föreslås att kommunerna skall erhålla en
månatlig utbetalning på en tolftedel av
det preliminära skattebeloppet. På detta
sätt uppnås en överensstämmelse med reg
lerna om preliminära skatteutbetalningar
till kommuner och landsting i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker att
regeringens förslag genomförs.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i likhet med
skatteutskottet inte funnit någon
anledning till erinran mot förslaget och
tillstyrker propositionen i denna del.

3.3.4 Pensions- och kompetenssparande

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om
höjda avdrag för eget pensionssparande
och om olika system för finansiering av
individuell kompetensutveckling.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd)
och 15 (fp).

Gällande bestämmelser

Som ett led i finansieringen av EU-
medlemskapet begränsades det allmänna
avdragsutrymmet för privata
pensionsförsäkringspremier och
insättningar på pensionssparkonton till
ett halvt basbelopp fr.o.m. den 8 april
1995. Avdragsutrymmet för den som har
pensionsrätt i anställning minskades till
5 % av inkomsten mellan tio och tjugo
basbelopp (prop. 1994/95:203, bet.
1994/95:
SkU28).
Riksdagen beslutade i samband med
behandlingen av budgetpropositionen för
år 2000 att särskilda medel skulle
avsättas för att stimulera individuell
kompetensutveckling. Den ekonomiska ramen
för detta angavs till 1,35 miljarder
kronor för år 2000 och 1,15 miljarder
kronor för år 2001. Medlen skall användas
för ett individuellt system för
kompetenssparande. Ett förslag till hur
ett sådant system skulle kunna utformas
har lämnats i betänkandet Individuellt
kompetenssparande IKS (SOU 2000:19) i
december 2000.
Utredningens förslag bereds för
närvarande i Regeringskansliet. Av
budgetpropositionen framgår att
regeringen under våren 2002 kommer att
presentera ett förslag med ikraftträdande
den 1 juli 2002.

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Sk471 yrkande 20 att avdraget för
pensionssparande höjs till ett basbelopp
fr.o.m. år 2002.
Kristdemokraternas förslag i motion
Fi297 innebär att avdraget för
pensionssparande höjs till tre fjärdedels
basbelopp fr.o.m. år 2004 (yrkande 36)
och att regeringens förslag om ett system
för kompetenssparande ersätts med ett
konto som finansieras av arbetstagaren
och arbetsgivaren gemensamt (yrkande 37).
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi285 yrkande 6 att pensions
sparandet utvidgas så att det kan
användas för att finansiera både
kompetensutveckling och pension och att
avdragstaket höjs till 1,5 basbelopp.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att riksdagen har
avsatt medel för en stimulans för
individuell kompetensutveckling i
arbetslivet och att det pågår ett arbete
som syftar till att klarlägga hur
stimulansen bör vara utformad. Utskottet
anser att resultatet av det pågående
arbetet bör avvaktas och avstyrker
motionerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi297
(kd) yrkandena 36 och 37, Fi285 (fp)
yrkande 6 och Sk471 (m) yrkande 20.

3.3.5 Förmånsbeskattning av miljövänliga
bilar

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning
att den nuvarande jämkningsregeln för
miljövänliga bilar bör göras
förmånligare så att justering kan göras
ner till 60 % av förmånsvärdet för en
jämförbar konventionell bil.

Budgetpropositionen

Regeringen bedömer (avsnitt 8.2.7) att
den nuvarande jämkningsregeln för
miljövänliga bilar bör göras förmånligare
så att justering kan göras ner till 60 %
av förmånsvärdet för en jämförbar
konventionell bil. De nya reglerna avses
träda i kraft år 2002.
I propositionen anförs att särskilda
regler om justering av bilförmån för
miljöbil infördes vid 2000 års taxering
för att underlätta introduktionen av
miljöbilar på bilmarknaden och på så sätt
skapa bättre förutsättningar för att
beståndet av förmånsbilar blir
miljövänligare. Reglerna gäller bilar som
är utrustade med teknik för drift med
miljövänligare drivmedel än bensin och
dieselolja eller med elektricitet och som
har ett nybilspris som är högre än
nybilspriset för närmast jämförbara bil
utan sådan teknik. Förmånsvärdet jämkas i
sådana fall nedåt till en nivå som
motsvarar förmånsvärdet för en jämförbara
konventionell bil. Enligt regeringens
uppfattning finns det skäl att ändra
justeringsreglerna. Många av miljöbilarna
har en begränsad räckvidd och vad gäller
gasbilarna tar gastanken upp en stor del
av bilens lastutrymme. Vidare är
tillgången på tankställen för alternativa
drivmedel begränsad. Värdet av förmånen
kan av dessa skäl anses vara mer
begränsat jämfört med en förmånsbil som
drivs med konventionella drivmedel,
vilket enligt regeringens mening bör
komma till tydligare uttryck i
värderingsreglerna så att förmånen bättre
motsvarar det faktiska värdet. En
förändring av justeringsregeln kan också
förbättra förutsättningarna för en ökning
av beståndet av miljövänligare bilar. En
nedsättning bör lämpligen kunna göras med
40 % för bilar med miljömässigt klara
fördelar. Ett förslag i denna fråga
kräver dock noggranna överväganden och
regeringen har därför för avsikt att
återkomma med ett förslag under hösten
2001. Ändringen avses träda i kraft år
2002.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet delar regeringens
bedömning.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inte någon erinran
mot regeringens bedömning.

3.3.6 Reseavdrag

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
höjda reseavdrag, om sänkt gräns för
avdragsgilla resekostnader och om att
resor till barndaghem skall ingå.
Jämför reservationerna 12 (m), 13
(kd), 14 (c) och 15 (fp).

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Sk471 att reseavdraget höjs till
20 kr milen (yrkande 11) och att avdraget
för resor med förmånsbil höjs till 10 kr
per mil (7 kr för dieseldrivna bilar)
(yrkande 12).
Kristdemokraterna föreslår i motionerna
Fi297 yrkande 12 och Fi273 yrkande 6 att
gränsen för reseavdrag sänks till 5 000
kr.
Centerpartiet föreslår i motion Sk489
att reseavdraget höjs till 20 kr per mil
(yrkande 14). Vidare föreslår dessa
motionärer att resor till barnomsorg får
inkluderas (yrkande 12).
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi285 yrkande 11 att resor till
barnomsorg inkluderas.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet redovisar i sitt yttrande
bakgrunden och motiven till utformningen
av de nu gällande bestämmelserna på
området och avstyrker med hänvisning
härtill motionsförslagen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ser i likhet med
skatteutskottet inte någon anledning till
ändring av dessa regler och avstyrker
därför motionerna Sk471 (m) yrkandena 11
och 12, Fi297 (kd) yrkande 12, Fi273 (kd)
yrkande 6, Sk489 (c) yrkandena 12 och 14
och Fi285 (fp) yrkande 11.

3.3.7 Yrkesfiske

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
ett tillkännagivande till regeringen om
att yrkesfiskaravdrag m.m. bör införas.
Jämför reservationerna 13 (kd) och 14
(c).

Motioner

Kristdemokraterna anför i motion Fi297
yrkande 27 att det svenska fisket verkar
på en internationell marknad, där
fiskefartygen lägger till och säljer fisk
i ett flertal länder med påföljd att
konkurrensen blir hård. Det svenska
fisket måste därför ha likvärdiga
skattevillkor med sina konkurrentländer.
Motionärerna begär ett tillkännagivande
om att ett yrkesfiskaravdrag bör införas
och avsätter medel för detta avdrag och
ett särskilt fiskekonto under år 2002.
Centerpartiet anför i motion MJ220
yrkande 12 av Åke Sandström att det finns
ett särskilt yrkesfiskaravdrag i Danmark
och Norge och att avdraget innebär att
man kan få göra ett skatteavdrag för de
dagar man varit till sjöss och fiskat.
Ett motsvarande yrkesfiskaravdrag bör
enligt motionärerna omgående införas i
Sverige så att de skickliga svenska
yrkesfiskarna får möjligheter att
konkurrera på lika villkor. Avdraget bör
gälla fr.o.m. den 1 januari 2002.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför i sitt yttrande att
frågan om ett yrkesfiskaravdrag utretts
sedan riksdagen riktat ett
tillkännagivande till regeringen angående
yrkesfiskets konkurrenssituation och att
regeringen så sent som i augusti i år
anmält ett planerat yrkesfiskaravdrag med
viss utformning till kommissionen för
prövning. Utskottet hänvisar till det
pågående arbetet och avstyrker
motionerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet anser i likhet med
skatteutskottet att den pågående
beredningen av denna fråga bör avvaktas
och avstyrker motionerna Fi297 (kd)
yrkande 27 och MJ220 (c) yrkande 12.

3.3.8 Personaloptioner

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om
en översyn av beskattningen av
personaloptioner.
Jämför reservationerna 12 (m) och 15
(fp).

Motioner

Moderata samlingspartiet avsätter i sin
inkomstberäkning medel för en lättnad i
beskattningen av personaloptioner.
Folkpartiet liberalerna anför i motion
Fi285 yrkande 8 att beskattningen av
personaloptioner skyndsamt bör ses över
både för dem som är långsiktigt verksamma
i Sverige och dem som vistas här till
fälligt. Vid översynen bör konkurrensen
från länder med förmånligare
beskattningsregler tas som en
utgångspunkt. Målet bör vara att den
särskilda löneskatten slopas på dessa
förmåner.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att det inte finns
något bärande skäl att beskatta lön i
form av optioner efter förmånligare
regler än de som gäller för andra
löneförmåner och avstyrker
motionsyrkandet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motion Fi285 (fp)
yrkande 8.

3.3.9 Hushållstjänster

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
en skattereduktion för
hushållstjänster.
Jämför reservationerna 12 (m), 13
(kd), 14 (c) och 15 (fp).

Motioner

Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna föreslår i sina
partimotioner att en skattereduktion för
hushållstjänster införs i enlighet med
ett av partierna framställt gemensamt
förslag. Förslaget innebär att en
skattereduktion på 50 % införs för
privatpersoners betalning av
arbetskostnaden inklusive moms för
hushållstjänster som utförs i det egna
hemmet, upp till 25 000 kr per år.
Motionärerna anför att förslaget innebär
att det vita priset halveras direkt vid
köpet jämfört med dagens regler.
Yrkandena framställs i motionerna Sk471
(m) yrkande 31, Fi297 (kd) yrkande 31,
Sk489 (c) yrkande 13 och Fi285 (fp)
yrkande 10.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att en sådan
stimulans innebär ett avsteg från
principerna om en likformig och neutral
beskattning, att den riskerar att ge
mycket små sysselsättningseffekter till
stora kostnader och att
gränsdragningsproblem med
svårkontrollerade gråzoner kan uppkomma.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar skatteutskottets
bedömning och avstyrker motionerna Fi285
(fp) yrkande 10, Fi297 (kd) yrkande 31,
Sk471 (m) yrkande 31 och Sk489 (c)
yrkande 13.

3.3.10 Royalty

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
skattelättnader för royalty.
Jämför reservationerna 12 (m) och 13
(kd).

Motioner

Moderata samlingspartiet anför i motion
Sk471 yrkande 29 att den nuvarande
beskattningen av royalty från
uppfinningar och patent i inkomstslagen
näringsverksamhet och tjänst driver
uppfinningsrika innovatörer i landsflykt
i stället för att slå vakt om deras
kompetens för att utveckla nya idéer i
Sverige. Motionärerna hemställer att
riksdagen fattar beslut om att royalty
skall beskattas som inkomst av kapital
fr.o.m. år 2002.
Kristdemokraterna anför i motion Fi297
yrkande 28 att Sverige har en onormalt
stor export av patent och uppfinningar
som i stället exploateras i andra länder,
och de hemställer att riksdagen beslutar
att royalty skall beskattas som inkomst
av kapital med en inledande tvåårig
skattebefrielse.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker
motionsyrkandena och hänvisar till att
det bör undvikas att införa särskilda
skattestimulanser för viss typ av
verksamhet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motionerna Fi297 (kd)
yrkande 28 och Sk471 (m) yrkande 29.

3.3.11 Beskattningen av sjömän i det
nordiska skatteavtalet

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om att den tillfälliga
skattefriheten för svenska sjömän vid
arbete i viss internationell trafik
förlängs till 2003 års taxering.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.9,
yrkande 36) att den tillfälliga
skattefriheten för sjömän som arbetar på
skepp från andra nordiska länder i
internationell trafik förlängs med ett
år.
I propositionen anförs att anställda
ombord på fartyg som är registrerade i
Danskt Internationalt Skibsregister (DIS)
i dag är undantagna från dansk
sjömansskatt och får en nettolön som är
ca 30 % lägre än motsvarande bruttolön.
De sjömän med hemvist i Sverige som
arbetar på danska färjor med anställning
hos dansk arbetsgivare kan dock enligt
avtalet beskattas i Sverige för
inkomsten. Med hänsyn till den svåra
situation dessa sjömän oförskyllt har
hamnat i har de undantagits från svensk
skatt vid 2002 års taxering (prop.
2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1). Frågan
diskuteras för närvarande i den nordiska
kretsen. Dessa diskussioner kommer enligt
vad som anförs i budgetpropositionen att
fortsätta. I avvaktan på en gemensam
lösning föreslår regeringen att
skattefriheten för dessa ombordanställda
skall gälla även vid 2003 års taxering.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker regeringens
förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet regeringens förslag.

3.4 Juridiska personers inkomster

Tabell 42. Inkomsttitel 1121 Juridiska
personers inkomstskatt

(bild eller grafiskt element borttaget)

3.4.1 Beskattning av investmentföretag
och värdepappersfonder
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om att schablonintäkten för
investmentföretag skall sänkas till
1,5 % och att avdrag för utdelning i
fortsättningen skall tillåtas ge upphov
till underskott i investmentföretag och
värdepappersfonder.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.1,
yrkande 43) att schablonintäkten för
investmentföretag sänks till samma nivå
som för värdepappersfonder, dvs. 1,5 %,
och att spärren mot underskott vid avdrag
för utdelning tas bort för
investmentföretag och värdepappersfonder.
Ändringarna tillämpas första gången vid
2003 års taxering.
I propositionen anförs att
värdepappersfonder beskattas enligt
regler som liknar dem som gäller för
investmentföretag men att
investmentbolagen har en schablonintäkt
på 2 % i stället för 1,5 %. Den högre
schablonintäkten för investmentbolag har
enligt vad som anförs motiverats med att
investmentbolag, till skillnad från
värdepappersfonderna, kan ta upp lån och
att räntekostnaderna reducerar
schablonintäkten. Regeringen anför att en
närmare prövning av detta motiv visar att
det inte är hållbart eftersom det inte
beaktar det förhållandet att den slutlige
ägaren, i frånvaro av avdragsrätt för
räntor hos mellanhanden, har möjlighet
att uppnå samma resultat genom egen upp
låning. Nivån på schablonintäkten för
investmentföretag bör således enligt
regeringens mening sänkas till den nivå
som gäller för värdepappersfonder, dvs.
1,5 %.
Vidare anförs att gällande regler för
investmentföretag och värdepappersfonder
innebär att avdraget för utdelning inte
får föranleda underskott. Eftersom
begränsningen kan försvåra för dessa att
upprätthålla en jämn utdelningspolitik
och då regeln närmast har karaktär av en
ordningsföreskrift bör den enligt
regeringens mening slopas.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker regeringens
förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet regeringens förslag.

3.4.2 Utdelningar och kapitalvinster på
företagsägda andelar

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot regeringens
bedömning.

Budgetpropositionen

Regeringen bedömer (avsnitt 8.5.2) att
det är angeläget att beskattningen av
kapitalvinster på näringsbetingade
andelar avskaffas.
I propositionen anförs att den
nuvarande beskattningen av företagens
kapitalvinster på andelar i dotter- och
intresseföretag medför att företagens
vinster beskattas både i dotterföretaget
och i moderföretaget och att detta inte
är önskvärt eftersom en vinst endast bör
beskattas en gång i företagssektorn.
Härtill kommer att dagens system många
gånger kan kringgås. Frågan har utretts
av 1998 års företagsskatteutredningar och
de föreslår i betänkandet Utdelningar och
kapitalvinster på företagsägda andelar
(SOU 2001:11) att kapitalvinster på
näringsbetingade andelar skall vara
skattefria. I konsekvens härmed föreslås
i betänkandet även att kapitalförluster
vid försäljningar av näringsbetingade
andelar inte längre skall vara
avdragsgilla. Eftersom en sådan
förändring av skattebestämmelserna kan ge
upphov till oönskade
skatteplaneringsåtgärder föreslås även
nya och utvidgade regler för beskattning
av s.k. CFC-bolag (controlled foreign
company). Regeringen anför att det pågår
ett intensivt arbete med dessa frågor
inom Regeringskansliet men att frågornas
omfattning och komplexitet innebär att
ett lagförslag till riksdagen kan lämnas
tidigast under våren 2002.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot regeringens
bedömning.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i likhet med
skatteutskottet inte funnit någon
anledning till erinran mot regeringens
bedömning.

3.4.3 Företagsbeskattning,
ägarbeskattning

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
slopad skatt på aktieutdelning, slopat
noteringsvillkor i lex Asea-reglerna,
införande av ett permanent
riskkapitalavdrag, ändrade
betalningsregler för F-skatt, m.m.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd)
och 15 (fp).

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Sk471 att skatten på aktieut
delning slopas fr.o.m. 2002 års vinster
(yrkande 28) och att noteringsvillkoret i
de s.k. lex Asea-reglerna om uppskov med
skatten på vissa aktieutdelningar slopas
(yrkande 32).
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi297 att en skattereduktion
(riskkapitalavdrag) införs för den som
direkt eller indirekt via ett företag
eller en fond köper nyemitterade aktier i
onoterade bolag upp till 100 000 kr.
Riskkapitalavdraget skall vara permanent
och införs år 2002 (yrkande 19). Även
dessa motionärer föreslår att
beskattningen av utdelning på aktier
slopas (yrkande 32). Samtidigt slopas de
större aktiebolagens möjlighet till
återköp av egna aktier (yrkande 29).
Bolagsskatten höjs till 30 % för att
delvis finansiera slopad
förmögenhetsskatt och slopad skatt på
aktieutdelningar (yrkande 30). För att
stimulera nybyggnation bör
direktavskrivning med 50 % tillåtas för
hyresrätter i områden med bostadsbrist
(yrkande 46).
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi285 att skatten på aktieut
delningar slopas (yrkande 12), att
företagare får en möjlighet att betala in
preliminär F-skatt i förhållande till
faktiskt intjänad inkomst fr.o.m. år 2002
(yrkande 22) och att inbetalningsdagen
skall avgöra om betalning av
preliminärskatt har gjorts i rätt tid
fr.o.m. år 2002 (yrkande 23).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet behandlar i sitt yttrande
frågorna om generella lättnader för
ägare, publika aktiebolags möjlighet att
återköpa egna aktier, noteringsvillkoret
i lex Asea, avskrivningsreglerna för
byggnader och de berörda skattebetalnings
reglerna. Utskottet finner inte skäl att
tillstyrka de förslag som motionärerna
lägger fram och avstyrker därför
motionerna. Utskottet avstyrker även
motionsyrkandet om en höjning av bolags
skattesatsen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motionerna Fi285 (fp)
yrkandena 12, 22 och 23, Fi297 (kd)
yrkande 19, 29, 30, 32 och 46 samt Sk471
(m) yrkandena 28 och 32.

3.4.4 De särskilda reglerna för
fåmansaktiebolag

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
ändrade klyvningsregler för
fåmansföretagen, om slopad arvsskatt på
arbetande kapital och om särskilda
regler när likviden för ett
fåmansföretag utgörs av aktier som inte
får säljas under viss tid.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd)
och 15 (fp).

Motioner

Moderata samlingspartiet tar i motion
Sk491 yrkande 13 upp den situation som
uppkommer när ett fåmansbolag säljs mot
en likvid i aktier som inte får lösas in
direkt. Om uppskov begärs med beskatt
ningen av vinsten och de mottagna
aktierna sedan sjunker i värde ger detta
en förlust som kan dras av i
inkomstslaget kapital. Skatteeffekten av
detta avdrag är dock lägre än den
beskattning som träffar den
tjänstebeskattade delen av vinsten.
Resultatet är att skatt till någon del
måste betalas för den tjänstebeskattade
vinsten även om de mottagna aktierna helt
förlorat sitt värde. I avvaktan på att
detta problem löses föreslår motionärerna
att vinsten i dess helhet får beskattas i
inkomstslaget kapital i dessa fall.
Reglerna bör tillämpas fr.o.m. den 1
januari 2001.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi297 att de nuvarande 3:12-reglerna
ersätts med enklare regler så att
kapitalbeskattning kan tillämpas på den
del av utdelningen som överstiger mark
nadsmässig lön (yrkande 45). De föreslår
också att arvsskatten på bundet kapital
slopas vid generationsskiften (yrkande
38).
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi285 yrkande 18 att 3:12-reglerna
ändras så att kapitalbeskattning kan
tillämpas på den del av utdelningen som
överstiger medelinkomsten.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet redovisar i sitt yttrande
det arbete som pågår inom den s.k. 3:12-
utredningen och avstyrker de aktuella
motionsförslagen med hänvisning härtill.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motionerna Fi285 (fp)
yrkande 18, Fi297 (kd) yrkandena 38 och
45 samt Sk491 (m) yrkande 13.

3.5 Social- och arbetsgivaravgifter

Tabell 43. Huvudgrupp 1200 Socialavgifter
och allmän pensionsavgift

(bild eller grafiskt element borttaget)

3.5.1 Regionalt nedsatta socialavgifter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet har inte någon erinran mot
regeringens bedömning att en regional
stimulans av småföretagande i
stödområde A bör införas men förordar
att även ideella föreningar och
stiftelser bör omfattas av den
regionala stimulansen.
Utskottet avstyrker motionsförslagen
om sänkta arbetsgivar- och
egenavgifter, beräkning på årlig
lönesumma, ökad nedsättning av
avgifterna i Norrland, m.m.
Jämför reservationerna 12 (m) , 13
(kd) , 14 (c) och 15 (fp).

Budgetpropositionen

Regeringen bedömer (avsnitt 8.2.6) att en
regional stimulans av småföretagandet i
stödområde A bör införas. Stimulansen bör
utformas som en utvidgning av den
nuvarande generella nedsättningen av
socialavgifterna från 5 till 15 % av
avgiftsunderlaget. Stimulansbeloppet bör
beräknas på ett löneunderlag på högst 852
000 kr per år och nedsättningen uppgå
till högst 127 800 kr per år. Stimulansen
bör om möjligt införas från den 1 januari
2002.
Regeringen anför att större delen av
stödområde A har omfattats av en
nedsättning av socialavgifterna till och
med 1999. Nedsättningen godkändes inte av
EU-kommissionen eftersom den inte var
förenlig med statsstödsriktlinjerna.
Enligt regeringen är det angeläget att
återinföra en sti-mulansåtgärd inom
området. Åtgärden bör särskilt stimulera
småföretagandet och den lokala servicen
samt ha sin utgångspunkt i den generella
nedsättning av socialavgiftsunderlaget
med 5 % som redan gäller enligt
socialavgiftslagen (2000:980). Inom
stödområde A bör nedsättningen i stället
vara 15 % och maximeras till 127 800 kr
per år. Regeringen, som anser att
stödåtgärden bör införas den 1 januari
2002, avser att återkomma till riksdagen
under hösten 2001 med ett förslag med
denna inriktning.

Motioner

Moderata samlingspartiet avsätter i
motion Fi291 medel för en ökad
nedsättning av socialavgifterna i
Norrland. Det av regeringen aviserade
förslaget får enligt motionärerna ses som
ett första steg på vägen mot sänkta
skatter och avgifter för alla företag.
Motionärerna anser dock att fler
branscher i stödområde A bör få sänkta
avgifter t.ex. renskötsel, jordbruk,
fiske och transporter.
Kristdemokraterna begär i motion Fi297
yrkande 17 att arbetsgivaravgifterna
sänks med 7 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr fr.o.m. 2003. För
egenföretagare utökas den
nedsättningsberättigade lönesumman till
250 000 kr per år. Från och med år 2004
ökas nedsättningen till 10 %. I yrkande
18 begärs en höjning av sjukavgiften med
0,23 % som en följd av att motionärerna
under utgiftsområde 10 föreslagit en
extra karensdag samtidigt som
högriskskyddet på tio dagar bibehålls.
Centerpartiet begär att reduktionen av
arbetsgivaravgifter skall ökas från 5 %
till 10 % fr.o.m. år 2002. Vidare bör
lönesummegränsen höjas till 2 miljoner
kronor för arbetsgivare och till 300 000
kr för egenföretagare fr.o.m. den 1 juli
2004. Yrkanden med denna inriktning finns
i motionerna Sk489 yrkande 25 och N263
yrkande 12.
I motion Sk489 yrkande 26 begärs beslut
att reduktionen av arbetsgivaravgifter
skall beräknas på den årliga lönesumman
och inte som i dag på en månadsvis
lönesumma. Enligt motionärerna behövs en
sådan ändring för företag med stora
säsongsvariationer. I samma motion
yrkande 27 begärs beslut om riktade
sänkningar av arbetsgivaravgiften från år
2002 för inrättande av
övergångsmarknader.
Folkpartiet liberalerna begär i motion
Fi285 yrkande 9 sänkta arbetsgivar- och
egenavgifter med 2 procentenheter i den
privata tjänstesektorn.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet anför när det
gäller kraven på sänkta arbetsgivar
avgifter att det inte finns utrymme vare
sig för en generell sänkning av
socialavgifterna eller en höjning av
lönesumman och att utskottet inte heller
kan ställa sig bakom kravet på en
generell sänkning av arbetsgivar- och
egenavgifterna inom den privata
tjänstesektorn.
Utskottet tar också upp frågan om en
beräkning av den nuvarande reduktionen på
en årlig lönesumma och hänvisar till att
betalningsperioden för
arbetsgivaravgifter av både pedagogiska
och systematiska skäl bör vara densamma
som i skattebetalningslagen och till att
bestämmelserna om månadsvis beräkning och
betalning av arbetsgivaravgifter av
administrativa skäl inte bör ändras.
När det gäller förslaget om en ökad
nedsättning av avgifterna i Norrland
konstaterar utskottet att regeringen
avser att under hösten 2001 återkomma med
förslag om en regional stimulans i
stödområde A i form av en nedsättning av
socialavgifterna med sammanlagt 15 % av
visst avgiftsunderlag.
Utskottet redovisar i sitt yttrande
vidare synpunkter på utformningen av
regeringens aviserade förslag vad gäller
lämpliga avgifter att ta i anspråk och
förutsätter att frågan noga prövas i den
fortsatta beredningen av förslaget.
Socialförsäkringsutskottet godtar
regeringens beräkning och avstyrker
motionsförslagen.

Finansutskottets ställningstagande

Regeringen har i proposition 2001/02:45
föreslagit en regional stimulans för
småföretagandet i stödområde A.
Propositionen är för närvarande under
beredning i skatteutskottet. Stimulansen
lämnas som framgått tidigare genom ett
utvidgat särskilt avdrag vid beräkningen
av arbetsgivaravgifter och egenavgifter
för arbete vid ett fast driftställe i
stödområdet. Det utvidgade avdraget
uppgår - utöver det generella avdraget på
5 % - till 10 % av avgiftsunderlaget,
dock högst 7 100 kr per månad. Enligt
utskottets mening är det värdefullt att
även stärka den ideella verksamheten
genom att avdraget även omfattar de
ideella föreningarna och stiftelserna i
stödområde A. Inkomstbortfallet till
följd av en sådan utvidgning torde uppgå
till mindre än 5 miljoner kronor och
ligger inom osäkerhetsmarginalen för
beräkningarna av arbetsgivaravgifterna.
Någon justering av beloppet i
inkomstberäkningen är därför enligt
utskottet inte motiverad. Det får ankomma
på skatteutskottet att vid beredningen av
ärendet utforma lagtexten.
Finansutskottet godtar med detta tillägg
regeringens inkomstberäkning såvitt avser
en regional stimulans av småföretagandet
i stödområde A och avstyrker motionerna
Fi297 (kd) yrkandena 17 och 18, Fi285
(fp) yrkande 9, Sk489 (c) yrkandena 25-27
och N263 (c) yrkande 12.

3.5.2 Löneskatt på vinstandelar

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om
slopad särskild löneskatt på
vinstandelar.
Jämför reservationerna 14 (c) och 15
(fp).

Gällande regler m.m.

Sedan den 1 januari 1997 tas särskild
löneskatt ut på bidrag som en arbetsgi
vare lämnar till en vinstandelsstiftelse
(prop. 1996/97:21, bet. 1996/97:FiU1). I
propositionen framhölls att en av
grundtankarna bakom skattereformen är att
alla typer av förvärvsinkomster skall
behandlas på samma sätt.
Vad beträffar utbetalning från en
vinstandelsstiftelse finns sedan den
1 januari 1993 en möjlighet till
befrielse från socialavgifter (i vissa
fall särskild löneskatt). Villkoren är
att de bidrag som arbetsgivaren lämnat
skall ha varit avsedda att vara bundna
under minst tre kalenderår, tillkomma en
betydande del av de anställda och lämnas
till dem på likartade villkor. Om dessa
villkor inte är uppfyllda eller om
ersättning lämnas till bl.a. delägare
eller företagsledare i ett fåmansbolag
gäller i princip inte sådan
avgiftsfrihet.

Motioner

Centerpartiet har i annat sammanhang
framställt ett yrkande som syftar till
lättnader i beskattningen av
vinstandelssystem.

Folkpartiet liberalerna anför i motion
Fi285 yrkande 7 att vinstandelsstiftelser
inom företag har goda förutsättningar att
bidra till ökat engagemang och ökad
delaktighet för de anställda och att den
särskilda löneskatten på avsättning till
vinstandelsstiftelser bör slopas för att
stimulera till en utvidgad användning av
sådana system.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker
motionsförslaget med hänvisning till
principerna om en likformig beskattning
och framhåller dessutom att det finns en
särskild stimulans för
vinstandelsstiftelserna genom att
utbetalningarna under vissa villkor är
undantagna från socialavgift.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motion Fi285 (fp) yrkande
7.

3.6 Skatt på egendom

Tabell 44. Fastighets- och
förmögenhetsskatt

(bild eller grafiskt element borttaget)

3.6.1 Fastighetsbeskattning
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om en sänkning av fastig
hetsskatten på småhus och hyreshus
(bostadsdelen).
Utskottet delar regeringens bedömning
att omräkningsförfarandet bör ersättas
med en förenklad taxering mitt emellan
de allmänna fastighetstaxeringarna och
regeringens bedömning att en dämpnings
regel bör införas.
Utskottet avstyrker motionsförslagen
om frysta taxeringsvärden, sänkt eller
slopad fastighetsskatt, reducerat
underlag för fastighetsskatten, m.m.
Jämför reservationerna 12 (m), 13
(kd), 14 (c) och 15 (fp).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.3.1,
yrkande 30) att fastighetsskatten för små
hus sänks från 1,2 till 1,0 % och att
fastighetsskatten för hyreshus (bostads
delen) sänks från 0,7 till 0,5 %.
Sänkningen skall gälla retroaktivt
fr.o.m. den 1 januari 2001.
Regeringen bedömer (avsnitten 8.3.2 och
8.3.3) att omräkningsförfarandet bör
avskaffas och ersättas av regler om en
förenklad fastighetstaxering mellan de
allmänna fastighetstaxeringarna så att
omtaxering sker vart tredje år. En
höjning av taxeringsvärdet vid en allmän
taxering eller en förenklad omtaxering
bör fördelas på taxeringsåret och de båda
följande åren.
I propositionen anförs att återgången
till omräknade taxeringsvärden den
1 januari 2001 kombinerats med olika
åtgärder för att begränsa genomslaget av
de kraftiga förändringar av
taxeringsvärdena som var att vänta.
Fastighetsskatteuttaget begränsades genom
en sänkning av fastighetsskatten för
småhus från 1,5 till 1,2 % och genom en
sänkning av fastighetsskatten för
hyreshus från 1,5 till 0,7 %. Vidare
inleddes ett arbete med en
begränsningsregel som skall gälla
retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001.
Begränsningsregeln innebär att
fastighetsskatten i princip inte skall
överstiga 5 % av hushållets sammanlagda
inkomster. Den kommer i första hand att
omfatta låginkomsttagare och pensionärer.
Sedan beslutet om en sänkning av
fastighetsskatten fattades har det enligt
vad som anförs i propositionen visat sig
att priserna på småhus i framför allt
storstadsområdena och vissa
skärgårdsområden fortsatt att öka
kraftigt. Även medelinkomsttagare kan
därför - trots den redan beslutade
sänkningen av skattesatsen för
innevarande år - få en betydande
skattehöjning. Mot denna bakgrund anser
regeringen att det finns skäl att
ytterligare sänka skattesatsen för småhus
till 1,0 % fr.o.m. den 1 januari 2001.
Även för hyreshus (bostadsdelen) gör
regeringen bedömningen att skattesatsen
bör sänkas samt att sänkningen, på samma
sätt som beträffande småhusen, bör göras
retroaktiv. Syftet är att skapa
förutsättningar för lägre hyresnivåer och
stimulera till ökad produktion av
hyresrätter. Regeringen föreslår att
skattesatsen för hyreshus (bostadsdelen)
sänks till 0,5 % fr.o.m. den 1 januari
2001.
När det gäller omräkningsförfarandet
anför regeringen att Fastighetstaxe
ringsutredningens förslag (SOU 2000:10)
om att omräkningsförfarandet skall
ersättas med en förenklad
fastighetstaxering mitt emellan de
allmänna fastighetstaxeringarna bör
genomföras och att det förenklade
förfarandet bör omfatta småhus-,
lantbruks- och hyreshusenheter. Omräkning
för respektive kategori av fastigheter
bör göras fram till dess att
fastigheterna blir föremål för en allmän
eller en förenklad fastighetstaxering. En
särskild dämpningsregel bör införas för
att undvika att den treåriga
omtaxeringsperioden leder till kraftiga
språngvisa höjningar. I princip bör
reglerna innebära att en höjning fördelas
över taxeringsåret och de båda följande
åren.
I propositionen anförs vidare att
fastighetsbeskattningen bör utredas på
nytt. Ett sådant utredningsuppdrag bör
emellertid enligt regeringens mening ges
en annan inriktning än de många
utredningar som tidigare behandlat
frågan. En ny utredning bör ges möjlighet
att pröva lösningar som kan innebära
avsteg från nu gällande principer för
fastighetsbeskattningen under förut
sättning att de fördelningsmässiga
konsekvenserna är acceptabla. Regeringen
avser att så snart som möjligt återkomma
med utredningsdirektiv.

Motioner

Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna anför i flera
motioner att de ökade taxeringsvärdena
blivit en chock för många människor i
landets tillväxtregioner och i attraktiva
fritidsområden och att stora grupper
kommer att drabbas av en skattehöjning
också med den sänkning av skattesatserna
som regeringen föreslår. För att komma
till rätta med detta förhållande föreslår
de att taxeringsvärdena åter fryses. Med
verkan fr.o.m. den 1 januari 2001 skall
fastighetsskatt inte få tas ut på ett
underlag som överstiger 1997 års
taxeringsvärden. Yrkanden med denna
inriktning framställs i motionerna Sk471
yrkande 21 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m), A318 yrkande 7 av Mikael Odenberg
m.fl. (m), Fi241 yrkande 1 av Kent Olsson
och Inger René (m) , Fi297 yrkande 16 av
Alf Svensson m.fl. (kd), Sk489 yrkande 15
av Agne Hansson m.fl. (c), Sk490 yrkande
1 av Rolf Kenneryd m.fl. (c), MJ220
yrkande 8 av Åke Sandström (c), Fi285
yrkande 13 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
Sk487 yrkande 1 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp), Sk488 yrkande 3 av Kenneth Lantz
m.fl. (c) och Fi281 av Gunnar Hökmark
m.fl. (m, kd, c, fp).
I motioner från Moderata
samlingspartiet föreslås vidare att
fastighetsskatten för småhus sänks till
0,9 % år 2002, till 0,8 % år 2003 och
till 0,7 % år 2004, att endast halva
markvärdet skall ligga till grund för
fastighetsskatteuttaget för bostäder och
att schablonbeskattningen av fastigheter
som ägs av bostadsrättsföreningar slopas.
Vidare begärs tillkännagivanden om att
fastighetsskatten skall slopas på sikt
och om betydelsen av en sänkt
fastighetsskatt för barnfamiljer och
boende i Stockholm. Yrkanden med denna
inriktning framställs i motionerna Sk471
yrkandena 22-24 av Carl Fredrik Graf
m.fl., A318 yrkande 7 av Mikael Odenberg
m.fl., Fi241 yrkandena 2 och 3 av Kent
Olsson och Inger René, Fi246 av Karin
Enström, Fi255 av Berit Adolfsson och
N319 yrkande 7 av Margareta Cederfelt
m.fl.
Kristdemokraterna anför att
fastighetsskatten bör avvecklas på sikt
så att kommunerna i stället kan ta ut en
låg avgift för täckande av kostnader för
gatuunderhåll, brandförsvar och annan
kommunal service kopplad till fastig
heten. Begränsningsregeln avvisas
eftersom frysningen av taxeringsvärdena
på 1997 års nivå sänker
fastighetsskatteuttaget kraftigt. Dessa
yrkanden återfinns i motionerna Fi297
yrkandena 15 och 41 av Alf Svensson
m.fl., Fi298 yrkande 4 av Per Landgren
m.fl. och Sk488 yrkande 1 av Kenneth
Lantz m.fl.
Centerpartiet föreslår i motion Sk489
att frysningen av taxeringsvärdena
kombineras med en sänkning av
fastighetsskatten för småhus till 1,1 %
år 2002 (yrkande 16). Den av regeringen
aviserade begränsningsregeln innebär
enligt motionärerna att en ny form av
sambeskattning införs, och de anser
därför att det kommande förslaget bör
avvisas (yrkande 21). Även de aviserade
förslagen om en dämpningsmekanism
(yrkande 23) och om ett nytt
omräkningsförfarande (yrkande 22) bör
avvisas. När det gäller fastighetsskatten
för hyreshus framgår det att motionärerna
biträder den sänkning som regeringen
föreslår och att de på sikt vill avskaffa
fastighetsskatten på flerfamiljshus. För
att minska skatten på hyresboende
föreslår motionärerna också att
mervärdesskatten på fastighetsskötsel i
egen regi slopas (yrkande 24).
Folkpartiet liberalerna föreslår att
fastighetsskatten ersätts med en scha
blonintäkt som innebär en kraftig
sänkning från dagens nivå och att det
införs specialregler, utan
marginaleffekter och sambeskattning, för
särskilt attraktiva områden. Vid
taxeringen bör ett rullande genomsnitt på
5-7 år användas för att undvika
fluktuationer. Bostadsrätterna bör
stegvis överföras till en beskattning
efter marknadsvärde. Yrkanden med denna
inriktning framställs i motionerna Fi285
yrkande 14 och Bo324 yrkande 10.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker i sitt
yttrande regeringens förslag om sänkta
skattesatser för småhus och hyreshus
fr.o.m. den 1 januari 2001 och delar
regeringens bedömning när det gäller
taxeringsförfarandets framtida
utformning. Motionsyrkandena om frysta
taxeringsvärden, sänkta eller höjda
skattesatser, förändrat underlag för
fastighetsskatten, m.m. avstyrks av
utskottet, liksom yrkandet om slopad
mervärdesskatt på fastighetsskötsel i
egen regi.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande
att de förslag som regeringen lägger fram
innebär ett steg i rätt riktning när det
gäller fastighetsskattens påverkan på
boendekostnaderna.
En sänkt skattesats för småhusen bidrar
till att helt eliminera eller minska de
skattehöjningar som omräkningen leder
till och kan därmed hålla tillbaka
ökningarna av boendekostnaderna. Det
finns sålunda även enligt
bostadsutskottets mening anledning att
sänka skattesatsen för småhus i enlighet
med regeringens förslag.
Bostadsutskottet delar även regeringens
bedömning att skattesatsen för hyreshusen
(bostadsdelen) bör sänkas för att skapa
förutsättningar för lägre hyresnivåer och
stimulera till ökad nyproduktion av
hyresrätter. Tillsammans med det
investeringsbidrag för byggande av
hyresbostäder som nyligen införts innebär
detta enligt vad bostadsutskottet anför
att förutsättningarna för nyproduktion av
hyresbostäder förbättras.
Bostadsutskottet uttalar också sitt stöd
för den planerade begränsningsregeln.
Enligt bostadsutskottets mening bör de
bostadspolitiska aspekterna på
skattesystemets utformning tillmätas stor
vikt när fastighetsbeskattningen på nytt
ses över.
Bostadsutskottet avstyrker de aktuella
motionsförslagen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet och bostadsutskottet
regeringens förslag om sänkta
skattesatser för småhus och hyreshus och
har inte funnit någon anledning till
erinran när det gäller planerna för det
framtida taxeringsförfarandet.
Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet och bostadsutskottet
motionerna Fi241 (m) yrkandena 1-3, Fi246
(m), Fi255 (m), Fi281 (m, kd, c, fp),
Fi285 (fp) yrkandena 13 och 14, Fi297
(kd) yrkandena 15, 16 och 41, Fi298 (kd)
yrkande 4, Sk471 (m) yrkandena 21-24,
Sk487 (fp) yrkande 1, Sk488 (kd)
yrkandena 1 och 3, Sk489 (c) yrkandena
15, 16 och 21-24, Sk490 (c) yrkande 1,
MJ220 (c) yrkande 8, N319 (m) yrkande 7,
A318 (m) yrkande 7 och Bo324 (fp) yrkande
10,

3.6.2 Förmögenhetsskatt

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om höjda fribelopp för uttaget
av förmögenhetsskatt och avstyrker
motionsförslagen om slopad
sambeskattning, sänkta skattesatser,
avskaffande av förmögenhetsskatten,
m.m.
Jämför reservationerna 12 (m), 13
(kd), 14 (c) och 15 (fp).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.4, yrkande
37) att fribeloppet för uttag av för
mögenhetsskatt höjs från 1 000 000 kr
till 1 500 000 kr för ensamstående och
från 1 500 000 kr till 2 000 000 kr för
sambeskattade par. De nya fribeloppen
skall gälla fr.o.m. 2003 års
inkomsttaxering.
I propositionen anför regeringen att en
av de åtgärder som vidtogs för att
begränsa effekterna av övergången till
omräknade taxeringsvärden den 1 januari
2001 var en höjning av fribeloppet för
uttag av förmögenhetsskatt fr.o.m. 2002
års inkomsttaxering. Fribeloppet höjdes
från 900 000 kr till 1 000 000 kr för
ensamstående och från 900 000 kr till
1 500 000 kr för sambeskattade par.
Regeringen anför att en ytterligare
begränsning av förmö
genhetsskatteeffekterna av höjda
taxeringsvärden bör genomföras och
föreslår att fribeloppen höjs till
1 500 000 kr för ensamstående och
2 000 000 kr för sambeskattade par.
Antalet skattskyldiga till
förmögenhetsskatt beräknas minska med
drygt 42 % från 520 000 till 300 000 och
antalet småhusägare som betalar
förmögenhetsskatt beräknas minska från
280 000 till 160 000.

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Sk471 att sambeskattningen av
förmögenhet slopas (yrkande 25), att
fribeloppet höjs till 2 000 000 kr år
2002 (yrkande 26) och att förmögenhets
skatten slopas helt år 2003 (yrkande 27).
Också i motion Fi205 av Margareta
Cederfelt föreslås att sambeskattningen
slopas år 2002.
Kristdemokraterna föreslår i motionerna
Fi297 yrkandena 33-35 och Sk488 yrkandena
4 och 5 att fribeloppet för sambeskattade
par höjs till 3 000 000 kr år 2002
(yrkandena 33 och 34) och att
förmögenhetsskatten sedan avvecklas med
0,5 % per år (yrkande 34).
Centerpartiet föreslår i motion Sk489
att sambeskattningen av förmögenhet
avskaffas år 2002 (yrkande 19) och att
småhusen skall tas upp till halva
taxeringsvärdet vid
förmögenhetsbeskattning fr.o.m. år 2003
(yrkande 20).
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motionerna Fi285 yrkandena 15 och 16 och
Sk487 yrkande 4 av Karin Pilsäter m.fl.
att sambeskattningen av förmögenhet
avskaffas år 2002 och att fribeloppet
höjs till 2 000 000 kr år 2003. Härefter
bör förmögenhetsskatten successivt
avskaffas.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att det finns
anledning att ytterligare begränsa förmö
genhetsskatteeffekterna av höjda
taxeringsvärden och tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker
motionsförslagen om andra fribelopp och
sänkta skattesatser.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet regeringens förslag och
avstyrker motionerna Fi205 (m), Fi285
(fp) yrkandena 15 och 16, Fi297 (kd)
yrkandena 33-35, Sk471 (m) yrkandena
25-27, Sk487 (fp) yrkande 4, Sk488 (kd)
yrkandena 4 och 5, Sk489 (c) yrkandena 19
och 20.

3.7 Skatt på varor och tjänster

Tabell 45. Skatt på varor och tjänster

(bild eller grafiskt element borttaget)

3.7.1 Sänkt mervärdesskatt på böcker och
tidskrifter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning
att mervärdesskatten på böcker och
tidskrifter bör sänkas från 25 % till
6 %.
Utskottet avstyrker motionsförslaget
om att mervärdesskatten på tidskrifter
på 25 % skall bibehållas.
Jämför reservation 14 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen bedömer (avsnitt 8.7.1) att
mervärdesskatten för böcker och tid
skrifter bör sänkas från 25 % till 6 %.
I propositionen anförs att de statliga
insatserna har en avgörande betydelse för
att förbättra villkoren för litteraturen
och läsandet men att det finns vissa
oroande tecken på att läsandet minskar i
olika grupper, särskilt bland yngre. I
det läget är det enligt vad regeringen
anför viktigt att pröva flera olika vägar
för att ytterligare förstärka och
bekräfta de statliga insatserna.
Regeringen förordar därför att
mervärdesskatten på böcker och
tidskrifter sänks från nuvarande 25 %
till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002.
Regeringen fäster stor vikt vid att en
sänkt mervärdesskatt verkligen får fullt
och bestående genomslag i det pris som
konsumenterna betalar för böcker. På
motsvarande sätt måste även
konsumentpriset på tidskrifter påverkas
för att skattesänkningen i denna del
skall anses motiverad. Regeringen avser
att tillsätta en kommission med uppdrag
att följa och granska prisutvecklingen
efter den 1 januari 2002. I kommissionen
kommer företrädare för bl.a. förläggare,
bokhandlare, författare och läsare att
ingå.

Motioner

Centerpartiet anför i motion Sk489
yrkande 36 att det är angeläget att
mervärdesskatten inom hela kulturområdet
blir föremål för en översyn, och
motionärerna föreslår att
mervärdesskatten på tidskrifter hålls
oförändrad i avvaktan på en sådan åtgärd.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet har inte någon erinran
mot regeringens bedömning att
mervärdesskatten på böcker och
tidskrifter bör sänkas från nuvarande
25 % till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002
och avstyrker motionsförslaget om att
undanta tidskrifterna från sänkningen
eftersom en gränsdragning mellan böcker
och tidskrifter är svår att genomföra i
praktiken.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot regeringens
bedömning och avstyrker i likhet med
skatteutskottet motion Sk489 (c) yrkande
36.

3.7.2 Privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om en höjning av införselkvoten
för sprit till 2 liter och avslår
motionsförslagen om längre gående
höjningar av införselkvoterna och om
sänkta alkoholskatter.
Jämför reservation 12 (m).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.6,
yrkande 32) att den mängd spritdrycker
som privatpersoner kan föra in till
Sverige från ett annat EU-land utan att
skatt skall betalas i Sverige ökas från 1
till 2 liter fr.o.m. den 1 januari 2002.
Kvoterna för övriga alkoholdrycker och
för tobaksprodukter ändras inte.
I propositionen anförs att Sverige, i
likhet med Danmark och Finland, kan
fortsätta att ha regler som avviker från
cirkulationsdirektivet men att allmänna
EG-regler för privatinförsel skall gälla
fr.o.m. den 1 januari 2004. En successiv
ökning skall ske i enlighet med det
beslut rådet fattat och fr.o.m. den
1 januari 2002 gäller enligt beslutet att
införselkvoten för spritdrycker skall
höjas från 1 till 2 liter. Regeringen
avser senare att återkomma till frågan
inför de ytterligare ändringar i
regelverket som föranleds av den framtida
nedtrappningen av begränsningarna.

Motioner

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Sk471 att det skall vara möjligt
att fritt införa 8 liter sprit, 15 liter
starkvin, 70 liter vin och 90 liter öl
fr.o.m. den 1 januari 2002 (yrkande 34).
Motionärerna föreslår också att skatten
på vin med normal alkoholhalt bestäms
till 8,50 kr per liter och att skatten på
andra viner sänks på motsvarande sätt
fr.o.m. den 1 december 2001 (yrkande 33)
samt att skatten på öl sänks från
nuvarande 1,47 kr per volymprocent till
0,85 kr per volymprocent fr.o.m. den
1 december 2001 (yrkande 35).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker regeringens
förslag. Utskottet ser inte någon
anledning att besluta om högre gränser
för införsel av alkohol än som finns
angivet i rådsbeslutet eller att nu
genomföra långtgående skattesänkningar.
Utskottet avstyrker motionsförslagen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet regeringens förslag och
avstyrker motion Sk471 (m) yrkandena
33-35.

3.7.3 En fortsatt grön skatteväxling

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om en fortsatt grön skatte
växling och avstyrker motionsförslagen
om sänkta drivmedelsskatter m.m.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd)
och 14 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.1.1,
yrkande 35) att koldioxidskatten på
bränslen höjs med 15 %. För drivmedel
neutraliseras höjningen genom en
motsvarande sänkning av energiskatten.
Drivmedel som endast belastas med
koldioxidskatt undantas från höjningen av
koldioxidskatten. Vidare utformas
omläggningen så att skattebelastningen
för tillverkningsindustrin och jordbruks-
, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna
blir oförändrad. För alla bränslen,
inklusive drivmedlen, tillkommer
höjningar på grund av indexuppräkningen
av skattesatserna.
Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.1.2,
yrkande 35) vidare att energiskatten på
el höjs med 1,2 öre per kWh, vartill
kommer indexuppräkning. Miljöbonusen på
vindkraft bibehålls på dagens nivå på
18,1 öre per kWh.
I propositionen anförs att regeringen
förra året presenterade en strategi för
en successivt ökad miljörelatering av
skattesystemet genom en grön skatte
växling där höjda skatter inom energi-
och miljöområdet växlas mot sänkta
skatter på arbete. Ett första steg togs
år 2001 och innebar att en höjning av
koldioxidskatten på bränslen som används
för uppvärmning och en motsvarande
höjning av skatten på el bl.a.
finansierade en höjning av grundavdragen
vid inkomstbeskattningen.
Skatteväxlingsstrategin beräknas under en
tioårsperiod omfatta sammanlagt 30
miljarder kronor. Regeringen anför att
ett andra steg i skatteväxlingen bör
genomföras under år 2002. På samma sätt
som år 2001 bedömer regeringen att det är
viktigt att öka koldioxidskattens tyngd
vid beskattningen av bränslen, och
regeringen föreslår därför att en
generell höjning av koldioxidskatten med
15 % genomförs och att drivmedlen får en
motsvarande sänkning av energiskatten där
så är möjligt. De drivmedel som endast
belastas med koldioxidskatt undantas i
stället från höjningen.
Tillverkningsindustrin och jordbruks-,
skogsbruks- och vattenbruksnäringarna
kompenseras genom en höjning av rabatten
på koldioxidskatten. För att upprätthålla
relativpriset höjs skatten på el med 1,2
öre per kWh. På samtliga bränslen och på
el tillkommer sedvanlig indexuppräkning.
När det gäller vindkraftens miljöbonus
är denna kopplad till den högsta
skattesatsen på el. Regeringen anser att
denna knytning inte längre är motiverad
och föreslår att miljöbonusen bibehålls
på nuvarande 18,1 öre per kWh.

Motioner

Moderata samlingspartiet yrkar i motion
Sk471 yrkandena 15 och 16 att regeringens
förslag om höjd koldioxidskatt och höjd
skatt på el avslås. Vidare framställs i
motionerna Sk471 yrkande 17 och Fi242 av
Per-Samuel Nisser och Jan-Evert
Rådhström, Fi271 av Ola Sundell och
Stefan Hagfeldt, Sk288 av Bo Lundgren
m.fl. yrkande 8 och Sk418 yrkande 4 av
Ingvar Eriksson och Olle Lindström
yrkanden om en sänkning av skatten på
bensin och diesel med 70 öre per liter
inklusive moms och begärs
tillkännagivanden om behovet av en rejäl
sänkning av drivmedelsskatterna och om
åkeribranschens utsatta situation. I
motionerna Fi230 yrkande 1 av Olle
Lindström och Fi278 av Henrik S Järrel
framställs yrkanden om kraftigare
sänkningar av skatten på bensin.
Kristdemokraterna anför i motion Fi297
att den svenska åkerinäringen lider svårt
av de sämre konkurrensvillkor som gäller
för svenska åkeriägare jämfört med andra
i EU, och de föreslår att skatten på
diesel sänks med 25 öre per liter
(yrkande 24). Regeringen bör enligt dessa
motionärer återkomma med ytterligare
åtgärder på skatteområdet för åkeri
näringen (yrkande 26). Vidare anförs att
avstånden är längre i Sveriges norra
delar och att det är rimligt att en lägre
skatt tas ut på bensin i sådana områden.
De föreslår att bensinskatten sänks med
25 öre i stödområde A (yrkande 25).
Centerpartiet föreslår i motion Sk489
yrkande 29 att industrins nedsättning av
koldioxidskatt minskas till 25 %.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att en viktig
utgångspunkt för strategin för en grön
skatteväxling är målet att begränsa
utsläppen av de gaser som bidrar till
växthuseffekten och att det finns
anledning att öka koldioxidskattens tyngd
vid beskattningen av bränslen för att på
det sättet skapa utrymme för en sänkning
av skatten på arbete genom höjda
grundavdrag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag. När det gäller
motionsförslagen om minskad rabatt för
industrin respektive sänkta
drivmedelsskatter erinrar utskottet om
att såväl industriundantaget som
trafikbeskattningen nu är föremål för
utredning som ett led i förberedelserna
för en fortsatt skatteväxling. Utskottet
avstyrker motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet regeringens förslag om en
ökad tyngd för koldioxidskatten,
kompensation till vissa områden,
indexuppräkning, m.m. och avstyrker
motionerna Fi230 (m) yrkande 1, Fi242
(m), Fi271 (m), Fi278 (m), Fi297 (kd)
yrkandena 24-26, Sk288 (m) yrkande 8,
Sk418 (m) yrkande 4, Sk471 (m) yrkandena
15-17 och Sk489 (c) yrkande 29.

3.7.4 Höjd avfallsskatt

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om en höjning av skatten på
avfall som deponeras och avstyrker
motionsförslagen om en längre gående
höjning och om en skatt på förbränning
av avfall.
Jämför reservation 14 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.1.4,
yrkande 42) att skatten på avfall som
deponeras höjs från 250 kr till 288 kr
per ton avfall.
I propositionen anförs att det finns
anledning att ge både enskilda, kommuner
och producenter ett ökat ekonomiskt
incitament att minska mängden avfall som
deponeras. Detta ligger i linje med den
avfallsstrategi som utvecklats inom EU
och som primärt syftar till att styra
bort mängden avfall från deponering genom
minskning av mängden avfall och en ökad
grad av återanvändning och återvinning.

Motioner

Centerpartiet anför i motion Sk489 att
allt större mängder sopor i dag går till
förbränning osorterade och att det i
stora stycken är oklart hur denna ökade
förbränning påverkar människan och
miljön, bl.a. med hänsyn till risken för
ökade dioxinutsläpp. Motionärerna
föreslår att det införs en skatt på
förbränning av osorterat avfall och att
skatten bestäms till en nivå som
motsvarar skatten på deponi (yrkande 31).
De föreslår vidare att skatten på deponi
höjs till 335 kr per ton (yrkande 32).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att höjningen av
avfallsskatten ingår som en del i den
gröna skatteväxlingen och finansierar den
höjning av grundavdragen för vanliga
inkomsttagare och pensionärer som
utskottet tillstyrkt. Utskottet
tillstyrker även detta förslag men är
inte berett att tillstyrka
motionsförslaget om en längre gående
höjning. Motionsyrkandet om en skatt på
förbränning av avfall avstyrks med
hänvisning till att frågan utreds.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet regeringens förslag om en
höjning av avfallsskatten och avstyrker
motion Sk489 (c) yrkandena 31 och 32.

3.7.5 Fordonsskatt

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om att fordonsskatten på
jordbrukstraktorer skall slopas.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.2,
yrkande 31) att fordonsskatten på jord
brukstraktorer slopas.
I propositionen anförs att regeringen
tillkallat en särskild utredare med
uppgift att se över
vägtrafikbeskattningens utformning (dir.
2001:12) och att denne bl.a. skall göra
en översyn av beskattningen av
arbetsmaskiner och redovisa resultatet
med förtur. Skatten på jordbrukstraktorer
uppgår till 225 kr per år. I avvaktan på
resultatet av denna översyn finns det
enligt vad som anförs i propositionen
skäl att slopa fordonsskatten på
jordbrukstraktorer som ett led i
hävdandet av det svenska jordbrukets
konkurrenskraft.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot regeringens
förslag och tillstyrker därför
propositionen i denna del.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet regeringens förslag om
slopad fordonsskatt för
jordbrukstraktorer.

3.7.6 Skattestrategi för alternativa
drivmedel

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning
om utformningen av en strategi för
nedsättning av skatten på alternativa
drivmedel.
Jämför reservationerna 14 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen bedömer (avsnitt 8.6.4) att
det är angeläget att en fortsatt intro
duktion av alternativa drivmedel
stimuleras och att en strategi för
skattenedsättningen för dessa bränslen
läggs fast. Strategin innefattar att
skattelättnader ges i form av dels en
energi- och koldioxidskattebefrielse för
pilotprojektsdispenser i enskilda fall,
dels en generell koldioxidskattebefrielse
för koldioxidneutrala drivmedel med stöd
av s.k. 8.4-beslut.
I propositionen anförs att en fortsatt
kostnadseffektiv stimulans av alternativa
drivmedel antingen kan uppnås genom
pilotprojektsbestämmelserna i lagen om
skatt på energi som bygger på rådets
direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992
om harmonisering av strukturerna för
punktskatter på mineraloljor (EGT L 316,
31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081) eller
genom möjligheten att ansöka om 8.4-
undantag enligt samma direktiv. Mot den
angivna bakgrunden anser regeringen att
följande huvudkomponenter i strategin bör
läggas fast. Skattenedsättning kan ske
antingen via pilotprojekt, för vilka
medges befrielse från både energi- och
koldioxidskatt, eller genom generell
koldioxidskattebefrielse med stöd av ett
beslut enligt artikel 8.4 i mineralolje
direktivet. En ekonomisk ram för
skattestrategin skall fastställas, och
strategin skall följas upp och
utvärderas. För pilotprojekt avsätts 0,15
miljarder kronor per kalenderår.
Intäktsbortfallet för en generell
koldioxidskattebefrielse för koldioxid
neutrala drivmedel beräknas till cirka
0,75 miljarder kronor per år. Det
beräknade bortfallet avses täcka såväl
användning av drivmedel i ren form som i
blandning med andra produkter.
Innan regeringen kan föreslå nödvändiga
lagändringar måste den närmare innebörden
av begreppet koldioxidneutrala drivmedel
utredas liksom frågan hur
koldioxidskattebefrielsen för sådana
drivmedel bör utformas i skattelag
stiftningen. En utredning om detta bör
ske skyndsamt, så att en ansökan kan
lämnas in till rådet och kommissionen i
sådan tid att godkännanden kan ges i god
tid innan skattestrategin kan börja
tillämpas år 2003. Formerna för han
teringen av ärenden om pilotprojekt och
den generella koldioxidskattebefrielsen
bör enligt vad som anförs göras så enkla
som möjligt. Samtidigt är det dock
viktigt att utforma systemet så att en
tillfredsställande skattekontroll
möjliggörs och riskerna för
skatteundandraganden, särskilt
beträffande bränsleblandningar, i
möjligaste mån minimeras.

Motioner

Centerpartiet anför i motion Fi293 bl.a.
att de aviserade skattelättnaderna inte
räcker till och att en mer framåtsyftande
strategi måste utarbetas. Det är enligt
motionärerna angeläget att fler projekt
får möjlighet att starta upp produktion
av etanol och andra biodrivmedel. Motio
närerna anför att de fr.o.m. 2004
avsätter totalt 300 miljoner kronor per
år för pilotprojekt.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet delar regeringens
bedömning att en strategi för de
skattenedsättningar som skall gälla
alternativa drivmedel bör läggas fast och
en ekonomisk ram fastställas och har inte
någon erinran mot de ramar som regeringen
föreslår.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar i likhet med
skatteutskottet regeringens bedömning
under detta avsnitt.

3.7.7 Justeringar i svavelskatten

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om en sänkning av den nedre
gränsen för skattefrihet vid uttag av
svavelskatt.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.5,
yrkande 35) att det lägre gränsvärdet för
uttag av svavelskatt sänks från 0,1
viktprocent till 0,05 viktprocent.
I propositionen anförs att
svavelskatten har fungerat som ett
effektivt styrmedel för att reducera
svavelutsläppen från de beskattade
bränslena men att skatten på svavel i
villaoljor och andra lätta oljor endast
har effekt ned till gränsen för
skattefrihet, som går vid en svavelhalt
på 0,1 viktprocent. Det har funnits lätta
eldningsoljor med svavelhalter ned till
0,05 % på marknaden, men oljebolagen har
haft svårt att intressera köparna för
dessa lågsvavliga kvaliteter på grund av
ett något högre pris. En sänkning av
skattefrigränsen kan väntas få till följd
att olja med en svavelhalt under 0,05
viktprocent prismässigt blir
konkurrenskraftigare i förhållande till
oljor med högre svavelhalt.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot regeringens
förslag och tillstyrker därför
propositionen i denna del.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet regeringens förslag om en
sänkning av den nedre gränsen för
skattefrihet vid uttag av svavelskatt.

3.7.8 Jordbruket

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkandena om
jordbrukets el- och eldningsoljeskatt,
dieselskatt och skatter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd)
och 14 (c).

Motioner

Moderata samlingspartiet yrkar att
dieselskatten på bränslet för jordbrukets
arbetsredskap sänks till 53 öre per liter
fr.o.m. den 1 januari 2002 och att
skatten på handelsgödsel tas bort fr.o.m.
den 1 januari 2002. Sådana yrkanden
framställs i motionerna Sk288 yrkandena
19 och 20 av Bo Lundgren m.fl., Sk417
yrkandena 3 och 4 av Göte Jonsson m.fl.,
Sk471 yrkandena 13 och 14 av Carl Fredrik
Graf m.fl., Fi269 av Roy Hansson, Fi270
av Roy Hansson, Fi272 av Patrik Norinder
och Anne-Katrine Dunker och MJ421
yrkandena 2 och 3 av Patrick Norinder och
Anne-Katrine Dunker.
Kristdemokraterna anför i motion Fi297
yrkandena 20-23 att jordbrukets extra
skattebelastning måste lyftas av, och de
föreslår att skatten på diesel som
används i jordbrukets arbetsredskap sänks
till 53 öre per liter, de mindre
jordbrukens nedsättning av elskatt
omvandlas till en nollskattesats och att
kväveskatten på gödsel återförs till
jordbruket.
Centerpartiet föreslår i motion Sk489
yrkandena 33-35 att skatten på diesel för
arbetsmaskiner i jord- och skogsbruk
sänks till 1 kr per liter, kväveskatten
på handelsgödsel slopas och att 1 000-
kronorsgränsen för nedsättning av el och
eldningsoljeskatt slopas. Yrkanden om en
sänkning av dieselskatten framställs även
i motionerna Fi247 av Åke Sandström och
Erik Arthur Egervärn och MJ341 yrkande 2
av Gunnel Wallin.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet är inte berett att
tillstyrka förändringar i de nyligen
antagna reglerna om nedsättning av
jordbrukets el- och eldningsoljeskatter
och hänvisar när det gäller
arbetsmaskinerna till att frågan utreds.
När det gäller skatten på handelsgödsel
och bekämpningsmedel redovisas att en
återföring av dessa medel påbörjats och
att dessa skatters styreffekt nu utreds.
Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motionerna Fi247 (c),
Fi269 (m), Fi270 (m), Fi272 (m), Fi297
(kd) yrkandena 20-23, Sk288 (m) yrkandena
19 och 20, Sk417 (m) yrkandena 3 och 4,
Sk471 (m) yrkandena 13 och 14, Sk489 (c)
yrkandena 33-35, MJ341 (c) yrkande 2 och
MJ421 (m) yrkandena 2 och 3.

3.7.9 Skatt på kärnkraftsel

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om
en sänkning av skatten på kärnkraftsel
och en omvandling av skatten till en
skatt på producerad energi.
Jämför reservation 12 (m).

Gällande regler m.m.

Skatt på termisk effekt i kärnkraftverk
tas ut månadsvis med 5 514 kr per
megawatt - motsvarande ca 181 kr per
megawatt och dygn - av kärnkrafts
reaktorns högsta tillåtna termiska
effekt. Om en reaktor har varit ur drift
under en sammanhängande period av mer än
90 kalenderdygn, får för varje dygn
utöver de 90 första göras avdrag med 181
kr per megawatt av den termiska effekten.
Skatten ersatte fr.o.m. den 1 juli 2000
en tidigare skatt på energi som
producerats i kärnkraftverk.

Motioner

Moderata samlingspartiet yrkar i motion
Sk471 att den särskilda skatten på
kärnkraftsel sänks med 0,5 öre per kWh
fr.o.m. den 1 januari 2002 (yrkande 18)
och att skatten omvandlas från en
effektskatt till en skatt på producerad
energi (yrkande 19).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet är varken berett att
tillstyrka en återgång till tidigare
beskattningsteknik eller en sänkning av
skatt och avstyrker därför motions
förslagen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motion Sk471 (m)
yrkandena 18 och 19.

3.7.10 Kväveoxidskatt

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om
en kväveoxidskatt.
Jämför reservation 14 (c).

Motioner

Centerpartiet yrkar i motion Sk489
yrkande 30 att en skatt på 10 kr per kg
skall tas ut på utsläpp av kväveoxid i
pannor över 5MW/20GWh.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att den
kväveoxidavgift som i dag tas ut på
större anläggningar utgör ett exempel på
ett väl fungerande ekonomiskt styrmedel.
Utskottet är inte berett att tillstyrka
att det i stället läggs en skatt på dessa
anläggningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motion Sk489 (c) yrkande
30.

3.7.11 Reklamskatt

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkandet om
slopad reklamskatt.
Jämför reservation 12 (m).

Gällande regler m.m.

Skatt på annons och reklam tas ut på
annons som är avsedd att offentliggöras i
landet. Skattesatsen för annons i allmän
nyhetstidning är 4 % av beskatt
ningsvärdet (moms 6 %) och i övriga fall,
bl.a. tidskrifter och annonsblad, 11 %
(25 % moms). Skattskyldig är den som
yrkesmässigt offentliggör reklam eller
annons. Reklamskatt tas inte ut på
direktreklam, dvs. reklamtrycksaker, inte
heller på reklam i kommersiell TV och
radio eller på reklam via Internet.
Riksdagen beslutade våren 1998 att
avskaffa reklamskatten på reklam
trycksaker (prop. 1997/98:150, bet.
1997/98:FiU20).

Motioner

Moderata samlingspartiet yrkar i motion
Sk471 yrkande 30 att reklamskatten slopas
år 2002.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att ett slopande av
reklamskatten måste finansieras och att
utskottet är inte berett att säga när
förutsättningar för finansiering av ett
sådant avskaffande kan komma att
föreligga. Utskottet avstyrker motions
yrkandet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motion Sk471 (m) yrkande
30.
3.8 Nedsättning av skatter

Tabell 46. Nedsättningar av skatter

(bild eller grafiskt element borttaget)

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag till
beräkning av nedsättning av skatter.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
här aktuella motioner.
Jämför reservationerna 12 (m), 13
(kd), 14 (c) och 15 (fp).

Propositionen

Under inkomsthuvudgruppen 1700
Nedsättning av skatter redovisar
regeringen nedsättning av skatter till
följd av bland annat anställningsstöd,
kompetensutveckling, satsningen på
bredbandsinstallation samt stöd till
sjöfarten.

Motionerna

Moderata samlingspartiet motsätter sig i
motion Fi291 och i motion Sk471
nedsättningarna rörande anställningsstöd,
stöd till sjöfarten samt
bredbandsinstallation. Enligt Moderata
samlingspartiet skall statligt företags
stöd till svenska rederier ej utgå.
Kristdemokraterna erinrar i motion
Fi297 om att man har avvisat flera av
ändringarna av anställningsstödet under
det senaste året. Riksdagen bör besluta
att återgå till enhetliga regler för
anställningsstöd. Vidare anser
Kristdemokraterna att
skattelagstiftningen bör medge möjlighet
att med avdragsrätt sätta in medel på ett
utbildningskonto. Regeringens förslag
till finansiering av utbildningskonto
avvisas dock.
Centerpartiet framhåller i motion Sk489
att partiet har kritiserat regeringens
halvhjärtade ambitioner att bidra till
utbyggnad av bredband. En utbyggnad
grundad på ett statligt ansvarstagande
för infrastrukturen i hela landet fram
till varje enskild abonnent gör särskilda
statliga stöd onödiga. Riksdagen bör
avvisa regeringens skattelättnad för
utbyggnad av bredband.
Folkpartiet liberalerna anför i motion
Fi294 att deras förslag för
kompetensutveckling ersätter regeringens
skattenedsättning. Vidare vill
Folkpartiet avskaffa regeringens s.k.
bredbandsavdrag.

Finansutskottets ställningstagande

I motionerna finns invändningar mot de
åtgärder som redovisas på här aktuella
inkomsttitlar. Utskottet kan konstatera
att riksdagen i skilda sammanhang har
ställt sig bakom dessa åtgärder.
Utskottet finner ingen anledning till att
föreslå riksdagen att ompröva dessa
ställningstaganden.
Således tillstyrker utskottet
budgetpropositionens förslag till
beräkning av nedsättning av skatter och
avstyrker motionerna Fi291 (m) yrkande 6
i denna del, Fi292 (kd) yrkande 8 i denna
del, Fi293 (c) yrkande 6 i denna del,
Fi294 (fp) yrkande 5 i denna del, Fi297
(kd) yrkande 1 i denna del och yrkande 47
samt Sk471 (m) yrkandena 37 och 39.

3.9 Inkomster av statens verksamhet

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens beräkning av
inkomster av statens verksamhet. Därmed
avstyrker utskottet här aktuella
motionsyrkanden.

Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd)
och 15 (fp).

Tabell 47. Inkomster av statens
verksamhet

(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna
I motion Fi297 anför Kristdemokraterna
att staten kan få in 80 miljoner kronor
genom avgift från försäljning av
högskoleutbildning till utländska
studenter.
Folkpartiet liberalerna framhåller i
motion Fi294 att en auktionering av
lokalradiofrekvenser, riks-TV, riksradio
samt ett ersättande av det nuvarande
prövningsförfarandet med ett
auktionsförfarande kan ge löpande licens
intäkter av betydande omfattning. Ett
återställande av beslutet om Barsebäck 1
innebär att ersättning till Vattenfall på
planerat sätt ej behöver utgå utan kan
inlevereras till staten.
I motion Fi239 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m) föreslås att riksdagen beslutar att
någon extra inbetalning från Riksbanken
till staten, utöver gällande principer,
inte skall genomföras under 2002.
Moderata samlingspartiet anser att den
extra inleverans som drivits igenom
riskerar att drabba förtroendet för
Riksbanken då dess självständighet kan
komma att ifrågasättas. Vidare är denna
extra inleverans olycklig då Riksbankens
finansiella styrka urholkas.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att riksdagen i
skilda sammanhang har ställt sig bakom de
åtgärder som Folkpartiet motsätter sig.
Utskottet finner ingen anledning till att
föreslå riksdagen att ompröva dessa
ställningstaganden. Utskottet noterar att
ett motionsyrkande från Kristdemokraterna
om försäljning av utbildning till
utländska studenter avses att tas upp i
bet. 2001/02:UbU4 som behandlar prop.
2001/02:15 Den öppna högskolan. Utskottet
finner inte skäl att ställa sig bakom
Kristdemokraternas förslag.
När det gäller inleveransen från
Riksbanken vill utskottet hänvisa till
bet. 2000/01:FiU23 Penningpolitiken och
Riksbankens förvaltning 2000. Utskottet
ser ingen anledning till att ompröva sina
ställningstaganden.
Utskottet noterar vidare att trots att
samtliga oppositionspartier föreslagit
långtgående utförsäljningar av statliga
företag har inte något parti beaktat
konsekvenserna av detta på inkomsterna av
aktieutdelningar.
Således tillstyrker utskottet
budgetpropositionens förslag till
beräkning av inkomster av statens
verksamhet och avstyrker motionerna Fi239
(m) yrkande 1, Fi297 (kd) yrkande 1 i
denna del och Fi294 (fp) yrkande 5 i
denna del.

