Försvarsutskottets betänkande

2001/02:FÖU12

Det frivilliga försvaret

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag i propositionen Frivillig försvarsverksamhet
inom totalförsvaret (prop. 2001/02:159). Utskottet
tar också ställning till följdmotioner till
propositionen och till propositionen Fortsatt
förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10) samt
till motioner om frivillig försvarsverksamhet från
allmänna motionstiden 2000/01.

Utskottet understryker, liksom det gjort vid
tidigare tillfällen, den frivilliga
försvarsverksamhetens - dvs. de frivilliga
försvarsorganisationernas och hemvärnets - mycket
viktiga roll inom totalförsvaret.
Regeringens förslag till riktlinjer för
organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga
försvarsverksamheten bör enligt utskottet godkännas.
Utskottet anser också att regeringens förslag till
inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna bör bifallas.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
I betänkandet finns 6 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Riktlinjer för organisationsstöd och
uppdrag till den frivilliga
försvarsverksamheten
Riksdagen godkänner proposition 2001/02:159
punkt 1 om riktlinjer för organisationsstöd och
uppdrag till den frivilliga försvarsverksamheten.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö201,
2000/01:Fö208 yrkande 12, 2001/02:Fö6 yrkandena 2
och 3, 2001/02:Fö7, 2001/02:Fö10 yrkande 19,
2001/02:Fö13, 2001/02:Fö23 yrkande 1,
2001/02:Fö24 yrkandena 1-7 samt 2001/02:Fö26
yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (kd)
Reservation 2 (mp)

2. Inriktning av hemvärnsförbanden

Riksdagen godkänner proposition 2001/02:159
punkt 2 om inriktning av hemvärnsförbanden inom
de nationella skyddsstyrkorna.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö208 yrkande
11, 2001/02:Fö23 yrkandena 2-4, 2001/02:Fö24
yrkandena 8-11 samt 2001/02:Fö26 yrkandena 3 och
4 .
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (mp)

3. Rättsskydd

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö305.

4. Ersättning och förmåner

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö902.

5. Rätt till ledighet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Fö25.
Reservation 6 (fp)
Stockholm den 14 maj 2002

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog
(s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke
Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Ola Rask (s), Rolf
Gunnarsson (m), Berndt Sköldestig (s), Margareta
Viklund (kd), Lars Ångström (mp), Erik Arthur
Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Kurt Kvarnström
(s), Björn Leivik (m) och Charlotta L Bjälkebring
(v).

2001/02

FöU12

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade i november 1999 om direktiv
till en utredning med uppgift att lämna förslag om
den frivilliga försvarsverksamhetens framtida
inriktning och uppgifter inom totalförsvaret (dir.
1999:95). Frivilligorganisationsutredningen lämnade
i februari 2001 betänkandet Frivilligheten och
samhällsberedskapen (SOU 2001:15) till regeringen.
Betänkandet har efter remissbehandling varit ett
underlag för den proposition Frivillig
försvarsverksamhet inom totalförsvaret (prop.
2001/02:159) som utskottet tar ställning till här.
Utskottet tar också ställning till följdmotioner
till propositionen och till propositionen Fortsatt
förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10) samt
till motioner om frivillig försvarsverksamhet från
allmänna motionstiden 2000/01. Som ett led i sin
beredning av ärendet har utskottet haft
överläggningar med representanter för de frivilliga
försvarsorganisationerna.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar här vad regeringen i
propositionen har föreslagit om riktlinjer för
organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga
försvarsverksamheten samt inriktning av
hemvärnsförbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna. Utskottet behandlar också
motionerna 2000/01:Fö201 (s), 2000/01:Fö208 (kd)
yrkandena 11 och 12, 2000/01:Fö305 (m), 2000/01:
Fö902 (m), 2001/02:Fö6 (kd) yrkandena 2 och 3,
2001/02:Fö7 (m), 2001/02: Fö10 (fp) yrkande 19,
2001/02:Fö13 (m), 2001/02:Fö23 (m) yrkandena 1-4,
2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 1-11, 2001/02:Fö25 (fp)
samt 2001/02:Fö26 (mp) yrkandena 1-4.

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Utskottet understryker den frivilliga
försvarsverksamhetens - dvs. de frivilliga
försvarsorganisationernas och hemvärnets -
mycket viktiga roll inom totalförsvaret.
Regeringens förslag till riktlinjer för
organisationsstöd och uppdrag till den
frivilliga försvarsverksamheten bör enligt
utskottet bifallas.
Utskottet anser också att regeringens förslag
till inriktning av hemvärnsförbanden inom de
nationella skyddsstyrkorna bör bifallas.
Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:Fö201
(s), 2000/01:Fö208 (kd) yrkandena 11 och 12,
2000/01:Fö305 (m), 2000/01:Fö902 (m),
2001/02:Fö6 (kd) yrkandena 2 och 3,
2001/02:Fö7 (m), 2001/02: Fö10 (fp) yrkande
19, 2001/02:Fö13 (m), 2001/02:Fö23 (m)
yrkandena 1-4, 2001/02:Fö24 (kd) yrkandena
1-11, 2001/02:Fö25 (fp) samt 2001/02:Fö26
(mp) yrkandena 1-4.

