Försvarsutskottets betänkande
2001/02:FÖU7

Försvarsmaktens personal

Sammanfattning

I  detta betänkande behandlas den del  av
regeringens     proposition      Fortsatt
förnyelse   av   totalförsvaret    (prop.
2001/02:10) som är benämnt Personal i det
nya  försvaret. Utskottet tar  också  här
ställning    till   följdmotioner    till
propositionen   och  till   propositionen
Bättre  villkor för totalförsvarspliktiga
(prop.    2001/02:11).    Dessutom    tar
utskottet ställning till motioner i olika
personalfrågor    från    de     allmänna
motionstiderna 2000/01 och 2001/02.

Utskottet framhåller följande områden som
särskilt     viktiga    i    ett     nytt
personalförsörjningssystem.
§        Personalförsörjningssystemet bör
reformeras så att det möter de krav som
de nya uppgifterna i Försvarsmakten för
med sig.
-            Totalförsvarsplikten     bör
alltjämt     utgöra     grunden     för
Försvarsmaktens personalförsörjning.
-        Befordrings- och karriärsystemet
för de anställda bör utvecklas.
-         Tjänstgöring  i  fredsfrämjande
verksamhet utomlands bör betraktas som en
naturlig   del   av   yrkesofficerarnas
tjänstgöring.
-           Försvarsmakten   bör    vidta
åtgärder   så  att  andelen   kvinnliga
officerare ökar.
-        De civilanställdas kompetens bör
utnyttjas bättre.
-           Reservofficerssystemet    bör
reformeras.
-         Utnyttjandet av kompetensen hos
dem  som  nyss genomfört värnplikt  bör
säkerställas.
-         Det  militära skolsystemet  bör
fortsätta att reformeras.
-                 Den          frivilliga
försvarsverksamheten bör utformas utifrån
de  förändringar  som totalförsvaret  i
övrigt genomgår.
-        Försvarsmakten bör förstärka och
samordna sin arbetsgivarroll.
-         Etnisk  och kulturell  mångfald
bör  betraktas som en förutsättning för
Försvarsmaktens personalförsörjning.
-          Försvarsmakten  bör  öka  sina
ansträngningar för att förhindra  olika
former av trakasserier.

Karriär- och utvecklingsmöjligheter samt
utbildningsfrågor m.m.

Utskottet  anser  att  nya  karriär-  och
utvecklingsmöjligheter skall  skapas  för
de    olika    personalkategorierna     i
Försvarsmakten.    Befälssystemet     för
yrkesofficerarna                      och
reservofficerssystemet bör utvecklas.  De
civilt  anställdas kompetens bör särskilt
beaktas och tas till vara.

Kvinnliga officerare

Enligt  utskottet  bör andelen  kvinnliga
officerare  i Försvarsmakten  öka.  Detta
bör  ske genom olika åtgärder, bl.a.  bör
rekryteringsmål för kvinnliga  officerare
införas   samt  förändringar  av  fysiska
baskrav  och förbättringar i arbetsmiljön
för kvinnor ske. Regeringen bör vid nästa
riksmöte återkomma till riksdagen med  en
redovisning.

Visstidsanställning av soldater och
sjömän

Utskottet  framhåller att det  finns  ett
behov  av  att  inom olika områden  kunna
utnyttja den kunskap som de har som  nyss
genomfört grundutbildning. Utskottet  har
erfarit  att  det  inom Högkvarteret  och
Regeringskansliet pågår  ett  arbete  med
att   ta   fram   ett  system   för   att
säkerställa detta.

Tjänstgöringsskyldighet i internationell
verksamhet för yrkesofficerare

Utskottet  framhåller  att  deltagande  i
internationell fredsfrämjande  verksamhet
dnda   sedan   1996  har  varit   en   av
Försvarsmaktens huvuduppgifter. Utskottet
anser det självklart att yrkesofficerarna
skall  ha skyldighet att delta i all  den
internationella   verksamhet   som    kan
ifrågakomma, inklusive fredsbevarande och
fredsframtvingande verksamhet,  sett  mot
bakgrund   av   den   ökade   vikt    som
deltagandet    i    den   internationella
verksamheten    successivt    fått    för
Försvarsmakten.
Regeringen bör skyndsamt återkomma  till
riksdagen         med        erforderliga
lagändringsförslag för att möjliggöra att
tjänstgöringsskyldighet       i       all
internationell       verksamhet       för
yrkesofficerare  kan  införas.  Utskottet
anser  emellertid i likhet med regeringen
att  själva  skyldigheten att  tjänstgöra
inte skall regleras i lag.
Försvarsmakten       kommer        efter
erforderliga lagändringar att ha en grund
för att som arbetsgivare kunna införa ett
system där yrkesofficerare har skyldighet
att   tjänstgöra   i  all  internationell
verksamhet.

Reservationer

Moderata                 samlingspartiet,
Kristdemokraterna     och     Folkpartiet
liberalerna   har  lämnat   en   gemensam
reservation  om  visstidsanställning   av
soldater.    Härutöver    har    Moderata
samlingspartiet,          Vänsterpartiet,
Folkpartiet  liberalerna och Miljöpartiet
de  gröna avgivit reservationer  i  några
olika frågor.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Karriär- och
utvecklingsmöjligheter samt
utbildningsfrågor m.m.
Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:Fö1  yrkandena 6-8, 2001/02:Fö9
yrkande        13,       2001/02:Fö265,
2000/01:Fö306 yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m, fp)
Reservation 2 (v, mp)

2. Kvinnliga officerare
Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:Fö1  yrkande  10,  2001/02:Fö10
yrkande  20 (i denna del), 2001/02:Fö15
yrkandena   1   och  2,   2000/01:Fö306
yrkande  3, 2001/02:Fö212 yrkandena  1,
2   (i   denna   del)  och   3-5   samt
2001/02:Fö222 yrkandena 1 och 2.
Reservation 3 (fp)

3. Visstidsanställning av
soldater och sjömän
Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:Fö1   yrkande  9,   2001/02:Fö9
yrkande  12  och  2001/02:Fö10  yrkande
17.
Reservation 4 (m, kd, fp)

4. Avtals- och försäkringsfrågor vid
civil krishantering
Riksdagen  avslår motion 2001/02:Fö12
yrkande 4.
5.  Trakasserier på grund av
sexuell läggning
Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:Fö10 yrkande 20 (i denna  del),
2000/01:Fö331  yrkandena   1   och   2,
2000/01:Ju724  yrkande   15,   2001/02:
Fö266 och 2001/02:L371 yrkande 36.
Stockholm den 14 mars 2002



På försvarsutskottets vägnar


Henrik Landerholm


Följande   ledamöter   har   deltagit   i
beslutet:  Henrik  Landerholm  (m),  Tone
Tingsgård  (s), Karin Wegestål (s),  Stig
Sandström  (v),  Åke Carnerö  (kd),  Olle
Lindström   (m),  Ola  Rask   (s),   Rolf
Gunnarsson (m), Håkan Juholt (s),  Berndt
Sköldestig  (s),  Berit Jóhannesson  (v),
Margareta  Viklund (kd), Anna  Lilliehöök
(m),  Lars  Ångström  (mp),  Erik  Arthur
Egervärn  (c), Runar Patriksson (fp)  och
Kurt Kvarnström (s).


2001/02
FöU7

Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning
Utskottet    behandlade   i   betänkandet
Försvarsbeslut   för   2002-2004    (bet.
2001/02:FöU2)   regeringens   förslag   i
propositionen   Fortsatt   förnyelse   av
totalförsvaret (prop. 2001/02:10).
Utskottet  valde  då att  inte  behandla
det   avsnitt  i  propositionen  som   är
benämnt  Personal  i det  nya  försvaret.
Regeringen lämnade inte några  förslag  i
anslutning till detta avsnitt.  Utskottet
behandlar   nu  propositionens  personal-
avsnitt      i      detta      betänkande
Försvarsmaktens      personal       (bet.
2001/02:FöU7). Utskottet  tar  också  här
ställning till motioner från de  allmänna
motionstiderna 2000/01 och  2001/02  samt
följdmotioner till proposition 2001/02:10
och till propositionen Bättre villkor för
totalförsvarspliktiga (prop. 2001/02:11).
Vid  ärendets  beredning  har  utskottet
särskilt    hört    Försvarsmakten    och
Försvarsdepartementet   i    frågor    om
utlandstjänstgöring för officerare och om
hur   kompetensen  hos   dem   som   nyss
genomfört  värnplikt skall  säkerställas.
Försvarsmakten  har  vidare   lämnat   en
särskild  redovisning för det arbete  som
pågår   inom  myndigheten  för  att   öka
antalet kvinnliga officerare och förändra
attityder    mot    homosexuella.     Vid
beredningen  av  ärendet  har   utskottet
också    mottagit    uppvaktningar     av
Officersförbundet                     och
Reservofficersförbundet.
Utskottets överväganden


Utskottet behandlar här motionerna Fö1
(m) yrkandena 6-10, Fö9 (m) yrkandena
12 och 13, Fö10 (fp) yrkandena 17 och
20 (i denna del), Fö12 (v) yrkande 4,
Fö15 (kd) yrkandena 1 och 2,
2000/01:Fö306 (v) yrkandena 1-3,
2000/01:Fö331 yrkandena 1 och 2,
2000/01:Ju724 (v, s, c, fp, mp) yrkande
15, Fö212 (v) yrkandena 1, 2 (i denna
del) och 3-5, Fö222 (kd) yrkandena 1
och 2, Fö265, Fö266 (s) och L371 (v, s,
c, fp, mp) yrkande 36.
Utskottets bedömning och förslag i
korthet:
Karriär-    och   utvecklingsmöjligheter
samt utbildningsfrågor m.m.
Utskottet  anser  att nya  karriär-  och
utvecklingsmöjligheter skall skapas  för
de    olika    personalkategorierna    i
Försvarsmakten.    Befälssystemet    för
yrkesofficerarna                     och
reservofficerssystemet  bör   utvecklas.
De   civilt  anställdas  kompetens   bör
särskilt  beaktas  och  tas  till  vara.
Utskottet  föreslår att  motionerna  Fö1
(m)  yrkandena 6-8, Fö9 (m) yrkande  13,
Fö265  (s), 2000/01:Fö306 (v)  yrkandena
1 och 2 avslås.
Kvinnliga officerare
Enligt  utskottet bör andelen  kvinnliga
officerare  i Försvarsmakten öka.  Detta
bör  ske genom olika åtgärder, bl.a. bör
rekryteringsmål      för       kvinnliga
officerare införas samt förändringar  av
fysiska  baskrav  och  förbättringar   i
arbetsmiljön     för    kvinnor     ske.
Regeringen   bör   vid  nästa   riksmöte
återkomma   till   riksdagen   med    en
redovisning.   Utskottet  föreslår   att
motionerna  Fö1  (m)  yrkande  10,  Fö10
(fp)  yrkande  20  (i denna  del),  Fö15
(kd)  yrkandena  1 och 2,  2000/01:Fö306
(v) yrkande 3, Fö212 (v) yrkandena 1,  2
i  denna  del  och 3-5 samt  Fö222  (kd)
yrkandena 1 och 2 avslås.
Visstidsanställning  av   soldater   och
sjömän
Utskottet  framhåller att det finns  ett
behov  av  att inom olika områden  kunna
utnyttja  den  kunskap som  de  har  som
nyss      genomfört     grundutbildning.
Utskottet  har  erfarit  att  det   inom
Högkvarteret    och    Regeringskansliet
pågår  ett  arbete med att ta  fram  ett
system   för   att  säkerställa   detta.
Utskottet  föreslår att  motionerna  Fö1
(m)  yrkande 9, Fö9 (m) yrkande  12  och
Fö10 (fp) yrkande 17 avslås.
Avtals  och försäkringsfrågor vid  civil
krishantering
Såväl    utrikesutskottet    som     det
sammansatta         utrikes-         och
försvarsutskottet      har      tidigare
understrukit vikten av att  arbetet  med
att  utveckla den civila internationella
krishanteringsförmågan   drivs   framåt.
Utskottet  delar  denna uppfattning  och
avstyrker motion Fö12 (v) yrkande 4.
Trakasserier   på   grund   av   sexuell
läggning
Enligt  utskottet  är  det  viktigt  att
Försvarsmakten  fortsätter   att   vidta
etgärder    för   att   förebygga    och
förhindra   att   någon   utsätts    för
trakasserier   på   grund   av   sexuell
läggning.  Motionerna Fö10 (fp)  yrkande
20  (i  denna  del),  2000/01:Fö331  (s)
yrkandena 1 och 2, 2000/01:Ju724 (v,  s,
c,  fp,  mp) yrkande 15, Fö266  (s)  och
L371  (v, s, c, fp, mp) yrkande  36  bör
enligt utskottet inte bifallas.

Propositionen

Regeringen  inleder  personalavsnittet  i
propositionen   Fortsatt   förnyelse   av
totalförsvaret (prop. 2001/02:10) med den
redovisning som försvarsutskottet  begärt
av     ett     sammanhållet    reformerat
personalförsörjningssystem   som   gäller
samtliga     personalkategorier      inom
Försvarsmakten. Redovisningen bör  enligt
regeringen     betraktas      som      en
sammanfattning av den förändring  som  är
nödvändig             för             att
personalförsörjningssystemet skall  kunna
tillgodose de personella behov som följer
av  Försvarsmaktens förändrade uppgifter.
Regeringen utvecklar därefter sin syn  på
de åtgärder som bör vidtas.
Ansvaret    för    att   genomföra    de
förändringar som regeringen redovisar  är
i  allt  väsentligt  Försvarsmaktens  och
förutsätter  sedvanliga  överenskommelser
med    de    fackliga   organisationerna.
Regeringen    avser    att    göra     de
författningsändringar som  är  nödvändiga
och vid behov återkomma till riksdagen om
lagstiftningsfrågor.
Regeringen erinrar om att huvuddelen  av
de  frågor  som  rör totalförsvarsplikten
behandlas  i  den särskilda propositionen
Bättre  villkor för totalförsvarspliktiga
(prop.  2001/02:11).  Regeringen  anmäler
också  att  den avser att återkomma  till
riksdagen   med  frågor  som  berör   den
frivilliga   försvarsverksamheten.   Till
följd av de totalförsvarspliktigas och de
frivilligas betydelse för Försvarsmaktens
förmåga   att   utföra   sina   uppgifter
redovisas dock i propositionen sådant  om
dessa personalkategorier som ingår i  den
samlade    synen    på    den    framtida
personalförsörjningen.
Regeringen  anför  också   att   den   i
budgetpropositionen   för   2002   (prop.
2001/02:1  utg.omr. 6  Totalförsvar)  har
redovisat   några   av  de   strukturella
personalförsörjningsproblem    som    för
närvarande finns i Försvarsmakten.