3.10 Beräkning av statsbudgetens
inkomster

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till beräkning av
statsbudgetens inkomster. Partiernas
alternativa förslag avstyrks.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd),
14 (c) och 15 (fp).

Budgetpropositionen

Regeringen redovisar i propositionen sin
beräkning av statsbudgetens inkomster
budgetåret 2002 och föreslår att
inkomstberäkningen på statsbudgeten
godkänns (punkt 6).
I propositionens kapitel 5 redovisas
skatternas utveckling under perioden
2000-2004 enligt tre olika
redovisningsprinciper. Den periodiserade
redovisningen visar de skatter som är
hänförliga till ett visst inkomstår.
Enligt en princip redovisas skatterna
enligt det nya
nationalräkenskapssystemet. Dessutom
redovisas statsbudgetens inkomster av
skatter och övriga inkomster. Inkomsterna
på statsbudgeten är huvudsakligen
kassamässiga.
Tabell 48. Offentliga sektorns
periodiserade skatter, offentliga
sektorns inkomster enligt
nationalräkenskaperna samt statsbudgetens
inkomster
Miljarder kronor och procent
2000 200 200 200 200
1 2 3 4
Offentlig
sektor, 1 1 1 1 1
periodiserade 142 142 163 221 265
skatter
Årlig förändring 0 20 59 44
procent 0,0 1,8 5,1 3,6
Offentlig
sektor, enligt
nationalräkens 1 1 1 1 1
kaperna 100 142 133 183 234
138 129 133 141 149
skatter 1 1 1 1 1
239 271 266 324 382
övriga
inkomster
totalt
Årlig förändring 42 -10 50 51
skatter 3,8 -0, 4,5 4,3
procent 9
Statsbudgetens
inkomster 673 683 648 668 700
127 71 85 65 65
skatter 800 754 733 733 765
övriga
inkomster
totalt
Årlig förändring 10 -35 20 32
skatter 1,5 -5, 3,1 4,7
procent -57 1 -20 0
övriga inkomster -44 14 -23 0,0
procent ,6 19, ,5
9
Anm: Beloppen är avrundade och summerar
därför inte.
Källa: proposition 2001/02:1 s. 117.
Skatternas utveckling under
prognosperioden enligt de olika
redovisningsprinciperna framgår av tabell
48. De periodiserade skatterna är
oförändrade mellan 2000 och 2001 och ökar
som mest, med 59 miljarder kronor, mellan
2002 och 2003. Den svaga utvecklingen
2001 förklaras dels av de skatteändringar
som trädde i kraft 2001, dels av
bortfallet av den tillfälliga intäkten på
8-10 miljarder kronor från Alectas, f.d.
SPP:s överskottsmedel, dels från en
nedjustering av prognoserna för
bolagsskatter och hushållens
realisationsvinstskatter. Den ganska
svaga utvecklingen av skatterna 2002
beror huvudsakligen på de åtgärder som
regeringen nu föreslår. Den relativt
kraftiga ökningen 2003 förklaras delvis,
ca 13 miljarder kronor, av omläggningen
av pensionssystemet. Dessa intäkter
motsvaras dock helt av ökade
pensionsutbetalningar på budgetens
utgiftssida.
Skatterna enligt nationalräkenskaperna
(NR) följer i stort utvecklingen av de
periodiserade skatterna. Skillnaderna dem
emellan beror till största delen på
periodiseringseffekter.
Under perioden 2000 till 2004 beräknas
statsbudgetens skatteinkomster öka med 27
miljarder kronor. År 2002 minskar
inkomsterna emellertid med 35 miljarder
kronor, vilket förklaras till största
delen av de nu föreslagna
skattesänkningarna, men även av en
förväntad nedgång i företags- och realisa
tionsvinster.
En specifikation av statsbudgetens
inkomster på huvudtitlar för prognos
perioden redovisas i nedanstående tabell.
Tabell 49. Statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor
Utf Prog
all nos
200 200 200
200 2001 2 3 4
0
100 Skatter m.m. 672 683, 648 668 699
0 ,8 1 ,2 ,2 ,7
200 Inkomster av
0 statens
verksamhet 45, 49,9 48, 28, 28,
5 0 0 4
300 Inkomster av
0 försåld
egendom 61, 0,1 15, 15, 15,
5 0 0 0
400 Återbetalnin 2,5 2,6 2,4 2,3 2,2
0 g av lån
500 Kalkylmässig 8,6 8,6 8,2 8,4 8,3
0 a inkomster
600 Bidrag m.m. 9,0 9,4 11, 11, 10,
0 från EU 0 0 9
Statsbudgetens 800 753, 732 732 764
totala inkomster ,0 6 ,7 ,8 ,6
Källa: proposition 2001/02:1 s. 135.
I propositionen beräknas inkomsterna år
2002 att uppgå till 732,7 miljarder
kronor. I beräkningarna har hänsyn tagits
till budgeteffekter av föreslagna
åtgärder på skatteområdet. De av
regeringen föreslagna åtgärderna
redovisas i nedanstående tabell.

Tabell 50. Budgeteffekter av åtgärder på
skatteområdet i BP 2002 m.m. Bruttoeffekter,
periodiserade nettoeffekter för offentlig sektor
åren 2002-2004 samt varaktiga effekter för
offentlig sektor
Miljarder kronor
Periodiser
ade netto
effekter
offentlig
sektor
Vara
ktig
I Bru 20 20 20 effe
kraf tto- 02 03 04 kt
t eff
ekt off
sekt
I. Förslag i
budgetpropositionen
Förvärvsinkomstskatt
Kompensation för 1/1 - 10 10 10 -
allmän pensionsavgift 2002 10, ,8 ,8 ,8 10,8
8
Varav
Skattereduktion - 17 17 17 -
17, ,3 ,3 ,3 17,3
3
Ökad kommunalskatt 5,2 5, 5, 5, 5,2
2 2 2
Ökad statlig skatt 1,3 1, 1, 1, 1,3
3 3 3
Uppjustering av 1/1 - - - - -2,4
skiktgränser 2002 2,4 2, 2, 2,
4 4 4
Skattelättnad 1/1 - - - - -1,9
pensionärer 2001 1,9 1, 1, 1,
9 9 9
Omvandling av 200- 1/1 - 0 0 0 0
kronan till kommunal 2002 1,3
skatt 0
Fastighetsskatt och
fastighetstaxering
Sänkt fastighetsskatt 1/1 - - - -2,0
på småhus till 1,0 2001 2, 1, 1,
procent 4 4 9
Varav
retroaktiv effekt - 0, 0, 0, -0,1
avseende inkomståret 2,2 0 5 0
2001
effekt avseende - - - - -1,9
inkomståret 2002 och 2,4 2, 1, 1,
framåt 4 9 9
Periodiser
ade netto-
effekter
offentlig
sektor
Vara
ktig
I Bru 20 20 20 effe
kraf tto- 02 03 04 kt
t eff
ekt off
sekt
Sänkt fastighetsskatt p
å hyreshus 1/1 - - - -1,1
(bostadsdelen) till 2001 1, 0, 1,
0,5 procent 3 8 0
Varav
Retroaktiv effekt - 0, 0, 0, -0,1
avseende inkomståret 1,1 0 2 00
2001
Effekt avseende - - - - -1,0
inkomståret 2002 och 1,3 1, 1, 1,
framåt 3 0 0
Förmögenhetsskatt
Höjda fribelopp till 1/1 - - - - -1,8
1,5/2,0 mnkr 2002 1,8 1, 1, 1,
8 8 8
Företagsskatter
Sänkt schablonintäkt 1/1 - - - - -
investmentbolag 2002 0,2 0, 0, 0, 0,05
2 1 1
Alkoholskatter
Sänkt skatt på vin 1/12 - - - - -0,4
2001 0,6 0, 0, 0,
6 4 4
Fordonsskatter
Slopad fordonsskatt på 1/1 - 0, 0, 0, -
traktorer 2002 0,0 05 05 05 0,05
7
Grön skatteväxling
Höjd koldioxidskatt 1/1 0,9 0, 0, 0, 0,50
med 15 % 2002 0 93 76 76
Höjd energiskatt på el 1/1 0,9 0, 0, 0, 0,74
med 1,2 öre 2002 3 91 74 74
Höjd avfallsskatt 1/1 0,1 0, 0, 0, 0,15
2002 7 16 15 15
Höjda grundavdrag 1/1 - - - - -2,0
2002 2,0 2, 2, 2,
0 0 0
Delsumma - 20 20 -
21 ,1 ,8 21,2
,
II. Förslag i
särpropositioner
Skattereduktion för
fackföreningsavgifter 1/1 - - - - -3,5
och avgifter till a- 2002 3,5 3, 3, 3,
kassa 5 5 5
Varav
Skattereduktion - - - -3,6
3, 3, 3,
6 6 6
Ökad kommunalskatt 0, 0, 0, 0,1
1 1 1
Nedsättning av
socialavgifter i 1/1 - - - - -0,6
stödområde A med 2002 0,8 0, 0, 0,
ytterligare 10 % på 6 6 6
lönesumma 852 000
Sänkt förmånsvärde för 1/1 - 0, 0, 0, -
miljövänliga bilar 2002 0,0 04 04 04 0,01
4
Sänkt skatt på 1/1 - 0, - - -0,1
alkylatbensin 2003 0,1 0 0, 0,
1 1
Skattestrategi för 1/1 - 0, - - -0,9
alternativa drivmedel 2003 0,9 0 0, 0,
9 9
Sänkt moms på böcker 1/1 - - - - -1,0
och tidskrifter till 6 2002 1,3 1, 1, 1,
% 3 0 0
Slopat - 0, - - -1,0
omräkningsförfarande 0,3 0 0, 0,
1 2 6
Varav
för småhus, effekt 1/1 - 0, 0, 0, -
på fastighetsskatt 20032 0,2 00 20 42 0,55
0
för småhus, effekt 1/1 - 0, 0, 0, -
på förmögenhetsskatt 20032 0,0 00 02 06 0,08
2
för hyreshus 1/1 - 0, 0, 0, -
20042 0,0 00 00 09 0,33
9
Periodiser
ade netto-
effekter
offentlig
sektor
Vara
ktig
I Bru 20 20 20 effe
kraf tto- 02 03 04 kt
t eff
ekt off
sekt
Dämpningsmekanism1 - 0, - - -0,6
0,2 0 0, 0,
2 1
Varav
för småhus, effekt 1/1 - 0, 0, 0, -
på fastighetsskatt 20032 0,1 00 13 04 0,30
3
för småhus, effekt 1/1 - 0, 0, 0, -
på förmögenhetsskatt 20032 0,0 00 02 01 0,05
2
för hyreshus 1/1 - 0, 0, 0, -
20042 0,0 00 00 06 0,20
6
Tekniska justeringar 1/1 - 0, 0, 0, -
av 2002 0,0 06 06 06 0,06
avfallsskattelagen 6
Differentiering av 1/1 - 0, 0, 0, -
förseningsavgift 2002 0,0 05 05 05 0,05
5
Delsumma - - - -7,8
5, 6, 7,
6 7 0
Summa totalt 27 26 27 -
,0 ,7 ,8 29,0
Total kassamässig 27 33 35
effekt på ,1 ,7 ,6
statsbudgeten
1 Budgeteffekter beräknade i löpande priser och
volymer. Bruttoeffekten avser
skattebortfall första året regeln
tillämpas för respektive fastighetstyp.
2 Avser första året regeln tillämpas.

Motionerna

Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna begär i sina
motioner Fi291 (m), Fi292 (kd), Fi293 (c)
och Fi294 (fp) godkännande av de egna
inkomstberäkningarna.
Kristdemokraterna begär i motion Fi297
ett tillkännagivande om att motionärernas
satsning på effektivare skattekontroll
gör att inkomsterna kan beräknas öka med
400 miljoner kronor år 2002 (yrkande 40).

Skatte- och socialförsäkringsutskottens
yttranden

Skatteutskottet har i sitt yttrande
(SkU1y) inte funnit någon anledning till
erinran mot den inkomstberäkning som
regeringen redovisar och tillstyrker
därmed att beräkningen godkänns. När det
gäller effekterna av ett resurstillskott
till skatteförvaltningen anför
skatteutskottet att ett så direkt samband
som motionärerna räknar med för år 2002
inte framstår som realistiskt. En ökning
av anslaget kräver tid innan den kan ge
effekt och innebär också en omställning
som i sig kan vara effektivitetssänkande.
Skatteutskottet anför att man vid
jämförelser mellan de olika
budgetalternativ som föreligger i ärendet
inte bör räkna med denna typ av effekter
på inkomsterna under det aktuella
budgetåret. Skatteutskottet avstyrker
motionsyrkandet om ett tillkännagivande
av effekterna av resurstillskott.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker
i sitt yttrande (SfU1y) propositionens
inkomstberäkning på de områden som berör
socialförsäkringsutskottets
beredningsområde.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har i det föregående tagit
ställning till de olika skatteförslagen.
Det finns mot denna bakgrund också
anledning att ta ställning till
förslagens samlade effekter på
statsbudgetens inkomster.
I tabell 51 redovisas partiernas
inkomstberäkningar i deras respektive
budgetalternativ. Utskottet vill med
anledning av oppositionspartiernas
inkomstberäkningar göra några
kommentarer.
Tabell 51. Inkomstberäkningar enligt
respektive partis budgetförslag
Miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Alla oppositionspartierna föreslår att
skatterna totalt sett skall sänkas i
relation till regeringens förslag.
Effekterna på statsbudgetens inkomster
bestäms också av hur skattesänkningarna
utformas tekniskt samt hur de redovisas.
Eftersom partierna redovisar sina förslag
på olika sätt kan redovisningen av
statsbudgeteffekterna ge en missvisande
och svårtolkad bild. Redovisningen
skiljer sig särskilt åt beträffande
regleringarna mellan staten och
kommunerna. En väsentlig del av
partiernas skatteförslag leder till att
kommunerna förlorar inkomster.
Oppositionspartierna kompenserar
kommunerna för inkomstbortfallet men
väljer att göra det på olika sätt.
Moderata samlingspartiet och
Centerpartiet redovisar kompensationen
som utgifter under utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommunerna.
Kristdemokraterna och i viss mån även
Folkpartiet redovisar i stället
kompensationen till kommunerna netto,
dvs. som en negativ inkomst, på
inkomsttiteln 1111 Fysiska personers
inkomstskatt. Resultatet av detta blir
att inkomsttiteln i många fall uppvisar
ett stort och varaktigt minus. Kommunerna
tillförs på så sätt betydande belopp utan
att riksdagen tar ställning till dessa.
En sådan redovisning är enligt utskottets
mening olycklig då den gör redovisningen
mer svårgenomtränglig och det kan
ifrågasättas om den tillgodoser
budgetlagens krav på bruttoredovisning.

Oppositionspartierna föreslår att
statliga företag skall säljas till ett
värde av 40 miljarder kronor 2002 och 60
miljarder kronor per år 2003 respektive
2004. Dessa försäljningsinkomster
förstärker statsbudgetens inkomstsida och
därmed även budgetsaldot.
En mer rättvisande bild av
oppositionspartiernas inkomstberäkningar
ges i stället om man jämför effekterna på
den konsoliderade offentliga sektorns
inkomster med regeringens siffror enligt
nationalräkenskapernas definition, som i
tabell 52. Med en sådan redovisning
elimineras de missvisande effekterna av
partiernas olika sätt att beräkna
kompensationen till kommunerna.
Inkomsterna från företagsförsäljningar
ingår inte i nationalräkenskapernas
inkomstbegrepp eftersom sådana
transaktioner bara är ett byte av en
finansiell tillgång, aktier, mot en
annan, pengar. Oppositionspartiernas
inkomstförstärkningar genom
aktieförsäljningar är således också
eliminerade i tabell 52.
Tabell 52. Offentliga sektorns inkomster
enligt NR 2001-2004
Regeringens förslag och avvikelser enligt
oppositionspartiernas förslag
Miljarder kronor
2001 2002 2003 2004
Regeringens 1 1 266 1 324 1 382
förslag 271
Oppositionspartie
rnas förslag
Moderata -42 -63 -80
samlingspartiet
Kristdemokraterna -15 -28 -39
Centerpartiet -16 -49 -61
Folkpartiet -28 -35 -46
liberalerna

Utskottet har i avsnitt 2.4.3 utförligt
behandlat budgetförslagen i
partimotionerna från Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
och där avstyrkt dessa. I
överensstämmelse härmed avstyrker
utskottet motionerna Fi291 (m) yrkande 6,
Fi292 (kd) yrkande 8, Fi293 (c) yrkande
6, Fi294 (fp) yrkande 5 och Fi297 (kd)
yrkande 1.

Beträffande förslaget i motion Fi297
(kd) om effekterna av resurstillskott
till skatteförvaltningen så delar
finansutskottet skatteutskottets
uppfattning att de inkomstförstärkningar
som motionärerna tillgodoräknar sig 2002
inte är realistiska. Finansutskottet
avstyrker därmed motion Fi297 (kd)
yrkande 40. Finansutskottet noterar
dessutom att Folkpartiet liberalerna
tillgodoräknar sig 1 miljard kronor 2002
genom skärpt skattekontroll. Inte heller
detta är enligt utskottets uppfattning
realistiskt.
Finansutskottet har ovan behandlat
skattepolitikens inriktning och olika
skatte- och avgiftsförslag och därvid
tillstyrkt regeringens förslag. I konse
kvens härmed tillstyrker utskottet
budgetpropositionens förslag till
inkomstberäkning (yrkande 6).

3.11 Lagförslagen och lagsamordning

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår en samordning av ett
lagförslag i proposition 2001/02:3 med
de förslag om ändring i samma lagrum
som återfinns i budgetpropositionen.

Proposition 2001/02:3

Regeringen föreslår i proposition
2001/02:3 En begränsningsregel för
fastighetsskatten, m.m. vissa
förtydliganden i 6 a kap. lagen
(1994:1776) om skatt på energi
(lagförslag 3). Propositionen har
remitterats till skatteutskottet som
beslutat överlämna det aktuella förslaget
till finansutskottet för samordning med
de förslag om ändring i samma lagrum som
återfinns i budgetpropositionen
(lagförslag 3.7).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker i sitt
yttrande att de förslagna förtydligandena
genomförs.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker proposition
2001/02:3 såvitt nu är i fråga och
föreslår att lagtexterna samordnas på det
sätt som framgår av bilaga 3.
Finansutskottet tillstyrker att
riksdagen antar budgetpropositionens
lagförslag med den komplettering som
föranleds av lagsamordningen.
4 Utgifter

4.1 Fördelning av utgifter på
utgiftsområden åren 2002-2004

4.1.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
statschefen, riksdagen och dess
myndigheter, Regeringskansliet, centrala
myndigheter samt mediefrågor.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 5 612
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
beräkningen i 2001 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av
den sammanslagning av
Utrikesdepartementets och
Regeringskansliets förvaltningsanslag som
görs 2002.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 1
Rikets styrelse

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
1) I redovisningen beaktas inte
konsekvenserna av Moderata
samlingspartiets förslag att återföra
utrikesförvaltningen till utgiftsområde
5, eftersom riksdagen inte kan ta
ställning till detta förrän i samband med
behandlingen av den ekonomiska
vårpropositionen år 2002. Partiets
förslag om förstärkning av anslaget till
utrikesförvaltningen beaktas i
redovisningen.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi291 att ramen bör minskas. Partistödet
och presstödet bör avvecklas successivt.
Regeringskansliet bör inte byggas ut som
regeringen föreslår, och de medel som
Regeringskansliet disponerar till följd
av Sveriges ordförandeskap i EU bör
avvecklas. En särskild upplysningskampanj
om kommunismens brott mot mänskligheten
bör genomföras. Anslaget
Utrikesförvaltningen bör återföras till
utgiftsområde 5 och förstärkas med 65
miljoner kronor. Förslaget att återföra
utrikesförvaltningen till utgiftsområde 5
kan riksdagen emellertid inte ta
ställning till förrän i samband med
behandlingen av den ekonomiska
vårpropositionen år 2002.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi292 en minskning av presstödet och
besparingar på Datainspektionen.
Motionärerna motsätter sig förslaget att
Regeringskansliet skall tillföras
ytterligare medel, och de anser i stället
att vissa besparingar kan göras.
Regeringskansliets anslag för
förvaltningskostnader för
Utrikesdepartementet och
utlandsmyndigheterna tillförs ytterligare
medel för att beskickningarna i Lima,
Tunis, Beirut och vid Heliga Stolen skall
kunna behållas.
Centerpartiet förordar i motion Fi293
en minskning av ramen. Av en
kommittémotion framgår att besparingar
bl.a. görs på Radio- och TV-verket,
Kungliga hov- och slottsstaten samt
Regeringskansliet.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi294 att besparingar kan göras på
Regeringskansliet. Partistödet och
presstödet kan minskas. Motionärerna
beräknar medel för att behålla
ambassaderna i Lima, Tunis, Beirut och
vid Heliga Stolen.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (KU1y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet tillstyrker i en
avvikande mening förslaget i sin
partimotion med undantag för förslaget
att återföra utrikesförvaltningen till
utgiftsområde 5 som riksdagen inte kan ta
ställning till förrän i samband med
beslut med anledning av den ekonomiska
vårpropositionen år 2002. Företrädarna
för Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna tillstyrker i
avvikande meningar förslagen i respektive
partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Konstitutionsutskottet
har för sin del inte haft något att
invända mot regeringens förslag till ram
för utgiftsområdet.
Finansutskottet tillstyrker således att
ramen för utgiftsområde 1 år 2002
fastställs till 7 284 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motionernas förslag
till alternativa ramar.

4.1.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar ett antal
centrala myndigheter, bl.a.
Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket, Statskontoret,
Statistiska centralbyrån,
Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,
Kammarkollegiet, Statens kvalitets- och
kompetensråd, Statens fastighetsverk,
Fortifikationsverket, Finansinspektionen,
Insättningsgarantinämnden och
Premiepensionsmyndigheten. Vidare ingår
vissa kostnader för statens upplåning och
låneförvaltning, vissa särskilda
finansierings- och garantiåtaganden,
statliga arbetsgivarfrågor fr.o.m. 2002
samt Riksdagens revisorer.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 2 254
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak
förklaras av att de under utgiftsområde
14 uppförda anslagen 1:14 Stabsuppgifter
vid Arbetsgivarverket och 1:15 Statliga
tjänstepensioner m.m. flyttas till detta
utgiftsområde fr.o.m. 2002. Utgifterna
inom utgiftsområdet ökar därmed med
7 384 miljoner kronor, samtidigt minskar
belastningen på utgiftsområde 14 med
motsvarande belopp.

Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 en minskning av ramen. Den
kommande sammanslagningen av
Riksrevisionsverket och Riksdagens
revisorer kommer att medföra
samordningsfördelar som motiverar
minskade anslag. Statistiska
centralbyråns verksamhet bör begränsas
och avgiftsfinansieras i högre grad.
Detta innebär att anslaget kan minskas.
Genomförandet av en folk- och
bostadsräkning avvisas. Statens kvalitets-
och kompetensråd bör avvisas varför
anslaget kan halveras under första året.
Nämnden för offentlig upphandling (NOU)
bör slås ihop med Konkurrensverket till
en ny myndighet, Konkurrens- och
upphandlingsverket. Samordningsfördelar
kommer då att uppnås, vilket medför att
anslaget till NOU kan minskas till
hälften.
Kristdemokraterna anser i motion Fi292
att ramen kan minskas genom besparingar
och sammanslagningar av vissa
myndighetsfunktioner. Besparingar kommer
bl.a. att göras genom att
Riksrevisionsverket slås samman med
Riksdagens revisorer.
Centerpartiet förespråkar i motion
Fi293 en sänkt ram för utgiftsområdet. Av
en kommittémotion framgår att besparingar
görs inom myndigheternas administration.
Folkpartiet liberalerna motsätter sig i
motion Fi294 att en folk- och
bostadsräkning genomförs.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002 och tillstyrkt
regeringens förslag i denna del.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 2 år 2002
fastställs till 8 754 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.3 Utgiftsområde 3 Skatte, tull och
exekution

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 6 481
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
förklarar regeringen att förändringen i
utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak
beror på beslutet att flytta anslaget 3:4
Kronofogdemyndigheterna från
utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå för utgiftsområdet
under åren 20022004 redovisas i
efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i
motion Fi291 att smugglingen av
cigaretter, alkohol, narkotika och vapen
har ökat kraftigt de senaste åren. Tullen
bör därför få större resurser för ökad
kontroll. Motionärerna anser att
skatteförvaltningens verksamhet kan
rationaliseras till följd av deras
skatteförslag varför anslaget till
skatteförvaltningen och hela ramen för
utgiftsområdet bör minska.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi292 ökade medel för att effektivisera
skattekontrollen i syfte att minska den
svarta sektorns omfattning. Samarbetet
inom EU för att motverka smuggling och
annan ekonomisk brottslighet behöver
enligt motionärerna öka, vilket också
kräver ökade resurser. Även Tullverket
föreslås få ökade resurser för att
förstärka kontroll och spaning kring
illegal införsel av narkotika, vapen,
alkohol, tobak och andra skattepliktiga
varor.
Centerpartiet förespråkar i motion
Fi293 en reformering och betydande
förenkling av taxeringsförfarandet för
småhus vilket leder till att
Riksskatteverkets resurser för
administration enligt motionärerna kan
minskas. Tullverkets resurser bör
samtidigt ökas med hänsyn till
Schengensamarbetet samt tåg- och
biltrafik över Öresundsbron.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi294 ökade resurser till
skattemyndigheterna för åtgärder som kan
medverka till att öka skatteintäkterna.
Även Tullen bör få ökade resurser för
insatser mot den illegala införseln av
alkohol och narkotika.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anser i sitt yttrande
(SkU1y) att propositionens förslag till
ramar för utgiftsområde 3 för 2002-2004
är väl avvägt och bör bifallas av
riksdagen. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet i berörda delar.
Till yttrandet har fogats avvikande
meningar från företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet samt Folkpartiet
liberalerna.

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Skatteutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 3 år 2002
fastställs till 8 058 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar polisen,
åklagarväsendet, domstolsväsendet,
rättshjälpen, kriminalvården,
Brottsförebyggande rådet,
Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden
och Brottsoffermyndigheten.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 24 571
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
anförs att i 2001 års ekonomiska
vårproposition föreslog regeringen att
rättsväsendet skulle tillföras 600
miljoner kronor fr.o.m. 2004. Dessa medel
skall användas till en fortsatt
förstärkning av polisen. Antalet poliser
skall öka och satsningen på att utveckla
den lokala polisen - närpolisreformen -
skall fullföljas. Fler specialister
anställs för att säkerställa utvecklingen
av det kunskapsbaserade polisarbetet och
höja kvaliteten i brottsutredningarna.
Förändringen av utgiftsområdesramen
jämfört med 2001 års ekonomiska
vårproposition förklaras i huvudsak av
beslutet att flytta anslaget 3:4
Kronofogdemyndigheterna till
utgiftsområde 3.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 4
Rättsväsendet

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet satsar i motion
Fi291 drygt 3 miljarder kronor mer än
regeringen på rättsväsendet under de
kommande tre åren. Motionärerna anser att
polisen är i behov av omedelbara
resurstillskott. Även kriminalvården är i
behov av ytterligare resurser. De ökade
resurserna skall bl.a. användas för att
vka antalet poliser och för att renodla
den uniformerade personalens
arbetsuppgifter. Samtidigt som denna
satsning görs skärper motionärerna kraven
på effektivt resursutnyttjande,
resultatuppföljning och modernt ledarskap
inom rättsväsendet. Motionärerna har
under beredningen i justitieutskottet
kompletterat sitt förslag i motion Fi291
med ett yrkande som innebär att
polisorganisationen tillförs 3 miljoner
kronor mindre än enligt förslaget i
motionen och att dessa medel i stället
satsas på Brottsoffermyndigheten.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi292 att rättsväsendet tillförs
ytterligare 3 miljarder kronor under den
kommande treårsperioden. Pengarna skall i
första hand användas för att säkerställa
och utveckla polisens verksamhet samt öka
antalet poliser. Även åklagarväsendet och
domstolsväsendet bör förstärkas.
Kriminalvården och det brottsförebyggande
arbetet bör också tillföras mer resurser.
Centerpartiet förordar i motion Fi293
en höjning av ramen. Resursförstärkningar
behövs framför allt inom polisen och
kriminalvården. Brottsoffermyndigheten
bör också tillföras mer resurser.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi294 att rättsväsendet måste förstärkas.
Satsningar bör i första hand göras på
polisen, bl.a. behöver antalet poliser
omedelbart öka. Även åklagarväsendet och
domstolsväsendet behöver förstärkas.
Vidare föreslår motionärerna en
förstärkning av anslaget till
brottsofferjourerna. Rättshjälpen bör
återställas till vad som gällde före den
1 december 1997.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (JuU1y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
tillstyrker i avvikande meningar sina
respektive förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Justitieutskottet har
för sin del inte haft något att invända
mot regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 4 år 2002
fastställs till 23 641 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.5 Utgiftsområde 5 Internationell
samverkan

Utgiftsområdet omfattar
förvaltningskostnader för
Utrikesdepartementet, bidrag till vissa
internationella organisationer,
fredsfrämjande verksamhet, information
om Sverige i utlandet, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor samt
Europainformation.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 3 122
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att ramen för
utgiftsområdet minskar med 1 814 miljoner
kronor jämfört med 2001 års ekonomiska
vårproposition. Denna förändring
förklaras i huvudsak av den
sammanslagning av Utrikesdepartementets
och Regeringskansliets förvaltningsanslag
som sker från 2002.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
20022004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 5
Internationell samverkan

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
1) I redovisningen beaktas inte
konsekvenserna av Moderata
samlingspartiets förslag att återföra
utrikesförvaltningen från utgiftsområde
1, eftersom riksdagen inte kan ta
ställning till detta förrän i samband
med behandlingen av den ekonomiska
vårpropositionen år 2002.

Motionerna

Moderata samlingspartiet förespråkar i
motion Fi291 att medel för fredsfrämjande
verksamhet samt för information och
studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling överförs till
en samlad post för fredsfrämjande
verksamhet inom utgiftsområde 7
Internationellt bistånd.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi292 omfördelningar och besparingar inom
anslagsposterna 5:7 Svenska institutet,
5:10 Information och studier om
säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling samt 5:17 Europainformation
m.m.
Centerpartiet (motion Fi293) och
Folkpartiet liberalerna (motion Fi294)
förordar en oförändrad ram för
utgiftsområdet jämfört med regeringens
förslag.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet anser i sitt yttrande
(UU1y) att regeringens förslag rörande
utgiftsområdet är väl avvägda vad avser
såväl budgetåret 2002 som budgetåren 2003
och 2004. Regeringens förslag tillstyrks
därmed och patrimotionerna avstyrks i
berörda delar.
I var sin avvikande mening tillstyrker
företrädarna för Moderata samlingspartiet
samt Kristdemokraterna förslagen i
respektive motion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Utrikesutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 5 år 2002
fastställs till 1 162 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom
det militära och civila försvaret,
Kustbevakningen, Statens räddningsverk,
Sprängämnesinspektionen, nämnder samt
stödverksamhet till det militära och det
civila försvaret. I utgiftsområdet ingår
även internationell fredsfrämjande
verksamhet med svensk militär trupp
utomlands.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 45 114
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
aviserar regeringen inga större
förändringar av utgiftsområdesramen för
2002 jämfört med 2001 års ekonomiska
vårproposition. De beräknade resurserna
för 20032004 ökar med 174 respektive 120
miljoner kronor till följd av ny pris-
och löneomräkning (avsnitt 6.3.1).
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
20022004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 6
Totalförsvar

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet förordar i
motion Fi291 annorlunda organisatorisk
struktur för försvaret jämfört med i dag.
Dagens Försvarsmakt skall enligt
motionärerna delas upp i tre delar
samtidigt som regeringen ges ett
tydligare ansvar för de strategiska
investeringar som genomförs. Samtidigt
måste försvaret ha tillräckliga resurser
för att klara sig i en ny
säkerhetspolitisk miljö. Med hänsyn till
dessa förslag beräknas en ökad ram för
utgiftsområdet. Anslaget Fredsfrämjande
truppinsatser bör därutöver utformas som
ett beredskapsanslag och föras över till
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Kristdemokraterna förespråkar i motion
Fi292 en jämnare avveckling av
anslagssparandet inom anslaget 6:2
Materiel, anläggningar samt forskning och
teknikutveckling jämfört med regeringens
förslag. Motionärerna anser att
avvecklingen kan påbörjas redan 2002,
vilket frigör resurser till
förstärkningar av förbandsverksamheten
samma år. Därutöver föreslås att
Kustbevakningens resurser förstärks för
att långsiktigt kunna möta utökade krav
på internationell verksamhet,
gränskontroll och miljöskydd till sjöss.
Centerpartiet (motion Fi293) och
Folkpartiet liberalerna (motion Fi294)
avviker inte från regeringens beräknade
ram för utgiftsområdet.

Försvarsutskottets yttrande

Försvarsutskottet konstaterar i sitt
yttrande (FöU1y) att regeringens förslag
ligger väl i linje med riksdagens
tidigare beslut. Därutöver erinrar
försvarsutskottet om att förslaget från
Moderata samlingspartiet att föra över
utgifterna för fredsfrämjande
truppinsatser till utgiftsområde 7
Internationellt bistånd redan har
behandlats vid flera tillfällen.
Riksdagen beslutade redan våren 1996 att
dessa skall finansieras inom
utgiftsområde 6 Totalförsvar. Någon
omprövning av detta bör enligt utskottet
inte ske för åren 2002-2004.
Försvarsutskottet anser sålunda att
regeringens förslag beträffande ram för
utgiftsområde 6 för år 2002 och
preliminära ramar för 2003 och 2004 bör
bifallas av riksdagen. Motionerna bör
därför avslås i berörda delar.
Till yttrandet har fogats avvikande
meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna för utgiftsområden för
budgetåret 2002. Försvarsutskottet har
för sin del inte haft något att invända
mot regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 6 år 2002
fastställs till 45 810 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.7 Utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd

Utgiftsområdet omfattar internationellt
utvecklingssamarbete och samarbete med
länder i Central- och Östeuropa.
De totala utgifterna inom
utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå
till 17 033 miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
förklarar regeringen att ramen för
utgiftsområdet sänks i jämförelse med
2001 år ekonomiska vårproposition på
grund av en lägre BNI-prognos samt
förändrade biståndsavräkningar.
Biståndsramen för 2002 uppgår till 0,74 %
av BNI. Ramen ökas till 0,81 % av BNI för
2003 och till 0,86 % av BNI för 2004.
Därutöver tillförs biståndet 200 miljoner
kronor.
I följande tablå redovisas
budgetpropositionens och motionernas
förslag till utgiftsramar.

Förslag till ram för utgiftsområde 7
Internationellt bistånd

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi291 att Sveriges bistånd skall
fokuseras på låginkomstländerna i Afrika
där problemen med massfattigdomen är
störst. Resursöverföringar till
statsmakter som hindrar sitt folks
utveckling eller som bedriver krig måste
upphöra. Motionärerna föreslår dessutom
att en samlad post för Sveriges
fredsbevarande verksamhet skapas inom
utgiftsområdet.
Kristdemokraterna redovisar i motion
Fi292 ökade ambitioner inom flera
biståndsområden. Motionärerna anser att
regeringens tillväxttakt mot 1 % av BNI i
internationellt bistånd är för långsam
och att det finns skäl och möjligheter
för en ytterligare ökad biståndsnivå
under denna budgetperiod. Biståndsnivån
föreslås öka till 0,93 % av BNI år 2004.
Centerpartiet anser i motion Fi293 att
biståndsmålet på 1 % av BNI skall
återupprättas i en jämnare takt jämfört
med regeringens förslag. Motionärerna
föreslår ökade medel till
biståndsverksamheten för att skapa
förutsättningar för att inom en
femårsperiod uppnå enprocentsmålet.
Folkpartiet liberalerna förordar i
motion Fi294 att målet för biståndet bör
återställas till 1 % av BNI. Ramen för
utgiftsområdet föreslås höjas för hela
perioden 2002-2004 så att enprocentsmålet
kan nås omedelbart efter denna treårspe
riod.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet anser i sitt yttrande
(UU1y) att regeringens förslag avseende
utgiftsområde 7 är väl avvägt, varför det
bör tillstyrkas. I konsekvens härmed
avstyrks motionerna vad avser såväl
budgetåret 2002 som budgetåren 2003 och
2004.
I avvikande meningar tillstyrker
företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet samt Folkpartiet
liberalerna förslagen i respektive
motion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Utrikesutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 7 år 2002
fastställs till 15 044 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik
med frågor rörande flyktingpolitik,
invandringen till Sverige, mottagande av
asylsökande och utlänningars rätt att
vistas i Sverige samt internationellt
samarbete på det migrationspolitiska
området.
Utgiftsområdet omfattar också
integrationspolitik med frågor rörande
invandrares introduktion i Sverige,
ersättning till kommunerna för mottagande
av flyktingar, åtgärder mot etnisk
diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism, insatser för nationella
minoriteter samt insatser för att främja
utvecklingen i utsatta bostadsområden.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 5 237
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att anslaget för
mottagande av asylsökande ökar med drygt
470 miljoner kronor 2002 och med närmare
260 miljoner kronor 2003 jämfört med 2001
års ekonomiska vårproposition. Samtidigt
ökar anslaget till Migrationsverket med
50 miljoner kronor från 2002.
Förändringen av utgiftsområdesramen
förklaras till stor del av
volymförändringar till följd av ett
antagande om ett ökat antal asylsökande.
Samtidigt ökar avräkningarna mot
biståndsramen varför utgifterna under
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
minskar.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet åren 2002-2004
redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet är i motion
Fi291 fortfarande tveksamt till
Integrationsverkets existens.
Motionärerna föreslår att verket läggs
ned, samtidigt som anslaget till
integrationsåtgärder avvecklas. Den
kraftiga ökningen av anslaget till
hemutrustningslån avvisas med hänvisning
till att en ökad integrering av
invandrare och infödda svenskar kan
uppnås med partiets förslag till
avreglering av den svenska
arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.
Därutöver vill motionärerna pröva andra
alternativ än regeringens anslag till
utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna, vilket förväntas ge
en mindre belastning av offentliga medel
och mindre centralstyrning. Anslaget
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
bör enligt motionärerna flyttas till
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv.
Kristdemokraterna avvisar i motion
Fi292 regeringens förslag till
förlängning av anslaget
Utvecklingsinsatser i
storstadsregionerna. Motionärerna
föreslår dessutom en nedläggning av
Integrationsverket från den 1 juni 2002
samt en avveckling av försöket med lokala
diskrimineringsombudsmän.
Diskrimineringsombudsmannen föreslås få
extra medel för insatser för
opinionsbildning när det gäller
diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism. Vidare föreslås att
Migrationsverket får ökade medel för att
förkorta handläggningstiderna, samtidigt
som verkets anslag för prövning av
uppehållstillstånd för adopterade barn
mellan 12-17 år bör upphöra.
Centerpartiet föreslår i motion Fi293
besparingar i Migrationaverkets
administration samt inom anslaget
Kommunersättningar till
flyktingmottagandet. Effektiviseringar i
mottagandet av asylsökande, förkortade
handläggningstider och ökade möjligheter
för flyktingar att delta i arbete kan
enligt motionärerna också ge besparingar
inom utgiftsområdet. Vidare föreslås en
minskning av anslaget Utvecklingsinsatser
i storstadsregionerna samt en avveckling
av Utlänningsnämnden. Motionärerna anser
att asylärendena kan överföras till
förvaltningsdomstolarna.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi294 en humanare asylpolitik med
kortare väntetider vid behandling av
asylärenden. Motionärerna anser att
handlingstiderna kan förkortas och
kostnaderna inom utgiftsområdet minskas
genom ökade satsningar på behandling av
asylärenden. Vidare föreslås att anslaget
Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna
kan upphöra snabbare än regeringen
föreslagit samt att Integrationsverket
kan minska i omfattning.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag
till ramnivå för budgetåret 2002 och
avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet samt Folkpartiet
liberalerna biträder i var sin avvikande
mening sina partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002.
Socialförsäkringsutskottet har för sin
del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 8 år 2002
fastställs till 5 239 miljoner kronor.
Partimotionernas förslag till alternativa
ramar avstyrks. Därmed tillstyrker
utskottet propositionens förslag och
avstyrker motionernas förslag till
alternativa ramar.

4.1.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
hälsovård, sjukvård och social omsorg.
Statens utgifter för utgiftsområdet utgör
en mindre del av de samlade offentliga
utgifterna för hälso- och sjukvård och
social omsorg. Huvudansvaret för dessa
verksamheter ligger hos kommuner och
landsting. Statens stöd till den
kommunala sektorn utgår till största
delen från utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 29 612
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
beräkningen i 2001 års ekonomiska
vårproposition förklaras bl.a. av att
landstingens ersättning för tandvården
föreslås flyttas till utgiftsområde 25
enligt statens avtal med landstingen.
Detta bidrar till att utgiftsområdesramen
minskar med 405 miljoner kronor fr.o.m.
2002. Regeringen har i proposition
2000/01:149 Avgifter inom äldre- och
handikappomsorgen föreslagit att ett
högkostnadsskydd införs i äldre- och
handikappomsorgen. I 2001 års ekonomiska
vårproposition har 650 miljoner kronor
avsatts för en del av dessa förändringar
under utgiftsområde 25. I denna
proposition föreslås att ytterligare 125
miljoner kronor 2002 och 250 miljoner
kronor 2003 och framåt tillförs det
generella statsbidraget till kommunerna
för detta ändamål. Dessa medel
finansieras från utgiftsområde 9.
Regeringen föreslår vidare att
utgiftsområdesramen ökas med 50 miljoner
kronor 2001, 25 miljoner kronor 2002 och
25 miljoner kronor 2003 för insatser för
barn till missbrukare och barn i familjer
där våld och övergrepp mellan vuxna
förekommer. Medlen avsätts inom ramen för
den nationella handlingsplanen för
alkoholförebyggande insatser. Regeringen
avsätter vidare 265 miljoner kronor under
tre år för en nationell handlingsplan mot
narkotika. Medlen finansieras inom ramen
för utgiftsområdet.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 att en vårdgaranti införs.
På längre sikt bör en gemensamt
finansierad hälsoförsäkring införas.
Besparingar görs bl.a. på bidragen för
läkemedelsförmånen. Apoteksmonopolet bör
avvecklas. Motionärerna anser att de s.k.
Dagmarpengarna skall ligga kvar under
detta utgiftsområde.
Tandvårdsförsäkringen bör förstärkas.
Motionärerna vill förstärka tillsynen
inom sjukvården genom att en oberoende
tillsynsmyndighet skapas. Det samlade
stödet till funktionshindrade, bl.a.
assistansstödet, föreslås öka.
Handikapporganisationerna bör tillföras
ytterligare medel och en
hjälpmedelsgaranti bör införas. Vidare
bör större resurser satsas på arbete med
hiv/aids. Folkhälsoinstitutet bör läggas
ned senast 2003. Den slutna ungdomsvården
bör överföras från Statens
institutionsstyrelse till kriminalvården.
Kristdemokraterna gör i motion Fi292 en
extra satsning på stimulansbidrag till
kommunernas arbete med anhörigvården.
Vidare görs satsningar på forskning kring
vård i livets slutskede. Motionärerna
anvisar mer resurser till bilstödet.
Vidare avsätts medel till en nationell
kampanj mot droger och alkohol riktad mot
ungdomar. Även kvinnojourerna bör få
ökade resurser. Besparingar och
effektiviseringar föreslås på flera
myndigheters administration.
Centerpartiet föreslår i motion Fi293
en höjning av ramen. Av en kommittémotion
framgår att motionärerna anser att det
bör införas en vårdgaranti och en
hjälpmedelsgaranti. Motionärerna vill
vidare satsa på ett nationellt hälsonät.
Hemservicesektorn för gamla bör utvecklas
genom att det bl.a. införs ett system med
hemservicecheckar för pensionärshushåll.
Bilstödet behöver förbättras. Åtgärder
behöver vidtas för att förhindra att
läkemedelsförmånen försämras ytterligare.
Besparingar föreslås inom
administrationen.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi294 en ökning av ramen.
Motionärerna satsar t.ex. drygt en
miljard kronor den kommande
treårsperioden för att förbättra
tandvårdsförsäkringen. Handikappreformen
bör återställas. De medel som är avsedda
för kommuner som har höga kostnader för
stöd och service till funktionshindrade
samt de medel som är avsedda för särskilt
kostnadskrävande insatser enligt lagen om
stöd och service till vissa
funktionshindrade flyttas från
utgiftsområde 25 till detta
utgiftsområde. Vidare föreslås en
särskild tillgänglighetsreform för
handikappade. En ökad satsning görs också
på alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder. Åtgärder sätts in för att
minska läkemedelskostnaderna.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SoU1y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Socialutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 9 år 2002
fastställs till 31 129 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar dels
transfereringar med anknytning till
sjukdom och handikapp, dels kostnaderna
för socialförsäkringsadministration, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Förmånerna ges i
form av dagersättningar såsom
sjukpenning, rehabiliteringspenning och
närståendepenning. Sedan 1999 redovisas
även utgifterna för ATP i form av
förtidspension, arbetsskadeersättningar
m.m. under utgiftsområdet.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 107 810
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
förklaras utgiftsökningarna på
utgiftsområdet främst av att utgifterna
för sjukpenning och förtidspensioner ökar
kraftigt på grund av ökad sjukfrånvaro
samt ökat antal långa sjukfall.
Regeringen presenterar i samband med
detta ett elvapunktsprogram för att
främja hälsan i arbetslivet. Redan under
2001 föreslås 50 miljoner kronor avsättas
för särskilda försök hos några av de
offentliga arbetsgivarna för att
förebygga sjukfrånvaron.
Regeringen aviserar också att den avser
att höja inkomsttaket i sjuk- och
föräldraförsäkringen, under förutsättning
att det statsfinansiella läget så
tillåter, från 7,5 till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. den 1 juli 2003. I ramen för
utgiftsområdet har utgiftsökningar i
sjukförsäkringen med anledning av
höjningen av inkomsttaket beaktats med
775 miljoner kronor 2003 och 1 550
miljoner kronor 2004.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivåer för utgiftsområdet under åren
20022004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp
Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi291 att kostnaderna för
sjukskrivningarna kan minskas b.la. med
en nationell vårdgaranti, ökade
satsningar på försäkringskassan samt ökad
utbildning i försäkringsmedicin.
Motionärerna motsätter sig en förändring
i bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen
och föreslår i stället att
arbetsskadeförsäkringen bryts ut ur
statsbudgeten. Dessutom föreslås att
ytterligare en karensdag införs fr.o.m.
den åttonde frånvarodagen, att
ersättningsnivån skall vara 80 % under
ett års rehabilitering och att
sjukpenninggrundande inkomst skall
beräknas på ett genomsnitt av de senaste
två årens inkomster.
Kristdemokraterna förespråkar i motion
Fi292 att den nya
rehabiliteringsförsäkring som föreslås i
SOU 2000:78 i alla väsentliga huvuddrag
bör genomföras från den 1 juli 2002.
Vidare föreslår motionärerna en ny modell
för trafikförsäkringen där samtliga
personskadekostnader i samband med
trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen. Dessutom föreslås att
sjukförsäkringen skall innehålla 2
karensdagar med ett högriskskydd på 10
dagar per år, att de fasta
ersättningsstegen i dagens
sjukpenningsystem avskaffas samt att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
beräknas på snittinkomsten under de 24
senaste månaderna.
Centerpartiet förordar i motion Fi293
en massiv satsning på rehabilitering i
form av ökande finansiell samordning,
samordning mellan myndigheter,
rehabiliteringsgaranti och vårdgaranti
samt ökade krav på den offentliga
sektorn. Enligt motionärerna leder dessa
förslag, tillsammans med partiets
inkomstskatteförslag, till minskad
sjukfrånvaro samt lägre ökningstakt för
förtidspensioneringar. Vidare föreslås
att grundnivån i sjukförsäkringen höjs
till 200 kr per dag fr.o.m. den 1 januari
2002. Samtidigt avvisar motionärerna
regeringens förslag till höjt tak i
sjukförsäkringen liksom den aviserade
ändringen av arbetsskadeförsäkringen.
Enligt Folkpartiet liberalernas motion
Fi294 kan ett aktivt användande av
finansiell samordning mellan
sjukförsäkring och sjukvården (Finsam) ge
minskad sjukfrånvaro samt lägre kostnader
för förtidspensioner. Vidare föreslås att
kostnaden för trafikskador bör bäras av
trafikförsäkringen. Därutöver vill
motionärerna anslå ökade medel inom
utgiftsområdet för höjt tak i
sjukförsäkringen från 2002, förbättrad
närståendepenning samt ett intensifierat
rehabiliteringsarbete hos allmänna
försäkringskassor tillsammans med en
rehabiliteringsgaranti.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet anser i sitt
yttrande (SfU1y) att den fortgående
ökningen av antalet långtidssjukskrivna
och nybeviljade pensioner måste hejdas.
Man konstaterar dock att regeringen har
inlett en omfattande översyn av orsakerna
till den ökade ohälsan i arbetslivet med
flera genomförda eller påbörjade
utredningsinsatser. Regeringens
elvapunktsprogram för att främja hälsan i
arbetslivet anses i detta sammanhang
utgöra en bred satsning på flera fronter
mot den stora ökningen av sjukfrånvaron.
I fråga om finansiell samordning mellan
olika sektorer avser
socialförsäkringsutskottet att ta
ställning till de olika förslagen i
samband med behandlingen av anslagen.
Socialförsäkringsutskottet godtar
regeringens förslag till utgiftsram för
budgetåret 2002 liksom förslagen till
preliminär fördelning av utgifterna för
budgetåren 2003 och 2004. Företrädarna
för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet samt
Folkpartiet liberalerna biträder i var
sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för
utgiftsområdet.

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002.
Socialförsäkringsutskottet har för sin
del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 10 år 2002
fastställs till 108 357 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension till
ålderspensionärer som inte har rätt till
tilläggspension (ATP), folkpension och
ATP i form av efterlevandepension,
pensionstillskott såväl till
ålderspension som till
efterlevandepension, bostadstillägg till
pensionärer (BTP) samt delpension.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 33 847
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
uppges att andelen pensionärer med ATP
och inkomstpension beräknas öka de
närmaste åren och att färre pensionärer
därmed blir berättigade till
pensionstillskott och bostadstillägg.
Denna tendens till minskade utgifter
uppvägs dock genom att regeringen
föreslår förbättringar i form av höjd
ersättningsnivå i bostadstillägget till
pensionärer samt lättnader i
inkomstprövningen av bostadstillägg och
änkepensioner.
Förändringen i utgiftsområdesramen
jämfört med 2001 års ekonomiska
vårproposition förklaras främst av ett
antagande om ett högre prisbasbelopp
jämfört med tidigare beräkningar. Ramen
för utgiftsområdet ökar med ca 18,3
miljarder kronor mellan åren 2002 och
2003. Det finns två huvudsakliga orsaker
till den kraftiga ökningen. För det
första förs utgifterna för den
bosättningsbaserade delen av
folkpensionen (7,5 miljarder kronor) från
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten till utgiftsområdet. För
det andra ersätts folkpension och
pensionstillskott av garantipension
enligt de reformerade
ålderspensionsreglerna fr.o.m. 2003. Den
nya garantipensionen är till skillnad
från folkpensionen och
pensionstillskottet en fullt beskattad
förmån, vilket innebär att utgifterna
ökar brutto med 10,5 miljarder kronor.
Regeringen aviserar också att
införandet av äldreförsörjningsstödet i
enlighet med propositionen
Äldreförsörjningsstöd (prop. 2000/01:36)
innebär ökade utgifter inom
utgiftsområdet med 710 miljoner kronor
fr.o.m. 2003.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
20022004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi291 att den del av pensionärerna som
under åren 1993-1998 fick sänkt
folkpension skall kompenseras genom att
deras folkpensioner beräknas på två extra
procent av prisbasbeloppet under det
kommande året. Motionärerna motsätter sig
inkomstprövningen av folkpensionsdelen i
efterlevandepensionen samt höjningen av
taket i bostadstillägget till
pensionärer. I stället vill de höja den
"skäliga levnadsnivån" i det särskilda
bostadstillägget för pensionärer (SBTP)
med 12 procentenheter.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi292 att omställningspensionen skall
återställas till tolv månader i ett steg
från 2002 och att inkomstprövningen i
änkepensionen tas bort. Motionärerna
anser vidare att fritidsfastighet inte
skall ingå i inkomstprövningen för
bostadstillägg. De sämst ställda
pensionärerna föreslås få förbättringar i
form av höjt pensionstillskott med 200 kr
i månaden år 2002.
Centerpartiet avvisar i motion Fi293
regeringens förslag till höjd
ersättningsnivå i bostadstillägget till
pensionärer och föreslår i stället att
bostadstillägget skall ersätta
boendekostnaderna upp till 4 000 kr med
80 % av kostnaden. Vidare föreslås att
pensionstillskottet höjs med 3 000 kr för
2002 och att garantipensionen höjs med
samma belopp när det nya pensionssystemet
införs 2003.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi294 att änkepensionerna
återställs till den tidigare nivån. Den
tid som omställningspensionen kan utgå
utsträcks till att gälla 12 månader.
Vidare anser motionärerna att innehav av
fritidshus inte skall påverka
bostadstillägg för pensionärer.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt
yttrande (SfU1y) att man tillstyrker den
av regeringen föreslagna utgiftsramen för
budgetåret 2002 samt den preliminära
fördelningen av utgifterna för budgetåren
2003 och 2004. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet samt Folkpartiet
liberalerna biträder i var sin avvikande
mening sina partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002.
Socialförsäkringsutskottet har för sin
del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 11 år 2002
fastställs till 33 535 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar statens
ekonomiska stöd till barnfamiljer
(förutom bostadsbidraget som återfinns
under utgiftsområde 18 och studiebidragen
som återfinns under utgiftsområde 15).
Stödet utgörs av allmänna barnbidrag,
föräldraförsäkringen inklusive
havandeskapspenning, underhållsstöd,
bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, folkpension och ATP i form av
barnpension samt vårdbidrag till familjer
med handikappade barn.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 48 201
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
förklarar regeringen att ramen för
utgiftsområdet ökar till följd av en ny
befolkningsprognos med ökat barnafödande
och en större nettoinvandring. Vidare
beräknas en ökning av utgifter med 240
miljoner kronor 2003 och 480 miljoner
kronor 2004 som resultat av regeringens
förslag till höjt inkomsttak i
föräldraförsäkringen (från 7,5 till 10
prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003 om
det statsfinansiella läget tillåter).
Dessutom beräknas ökade utgifter för
vårdbidraget för funktionshindrade barn
med ca 100 miljoner kronor 2003 och ca
200 miljoner kronor 2004 till följd av
höjda åldersgränser för detta bidrag i
samband med reformen av
förtidspensionssystemet fr.o.m. den 1
januari 2003.
Regeringen föreslår därutöver att
möjligheten till retroaktivt vårdbidrag
för funktionshindrade barn slopas fr.o.m.
den 1 januari 2002, vilket ger en
utgiftsminskning på ca 50 miljoner kronor
per år. Samtidigt föreslås en höjning av
den lägsta nivån i föräldraförsäkringen
under de dagar ersättningen baseras på
förälders sjukpenning från 60 kr till 120
kr, och åren därefter till 150 respektive
180 kr.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
20022004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 (tillsammans med
Kristdemokraterna, Centerpartiet samt
Folkpartiet liberalerna) ett särskilt
barnomsorgskonto på 40 000 kr per barn i
förskoleålder fr.o.m. 2002. Uttaget av
medel på barnomsorgskontot skall dock
begränsas till maximalt 20 000 kr per år.
Samtidigt vill motionärerna införa en
avdragsrätt på 50 000 kr per barn och år
i den kommunala beskattningen för styrkta
barnomsorgskostnader. Motionärerna
motsätter sig samtidigt regeringens
maxtaxereform. Vidare, som ett enskilt
förslag, förespråkas höjt bidrag till
internationella adoptioner till maximalt
55 000 kr. Man opponerar sig också mot
återinförandet av kontaktdagarna i
skolan.
Kristdemokraterna förordar i motion
Fi292 att garantinivån i
föräldraförsäkringen höjs i två steg till
200 kr per dag 2004, medan de 90
garantidagarna tas bort. Motionärerna
avvisar regeringens planerade takhöjning
inom föräldraförsäkringen samt förslaget
till 1 kontaktdag per barn och år för
barn mellan 6 och 11 år. I stället
föreslås 2 kontaktdagar per barn och år
för barn mellan 4 och 12 år. På
motsvarande sätt som inom utgiftsområde
10 anser motionärerna att ett nytt
beräkningssätt för den
sjukpenninggrundande inkomsten påverkar
föräldrapenningen, vilket leder till
minskade kostnader för
föräldraförsäkringen.
Centerpartiet anser i motion Fi293 att
garantinivån i föräldrapenningen bör
höjas till 200 kr per dag, samtidigt som
den sjukpenninggrundande inkomsten skall
grundas på historisk inkomst. Regeringens
planerade höjning av taket i
föräldraförsäkringen avvisas.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi294 att de 90 garantidagarna i
föräldraförsäkringen tas bort. Vidare bör
garantibeloppet i föräldraförsäkringen
höjas till 150 kr per dag, medan
ersättningen i mamma/pappamånaden bör
höjas till 90 % med ett tak på 10
prisbasbelopp. Vissa besparingar föreslås
genom insatser mot felutnyttjande av
föräldraförsäkringen. En markering av det
gemensamma föräldraansvaret inom
underhållsstödet anses kunna hålla
tillbaka utgifterna.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag
till utgiftsram för budgetåret 2002 och
avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet samt Folkpartiet
liberalerna biträder i var sin avvikande
mening sina partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna för utgiftsområden för
budgetåret 2002.
Socialförsäkringsutskottet har för sin
del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 12 år 2002
fastställs till 49 841 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.13 Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

Utgiftsområdet omfattar
arbetsmarknadspolitiska program, bidrag
till arbetslöshetsersättning,
lönegarantiersättning, särskilda insatser
för arbetshandikappade och
platsförmedling. Utgiftsområdet omfattar
vidare bl.a. Samhall AB:s verksamhet och
Arbetsmarknadsverket.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 59 313
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak
förklaras av att utgifterna för
arbetslöshetsersättning beräknas bli
lägre på grund av att antalet
ersättningsdagar per arbetslös har
minskat.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 13
Arbetsmarknad
Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 en minskning av ramen.
Motionärerna föreslår att
arbetslöshetsförsäkringen skall vara
allmän och obligatorisk med en högre grad
av egenfinansiering som balanseras av
skattesänkningar. Den skall administreras
av staten. Arbetslöshetsförsäkringen
skall fungera som en
omställningsförsäkring. Motionärerna vill
vidare införa en individuell och effektiv
arbetsförmedling. Förmedling av arbeten
som kan skötas bättre eller lika bra av
andra aktörer än staten skall ges
möjlighet att i fri konkurrens göra det.
Flera av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna bör avskaffas till förmån för
mer individuellt inriktade insatser. En
ny myndighet bör inrättas som ersätter
Arbetsmarknadsstyrelsen eftersom den
myndigheten är ineffektiv.
Kristdemokraterna bedömer i motion
Fi292 att partiets samlade förslag om
ökade resurser för fler tjänster inom
bl.a. vård, omsorg och skola samt
kraftfulla företags- och
tillväxtsfrämjande åtgärder tillsammans
med sänkt skatt för hushållstjänster
leder till att trycket på
arbetslöshetsersättningen och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan
minska något. Motionärerna anser att det
bör införas en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring i vilken
självfinansieringsgraden höjs till 33 %.
Detta medför att ramen för utgiftsområdet
kraftigt kan minska. Regelverket för
arbetslöshetsförsäkringen måste förändras
så att hinder för att ta ett arbete
undanröjs. Regelsystemen för de
arbetsmarknadspolitiska programmen måste
förenklas och antalet åtgärder minskas.
Flyttningsbidraget bör avskaffas.
Motionärerna avvisar att särskilda medel
skall avsättas till projekt om
deltidsarbetslöshet och försök med friår.
Dessa åtgärder kan genomföras inom
befintliga ramar.
Centerpartiet anser i motion Fi293 att
en samordning av försörjningsstöden bör
ske under detta utgiftsområde medan
övriga kostnader samlas under
utgiftsområde 14. Motionärerna räknar med
lägre utgifter som effekt av höjd
medlemsavgift till 200 kr per månad i
kombination med sänkt tak för
ersättningsnivån till 580 kr. Besparingar
uppstår också till följd av den
samordning av olika försörjningsstöd som
partiet föreslår.
Folkpartiet liberalerna anför i motion
Fi294 att partiet vill reformera
arbetsmarknadspolitiken, vilket leder
till att ramen kan minska. Andra former
av åtgärder såsom anlitande av
bemanningsföretag bör kunna användas. Då
kan både antalet personer i åtgärder och
kostnaderna minska. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader kan minska
väsentligt. Arbetslöshetsförsäkringen bör
reformeras så att egenavgiften blir högre
och de offentliga utgifterna lägre. Den
enskilde skall kompenseras för den högre
avgiften genom sänkt skatt. Satsningar
bör göras på särskilda insatser för
arbetshandikappade.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (AU1y) regeringens förslag
till utgiftsram och avstyrker motionerna.
I yttrandet behandlar
arbetsmarknadsutskottet även Utvecklingen
på arbetsmarknaden m.m., och under
rubriken Avslutande synpunkter framhåller
arbetsmarknadsutskottet bl.a. att det
finns ett antal problem som måste
uppmärksammas även om arbetsmarknaden
skulle fortsätta att vara stabil.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion till
ram för utgiftsområdet. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna har en gemensam
avvikande mening angående Utvecklingen på
arbetsmarknaden m.m.

Finansutskottets ställningstagande

Utvecklingen på arbetsmarknaden som
arbetsmarknadsutskottet tar upp i sitt
yttrande behandlar utskottet i avsnitt
1.4 Inriktningen av den allmänna
ekonomiska politiken. Finansutskottet har
tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3
och 2.6) redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2002.
Arbetsmarknadsutskottet har för sin del
inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 13 år 2002
fastställs till 58 915 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.14 Utgiftsområde 14 Arbetsliv

Utgiftsområdet omfattar frågor inom
arbetsmiljö, arbetsrätt,
arbetsorganisation, arbetstid,
lönebildning, jämställdhet och
diskriminering samt relationen mellan
arbetstagaren och arbetsgivaren.
Utgiftsområdet omfattar ett antal
myndigheter, bl.a. Arbetarskyddsverket,
Arbetslivsinstitutet och
Medlingsinstitutet.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 8 599
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att förändringarna
av utgiftsområdesramen jämfört med 2001
års ekonomiska vårproposition i huvudsak
förklaras av att statliga
arbetsgivarfrågor fr.o.m. 2002 överförs
till utgiftsområde 2.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 14
Arbetsliv

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 en minskning av ramen och
föreslår en delvis annan
myndighetsstruktur under utgiftsområdet.
Alla ombudsmän mot diskriminering bör
samlas i en myndighet under
utgiftsområdet. Medlingsinstitutets
uppgifter bör begränsas. Vidare bör
arbetsmarknadsmyndigheternas
förvaltningskostnader reduceras
successivt.
Kristdemokraterna förordar i motion
Fi292 besparingar på Arbetsmiljöverket.
Vidare bör Arbetslivsinstitutet ses över
och avvecklas på sikt. Medlingsinstitutet
bör inte ha ansvar för lönestatistiken
utan den uppgiften bör föras tillbaka
till Statistiska centralbyrån.
Centerpartiet föreslår i motion Fi293
en ökning av ramen. Partiet föreslår att
en samordning av försörjningsstöden bör
göras under utgiftsområde 13, vilket
medför att flera anslag flyttas till
detta utgiftsområde.
Folkpartiet liberalerna avviker i
motion Fi294 inte från den av regeringen
föreslagna utgiftsramen.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i
sitt yttrande (AU1y) regeringens förslag
till utgiftsram och avstyrker motionerna.
I yttrandet behandlar
arbetsmarknadsutskottet som framgått ovan
även Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m.
och under rubriken Avslutande synpunkter
framhåller arbetsmarknadsutskottet bl.a.
att det finns ett antal problem som måste
uppmärksammas även om arbetsmarknaden
skulle fortsätta att vara stabil.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion till
ram för utgiftsområdet. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna har som tidigare
nämnts en gemensam avvikande mening
angående Utvecklingen på arbetsmarknaden
m.m.

Finansutskottets ställningstagande

Utvecklingen på arbetsmarknaden som
arbetsmarknadsutskottet tar upp i sitt
yttrande behandlar utskottet i avsnitt
1.4 Inriktningen av den allmänna
ekonomiska politiken. Finansutskottet har
tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3
och 2.6) redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2002.
Arbetsmarknadsutskottet har för sin del
inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 14 år 2002
fastställs till 1 048 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter
för finansiering av studier på
gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 19 997
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen ökat medelsbehov för
studiestöd 2002 till följd av ett
antagande om ett högre prisbasbelopp samt
något högre förväntade utgifter för
studiemedelsräntor jämfört med
bedömningen från 2001 års ekonomiska
vårproposition. Till utgiftsområdet har
medel förts från utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning för
att finansiera studiemedel för
utbildningsplatser inom framför allt
vårdområdet fr.o.m. 2003.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå för utgiftsområdet
under åren 20022004 redovisas i
efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 15
Studiestöd

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet avvisar i motion
Fi291 en "kommunalisering" av
Kunskapslyftet och anser i stället att
kunskapslyftsprojektet snabbare bör
integreras i den kommunala
vuxenutbildningen och ingå i kommunernas
ansvar. Detta beräknas minska anslagen
för studiemedel.
Kristdemokraterna förespråkar i motion
Fi292 en långsammare utbyggnadstakt av
högskolan än regeringen, vilket frigör
resurser inom utgiftsområdet. Vidare
avvisas regeringens förslag till
reformerat vuxenstudiestöd. I stället
föreslås utökade resurser till
studiebidrag för gymnasiestudier samt
studiemedel inom högskolestudier och
vuxenutbildning fr.o.m. 2003.
Centerpartiet föreslår i motion Fi293
en reform av studiemedelssystemet med
lika delar bidrag och lån inom ramen för
oförändrat totalbelopp. Motionärerna vill
dessutom överföra drygt en tredjedel av
anslaget Vuxenstudiestöd m.m. till
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet 2002.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi294 att det särskilda
utbildningsbidraget kan ersättas av
studiemedel med högre bidragsandel på 60
%. Antalet personer berörda av dessa
studiemedel beräknas minska. Enligt
motionärerna kan anslaget Bidrag till
vissa organisationer utgå.

Utbildningsutskottet har avstått från att
yttra sig.

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 15 år 2002
fastställs till 22 567 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning

Utgiftsområdet omfattar skola och
barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad
yrkesutbildning, högskoleutbildning och
forskning samt centrala myndigheter inom
Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 33 941
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
förklarar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen i jämförelse med 2001
års ekonomiska vårproposition
huvudsakligen beror på olika överföringar
till andra utgiftsområden. Från och med
2002 tillförs utgiftsområdet 25,9
miljoner kronor från utgiftsområde 14
Arbetsliv, vilket avser flytt av
Arbetslivsinstitutets
forskningsverksamhet till ett antal
lärosäten. Från utgiftsområdet överförs
21,7 miljoner kronor 2003 och 38,7
miljoner kronor 2004 till utgiftsområde
15 för studiemedel för utbildningar inom
framför allt vårdområdet.
Utgiftsområdesramen minskas därutöver med
310 miljoner kronor fr.o.m. 2002, vilket
förklaras av slutjusteringar med
anledning av den förändrade
finansieringen av de statliga
avtalsförsäkringarna.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
20022004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 16
Utbildning och universitetsforskning

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 en omfattande
kvalitetssatsning i skolan med ett fritt
skolval baserat på en nationell skolpeng,
gedigen utvärdering och uppföljning av
studieresultat, nationella kunskapsprov i
grundskolan och en modern gymnasieexamen
samt inrättandet av ett fristående,
nationellt kvalitetsinstitut.
Motionärerna avsätter dessutom medel till
två nya stiftelsehögskolor fr.o.m. 2004,
till ytterligare satsningar på
grundforskning samt forskningsutbildning
samt till utökade fristående
högskoleutbildningar. Vidare föreslås ett
särskilt anslag för den kvalificerade
yrkesutbildningen och
folkhögskoleutbildningen samt en
utfasning av Kunskapslyftet. Regeringens
förslag till maxtaxa avvisas.
Kristdemokraterna avvisar i motion
Fi292 regeringens förslag till maxtaxa
inom barnomsorgen samt den centralstyrda
skolsatsningen. I stället vill
motionärerna öka resurserna till
kommunerna via utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner för
kvalitetsförstärkningar inom grund- och
gymnasieskolan. Vidare föreslås
ytterligare medel till ämnesdisciplinär
fakultetsforskning samt till
kvalitetsfrämjande åtgärder inom
högskoleutbildningen. Medel avsätts också
för att bevara Ekeskolan och
Hällsboskolan.
Centerpartiet föreslår i motion Fi293
ett halverat antal nytillkomna
utbildningsplatser samt minskade
satsningar på utveckling av skolväsendet
till förmån för ökade resurser till
forskning, kvalificerad yrkesutbildning
samt nätuniversitet. Motionärerna
förespråkar en särskild satsning på läs-
och skrivutveckling samt inrättandet av
ett nationellt kvalitetsinstitut.
Regeringens förslag till maxtaxa avvisas.
Vidare vill motionärerna överföra medel
från regeringens skolsatsning till
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommunerna.
Folkpartiet liberalerna förordar i
motion Fi294 ytterligare medel för
universitet och högskolor, inklusive
lärosäten med högt sökandetryck, samt för
satsningar på ökad kvalitet i
grundutbildningen. Vidare anser
motionärerna att den förbättrade
konjunkturen gör att utgifterna för
Kunskapslyftet kan minska med ca 25 %.
Regeringens förslag till maxtaxa avvisas.

Utbildningsutskottet har avstått från att
yttra sig.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 16 år 2002
fastställs till 41 447 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid

Utgiftsområdet omfattar frågor om teater,
dans, musik, bibliotek, litteratur,
kulturtidskrifter, bild och form,
konsthantverk, ersättningar och bidrag
till konstnärer, film, arkiv,
kulturmiljö, arkitektur, formgivning och
design, museer och utställningar, vissa
medier, forskning inom kultur- och
medieområdet samt stöd till trossamfund.
Vidare omfattar utgiftsområdet
folkbildningen, bidrag till
kontakttolkutbildningen samt vissa
handikappåtgärder. Utgiftsområdet
omfattar slutligen ungdoms-, folkrörelse-
, frilufts- och idrottsfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 7 890
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
förklarar regeringen att förändringar av
utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition främst beror på
att ytterligare 47 miljoner kronor
tillförs kultursektorn 2002. Av dessa
medel tillförs 7 miljoner kronor
engångsvis.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
20022004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och fritid

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 minskade anslag till Statens
kulturråd, Ungdomsstyrelsen, Riksteatern,
Rikskonserter samt allmän
kulturverksamhet. I stället riktar
motionärerna ytterligare medel till de
fria teatergrupperna samt till en ny
kulturfond. Därutöver avvisas
arbetsförmedlingen Teateralliansen till
förmån för ett nytt bemanningsföretag för
kulturarbetare. Motionärerna föreslår att
bidrag till folkhögskolorna samt större
delar av forskningsanslaget flyttas till
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
Kristdemokraterna förespråkar i motion
Fi292 flera satsningar inom de tre
kulturområdena Teater, dans och musik,
Museer samt Kulturella mötesplatser.
Motionärerna föreslår vidare ökade medel
till den regionala kulturen och särskilt
till de regionala museerna.
Centerpartiet föreslår i motion Fi293
ökade satsningar på museiverksamhet samt
ung kultur i hela landet. Vidare anser
motionärerna att ideella kultur- och
ungdomsorganisationer skall få samma
ekonomiska förutsättningar som gäller för
idrottsrörelsen.
Folkpartiet liberalerna beräknar i
motion Fi294 ökade anslag för bl.a.
regional museiverksamhet, museer,
trossamfund, idrott samt allmänna
samlingslokaler.