Propositionen

Regeringen framhåller att vi i Sverige har en lång
tradition av medborgarengagemang. De frivilliga
försvarsorganisationerna och hemvärnet utgör en
viktig del av detta engagemang och har under
efterkrigstiden utgjort en väsentlig resurs för det
svenska totalförsvaret. Regeringen anser att det är
betydelsefullt att även i framtiden ta tillvara det
engagemang och kunnande som finns i de frivilliga
försvarsorganisationerna.

De säkerhetspolitiska förändringarna under det
senaste decenniet ligger till grund för det
omfattande reformarbetet inom den svenska
försvarspolitiken. Det svenska totalförsvaret är
inne i en förändringsfas som innebär den största
reformeringen som genomförts i modern tid.
Propositionen om frivillig försvarsverksamhet är en
konsekvens av och en fortsättning på de förändringar
av totalförsvaret som riksdagen beslutade om våren
1999 och våren 2000.
Den struktur som det nya insatsförsvaret har
skiljer sig enligt regeringen i många stycken från
hur invasionsförsvaret var uppbyggt. Många av de
uppgifter som organisationerna tidigare utfört eller
förberett sig på att utföra har inte längre samma
relevans.
Regeringen anser att stödet till den frivilliga
försvarsverksamheten därför måste anpassas till de
förändringar som sker i övrigt inom totalförsvaret.
Reformbehovet inom den frivilliga
försvarsverksamheten är lika påtagligt som inom
totalförsvaret i övrigt. Myndigheternas uppdrag till
den frivilliga försvarsverksamheten behöver därför
successivt förändras.
Regeringen anser att det bör göras återkommande
översyner av vilka organisationer som skall få del
av stödet. Stödet bör ges till ideella
organisationer med demokratisk struktur som bedriver
verksamhet som är angelägen och betydelsefull
utifrån de fyra målen för totalförsvarets förmåga.
De frivilliga försvarsorganisationerna bör
stimuleras till att sprida kunskap och information
om totalförsvaret, medverka till fortbildning,
utgöra rekryteringsbas och i övrigt medverka till
totalförsvarets folkliga förankring. Regeringen
bedömer att frivilligpersonal i högre utsträckning
kan komma att tjänstgöra i Försvarsmaktens
grundorganisation och i utlandsstyrkan.
I propositionen Det nya försvaret (prop.
1999/2000:30) framhöll regeringen att
territorialförsvaret, hemvärnet och vissa andra
delar av det militära försvaret borde organiseras
som nationella skyddsstyrkor och utgöra en del av
insatsorganisationen.
Vad gäller de nationella skyddsstyrkornas
uppgifter anförde regeringen att dessa, med
varierande beredskap, skall ha förmåga att skydda
befolkningen och infrastrukturen samt att stödja de
operativa insatsförbanden.
Hemvärnsförbanden tillhör enligt regeringen de
viktigaste förbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna och skiljer sig främst från övriga
förband genom att bemanningen sker frivilligt och
att rekryteringen är lokal. Regeringen anser att
huvuddelen av den förmåga som kommer att behövas
inom de nationella skyddsstyrkorna finns i
hemvärnsförbanden vilkas verksamhet och utveckling
därför bör ställas i centrum. Detta gör att det är
av stor betydelse att tillräckliga resurser avdelas
så att hemvärnet kan ha en fungerande utbildning och
rekrytering.
Regeringen anser att hemvärnsförbanden skall
differentieras avseende uppgifter. Tyngdpunkten bör
även fortsättningsvis ligga på bevaknings- och
skyddsuppgifter av infrastruktur och viktiga
skyddsobjekt samt verksamhet som stärker samhället
vid svåra påfrestningar i fred.
Vissa hemvärnsförband bör få uppgifter med högre
svårighetsgrad och i förhållande till övriga förband
bör dessa ha en högre kompetens. Dessa förband skall
ha möjlighet att lösa bevaknings- och
skyddsuppgifter av objekt som är nya för förbanden.
Personalen i de förstärkta hemvärnsförbanden och
de frivilliga försvarsorganisationerna bör kunna
vara aktuella som en utökad rekryteringsbas för
internationella insatser.
Med den i propositionen angivna inriktningen för
de frivilliga försvarsorganisationerna och
hemvärnsförbanden anser regeringen att de kommer att
ha en relevant och viktig roll i det framtida
totalförsvaret.
Eftersom försvarspolitiken har fått en ny
inriktning från den tidigare fokuseringen på
invasionsförsvar till en inriktning mot ett modernt,
flexibelt och rörligt insatsförsvar bör en
förändring ske av uppdragsstyrningen av
organisationernas försvarsverksamhet så att den
bättre överensstämmer med den förändrade
inriktningen av försvarspolitiken.