Försvarsmaktens
personalförsörjningssystem   bör   enligt
regeringen   reformeras   så   att    det
tillgodoser  de  personella   behov   som
följer  med  de uppgifter som  regeringen
ger    myndigheten.   Reformarbetet   bör
grundas  på  de krav som övergången  från
ett     invasionsförsvar     till     ett
insatsförsvar,     de     internationella
insatserna, anpassningsförmågan  och  den
väpnade          striden         ställer.
Totalförsvarsplikten bör vidare  alltjämt
utgöra    grunden   för   Försvarsmaktens
personalförsörjning.
Bland      de      svårigheter       som
personalförsörjningssystemet   har    att
möta,      anser      regeringen      att
rekryteringskraften, dvs. förmågan att  i
konkurrens   med  andra  anställa   eller
engagera  personal  på  frivillig  basis,
utgör den största utmaningen. I takt  med
att   läget   i  den  närmaste  omvärlden
förbättras, antalet totalförsvarspliktiga
reduceras      och      den      militära
infrastrukturen förändras påverkas  också
Försvarsmaktens
rekryteringsförutsättningar.   Regeringen
menar   att   det   är   nödvändigt   för
Försvarsmakten att utveckla formerna  för
sin     rekrytering    och     att     ge
personalförsörjningssystemet   en   sådan
utformning  att  det  även  i   framtiden
attraherar människor med olika bakgrund.
Var  och en av de personalkategorier som
regeringen  beskriver har sina  speciella
rekryteringsförutsättningar.   Regeringen
fäster  därvid  särskild  vikt  vid   att
Försvarsmakten  skapar  en   tillräckligt
bred  bas  för sin rekrytering av  yrkes-
och  reservofficerare. Traditionellt  har
dessa  rekryterats bland de befälsuttagna
totalförsvarspliktiga     som     fullgör
värnplikt.   Med  det  begränsade   antal
totalförsvarspliktiga som  Försvarsmakten
behöver för sin insatsorganisation  menar
regeringen att det kan komma att visa sig
vara  svårt  att rekrytera de  ca  1  000
yrkes-  och reservofficersaspiranter  som
Försvarsmakten  årligen  behöver.  Enligt
regeringens uppfattning krävs det  därför
kraftfulla    informationsinsatser    som
riktas  till alla ungdomar, och  särskilt
till unga kvinnor, för att Försvarsmakten
långsiktigt  skall  behålla  den   starka
rekryteringskraft     som     de     båda
officersyrkena har.
Tjänstgöring    i   den   fredsfrämjande
verksamhet  som  Försvarsmakten  bedriver
utomlands  bör betraktas som en  naturlig
del   av   de  anställdas  yrkesutövning.
Yrkesofficerare som nyanställs  bör  vara
skyldiga att tjänstgöra i utlandsstyrkan.
Redan  anställda yrkesofficerare bör  ges
möjlighet  att göra ett sådant  åtagande.
Den internationella verksamheten bör även
i  framtiden  i  första hand  grundas  på
frivillighet, vilket ställer krav på  att
Försvarsmakten  vidtar åtgärder  som  gör
sådan tjänstgöring attraktiv.
Tillgången  till den militära  kompetens
som  yrkesofficerarna har kommer  även  i
framtiden att vara av stor betydelse  för
Försvarsmaktens  förmåga  att  utföra  de
uppgifter som regeringen ger myndigheten.
Yrkesofficerare     bör     företrädesvis
placeras på befattningar som kräver deras
kompetens.  Det  nuvarande befälssystemet
bör  utvecklas.  Genom  att  erbjuda  nya
karriär-  och utvecklingsmöjligheter  bör
en   ökad  kompetensbredd  kunna  uppnås.
Kopplingen    mellan   s.k.   nivåhöjande
utbildning och befordran bör tas bort.  I
stället  bör  befordran  grundas  på   en
helhetsbedömning   av    den    enskildes
förutsättningar. Det bör vara möjligt att
anställa  personer med särskild kompetens
efter             en             anpassad
yrkesofficersutbildning. Utbildningen bör
ges   en   utformning   som   tillgodoser
kvalitetsaspekterna   på   officersyrket.
Tidsbegränsade     anställningar      för
yrkesofficerare bör inte införas.
Försvarsmakten   bör  vidta   omfattande
åtgärder  för att påtagligt  öka  andelen
kvinnliga  officerare. I detta  bör  ingå
att  ange  tydliga och successivt  ökande
rekryteringsmål,  att  differentiera   de
fysiska   baskraven  samt  att  förbättra
arbetsmiljön för kvinnor. Vidare  är  det
nödvändigt  att  fördjupa kunskaperna  om
varför  så  få  kvinnor  söker  sig  till
officersyrket  och om vilka  erfarenheter
kvinnor  har av att utöva yrket,  så  att
kraftfulla åtgärder kan vidtas.
De    civilanställdas   kompetens    bör
utnyttjas    bättre   i   Försvarsmaktens
verksamhet. Vidare bör möjligheterna  att
utvecklas   i   sitt  arbete   förbättras
exempelvis   genom   kompetensutveckling,
internationell      tjänstgöring      och
distansarbete.     Den     civilanställda
personalen  bör  i  en ökande  omfattning
komma   i  fråga  för  befattningar   som
tidigare  i allt väsentligt bemannats  av
yrkesofficerare.     Detsamma      gäller
möjligheterna  till en  chefskarriär.  De
nya  karriär-  och utvecklingsmöjligheter
som   avses   införas  bör   bidra   till
utvecklingen.
Reservofficerssystemet bör behållas  men
reformeras i grunden. Ett attraktivt  och
effektivt reservofficerssystem bör  kunna
skapas genom att erbjuda reservofficerare
placeringar  i insatsorganisationen  samt
tjänstgöring  i  grundorganisationen  och
utomlands.  Reservofficerarnas  betydelse
för   Försvarsmaktens  anpassningsförmåga
kommer  fortsatt  att vara  av  avgörande
betydelse. Behovet bör vara styrande  för
antalet  reservofficerare.  Behovet   bör
bestämmas    av    Försvarsmakten.    Ett
obligatoriskt tjänstgöringsår bör införas
för    nyexaminerade    reservofficerare.
Tjänstgöringsåret bör kunna genomföras  i
såväl    nationell   som   internationell
verksamhet  och när så är lämpligt  delas
upp  i flera perioder. Reservofficerarnas
fortsatta   tjänstgöring   bör   ges   en
individuell  utformning. Reservofficerare
bör  i likhet med vad som föreslagits för
yrkesofficerare  kunna befordras  utifrån
en   helhetsbedömning  av  den  enskildes
förutsättningar. Det bör vara möjligt att
anställa  personer med särskild kompetens
efter             en             anpassad
reservofficersutbildning.
Grundutbildningen         för         de
totalförsvarspliktiga bör planeras så att
eftergymnasiala    studier    endast    i
undantagsfall  skall behöva  skjutas  upp
eller  så att uppehåll inte skall  behöva
ske under mer än två terminer. Inryckning
till  grundutbildning får först ske efter
det    att    gymnasieutbildning    eller
utbildning   som   kan   jämställas   med
gymnasieutbildning     avslutats.      De
förbättringar som efter hand sker  av  de
tekniska   hjälpmedlen  i  den   militära
utbildningen    bör    kunna     begränsa
utbildningstidens längd. Det  bör  finnas
en flexibilitet i bedömningen av hur lång
utbildningstiden  för olika  befattningar
eller  verksamheter skall vara. Det finns
anledning  att även i fortsättningen  för
olika  kategorier  reglera  den  tid  som
utbildningen får ta i anspråk. Regeringen
bedömer     att    antalet     inryckande
totalförsvarspliktiga     som     fullgör
värnplikt bör vara ca 15 350 under  2002,
ca   16  000  under  2003-2004  för   att
därefter  öka till 17 000-18 000  fr.o.m.
2005.
Mot  bakgrund  av den säkerhetspolitiska
utvecklingen har behovet av att genomföra
grundutbildning som är längre än 60 dagar
för  totalförsvarspliktiga med civilplikt
minskat.    Under   2002   bör    antalet
inryckande          totalförsvarspliktiga
räddningsmän,        sanerare         och
ammunitionsröjare  för  kommunala   behov
vara  ca  500.  Från  och  med  2003  bör
antalet minskas till ca 300. Utbildningen
av                  totalförsvarspliktiga
flygplatsbrandmän   bör   avbrytas   helt
fr.o.m. 2004. För energiförsörjningen bör
ca        120       totalförsvarspliktiga
linjereparatörer    och     driftbiträden
inkallas årligen.
Kompetensen   hos   dem   som    nyligen
fullgjort  värnplikt bör tillvaratas  för
att   kunna   säkerställa  en   rationell
flygtidsproduktion,  för  att   förstärka
säkerheten    i   bemanningen    av    de
internationella insatserna samt  för  att
förstärka utbildningsverksamheten.  Detta
bör  åstadkommas genom att  utnyttja  och
utveckla  befintliga  anställningsformer.
Vidare     bör     ett     system     med
beredskapssoldater studeras.
Det  militära skolsystemet bör  fortsatt
reformeras  så  att  det  tillgodoser  de
framtida kompetensbehoven och bidrar till
att  skapa  alternativa karriärvägar  för
anställd  personal. Utbildningens  status
samt    utbildningsmål,   längd,   antal,
innehåll  och  inbördes  samband  för  de
olika stegen i skolsystemet, bör ses över
liksom   möjligheterna  att   införa   en
treårig grundläggande utbildning och  att
utnyttja    utbildningar   utanför    det
militära    skolsystemet.   De   militära
skolornas       antal,      organisation,
huvudmannaskap och lokalisering bör  inte
förändras     förrän    ett    reformerat
skolsystem     utformats.     Ytterligare
överväganden  är  nödvändiga  innan   ett
förslag kan redovisas för riksdagen.
Skolsystemet    bör    bli    flexiblare
avseende såväl chefsutbildningar som fack-
och    expertutbildningar.   En    större
flexibilitet  avseende antalet  tjänsteår
mellan  skolstegen  bör  medges  och  den
tidigare kopplingen mellan vissa skolsteg
och  befordran bör tas bort. Det  växande
internationella engagemanget bör  på  ett
tydligare sätt återspeglas i utbildningen
samtidigt   som   en   ökad   individuell
anpassning bör övervägas. Inom ramen  för
detta  reformarbete bör ansvar för  olika
delar    av    utbildningen   och    dess
genomförande ses över.
Inriktningen    för    den     fortsatta
reformeringen av relevanta delar  av  det
militära   skolsystemet  bör   vara   att
utbildningen   ges  en   utformning   som
innebär  att  den  kvalitetsmässigt   kan
likställas med högskoleutbildning  enligt
högskolelagen (1992:1434).  En  utredning
bör  tillsättas så snart det  är  möjligt
med  uppgift  att  se över  det  militära
skolsystemets utveckling. Utredningen bör
även pröva och föreslå vilka examina  som
bör  införas för denna utbildning. Vidare
bör     villkoren    för    yrkes-    och
reservofficersaspiranter,  inklusive  det
eventuella         införandet          av
studiemedelsfinansiering, ses över. Tills
denna    översyn   skett   bör    villkor
motsvarande  dagens behållas. Utredningen
bör  redovisa resultatet av  sitt  arbete
senast den 1 juli 2003.
Den   frivilliga   försvarsverksamhetens
inriktning   bör  anpassas   utifrån   de
förändringar som totalförsvaret i  övrigt
genomgår.
Försvarsmakten bör stärka  och  samordna
sin   arbetsgivarroll.  Bland  annat  bör
myndigheten   vidta  åtgärder   för   att
förbättra styrningen och uppföljningen av
personalförsörjningen. Försvarsmakten bör
också  vidta  åtgärder för att  förbättra
förtroendet för myndigheten i frågor  som
rör                    arbetsgivarrollen.
Tjänstgöringstiderna för  yrkesofficerare
i  befattningar bör generellt vara längre
än  för  närvarande.  Försvarsmakten  bör
utveckla  sina  metoder  för  att  bedöma
behovet       av       personal       och
kostnadsutvecklingen                 inom
personalområdet.    De    underlag    som
utarbetas bör vara kvalitetssäkrade.
Etnisk   och   kulturell  mångfald   bör
betraktas   som   en  förutsättning   för
Försvarsmaktens  personalförsörjning  och
för  myndighetens förankring i  samhället
som helhet. Vidare bör Försvarsmakten öka
sina  ansträngningar att förhindra  olika
former av trakasserier.
De  åtgärder  som  regeringen  redovisar
kommer    att   ge   effekt    i    olika
tidsperspektiv. Några åtgärder, t.ex.  de
förbättrade utvecklingsmöjligheterna  för
civilanställd personal och att tillvarata
den   kompetens   som  de   som   nyligen
genomfört   värnplikt  har,  kan   enligt
regeringens  uppfattning  komma  att   ge
effekt   redan  inom  något   år.   Andra
åtgärder,  som att öka andelen  kvinnliga
officerare     och     att      reformera
reservofficerssystemet, bedöms ge  effekt
först   något   år   senare.   Regeringen
redovisar   också  åtgärder,   t.ex.   en
översyn av det militära skolsystemet, som
till följd av sin komplexitet kommer  att
påverka personalförsörjningen först i ett
längre perspektiv.
Personalförsörjningsutredningens
förslag  överensstämmer i allt väsentligt
med det som regeringen redovisat. I fråga
om  hur  kompetensen hos dem som  nyligen
fullgjort   värnplikt  bör   tillvaratas,
antalet  yrkesofficerare, en  lagreglerad
internationell    tjänstgöringsskyldighet
för   nyanställda   yrkesofficerare   och
utvecklingen av det militära skolsystemet
har  dock  regeringen kommit till  delvis
andra slutsatser än utredningen.
Försvarsberedningen har  i  sin  rapport
Ny   struktur   för   ökad   säkerhet   -
nätverksförsvar  och  krishantering   (Ds
2001:44)    redovisat    sin    syn    på
Försvarsmaktens      personalförsörjning.
Regeringen        delar       genomgående
Försvarsberedningens syn.