Kulturutskottets yttrande

I ett protokollsutdrag från
kulturutskottet tillstyrks regeringens
förslag till ram för utgiftsområdet.
Representanterna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet reserverar sig till förmån
för respektive partis förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna för utgiftsområden för
budgetåret 2002. Kulturutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 17 år 2002
fastställs till 8 107 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.18 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och
bostadsväsendet, geotekniska frågor,
länsstyrelserna, lantmäteriverksamhet
samt stöd till ekologisk omställning och
utveckling.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 11 310
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anför
regeringen att förändringar av
utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition till stor del
förklaras av att avsättningen till
Bostadskreditnämndens garantireserv får
en annan profil, vilket innebär minskade
utgifter med 400 miljoner kronor från
2002. Sett över en tioårsperiod är dock
avsättningen till garantireserven
oförändrad. Förändringen av
utgiftsområdesramen förklaras också av
överföringar till detta utgiftsområde
från utgiftsområde 20 till följd av
regeringens förslag i proposition
2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och
åtgärdsstrategier. I enlighet med vad som
aviserades i 2001 års ekonomiska
vårproposition överförs en del av de
medel som tillfördes utgiftsområde 20
till andra utgiftsområden, däribland
utgiftsområde 18. Närmare 90 miljoner
kronor överförs till anslaget 32:1
Länsstyrelserna m.m. från 2002 för arbete
inom miljö- och naturvårdsområdet. Utöver
detta beräknar regeringen att tidigare
resursförstärkningar för länsstyrelsernas
arbete med miljötillsyn om 15 miljoner
kronor samt för administration av
skogsinköp om 25 miljoner kronor ligger
fast från 2004.
Regeringen föreslår att ett nytt anslag
för klimatinformation inrättas 2002 under
utgiftsområde 20. Anslaget finansieras
genom att totalt 90 miljoner kronor
överförs från anslaget 34:1 Stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet till utgiftsområde 20 under
2002 och 2003. Regeringen föreslår också
att ett nytt anslag för
klimatinvesteringsprogram inrättas för
perioden 2002-2004 under utgiftsområde
20. För ändamålet överförs 200 miljoner
kronor 2002 och 300 miljoner kronor 2003
från de lokala investeringsprogrammen för
ekologisk hållbarhet till utgiftsområde
20. Därutöver överförs 2004 också de 400
miljoner kronor som i vårpropositionen
avsattes för ändamålet till det nya
klimatinvesteringsanslaget under
utgiftsområde 20. För 2002 föreslås 20
miljoner kronor överföras från anslaget
34:1 Stöd till lokala investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet till
utgiftsområde 20 för att finansiera
SMHI:s ökade kostnader för
medlemsavgifter till internationella
organisationer. Vidare överförs 35
miljoner kronor från de lokala
investeringsprogrammen 2002 till anslag
4:5 Domstolsväsendet m.m. under
utgiftsområde 4 för att kompensera för
ökade kostnader till följd av
miljöbalken. Slutligen minskas stödet
till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet med 50 miljoner
kronor 2002 och 100 miljoner kronor 2003.
Anslaget 31:11 Bidrag till bostads
investeringar som främjar ekologisk
hållbarhet minskas med 65 miljoner kronor
från 2002.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och

byggande
Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi291 att utgiftsraman kan minskas.
Bostadsbidragen bör renodlas för att
endast utgå till barnfamiljer för att på
sikt växlas mot sänkt skatt. Stödet till
lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet och bidrag till
bostadsinvesteringar som främjar
ekologisk hållbarhet avskaffas. Anslag
till redan beviljade projekt kvarstår
dock. Investeringsbidragen för bostäder
avvecklas. Motionärerna anser att ett
ökat byggande är väsentligt.
Hyressättningen måste utformas så att
även nyproduktion av hyresrätter
möjliggörs. Även förutsättningarna för
byggande måste förändras. Subventioner är
inte någon långsiktig lösning, varför de
bör avskaffas.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi292 vissa besparingar bl.a. genom att
anslagen till räntebidrag minskas.
Skattesänkningar föreslås för att
kompensera det minskade stödet till
byggande av bostäder. Besparingar uppnås
vidare genom avveckling av stödet till
lokala investeringsprogram samt av
investeringsbidragen för byggande av
hyreslägenheter. Satsningar bör göras på
förbättrad inomhusmiljö, allergisanering
av bostäder och skolor samt vissa
förbättringar i bostadsbidraget.
Centerpartiet förordar i motion Fi293
en minskning av utgiftsramen. Av en
kommittémotion framgår att besparingar
föreslås på bostadsbidragen samt genom en
avveckling av investeringsbidraget till
hyresbostäder respektive av stödet till
lokala investeringsprogram. Satsningar
görs på åtgärder mot radon i bostäder.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi294 att besparingar kan göras på
Boverket, Lantmäteriverket och på
byråkratin inom utgiftsområdet. De lokala
investeringsprogrammen bör avskaffas.
Även bidragen till bostadsinvesteringar
som främjar ekologisk hållbarhet bör
avskaffas. Utgifterna för räntebidrag
begränsas. Genom partiets ökade stöd till
barnfamiljer kan bostadsbidragen minskas.
Satsningar bör göras på
investeringsbidrag för anordning av
bostäder för studenter.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (BoU1y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet tillstyrker i avvikande
meningar förslagen i respektive
partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Bostadsutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 18 år 2002
fastställs till 9 529 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.19 Utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling

Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika
former av regionalpolitiska företagsstöd
och medel som länsstyrelserna och
självstyrelseorganen samt Närings- och
teknikutvecklingsverket förfogar över för
regional projektverksamhet samt en del av
medfinansieringen av EG:s
strukturfondsprogram. Vidare ingår även
medel för utbetalningar från EG:s
regionalfond samt medel för
Glesbygdsverket och Statens institut för
regionalforskning.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 3 266
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att förändringar av
utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition i huvudsak
förklaras av att ett nytt anslag sätts
upp för att finansiera vissa tillfälliga
program som regeringen föreslår i
proposition 2001/02:4 En politik för
tillväxt och livskraft i hela landet.
Regeringen föreslår att medel från det
nya anslaget skall anvisas till utgifter
för tidsbegränsade program och
engångsinsatser för att främja det lokala
näringslivets utveckling samt för att
främja kommersiell service.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 19
Regional utjämning och utveckling

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet förordar i
motion Fi291 en minskning av ramen.
Motionärerna anför att det av den
regionalpolitiska utredningens
slutbetänkande bl.a. framgår att de
selektiva stödformerna i sig ger negativa
effekter samt att de hanteras på ett
sådant sätt att de verkar konserverande
och utgör ett hinder för utveckling. Mot
denna bakgrund anser motionärerna att
målet för regionalpolitiken i stället bör
vara att skapa förutsättningar för olika
regioners och människors möjligheter till
utveckling. Anslagen för
regionalpolitiska åtgärder och särskilda
regionala utvecklingsprogram minskas.
Kristdemokraterna redovisar i motion
Fi292 att ett centralt mål för partiets
regionalpolitik är att skapa
förutsättningar för en livskraftig
utveckling i hela landet för människor i
alla åldrar och med arbetsmöjligheter,
god service, bra miljö och rik kultur.
Regionalpolitiken kan inte ses isolerad,
och därför måste den statliga
sektorspolitiken ta regionalpolitiska
hänsyn. Motionärerna avvisar vissa delar
av regeringens IT-satsningar. De avvisar
också de av regeringen föreslagna
insatserna i proposition 2001/02:4 En
politik för tillväxt och livskraft i hela
landet. Partiets förslag leder till
minskat resursbehov.
Centerpartiet anser i motion Fi293 att
utgiftsramen bör höjas. Motionärerna
anser att staten har ett ansvar för
utbyggnaden av den digitala
infrastrukturen.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i
motion Fi294 att de traditionella
regionalpolitiska medlen minskas, och
utgiftsområdesramen kan därför minskas.
Motionärerna anser vidare att kostnaden
för de regionala transportnäten inte bör
belasta staten.

Näringsutskottets yttrande

Näringsutskottet, som har yttrat sig i
form av ett protokollsutdrag, tillstyrker
regeringens förslag. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna tillstyrker sina partiers
respektive förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Näringsutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 19 år 2002
fastställs till 3 563 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande
biologisk mångfald och naturvård,
sanering och återställning av förorenade
områden, vatten- och luftvård,
avfallsfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll,
strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade
till kärnkraften samt internationellt
miljösamarbete.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 2 272
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anger
regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med den
ekonomiska vårpropositionen i huvudsak
förklaras av överföringar till andra
utgiftsområden som följer av regeringens
förslag i propositionen Svenska miljömål
- delmål och åtgärdsstrategier (prop.
2000/01:130). Regeringen föreslår vidare
att ett nytt anslag för klimatinformation
inrättas år 2002. Anslaget tillförs 30
miljoner kronor per åren 2002-2004.
Vidare anges att ett nytt anslag för
klimatinvesteringsprogram inrättas för
perioden 2002-2004. Anslaget tillförs 200
miljoner kronor år 2002, 300 miljoner
kronor år 2003 och 400 miljoner kronor år
2004. I enlighet med regeringens förslag
i vårpropositionen överförs anslaget 34:1
Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut från utgiftsområde
22 Kommunikationer till utgiftsområde 20.
Som en följd av detta ökar
utgiftsområdesramen år 2002 med ca 230
miljoner kronor jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå för utgiftsområdet
under åren 20022004 redovisas i
efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi291 att en fond för att
finansiera arbetet med att bevara den
biologiska mångfalden skapas. Fonden
tillförs år 2003 1 miljard kronor och
skall dessutom vara öppen för donationer.
En jämfört med regeringen något
långsammare ökningstakt av anslagen för
sanering och återställning av förorenade
markområden föreslås. Regeringens förslag
om medel för information om klimatfrågor
och stöd till klimatinvesteringar
avvisas. I stället föreslås att medel
till bl.a. stimulansåtgärder för
utveckling av miljövänlig teknik på
klimatområdet avsätts.
Kristdemokraterna framhåller i motion
Fi292 vikten av en sammanhållen syn på
sjö- och skogskalkning. Kalkningsanslaget
bör därför förstärkas, och förutom
sjökalkning bör skogskalkning nu föras in
under detta utgiftsområde.
Kristdemokraterna föreslår vidare ett
något långsammare genomförande av
åtgärderna för bevarande och restaurering
av värdefulla naturmiljöer och biologisk
mångfald. Vidare anförs i motionen att
det genom effektivisering av
administration och förvaltning går att
spara 9 % av regeringens anslag.
Centerpartiet anför i motion Fi293 att
Sverige skall vara ett föredöme på
miljöområdet och en offensiv kraft i
omställningen mot ett globalt ekologiskt,
ekonomiskt och socialt hållbart samhälle.
Medlemskapet i EU måste nyttjas för att
komma till rätta med de
gränsöverskridande miljöproblemen.
Folkpartiet avsätter i motion Fi294
ytterligare 150 miljoner kronor för att
bevara den biologiska mångfalden. Däremot
föreslås att de nya investeringsstöden
utgår.

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande

Miljö- och jordbruksutskottet anser i
sitt yttrande (MJU1y) att regeringens
förslag bör tillstyrkas och att
motionerna bör avstyrkas i denna del.
I avvikande meningar tillstyrker
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet samt
Folkpartiet liberalerna förslagen i
respektive motion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Miljö- och
jordbruksutskottet har för sin del inte
haft något att invända mot regeringens
förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 20 år 2002
fastställs till 3 125 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.21 Utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsområdet omfattar insatser för
omställning och utveckling av
energisystemet samt insatser för att
främja utvecklingen av effektiva
energimarknader.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 2 336
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att en överföring
har gjorts från utgiftsområde 20 i
enlighet med regeringens förslag i
proposition 2000/01:130 Svenska miljömål
- delmål och åtgärdsstrategier.
Energimyndigheten tillförs 2,5 miljoner
kronor för att fullgöra utökade uppgifter
som ansvarig för miljökvalitetsmålet
Frisk luft. Till utgiftsområdet har även
medel tillförts som slutjustering med
anledning av den förändrade
finansieringen av de statliga
avtalsförsäkringarna. Slutjusteringen
innebär ökade utgifter med 2,8 miljoner
kronor fr.o.m. 2002. Vidare upphör, i
enlighet med principerna i den statliga
garantimodellen, anslaget 35:9 Täckande
av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet, vid
utgången av 2001 vilket minskar
anslagsnivån 2002 med 5 miljoner kronor.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 21
Energi

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion
Fi291 att energipolitiken behöver
anpassas till den avreglerade
energimarknadens villkor och den bör
begränsas till att säkerställa att alla
energislag klarar högt ställda säkerhets-
och miljökrav. Motionärerna avvisar den
förtida kärnkraftsavvecklingen och den
bidragspolitik som den fört med sig.
Besparingar görs bl.a. på anslaget för
bidrag för att minska elanvändningen och
bidrag till investeringar i elproduktion
från förnybara energikällor.
Kristdemokraterna anser i motion Fi292
att kärnkraften skall avvecklas i takt
med att förnybara energislag kan fasas
in. Satsningar på forskning och
utveckling av alternativa energislag är
mycket angelägna. Delar av
omställningsprogrammet har inte gett
avsett resultat varför motionärerna anser
att medlen i stället skall satsas på
energieffektivisering och på att finna
metoder att öka el- och värmeproduktion
baserad på förnybara energislag.
Besparingar görs bl.a. på anslagen till
Energimyndigheten och introduktion av ny
energiteknik.
Centerpartiet föreslår i motion Fi293
en ökning av utgiftsramen. Av en
kommittémotion framgår att partiet står
fast vid den uppgörelse som gjordes med
regeringen år 1997. Motionärerna föreslår
att ytterligare medel skall tillföras
energiforskningen.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi294 att Barsebäck 1 på nytt skall tas i
drift. Därmed undviker staten kostnader
för avvecklingen samtidigt som större
delen av åtgärdsprogrammen inom
energiområdet kan slopas. Motionärerna
anser vidare att medel bör avsättas för
stöd till åtgärder som höjer
kärnsäkerheten i Östeuropa.

Näringsutskottets yttrande

Näringsutskottet, som har yttrat sig i
form av ett protokollsutdrag, tillstyrker
regeringens förslag. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna tillstyrker sina partiers
respektive förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Näringsutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 21 år 2002
fastställs till 2 132 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
investeringar i samt drift och underhåll
av vägar och järnvägar samt även sjöfart,
luftfart, post, telekommunikationer,
forskning och övergripande
informationsteknikfrågor.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 25 462
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition delvis
förklaras av överflyttningar till andra
utgiftsområden. I enlighet med
regeringens förslag i 2001 års ekonomiska
vårproposition överförs anslaget 34:1
Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut till utgiftsområde
20. Som en följd av detta minskar
utgiftsområdesramen 2002 med ca 230
miljoner kronor jämfört med 2001 års
ekonomiska vårproposition. Regeringen
föreslår i proposition 2001/02:20
Infrastruktur för ett långsiktigt
hållbart transportsystem
ambitionshöjningar för perioden
2004-2015. Utgiftsområdet beräknas därför
tillföras 2 800 miljoner kronor 2004.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 22
Kommunikationer

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion
Fi291 att transportpolitiken måste
grundas på efterfrågan på effektiva,
trafiksäkra och miljöanpassade
transporter. Sveriges underdimensionerade
väg- och järnvägsnät utgör ett hinder för
medborgarnas rörlighet samt
konkurrensnackdelar för företagen.
Partiet föreslår att anslagen till vägar
och järnvägar ökar med ca 14 miljarder
kronor under den kommande treårsperioden
samt att ett särskilt utbyggnadsprogram
påbörjas. På grund av den bekymmersamma
situationen i Stockholmsområdet bör en
stor del av medlen användas för
investeringar där. Vidare föreslås att
Banverkets konkurrensutsatta verksamheter
skall bolagiseras. Bidraget till
sjöfarten avvecklas.
Kristdemokraterna anser i motion Fi292
att det behöver göras en storsatsning på
det snabbt förfallande väg- och
järnvägsnätet. För investeringar och
underhåll avsätter motionärerna för den
kommande treårsperioden 5,7 miljarder
kronor mer än regeringen. Därutöver bör
ett omfattande program läggas fast för
investeringar med alternativ
finansiering. Det skulle innebära att en
rad angelägna vägbyggen kan starta
snabbare.
Centerpartiet förordar i motion Fi293
ökade resurser för upprustning av
kommunikationerna. Under den kommande
treårsperioden avsätter motionärerna 6,7
miljarder kronor mer än regeringen för
drift och underhåll, främst av vägnätet.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi294 att betydande satsningar bör göras
på väginvesteringar. Ansträngningar måste
också göras för att hitta alternativa
finansieringslösningar inom
infrastruktursektorn. Vidare bör en
permanent ökning av väginvesteringsnivån
göras. Dessutom behövs en begränsad
storstadssatsning för att minska de akuta
trafikproblemen. Byråkratin inom
utgiftsområdet kan minska. Banverkets
fleråriga program kan genomföras i en
något långsammare takt.
I motion T454 av Per-Richard Molén
m.fl. (m), yrkande 1, föreslås att ramen
för utgiftsområdet år 2002 skall
fastställas till 24 924 miljoner kronor.

Trafikutskottets yttrande

Trafikutskottet, som har yttrat sig i
form av ett protokollsutdrag, tillstyrker
regeringens förslag. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna tillstyrker sina
partiers respektive förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Trafikutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 22 år 2002
fastställs till 24 469 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar samt motion T454 (m) yrkande 1.

4.1.23 Utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Utgiftsområdet omfattar jordbruk och
trädgårdsnäring, fiske, rennäring,
djurskydd och djurhälsovård,
livsmedelskontroll, viss utbildning och
forskning samt skogsnäring.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 13 704
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anför
regeringen att 33 miljoner kronor
tillförs år 2002 för en satsning rörande
ekologisk produktion. Ersättningen för
viltskador föreslås öka med 27 miljoner
kronor år 2004. Regeringen avsätter också
14 miljoner kronor under perioden
2002-2004 för en informationssatsning om
samerna.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå för utgiftsområdet
under åren 20022004 redovisas i
efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar
Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion
Fi291 att skatten på den diesel som
förbrukas av jord- och skogsbrukets
arbetsmaskiner bör sänkas och att skatten
på handelsgödselns kväveinnehåll bör tas
bort. En ny djurskyddsmyndighet avvisas
medan 5 miljoner kronor anslås till
Jordbruksverket för att förbättra
djurskyddet. Till Livsmedelsverket
föreslås 3 miljoner kronor för att
förbättra livsmedelstillsynen.
Regeringens förslag om medel till
Jordbruksverket för att bl.a. främja
användningen av ekologiska livsmedel
avvisas. Anslaget för viltskador föreslås
minskas jämfört med regeringens förslag.
Kristdemokraterna framhåller i motion
Fi292 att skatter och avgifter på el och
diesel av konkurrensskäl behöver
harmoniseras med övriga EU-länder.
Kristdemokraterna vill också tillskjuta
jordbruket resurser till ett omfattande
åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och
struktur. Förenklade regelverk leder till
minskat medelsbehov för Jordbruksverket
liksom en reformering av
distriktsveterinärorganisationen. Extra
resurser behöver satsas på ett
återupprättande av
skördeskadeersättningen. Medel bör
avsättas för återinförandet av
avbytartjänst samt för exportfrämjande
åtgärder. Vidare kräver Norrlands
jordbrukets utsatta situation särskilda
stödåtgärder.
Centerpartiet anför i motion Fi293 att
det är nödvändigt att svenskt jord- och
skogsbruk ges likvärdiga villkor med sina
konkurrenter. Villkoren för småskalig
livsmedelsproduktion och
livsmedelsförädling måste förbättras. Ett
program för gårdsbaserad
livsmedelsförädling bör inrättas.
Resurser måste avsättas till forskning
och utveckling inom den småskaliga
livsmedelssektorn. Medel tillförs för att
bekämpa smittsamma djursjukdomar.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi294 att djurhälsovård och
djurskyddsfrämjande åtgärder behöver
utökas. Däremot kan byråkratin inom
utgiftsområdet minska.

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande

Miljö- och jordbruksutskottet erinrar i
sitt yttrande (MJU1y) om att regeringen
inom utgiftsområdet föreslår att
5 407 400 000 kr anvisas för anslaget
43:5 Arealersättning och djurbidrag m.m.
för år 2002. Miljö- och
jordbruksutskottet har i sitt yttrande
till finansutskottet (2001/02:MJU2y) över
regeringens förslag till tilläggsbudget
för år 2001 föreslagit att
utbetalningarna av de för år 2002 avsatta
medlen för arealersättningar skall
tidigareläggas till år 2001. Miljö- och
jordbruksutskottet har således föreslagit
att anslaget höjs med 3,5 miljarder
kronor innevarande år. Samtidigt bör
ramen för utgiftsområdet höjas med
motsvarande belopp 2001. Mot bakgrund
härav kan det finnas skäl att överväga en
motsvarande justering av ramen nedåt för
utgiftsområde 23 för budgetåret 2002.
Enligt miljö- och jordbruksutskottets
mening får det ankomma på finansutskottet
att, i samband med den slutliga
prövningen av regeringens förslag om
fördelning av utgifter för budgetåret
2002 på utgiftsområden, ta ställning till
denna fråga.
Miljö- och jordbruksutskottet
tillstyrker mot bakgrund av det anförda
regeringens förslag till ram för 2002 och
avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet samt
Folkpartiet liberalerna förslagen i
respektive motion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i sitt betänkande
över regeringens förslag till
tilläggsbudget för år 2001 föreslagit att
utbetalningarna av de för år 2002 avsatta
medlen för arealersättningar skall
tidigareläggas till år 2001 (bet.
2001/02:FiU11). Utskottet har således
föreslagit att anslaget höjs med 3,5
miljarder kronor innevarande år. Vidare
har utskottet i det nämnda betänkandet
föreslagit att ramen 2001 för
utgiftsområdet skall höjas, utöver
regeringens förslag, med 3,5 miljarder
kronor.
Mot bakgrund härav anser
finansutskottet att en motsvarande
justering av ramen nedåt bör ske för
2002. Det innebär att riksdagen bör
fastställa en ram som är 3,5 miljarder
kronor lägre än vad regeringen
föreslagit. Finansutskottet föreslår
således att ramen för utgiftsområde 23
för budgetåret 2002 fastställs till 10
839 miljoner kronor. Motionernas förslag
till alternativa ramar avstyrks.
Utskottets förslag till ram för 2002
jämfört med regeringens och
oppositionspartiernas framgår av följande
tabell.

Oppositionspartiernas förslag till ram
för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar för 2002
jämfört med regeringens respektive
utskottets

Belopp i miljoner kr
Nivå Jämfört med Jämfört
med
proposition
en utskottet
Utskotte 10 839 - 3 ±0
t 500
Proposit 14 339 ±0 +3 500
ionen
m 13 946 -393 +3 107
kd 14 594 +255 +3 755
c 14 679 +340 +3 840
fp 13 871 -468 +3 032

4.1.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk
forskning och utveckling, utrikeshandel,
export och investeringsfrämjande,
konsumentfrågor och övriga åtaganden.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 3 715
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att den inom politik-
området Utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjandet gör en treårig
satsning om 50 miljoner kronor för åren
2002-2004. Konsumentpolitiken förstärks
med ytterligare 10 miljoner kronor för
att stärka konsumenternas ställning.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 24
Näringsliv

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion
Fi291 att staten, kommunerna och
landstingen skall koncentrera sig på sin
kärnverksamhet och i större utsträckning
konkurrensutsätta och knoppa av
verksamheter. Motionärerna anser att
utgiftsramen kan sänkas. Besparingar görs
bl.a. på den s.k. Östersjömiljarden och
Konsumentverket. Konkurrensverkets arbete
är viktigt och verket tillförs därför
ytterligare medel.
Kristdemokraterna förordar i motion
Fi292 generella åtgärder för att
förbättra företagsklimatet i landet i
stället för riktade stödåtgärder till
vissa företag och regioner. Motionärerna
föreslår att vissa åtgärder bör vidtas
för att identifiera och undanröja
existerande hinder för startande och
utvecklande av företag. Programmet
beträffande den s.k. Östersjömiljarden
avvisas. Besparingar på vissa myndigheter
under utgiftsområdet föreslås varför
utgiftsramen sänks. Konkurrensverket bör
dock tillföras ökade resurser.
Centerpartiet förespråkar i motion
Fi293 att möjligheterna att starta och
driva företag bör förbättras. Företagande
kräver en god infrastruktur, både digital
och fysisk.
Folkpartiet liberalerna anser i motion
Fi294 att utgiftsramen bör minskas.
Konkurrensverket och
konkurrensforskningen bör dock tilldelas
ökade resurser. Anslaget till
näringslivsutvecklingen i Östersjöområdet
bör återkallas.

Näringsutskottets yttrande

Näringsutskottet, som har yttrat sig i
form av ett protokollsutdrag, tillstyrker
regeringens förslag. Företrädarna för
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna tillstyrker sina partiers
respektive förslag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002. Näringsutskottet har för
sin del inte haft något att invända mot
regeringens förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 24 år 2002
fastställs till 3 410 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner

Utgiftsområdet omfattar huvuddelen av
statens bidrag till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas dels i form av
ett allmänt finansiellt stöd till
kommuner och landsting, dels i form av
ett bidrag för att åstadkomma likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting.
Utgiftsområdet omfattar bl.a. även ett
bidrag för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting, samt förslag till
ett nytt anslag för ökad tillgänglighet i
hälso- och sjukvården.
De totala utgifterna för utgiftsområdet
år 2001 beräknas uppgå till 100 729
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisas att målet för utgiftsområdet är
att skapa goda och likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för kommuner respektive
landsting att uppnå de nationella målen
inom olika verksamheter. Förändringen av
utgiftsområdesramen jämfört med
regeringens vårproposition är till stor
del konsekvensen av förslag som påverkar
kommunernas och landstingens
skatteintäkter. Förslaget om
skattereduktion för allmän pensionsavgift
leder till en ökning av kommunsektorns
skatteintäkter med ca 5,2 miljarder
kronor. Höjningen av grundavdraget leder
till ca 1,8 miljarder kronor i minskade
skatteintäkter för kommunsektorn.
Förslaget att införa skattereduktion för
fackföreningsavgift innebär att nuvarande
avdragsrätt för sådan avgift slopas,
vilket höjer kommunsektorns
skatteinkomster med 80 miljoner kronor.
Nivån på det generella statsbidraget
föreslås därför sänkas med 3,5 miljarder
kronor. Definitiva beräkningar av
omslutningen i utjämningssystemet gör att
utjämningsbidraget föreslås höjas med 1,7
miljarder kronor. Samtidigt föreslås att
utjämningsavgiften höjs i motsvarande
mån. Regeringen har tidigare föreslagit
ett högkostnadsskydd inom äldre- och
handikappomsorgen. Förslaget minskar
kommunsektorns inkomster, vilket regleras
genom höjt statsbidrag. I 2001 års
ekonomiska vårproposition tillfördes det
generella statsbidraget 650 miljoner
kronor och i denna proposition tillförs
kommunerna därutöver 125 miljoner kronor
2002 och ytterligare 125 miljoner kronor
2003.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till ram
för utgiftsområdet under åren 2001-2003
redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i sin
motion Fi291 att kommunerna bör
koncentrera sig på sina kärnuppgifter. De
uppgifter som skall skötas av kommunerna
skall rymmas inom ramen för den kommunala
självstyrelsen. Motionärerna vill ha en
översyn över uppgiftsfördelningen mellan
stat, kommun, det civila samhället och
gemenskaperna. En tydligare
rollfördelning skulle ge bättre
förutsättningar för den privata
tjänstesektorn och ökad valfrihet för
medborgarna. Ökad konkurrens och
effektivitet skapar enligt motionärerna
utrymme för att sänka statsbidragen till
kommunerna de kommande åren. Kommunerna
kompenseras via utgiftsområde 25 för
minskat skatteunderlag till följd av
partiets skatteförslag, vilket förklarar
varför ramen för utgiftsområdet
väsentligt överstiger regeringens.
Moderaterna säger nej till regeringens
satsning för ökad tillgänglighet i vården
men föreslår i stället ett särskilt
anslag för sjukvård.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi292 att kommunsektorn utöver de medel
regeringen anslår får ett framtungt
tillskott för att möjliggöra en ökning av
antalet vårdplatser samt ett införande av
enhetstaxa i äldreomsorgen. Kommunerna
bör fritt få använda pengarna för den
skolsatsning som regeringen vill
genomföra. Även de föreslagna pengarna
för ökad tillgänglighet i vården bör få
användas fritt av landstingen.
Kommunsektorn påverkas också indirekt av
en rad förändringar, främst på
skattesidan, som motionärerna föreslår.
En del av dessa effekter föreslås
regleras via utgiftsområde 25.
Motionärerna föreslår att ramen för
utgiftsområdet sammantaget bör vara högre
än i regeringens förslag.
Centerpartiet anför i motion Fi293 att
regeringen nu i stigande grad återgår
till detaljreglerade specialdestineringar
i statsbidragssystemet. Centerpartiet
motsätter sig denna typ av statlig
styrning av verksamheten i kommuner och
landsting både av demokratiska och
ekonomiska skäl. Statens viktigaste medel
för att minska de regionala och sociala
klyftorna är att ge likvärdiga
grundförutsättningar för basserviceutbud,
inte speciella stöd till utsatta
kommuner. Centerpartiet avvisar
regeringens skolsatsning och satsningen
för att öka tillgängligheten i vården. I
stället föreslår motionärerna en satsning
på skolan genom höjt generellt
statsbidrag och genom att en vårdgaranti
införs. Centerpartiet avvisar också
förslaget om maxtaxa inom äldreomsorgen
men vill att kommunerna skall få
motsvarande medel som generellt bidrag.
Folkpartiet liberalerna är i motion
Fi259 kritiskt mot att regeringen alltmer
öronmärker bidragen till kommunerna. Det
är uppenbart, anser motionärerna, att
regeringen inte har tilltro till
kommunalpolitikernas förmåga att
prioritera. En politik för hög
sysselsättning och god tillväxt är den
bästa metoden att ge kommunerna
förutsättningar att klara sina uppgifter
och sin ekonomi. Folkpartiet vill
avveckla anslaget för särskilda insatser
med undantag för den del av anslaget som
avser hivpreventiv verksamhet i
storstadsregionerna, som man i stället
vill permanenta. Motionärerna anser också
att statsbidraget bör sänkas med 1
miljard kronor för att uppväga det
skattebortfall som kommunala
koncernbildningar leder till. Kommunernas
inkomstbortfall till följd av
Folkpartiets skatteförslag kompenseras i
huvudsak genom höjt generellt
statsbidrag.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att nivån på
statsbidraget till kommuner och landsting
har höjts med 24 miljarder kronor sedan
1997. Även framgent fortsätter höjningar
av statsbidragen, bl.a. genom den
nationella handlingsplanen för vården och
det nu föreslagna anslaget för ökad
tillgänglighet i hälso- och sjukvården.
Oppositionspartierna har i sina
motioner presenterat alternativa förslag
till ramar för utgiftsområdet. De olika
förslagen till ramar varierar mycket
kraftigt mellan partierna. Detta är
emellertid till allra största delen ett
resultat av partiernas skatteförslag.
Förslagen innebär att kommunernas
inkomster minskar, vilket kompenseras på
olika sätt. Moderata samlingspartiets ram
för utgiftsområdet överstiger regeringens
med 73 miljarder kronor främst beroende
på att kommunerna får kompensation för
skattebortfall som Moderaternas
budgetalternativ ger. Eftersom
kompensationen uppgår till 78 miljarder
kronor föreslår Moderata samlingspartiet
i realiteten en neddragning av
överföringarna till kommunerna med 5
miljarder kronor.
I Centerpartiets budgetalternativ
räknas ramen för utgiftsområdet upp med
32 miljarder kronor. Även denna
uppräkning beror på att man kompenserar
kommunerna för inkomstbortfall.
Kompensationen uppgår till 31 miljarder
kronor, vilket innebär att överföringarna
till kommunerna i Centerpartiets
budgetalternativ är 0,9 miljarder kronor
högre än i propositionen. Centern säger
emellertid nej till regeringens
skolsatsning som redovisas på
utgiftsområde 16. Den sammantagna
effekten för kommunerna blir därför att
resurserna blir lägre än i regeringens
förslag.
Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna föreslår att effekten på
kommunsektorn av deras respektive
skatteförslag skall neutraliseras dels
genom regleringar på utgiftsområde 25,
dels genom en avräkning mot inkomsttitel
1111. Om regleringen i stället helt och
hållet görs på utgiftsområde 25 skulle
utgifterna på detta utgiftsområde öka med
44 och 5 miljarder kronor för
Kristdemokraterna respektive Folkpartiet
liberalerna.
Utskottet återkommer inom kort till
partiernas kommunalekonomiska alternativ
i sitt betänkande om anslagen inom
utgiftsområde 25 (bet. 2001/02: FiU3).
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002 och därvid tillstyrkt
regeringens förslag i denna del.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 25 år 2002
fastställs till 98 899 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m.

Utgiftsområdet omfattar utgifter för
räntor på statsskulden, oförutsedda
utgifter samt Riksgäldskontorets
provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning.
Utgiftsområdet ingår inte under
utgiftstaket för staten.
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 70 710
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
redovisar regeringen att jämfört med 2001
års ekonomiska vårproposition ökar
utgiftsområdesramen med ca 2,9 miljarder
kronor 2002 och 1,8 miljarder kronor
2003. Utgifterna för 2004 beräknas dock
minska något jämfört med beräkningarna i
vårpropositionen. Utgiftsökningarna
förklaras främst av kronans depreciering.
Den försvagade kronan innebär att de
realiserade valutakursförlusterna ökar
samtidigt som ränteutgifter för lån
upptagna i utländsk valuta ökar.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion
Fi291 att det är angeläget att minska
statsskulden. Partiets samlade förslag
innebär ett större överskott i de
offentliga finanserna och mer
privatiseringar av statliga företag än
vad regeringen föreslagit. Överskottet
skall användas till att minska
statsskulden, vilket medför att
statsskuldsräntorna blir lägre.
Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet
kan effektiviseras, varför anslaget
minskas.
Kristdemokraterna anser i motion Fi292
att försäljningen av statliga företag bör
öka, vilket i kombination med övriga av
partiet föreslagna
budgetsaldoförstärkningar leder till ett
minskat lånebehov. Detta medför att
statsskuldsräntorna blir lägre.
Centerpartiet förordar i motion Fi293
att försäljningen av statlig egendom
skall öka. Vidare föreslås att
statsskulden skall amorteras ned
snabbare. Motionärernas förslag medför
ett minskat lånebehov och därmed lägre
statsskuldsräntor.
Folkpartiet liberalerna beräknar i
motion Fi294 att statens utgifter för
räntor kan minska genom en mer omfattande
försäljning av statliga företag än vad
regeringen föreslagit. Intäkterna bör
användas för att amortera på
statsskulden.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002 och tillstyrkt
regeringens förslag i denna del. Den
tidigareläggning av utbetalningen av
vissa arealersättningar som utskottet
tillstyrkt i betänkande 2001/02:FiU11 får
en marginell effekt på
statsskuldsräntorna, vilket ligger inom
felmarginalen. Utskottet anser mot denna
bakgrund att regeringens förslag till
beräkning av statsskuldsräntorna i
budgetpropositionen kan godtas.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 26 år 2002
fastställs till 63 327 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag och avstyrker
motionernas förslag till alternativa
ramar.

4.1.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till
Europeiska gemenskapen

Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till
Europeiska gemenskapens allmänna budget
(EU-budgeten).
För 2001 beräknas de totala utgifterna
för utgiftsområdet uppgå till ca 21 326
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anför
regeringen att utgifterna för 2002
beräknas enligt kommissionens
budgetförslag. Avgiften kan under året
förändras till följd av avvikelser mellan
prognos och faktisk uppbörd av tullar och
importavgifter, utfallet av EU-budgeten
tidigare år, EU:s tilläggsbudgetar,
valutakursutvecklingen samt andra
korrigeringar av avgiften. Den årliga EU-
budgeten fastställs inom ramen för
budgetplanen för 2000-2006, det s.k.
finansiella perspektivet. Regeringen
redovisar att förändringen av
utgiftsområdesramen i förhållande till
2001 års ekonomiska vårproposition främst
förklaras av nya underlag för avgiftens
beräkning. I vårpropositionen var det
inte möjligt att basera beräkningarna på
EU-budgetdokument för 2002, vilka nu
finns tillgängliga. Denna justering ger
upphov till en ny beräkning av avgiften.
Dessutom har EU:s tilläggsbudget 4 för
2001 beaktats. Härutöver har sedvanlig
justering gjorts till följd av nya
antaganden om den ekonomiska
utvecklingen.
Propositionens och
oppositionspartiernas förslag till
ramnivå för utgiftsområdet under åren
2002-2004 redovisas i efterföljande
tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska gemenskapen

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Som framgår av tabellen har inget av
oppositionspartierna föreslagit någon
förändring av regeringens utgiftsram.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002 och tillstyrkt
regeringens förslag i denna del.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för utgiftsområde 27 år 2002
fastställs till 23 055 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
propositionens förslag.

4.1.28 Ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten

Utgifterna omfattar ålderspension i form
av allmän tilläggspension (ATP) och
ålderspension i form av folkpension till
pensionärer som även uppbär ATP. Vidare
ingår fr.o.m. 2001 reformerad
tilläggspension, inkomstpension och
premiepension.
För år 2001 beräknas de totala
utgifterna på utgiftsområdet till 144 889
miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
förklarar regeringen att ramen för
utgiftsområdet sänks i jämförelse med
2001 års ekonomiska vårproposition på
grund av dels ett högre antagande om
inkomstindex, dels ett högre antagande om
prisbasbeloppet och dels vissa
förändringar i prognosmetoden för
ålderspensionsutgifterna. År 2003 kommer
utgifterna för den bosättningsbaserade
delen av folkpensionen till pensionärer
som också uppbär tilläggspension att
föras från ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten till utgiftsområde
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom.
I följande tablå redovisas
budgetpropositionens och motionernas
förslag till utgiftsramar.

Förslag till ram för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

Motionerna

Folkpartiet liberalerna redovisar i
motion Fi294 en större ram för utgifterna
inom ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten jämfört med regeringens
förslag.
De övriga oppositionspartiernas
beräkningar överensstämmer med
regeringens.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet konstaterar i
sitt yttrande (SfU1y) att den större
ramen för ålderspensionssystemets
utgifter i Folkpartiets motion inte
syftar på några förslag om sakliga
förändringar inom ålderspensionssystemet
utan är en följd av att partiet
bruttoredovisar förslag som påverkar
pensionsutbetalningarnas storlek.
Socialförsäkringsutskottet har inget
att erinra mot regeringens beräkningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare i
betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6)
redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002.
Finansutskottet föreslår således att
ramen för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten år 2002 fastställs
till 153 414 miljoner kronor. Därmed
tillstyrker utskottet propositionens
förslag och avstyrker Folkpartiets motion
i berörda delar.

4.2 Preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2003 och 2004

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag till
preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2003 och 2004
som riktlinje för regeringens
budgetarbete. Utskottet avslår därmed
motionerna med motsvarande yrkanden
från Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna.
Jämför reservationerna 16 (m), 17 (kd),
18 (c) och 19 (fp).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår att riksdagen skall
godkänna den preliminära fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för 2003 och
2004 som finns återgiven i propositionen
(yrkande 9). Fördelningen framgår av
tabellen på nästföljande sida.

Motionerna

Förslag till alternativ fördelning på
utgiftsområdena för åren 2003 och 2004
framförs i följande motioner:
- Moderata samlingspartiet i
motion Fi291 (yrkande 5)
-
- Kristdemokraterna i motion Fi292
(yrkande 10)
-
- Centerpartiet i motion Fi293
(yrkande 4) samt
-
- Folkpartiet liberalerna i motion
Fi294 (yrkande 8).
-
Partiernas alternativ för åren 2003 och
2004 har redovisats i tabellerna under
respektive utgiftsområde i föregående
avsnitt.

Finansutskottets ställningstagande

De i detta sammanhang aktuella
alternativen avseende åren 2003 och 2004
utgår från fördelningen av utgiftsramar
för år 2002 enligt propositionen.
Utskottet har tidigare ställt sig bakom
regeringens förslag till fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för 2002,
med undantag för ramen för utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar. Den av utskottet
föreslagna förändringen av ramen för
detta utgiftsområde bör enligt utskottet
inte få några återverkningar på
respektive utgiftsområdesramar för åren
2003 och 2004. Med hänsyn härtill
biträder utskottet regeringens förslag
till preliminär fördelning för åren 2003
och 2004 och tillstyrker därmed yrkande 9
i propositionen.
Samtidigt avstyrker utskottet
motionerna Fi291 (m) yrkande 5, Fi292
(kd) yrkande 10, Fi293 (c) yrkande 4 samt
Fi294 (fp) yrkande 8.

Regeringens förslag till utgiftsramar för
2003 och 2004

Belopp i miljoner kronor
(bild eller grafiskt element borttaget)

4.3 Bemyndigande om upplåning

Utskottets förslag i korthet
Regeringen bemyndigas att under
budgetåret 2002 ta upp lån enligt lagen
(1998:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning.

Budgetpropositionen

Statsbudgetens saldo är sedan 1997
identiskt med statens lånebehov. För att
statsbudgetens saldo skall överensstämma
med statens lånebehov redovisas
Riksgäldskontorets nettoutlåning och en
post för kassamässig korrigering över
statsbudgeten på utgiftssidan vid sidan
av de utgifter som är grupperade på 27
utgiftsområden. Tidigare redovisades en
post för överföring från AP-fonden till
staten vilken föranleddes av
pensionsreformen. Några överföringar från
AP-fonden beräknas inte göras efter 2001,
men lånebehovet påverkas ändå i viss mån
av överföringarna. En del av
överföringarna bestod av
bostadsobligationer som påverkar
lånebehovet dels genom att de ger ränta,
dels när de förfaller till betalning.
Effekten på lånebehovet uppgår till ca 9
miljarder kronor 2002 och ca 14
respektive 4 miljarder kronor åren 2003
och 2004. Denna effekt utgör posten
Kassamässig korrigering dessa år. Enligt
pensionsöverenskommelsen skall det
slutliga överföringsbeloppet fastställas
vid en kontrollstation 2004 och
överföringen äga rum 2005.
Statsbudgetens saldo förbättrades från
ett underskott på 6,2 miljarder kronor
1997 till ett överskott på 9,7 miljarder
kronor 1998. Under perioden 1999-2004
beräknas det ackumulerade
budgetöverskottet enligt redovisningen i
budgetpropositionen uppgå till ca 224
miljarder kronor efter det att den s.k.
beräkningstekniska överföringen till
hushållen dragits av. En väsentlig del av
detta överskott härrör från överföringen
av medel från AP-fonden som görs med
anledning av pensionsreformen.
Budgetåret 2002 väntas amorteringen av
statsskulden uppgå till ca 25 miljarder
kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2002 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning (yrkande 4).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker att
regeringen ges det i finansplanen begärda
bemyndigandet (yrkande 4).

4.4 Finansiering av investeringar och
rörelsekapital

4.4.1 Lån för myndigheternas
investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bemyndigar regeringen att för
budgetåret 2002 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet intill ett belopp av
22 500 miljoner kronor. Därmed
tillstyrker utskottet regeringens
förslag (yrkande 10).

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen redovisas för varje
utgiftsområde det beräknade sammanlagda
behovet av låneramar för investeringar i
anläggningstillgångar för budgetåret
2002. Den totala låneramen avser summan
av de lån som regeringen via
myndigheterna högst får ha i
Riksgäldskontoret under 2002 och
innefattar också tidigare tagna lån.
Regeringen beräknar att det behövs en
sammantagen låneram på 22 500 miljoner
kronor för budgetåret 2002. För att möta
oförutsedda behov kommer preliminärt 481
miljoner kronor att inte fördelas till
myndigheterna utan disponeras av
regeringen.
Jämfört med aktuella låneramar för 2001
innebär regeringens förslag till
låneramar för 2002 en ökning med 1,6
miljarder kronor. Myndigheternas totala
skuld avseende investeringar i
anläggningstillgångar uppgick till 14,1
miljarder kronor vid halvårsskiftet 2001,
vilket var 1 miljard mer än vid samma
tidpunkt ett år tidigare. Av den totala
ramen innevarande år utnyttjades således
drygt 60 %.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag till
investeringsramar vad avser myndigheterna
för 2002.
Utskottet tillstyrker således att
regeringen för budgetåret 2002 får
besluta om lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar som
används i statens verksamhet intill ett
belopp av 22 500 000 000 kr.

4.4.2 Myndigheternas räntekontokrediter

Utskottets förslag i korthet
Regeringen får för budgetåret 2002
besluta om krediter för myndigheternas
räntekonton i Riksgäldskontoret intill
ett belopp av 17 500 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet
regeringens förslag (yrkande 11).

Budgetpropositionen

Regeringen kan besluta att rörelsekapital
i statens verksamhet skall finansieras
med krediter i Riksgäldskontoret inom en
kreditram som riksdagen fastställer.
Detta regleras i lagen (1996:1059) om
statsbudgeten (21 §). Myndigheterna
placerar överskottslikviditet och
finansierar tillfälliga
likviditetsunderskott i
Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för
detta ändamål ett räntekonto med kredit.
Ramen för räntekontokrediten varierar men
ligger normalt inom intervallet 5-10 % av
respektive myndighets omslutning.
I budgetpropositionens volym 1 (avsnitt
7.1.2) föreslår regeringen att summan av
kreditramarna för myndigheternas
räntekonton får uppgå till högst 17,5
miljarder kronor för budgetåret 2002
(yrkande 11).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om myndigheternas räntekontokrediter i
Riksgäldskontoret (yrkande 11).

4.4.3 Sjunde AP-fondsstyrelsens lån och
räntekontokredit i Riksgäldskontoret

Utskottets förslag i korthet
För Sjunde AP-fondens verksamhet får
regeringen för budgetåret 2002 besluta
om lån i Riksgäldskontoret för
investeringar för högst 15 miljoner
kronor och för kredit på räntekonto på
högst 90 miljoner kronor. Därmed
tillstyrker utskottet regeringens
förslag (yrkande 12).

Budgetpropositionen

Inom ramen för det reformerade systemet
för inkomstgrundad ålderspension har en
fondstyrelse med namnet Sjunde AP-fonden
inrättats. Sjunde AP-fonden skall
initialt förvalta två värdepappersfonder,
Premiesparfonden och Premievalsfonden.
Premiesparfonden skall förvalta
premiepensionsmedel för dem som inte gör
ett aktivt val av fondförvaltare.
Premievalsfonden skall vara en av de
fonder som kan väljas aktivt.
Kostnaderna för Sjunde AP-fondens
förvaltning av de båda fonderna skall tas
ur de förvaltade medlen i respektive
fond. För att finansiera verksamheten
under uppbyggnadsskedet disponerar Sjunde
AP-fonden krediter i Riksgäldskontoret.
Starka skäl talar för att kostnaderna
under uppbyggnadsskedet bör spridas över
minst en tioårsperiod för att inte
oproportionerligt belasta någon enstaka
årgång premiepensionssparare.
Premiesparfondens marknadsvärde uppgick
vid halvårsskiftet till 20,7 miljarder
kronor och är den helt dominerande delen
av Sjunde AP-fondens förvaltade kapital.
Förvaltningsavgiften uppgår, efter
beaktande av PPM:s rabattsystem, till
0,17 % varav 0,09 % beräknas avgå för att
täcka rörliga förvaltningskostnader.
Återstående 0,08 % skall täcka fasta
kostnader vilka uppgår till 35-40
miljoner kronor per år. För att uppnå
lönsamhet krävs då ett fondkapital på
uppskattningsvis 45-50 miljarder kronor.
Innan denna nivå är uppnådd växer Sjunde
AP-fondens skulder ytterligare.
Preliminära beräkningar tyder på att
skulderna kan vara återbetalda 2012.
För 2001 disponerar Sjunde AP-fonden
dels ett räntekonto med kredit på högst
90 miljoner kronor, dels ett lån på högst
22 miljoner kronor för finansiering av
anläggningstillgångar. Vid halvårsskiftet
var cirka hälften av dessa ramar
utnyttjade. Mot denna bakgrund samt med
beaktande av Sjunde AP-fondens prognoser
föreslår regeringen att kreditramen även
2002 uppgår till 90 miljoner kronor och
att låneramen minskas till 15 miljoner
kronor.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag
(yrkande 12).

4.5 Bemyndigande för ramanslag

Utskottets förslag i korthet
Regeringen får ett bemyndigande att
under budgetåret 2002 besluta att ett
ramanslag som inte avser
förvaltningsändamål får överskridas om
vissa villkor är uppfyllda. Utskottet
tillstyrker därmed regeringens förslag
(yrkande 15).

Budgetpropositionen

Enligt 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten får
regeringen med riksdagens bemyndigande
besluta att ett ramanslag får
överskridas, om detta är nödvändigt för
att i en verksamhet täcka särskilda
utgifter som inte var kända då anslaget
anvisades eller för att ett av riksdagen
beslutat ändamål med anslaget skall kunna
uppfyllas.
Regeringen begär i budgetpropositionens
volym 1 (avsnitt 7.4) att den bemyndigas
att under budgetåret 2002 få besluta att
ett ramanslag som inte avser
förvaltningsändamål får överskridas om:
1. ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas, samt
2. överskridandet ryms inom det
fastställda utgiftstaket för staten.
Enligt regeringens bedömning kan
oundvikliga utgiftsökningar i förhållande
till anvisade medel för de flesta
ramanslag rymmas inom den högsta tillåtna
anslagskrediten på 10 %. Något särskilt
bemyndigande som ger regeringen
befogenhet att besluta om överskridande
av ramanslag som anvisats för
förvaltningsändamål anser regeringen inte
behöver inhämtas. Vid behov kommer
ytterligare medel att begäras på
tilläggsbudget.
När det gäller ramanslag som anvisats
för regelstyrd verksamhet, icke
påverkbara EU-relaterade utgifter,
infriande av garantier samt oförutsedda
utgifter kan så stora förändringar
inträffa att utgifterna inte ryms inom
den högsta tillåtna anslagskrediten.
Regeringen avser i sådana fall att i
första hand återkomma till riksdagen med
förslag om anslag på tilläggsbudget.
Förändringarna kan dock inträffa snabbt
och betalningarna kan behöva göras utan
dröjsmål. Om anslag på tilläggsbudget
inte hinner anvisas bör regeringen
bemyndigas att besluta om överskridande
när de förutsättningar som anges i 6 §
andra stycket är uppfyllda.
Överskridandet får inte vara större än
att det ryms inom det fastställda
utgiftstaket för staten.
Regeringen understryker att
bemyndigandet begärs för ett budgetår i
sänder och att avsikten även
fortsättningsvis är att på tilläggsbudget
föreslå förändringar av berörda anslag
som ersätter det medgivna överskridandet.
I Årsredovisning för staten 2000 (skr.
2000/01:101, s. 59 och 60) lämnades en
redovisning för vilka anslag som
regeringen medgivit överskridande under
2000. Innevarande år har regeringen
medgivit överskridanden av följande
anslag: Utgiftsområde 13, 22:12 Bidrag
till lönegarantiersättning, utgiftsområde
8, 12:2 Mottagande av asylsökande och
12:5 Offentligt biträde i
utlänningsärenden. Ett eventuellt
utnyttjande av bemyndigandet senare i år
kommer att redovisas i Årsredovisning för
staten 2001 som innehåller en samlad
redogörelse för hela året.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet utgår från att eventuellt
ytterligare utnyttjande av bemyndigandet
senare i år endast sker i begränsad
omfattning och att regeringen även
fortsättningsvis för riksdagen redovisar
hur bemyndigandet utnyttjats samt hur
detta har finansierats.
Med detta tillstyrker utskottet
regeringens förslag i finansplanen till
bemyndigande för ramanslag (yrkande15).

4.6 Garantier till internationella
finansieringsinstitut

Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att infrianden av
garantier till internationella
finansieringsinstitut även framdeles
täcks med anslag, samt att regeringen
bemyndigas att besluta om en obegränsad
kredit i Riksgäldskontoret för sådana
garantier. Därmed tillstyrker utskottet
regeringens yrkanden 13 och 14.

Budgetpropositionen

Staten har utestående ekonomiska
förpliktelser i form av garantier, t.ex.
kreditgarantier, borgen,
grundfondsförbindelser,
kapitaltäckningsgarantier och
pensionsgarantier. Den 1 januari 1998
infördes ett nytt sätt att hantera
garantier i staten. Det nya förfarandet
innebär att risken i varje
garantiengagemang beräknas, och utifrån
detta får garantitagaren betala en avgift
som skall täcka kostnaderna för garantin.
Om avgiften inte motsvarar de beräknade
kostnaderna är det fråga om en statlig
subvention som skall belasta anslag.
Avgifterna och eventuella anslagsmedel
reserveras i en s.k. garantireserv i
Riksgäldskontoret (RGK), som skall täcka
kostnader både för infriade garantier och
administration.
I samband med att den nya
garantihanteringen infördes beslutade
riksdagen också att de garantier som
utfärdades innan det nya systemet
infördes skulle invärderas och infogas i
den nya hanteringen. Regeringen
rapporterar nu att de äldre garantierna
har invärderats. Eventuella skadeutfall
från de äldre garantier som administreras
av BKN belastar från innevarande budgetår
BKN:s garantireserv i RGK. Kostnaderna
för de äldre garantier som administreras
av RGK har fastställts så att riksdagen
kan anvisa anslag för subventionerna
fr.o.m. 2002.
Regeringen vill särskilt uppmärksamma
riksdagen på att det i två fall inte
varit möjligt att tillämpa
garantimodellen fullt ut. Vid ett
infriande av dessa kommer anslag
och/eller Luftfartsverket att belastas.
Anledningen är att garantiernas tekniska
konstruktion skulle innebära en orimlig
incitamentsstruktur om kostnadsansvaret
skulle tillskrivas RGK:s garantireserv.
Regeringen har inte funnit det möjligt
att hantera vissa garantier till
internationella finansieringsinstitut i
enlighet med garantimodellen. Detta
gäller de internationella
finansieringsinstitut där Sveriges
medlemsåtagande består av inbetalt
kapital och garantier. Dessa garantier
innebär att svenska staten, som ett av
flera medlemsländer, förbundit sig att
tillhandahålla ett visst kapitalbelopp
utöver det kapital som de enskilda
länderna betalar direkt till berörda
institut. Om dessa garantier hanterades
enligt garantimodellen skulle resultatet
kunna bli dubbla avsättningar.
Regeringen avser att inrätta ett
separat resultatområde: garantier till
internationella finansieringsinstitut.
Resultatområdet skall endast omfatta de
garantier som utfärdats inom ramen för
Sveriges medlemskap i de nio
internationella organisationer där
medlemsåtagandet består av både inbetalt
kapital och garantier, dvs. Europeiska
utvecklingsbanken (EBRD), Världsbanken
(IBRD), Europeiska investeringsbanken
(EIB), Nordiska investeringsbanken (NIB),
Europarådets utvecklingsbank (CEB),
Multilaterala investeringsorganet (MIGA),
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB),
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB).
Regeringen föreslår att de garantier
som ingår i resultatområdet garantier
till internationella
finansieringsinstitut undantas från
garantimodellen så att infrianden av
sådana garantier även framgent täcks via
anslag (yrkande 13). För att tydliggöra
förekomsten av, och de potentiella
kostnaderna för, dessa garantier bör
emellertid en separat garantireserv
inrättas i RGK. Reserven kommer normalt
att ha ett nollsaldo och skall endast
belastas vid ett eventuellt infriande,
varefter anslagsmedel skall föras till
reserven. Detta medför också att
ändamålet för anslag inom utgiftsområde 2
som i dag täcker kapitaltillskott bör
vidgas till att även gälla infrianden av
garantier. Regeringen föreslår också att
riksdagen bemyndigar regeringen att
besluta om en obegränsad kredit i RGK för
garantier till internationella
finansieringsinstitut (yrkande 14).

Finansutskottets bedömning

Finansutskottet har tidigare gjort
bedömningen att garantier till
internationella finansieringsinstitut bör
hanteras i särskild ordning (bet.
1999/2000:FiU24). Utskottet har inget att
invända mot den hantering av dessa
garantier som regeringen nu föreslår.
Utskottet tillstyrker därmed regeringens
förslag att garantier till
internationella finansieringsinstitut
även framdeles täcks via anslag (yrkande
13), och att regeringen bemyndigas att
besluta om en obegränsad kredit i
Riksgäldskontoret för sådana garantier
(yrkande 14).
5 Övriga frågor

5.1 Riksdagens revisorers förslag
angående sänkta socialavgifter (förs.
2001/02:RR2)

Bakgrund

Sedan den 1 januari 1997 är
socialavgifterna nedsatta. Stödet innebär
förenklat att en arbetsgivare får göra
avdrag på 5 % av avgiftsunderlaget upp
till 852 000 kr, dvs. 42 500 kr per år
och företag. Syftet med nedsättningen är
att stimulera nyanställningar och
uppmuntra eget företagande. Riksdagens
revisorer har på förslag av
socialförsäkringsutskottet genomfört en
granskning som redovisats i rapporten
2000/01:8 Sänkta socialavgifter - har det
någon effekt? Revisorernas skrivelse
2001/02:RR2 som baseras på rapporten
innehåller två förslag till riksdagen,
ett om ytterligare utvärdering av
nedsättningen av socialavgifterna och ett
om regeringens redovisning av
skatteavvikelser till riksdagen.

5.1.1 Utvärdering av nedsättningen av
socialavgifterna

Utskottets delförslag i korthet
Mot bakgrund av att regeringen i
budgetpropositionen aviserar att
nedsättningen av socialavgifterna skall
utökas till 15 % i stödområde A,
bedömer utskottet att något uppdrag om
utvärdering för närvarande inte bör ges
till regeringen. Därmed avstyrker
utskottet revisorernas yrkande 1 samt
motionen.
Jämför reservation 20 (kd).

Revisorernas rapport

Revisorernas granskning utgår från syftet
med åtgärden, nämligen att stimulera
sysselsättningen och uppmuntra eget
företagande. Av metodmässiga skäl har
dock granskningen begränsats till att
studera sysselsättningseffekter.
Revisorerna är mycket kritiska till
nedsättning av socialavgifterna som metod
att stimulera sysselsättningen. Enligt
revisorernas studie är en generell
sänkning av socialavgifterna en åtgärd
med mycket dålig träffsäkerhet. Eftersom
avdrag bara tillåts på en lönesumma upp
till ca 850 000 kr kommer
marginalkostnaden för att anställa endast
att påverkas i företag vars lönesumma
uppgår till maximalt det beloppet, dvs.
företag med 1-4 anställda. För större
företag påverkas vinsten positivt av
avdraget, men marginalkostnaden, och
därmed anställningsbesluten, påverkas
inte alls. Ungefär 75 % av subventionen
har gått till företag vars
anställningsbeslut kan antas inte
påverkas av åtgärden. Enligt revisorernas
beräkningar har åtgärden ökat
sysselsättningen med ca 3 600 personer,
eller med drygt 1 % av sysselsättningen i
företag med 1-4 anställda. Kostnaden för
varje nyskapat arbetstillfälle beräknas
till ca 1,5 miljoner kronor brutto,
vilket är 5-10 gånger mer än en normal
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Revisorerna hävdar att stödet
förefaller vara det i särklass minst
kostnadseffektiva inom de politikområden
som syftar till att öka sysselsättningen
och anser att stödet starkt kan
ifrågasättas.
Revisorerna konstaterar också att
nedsättningen av socialavgifterna inte
varit föremål för någon utvärdering och
att regeringen inte heller har några
planer på att genomföra en sådan.
Revisorerna finner det
otillfredsställande att en åtgärd som
kostar ca 5,5 miljarder kronor brutto
årligen inte har följts upp och inte
heller underkastats normal
budgetprövning.
Rapporten brottas dock med vissa
metodologiska problem. På grund av
svårigheter med dataleveranser har
revisorerna tvingats välja en metod för
att undersöka sysselsättningseffekter som
är mer osäker än den först tilltänkta
metoden. Det har dock varit möjligt att
analysera företag där sänkningen av
socialavgifterna kan antas få effekt. Mot
bakgrund av den osäkrare metoden har
revisorerna trots sina kritiska
iakttagelser stannat vid att föreslå att
regeringen inom ett år skall redovisa
effekterna av nedsättningen av
socialavgifterna. Utvärderingen bör i
första hand avse sysselsättningseffekter.

Motionen

En motion, Fi3 av Mats Odell m.fl. (kd),
har väckts med anledning av revisorernas
rapport. Motionärerna anser att
revisorernas slutsatser har begränsad
relevans för utformningen av den
ekonomiska politiken och att revisorernas
rapport har stora brister. Man pekar
bland annat på att perioden som
utvärderas är kort, två år, och att
rapportens metod för att beräkna
sysselsättningseffekter är osäker.
Motionärerna anser att rapporten är enögt
inriktad bara på att bedöma kortsiktiga
sysselsättningseffekter. Utvärdering av
skattesänkningars effekter måste göras i
ett bredare perspektiv, anser
motionärerna. När skattesänkningar (eller
höjningar) studeras bör effekterna på
samhällsekonomin beaktas. Med det avses
t.ex. effekterna på det samlade
skatteuttaget, skattekilar,
investeringar, löner, vinster, priser
samt företags och individers beteende.
Kristdemokraterna föreslår att
revisorernas förslag skall kompletteras
så att den begärda utvärderingen blir
bredare än den som revisorerna
föreslagit.
Motionärerna föreslår vidare att
riksdagen skall ge revisorerna till känna
vad som anförts om betydelsen av en mer
heltäckande utvärdering av
skattesänkningar.

Finansutskottets ställningstagande

Revisorerna önskar att regeringen inom
ett år redovisar effekterna, med tonvikt
på sysselsättningseffekterna, av
nedsättningen av socialavgifterna.
Regeringen har i proposition 2001/02:45
föreslagit en utökad nedsättning av
socialavgifterna. Förslaget innebär att
företag i det s.k. stödområde A skall få
en nedsättning av sina socialavgifter med
15 %, dvs. 10 % mer än nuvarande
generella nedsättning. Mot bakgrund av
att den generella nedsättningen av
socialavgifterna varit i kraft en
relativt begränsad tidsperiod samt att
regeringen avser föreslå förändringar i
nedsättningen gör utskottet bedömningen
att en sådan utvärdering som revisorerna
efterlyser för närvarande inte är
påkallad. En utvärdering bör ske när det
utvidgade systemet varit i kraft ett par
år. Därmed avstyrker utskottet
revisorernas yrkande 1 samt motion Fi3.

5.1.2 Redovisningen till riksdagen

Utskottets delförslag i korthet
Utskottet gör bedömningen att det inte
finns behov av att begära en sådan
redovisning av skatteavvikelser som
revisorerna efterfrågar. Därmed
avstyrker utskottet revisorernas
yrkande 2.

Revisorernas rapport

Revisorerna pekar i rapporten på att
nedsättningen av socialavgifterna kan
sägas vara ett stöd på statsbudgetens
inkomstsida i form av särregler i
skattelagstiftningen. Till skillnad från
stöd som redovisas på utgiftssidan ingår
emellertid inte ett sådant stöd i den
årliga budgetprocessen och underkastas
därför inte någon årlig budgetprövning.
Det indirekta stödet via skatteavvikelsen
följs därför inte upp på samma sätt som
en utgift. Någon löpande
resultatredovisning till riksdagen
förekommer inte.
Skatteförmåner är i många fall ett
alternativ till stöd från budgetens
utgiftssida. Revisorerna bedömer att det
förefaller naturligt att de olika typerna
av stöd behandlas på ett likartat sätt
vad gäller utvärdering, kontroll och
budgetprövning.
Revisorerna anser att budgetlagen inte
ger något stöd för att
resultatredovisningen skall begränsas
till utgiftssidan av budgeten. Det finns
inte några grundläggande skäl till att
vissa stödformer skall undantas från det
normala kravet på resultatredovisning.
Revisorerna anser att det är av
principiellt intresse att klarlägga
formerna för den framtida
resultatredovisningen, med tanke på att
skatteavvikelserna uppgår till betydande
belopp.
Mot denna bakgrund föreslår revisorerna
att regeringen gör en generell översyn av
hur resultaten eller effekterna av
skatteavvikelserna skall redovisas.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet skriver i sitt
yttrande 2001/02:SfU1y att man vill
erinra om att det för den tidigare
generella nedsättningen av
socialavgifterna i stödområde A, som
upphörde 1999, t.o.m. 2001 finns ett
särskilt anslag Ersättning för
nedsättning av socialavgifter under
utgiftsområde 19. Från anslaget täcktes
det bortfall av avgiftsinkomster som
följer av lagen (1990:912) om nedsättning
av socialavgifter.
Socialförsäkringsutskottet noterar att
det i budgetpropositionen föreslås att
nämnda lag skall upphöra att gälla vid
utgången av 2001.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet kan i likhet med revisorerna
konstatera att skatteförmåner i många
fall är ett alternativ till stöd från
budgetens utgiftssida. Detta understryks
av socialförsäkringsutskottets erinran om
att det för nedsättningen av
socialavgifterna i stödområde A före 1999
finns ett anslag som motsvarar
inkomstbortfallet. Stöd från budgetens
utgiftssida respektive inkomstsida
behandlas inte på samma sätt vad gäller
utvärdering, kontroll och budgetprövning.
Revisorerna tycker det vore naturligt med
en likvärdig behandling.
Redovisningen av skatteavvikelser har
förbättrats väsentligt de senaste åren.
Skatteavvikelser redovisas utförligt av
regeringen i en bilaga till den
ekonomiska vårpropositionen.
Redovisningen är fördelad både på
skatteområden och utgiftsområden. Syftet
med redovisningen är primärt att redovisa
de skatteförmåner som är direkt
jämförbara med transfereringar på
budgetens utgiftssida. Att identifiera en
skatteavvikelse är emellertid inte lika
lätt som att identifiera ett anslag.
Regeringens redovisning görs så att det
existerande skattesystemet sätts i
relation till en jämförelsenorm. Den
jämförelsenorm som används av regeringen
utgår i huvudsak från principen om
likformig beskattning. (En närmare
beskrivning av hur beräkningarna görs
finns i prop. 2000/01:100 bilaga 3.) Även
i budgetpropositionens fördjupande delar
om utgiftsområdena redovisas relativt
utförligt såväl de skatteförmåner som de
skattesanktioner som berör respektive
område. Utskottet välkomnar de
förbättringar som gjorts beträffande
rapporteringen till riksdagen av
skatteavvikelser.

Att ställa samma krav på utvärdering,
kontroll och budgetprövning av
skatteavvikelser som av utgiftsanslag
skulle enligt finansutskottets bedömning
innebära ett mycket stort arbete och även
vara förknippat med principiella problem.
Det är dock angeläget att
skatteavvikelserna redovisas för
riksdagen på ett tydligt sätt. Utskottet
gör bedömningen att det inte finns behov
av att begära en sådan översyn av
redovisningen som revisorerna
efterfrågar. Därmed avstyrker utskottet
revisorernas yrkande 2.

5.2 Revision av EU-medel

Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
en motion om förbättring av möjligheten
att beivra fusk och bedrägerier i EU.
Utskottet hänvisar till tidigare
uttalanden om att det är angeläget för
Sverige att gemenskapsmedel används på
ett korrekt sätt.
Jämför reservation 21 (m, fp).

Propositionen

Bakgrund

I budgetpropositionen (avsnitt 10)
redovisar regeringen de viktigaste
iakttagelserna i Europeiska
revisionsrättens rapporter. Redovisningen
lämnas normalt till riksdagen i den
ekonomiska vårpropositionen men med
anledning av ordförandeskapet lämnas den
i år i stället i denna proposition.
Regeringen redovisar även hur man har
agerat vid behandlingen av
revisionsrättens rapporter i rådet och
hur man bedömer de iakttagelser som berör
Sverige.
Revisionsrätten svarar för den externa
revisionen inom EU och presenterar i
november varje år en rapport i vilken
rätten redovisar sina iakttagelser från
sin granskning av hur EU-budgeten
genomförs. I årsrapporten lämnas också
den s.k. revisionsförklaringen om
huruvida redovisningen varit rättvisande
och om de underliggande transaktionerna
har varit lagliga och korrekta.
Årsrapportens innehåll är numera
koncentrerat till iakttagelser rörande
finansiell förvaltning och kontroll inom
de olika sektorer som finansierar eller
finansieras av EU-budgeten.
Revisionsrättens granskningar rörande
effektivitet och måluppfyllelse gällande
användning av EU-medel redovisas främst i
särskilda rapporter och inte som tidigare
i årsrapporten.
Årsrapporten och de särskilda
rapporterna utgör, vid sidan av
kommissionens ekonomiska redovisning mot
budgeten, underlaget för rådets
rekommendation till Europaparlamentet om
beviljande av ansvarsfrihet för
kommissionen beträffande genomförandet av
budgeten. Till skillnad från rådet kan
parlamentet inför sitt beslut om
ansvarsfrihet också beakta annat underlag
än det revisionsrätten har tagit upp i
sina rapporter.
Rådets sakberedning av revisionsrättens
årsrapport inklusive revisionsförklaring
och särskilda rapporter sker i rådets
budgetkommitté och beslutas slutligen av
Ekofinrådet. I år behandlade Ekofinrådet
rekommendationen till parlamentet om
ansvarsfrihet med tillhörande slutsatser
vid sitt möte den 12 mars. Samtliga
medlemsstater stod bakom rekommendationen
till parlamentet om att bevilja
kommissionen ansvarsfrihet för budgetåret
1999. Europaparlamentet beslutade den 4
maj 2001 att följa rådets rekommendation
att bevilja ansvarsfrihet för
kommissionen för budgetåret 1999.

Utgångspunkter för Sveriges agerande
rörande revisionsrättens iakttagelser

Regeringen anför i propositionen att en
prioriterad fråga för Sverige i EU-
samarbetet är en effektiv och korrekt
användning av gemenskapsmedlen. Genom
sina granskningar fyller revisionsrätten
en viktig roll där man klargör de brister
och åtgärder som både kommissionen och
medlemsstaterna måste vidta med anledning
av upptäckta brister. Av EU:s medel
administreras ca 85 % på nationell nivå.
Det är därför avgörande att de brister
som rätten upptäcker i sina granskningar
åtgärdas av medlemsstaterna på plats.
Sverige fäster också stor vikt vid
uppföljningen av de åtgärder kommissionen
har vidtagit med anledning av
revisionsrättens iakttagelser och de
synpunkter och krav som rådet och
Europaparlamentet framfört till
kommissionen i samband med
ansvarsfrihetsprövningen.