Regeringen föreslår att de uppdrag och stöd i form
av statliga medel som ges till de frivilliga
försvarsorganisationerna skall inriktas mot de behov
totalförsvaret har utifrån den nya inriktning som
formulerats i de fyra målen för totalförsvarets
förmåga.

Regeringen anser att det som framgår av
förordningen (1994:524) om frivillig
försvarsverksamhet även fortsättningsvis bör gälla.
Med frivillig försvarsverksamhet avses i denna
förordning verksamhet som främjar totalförsvaret och
som omfattar försvarsupplysning samt rekrytering och
utbildning av frivilliga för uppgifter inom
totalförsvaret. En organisation som bedriver
frivillig försvarsverksamhet benämns i denna
förordning frivillig försvarsorganisation.
Det är enligt regeringen angeläget att den
organisation som bedriver frivillig
försvarsverksamhet och benämns frivillig
försvarsorganisation utöver verksamhet för
totalförsvaret också kan ianspråktas för att utföra
uppgifter i syfte att stärka samhällets förmåga att
förebygga och hantera svåra påfrestningar på
samhället i fred samt bidra till fred och säkerhet i
omvärlden.

Regeringen föreslår vidare att stödet till de
frivilliga försvarsorganisationerna får ges till
sådana ideella organisationer med demokratisk
struktur som bedriver angelägna och betydelsefulla
verksamheter utifrån de fyra huvudmålen för
totalförsvarets förmåga. Återkommande översyner av
vilka organisationer som skall få ta del av stödet
skall genomföras.

För att en organisation skall omfattas av
frivilligförordningen skall enligt regeringen en
bedömning göras av i vilken utsträckning
organisationen
- har verksamhet som tydligt främjar totalförsvaret
och som bedöms vara angelägen och betydelsefull
utifrån de fyra huvudmålen för totalförsvarets
förmåga,
-
- har sådan verksamhet som omfattar eller möjliggör
rekrytering och utbildning av frivilliga för
behov inom totalförsvaret,
-
- genomför aktiv totalförsvarsupplysning till
föreningens medlemmar,
-
- är rikstäckande,
-
- är medlemsstyrd med demokratiskt vald ledning och
har antagna stadgar samt
-
- är ideell och har regelbundna medlemsaktiviteter.
-
Nya verksamhetsområden inom den frivilliga
försvarsverksamheten bör kunna prövas och utgöra
skäl för att en organisation skall kunna omfattas av
frivilligförordningen. Det kan t.ex. gälla frivillig
verksamhet inom informationsteknologiområdet eller
avseende skydd mot NBC-stridsmedel. Detta kan
innebära att nya organisationer kan tillkomma eller
att befintliga organisationer utvecklar sin
verksamhet i dessa avseenden. Regeringen anser att
en återkommande översyn bör genomföras av vilka
organisationer som skall kunna få stöd och att man
därvid bör ha en öppen hållning i förhållande till
de organisationer som är intresserade och som
tillför totalförsvaret kompetens och förmåga.

Regeringen föreslår att organisationsstöd får lämnas
för att stödja verksamhet hos de frivilliga
försvarsorganisationerna som behövs från
totalförsvarssynpunkt, som medverkar till att stärka
samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra
påfrestningar på samhället i fred och som bidrar
till fred och säkerhet i omvärlden.

Stödet skall fördelas av Krisberedskapsmyndigheten
för det civila försvarets behov och av
Försvarsmakten för det militära försvarets behov.
Organisationsstödet fastställs och fördelas efter
dialog med de frivilliga försvarsorganisationerna.
Fördelningen av organisationsstödet skall bestämmas
årligen.
Förslagen som lämnas i proposition medför enligt
regeringen inga totala utökade utgifter för staten
utan finansiering sker genom att befintliga resurser
inom utgiftsområde 6 eller genom att resurser inom
annat ansvarigt utgiftsområde tas i anspråk.

Regeringen anser att de uppdrag som ges inom det
civila försvaret till frivilliga
försvarsorganisationer bör utgå från de behov som
det civila försvaret har och från de behov som
uppstår i samhället vid svåra påfrestningar. De
resurser och den förmåga som skapas bör också kunna
användas vid annan fredstida krishantering.

Regeringen framhåller att en övergång från ett
invasionsförsvar till ett insats- och
nätverksförsvar medför, liksom för övriga delar av
totalförsvaret, förändrade förutsättningar för de
frivilliga försvarsorganisationernas och hemvärnets
inriktning, uppgifter och personalförsörjning, både
nationellt och internationellt.