Motionerna

I        Moderata        samlingspartiets
kommittémotion   Fö1   (m)   av    Henrik
Landerholm m.fl. framhålls att för en ung
människa  som  skall  välja  livsbana  är
försvaret  en  av  många  möjliga  vägar,
oavsett  om  avsikten är ett  kortsiktigt
engagemang som värnpliktig eller  en  mer
permanent     karriär    som    anställd.
Anställning  i  försvaret  måste  ges  en
positiv  bild. Meritvärdet  måste  stå  i
samklang  med möjligheter på andra  håll.
De   högt  specialiserade  officersyrkena
kräver  en  extra  stor  insats  för  att
uppfattas  som  en  plattform  för  andra
yrken     och     andra     arbetsgivare.
Förutsättningarna  för  yrkesväxling  bör
byggas  in  redan  i  utbildningen  genom
samordning  med  civila utbildningsvägar.
Löfte  om  livstidskarriär kan  förefalla
attraktivt  för vissa men kan lika  gärna
uppfattas som begränsning utifrån  dagens
värderingar och är kanske också svårt att
göra    trovärdigt   när   många   lämnar
officersyrket i 35-40-årsåldern. Insatser
för  yrkesväxling kan inte begränsas till
kortsiktiga  beslut  om  vidareutbildning
när  organisationsförändringar  redan  är
beslutade.
För  en person som funderar på att  byta
arbete   inom  ett  civilt   yrke   skall
försvaret vara ett alternativ. Inom många
funktioner  i försvaret behövs  i  första
hand  civil kompetens och där skall också
kunna    anställas    civila    experter.
Officerare skall kunna rekryteras  direkt
från    andra   yrkesområden    och    få
komplettera  med militär utbildning.  Med
möjligheter  till yrkesväxling  kan  fler
officerare  som  sökt  sig  till  områden
utanför   försvaret   också   söka    sig
tillbaka.
Fler   av   de  anställda  i   försvaret
behöver ha erfarenheter från andra yrken.
Också    inom   försvaret   behövs    mer
specialiserade  karriärvägar.  Med   fler
specialister och människor med varierande
bakgrund    ställs    nya     krav     på
organisationen  att  utveckla  ledarskap,
yrkesroller,  attityder  och  arbetssätt.
Det  krävs  en ökad öppenhet för  olikhet
och   en  utmaning  att  också  acceptera
större    konkurrens   i   en   krympande
organisation.
Ambitionen   att   få   fler   kvinnliga
officerare   sätter   ljuset   på   flera
förändringskrav  för  officersyrket   och
försvarets organisation. Många  av  dessa
förändringar   behövs   för   att    göra
officersyrket  och  försvaret  till   den
attraktiva arbetsplats vi anser nödvändig
inför   framtiden.  Hur   det   går   att
rekrytera fler kvinnor till försvaret kan
utgöra ett mått på hur man lyckas med  en
nödvändig   förnyelse   för   att   skapa
attraktionskraft  för  flera   och   inte
enbart  kvinnor. Det har visat sig  svårt
att  gå från ord, planer och program till
verklig handling och förändring. Detta är
ett    exempel    på    att    försvarets
organisation behöver bli bättre på att få
förändringskrav   från   omvärlden    att
genomsyra hela verksamheten.
Möjligheterna  att  få  fler   kvinnliga
officerare  påvisar  de  stora  krav  som
ställs  på  en  officer  och  hans/hennes
familj.  Med  färre  förbandsorter  måste
många   officerare  och  deras   familjer
flytta   till   nya   tjänstgöringsorter.
Villkoren  måste uppväga  de  olägenheter
detta  medför,  det kan  vara  svårt  att
finna arbete för den andra parten, barnen
måste  byta skolor, det kan vara omöjligt
att   finna  en  bostad.  Skyldighet  för
officerare  att  delta  i  internationell
tjänstgöring  har aviserats.  I  familjer
med  barn  måste den andra  föräldern  ta
hela  ansvaret. Om dessa olägenheter  kan
lösas  på ett bra sätt, förenligt med  de
krav  som  ställs av samhället i  övrigt,
skulle   säkert   fler   kvinnor    kunna
rekryteras  till officersyrket  samtidigt
som  villkoren  skulle  bli  mer  rimliga
också för manliga officerare. Avdragsrätt
för    hemnära   tjänster    har    länge
diskuterats,  kanske  det  första  steget
kunde  tas  genom  att  införa  det   för
officerare     i     utlandstjänstgöring?
Motionärerna   föreslår   att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om
skattemässig avdragsrätt för hushållsnära
tjänster vid utlandstjänstgöring (yrkande
10).
Icke-traditionella   anställnings-   och
kontraktsvillkor   som   kan   tillgodose
försvarets  rekryteringsbehov   och   som
samtidigt är attraktiva för den  enskilde
måste   enligt  motionärerna   övervägas.
Lagstiftningen  för  anställningar  måste
ändras så att det blir möjligt att arbeta
för  försvaret under en begränsad  period
och   med   andra  uppgifter  än   enbart
utlandstjänstgöring.  Visstidsanställning
och       kontraktsanställning        för
officerare, soldater och sjömän  kan vara
nya   kontraktsformer  som   skapar   den
flexibilitet     som      behövs      när
organisationen  och antalet  värnpliktiga
minskas.   Väl   utformade   kan   sådana
anställningar  göras attraktiva,  exempel
finns   i   det   danska  försvaret.   Om
alternativen och förväntningarna beskrivs
tydligt  kan  den enskilde  ta  ställning
till för- och nackdelar.
Motionärerna  påpekar att  kärnan  i  de
militära  yrkena  är  förmågan  att  leda
människor och vapensystem i väpnad strid.
Denna  kärnkompetens  skall  prägla   all
officersutbildning. Officersrekryteringen
är  god även om erfarenheter pekar på att
en  något  större  andel  av  de  duktiga
studiebegåvningarna  borde   lockas   att
välja       officersyrket.       Snabbare
karriärvägar  för  särskilt  dugliga  och
motiverade  unga officerare  bör  sålunda
skapas.
På  samma  sätt  bör också  karriärvägar
som  tidigt  inriktas  mot  specialiserad
trupp-,  flyg- och sjötjänst möjliggöras.
Kontinuiteten  och  kvaliteten   i   våra
alltmer  komplicerade förband  kräver  en
ryggrad  av  genuint erfarna fackmän  och
utbildare.  En  karriär mer  inriktad  på
fackmanna-  och utbildarbanan bör  därför
införas   parallellt  med   dagens   helt
generella  inriktning.  Yrkeserfarenheter
från   det  civila  samhället  bör  kunna
utgöra   ett   inslag  i  yrkesofficerens
karriär.     Systemet     med      enbart
internrekrytering till  ett  livstidsyrke
är     inte    längre    hållbart     och
direktrekrytering   till    officersyrket
behöver möjliggöras.
Internationell  tjänst  är  en  naturlig
del  av  officersyrket. Det  normala  bör
vara  att  en officer följer det  förband
han  eller  hon  är  placerad  vid.  Även
tjänstgöring  vid internationella  staber
hör  till yrket och bör inte enbart bygga
på   åtaganden  från  den  enskilde.   Om
Sverige snabbt skall kunna lösa uppgifter
av     central    betydelse    för    vår
säkerhetspolitik  kan enskilda  anställda
inte  ges  vetorätt  i  förhållande  till
dessa politiska beslut.
Reservofficerssystemet bör stärkas.  Det
är  en  effektiv grund för tillförsel  av
kunskap  och erfarenhet från  det  civila
samhället.  Att  bättre utnyttja  reserv-
och värnpliktsofficerare i organisationen
är  en  möjlighet som bör tas till  vara,
särskilt   som  kompetensutvecklingen   i
accelererande  takt sker  på  det  civila
området. Logistik, management och  teknik
-    områden    inom    vilka    militära
organisationer varit ledande -  utvecklas
nu   snabbare   på  den   civila   sidan.
Motionärerna   föreslår   att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om   en
kompletterande    officerskarriär     med
inriktning     på     fackmanna-      och
utbildningsfunktioner    (yrkande     6),
karriärutveckling   och   utbildning   av
officerare  i  övrigt  (yrkande  7)  samt
karriärväxling och utbildning  för  andra
yrkesgrupper (yrkande 8).
Motionärerna  menar att  gränsen  mellan
yrkes-,  reserv-  och värnpliktsofficeren
suddas  ut  på många områden. Det  behövs
möjligheter    till   yrkesväxling    för
officerare  för att också på  detta  sätt
tillföra  civil kompetens. Att  integrera
delar  av  officersutbildningen  med  det
civila   samhällets   universitets-   och
högskoleutbildning är  nödvändigt.  Detta
får  dock inte ske på ett sådant sätt att
officerarnas specifikt militära kompetens
urholkas.  Den delen av utbildningen  bör
snarast  göras än mer målinriktad.  Högre
officerare  måste  däremot  ha  en   lång
utbildning   på   akademisk   nivå.    En
urholkning av denna innebär en urholkning
av  officerskårens  kompetens  och  leder
obönhörligen   till  en   urholkning   av
Försvarsmaktens        förmåga        och
utvecklingskraft.
Den              försvarsmaktsgemensamma
grundläggande   officersutbildning    som
införts bör omprövas. En utbredd oro  vad
gäller      den      nyligen      införda
utbildningsgången är de unga officerarnas
begränsade  förmåga att föra  befäl  över
sina  typförband  i insatsorganisationen.
Även i perspektivet av vårt förslag om en
kompletterande    officerskarriär     med
inriktning     på     fackmanna-      och
utbildarfunktionerna       bör        den
grundläggande  officersutbildningen  noga
utvärderas.
Den      högre      officersutbildningen
utvecklas snabbt. Militärhögskolan  bröts
ur  Försvarsmakten med LEMO-reformen 1994
och      inlemmades     i     den     nya
Försvarshögskolan för några år sedan. Det
har  vuxit fram en helt ny skola  med  ny
inriktning.
Bärande  i förändringsarbetet har  varit
en vällovlig akademisering, vilket ibland
har   ifrågasatts.   Behöver   officerare
verkligen högre utbildning likställd  med
civila akademiker? Är det inte något helt
annat  att vara civilingenjör och  läkare
än   bataljons-  och  fartygschef?  Dessa
frågor  utgår från ett felaktigt  synsätt
att Försvarsmakten och dess officerare är
något  främmande från samhället i övrigt.
Försvaret  behöver officerare  med  högre
utbildning av samma snitt och status  som
kvalificerade civila befattningshavare.
Det   är  viktigt  med  en  kvalificerad
officersutbildning       baserad       på
vetenskaplig    grund    och     beprövad
erfarenhet eftersom krig är svårt, t.o.m.
ohyggligt  svårt.  Försvarsmaktens   fyra
huvuduppgifter ställer stora och nya krav
på framtidens officerare deras ledarskap,
taktiska,   operativa   och   strategiska
tänkande  och deras tekniska  förståelse.
För  att  utveckla detta tänkande  -  och
därmed också försvarets förmåga på sikt -
krävs   ett   vetenskapligt  synsätt   på
problemlösning,  dvs. förmåga  att  skapa
också  ny kunskap och föra organisationen
framåt i metod och i sak.
Försvarshögskolans    kärnuppgift     är
samtidigt   att  utbilda  krigsmän   till
förmän  på  mellannivå  och  högre  nivå.
Krigskonst   och   krigsvetenskap   måste
studeras  teoretiskt, eftersom de  flesta
lyckligtvis    sluppit    de    praktiska
erfarenheterna   av  krig.   Krigskonsten
byggs också av skickliga hantverkare  som
på  olika  nivåer förmår  utöva  ett  mer
direkt  ledarskap och behärska befintliga
system.
Utbildning    av   krigsmän    och    av
krigsvetenskapsmän är två sidor av  samma
mynt.  Det  ena  förutsätter  det  andra.
Försvarsmaktens dimensionerande uppgift -
förmågan  till väpnade strider -  grundad
på krigets krav står i centrum för båda.
Forskning  behövs inom  försvars-  och
säkerhetspolitikens  områden.  Den   fria
forskningen  bör ges ett  större  utrymme
vid Försvarshögskolan. En större fri kvot
av  direktantagna studenter skulle  också
innebära att civila studenter kan få  del
av      den     unika     kunskap     som
Försvarshögskolan härbärgerar. Detta  kan
också  utgöra  en  okonventionell  ingång
till  de  militära yrkena för  akademiskt
skolade som saknas i dag.
Regeringen  har  i försvarspropositionen
aviserat   en   ny   skolutredning.    Vi
välkomnar detta initiativ och förutsätter
att  hela  officersutbildningen "från  ax
till  limpa" kommer att ses  över  i  ett
sammanhang.
Att    korttidsanställa   soldater   och
sjömän  som meniga är enligt motionärerna
en      nödvändighet.      Främst      de
internationella  insatserna   men   också
kraven  på  samtränade  förband  av   hög
kvalitet  som  bidrar till  att  utveckla
förbandens  förmåga talar för detta.  När
regeringen   öppnat  för   en   förkortad
grundutbildning av värnpliktiga  ter  det
sig än mer angeläget att korttidsanställa
soldater och sjömän.
Regeringens  idé  om  beredskapssoldater
löser   ett  helt  annat  problem.  Dessa
behövs  för  att  hålla hög  beredskap  i
förband med internationella uppgifter men
de  är  inte  utbytbara mot kontinuerligt
tjänstgörande  soldater i  den  arbetande
organisationen.   Med   korttidsanställda
"soldater och sjömän" utnyttjas  dessutom
den  dyrbara  utbildning de  värnpliktiga
får  under sin grundutbildning och bidrar
till organisationen under längre tid. Den
hemförlovade     soldaten     och     den
förrådsställda materielen  fungerar  inte
längre som huvudprincip för vårt försvar.
Detta   måste   regeringen   inse.   Utan
korttidsanställda     äventyras      hela
ambitionen  att  skapa  ett  insatsberett
försvar  med hög kvalitet. Förnyelsen  av
försvaret  kommer av sig redan innan  den
påbörjas.
Även  höjda  beredskapskrav,  t.ex.  för
att  snabbt  kunna reagera vid  t.ex.  en
terroristattack talar för en större andel
anställda.  När värnpliktiga inte  längre
kontinuerligt  tas  in  till   utbildning
finns  det  under vissa  tider  av  året,
särskilt under sommaren, mycket begränsad
beredskap.  I  förband  med  förmåga  att
motverka    biologiska    och     kemiska
stridsmedel  bör andelen  anställda  vara
hög av rena beredskapsskäl.
Det   ankommer  på  regeringen   att   i
enlighet                              med
Personalförsörjningsutredningens
slutsatser utforma arbetsrättsliga regler
som   är   utformade  på  ett  sätt   som
möjliggör          korttids-          och
kontraktsanställning   också   av   annan
militär  personal än befäl.  Motionärerna
föreslår   att   riksdagen   begär    att
regeringen lägger fram förslag om ändring
av   arbetsrättslagstiftningen   så   att
visstids-     och    kontraktsanställning
möjliggörs (yrkande 9).
I  Moderata  samlingspartiets partimotion
Fö9  (m)  framhålls  att  Försvarsmaktens
personalförsörjning  står   inför   stora
utmaningar. Nya uppgifter och  annorlunda
beredskapskrav  kräver  en   översyn   av
rekrytering  och  tjänstgöring  för  alla
personalkategorier  i  försvaret;  yrkes-
och   reservofficerare,   civilanställda,
värnpliktiga  och  frivilliga.   Särskilt
viktigt  är  att åtgärder vidtas  på  ett
sådant   sätt   att  behovet   av   olika
personalkategorier   avvägs   på    samma
grunder och utan onödiga bindningar  till
hittillsvarande förhållanden.
De      styrande      faktorerna      för
personalförsörjningen är främst
-          ett   oeftergivligt  krav   på
befälskårens kompetens,
-
-        kravet på högre och mer relevant
beredskap,
-
-               den       militärtekniska
utvecklingens krav samt
-
-             det      säkerhetspolitiskt
motiverade behovet av förband av  högre
kvalitet   än   i   det   mobiliserande
massförsvaret.
-
Kärnan  i  de militära yrkena  är  enligt
motionärerna förmågan att leda  människor
och  vapensystem  i väpnad  strid.  Denna
kärnkompetens    skall     prägla     all
officersutbildning. Officersrekryteringen
är för närvarande god även om samstämmiga
erfarenheter pekar på att en något större
andel  av  högpresterande  individer  med
mycket god studieförmåga borde lockas att
välja       officersyrket.       Snabbare
karriärvägar  för  särskilt  dugliga  och
motiverade  unga officerare  bör  sålunda
skapas.
På  samma  sätt  bör också  karriärvägar
redan   tidigt  inriktade  mot  långvarig
trupp-,  flyg- och sjötjänst möjliggöras.
Kontinuiteten  och  kvaliteten   i   våra
alltmer  komplicerade förband  kräver  en
ryggrad  av  genuint erfarna fackmän  och
utbildare.  Därför  bör  ytterligare   en
karriär  mer  inriktad på fackmanna-  och
utbildarbanan   införas  parallellt   med
dagens helt generella inriktning.
Även  yrkeserfarenheter från det  civila
samhället  bör  vara ett  normalinslag  i
yrkesofficerens  karriär.  Systemet   med
enbart    internrekrytering   till    ett
livstidsyrke är inte längre hållbart. Med
en  allt smalare rekryteringsbas bör även
direktrekrytering   till    officersyrket
möjliggöras.
Internationell  tjänst  är  en  naturlig
del  av  officersyrket. Det  normala  bör
vara  att  en officer följer det  förband
han  eller  hon  är  placerad  vid.  Även
tjänstgöring  vid internationella  staber
hör  till yrket och bör inte enbart bygga
på   åtaganden  från  den  enskilde.   Om
Sverige snabbt skall kunna lösa uppgifter
av     central    betydelse    för    vår
säkerhetspolitik  kan enskilda  anställda
inte  ges  vetorätt  i  förhållande  till
dessa politiska beslut.
Reservofficerssystemet bör stärkas.  Det
är  en  effektiv grund för tillförsel  av
begåvning och erfarenhet från det  civila
samhället.  Att  bättre utnyttja  reserv-
och värnpliktsofficerare i organisationen
är  således en möjlighet som bör tas till
vara,  särskilt  sett  i  ljuset  av  den
kompetensutveckling som  i  accelererande
takt   sker   på   det  civila   området.
Logistik, management och teknik - områden
inom  vilka militära organisationer varit
ledande   under  det  gångna   seklet   -
utvecklas just nu snabbare på den  civila
sidan.
Därmed   suddas  också  gränsen   mellan
yrkes-,  reserv-  och värnpliktsofficeren
ut    på   många   områden.   Utan   goda
möjligheter     för    officeren     till
yrkesväxling  flera  gånger  under  livet
avsäger  vi  oss  att  ge  Försvarsmakten
möjlighet   till   den   tillförsel    av
kompetens  från det civila samhället  som
enligt  vår  uppfattning kommer  att  bli
alltmer   nödvändig  i   framtiden.   Att