Iakttagelser i rapporten för 1999 samt
svenskt agerande i rådet

När den nya kommissionen tillträdde i
september 1999 inledde den sitt arbete
med ett nytt reformprogram som skall råda
bot på de svagheter som revisionsrätten
vid flera tillfällen har påpekat i sina
rapporter och vilka kritiserats av såväl
rådet som Europaparlamentet. Några av
dessa svagheter är gemenskapens
otillfredsställande rutiner för
upphandling och organisatoriska svagheter
i internkontrollen. Revisionsrätten pekar
även på fall av långvarig brist på medel
för förvaltningen av vissa program. En
annan aspekt av reformen, som har varit
en av revisionsrättens viktigaste
synpunkter, är den ökade betoningen av
resultat och utfallsmätning inom ramen
för en anslagstilldelning som är förenlig
med förutbestämda, tydligt definierade
och mätbara prioriteringar och mål.
Det har visat sig att en del framsteg
har gjorts även inom vissa specifika
områden som inte har något samband med
kommissionens reformförslag. Detta gäller
bland annat programmet för stöd till
Sydafrika, reformer av åtgärderna för
subventionerad användning av skummjölk
och skummjölkspulver som djurfoder och
åtgärder som vidtagits i vissa frågor
gällande egna medel.
I revisionsförklaringen pekar
revisionsrätten återigen på liknande
problem med gemenskapens årsredovisning
som under tidigare år. Svagheter i
bokföringssystem och förfaranden innebär
att den information som läggs fram i
vissa fall är felaktig eller
ofullständig, vilket ger upphov till en
väsentlig förekomst av fel hos främst
stödmottagarna. Även brister i
handläggning och kontroll har uppdagats
av revisionsrätten. Som föregående år
synes problemen vara störst inom
strukturfondsområdet.
När det gäller egna medel har
revisionsrättens granskning totalt sett
gett ett tillfredsställande resultat när
det gäller räkenskapernas
tillförlitlighet, underliggande
transaktioners laglighet och korrekthet i
medlemsstaterna. De särskilda
räkenskaperna (B-bokföringen som avser
preliminärt bokade inkomster i avvaktan
på att rätt belopp kan fastställas) har
dock även för 1999 varit problematiska i
sin tillförlitlighet och natur.
Revisionsrätten rekommenderar
kommissionen att begära in en mer
detaljerad analys av saldon i B-
bokföringen av medlemsstaterna. En sådan
analys bör kunna tjäna som bas för en
redogörelse i årsredovisningen av vilka
belopp som enligt beräkning kommer att
uppbäras och även för en bättre
skuldförvaltning.
Sverige anser att det bästa
alternativet är att använda sig av en
kombination av individuell bedömning och
uppbördsstatistik. Vid beräkning av
avsättningen borde det vara möjligt att
göra individuella bedömningar av enskilda
poster i B-räkenskaperna som uppgår till
mycket höga belopp. Av Sveriges totala
saldo i räkenskaperna utgör t.ex. 70 % av
fordringarna fem operatörer, men
resterande 30 % fördelar sig på
hundratals operatörer vilket gör att det
skulle vara både mycket komplicerat och
tidskrävande att göra en individuell
bedömning.
Vidare har revisionsrätten granskat hur
korrekt beräkningen av varje medlemsstats
bidrag under olika stadier har utförts,
från den ursprungliga budgeten till det
slutliga avslutet för de berörda
budgetåren. Man kunde då konstatera att
flera medlemsstater sände in giltiga
beräkningsunderlag för sent, vilket
minskade tiden för kontroll. Kommissionen
har även varit bristfällig i sin
dokumentation av omfattningen och arten
av sina kontroller av BNI-uppgifter.
Sverige anser att det är viktigt att
medlemsstaterna lämnar sina BNI-uppgifter
i tid för att öka kontrolltiden, vilket
innebär att jämförbarheten mellan
medlemsstaterna ökar.
Revisionsrätten konstaterar att det inte
har skett någon väsentlig förbättring
under budgetåret 1999 vad beträffar
underliggande transaktioners laglighet
och korrekthet när det gäller
jordbruksområdet.
Revisionsrätten har gjort två
iakttagelser beträffande Sverige. För det
första påtalar rätten att Sverige har
låtit producenterna betala kostnaden för
kartor innan de kunnat begära stöd för
jordbruksgrödor, och genom denna praxis
har nationella administrativa kostnader
belastat gemenskapsstödet i strid med
gemenskapsbestämmelserna. Sverige uppges
ha erhållit 3,5 miljoner euro på detta
sätt.
Sverige har svarat att när
stödmyndigheterna gör sin prövning av en
ansökan ligger ett system med
jordbruksblock för arealidentifikation
till grund. Den karta som bifogas en
stödansökan måste därför hänvisa till
dessa block på ett enhetligt och
tillförlitligt sätt, vilket man uppnår
med en särskild digital karta som används
av de jordbrukare som ansöker om stöd.
Efter att ha övervägt olika möjligheter
till finansiering av uppbyggandet av det
digitala kartsystemet valde Sverige en
finansiering genom ett uttag av en
kartavgift. Avgiften innebär att den som
ansökte om stöd fick betala en avgift för
en aktuell karta som stödmyndigheten i
stödärendet tillhandahöll.
Sverige har vid ett flertal tillfällen
varit i kontakt med kommissionen som har
uttalat sig i frågan om utgifter kan tas
ut för tillhandahållande av karta.
Kommissionen har vidhållit vid samtliga
tillfällen att den inte har några
principiella invändningar mot att en
kartavgift tas ut i samband med en
ansökan om stöd inom ramen för det
integrerade systemet. Förutsättningen var
att avgiften inte var så hög att
överskottet gick till finansieringen av
administrativa utgifter som stod i direkt
samband med utbetalningen av
gemenskapsstöd och att den endast täckte
direkta kostnader för uppbyggandet av
systemet. Det finns inget behov av
korrigeringsåtgärder då kartavgiften inte
längre tas ut.
Den andra iakttagelsen revisionsrätten
har gjort rör Skogsstyrelsen. Sverige
medfinansierar gemenskapen via
Skogsstyrelsen med 50 % av kostnaderna
för vissa kurser, praktikperioder och
demonstrationsprojekt. När
revisionsrätten granskade
Skogsvårdsstyrelsen i Umeå konstaterade
man att den fördelningsnyckel som
användes för allmänna omkostnader ledde
till att de projekt som samfinansierades
av unionen belastades med en större del
av omkostnader än de projekt som
finansierades enbart av Sverige. Rätten
konstaterar vidare att varken gällande
förordning eller
tillämpningsbestämmelserna specificerar
arten eller metoden för hur kostnader ska
fördelas på projekt. Revisionsrätten
anser att kommissionen borde delge
medlemsstaterna praktiska instruktioner
på denna punkt.
Skogsvårdsstyrelsen i Umeå är en liten
organisation som i vissa delar befinner
sig i ett uppbyggnadsskede. Detta medför
att s.k. indirekta kostnader, vilka täcks
av finansierarna för verksamheten,
tenderar att bli relativt höga i ett
första skede. Enligt Skogsvårdsstyrelsen
i Umeå beror den högre belastningen på
att man från ledningens sida krävde mer
tid för EU-projekten. Det är förklaringen
till den kostnadsfördelning som
revisionsrätten har noterat. Vid sitt
besök fann revisionsrätten att varken
några redovisningsmässiga eller andra fel
hade begåtts. Då inga fel hade begåtts
har inga korrigeringsåtgärder genomförts,
men de nationella kontrollfunktionerna
kommer att följa utvecklingen av
verksamheten vid Skogsvårdsstyrelsen i
Umeå för att se hur denna påverkar
kostnadsfördelningen för de av unionen
finansierade projekten.
Revisionsrätten anser, beträffande
strukturåtgärder, att nivån på
konstaterade fel fortfarande är för hög
och att nästan samtliga fel återfinns på
stödmottagarnivå. De mest betydande
väsentliga felen som revisionsrätten har
redovisat i rapporten för 1999 är
rapportering av ej stödberättigande
utgifter, för högt deklarerade utgifter,
ej tillräckligt med verifierande
underlag, ej tillämpning av offentlig
upphandling, felaktiga beräkningar och
otillåtna avdrag.
Det är de fondansvariga myndigheterna i
Sverige - Arbetsmarknadsstyrelsen,
Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Jordbruksverket, Fiskeriverket
och fem länsstyrelser - som har ansvarat
för att utbetalningarna till
stödmottagarna följt gemenskapsreglerna.
Myndigheterna har fortlöpande arbetat för
att förbättra kvaliteten på
handläggningen av stöden genom
utbildningar, informationsinsatser och
checklistor m.m. för handläggare inom
genomförandeorganisationen. EU-
bedrägeridelegationen, som är ett sam
verkansorgan för nationella åtgärder mot
bedrägerier och oegentligheter med EU-
medel, har arrangerat utbildning avseende
oegentligheter och kontroll.
Det faktum att Sverige normalt inte har
betalat ut stöd till projektanordnare i
förskott, utan i stället mot redovisade
kostnader, har enligt svensk uppfattning
motverkat väsentliga fel.

Motionen

I motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
anförs att det har förekommit fusk och
bedrägerier med pengar som kanaliseras
via EU:s budget. Detta är allvarligt av
ekonomiska skäl men också för att det
uppluckrar samhällsmoralen. Motionärerna
föreslår ett tillkännagivande till
regeringen om att EU skall förbättra
kontrollen och möjligheten att beivra
fusk och bedrägerier (yrkande 13).

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet noterar i sitt yttrande
(UU1y) de framsteg rörande resultat och
utfallsmätning m.m. som har gjorts bl.a.
beträffande programmet för stöd till
Sydafrika.
BNI-uppgifter är centrala bl.a. vid
beräkningen av staters engagemang på
biståndsområdet. Utrikesutskottet vill
mot denna bakgrund understryka vikten av
att EU:s medlemsstater, som det sägs i
propositionen, "lämnar sina BNI-uppgifter
i tid för att öka kontrolltiden, vilket
innebär att jämförbarheten mellan
medlemsstaterna ökar".

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet välkomnar den tydliga
redovisningen i propositionen av
revisionsrättens iakttagelser och av
utgångspunkterna för Sveriges agerande i
rådet med anledning av desamma. Det är
också värdefullt att regeringen redogör
för sin syn på de iakttagelser som mer
specifikt rör Sverige. Finansutskottet
delar utrikesutskottets uppfattning om
vikten av att EU:s medlemsstater lämnar
sina BNI-uppgifter i tid.
Beträffande det aktuella
motionsyrkandet vill finansutskottet
citera följande ur ett betänkande
hösten 2000 (bet. 2000/01:FiU5).
Utskottet har vidare vid flera
tillfällen anfört att det är angeläget
för Sverige att gemenskapsmedel
används på ett korrekt sätt. Det finns
en mängd skäl till att stödja
strävandena inom EU för ökad
effektivitet, säker medelshantering,
stärkt kontroll och revision. För
Sverige som stor nettobidragsgivare är
det angeläget att verka för en så
ändamålsenlig och kostnadseffektiv
användning av gemenskapens medel som
möjligt. Det är också av avgörande
betydelse för den gemensamma politiken
att medlen går till avsedda ändamål
och inte slösas bort på grund av dålig
administration och kontroll (t.ex.
yttr. 1999/2000:FiU3y s. 7-8).
Vidare kan noteras att regeringen
framhåller i budgetpropositionen (prop.
2001/02:1, utg.omr. 27 s. 11) att målen
för den svenska EU-budgetpolitiken ligger
fast i enlighet med riksdagens beslut
(prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5).
Målen innebär bland annat att Sverige
skall verka för en effektiv och
återhållsam budgetpolitik inom EU. Vidare
skall Sverige verka för en förbättrad
budgetdisciplin vid användningen av EU:s
budgetmedel.

Utskottet finner, med hänvisning till det
anförda, inte skäl till något riksdagens
tillkännagivande. Motion U303 (m) yrkande
13 avstyrks således.

5.3 Barnbilaga i budgetpropositionen

Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser det angeläget att
regeringen ger riksdagen både
omfattande och djupgående redovisning
av hur barnens situation utvecklas.
Kravet på att barnfrågorna skall
redovisas i en särskild bilaga till
budgetpropositionen måste dock anses
underordnat kravet på att redovisningen
blir så aktuell och genomarbetad som
möjligt. Med hänvisning härtill
föreslår utskottet att riksdagen avslår
förslagen om en särskild barnbilaga
till budgetpropositionen.
Jämför reservationerna 22 (kd), 23 (c)
och 24 (mp).

Motionerna

I motion Fi214 av Inger Davidson m.fl.
(kd, v, c, fp, mp) föreslås att en
barnbilaga bör bifogas till statsbudgeten
där regeringens barnpolitiska ambitioner
och prioriteringar tydligt framgår.
Enligt motionärerna skulle en sådan
bilaga som visar på effekterna av
reformer och besparingar underlätta
regeringens redovisning av sin politik
och dessutom hjälpa medborgarna att följa
upp och värdera politiken ur ett
barnrättsperspektiv. Motionärerna
beskriver också närmare vilka krav som
kan ställas på en barnbilaga.
Centerpartiet förespråkar i motion
So304 (yrkande 1) att statsbudgeten skall
kompletteras med en barnbilaga där
samtliga departement tydligt markerar
vilka utgifter som är riktade till barn
och unga och där regeringens
barnpolitiska ambitioner och
prioriteringar tydligt framgår.
Motionärerna anser att en barnbilaga
skall följa varje budget.
Miljöpartiet de gröna anser i motion
So495 (yrkande 26) att barnperspektivet
är av så stor betydelse att det i
statsbudgeten varje år bör lämnas en
barnbilaga där det tydligt skall
redovisas vilka områden i statsbudgeten
som avser barnen, hur stor del av
samhällets resurser som går till barnen
samt hur de föreslagna förändringarna i
budgeten förväntas påverka barnen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet anser det angeläget att
regeringen ger riksdagen en både
omfattande och djupgående redovisning av
hur barnens situation utvecklas.
Informationen bör vara baserad på ett
fylligt statistiskt underlag. Den bör
även vara försedd med regeringens
kommentarer om resultaten av den bedrivna
barnpolitiken så att redovisningen kan
bidra till en bred diskussion om
barnfrågorna.
Finansutskottet vill erinra om att
regeringen har presenterat en utförlig
redogörelse för barnpolitiken i Sverige
med utgångspunkt i FN:s konvention om
barnets rättigheter i en skrivelse Barn
- här och nu (skr. 1999/2000:137). I
skrivelsen understryks att det finns
anledning för regeringen att med
regelbundna mellanrum beskriva barnens
situation och den bedrivna politiken för
att ge underlag för en bred diskussion om
barnfrågorna. En samordningsfunktion av
barnfrågorna finns nu i
Regeringskansliet. Den har i uppgift att
delta i gemensam beredning och granskning
av regeringens beslut och att i övrigt
driva på och utveckla arbetet med
barnfrågorna inom Regeringskansliet.
Syftet och den långsiktiga målsättningen
med samordningsfunktionen är att i alla
beslut som rör barn skall
barnkonventionens fyra grundläggande
principer beaktas.
Regeringen beslutade den 7 december
2000, i enlighet med sitt konstaterande i
skrivelsen, att tillsätta en arbetsgrupp
inom Socialdepartementet med uppdrag att
öka kunskaperna om mekanismerna bakom
utvecklingen av födelsetalet.
Arbetsgruppen fick som uppdrag att
systematisera befintliga kunskaper och
fakta om vilka faktorer som påverkar
barnafödandet, och särskilt då de
faktorer som samhället kan påverka.
Arbetsgruppen skulle också analysera och
sammanställa forskningen om mekanismerna
bakom födelsetalsutvecklingen och
identifiera vilka samhällsområden som är
viktiga inför kvinnors och mäns beslut
att skaffa eller inte skaffa barn.
Resultaten av detta arbete presenteras i
en slutrapport Barnafödandet i fokus -
från befolkningspolitik till ett
barnvänligt samhälle (Ds 2001:57) som
publicerades den 30 oktober 2001.
Utskottet noterar vidare att
Familjeutredningen har lämnat sitt
slutbetänkande Ur fattigdomsfällan (SOU
2001:24). Utredningen har med
utgångspunkt i en analys av de samlade
effekterna för barnfamiljer av skatter,
bidrag och avgifter lämnat förslag till
inriktning av de ekonomiska
familjestöden, barnbidrag, underhållsstöd
och bostadsbidrag. Betänkandet har
remissbehandlats och regeringen avser att
lämna en principproposition till
riksdagen.
Regeringen överväger en mer långsiktig
omläggning av familjepolitiken med en
utformning som ger barnfamiljerna ett
ökat handlingsutrymme och bättre
möjligheter att själva påverka sin
ekonomiska situation. Ambitionen med
denna omläggning är att skapa
förutsättningar för jämlika
uppväxtvillkor för barn. Som en del i
denna omläggning presenterar regeringen i
årets budgetproposition många viktiga
insatser för att förbättra barnens och
barnfamiljernas situation.
En central målsättning för
Regeringskansliets arbete kring
redovisningen av barnfrågorna samt
strategierna för uppföljning och
utvärdering av barnpolitiken är att
tydliggöra barnperspektivet i
budgetpropositionen både inom nya områden
och med fördjupad analys inom befintliga
områden. Härvid ägnas särskild
uppmärksamhet åt att barnperspektivet i
den statliga budgetprocessen utvecklas
och att de resurser som påverkar barns
liv skall vara urskiljbara på ett sådant
sätt att de kan bli föremål för politiska
prioriteringar. Regeringen avser att
redovisa det samlade arbetet kring
barnperspektivet i statsbudgeten i en
skrivelse till riksdagen under våren
2002.
Finansutskottet anser att barnens
situation i samhället speglar de
värderingar och den framtidstro som finns
i samhället. Som barnen mår, mår också
samhället. Barnens situation är därför
mycket viktig för samhällets utveckling.
Barns och ungdomars verklighet förändras
hela tiden i takt med de förändringar som
sker i omvärlden. Det är därför angeläget
att samhällets barnpolitik i så stor
utsträckning som möjligt anpassas till
dessa nya förhållanden i syfte att ge
barn så goda och trygga
uppväxtförhållanden som möjligt.
Utskottet ser mycket positivt på
regeringens strävan att barnperspektivet
skall finnas med i allt offentligt
beslutsfattande som rör barn. Många
insatser är för närvarande under
beredning inom Regeringskansliet. Det är
viktigt att dessa frågor har hög
prioritet.
Finansutskottet har tidigare behandlat
frågan om en barnbilaga till
budgetpropositionen (bet. 1997/98:FiU26,
2000/01:FiU1). Frågan har också
behandlats av konstitutionsutskottet
(bet. 1997/98:KU27) och socialutskottet
(bet. 1996/97:SoU8, 1997/98:SoU13,
1998/99:SoU6, 1999/2000:SoU12,
2000/01:SoU7).

Utskottet anser att det arbete som pågår
inom Regeringskansliet kring
redovisningen av barnfrågorna samt
strategierna för utformning, uppföljning
och utvärdering av barnpolitiken är
värdefullt. Kravet på att barnfrågorna
skall redovisas i en särskild bilaga till
budgetpropositionen måste dock anses
underordnat kravet på att redovisningen
blir så aktuell och genomarbetad som
möjligt. Med hänvisning härtill föreslår
utskottet att riksdagen avslår förslagen
i motionerna Fi214 (kd, v, c, fp, mp),
So304 (c) yrkande 1 och So495 (mp)
yrkande 26.

5.4 Försäljning av SBAB och Vasakronan

Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
en motion om att sälja SBAB och
Vasakronan AB.
Jämför reservation 25 (m, kd, c, fp).

Motionen

I den moderata kommittémotionen Fi222
föreslås att staten skall avyttra sitt
aktieinnehav i SBAB och Vasakronan AB.
Staten skall, menar motionärerna, inte
vara ägare i företag som bedriver
affärsmässig verksamhet. Detta gäller
särskilt om det handlar om
konkurrensutsatta marknader.
Även i motion Fi293 (c) yrkande 8
föreslås utförsäljning av vissa statliga
företag, bl.a. Civitas som är moderbolag
för Vasakronan AB.

Utskottets ställningstagande

Finansutskottet, som vid ett flertal
tillfällen behandlat motsvarande yrkande
om försäljning av SBAB och Vasakronan AB,
vidhåller sin tidigare åsikt och
avstyrker därför motionerna Fi222 (m) och
Fi293 (c) yrkande 8 i denna del.

5.5 Indelning i politikområden

Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
en motion om att införa ett nytt
politikområde om människohandel för
sexuella ändamål.
Jämför reservation 26 (v, mp).

Motionen

I motion Fi219 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) föreslås olika åtgärder för att
bekämpa människohandel för sexuella
ändamål. En av dessa åtgärder är att ta
ett samlat grepp, vilket kan nås genom
att införa ett nytt politikområde
(yrkande 2). Motionärerna efterlyser
polissamarbete över nationsgränserna,
fler specialutbildade poliser och fler
prostitutionsgrupper. Det är vidare
viktigt att samtliga aktörer inom
rättsväsendet får kunskap för att hantera
frågorna. De anför att det behövs samlade
åtgärder för att minska prostitutionen
och för att hjälpa de prostituerade,
oavsett etniskt ursprung, till ett liv
utanför prostitutionen. En ordentlig,
områdesöverskridande satsning krävs,
menar motionärerna som anser att detta
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Finansutskottets ställningstagande

Från och med innevarande år har
statsbudgeten delats in i 47
politikområden. Finansutskottet hade
anledning att kommentera indelningen i
samband med att den infördes (bet.
2000/01:FiU1). Utskottet uttalade då
bl.a. att politikområdena inte bör skära
tvärs över indelningen i utgiftsområden.
Politikområdena bör dessutom inte vara
alltför små. Det skulle också, anförde
utskottet, vara en fördel med att
indelningen i politikområden blir
beständig. Frekventa ändringar i
indelningen kan försvåra uppföljnings-
och utvärderingsarbetet. Utifrån dessa
utgångspunkter finns det med andra ord
skäl att vara återhållsam med att göra
ändringar i indelningen.
Motionärernas syfte med att införa ett
nytt politikområde är att öka och
förbättra samordningen av de satsningar
mot människohandel som olika myndigheter
är ansvariga för. Finansutskottet ställer
sig tveksamt till om dessa frågor har den
budgetmässiga omfattning att man bör
införa ett nytt politikområde för att nå
detta syfte och avstyrker därför motion
Fi219 (v) yrkande 2.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges
vilket avsnitt och vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i reservationen.

1.Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken - avsnitt 1.3, punkt 1 (m,
kd, c, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark
(m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Lena
Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Carl-
Axel Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till
riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha
följande lydelse:
1. Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 1 och tillkännager detta för
regeringen som sin mening. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 1, 8, 10-16 och 18-19,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 1-3,
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 1, 8 i denna del, 9-13 och
15-20,
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 1 och
avslår propositionen 2001/02:1 punkt 1.

Ställningstagande

Nu behövs ett skifte!

Sverige behöver offensiva reformer som
stärker de enskilda människorna och som
genom ökat företagande och arbete ger en
hög tillväxt och stabil välfärd. Så kan
vi stå starkare i den lågkonjunktur
Sverige nu möter.
Vi vill att Sverige skall stå starkt i
en global ekonomi och vi vill att Sverige
skall ge sitt bidrag till en allt öppnare
internationell ekonomi. En ekonomisk
utveckling som ger Sverige en högre
ekonomisk tillväxt än andra länder kräver
ett uppbrott från den passivitet som
präglar dagens samarbete mellan
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och
Socialdemokraterna.
En vital arbetsmarknad utformad för en
ny tids jobb och företag, och som tar
till vara både kvinnors och mäns
möjligheter, förutsätter en politik som
sätter den enskilde och inte kollektivet
i centrum. En framgångsrik kamp mot
arbetslöshet och utanförskap i en vikande
konjunktur ställer krav på en politik som
nu stärker företagandets villkor i
stället för att bara låta offentlig
sektor expandera.
En politik som ger låg- och
medelinkomsttagare lägre skatter ger
ökade möjligheter till social trygghet.
De offentliga utgifterna måste hållas
under kontroll genom att utgiftstaken
respekteras, och inte kringgås, och genom
att den offentliga utgiftskvoten pressas
ner. Så säkras stabila offentliga
finanser och goda tillväxtmöjligheter
även när konjunkturen pekar neråt.

Sverige behöver en stark regering

När den internationella lågkonjunkturen
drabbar Sverige framstår bristerna i den
socialdemokratiska ekonomiska politiken
allt tydligare. De tidigare årens
konjunkturuppgång har inte använts till
att göra svensk ekonomi motståndskraftig.
I stället har regeringen och dess
stödpartier använt uppgången till att
sätta i gång en löfteskarusell.
Konsekvensen av detta är att Sverige
genom hög arbetslöshet, växande
inflationstryck och fortsatt svag krona
riskerar att drabbas hårdare än andra
länder av konjunkturnedgången. Följderna
av detta kommer vi alla att få betala.
Det Sverige behöver är en
tillväxtinriktad politik som gör att
ekonomin klarar en konjunkturavmattning i
omvärlden utan att stora ingrepp i
utgiftssystemen behöver göras. Det kräver
en offensiv reformpolitik.
Terrordåden den 11 september var en
attack på det öppna demokratiska
samhället. Det var också ett angrepp på
den ekonomiska utvecklingen. Den
avmattning som var på väg redan före den
11 september förstärks genom den oro och
osäkerhet som dåden skapade. Nu står det
klart att en utgiftspolitik som grundar
sig på förhoppningar om en snabb
konjunkturuppgång saknar grund i
verkligheten.
Sverige har västvärldens mest
konjunkturkänsliga offentliga finanser.
En konjunkturnedgång drabbar de
offentliga utgiftssystemen hårt. Därför
krävs reformer som både höjer tillväxten
långsiktigt och gör välfärdssystemen mera
stabila. Vi lägger fram förslag som
uppfyller båda dessa krav.
En hög och stabil, långsiktigt uthållig
tillväxt är nyckeln till att resurser kan
skapas för både privat och offentlig
välfärd. Det kräver en tillväxt som
ligger ungefär på den nivå som varit
vanlig i konjunkturuppgångar. Vi vill
därför att den svenska ekonomin skall
uppnå en långsiktig tillväxtförmåga på
drygt 3 % per år. Våra riktlinjer för den
ekonomiska politiken syftar till reformer
som gör detta möjligt.
En nödvändig förutsättning är att våra
tillgångar, främst i form av människors
vilja till arbete, utnyttjas. Vi har inte
råd med att människor hålls borta från
arbetsmarknaden. Sjukfrånvaron måste
kunna minska genom omfattande insatser
som bidrar till människors hälsa.
Förtidspensioneringar skall inte användas
som arbetsmarknadspolitiska medel. Män
och kvinnor skall i arbetslivet ha
rättvisa och lika villkor, som gör att
var och en kan bidra och utveckla sitt
yrkeskunnande efter sina förutsättningar,
samtidigt som familjepolitiken skall
underlätta att förena arbete med ansvar
för barn.
För att genomföra detta krävs reformer
på många områden. Förutsättningarna för
företagande måste förbättras. Sjukvård
och skola måste ges nya möjligheter inte
bara för att ge patienter och elever en
bättre verksamhet, utan också för att
kunna bli vitala delar av vår
samhällsekonomis utveckling. Arbete skall
alltid vara lönsamt.
Jämställdhetspolitiken måste ta sikte
på den enskildes möjligheter och inte på
den politiska maktens regleringar. De
höga skattehindren för arbete och
företagande måste sänkas. Det krävs
envishet och målinriktning och framför
allt politisk vilja för att minska
onödigt krångel och övertung byråkrati.
Här har regeringen grundligt misslyckats.
Dess försök till avregleringar och
förenklingar har runnit ut i sanden.
Viljan har saknats. Utan en politik som
stimulerar viljan och möjligheterna att
starta och driva företag kan en god och
stabil tillväxt inte nås.
Grunden för tillväxt och välfärd är
enskilda människors företagande och
ansvar. Människor som genom företagande
vill förverkliga sina idéer och
livsprojekt skall ges goda
förutsättningar för detta.
Arbetsmarknadens institutioner och
regler behöver reformeras.
Förutsättningarna och behoven är i dag
väsentligt annorlunda än när nuvarande
regelsystem kom till. Det är glädjande
att arbetsmarknadens parter är benägna
att påbörja ett reformarbete. Det behövs
ett stöd i form av reformvilja från det
politiska systemets sida. Vi vill uppnå
regler som fungerar väl i det moderna
samhället och som ger en rimlig balans
mellan parterna.
Vi vill öka välfärden genom att på
många olika sätt öka människors
valfrihet. Det är en stor utmaning att
omforma de offentliga systemen så att de
ger människor en betydligt större
valfrihet än i dag. Inom den offentliga
finansieringens ram kan mångfald och
valfrihet vad gäller vem som förser oss
med dessa tjänster, och tjänsternas
utformning, öka kraftigt. Onödiga hinder
som Socialdemokraterna byggt upp genom
decennier måste bort. Försök att resa nya
hinder måste stoppas.
Förutsättningarna för jämställdheten
mellan män och kvinnor skall stärkas. Det
kräver att hinder som i dag möter den
enskilde måste rivas. I den del av
arbetsmarknaden där kvinnor i dag främst
återfinns dominerar offentliga monopol
som motverkar både företagande och en mer
flexibel lönebildning. Därmed hindras
stora grupper kvinnor från att pröva nya
möjligheter på det som blivit deras
arbetsmarknad. Dessutom måste politiken
på en rad andra områden förändras för att
ge kvinnor och män lika möjligheter.
En hög och stabil tillväxt krävs för
att Sverige skall kunna komma tillbaka
till en tätposition bland de utvecklade
länderna. Ambitionen att Sverige inte
skall vara ett låglöneland innebär att vi
måste ligga högt vad gäller BNP per
person. Den position vi startar ifrån
kräver högre tillväxt än i omvärlden.
En god tillväxt är också nödvändig för
att möta en rad utmaningar under de
kommande åren.
· Globaliseringen skärper
konkurrensen men erbjuder samtidigt stora
möjligheter både för oss och för de
fattiga i världen.
·
· En allt äldre befolkning kan
medföra påfrestningar på ekonomin om vi
inte redan nu börjar en omställning som
innebär ökad stimulans till arbete,
reformerade socialförsäkringar och
tydligare prioriteringar i fråga om vad
som är det offentligas viktigaste
uppgifter.
·
· Ökade resurser är nödvändiga för
att vi skall få utrymme för investeringar
i infrastruktur, i vid mening. Samtidigt
är en väl fungerande infrastruktur
nödvändig för att upprätthålla
tillväxten.
·
Vi sätter därför som mål för vår politik
att Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga
skall öka till drygt 3 % per år.
En stor utmaning under de kommande åren
är att bryta socialt utanförskap samt
tudelningen mellan regioner liksom mellan
privat och offentlig sektor. Politiken
måste inkludera hela vårt samhälle och
hela landet samt ge förutsättningar för
tillväxt och utveckling över hela
Sverige. Det är bättre att ge människor,
orter och regioner möjlighet att växa av
egen kraft än att göra dem beroende av
olika bidragssystem. Det är vår fasta
övertygelse att en god tillväxt minskar
den sociala och regionala tudelningen,
gör det lättare för alla att komma in på
arbetsmarknaden och gör det lättare att
klara de befolkningsmässiga utmaningarna.
Vi är fyra partier som har en gemensam
grund i synen på den enskildes avgörande
betydelse för välståndets framväxt och
välfärdens utformning. Vi går fram med
våra egna program baserade på delvis
olika prioriteringar och historisk
bakgrund men är förankrade i gemensamma
värderingar om individens ansvar och
förutsättningar. Vi är fast beslutna att
ge Sverige en ny politik. Får vi folkets
förtroende i det kommande valet är det
vår avsikt att på basis av de riktlinjer
vi här redovisar bilda en ny regering med
ett program som kan lyfta och stärka
Sverige.

Det ekonomiska läget

Den förändrade bilden
De senaste åren har Sverige haft hög
ekonomisk aktivitet och god tillväxt. Den
genomsnittliga årliga BNP-tillväxten har
de senaste fem åren legat kring 3 %. Det
är å andra sidan i nivå med omvärlden,
vilket indikerar att den svenska
högkonjunkturen till största delen varit
utlandsledd. Inte ens med dessa gynnsamma
yttre förutsättningar har vi lyckats ta
igen något av den eftersläpning som
präglat svensk ekonomi under de senaste
30 åren.
Nu har den tidigare någorlunda ljusa
bilden ändrats radikalt. Redan under
hösten 2000 kom allt tydligare tecken på
att farten i den amerikanska ekonomin var
på väg att bromsas upp. Omvärderingen av
kraften i IT-expansionen och börsfallet
bröt den starka expansion som rådde fram
till våren 2000. Även i världsekonomin
som helhet kunde man se att en dämpning
var på väg. Konjunkturinstitut reviderade
i snabb takt ned sina tillväxtprognoser.
Under våren och sommaren 2001 indikerade
flertalet prognoser, bl.a. från OECD och
IMF, att den globala tillväxttakten nära
nog skulle halveras mellan 2000 och 2001.
Terroristattackerna i USA den 11
september kom att påskynda och förstärka
negativa tendenser som redan fanns.
Osäkerheten hos hushåll och företag
ökade. Händelserna har medfört att den
snabba återhämtning som många trodde på
nu inte verkar vara aktuell. Det är
troligt att det kommer att handla om ett
mera utdraget förlopp.
Det är självklart att en nedgång i
andra länder också drabbar en
internationellt inriktad och öppen
ekonomi som den svenska, och då i första
hand exporten.
Förhoppningarna om tillväxt i Sverige
bygger på förutsättningen att hushållen
kommer att vilja fortsätta konsumera
trots att omvärlden blir osäkrare och att
riskerna för inflation börjar göra sig
gällande. Under en längre tid har
hushållen blivit alltmer oroliga för
Sveriges ekonomi, men under hösten har
även osäkerheten om den egna ekonomin
ökat. Tidigare erfarenhet visar att det
är när oro för den egna ekonomin uppstår
som konsumtionen påverkas.
Sysselsättningen är också viktig för
den privata konsumtionens utveckling. När
sysselsättningsläget nu försämras i och
med att varslen och avskedandena ökar, så
kommer också konsumtionen att dämpas.
Därmed kommer utgångspunkten för den
ekonomiska politiken att radikalt
förändras. Det är uppenbart att det inte
kommer att bli en BNP-tillväxt på 2,4 %
nästa år som regeringen räknade med i
budgetpropositionen. Det är snarare
propositionens lågtillväxtalternativ om
en tillväxt under 1 % som nu förefaller
mera realistiskt. Det är inte rimligt att
lägga en förhoppning om en snabb
återhämtning till grund för den
ekonomiska politiken. Fundamentet för
regeringens ekonomiska politik, och för
redan utställda vallöften, är borta.
Regeringen har tydligen inget lärt av
80-talet och av dess erfarenheter av vad
en ohämmad löftespolitik leder till.
Tillväxt, sysselsättning och
statsfinanser kommer att vara de
avgörande frågorna under de närmaste två
åren. Inte ens under konjunkturuppgången
förbättrades vårt relativa läge vad
gäller sysselsättning och tillväxt
jämfört med t.ex. EU-länderna. Vid en
konjunkturförsämring riskerar vi att
halka efter ytterligare. Eftersom
statsfinanserna fortfarande är OECD-
ländernas mest konjunkturkänsliga
riskerar en avmattning att snabbt leda
till betydligt sämre statsfinanser.
Nu behövs en ekonomisk politik som
snabbast möjligt ger en långsiktigt
hållbar tillväxt och som lägger grunden
för en ekonomi som håller för
påfrestningar. Det är en sådan ekonomisk
politik vi redovisar i denna reservation.

Den internationella ekonomiska
utvecklingen

Den internationella
konjunkturutvecklingen har under våren,
sommaren och hösten kännetecknats av en
snabb avmattning. Tidpunkten för en
förväntad vändning har skjutits längre
och längre fram i tiden, och allt färre
tror nu på det s.k. V-scenariot, dvs. en
snabb nedgång följd av en lika snabb
uppgång.
I oktober publicerades preliminära
siffror från OECD:s kommande prognos över
världsekonomin, och enligt dessa kommer
årets BNP-tillväxt för OECD-området att
bli den lägsta sedan 1982. Nästa år sker
endast en marginell uppgång; från 1,0 % i
år till 1,2 %. Det innebär att
världsekonomin, enligt OECD, befinner sig
i recession både i år och nästa år.
Tabell 1. OECD:s prognos* över BNP-
tillväxten
Procentuell förändring på årsbasis
2001 2002
USA 1,1 1,3
Japan -0,7 -0,8
Tyskland 0,7 1
Storbritanni 1,9 1,6
en
Sverige 1,6 1,8
EU 1,7 1,5
OECD 1 1,2
*Preliminära siffror
Det som kännetecknar den nuvarande
avmattningen är att den pågår simultant
över i stort sett hela världen. Det finns
således ingen region som kan dämpa
nedgången. En anledning till den snabba
spridningen av nedgången kan vara den nya
ekonomin. Nya och mer effektiva
informationssystem har förkortat
reaktionstiden hos företag, kunder och
leverantörer. En begynnande avmattning
leder därmed snabbt till lägre inköp och
minskade lager, inte bara i USA, utan
även i Europa och Asien.
Nuvarande avmattning skiljer sig därmed
från tidigare nedgångar under 1990-talet.
Kuwaitkrisen 1990-1991 hade sin
upprinnelse i en specifik händelse, som
bl.a. resulterade i kraftigt höjda
oljepriser. Asienkrisen 1997-1998 blev
tämligen kortvarig, och återverkningarna
på resten av världen begränsade. Dagens
nedgång är i mångt och mycket en mer
traditionell konjunkturnedgång.
Visserligen talar det mesta för att
nedgången blir både djupare och mer
utdragen till följd av terrorattackerna i
USA, men utlösande faktorer var
överinvesteringar, vinstförhoppningar som
inte uppfyllts, fallande efterfrågan och
överkapacitet.
Det är främst en påtagligt lägre
aktivitet i den amerikanska ekonomin som
bidrar till nedgången. För helåret 2001
pekar OECD:s prognos mot en BNP-tillväxt
i USA på 1,1 %, vilket kan jämföras med
förra årets tillväxt på drygt 4 %.
De bakomliggande orsakerna till
nedgången i USA är tidigare
överinvesteringar och en allt för stor
tro på IKT-sektorn (informations- och
kommunikationsteknik), som i sin tur
ledde till uppblåsta börskurser för inte
minst företag inom just IKT-sektorn. Det
var också inom denna sektor som nedgången
började, när tidigare överoptimistiska
förväntningar skruvades ned.
När industriproduktion och
investeringar fallit kraftigt har den
privata konsumtionen till viss del hållit
uppe ekonomin, men nu syns tecken på att
även hushållen är på väg att dra ned på
konsumtionen. I september uppvisade den
privata konsumtionen i USA den största
nedgången för en enskild månad sedan
1987, samtidigt som index över de
amerikanska konsumenternas förväntningar
(consumer confidence) uppvisade den
största nedgången sedan oktober 1990.
Arbetslösheten har under hösten legat på
den högsta nivån på fyra år. Det ser
också ut som om konsumtionseffekten av
skattesänkningarna i USA kommer att bli
mycket begränsade, åtminstone på kort
sikt. I stället syns en klar uppgång i
sparandet.
Nedgången i USA har naturligtvis även
påverkat utvecklingen i Europa. Fallande
investeringar och industriproduktion,
bl.a. beroende på en svagare export till
den amerikanska marknaden, inledde
avmattningen. Men även i Europa syns nu
en vikande konsumtion, vilket sänker
tillväxten ytterligare. För EU-området
som helhet spår OECD en BNP-tillväxt för
innevarande år på strax under 2 %.
Centralbankerna i både USA och Europa
har dragit ned sina respektive styrräntor
i syfte att dämpa konjunkturnedgången. Än
har ingen märkbar uppgång synts vad
gäller exempelvis investeringar, inte ens
i USA där centralbanken varit mest
aggressiv. Det faktum att överkapaciteten
i den amerikanska ekonomin fortfarande är
betydande (kapacitetsutnyttjandet var i
september i år det lägsta sedan 1983) är
den troliga förklaringen.
Andra konjunkturindikatorer pekar inte
heller mot en snar vändning.
Inköpschefsindex i både USA och Europa,
som allmänt betraktas som en av de mest
tillförlitliga s.k. early indicators,
indikerar en fortsatt försvagning av
industrikonjunkturen.
OECD tror i sin nya prognos att den
amerikanska tillväxten för 2002 endast
stiger marginellt jämfört med i år; från
1,1 % till 1,3 %. Nästa års tillväxt inom
EU förväntas bli något lägre, jämfört med
i år, bl.a. beroende på en förväntad
nedgång i den brittiska ekonomin.
Nedgången i USA och Europa har bidragit
till att sänka aktiviteten i de asiatiska
länderna. I Japan, som redan i
utgångsläget led av stora kvarvarande
strukturella problem, har vikande
efterfrågan på IT- och elektronisk
utrustning, liksom bilar, gjort att den
ekonomiska situationen förvärrats än mer.
Det mesta tyder på att Japans ekonomi
kommer att uppvisa negativ tillväxt både
i år och 2002.
Det är ännu för tidigt att dra några
långtgående slutsatser vad gäller
effekterna av terrorattacken i New York i
mitten av september. De indikatorer som
hittills kommit efter händelsen tyder
emellertid på att såväl konsumtionsbeslut
som planerade investeringar skjuts än mer
på framtiden, vilket leder till att en
eventuell återhämtning dröjer
ytterligare.

Konjunkturutvecklingen och det ekonomiska
läget i Sverige

Den internationella avmattningen har lett
till en påtagligt lägre ekonomisk
aktivitet i Sverige. Fallande export har
slagit mot i första hand
industriproduktion och investeringar. Den
privata konsumtionen har till följd av
högre disponibla inkomster varit
förhållandevis stabil hittills under
året. Under hösten har det emellertid
skett en markant nedgång i hushållens
förväntningar, om både den egna och om
Sveriges ekonomi, vilket talar för att
även den privata konsumtionen kommer att
dämpas.
Som de internationella bedömningarna så
har konjunkturprognoserna för den svenska
ekonomin successivt justerats ned under
året. Även i Sverige är det nu allt färre
som tror på en snabb uppgång. I stället
tyder nu det mesta på en lågkonjunktur
med ett "normalt" förlopp.
Konjunkturinstitutet kompletterade därför
i oktober sin senaste konjunkturprognos
med ett alternativt scenario som skall
gälla vid en mer utdragen internationell
lågkonjunktur.

Tabell 2. Konjunkturinstitutets BNP-
prognos, procentuell förändring på
årsbasis
2001 2002 2003
BNP-tillväxt vid en
kortvarig 1,6 2,7 2,7
internationell
lågkonjunktur
BNP-tillväxt vid en
utdragen internationell 1,1 0,8 2
lågkonjunktur
Källa: KI (oktober 2001)

Tydlig avmattning inom industrin ...

Hittills har den inhemska avmattningen
varit mest tydlig inom industrin, och då
främst exportsektorn, som drabbats hårt
av den internationella
konjunkturnedgången.
Industriorderingången har minskat rejält,
och inköpschefsindex har fallit under
sommaren och hösten. Det tyder på att
botten inte är nådd utan att ytterligare
försämringar är att vänta.
En specifik risk för Sverige är landets
stora beroende av telekomsektorn. Den
svagare mobilsystemmarknaden kan leda
till att nedgången i svensk export blir
extra stor. Internationella valutafonden
(IMF) pekade i sin Sverigerapport från i
somras på just detta faktum, och att
nedgången i Sverige därför blir
kraftigare än vad tidigare prognoser
indikerat.
Att Sverige riskerar att drabbas extra
kraftigt av den internationella nedgången
illustreras också av den kraftiga
nedgången i kursen för den svenska
kronan. Kronan har på ett år tappat mer
än 10 % av sitt värde, och även om kronan
till stor del är lågt värderad på grund
av långsiktigt strukturella faktorer har
exportbortfallet och Ericssons problem
säkerligen påverkat utvecklingen det
senaste halvåret.

... riskerar att slå mot sysselsättningen
...

Det som länge gjorde prognosmakare
relativt optimistiska vad gäller den
svenska utvecklingen var att
sysselsättningsläget varit tämligen
stabilt hittills under året.
Nu pekar emellertid många indikatorer
på att läget på arbetsmarknaden är på väg
att försämras. Ungdomsarbetslösheten har
ökat och är faktisk högre i dag än för
ett år sedan. Det är en indikation på att
vi står inför en ökning i arbetslösheten
då det oftast är just ungdomar som
drabbas först. Antalet nyanmälda platser
avtar och antalet varsel har ökat rejält.
Under sommaren och hösten har varslen
ökat till de högsta nivåerna sedan 1993.
Enligt en analys gjord av Företagarnas
Riksorganisation innebär en ökning i
varslen att sysselsättningen minskar inom
4-9 månader. Därmed är risken stor att vi
kommer att se en sysselsättningsminskning
den kommande vintern.

Diagram 1. Ökade varsel på
arbetsmarknaden

Procentuell ökning på årsbasis
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källa: AMS

Det som gör läget allvarligt är dels att
en eventuell ökning av arbetslösheten
sker från en redan hög nivå, dels att
regeringen uppenbarligen inte tagit
varningssignalerna på allvar. Vi går nu
ut ur en högkonjunktur och in i en period
av lägre ekonomisk aktivitet med en öppen
arbetslöshet på omkring 4 %. Om man i ett
vidgat arbetslöshetsbegrepp inkluderar
inte bara öppet arbetslösa och personer i
AMS-åtgärder utan även latent
arbetssökande, undersysselsatta och en
del av dem som ingår i Kunskapslyftet
finner man att denna vidgade arbetslöshet
är långt högre, ca 14 %.

Att regeringen i budgetpropositionens
huvudscenario räknar med en stabil
arbetsmarknad visar att man inte tagit åt
sig signalerna om ett svagare
sysselsättningsläge. Just detta faktum
utgör förmodligen det största hotet vad
gäller sysselsättningen; att regeringen
inte har några förslag i syfte att
effektivisera och reformera
arbetsmarknaden. Detta trots att det
statliga Konjunkturinstitutet i en färsk
analys pekar på uppenbara svagheter vad
gäller den svenska arbetsmarknaden. Att
arbetslösheten inte fallit mer under de
senaste åren av hög tillväxt är också i
sig en indikation på en dåligt fungerande
och ineffektiv arbetsmarknad.

... som kan slå mot konsumtionen

De mörkare utsikterna på arbetsmarknaden
riskerar i förlängningen att slå mot den
inhemska konsumtionen, vilket i så fall
lär fördjupa lågkonjunkturen. Mätningar
av hushållens bedömningar både vad gäller
Sveriges ekonomi och den egna ekonomin
visar att tilltron till den egna ekonomin
försvagats sedan förra sommaren. Enligt
den bild av den svenska ekonomin som
regeringen baserar budgeten på skulle
konsumtion och investeringar svara för
ungefär 1 procentenhet vardera av
tillväxten de närmaste åren, dvs. ge en
tillväxt på ca 2 % om året. Detta antar
regeringen kommer att gälla också för
2002. Men det är inte troligt att
konsumenterna kommer att vara så
optimistiska som regeringen förutsatt,
vilket i så fall kommer att ge en lägre
tillväxt.

Diagram 2. Hushållens förväntningar om
den egna ekonomin de kommande tolv
månaderna

Nettotal av det antal som svarat framtida
bättre utveckling minus det antal som
svarat framtida sämre utveckling
(procentenheter).
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källa: SCB

Stigande inflation

Hittills i år har inflationen, uttryckt
som ökningstakten i konsumentpriserna
(KPI), stigit kontinuerligt, och i
augusti nådde den över Riksbankens "tak"
på 3 %. Den stigande inflationen
förklaras ofta med tillfälliga faktorer,
men frågan är hur riktig den förklaringen
är. Det faktum att det är de inhemska
priserna som stiger särskilt kraftigt
just nu tyder på att bristande inhemsk
konkurrens inom många sektorer är en
viktig förklaring.
En annan orsak är förmodligen att den
svenska ekonomin inte tycks klara en
långsiktig tillväxttakt på ca 3 % per
år, vilket har varit den genomsnittliga
tillväxten de senaste fem åren, utan att
inflationen tar fart. Framför allt finns
det starka indikatorer på att den svenska
arbetsmarknaden är alltför ineffektiv för
att möjliggöra en långsiktigt hög
tillväxt i förening med låg inflation.
Konjunkturinstitutet uppskattar den
svenska jämviktsarbetslösheten, dvs. den
nivå på arbetslösheten som är förenlig
med prisstabilitet, till 4 %.
Arbetslösheten skulle således inte kunna
falla under 4 % utan att inflationen tar
fart. OECD har tidigare uppskattat den
svenska jämviktsarbetslösheten till
omkring 5 %. Detta är ytterligare ett
uttryck för behovet av strukturella
reformer för att kunna uppnå en
långsiktigt högre tillväxtpotential. Det
finns även andra indikatorer på att
inflationen beror på ett högt
resursutnyttjande, och att ekonomin är på
väg att slå i kapacitetstaket. Både
Riksbanken och Konjunkturinstitutet gör
nämligen, till skillnad från regeringen,
bedömningen att BNP-gapet i stort sett är
slutet, vilket innebär att den faktiska
produktionen är lika med den potentiella.
Detta är också en indikation på att den
svenska ekonomin inte klarar en
långsiktig tillväxttakt på 3 %, och på
behovet av reformer i syfte att öka
utbudssidan i ekonomin.
Utan sådana reformer kan Riksbanken
tvingas till att höja räntan mycket
tidigt i nästa uppgångsfas, vilket kan
resultera i att en framtida återhämtning
blir långsam.

Rekordsvag krona

Kursen på den svenska kronan har det
senaste året försvagats med drygt 10 %,
räknat mot Sveriges viktigaste valutor
(enligt TCW-index). Försvagningen sker
emellertid från en redan låg nivå. Det
handlar således inte om någon tillfällig
försvagning, som inte minst
regeringsföreträdare vill göra gällande.
Den senaste tidens snabba
växelkursförsvagning förklaras främst med
att de svenska pensionsfonderna numera
har större frihet att placera i utländska
tillgångar samt med den fallande svenska
börsen. Dessa effekter lär klinga av
framöver.
Men den långsiktiga kronförsvagningen
beror främst på att Sverige alltjämt dras
med allvarliga strukturella brister som
resulterar i låg tillväxtkraft. Denna
effekt kommer inte att avta utan åtgärder
som råder bot på dessa strukturella
brister.

Sveriges ekonomiska läge - politiska
slutsatser

Klart är att olika indikatorer för
näringslivet länge har pekat på en
svagare svensk ekonomi. Det är troligt
att näringslivets aktivitet blir fortsatt
låg under resten av året och under 2002.
Den ekonomiska politiken måste därmed
läggas upp på ett sätt som har andra
förutsättningar än regeringens prognos
för BNP för nästa år på närmare 2,5 %.
Det handlar inte främst om
konjunkturpolitik. Uppgiften, och
möjligheten, att föra konjunkturpolitik
ligger numera främst på Riksbanken. Det
handlar i stället i första hand om att
ha en i grunden så stark ekonomi att den
på ett acceptabelt sätt kan motstå de
påfrestningar som en snabb
konjunkturavmattning medför. Det handlar
således om strukturella reformer.
Problemet är att bästa tillfället att
lägga grunden till detta är när ekonomin
är god. Det är uppgångsåren i slutet av
1990-talet som borde ha använts för att
stärka den svenska ekonomins
tillväxtkraft och motståndskraft vid
internationella konjunkturnedgångar. I
stället valde regeringen det direkt
motsatta; ökade offentliga utgifter som
ökat ekonomins sårbarhet.
Parallellen med den politik som den
dåvarande socialdemokratiska regeringen
förde i slutet av 1980-talet är tydlig.
Den offentliga utgiftsexpansionen fick
pågå på ett sätt som sedan gav stora
problem i början av 1990-talet.
Osäkerheten om stabiliteten i den
svenska ekonomin har visat sig i kraftiga
variationer i kronkursen och
ränteskillnader mot omvärlden. Vad gäller
kronan finns det också en trendmässig
försvagning. Kronkursen skall inte vara
ett mål för den ekonomiska politiken, men
en bra och stabil ekonomisk politik leder
också till en starkare krona. Den
fortsatta försvagningen av kronan har
inte lett regeringen att dra några
slutsatser för den ekonomiska politiken.
En svagare tillväxt än den som legat
till grund för regeringens budget kommer
säkerligen att bli ett faktum även för
Sveriges del. Det är därför viktigt att
utforma politiken så att den kan hantera
de svårigheter som en sämre tillväxt
kommer att innebära. För även om det
bästa tillfället att genomföra nödvändiga
förändringar är när tiderna är goda och
ekonomin är stark så är reformbehovet i
dag lika stort som tidigare. Att vänta
med att genomföra nödvändiga reformer
vore därför ännu ett misstag. Ju förr
dessa genomförs desto bättre.
Ambitionsnivån måste vara hög, vilket
innebär genomgripande reformer på en rad
områden. Tyvärr tycks denna insikt helt
saknas hos den nuvarande regeringen.
Finansutskottets majoritet inser inte
heller behovet av reformer på den
ekonomiska politikens område. Majoriteten
tycks i praktiken ha en mera pessimistisk
bedömning av den ekonomiska utvecklingen
än regeringen men drar inga slutsatser av
detta.

Att ta itu med på en gång

3.1 Den akuta situationen
Nu försämras ekonomin, och allt
regeringen har att komma med är offentlig
expansion. För varje dag kommer nya
uppgifter om varsel och neddragningar.
Företagen drabbas hårt av minskad
efterfrågan. Det leder till sämre
sysselsättning, med all sannolikhet
betydligt sämre nästa år än i år.
Regeringen har missat att använda
konjunkturuppgången för att ge svensk
ekonomi styrka och motståndskraft.
Konjunkturen råder ingen regering över,
men man kan i olika hög grad förebygga
dåliga tider. Här har regeringen brustit.
En nyckelfaktor när det gäller att
motverka följderna av en
konjunkturnedgång är att skapa
förutsättningar för livskraftiga företag.
Vi vet sedan tidigare att områden med hög
grad av företagsamhet står starkare när
lågkonjunkturen kommer. Gnosjöregionen
drabbades t.ex. inte så kraftigt av
nedgången under 90-talet. Arbetslösheten
förblev låg.
Nu behövs ett program som stärker
företagen så att följderna av den
internationella och inhemska
konjunkturavmattningen begränsas så
mycket som möjligt. Ett sådant program
måste innehålla åtgärder som har en
långsiktig inriktning. Kortsiktiga
stimulanser leder inte ens till en
kortsiktig expansion, långt mindre till
en varaktig utbyggnad. Erfarenheterna
från tidigare försök med kortsiktiga
stimulanspaket talar sitt tydliga språk.
Det är politiska åtgärder, som
långsiktigt stimulerar företagandet, som
kan få någon effekt.
Det som krävs är åtgärder enligt två
huvudlinjer. För det första krävs en
skattepolitik som stimulerar arbete,
företagande, investeringar och
risktagande. Det handlar både om
inkomstskatter och skatter direkt på
företagandet. I det följande anger vi
inriktningen av en sådan skattepolitik
som både har gynnsamma konjukturmässiga
effekter och är långsiktigt hållbar.
Omfattningen av de åtgärder vi
prioriterar är långt mera omfattande och
har en helt annan styrka än de små
åtgärder som regeringen nu föreslår.
För det andra krävs ett brett
avreglerings- och förenklingsprogram.
Regeringen har grundligt misslyckats med
att komma i gång med några substantiella
förbättringar på detta område. De
förenklingsförslag som finns, bl.a. från
utredningar och från företagen själva,
har i stort sett hamnat i
skrivbordslådan. Förenklingsgruppen inom
Regeringskansliet, Simplex, har inte
heller kommit i gång. Även här anger vi
riktlinjerna för ett mera omfattande,
politiskt bättre förankrat och snabbare
arbete.
Regeringens reaktion på de sämre
ekonomiska utsikterna är offentlig
expansion. Med en sämre konjunktur ökar
risken för att utgiftstaket bryts igenom.
Ett antal bedömare, däribland det
statliga Konjunkturinstitutet, anser att
regeringen inte klarar att hålla statens
utgifter under taket nästa år med den
nuvarande politiken. Ett genombrott av
utgiftstaket vore ett kraftigt slag mot
trovärdigheten i den ekonomiska politiken
och därmed mycket negativt för Sverige.
Risken är därför stor att regeringen
kommer att tvingas till akuta
stoppåtgärder för att hålla sig under
utgiftstaket. Detta är mycket negativt
för planeringen av de områden det gäller
myndigheter och enskilda vet inte vad som
gäller från dag till dag. Kvaliteten i de
offentliga tjänsterna blir sämre. Det är
ingen hemlighet att
konjunkturkänsligheten hos de offentliga
utgifterna är stor. Inriktningen och
omfattningen av utgifterna måste därför
vara sådan att vi klarar en
konjunkturavmattning, som den som nu är
på väg, med bibehållen balans. Det kräver
större återhållsamhet och mindre
löftespolitik. Vi anger här riktlinjerna
för sådana reformer av de offentliga
utgifterna som leder till större
stabilitet och mindre behov av
panikutryckningar.

3.2 Den exploderande sjukfrånvaron

Ett av de mer akuta problemen på
arbetsmarknaden och i
socialförsäkringssystemet är de kraftigt
ökande sjukskrivningarna. De senaste
årens utveckling är mycket allvarlig,
dels eftersom långvarig ohälsa i
arbetslivet ökar, dels eftersom
kostnaderna skenar. Utgifterna beräknas
öka från 13,8 miljarder kronor år 1997
till 36,7 miljarder kronor i år, dvs. en
ökning med 165 % på fyra år. Regeringen
har medvetet och utan några argument
underbudgeterat denna kostnad de senaste
åren. I år beräknas sjukpenning betalas
ut för ca 100 miljoner dagar, en ökning
med 110 % jämfört med 1997. Av dessa 100
miljoner sjukdagar härrör sig ca 75 %
från personer med arbete. Det motsvarar
ca 205 000 helårsarbeten. Lägger man
därtill karensdagen och den sjuklön som
arbetsgivaren betalar de första 14
dagarna, så tillkommer ytterligare ca 165
000 heltidsarbeten som inte utförs.
Totalt är det alltså fråga om 370 000
heltidsarbeten som inte utförs. Detta
motsvarar ca 8,5 % av arbetskraften.
Likaså har antalet förtidspensionärer
ökat de senaste åren, och även de väntas
öka än mer de kommande åren. Regeringens
utredning (Handlingsplan för ökad hälsa i
arbetslivet) räknar med att antalet
förtidspensionärer kommer att öka från
428 000 år 2000 till ca 514 000 år 2006.
Samtidigt ökar kostnaderna från 48 till
67 miljarder kronor under samma period.
Att minska antalet sjukskrivningsdagar
och det ökande antalet förtidspensionärer
är därför en av de viktigaste sociala
utmaningarna som bör prägla de kommande
årens politik. Därigenom kan personligt
lidande minska och hälsoläget förbättras
samtidigt som företagens och statens
utgifter kan minska. Dessutom kan det
faktiska arbetsutbudet stärkas.

Diagram 3. Utgiftsutvecklingen för
sjukpenning, rehabiliteringspenning och
förtidspension 1997-2006

(bild eller grafiskt element borttaget)
Anm.: Inklusive statlig
ålderspensionsavgift från 1999.
Källor: ESV och HpH (S 2000:7)
Om regeringens prognos är riktig för hur
sjukpenningen kommer att öka fram till år
2004, innebär det att kostnaden för
sjukpenning har ökat med 226 % sedan år
1997. Samtidigt väntas kostnaderna för
förtidspensioneringar öka till följd av
att även antalet personer som
förtidspensioneras fortsätter att öka.
Det är uppenbart att regeringen inte har
kontroll över utvecklingen.
Den ökande ohälsan i arbetslivet är,
förutom det lidande som drabbar den
enskilde, ett växande strukturproblem på
arbetsmarknaden. Det är främst anställda
inom den offentliga sektorn som är
drabbade. Skillnaderna mellan könen vad
gäller antalet sjukskrivningar ökar.
Riksförsäkringsverkets s.k. 4:e
septemberundersökning visar att 47 % av
dem som var sjukskrivna denna dag var
anställda inom den offentliga sektorn.
Det skall jämföras med att sektorn
omfattar ca 30 % av arbetsmarknaden.
Uppenbart är att de offentliga
arbetsgivarna, generellt sett, har
svårigheter att skapa en arbetsmiljö som
förebygger stress och minskar ohälsa.
Detta drabbar främst kvinnor.
Det är främst de långvariga
sjukskrivningarna som ökar. Regeringen
har hittills bara försökt möta de ökade
problemen med utredningar. Utredningar
kan behövas för att föreslå omfattande
förändringar på lång sikt, men många
åtgärder som ger snabba resultat går att
göra redan nu. En utredning
(Rehabilitering till arbete, SOU 2000:78)
gjord av Gerhard Larsson är redan klar
och visar på en rad brister i nuvarande
system:
· Mer än en miljon individer har
övervägt att av hälsoskäl förändra sin
arbetssituation
·
· Sjukfrånvaron ökar kraftigt
·
· Många sjukskrivna har ett
rehabiliteringsbehov som inte tillgodoses
·
· Utbudet av rehabilitering är
otillräckligt och ojämnt fördelat
·
· Väntetider inom sjukvården
försenar rehabilitering
·
· Arbetsgivaren behöver stöd i
rehabiliteringsarbetet
·
· Rehabiliteringsansvaret delas av
fem parallella sektorer som alla har
olika mål, medel och ansvar
(arbetsgivaren, hälso- och sjukvården,
kommunens socialtjänst,
arbetsförmedlingen och
försäkringskassan).
·
De längre sjukfallen innebär att
arbetsgivarens kostnader övergår till att
bli en statlig kostnad. Samtidigt är det
på den lokala arbetsplatsen som det finns
möjlighet att förebygga ohälsa. En bra
arbetsgivare förhindrar stress och ohälsa
och därför bör bra och lyhörda
arbetsgivare premieras.

Åtgärder på kort sikt

· En möjlighet att förbättra
situationen är att i hela landet tillåta
finansiell samordning mellan
försäkringskassorna och sjukvården. Det
skulle innebära att försäkringskassorna
kunde bekosta sjukvårdsinsatser för att
snabbt få resultat som skulle hålla nere
långtidssjukskrivningar. I de områden där
detta varit möjligt på försök har
besparingarna visat sig vara avsevärda.
Ett tillämpande i hela landet skulle ha
positiva verkningar både på kostnaderna
och inte minst på enskilda människors
liv. Detta skulle i dagsläget vara
utomordentligt angeläget med hänsyn till
de skenande sjukförsäkrings- och
förtidspensionskostnaderna.
Försäkringskassorna bör också kunna
bekosta specialistvård utanför
landstingssektorn för att minska
väntetiderna.
·
· En finansiell samordning och
ökad självständighet för
försäkringskassorna kombinerad med en
nationell vårdgaranti som garanterar att
en rehabiliterings- eller sjukvårdsinsats
utförs inom en given tid skulle
väsentligt förbättra hälsoläget, stärka
arbetsutbudet och minska de offentliga
kostnaderna.
·
· För att snabbt kunna bryta den
negativa utvecklingen genom
rehabiliteringsinsatser behövs även extra
resurser för bl.a. försäkringskassorna.
·
· En stärkt utbildning i
försäkringsmedicin skulle också i vissa
fall kunna bidra till kortare
sjukskrivningstider.
·
· Det förebyggande arbetet på
arbetsplatserna måste ges en högre
prioritet. Detta gäller särskilt där
offentlig sektor är arbetsgivare.
Möjligheten att påverka den egna
arbetssituationen har en avgörande
betydelse för hälsoläget och vilken
stress man upplever. Just på denna punkt
är stora delar av den offentliga sektorn
en dålig förebild genom sina stela och
hierarkiska strukturer.
·
På längre sikt - rehabiliteringsreform

På lite längre sikt behöver mer
genomgripande förändringar genomföras.
Utgångspunkter för en större förändring
av rehabiliteringen och
korttidssjukvården bör bl.a. vara att
individen sätts i centrum, till skillnad
från dagens system där det snarast är
byråkratin som står i centrum. Vidare bör
det vara en offentlig instans som man
vänder sig till och som har hela ansvaret
för rehabiliteringen. De förebyggande
insatserna bör stärkas och utbudet av
rehabiliteringsresurser behöver öka.
Likaså måste likvärdiga möjligheter till
rehabilitering över landet och mellan
olika grupper garanteras samt tydligare
drivkrafter för en snabb och kvalitativ
rehabilitering skapas.
Möjligheten att snabbt få tillgång till
rehabilitering är viktig för alla grupper
i samhället. Det har visat sig att
kvinnor inte får möjlighet till adekvat
rehabilitering i samma utsträckning som
män. Genom att införa en
rehabiliteringsgaranti, lika för alla,
ges kvinnor större möjlighet att snabbt
få rehabilitering och återgå till arbete.

3.3 Sysselsättningen

Trots att Sverige de senaste åren har
haft högkonjunktur har den totala
arbetslösheten varit alldeles för hög.
Med den politik regeringen för är målet
om att 80 % av arbetskraften skall vara
reguljärt sysselsatt 2004 omöjligt att
nå. Det framgår av regeringens egna
kalkyler. Den svenska arbetsmarknaden har
inte visat sig flexibel nog att ta till
vara hela arbetskraftsutbudet. Den totala
arbetslösheten i form av öppen
arbetslöshet och AMS-åtgärder är när
konjunkturen nu vänder nedåt fortfarande
ca 7 %, vilket är den högsta
arbetslöshet vi någonsin haft i slutet av
en högkonjunktur. Sverige har inte
lyckats bättre än EU-länderna i
genomsnitt i detta avseende. Sedan mitten
av 90-talet har arbetslösheten minskat i
ungefär samma takt som i övriga EU-
länder. 1995 hade sju EU-länder lägre
arbetslöshet än Sverige. För närvarande
har fortfarande sju EU-länder lägre
arbetslöshet än Sverige.
Inte heller när det gäller
sysselsättningen har den svenska
politiken lyckats bättre än EU-länderna i
genomsnitt. Sedan mitten av 90-talet har
samtliga EU-länders sysselsättningsgrad
ökat medan den minskat i Sverige. Som
framgår av diagram 4 har elva av de
femton EU-länderna haft en snabbare
sysselsättningsökning än Sverige.
Diagram 4. Sysselsättningsökning
1995-2000
Procentuell förändring
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källor: Eurostat och kommissionen

Dessutom är inte alla som registreras
sysselsatta i arbete. Många är
frånvarande från arbetet, exempelvis på
grund av sjukdom. Mellan 1997 och 2000
ökade antalet sysselsatta med 206 900
personer, men av denna ökning var 60 %,
125 000 personer, fler sjukfrånvarande.
Som andel av arbetskraften var antalet
faktiskt sysselsatta i stort sett
oförändrat 2000 jämfört med 1997. Endast
en marginell ökning med 8 promille från
70,7 till 71,5 % av befolkningen i
åldrarna 20-64 år kan skönjas.

Diagram 5. Redovisat sysselsatta och
faktiskt sysselsatta

(bild eller grafiskt element borttaget)

I AMS-åtgärder eller öppen arbetslöshet
befinner sig för närvarande 300 000
personer eller ca 7 % av arbetskraften.
Läggs härtill de latent arbetssökande,
dvs. personer som velat och kunnat ta
arbete, stiger antalet till ca 440 000
personer, dvs. 10 % av arbetskraften.
Utöver denna arbetskraftspotential finns
dessutom 260 000 personer som har arbete
men som skulle vilja arbeta mera.

Det finns en tendens till att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
kontinuerligt läggs på allt högre nivåer.
För varje lågkonjunktur ligger nivån på
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
allt högre, se diagram 6.

Diagram 6. Konjunkturberoende AMS-
åtgärder 1965-2000

Procent av arbetskraften
(bild eller grafiskt element borttaget)
Källor: AMS och SCB
Regeringen använder de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på ett
felaktigt sätt. I stället för att tjäna
som ett smörjmedel i ekonomin, att matcha
arbetssökande och arbetsgivare och att
göra arbetssökande bättre förberedda för
en föränderlig arbetsmarknad, har de fått
tjäna som ett sätt att dölja
arbetslöshet. Det är uppenbart att de
under senare tid använts som ett sätt att
siffermässigt uppnå målet för den öppna
arbetslösheten, under enskilda månader.
Arbetsmarknadspolitiken behöver
reformeras om den skall kunna fylla sina
primära uppgifter. Enskilda arbetssökande
måste uppleva att de utbildningar och
andra åtgärder som sätts in är relevanta
och har hög kvalitet. Vidare måste
arbetsmarknaden i vid mening avregleras
mera om det skall vara möjligt att uppnå
den höga sysselsättningsnivå som
människor önskar sig och som är nödvändig
av demografiska skäl.

En vital och jämställd arbetsmarknad

Arbetskraftsutbud och fungerande
förmedling
En nyckelfråga för att öka tillväxten är
att mer arbete blir utfört. Genom att öka
incitamenten för att arbeta mer än i dag
kan detta åstadkommas. Det finns flera
olika men samverkande åtgärder som kan
vidtas för att öka arbetskraftsutbudet.
Det gäller främst arbetstidsregleringen,
skattesystemet, regler för invandrares
inträde på arbetsmarknaden och
arbetsmarknadspolitiken. Hinder är t.ex.
också den dåliga infrastrukturen och den
stelbenta familjepolitiken.
Den svenska arbetsmarknaden fungerar
inte som den borde. Efter vad som måste
betecknas som en högkonjunktur enligt
svenska förhållanden står fortfarande
ungefär en halv miljon människor utanför
ordinarie arbetsmarknad. Trots flera år
av högkonjunktur är arbetslösheten
fortfarande en av de största
utgiftsposterna i de offentliga
budgetarna. Denna höga arbetslöshet har
vi med oss när vi nu går in i en
lågkonjunktur. Mer pengar till AMS löser
inga problem i grunden, utan fungerar
snarare som kosmetika för att åtminstone
i statistiken försöka skyla över de
problem på arbetsmarknaden som regeringen
inte tagit tag itu med under den senaste
mandatperioden.
Bristerna i arbetsmarknadens
funktionssätt har bidragit till ett antal
problem: brister i lönebildningen, höga
barriärer för nytillträde till
arbetsmarknaden som medför risk för
bestående utanförskap och arbetsrättsliga
regleringar som skapar problem, inte
minst för småföretagen. Något är fel när
brist på arbetskraft och hög arbetslöshet
existerar sida vid sida.
Rörligheten mellan olika jobb skall
kunna vara stor. Som löntagare skall man
kunna välja mellan olika arbetsgivare
dven om man arbetar med sjukvård, omsorg
och undervisning. Yrken som traditionellt
är kvinnodominerade skall också kunna
erbjuda möjligheter till bra
löneutveckling och företagande.
En viktig del i en fungerande
arbetsmarknad är att det måste bli
lättare att förena ansvar för barn med
arbete. Genom vårt förslag om
barnomsorgskonto i kombination med
etableringsfrihet och avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader kan
föräldrar finna den barnomsorg som passar
just deras vardag vilket är viktigt inte
minst från ett jämställdhetsperspektiv.
Om inte barnomsorgen fungerar väl är det
inte praktiskt möjligt att uppnå ett
jämställt arbetsliv.

Ny arbetslagstiftning ger ökat inflytande
över arbetstiderna - nej till
centraldirigerad arbetstidsförkortning

Arbetsmarknadslagstiftningen måste medge
flexibilitet för anställda och för
arbetsgivare. Det kan till exempel gälla
frågor om arbetstidens längd och arbetets
förläggning. En ökad individualisering av
arbetstiden är både önskvärd och
nödvändig. Mer makt för den enskilde över
arbetstid och arbetsliv är också en
viktig kvinnofråga eftersom kvinnor i dag
bär ett större ansvar för att arbets- och
familjeliv skall fungera. Efter en sådan
reform blir det lättare för dem som så
önskar att minska sin arbetstid.
Möjligheterna förstärks genom de
skattesänkningar vi föreslår. Därmed
avvisar vi en allmän lagstadgad
arbetstidsförkortning.
Fördelarna med större inflytande över
det egna arbetet är inte bara att
arbetsutbudet kan öka på frivillig väg,
utan det leder på sikt också till en ökad
tillfredsställelse och mindre stress.

Bryt segregationen

Grunden för integration är att människor
har makt över sin vardag genom egen
försörjning. Den missriktade politik som
förhindrat och förbjudit människor att
ens söka arbete har berövat många
nyanlända människor deras självkänsla,
vilket lett till utanförskap från det
svenska samhället. Många människor har
aldrig fått en chans att utöva sitt yrke
på den svenska arbetsmarknaden. På så
sätt har också Sverige berövats
värdefulla erfarenheter. Andra invandrare
har hållits borta från arbetsmarknaden
därför att de fastnat i bidragsfällan.
Avgörande för integrationen är att
arbetsmarknaden öppnas för invandrare.
Lägre skatt på arbete, minskade
marginaleffekter och bättre villkor för
småföretagande är viktiga åtgärder för
att minska segregationen.

Ny arbetsmarknadspolitik och effektivare
förmedling av arbete

Arbetsmarknadspolitiken skall stimulera
till arbete. Även skattepolitiken måste
utformas så att arbete premieras. För att
råda bot på lokal arbetslöshet måste de
regioner inom vilka man naturligen söker
arbete bli större, bl.a. genom bättre
villkor och möjligheter att arbetspendla.
Förmedlingen av arbete måste bli
effektivare. Privata bemanningsföretag
har visat att det går att få också
grupper som bedömts som svårplacerade i
arbete. Dessa företag borde få spela en
större roll vad gäller arbetsförmedling.
De nuvarande arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna måste också ses över där en
friare individuell användning bör
övervägas.
Arbetslöshetsförsäkringen bör
moderniseras. En allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som till större
del än i dag finansieras med
egenavgifter bör införas. Därigenom får
den enskilde ett verkligt val när det
gäller den fackliga tillhörigheten och
hur man vill ordna
arbetslöshetsförsäkringen.