För att möta behoven av ökad kompetens kan därför
frivillig personal i högre utsträckning behöva tas i
anspråk i Försvarsmaktens grundorganisation och vid
internationella insatser.

Regeringen föreslår att hemvärnsförbanden skall
utvecklas i syfte att integreras i och utgöra ett
viktigt inslag i de nationella skyddsstyrkorna. Som
en följd av detta differentieras hemvärnsförbandens
uppgifter. Vissa hemvärnsförband skall få uppgifter
med högre svårighetsgrad, varför resurser omfördelas
till detta. Den förändrade inriktningen skall totalt
sett inte medföra några ökade utgifter. Den
resterande delen av hemvärnsförbanden skall
emellertid bibehålla nuvarande uppgifter, dvs.
bevaknings- och skyddsuppgifter avseende
infrastruktur och skyddsobjekt samt verksamhet som
stärker samhället vid svåra påfrestningar i fred.

I den insatsorganisation riksdagen har beslutat om
t.o.m. 2004 ingår bl.a. 170 hemvärnsbataljoner i de
nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnsförbanden
tillhör de viktigaste förbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna och skiljer sig främst från övriga
genom att bemanningen sker frivilligt och att
rekryteringen sker lokalt.
Med sin höga beredskap kan hemvärnet både lösa
uppgifter vid väpnat angrepp och stärka samhället
vid svåra påfrestningar i fred. Förbanden kan med
mycket kort varsel sättas in i bevaknings- och
skyddsuppgifter och även ställas till samhällets
förfogande vid framför allt räddningstjänst. Vidare
utgör hemvärnsförbanden med sin spridning över hela
landet en grund för folkförankringen och
försvarsviljan.
Regeringen anser att hemvärnsförbanden skall
differentieras vad avser uppgifter m.m. Den större
delen av hemvärnsförbanden skall även i
fortsättningen ha liknande uppgifter som i dag. Det
är framför allt fråga om bevaknings- och
skyddsuppgifter avseende infrastruktur och
skyddsobjekt samt verksamhet som stärker samhället
vid svåra påfrestningar i fred.
Vissa hemvärnsförband skall efter utbildning få
uppgifter med högre svårighetsgrad. Tyngdpunkten
skall även fortsättningsvis ligga på bevakning,
skydd och ytövervakning, men till skillnad från
övriga förband skall förmågan att lösa nya uppgifter
vara högre. Dessa förband skall ha möjlighet att
lösa bevaknings- och skyddsuppgifter av objekt som
är nya för förbanden. Utrustningen skall anpassas
till dessa uppgifter och överföras från bl.a.
avvecklade territorialförsvarsförband. För berörda
hemvärnsförband innebär de nya uppgifterna en
ambitionsökning, men skall inte förstås som att
hemvärnsförbanden ersätter nedlagda förband.
De mer kvalificerade hemvärnsförbanden skall även
kunna lösa vissa försvarsunderrättelseuppgifter. Med
tanke på hemvärnsförbandens höga beredskapsnivå,
samt den geografiska spridningen över hela landet,
kommer det att innebära möjlighet till
underrättelseinhämtning på bredden i händelse av
kris. Därutöver kan hemvärnsförbanden komma att tas
i anspråk för likartade uppgifter som i dag, t.ex.
försvar, fältarbeten, transportskydd och eskort,
transport- och trafikledning, räddnings- och
röjningsarbeten, målangivning och målutpekning,
gränsövervakning samt eventuellt vid indikering och
sanering av nukleära, biologiska och kemiska
stridsmedel.
Den övriga personalförsörjningen till hemvärnet
kommer till största delen att ske genom rekrytering
av totalförsvarspliktig personal som fullgjort
totalförsvarsplikt.

Den internationella frivilligt stödjande
försvarsverksamheten som har bedrivits i Estland,
Lettland, Litauen, Polen och Ryssland och som syftat
till att stödja utvecklingen av frivilliga
försvarsverksamheter under demokratisk kontroll bör
enligt regeringen fortsätta. Stödet bör inriktas på
närområdet, dvs. Estland, Lettland, Litauen,
Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Stödet till Polen
bör minskas och successivt övergå till normalt
grannlandssamarbete. Försvarsmakten och
Krisberedskapsmyndigheten bör samordna
frivilligorganisationernas stöd till ovan nämnda
länder med den verksamhet som Försvarsmakten och
Krisberedskapsmyndigheten bedriver inom ramen för
det säkerhetsfrämjande samarbetet med Öst- och
Centraleuropa.