integrera  delar  av officersutbildningen
med  det  civila samhällets universitets-
och   högskoleutbildning  är  nödvändigt.
Detta  får  dock inte ske på  ett  sådant
sätt  att officerarnas specifikt militära
kompetens   urholkas.   Den   delen    av
utbildningen  bör snarast  göras  än  mer
målinriktad.   Högre   officerare   måste
däremot   ha   en   lång  utbildning   på
akademisk  nivå. En urholkning  av  denna
innebär  en  urholkning av officerskårens
kompetens och leder obönhörligen till  en
urholkning av Försvarsmaktens förmåga och
utvecklingskraft.
Den              försvarsmaktsgemensamma
grundläggande   officersutbildning    som
införts bör omprövas. En utbredd oro  vad
gäller      den      nyligen      införda
utbildningsgången är de unga officerarnas
begränsade  förmåga att föra  befäl  över
sina  typförband  i insatsorganisationen.
Även i perspektivet av vårt förslag om en
kompletterande    officerskarriär     med
inriktning     på     fackmanna-      och
utbildarfunktionerna       bör        den
grundläggande  officersutbildningen  noga
utvärderas.
Vid  sidan av rekrytering av officerare,
såväl grundrekrytering som kompletterande
rekrytering av civila experter  senare  i
livet,   bör   frågan  om  vilken   civil
kompetens  som  bör  tillföras  försvaret
också       övervägas.      Kvalificerade
civilanställda,    där    den    militära
befälsnivån  inte  har betydelse,  kommer
att  få  en  allt  viktigare  funktion  i
framtidens   försvarsmakt.   I   motionen
föreslås  att riksdagen tillkännager  för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs   om   översyn   av   officerarnas
utbildning och karriärgång (yrkande 13).
Motionärerna         hävdar          att
korttidsanställda soldater och sjömän  är
en      nödvändighet.      Främst      de
internationella  insatserna   men   också
kraven  på  samtränade  förband  av   hög
kvalitet  som  bidrar till  att  utveckla
förbandens  förmåga talar  för  detta.  I
ljuset  av att regeringen öppnat  för  en
förkortad grundutbildning av värnpliktiga
ter   det   sig  än  mer  angeläget   med
korttidsanställda soldater och sjömän.
Den  av  regeringen  framförda  idén  om
beredskapssoldater löser ett  helt  annat
problem.  För att hålla hög  beredskap  i
förband   med  internationella  uppgifter
behövs dessa självfallet, men de är  inte
utbytbara mot kontinuerligt tjänstgörande
soldater  i den arbetande organisationen.
Med  korttidsanställda "yrkessoldater och
-sjömän"  utnyttjas dessutom den  dyrbara
utbildning de värnpliktiga får under  sin
grundutbildning, vilket bidrar  till  att
utveckla organisationen under längre tid.
Den   hemförlovade   soldaten   och   den
förrådsställda materielen  fungerar  inte
längre som huvudprincip för vårt försvar.
Detta   måste   regeringen   inse.   Utan
korttidsanställda     äventyras      hela
ambitionen  att  skapa  ett  insatsberett
försvar  med hög kvalitet. Förnyelsen  av
försvaret  kommer av sig redan innan  den
påbörjas.
Även  höjda  beredskapskrav,  t.ex.  för
att  snabbt  kunna reagera vid  t.ex.  en
terroristattack,  talar  för  en   större
andel  anställda. I förband  med  förmåga
att   motverka  biologiska  och   kemiska
stridsmedel  bör t.ex. andelen  anställda
vara hög av rena beredskapsskäl.
Det  ankommer  på  regeringen  att  -  i
enlighet                              med
Personalförsörjningsutredningens
slutsatser   -   utforma  arbetsrättsliga
regler  som är utformade på ett sätt  som
möjliggör          korttids-          och
kontraktsanställning   också   av   annan
militär  personal än befäl.  Motionärerna
föreslår  att riksdagen tillkännager  för
regeringen som sin mening vad i  motionen
anförs om korttidsanställda soldater  och
sjömän (yrkande 12).
Runar    Patriksson   och   Eva   Flyborg
framhåller i kommittémotion Fö10 (fp) att
i  diskussionen  kring  förutsättningarna
för  att  kunna  rekrytera personal  till
internationella insatser har  Folkpartiet
liberalerna   pekat   på   de    positiva
erfarenheter man gjort i Danmark med sitt
konstapelsystem          och          sin
kontraktsanställningsform             för
internationella insatser som en  väg  att
pröva också för Sverige. Därefter har det
bl.a. från försvaret också påpekats visst
behov  av  att för ytterligare  viss  tid
kunna      tillgodogöra     sig      viss
specialistkompetens hos nyligen utbildade
soldater. Personalförsörjningsutredningen
föreslog att försvaret ges möjlighet  att
anställa högst 1 000 soldater som nyligen
gjort  värnplikt för viss tid  och  vissa
uppgifter. Motionärerna finner detta vara
ett utmärkt förslag att låta pröva.
Regeringen    avvisar    förslaget    om
visstidsanställning.     Bakom      detta
ställningstagande döljer sig  en  fruktan
att  misstänkas för att smygvägen  införa
ett  yrkesförsvar i Sverige.  Folkpartiet
liberalerna   finner   helt   övertygande
argument   för  ett  system  med   allmän
värnplikt som ett yrkesförsvar inte  alls
skulle    kunna    uppfylla    i    samma
utsträckning. Förutsättningen är att bara
de som behövs för krigsorganisationen tas
ut  och att de får utbildning, skydd  och
utrustning för sin uppgift.
Det   finns  enligt  motionärerna  bland
riksdagens partier ingen opinion för  att
införa   ett   yrkesförsvar.  Regeringens
ängslan  torde därför handla om bristande
självförtroende  och att socialdemokratin
så  ofta  beslås just med att  smygvägen,
utan bred och öppen debatt, införa sådant
man  på  alla sätt förnekat sig ha avsikt
att  införa. Det kan inte vara  skäl  nog
att  avvisa möjligheten att pröva  system
inom  värnpliktens ram som skulle  stärka
försvarets möjligheter att fullgöra  sina
uppgifter      på      hemmaplan      och
internationellt.  Motionärerna   föreslår
att riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
visstidsanställning  eller  tidsbegränsad
anställning  av yrkesofficerare  (yrkande
17).
Motionärerna   understryker   att    det
militära  försvaret  är  en  del  av  det
svenska    samhället.   I   allt    högre
utsträckning   avspeglas    det    övriga
samhället   och   dess  utveckling   inom
försvaret,  vilket är både naturligt  och
önskvärt.  Trots  detta är  det  militära
försvaret  på centrala områden inte  alls
representativt  för  det   samhälle   det
verkar   i   och   för.   Attityder   och
förhållningssätt  gentemot  det  som   är
annorlunda  eller  ovanligt  i  försvaret
måste  förändras,  så att  alla  är  lika
välkomna   på   likvärdiga  villkor   att
tjänstgöra   på  varje  befattning   inom
försvaret.  Övergrepp och  diskriminering
är aldrig godtagbara och måste varje gång
motverkas kraftfullt.
Försvaret    är   i   hög   utsträckning
fortfarande  enkönat. De få  kvinnor  som
söker  sig  till försvaret möts  alldeles
för     ofta     av     attityder     och
förhållningssätt som inte är  godtagbara.
Regeringen  förordar i propositionen  att
åtgärder  vidtas för att  rekrytera  fler
kvinnliga  officerare. Det är  välkommet.
Trots   en   öppning  för   kvinnor   som
frivilligt   ansöker  om  att   få   göra
värnplikt är antalet som gör detta mycket
litet.  Och detta är i sin tur  den  utan
jämförelse  viktigaste orsaken  till  att
antalet kvinnliga officerare är så litet.
Detsamma torde vara fallet vad gäller  de
attityder   och   förhållningssätt   till
kvinnor   som   i   alldeles   för    hög
utsträckning fortfarande förekommer.
Lika   viktigt  som  det  är  att  vidta
åtgärder  för  att  få  fler  kvinnor   i
försvaret, är det att vidta åtgärder  för
att främja en bättre etnisk och kulturell
mångfald  inom försvaret. Dagens  svenska
samhälle   består  av   en   stor   grupp
medborgare   med  utländsk   bakgrund   i
föräldra-                       och/eller
farföräldragenerationen.            Detta
återspeglas          inte          heller
tillfredsställande    i    det    svenska
försvaret.
Som   både   Diskrimineringsombudsmannen
(DO)  och Ombudsmannen mot diskriminering
på   grund  av  sexuell  läggning  (HomO)
framhåller      i     remissvar      till
Personalförsörjningsutredningen     krävs
kraftfulla  åtgärder också  för  att  det
militära försvaret på alla nivåer  och  i
alla  funktioner skall vara  lika  öppet,
välkomnande    och    tillgängligt     på
likvärdiga   villkor   för   homo-    och
bisexuella    som   för   heterosexuella.
Motionärerna   föreslår   att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening  vad i motionen anförs om mångfald
och    diskriminering   inom    försvaret
(yrkande 20 i denna del).
I Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 (v)
av  Berit  Jóhannesson m.fl. påpekas  att
för internationella insatser med militära
medel  framställs  en  styrkekatalog  som
visar  vad Sverige kan erbjuda i form  av
personal  och  materiel. För  det  civila
försvarets del finns begränsningar i form
av regler, befogenheter och finansiering,
vilka  begränsar  det  civila  försvarets
internationella verksamhet.
Målsättningen   för  arbetet   med   att
inventera   det  civila  försvaret,   och
förslag   till   hur  begränsningar   kan
elimineras,   är   att  sammanställa   en
motsvarande resurskatalog med  de  civila
resurserna,   vilken  kan  ställas   till
förfogande  för  FN,  OSSE  och  EU   för
konfliktförebyggande      och       civil
krishantering.
Motionärerna menar att riksdagen  därför
bör  ge  regeringen i uppdrag att  utreda
och  komma  med förslag till  åtgärder  i
syfte    att   lösa   de   avtals-    och
försäkringsfrågor  som  blir  aktuella  i
samband med denna verksamhet (yrkande 4).
Margareta  Viklund  och  Amanda   Agestav
framhåller i motion Fö15 (kd) att antalet
kvinnliga officerare ännu efter cirka tio
års   satsningar  utgör  en  mycket   låg
procent  inom  försvaret. Men  satsningen
för  att  få  in kvinnor i försvaret  har
inte varit särskilt helhjärtad. Hur skall
annars  exempelvis de prover  och  tester
tolkas,  vilka är utformade för  män  och
som   kvinnor  måste  genomgå   för   att
eventuellt      bli     antagna      till
värnpliktsutbildning?
Om    regeringen    och   Försvarsmakten
verkligen   vill   ha  fler   kvinnor   i
försvaret  och  som officerare  krävs  en
helt     ny     typ    av    rekrytering.
Försvarsmakten  måste  exempelvis  ha  en
klar  målsättning för hur  många  kvinnor
som  behövs  och  som borde  komma  in  i
försvaret  (yrkande 1).  I  målsättningen
måste    också   ingå   vilka   uppgifter
kvinnorna   skall  ha.   Dessutom   måste
rekryteringsförfarandet  ändras,   miljön
förbättras  och attityder och inställning
till kvinnor ändras (yrkande 2).
I  kommittémotion  2000/01:Fö306  (v)  av
Berit   Jóhannesson  m.fl.   understryker
motionärerna     att      freds-      och
konfliktforskning  kommer  att  vara   en
nödvändig   komponent  för   att   bredda
kunskapen hos officerare i framtiden. Det
finns många universitet och högskolor som
har   utbildningar  inom  detta   område.
Dessutom   har   Sida   Sandö   en   unik
kompetens. Militär utbildning har i  allt
större    utsträckning    breddat    sina
kontaktytor  med  de  civila  delarna  av
samhällslivet   och  dess   utbildningar,
vilket  är  en  positiv  utveckling.  Ett
naturligt  led  i  detta  är  att  koppla
utbildningsanordnare  inom   freds-   och
konfliktforskningen  till  de  befintliga
utbildningarna    inom   försvarsområdet.
Detta  kan  ske  genom att Försvarsmakten
antingen förlägger utbildningen på  annan
skola  eller köper in kurser. Därför  bör
regeringen  ge Försvarsmakten  i  uppdrag
att     föreslå    hur     freds-     och
konfliktforskning kan integreras inom det
militära  utbildningssystemet.  Det  ovan
anförda  bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna (yrkande 1).
Motionärerna  pekar  på  att  ett  annat
viktigt   område  att  bevaka   och   öka
kunskapen    inom   är    säkerhet    och
arbetarskydd.   Skaderiskerna   för    de
värnpliktiga är höga. Som officer har man
ansvar  inte  bara  för  att  utbilda  de
värnpliktiga  inom det  militära  området
utan  även för att denna utbildning sker,
för  alla  parter,  under  säkra  former.
Därför bör det, på ett tidigt stadium,  i
officersutbildningen   ingå   kurser    i
arbetarskydd,  arbetsmiljö   och   övriga
preventiva åtgärder, i syfte att  undvika
skador,  olyckor,  invalidisering  och  i
allra   värsta  fall  död.  Dessa  kurser
skulle   kunna  göras  i  samarbete   med
Arbetarskyddsstyrelsen    och    fackliga
organisationer.   Regeringen    bör    ge
Försvarsmakten i uppdrag att föreslå  hur
detta  skall  ske. Det  ovan anförda  bör
riksdagen  som  sin mening ge  regeringen
till känna (yrkande 2).
Sexuella    trakasserier    är    enligt
motionärerna ett allvarligt  problem  som
finns överallt i samhället. Denna typ  av
trakasserier   är   ett    uttryck    för
samhällets  ojämställda maktförhållanden,
där  män  som grupp är överordnad kvinnor
som   grupp.   Problemet   med   sexuella
trakasserier  är  särskilt   stort   inom
Försvarsmakten (Statistiska centralbyråns
Rapport    om   förekomst   av   sexuella
trakasserier inom försvaret från 1999  av
Inger   Eklund  och  Marie-Louise  Jädert
Rafstedt). Detta beror sannolikt  på  att
militären   som  samhällsinstitution   av
tradition   domineras  av  män   och   en
hierarkisk struktur. En förutsättning för
en     förändring    av    de     rådande
maktförhållandena,      som      sexuella
trakasserier är ett uttryck för, är ökade
kunskaper.  Ett led i regeringens  arbete
med  att  befrämja  jämställdhet  är  att
integrera    ett    genusperspektiv     i
undervisningen    på     högskola     och
universitet.  Detta bör  gälla  även  för
officersutbildningen inom Försvarsmaktens
högskolor. Det ovan anförda bör riksdagen
som  sin mening ge regeringen till  känna
(yrkande 3).
Tommy  Waidelich m.fl. hänvisar i  motion
2000/01:Fö331 (s) till att inom ramen för
en     enskild    uppsatsskrivning    vid
Försvarshögskolans  managementinstitution
har  våren  2000  gjorts en  studie  över
homosexuellas situation inom den  svenska
försvarsmakten.
Bakgrunden till rapporten är  bl.a.  att
ingen   liknande  undersökning   tidigare
gjorts.   Försvarsmakten   är   en   stor
offentlig  arbetsgivare  med   allt   det
ansvar  detta  medför. En uppföljning  av
lagen  om  förbud  mot  diskriminering  i
arbetslivet på grund av sexuell  läggning
är därför angelägen.
Det  är  en  liten studie och det  finns
därför  anledning  att inte  dra  alltför
långtgående slutsatser av dess  resultat.
Studien  är  ändå intressant dels  därför
att  den är den första av sitt slag, dels
på  grund  av  resultatet  som  indikerar
behov av ytterligare undersökningar.
De  sammanfattande slutsatserna  är  att
diskriminering  och trakasserier  i  viss
utsträckning   förekommer.   Ett   större
problem är dock den bristande öppenheten.
Arbetsplatsens     förväntat     negativa
värderingar gör att många enskilda  lever
i  en påtvingad slutenhet. I studien förs
omfattande    resonemang    kring    just
öppenhetens  dilemma  och  hur  detta  på
olika  sätt påverkar såväl organisationen
som den enskilde.
De  tillfrågade  upplever Försvarsmakten
som  homofientlig, det gällde både  bland
öppet   och   icke  öppet   homosexuella.
Slutsatsen  är  att  Försvarsmakten  inte
lyckats      följa      den      allmänna
samhällsutvecklingen  i  fråga   om   mer
liberala värderingar.
Den  samlade  bilden av enkätsvaren  och
intervjuerna indikerar tydligt att  detta
uppfattas som en påtvingad slutenhet  att
dölja  sin  läggning.  Även  om  beslutet
alltid är individens eget vilar ett stort
ansvar på arbetsgivaren och dess yttersta
företrädare att främja ett klimat präglat
av  öppenhet. Ingen skall rimligen behöva
känna att sexuell läggning kan komma  att
vägas  in i en bedömning av ens fortsatta
karriärmöjligheter.
I  undersökningen ges några  exempel  på
tänkbara  insatser som  syftar  till  att
förbättra homo- och bisexuellas situation
inom försvaret.
Försvarsmaktens   yttersta   företrädare
bör  medvetet  börja tala om homosexuella
som      en      naturlig     del      av
mångfaldsperspektivet.
Tillsätt en arbetsgrupp med uppgift  att
dra   upp   riktlinjerna   och   samordna
insatserna för Försvarsmakten som helhet.
Omarbeta               överbefälhavarens
policydokument  avseende  Försvarsmaktens
syn på homosexualitet.
Utarbeta   en   informationsfolder    om
homosexualitet    och    de     särskilda
betingelser som följer av tjänstgöring  i
försvaret.
Inarbeta  obligatorisk  information  och
diskussion  om  homosexualitet  såväl   i
värnpliktsutbildningen som i olika skeden
av officersutbildningen.
Deltag  med observatör vid RFSL:s årliga
kongress och andra större arrangemang för
homosexuella.
Ge  Försvarsmakten officiella stöd  till
olika  former av enskilda initiativ  till
förmån    för    en    förbättring    för
homosexuella.  Ett sådant exempel  skulle
kunna  vara bildandet av ett (informellt)
nätverk.
Gör  en aktiv uppföljning av förekomsten
av  diskriminering  och  trakasserier  av
homosexuella ute på förbanden.
Försvarsmakten    skall    följa     den
lagstiftning som syftar till  att  skydda
homosexuella    mot   diskriminering    i
arbetslivet. Målsättningen  i  det  korta
perspektivet  bör vara att Försvarsmakten
skall  "komma  i  takt" med  samhället  i
övrigt.  I  det längre perspektivet  vore
det önskvärt att Försvarsmakten kunde  ta
sig   an   något   av  en  föregångsroll.
Försvarsmakten   är  en  väldigt   viktig
skola, inte minst för många ungdomar. Den
normgivande   funktionen    skall    inte
underskattas.