En jämställd arbetsmarknad

Sverige är, med globala mått mätt, ett
mycket jämställt land. Likafullt återstår
mycket att göra för att bryta de
strukturer som leder till att kvinnor och
män har olika villkor och förutsättningar
att förverkliga sina drömmar och ha
makten i sin vardag, just därför att de
är kvinnor eller män.
Nyligen kritiserades svensk
jämställdhet hårt av FN:s CEDAW-kommitté,
som ser över efterlevnaden av
konventionen mot diskriminering av
kvinnor.
Kommittén påpekar att svenska kvinnor
fortfarande tjänar 83 %, i genomsnitt, av
vad männen gör och att gapet inte har
blivit mindre de senaste tio åren. Inom
den privata sektorn har kvinnor endast 5
% av platserna i företagsledningar. Män
innehar 87 % av alla professurer. FN-
kommittén konstaterar att jämställdheten
alltså brister i Sverige.
Enligt statistik från Eurostat är bara
6,2 % av toppcheferna i Sverige kvinnor,
att jämföra med 20,1 % i Italien och 14,4
% i Frankrike. Av Sveriges 500 största
företag har bara åtta stycken en kvinnlig
vd.
I EU:s riktlinjer för
sysselsättningspolitiken kritiseras
Sverige för att vi, trots hög
sysselsättningsgrad och väl utvecklad
jämställdhetspolitik, har en av de mest
könssegregerade arbetsmarknaderna.
Vi anser att det är viktigt att på
olika sätt integrera
jämställdhetspolitiken i den ekonomiska
politiken. Att varje individ, oavsett
kön, skall ha likvärdiga möjligheter till
arbete, inkomst, företagande och makt
över sin egen ekonomi och livssituation
kräver att också ett könsperspektiv
genomsyrar den ekonomiska politiken. De
strukturer som byggts upp utifrån
traditionella könsmönster måste brytas.
Detta gäller såväl i arbetsliv,
näringsliv som i beslutande församlingar.
Könsuppdelad statistik är därvidlag en
viktig informationskälla som underlag för
analys och beslut. Det är dock en felsyn
att använda könsuppdelad statistik
statiskt för att beräkna hur olika
åtgärder och förändringar påverkar
kvinnor som kollektiv och män som
kollektiv, i syfte att lägga fram förslag
som leder till att det går att uppnå
statistiskt likvärdiga resultat. Detta är
ett synsätt som leder till att rådande
samhällsstrukturer konserveras. Det
främsta syftet med könsuppdelad statistik
är att visa på systematiska skillnader så
att orsaken till sådana skillnader kan
identifieras och åtgärdas.
Det är vår uppfattning att olikheten är
större mellan individer än mellan kvinnor
som grupp och män som grupp. Att
identifiera och förändra de strukturer
som leder till att kvinnor och män ges
villkor utifrån könstillhörighet är
därför den stora jämställdhetsutmaningen.
Den könsuppdelade statistiken ger oss
exempelvis information om att kvinnor
generellt har lägre löner och kortare
medelarbetstid än män, liksom att de har
högre ohälsotal. Det är orsakerna bakom
detta som måste identifieras, analyseras
och åtgärdas.
EU:s finansministrar rekommenderar i
riktlinjerna för sysselsättningsstrategin
Sverige att ta nya initiativ för att
minska den nuvarande könsobalansen på
arbetsmarknaden. Den socialdemokratiska
regeringen lämnar denna rekommendation
därhän. Denna obalans på arbetsmarknaden
är till stor del roten både till de
orättvisa lönerna och bristen på makt och
inflytande över arbetstid och
arbetssituation. Dåliga arbetsvillkor och
löner är symtom som inte bara kan
lagstiftas bort, de måste bekämpas med
förändringar av orsaken till problemen.
För oss är frågan av avgörande betydelse
och vi har därför utarbetat en sådan
strategi. Huvudpunkterna i denna är:
· Bryt de offentliga monopolen
inom vården och skolan genom att öppna
för en mångfald av olika arbetsgivar.
·
· Bättre villkor för
småföretagandet. Förenklingar och
skattesänkningar på arbete har allmän
verkan men störst betydelse för
tjänsteverksamheter.
·
· Förena förvärvsarbete med ansvar
för barn. Hushållstjänster till
överkomligt pris och möjlighet till
barnomsorg efter egna önskemål och behov
dr viktiga hörnstenar för ökade
möjligheter att förena arbetet med
ansvaret för barnen.
·
Bryt upp de offentliga monopolen

Eftersom den svenska arbetsmarknaden i
långt högre grad än i andra länder är
könsuppdelad har den offentliga sektorns
problem också blivit ett hinder för
jämställdhet. Det är kvinnor som drabbats
av sämre arbetsmiljö och sämre
arbetsvillkor genom de yrkesval som
följer av traditionella könsmönster och
den offentliga monopoliseringen - i
synnerhet av vård- och omsorgssektorerna.
Många gånger är kvinnor utlämnade till en
enda arbetsgivare med allt vad det
innebär av krav på anpassning, sämre
löneutveckling, mindre personligt
inflytande och utan möjlighet att byta
arbetsgivare.
Skillnader visar sig också i
sjukfrånvaron. Det är främst inom den
offentliga sektorn som de senaste årens
ökning av långtidsfrånvaron ägt rum,
särskilt bland kvinnor. Offentliga
arbetsplatser är ofta stora och anonyma.
De är regelstyrda och lämnar lite utrymme
för de anställda att påverka och
förändra.
Så länge tjänster inom vård, omsorg och
utbildning produceras inom offentliga
monopol nekas många kvinnor möjligheten
att pröva nya idéer, nya metoder och
andra, mindre byråkratiska,
organisationsformer. Det är inte bara
jämställdhetsfientligt, det är ett stort
resursslöseri. Det är betydande
välfärdsförluster som uppstår härigenom,
dels genom att de som behöver tjänster
får färre valmöjligheter och ett utbud av
tjänster som på ett sämre sätt passar den
enskildes behov, dels genom att de
anställda inte får pröva möjligheten att
ta ett större ansvar.
De erfarenheter som finns inom dessa
områden där flera producenter tillåtits
och där tidigare offentliga verksamheter
gått över i annan ägo visar i många fall
på en betydligt större tillfredsställelse
och arbetsglädje hos dem som fått nya
arbetsgivare.
En mångfald arbetsgivare och konkurrens
om personalen är det bästa sättet att
åstadkomma bättre löner för de många
kvinnor i yrken med lång utbildning som i
dag är underbetalda. Det ger fler
karriärvägar och möjligheter att arbeta i
arbetsorganisationer som bättre tar
tillvara sina anställdas intressen.
Verkligheten talar i detta fall sitt
tydliga språk. Lönenivåer och
löneutveckling har jämförts mellan
Stockholm, Göteborg och Malmö, där
sjuksköterskor i Stockholm nu har 16
respektive 9 % högre lön än i Malmö
respektive Göteborg. Lönerna har ökat med
34 % sedan 1997, vilket är det dubbla mot
Malmö.

Bättre villkor för företagande

Villkoren för tjänsteföretagande måste
bli bättre. Under ett helt sekel har både
skattepolitik och näringspolitik varit
inriktade mot varuproducerande
storföretag. Regelverken måste förenklas
och utgå från det faktum att
kunskapsintensiva tjänsteverksamheter har
andra förutsättningar och villkor.
Skattesänkningar på arbete,
regelförenklingar och skärpt konkurrens
är förändringar som i sig är generella
men kommer att ha som störst betydelse
för småföretagande i tjänstesektorn.
Större mångfald i vården och skolan
innebär att kvinnor ges samma möjligheter
som män redan har att bli entreprenörer
inom de verksamheter man faktiskt är
verksam. Dessa förslag beskrivs i
huvudsak i andra avsnitt.
Särskilda insatser bör också riktas för
att stimulera och underlätta kvinnors
företagande. Detta då de traditionellt
inarbetade strukturerna alltför långsamt
förändras. Den lyckosamma modellen med
särskilda affärsrådgivare för kvinnor,
resurscentrum för kvinnors företagande
och de s.k. kvinnolånen skall därför
återinrättas.

Förena förvärvsarbete med ansvar för barn

Ett absolut krav för ett jämställt och
modernt arbetsliv är att det finns goda
möjligheter för både kvinnor och män att
förena sitt förvärvsarbete med ansvaret
för barn och hushåll. I dag är
arbetsmarknaden till stor del organiserad
efter den rådande strukturen att kvinnan
förutsätts ha huvudansvaret för
hushållsarbete och barn. Barnomsorgen är
i sin tur organiserad utifrån samma
modell.
Kvinnor utför i dag en större del av
det obetalda arbetet i hemmet. Detta
bidrar till att kvinnor upplever en
större press i arbetslivet. För att få
ekvationen att gå ihop väljer man
deltidsarbete och yrkeskarriär på
sparlåga.
Genom att göra det möjligt för en
större valfrihet i valet av barnomsorg
ges familjerna större möjligheter att
själva fördela sin tid mellan arbete och
familj. Vi föreslår etableringsfrihet
inom barnomsorgen, vilket innebär att
stödet till barnomsorgen skall följa med
till den omsorgsform föräldrarna väljer.
Styrkta barnomsorgskostnader görs
avdragsgilla, vilket sänker kostnaden med
en tredjedel. Det sänker den ekonomiska
tröskeln till arbetsmarknaden och öppnar
för en ännu större valfrihet för
barntillsyn. Våra partier har också
föreslagit ett barnomsorgskonto, ett
kontantstöd som ökar barnfamiljernas
ekonomiska marginaler och därmed stärker
deras möjlighet att själva avgöra hur
vardagen skall se ut.
Vi vill också göra det möjligt för
vanliga barnfamiljer att lösa ut
tidsekvationen och minska stressen och
pressen genom att kunna köpa
hushållstjänster. Delat ansvar innebär
inte att hemarbetet försvinner! Vi vill
halvera kostnaden för hushållsnära
tjänster genom en skattereduktion på 50 %
av arbetskostnaden. På så sätt uppmuntras
en vit och hederlig tjänstesektor som i
dag inte kan konkurrera med en svart
sektor.

De långsiktiga utmaningarna

Att möta globaliseringen
Människor, kapital och företag rör sig i
dag snabbt över nationsgränser och söker
sig dit där förutsättningarna framstår
som mest gynnsamma. Uppgiften för den
ekonomiska politiken i vid mening är att
ge företag och hushåll sådana
förutsättningar att vi i Sverige kan möta
de utmaningar som globaliseringen
innebär. Sverige måste vara
konkurrenskraftigt när det gäller
företagande och kunskaper.
Den tekniska utvecklingen tillsammans
med den finansiella integration som följt
av avregleringar har förändrat
förutsättningarna både för företagande
och för den ekonomiska politiken.
Globaliseringen förstärker och fördjupar
kontakterna mellan människor världen
över. Genom globaliseringen sprids
upplevelser, kultur, värderingar och
kunskap. Alltfler människor kan ta del av
nya upplevelser och möten. Detta innebär
stora nya möjligheter för människor,
regioner och länder. Globaliseringen har
härigenom bidragit till att demokratisera
det ekonomiska livet. Terroristattackerna
skall inte få bryta allt det positiva som
globaliseringen medfört.
Det terroristerna åstadkom, förutom
ögonblicklig död och förintelse, var att
slå ett slag mot det öppna samhället och
mot strävan att öka kontakter nationer,
människor, företag och organisationer
emellan. Den ökade försiktighet och de
ökade kostnader som attackerna medfört
kommer i varje fall under en tid att leda
till lägre världshandel och därmed lägre
tillväxt i världsekonomin. WTO har
beräknat att världshandeln i år bara
kommer att öka med 2 %, vilket är mycket
lägre än under 2000 då den steg med 12 %.
För utvecklingsländerna var ökningen ännu
snabbare under fjolåret, 15 %, eller tre
gånger snabbare än deras BNP-tillväxt.
Deras andel av handeln med bearbetade
industrivaror har ökat från 17 % 1990
till 27 % år 2000.
Eftersom det är livsviktigt för de
fattiga länderna att få handla med
omvärlden kommer de försämrade
handelsmöjligheterna att främst gå ut
över fattiga länder och människor.
Världsbanken beräknar att inte mindre än
10 miljoner fler människor kommer att
vara kvar i fattigdom nästa år som följd
av att terroristattackerna dämpar
tillväxten i utvecklingsländerna. Afrika
drabbas värst.
Terroristattackerna medförde att det
kastades "grus i maskineriet", att
kostnaderna för internationella kontakter
av olika slag ökade. Nu ser vi
effekterna, hinder för handel och
tillväxt håller människor kvar i
fattigdom.
Både företagsekonomiska och ekonomisk-
politiska beslut sker i en
internationaliserad värld under en mera
öppen granskning än tidigare. De testas
mot kriterierna i en öppen
marknadsekonomi. Demokrati, öppna
ekonomier och modern teknik ger nya
möjligheter att bekämpa några av
mänsklighetens stora gissel - fattigdom,
analfabetism, sjukdomar och
svältkatastrofer. Det är ett gemensamt
ansvar att ta till vara dessa möjligheter
och inte låta kortsiktiga intressen styra
utvecklingen. Vi bejakar globalisering
och frihandel och vill samtidigt medverka
till att forma goda spelregler till skydd
för människor och miljö. En av 2000-
talets stora utmaningar är att ge
globaliseringen ett mänskligt ansikte,
att låta alla vara delaktiga och få
skörda dess frukter.
En följd av globaliseringen är att
skattebaserna blir alltmer rörliga. En
förutsättning för det öppna samhället är
att människor, företag och kapital i allt
högre grad kommer att kunna välja
lokalisering. Att denna ökande
internationalisering ännu inte lett till
stora flyttströmmar är inte ett argument
mot att denna fråga måste tas på största
allvar. Särskilt utsatta för konkurrens
är kapitalskatter, inkomstskatter för
människor med internationellt efterfrågad
kompetens och vissa punktskatter. Ett
oroande tecken är att Sverige sedan flera
år tillbaka i tiden har en
nettoutflyttning av kvalificerad
arbetskraft samt av de stora företagens
huvudkontor och forskningsverksamhet.
Sverige behöver ha skatte- och
välfärdssystem som är konkurrenskraftiga.
Det är bara genom en god tillväxt i den
privata sektorn som det offentliga kan få
in skatteinkomster. Det innebär krav på
hårdare prioritering i fråga om vilka de
offentliga åtagandena skall vara och
vilka skatter som kan finansiera
offentliga utgifter. Sverige måste ha ett
företagsklimat som gör vårt land
attraktivt för huvudkontor, forskning och
nytt företagande.
Ett led i det politiska arbetet på att
möta globaliseringen är arbetet på att
göra Europa till världens mest
konkurrenskraftiga ekonomi. Under de
senaste åren har det europeiska
samarbetet inte förmått realisera några
större steg om ens några mot detta mål.
Sverige skall verka för att den inre
marknaden präglas av dynamik och öppenhet
genom att nya områden öppnas för
konkurrens och företagande. Vi bör också
som land gå i täten för att själva
genomföra de åtgärder inom bl.a.
arbetsmarknadens område som gemensamt
föreslagits som steg på vägen mot ökad
europeisk konkurrenskraft.
Sverige har under decennier dragit
nytta av vår export och internationella
inriktning. Därför kan vi rimligen inte
neka andra länder som vill öka sin
utrikeshandel samma möjligheter. Sverige
bör därför i olika internationella
sammanhang, främst inom EU, verka för en
ökad öppenhet och nedrivande av
handelshinder av olika slag. Särskild
hänsyn bör tas till de fattigaste
ländernas intressen. En ny WTO-runda
måste göras till ett stort steg i rätt
riktning.
Samtidigt skall Sverige verka för att
den internationella finansmarknaden
kännetecknas av öppenhet och
institutionaliserat samarbete som ger
stabilitet. Detta ställer krav både på
Världsbanken och IMF. Sverige bör vidare
gå i täten för en större internationell
skuldavskrivning riktad mot de länder och
regimer som genom politiska reformer
uppfyller grundläggande krav för att
kunna tillgodogöra sig värdet av en sådan
åtgärd.

Att bemästra en situation med färre barn
och fler äldre

En stor utmaning för Sverige och
flertalet utvecklade mogna industriländer
är den demografiska utvecklingen. I
korthet består denna av låga födelsetal
och en ökande andel äldre personer. Allt
färre i förvärvsarbetande åldrar kommer
att försörja alltfler som inte befinner
sig i förvärvslivet. På sikt kommer
försörjningsbördan för personer i
förvärvsaktiv ålder att öka med 45 % inom
EU.
För Sveriges del kan den demografiska
utvecklingen belysas däri att när
folkpensionen infördes år 1913 och
pensionsåldern sattes till 67 år var
medellivslängden ca 57 år. Skulle samma
relationer tillämpas på dagens
medellivslängd skulle pensionsåldern vara
drygt 90 år.
Den senaste långtidsutredningen pekar
visserligen på att befolkningen i
förvärvsåldrarna ökar under detta
decennium men antalet arbetade timmar
kommer snart att börja minska. En
tvingande lagstiftning om kortare
arbetstid skulle göra detta akut. Sverige
har ett visst försteg i förhållande till
de flesta av EU-länderna genom att
pensionssystemet reformerats och gjorts
mera flexibelt i förhållande till
samhällsekonomi och demografisk
utveckling.
Den avgörande uppgiften är att föra en
politik så att utvecklingen mot ett
minskat arbetskraftsutbud kan brytas.
Fler behöver arbeta längre för att inte
skattebördan på den arbetande
generationen skall bli orimlig. Med en
politik som stimulerar tillväxt och ökat
arbetsutbud bland fler kan de problem som
förskjutningar i åldersstrukturen medför
lättare mötas. Den försämring av
sysselsättningen som nu kommer får inte
leda till en politik som permanent för
människor bort från arbetsmarknaden.
Långtidsutredningen räknar med att
under de närmaste trettio åren enbart de
av demografin beroende kostnaderna för
sjukvården kommer att öka, och i ännu
högre grad gäller detta kostnaderna för
äldreomsorg. Totalt sett kan det handla
om så mycket som 3 % av BNP till år 2030.
I dagens penningvärde motsvarar det drygt
60 miljarder kronor. Det är uppenbart att
detta ställer den ekonomiska politiken i
vid mening inför stora utmaningar.
Utredningen pekar också på att alla
möjligheter bör utnyttjas för att öka
produktiviteten i de offentligt
finansierade verksamheterna och att
förbättringar kan nås via alternativa
driftsformer, dvs. i praktiken den
politik som våra fyra partier förordar.
Hade välfärdslösningarna fått en mera
flexibel lösning hade inte beroendet av
de offentliga finanserna varit så stort.
Pensionsöverenskommelsen utgör ett sätt
att angripa frågan. Genom att det nya
pensionssystemet gjorts mera flexibelt
gentemot de ekonomiska förutsättningarna
kan det lättare möta de påfrestningar som
förändringar i demografin kan komma att
innebära. De principer som legat bakom
reformeringen av pensionssystemet bör
vara vägledande även vid reformering av
andra system.
Vidare visar de demografiska
förändringarna att det bara är en stark
bas i form av ett vitalt näringsliv och
en hög nivå på sysselsättningen i den
privata sektorn som kan bära upp
välfärdssystemen. Den viktigaste
politiska åtgärden för att klara
välfärdsåtaganden är därför att ge
näringslivet och företagandet så goda
förutsättningar som möjligt. Detta
innebär färre regleringar och rimligare
skattenivåer.

Att bekämpa socialt utanförskap och
tudelningen av Sverige

Det sociala utanförskapet tenderar att
rota sig allt djupare i Sverige. En
minskad social rörlighet, en arbetslöshet
bortom statistikens kolumner och en
välfärdspolitik som ökar bidragsberoendet
i stället för att öka möjligheterna att
försörja sig av egen kraft gör Sverige
segregerat och riskerar att klyva vårt
samhälle.
På motsvarande sätt riskerar hög
arbetslöshet och det faktum att
tillväxten är högre i vissa områden att
tudela landet, både socialt och
regionalt. Detta kan bara förändras genom
en högre tillväxt som är socialt,
ekonomiskt och ekologiskt hållbar. Om
fler arbetar och bidrar till ökad
tillväxt växer det mer på alla håll i
landet. Också av sociala skäl är det
bättre att människor, orter och regioner
får ökade möjligheter att växa av egen
kraft än att de blir permanenta
bidragstagare.
Den regionala tudelningen av landet
visar sig bl.a. i
befolkningsförändringar. I 200 av landets
289 kommuner minskar befolkningen. Av
tabell 3 framgår att befolkningen har
minskat i glesbygd medan tätorterna och
landsbygden däromkring haft ökande eller
oförändrad befolkning. Det är självfallet
naturligt att människor flyttar i vårt
land men statistiken visar att
flyttströmmarna är kraftigt enkelriktade.
Vissa delar av vårt land har inte
tillräcklig växtkraft på grund av en
politik som urholkar regioners och
bygders möjligheter att utvecklas. Det är
väl att märka att flyttningen är särskilt
framträdande i de kommuner där politiken
varit som mest inriktad på att motarbeta
alternativ och mångfald, där
förutsättningarna för företagande och nya
jobb har urholkats till förmån för stora
offentliga insatser och kommunala
projekt.

Tabell 3. Befolkningsförändring 1990-2000
Förändri
ng, %
Glesbygden -7,9
Tätortsnära landsbygd -0,2
Tätorter 4,9
Källa: Glesbygdsverket

Bland tätorterna är det särskilt
storstäderna och universitetsorter som
expanderat medan bilden i övriga landet
är mångtydig. Klart är att
förutsättningarna för tillväxt och
utveckling inte är tillräckligt bra i de
regioner som har låg skattekraft och
drabbats av utflyttning. Även inom
regioner och kommuner finns betydande
skillnader i skattekraft, vilket
återspeglar den sociala segregationen.
Det måste finnas generellt goda
förutsättningar för tillväxt och
utveckling i hela landet.

En politik som har möjlighet att få
effekt på den regionala utvecklingen
måste spänna över flera områden, inte
främst traditionell regionalpolitik. Det
handlar bl.a. om att vidga de lokala
arbetsmarknaderna - en nyckelfråga
härvidlag är förkortade restider - samt
att skapa bättre fungerande
arbetsmarknader i fler delar av landet.
En generell politik som stimulerar och
underlättar företagande är också bra ur
regional synvinkel. Försörjningen med
riskkapital är ett generellt problem för
nyföretagande. I glesbygden är detta ett
avgörande problem.
En annan tudelning av det svenska
samhället sker efter sociala
skiljelinjer. Det handlar framför allt om
ett socialt utanförskap som delvis följer
av en invandrarpolitik som inte förmått
ge nya svenskar möjligheter att med egen
kraft hävda sig i det svenska samhället.
Därför uppfattas ofta den sociala
tudelningen lätt som etnisk men handlar
likafullt om brister i den förda
arbetsmarknads- och välfärdspolitiken som
drabbar alla. Invandrare och människor
med invandrarbakgrund har emellertid
uppenbara svårigheter att komma in på
arbetsmarknaden.
Medan sysselsättningsgraden våren 2000
låg på 72,3 % bland svenska medborgare
var den bara 42,7 % bland invandrare från
icke-EU-länder. Arbetslösheten låg på 5,1
respektive 22 %.
Även här är arbetsmarknadslagarna en
del av problemet. En mer flexibel
lagstiftning, flexiblare lönebildning och
aktiva åtgärder mot diskriminering skulle
underlätta för dessa grupper att få
arbete och kunna försörja sig själva.
Svenskundervisningen behöver också
förbättras. Försörjningen blir med dagens
system oftast en kombination av
socialbidrag och bostadsbidrag, vilka
bägge är inkomstrelaterade. I kombination
med skattesystemet är det mycket svårt
för dessa människor att öka sin
ekonomiska standard genom arbete. Dagens
långa väntetider för att få
uppehållstillstånd måste också kortas så
att människor inte av detta skäl hamnar i
passivitet och försörjningsberoende.
För att få en förändring till stånd
måste den politiska prioriteten vara att
möjliggöra ett inträde på arbetsmarknaden
så tidigt som möjligt samtidigt som
skattesystemet måste stimulera till
arbete. För att lösa upp
fattigdomsfällorna måste människor ges
möjlighet att leva på sin lön.

Att skapa förutsättningar för tillväxt

För att den svenska ekonomin skall kunna
utnyttja hela sin potential krävs en väl
fungerande infrastruktur, i vid
bemärkelse. Infrastrukturen, såväl den
"hårda" - i form av vägar och järnvägar -
som den "mjuka" - i form av god social
service och utbildning - är av central
betydelse för hela landets utveckling.

Utbildningen

I ett samhälle där kunskaper är den
viktigaste grunden för ekonomisk
utveckling är lika tillgång till
utbildning en avgörande rättvisefråga.
Utbildning är den viktigaste och mest
långsiktiga vägen till social och
regional utjämning.
Det är därför ett allvarligt problem
att utbildningsnivån vad gäller högre
utbildning i Sverige är lägre än i flera
jämförbara länder. Andelen högskole- och
universitetsutbildade bland dagens unga
är lägre än bland 40-talistgenerationens.
Sverige behöver en skola i världsklass
för att bli en ledande kunskapsnation,
vilket i sin tur är nödvändigt för att
tillhöra de mest framstående när det
gäller välfärd och välstånd. Kunskap
betyder också att den enskilde individen
får ett ökat självbestämmande över sitt
liv.
Stora insatser behöver göras både för
att stärka grunden för vidare utbildning
och livslångt lärande genom insatser i
grundskolan och för att ge
förutsättningar för återkommande
utbildning och kompetensutveckling i
arbetslivet.

En skola som ger tillräckliga kunskaper

I dag lämnar var fjärde elev grundskolan
utan godkända och tillräckliga kunskaper.
Bland kommunerna varierar andelen elever
som inte når målen från 3 till 42 %.
Trots regeringens utfästelser om att man
"konsekvent prioriterar skolan sedan
1994" så har inte utvecklingen vänt till
det bättre, tvärtom.
Skolpolitiken måste nu fokusera på
skolans huvuduppgift - att garantera att
eleverna får tillräckliga kunskaper.
Därför måste ökad vikt läggas vid de
viktigaste kunskaperna, att läsa, skriva
och räkna, och vid att tidigt upptäcka
och åtgärda inlärningsproblem. För att
skapa möjlighet att möta alla elevers
behov är våra partier öppna för olika
pedagogiker och välkomnar en mångfald av
skolhuvudmän i form av friskolor på olika
nivåer såväl som genom en ökad frihet för
de enskilda kommunala skolorna. Elevers
och föräldrars val bör styra
resurstilldelningen till skolorna.
En bättre fungerande grundskola är
mycket viktigt för att skapa en
gymnasieskola där fler elever kan bli
godkända och behöriga till högre
utbildning. Det handlar både om att
grundligt reformera den nuvarande
gymnasieskolan och om att komplettera med
fler vägar. Därför bör försöken med en
lärlingsutbildning inom gymnasieskolans
ram permanentas och utvecklas.
Våra partier slår vakt om det
offentligas ansvar för en väl fungerande
skola i hela landet. Ett fortsatt
decentraliserat ansvar för skolan måste
förenas med tydlig utvärdering och
mätning för att trygga likvärdigheten och
allas rätt till kunskaper.

Högre utbildning och forskning

Tillgängligheten till högre utbildning
och forskning är avgörande för samhällets
utveckling och för tillväxt och livskraft
i hela landet. Utbyggnaden av den
decentraliserade högre utbildningen har
visat sig vara en av få faktorer som
motverkat den sociala snedrekryteringen.
Den kraftiga utbyggnaden av högskolan
behöver nu kompletteras med insatser för
att stärka en fri och obunden forskning
vid landets högre lärosäten.
Utgångspunkten för fördelningen mellan de
forskande institutionerna skall vara
forskningens kvalitet. Alla universitet
och högskolor skall ha möjlighet att
kunna konkurrera om offentliga och
privata forskningsmedel. Särskild vikt
måste läggas vid att stärka
grundforskningen. Ett första steg bör
vara att i budgetpropositionen årligen
presentera en samlad forskningsbudget som
ger en bild av hur forskningsresurser
fördelas och används.

Det livslånga lärandet

Utbildning blir i det moderna samhället
alltmer en färskvara. Teknisk utveckling
och alltmer kvalificerade arbetsuppgifter
innebär att en utbildning snabbt blir
föråldrad. Ett fungerande system för
livslångt lärande, omskolning och
vidareutbildning är med andra ord
avgörande såväl för enskilda människor
som annars riskerar att marginaliseras på
den moderna arbetsmarknaden som för
samhället som helhet. Att införa
individuella utbildnings- eller
kompetenskonton, dit löntagare och
arbetsgivare kan avsätta pengar för
kompetensutveckling, är ett annat exempel
på hur man på ett mer individuellt sätt
kan stimulera människors kontinuerliga
kompetensutveckling i arbetslivet.
En viktig del i ett fungerande system
för livslångt lärande är att utveckla och
skapa fler platser inom KY-
utbildningarna.

Kommunikationer

Särskild uppmärksamhet bör i dagsläget
ägnas åt vägnätet. Det krävs en väl
avvägd balans mellan järnvägs- och
väginvesteringar. I dagsläget behöver
betydande insatser göras för att
förbättra vägnätet. Regeringens
infrastrukturproposition fyller inte de
krav som kan ställas på ett underlag för
ett så viktigt beslut som hur framtidens
kommunikationssystem skall se ut. Diagram
7 visar att underhållet på vägnätet
minskat under den socialdemokratiska
regeringens tid.
Kollektivtrafiken, bl.a. i form av
järnväg, är viktig och bör hållas i gott
skick. Mycket ofta är dock vägtrafik det
enda realistiska fysiska
kommunikationsmedlet för människor och
gods. Samtidigt förfaller det svenska
vägnätet med stora kostnader som följd
för människor och företag. Vi accepterar
i motsats till vänsterkoalitionen inte en
sådan utveckling. Mer resurser måste
skjutas till för att garantera vägnätets
standard. Eftersläpningen i
vägunderhållet måste successivt arbetas
bort. Ökade insatser för att trygga
underhåll och bärighet är en avgörande
faktor för möjlighet till tillväxt i hela
landet.
Vägnätet måste också byggas ut.
Säkerhet och tillförlitlighet måste
prioriteras. Det gäller såväl de stora
genomsfartslederna och kringfarterna runt
våra städer som de regionala och lokala
vägnäten. Människor är beroende av bilen,
men också av en god miljö. Forskning och
utveckling av ny teknik och nya drivmedel
är därför av yttersta vikt.

Diagram 7. Drift och underhåll av
vägnätet

Miljoner kronor, 1999 års priser
(bild eller grafiskt element borttaget)
Insatser behöver omgående göras för att
reparera de socialdemokratiska
försummelserna. Våra partier är eniga om
att det behövs större insatser än
regeringen avdelat för drift och
underhåll samt investeringar i vägnätet.
I jämförelse med regeringens
infrastrukturproposition föreslår vi
större satsningar på infrastrukturen än
regeringen.

Bostäderna

En förutsättning för tillväxt är en
fungerande bostadsmarknad. I
storstadsområdena blir bostadsbristen
alltmer akut men en lång rad kommuner
runt om i landet har bostadsköer. Bristen
på bostäder riskerar därmed att bli ett
allvarligt tillväxthinder.
Bostadsbyggandet har börjat öka men från
en mycket låg nivå. Parallellt avfolkas
landsbygden med efterlämnade
bostadsöverskott som följd. Offentliga
medel används för att riva bostäder och
därmed hålla uppe hyresnivåerna i det
kvarvarande beståndet. Avmattningen i
ekonomin tycks nu vara på väg att drabba
även byggandet.
Även om bygglov m.m. är frågor som
avgörs lokalt krävs ett antal nationella
åtgärder för att råda bot på dagens
problem. Reglerna för planprocessen bör
t.ex. ändras så att den påskyndas och
görs enklare. Den svarta marknaden för
reparation, om- och tillbyggnader av
bostäder skulle minska kraftigt genom det
förslag till skattereduktion på denna typ
av tjänster som vi föreslagit. Den totala
beskattningen av boende måste ned. Sänkt
fastighetsskatt är ett viktigt steg.
Byggkostnaderna är höga i Sverige
jämfört med andra länder. En anledning är
bristande konkurrens i
byggmaterielsektorn. Bristen på
byggarbetare i tillväxtområdena bidrar
också till ett högt kostnadsläge.
Ett annorlunda hyressättningssystem
måste till vid nyproduktion av
hyresrätter. Även hyrorna i det
befintliga beståndet måste bättre
avspegla hushållens värderingar genom att
lägesfaktorn tillåts få ett större
genomslag. Förutom att nyproduktionen
skulle öka skulle svarthandeln med
hyreskontrakt motverkas.
I syfte att öka mångfalden på
bostadsmarknaden bör s.k. ägarlägenheter
möjliggöras som boendeform. Riksdagen har
gett regeringen i uppdrag att återkomma
med förslag, vilket hittills inte har
skett. Ytterligare en möjlighet att
förbättra bostads- och byggsituationen i
framför allt storstäderna är att tillåta
s.k. tredimensionell fastighetsbildning.
Det innebär enklare möjligheter att
juridiskt avgränsa en och samma fastighet
för olika användningsområden. Olika
byggherrar skulle enklare kunna samverka
om byggprojekt.

Vår ekonomiska politik

Överordnade mål
De överordnade målen för vår inriktning
av den ekonomiska politiken är:
· Lägga grunden för att höja den
långsiktigt hållbara tillväxten till
åtminstone 3 % per år och därmed skapa
ett ökande välstånd för alla.
·
· Slå vakt om den statsfinansiella
stabiliteten genom lägre utgifter, lägre
skattetryck, sänkt skuldkvot och minskad
statsskuld.
·
· Förbättrad konkurrenskraft genom
reformerad lönebildning, ett bättre
utbildningssystem och konkurrenskraftiga
skatte- och utgiftsnivåer.
·
· Skapa goda förutsättningar för
att alla skall kunna växa och förverkliga
sina ambitioner och på så sätt minska den
regionala och sociala tudelningen.
·
· Öka valfriheten och säkra både
mäns och kvinnors kontroll över den egna
tillvaron.
·

Fler företagare och fler jobb

Företagsklimatet i Sverige behöver
förbättras. Det gäller både för
företagaren och för företagandet. I dag
präglas klimatet av misstro, vilken
manifesteras i höga skatter, hinder och
regleringar. Nyföretagandet har minskat
det senaste året.
I stället måste företagandet öka.
Företagandet måste ges bättre villkor så
att såväl sysselsättning som ekonomisk
tillväxt ökar. Krångel, byråkrati och
regleringar måste minska.
Konkurrensövervakningen måste förbättras.
Och inte minst måste skatterna för såväl
företagare som företag sänkas.

Mindre krångel

Företagandet omgärdas i dag av många
regler och lagar. Förutom sund konkurrens
och ett skattesystem som stimulerar till
arbete och företagande är enkla och
entydiga regler av väsentlig vikt för ett
gott företagsklimat. Regelverket har
vuxit de senaste åren. Detta är ett
tydligt tecken på att regeringen inte
förstår företagandets villkor. För främst
småföretagen är det en tung administrativ
börda.
Ett antal krångelregler som hindrar
tillväxt och nya jobb bör därför tas bort
omgående. Småföretagsdelegationens
förslag bör i allt väsentligt genomföras
snarast.

Ökad rättssäkerhet

Ett rättssamhälle måste garantera
medborgarna skydd mot kränkningar. Det
borde vara självklart att felaktig
myndighetsverksamhet skall kunna
föranleda rimligt skadestånd till
drabbade medborgare. Enstaka
uppmärksammade fall där företagare råkat
illa ut har visat att så inte är fallet.
Staten måste bättre än i dag ta sitt
skadeståndsansvar vid rättsövergrepp mot
medborgare, och ett skiljedomsförfarande
bör snabbt inledas i tvister mellan
företagare och staten.

Staten skall inte vara företagare

Staten skall svara för de lagar och
förordningar som reglerar relationerna
mellan företag verksamma i Sverige och
mellan företag och det offentliga. Staten
skall inte själv, annat än i speciella
undantagsfall, vara ägare. Ett enskilt
företagande är en förutsättning för
rättvis konkurrens och en kommersiell
utveckling av starka och självständiga
företag. Staten skall bestämma
spelreglerna på marknaden, inte själv
vara en spelare på planen. Med staten som
ägare blandas företagets intressen med
politiska överväganden. De företag som nu
är statliga skulle fungera bättre med ett
mer spritt privat ägande. Det kapital som
finns uppbundet i en rad statliga företag
skulle göra större nytta på annat håll.
Då inkomster av utförsäljningar är av
engångskaraktär bör de användas för att
betala av på statsskulden som i dag
uppgår till ca 1 100 miljarder kronor. De
utförsäljningar och den avbetalning av
statsskulden vi föreslår gör att statens
räntekostnader, en av de största
utgiftsposterna i statsbudgeten, kan
minskas kraftigt. Företag som under de
kommande åren kan komma i fråga för
privatisering eller försäljning av det
statliga innehavet skulle inledningsvis
kunna vara:
Telia AB,
Nordea AB,
OM Gruppen AB,
Civitas Holding AB (Vasakronan),
SAS Sverige AB,
LKAB,
Apoteket AB
AB Vin & Sprit
SBAB.
Den exakta tidpunkten för olika
försäljningar och privatiseringar skall
för samtliga företag avvägas mot
konjunktur och marknad.

Minskad statsskuld

Genom privatisering av statliga företag
kan amorteringar genomföras som pressar
ned statsskulden ytterligare. Vi räknar
med att i dag kunna avyttra statliga
företag för 150-170 miljarder kronor mer
än regeringen över en flerårsperiod.
Genom en minskad skuldkvot minskas de
offentliga finansernas sårbarhet
samtidigt som utrymmet för privata
investeringar blir större. Den statliga
skuldkvoten bör ned under 40 % fram till
2004.

Den svarta ekonomin

Ett allvarligt problem för seriöst
företagande är den svarta ekonomins
utbredning och omfattning. Vart femte
företag drabbas av konkurrens från den
svarta sektorn, i en del branscher
betydligt fler. Det leder till att
seriösa företagare har svårt att
konkurrera. Den svarta ekonomin kan uppgå
till så mycket som 5 % av BNP eller i
dagsläget motsvarande 100 miljarder
kronor. Detta motsvarar ett årligt
skattebortfall på över 50 miljarder
kronor.
Dagens skatte- och regeltryck riskerar
att leda till en än mer urholkad
skattemoral. Detta är ett mycket
allvarligt problem. Ett fungerande
rättssamhälle bygger på att
lagstiftningen är förankrad i människors
rättsuppfattning så att man av egen kraft
och vilja lyder lagarna.
Det är därför enligt vår mening en
viktig politisk uppgift att ändra
skattesystemet så att människor kan leva
på sin lön, att snabbt minska skadliga
skattekilar och allmänt förbättra
incitamenten att köpa och sälja varor och
tjänster vitt och lagligt.

Sänkta skatter

Skatternas storlek och deras utformning
är styrande för människors beteende och
för ekonomins funktion. Viljan att arbeta
mer, att förkovra sig och att ta mer
ansvarsfulla och välbetalda arbeten styrs
i hög grad av skatterna på arbete.

Sänkt inkomstskatt för alla

Skatterna på arbete måste sänkas. Med
sänkt skatt på arbete stärks
tillväxtkraften i ekonomin så att
sysselsättningen kan öka i Sverige och
den alltför höga totala arbetslösheten
pressas tillbaka. Hög skatt på arbete
leder till en sämre fungerande
arbetsmarknad: mindre arbete, färre
arbetstillfällen och större risker för
flaskhalsar inom branscher som växer. Med
sänkt skatt på arbete, framför allt för
låg- och medelinkomsttagare, kan fler
leva på egen lön, vilket minskar behovet
av bidrag och gör att människor kan få
ett större självbestämmande över sin
ekonomi. Ett skattesystem som främjar
kunskaps- och kompetensuppbyggnad ger en
bättre fungerande arbetsmarknad.
Genom att reformera
inkomstskattesystemet och sänka skatterna
för dem med låga och genomsnittliga
inkomster får framför allt en stor andel
kvinnor som arbetar i offentlig sektor
ökade ekonomiska marginaler och större
möjligheter att själv påverka sin
ekonomiska situation.
Sänkningar av inkomstskatten måste
göras med hänsyn till den rådande
konjunkturen. Strukturellt riktiga
sänkningar ökar arbetskraftsutbudet och
rustar människor och företag som har små
marginaler inför sämre tider. Ett
gemensamt drag i de skatteförslag våra
partier lägger fram är sänkta
marginaleffekter och lättnader genom
höjda grundavdrag och/eller
skattereduktioner. Detta betyder mest för
de lägre inkomsterna. Därigenom ökar
möjligheterna för fler att kunna leva på
sin lön och komma ut ur bidragsberoende.
Att höga marginaleffekter har negativa
effekter på arbetsmarknadens
funktionssätt var en viktig utgångspunkt
för den förra skattereformen. Det måste
vara en strävan att återvända till dess
inriktning: 30 respektive 50 % i
marginalskatt. Det förutsätter att
inkomstskatten sänks för alla
inkomsttagare så att nettoinkomsterna
ökar och marginaleffekterna sjunker. I en
fortsatt process av sänkta skatter ned
mot de nivåer som präglar jämförbara OECD-
länder måste inriktningen vara både att
förbättra låginkomsttagares
förutsättningar att försörja sig på sitt
arbete och att värna Sveriges
konkurrenskraft vad gäller företagande
och kunskap.

Sänkt fastighetsskatt

Efter omräkningen av taxeringsvärdena har
det blivit uppenbart att den höga skatten
på boende i främst storstadsregionerna
men även i vissa attraktiva områden
blivit så hög att den är ett reellt
problem för alltfler.
Fastighetsskatten medför att boendet
blir dyrare, att människor kan tvingas
flytta och att färre bostäder byggs.
Fastighetsskatten skall omedelbart sänkas
för alla typer av bostäder genom en
kombination av frysta taxeringsvärden
till de nivåer som gällde före 2001 och
fortsatt sänkta skattesatser.

Lägre skatt på företagande

Skatterna på företagande och på
företagare är höga i Sverige. Det medför
en sämre konkurrenssituation jämfört med
andra länder där skatterna på företag är
lägre. Fåmansföretag är särskilt
diskriminerade.
Det krävs ett antal åtgärder för att
minska skattebelastningen på
företagandet. En sådan åtgärd kan vara en
sänkning av arbetsgivaravgifterna. En
annan sådan åtgärd kan vara att avskaffa
dubbelbeskattningen, dvs. att ett
företags vinst beskattas med både
bolagsskatt och utdelningsskatt.
Dubbelbeskattningens utformning gynnar
dessutom utländskt ägande på bekostnad av
svenskt. Dubbelbeskattningen bör därför
stegvis avskaffas.

Successivt avskaffad förmögenhetsskatt

Förmögenhetsskatten har negativ effekt på
företagande och tillväxt och har inte ens
de effekter på fördelningen som
regeringen använt som argument. Vissa
miljardärer får skattebefrielse för sina
aktieinnehav medan vanliga familjer som
kanske bott länge i och amorterat ned
lånen på sina hus kan drabbas av
förmögenhetsskatt fullt ut. Med
regeringens höjda taxeringsvärden
riskerar än fler att drabbas av
förmögenhetsskatt.
Enligt vår mening bör
förmögenhetsskatten avskaffas successivt.
Sambeskattningen ger orimliga effekter
från jämställdhetssynpunkt och skall
därför avskaffas omedelbart.

Enklare och rimligare beskattning av
fåmansbolag

Dagens skatteregler är särskilt
ogynnsamma för växande mindre företag. De
små fåmansbolagens situation måste
underlättas genom en bättre
skattesituation. Den utredning som skulle
se över de s.k. 3:12-reglerna kom i gång
alldeles för sent och dess slutpunkt har
skjutits framåt vid flera tillfällen,
vilket är oacceptabelt. De nuvarande
diskriminerande reglerna måste snarast
ändras så att avkastning utöver en rimlig
arbetsinkomst beskattas som
kapitalinkomst. Delägare i fåmansbolag
som överlåtit sitt företag mot betalning
i aktier har som följd av
kursutvecklingen tvingats betala
inkomstskatt på del av försäljningssumman
trots att aktievärdena nästan utraderats.
Det är en av många orimliga konsekvenser
av fåmansbolagsreglerna.

Lägre skatt på vinstandelar och översyn
av optionsbeskattningen

I syfte att bl.a. stimulera till en
bättre fungerande lönebildning bör den
särskilda löneskatten avskaffas på
vinstandelar som en arbetsgivare lämnar
till en vinstandelsstiftelse eller
motsvarande. På så sätt stärks
incitamenten för att arbeta effektivare
för företagets målsättningar genom att
alla kan vara med och dela på den vinst
som uppstår. Risken för en
inflationsdrivande löneutveckling i
expanderande branscher minskar. Ett
stabilare samband mellan ökad
arbetsproduktivitet och löneökningar
uppnås.
För att underlätta för företag i
kunskapsintensiva branscher att behålla
sin personal utges ofta olika typer av
optioner. Den svenska beskattningen av
optioner bör ses över. Inriktning av
översynen skall vara att den svenska
beskattningen av optioner skall vara
internationellt konkurrenskraftig.

Ökad frihet, större eget ansvar

Lättare att förena familjeliv och
arbetsliv
I ett levande och vitalt samhälle måste
alla, såväl kvinnor som män, få möjlighet
att växa som människor. Grundläggande är
att barnens behov av omsorg och trygghet
tillgodoses. För föräldrar måste det i
sin tur vara möjligt att förena
yrkesambitioner och ansvar för familjen.
Det ställer bl.a. krav på en
familjepolitik som anpassar sig till de
enskilda människornas önskemål och till
familjernas olika behov. Inom
barnomsorgen måste därför finnas utrymme
för många olika alternativ.
Ett ökat utbud av tjänster som riktar
sig till hushåll kan avlasta en del
hushållsarbete och ge möjlighet till mer
tid med familjen.

Valfrihet och flexibilitet i barnomsorgen

Våra partier har format ett gemensamt
alternativ till regeringens
maxtaxepolitik. Vårt förslag tar sin
utgångspunkt i barnens och familjens
behov och omfattar alla barn. Där
regeringens maxtaxa styr och ställer och
tvingar föräldrarna att välja en viss
form av barnomsorg vill vi i stället ge
självbestämmande till föräldrarna. De har
bäst möjlighet att avgöra hur tid och
resurser skall fördelas.
Vårt gemensamma förslag stärker
småbarnsföräldrarnas - kvinnors såväl som
mäns - ställning på arbetsmarknaden genom
att ge större möjlighet till
flexibilitet. Det blir lättare att dela
på ansvaret för barnen.
Vi anser att en ökad kvalitet och
valfrihet i barnomsorgen uppnås bäst
om ekonomiskt stöd går direkt till
föräldrarna i stället för till
kommunen. Vår politik för
barnomsorgen innehåller tre förslag:

1. Barnomsorgskonto. Omfattar alla barn
och ger föräldrarna möjlighet att välja
barnomsorg, minska sin arbetstid eller
stanna hemma under en del av barnens
uppväxt.
2. Avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader. Föräldrarna skall
ha rätt att fritt välja barnomsorg.
Styrkta barnomsorgskostnader skall vara
avdragsgilla i den kommunala
beskattningen.
3. Etableringsfrihet för ny barnomsorg.
Garanterar mångfald och ger valfriheten
ett reellt innehåll.
Med våra förslag kommer föräldrarnas
önskemål att spela huvudrollen. Exakt
vilka nya alternativ, tjänster och
verksamheter som kommer att växa fram går
inte att säga i förväg med tanke på den
dynamik förslagen leder till.

Lättare att hinna med vardagen - inför
skattereduktion för hushållstjänster

Det höga svenska skattetrycket drabbar
särskilt de verksamheter där det finns
"gråa" eller "svarta" alternativ.
Tjänster riktade mot hushållen utgör ett
sådant exempel. Många sådana
arbetsuppgifter utförs i dag i form av
Tgör-det-själv" eller svart. Att köpa
sådana tjänster med den skattebörda det
innebär är endast förbehållet de rika
eller dem som kan få någon annan att
betala.
Flera undersökningar visar att många är
stressade i dagens arbetsliv. Ändå har
svenskarna, mätt som genomsnitt, en av
industrivärldens kortaste faktiska
årsarbetstider. En del av förklaringen är
att skattetrycket gör det omöjligt att
köpa tjänster som skulle kunna lätta
arbetsbördan, t.ex. för
småbarnsföräldrar. Stressen i arbetslivet
skulle minska och det skulle bli lättare
för både kvinnor och män att kombinera
arbetsliv och ansvar för barnen.
Vi har tidigare presenterat förslag som
ändrar på detta. För tjänster utförda i
hemmet skall en skattelättnad utgå som
halverar det vita priset direkt vid
köpet. Skattereduktionen på 50 % för
hushållstjänster utförda i det egna
hemmet utgår med ända upp till 25 000 kr
per år och hushåll. Förslaget kan liknas
vid ett väsentligt utvidgat s.k. ROT-
avdrag. Förslaget leder till att svarta
jobb blir vita, till att valfriheten för
hushållen, liksom jämställdheten, ökar.

Avregleringar och konkurrens

Bättre konkurrens ger större tillväxt och
ökad välfärd

En fungerande konkurrens är en
förutsättning för att resurser används på
bästa möjliga sätt. Brister i
konkurrensen medför högre kostnader eller
lägre effektivitet. I värsta fall
både-och. Därmed blir tillväxten i
ekonomin lägre vilket medför att vi alla
blir fattigare än vad vi skulle ha varit.
Konkurrens på lika villkor är det bästa
verktyget också för att tillgodose
konsumenternas efterfrågan.
Det som under senare år varit mest
märkbart för den enskilde konsumenten är
avregleringarna på finans-, el- och
telemarknaderna, åtgärder som lockat fram
en mångfald av nya tjänster och pressat
priserna. Dessa förändringar mötte då
starkt socialdemokratiskt motstånd men
förefaller nu vara allmänt accepterade.
Erfarenheten från tele- och IT-
marknaderna visar att det är när
avregleringar tar fart som helt nya
utvecklingar kan ske, utvecklingar som
ingen kunnat förutse. Detta ger
möjligheter till en bättre fungerande
ekonomi och därmed en högre tillväxt.
Användningsområdena kommer att förändras
i takt med den dynamik som utvecklas
genom ny teknik, ökad konkurrens, nya
tjänsteformer och nya aktörer. Det ligger
i sakens natur att det i dag inte går att
förutse vilka nya tjänster till
medborgarnas glädje som en större frihet
och mångfald skulle leda till.
I framtiden kommer det sannolikt att
råda stor och ökande efterfrågan på
tjänster där det offentliga i dag i hög
grad har en monopolställning: utbildning,
vård, omsorg m.m. Renodlad
myndighetsverksamhet är svår att tänka
sig i annan regi än den offentliga.
Betydande delar av den verksamhet som
finansieras med skatter produceras
emellertid också i offentliga monopol,
vilket inte alls är nödvändigt. Våra
partier eftersträvar en mångfald i
produktionen som är mycket väl förenlig
med strävandena att tjänsterna skall vara
trygga och tillgängliga för alla till
rimlig kostnad. Privata monopol är
självfallet inte heller
eftersträvansvärda.
Den socialdemokratiska oviljan att
tillåta andra producenter leder till att
medborgarna får en sämre välfärd än vad
som annars skulle kunna vara fallet.
Olika undersökningar, bl.a. från
Kommunalarbetareförbundet, har visat på
en större arbetstillfredsställelse och
bättre lön när den anställde fått flera
arbetsgivare att välja emellan. En större
arbetstillfredsställelse bland de
anställda kommer även patienter och
elever till godo.
En näraliggande fråga är förekomsten av
offentliga bolag. Ett privat företag,
kanske oftast ett småföretag, kan inte på
likvärdiga villkor konkurrera med ett
kommunalt bolag. Det finns exempel på
kommunala bolag som använt sin gynnade
ställning till att slå ut normalt
fungerande privata företag. Det
förekommer också att sidoverksamheter
inom offentlig verksamhet, t.ex.
sjukhuskök, konkurrerar med privata
företag.

Konkurrensen svag i Sverige - men bättre
med EU-medlemskapet

Den dåligt fungerande eller helt
obefintliga konkurrensen inom de
offentliga tjänsternas område är det
största konkurrensproblemet i Sverige.
Men även för övriga varor och tjänster är
konkurrensen för svag. Prisnivån ligger
fortfarande drygt 10 % över motsvarande
nivå bland OECD-länderna. En anledning
till de höga priserna är vårt höga
skattetryck som medför att priserna är
högre här. Det har dock skett en relativ
förbättring under 1990-talet, vilket
hänger ihop med avregleringar och
troligen också med EU-medlemskapet.
Konkurrensverket pekar i sin rapport
om EU-medlemskapet på de positiva
effekter detta haft för de svenska
konsumenterna. Som framgår av tabell 4
har det skett ett närmande av den svenska
prisnivån mot övriga länder sedan EU-
medlemskapet.
Tabell 4. Prisnivån i Sverige och OECD
1995-1999
Index OECD = 100
199
199 199 199 199 9 200
5 6 7 8 0
Sverige 119
125 132 125 125 111
Källa: OECD

Åtgärder för bättre konkurrens

Konkurrensverkets undersökningar visar
att det finns en rad konkurrenshinder. I
en stor rapport föreslog verket en rad
åtgärder som spände över förändringar i
konkurrenslagstiftning och
regelreformering till renare spelregler
mellan privata och offentliga aktörer.
· Kommunallagen bör ändras så att
det blir lättare att få prövat i domstol
om kommunal näringsverksamhet strider mot
lagen.
·
· Kommunallagen bör ses över i
syfte att göra det lättare för företag
att överklaga kommunala beslut om stöd i
olika former till företag. Besluten bör
också kunna prövas i domstol.
·
· Kvarvarande konkurrenshämmande
regleringar i den privata sektorn bör
identifieras och avvecklas.
·
· Konkurrensverket bör få ökade
resurser och en mer fristående och
framträdande roll än i dag. I synnerhet
måste uppmärksamhet riktas mot
konkurrenshinder förorsakade av
verksamhet i offentlig sektor. Nya
regeringsförslag bör granskas utifrån ett
konkurrensperspektiv.
·
· De offentliga resurserna bör i
större utsträckning än i dag följa
individernas fria val. Stora
upphandlingar bör delas i fler order så
att även mindre företag har en chans att
vara med i budgivningen.
·
· Upphandlingsreglerna bör ändras
så att det klargörs under vilka
förutsättningar miljökrav får ställas vid
offentlig upphandling. Vi anser att det
bör vara möjligt att ställa krav på att
produkter som köps in uppfyller kriterier
för miljömärkning.
·
· Det är viktigt att
regelförenklingar görs i offentliga
upphandlingar under tröskelvärdena. Det
skall bli lättare för små och medelstora
företag att delta.
·
En bättre konkurrenspolitik i kombination
med avregleringar och ökad upphandling
inom offentlig sektor kan på sikt leda
till avsevärda kostnadsminskningar för de
offentliga budgetarna. Den sammanlagda
offentliga upphandlingsvolymen uppgår
till ca 400 miljarder per år, vilket
motsvarar ca 20 % av värdet av BNP. En
effektiv upphandling kan verksamt bidra
till besparingar i de offentliga
utgifterna.

Mångfald förnyar välfärden - öppna för
företagande inom vård, skola och
utbildning

För många av de tjänster som i Sverige
ligger inom den offentliga sektorn -
främst inom kommuner och landsting - ökar
behov och efterfrågan i industrivärlden.
En förklaring till detta är att
efterfrågan på välfärdstjänster ökar när
människors inkomster ökar, en annan är
att åldersstrukturen påverkar intresset
för fler välfärdstjänster.
Det finns en bred enighet om att
vården, omsorgen och skolan skall
finansieras kollektivt. Det är viktigt
att de resurser som avsätts för dessa
ändamål används så bra som möjligt, dvs.
att användarna får ut så mycket nytta som
möjligt för varje använd krona.
Erfarenheten visar att när möjligheten
öppnas för andra än kommunen att
producera välfärdstjänster ökar
mångfalden och välfärden. Välfärd handlar
inte om att en viss typ av
standardiserade tjänster skall
tillhandahållas utan om att den enskildes
efterfrågan skall tillgodoses på bästa
sätt. Av samma skäl som försörjningen av
välfärdstjänster inte kan rationaliseras
på samma sätt som industriproduktion bör
de inte heller produceras i en enda
enhetlig form. Valet mellan olika
producenter av välfärdstjänster, det må
vara enskilda, företag, kooperativ eller
det offentliga, bör därför även med en
kollektiv finansiering så långt möjligt
överlämnas till den enskilde individen.
Ett tydligt exempel är skolområdet där
det offentliga, ekonomiska stödet kan
följa eleven, t.ex. från en kommunal
skola till en friskola eller mellan olika
kommunala skolor. Denna princip bör kunna
användas på flera områden även om den
politiska processen att avgöra vem som
skall vara kvalificerad att få del av
den, t.ex. inom äldre- eller
handikappomsorg, kan vara svårare än inom
skolområdet.
Ett led i den socialdemokratiska
politiken är emellertid att hindra
mångfald och att hindra andra än kommuner
och landsting att tillhandahålla tjänster
på dessa områden. Socialdemokraterna har,
med stöd av Vänsterpartiet och
Miljöpartiet, lagstiftat mot försäljning
av offentligt ägda sjukhus, vilket leder
till minskad mångfald. Det motverkar
också ett ökat kvinnligt företagande inom
sektorer där kvinnor har en stark
ställning på arbetsmarknaden och hög
kompetens.
Förbudslagen är inte sakligt grundad.
Det finns inga indikationer på att
regeringens farhågor skulle ha fog för
sig. Vinsten har i sig en viktig
signaleffekt. Därigenom sprids
framgångsrika exempel snabbt till andra
aktörer. När det finns konkurrens mellan
olika driftsformer visar internationella
erfarenheter att både kvalitet och
effektivitet förbättras såväl i
vinstdrivande företag, non-profit-företag
som för offentliga producenter. Det finns
dock en tydlig tendens till högre
effektivitet hos vinstdrivande företag.
De erfarenheter som finns av detta i
Sverige är att den ersättning som
Stockholms läns landsting betalar till
det privatägda S:t Görans sjukhus är ca
10 % lägre per utförd prestation än den
som landstinget betalar till de
landstingsägda sjukhusen. Samtidigt har
S:t Göran högst andel nöjda patienter i
regionen. Även för Simrishamns sjukhus
gäller att ersättningen från Skånes
landsting är ca 10 % lägre efter
privatiseringen.
I stället för att slå vakt om det
offentliga ägandet borde verksamhetens
innehåll och möjligheterna för den
enskilde vara det primära intresset. Det
bör inte sättas upp hinder för vissa
verksamhetsformer, bolag kan vara en
lämplig form i vissa sammanhang,
kooperativ eller andra former kan vara
mera lämpliga i andra sammanhang.
Ändamålsenligheten bör vara avgörande.
En viktig fråga är utvärderingen av
olika offentligt finansierade
välfärdstjänster. Så långt möjligt bör
brukarna ha möjlighet att välja
producent. Men många gånger måste
politikerna ta ställning, t.ex. när det
gäller att formulera krav och
uppföljningsmetoder vid
entreprenadupphandling. De problem med
t.ex. privata vårdhem som förekommit har
oftast haft att göra med att kommunen i
fråga inte gjort förutsättningarna klara
för sig och den man anlitat. Kommunerna
bör utveckla sin förmåga att i förväg
ställa krav och i efterhand kunna
utvärdera de tjänster som olika
producenter erbjuder så att kvaliteten
skall kunna garanteras.

Starka och självständiga kommuner

Med tanke på den roll som kommuner och
landsting hittills har haft när det
gäller vård, skola och omsorg framstår
vikten av mångfald och förnyelse inom
dessa verksamheter som väsentlig. Med
utgångspunkt i det kommunala självstyret
bör förtroendevalda i kommuner och
landsting ha frihet att finansiera de
verksamheter som de har ansvar för om
inte finansieringen helt sker på
nationell nivå. Men det är inte bara
resursernas storlek, utan även deras
användning som, avgör resultat och
kvalitet.
Tillväxt och ökad sysselsättning är
avgörande för att den kommunala ekonomin
skall utvecklas positivt och ge ökade
resurser. Det är bara den del av
tillväxten som beror på att
sysselsättningen, i arbetade timmar, ökar
som skapar ett växande utrymme för
kommunal verksamhet. Då ökar kommunernas
skatteinkomster utan att kostnaderna ökar
i motsvarande grad.
Det bästa sättet att stärka kommunernas
ekonomi och skapa utrymme för god service
och lägre skatter är därför att ha en god
tillväxt och ökad sysselsättning som ger
fler skattebetalare.
Trots att statsbidragen inte utgör den
huvudsakliga finansieringen av
kommunernas verksamheter har
statsbidragen och deras utformning
betydelse för den kommunala ekonomin. Det
är därför oroväckande att regeringen på
område efter område kringgår kommunernas
egna prioriteringar med olika typer av
riktade statsbidrag. En alltmer
framväxande centralism urholkar det
kommunala självstyret och riskerar att
minska de enskilda människornas intresse
för att engagera sig i den lokala
politiken.
Strukturförändringar har varit
nödvändiga bl.a. som en följd av att en
betydande del av saneringen av de
offentliga finanserna skedde via den
kommunala verksamheten.
Strukturförändringarna har underlättats
av att statsbidragssystemet 1993 i
grunden omarbetades genom att
specialdestinerade statsbidrag med
detaljreglering ersattes av statsbidrag
utan detaljregleringar om hur de skall
användas. Syftet med att ge statsbidragen
i en "påse" till kommunerna var att öka
kommunpolitikernas möjligheter att ta
till vara de lokala förutsättningarna och
använda resurserna effektivare. Systemet
med statsbidrag utan detaljreglering har
varit framgångsrikt då det verksamt har
bidragit till att effektivisera
kommunernas verksamhet. Det är också ur
demokratisk synvinkel betydelsefullt
genom att lokala politiska prioriteringar
och val av verksamhetsinriktning blir
tydliga för den enskilde kommuninvånaren.
Regeringen verkar dock inte uppskatta
vare sig demokratiska eller ekonomiskt
rationella aspekter på ett
statsbidragssystem utan
detaljregleringar. Floran av riktade
bidrag blir alltmer omfattande. Det
handlar om bidrag till kommuner i
ekonomiska svårigheter eller med
storstadsproblem, bidrag till kommunala
bostadsbolag med dålig ekonomi,
åldersrelaterade bidrag till skolan,
vården och omsorgen,
kvalitetssäkringsbidrag till förskolan
och statsbidrag till landsting som inte
själva klarat av att korta sina vårdköer.
Det tydligaste och mest omdiskuterade
exemplet är ändå regeringens förslag om
maxtaxa i barnomsorgen. Maxtaxan
inskränker enskilda familjers valfrihet
genom att göra en barnomsorgsform så
gynnad att andra alternativ kvävs.
Regeringens underfinansiering av
maxtaxan pekar på ett tydligt behov av
att institutionalisera
finansieringsprincipen genom att lägga
fast arbetsformer mellan
Regeringskansliet och
kommun/landstingsförbund, där varje
proposition som berör kommunsektorn
beräkningstekniskt studeras innan
propositionen föreläggs riksdagen. Det är
mycket viktigt att kommunerna ges den
frihet som krävs för att kunna fortsätta
ett förändringsarbete som innebär att
medborgarna kan få mer för varje
skattekrona. Statsbidragen bör
tillsammans med ett väl fungerande
utjämningssystem utformas så att de ger
rimliga möjligheter för kommuner med
olika förutsättningar att bedriva en
verksamhet med god standard.
Utjämningen skall omfatta alla kommuner
på likvärdiga grunder. Systemet skall
inte kompensera för skillnader i
servicenivå, kvalitet, avgiftssättning
och effektivitet, utan skall baseras på
mätbara, och för kommunerna opåverkbara
faktorer, som mäter strukturella
kostnadsskillnader. Utjämningssystemets
nuvarande tekniska konstruktion leder
dock till oönskade konsekvenser för vissa
kommuner, exempelvis marginaleffekter som
motverkar tillväxt och förnyelse. I ett
reformerat system måste den s.k.
Pomperipossaeffekten avskaffas, då den
upplevs som orättvis och
tillväxthämmande. De förändringar i
utjämningssystemet som behöver vidtas
skall grundas på vunna erfarenheter och
behandlas i en parlamentariskt sammansatt
utvärdering/beredning.
Våra partier har en annan syn på de
kommunala verksamheterna och den
kommunala självstyrelsen än
Socialdemokraterna. Vi vill föra en
politik för självständiga och starka
kommuner. Genom avregleringar och
konkurrensutsättning i förening med
tydlig prioritering av kärnuppgifterna
finns goda möjligheter att uppnå detta.

En fungerande välfärd

Vår syn på välfärden
Den grundläggande välfärden består i att
varje individ, enskilt eller tillsammans
med andra, i största möjliga utsträckning
kan besluta om sitt eget liv och den egna
ekonomin. För att denna vision skall
kunna realiseras krävs att den enskilde
har utrymme att fatta egna beslut. Detta
sätter gränser för vilka anspråk det
offentliga kan ha på den enskilde och hur
mycket han eller hon skall avstå till
genuint kollektiva, gemensamma
angelägenheter eller andra uppgifter som
ligger på det offentliga. Att kunna leva
på sin lön är en viktig del av den
enskildes välfärd.
Vårt välfärdsbegrepp är vidare än så.
Inom ramen för en gemensam finansiering
vill vi stärka den enskildes valfrihet.
Ett sätt är att låta de pengar som
används till de traditionella
välfärdstjänsterna följa den enskilde
brukaren.
Oftast förknippas välfärdsbegreppet
enbart med de tjänster som det offentliga
finansierar genom skatteuttag och oftast
också producerar i offentliga monopol.
Även välfärden i denna mera traditionella
mening kan utformas så att den i mer
eller mindre hög grad tillgodoser den
enskildes behov och önskemål.
En viktig principiell skillnad mellan
våra partier och vänsterblocket är att vi
inom ramen för en kollektiv finansiering
eftersträvar att produktionen av dessa
tjänster sker i konkurrens där privata
och offentliga enheter tävlar om att vara
bäst på att ge de tjänster människor vill
ha och förväntar sig. Den socialistiska
lösningen med offentliga monopol klarar
inte av att förse oss med
välfärdstjänster i tillräckligt hög grad.
Regeringens försök att hindra
konkurrens från privata vårdgivare, t.ex.
i form av privata företag, hindrar nya
idéer att komma fram och hindrar att nya
arbetssätt prövas.
Den stora omfattning som den
traditionella välfärdssektorn har gör det
väsentligt att olika arbetssätt och
metoder prövas. Ingen kan i förväg exakt
veta hur behov och efterfrågan hos
miljoner människor bäst tillgodoses.
Därför kan välfärden höjas om en mängd
olika företag, institutioner och enskilda
får erbjuda en mångfald av olika
lösningar.
De erfarenheter som finns av ökad
mångfald tyder på att valfriheten för den
enskilde ökar. Att kunna välja mellan
olika utformning av välfärdstjänsterna är
i sig en kvalitetsökning. Därutöver ger
konkurrens inom välfärdssektorn
kvalitetsförbättringar även för de
traditionellt utformade tjänsterna.
Valfrihet och etableringsfrihet ger
stora möjligheter till nya jobb och till
nytt företagande. Eftersom kvinnor i hög
grad arbetar inom välfärdssektorn skulle
en ökad etableringsfrihet ge kvinnorna en
väsentligt ökad frihet vad gäller
möjlighet att genomföra nya egna idéer,
att starta egna företag för att kunna ge
bättre service. Flera arbetsgivare gör
det möjligt att få rimliga löner inom
välfärdssektorerna, även för kvinnor.
Undersökningar visar att även från
början tveksamma anställda uppskattar nya
arbetsgivare och de kortare beslutsvägar
som detta i allmänhet fört med sig.
Undersökningar från Kommunal har
bekräftat detta.
Efterfrågan efter välfärdstjänsterna
kommer att öka i framtiden. Samtidigt som
det gäller att tillgodose människors
behov är detta ett tillväxtområde. Det är
stor risk för att Sverige på grund av
socialistiska restriktioner inte får de
tjänster landet önskar och har rätt att
få. Samtidigt går Sverige därigenom miste
om möjligheter att utveckla nya företag
och nya jobb inom ett tillväxtområde.

En socialförsäkringsreform

Bakgrund
Dagens socialförsäkringssystem, bortsett
från det nya pensionssystemet, uppvisar
brister i många avseenden.
Det är för det första inte tillräckligt
robust för att skapa den ekonomiska
trygghet som är en viktig del i ett
välfärdssamhälle. Denna brist beror både
på politiska och demografiska faktorer.
Sedan 1990 har ca 600 regeländringar
gjorts i socialförsäkringssystemet.
Därtill kommer den demografiska
utvecklingen och en mer rörlig
arbetsmarknad framöver att ställa helt
nya krav på socialförsäkringarna. Bland
annat beräknas den s.k. ekonomiska
försörjningskvoten mellan år 2000 och
2030 öka från 1,17 till 1,40. De
regionala obalanserna riskerar också att
förstärkas. Detta ställer de offentliga
utgiftssystemen, och inte minst
socialförsäkringarna, inför svåra
uppgifter.

Tabell 5. Sveriges befolkning 1970-2030
Förändri Förändri
ng ng
Tusental 2000
personer 1970-200 2000-203
0 0
0-19 år 2047 -78 -22
20-64 år 5208 474 -97
Över 64 år 1531 417 718
Totalt 8786 813 598
Källa: SCB

Långtidsutredningen och
Konjunkturinstitutet visar att det under
de närmaste åren, ungefär fram till 2010,
kommer att vara en lättnad i det
ekonomiska trycket från
befolkningsutvecklingen. Detta ger oss en
möjlighet att ändra de offentliga
systemen så att de blir mera långsiktigt
hållbara. Utan förändringar kommer de
offentliga utgifterna att utvecklas som i
diagram 8 nedan. Risken är då stor att
panikartade åtgärder kommer att vidtas.

Diagram 8. Offentliga utgifter exklusive
räntor
(bild eller grafiskt element borttaget)
Socialförsäkringssystemet är för det
andra inte heller översiktligt.
Socialförsäkringarna omfattar ett
femtiotal olika ersättningstyper. Dessa
regleras i ett tjugotal olika lagar och
administreras av ett tiotal olika
huvudmän.
För det tredje kan systemets effektivitet
och träffsäkerhet också ifrågasättas.
Drygt 350 miljarder kronor omfördelas
årligen, men systemen omfattar inte alla.
Det finns således ett stort behov av
att reformera dagens
socialförsäkringssystem. Det behövs till
att börja med en samordning, renodling
och förenkling. På den framtida
arbetsmarknaden kommer behoven att i
många avseenden vara annorlunda än i dag.
Vi kan redan nu se detta genom att
andelen fasta arbeten minskat. Nya
anställningsformer, behov av att växla
mellan att vara företagare och anställd,
behov av att både män och kvinnor skall
kunna förena familjeliv och yrkesliv,
behov av avbrott för studier under
arbetslivet m.m. skapar i flera avseenden
nya förutsättningar för och krav på hur
arbetsmarknadens institutioner skall
fungera. Socialförsäkringarna måste
därför förändras med hänsyn till detta.

Utgångspunkter och principer för en
reformering

De principer som bör ligga till grund för
dessa förändringar återfinns i betydande
grad i den reformering som med bred
politisk enighet gjorts av
pensionssystemet.
· För att stärka systemens
legitimitet handlar det bl.a. om att få
en ökad koppling mellan vad den enskilde
betalar respektive vad han eller hon har
rätt till, eller får ut i förmån.
·
· Socialförsäkringsförmånerna
måste lättare kunna följa den enskilde
individen. Inte minst på en mer rörlig
och internationaliserad arbetsmarknad är
detta viktigt.
·
· Systemen måste vara utformade så
att de klarar olika typer av demografiska
förändringar utan att behöva förändras
genom nya politiska beslut.
·
· Systemen måste ha goda
incitament inbyggda som stimulerar till
arbete och inte leder till
överutnyttjande.
·

Avslutning

Nu försämras ekonomin. Nedgången kan bli
onödigt djup och långvarig på grund av
regeringspolitikens försummelser.
Regeringen har inte använt
högkonjunkturen till att genomföra
reformer som kunde ha gjort svensk
ekonomi motståndskraftig och ökat den
långsiktiga, uthålliga och stabila
tillväxten. Det är dags för en annan
politik. Våra fyra partier är beredda att
om vi får folkets förtroende i det
kommande valet bilda regering med en
politik som baseras på de riktlinjer som
vi här redovisat. Vi är övertygade om att
det är en politik som kan lyfta och
stärka Sverige.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen vad vi här framfört om
inriktningen av den allmänna ekonomiska
politiken. Vi tillstyrker därmed delvis
motionerna Fi291 (m) yrkandena 1, 8,
10-16 och 18-19, Fi292 (kd) yrkandena 1,
2 och 3, Fi293 (c) yrkandena 1, 8-13 och
15-20, Fi294 (fp) yrkande 1 och avstyrker
proposition 2001/02:1 punkt 1.

2.Formerna för ställningstagande till
euro - avsnitt 1.5.1, punkt 2 (m, kd,
fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark
(m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Per Landgren (kd),
Karin Pilsäter (fp) och Carl-Axel
Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna
2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkandena 1-3,
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 17,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 4,
2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 40,
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 2,
2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m)
yrkande 14
och avslår motionerna
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 5,
2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkandena 13 och 14 samt
2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c)
yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att Sverige och det svenska
samhället skall ta del i samarbetet med
en gemensam valuta. För de svenska
hushållen är en gemensam och stabil
valuta av stort värde. För utvecklingen
av den gemensamma marknaden som Sverige
redan är en del av innebär euron att nya
hinder kan rivas. Svenskt företagande
behöver en stabil valuta. Den växande
osäkerheten om den svenska kronan
försvårar bl.a. för mindre och medelstora
företag att vinna marknader utomlands. En
ekonomisk politik som följs av ett
sjunkande värde på den svenska kronan
urholkar välfärden och snedvrider
förutsättningarna för nytt företagande.
Vi anser mot denna bakgrund att euron
snarast möjligt bör bli svensk valuta.
Sverige bör därför efter en
folkomröstning så snart som möjligt efter
valet 2002 fatta beslut om fullt
deltagande i EU:s valutasamarbete. Nästa
steg efter ett positivt beslut är att
Sverige inträder i ERM2.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad vi
anfört om att Sverige snarast möjligt tar
full del i samarbetet om den gemensamma
valutan. Vi tillstyrker därmed delvis
motionerna Fi208 (fp) yrkandena 1-3,
Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd) yrkande
4, U301 (fp) yrkande 40, U303 (m) yrkande
2 och N315 (m) yrkande 14 och avstyrker
motionerna Fi293 (c) yrkande 5, Fi295
(mp) yrkandena 13 och 14 samt K369 (c)
yrkande 3.