Frivilliga försvarsorganisationer bör i utökad
omfattning kunna utbilda enskilda personer som kan
rekryteras till militära och civila internationella
fredsfrämjande insatser samt verksamhet inom ramen
för det säkerhetsfrämjande samarbetet. Ansvariga
myndigheter bör i uppdragsdialoger med de frivilliga
försvarsorganisationerna klarlägga vilka behov,
vilken kompetens och vilka kvalitetskrav som skall
gälla.
Det säkerhetsfrämjande stödet utgör enligt
regeringen en hörnsten i svensk östersjöpolitik.
Stödet avser främst olika former av
kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad
(utbildning och rådgivning), men omfattar även visst
materielstöd. Det är av betydelse att det
säkerhetsfrämjande stödet främjar kandidatländernas
framtida inträde i EU och anpassning till andra
internationella samarbetsstrukturer.

Regeringen anser att det nuvarande regelsystemet för
ersättningar eller förmåner när frivilliga tas i
anspråk vid höjd beredskap eller vid räddningstjänst
i fred bör gälla även i fortsättningen. Vid avtal
mellan statliga myndigheter eller kommuner och
frivilliga försvarsorganisationer för uppgifter i
fred som inte är räddningstjänst bör parterna själva
avtala om vilka förutsättningar som då skall gälla.

Motionerna

I Kristdemokraternas kommittémotion 2000/01:Fö208
(kd) av Åke Carnerö m.fl. framhålls att hemvärnet är
en del av Försvarsmakten och utgör med sin anpassade
beredskap en viktig resurs vid väpnat angrepp. I det
fredstida samhället är hemvärnet en omedelbart
gripbar resurs när det gäller stöd vid svåra
påfrestningar.

Genom att det nu blir färre förband i det svenska
försvaret försvåras den kontinuerliga utbildningen i
hemvärnet. De personella resurser som förbanden fått
är inte dimensionerade för att tillgodose hemvärnets
behov av instruktörer. Eftersom bl.a. hemvärnet
skall utgöra en del av insatsorganisationen är det
viktigt att säkerställa hemvärnets framtida behov av
instruktörer (yrkande 11).
Motionärerna påpekar att Kristdemokraterna vid
flera tillfällen har betonat de frivilliga
försvarsorganisationernas stora betydelse för
försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets
förankring i samhället. För att underlätta
utbildning och rekrytering för de frivilliga
försvarsorganisationerna är det viktigt att deras
verksamhet knyts till totalförsvaret så nära som
möjligt på lokal och regional nivå. För den
regionala territoriella ledningen, stödet till
frivilligorganisationerna och för samverkan med
totalförsvarets civila delar har det inrättats fyra
militärdistrikt och 29 militärdistriktsenheter.
Militärdistriktsstaberna och
militärdistriktsenheterna måste förses med en
personalvolym som medger god förmåga till utbildning
av frivilligorganisationerna (yrkande 12).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö6 (kd) av Åke
Carnerö m.fl. understryks att för att öka det
allmänna säkerhetsmedvetandet i vårt samhälle måste
den enskilda människans möjlighet att agera på rätt
sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i
samhällsviktiga infrastruktursystem förbättras. Här
har bland annat de frivilliga organisationerna en
viktig uppgift. Det är därför enligt motionärerna
angeläget att målmedvetet stimulera och stödja de
frivilliga försvarsorganisationerna samt dra nytta
av dessa i samhällsarbetet (yrkande 2).

Sårbarheten och säkerheten bör enligt
motionärerna utvecklas till en angelägenhet inte
bara för statliga och kommunala myndigheter utan
även för företag, frivilligorganisationer och den
enskilda människan. Säkert skulle allmänheten också
på ett mer påtagligt sätt få upp ögonen för de olika
frivilliga försvarsorganisationerna och deras
verksamhet om dessa ges utrymme att visa prov på sin
förmåga inom olika områden. Det är därför enligt
motionärerna nödvändigt att beredskapsansvariga
instanser noga prövar möjligheterna att ta
frivilliga i anspråk vid svåra påfrestningar på
samhället (yrkande 3).

I Folkpartiet liberalernas kommittémotion Fö10 (fp)
av Runar Patriksson och Eva Flyborg framhålls att i
takt med den alltmer mångfasetterade bilden av hot
mot vår säkerhet såväl i fredstid som i krigstid och
den grundläggande omstrukturering det svenska
försvaret undergår kommer den frivilliga
försvarsverksamheten att möta nya och viktiga
uppgifter och utmaningar. Till skillnad från
värnpliktsvolym är det motionärernas uppfattning att
omfattningen av den frivilliga försvarsverksamheten
spelar en betydande roll vad gäller totalförsvarets
folkliga förankring. Det är viktigt att regeringen
utan dröjsmål återkommer till riksdagen med
aviserade förslag rörande den frivilliga
försvarsverksamheten (yrkande 19).