I   motionen   föreslås  att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening  vad i motionen anförs om  behovet
av  en attitydundersökning avseende synen
på homosexualitet (yrkande 1).
I    motionen   föreslås   vidare    att
riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om
behovet  av  en översyn av Försvarsmakten
som  arbetsgivare i syfte att  tydliggöra
vikten  av  ett mångfaldsperspektiv  inom
Försvarsmakten (yrkande 2).
Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,  mp)
menar  i  motion  2000/01:Ju724  att  det
finns    fog    för   att    uppmärksamma
situationen  när  det  gäller  HBT-frågor
(homo, bisexuella och transpersoner)  för
de  anställda  och för värnpliktiga  inom
försvaret.  Under  våren  2000  har  inom
ramen för en enskild uppsatsskrivning vid
Försvarshögskolans  managementinstitution
en   studie   gjorts  över  homosexuellas
situation      inom      den      svenska
Försvarsmakten. Studien har gjorts i form
av     en     enkätundersökning     bland
homosexuella.  Den  behandlar  frågan  om
huruvida       diskriminering       eller
trakasserier förekommer bland  anställda,
samt  arbetsplatsens  attityder  gentemot
homosexuella inom Försvarsmakten.
Slutsatsen  utredaren drar  är  att  det
förekommer   viss   diskriminering    och
trakasserier  i försvaret.  Arbetsplatsen
är  inte öppen och många vågar inte  leva
öppet   på   grund   av   de   förväntade
reaktionerna.  Ca  80  %   upplever   att
Försvarsmaktens    attityder     gentemot
homosexuella  är negativa.  Många  av  de
homo-  och bisexuella som svarat upplever
därför  en påtvingad slutenhet. Rapporten
pekar på en psykosocial ohälsa till följd
av de förhållanden som råder.
Studien    omfattar   37    homo-    och
bisexuella inom försvaret, vilket  är  en
liten  studie. Studien är ändå intressant
då  den  är  den första i sitt  slag  och
tyder  på  att det behövs mer kunskap  om
ämnet.
För  transpersoner  i Försvarsmakten  är
situationen  troligen extra problematisk,
eftersom  det  innebär yttre förändringar
som lättare kan uppmärksammas.
Försvarsmakten  bör enligt  motionärerna
därför    uppdras   att    initiera    en
undersökning om attityderna gentemot HBT-
personer inom Försvarsmakten samt  utreda
situationen  för värnpliktiga  homo-  och
bisexuella och transpersoner och  utifrån
dessa vidta erforderliga åtgärder.
Försvarsmakten   bör    vidare    enligt
motionärerna  uppdras att också  redovisa
hur  man  avser att hantera  om  personal
önskar  byta  kön och hur dessa  personer
skall  ges  stöd  före, under  och  efter
könsbytesutredning.  Försvarsmakten   bör
också  uppdras  att  utreda  hur  interna
regelverk   och  policy  som  är   direkt
kopplade   till   könstillhörighet    och
utseende      påverkar     transsexuellas
situation.
Motionärerna   föreslår  att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening  vad i motionen anförs om  behovet
av  kunskap om attityderna gentemot  HBT-
personer   bland   de   anställda    inom
Försvarsmakten   samt  de   värnpliktigas
situation (yrkande 15).
I  Vänsterpartiets  kommittémotion  Fö212
(v)  av  Berit Jóhannesson m.fl framhålls
att  det  finns välutvecklade lagar,  mål
och  riktlinjer för jämställdhet och  mot
sexuella  trakasserier som Försvarsmakten
måste efterleva. En förutsättning för att
finna  effektiva och givande åtgärder  är
att  synliggöra och analysera  problemen.
Det   betyder  att  Försvarsmakten  måste
förbättra    möjligheterna    till    att
uppmärksamma  händelser som diskriminerar
kvinnor, värnpliktiga som anställda.
Därför  bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen  till känna att Försvarsmakten
skall   utarbeta  och  införa  ett   nytt
anmälningssystem för anställda som bryter
mot  organisationens  jämställdhetspolicy
och  policy mot sexuella trakasserier för
att  öka  möjligheterna att  uppmärksamma
diskriminering  grundad på  kön  (yrkande
1).
Motionärerna       konstaterar       att
Försvarsmakten i dag satsar  resurser  på
att    öka    andelen    kvinnor    bland
värnpliktiga  och i personalstyrkan.  Men
statistiken säger oss att detta inte  ger
det  önskade resultatet: fler  kvinnor  i
försvaret.  Orsakerna  kan  vara   flera,
alltifrån  att resurserna varit  för  små
till  att insatserna varit felaktiga  för
att uppnå det utsatta målet.
För      att      effektivisera      och
resultatinrikta    detta    arbete    bör
riksdagen  som  sin mening ge  regeringen
till  känna att Försvarsmakten,  som  ett
led    i    jämställdhetsarbetet,   skall
upprätta  en  målsättning  för  hur  stor
andelen kvinnor minst skall vara varje år
av  den totala personalstyrkan och  bland
de värnpliktiga (yrkande 2 i denna del).
Utvecklingen  på  Balkan  visar   enligt
motionärerna   på  ett  ökat   behov   av
genuskunskap.     I    två     rapporter,
Engendering  the  Peace Process  från  år
2000  och  Getting it right? från  i  år,
redovisar   organisationen  Kvinna   till
Kvinna   just  hur  bristen  på  kvinnors
delaktighet    i    fredsprocessen    och
avsaknaden av ett genusperspektiv på  den
internationella  (hjälp)verksamheten   de
facto  motverkar  en  hållbar  fred   och
byggandet av ett demokratiskt samhälle. I
rapporternas slutsatser uttrycks  behovet
av genuskunskap hos FN:s personal.
Försvarsmaktens kompetens  och  resurser
inom fredsfrämjande insatser är samlat  i
ett     centrum     för    internationell
verksamhet,  Swedint. Det är Swedint  som
stöder  den  svenska  utlandsstyrkan,  på
t.ex.     Balkan,    med     rekrytering,
utbildning,   planering,  underhåll   och
uppföljning.
För    att   öka   genuskunskapen    hos
personalen i utlandsstyrkan bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening
att  Försvarsmakten skall  integrera  ett
genusperspektiv   i   utbildningen    för
utlandstjänst på Swedint (yrkande 3).
Motionärerna   menar  att   då   andelen
kvinnor  fortfarande är  så  försvinnande
liten     inom     Försvarsmakten      är
kvoteringsprincipen över huvud taget inte
användbar.   Men   som    ett    led    i
jämställdhetsarbetet,  vad  gäller   både
arbetet  för att fler kvinnor skall  söka
sig    till   och   stanna   kvar    inom
Försvarsmakten    och     arbetet     mot
diskrimineringen    av    kvinnor,    bör
Försvarsmakten aktivt verka för  att  öka
genuskunskapen hos sin personal.
Därför  bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen  till känna att Försvarsmakten
skall     införa     genuskunskap     och
jämställdhetsarbete som en formell  merit
i tjänstgöringsomdömena och som kriterium
för   bedömning   i  nomineringsnämnderna
(yrkande 4).
Motionärerna konstaterar att det är  ett
komplicerat och mycket svårt  arbete  för
Försvarsmakten att bryta  normen  om  den
oövervinnelige  manlige soldaten.  Liksom
för     alla     andra     mansdominerade
yrkesområden krävs det stora  insatser  i
arbetet för en jämställd arbetsplats. Det
är  mycket viktigt att Försvarsmakten tar
de  problem som uppstår i samband med att
bryta    traditionen   av   den   manliga
militären  på  allvar.  De  kvinnor   som
utbildas eller är anställda, både  civilt
och militärt, inom försvaret får inte  på
något sätt utsättas för diskriminering på
grund  av  sitt kön. Jämställdhetsarbetet
måste  ha  hög prioritet och  långsiktiga
målsättningar  för att man  skall  lyckas
komma till botten med problemen.
Därför  bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen  till känna att Försvarsmakten
skall prioritera arbetet för jämställdhet
mot  diskriminering grundad på kön  genom
långsiktiga satsningar (yrkande 5).
Margareta Viklund och Ulla-Britt Hagström
anför  i  motion Fö222 (kd) att det  från
olika  samhällssektorer  ofta  återkommer
rapporter  om  mobbning  av  flickor  och
kvinnor. I det militära säger nästan 50 %
av   flickorna  att  de  är  utsatta  för
kränkande  behandling  av  sina   manliga
kamrater. Begreppet sexuella trakasserier
omfattar  allt från sexuella  antydningar
till  nedvärderande  kommentarer  om  det
motsatta könet.
Motionärerna  påpekar att  den  allmänna
uppfattningen  både  inom  totalförsvaret
och  på  andra  håll är  att  värnplikten
skall  göras  mer attraktiv så  att  fler
kvinnor  väljer  att göra värnplikt.  Vid
besök  vid olika militära förband uttalar
officerarna samfällt sin uppskattning  av
de  kvinnliga värnpliktiga. Många  önskar
att        fler       flickor       söker
militärtjänstgöring,  då  de  anser   att
många  flickor är mycket lämpade för  den
militära utbildningen och verksamheten.
Olika  aktiviteter  pågår  för  att  öka
andelen      kvinnor      både      bland
totalförsvarspliktiga     som     fullgör
värnplikt  och  bland  officerare.  Stora
insatser  har  gjorts för  att  förbättra
miljön  också för kvinnliga värnpliktiga,
men fortfarande finns mycket att göra  på
det området. Framför allt måste synen  på
och  attityderna till kvinnan ändras. Det
handlar om ett arbete som börjar redan  i
hem  och förskola. Trakasserier på  grund
av könstillhörighet kan inte accepteras i
ett  land som säger sig vilja arbeta  för
mänskliga       rättigheter.       Enligt
motionärerna är en förutsättning  för  en
ändrad  attityd till flickan och  kvinnan
att  kraftåtgärder vidtas för att få  ett
slut på sextrakasserierna (yrkande 1) och
att  den sociala miljön präglas av hänsyn
och  anpassning  även till  flickors  och
kvinnors behov (yrkande 2).
Martin  Nilsson  understryker  i  motion
Fö265  (s) att den svenska utlandsstyrkan
fyller en mycket viktig funktion för  vår
säkerhets-  och försvarspolitik.  Sverige
har deltagit i fredsbevarande operationer
sedan 1948, och just nu arbetar ungefär 1
000  svenska män och kvinnor ute på olika
missioner runt-om i världen.
Efter  utlandstjänstgöringen har Swedint
ett hemkomstprogram för alla som deltagit
i  missionerna. Som en del av  programmet
återlämnas  utrustning  och  vapen,   man
håller hemkomstsamtal och man genomför en
medaljceremoni  där  soldaterna  får   en
medalj    för   sina   insatser.    Efter
tjänstgöringen finns även en obligatorisk
återträff  som organiseras av  Swedint  4
till 12 månader efter hemkomsten. Om  man
upplever     besvär     kopplade     till
utlandstjänstgöringen och vill  ha  hjälp
med      stödsamtal     eller      fysisk
rehabilitering  kan man  vända  sig  till
stödsektionen.  Har man  ådragit  sig  en
skada  har  man  rätt till rehabilitering
och  till  ersättning  enligt  lagen   om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.  1999
antogs   lagen  om  utlandsstyrkan   inom
Försvarsmakten       (1999:568)       och
förordningen   om   utlandsstyrkan   inom
Försvaret (1999:569). Försvarsmakten  har
därmed   fått  ett  utökat   ansvar   för
rehabilitering  och  stöd  till  dem  som
deltagit  i  utlandstjänstgöring.   Lagen
gäller retroaktivt sedan 1993.
Efter    tjänstgöringen    finns    även
Fredsbaskrarna   Sverige   som   är    en
rikstäckande  kamratförening  som  samlar
alla som gjort FN-tjänst eller deltagit i
andra utlandsuppdrag sanktionerade av FN.
Fredsbaskrarna har olika former av social
verksamhet     och     bedriver      även
kamratstödsverksamhet.
Sverige    har   inte   så    omfattande
tradition    av   att    ta    hand    om
"krigsveteraner"   och    personal    som
deltagit i missioner utomlands.  Det  som
görs,  både i offentlig och ideell  regi,
är  bra,  har förbättrats genom åren  och
fyller en mycket stor funktion. Samtidigt
är  behovet  mycket  stort  både  av  ett
erkännande  för  de  insatser  som   våra
soldater i utlandsstyrkan har gjort och i
vissa, säkert många, fall för fysisk  och
psykisk  rehabilitering.  Möjligen  finns
också  ett  behov av att detta erkännande
tydliggörs    utåt   mot   den    svenska
allmänheten,   t.ex.   i   form   av   en
utställning  som ständigt hålls  aktuell.
Motionärerna  föreslår att Försvarsmakten
därför   bör   utarbeta  en  sammanhållen
handlingsplan    för   mottagandet    vid
hemkomst från utlandstjänst och  för  hur
varje  enskild  soldat skall  följas  upp
efter tjänstgöringen. Vid utarbetandet av
en  sådan sammanhållen handlingsplan  kan
det  kanske  vara bra att  titta  på  hur
andra  länder  gör. Det är också  viktigt
att  detta  inte ses som en fråga  enbart
för    Försvarsmakten   utan   att   hela
samhället   deltar   i   mottagande   och
uppföljning för personer som  kommer  hem
efter internationell tjänst.
Kent Härstedt och Hillevi Larsson pekar i
motion  Fö266  (s) på att våren  2000  en
studie  gjorts inom ramen för en  enskild
uppsatsskrivning  vid  Försvarshögskolans
managementinstitution  över  homosexuella
anställdas  situation  inom  det  svenska
försvaret. Studien har och är ett  försök
till verklighetsbeskrivning sedd genom de
homosexuellas egna ögon. Bland resultaten
återfinns bl.a. att åtta av tio  upplever
Försvarsmaktens    attityder     gentemot
homosexuella  som  ganska  eller   mycket
negativa.  Vidare väljer närmare  tre  av
fyra att inte berätta om sin läggning ens
för  de  närmaste medarbetarna.  En  klar
majoritet   uppger  att  man   egentligen
skulle vilja göra det men avstår på grund
av    rädsla   för   olika   former    av
tråkigheter.  Dessa  förhållanden  bedöms
oacceptabla, inte minst mot  bakgrund  av
det  särskilda ansvar Försvarsmakten  kan
sägas ha som den enskilt största statliga
arbetsgivaren.  Högkvarteret   har   haft
möjlighet  att  ta del av studien  i  sin
helhet  sedan  hösten 2000. Regeringen  å
sin sida återger delar av slutsatserna  i
årets försvarspolitiska proposition.
Tidningen Värnpliktsnytt har i en  serie
artiklar  återgivit  den  verklighet  som
många  homosexuella  upplever  under  sin
värnpliktstid. Den bild som där förmedlas
kan  sägas utgöra en förstärkning  av  de
resultat       utredningen       tidigare
presenterat. Detta blir särskilt  tydligt
utifrån   två   perspektiv:   dels    att
värnpliktiga   inte   omfattas   av   den
lagstiftning som förbjuder diskriminering
i   arbetslivet  på  grund   av   sexuell
läggning,  dels  mot  bakgrund   av   den
normgivande  funktion  försvaret  har   i
samhället,  inte minst som  förebild  för
många ungdomar. Det borde vara självklart
att  Försvarsmakten har att leva upp till
de grundläggande demokratiska värderingar
man  faktiskt är satt att försvara. Flera
indikationer finns emellertid på  att  så
inte    fullt    ut   är    fallet.    De
sammanfattande   slutsatserna   är    att
diskriminering  och trakasserier  i  viss
utsträckning  förekommer. Ett  än  större
problem är dock den bristande öppenheten.
Arbetsplatsens    förväntade     negativa
värderingar gör att många enskilda  lever
i  något  som kan liknas vid en påtvingad
slutenhet, en värld av utanförskap.
Regeringen     bör     därför     ålägga
Försvarsmakten    att     redovisa     en
handlingsplan   för   hur    man    skall
åstadkomma  att  de värnpliktiga  skyddas
mot  diskriminering på  motsvarande  sätt
som    lagen    garanterar   skydd    mot
diskriminering i arbetslivet.
Målsättningen för Försvarsmakten  i  det
korta perspektivet bör vara att "komma  i
takt"  med samhället i övrigt vad  gäller
attityder  gentemot homo- och bisexuella.
I   det  längre  perspektivet  vore   det
önskvärt att Försvarsmakten kunde ta  sig
an    något    av    en    föregångsroll.
Försvarsmakten är fortfarande  en  viktig
skola   för   väldigt  många,   och   den
normgivande funktionen skall härvid  inte
underskattas.
Motionärerna   föreslår  att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen   som   sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om
Försvarsmakten som normgivande funktion i
samhället i stort.
Tasso  Stafilidis m.fl.  anför  i  motion
L371 (v, s, c, fp, mp) att när det gäller
HBT-kompetens   förekommer    det    inom
Försvarsmakten   flera   brister.    Dels
handlar  det  om direkta kunskapsbrister,
dels   mycket  om  den  attityd  som   de
stamanställda    förmedlar    till     de
värnpliktiga.  Motionärerna   anser   att
regeringen  borde  ge  Försvarsmakten   i
uppgift      att     utbilda     samtliga
stamanställda  i  frågor   rörande   HBT-
personer. Detta bör riksdagen tillkännage
för  regeringen  som sin mening  (yrkande
36).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har vid ett flertal tillfällen
begärt  redovisning  från  regeringen  om
ett        sammanhållet        reformerat
personalförsörjningssystem       gällande
samtliga     personalkategorier      inom
Försvarsmakten.
Regeringen  tillsatte under hösten  1999
en  utredning med uppgift att redovisa en
samlad     syn     på     Försvarsmaktens
personalförsörjning.          Utredningen
redovisade under våren 2001 sina  förslag
i   betänkandet  Personal  för  ett  nytt
försvar     (SOU     2001:23).     Enligt
utredningens direktiv (dir. 1999:84)  har
utredningen  haft  i  uppgift  att  bl.a.
belysa  förutsättningarna för  och  lämna
förslag  till  hur  Försvarsmakten  skall
kunna  rekrytera, utveckla  och  avveckla
personal  på  ett avvägt  sätt  och  över
tiden. Förslaget skulle enligt direktiven
avse samtliga personalkategorier och även
beakta  behovet  av  jämställdhet  mellan
könen samt etnisk och kulturell mångfald.
Eldersstrukturen       för       samtliga
personalkategorier  inom   Försvarsmakten
skulle           belysas.            Även
anpassningsprincipens     påverkan     på
personalförsörjningen   skulle   belysas.
Härvid skulle särskilt belysas behovet av
ett    nytt   reservofficerssystem    och
reservofficerarnas
tjänstgöringsförhållanden i fredstid.
I  försvarsutskottets betänkande Det nya
försvaret (bet. 1999/2000:FöU2)  framhöll
utskottet i denna fråga följande.