3.Formerna för ställningstagande till
euro - avsnitt 1.5.1, punkt 2 (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 5
och avslår motionerna
2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkandena 1-3,
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 17,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 4,
2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkandena 13 och 14,
2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c)
yrkande 3,
2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 40,
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 2 samt
2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m)
yrkande 14.

Ställningstagande

Det är av vitalt intresse för såväl
världsekonomin som EU att euron blir en
framgång. EMU och euron kommer i hög grad
att påverka Sverige och den svenska
ekonomin oavsett om Sverige deltar eller
inte.
Enligt min mening bör Sverige
emellertid inte delta i EMU:s s.k. tredje
etapp, eftersom nackdelarna med ett
svenskt deltagande överväger fördelarna.
EMU är inte i första hand ett ekonomiskt
projekt utan EMU är ett politiskt
projekt. Därtill kommer att EMU är ett av
EU:s mest tydliga överstatliga projekt,
vilket minskar medlemsstaternas
ekonomiska inflytande och ekonomiska
flexibilitet. Enligt min uppfattning
kommer också den gemensamma
penningpolitiken att med stor sannolikhet
tvinga fram mer av gemensam finanspolitik
i unionen.
Dagens mycket låga värdering av den
svenska kronan är på lång sikt ett tecken
på att det inte står rätt till med svensk
ekonomi. Den svaga tilltron till kronan
beror dock inte på att Sverige står
utanför EMU utan på bristen av en
trovärdig svensk ekonomisk politik.
Centerpartiet utvecklar i partimotionen
med anledning av budgetpropositionen och
i reservation 1 i detta betänkande den
ekonomisk-politiska kursomläggning som
krävs för att långsiktigt öka Sveriges
konkurrenskraft, öka tilltron till den
ekonomiska politiken och göra kronan
stabil. På kort sikt kan emellertid den
lågt värderade kronan bidra till att
t.ex. den svenska basindustrin i
nuvarande kraftiga konjunkturnedgång inte
förlorar marknadsandelar på
världsmarknaden.
Vi bör noga följa valutaunionens
utveckling och återkommande pröva
argumenten för och emot ett inträde i
EMU. Sveriges långsiktiga relationer till
EMU bör värderas utifrån vunna
erfarenheter. Det behövs åtminstone en
hel konjunkturcykel för att kunna göra en
rättvis värdering av projektet.
Om en riksdagsmajoritet avser att
aktualisera ett medlemskap i EMU är det
min och Centerpartiets uppfattning att
frågan skall avgöras av medborgarna i en
folkomröstning. En folkomröstning
brådskar emellertid inte, utan det
viktiga är att nu utnyttja det rådrum som
skapats genom att Sverige står utanför
EMU. En folkomröstning måste dock utlysas
i god tid - minst ett år i förväg - och
innehålla två tydliga alternativ (ja
eller nej till ett färdigförhandlat
avtal). Båda sidor bör av staten
tillförsäkras likvärdiga ekonomiska
resurser.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad ovan
anförts om EMU. Jag tillstyrker därmed
motionen Fi293 (c) yrkande 5 och
avstyrker motionerna Fi208 (fp) yrkandena
1-3, Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd)
yrkande 4, Fi295 (mp) yrkandena 13 och
14, K369 (c) yrkande 3, U301 (fp) yrkande
40, U303 (m) yrkande 2 samt N315 (m)
yrkande 14.

4.Formerna för ställningstagande till
euro - avsnitt 1.5.1, punkt 2 (mp)

av Matz Hammarström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 4. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkandena 13 och 14
och avslår motionerna
2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkandena 1-3,
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 17,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 4,
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 5,
2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c)
yrkande 3,
2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 40,
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 2 samt
2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m)
yrkande 14.

Ställningstagande

Efter att ha vägt samman de demokratiska,
politiska, ekonomiska och miljömässiga
aspekterna av ett EMU-medlemskap har jag
och Miljöpartiet dragit slutsatsen att
Sverige inte skall gå med i EMU.
Nackdelarna överväger fördelarna. Vi i
Miljöpartiet anser också att frågan har
en så avgörande roll för den framtida
samhällsutvecklingen, framför allt vad
gäller de demokratiska inslagen, att
frågan om ett svenskt deltagande i EMU
måste underställas en folkomröstning.
Vissa politiker hävdar att EMU-frågan
avgjordes redan vid folkomröstningen
1994. Det är felaktigt. Folkomröstningen
då gällde enbart medlemskap i EU, det
framgår med all tydlighet av det material
och de artiklar som både ja-sidan och nej-
sidan använde inför folkomröstningen.
Den bästa tidpunkten för en
folkomröstning om ett eventuellt svenskt
medlemskap i EMU är i samband med
riksdagsvalet 2002. Det skulle borga för
ett högt valdeltagande i denna avgörande
framtidsfråga.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad jag
anfört om folkomröstning om EMU. Jag
tillstyrker därmed motion Fi295 (mp)
yrkandena 13 och 14 och avstyrker
motionerna Fi208 (fp) yrkandena 1-3,
Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd) yrkande
4, Fi293 (c) yrkande 5, K369 (c) yrkande
3, U301 (fp) yrkande 40, U303 (m) yrkande
2 samt N315 (m) yrkande 14.

5.Information om och analys av eurons
effekter - avsnitt 1.5.2, punkt 3 (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och
Carl-Axel Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 5. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 3
och avslår motionerna
2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
och
2001/02: Fi295 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkandena 5, 6 och 8-12.

Ställningstagande

Enligt vår mening innebär den gemensamma
valutan minskad valutaosäkerhet för både
företag och konsumenter, långsiktigt
lägre räntor, ökad handel och därmed
lägre priser på den inre marknaden. Det
blir lättare för privatpersoner och
småföretag att agera över gränserna när
man skall resa, handla, göra affärer,
spara, låna, investera, köpa hus, studera
eller pensionera sig. Ett euromedlemskap
skulle öka Sveriges möjligheter att dra
till sig direktinvesteringar, vilket är
av avgörande betydelse för att svenska
företag skall kunna hävda sig på
världsmarknaden och för att nya
arbetstillfällen skall kunna skapas.
Vi anser att Sverige så snabbt som
möjligt bör få ta del av de fördelar som
den gemensamma valutan innebär. Därför
anser vi också att det behövs en
informationsinsats om euron i syfte att
öka kunskapen och intresset hos svenska
folket.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad vi
anfört om att det behövs en
informationsinsats om euron. Vi
tillstyrker därmed motion U303 (m)
yrkande 3 och avstyrker motionerna Fi228
(v) och Fi295 (mp) yrkandena 5, 6 och
8-12.

6.Information om och analys av eurons
effekter - avsnitt 1.5.2, punkt 3 (v)

av Johan Lönnroth (v) och Siv Holma
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
och
bifaller delvis motion
2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkandena 5, 6 och 8-12 samt avslår
motion
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 3.

Ställningstagande

Det finns i dag en riksdagsmajoritet om
att beslut rörande ett svenskt deltagande
i EMU skall föregås av en folkomröstning.
Enligt vår mening handlar EMU-frågan om
centrala frågor om välfärdssamhället och
demokratins framtid. Därför är det av
yttersta vikt att olika värderingar och
synsätt på ett likvärdigt sätt får
genomslag i informationen.
Vi kan konstatera att så inte var
fallet i folkomröstningen 1994 om EU.
Därför anser vi att regeringen bör
tillsätta en parlamentarisk kommitté med
uppgift att förbereda folkomröstningen
för att väljarna i en folkomröstning om
EMU skall få en allsidig bild av de olika
alternativen. Kommittén bör bl.a. hantera
och förbereda myndigheternas information
samt garantera dess saklighet. Vidare bör
den övervaka att bidragsgivare redovisar
de bidrag som betalats ut till olika
kampanjorganisationer samt fördela medlen
på ett rättvist sätt mellan ja- och nej-
sidan. Under 1999 undertecknade EU ett
avtal med svenska myndigheter om att
Sverige skall delta i EU:s eurokampanjer.
Vi anser att upplägget av kampanjerna är
påtagligt ensidigt. Därför bör det
svenska deltagandet i kampanjerna
avbrytas.
Vi anser vidare att den svenska
regeringen bör förhandla fram ett
undantag från de budgetregler och
budgetnormer som finns i
Maastrichtfördraget och den s.k.
stabilitetspakten. I stabilitetspakten
anges bl.a. att medlemsländernas
offentliga finanser måste vara i balans
eller uppvisa överskott. Eftersom Sverige
har höga välfärdspolitiska ambitioner, en
väl utbyggd offentlig sektor och därmed
också betydande s.k. automatiska
stabilisatorer inbyggda i de offentliga
budgetarna riskerar ett efterföljande av
EU:s budgetnormer att leda till en
bantning av välfärdsstaten och större
orättvisor i samhället ur ett klass- och
könsperspektiv samt regionalt perspektiv.
Som förebild i förhandlingarna kan
användas det undantag som Storbritannien
har och som även gäller i EMU:s tredje
steg.
När vi går igenom de offentliga
utredningar som hittills gjorts eller
görs om EMU:s konsekvenser för Sverige
kan vi konstatera att de till största
delen är gjorda utifrån
nationalekonomiska och statsvetenskapliga
utgångspunkter, medan jämställdhets- och
könsperspektiv helt saknas. Detta är
förvånande inte minst med tanke på
regeringens uttalade ambitioner om att
könsperspektivet skall löpa som en röd
tråd genom politiken och verksamheterna.
Som vi bl.a. framhållit ovan kommer ett
svenskt medlemskap i EMU att innebära
ökade krav på förändringar i offentlig
verksamhet, i socialförsäkringssystemen
och på arbetsmarknaden. Detta är områden
som alla är centrala i arbetet för att nå
ett jämställt samhälle och som
sammantagna utgör grunden i vår välfärd.
Vi anser därför att riksdag och regering
måste ta sitt ansvar och tillsätta en
utredning som analyserar och kartlägger
konsekvenserna av ett svenskt EMU-
medlemskap ur ett könsperspektiv. Detta
är inte minst angeläget med tanke på att
de nationella jämställdhetsmålen
föreskriver samma möjligheter för kvinnor
och män till ekonomiskt oberoende samt
lika villkor och förutsättningar för
kvinnor och män i fråga om företagande,
arbete, arbetsvillkor och
utvecklingsmöjligheter i arbetet. Som ett
svar på ett tidigare yrkande i samma ämne
från Vänsterpartiet har
jämställdhetsministern i en
riksdagsdebatt sagt att en analys av EMU
ur könsperspektiv skall göras, men vi kan
konstatera att ännu har ingenting hänt i
den frågan.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad vi
anfört om en parlamentarisk kommitté och
konsekvenser av EMU. Vi tillstyrker
därmed motion Fi228 (v) yrkandena 1-4 och
delvis motion Fi295 (mp) yrkandena 5-6
och 8-12 samt avstyrker motion U303 (m)
yrkande 3.

7.Information om och analys av eurons
effekter - avsnitt 1.5.2, punkt 3 (mp)

av Matz Hammarström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 7. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkandena 5, 6 och 8-12 och avslår
motionerna
2001/02 Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
och
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att en analys av EMU:s
konsekvenser visar att nackdelarna
överväger fördelarna. Här är några
viktiga exempel:
· EMU befäster den kvantitativa
ekonomiska tillväxten som norm för
tillväxten. Men tillväxt är inte något
positivt i sig, utan det är tillväxtens
innehåll som är intressant. En fortsatt
inriktning mot en kvantitativ
tillväxtnorm kommer att ge en fortsatt
överkonsumtion av naturresurser och
energi i stället för att leda till ett
ekologiskt hållbart samhälle. I EMU
kommer t.ex. transporterna att öka
kraftigt.
·
· Det mest konkreta argumentet för
ett EMU-medlemskap är att man slipper att
växla pengar om man reser till eller gör
affärer i ett annat EMU-land samt att
prisjämförelserna underlättas. Dessa
effekter skall dock inte överdrivas och
måste ställas mot de negativa effekter
som EMU innebär. Den s.k. EMU-utredningen
från 1996/97 avfärdar dessutom argumentet
om att EMU skulle underlätta
prisjämförelser.
·
· I Maastrichtfördraget slås fast
att medlemsstaterna skall undvika stora
underskott i de offentliga finanserna,
och om staterna inte uppfyller vissa
budgetkriterier utgår sanktioner av olika
slag. Ett budgetunderskott är dock inte
negativt i sig utan det finns lägen när
det finns goda skäl för ett land att ta
på sig ett underskott. Vidare riskerar
ekonomiska sanktioner mot ett land som
dras med ekonomiska problem att ge en
negativ ekonomisk spiral. Sammantaget
innebär budgetnormerna och sanktionerna
att Sverige, om vi går med i EMU, kan
tvingas att betala böter för att
riksdagen bedriver en ekonomisk politik
som majoriteten av riksdagsledamöterna
vill ha.
·
· Den ekonomiska politik som förs
i euroområdet kommer med stor sannolikhet
att vara inriktad på det som gynnar de
stora och centralt belägna EMU-länderna,
som t.ex. Tyskland och Frankrike.
Konjunkturläget i EMU:s centrum kommer
att avgöra t.ex. Centralbankens
penningpolitik, vilket kan innebära att
länderna i EU:s utkanter direkt
missgynnas av den förda politiken.
·
· EMU kan också leda till en
negativ global resursfördelning. Euron
kommer att få en större betydelse i
världsekonomin som reservvaluta. Det
innebär att länder utanför EMU kommer att
öka sitt innehav av euro och därmed öka
ECB:s s.k. seignorageinkomster på
bekostnad av andra staters inkomster. Det
uppstår således inga effektivitetsvinster
utan enbart en omfördelning från andra
länder till länderna i EMU-området.
·
· Ett annat vanligt argument för
EMU-medlemskap är att Sverige då bättre
skulle kunna stå emot valutaspekulation.
Det är dock ett vilseledande argument
eftersom det inte finns några historiska
fakta som talar för att det är svårare
att spekulera mot större valutor än mot
mindre, eller att valutastabiliteten är
större för valutor som används inom en
större region.
·
Jag föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som
ovan anförts om konsekvenserna av ett
medlemskap i EMU. Vi tillstyrker
därmed motion Fi295 (mp) yrkandena 5-6
och 8-12 och avslår motionerna Fi228
(v) yrkandena 1-4 och U303 (m) yrkande
3.
8.Miljökonsekvensbeskrivningar i
budgetpropositionen - avsnitt 1.6,
punkt 4 (kd)
av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 8. Riksdagen bifaller därmed
motion
2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 17..

Ställningstagande

Vi anser att det skall löna sig att agera
miljövänligt. Det är viktigt att
ekonomiska styrmedel inte motverkar
frivilliga miljöinsatser. I regeringens
gröna nyckeltal ingår ett antal ISO- och
EMAS-registrerade företag. Denna
certifiering är kostsam. Därför är det
framför allt de kapitalstarka företagen
som certifieras. Även många mindre och
medelstora företag arbetar med
miljöledningssystem utan att det
registreras. Den höga kostnaden är ett
hinder för registrering men inte för ett
aktivt miljöarbete i företagen. Vi anser
att det vore intressant att också få ett
mått på miljöarbetet i mindre företag.
Regeringen bör därför i sina gröna
nyckeltal även ta med de företag som
aktivt arbetar enligt miljöledningssystem
utan att certifieras. Vad vi här har
framfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Därmed
bifaller riksdagen motion MJ519 (kd)
yrkande 17.

9. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3,
punkt 5 (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och
Carl-Axel Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen fastställer som ett
kompletterande mål för budgetpolitiken
att den offentliga utgiftskvoten
successivt skall minskas. Därmed bifaller
riksdagen motion
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 7
och avslår motionerna
2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s),
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 5 och
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 4.

Ställningstagande

Den offentliga sektorn i Sverige är
extremt stor i förhållande till vad som
gäller i för oss viktiga och jämförbara
länder. Det motverkar dynamiken i den
ekonomiska utvecklingen och urholkar
konkurrenskraften. Flertalet länder inom
EU genomför i dag reformer för att sänka
skattetrycket och motsvarande gäller
också för övriga delar av OECD-området.
Utrymmet för den privata sektorn och för
medborgarnas egen beslutanderätt måste
öka. Sverige skall ha starka skattebaser,
inte världens högsta skattesatser.
Med rörliga skattebaser är
högskattepolitiken ett direkt hot mot
välfärden och den framtida tillväxten.
Regeringens politik riskerar att leda
till urholkade skattebaser i en
omfattning som motsvarar 100 miljarder
kronor under de kommande åren. Det är ett
bortfall av skatteinkomster som till
skillnad från sänkta skatter inte ger
hushållen lägre skatt eller större
trygghet, snarare ökar trycket på att
höja skatterna för normala inkomsttagare
för att på det viset kompensera för
förlorade skatteintäkter. En sådan
politik kommer att präglas av en
betydande orättfärdighet.
Det finns anledning för Sverige att se
på det faktum att länder med lägre
offentlig utgiftskvot också har haft en
avsevärt bättre välfärdsutveckling än
Sverige. De länder som i dag är rikare än
Sverige har genomgående en lägre
utgiftskvot. Genom en god kontroll över
de offentliga utgifterna kommer
utgiftskvoten att gradvis pressas ned mot
lägre nivåer. Därmed frigörs också ökad
tillväxtkraft samtidigt som de svenska
skattebaserna stärks. En skattepolitik
som driver företagande och sparande
utomlands urholkar grunderna för
välfärden. Det är ett högt pris i form av
lägre tillväxt och urholkade skattebaser
som svenska folket riskerar att få betala
för den socialdemokratiska
högskattepolitiken.
Sett i ett längre tidsperspektiv måste
den offentliga utgiftskvoten närma sig de
nivåer som präglar OECD-genomsnittet. Det
dr i denna miljö som Sverige och svenska
företag måste kunna hävda sig. Mot denna
bakgrund anser vi att regering och
riksdag bör fastställa som mål för
budgetpolitiken att budgetarbetet skall
inriktas på att uppnå en successivt lägre
utgiftskvot för den offentliga sektorn.
Därmed tillstyrker utskottet motion Fi291
(m) yrkande 7.
Vi anser också att de offentliga
finanserna skall vara i balans över
konjunkturcykeln. Balansmålet bör inte
omfatta det enskilda sparande som sker
inom PPM-delen i pensionssystemet
eftersom det i grunden är ett
privaträttsligt sparande. Arbetet på att
pressa ned den offentliga skuldkvoten
till under 40 % motiverar ett något
större överskott tills detta mål har
uppnåtts.
Med målet om balans i de offentliga
finanserna över konjunkturcykeln minskas
såväl den statliga som den offentliga
skuldkvoten. Genom privatisering av
statliga företag kan amorteringar
genomföras som pressar ned statsskulden
ytterligare. Minskar skuldkvoten kommer
också de offentliga finansernas sårbarhet
att minska samtidigt som utrymmet för
privata investeringar blir större. Den
offentliga skuldkvoten bör i enlighet med
Moderata samlingspartiets förslag
understiga 40 % av BNP 2004.
Övriga motioner som är aktuella i detta
sammanhang avstyrks.

10. Mål för budgetpolitiken -
avsnitt 2.3, punkt 5 (kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att regeringen dels bör
lägga fram förslag om ett kompletterande
budgetmål om balans i statens finansiella
sparande sett över en konjunkturcykel,
dels bör fullfölja arbetet med den
långsiktiga inkomst- och utgiftsstrategi,
LINUS, som påbörjades i
Finansdepartementet under den förre
finansministerns ledning. Därmed bifaller
riksdagen motion
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 5 och avslår motionerna
2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s),
2001/02:Fi291av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 7 och
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 4.

Ställningstagande

Som vi påpekar i Kristdemokraternas
motion Fi292 ligger överskotten i den
offentliga sektorn under åren framöver
helt i ålderspensionssystemet medan
statsbudgeten går med underskott.
Nuvarande budgetpolitiska överskottsmål
ger därför inte någon buffert åt
statsfinanserna som det ursprungligen var
tänkt. Regeringens avsikt att göra
statsfinanserna mer stabila för
konjunktursvängningar har alltså helt
misslyckats.
För oss kristdemokrater är sunda
statsfinanser av central betydelse för
den ekonomiska politiken. Vi anser därför
att det behövs ett kompletterande
budgetmål för statens finansiella
sparande. Regeringen bör med hänsyn
härtill återkomma till riksdagen med
förslag om ett kompletterande budgetmål
om balans i statens finansiella sparande
över en konjunkturcykel. Regeringen bör i
det sammanhanget också lämna förslag om i
vilken takt ett sådant mål bör fasas in.
Under sin tid som statsråd tog före
detta finansministern Erik Åsbrink
initiativ till ett arbete med en
långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi,
LINUS. Erik Åsbrink hann dock aldrig
slutföra detta arbete. En strategi av
detta slag behövs emellertid om Sverige
skall klara den dubbla utmaning som
följer av dels en ökad
internationalisering, dels den
demografiska utvecklingen.
Internationaliseringen tvingar fram
skattesänkningar, medan den demografiska
utvecklingen snarare ställer krav i
motsatt riktning. Regeringen bör därför
anmodas att fullfölja detta arbete.
Därmed tillstyrker vi motion Fi292 (kd)
yrkande 5 och avstyrker propositionens
förslag samt motionerna Fi266 (s), Fi291
(m) yrkande 7 och Fi294 (fp) yrkande 4.

11. Mål för budgetpolitiken -
avsnitt 2.3, punkt 5, motiveringen
(fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Ställningstagande

I likhet med Folkpartiet ställer jag upp
på regeringens mål om ett överskott i de
offentliga finanserna på i genomsnitt 2 %
av BNP sett över en konjunkturcykel. Ett
överskott under en 4-5-årsperiod på i
genomsnitt 2 % innebär rimligen att
överskottet bör vara högre än 2 % under
högkonjunkturår för att kunna vara lägre
i lågkonjunktur. Folkpartiet har under
flera år kritiserat regeringen för att
den inte i förväg satt målet tillräckligt
högt under högkonjunkturåren för att
skapa buffertar för dåliga tider. De
överskridanden som ändå skett är alltså
inte resultatet av en tydlig politisk
inriktning utan uppstår på grund av yttre
faktorer. Nu, när 2002 sannolikt blir ett
sämre år än regeringen tror, är det
troligt att det beslutade målet om 2 %
kommer att underskridas. Detta är i sig
ingen katastrof, ett genomsnitt på 2 %
innebär ju att överskottet ibland kan
vara lägre än 2 %.
Även om vårt budgetalternativ också
slutar på 2 % finns det i vårt förslag
inbyggt mera av flexibilitet och utrymme
så att de automatiska stabilisatorerna
kan verka, dvs. de mer eller mindre
automatiska försämringar av budgeten som
kommer när tillväxten minskar.
För närvarande är den ekonomiska
utvecklingen svårbedömd, och i avvaktan
på ett säkrare prognosunderlag finner jag
det motiverat att som regeringen gjort
utgå från att överskottsmålet under vart
och ett av de tre närmaste åren bör vara
2 % av BNP. Eftersom såväl Folkpartiets
långsiktiga överskottsmål som partiets
för varje enskilt år uppställda
överskottsmål överensstämmer med vad
riksdagen tidigare har lagt fast är det
inte påkallat att på nytt bekräfta detta
beslut.
Övriga i detta sammanhang aktuella
motioner avstyrks av utskottet.

12. Budgetförslagen för år 2002 -
avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1, punkt 6
(m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och
Carl-Axel Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:

6. Budgetförslagen för år 2002

a) Utgiftstak för staten 2001-2004
(avsnitt 2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 854
miljarder kronor 2002, 875 miljarder
kronor 2003 och 893 miljarder kronor
2004. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 3 och avslår proposition
2001/02:1 punkt 2.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2002-2004 (avsnitt
2.5.2)
Riksdagen godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2002-2004 som redovisas i motion
2001/02:Fi291. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl.
(m) yrkande 2 och avslår proposition
2001/02:1 punkt 3.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.6
och 4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2002 på
utgiftsområden enligt det med reservation
12 (m) betecknade förslaget i den
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till beslut. Därmed
bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4 med vissa ändringar samt
2001/02:T454 av Per-Rickard Molén m.fl.
(m) yrkande 1 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 8.
d) Förändringar av anslagsbehållningar
för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7)
=utskottet
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8)
=utskottet
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8)
=utskottet
g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt
3.3.1)
Riksdagen godkänner vad som sägs i
reservation 12 om inkomstskatten för
2002. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m) yrkandena 1-10 och 36 samt avslår
proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34,
38-41 och 43, alla i denna del.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen
av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3)
=utskottet
i) Beskattningen av sjömän i det nordiska
skatteavtalet (avsnitt 3.3.11)
=utskottet
j) Beskattning av investmentföretag och
värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1)
=utskottet
k) Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1)
Riksdagen godkänner vad som sägs i
reservation 12 om fastighetsbeskattning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi241 av Kent Olsson och Inger
René (m) yrkandena 1-3, 2001/02:Fi255 av
Berit Adolfsson (m),
2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m,
kd, c, fp),
2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m) yrkandena 21-24,
2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl.
(m) yrkande 7 och
2001/02:A318 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
yrkande 7
samt avslår proposition 2001/02:1 punkt
30 i denna del.
l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 12 om förmögenhetsskatt.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi205 av Margareta Cederfelt (m)
och
2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m) yrkandena 25-27 samt
avslår proposition 2001/02:1 punkt 37 i
denna del.
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.2)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 12 om ytterligare höjningar
av införselkvoterna och om sänkta
alkoholskatter. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf
m.fl. (m) yrkandena 33-35 och bifaller
delvis proposition 2001/02:1 punkt 32 i
denna del.
n) En fortsatt grön skatteväxling
(avsnitten 3.7.3 och 3.11)
Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 12 om avslag på regeringens
förslag om höjd koldioxidskatt och höjd
skatt på el liksom vad som anförs om
behovet av en sänkning av
drivmedelsskatterna. Därmed bifaller
regeringen motionerna
2001/02:Fi242 av Per-Samuel Nisser och
Jan-Evert Rådhström (m),
2001/02:Fi271 av Ola Sundell och Stefan
Hagfeldt (m),
2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 8,
2001/02:Sk418 av Ingvar Eriksson och Olle
Lindström (m) yrkande 4 samt
2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m) yrkandena 15-17 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 35 i
denna del samt
proposition 2001/02:3 i denna del.
o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4)
=utskottet
p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5)
=utskottet
q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt
3.7.7)
=utskottet
r) Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2002 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2002 enligt det med reservation 12 (m)
betecknade förslaget i den
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 6 i denna del och avslår
proposition 2001/02:1 punkt 6.
s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för
år 2002
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i här aktuella
moderata motioner om skattepolitikens
inriktning, höjda avdrag för
pensionssparande, höjda reseavdrag,
skattereduktion för hushållstjänster,
beskattning av royalty, slopad skatt på
aktieutdelning, ändrade regler för
fåmansaktiebolag, sänkning av jordbrukets
dieselskatt, sänkning av skatten på
kärnkraftsel, nedsättning av skatter och
slopad reklamskatt. Därmed bifaller
riksdagen motionerna
2001/02:Fi239 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
yrkande 1
2001/02:Fi269 av Roy Hansson (m),
2001/02:Fi270 av Roy Hansson (m),
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 9,
2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 19 och 20,
2001/02:Sk417 av Göte Jonsson m.fl. (m)
yrkandena 3 och 4,
2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m) yrkandena 11-14, 18-20 och 28-32, 37
samt 39,
2001/02:Sk474 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 1-4,
2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m) yrkande 13 samt
2001/02:MJ421 av Patrik Norinder och Anne-
Katrine Dunker (m) yrkandena 2 och 3 och
avslår övriga motionsyrkanden som finns
upptagna i den förteckning över av
utskottet i punkt 6 avstyrkta
motionsyrkanden som följer efter
utskottets förslag till riksdagsbeslut.

Ställningstagande

Regeringen har under några år låtit
högkonjunkturen ersätta behovet av en
offensiv ekonomisk politik för ökad
tillväxt. I stället har den kortsiktigt
främst inriktat sig på att satsa på
förslag som bundit upp de offentliga
utgifterna ytterligare. Därmed har de
offentliga finansernas sårbarhet
förstärkts. I praktiken har regeringens
utgiftspolitik lett till att den sanering
av de offentliga finanserna som
genomfördes under den borgerliga
regeringen i början av 1990-talet, och
som till vissa viktiga delar följdes av
nya åtgärder av den socialdemokratiska
regeringen under första åren nu har
återställts.
Några åtgärder har inte vidtagits för
att förbereda Sverige inför sämre tider,
ej heller för att bekämpa en rekordhög
arbetslöshet i högkonjunktur eller för
att förstärka Sveriges långsiktiga
tillväxtförutsättningar. Regeringen har
saknat vilja och handlingskraft att
genomföra strukturella reformer som hade
kunnat bidra till att höja Sveriges
långsiktiga tillväxtkraft bortom
högkonjunkturen.
Denna passivitet har medfört att vi nu
står lika sårbara inför den kommande
avmattningen som vid tidigare
konjunkturnedgångar. Och närmast
följdenligt tycks regeringen inte heller
ha tagit signalerna om en svagare
konjunktur på allvar. Att tala om att
programmet om ökade offentliga utgifter,
grundade på regeringens
tillväxtförhoppningar, ligger fast
samtidigt som tillväxttakten dramatiskt
faller är inte ansvarsfullt.
Budgetpropositionen visar att regeringen
och dess stödpartier under budgetarbetet
blundat för konjunkturutvecklingen och de
orosmoln som nu tornar upp sig.
Mot bakgrund härav finns det enligt vår
mening stor risk för att de offentliga
finanserna återigen kommer att drabbas
hårt när konjunkturen vänder nedåt. Detta
kommer att drabba Sverige på två olika
sätt. Dels kommer växande statliga
underskott, budgettrixande och
övertrasserade utgiftstak att leda till
växande inflationstryck och högre räntor
än vad som annars hade varit fallet,
vilket riskerar att leda Sverige djupare
ner i lågkonjunkturen än andra länder.
Dels kommer en förlorad kontroll över de
offentliga utgifterna att leda till
snabba och plötsliga sparprogram som
kommer att slå hårdast mot de grupper som
saknar marginal och buffert. Vi har de
senaste åren sett hur socialdemokratiska
besparingsaktioner saknar plan,
framförhållning och hänsyn till de
grupper som allra mest är beroende av
offentligt stöd.
De offentliga finansernas sårbarhet
måste minska för att den privata sektorn
skall kunna få bättre förutsättningar för
tillväxt över tiden. Genom att den
offentliga sektorn lägger beslag på en så
stor del av resurserna försämras
förutsättningarna för den privata sektorn
att erbjuda nya arbetstillfällen.
Att utforma inkomstskattesänkningarna
som en skattereduktion för pensions- och
fackföreningsavgifter samt en marginell
ökning av grundavdraget är knappast en
politik som tar hänsyn till medborgarnas
krav på social trygghet. Än mindre tar
sådana skattesänkningar fasta på behovet
av en tillväxtbefrämjande ekonomisk
politik för ökat företagande och nya
jobb.
Svenska låginkomsttagare kommer med
regeringens politik även i framtiden att
vara världens högst beskattade. Detta
faktum kommer att förstärkas av att den
socialdemokratiska skattepolitiken saknar
en strategi inför de utmaningar som
globaliseringen av världsekonomin innebär
för rörliga skattebaser.
Redan i dag har regeringen tvingats
göra undantag för miljardärer och
utländska höginkomsttagare samtidigt som
man skärpt de skatter som påverkar
hushållsekonomin mest för låg- och
medelinkomsttagare samt för pensionärer.
Denna utveckling mot en allt högre
beskattning av så kallade tröga
skattebaser kommer att leda till att en
växande del av högskattepolitiken kommer
att belasta de grupper som i dag har
minst marginaler och som är sårbara för
nya skattehöjningar, det må vara
bensinskatten, skatten på villaolja eller
skatterna på boende och vanliga
inkomster. Fortsatt höga skattesatser
kommer att leda till förlorade
skatteintäkter som med socialdemokratisk
politik kommer att innebära
skattehöjningar för dem som inte har
"flyttkraft" eller minskade bidrag utan
motsvarande skattesänkningar. Det är en i
allra högsta grad socialt orättfärdig
skattepolitik som nu gradvis urholkar
normala hushålls ekonomiska trygghet.
Regeringens högskattepolitik för låg-
och medelinkomstagare inverkar inte bara
på den sociala tryggheten och människors
oberoende utan också på möjligheterna
till nya jobb.
Utvecklingen mot ständigt ökade
utgifter och skatter måste brytas. Det
krävs en radikal politik som ger
förnyelse och svarar mot dagens krav - en
politik som bygger på respekten för
enskilda människors kunskap och förmåga
och den dynamik som frigörs i ett öppet
samhällsklimat. Reformer som öppnar för
enskilda människors val och deras
kontroll över den egna vardagen ger
Sverige större möjligheter i framtiden.
Moderata samlingspartiet redovisar en
politik med en sådan inriktning. Vårt
parti föreslår i motion Fi291 ett antal
strukturella reformer som främjar
tillkomsten av nya arbeten och som gör
det möjligt för folk att leva på sin egen
lön.
Beredskapen att möta en sämre ekonomisk
utveckling än den regeringen lägger till
grund för sin utgiftspolitik måste vara
god. Vi vill möta lågkonjunkturen med
snabba och konkreta åtgärder som ger
Sverige ökad tillväxtkraft. Samtidigt
skall de offentliga finanserna hållas
under kontroll.
Vi motsätter oss därför de
utgiftsökningar som regeringskoalitionen
föreslår och som riskerar att leda till
spräckta utgiftstak. Tillsammans med
vikande skatteinkomster och
konjunkturmässigt ökade utgifter riskerar
detta att framöver leda till att Sverige
får växande problem med de offentliga
finanserna.
Utgiftstaken skall inte överträdas. I
stället skall den offentliga
utgiftskvoten pressas ned mot det
genomsnitt som råder i länder rikare än
Sverige. Det uppnår vi genom att föreslå
lägre offentliga utgiftstak och
utgiftsramar än regeringen. Våra förslag
leder till att utgifts- och
skattekvoterna kommer att sjunka med
ytterligare 3 respektive 5 procentenheter
fram till 2004 jämfört med regeringens
alternativ. Genom att vi snabbare
amorterar ner den offentliga
bruttoskulden kommer den redan 2004 att
understiga 40 % av BNP, vilket är närmare
7 procentenheter lägre än regeringen
räknar med för egen del. På detta viset
skapar vi en större stabilitet i de
offentliga finanserna samtidigt som
utrymmet för enskilda människors
valfrihet och företagsamhet ökar.
Vi ger de offentliga finanserna en ny
sammansättning och kan därigenom inte
bara sänka utgiftstaken utan också skapa
utrymme för ökade satsningar på det
offentligas huvuduppgifter och på de
grupper som har störst behov av stöd.
Våra besparingar uppgår under de tre
efterföljande åren till netto 39, 60
respektive 77 miljarder kronor. Vi vill
att staten och det offentliga skall stå
ekonomiskt starka och kunna sköta sina
grundläggande uppgifter men ha begränsade
möjligheter att styra människors vardag
och liv. De sänkta offentliga utgifterna
skapar samtidigt utrymme för viktiga
skattesänkningar.
Det är framför allt vanliga familjer
med låga och medelstora inkomster som har
behov av skattesänkningar, och enligt vår
mening är det därför naturligt att man -
såsom Moderata samlingspartiet förordar -
i första hand sänker skatten på
arbetsinkomster för dessa grupper, bland
vilka barnfamiljerna är särskilt utsatta.
Men även andra skatter, som också har
stor betydelse för låg- och
medelinkomsttagare, bör enligt vår mening
sänkas betydligt under åren framöver,
inte minst fastighetsskatten och skatten
på bensin och diesel.
Uppenbart är att regeringen i stället
för att ge medborgarna en ökad kontroll
över sin vardag och välfärd inriktar sig
på att låta den offentliga makten lägga
beslag på en större del av den ekonomiska
tillväxten. De ökade skatteinkomster som
regeringen räknar med under de kommande
åren tillfaller stat och kommun på
bekostnad av framför allt låg- och
medelinkomsttagarnas sociala trygghet.
Vi vill med våra satsningar skapa ökad
trygghet på gator och torg, bygga ut och
förbättra vägar och järnvägar i stor
omfattning samt även främja forskning och
utbildning. Statsbidrag och
transfereringar som i dag kanaliseras
direkt till kommuner eller via de stora
offentliga välfärdssystemen vill vi i
ökad utsträckning skall följa den
enskilde och gå direkt till välfärdens
verksamheter. Den svenska skolan och
sjukvården får på detta sätt ökade
resurser direkt in i verksamheten genom
våra förslag om en nationell skolpeng,
särskilda resurser för sjukvården som
följer patienten och en nationell
vårdgaranti.
Genom en bred och omfattande
aktionsplan för att nedbringa den växande
sjukfrånvaron verkar vi för att fler
människor skall kunna vara friska och
kunna gå till jobbet. Vårt förslag om
ökade resurser till försäkringskassorna
för sjukvård och för rehabilitering är av
en sådan omfattning att detta kommer att
kunna ge betydande resultat tillsammans
med de andra åtgärder vi föreslår. Räcker
inte detta måste insatserna öka. Vi kan
inte stillatigande se på när en växande
ohälsa drabbar människor samtidigt som
vår ekonomiska utvecklingskraft och
statens finanser försvagas. Sverige
behöver fler som kan delta i arbete.
Politiken måste inriktas på att ge
människor sjukvård och rehabilitering,
inte på att försvara gamla och icke-
fungerande välfärdssystem.
Vi minskar företagsstöd, parti- och
presstöd samt stödet till fackföreningar
men ökar det till änkor, handikappade och
de sämst ställda pensionärerna.
Kostnaderna för sjukfrånvaro och
förtidspension håller vi som ovan
redovisats tillbaka genom att satsa
offensivt på rehabilitering, kostnaderna
för arbetslösheten genom en ny allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med
höjda, men avdragsgilla egenavgifter.
Våra lägre skatter medför dessutom att
behovet av bidrag minskar. Vi återställer
förtroendet för de gemensamma åtagandena
samtidigt som vi stärker den enskildes
makt över välfärden. Med en sådan
inriktning av budgetpolitiken ökar vi
förutsättningarna för tillväxt och får
ett ökat välstånd.
Vi har med våra förslag samma
finansiella överskott som regeringen. Om
man emellertid utgår från mer realistiska
antaganden om den ekonomiska utvecklingen
än de regeringen använt sig av samt
dessutom exkluderar pre
miepensionssparandet, som enligt vår
mening inte bör beaktas i detta
sammanhang eftersom det i grunden är ett
privaträttsligt sparande, motsvarar detta
ett överskott på 0,2 % av BNP. Detta ger
tillräcklig stabilitet med tanke på vårt
mål om balans över konjunkturcykeln samt
behovet av att amortera ned den
offentliga bruttoskulden till under 40 %
av BNP. De privatiseringar vi genomför är
under de närmaste tre åren 40, 60
respektive 60 miljarder kronor högre än
regeringens. De bidrar till att vi kan
pressa ned bruttoskulden under denna nivå
redan 2004.
Med vår skattepolitik vill vi stärka de
enskilda medborgarnas oberoende och skapa
förutsättningar för högre tillväxt och
fler jobb.
Det är därför viktigt att
inkomstskatten successivt sänks. På så
sätt ökar friheten och därmed vars och
ens möjlighet och förmåga att ta ansvar
för den egna livssituationen. I synnerhet
gäller det dem som i dag har låga
inkomster. I vårt budgetalternativ skapas
utrymme för sänkta inkomstkatter för
alla. Tyngdpunkten ligger på låg- och
medelinkomsttagare. Inkomstskattereformen
består av fyra delar och innehåller höjt
grundavdrag för alla, ett särskilt barn
avdrag per barn samt förvärvsavdrag och
en successivt avvecklad statlig
inkomstbeskattning.
När den moderata inkomstskattereformen
är genomförd kommer de första 50 000 kr
av en inkomst att vara helt undantagna
från beskattning. Under den kommande
treårsperioden höjer vi grundavdraget i
tre steg upp till drygt 40 000 kr.
Därtill undantas 13 % av
förvärvsinkomster från beskattning genom
att ett förvärvsavdrag införs 2002. I ett
senare skede bör detta höjas till 15 %.
Har man barn undantas ytterligare 15 000
kr per barn från beskattning.
Barnavdraget införs redan 2002 och gäller
utöver dagens barnbidrag.
Den statliga inkomstskatten sänks under
treårsperioden successivt ned till 17 %
för att på sikt helt avvecklas.
Skatten på kapital är hög i Sverige.
Det medför att kapital flyttar till
länder där det är lägre beskattat och att
ägande av företag flyttar till andra
länder. Skattepolitiken skall bidra till
att såväl förtag och kapital som ägare
till dessa stannar kvar här. Sverige
skall helst vara så attraktivt att
företagande och kapital söker sig hit.
Beskattningen av ägande och kapital
skall minskas genom att
förmögenhetsskatten avskaffas och
dubbelbeskattningen på utdelningar tas
bort. Härigenom görs Sverige
konkurrenskraftigt om företagande och
kunskaper. Utflyttningen av ägande,
företag och forskning motverkas.
Företagande stimuleras.
Boendet beskattas hårt i Sverige.
Fastighetsskatt utgår oavsett om det
finns medel att betala den. För många
höjs den kraftigt i år eftersom
taxeringsvärdena har höjts.
Fastighetsskatten är orättfärdig. Den
skall tas bort. Redan i år måste en
återgång ske till de taxeringsvärden som
gällde tidigare. Parallellt skall en
sänkning av skattesatsen för småhus och
en halvering av det ingående markvärdet
ske.
Transporter är nödvändiga, i synnerhet
i glesbygd. Drivmedelspriserna når
rekordhöjder, men den största delen av
priset är skatt. Bensin- och
dieselskatten bör sänkas med 70 öre/l för
att underlätta för alla dem som i sin
vardag är beroende av bilen. Reseavdraget
bör höjas ordentligt. Nedsättningen av
socialavgifter i Norrland bör vara större
än vad regeringen förordat.
Våra skattesänkningar uppgår under de
tre närmaste åren till 42, 63 respektive
80 miljarder kronor utöver regeringens
förslag. Huvuddelen av våra
skattesänkningar riktar sig till låg- och
medelinkomsttagare. Våra
utgiftsminskningar som vi redovisar på
annan plats är däremot så utformade att
de framför allt riktar sig mot offentliga
verksamheter, byråkrati och bidrag till
företag, press och politiska partier
eller motiveras genom ett minskat
bidragsbehov till följd av reformer och
sänkta skatter. Skattesänkningarna vi
föreslår är av den arten och den
omfattningen att de mot denna bakgrund
ger såväl ensamstående föräldrar, stora
barnfamiljer, pensionärer som enskilda
förvärvsarbetande en väsentligt större
trygghet i vardagen än i dag.
De uppmuntrar till arbete och
företagande, och de underlättar för fler
att få ett arbete. De ger Sverige bättre
förutsättningar att hävda sig i
konkurrensen om företagande och kunskap.
De fördelar sig på följande sätt.

Tabell. Moderata samlingspartiets förslag
till skattesänkningar 2002-2004

Finansiell effekt för konsoliderad
offentlig sektor. Netto i förhållande
till regeringens förslag
Belopp i miljarder kronor

(bild eller grafiskt element borttaget)

Våra skattesänkningar motsvaras till sin
huvuddel av minskade offentliga utgifter
och har i övrigt en utbudsstimulerande
inriktning. De minskade offentliga
utgifterna härrör till en stor del från
utgiftsminskningar som inte berör det
enskilda hushållets ekonomi.

Så innebär till exempel en politik som
bryter den snabbt växande sjukfrånvaron
inte en belastning på hushållsekonomin
utan tvärtom både en bättre ekonomi för
den enskilde och en bättre social
situation. I vårt budgetförslag tillför
vi väsentligt ökade resurser för att med
en mångfald av medel minska ohälsa och
sjukfrånvaro. Den nuvarande utvecklingen
av sjukfrånvaron och förtidspensioner är
oacceptabel av både sociala och
ekonomiska skäl.
Lägre skatter minskar behovet av bidrag
och gör det möjligt att med lägre
ersättningsnivåer uppnå samma
nettoersättning som i dag. Lägre
ersättningsnivåer uppvägs i vårt
budgetalternativ av lägre skatter på
arbete. Samtidigt gör skattesänkningarna
att det alltid lönar sig att arbeta. Det
stimulerar fler att söka sig in till
arbetsmarknaden och gör att fler vill
arbeta mer. Vårt alternativ innebär
betydande strukturförändringar som leder
till bättre förutsättningar att möta den
demografiska utvecklingen genom ökat
arbetsutbud.
Sjukvård och omsorg skall prioriteras
inom ramen för de omfattande resurser som
finns i kommuner och landsting.
Sjukvårdens förutsättningar stärks genom
att vi vidhåller de så kallade
Dagmarpengarna samt genom att vi inför en
nationell vårdgaranti under
treårsperioden som ett första steg mot en
allmän hälsoförsäkring
I det moderata budgetalternativet
fördelas skattesänkningarna 2004 så att
17 miljarder kronor används för att
minska skatten på företagande och
kapitalbildning, medan hela 63 miljarder
kronor, eller närmare fyra femtedelar,
avser lägre skatt på arbete, familj och
boende.
Den finansiella effekten av Moderata
samlingspartiets budgetalternativ kan
sammanfattas på det sätt som framgår av
ovanstående tabell. Den visar att med
vårt budgetalternativ kommer sparandet
att ligga på en nivå som med god marginal
överstiger även de av regeringen använda
budgetmålen de kommande tre åren.

Tabell. Finansiellt sparande i den
konsoliderade offentliga sektorn med
Moderata samlingspartiets
budgetalternativ

Offentliga sektorns finansiella sparande
Belopp i miljarder kronor
200 200 200
2 3 4
Finansiellt sparande enligt 45 47 49
budgetpropositionen
Moderata besparingar +39 +60 +77
Moderata skattesänkningar -42 -63 -80
Ränteeffekt av större +1 +4 +7
privatiseringar än regeringens
Utnyttjande av överskott avsatt
i BP som beräkningsteknisk
överföring till hushållen 2003 +2 +4 +8
och 2004
Finansiellt sparande med 45 53 61
Moderaternas budgetalternativ
- i förhållande till ±0 +6 +12
regeringens budgetmål

De utgiftsminskningar som följer av våra
besparingsförslag och den kompensation vi
tillför kommunsektorn för våra
skatteförslag innebär sammantagna att
utgiftstaket för staten under de kommande
tre budgetåren bör bestämmas till
854 miljarder kronor 2002, 875 miljarder
kronor 2003 och 893 miljarder kronor
2004. Att våra förslag till utgiftstak
för staten överstiger regeringens
sammanhänger med de ökade kommunbidrag
som krävs för att neutralisera våra
skatteförslag. Ser man till utgiftstaket
för hela den offentliga sektorn
bortfaller dessa neutraliseringseffekter,
och då får vi väsentligt lägre utgifter
än vad regeringen räknar med i sitt
budgetförslag. Vårt utgiftstak för den
offentliga sektorn understiger
regeringens med 34, 110 respektive 133
miljarder kronor 2002-2004.

Vid beräkningen av utgiftstaket har vi
inte inkluderat någon
budgeteringsmarginal eftersom den
påverkar budgetdisciplinen negativt. De
ramanslag som bestäms för olika
utgiftsområden skall vara så utformade
att de ger myndigheter en betydande
frihet att lösa sina uppgifter. Det är
uppenbart att regeringen nu, genom
budgeteringsmarginalen, använder
utgiftstaken som mål för hur de
offentliga utgifterna skall utvecklas i
stället för som en begränsning av de
statliga utgifternas utveckling. Det har
lett till att de statliga utgifterna
exklusive ränteutgifterna nu växer mycket
snabbt. Och när alla nya löften inte
längre ryms under utgiftstaket tillgriper
regeringen närmast desperat olika typer
av budgettrixande, senast exemplifierat
av finansministerns uttalande vid den
socialdemokratiska partikongressen då han
lovade att nästa år ge kommunerna ett
bidrag på 2 miljarder kronor, inte i form
av ett ökat statsbidrag utan som en
tillfällig nedsättning av
arbetsgivaravgifterna.
Regeringen försöker genom utfästelser
om ytterligare stöd åstadkomma en
nödvändig förnyelse av kommunsektorn.
Enligt vår mening är detta inte en
framkomlig väg, vilket också bekräftas av
erfarenheterna från tidigare tillskott.
Statens viktigaste uppgift i detta
sammanhang bör i stället vara att främja
sysselsättningen och på så sätt bredda
kommunernas skatteunderlag.
Om de föreslagna taken för statens
utgifter under de närmaste tre åren
behöver överskridas, får regeringen
återkomma till riksdagen med en
förklaring och ett förslag till de
besparingar som krävs för att det
ursprungligen fastställda taket skall
kunna upprätthållas.
Sammanfattningsvis anser vi således att
Moderata samlingspartiets förslag till
inriktning av budgetpolitiken liksom
partiets förslag till utgiftstak för åren
2002-2004 bör ligga till grund för
budgetpolitiken. Det innebär att vi
tillstyrker de i motion Fi291 (m)
föreslagna nivåerna för utgiftstaket för
staten för åren 2002-2004 (yrkande 3),
liksom vårt förslag till beräkning av de
offentliga utgifterna (yrkande 2). Vidare
tillstyrker vi Moderata samlingspartiets
förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster och förslag till fördelning av
utgifter på utgiftsområden för budgetåret
2002 (yrkandena 4 och 6) på det sätt som
framgår av reservation 12 (m) i
sammanställningen i anslutning till
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Vårt förslag till fördelning av utgifter
på utgiftsområden framgår också av
efterföljande tabell.
Slutligen stöder vi även Moderata
samlingspartiets övriga förslag i detta
sammanhang liksom de förslag som framförs
av andra partier och som överensstämmer
med våra förslag.
Regeringens förslag i berörda delar
avstyrks liksom de övriga motioner som är
aktuella i detta sammanhang.

Tabell. Moderata samlingspartiets förslag
till utgiftstak och utgiftsramar för 2001

Belopp i miljoner kronor
Förändringar i förhållande till
regeringens förslag
(bild eller grafiskt element borttaget)

13. Budgetförslagen för år 2002 -
avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1, punkt 6
(kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:

6. Budgetförslagen för år 2002

a) Utgiftstak för staten 2001-2004
(avsnitt 2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 798
miljarder kronor 2002, 825 miljarder
kronor 2003 och 854 miljarder kronor
2004. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 7 och avslår proposition
2001/02:1 punkt 2.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2002-2004 (avsnitt
2.5.2)
Riksdagen godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2002-2004 som redovisas i motion
2001/02:Fi292. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Fi292 av Alf Svensson
m.fl. (kd) yrkande 11 och avslår
proposition 2001/02:1 punkt 3.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.6
och 4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2002 på
utgiftsområden enligt det med reservation
13 (kd) betecknade förslaget i den
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till beslut. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi292
av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 6
och 9 och avslår proposition 2001/02:1
punkt 8.
d) Förändringar av anslagsbehållningar
för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7)
=utskottet
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8)
=utskottet
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8)
=utskottet
g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt
3.3.1)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 13 om inkomstskatten för
2002. Riksdagen bifaller därmed
motionerna
2001/02:Fi273 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)
yrkandena 2-5, 7 och 8, samt
2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 8-11, 13, 14, 42 och 43 och
avslår proposition 2001/02:1 punkterna
33, 34, 38-41 och 43, alla i denna del.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen
av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3)
=utskottet
i) Beskattningen av sjömän i det nordiska
skatteavtalet (avsnitt 3.3.11)
=utskottet
j) Beskattning av investmentföretag och
värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1)
=utskottet
k) Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 13 om fastighetsbeskattning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m,
kd, c, fp),
2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 15, 16 och 41,
2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkande 4,
2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)
yrkandena 1 och 3 samt
avslår proposition 2001/02:1 punkt 30 i
denna del.
l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 13 om förmögenhetsskatt.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 33-35 och
2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)
yrkandena 4 och 5 samt
avslår proposition 2001/02:1 punkt 37 i
denna del.
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.2)
=utskottet
n) En fortsatt grön skatteväxling
(avsnitten 3.7.3 och 3.11)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 13 om sänkta
drivmedelsskatter. Därmed bifaller
regeringen motion 2001/02:Fi297 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkandena 24-26 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 35 i
denna del samt
proposition 2001/02:3 i denna del.
o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4)
=utskottet
p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5)
=utskottet
q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt
3.7.7)
=utskottet
r) Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2002 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2002 enligt det med reservation 13 (kd)
betecknade förslaget i den
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi292 yrkande 8 i denna del och
2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 1 i denna del samt yrkande 40 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 6.
s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för
år 2002
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation
13 om skattepolitikens inriktning, höjda
avdrag för pensionssparande, finansiering
av kompetensutveckling, höjda reseavdrag,
yrkesfiskaravdrag, skattereduktion för
hushållstjänster, beskattningen av
royalty, slopad skatt på aktieutdelning,
permanent riskkapitalavdrag, ändrade
regler för fåmansaktiebolag, slopad
arvsskatt på arbetande kapital, sänkning
av arbetsgivar- och egenavgifter och
sänkning av jordbrukets dieselskatt samt
nedsättning av skatter.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi273 av Kenneth Lantz m.fl.
yrkande 1 och 6 samt
2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkandena 2-7, 12, 17-23, 27-32, 36-39
och 45-47 samt avslår övriga
motionsyrkanden som finns upptagna i den
förteckning över av utskottet i punkt 6
avstyrkta motionsyrkanden som följer
efter utskottets förslag till
riksdagsbeslut.

Ställningstagande

Budgetpolitikens allmänna inriktning

Vårt budgetalternativ tar sikte på att
långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom
strukturella reformer och strategiska
skattesänkningar på arbete, sparande och
företagande. Stabila och goda villkor för
fler och växande företag kan då öka
sysselsättningen, minska arbetslösheten
och trygga välfärden.
Den statliga budgetpolitiken måste
inriktas på att få till stånd ett bättre
finansiellt sparande och en snabbare
avbetalning av statsskulden. En vikande
konjunktur och en oroväckande stor
statsskuld gör att behovet av att minska
statsskulden är stort. Detta skall dock
inte åstadkommas genom höjda skatter utan
i stället genom en snabbare försäljning
av statligt ägda företag.
Överskottet i de offentliga finanserna
finns i pensionssystemet, medan statens
finanser uppvisar underskott. När
lågkonjunkturen nu drabbar Sverige har
därför staten ingen buffert för att möta
konjunkturförsämringen, utan statsskulden
kommer att öka snabbt igen. Vi föreslår
att nuvarande mål för budgetpolitiken
kompletteras med ett mål om att statens
finansiella sparande skall vara i balans
över en konjunkturcykel.
Vi anser att det som anförts i
Kristdemokraternas motion Fi292 om ett
antal särskilt prioriterade områden bör
styra inriktningen av budgetpolitiken.
Sju områden skall vara särskilt
prioriterade.

Tillväxtpolitik

Den tillväxtpolitik som vi förespråkar
karakteriseras av en balanserad
finanspolitik i kombination med
strukturella åtgärder som förbättrar
ekonomins funktionssätt. Bland de
viktigaste av dessa åtgärder med
strukturella effekter märks en kraftig
sänkning av skatten i vanliga
inkomstlägen. Detta bidrar i första hand
till att fler kan klara sig på sin egen
lön, men det medför också den
strukturellt viktiga effekten att
kommande lönebildning underlättas. Från
2002 föreslår vi bl.a. ett statligt
förvärvsavdrag på 5 %, vilket sedan höjs
till 6 och 7 % 2003 respektive 2004.
Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter
att växa genom en 50-procentig
skattereduktion för de privata hushållens
köp av tjänster i det egna hemmet.
Därutöver bör bl.a. arbetsgivaravgifterna
sänkas med 7 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr per år från år 2003.

Skattepolitik

Vi ser det som en viktig uppgift att
skapa en skattestruktur som gör att fler
kan klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för att
få hushållsekonomin att gå ihop. Därför
föreslår vi en rad åtgärder som gör att
inkomsttagare får förbättrade möjligheter
att påverka och ta kontroll över sin egen
ekonomiska situation.
Grundavdraget i den kommunala
beskattningen höjs nästa år till 24 000
kr. Detta innebär att inkomstskatten
sänks för alla med sammanlagt 18,9
miljarder kronor. Effekten blir en
skattesänkning med ca 320 kr per månad,
eller drygt 3 800 kr per år.
Vi föreslår också en skattereduktion
för låg- och medelinkomsttagare på totalt
4 560 kr per person och år på
pensionsgrundande förvärvsinkomst.
Vi föreslår även, i stället för
regeringens förslag om kompensation för
pensionsavgiften, ett generellt statligt
förvärvsavdrag på 5 % 2002, 6 % 2003 och
7 % 2004. Därigenom ges hushållen ökat
ekonomiskt utrymme samtidigt som
marginaleffekterna minskas avsevärt.
Vi föreslår också att regeringens
värnskatt avskaffas 2003. Värnskatten är
ett brott både mot principerna i
skattereformen 1990-1991 och mot
Socialdemokraternas löfte att skatten
skulle vara tillfällig.
Fastighetsskatten sänks genom en
varaktig återgång till 2000 års
taxeringsvärden, vilket också sänker
förmögenhetsskatten för dem som bor i
attraktiva områden. Sammantaget sänks
fastighetsskatten med 5,5 miljarder
kronor utöver regeringens förslag.
Gränsen för reseavdraget för resor till
och från jobbet bör också sänkas från
dagens 7 000 till 5 000 kr.

En reformerad familjepolitik

En reformerad familjepolitik bör enligt
vår mening handla både om synen på
familjens ställning och uppgifter i
samhället och om utformningen av det
offentliga familjestödet. Det gäller att
hitta sådana modeller för valfrihet och
mångfald som skapar de bästa
förutsättningarna för föräldrarna och
barnen. Genom att styra alla resurser
till ett fåtal barnomsorgsformer har
staten i praktiken tagit över beslut som
familjerna själva borde fatta.
Det familjepolitiska system som byggts
upp genom åren har flera brister ur såväl
valfrihets- som fördelningspolitisk
synvinkel. Fördelningspolitiskt därför
att barnomsorgssubventionerna i stor
utsträckning tillfaller redan
resursstarka hushåll, vilket förstärks av
regeringens förslag om maxtaxa. Vi
avvisar regeringens planer på en maxtaxa
inom den kommunala barnomsorgen och
presenterar i en särskild motion
tillsammans med Moderaterna,
Centerpartiet och Folkpartiet ett
gemensamt alternativ.
Vi föreslår förändringar på
familjeområdet som bl.a. innebär att ett
barnomsorgskonto på totalt 40 000 kr per
barn som fyllt ett år införs den
1 januari 2002. Styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr
per år görs avdragsgilla och garantinivån
i föräldraförsäkringen höjs från dagens
60 kr till 150 kr per dag. Viktiga
förbättringar genomförs i bostadsbidraget
för att gynna de sämst ställda
barnfamiljerna. Vi vill också införa en
statlig skattereduktion för alla barn
upptill 16 år. Reduktionen föreslås uppgå
till 50 kr per barn och månad år 2003 för
att därefter höjas till 100 kr 2004.

Bättre pensioner

Regeringens okänsliga budgetsanering har
drabbat många pensionärer hårt genom
nedskärningarna och bristerna inom
äldrevården samt de växande vårdköerna.
Kristdemokraternas budgetalternativ
innehåller bl.a. reformer som innebär en
satsning på rättvisa och en bättre
ekonomisk situation för pensionärer. Vi
vill således höja pensionstillskottet med
200 kr per månad under 200. Detta gynnar
alla som har låg eller ingen ATP.
År 2003 träder det nya pensionssystemet
i kraft vad gäller den nya
garantipensionen, som är högre än dagens
folkpension och pensionstillskott. Från
och med 2003 kommer i stället det höjda
grundavdrag som vi tidigare förordat att,
till följd av pensionsreformen, omfatta
hela pensionärskollektivet, vilket gör
att även de pensionärer som har lägst
pension kommer att få sänkt skatt.
Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer
emellertid att få sänkt skatt till följd
av denna förändring redan under 2002.
Vi menar vidare att hela
inkomstprövningen av änkepensionen bör
slopas och att inkomstprövningen av
bostadstillägget för pensionärer inte
skall innehålla fritidsfastigheter.
Omställningspensionen för efterlevande
skall återställas från 6 till 12 månader.

Vården, omsorgen och skolan

För att uppnå värdiga villkor inom vård
och omsorg behövs ett resurstillskott
till kommunsektorn. De medel som står
till kommunsektorns förfogande de
närmaste åren räcker inte för att klara
varken vårdens direkta behov eller för
att möjliggöra för kommunerna att införa
någon form av enhetstaxa för
äldreomsorgen. Kristdemokraternas förslag
innebär att kommuner och landsting kommer
att få ett nettotillskott på 4,25
miljarder kronor över en treårsperiod
utöver regeringens förslag.
Vi anser att regeringens skolsatsning
bör utformas som en höjning av det
generella statsbidraget så att kommunerna
själva kan bestämma över pengarnas
användning. Detsamma gäller landstingens
s.k. tillgänglighetspengar.
Ett särskilt stimulansbidrag inom
äldreomsorgen bör gälla för 2002 och 2003
för att i första hand förbättra för
anhörigvårdare.
Utrymme kan även enligt vår mening
skapas genom strukturförändringar inom
kommunsektorn. Det kan t.ex. gälla
utveckling av den offentliga
upphandlingen. Inom vården är vi också
öppna för en större mångfald med en
offentlig och solidarisk finansiering som
grund.

Ett återupprättat rättsväsende

En förstärkning av rättsväsendet är
enligt vår uppfattning en prioriterad
uppgift. Rättsväsendet inklusive tull,
kustbevakning och skattekontroll bör
tillföras ytterligare 3,5 miljarder
kronor under den kommande treårsperioden.
Det bör ske genom att polisväsendet
förstärks både vad gäller
närpolisverkamheten och
polisutbildningen. Domstolsväsendet och
eklagarväsendet tilldelas ytterligare
medel. Kriminalvården får också utökade
resurser med målsättningen att
återanpassa de intagna till ett liv utan
brottslighet. Även den brottsförebyggande
verksamheten och stödet till brottsoffer
bör förstärkas.

Upprustad infrastruktur

Vi föreslår en stor satsning på de snabbt
förfallande väg- och järnvägsnäten och
avsätter nästan 6 miljarder kronor under
de kommande tre åren för investeringar
och förbättrat underhåll. De faktiska
investeringarna kan dock bli avsevärt
större än de anslagna beloppen eftersom
en stor del är avsedda för s.k. PPP-
projekt (public-private partnership).
Vi föreslår också en sänkning av
dieselskatten med 25 öre per liter,
vilket förbättrar transportsektorns
konkurrensvillkor.

Finansiering av förslagen

De nya åtagandena samt skattesänkningarna
avses bli finansierade genom
utgiftsminskningar på netto 12, 24
respektive 32 miljarder kronor åren
2002-2004, samt genom att de
beräkningstekniska överföringsbeloppen
tas i anspråk år 2003 och 2004. Därtill
avvisas ett antal av regeringens förslag
till skattesänkningar. Exempel på
utgiftsminskningar är att ytterligare en
karensdag införs i sjukförsäkringen, att
den sjukpenninggrundande inkomsten
beräknas på ett nytt sätt och genom att
medlemmarnas egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen höjs till 33 %.
En ny rehabiliteringsförsäkring och en ny
modell för trafikförsäkringen bidrar
också till finansieringen. Minskade
lokala investeringsbidrag, avskaffande av
vissa statliga IT-satsningar, minskade
regionalpolitiska åtgärder, sänkta anslag
till Regeringskansliet och sänkta bidrag
till näringslivsutvecklingen i
Östersjöområdet, m.m. bidrar också till
finansieringen av våra förslag. Vi räknar
också med att den ökade försäljningen av
statliga företag skall leda till minskade
utgifter för statsskuldsräntor.
I följande tabell visas
Kristdemokraternas förslag till
fördelning på utgiftsområden för 2001.
Sammanfattningsvis anser vi alltså att
Kristdemokraternas budgetförslag för 2002
bör ligga till grund för budgetpolitiken.
Det innebär att vi tillstyrker
motionerna 2001/02:Fi273 (kd), Fi281 (m,
kd, c, fp), Fi292 (kd) yrkanden 6, 7, 8 i
denna del, 9 och 11, Fi297 (kd) yrkande
1-43 och 45-47, Fi298 (kd) yrkande 4 samt
Sk488 (kd) yrkandena 1, 3-5.

Vi avstyrker regeringens förslag i
berörda delar liksom de övriga
motionsyrkanden som är aktuella i detta
sammanhang.

Tabell. Kristdemokraternas förslag till
utgiftsramar m.m. för 2001

Belopp i miljoner kronor
Förändring i förhållande till regeringens
förslag
(bild eller grafiskt element borttaget)

14. Budgetförslagen för år 2002 -
avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1, punkt 6
(c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:

6. Budgetförslagen för år 2002

a) Utgiftstak för staten 2001-2004
(avsnitt 2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 821
miljarder kronor 2002, 810 miljarder
kronor 2003 och 830 miljarder kronor
2004. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 2 och avslår proposition
2001/02:1 punkt 2.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2002-2004 (avsnitt2.5.2)
=utskottet
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.6
och 4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2002 på
utgiftsområden enligt det med reservation
14 (c) betecknade förslaget i den
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till beslut. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi293
av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 3 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 8.
d) Förändringar av anslagsbehållningar
för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7)
=utskottet
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8)
=utskottet
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8)
=utskottet
g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt
3.3.1)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 14 om inkomstskatten för
2002. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 2-6 och 8-11 samt avslår
proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34,
38-41 och 43, alla i denna del.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen
av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3)
=utskottet
i) Beskattningen av sjömän i det nordiska
skatteavtalet (avsnitt 3.3.11)
=utskottet
j) Beskattning av investmentföretag och
värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1)
=utskottet
k) Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 14 om fastighetsbeskattning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m,
kd, c, fp), 2001/02:Sk489 av Agne Hansson
m.fl. (c) yrkandena 15, 16 och 21-24,
2001/02:Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
yrkande 1 samt motion 2001/02:MJ220 av
Åke Sandström m.fl. (c) yrkande 8 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 30 i
denna del.
l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 14 om förmögenhetsskatt.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 19 och 20 samt avslår
proposition 2001/02:1 punkt 37 i denna
del.
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.2)
=utskottet
n) En fortsatt grön skatteväxling
(avsnitten 3.7.3 och 3.11)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 14 om en fortsatt grön
skatteväxling samt vad som anförs i
reservationen om industrins nedsättning
av koldioxidskatt.
Därmed bifaller regeringen motion
2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 29 och bifaller delvis
proposition 2001/02:1 punkt 35 i denna
del samt proposition 2001/02:3 i denna
del.
o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 14 om höjd avfallsskatt och
om en skatt på förbränning av avfall.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 31 och 32 samt avslår
proposition 2001/02:1 punkt 42 i denna
del.
p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5)
=utskottet
q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt
3.7.7)
=utskottet
r) Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2002 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2002 enligt det med reservation 14 (c)
betecknade förslaget i den
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 6 i denna del och avslår
proposition 2001/02:1 punkt 6.
s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för
er 2002
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation
14 om skattepolitikens inriktning och om
avslag på regeringens förslag om
skattereduktion för
fackföreningsavgifter, höjda reseavdrag,
yrkesfiskaravdrag, skattereduktion för
hushållstjänster, sänkta
arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt på
böcker och tidskrifter, strategi för
nedsättning av skatten på alternativa
drivmedel, sänkning av jordbrukets
dieselskatt, slopande av kväveskatten på
handelsgödsel samt kväveoxidskatt.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 7,
2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkandena 1, 7, 12-14, 25-27, 30 och
33-36,
2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c)
yrkande 12 samt
2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 12 och avslår övriga
motionsyrkanden som finns upptagna i den
förteckning över av utskottet i punkt 6
avstyrkta motionsyrkanden som följer
efter utskottets förslag till
riksdagsbeslut.