I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö23 (m)
av Henrik Landerholm m.fl. framålls att syftet med
frivillig försvarsverksamhet bör vara att denna
bidrar till totalförsvarets folkliga förankring. Den
skall därvid förankra demokratins utveckling inom
totalförsvaret. De frivilliga insatserna på ideell
grund inom totalförsvaret måste samhället slå vakt
om. Förändringen inom Försvarsmakten innebär även en
naturlig kommande förändring inom den frivilliga
försvarsverksamheten. Denna förändring tar sin
utgångspunkt i bemanningsansvar respektive
organisatorisk tillhörighet.

Det organisatoriska stödet till de frivilliga
försvarsorganisationerna bör som tidigare utgå från
de grunder som regeringen redovisar i propositionen.
Däremot bör det delas upp i två delar. En del som
utgör ett direkt organisatoriskt stöd för den
administrativa verksamheten som är nödvändig för
drift och utveckling av verksamheten. Detta stöd bör
tilldelas organisationerna genom beslut i riksdagen.
Det bör dessutom vara av långsiktig karaktär. Den
andra delen bör vara verksamhetsbundet och utgöra
ersättning för de kostnader som uppkommer på grund
av de uppdrag som de olika
totalförsvarsmyndigheterna ger till de frivilliga
försvarsorganisationerna (yrkande 1).
Distriktsförsvaret utgörs av territoriellt (luft,
sjö och mark) bundna förband och skall finnas
tillgängliga över hela landet. Samtliga förband
eller enheter är mobiliserande.
Militärdistriktscheferna bör förordnas som huvudman
med odelat ansvar för verksamhetsledning och
territoriell ledning för Distriktsförsvaret (yrkande
4).
Hemvärnsförbanden utgör som tidigare en del av
Försvarsmakten. De ingår i de nationella
skyddsstyrkorna. Hemvärnsförbandens organisation,
utrustning och utbildning skall därmed ses som en
del av avvägningen mellan olika förband ingående i
Försvarsmakten, helt eller delvis bemannade av
frivilligrörelsen. Därmed bör också benämningen,
hemvärnet, på förbanden förändras. De kan därvid
lämpligen ges benämningar som knyter an till bygden,
t.ex. Dalregementet och Roslagens båtsmän.
Det skulle vara ansvarslöst att nu ta ställning
till de militära hemvärnsförbandens uppgifter och
roll innan regeringen redovisat en helhetssyn vad
gäller distriktsförsvarets organisation, utrustning,
utbildning och uppgifter som riksdagen fattade
beslut om år 2000. Regeringens förslag avvisas i
avvaktan på ett samlat förslag vad gäller utveckling
m.m. av distriktsförsvaret (yrkande 2).
Riksdagen bör enligt motionärerna tillkännage för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
hemvärnet (yrkande 3).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö24 (kd) av
Margareta Viklund m.fl. framhålls att dagens
försvarspolitiska säkerhet och trygghet handlar inte
enbart om vilken materiel eller vilka system vi har
samt kunskap om hur vi skall handskas med dessa. Det
handlar också om oväntade hot och företeelser i vår
vardag som kan drabba oss var och en. Tryggheten och
säkerheten handlar om hur vi som enskilda individer
kan skydda oss och bli skyddade om det fruktansvärda
och oväntade skulle inträffa.

Motionärerna anser att den översyn av den
frivilliga försvarsverksamheten som utförts var
angelägen men är kritiska till att det alltjämt
saknas en helhetsbild av Försvarsmaktens egna behov
av de frivilliga organisationerna i relation till
totalförsvarets verksamhet i stort (yrkande 1).
Motionärerna anser det självklart att resurser
till och uppfyllandet av de fyra målen skall ha den
säkerhetspolitiska hotbilden på både kort och lång
sikt som utgångspunkt (yrkande 2).
Det finns enligt motionärerna risk för att oklara
beslutsunderlag och förslag kan resultera i
felaktiga beslut. Det är därför angeläget att
regeringens propositioner är grundade på
tillförlitliga och väl genomarbetade underlag. Om
det inte är så ser motionärerna det som ett
allvarligt hot mot demokratin (yrkande 3).
Propositionen beskriver enligt motionärerna att de
frivilliga organisationernas medverkan och
engagemang behövs i den frivilliga
försvarsverksamheten. Det framkommer dock inte vare
sig hur dessa organisationer skall engageras, vilka
uppgifter de skall ha eller hur de skall fogas
samman till en fungerande enhet bestående av de
många olika delarna. Denna brist på helhetssyn kan
också ha inneburit att ledningsfrågan för den
frivilliga försvarsverksamheten inte berörs i
propositionen, vilket är en stor brist. Det är
därför angeläget att ledningsorganisationen för den
frivilliga totalförsvarsverksamheten ses över
(yrkande 4).
Motionärerna anser att det är alltför många
obesvarade frågor i de förslag regeringen lägger
fram och anser därför att det behövs en fullständig
översyn av totalförsvaret där begreppet helhetssyn
och samverkan skall vara grundläggande
utgångspunkter, och där totalförsvarets alla olika
grenar skall ingå (yrkande 5).
Motionärerna anser att uppdrag till och stöd i
form av statliga medel till frivilliga
försvarsorganisationer, som för övrigt bör benämnas
frivilliga totalförsvarsorganisationer, bör utgå
från följande huvuduppgifter (yrkande 6):