Utskottet  välkomnar den av  regeringen
nu     tillsatta     utredningen     om
Försvarsmaktens    personalförsörjning.
Utskottet vill framhålla betydelsen  av
att  regeringen i den samlade översynen
bl.a.  kommer att belysa frågor rörande
utvecklingen    av    den    befintliga
personalen.  Det gäller frågor  om  ett
effektivare      befordrings-       och
karriärsystem,   en  väl   avvägd   och
verksamhetseffektiv    rörlighet    för
yrkesofficerare  och de civilanställdas
kompetensutveckling.  Utskottet   anser
att  det finns ett stort behov  av  att
se  över reservofficerssystemet, så att
denna     personalresurs     på     ett
kostnadseffektivt sätt kan utnyttjas  i
det  nya  försvaret. Utskottet  bedömer
det       som      självklart       att
jämställdhetsfrågor       får        en
framträdande    roll   i    regeringens
översyn.

Utredningen       om      Försvarsmaktens
personalförsörjning   har   bedrivits   i
samverkan    med    den   parlamentariskt
sammansatta          Försvarsberedningen.
Beredningen  har  under  hösten  2001   i
rapporten Ny struktur för ökad säkerhet -
nätverksförsvar  och  krishantering   (Ds
2001:44)  lämnat sin syn på hur ett  nytt
personalförsörjningssystem              i
Försvarsmakten bör vara utformat.
Utskottet  kan konstatera att regeringen
i    propositionen   på    grundval    av
Personalförsörjningsutredningens  förslag
och   Försvarsberedningens   rapport   nu
lämnar den redovisning som utskottet  har
begärt. Några förslag till riksdagsbeslut
har inte lämnats av regeringen. Det är  i
allt  väsentligt  Försvarsmaktens  ansvar
att   genomföra   de   förändringar   som
regeringen redovisat.
Utskottet  vill  särskilt  framhålla   -
vilket  också  i huvudsak regeringen  och
Försvarsberedningen   gör   -    följande
områden  som särskilt viktiga i ett  nytt
personalförsörjningssystem.
-        Personalförsörjningssystemet bör
reformeras så att det möter de krav som
de nya uppgifterna i Försvarsmakten för
med sig.
-            Totalförsvarsplikten     bör
alltjämt     utgöra     grunden     för
Försvarsmaktens personalförsörjning.
-        Befordrings- och karriärsystemet
för de anställda bör utvecklas.
-         Tjänstgöring  i  fredsfrämjande
verksamhet utomlands bör betraktas som en
naturlig   del   av   yrkesofficerarnas
tjänstgöring.
-           Försvarsmakten   bör    vidta
åtgärder   så  att  andelen   kvinnliga
officerare ökar.
-        De civilanställdas kompetens bör
utnyttjas bättre.
-           Reservofficerssystemet    bör
reformeras.
-         Utnyttjandet av kompetensen hos
dem  som  nyss genomfört värnplikt  bör
säkerställas.
-         Det  militära skolsystemet  bör
fortsätta att reformeras.
-                 Den          frivilliga
försvarsverksamheten bör utformas utifrån
de  förändringar  som totalförsvaret  i
övrigt genomgår.
-        Försvarsmakten bör förstärka och
samordna sin arbetsgivarroll.
-         Etnisk  och kulturell  mångfald
bör  betraktas som en förutsättning för
Försvarsmaktens personalförsörjning.
-          Försvarsmakten  bör  öka  sina
ansträngningar för att förhindra  olika
former av trakasserier.
Utskottet  utvecklar  i  det  följande  i
anslutning     till     behandling     av
motionsförslag sin syn på några av  dessa
frågor.  Härutöver lämnar  utskottet  sin
syn  på yrkesofficerarnas tjänstgöring  i
internationell verksamhet.
Som  underlag för sina överväganden  har
utskottet  särskilt hört  Försvars-makten
och  Försvarsdepartementet  i  frågor  om
utlandstjänstgöring för officerare och om
hur   kompetensen  hos   dem   som   nyss
genomfört  värnplikt skall  säkerställas.
Försvarsmakten  har  vidare   lämnat   en
särskild  redovisning om det  arbete  som
pågår   inom  myndigheten  för  att   öka
antalet kvinnliga officerare och förändra
attityder mot homosexuella. Utskottet har
vid beredningen av ärendet också mottagit
uppvaktningar från Officersförbundet  och
Reservofficersförbundet.

Karriär- och utvecklingsmöjligheter samt
utbildningsfrågor m.m.

Utskottet  anser  det  viktigt  att   nya
karriär-    och    utvecklingsmöjligheter
skapas  för de olika personalkategorierna
inom  Försvarsmakten,  dvs.  yrkes-   och
reservofficerare  samt civilt  anställda.
Det  nuvarande befälssystemet för  yrkes-
officerarna  bör  utvecklas  så  att  nya
karriärvägar  och förändrade  former  för
befordran  införs. Reservofficerssystemet
bör   förändras   och   reservofficerarna
erbjudas  placering  på  befattningar   i
Försvarsmaktens     krigsförband      och
tjänstgöring      i      grund-       och
fortsättningsutbildningen.      Utskottet
bedömer  att  det är nödvändigt  för  att
reservofficerssystemet     skall     vara
attraktivt. Reservofficerarna bör  vidare
i  högre  grad än för närvarande erbjudas
möjlighet    att   tjänstgöra    i    den
internationella  verksamheten.  Därigenom
behöver  yrkesofficerare  ianspråktas   i
mindre  omfattning. De  civilt  anställda
får  en  ökad  betydelse  i  framtiden  i
Försvarsmakten.   Deras   kompetens   bör
särskilt  beaktas och tas till vara.  Den
militära organisationen bör fortsätta att
reformeras så att det möter framtida krav
och  bidrar  till  att skapa  alternativa
karriärvägar   för   anställd   personal.
Regeringen har som ett led i detta  denna
dag  beslutat tillsätta en utredning  för
att se över det militära skolsystemet. De
synsätt   som  utskottet  redovisat   här
överensstämmer  i  hög   grad   med   den
uppfattning  som Försvarsberedningen  och
regeringen framfört. I några motioner tas
frågor       om       karriär-        och
utvecklingsmöjligheter               samt
utbildningsfrågor        m.m.         för
Försvarsmaktens  olika personalkategorier
upp.  Utskottet anser inte att det  finns
något  behov av ytterligare uttalanden  i
dessa  frågor  utöver det  ovan  anförda,
varför motionerna Fö1 (m) yrkandena  6-8,
Fö9    (m)   yrkande   13,   Fö265   (s),
2000/01:Fö306  (v)  yrkandena  1  och   2
avstyrks.