Ställningstagande

Centerpartiet anser att det är nödvändigt
att långsiktigt sänka skattetrycket och
utgifternas andel av BNP till samma
nivåer som jämförbara OECD-länder i
Nordeuropa har, såsom Danmark, Norge,
Finland, Belgien och Holland som alla har
ett skattetryck på mellan 40 och 50 %.
Statens budgetpolitik bör under de
kommande åren inriktas på att sänka
skattetryck, utgiftskvot och låneskuld
samtidigt som statens utgifter hålls
realt oförändrade. Den föreslagna
budgetpolitiken ökar Sveriges
internationella konkurrenskraft och
medför att Sverige kan möta
lågkonjunkturen samt demografiska
förändringar väl rustat. En budgetpolitik
som sänker skattetrycket skapar också
förutsättningar för att människor skall
få ökat självbestämmande samt minskar
fattigdomsfällor och skadliga
marginaleffekter.
Beträffande skattepolitiken prioriterar
Centerpartiet skattesänkningar som gör
det möjligt för fler att leva på sin lön,
som gör det lönsamt att gå från
bidragsberoende till förvärvsarbete, som
sänker skatten på boende, som underlättar
för företag att anställa och som bidrar
till en uthållig tillväxt.
För att öka människors ekonomiska
självbestämmande vill Centerpartiet fram
till 2004 i tre steg genomföra en
inkomstskattereform avsedd att minska
dagens höga marginaleffekter för låg- och
medelinkomsttagare. Fullt utbyggd innebär
reformen en rak skattereduktion på 10
000 kr som kommer alla till del. En
skattereduktion av denna omfattning ger
ungefär samma skattelättnad som ett
grundavdrag på 30 000 kr. Reformen
innebär vidare att en förvärvsrabatt
riktad mot låg- och medelinkomsttagare på
högst 10 800 kr fasas in för att
undanröja marginaleffekter för
låginkomsttagare. För personer med högre
inkomster begränsas rabatten till 5 400
kr.
För att förbättra hushållens och
barnfamiljernas ekonomi bör det införas
en avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader. Barnfamiljer skall
också beviljas en skattereduktion på
1 200 kr per barn och år. Reseavdraget
höjs från nuvarande 16 till 20 kr per mil
och bör gälla även för resor till och
från barnomsorg.
Sänkt skatt på hushållsnära tjänster
ger utrymme för nya jobb inom sektorer
där det i dag knappt finns någon vit
arbetsmarknad. Det underlättar för
människor att köpa tjänster som
underlättar vardagen. Det stimulerar
också framväxten av nya företag inom
sektorn.
Beskattningen av boende sänks genom en
fortsatt frysning av taxeringsvärdena
2002 samtidigt som skattesatsen sänks.
Vid 2003 års allmänna fastighetstaxering
bör åtskillnad göras mellan fastigheter
för fastboende och fritidsboende. Man bör
då också omvandla fastighetsskatten till
en schablonintäkt på 3 % av
taxeringsvärdet som beskattas som inkomst
av kapital. Schablonintäkten sänks 2004
till 2,5 %. Förslaget ger effekt
motsvarande en fastighetsskatt på 0,9 %
2003 och 0,75 % 2004.
Sambeskattningen av förmögenheter bör
slopas 2002, och från 2003 skall endast
halva taxeringsvärdet för småhus utgöra
underlag för förmögenhetsbeskattningen.
Arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare
med betoning på de små företagens
villkor. Genom en konstruktion där
avgifterna sänks för en viss lönesumma i
alla företag undviks tröskeleffekter,
samtidigt som effekten blir stor för
företag med få anställda. Nedsättningen
bör vara 10 procentenheter på lönesummor
upp till 2 miljoner kronor. Nedsättningen
skall gälla även egenföretagare upp till
en lönesumma på 300 000 kr. Förslaget
skall genomföras i två steg 2002 och
2004. En del av sänkningen av
arbetsgivaravgifterna finansieras genom
höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och
koldioxid i industrin, genom skatt på
förbränning av osorterat avfall samt
genom höjd skatt på deponi.
Svenskt jordbruk bör ges samma
konkurrensvillkor som gäller i vår
omvärld, vilket innebär att de särskilda
energiskatter som belastar jordbruket
skall lyftas av.
De av Centerpartiet föreslagna
skattesänkningarna uppgår under de
närmaste tre åren till netto 19, 37
respektive 49 miljarder kronor.
I det följande presenteras de områden,
utöver skattepolitiken, som Centerpartiet
prioriterar under den kommande
treårsperioden. Partiet anser att det är
tid för reformer som lägger grunden för
en socialt, ekonomiskt och ekologiskt
hållbar utveckling.
Centerpartiet vill reformera
grundskolan. Kunskap och livslångt
lärande är avgörande för tillväxten.
Framtidens skola måste bli mer flexibel
och elevanpassad. För att skolan skall
kunna utföra sitt uppdrag behövs mer
resurser. Centerpartiet satsar nästan 10
miljarder kronor mer på skolan under den
kommande treårsperioden än regeringen.
Det krävs också tre stora reformer: rätt
till kunskaper, lokal makt och fler
lärare. En bättre fungerande grundskola
är enligt partiets mening det enskilt
viktigaste steget för en gymnasieskola
där fler elever kan bli godkända och
behöriga till högre utbildning.
Tillgängligheten till högre utbildning
och forskning är avgörande för samhällets
utveckling och för att bevara regioners
konkurrenskraft. För den enskilde innebär
högre utbildning en möjlighet att göra
klassresan och själv förändra sin sociala
situation. Mot denna bakgrund anser
Centerpartiet att studiemedelssystemet
måste reformeras. Vårt förslag innebär
att studiemedlet skall bestå av lika
delar lån och bidrag. Dessutom skall
fribeloppet höjas till två basbelopp.
Centerpartiet vill förnya
familjepolitiken och ge barnfamiljer
ökade resurser och större valfrihet. Vi
vill uppmuntra föräldraskapet och ge
familjerna större möjligheter att styra
över sin ekonomi. Familjernas beroende av
bidrag måste minska, och i stället skall
skatten sänkas på låga inkomster
tillsammans med ett reformerat
familjepolitiskt stöd. Ett
barnomsorgskonto på 40 000 kr lanserar vi
som ett alternativ till den av regeringen
föreslagna maxtaxereformen. Rätt till
avdrag för styrkta barnomsorgskostnader
och för resor till och från barnomsorg är
andra förbättringar. En skattereduktion -
barnrabatt - med 1 200 kr per barn och år
införs. Vi föreslår också en höjning av
den lägsta nivån i föräldrapenningen från
60 kr per dag till 200 kr per dag.
Centerpartiet föreslår en reform av
arbetsmarknadspolitiken. Vi föreslår att
en generell utbildningsgaranti införs.
Garantin skall säkerställa att de som
tidigare inte fått någon utbildning upp
till gymnasienivå ges möjlighet till
detta. Vi vill också fasa ut
volymåtgärder från den
arbetsmarknadspolitiska arsenalen för att
i stället satsa på meningsfulla
yrkesinriktade utbildningar. Dessutom
vill vi inrätta övergångsarbetsmarknader
för människor som har svårt att komma in
på den reguljära arbetsmarknaden. På
övergångsarbetsmarknaderna skall
arbetskraften vara billigare genom att
arbetsgivaravgifterna sätts ned. Vi vill
även införa individuella kompetenskonton.
Vi förordar ett system där insättningar
gynnas skattemässigt och där man kan
spara till egen kompetensutveckling,
eventuellt i samarbete med arbetsgivaren.
Staten bör i ett sådant system kunna
skjuta till medel till konton för
personer som har låga löner och saknar
möjlighet att göra avsättningar.
Vi föreslår också ökade resurser för
upprustning av kommunikationerna. Vi
satsar under den kommande treårsperioden
6,7 miljarder kronor mer än regeringen på
kommunikationer, främst för drift och
underhåll av vägnätet. Fungerande
kommunikationer är avgörande för
möjligheten för företagande och boende i
hela landet. Vi satsar också på en
digital infrastruktur som skapar
likvärdiga förutsättningar för
datakommunikation i hela landet.
För att möta ökande ohälsa i
arbetslivet föreslår Centerpartiet ett
rehabiliteringspaket som skall ge
förutsättningar för människor att snabbt
rehabiliteras och återvända till
arbetslivet i stället för att bli
långvarigt sjukskrivna och
förtidspensionerade. Bland annat skall
den finansiella samordningen påskyndas
och utökas. Dessutom skall en dialog
inledas med kommun- och landstingsförbund
för att komma till rätta med
kommunsektorns höga sjukskrivningstal.
Vidare skall man införa en
rehabiliteringsgaranti som innebär att en
rehabiliteringsutredning skall genomföras
efter högst tre månaders sjukskrivning då
också sjukpenningen skall övergå i en mer
förmånlig rehabiliteringsersättning.
Försäkringskassorna skall ges tydliga
direktiv att arbeta med rehabilitering.
Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva
åtgärder och ett stöd som den enskilde i
hög grad kan påverka. Centerpartiet vill
också införa en ny, nationell vårdgaranti
med rätt till behandling inom tre
månader. Kan inte vården innan dess ges
vid närmaste sjukhus skall patienten
kunna välja sjukhus i hela landet.
Vårdgarantin skall kompletteras med en
hjälpmedelsgaranti. Vi räknar med att
aktiva åtgärder av detta slag skall kunna
minska utgifterna för sjukpenning och
förtidspensioner under de tre närmaste
åren med 4, 9 respektive 14 miljarder
kronor.
Sverige lider samtidigt av både
bostadsbrist och bostadsöverskott
beroende på var man befinner sig i landet
- och obalansen tilltar. Vi anser att det
måste finnas en fungerande bostadsmarknad
i hela landet och presenterar därför en
ny bostadspolitik som utgår från lokala
förutsättningar och behov.
Företagsklimatet måste förbättras.
Centerpartiet anser att detta bör göras
bl.a. genom sänkta arbetsgivaravgifter
som främst gynnar små- och medelstora
företag. Vi åstadkommer likvärdiga
villkor för den gröna sektorn - de
areella näringarna - genom sänkta
skatter. Företagsklimatet förbättras
också genom regelförenklingar och krav på
myndigheters bemötande.
För att öka rättsväsendets förmåga och
effektivitet när det gäller att förebygga
och bekämpa brott krävs
resursförstärkningar inom framför allt
polisen och kriminalvården. Polisen har
den centrala rollen i arbetet för att
motverka brott och våld i samhället, och
en viktig förutsättning för detta arbete
är att det finns tillgång till polis
under dygnets alla timmar i varje kommun
och varje stadsdel i de stora städerna.
Centerpartiet ser som en viktig uppgift
att minska de regionala skillnader som
finns i vårt land genom bl.a. en
fungerande infrastruktur i vid mening och
garanterad grundservice. Målet är att ge
utrymme för människors livskvalitet och
att ta till vara livskraften i hela
landet. Framtiden byggs på att vi
gemensamt drar nytta av de speciella
förhållanden för tillväxt som finns i
varje del av landet.
Sverige skall vara ett föredöme på
miljöområdet och en offensiv kraft i
omställningen mot ett globalt ekologiskt,
ekonomiskt och socialt hållbart samhälle.
Medlemskapet i EU måste nyttjas för att
komma till rätta med de
gränsöverskridande miljöproblemen.
Sverige bör verka för ökad överstatlighet
på miljöområdet inom EU. Dessutom måste
gemensamma miniminivåer för miljöskatter
på EU-nivå användas som ett instrument i
omställningen av samhället. EU-
utvidgningen måste drivas med kraft, inte
minst för miljöns skull. Det är också
angeläget att miljöpröva EU:s ekonomi.
Centerpartiets reformer innebär
förstärkningar för kommunsektorn. Detta
är nödvändigt eftersom kommunerna får
stora svårigheter att klara den påbörjade
lågkonjunkturen enligt rapporter från
Kommunförbundet. Om kommunernas ekonomi
inte är stark äventyras människors
trygghet. Effekten av våra skatteförslag
är att kommunernas egen skattekraft
stärks och beroendet av statsbidrag
minskar. Ett fungerande
skatteutjämningssystem av samma
omfattning som i dag är grunden för
likvärdiga villkor för kommuner i hela
landet. Därigenom ökar också det
kommunala självstyret.
Vissa statliga företag bör säljas och
inkomsterna bör användas till att
amortera statsskulden. En
försäljningsnivå som överstiger
regeringens med 40 miljarder kronor de
kommande tre åren är fullt möjlig. Säljas
bör i första hand det statliga
skogsinnehavet, AB Vin och Sprit, Civitas
Holding AB, kluster av Luftfartsverket
som kombineras med skyldighet att
upprätthålla regional flygtrafik samt
resterande aktieinnehav i Nordea, Lernia
AB och Apoteket AB.
Jag föreslår att riksdagen ställer sig
bakom Centerpartiets förslag till nivå på
utgiftstaket för staten under de tre
närmast efterföljande åren. Taken bör
fastställas till 821 miljarder kronor år
2002, 810 miljarder kronor 2003 och 830
miljarder kronor 2004.
I följande tabell visas Centerpartiets
förslag till fördelning på
utgiftsområden. Detta bör enligt min
mening ligga till grund för riksdagens
beslut om fördelningen år 2002.
Jag ställer mig således bakom de förslag
som framförs i Centerpartiets parti- och
kommittémotioner Fi293 yrkandena 2, 3, 6
och 7, Sk489 yrkandena 1-16, 19-27 och
29-36, Sk490 yrkande 1, MJ220 yrkandena 8
och 12 samt motion N263 yrkande 12 och
föreslår att riksdagen bifaller nämnda
motionsyrkanden. Även motion Fi281 (m,
kd, c, fp) tillstyrks.
Vidare anser jag att riksdagen bör
avslå regeringens förslag i berörda delar
samt övriga motionsyrkanden som är
aktuella i detta sammanhang i den mån de
inte sammanfaller med Centerpartiets
förslag.

Tabell. Centerpartiets förslag till
utgiftsramar m.m. för budgetåret 2002

Belopp i miljoner kronor
Förändring i förhållande till regeringens
förslag
(bild eller grafiskt element borttaget)

15. Budgetförslagen för år 2002 - avsnitt
2.4-2.11, 3 och 4.1, punkt 6 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till
riksdagsbeslut under punkt 6 bör ha
följande lydelse:

Budgetförslagen för år 2002

a) Utgiftstak för staten 2001-2004
(avsnitt 2.5.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 772
miljarder kronor 2001, 828 miljarder
kronor 2002, 853 miljarder kronor 2003
och 887 miljarder kronor 2004. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi294
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2
och avslår proposition 2001/02:1 punkt 2.
b) Beräkning av den offentliga sektorns
utgifter åren 2002-2004 (avsnitt 2.5.2)
Riksdagen godkänner den reviderade
beräkningen av de offentliga utgifterna
för åren 2002-2004 som redovisas i motion
2001/02:Fi294. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 3 och avslår
proposition 2001/02:1 punkt 3.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter
på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.6
och 4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2002 på
utgiftsområden enligt det med reservation
15 (fp) betecknade förslaget i den
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till beslut. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi294
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7
och avslår proposition 2001/02:1 punkt 8.
d) Förändringar av anslagsbehållningar
för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7)
Riksdagen godkänner den i reservation 15
redovisade beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret 2002.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 6 och avslår proposition
2001/02:1 punkt 7.
e) Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8)
=utskottet
f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8)
=utskottet
g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt
3.3.1)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 15 om inkomstskatten för
2002. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 2, 4, 5 och 26 samt avslår
proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34,
38-41 och 43, alla i denna del.
h) Det fasta beloppet vid beskattningen
av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3)
=utskottet
i) Beskattningen av sjömän i det nordiska
skatteavtalet (avsnitt 3.3.11)
=utskottet
j) Beskattning av investmentföretag och
värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1)
=utskottet
k) Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 15 om fastighetsbeskattning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m,
kd, c, fp),
2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 13 och 14,
2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkande 1 och
2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 10 samt
avslår proposition 2001/02:1 punkt 30 i
denna del.
l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2)
Riksdagen godkänner vad som anförts i
reservation 15 om förmögenhetsskatt.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 15 och 16 och
2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkande 4 samt
avslår proposition 2001/02:1 punkt 37 i
denna del.
m) Privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror (avsnitt 3.7.2)
=utskottet
n) En fortsatt grön skatteväxling
(avsnitten 3.7.3 och 3.11)
=utskottet
o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4)
=utskottet
p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5)
=utskottet
q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt
3.7.7)
=utskottet
r) Beräkning av statsbudgetens inkomster
för 2002 (avsnitt 3.10)
Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2002 enligt det med reservation 15 (fp)
betecknade förslaget i den
sammanställning över statsbudgetens
utgifter och inkomster som följer efter
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 5 i denna del och avslår
proposition 2001/02:1 punkt 6.
s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för
år 2002
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförts i reservation
15 om skattepolitikens inriktning,
skattereduktion för
fackföreningsavgifter, utvidgning av
pensionsparandet, reseavdrag,
beskattningen av personaloptioner,
skattereduktion för hushållstjänster,
slopande av skatten på aktieutdelningar,
ändrade regler för fåmansaktiebolag,
sänkta arbetsgivaravgifter och
egenavgifter samt slopad särskild
löneskatt på vinstandelar.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 1, 3, 6-12, 18, 22 och 23
samt avslår övriga motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande
förteckning över av utskottet i punkt 6
avstyrkta motionsyrkanden som följer
efter utskottets förslag till
riksdagsbeslut.

Ställningstagande

Sverige står i en tydlig
konjunkturnedgång. Den alltmer kraftiga
internationella nedgången, förstärkt med
de ekonomiska och politiska
konsekvenserna av terrorattacken i USA i
september är en mycket tydlig
illustration till hur ömsesidigt beroende
vi är av varandra på vår jord.
Inriktningen på Folkpartiets ekonomiska
politik kan därför karakteriseras i tre
huvudgrupper:
- Offensiv för global samverkan, med
mera frihandel, reformering av
jordbrukspolitiken, höjt och effektivt
bistånd, skuldavskrivningar, global
koldioxidskatt EMU-medlemskap m.m.
- Offensiv för robustare svensk ekonomi,
med storsatsning på fler företag och
företagare, handlingsprogram mot
långtidsjukskrivningar, stress och
press, bättre konkurrens, lägre skatter
m.m.
- Offensiv för mera makt till maktlösa,
med aktionsprogram för det glömda
Sverige, intensifierad
jämställdhetskamp med handlingsprogram
mot orättvisa löner och arbetsvillkor,
bättre skola, integrationspolitik,
valfrihetsrevolution i offentliga
sektorn m.m.
Den förväntade sämre ekonomiska
utvecklingen under 2002 kan ge allvarliga
återverkningar på den svenska ekonomin
med en betydande försvagning av de
exceptionellt konjunkturkänsliga
offentliga finanserna. Detta gör det
enligt min mening än mera angeläget att
ta itu med de grundläggande problemen i
den svenska ekonomin. Med Folkpartiets
politik, vars signum är att makt och
möjligheter skall komma alla till del,
kan Sverige bli mer entreprenörsinriktat,
mer kreativt och den svenska ekonomin mer
robust. Syftet med den liberala strategi
som presenteras i motion Fi294 är att ge
den svenska ekonomin och de svenska
offentliga finanserna tillräcklig styrka
och uthållighet mot kriser och i stället
en bättre växtkraft.
En svagare ekonomisk utveckling kräver
en hårdare prioritering och en bestämd
riktning av skatte- och utgiftspolitiken.
Folkpartiet föreslår dels ett antal
avreglerings- och skatteåtgärder som
skapar förutsättningar för bättre
tillväxt och större motståndskraft mot
konjunkturavmattningar, dels åtgärder som
koncentrerar de offentliga satsningarna
på de verkligt viktiga och prioriterade
behoven. En sådan ekonomisk politik leder
till både en starkare samhällsekonomi och
starkare offentliga finanser jämfört med
vad regeringen presenterar i
budgetpropositionen.
Ett mål för överskottet i de offentliga
finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP
under en fyra-femårsperiod innebär att
överskottet bör vara högre än 2 % i
högkonjunktur och lägre i lågkonjunktur.
Nu, när 2002 sannolikt blir ett sämre år
jämfört med regeringens förväntningar, är
det troligt att det genomsnittliga målet
kommer att underskridas. Folkpartiets
budgetalternativ slutar såsom regeringens
beräkningar på ett överskott på 2 % av
BNP, men till skillnad från
budgetpropositionen presenterar
Folkpartiet i motion Fi294 förslag med
sådan flexibilitet och inbyggt utrymme
att de automatiska stabilisatorerna kan
verka när tillväxten börjar minska. I
motionen presenteras också en
budgeteringsmarginal för 2002 som enligt
min mening tål en betydande försämring av
ekonomin och statsfinanserna innan nya
beslut måste fattas.

Skattepolitiken

Dagens svenska skattetryck måste sänkas
eftersom det motverkar en långsiktigt
hållbar tillväxt. Jag anser att det i
dagsläget är mer angeläget än tidigare
att genomföra strukturellt riktiga
skattesänkningar som förbättrar ekonomins
funktionssätt samt ökar arbetsutbud,
företagande och risktagande. Folkpartiets
skattepolitik är inriktad på att
långsiktigt stärka den enskilda individen
genom att stimulera till arbete, studier,
företagande och risktagande. Det är bara
genom denna skattepolitik som den svenska
ekonomin får sådan styrka att den kan
möta konjunkturförsvagningar utan
drastiska neddragningar i
välfärdssystemen.
Jag anser mot denna bakgrund att en
skattereform skall genomföras under en
treårsperiod. Skattereformens huvudsyfte
skall vara att minska de för tillväxt och
jobb mest skadliga inslagen, nämligen
marginaleffekterna. Riksdagen bör därför
godkänna Folkpartiets inkomstskattereform
där de grundläggande principerna för
1990-1991 års skattereform återupprättas.
Detta innebär att de allra flesta enbart
skall betala kommunalskatt och att
marginalskatten skall begränsas till 50
%, "hälften kvar". Detta uppnås genom
avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för
den statliga inkomstskatten samt
borttagande av den s.k. LO-puckeln, dvs.
att det förhöjda grundavdraget inte
trappas av. I reformen ingår också en
skattereduktion på 3 000 kr per person
lika för alla inklusive pensionärer, ett
förvärvsavdrag om 5 % av inkomsten samt
avdragsrätt för försäkringsavgifter till
a-kassan och återställd avdragsrätt för
pensionsavgiften.
Marginaleffekterna för barnfamiljer
minskas såväl genom
inkomstskattesänkningar som genom växling
av delar av inkomstprövat bostadsbidrag
mot generellt barnstöd i form av en
skattereduktion på 1 450 kr per år och
barn. Skattereduktionen bör öka
successivt till 2 650 kr per barn 2004.
Dessutom bör avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr
per år införas vid sidan om ett
barnomsorgskonto om 40 000 kr per barn.
Därmed kan den statligt beslutade
maxtaxan avskaffas.
För att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt föreslår Folkpartiet en
reform av arbetsmarknadspolitiken, där
arbetslöshetsförsäkringen skall bli
obligatorisk och till ungefär en
tredjedel finansierad av de försäkrade
själva. För att den höjda premien till a-
kassan inte skall leda till ökade
kostnader för de försäkrade skall alla
anslutna till försäkringssystemet få en
skattesänkning i form av ett
förvärvsavdrag på 2,5 %, vilket motsvarar
höjningen av a-kasseavgiften. På
motsvarande sätt kommer den föreslagna
reformeringen av trafikförsäkringen att
underlättas genom matchande
skattesänkningar. Jag finner däremot
ingen anledning att subventionera
fackföreningsmedlemskapet genom
skattereduktioner. Denna skattesänkning
bidrar inte till att det lönar sig att
arbeta, utan syftar till att
subventionera just fackmedlemskap.
Regeringens förslag till en sådan
reduktion bör därför avslås.
Folkpartiet föreslår fler
skatteförändringar som enligt min mening
är mycket angelägna. Fastighetsskatten
måste sänkas för att få boendekostnaderna
mer överkomliga. Jag ser regeringens och
dess stödpartiers förslag till sänkta
skattesatser i fastighetsbeskattningen
som ett steg i rätt riktning, men det är
oacceptabelt att det fortfarande finns
stora grupper för vilka skatteökningen
bara begränsas. I avvaktan på en
grundläggande reformering av
fastighetsbeskattningen bör
taxeringsvärdena fortsatt vara frysta på
2000 års nivå vid de nya skattesatserna.
För att få fler och växande företag
bör arbetsgivaravgifterna i den privata
tjänstesektorn sänkas, skattelättnader
för hushållstjänster införas och
dubbelbeskattningen av aktiesparande
stegvis slopas först genom ett successivt
slopande av dubbelskatten på
aktieutdelningar. Förmögenhetsskatten
måste sänkas och på sikt helt avskaffas.
Som ett första steg avskaffas
sambeskattningen, därefter höjs
fribeloppet. Fåmansbolagsreglerna (de
s.k. 3:12-reglerna) bör samtidigt
förenklas kraftigt och sociala avgifter
på vinstandelar slopas. I konsekvens med
Folkpartiets syn på vinstandelar bör
optionsbeskattningen ses över med sikte
på att en skattelättnad skall kunna ges.

Utgiftsramarna

Jag anser att det är angeläget att
Sverige och den övriga industrialiserade
världen möjliggör för fler människor på
jorden att få del av globaliseringens
fördelar. I Folkpartiets offensiv för
global samverkan är avreglering av
jordbrukspolitiken, satsning på frihandel
och finansiell stabilitet av största
vikt. Det krävs dock parallellt en
kraftig satsning på biståndet. Det
svenska biståndet öka med 1,8 miljarder
kronor 2002 så att enprocentsmålet kan
nås omedelbart efter denna budgetperiod.
Det liberala budgetalternativet rymmer
även en snabbare satsning på tandvården,
stimulanspengar för utvecklande av
äldreomsorgen, bättre närståendepenning,
återställande av änkepensionerna, mer
anslag till biologisk mångfald, en stor
tillgänglighetsreform, ett
eterupprättande av assistansreformen för
personer med funktionshinder och
förbättringar av flyktingmottagandet.
De viktigaste utmaningarna för en
jämställdhetsoffensiv är att ge kvinnor
tillträde till en arbetsmarknad där man
har rättvisa löner och makt över sin
arbetssituation. De offentliga monopolen
måste brytas för att öppna kvinnors
traditionella arbetsmarknad för samma
spelregler som för de mansdominerade
branscherna. En viktig uppgift för
jämställdhetspolitiken är också att göra
det möjligt, lönsamt och meningsfullt för
fler kvinnor att genomföra sina
företagarplaner inom alla delar av
ekonomin. En avreglering av vården och
skolan och sänkta skatter och enklare
regler för företagandet är därför några
hörnstenar i en liberal
jämställdhetsoffensiv.
Skolan är enligt Folkpartiet samhällets
viktigaste medel för att ge människor
jämlika livschanser. Målet för en liberal
skolpolitik är att utveckla en skola där
kvaliteten och den enskilda elevens
utveckling står i centrum redan från de
tidiga skolåren och där läraryrkets
status återskapas. Folkpartiet vill
introducera en särskild yrkesexamen, en
lärlingsexamen och en studentexamen för
behörighet för högskolan. Enligt min
mening bör ett rättvist studiestödssystem
dessutom införas för att alla som vill
skall få möjlighet att studera på
högskolan eller komplettera grundskola
och gymnasieskola som vuxen.
Socialförsäkringarna spelar en viktig
roll både för medborgarnas trygghet och
för samhällsekonomin. Jag anser att ett
system med obligatoriska
socialförsäkringar också ur ekonomisk
synvinkel är överlägset ett system där
medborgarna måste tillgodose sina
trygghetsbehov genom privata lösningar.
Rätt utformade socialförsäkringar med
gemensamma välfärdslösningar bidrar till
tillväxten och till en väl fungerande
ekonomi. Därför bör en ny
trygghetsförsäkring, baserad på tydliga
principer, byggas upp. Dagens
socialförsäkringar bör utformas som tre
riktiga försäkringar: en allmän
pensionsförsäkring, en allmän
sjukförsäkring och en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Alla tre bör bli
obligatoriska och fristående från statens
budget. Kopplingen mellan avgifter och
förmåner blir därmed tydligare. Ett
sådant reformarbete bör omedelbart
startas i syfte att nå breda uppgörelser
som skapar stabila system för
medborgarna.
På kort sikt behövs också förändringar
i befintliga system. För att ersättningen
på 80 % av löneinkomsten för de sjuka
eller föräldralediga skall vara en rimlig
avvägning mellan trygghet och uppmuntran
att arbeta, måste taket i sjuk- och
föräldraförsäkringen dessutom höjas till
10 prisbasbelopp redan från 2002.
Sjukförsäkringen bör reformeras så att
färre blir långtidssjukskrivna eller
förtidspensionerade. Med storsatsningar
på vardagssjukvård och rehabilitering,
vård- och rehabiliteringsgaranti,
förstärkt företagshälsovård samt åtgärder
för ökat självbestämmande på
arbetsplatsen kan de ökande mänskliga och
ekonomiska kostnader som ligger i de
skenande sjuktalen, enligt min mening,
hejdas.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vidare
utformas som en omställningsförsäkring
för personer med relativt lång anknytning
till arbetsmarknaden. Den skall vara
tidsbegränsad och bör kompletteras med
ett nytt skydd för utförsäkrade. För
långtidsarbetslösa skall gälla en
jobbgaranti. Den svenska
arbetsmarknadspolitiken måste samtidigt
genomgå en radikal omläggning för att
fler skall få chans att etablera sig på
arbetsmarknaden och därmed få möjlighet
att försörja sig själva. Som en viktig
del i denna reform ser jag utvecklingen
av privata arbetsförmedlingar och
bemanningsföretag som kan bryta AMS
monopol.
För att välfärden och sysselsättningen
skall tryggas också i framtiden krävs ett
gott företagsklimat i Sverige.
Folkpartiet värnar om
företagsutvecklingen genom att förorda en
företagarreform som innehåller förslag
till skatteförändringar samt flera
långtgående förenklingar och lättnader
beträffande kontakter mellan företag och
myndigheter, registrering av nya företag,
uppgiftslämnande samt
skatteadministrativa regler. Även
åtgärder för att stärka konkurrensen i
Sverige föreslås. Bland dessa har
försäljningen av statliga och kommunala
bolag en framstående plats. Folkpartiets
program för försäljning av statliga
företag stärker enligt min mening den
företagsekonomiska effektiviteten i den
svenska marknadsekonomin, minskar
diskrimineringen av andra företag och
hjälper att bringa ned statsskulden så
att statens ränteutgifter sjunker.
Kunskap och kvalitet i livet
upprätthålls bl.a. genom tillgång till
kulturen, inte minst på ett regionalt
plan. Folkpartiet slår vakt om alla
människors möjlighet till kostnadsfria
boklån och föreslår ökade satsningar på
litteratur och läsande i skolorna.
Presstödet bör däremot skäras ned
kraftigt, eftersom det i dag konserverar
en viss mediestruktur och snedvrider
konkurrensen.
Ytterligare förutsättningar för en
positiv utveckling av den svenska
ekonomin är förbättrade
infrastrukturinsatser. Höjda anslag för
väginvesteringar behövs för att lösa
trafikproblemen i storstadsregionerna
samt säkra standarden i de regionala
kommunikationsnäten. Bredbandssatsningen
bör omedelbart avbrytas så att
näringslivet kan avgöra den teknologiska
inriktningen i utbyggnaden av IT-nät.
Bostadsbyggandet måste samtidigt
utvecklas i mer marknadsmässig riktning
med lägre kostnader, högre rörlighet och
större konkurrens. De lokala
investeringsprogrammen bör avskaffas och
räntebidragen minskas.
Sammantaget innebär det att jag
förordar att riksdagen godkänner
Folkpartiets förslag till fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 2002.
Sammanfattningsvis anser jag således att
riksdagen bör bifalla motionerna Fi294
(fp) yrkandena 2, 3 och 5-7, Fi285 (fp)
yrkandena 1-16, 18, 22, 23 och 26, Sk487
(fp) yrkandena 1 och 4 samt Bo324 (fp)
yrkande 10. Även motion Fi281 (m, kd, c,
fp) tillstyrks.
Jag avstyrker regeringens förslag i
berörda delar liksom de övriga motioner
som är aktuella i detta sammanhang.

Folkpartiets förslag till utgiftsramar
m.m. för budgetåret 2002

Belopp i miljoner kronor
Förändring i förhållande till regeringens
förslag
(bild eller grafiskt element borttaget)

16. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden åren 2003
och 2004 - avsnitt 4.2, punkt 8 (m)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och
Carl-Axel Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen godkänner den i reservation
16 föreslagna preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2003 och 2004 som riktlinje
för regeringens budgetarbete. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi291
av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 9 samt
motionerna
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 10,
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 4 och
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 8.

Ställningstagande

Vi biträder Moderata samlingspartiets
förslag till preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för åren
2003 och 2004.
Med vårt budgetförslag vill vi uppnå de
politiska mål som finns redovisade i vår
motion Fi291 (m). Den offentliga sektorns
utgifter och inkomster måste begränsas
för att de offentliga finanserna skall
bli mindre konjunkturkänsliga.
Inom ramen för minskade offentliga
utgifter omvandlar vi sammansättningen av
den offentliga sektorns inkomster och
utgifter. Vi föreslår förstärkningar inom
områden där det offentliga skall stå
starkt och kunna vara en trygghet för den
som mest behöver stöd. Därför stärker vi
stödet till handikappade, änkor och de
sämst ställda pensionärerna samtidigt som
vi också satsar på ökade resurser som går
direkt till skolor och sjukvård i stället
för att slussas via de stora
välfärdssystemens byråkratier.
Regeringens stora satsningar på ökade
pengar till kommuner och landsting har
inte gett de resultat som man har
påstått. Vi väljer därför att prioritera
verksamheterna och den enskildes val i
stället för de gamla offentliga
strukturerna.
Vi ser till att staten kan uppfylla
sitt ansvar för trygghet på gator och
torg, vi slår vakt om en modern
infrastruktur, en god högre utbildning
och forskning. Genom lägre skatter,
bättre sjukvård och rehabilitering samt
en offensiv arbetsmarknadspolitik kan vi
minska på bidragsbehov och uppnå lägre
kostnader för bl.a. sjukförsäkringen.
Våra utgiftsminskningar berör friska
och arbetsföra som genom lägre skatter
och sitt eget arbete kan utveckla sin
trygghet samtidigt som vi slår vakt om de
enskilda som är i störst behov av stöd.
Vi sparar i de stora utgiftssystemen och
kan genom detta genomföra betydande
skattesänkningar till förmån för att fler
får ökad makt över välfärden.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn
bör minskas med netto 110 miljarder
kronor 2003 och med 133 miljarder kronor
2004 jämfört med regeringens förslag.
Till detta kommer våra omfattande
skattesänkningar på i första hand arbete
och företagande som netto för 2003 uppgår
till 63 miljarder kronor och för 2004
till 80 miljarder kronor för den
konsoliderade offentliga sektorn.
Vi anser således att riksdagen bör
bifalla vårt förslag i motion Fi291 (m)
yrkande 5 och hänvisar till de närmare
preciseringar som görs där. Regeringens
förslag i denna del liksom övriga
motionsyrkanden bör avslås.

17. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden åren 2003
och 2004 - avsnitt 4.2, punkt 8 (kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen godkänner den i motion
2001/02:Fi292 (kd) föreslagna preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2003 och
2004 som riktlinje för regeringens
budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 10 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 9 samt
motionerna
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 5,
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 4 och
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att den preliminära fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för åren
2003 och 2004 skall göras i enlighet med
Kristdemokraternas motion Fi292. Det
innebär att anslagen på statsbudgeten bör
vara ca 24 miljarder kronor lägre än
regeringens förslag för 2003 och ca 32
miljarder kronor lägre 2004. Genom den
kristdemokratiska politiken, som vi anser
att riksdagen bör ställa sig bakom, kan
betydande utgiftsminskningar åstadkommas
och omprioriteringar göras i enlighet med
vad som i sin helhet redovisas i motion
Fi292.
Satsningar kan samtidigt göras de
kommande åren inom flera områden.
Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs,
vägnätet rustas upp. Pensionerna och u-
landsbiståndet höjs och rättsväsendet
tilldelas mer resurser. Den
kristdemokratiska politiken innebär också
ökade resurser till kommunsektorn för att
inte minst trygga kommuninvånarnas
framtida behov av vård och omsorg.
Med det anförda föreslår vi att motion
Fi292 (kd) yrkande 10 bör bifallas av
riksdagen. Vi hänvisar samtidigt till de
närmare preciseringar som görs i
motionen. Propositionens förslag och
övriga motioners förslag i motsvarande
delar bör avslås.

18. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden åren 2003
och 2004 - avsnitt 4.2, punkt 8 (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
8. Riksdagen godkänner den i motion
2001/02:Fi293 (c) föreslagna preliminära
fördelningen av utgifter på
utgiftsområden för åren 2003 och 2004 som
riktlinje för regeringens budgetarbete.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 4 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 9 samt
motionerna
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 5,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 10 och
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 8.

Ställningstagande

Jag anser att den preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden åren 2003 och 2004 skall
göras på det sätt som föreslås i
Centerpartiets motion Fi293. Det innebär
att regeringens förslag angående anslagen
på statsbudgeten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten bör minskas med ca 44
respektive 56 miljarder kronor åren 2003
och 2004.
Genom Centerpartiets politik kommer
utgifterna för arbetslösheten att sjunka.
Vårt förslag om ett rehabiliteringspaket
kommer att kraftigt minska kostnaderna
för sjukpenning och förtidspensioner. Vi
vill fram till 2004 genomföra en
inkomstskattereform som är avsedd att
minska dagens höga marginaleffekter för
låg- och medelinkomsttagare.
Jag föreslår alltså att riksdagen
bifaller motion Fi293 (c) yrkande 4 och
avslår regeringens förslag i denna del
(punkt 9) samt motionerna Fi291 (m)
yrkande 5, Fi292 (kd) yrkande 10 och
Fi294 (fp) yrkande 8.

19. Preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2003 och
2004 - avsnitt 4.2, punkt 8 (fp)

av Karin Pilsäter (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till
riksdagsbeslut under punkt 8 bör ha
följande lydelse:
8. Riksdagen godkänner att den i motion
Fi294 (fp) redovisade preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 2003 och
2004 utgör riktlinje för regeringens
budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 8 och
avslår proposition 2001/02:1 punkt 9 samt
motionerna
2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 5,
2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 10 och
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 4.

Ställningstagande

Jag anser att utgifterna preliminärt bör
fördelas på utgiftsområden för åren 2003
och 2004 på det sätt som föreslås i
Folkpartiets partimotion Fi294.
Regeringens förslag angående anslagen på
statsbudgeten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten bör ökas med ca 5
respektive 8 miljarder kronor åren 2003
och 2004. De prioriterade områdena är
framför allt vård och omsorg,
barnfamiljer och bistånd. Viktiga delar
av besparingarna under åren 2003 och 2004
är en reform av arbetsmarknadspolitiken
med större självfinansieringsgrad i
arbetslöshetsförsäkringen samt en
omläggning av sjukförsäkringssystemet så
att fler långtidssjukskrivna kan återgå
till jobbet. Dessutom föreslår vi
införande av en trafikförsäkring samt
slopade lokala investeringsprogram.
Med det anförda tillstyrker jag
förslagen i motion Fi294 (fp) yrkande 8
och hänvisar till de närmare
preciseringar som görs i motionen.
Regeringens förslag i denna del avstyrks
(punkt 9) liksom motionerna Fi291 (m)
yrkande 5, Fi292 (kd) yrkande 10 och
Fi293 (c) yrkande 4.

20. Riksdagens revisorers förslag
angående sänkta socialavgifter -
avsnitt 5.1 och punkt 15 (kd)

av Mats Odell och Per Landgren (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 15 borde ha följande lydelse:
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 20. Därmed bifaller riksdagen
motion
2001/02:Fi3 av Mats Odell m.fl. (kd) samt
delvis skrivelse 2001/02:RR2 yrkande 1
och avstyrker 2001/02:RR2 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att Riksdagens revisorers
rapport 2000/01:8 Sänkta socialavgifter -
har de någon effekt? är behäftad med
stora brister och att rapportens
slutsatser att nedsättningen är en
ineffektiv åtgärd har begränsad relevans
för utformningen av den ekonomiska
politiken. Rapporten har stora
metodologiska brister. Vid utvärderingar
av skattesänkningar bör man anlägga ett
betydligt vidare synsätt än det som
kommer till uttryck i revisorernas
rapport. Utvärderingar av denna typ av
åtgärder bör inte bara inriktas på
sysselsättningseffekterna utan också
innefatta andra effekter på
samhällsekonomin t.ex. företagande,
skattekilar, investeringar löner m.m..
Vår slutsats är sedan tidigare att
nedsättningen av socialavgifterna bör
utökas. Vi förespråkar att riksdagen gör
ett tillkännagivande till regeringen om
att denna typ av skattesänkning inte
enbart kan utvärderas på det sätt
revisorerna gjort utan kräver en bredare
ansats. Detta bör också ges till känna
för revisorerna.
Med det anförda tillstyrker vi motion
Fi3 (kd) samt tillstyrker revisorernas
yrkande 1 delvis och avstyrker
revisorernas yrkande 2.

21. Revision av EU-medel - avsnitt 5.2,
punkt 16 (m, fp)

av Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m),
Karin Pilsäter (fp) och Carl-Axel
Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 16 borde ha följande lydelse:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 21. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion
2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 13.

Ställningstagande

Vi vill erinra om att det har förekommit
fusk och bedrägeri med pengar som
kanaliseras via EU:s budget. Detta är
allvarligt av ekonomiska skäl men också
för att det uppluckrar samhällsmoralen.
Vi anser att EU kraftfullt måste
förbättra kontrollen och möjligheten att
beivra fusk och bedrägerier. Det är av
stor vikt att regeringen driver dessa
frågor inom EU.
Vi anser att riksdagen skall som sin
mening tillkännage detta för regeringen.
Därmed tillstyrks delvis motion U303 (m)
yrkande 13.

22. Barnbilaga i budgetpropositionen -
avsnitt 5.3, punkt 17 (kd)

av Mats Odell (kd) och Per Landgren
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till
riksdagsbeslut under punkt 17 bör ha
följande lydelse:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 22. Riksdagen bifaller därmed
motion
2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl.
(kd, v, c, fp, mp) och
avstyrker motionerna
2001/02:So304 Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 1 samt
2001/02:So495 Matz Hammarström m.fl. (mp)
yrkande 26.

Ställningstagande

Enligt vår mening innehåller
statsbudgeten för år 2002 inte något
samlat grepp kring ekonomiska
prioriteringar till barn och unga.
Samtidigt som befintlig statistik visar
att barn i Sverige i jämförelse med barn
i andra OECD-länder har det materiellt
bra, kan man konstatera att 1990-talets
ekonomiska politik har slagit hårt mot
flera grupper av barn i redan utsatta
situationer. Vi anser att det krävs
samordning mellan olika departement för
att tydliggöra de ekonomiska beslutens
konsekvenser för barn för att FN:s
barnkonvention skall genomföras.
Frågan om barnbilagan väcktes redan
1992 i riksdagen. Regeringen har vid
flera tillfällen markerat att
barnkonventionen skall efterlevas och att
alla relevanta beslut skall analyseras
utifrån hur de påverkar barnens
situation. Vi anser att regeringens
pågående arbete kring barnfrågorna
innebär i sig ett stort steg framåt för
utvecklingen av barnperspektivet, men vi
vill ta ett steg till. Vi vill att
regeringen återkommande beaktar
konsekvenserna av tidigare utfästelser
och tar ett större samlat grepp kring den
ekonomiska politiken vad gäller barn.
Vi anser därmed att varje
budgetproposition skall kompletteras med
en barnbilaga där samtliga departement
tydligt markerar vilka utgifter som är
riktade till barn och unga, och där
regeringens barnpolitiska ambitioner och
prioriteringar tydligt framgår. En
barnbilaga skulle underlätta regeringens
redovisning av sin politik och dessutom
underlätta för medborgarna att följa upp
och värdera politiken ur ett
barnrättsperspektiv. Enligt vår mening
bör en barnbilaga i statsbudgeten följa
nedanstående riktlinjer:
- Den bör tydligt visa hur barnpolitiska
ambitioner och prioriteringar
överensstämmer med reformer/besparingar.
- Den skall tydligt markera vilka
reformer/besparingar som är riktade till
barn och unga.
- Den skall tydligt markera vad planerade
reformer/besparingar förväntas innebära
för barns levnadsvillkor.
- Utöver de områden som direkt berör
barn, som familjepolitik, utbildning och
hälsa, skall den även analysera effekten
av makroekonomiska politikområden. Det
är områden som normalt inte nämns i
relation till barnfrågor men som kan ha
en betydande effekt för barns
livsvillkor.
- Den skall följa upp och utvärdera
effekterna för barn av genomförda
ekonomiska beslut.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad vi har
framfört om barnbilagan i
budgetpropositionen. Detta innebär att
riksdagen bifaller motion Fi214 (kd, v,
c, fp, mp) och avstyrker motionerna So304
(c) yrkande 1 och So495 (mp) yrkande 26.

23. Barnbilaga i budgetpropositionen -
avsnitt 5.3, punkt 17 (c)

av Lena Ek (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till
riksdagsbeslut under punkt 17 bör ha
följande lydelse:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 23. Riksdagen bifaller därmed
motion 2001/02:So304 av Agne Hansson
m.fl. (c) yrkande 1 och avstyrker
motionerna
2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl.
(kd, v, c, fp, mp) och
2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkande 26.

Ställningstagande

Enligt min mening innehåller
statsbudgeten för år 2002 inte något
samlat grepp kring ekonomiska
prioriteringar till barn och unga. Frågan
om barnbilagan väcktes redan 1992 i
riksdagen. FN:s barnkommitté har vid de
granskningar som hittills genomförts av
svenska rapporter haft stark kritik bl.a.
mot barns utsatta sociala ställning och
asylsökande barns situation. En hel del
av den kritiken grundar sig i följder av
övergripande ekonomiska beslut på olika
utgiftsområden i statsbudgeten. Det
skulle underlätta att implementera
barnkonventionen om en genomlysning av
budgeten gjordes i en barnbilaga, ett
förfarande som för övrigt också
rekommenderas av Barnkommittén.
Regeringens pågående arbete kring
redovisningen av barnfrågorna samt
strategierna för utformning, uppföljning
och utvärdering av barnpolitiken innebär
i sig ett stort steg framåt för
utvecklingen av barnperspektivet i
statsbudgeten, men jag vill ta ett steg
till. Jag vill att regeringen
återkommande beaktar konsekvenserna av
tidigare utfästelser och tar ett större
samlat grepp kring den ekonomiska
politiken vad gäller barn.
Jag anser därmed att varje
budgetproposition skall kompletteras med
en barnbilaga där samtliga departement
tydligt markerar vilka utgifter som är
riktade till barn och unga och där
regeringens barnpolitiska ambitioner och
prioriteringar tydligt framgår. En
barnbilaga skulle underlätta regeringens
redovisning av sin politik och dessutom
underlätta för medborgarna att följa upp
och värdera politiken ur ett
barnrättsperspektiv.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad jag har
framfört om barnbilagan i
budgetpropositionen. Detta innebär att
riksdagen bifaller motion So304 (c)
yrkande 1 och avstyrker motionerna Fi214
(kd, v, c, fp, mp) och So495 (mp) yrkande
26.

24. Barnbilaga i budgetpropositionen -
avsnitt 5.3, punkt 17 (mp)

av Matz Hammarström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till
riksdagsbeslut under punkt 17 bör ha
följande lydelse:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 24. Riksdagen bifaller därmed
motion 2001/02:So495 av Matz Hammarström
m.fl. (mp) yrkande 26 och avstyrker
motionerna 2001/02:Fi214 av Inger
Davidson m.fl. (kd, v, c, fp, mp) och
2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt min mening innehåller
statsbudgeten för år 2002 inte något
samlat grepp kring ekonomiska
prioriteringar till barn och unga. Barns
rätt till trygghet och utveckling skall
ligga till grund för alla politiska
beslut. Det är beslutat i riksdagen att
beslut som rör barn skall underställas en
barnkonsekvensanalys innan beslut fattas.
Metoder för detta är nu under
utarbetande. Barnperspektivet skall
användas bl.a. i alla förslag som läggs
fram till riksdagen, detta enkla förslag
genomsyrar fortfarande utredningsarbetet.
Barnkonsekvensanalyser bör också gälla de
beslut som berör prioriteringar inom den
offentliga sektorn.
Jag anser därmed att barnperspektivet
är av så stor betydelse att det till
statsbudgeten varje år bör lämnas en
särskild barnbilaga. Detta trots att
Regeringskansliet anser att det bör vara
en allmän strävan att undvika bilagor
till budgetpropositionen. I barnbilagan
skall det tydligt redovisas vilka områden
i statsbudgeten som avser barnen, hur
stor del av samhällets resurser som går
till barnen samt hur de föreslagna
förändringarna i budgeten förväntas
påverka barnen.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad jag har
framfört om barnbilagan i
barnpropositionen. Detta innebär att
riksdagen bifaller motion So495 (mp)
yrkande 26 och avstyrker motionerna Fi214
(kd, v, c, fp, mp) och So304 (c) yrkande
1.

25. Försäljning av SBAB och
Vasakronan - avsnitt 5.4, punkt 18 (m,
kd, c, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark
(m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Lena
Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Carl-
Axel Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 18 borde ha följande lydelse:
18. Riksdagen godkänner vad som anförs i
reservation 25 och begär att regeringen
skyndsamt privatiserar Vasakronan och
SBAB. Därmed bifaller riksdagen delvis
motionerna
2001/02:Fi222 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
och
2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 8 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser att statens främsta
näringspolitiska uppgift är att ange
ramar och regelsystem för näringslivets
verksamhet och att bidra till att skapa
förutsättningar för långsiktig tillväxt.
Om staten samtidigt uppträder som ägare
och som utformare av de regler som gäller
för näringslivets verksamhet, finns
betydande risker för bl.a.
konkurrenssnedvridning och icke optimala
investeringsbeslut. Staten bör därför i
stället ägna sig åt verksamhet som ingen
annan kan sköta lika bra eller bättre,
eller där det finns särskild anledning
för statligt ägande.
Enligt vår mening måste grundprincipen
vara den att konkurrensutsatt verksamhet
skall bedrivas i privat regi. En
privatisering av statliga företag skapar
en tydligare ägarroll, mer kommersiellt
kompetenta företag och en ökad
aktiespridning. Vi anser därmed att
Vasakronan AB och SBAB skyndsamt bör
privatiseras. Genom en försäljning av
statliga bolag skulle dessutom
inkomsterna användas för en amortering av
statsskulden.
Vi föreslår att riksdagen delvis
bifaller motionerna Fi222 (m) och Fi293
(c) yrkande 8 i denna del.

26. Indelning i politikområden -
avsnitt 5.5, punkt 19 (v, mp)

av Johan Lönnroth (v), Siv Holma (v)
och Matz Hammarström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 19 borde ha följande lydelse:
19. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening behovet av ett nytt
politikområde för att bekämpa
människohandel för sexuella ändamål.
Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Fi219 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att prostitution och
människohandel för sexuella ändamål måste
bekämpas. För att kampen skall bli
framgångsrik krävs att man tar ett samlat
grepp på problemen. Samtliga aktörer inom
rättsväsendet måste få kunskap för att
hantera dessa frågor, det behövs fler
specialutbildade poliser och ett
internationellt polissamarbete. Det
behövs också en kraftig satsning på de
kvinnor som vill sluta med prostitution
och de som utsatts för sexuella
övergrepp. Sammantaget krävs enligt vår
mening en ordentlig, områdesöverskridande
satsning i form av ett nytt
politikområde. Detta bör ges regeringen
till känna.
Därmed tillstyrker vi motion Fi219 (v)
yrkande 2.

Särskilda yttranden

1. Formerna för ställningstagande till
euro - avsnitt 1.5.1, punkt 2 (v)
av Johan Lönnroth (v) och Siv Holma
(v).
Vi i Vänsterpartiet anser att Sverige
inte bör delta i EMU:s s.k. tredje steg.
Ett medlemskap får omfattande
konsekvenser på många områden i
samhällsekonomin. Eftersom ett medlemskap
i EMU:s tredje steg är av större dignitet
än valet att gå med i EU bör beslutet om
ett svenskt deltagande föregås av en
folkomröstning.

Vi anser också att regeringen bör
tillsätta en parlamentarisk kommitté med
uppgift att förbereda folkomröstningen om
EMU för att väljarna skall få en allsidig
bild av de olika alternativen. Kommittén
bör bl.a. hantera och förbereda
myndigheternas information samt garantera
dess saklighet. Vidare bör den övervaka
att bidragsgivare redovisar de bidrag som
betalats ut till olika
kampanjorganisationer samt fördela medlen
på ett rättvist sätt mellan ja- och nej-
sidan.
Sverige är i dag medlem i EMU:s andra
steg, som är ett förberedande stadium för
en övergång till det tredje steget och
den gemensamma valutan. Efter ett nej i
en folkomröstning om det tredje steget
avser vi i Vänsterpartiet att drivan
frågan om svenska undantag från viktiga
delar i de första och andra stegen. Det
handlar bl.a. om att åter föra Riksbanken
under demokratisk kontroll och ledning
samt att begära undantag från de
budgetnormer och budgetregler som
fastslås i Maastrichtfördraget.

2.Miljökonsekvensbeskrivningar i
budgetpropositionen - avsnitt 1.6,
punkt 4 (c)

av Lena Ek (c).
Det är viktigt att kunna mäta i hur stor
utsträckning som företag arbetar med
miljöfrågor. På så sätt kan man se om
utvecklingen verkligen går i riktning mot
en ekonomi som är socialt, ekologiskt och
ekonomiskt hållbar. Att mäta antalet
företag som certifierat sig respektive
registrerat sig enligt ISO 14 001 eller
EMAS ger inte hela bilden av miljöarbetet
i företagen, men nyckeltalet är tydligt i
vad det står för. Om man däremot
urvattnar de gröna nyckeltalen genom att
exempelvis försöka mäta alla företag som
jobbar med miljöfrågor blir nyckeltalet
otydligt. I stället bör man minska
kostnaderna och byråkratin kring
certifiering respektive registrering
enligt ISO 14001 och EMAS så att fler
företag har möjlighet att arbeta med
miljöfrågor på ett systematiskt sätt.
Jag anser inte att det räcker med
enbart gröna nyckeltal. Det fordras också
en politik som stimulerar företag att
arbeta förebyggande med miljöfrågor,
exempelvis genom att stat, kommun och
landsting ställer miljökrav vid offentlig
upphandling.

3.Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3,
punkt 5 (v)

av Johan Lönnroth och Siv Holma (båda
v):
Enligt vår mening finns det mycket som
talar för att man i budgetarbetet bör
använda sig av ett inkomstgolv.
Statsbudgetens utgifter och inkomster bör
behandlas mer symmetriskt och ett
inkomstgolv skulle exempelvis kunna
användas som en restriktion mot att
tillfälliga inkomster används för att
finansiera långsiktiga inkomstminskningar
och skattesänkningar. Denna och andra
frågor med anknytning till budgetarbetet
har aktualiserats av Vänsterpartiet som i
motion K332 föreslagit att den nya
budgetprocessen skall utvärderas och att
man i det sammanhanget bör pröva olika
förslag till förändringar. Motionen
bereds för närvarande av
konstitutionsutskottet.
Enligt vår mening bör frågan om ett
inkomstgolv prövas insatt i ett sådant
större sammanhang. Även om vi har stor
sympati för förslaget i den i detta
sammanhang aktuella motion Fi266 (s) är
vi därför inte beredda att utan närmare
prövning stödja detta förslag.

4. Mål för budgetpolitiken -
avsnitt 2.3, punkt 5 (c)

av Lena Ek (c):
Riksdagen har satt som mål att de
offentliga finanserna på lång sikt skall
uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2 %
av BNP över en konjunkturcykel. Riksdagen
har tidigare beslutat att som delmål
sätta överskottsmålen för vart och ett av
åren 2002--2004 till 2,0 % av BNP.
Centerpartiet står bakom detta beslut.
Mot bakgrund av de stora osäkerheter som
finns i de prognoser som budgeten bygger
på anser Centerpartiet att det är viktigt
att dels genomföra ett antal
stabiliserande strukturreformer, dels
klara ett överskott i de offentliga
finanserna på minst 2 % av BNP för vart
och ett av åren 2002 till 2004.
Centerpartiets budgetförslag innebär
markant lägre utgifter än regeringens
budget. Denna stramhet i utgifterna
använder vi dels för att sänka skatter,
dels för att amortera på statsskulden.

5. Tidigareläggning av
arealersättningar - avsnitten 2.6 och
4.1.23 (m, kd, c, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark
(m), Lennart Hedquist (m), Anna
Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Lena
Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Carl-
Axel Johansson (m).
Principen för utbetalningar av EU-
ersättningar skall vara att
ersättningarna utbetalas samma år som de
avser. Vi har därför i betänkande
2001/02:FiU11 ställt oss bakom utskottets
förslag under utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
om att utbetalningarna av medlen för
arealersättningar tidigareläggs - jämfört
med regeringens förslag - till år 2001.
Utskottsmajoritetens argument för
förslaget är emellertid felaktig. Vår syn
är att medlen skall periodiseras korrekt
så att betalningarna sker före slutet av
respektive år. Tidigareläggandet bör
utnyttjas till en återgång till det
system för utbetalning av bl.a.
arealersättningar som var intentionen vid
Sveriges inträde i EU och skall inte vara
en engångsåtgärd.
Utskottets majoritet föreslår att ramen
för utgiftsområde 23 år 2002 skall sänkas
med 3,5 miljarder kronor jämfört med
regeringens förslag. Detta innebär att
arealersättningarna framdeles inte kommer
att kunna betalas ut det år de avser.
Således kommer böndernas likviditet ånyo
att påverkas av hur Socialdemokraterna
och dess stödpartier söker kringgå
utgiftstaket genom olika åtgärder. Det
blir lantbrukarna som får bära
påfrestningarna av att regeringen inte
klarar utgiftstaket. Detta är ännu ett
exempel på hur Socialdemokraterna och
dess stödpartier hanterar utgiftstaket på
ett felaktigt sätt. Eftersom man har
utnyttjat budgeteringsmarginalen på ett
sätt som strider mot intentionerna med
den nya budgetprocessen tar man till
åtgärder som får till konsekvens att
förutsebarheten för de enskilda
medborgarna minskar.
I våra respektive budgetreservationer
avvisar vi därför utskottsmajoritetens
förslag om en motsvarande sänkning av
ramen för utgiftsområdet. Vi står således
fast vid våra förslag i motionerna i
syfte att möjliggöra att ersättningarna
utbetalas samma år som de avser.

6.Utformningen av ett ökat stöd till
kommunerna

av Johan Lönnroth (v) och Siv Holma
(v).
Utskottet gör i detta betänkande
bedömningen att risken ökat för att
nedgången i världskonjunkturen blir
djupare och mer utdragen än vad som
väntades då budgetpropositionen skrevs,
men att det ännu är för tidigt att dra
några säkra slutsatser om detta. Vi
konstaterar också att det är angeläget
att det finns handlingsberedskap för
ytterligare åtgärder för att klara
sysselsättningsmålet.
Finansminister Bosse Ringholm gjorde,
när han talade vid socialdemokraternas
partikongress den 7 november, uttalanden
i liknande riktning och presenterade
dessutom flera nya förslag från
regeringen, förslag som är avsedda att
gälla från den 1 januari 2002. Vi citerar
ur pressmeddelandet:
Vi vill gynna de egenföretagare som
väljer att återinvestera sina vinster.
För dem föreslår vi att skatten sänks
på de så kallade expansionsfonderna
från 28 till 25 procent ... Vi kommer
därför att föreslå att de nystartade
företagen de tre första månaderna
skall kunna få uppskov med
preliminärskatten. ... Vi kommer ...
att under 2002 tillföra kommuner och
landsting ytterligare 2 miljarder
kronor. Det är en temporär
förstärkning för 2002 och den gynnar
alla kommuner och landsting. Rent
tekniskt löser vi det genom att
temporärt sänka arbetsgivaravgiften.
Men, vi vill också utöver dessa 2
miljarder kronor ytterligare stödja de
kommuner och landsting som har
möjlighet att expandera sin
verksamhet. Därför kommer vi att
föreslå att de kommuner och landsting
som ökar sin sysselsättning under 2002
skall befrias från hela
arbetsgivaravgiften på denna ökning.
Det är bra att regeringen offentligt
deklarerar att det behövs ytterligare
åtgärder under 2002 för att stärka
sysselsättning och välfärd. Det är dock
anmärkningsvärt att regeringen väljer att
redan nu presentera konkreta förslag som
den avser att först lägga fram i
tilläggsbudget 1 under våren 2002. I och
med detta frångår regeringen i praktiken
sitt eget budgetförslag och det t.o.m.
innan riksdagen eller dess finansutskott
hunnit ta ställning till regeringens
ursprungliga budgetförslag.
Detta förfarande kan komma att skapa
osäkerhet för företag och kommuner om
vilka regler som faktiskt kommer att
gälla under 2002. En sådan osäkerhet kan
också komma att motverka syftet med de
nya åtgärderna. För att värna
effektivitet och förutsägbarhet i det
politiska systemet bör därför
finansutskott och riksdagen redovisa
principiella ställningstaganden denna
höst med anledning av regeringens nu
aviserade förslag. Vid finansutskottets
justeringssammanträde den 9 november
föreslog vi att betänkandet skulle
bordläggas så att utskottet skulle få tid
och möjlighet att redan i detta
betänkande formulera en
majoritetsuppfattning i dessa frågor. En
majoritet i utskottet bestående av
ledamöterna från de fyra borgerliga
partierna och Miljöpartiet avvisade dock
vårt förslag om bordläggningen, vilket vi
beklagar.
Det är dock angeläget att snarast
möjligt ge kommuner och företag tydliga
besked om vilka förutsättningar som
kommer att gälla från den 1 januari 2002.
De tre partier, Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som står
bakom förslaget till budget för 2002 bör
därför på lämpligt sätt snarast redovisa
en samlad uppfattning om vilka
ytterligare åtgärder för att stimulera
sysselsättning och stärka välfärden som
bör gälla från den 1 januari 2002.
För Vänsterpartiet är det viktigt att
sådana åtgärder sätts in i en långsiktig
strategi för uthållig tillväxt, minskade
klyftor mellan kön och regioner och full
sysselsättning i hela landet.
Vänsterpartiet har föreslagit en rad
åtgärder för att göra det lättare att
starta och driva företag - från
skattelättnader till enklare regler. Vi
har också krävt mer pengar till
kommunerna. Vad kommunerna allra mest
behöver är långsiktiga förstärkningar i
form av ökningar av egna stabila
skattebaser eller långsiktigt säkra
statsbidrag som gör att kommunerna kan
stå på egna ben. Vi bör därför i den
fortsatta processen pröva om det vi
beslutar om på tilläggsbudget i vår skall
kunna ingå i en plan för sådana mer
långsiktiga förstärkningar.
Det är inte heller självklart att ett
tillfälligt stöd bör ha den tekniska
utformning finansministern föreslår. Om
utrymme för detta kan skapas kan det
enligt vår uppfattning vara bättre med
ökade statsbidrag än med sänkta
arbetsgivaravgifter. En orsak till det är
att man då undviker de problem som skulle
kunna uppstå vid selektivt sänkta
arbetsgivaravgifter. Ett ökat stöd till
kommunerna skulle också kunna ges på
inkomstsidan via kommunkontosystemet.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Budgetpropositionen 2002
I proposition 2001/02:1
Budgetpropositionen för 2002 föreslår
regeringen i förslag till statsbudget,
finansplan m.m.
när det gäller den ekonomiska politiken
och förslag till statsbudget för
budgetåret 2002
1. att riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som regeringen förordar (kapitel 1),
2. att riksdagen fastställer utgiftstaket
för staten inklusive ålderspensionssy-
stemet vid sidan av statsbudgeten till
791 miljarder kronor 2001, 809
miljarder kronor 2002, 844 miljarder
kronor 2003 och 878 miljarder kronor
2004 (avsnitt 4.1.1),
3. att riksdagen godkänner beräkningen av
de offentliga utgifterna för åren
2002-2004 (avsnitt 4.1.2),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under budgetåret 2002 ta upp lån
enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning och skuldförvaltning (avsnitt
4.4.4),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret 2002
(avsnitt 4.4.4),
6. att riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2002 (avsnitt 5.4 och bilaga 1),
7. att riksdagen godkänner beräkningen av
förändringar av anslagsbehållningar för
budgetåret 2002 (avsnitt 6.3, tabell
6.5),
8. att riksdagen beslutar om fördelning
av utgifter för budgetåret 2002 på
utgiftsområden i enlighet med vad
regeringen föreslår (avsnitt 6.3,
tabell 6.5),
9. att riksdagen godkänner den
preliminära fördelningen av utgifter på
utgiftsområden för åren 2003 och 2004
som riktlinje för regeringens budget
arbete (avsnitt 6.3, tabell 6.5),
10. att riksdagen bemyndigar regeringen
att för 2002 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet intill ett belopp av
22 500 000 000 kr (avsnitt 7.1),
11. att riksdagen bemyndigar regeringen
att för 2002 besluta om krediter för
myndigheters räntekonton i
Riksgäldskontoret intill ett belopp av
17 500 000 000 kr (avsnitt 7.1),
12. att riksdagen bemyndigar regeringen
att för 2002 vad avser Sjunde AP-
fondens verksamhet dels besluta om lån
i Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
verksamheten intill ett belopp av 15
000 000 kr, dels besluta om kredit på
räntekonto i Riksgäldskontoret intill
ett belopp av 90 000 000 kr (avsnitt
7.1),
13. att riksdagen godkänner att
infrianden av garantier till
internationella finansieringsinstitut
även framdeles täcks med anslag
(avsnitt 7.2.3),
14. att riksdagen bemyndigar regeringen
att besluta om en obegränsad kredit i
Riksgäldskontoret för garantier till
internationella finansieringsinstitut
(avsnitt 7.2.3),
15. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2002, med de begränsningar
som följer av 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten, besluta
att ett ramanslag, med undantag för
anslag anvisade för förvaltnings
ändamål, får överskridas om ett
riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas
samt om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten (avsnitt 7.4),

när det gäller skattefrågor

29. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
2003 års taxering m.m.,
30. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1984: 1052) om statlig
fastighetsskatt,
31. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327),
32. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994: 1565) om beskattning av viss
privatinförsel,
33. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2001: 493) om ändring i lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift,
34. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994: 1744) om allmän pensionsavgift,
35. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994: 1776) om skatt på energi,
36. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1996: 1512) om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna,
37. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1997: 323) om statlig
förmögenhetsskatt,
38. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483),
39. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1998: 674) om inkomstgrundad
ålderspension,
40. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1998: 676) om statlig
ålderspensionsavgift,
41. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1999: 265) om särskilt grundavdrag och
deklarationsskyldighet för fysiska
personer i vissa fall vid 2000-2003 års
taxeringar,
42. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1999: 673) om skatt på avfall,
43. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229).

Proposition 3

I proposition 2001/02:3 En
begränsningsregel för fastighetsskatten,
m.m., föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till
3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi.

Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR2

I Riksdagens revisorer förslag
2001/02:RR2 angående sänkta
socialavgifter föreslås följande.
1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad revisorerna anfört i
avsnitt 2.2 om utvärdering av
nedsättningen av socialavgifterna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad revisorerna anfört i
avsnitt 2.3 om redovisningen till
riksdagen.

Motioner från allmänna motionstiden

I betänkandet behandlar utskottet nedan
uppräknade motionsyrkanden i vilka
föreslås att riksdagen fattar följande
beslut.
2001/02:Fi205 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
sambeskattningen av förmögenhet för äkta
makar upphör 2002.

2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en snar anslutning av Sverige till
EMU:s tredje etapp.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en nationell övergångsplan.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en folkomröstning om anslutning till
EMU:s tredje etapp senast år 2003.

2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl.
(kd, v, c, fp, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening att en barnbilaga bör bifogas
till budgetpropositionen där regeringens
barnpolitiska ambitioner och
prioriteringar tydligt framgår.

2001/02:Fi219 av Gudrun Schyman m.fl.
(v):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ett nytt
politikområde enligt vad i motionen
anförs.

2001/02:Fi222 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m):

1. Riksdagen begär att regeringen
skyndsamt privatiserar Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB.
2. Riksdagen begär att regeringen
skyndsamt privatiserar Vasakronan.

2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl.
(v):

1. Riksdagen begär att regeringen
tillsätter en parlamentarisk kommitté,
i syfte att handha förberedelserna
inför folkomröstningen, fördela
ekonomiska medel till
kampanjorganisationer samt övervaka att
informationen från myndigheternas sida
präglas av saklighet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att deltagandet i EU:s
eurokampanjer bör avbrytas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen bör ta initiativ till
att få ett undantag från fördragets
budgetnormer, liknande det undantag som
Storbritannien har och som gäller även
i EMU:s tredje steg.
4. Riksdagen begär att regeringen
tillsätter en utredning som belyser
konse- kvenserna av ett svenskt EMU-
medlemskap ur ett könsperspektiv.

2001/02:Fi230 av Olle Lindström (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en sänkning av bensinskatten med 2 kr
per liter.

2001/02:Fi239 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m):

1. Riksdagen beslutar att någon extra
inbetalning från Riksbanken till
staten, utöver gällande principer, inte
skall genomföras under nästa år.

2001/02:Fi241 av Kent Olsson och Inger
René (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att frysa taxeringsvärdena på 1997 års
nivå.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att endast halva markvärdet skall
användas vid beräkning av
fastighetsskatten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en sänkning av fastighetsskatten för
småhus från 1,0 till 0,9 %, samt att
fastighetsskatten på sikt avskaffas.

2001/02:Fi242 av Per-Samuel Nisser och
Jan-Evert Rådhström (m) :

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
sänkning av drivmedelsskatter.

2001/02:Fi246 av Karin Enström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
ett omedelbart avskaffande av
fastighetsskatten.

2001/02:Fi247 av Åke Sandström och Erik
Arthur Egervärn (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
motiven för en sänkning omgående av
dieselskatten för de areella näringarna.

2001/02:Fi255 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
fastighetsskatten.

2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
införande av inkomstgolv.

2001/02:Fi269 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
skatten på diesel.

2001/02:Fi270 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om sänkt
skatt på handelsgödsel.

2001/02:Fi271 av Ola Sundell och Stefan
Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om sänkt
dieselskatt.

2001/02:Fi272 av Patrik Norinder och Anne-
Katrine Dunker (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
betydelsen av likvärdiga
konkurrensvillkor för svenskt jord- och
skogsbruk och därmed lägre dieselskatt.

2001/02:Fi273 av Kenneth Lantz m.fl.
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om att alla ska kunna leva på
sin lön.
2. Riksdagen beslutar om ett höjt
grundavdrag från 2002 i enlighet med
vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar om en
skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare i enlighet med vad
som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar om ett generellt
förvärvsavdrag i enlighet med vad som
anförs i motionen.
5. Riksdagen beslutar att avskaffa den
s.k. värnskatten i enlighet med vad som
anförs i motionen.
6. Riksdagen beslutar om en sänkt gräns
för reseavdrag i enlighet med vad som
anförs i motionen.
7. Riksdagen beslutar om avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader i enlighet
med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen beslutar om en
skattereduktion för barnfamiljer i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Fi278 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen beslutar sänka besinskatten med
en krona litern.

2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m,
kd, c, fp):

Riksdagen beslutar i enlighet med vad som
anförs i motionen att fastighetsskatten
för inkomståret 2001 skall beräknas på
1997 års taxeringsvärden i de fall dessa
är lägre än nu gällande.

2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skattepolitikens långsiktiga
inriktning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en inkomstskattereform 2002-2004.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avdragsgilla försäkringsavgifter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkt skatt för barnfamiljer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kompetenssparande.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vinstandelsstiftelser.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
personaloptioner.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkta arbetsgivaravgifter.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skattereduktion för hushållsnära
tjänster.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att räkna in omväg till barnomsorg i
bilavdraget.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffande av dubbelbeskattning av
aktieutdelning.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
frysta taxeringsvärden.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkt fastighetsskatt.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffad sambeskattning av
förmögenhet.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
stegvis avskaffad förmögenhetsskatt.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
fåmansbolagsreglerna.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
preliminär F-skatt.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skattekonto.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
införande av avdragsrätt för gåvor till
internationellt bistånd.

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar godkänna de
allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad i motionen
anförs (avsnitt 3).
2. Riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för den
offentliga sektorn till 1 122 miljarder
kronor år 2002, 1 102 miljarder kronor
2003 och 1 122 miljarder kronor 2004 i
enlighet med vad i motionen anförs
(8.11).
3. Riksdagen godkänner utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssy-
stemet vid sidan av statsbudgeten till
854 miljarder kronor år 2002, 875
miljarder kronor 2003 och 885 miljarder
kronor 2004 i enlighet med vad i
motionen anförs (8.12).
4. Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2002 i
enlighet med vad i motionen anförs
(8.13).
5. Riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2003 och 2004 i
enlighet med vad i motionen anförs som
riktlinje för budgetarbetet (8.14).
6. Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2002 i enlighet med vad i motionen
anförs (8.10).
7. Riksdagen beslutar fastställa ett mål
om en lägre offentlig utgiftskvot i
enlighet med vad i motionen anförs
(3.2).
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en politik för företagsamhetens och
arbetets Sverige (3.3.2).
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en inkomstskattereform (3.3.3).
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Sverige som ledande kunskapsnation
(3.3.4).
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en sjukvård i klass med världens bästa
(3.3.5).
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
dldreomsorg präglad av respekt för den
enskilde (3.3.6).
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en socialförsäkringsreform (3.3.7).
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en modern infrastruktur (3.3.8).
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en politik som gör det lättare att
förena arbete med familj (3.3.9).
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
privatisering av statliga företag
(3.1).
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
deltagande i det europeiska
valutasamarbetet (3.2.10).
18. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
den offentliga sektorns ansvar för sina
kärnuppgifter (7.1).
19. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skattebasens utveckling (7.2).

2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken
som Kristdemokraterna förordar (avsnitt
6.1).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
motionen om den ekonomiska politiken
och behovet av strukturförändringar
(avsnitt 6.2).
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
motionen om övergripande mål för den
ekonomiska politiken (avsnitt 6.2.1).
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
motionen om EMU-samarbetet (avsnitt
6.3).
5. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ett kompletterande
budgetmål om balans i statens
finansiella sparande över en
konjunkturcykel samt en långsiktig
inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet
med vad som anförs i motionen (avsnitt
7.1.2, 7.1.3).
6. Riksdagen godkänner de prioriterade
områden för budgetpolitiken som anges i
motionen som riktlinje för regeringens
kommande budgetarbete (avsnitt
8.1-8.7).
7. Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssy-
stemet vid sidan av statsbudgeten för
2002 till 798 miljarder kronor, för
2003 till 825 miljarder kronor och för
2004 till 854 miljarder kronor.
8. Riksdagen godkänner de beräknade
förändringarna av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 2002 (tabell
8.1, 8.2.1 och 10.1).
9. Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifter för budgetåret 2002 på
utgiftsområden i enligt med vad som
föreslås i motionen (tabell 11.1).
10. Riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifter på
utgiftsområden för 2003 och 2004 i
enlighet med vad som föreslås i
motionen (tabell 11.1).
11. Riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för budgetåren
2002-2004 (tabell 11.2).

2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar godkänna de
allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som Centerpartiet förordat
(avsnitt 4).
2. Riksdagen beslutar att fastställa
utgiftstaket för statens utgifter
inklusive ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten till 821
miljarder kronor 2002, 810 miljarder
kronor 2003 och 830 miljarder kronor
2004.
3. Riksdagen beslutar om fördelningen av
utgifterna för budgetåret 2002 på
utgiftsområden i enlighet med vad i
motionen anförs (tabell avsnitt 5.2).
4. Riksdagen beslutar godkänna den
preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden för budgetåren 2003
och 2004 som riktlinjer för regeringens
arbete i enlighet med vad i motionen
anförs (tabell avsnitt 5.2).
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Sveriges förhållande till EMU (avsnitt
4.1.5).
6. Riksdagen beslutar att godkänna
beräkningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 2002 (tabell avsnitt 6).
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skattepolitikens inriktning budgetåren
2002-2004 (rubrik 6.1).
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utförsäljning av statlig egendom
(avsnitt 6.2).
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utbildning (avsnitt 4.2.1).
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
arbetsliv (avsnitt 4.2.3).
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
trygghetssystemen (avsnitt 4.2.4).
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kommunikationer (avsnitt 4.2.5).
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
hälsa (avsnitt 4.2.1).
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
hushållens ekonomi (avsnitt 4.2.7).
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
kommunal ekonomi (avsnitt 4.2.8).
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
företagande (avsnitt 4.2.9).
18. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
miljödriven utveckling (avsnitt
4.2.10).
19. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
boende (avsnitt 4.2.11).
20. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
rättstrygghet (avsnitt 4.2.12).

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

1. Riksdagen godkänner de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som Folkpartiet liberalerna
förordar enligt vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive ålderspensionssy-
stemet vid sidan av statsbudgeten till
828 miljarder kronor för år 2002, till
853 miljarder kronor för år 2003 till
887 miljarder kronor för år 2004.
3. Riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren
2002-2004.
4. Riksdagen fastställer målet för det
finansiella sparandet i den offentliga
sektorn för 2002 till 2,0 % av
bruttonationalprodukten.
5. Riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret
2002 enligt vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen godkänner beräkningen av
förändringar av anslagsbehållningar för
budgetåret 2002.
7. Riksdagen beslutar om fördelning av
utgifterna för budgetåret 2002 på
utgiftsområdena enligt vad som anförs i
motionen (bilaga 1).
8. Riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2003 och
2004 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete enligt vad som anförs i
motionen (bilaga 1).