§ Att verka för totalförsvarets demokratiska
förankring.
§
§ Att verka för en höjning av samhällets och
medborgarnas beredskap att möta olika
påfrestningar genom information/upplysning.
§
§ Att höja individens förmåga att dels själv kunna
förebygga och klara olika påfrestningar, dels att
ge stöd och hjälp åt andra medborgare som
drabbas.
§
§ Att utgöra en förstärkningsresurs för kommuner
och statliga myndigheter vid extraordinära
situationer.
§
§ Att medverka med kompetens och resurser vid olika
typer av internationella insatser.
§
§ Att bidra till personalförsörjningen till
totalförsvarets utbildnings-, beredskaps- och
krigsorganisationer.
§
Motionärerna anser dessutom att även om vi inte kan
ha beredskap mot rena självmordsattacker bör
totalförsvarets beredskap mot olika former av
terrorattacker med okonventionella metoder och vapen
stärkas (yrkande 7). Det har enligt motionärerna
händelsen den 11 september 2001 visat. I den
beredskapen har den frivilliga försvarsverksamheten
inom totalförsvaret en viktig roll som behöver
vidareutvecklas.

Motionärerna anser att en fråga som är angelägen
att få besvarad är hur hemvärnet skall klara av sin
framtida rekrytering på ett effektivt och trovärdigt
sätt om minskad värnpliktsutbildning gröper ur
rekryteringsunderlaget. De anser att regeringens
passiva personalförsörjningsstrategi för hemvärnet
måste ersättas med en offensiv strategi som bygger
på direktrekrytering enligt den modell som finns
redan i dag. De unga män och kvinnor som vid
mönstringen inte kan erbjudas en plats i
insatsorganisationen skall i stället erbjudas
möjligheten att skriva kontrakt med hemvärnet
(yrkande 8). En kontrakts-/rekryteringsmodell bör
enligt motionärerna även anpassas för studerande vid
universitet och högskola (yrkande 9). I det fallet
genomförs den grundläggande hemvärnsutbildningen,
cirka 10 veckor lång, i en följd under en sommar. En
kontrakts-/rekryteringsmodell bör vidare anpassas
för unga män och kvinnor som just har tagit steget
in i förvärvslivet (yrkande 10). Här kan den modell
med tre månaders skräddarsydd hemvärnsutbildning
fördelad över tre år tillämpas.
Kristdemokraterna anser att regeringen snarast
skall återkomma med ett klargörande förslag om hur
den frivilliga totalförsvarsverksamheten skall
integreras i de nationella skyddsstyrkorna och hur
den verksamheten skall organiseras och ledas samt
vad den konkret skall innehålla och innebära för
totalförsvaret i stort (yrkande 11).

I Folkpartiet liberalernas kommittémotion Fö25 (fp)
av Runar Patriksson och Eva Flyborg understryks att
frivilligorganisationerna, inte minst de kvinnliga,
spelar en mycket betydelsefull roll för vårt
försvar. Den frivilliga försvarsverksamheten är till
skillnad från värnpliktsvolymen viktig för
totalförsvarets folkliga förankring. I takt med den
alltmer mångfasetterade bilden av hot mot vår
säkerhet såväl i fredstid som i krigstid och den
grundläggande omstrukturering det svenska försvaret
undergår kommer den frivilliga försvarsverksamheten
att möta nya och viktiga uppgifter och utmaningar.

Det är enligt motionärerna viktigt att de som
verkar inom frivilligorganisationerna ges reella
förutsättningar att delta fullt ut i verksamheten,
bl.a. genom möjlighet att få ledigt vid t.ex. grund-
, repetitions- och kompletteringsutbildningar. En
sådan lagstadgad rätt finns ej i dag.

I motion Fö26 (mp) av Lars Ångström påpekas att
regeringens förslag tyvärr i huvudsak går ut på
att i första hand befästa de
frivilliga försvarsorganisationernas
roll som opinionsbildare och rekryteringsbas för det
traditionella invasionsförsvaret. Vad gäller de
frivilliga försvarsorganisationernas internationella
roll nämner propositionen att frivilliga
försvarsorganisationer i utökad omfattning bör kunna
utbilda enskilda personer som kan rekryteras till
militära och civila internationella fredsfrämjande
insatser. Denna inriktning bör enligt motionären
vara vägledande och bör utgöra de frivilliga
försvarsorganisationernas huvuduppgift (yrkande 1).