Kvinnliga officerare

Utskottet   anser   -   i   likhet    med
Försvarsberedningen och regeringen -  att
andelen    kvinnliga   officerare    inom
Försvarsmakten  bör öka.  Detta  bör  ske
genom    olika   åtgärder    såsom    att
rekryteringsmål för kvinnliga  officerare
införs, förändring av fysiska baskrav och
förbättringar i arbetsmiljön för kvinnor.
Vidare bör Försvarsmakten fortsätta  sina
ansträngningar  att  förbättra  attityder
och     inställning    till     kvinnliga
officerare.  Försvarsmakten   bör   också
fördjupa  sin  analys  av  varför  så  få
kvinnor  söker  sig  till  officersyrket.
Utskottet  har erfarit att Försvarsmakten
har           intensifierat          sitt
jämställdhetsarbete och nu integrerar ett
genusperspektiv   i   utbildningen    vid
militära       skolor        och        i
ledarskapsutbildningen.  Regeringen   bör
vid   nästa   riksmöte   återkomma   till
riksdagen  med  en  redovisning  i  dessa
frågor.  I flera motioner tas frågor  upp
av det slag som utskottet här uttalat sig
om.   Motionärernas  syfte  torde  därmed
delvis    vara    tillgodosett,    varför
motionerna Fö1 (m) yrkande 10, Fö10  (fp)
yrkande  20  (i  denna  del),  Fö15  (kd)
yrkandena  1  och  2,  2000/01:Fö306  (v)
yrkande  3, Fö212 (v) yrkandena  1,  2  i
denna   del  och  3-5  samt  Fö222   (kd)
yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Visstidsanställning av soldater och
sjömän

Utskottet          anser           liksom
Försvarsberedningen  och  regeringen  att
det  finns  ett behov av att  inom  olika
områden kunna utnyttja den kunskap som de
har  som  nyss genomfört grundutbildning.
Sådana   områden  är  bemanning   av   de
internationella     insatserna     (bl.a.
insatser  med förband som har  30  dagars
beredskap), flygtidsproduktionen och inom
utbildningsverksamheten.  Utskottet   har
erfarit  att  det  inom Högkvarteret  och
Regeringskansliet pågår  ett  arbete  med
att  ta  fram  system för att säkerställa
detta.   Utskottet   anser   därför   att
motionerna  Fö1 (m) yrkande  9,  Fö9  (m)
yrkande 12 och Fö10 (fp) yrkande  17  bör
avslås.

Avtals- och försäkringsfrågor vid civil
krishantering

I Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 (v)
framhålls  att regeringen bör  komma  med
förslag  till åtgärder för  att  lösa  de
avtals-  och försäkringsfrågor  som  blir
aktuella   i   samband  med  det   civila
försvarets  förebyggande  internationella
verksamhet.   Såväl  utrikesutskottet   i
betänkande    2000/01:UU4     som     det
sammansatta         utrikes-          och
försvarsutskottet      i       betänkande
2001/02:UFöU1 har understrukit vikten  av
att  arbetet med att utveckla den  civila
internationella    krishanteringsförmågan
drivs   framåt.  Utskottet  delar   denna
uppfattning och utgår från att  relevanta
avtals-   och   försäkringsfrågor   också
behandlas  i detta sammanhang.  Utskottet
anser inte att ytterligare uttalanden  är
nödvändiga,   varför  motion   Fö12   (v)
yrkande 4 avstyrks.

Trakasserier på grund av sexuell läggning

I några motioner framförs förslag om s.k.
HBT-frågor    (homo,    bisexuella    och
transpersoner)      i     Försvarsmakten.
Utskottet   anser   att   övergrepp   och
diskriminering  aldrig är godtagbart  och
varje  gång  måste motverkas  kraftfullt.
Det  krävs kraftfulla åtgärder också  för
att det militära försvaret på alla nivåer
och  i  alla funktioner skall  vara  lika
öppet,  välkommet  och  tillgängligt   på
likvärdiga  villkor  för  alla,   oavsett
sexuell läggning.
Enligt  utskottet  är  det  viktigt  att
Försvarsmakten   fortsätter   att   vidta
åtgärder  för att förebygga och förhindra
att  någon  utsätts för  trakasserier  på
grund  av  sexuell läggning.  Enligt  vad
utskottet   erfarit   pågår    också    i
Försvarsmakten   ett   arbete   med   att
förändra  attityder  i  organisationen  i
dessa  frågor. Motionärernas syfte  torde
därmed  delvis vara tillgodosett,  varför
motionerna Fö10 (fp) yrkande 20 (i  denna
del),  2000/01:Fö331 (s) yrkandena 1  och
2,   2000/01:Ju724  (v,  s,  c,  fp,  mp)
yrkande 15, Fö266 (s) och L371 (v, s,  c,
fp, mp) yrkande 36 inte bör bifallas.

Tjänstgöringsskyldighet i internationell
verksamhet för yrkes-officerare

När det gäller frågan om yrkesofficerarna
skall ha skyldighet att tjänstgöra i  den
internationella verksamheten  lämnas  det
inga förslag varken i propositionen eller
i  motionerna. Utskottet har dock  funnit
att   yrkesofficerarnas  tjänstgöring   i
internationell  verksamhet  är  av  sådan
principiell betydelse att utskottet gjort
särskilda överväganden i frågan.
Enligt   lagen  (1992:1153)  om   väpnad
styrka  för tjänstgöring utomlands  skall
den   personal   som  ingår   i   styrkan
anställas  särskilt och ingå i  Försvars-
maktens     utlandsstyrka.     Regeringen
redovisar  i  proposition 2001/02:10  att
det hittills har ansetts att tjänstgöring
i  väpnad  tjänst  utomlands  skall  vara
frivillig   och  att  en  anställning   i
Försvarsmakten    inte    medför    någon
skyldighet      att     tjänstgöra      i
utlandsstyrkan    inom    Försvarsmakten.
Däremot  medför en anställning skyldighet
att   tjänstgöra  utomlands   i   övrigt.
Exempelvis    innefattar    anställningen
skyldighet  att  tjänstgöra  utomlands  i
väpnad styrka för deltagande i utbildning
för  fredsfrämjande verksamhet inom ramen
för internationellt samarbete.
Regeringen     anger    i    proposition
2001/02:10   -   utan   förslag   -   att
tjänstgöring    i    den   fredsfrämjande
verksamhet  som  Försvarsmakten  bedriver
utomlands  bör betraktas som en  naturlig
del   av   de  anställdas  yrkesutövning.
Yrkesofficerare som nyanställs  bör  vara
skyldiga att tjänstgöra i utlandsstyrkan.
Redan  anställda yrkesofficerare bör  ges
möjlighet att göra ett sådant åtagande.
I   några  motioner  framhålls  -   utan
förslag - att internationell tjänst är en
naturlig del av officersyrket.
Personalförsörjningsutredningen      har
samma uppfattning som regeringen men vill
lagreglera tjänstgöringsskyldigheten  för
nyanställda yrkesofficerare.
Försvarsberedningen      anser       att
tjänstgöringsskyldigheten   bör   omfatta
såväl  nyanställda  som  redan  anställda
officerare.  De redan anställda  bör  ges
möjlighet att frivilligt göra ett  sådant
åtagande    genom    tillägg    i    sina
anställningsavtal.
Det   hittills  tillämpade  synsättet   i
tjänstgöringsskyldighetsfrågan        var
rimligt  så  länge  arbetsuppgiften   låg
utanför      Försvarsmaktens      normala
verksamhet.  Deltagande i  internationell
fredsfrämjande verksamhet har  emellertid
ända    sedan    1996   varit    en    av
Försvarsmaktens huvuduppgifter. Utskottet
anser det självklart att yrkesofficerarna
skall  ha skyldighet att delta i all  den
internationella   verksamhet   som    kan
ifrågakomma, inklusive fredsbevarande och
fredsframtvingande verksamhet,  sett  mot
bakgrund   av   den   ökade   vikt    som
deltagandet    i    den   internationella
verksamheten    successivt    fått    för
Försvarsmakten.
Utskottet har övervägt olika former  för
hur  en sådan tjänstgöringsskyldighet för
yrkesofficerare  skall  kunna   utformas.
Utskottet  anser i likhet med  regeringen
att  lagen om väpnad styrka utomlands bör
ändras  med innebörden att någon särskild
anställning i utlandsstyrkan inte  behövs
för   den   som   är  yrkesofficer   inom
Försvarsmakten.  Regeringen  bör   därför
skyndsamt  återkomma till  riksdagen  med
erforderliga lagändringsförslag  i  denna
del.
När   det   gäller   frågan   om   någon
bestämmelse om tjänstgöringsskyldighet  i
väpnad  styrka utomlands skall tas  in  i
lag anser regeringen inte att detta skall
ske.  Utskottet  anser  heller  inte  att
någon sådan lagreglering skall genomföras
med  hänsyn till vad utskottet ovan anför
om      yrkesofficerarnas      självklara
skyldighet   att  numera  delta   i   all
internationell verksamhet.
Försvarsmakten       kommer        efter
erforderliga lagändringar att ha en grund
för att som arbetsgivare kunna införa ett
system där yrkesofficerare har skyldighet
att   tjänstgöra   i  all  internationell
verksamhet. Strävan måste därvid vara att
skapa  ett  system där yrkesofficerare  i
Försvarsmakten är skyldiga att tjänstgöra
i  fredsbevarande  och fredsframtvingande
verksamhet  utomlands.  Beslut   om   att
ålägga   en   yrkesofficer   tjänstgöring
utomlands bör enligt utskottet  i  rimlig
utsträckning  ske utifrån  den  enskildes
personliga situation och förhållanden och
i  samråd  med den enskilde i likhet  med
vad   som   är   fallet   vid   nationell
tjänstgöring. Enligt utskottet  kan  dock
Sveriges   och  Försvarsmaktens  intresse
ibland  behöva sättas före den  enskildes
för  att landet skall kunna leva upp till
de   olika   åtaganden  som  gjorts   för
medverkan  i  fredsfrämjande  verksamhet.
Beträffande de närmare villkoren för  dem
som  tjänstgör i utlandsstyrkan  avseende
olika förmåner har utskottet erfarit  att
det pågår förhandlingar mellan parterna.
Reservationer


Utskottets  förslag  till  riksdagsbeslut
och   ställningstaganden  har   föranlett
följande reservationer. I rubriken  anges
inom  parentes vilken punkt i  utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.

1.Karriär- och utvecklingsmöjligheter
samt utbildningsfrågor m.m. (punkt 1)
(m, fp)

av  Henrik  Landerholm, Olle Lindström,
Rolf Gunnarsson och Anna
Lilliehöök   (alla   m)   samt    Runar
Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  framförs   i
reservation 1. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna 2001/02:Fö1 yrkandena 6-8  och
2001/02:Fö9   yrkande  13   samt   avslår
motionerna       2001/02:Fö265        och
2000/01:Fö306 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi  anser att kärnan i de militära yrkena
är   förmågan  att  leda  människor   och
vapensystem   i   väpnad   strid.   Denna
kärnkompetens    skall     prägla     all
officersutbildning.
Genom    att    skapa    snabbare    och
alternativa       karriärvägar       inom
officersyrket      kan     högpresterande
individer  med  mycket god  studieförmåga
lockas  att  välja  officersyrket.   Även
karriärvägar  som  tidigt  inriktas   mot
långvarig  trupp-,  flyg-  och  sjötjänst
måste  skapas. Våra alltmer  komplicerade
förband  kräver  en  ryggrad  av  genuint
erfarna  fackmän  och  utbildare.   Denna
karriärväg  bör  införas  parallellt  med
dagens    helt    generella   inriktning.
Yrkesutbildning  i  och yrkeserfarenheter
från  det  civila samhället bör  dessutom
vara  ett  normalinslag i yrkesofficerens
karriär.    Med    en    allt     smalare
rekryteringsbas         bör          även
direktrekrytering   till    officersyrket
möjliggöras.
Det  finns en utbredd oro vad gäller  de
unga  officerarnas förmåga att föra befäl
över       sina       typförband        i
insatsorganisationen.                 Den
försvarsmaktsgemensamma     grundläggande
officersutbildning som införts bör därför
omprövas.
Den      högre      officersutbildningen
utvecklats   snabbt.  Försvaret   behöver
officerare med högre utbildning av  samma
snitt och status som kvalificerade civila
befattningshavare.  Det  är  viktigt  att
denna  utbildning baseras på vetenskaplig
grund  och  beprövad erfarenhet  eftersom
krig  är  svårt. Att integrera  delar  av
officersutbildningen   med   det   civila
samhällets       universitets-        och
högskoleutbildning är därför nödvändigt.
Av  framtidens officerare  -  ledarskap,
taktiskt,   operativt   och   strategiskt
tänkande,  teknisk förståelse och  därmed
också  försvarets förmåga på sikt - krävs
ett     vetenskapligt     synsätt      på
problemlösning, ny kunskap samt ledarskap
för  att  föra  organisationen  framåt  i
metod och i sak. Detta får dock inte  ske
på   ett  sådant  sätt  att  officerarnas
specifikt militära kompetens urholkas. En
urholkning av denna innebär en urholkning
av  officerskårens  kompetens  och  leder
obönhörligen   till  en   urholkning   av
Försvarsmaktens        förmåga        och
utvecklingskraft.         Försvarsmaktens
dimensionerande uppgift -  förmågan  till
väpnad  strid grundad på krigets  krav  -
måste stå i centrum.
Den  fria forskningen bör ges ett större
utrymme vid Försvarshögskolan. En  större
fri  kvot  av  studerande  vid  högskolan
skulle    också   innebära   att   civila
studenter kan få del av den unika kunskap
som Försvarshögskolan härbärgerar. Därmed
kan   de   akademiskt   skolade   få   en
okonventionell  ingång till  de  militära
yrkena som saknas i dag.

2.Karriär- och utvecklingsmöjligheter
samt utbildningsfrågor m.m. (punkt 1)
(v, mp)

av    Berit   Jóhannesson   och    Stig
Sandström  (båda v) samt Lars  Ångström
(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  framförs   i
reservation 2. Därmed bifaller  riksdagen
motion  2000/01:Fö306 yrkandena 1  och  2
samt    avslår   motionerna   2001/02:Fö1
yrkandena 6-8, 2001/02:Fö9 yrkande 13 och
2001/02:Fö265.

Ställningstagande

I  det nya försvarets uppgifter ingår att
bidra till fred och säkerhet i omvärlden.
Detta  är en uppgift som innebär  att  en
större  andel än tidigare av  officerarna
kommer  att  tjänstgöra  utomlands.  Ökat
internationellt  arbete kräver  bl.a.  en
bättre förberedelse av och kompetens till
civil och militär samverkan både när  det
gäller förberedelsearbetet i Sverige  och
på plats i en konflikthärd utomlands. Det
är   viktigt  att  den  civila  och   den
militära   personalen  i  internationella
insatser   har  kunskaper  om   varandras
område   och  förståelse  för   varandras
villkor.
Freds- och konfliktforskning kommer  att
vara  en  nödvändig  komponent  för   att
bredda   kunskapen   hos   officerare   i
framtiden. Ett naturligt led i  detta  är
att   koppla  utbildningsanordnare   inom
freds-  och konfliktforskningen  till  de
befintliga      utbildningarna       inom
försvarsområdet.
Ett  annat viktigt område att bevaka och
öka   kunskapen  inom  är  säkerhet   och
arbetarskydd.  Därför  bör  det  på   ett
tidigt   stadium  i  officersutbildningen
ingå  kurser  i arbetarskydd, arbetsmiljö
och  övriga  preventiva  åtgärder.  Dessa
kurser skulle kunna göras i samarbete med
Arbetarskyddsstyrelsen    och    fackliga
organisationer.
Regeringen   har  i  dag   tillsatt   en
utredning  för att se över  det  militära
skolsystemet. Vi anser att det i  samband
med  den översynen även borde utredas  om
hur  man  skall  kunna implementera  ovan
nämnda  utbildningsområden i den framtida
officersutbildningen.