2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl.
(mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
EMU och transportpolitiken.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
EMU och växlingsproblematiken.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
EMU och ekonomiska sanktioner.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
EMU och de ekonomiska konsekvenserna.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att EMU missgynnar periferin.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
de fördelningspolitiska effekterna.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
valutastabilitet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att Sverige inte skall gå med i EMU.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en folkomröstning om ett eventuellt
svenskt medlemskap i EMU.

2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen godkänner beräkningen av
förändringarna av statsbudgetens
inkomster för år 2000 (tabellerna 1.2
och 13.1).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utgångspunkter för skattepolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skatternas betydelse för
samhällsutvecklingen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
förutsättningarna för ekonomiskt
oberoende och ett personligt
ansvarstagande.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skattepolitiken i ett internationellt
perspektiv.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skattepolitiken inom EU.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett skattesystem som inger förtroende.
8. Riksdagen beslutar om ett höjt
grundavdrag från 2002 i enlighet med
vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen beslutar om en
skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare i enlighet med vad
som anförs i motionen.
10. Riksdagen beslutar om ett generellt
förvärvsavdrag i enlighet med vad som
anförs i motionen.
11. Riksdagen beslutar att avskaffa den
s.k. värnskatten i enlighet med vad som
anförs i motionen.
12. Riksdagen beslutar om en sänkt gräns
för reseavdrag i enlighet med vad som
anförs i motionen.
13. Riksdagen beslutar om avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader i enlighet
med vad som anförs i motionen.
14. Riksdagen beslutar om en
skattereduktion för barnfamiljer i
enlighet med vad som anförs i motionen.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skatteförslag för trygghet i boendet.
16. Riksdagen beslutar att frysa
taxeringsvärdena för fastighetsskatt
vid 2000 års nivå.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkta arbetsgivaravgifter.
18. Riksdagen beslutar om en höjd
sjukförsäkringsavgift med 0,23
procentenheter i enlighet med vad som
anförs i motionen.
19. Riksdagen beslutar om ett permanent
riskkapitalavdrag i enlighet med vad
som anförs i motionen.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att lyfta av jordbrukets hela s.k.
skatteryggsäck.
21. Riksdagen beslutar om en sänkning av
dieselskatten till 53 öre per liter
(för jordbruket) i enlighet med vad som
anförs i motionen.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att kväveskatten på handelsgödsel
återförs till jordbruksnäringen.
23. Riksdagen beslutar att sänka
elskatten även för de mindre jordbruken
i enlighet med vad som anförs i
motionen.
24. Riksdagen beslutar sänka skatten på
diesel med 25 öre per liter i enlighet
med vad som anförs i motionen.
25. Riksdagen beslutar sänka skatten på
bensin med 25 öre per liter i
stödområde A i enlighet med vad som
anförs i motionen.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
åtgärdsplan för konkurrensneutralitet
för åkerinäringen.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett särskilt skatteavdrag för
yrkesfiskare.
28. Riksdagen beslutar att royalty på
patenterade uppfinningar skall vara
skattebefriade under två år i enlighet
med vad som anförs i motionen.
29. Riksdagen beslutar att upphäva
möjligheten till återköp av egna aktier
i enlighet med vad som anförs i
motionen.
30. Riksdagen beslutar höja bolagskatten
till 30 % i enlighet med vad som anförs
i motionen.
31. Riksdagen beslutar införa en 50-
procentig skattereduktion för hushålls
tjänster i enlighet med vad som anförs
i motionen.
32. Riksdagen beslutar avveckla
dubbelbeskattningen på utdelningen på
aktier i enlighet med vad som anförs i
motionen.
33. Riksdagen beslutar höja fribeloppet i
förmögenhetsbeskattningen för
sambeskattade par till 3 000 000 kr i
enlighet med vad som anförs i motionen.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en avveckling av förmögenhetsskatten.
35. Riksdagen avslår regeringens förslag
till förändrade fribelopp i
förmögenhetsbeskattningen.
36. Riksdagen beslutar om höjd
avdragsrätt för pensionssparande i
enlighet med vad som anförs i motionen.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
individuella utbildningskonton.
38. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en översyn av arvs- och
gåvoskattereglerna i syfte att
underlätta generationsskiften i
familjeföretag.
39. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en skatteväxling för miljön och jobben.
40. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en effektivare skatteindrivning.
41. Riksdagen beslutar att avvisa
regeringens planerade begränsningsregel
för fastighetsskatten.
42. Riksdagen beslutar att införa en
skattereduktion för barnfamiljer per
barn i enlighet med vad som anförs i
motionen.
43. Riksdagen beslutar avveckla
kompensationen för den allmänna
pensionsavgiften i enlighet med vad som
anförs i motionen.
45. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändringar i reglerna
för fåmansföretag i enlighet med vad
som anförs i motionen.
46. Riksdagen beslutar i enlighet med vad
som anförs i motionen om direkt
avskrivningar för nybyggda lägenheter.
47. Riksdagen beslutar att återgå till
enhetliga regler för anställningsstöd i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring beträffande
avveckling av den statliga
fastighetsskatten och förslag om att
möjliggöra för kommunerna att ta ut en
fastighetsanknuten avgift.

2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att Sveriges planer för medlemskap i
EMU avskrivs.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

8. Riksdagen beslutar sänka skatten på
bensin och diesel med 70 öre inklusive
moms.
19. Riksdagen beslutar sänka skatten på
diesel som används till jord- och
skogsbrukets arbetsmaskiner till nivån
53 öre per liter.
20. Riksdagen beslutar avskaffa skatten
på handelsgödselns kväveinnehåll.

2001/02:Sk417 av Göte Jonsson m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att sänka dieselskatten.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att ta bort skatten på kväve i
handelsgödseln.

2001/02:Sk418 av Ingvar Eriksson och Olle
Lindström (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkt dieselskatt.

2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m):

1. Riksdagen beslutar införa ett
förvärvsavdrag med 13 % på
pensionsgrundande inkomster mot
kommunalskatt från inkomståret 2002.
2. Riksdagen beslutar införa ett
grundavdrag vid den kommunala
beskattningen från inkomstområret 2002
i enlighet med vad i motionen anförs.
3. Riksdagen beslutar att skattesatsen
för statlig inkomstskatt skall sättas
till 20 % 2002, 19 % 2003 och 17 %
2004.
4. Riksdagen beslutar höja gränsen för
statlig inkomstskatt i enlighet med vad
som anförs i motionen.
5. Riksdagen beslutar upphäva
kompensationen för den allmänna
pensionsavgiften inkomståret 2002.
6. Riksdagen beslutar att den allmänna
pensionsavgiften blir avdragsgill mot
inkomsten från inkomståret 2002.
7. Riksdagen beslutar upphäva den
särskilda skattereduktionen för
låginkomsttagare.
8. Riksdagen beslutar att egen
arbetsskadelivränta som är samordnad
med förtidspension inte skall påverka
grundavdragets storlek.
9. Riksdagen beslutar införa ett
grundavdrag med 15 000 kr per barn upp
till 16 år i den kommunala
beskattningen från inkomståret 2002.
10. Riksdagen beslutar att ett avdrag för
styrkta barnomsorgskostnader får göras
vid den kommunala beskattningen med
högst 50 000 kr per barn från
inkomståret 2002.
11. Riksdagen beslutar höja reseavdraget
för färd med bil till 2 kr per
kilometer från inkomståret 2002.
12. Riksdagen beslutar höja avdraget för
resor med förmånsbil till 10 kr per mil
(7 kr per mil i dieseldrivna bilar).
13. Riksdagen beslutar sänka skatten på
diesel för arbetsredskap i jord- och
skogsbruk samt för entreprenadmaskiner
till 53 öre per liter från den 1
januari 2002.
14. Riksdagen beslutar att skatten på
handelsgödsel tas bort från den 1
januari 2002.
15. Riksdagen beslutar att avslå
regeringens förslag om höjd
koldioxidskatt med 15 %.
16. Riksdagen beslutar avslå regeringens
förslag om höjd elskatt med 1,2 öre per
kWh.
17. Riksdagen beslutar att därutöver
sänka skatten på bensin och diesel med
70 öre per liter inklusive moms i
förhållande till regeringens förslag
från den 1 januari 2002.
18. Riksdagen beslutar sänka den
särskilda skatten på kärnkraftsel med
0,5 öre per kWh från den 1 januari
2002.
19. Riksdagen beslutar övergå från
effektskatt till skatt på producerad
energi vid kärnkraftverk.
20. Riksdagen beslutar att avdrag för
pensionsförsäkring får uppgå till högst
ett basbelopp från den 1 januari 2002.
21. Riksdagen beslutar att 1997 års
taxeringsvärden skall ligga till grund
för beskattning av fastighet och
förmögenhet i den mån de är lägre än
dagens.
22. Riksdagen beslutar att endast halva
markvärdet skall ingå i
beräkningsunderlaget för
fastighetsskatt på bostäder.
23. Riksdagen beslutar att
fastighetsskatten för småhus skall utgå
med 0,9 % 2002, 0,8 % 2003 och 0,7 %
2004.
24. Riksdagen beslutar att hyreshus inte
skall belastas med schablonintäkt vid
beskattning.
25. Riksdagen beslutar att sambeskattning
vid förmögenhetsbeskattning skall
upphöra 2002.
26. Riksdagen beslutar att fribeloppet
vid förmögenhetsskatt sätts till
2 000 000 år 2002.
27. Riksdagen beslutar upphäva
förmögenhetsbeskattning år 2003.
28. Riksdagen beslutar att skatt på
aktieutdelningar slopas fr.o.m. 2002
års vinster.
29. Riksdagen beslutar att beskattning av
royaltyinkomster från uppfinningar och
patent beskattas i inkomstslaget
kapital från år 2002.
30. Riksdagen beslutar slopa
reklamskatten från 2002.
31. Riksdagen beslutar att en
skattereduktion införs för
privatpersoners betalning av
arbetskostnaden på hushållsnära
tjänster med en begränsning på 25 000
kr per år.
32. Riksdagen beslutar att även onoterade
bolag omfattas av 3 § 7
inkomstskattelagen.
33. Riksdagen beslutar att skatten på vin
med en alkoholhalt mellan 8,5 och 15,0
volymprocent skall vara 8:50 kr per
liter. För vin med annan alkoholhalt
beräknas skatten utifrån detta från den
1 december 2001.
34. Riksdagen beslutar att 2 § i lagen om
ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av viss privatinförsel från
den 1 juli 2002 skall ändras så att de
mängder som skattefritt kan införas
till Sverige skall vara 8 liter sprit,
15 liter starkvin, 70 liter vin och 90
liter öl.
35. Riksdagen beslutar att skatten på öl
med en alkoholhalt överstigande 2,8
volymprocent skall vara 85 öre per
liter från den 1 december 2001.
36. Riksdagen beslutar upphäva
skattereduktionen för utländska
experter.
37. Riksdagen beslutar upphäva
skattereduktionen för rederinäringen.
39. Riksdagen beslutar att inte medge
skattereduktion för installation av
bredband.

2001/02:Sk474 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en inkomstskattereform.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
slopande av boendeskatterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
beskattning av sparande.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
energi- och drivmedelsskatter.

2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
frysta taxeringsvärden.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffad sambeskattning av
förmögenhet.

2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl.
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffad fastighetsskatt.
3. Riksdagen beslutar om frysta
taxeringsvärden för fastigheter till
2000 års nivå.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
förmögenhetsskatten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att avskaffa sambeskattningen av
förmögenhet.

2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
den framtida inriktningen av
skattepolitiken.
2. Riksdagen beslutar att för år 2002
höja grundavdraget till 20 000 kr i
alla inkomstskikt i enlighet med vad i
motionen anförs.
3. Riksdagen beslutar att från 2002
införa en skatterabatt för
förvärvsinkomster i enlighet med vad i
motionen anförs.
4. Riksdagen beslutar att från 2003
avskaffa grundavdraget och ersätta
detta med en skatterabatt, lika för
alla, på 10 000 kr.
5. Riksdagen beslutar slopa
skattereduktionen för delar av den
allmänna pensionsavgiften samt göra
dessa avdragsgilla till 100 % i
enlighet med vad i motionen anförs.
6. Riksdagen beslutar att avskaffa den
tillfälliga skattereduktionen för
låginkomsttagare.
7. Riksdagen beslutar avvisa regeringens
förslag om skattereduktion för
fackföreningsavgifter.
8. Riksdagen beslutar avvisa regeringens
förslag om en särskild skattelättnad
för pensionärer.
9. Riksdagen beslutar avvisa regeringens
förslag om höjt grundavdrag.
10. Riksdagen beslutar att införa en
avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader i enlighet med vad
i motionen anförs.
11. Riksdagen beslutar att införa en
skatterabatt på 100 kr per barn och
månad mot förvärvsinkomster i enlighet
med vad i motionen anförs.
12. Riksdagen beslutar att inkludera
resor till och från barnomsorg i
reseavdraget i enlighet med vad i
motionen anförs.
13. Riksdagen beslutar om en
skattereduktion för hushållsnära
tjänster i enlighet med vad i motionen
anförs.
14. Riksdagen beslutar att höja
reseavdraget till 20 kr per mil i
enlighet med vad i motionen anförs.
15. Riksdagen beslutar att fr.o.m. 2001
frysa taxeringsvärdena för småhus på
1997 års nivå i enlighet med vad i
motionen anförs.
16. Riksdagen beslutar att för 2002
fastställa skattesatsen till 1,1 % för
småhus i enlighet med vad i motionen
anförs.
19. Riksdagen beslutar att avskaffa
sambeskattningen fr.o.m. 2002 i
enlighet med vad i motionen anförs.
20. Riksdagen beslutar att från 2003
skall endast halva taxeringsvärdet för
småhus utgöra underlag för
förmögenhetsbeskattning.
21. Riksdagen beslutar att avvisa
förslaget till begränsningsregel för
fastighetsskatten i enlighet med vad i
motionen anförs.
22. Riksdagen beslutar avvisa regeringens
förslag om omräkningsförfarande.
23. Riksdagen beslutar avvisa regeringens
förslag om dämpningsmekanism.
24. Riksdagen beslutar att slopa
uttagsskatten på fastighetsarbete i
egen regi.
25. Riksdagen beslutar att reduktionen av
arbetsgivaravgifter skall ske i
enlighet med vad i motionen anförs.
26. Riksdagen beslutar att
arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas
på den årliga lönesumman i enlighet med
vad i motionen anförs.
27. Riksdagen beslutar om riktade
sänkningar av arbetsgivaravgiften från
2002 för inrättande av
övergångsarbetsmarknader i enlighet med
vad i motionen anförs.
29. Riksdagen beslutar att minska
industrins nedsättning av
koldioxidskatten till 25 % i enlighet
med vad i motionen anförs.
30. Riksdagen beslutar att en
kväveoxidskatt skall tas ut i enlighet
med vad i motionen anförs.
31. Riksdagen beslutar att en skatt på
förbränning av osorterat avfall skall
tas ut i enlighet med vad i motionen
anförs.
32. Riksdagen beslutar att höja skatten
på deponi i enlighet med vad i motionen
anförs.
33. Riksdagen beslutar att slopa gränsen
på 1 000 kr för att få del av
nedsättningen på el- och
eldningsoljeskatten.
34. Riksdagen beslutar att sänka skatten
på diesel för jord- och
skogsbruksmaskiner till en krona per
liter.
35. Riksdagen beslutar att slopa
kväveskatten på handelsgödsel.
36. Riksdagen avslår regeringens förslag
om sänkt moms i den del det avser
tidskrifter.

2001/02:Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att
fastighetsskatten för inkomståret 2001
skall beräknas på 1997 års
taxeringsvärden i de fall dessa är
lägre än nu gällande.

2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl.
(m):

13. Riksdagen beslutar att försäljning av
fåmansbolag där likvid erhållits i
aktier med villkor om att aktierna inte
får säljas förrän vid senare tidpunkt
fr.o.m. inkomståret 2001 fullt ut
beskattas i inkomstslaget kapital.

2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

40. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att Sverige bör ansöka om medlemskap i
EMU senast år 2003.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen bör presentera en
tidtabell över processen för beslut om
Sveriges anslutning till euron.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en informationsinsats för att öka
kunskapen om euron.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att EU skall förbättra möjligheten att
beivra fusk och bedrägerier med EU:s
medel.

2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en barnbilaga till statsbudgeten.

2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl.
(mp):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om en barnbilaga till
statsbudgeten.

2001/02:T454 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):

1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 Kommunikationer för budgetåret 2002
24 923 615 000 kr.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en omedelbar frysning av taxeringvärdet
på 1997 års nivå.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
införandet av ett yrkesfiskeavdrag från
och med den 1 januari 2002.

2001/02:MJ341 av Gunnel Wallin (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att genomföra pågående översyn av
dieselskatterna så att beslut kan tas
under höstriksdagen med sikte på en
sänkning av skatten från den 1 januari
2002.

2001/02:MJ421 av Patrik Norinder och Anne-
Katrine Dunker (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkning av dieselskatten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
handelsgödselbeskattningen.

2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att inkludera icke-certifierade
miljöledningssystem i regeringens gröna
nyckeltal.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en sänkning av arbetsgivaravgifterna.

2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
anslutning till EMU.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl.
(m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att avskaffa fastighetsskatten.

2001/02:N366 av Matz Hammarström m.fl.
(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
fortsatt skatteväxling inom ramen 30
miljarder kronor.

2001/02:A318 av Mikael Odenberg m.fl.
(m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
sänkt skatt på boende.

2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
fastighetsskatten.

Motion med anledning av förslag
2001/02:RR2

2001/02:Fi3 av Mats Odell m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
motionen om ett vidgat synsätt vid
utvärdering av skatteförändringar.
2. Riksdagen tillkännager för
Riksdagens revisorer som sin mening vad
som anförs i motionen om ett vidgat
synsätt vid utvärdering av
skatteförändringar.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Lagförslag i budgetpropositionen,
finansplan, m.m.
3.1 Förslag till lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
2003 års taxering, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid 2003 års taxering skall för
fysiska personer den del av den statliga
inkomstskatten på förvärvsinkomst som
enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen
(1999:1229) anges till ett fast belopp om
200 kronor i stället utgöra en kommunal
inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen
(1997:324) om begränsning av skatt skall
denna skatt dock anses utgöra statlig
inkomstskatt.
2 § Av den sammanlagda inkomstskatten
enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra
skatt till kommuner och 33,5 procent
skatt till landsting. Därvid skall en
kommun som inte ingår i ett landsting
behandlas som om den även utgjorde ett
landsting.
3 § Ett totalt preliminärt belopp
avseende den sammanlagda inkomstskatten
skall fastställas av regeringen.
Fördelning skall ske till kommunerna
respektive landstingen med ett enhetligt
belopp per invånare den 1 november 2001.
Utbetalning skall under 2002 göras av
skattemyndigheten med en tolftedel per
månad på sätt som närmare föreskrivs i 4
§ fjärde stycket lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.
4 § En slutavräkning av inkomstskatten
skall ske när den årliga taxeringen år
2003 har avslutats. Därvid skall de
bestämmelser tillämpas som gäller
slutavräkning av kommunalskattemedel
enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.
5 § Skattemyndighetens beslut enligt 3
och 4 §§ får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002.
3.2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Fastighetsskatten utgör för varje
beskattningsår
a) 1,2 procent av: a) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och
det omräknade tomtmarksvärdet avseende
småhus på lantbruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende
privatbostad i utlandet,
b) 0,7 procent av: b) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet
till den del det avser värderingsenhet
för bostäder, värderingsenhet för
bostäder under uppförande,
värderingsenhet avseende tomtmark som hör
till dessa bostäder samt annan
värderingsenhet avseende tomtmark som är
obebyggd,
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet
till den del det avser värderingsenhet
för lokaler, värderingsenhet för lokaler
under uppförande och värderingsenhet
avseende tomtmark som hör till dessa
lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende industrienhet
och elproduktionsenhet.
Innehåller byggnaden på en fastighet,
som är belägen i Sverige, bostäder och
har byggnaden beräknat värdeår som utgör
året före det fastighetstaxeringsår som
föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock
ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för
det fastighetstaxeringsåret och de fyra
följande kalenderåren och halv
fastighetsskatt för de därpå följande fem
kalenderåren enligt vad som närmare
föreskrivs i femte stycket. Detsamma
gäller färdigställd eller ombyggd sådan
byggnad, för vilken värdeår inte har
åsatts vid ny fastighetstaxering, men som
skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande
året före det fastighetstaxeringsår som
föregått inkomsttaxeringsåret, om ny
fastighetstaxering då hade företagits.
För fastighet, som avses i 2 kap. 13 §
inkomstskattelagen (1999:1229), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på
annan samfällighet än sådan som avses i 6
kap. 6 § första stycket nämnda lag
inräknas i underlaget för
fastighetsskatten om samfälligheten utgör
en särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för
användning under hela året, på grund av
eldsvåda eller därmed jämförlig händelse
inte kunnat utnyttjas under viss tid
eller har i sådan byggnad för uthyrning
avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får
fastighetsskatten nedsättas med hänsyn
till den omfattning, vari byggnaden inte
kunnat användas eller uthyras. Har så
varit fallet under endast kortare tid av
beskattningsåret, skall någon nedsättning
dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas
enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underlaget för
beräkningen av fastighetsskatten för
dessa delar utgöras av den del av värdet
som belöper på respektive fastighetsdel.
Den nedsättning av fastighetsskatten som
föreskrivs i andra stycket skall såvitt
avser småhusenhet beräknas på den del av
taxeringsvärdet som belöper på
värderingsenhet som avser småhuset med
tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår
i samma taxeringsenhet som småhuset.
Detsamma gäller i tillämpliga delar
småhus med tillhörande tomtmark på
lantbruksenhet. För hyreshusenhet
beräknas nedsättningen på den del av
taxeringsvärdet som belöper på
värderingsenhet som avser bostäder med
tillhörande värderingsenhet tomtmark, om
tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet
som hyreshuset.

Denna lag träder i kraft den 31
december 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering. För den del av
beskattningsåret som infaller före
utgången av år 2000 tillämpas de
procenttal som gäller vid 2001 års
taxering.
3.3 Förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs att 9, 23, 25 och
25 a §§ fordonsskattelagen (1988:327)
samt punkten E i bilaga 1 till nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §3

Följande fordon är inte skattepliktiga
om de enligt vägtrafikregistret är av en
årsmodell som är trettio år eller äldre
1. motorcyklar,
2. personbilar,
3. andra lastbilar än sådana som är
vägavgiftspliktiga enligt lagen
(1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon,
4. bussar.
Påhängsvagnar med en skattevikt över 3
000 kilogram är inte skattepliktiga, om
de dras uteslutande av personbilar,
lastbilar eller bussar som kan drivas med
dieselolja eller av sådana fordon som
avses i 21 § andra stycket 2.
Jordbrukstraktorer
som avses i 20 § är
inte
skattepliktiga.
Detsamma gäller
motorredskap och
tunga terrängvagnar
som är att anse som
jordbrukstraktorer
enligt 25 § första
stycket respektive
25 a § första
stycket.

23 §
Om en Om en
jordbrukstraktor jordbrukstraktor
tillfälligt skall tillfälligt skall
användas på sådant användas på sådant
sätt att den blir sätt att den blir
att anse som en att anse som en
trafiktraktor, trafiktraktor,
skall tilläggsskatt skall fordonsskatt
betalas beräknad betalas enligt
efter skillnaden i bilaga 1 för
skattesats enligt trafiktraktorer.
bilaga 1 för Fordonsskatten
trafiktraktorer och skall vid varje
jordbrukstraktorer. tillfälle betalas
Tilläggsskatten för en tidsperiod
skall vid varje om 15 dagar. För
tillfälle betalas den tid
för en tidsperiod fordonsskatt
om 15 dagar. För betalats får
den tid traktorn användas
tilläggsskatt som en
betalats får trafiktraktor.
traktorn användas
som en
trafiktraktor.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §4
Ett motorredskap Ett motorredskap
beskattas som en är att anse som en
jordbrukstraktor, jordbrukstraktor,
om det har en om det har en
tjänstevikt som tjänstevikt som
inte överstiger inte överstiger
2 000 kilogram. 2 000 kilogram.
Om en bil har byggts om till
motorredskap klass II, beskattas den dock
som trafiktraktor. Detsamma gäller för
motorredskap med tjänstevikt över 2 000
kilogram som används för transport av
gods på andra vägar än enskilda, om
transporterna inte är begränsade till
sådana som anges i 22 § andra stycket.
Andra Andra motorredskap
skattepliktiga än de som avses i
motorredskap än de första och andra
som avses i första styckena beskattas
och andra styckena på sätt som framgår
beskattas på sätt av bilaga 1, E 2.
som framgår av
bilaga 1, E 3.
25 a §5
En tung En tung
terrängvagn terrängvagn är att
beskattas som en anse som en
jordbrukstraktor om jordbrukstraktor om
den inte används den inte används
för transport av för transport av
gods på andra vägar gods på andra vägar
än enskilda. än enskilda.
Detsamma gäller om Detsamma gäller om
en tung terrängvagn en tung terrängvagn
endast används på endast används på
sätt som anges i 22 sätt som anges i 22
§ andra stycket 1 § andra stycket 1
eller 2 a, b eller eller 2 a, b eller
d. d.
I andra fall Andra tunga
beskattas en tung terrängvagnar än de
terrängvagn på sätt som avses i första
som framgår av stycket beskattas
bilaga 1, E 4. på sätt som framgår
av bilaga 1, E 3.

Nuvarande lydelse

Bilaga 1 till fordonsskattelagen
(1988:327)6
Fordonsskatt
Fordonsslag Skattevi Skatt,
kt, kronor
kilogram
grundb tillägg
elopp sbelopp
för
varje
helt
hundrat
al kilo-
gram
över
den
lägsta
vikten
i
klassen
E Traktorer m.m.
1 Traktor klass I 0- 1 370 0
(trafiktraktor) 300
1 425 55
301 3
- 000
3 7 1 360 95
001 000
-
7 5 160 168
001
-
2 Traktor klass II 0- 225 0
(jordbrukstraktor)

3 Motorredskap som inte 2 1 000 0
beskattas enligt 001
punkterna 1-2 -
4 Tung terrängvagn, som
inte beskattas enligt
punkt 2
Med två hjulaxlar 2 6 300 35
001 000
- 1 700 70
14
6 000 7 300 200
001
-
14
001
-
Med tre eller flera 2 6 300 30
hjulaxlar 001 000
- 1 500 50
14
6 000 5 500 130
001
- 18 10 170
000 700
14
001
-
18
001
-
F Släpvagnar
Föreslagen lydelse

Bilaga 1 till fordonsskattelagen
(1988:327)
Fordonsskatt
Fordonsslag Skattevi Skatt,
kt, kronor
kilogram
grundb tilläg
elopp gsbelo
pp
för
varje
helt
hundra
tal
kilo-
gram
över
den
lägsta
vikten
i
klasse
n
E Traktorer m.m.
1 Traktor klass I 0- 1 370 0
(trafiktraktor) 300
1 425 55
301 3
- 000
3 7 1 360 95
001 000
-
7 5 160 168
001
-
2 Motorredskap som inte 2 1 000 0
beskattas enligt punkt 001
1 -

3 Tung terrängvagn
Med två hjulaxlar 2 6 300 35
001 000
- 1 700 70
14
6 000 7 300 200
001
-
14
001
-
Med tre eller flera 2 6 300 30
hjulaxlar 001 000
- 1 500 50
14
6 000 5 500 130
001
- 18 10 170
000 700
14
001
-
18
001
-
F Släpvagnar

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002.
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1565) om beskattning av viss
privatinförsel
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen
(1994:1565) om beskattning av viss
privatinförsel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §7

Skatt enligt 1 § skall inte tas ut till
den del införseln uppgår till högst
följande kvantiteter
1. 1 liter 1. 2 liter
spritdryck, spritdryck,
2. 6 liter starkvin,
3. 26 liter vin,
4. 32 liter starköl,
5. 400 cigaretter, 200 cigariller, 100
cigarrer eller 550 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte
fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin
och starköl i landet finns i 4 kap. 2 §
alkohollagen (1994:1738). En bestämmelse
om förbud för den som inte fyllt 18 år
att föra in tobaksvaror i landet finns i
13 § tobakslagen (1993:581).

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för varor som har förts in
till Sverige före ikraftträdandet.
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen
(2001:493) om ändring i lagen (1994:1744)
om allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift8
dels att 4 § i stället för dess lydelse
enligt lagen (2001:493) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelsen
till lagen (2001:493) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny
övergångsbestämmelse till lagen
(2001:493) om ändring i nämnda lag av
följande lydelse.

Lydelse enligt Föreslagen lydelse
2001:493
4 §
Avgift skall inte Avgift skall inte
betalas av den som betalas av den som
har sådana har sådana
inkomster som avses inkomster som avses
i 3 §, om i 3 §, om
inkomsterna inkomsterna
understiger 27 understiger 40,3
procent av det för procent av det för
året gällande året gällande
prisbasbeloppet prisbasbeloppet
enligt lagen enligt lagen
(1962:381) om (1962:381) om
allmän försäkring. allmän försäkring.
Avgift skall inte
heller betalas på
sådan
inkomstrelaterad
sjukersättning
eller
inkomstrelaterad
aktivi-
tetsersättning som
anges i 2 kap. 5 § 1. Denna lag
17 lagen (1998:674) träder i kraft den
om inkomstgrundad 1 januari 2002 och
ålderspension. tillämpas första
gången vid 2004 års
taxering.
2. De äldre
Denna lag träder i bestämmelserna i 4
kraft den 1 januari § första stycket
2003. gäller vid 2003 års
taxering, dock
skall avgift inte
betalas av den som
har sådana
inkomster som avses
i 3 §, om
inkomsterna
understiger 29,3
procent av det för
året gällande
prisbasbeloppet
enligt lagen
(1962:381)om allmän
försäkring.

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift9
skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt Föreslagen lydelse
förslag i denna
proposition
4 §
Avgift skall inte Avgift skall inte
betalas av den som betalas av den som
har sådana har sådana
inkomster som avses inkomster som avses
i 3 §, om i 3 §, om
inkomsterna inkomsterna
understiger 40,3 understiger 40,3
procent av det för procent av det för
året gällande året gällande
prisbasbeloppet prisbasbeloppet
enligt lagen enligt lagen
(1962:381) om (1962:381) om
allmän försäkring. allmän försäkring.
Avgift skall inte
heller betalas på
sådan
inkomstrelaterad
sjukersättning
eller
inkomstrelaterad
aktivi-
tetsersättning som
anges i 2 kap. 5 §
17 lagen (1998:674)
om inkomstgrundad
ålderspension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1994:1776) om skatt på energi att 2 kap.
1 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 6 a kap. 1 och 2
§§, 9 kap. 5 § och 11 kap. 3 och 10 §§
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
2 kap.
1 §10
Energiskatt och koldioxidskatt skall,
om inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna
belopp:

KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Koldioxi Summa
Energisk dskatt skatt
att
1 2710 00 Bensin som
. 26,
uppfyller
2710 00 krav för
27,
2710 00
29
eller
2710 00
32
a) miljöklass 3 kr 26 1 kr 24 4 kr 50
1 öre öre öre
per per per
liter liter liter
b) miljöklass 3 kr 29 1 kr 24 4 kr 53
2 öre öre öre
per per per
liter liter liter
2 2710 00 Annan bensin 3 kr 92 1 kr 24 5 kr 16
. 26, öre öre öre
än som avses
2710 00 per per per
34 under 1 liter liter liter
eller
2710 00
36
3 2710 00 Eldningsolja,
. 51,
dieselbrännol
2710 00 ja,
55,
fotogen, m.m.
2710 00
69 som
eller
2710 00
74 -
2710 00
78

KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Koldioxi Summa
Energisk dskatt skatt
att
a) har 688 kr 1 527 kr 2 215 kr
försetts med per m3 per m3 per m3
märkämnen ell
er ger mindre
än 85
volymprocent
destillat
vid 350oC,
b) inte har
försetts med
märkämnen och
ger
minst 85
volymprocent
destillat vid
350oC,
tillhörig
miljöklass 1 1 512 kr 1 527 kr 3 039 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 2 1 739 kr 1 527 kr 3 266 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 3 2 039 kr 1 527 kr 3 566 kr
eller inte per m3 per m3 per m3
tillhör någon
miljöklass
4 ur Gasol som
. 2711 12 används för
11-271
1 19 00
a) drift av 0 kr per 1 264 kr 1 264 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 kg
fartyg eller 1 000 kg 1 000 kg
luftfartyg
b) annat 134 kr 1 606 kr 1 740 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
5 ur Metan som
. 2711 29 används för
00
a) drift av 0 kr per 1 039 kr 1 039 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
b) annat 223 kr 1 144 kr 1 144 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
6 2711 11 Naturgas som
. 00, används för
2711 21
00
a) drift av 0 kr per 1 039 kr 1 039 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
b) annat 223 kr 1 144 kr 1 144 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
7 2701, 2 Kolbränslen 293 kr 1 329 kr 1 622 kr
. 702 per per per
eller
2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Koldioxi Summa
Energisk dskatt skatt
att
8 2713 11 Petroleumkoks 293 kr 1 329 kr 1 622 kr
. 00-271 per per per
3 12 00
1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8
och 12 § första stycket 4 tas skatt ut
med ett belopp som motsvarar skillnaden
mellan de skattebelopp som gäller för
bränslets olika användningssätt.
För kalenderåret 2002 och efterföljande
kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt
10 §.

Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Energiskatt och koldioxidskatt skall,
om inte annat följer av andra stycket,
betalas för följande bränslen med angivna
belopp:

KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Koldioxi Summa
Energisk dskatt skatt
att
1 2710 00 Bensin som
. 26,
uppfyller
2710 00 krav för
27,
2710 00
29
eller
2710 00
32
a) miljöklass 3 kr 16 1 kr 46 4 kr 62
1 öre öre öre
per per per
liter liter liter
b) miljöklass 3 kr 19 1 kr 46 4 kr 65
2 öre öre öre
per per per
liter liter liter
2 2710 00 Annan bensin 3 kr 84 1 kr 46 5 kr 30
. 26, öre öre öre
än som avses
2710 00 per per per
34 under 1 liter liter liter
eller
2710 00
36

KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Koldioxi Summa
Energisk dskatt skatt
att
3 2710 00 Eldningsolja,
. 51,
dieselbrännol
2710 00 ja,
55,
fotogen, m.m.
2710 00
69 som
eller
2710 00
74-
2710 00
78
a) har 707 kr 1 798 kr 2 505 kr
försetts med per m3 per m3 per m3
märkämnen
eller ger
mindre än 85
volymprocent
destillat
vid 350oC,
b) inte har
försetts med
märkämnen och
ger
minst 85
volymprocent
destillat vid
350oC,
tillhörig
miljöklass 1 1 323 kr 1 798 kr 3 121 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 2 1 557 kr 1 798 kr 3 355 kr
per m3 per m3 per m3
miljöklass 3 1 865 kr 1 798 kr 3 662 kr
eller inte per m3 per m3 per m3
tillhör någon
miljöklass
4 Ur Gasol som
. 2711 12 används för
11-271
1 19 00
a) drift av 0 kr per 1 298 kr 1 298 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
fartyg eller
luftfartyg
b) annat 138 kr 1 890 kr 2 028 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
5 ur Metan som
. 2711 29 används för
00
a) drift av 0 kr per 1 067 kr 1 067 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
b) annat 229 kr 1 346 kr 1 575 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
6 2711 11 Naturgas som
. 00, används för
2711 21
00
a) drift av 0 kr per 1 067 kr 1 067 kr
motordrivet per per
fordon, 1 000 m3
fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3
luftfartyg
KN-nr Slag av Skattebe
bränsle lopp
Koldioxi Summa
Energisk dskatt skatt
att
b) annat 229 kr 1 346 kr 1 575 kr
ändamål än per per per
som avses
under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3
7 2701, 2 Kolbränslen 301 kr 1 564 kr 1 865 kr
. 702 per per per
eller
2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg
8 2713 11 Petroleumkoks 301 kr 1 564 kr 1 865 kr
. 00-271 per per per
3 12 00
1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8
och 12 § första stycket 4 tas skatt ut
med ett belopp som motsvarar skillnaden
mellan de skattebelopp som gäller för
bränslets olika användningssätt.
För kalenderåret 2003 och efterföljande
kalenderår skall de i första stycket
angivna skattebeloppen räknas om enligt
10 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §11
För kalenderåret För kalenderåret
2002 och 2003 och
efterföljande efterföljande
kalenderår skall kalenderår skall
energiskatt och energiskatt och
koldioxidskatt koldioxidskatt
betalas med belopp betalas med belopp
som efter en årlig som efter en årlig
omräkning motsvarar omräkning motsvarar
de i 1 § angivna de i 1 § angivna
skattebeloppen skattebeloppen
multiplicerade med multiplicerade med
det jämförelsetal, det jämförelsetal,
uttryckt i procent, uttryckt i procent,
som anger som anger
förhållandet mellan förhållandet mellan
det allmänna det allmänna
prisläget i juni prisläget i juni
månad året närmast månad året närmast
före det år före det år
beräkningen avser beräkningen avser
och prisläget i och prisläget i
juni 2000. juni 2001.
Regeringen fastställer före november
månads utgång de omräknade skatte-belopp
som enligt denna lag skall tas ut för
påföljande kalenderår. Beloppen avrundas
till hela kronor och ören.
3 kap.
2 §
För torvbränsle, kolbränsle,
petroleumkoks och andra fasta eller
gasformiga produkter tas svavelskatt ut
med 30 kronor per kilogram svavel i
bränslet.
För flytande För flytande
bränslen tas bränslen tas
svavelskatt ut med svavelskatt ut med
27 kronor per 27 kronor per
kubikmeter för kubikmeter för
varje tiondels varje tiondels
viktprocent svavel viktprocent svavel
i bränslet. Vid i bränslet. Vid
bestämning av bestämning av
skatten på grund av skatten på grund av
svavelinnehållet, svavelinnehållet,
mätt som mätt som
viktprocent svavel viktprocent svavel
i bränslet, skall i bränslet, skall
avrundning göras avrundning göras
uppåt till närmaste uppåt till närmaste
tiondels tiondels
viktprocent. viktprocent. Om
svavelinnehållet
överstiger 0,05
viktprocent men
inte 0,2
viktprocent skall
dock avrundning
göras till 0,2
viktprocent.
Svavelskatt tas Svavelskatt tas
inte ut för ett inte ut för ett
flytande eller flytande eller
gasformigt bränsle gasformigt bränsle
om dess om dess
svavelinnehåll är svavelinnehåll är
högst 0,1 högst 0,05
viktprocent. viktprocent.

Nuvarande lydelse
6 a kap.
1 §12
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt
följande, om inte annat anges.

Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motordrift
eller
uppvärmning
2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b och 3
och 4 §§
3. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b och 3
och 4 §§
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygstillstå 3 b och 3
nd enligt och 4 §§
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål
5. Förbrukning Annan 100 100 100
i bensin än procent procent procent
flygbensin
a) luftfartyg, (KN-nr
när
luftfartyget 2710 00
inte används 26) och
för privat bränsle
ändamål som avses
i 2 kap. 1
§ första
stycket 3
b och 3
och 4 §§.
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i 2710 00
provbädd eller 51)
i liknande
anordning
6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren
7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b och 3
begränsningar och 4 §§
som följer av
3 §
8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer
9. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
§ första
förbrukning stycket
för annat 3 b och 3
ändamål än och 4 §§
drift av
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet
10. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon vid
växthusuppvärm
ning i
yrkesmässig
växthusodling

Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
11. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet
12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller
13. Förbruknin Andra 100 65 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruvindustriel i 2 kap. 1
l verksamhet § första
för drift av stycket 3
andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar

Föreslagen lydelse
6 a kap.
1 §
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt
följande, om inte annat anges.

Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motordrift
eller
uppvärmning
Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b och 3
och 4 §§
3. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b och 3
och 4 §§
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygstillstå 3 b och 3
nd enligt och 4 §§
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål
5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26) och
bränsle
som avses
i 2 kap. 1
§ första
stycket 3
b och 3
och 4 §§
b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i 2710 00
provbädd eller 51)
i liknande
anordning
6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren

Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b och 3
begränsningar och 4 §§
som följer av
3 §
8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer
9. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet
10. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon vid
växthusuppvärm
ning i
yrkesmässig
växthusodling
11. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet
12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller

Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
13. Förbruknin Andra 100 70 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruvindustriel i 2 kap. 1
l verksamhet § första
för drift av stycket 3
andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §13
Om råtallolja Om råtallolja
förbrukas för förbrukas för
ändamål som anges i ändamål som anges i
1 § 9-11 medges 1 § 9-11 medges
befrielse från befrielse från
energiskatten med energiskatten med
ett belopp som ett belopp som
motsvarar den motsvarar den
energi- skatt energiskatt och 70
och 65 procent av procent av den
den koldioxidskatt koldioxidskatt som
som tas ut på tas ut på bränsle
bränsle enligt 2 enligt 2 kap. 1 §
kap. 1 § första första stycket 3 a.
stycket 3 a.
9 kap.
5 §14
Om värme har Om värme har
levererats för levererats för till-
tillverkningsproces verkningsprocessen
sen i industriell i industriell
verksamhet eller verksamhet eller
för yrkesmässig för yrkesmässig
jordbruks-, jordbruks-,
skogsbruks- eller skogsbruks- eller
vattenbruksverksamh vatten-
et, medger bruksverksamhet,
beskattningsmyndigh medger beskatt-
eten efter ansökan ningsmyndigheten
av den som efter ansökan av
framställt värmen den som framställt
återbetalning av värmen återbetal-
ning av
1. energiskatten
på elektrisk kraft, 1. energiskatten
och på elektrisk kraft,
och
2. energiskatten
och 65 procent av 2. energiskatten
koldioxidskatten på och 70 procent av
bränsle, dock inte koldioxidskatten på
bensin, råtallolja bränsle, dock inte
eller bränsle som bensin, råtallolja
avses i 2 kap. 1 § eller bränsle som
första stycket 3 b, avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b,
som förbrukats vid
framställning av som förbrukats vid
värmen. framställning av
värmen.
Bestämmelserna i
första stycket 2 Bestämmelserna i
tillämpas även på första stycket 2
råtallolja, dock tillämpas även på
att återbetalning råtallolja, dock
av energiskatt att återbetalning
medges till ett av energiskatt
belopp som medges till ett
motsvarar den belopp som
energiskatt och 65 motsvarar den
procent av den energiskatt och 70
koldioxidskatt som procent av den
tas ut på bränsle koldioxidskatt som
som avses i 2 kap. tas ut på bränsle
1 § första stycket som avses i 2 kap.
3 a. 1 § första stycket
3 a.
Har beslut om preliminär skattesats
meddelats enligt 9 kap. 9 b § medges
återbetalning enligt den lägre
koldioxidskattesats eller, beträffande
råtallolja, energiskattesats som följer
av beslutet.
11 kap.
3 §15
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk
kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller
vid yrkesmässig växthusodling,
2. 12,5 öre per 2. 14,0 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
annan elektrisk annan elektrisk
kraft än som avses kraft än som avses
under 1 och som under 1 och som
förbrukas i förbrukas i
kommuner som anges kommuner som anges
i 4 §, i 4 §,
3. 15,8 öre per 3. 17,4 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
elektrisk kraft som elektrisk kraft som
förbrukas för el-, förbrukas för el-,
gas-, värme- eller gas-, värme- eller
vattenförsörjning i vattenförsörjning i
andra kommuner än andra kommuner än
de som anges i 4 §, de som anges i 4 §,
och och
4. 18,1 öre per 4. 19,8 öre per
kilowattimme för kilowattimme för
elektrisk kraft som elektrisk kraft som
förbrukas i övriga förbrukas i övriga
fall. fall.
För elektrisk För elektrisk
kraft som under kraft som under
tiden den 1 tiden den 1
november-den 31 november-den 31
mars förbrukas i mars förbrukas i
elektriska pannor elektriska pannor
som ingår i en som ingår i en
elpanneanläggning elpanneanläggning
vars installerade vars installerade
effekt överstiger 2 effekt överstiger 2
megawatt, utgör megawatt, utgör
dock energiskatten dock energiskatten
1. 14,8 öre per 1. 16,4 öre per
kilowattimme vid kilowattimme vid
förbrukning i förbrukning i
kommuner som anges kommuner som anges
i 4 § för annat i 4 § för annat
ändamål än ändamål än
industriell industriell
verksamhet i verksamhet i
tillverkningsproces tillverkningsproces
sen eller sen eller
yrkesmässig yrkesmässig
växthusodling, och växthusodling, och
2. 18,1 öre per 2. 19,8 öre per
kilowattimme vid kilowattimme vid
förbrukning för el- förbrukning för el-
, gas-, värme- , gas-, värme-
eller eller
vattenförsörjning i vattenförsörjning i
andra kommuner än andra kommuner än
de som anges i 4 §. de som anges i 4 §.
För kalenderåret För kalenderåret
2002 och 2003 och
efterföljande efterföljande
kalenderår skall de kalenderår skall de
i första och andra i första och andra
styckena angivna styckena angivna
skattebeloppen skattebeloppen
räknas om på det räknas om på det
sätt som i fråga om sätt som i fråga om
skatt på bränslen skatt på bränslen
anges i 2 kap. 10 anges i 2 kap. 10
§. Belopp som anges §. Belopp som anges
i tiondels ören i tiondels ören
skall dock avrundas skall dock avrundas
till hela tiondels till hela tiondels
ören. ören.
10 §16
Avdrag får göras även för energiskatt
och koldioxidskatt på
1. bränsle som beskattas enligt 2 kap.
1 § första stycket 3 b, om bränslet
förbrukats vid framställning av
skattepliktig elektrisk kraft i en
gasturbinanläggning som har en sammanlagd
installerad generatoreffekt av minst fem
megawatt, under förutsättning att värme
inte samtidigt nyttiggjorts,
2. annat bränsle än som avses under 1,
dock inte råtallolja, om bränslet
förbrukats vid framställning av
skattepliktig elektrisk kraft, med de
begränsningar som följer av andra och
femte styckena.
Avdrag enligt första stycket 2 får vid
samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning göras för
energiskatt och koldioxidskatt på den del
av bränslet som förbrukats för
framställning av skattepliktig elektrisk
kraft och för hälften av energiskatten på
den del av bränslet som förbrukats för
framställning av nyttiggjord värme.
Avdrag får göras även för energiskatt
på råtallolja om den förbrukats vid
framställning av skattepliktig elektrisk
kraft, med de begränsningar som följer av
fjärde och femte styckena.
Avdrag enligt tredje stycket får vid
samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning göras för hela
energi- skatten på den del av bränslet
som förbrukats för framställning av
skattepliktig elektrisk kraft och för
energiskatt med ett belopp som motsvarar
hälften av den energiskatt som tas ut på
bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 a på den del av bränslet som
förbrukats för framställning av
nyttiggjord värme.
Avdrag enligt första-fjärde styckena
får göras endast i den mån avdrag inte
gjorts enligt 9 § första stycket 4 eller
7 kap. 1 § första stycket 4 i fall som
avses i 6 a kap. 1 § 7 eller 2, 3 eller 4
§.
Den som Den som
yrkesmässigt yrkesmässigt
levererar elektrisk levererar elektrisk
kraft som i Sverige kraft som i Sverige
framställts i ett framställts i ett
vindkraftverk får vindkraftverk får
göra avdrag med ett göra avdrag med ett
belopp som svarar belopp som svarar
mot den skatt som mot 18,1 öre per
skall betalas kilowattimme.
enligt 3 § första
stycket 4.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
3.8 Lag om ändring i lagen (1996:1512)
om dubbelbeskattningsavtal mellan de
nordiska länderna
Härigenom föreskrivs att punkt 4 i
övergångsbestämmelserna till lagen
(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4.17 Bestämmelsen i 4. Bestämmelsen i
artikel 31 punkt 3 artikel 31 punkt 3
i avtalet skall i avtalet skall
också tillämpas vid också tillämpas vid
2002 års taxering. 2002 och 2003 års
Vid 1999-2002 års taxeringar. Vid
taxeringar skall 1999-2003 års
artikel 26 punkt 2 taxeringar skall
i avtalet inte artikel 26 punkt 2
gälla i fall då i avtalet inte
artikel 31 punkt 3 gälla i fall då
i avtalet artikel 31 punkt 3
tillämpas. i avtalet
tillämpas.
Vad som föreskrivs i första stycket
skall, oberoende av bestämmelserna i
bilaga 2 till denna lag, också gälla för
inkomst som person med hemvist i Sverige
uppbär för arbete ombord på danskt skepp
i internationell färjetrafik mellan
Sverige och Danmark om
- skeppet är registrerat i det danska
internationella skeppsregistret (DIS),
- arbetsgivaren har hemvist i Danmark,
och
- personen var anställd ombord på ett
danskt skepp någon gång under januari
månad år 2001.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002.
3.9 Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen
(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §18

Skatten beräknas på den
beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet är den del
av den skattepliktiga förmögenheten som
överstiger ett fribelopp. Den
beskattningsbara förmögenheten avrundas
nedåt till helt tusental kronor.
Fribeloppet uppgår till
1. 1 000 000 1. 1 500 000
kronor för fysisk kronor för fysisk
person, dödsbo, person, dödsbo,
familjestiftelse familjestiftelse
samt för fall som samt för fall som
avses i 21 § första avses i 21 § första
stycket 4, stycket 4,
2. 1 500 000 2. 2 000 000
kronor för fall som kronor för fall som
avses i 21 § första avses i 21 § första
stycket 1-3, och stycket 1-3, och
3. 25 000 kronor för annan juridisk
person än dödsbo och familjestiftelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002 och tillämpas första gången vid 2003
års taxering.
3.10 Förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 §
skattebetalningslagen (1997:483) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.

3 §19
De allmänna skattetabellerna skall ange
skatteavdraget på olika inkomstbe-lopp,
beräknade för en månad eller kortare tid,
och grundas på att
1. inkomsten är oförändrad under
inkomståret,
2. arbetstagaren endast kommer att
taxeras för den inkomst som anges i ta-
bellen,
3. arbetstagaren inte skall betala
någon annan skatt eller avgift än kommu-
nal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster, begravningsav-gift
enligt begravningslagen (1990:1144),
avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift och avgift som avses i
lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund,
4. arbetstagaren 4. arbetstagaren
vid inkomsttaxe- vid inkomsttaxe-
ringen inte medges ringen inte medges
något annat av-drag något annat av-drag
än avdrag för 50 % än avdrag för 25 %
av avgift en-ligt av avgift en-ligt
lagen om allmän lagen om allmän
pensionsavgift och pensionsavgift och
grundavdrag, och grundavdrag, och
att att
5. arbetstagaren medges skattereduktion
för allmän pensionsavgift enligt 65 kap.
10 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Skattetabellerna skall ange
skatteavdraget med utgångspunkt från att
kom-munal inkomstskatt, begravningsavgift
enligt begravningslagen och avgift som
avses i lagen om avgift till registrerat
trossamfund beräknas efter en sammanlagd
skatte- och avgiftssats i hela krontal.
Av tabellerna skall också framgå
skatteavdraget för den som inte är
skyldig att betala allmän pensionsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002 och tillämpas första gången i fråga
om preliminär skatt för inkomståret 2002.
3.11 Förslag till lag om ändring i
lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §
lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.

2 §20
För varje år som För varje år som
en person har varit en person har varit
försäkrad och har försäkrad och har
haft inkomster här haft inkomster här
i landet som är i landet som är
pensionsgrun-dande, pensionsgrun-dande,
skall hans eller skall hans eller
hennes pen- hennes pen-
sionsgrundande sionsgrundande
inkomst inkomst
fastställas. Detta fastställas. Detta
gäller dock endast gäller dock endast
om sum-man av de om sum-man av de
inkomster som är inkomster som är
pen-sionsgrundande pen-sionsgrundande
uppgått till minst uppgått till minst
27 procent av det 40,3 procent av det
för intjänandeåret för intjänandeåret
gäl-lande gällande
prisbasbeloppet prisbasbeloppet
enligt lagen enligt lagen
(1962:381) om (1962:381) om
allmän försäkring. allmän försäkring.
Fastställande enligt första stycket
skall inte göras för år före det år då
den försäkrade fyllt 16 år. För det år då
den försäkrade har avlidit skall
pensionsgrundande inkomst inte
fastställas i annat fall än om överföring
av pensionsrätt för premiepension till
den avlidnes make skall göras för det
året. För den som är född år 1937 eller
tidigare skall pensionsgrundande inkomst
inte heller fastställas för år efter det
då den försäkrade har fyllt 64 år eller
för tidigare år under vilket han eller
hon hela året har uppburit hel
ålderspension enligt denna lag eller
enligt lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 2002.
2. De nya bestämmelserna tillämpas
första gången vid fastställande av
pensionsgrundande inkomster för år 2003.
3. Äldre bestämmelser gäller vid
fastställande av pensionsgrundande
inkomster för år 2002, dock skall
pensionsgrundande inkomster endast
fastställas om summan av de inkomster som
är pensionsgrundande uppgått till minst
29,3 procent av det för intjänandeåret
gällande prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
3.12 Förslag till lag om ändring i
lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen
(1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §21
Avgift beräknas Avgift beräknas
inte på ersättning inte på ersättning
enligt 2 § om enligt 2 § om
ersättningen ersättningen
tillsam-mans med tillsam-mans med
annan inkomst av annan inkomst av
anställ-ning och anställ-ning och
inkomst av annat inkomst av annat
förvärvs-arbete förvärvs-arbete
understiger 27 understiger 40,3
procent av det för procent av det för
året gällande året gällande
prisbasbeloppet en- prisbasbeloppet
ligt 1 kap. 6 § enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om
allmän försäkring. allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 2002.
2. De nya bestämmelserna tillämpas
första gången på avgifter som beräknas
för år 2003.
3. Äldre bestämmelser gäller vid
beräkning av avgifter för år 2002, dock
skall avgift inte beräknas på ersättning
enligt 2 § om ersättningen tillsammans
med annan inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
understiger 29,3 procent av det för året
gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
3.13 Förslag till lag om ändring i
lagen (1999:265) om särskilt grundavdrag
och deklarationsskyldighet för fysiska
personer i vissa fall vid 2000-2003 års
taxeringar
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen
(1999:265) om särskilt grundavdrag och
deklarationsskyldighet för fysiska
personer i vissa fall vid 2000-2003 års
taxeringar22 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §23

Skyldighet att lämna självdeklaration
till ledning för 2001-2003 års taxeringar
gäller endast om den uppburna pensionen
överstiger följande belopp:
a) för gift a) för gift
skattskyldig: 138,1 skattskyldig:
procent av 139,69 procent av
prisbasbeloppet prisbasbeloppet
enligt 1 kap. 6 § enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om
allmän försäkring allmän försäkring
och och
b) för annan b) för annan
skattskyldig: 155,9 skattskyldig:
procent av 157,49 procent av
prisbasbeloppet. prisbasbeloppet.
Beloppet i första stycket b) gäller
också för gift skattskyldig som under
någon del av året har fått folkpension
som ogift.
Vid bedömningen av
deklarationsskyldigheten enligt denna
paragraf räknas barnpension och
vårdbidrag inte som folkpension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002 och tillämpas första gången vid 2003
års taxering.
3.14 Förslag till lag om ändring i
lagen (1999:673) om skatt på avfall
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen
(1999:673) om skatt på avfall skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Avfallsskatt skall Avfallsskatt skall
betalas med betalas med
250 kronor per ton 288 kronor per ton
avfall. avfall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2002. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
3.15 Förslag till lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 39
kap. 14 §, 63 kap. 3 och 4 §§ samt 65
kap. 5 och 10 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.

5 §24
Fysiska personers skatt på
förvärvsinkomster skall beräknas på den
be-skattningsbara förvärvsinkomsten.
Denna skall beräknas på följande sätt.
Summan av överskott i inkomstslagen
tjänst och näringsverksamhet mins-kas med
allmänna avdrag. Det återstående beloppet
avrundas nedåt till helt hundratal kronor
och är den taxerade förvärvsinkomsten.
Från den taxerade Från den taxerade
förvärvsin-komsten förvärvsin-komsten
dras 50 procent av dras 25 procent av
sådana avgifter sådana avgifter
enligt lagen enligt lagen
(1994:1744) om (1994:1744) om
allmän allmän
pensionsavgift som pensionsavgift som
avser be- avser be-
skattningsåret, skattningsåret,
avrundat uppåt till avrundat uppåt till
helt hundratal helt hundratal
kronor, samt grund- kronor, samt grund-
avdrag eller avdrag eller
särskilt särskilt
grundavdrag och grundavdrag och
sjöinkomstavdrag. sjöinkomstavdrag.
Avdragen skall Avdragen skall
göras i nu nämnd göras i nu nämnd
ordning. Det åter- ordning. Det åter-
stående beloppet är stående beloppet är
den beskatt- den beskatt-
ningsbara ningsbara
förvärvsinkomsten. förvärvsinkomsten.

39 kap.
14 §25
För investmentföretag och
värdepappersfonder gäller, utöver vad som
följer av övriga bestämmelser i denna
lag, följande:
1. Kapitalvinster på delägarrätter
skall inte tas upp och kapitalförluster
på delägarrätter får inte dras av.
2. Ett belopp som 2. Ett belopp som
för helt år för helt år
motsvarar 2 procent motsvarar 1,5
för procent av värdet
investmentföretag på delägarrätter
och 1,5 procent för vid
värdepappersfonder beskattningsårets
av värdet på deras ingång skall tas
delägarrätter vid upp. Egna aktier
beskattningsårets eller optioner,
ingång skall tas terminer eller
upp. Egna aktier liknande instrument
eller optioner, vars underliggande
terminer eller tillgångar består
liknande instrument av
vars underliggande investmentföretaget
tillgångar består s sådana aktier
av skall inte inräknas
investmentföretaget i underlaget.
s sådana aktier
skall inte inräknas 3. Utdelning som
i underlaget. företaget eller
fonden lämnar skall
3. Utdelning som dras av. Sådan
företaget eller utdelning av
fonden lämnar skall andelar i ett
dras av, dock inte dotterbolag som
med så högt belopp avses i 42 kap. 16
att det uppkommer § skall dock inte
ett underskott. dras av.
Sådan utdelning av Värdepappersfonder
andelar i ett får dra av
dotterbolag som utdelning till
avses i 42 kap. 16 annan än andels
§ skall dock inte ägare i fonden med
dras av. högst ett belopp
Värdepappersfonder som motsvarar 2
får dra av procent av fondens
utdelning till värde vid utgången
annan än av
andelsägare i beskattningsåret.
fonden med högst
ett belopp som
motsvarar 2 procent
av fondens värde
vid utgången av
beskattningsåret.
Den utdelning som skall dras av enligt
första stycket 3 skall dras av som
kostnad det beskattningsår som beslutet
om utdelning avser.

Nuvarande lydelse
63 kap.

3 §26
För dem som är obegränsat skattskyldiga
under hela beskattningsåret uppgår
grundavdraget till följande belopp.

Taxerad Grundavdrag
förvärvsinkomst
0,27 prisbasbelopp
överstiger inte
1,86 prisbasbelopp 0,27 prisbasbelopp
ökat med 25 procent
överstiger 1,86 men av det belopp med
inte 2,89 vilket den taxerade
prisbasbelopp förvärvsinkomsten
överstiger 1,86
prisbasbelopp
överstiger 2,89 men 0,5275
inte 3,04 prisbasbelopp
prisbasbelopp
överstiger 3,04 men
inte 5,615 0,5275
prisbasbelopp prisbasbelopp
minskat med 10
procent av det
belopp med vilket
överstiger 5,615 den taxerade
prisbasbelopp förvärvsinkomsten
överstiger 3,04
prisbasbelopp
0,27 prisbasbelopp

Föreslagen lydelse
63 kap.
3 §
För dem som är obegränsat skattskyldiga
under hela beskattningsåret uppgår
grundavdraget till följande belopp.

Taxerad Grundavdrag
förvärvsinkomst
0,403
överstiger inte prisbasbelopp
1,86 prisbasbelopp
0,403
överstiger 1,86 prisbasbelopp ökat
men inte 2,89 med 25 procent av
prisbasbelopp det belopp med
vilket den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 1,86
överstiger 2,89 prisbasbelopp
men inte 3,04
prisbasbelopp 0,6605
prisbasbelopp
överstiger 3,04
men inte 3,66
prisbasbelopp
0,6605
prisbasbelopp
minskat med 10
överstiger 3,66 procent av det
men inte 5,615 belopp med vilket
prisbasbelopp den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 3,04
prisbasbelopp
överstiger 5,615
men inte 6,41 0,5985
prisbasbelopp prisbasbelopp
minskat med 14
procent av det
belopp med vilket
överstiger 6,41 den taxerade
prisbasbelopp förvärvsinkomsten
överstiger 3,66
prisbasbelopp
0,3248
prisbasbelopp
minskat med 4
procent av det
belopp med vilket
den taxerade
förvärvsinkomsten
överstiger 5, 615
prisbasbelopp
0,293
prisbasbelopp

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §27
För dem som är För dem som är
obegränsat obegränsat
skattskyldiga bara skattskyldiga bara
under en del av under en del av
beskattningsåret är beskattningsåret är
grundavdraget en grundavdraget en
tolftedel av 0,27 tolftedel av 0,293
prisbasbelopp för prisbasbelopp för
varje kalendermånad varje kalendermånad
eller del av eller del av
kalendermånad som kalendermånad som
de är obegränsat de är obegränsat
skattskyldiga. skattskyldiga.

65 kap.
5 §28
För fysiska personer är den statliga
inkomstskatten på beskattningsbara
förvärvsinkomster
- 200 kronor,
- 20 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en nedre skiktgräns, och
- 5 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en övre skiktgräns.
Skiktgränserna Skiktgränserna
bestäms med ut- bestäms med ut-
gångspunkt i en gångspunkt i en
nedre skiktgräns på nedre skiktgräns på
252 000 kronor vid 273 800 kronor vid
2002 års taxering 2003 års taxering
och en övre och en övre
skiktgräns på 390 skiktgräns på 414
400 kronor vid 2002 200 kronor vid 2003
års taxering. års taxering.
Vid de därpå följande taxeringarna uppgår
skiktgränserna till skiktgränserna för
det föregående taxeringsåret
multiplicerade med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger
förhållandet mellan det allmänna
prisläget i juni andra året före
taxeringsåret och prisläget i juni tredje
året före taxeringsåret plus två
procentenheter. Skiktgränserna fastställs
av regeringen före utgången av andra året
före taxeringsåret och avrundas nedåt
till helt hundratal kronor.
10 §29
Skattereduktion Skattereduktion
skall göras med 50 skall göras med 75
procent av allmän procent av allmän
pensionsavgift pensionsavgift
enligt lagen enligt lagen
(1994:1744) om (1994:1744) om
allmän allmän
pensionsavgift som pensionsavgift som
avser beskatt- avser beskatt-
ningsåret. ningsåret.
Skattereduktionen Skattereduktionen
skall avrundas skall avrundas
nedåt till helt nedåt till helt
hundratal kronor. hundratal kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 2002 och tillämpas första gången
vid 2003 års taxering om inte annat
följer av punkterna 2-3.
2. De nya bestämmelserna i 63 kap. 3 §
tillämpas första gången vid 2004 års
taxering.
3. Äldre bestämmelser i 63 kap. 3 §
gäller vid beräkning av grundavdrag vid
2003 års taxering, dock skall 0,293
prisbasbelopp tillämpas i stället för
0,27 prisbasbelopp och 0,5505
prisbasbelopp tillämpas i stället för
0,5275 prisbasbelopp.

Lagförslag 3 i proposition 2001/02:3

3. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1994:1776) om skatt på energi
dels att 6 a kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en
ny paragraf, 6 a kap. 5 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse
6 a kap.
1 §1
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt
följande, om inte annat anges.

Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt

1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motor-drift
eller
uppvärmning

2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b och 3
och 4 §§

Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt
3. Förbruknin Bensin, 100 100 100
g i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b och 3
och 4 §§
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygs- 3 b och 3
tillstånd och 4 §§
enligt
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål

5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26) och
bränsle
som avses
i 2 kap. 1
§ första
stycket 3
b och 3
och 4 §§.

b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i 2710 00
provbädd eller 51)
i liknande
anordning

6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren

7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b och 3
begränsningar och 4 §§
som följer av
3 §

Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt
8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer

9. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet

10. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon vid
växthus
uppvärmning i
yrkesmässig
växthusodling

11. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet

12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller

13. Förbruknin Andra 100 65 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruv i 2 kap. 1
industriell § första
verksamhet för stycket 3
drift av andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar

Föreslagen lydelse
6 a kap.
1 §
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt
följande, om inte annat anges.

Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt

1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motor-drift
eller
uppvärmning

2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b

3. Förbruknin Bensin, 100 100 100
g i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygs- 3 b
tillstånd
enligt
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål

5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26)

b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i 2710 00
provbädd eller 51)
i liknande
anordning
Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt

6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren

7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b
begränsningar
som följer av
3 §

8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer

9. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet

10. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
växthus
uppvärmning i
yrkesmässig
växthusodling

11. Om Bensin, 100 65 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b
drift av
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet

Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt
12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller

13. Förbruknin Andra 100 65 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruv i 2 kap. 1
industriell § första
verksamhet för stycket 3
drift av andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar

Nuvarande lydelse Regeringens förslag
5 §
De begränsningar
av skattebefrielsen
i 1 § som gäller
bensin och bränsle
som avses i 2 kap.
1 § första stycket
3 b skall även
tillämpas på
bränsle för vilket
motsvarande skatt
skall betalas
enligt 2 kap. 3 och
4 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 december
2001. De nya bestämmelserna skall dock
tillämpas för tid från och med den 1
oktober 2001.
Bilaga 3
Utskottets lagförslag

Finansutskottet föreslår i fråga om
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1776) om skatt på energi
(lagförslag 3.7 i budgetpropositionen)
dels att 6 a kap. 1 § och
ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna skall ha följande
som Utskottets förslag betecknade
lydelse.
dels att det i lagförslaget skall införas
en ny paragraf, 6 a kap. 5 §, med
följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse.

Regeringens förslag
6 a kap.

1 §
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt
följande, om inte annat anges.

Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motordrift
eller
uppvärmning
2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b och 3
och 4 §§
3. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b och 3
och 4 §§

Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygstillstå 3 b och 3
nd enligt och 4 §§
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål
5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26) och
bränsle
som avses
i 2 kap. 1
§ första
stycket 3
b och 3
och 4 §§.
b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i 2710 00
provbädd eller 51)
i liknande
anordning
6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren
7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b och 3
begränsningar och 4 §§
som följer av
3 §
8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer

Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel
som inte se från se från se
ger energis koldiox
befrielse katt idskatt från
svavels
katt
9. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet
10. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon vid
växthusuppvärm
ning i
yrkesmässig
växthusodling
11. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b och 3
drift av och 4 §§
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet
12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller
13. Förbruknin Andra 100 70 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruvindustriel i 2 kap. 1
l verksamhet § första
för drift av stycket 3
andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar

Utskottets förslag
6 a kap.
1 §
Bränsle som används för nedan angivna
ändamål, i förekommande fall med undantag
för vissa bränsleslag, skall helt eller
delvis befrias från skatt enligt
följande, om inte annat anges.

Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt
1. Förbrukning 100 100 100
för annat procent procent procent
ändamål än
motordrift
eller
uppvärmning
eller i en
process där
bränslet i
allt
väsentligt
används för
annat ändamål
än motor-drift
eller
uppvärmning

2. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i tåg eller bränsle procent procent procent
annat som avses
spårbundet i 2 kap. 1
färdmedel § första
stycket
3 b

3. Förbruknin Bensin, 100 100 100
g i skepp, när bränsle procent procent procent
skeppet inte som avses
används för i 2 kap. 1
privat ändamål § första
stycket
3 b
4. Förbrukning Bensin, 100 100 100
i båt för bränsle procent procent procent
vilken som avses
medgivande i 2 kap. 1
enligt 2 kap. § första
9 § eller stycket
fartygs- 3 b
tillstånd
enligt
fiskelagen
(1993:787)
meddelats, när
båten inte
används för
privat ändamål

5. Förbrukning
i
Annan 100 100 100
a) luftfartyg, bensin än procent procent procent
när flygbensin
luftfartyget (KN-nr
inte används
för privat 2710 00
ändamål 26)

Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt

b) luftfartyg, Andra 100 100 100
när bränslen procent procent procent
luftfartyget än
används för flygbensin
privat ändamål och
eller i flygfotoge
luftfartygsmot n (KN-nr
orer i 2710 00
provbädd eller 51)
i liknande
anordning

6. Förbrukning 100 100 100
vid procent procent procent
framställning
av
mineraloljepro
dukter,
kolbränslen,
petroleumkoks
eller andra
produkter för
vilka
skatteplikt
har inträtt
för
tillverkaren

7. Förbrukning Bränsle 100 100 -
vid fram- som avses procent procent
ställning av i 2 kap. 1
skattepliktig § första
elektrisk stycket 3
kraft, med de b
begränsningar
som följer av
3 §

8. Om Andra 100 100 -
skattebefriels bränslen procent procent
e inte följer än
av tidigare kolbränsle
punkter, n och
förbrukning i petroleumk
metallurgiska oks
processer

9. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
tillverkningsp
rocessen i
industriell
verksamhet

10. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket
ändamål än 3 b
drift av
motordrivna
fordon vid
växthus
uppvärmning i
yrkesmässig
växthusodling

Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel
som inte se från e från se från
ger energis koldioxi svavels
befrielse katt dskatt katt
11. Om Bensin, 100 70 -
skattebefriels råtallolja procent procent
e inte följer , bränsle
av tidigare som avses
punkter, i 2 kap. 1
förbrukning § första
för annat stycket 3
ändamål än b
drift av
motordrivna
fordon i
yrkesmässig
jordbruks-,
skogsbruks-
eller
vattenbruksver
ksamhet

12. Om - - 100
skattebefriels procent
e inte följer
av tidigare
punkter,
förbrukning i
sodapannor,
lutpannor,
metallurgiska
processer
eller i
processer för
framställning
av andra
mineraliska
ämnen än
metaller

13. Förbruknin Andra 100 70 -
g vid bränslen procent procent
tillverkningsp än bränsle
rocessen i som avses
gruv i 2 kap. 1
industriell § första
verksamhet för stycket 3
drift av andra b
motordrivna
fordon än
personbilar,
lastbilar och
bussar

Regeringens förslag Utskottets förslag
6 a kap.
5 §
De begränsningar
av skattebefrielsen
i 1 § som gäller
bensin och bränsle
som avses i 2 kap.
1 § första stycket
3 b skall även
tillämpas på
bränsle för vilket
motsvarande skatt
skall betalas
enligt 2 kap. 3 och
4 §§.

Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna

Denna lag träder i 1. Denna lag
kraft den 1 januari träder i kraft den
2002. Äldre 1 januari 2002.
föreskrifter gäller
fortfarande i fråga 2. De nya
om förhållanden som bestämmelserna i 6
hänför sig till a kap. 1 och 5 §§
tiden före skall tillämpas för
ikraftträdandet. tid från och med
den 1 oktober 2001.
Dock skall de nya
procentsatserna i 6
a kap. 1 §
tillämpas först
från och med den 1
januari 2002.
3. Äldre
föreskrifter gäller
fortfarande i fråga
om förhållanden som
hänför sig till
tiden före den
tidpunkt då de nya
bestämmelserna
skall börja
tillämpas.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

_______________________________
1 Såsom framgår av avsnitt 4.1.23 i
betänkandet föreslår finansutskottet att
utbetalningen av arealbidrag skall
tidigareläggas till 2001. Som en följd av
detta kommer belastningen på de
takbegränsade utgifterna 2002 att minska
med 3,5 miljarder kronor, vilket medför
att budgeteringsmarginalen detta år
kommer att vara positiv även i
regeringens lågtillväxtalternativ.
2 Senaste lydelse 2000:950.
3 Senaste lydelse 2001:567.
4 Senaste lydelse 1996:1409.
5 Senaste lydelse 1994:1777.
6 Senaste lydelse 2000:1325.
7 Senaste lydelse 2000:1153.
8 Senaste lydelse av lagens rubrik
1997:936.
9 Senaste lydelse av lagens rubrik
1997:936.
10 Senaste lydelse 2001:518.
11 Senaste lydelse 2000:1155.
12 Senaste lydelse 2001:518.
13 Senaste lydelse 2001:518.
14 Senaste lydelse 2000:1155.
15 Senaste lydelse 2000:1155.
16 Senaste lydelse 2001:518.
17 Senaste lydelse 2001:411.
18 Senaste lydelse 2000:1422.
19 Senaste lydelse 2000:1004.
20 Senaste lydelse 2000:1008.
21 Senaste lydelse 2000:1009.
22 Senaste lydelse av lagens rubrik
2000:791.
23 Senaste lydelse 2000:1010.
24 Senaste lydelse 2000:1003.
25 Senaste lydelse 2000:1341.
26 Senaste lydelse 2000:1003.
27 Senaste lydelse 2000:1003.
28 Senaste lydelse 2000:1003.
29 Senaste lydelse 2000:1003.
1 Senaste lydelse 2001:518.