3.Kvinnliga officerare (punkt 2) (fp)

av Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  framförs   i
reservation 3. Därmed bifaller  riksdagen
motion  2001/02:Fö10 yrkande 20 (i  denna
del)  samt  avslår motionerna 2001/02:Fö1
yrkande 10, 2001/02:Fö15 yrkandena 1  och
2, 2000/01:Fö306 yrkande 3, 2001/02:Fö212
yrkandena 1, 2 (i denna del) och 3-5 samt
2001/02:Fö222 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Försvaret  är  i alltför hög utsträckning
fortfarande  enkönat.  Antalet  kvinnliga
officerare  måste öka. Det stora  antalet
människor  som  verkar  i  försvaret   är
värnpliktiga.   Trots  en   öppning   för
kvinnor som frivilligt ansöker om att  få
göra  värnplikt, är antalet som gör detta
mycket  begränsat. Det faktum att  så  få
kvinnor söker sig till försvaret är  utan
jämförelse   i  sin  tur  den  viktigaste
orsaken   till   att  antalet   kvinnliga
officerare är så få.
En    könsneutral    mönstring/värnplikt
skulle  givetvis  öka andelen  kvinnor  i
försvaret  samt  leda  till  att  antalet
kvinnliga   officerare  blev   fler.   En
könsneutral    mönstring/värnplikt    bör
därför vara en självklarhet.

4.Visstidsanställning av soldater och
sjömän (punkt 3)
(m, kd, fp)

av  Henrik  Landerholm, Olle Lindström,
Rolf Gunnarsson och Anna
Lilliehöök  (alla m), Åke  Carnerö  och
Margareta Viklund (båda kd) samt  Runar
Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin  mening  vad  som  framförs   i
reservation 4. Därmed bifaller  riksdagen
motionerna    2001/02:Fö1   yrkande    9,
2001/02:Fö9  yrkande 12 och  2001/02:Fö10
yrkande 17.

Ställningstagande

Dagens  tillämpning av värnpliktssystemet
gör att den långa och dyra utbildning som
många  värnpliktiga  genomgår  inte   ger
Försvarsmakten och därmed skattebetalarna
valuta      för      pengarna.      Genom
försvarsbeslutet  2000  bytte   försvaret
åtminstone retoriskt "affärsidé" från att
ha  varit  ett mobiliserande  massförsvar
med  i huvudsak nationella uppgifter till
en mer allsidig och flexibel organisation
med   uppgift  att  utföra  ett   bredare
spektrum av uppgifter i tid och rum.  Det
nuvarande värnpliktssystemet räcker  inte
längre   till   för  att  lösa   de   nya
uppgifterna.  Kvalitet  och  beredskap  i
alltmer     komplexa     och     tekniskt
komplicerade   förband   kräver    längre
utbildning och tjänstgöring.
För  att  kunna  förbättra möjligheterna
att  personalförsörja de  internationella
insatserna,  förbättra  beredskapen   och
höja  kvaliteten i verksamheten anser  vi
att Försvarsmakten för viss tid och vissa
uppgifter  skall kunna anställa  den  som
nyligen fullgjort värnplikt.
Personalförsörjningsutredningen      har
utrett   hur   ett  sådant   system   bör
utformas.    Vi    anser     -     liksom
Personalförsörjningsutredningen - att ett
system    med   visstidsanställning    av
soldater  och sjömän som ett första  steg
bör införas, som omfattar högst 1 000 man
som anställs på högst två år.

Särskilda yttranden


Utskottets   beredning  av  ärendet   har
föranlett följande särskilda yttranden.

1.Kvinnliga officerare (punkt 2) (kd)

av  Åke  Carenerö och Margareta Viklund
(båda kd).
Från  olika  samhällssektorer  återkommer
ofta rapporter om mobbning av flickor och
kvinnor.  Det kan antingen gälla  skolan,
arbetslivet, vården, forskningen eller de
flickor  som valt att göra värnplikt  och
att utbilda sig inom det militära.
I  det  militära säger nästan  50  %  av
flickorna att de är utsatta för kränkande
behandling  av  sina  manliga   kamrater.
Begreppet sexuella trakasserier  omfattar
allt   från  sexuella  antydningar   till
nedvärderande kommentarer om det motsatta
könet.
Den  allmänna  uppfattningen  både  inom
totalförsvaret och på andra håll  är  att
värnplikten skall göras mer attraktiv  så
att   fler   kvinnor  väljer   att   göra
värnplikt.  Vid besök vid olika  militära
förband uttalar officerarna samfällt  sin
uppskattning     av     de      kvinnliga
värnpliktiga.  Många  önskar   att   fler
flickor söker militärtjänstgöring, då  de
anser att många flickor är mycket lämpade
för   den   militära   utbildningen   och
verksamheten.
Olika  aktiviteter  pågår  för  att  öka
andelen      kvinnor      både      bland
totalförsvarspliktiga     som     fullgör
värnplikt  och  bland  officerare.  Stora
insatser  har  gjorts för  att  förbättra
miljön  också för kvinnliga värnpliktiga,
men fortfarande finns mycket att göra  på
det området. Framför allt måste synen  på
och  attityderna till kvinnan ändras. Det
handlar om ett arbete som börjar redan  i
hem  och förskola. Trakasserier på  grund
av könstillhörighet kan inte accepteras i
ett  land som säger sig vilja arbeta  för
mänskliga  rättigheter. En  förutsättning
för  en  ändrad attityd till flickan  och
kvinnan  är att kraftåtgärder vidtas  för
att  få ett slut på sextrakasserierna och
att  den sociala miljön präglas av hänsyn
och  anpassning  även till  flickors  och
kvinnors  behov.  Kvinnor/flickor   måste
genom  behövlig uppmuntran och  stöd  ges
möjlighet   att  utvecklas   efter   sina
förutsättningar. Försvaret/samhället  har
inte    råd    att    misshushålla    med
kvinnors/flickors vilja,  kraft,  kunskap
och  engagemang.  Alla  måste  ges  samma
chans  och inom försvaret användas  efter
sin förmåga.
Kristdemokraterna anser att det  är  hög
tid  att  regeringen vidtar kraftåtgärder
för  att få ett slut på sextrakasserierna
inom framför allt totalförsvaret och  att
miljön  i olika offentliga sammanhang,  i
detta fall försvaret, anpassas även  till
kvinnors behov och trivsel.


2.Tjänstgöringsskyldighet i
internationell verksamhet för
yrkesofficerare (kd)

av  Åke  Carnerö och Margareta  Viklund
(båda kd).
Regeringen    framför   i   propositionen
Fortsatt   förnyelse  av   totalförsvaret
(prop. 2001/02:10) att tjänstgöring i den
fredsfrämjande       verksamhet       som
Försvarsmakten  bedriver  utomlands   bör
betraktas  som  en  naturlig  del  av  de
anställdas    yrkesutövning    och    att
yrkesofficerare som nyanställs  bör  vara
skyldiga att tjänstgöra i utlandsstyrkan.
Utan  att lämna förslag anförs att  redan
anställda   yrkesofficerare    bör    ges
möjlighet att göra ett sådant åtagande.
Sedan   1996   har   deltagande    i
internationell fredsfrämjande  verksamhet
varit   en   av   Försvarsmaktens    fyra
huvuduppgifter.  Enligt lagen  om  väpnad
styrka    för   tjänstgöring    utomlands
(1992:1153) skall den personal som  ingår
i  styrkan anställas särskilt och ingå  i
utlandsstyrkan. I proposition  1992/93:77
om   väpnad   styrka   för   tjänstgöring
utomlands   anges  i  motiven   att   den
särskilda  anställningen är en  markering
att  utlandsstyrkan skall  rekryteras  på
frivillig grund.
Kristdemokraterna       anser        att
anställningen  för  yrkesofficerare   som
nyanställs i fortsättningen bör  innebära
en  skyldighet att tjänstgöra såväl  inom
som   utanför   Sverige  i  samtliga   de
uppgifter som Försvarsmakten har. Det får
till  följd  att  en  yrkesofficer  skall
kunna  tjänstgöra  i utlandsstyrkan  utan
att vara tjänstledig från Försvarsmakten.
Nu  verksamma yrkesofficerare har ingått
ett    anställningsavtal   under    andra
förutsättningar.  Vi avvisar  därför  vad
utskottsmajoriteten    anför    om    att
yrkesofficerarna skall ha skyldighet  att
delta    i    all   den   internationella
verksamhet   som  kan   komma   i   fråga
inklusive       fredsbevarande        och
fredsframtvingande    verksamhet.     Ett
åtagande   i  utlandsstyrkan  för   redan
anställda yrkesofficerare bör  enligt vår
mening   vila   på  frivillighet.   Redan
anställda   yrkesofficerare    bör    ges
möjlighet  att göra ett sådant  åtagande.
Vi  vill  också betona att det är viktigt
att   skapa  sådana  förutsättningar  som
leder  till  att  en  utlandstjänstgöring
blir ett naturligt val.
Tjänstgöring  i  internationell   tjänst
bör  i  första hand och i största möjliga
utsträckning  ske med frivilligheten  som
grund  och  ske  i nära  samråd  med  den
enskilde. Stor respekt måste t.ex.  visas
den  enskilde när det gäller hänsyn  till
de egna familjeförhållandena.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag


Följdmotioner till proposition 2001/02:10

2001/02:Fö1 av Henrik Landerholm m.fl.
(m):

6.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
en  kompletterande  officerskarriär  med
inriktning     på     fackmanna-     och
utbildningsfunktioner.
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
karriärutveckling  och   utbildning   av
officerare i övrigt.
8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
karriärutveckling  och  utbildning   för
andra yrkesgrupper.
9.  Riksdagen begär att regeringen lägger
fram     förslag    om    ändring     av
arbetsrättslagstiftningen     så     att
visstids-    och    kontraktsanställning
möjliggörs.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening vad i motionen  anförs
om    skattemässig   avdragsrätt    för
hushållsnära        tjänster        vid
utlandstjänstgöring.

2001/02:Fö9 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening vad i motionen  anförs
om   korttidsanställda   soldater   och
sjömän.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening vad i motionen  anförs
om  översyn  av officerarnas utbildning
och karriärgång.

2001/02:Fö10 av Runar Patriksson och Eva
Flyborg (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening vad i motionen  anförs
om       visstidsanställning      eller
tidsbegränsad      anställning       av
yrkesofficerare.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening vad i motionen  anförs
om  mångfald  och  diskriminering  inom
försvaret (i denna del).

2001/02:Fö12 av Berit Jóhannesson m.fl.
(v):


4. Riksdagen begär att regeringen i
samband med den aviserade propositionen
om det civila försvaret 2002 utreder och
kommer med förslag till åtgärder i syfte
att lösa de avtals- och försäkringsfrågor
som blir aktuella i samband med det
civila försvarets förebyggande
internationella verksamhet.


Följdmotion till proposition 2001/02:11


2001/02:Fö15 av Margareta Viklund (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
målsättning  för hur många  kvinnor  som
behövs och borde komma in i försvaret.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    rekryteringsförfarandet   ändras,
miljön  förbättras  och  attityder   och
inställning till kvinnor ändras.

Motioner från allmänna motionstiden
2000/01


2000/01:Fö306 av Berit Jóhannesson m.fl.
(v):

1.  Riksdagen  begär att  regeringen  ger
Försvarsmakten  i  uppdrag  att  föreslå
hur  freds-  och  konfliktforskning  kan
integreras     inom     det     militära
utbildningssystemet.
2.  Riksdagen  begär att  regeringen  ger
Försvarsmakten  i  uppdrag  att  föreslå
hur  kurser  i arbetarskydd, arbetsmiljö
och  övriga preventiva åtgärder kan ingå
i officersutbildningen.
3.  Riksdagen  begär att  regeringen  ger
Försvarsmakten  i  uppdrag  att  föreslå
hur  genusperspektiv  kan  integreras  i
officersutbildningen                inom
Försvarsmaktens högskolor.

2000/01:Fö331 av Tommy Waidelich m.fl.
(s):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet  av en attitydundersökning  inom
Försvarsmakten   avseende    synen    på
homosexualitet.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet  av en översyn av Försvarsmakten
som  arbetsgivare i syfte att tydliggöra
vikten  av  ett mångfaldsperpektiv  inom
Försvarsmakten.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v, fp, mp, s, c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening vad i motionen  anförs
om  behovet  av kunskap om  attityderna
gentemot    HBT-personer    bland    de
anställda inom försvarsmakten  samt  de
värnpliktigas situation.

Motioner från allmänna motionstiden
2001/02

2001/02:Fö212 av Berit Jóhannesson m.fl.
(v):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin mening att Försvarsmakten skall
utarbeta    och    införa    ett    nytt
anmälningssystem   för   anställda   som
bryter        mot        organisationens
jämställdhetspolicy   och   policy   mot
sexuella   trakasserier  för   att   öka
möjligheterna      att      uppmärksamma
diskriminering grundad på kön.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin mening att Försvarsmakten,  som
ett  led  i jämställdhetsarbetet,  skall
upprätta  en  målsättning för  hur  stor
andelen    kvinnor   av    den    totala
personalstyrkan     och     bland     de
värnpliktiga minst skall vara  varje  år
(i denna del).
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin mening att Försvarsmakten skall
integrera    ett    genusperspektiv    i
utbildningen för utlandstjänst på
Swedint.
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin mening att Försvarsmakten skall
införa         genuskunskap          och
jämställdhetsarbete   som   en   formell
merit  i  tjänstgöringsomdömena och  som
kriterium      för      bedömning      i
nomineringsnämnderna.
5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin mening att Försvarsmakten skall
ytterligare   prioritera   arbetet   för
jämställdhet mot diskriminering  grundad
på kön genom långsiktiga satsningar.

2001/02:Fö222 av Margareta Viklund och
Ulla-Britt Hagström (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  vidta kraftåtgärder för att få  ett
slut     på    sextrakasserierna    inom
totalförsvaret.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  vidta  sådana åtgärder  att  miljön
inom  totalförsvaret anpassas även  till
kvinnors behov.

2001/02:Fö265 av Martin Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad i motionen anförs om  att
uppdra  åt Försvarsmakten att ta fram  en
handlingsplan    för    att     förbättra
mottagandet    och   uppföljningen    för
personer  som  deltagit i  internationell
tjänst.

2001/02:Fö266 av Kent Härstedt och
Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
Försvarsmakten som normgivande funktion i
samhället i stort.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v, s, c, fp, mp):

36. Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening vad i motionen  anförs
om    att    de    som   verkar    inom
Försvarsmakten  har  kompetens  i  HBT-
frågor.