Regeringens syn på de frivilliga
försvarsorganisationernas roll i det traditionella
invasionsförsvaret återspeglas enligt motionären i
de föreslagna riktlinjerna för organisationsstöd.
Motionären anser att inget ytterligare
organisationsstöd, inte heller resurser som frigörs
genom omfördelning, skall gå till frivilliga
försvarsorganisationer som ser som sin roll att
stärka vårt traditionella territorialförsvar.
Motionären anser att organisationsstödet till de
frivilliga försvarsorganisationerna i huvudsak bör
gå till organisationer som sprider kunskap om eller
bedriver utbildning och rekryterar till deltagande i
internationella fredsfrämjande missioner. Det totala
organisationsstödet till frivilliga
försvarsorganisationer bör kunna minskas (yrkande
2).
Motionären framhåller att i stället för att
utnyttja hemvärnet som rekryteringsbas till de
internationella insatser som Sverige behöver delta i
befäster propositionen hemvärnets roll som den
viktigaste delen av de nationella skyddsstyrkorna.
Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna är en
del av det traditionella invasionsförsvaret och har
enligt motionären inte längre någon framträdande
roll att spela när invasionshotet avskrivits och
Sverige omformar sitt försvar för att kunna
genomföra internationella insatser. Den roll som
motionären kan se att hemvärnet bör ha är att
utbilda för samt utgöra en rekryteringsbas för
internationella fredsfrämjande insatser (yrkande 3).
Motionären anser att inga ytterligare resurser,
inte heller resurser som frigörs genom omfördelning,
skall gå till att befästa hemvärnets roll inom de
nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnets resurser bör
omfördelas till verksamheter som rör internationella
fredsfrämjande insatser, och det totala anslaget
till hemvärnsförbanden bör kunna minskas (yrkande
4).

I motion 2000/01:Fö201 (s) av Carina Hägg påpekas
att den kraftiga förändring som nu sker av försvaret
ändrar förutsättningarna också för de frivilliga
försvarsorganisationerna. Utgångspunkten borde
rimligtvis vara att stödet till dem måste öka. Det
är då angeläget att stödet går både till de
kvinnliga och de manliga försvarsorganisationerna.
Det får inte vara så att de manliga organisationerna
och deras företrädare gynnas.

Regeringen bör därför så snabbt som möjligt redovisa
hur stödet till de frivilliga
försvarsorganisationerna skall utformas och då även
belysa fördelningen mellan manliga och kvinnliga
organisationer.

I motion 2000/01:Fö305 (m) av Rolf Gunnarsson
påpekas att då det gäller rättsskyddet för den
enskilde hemvärnsmannen finns det många oklarheter.
Hemvärnskretsar i landet har länge försökt att få
klara besked då det gäller rättsskyddet och vilken
hjälp en hemvärnsman kan räkna med om det skulle
inträffa något som föranleder exempelvis åtal eller
krav om skadestånd.

Motionären hänvisar till att svar som lämnats av
såväl rikshemvärnschefen som försvarsministern
lämnar många frågetecken kring rättshjälpen för
hemvärnsmännen.

I motion 2000/01:Fö902 (m) framhåller Rolf
Gunnarsson att det är den sjukpenninggrundande
inkomsten som i dag ligger till grund för den
ersättning som betalas ut då
hemvärnet/frivilligorganisationerna genomför
insatser. Detta innebär att studerande, arbetslösa,
hemarbetande med små barn, pensionärer och
deltidsarbetande är de första som vid behov finns på
plats, men oftast de som har den minsta
ersättningen. Motionären anser att en översyn av
ersättningsbestämmelserna bör göras.

I motion Fö7 (m) av Cristina Husmark Pehrsson och
Ewa Thalén Finné understryks att utvecklingen i
världen har, inte minst med tanke på den senaste
tidens händelser av hot och angrepp, tydligt visat
på nödvändigheten och behovet av allas deltagande.
Allt färre tas ut till värn- eller civilplikt.
Samhällets skyddsnät kan därför inte garanteras
endast genom dessa insatser. Därför är enligt
motionärerna ett frivilligt engagemang ett
nödvändigt inslag i samhällets beredskap och
totalförsvar.

I motion Fö13 (m) av Elizabeth Nyström och Jan-Evert
Rådhström påpekas att det behövs folklig förankring
byggd på delaktighet och medansvar när det gäller
sårbarheten och säkerheten i samhället. Det är
främst avhängigt det faktum att samhället aldrig
kommer att kunna bygga upp ett heltäckande skyddsnät
via offentligt finansierade institutioner. Därför är
ett frivilligt engagemang ett nödvändigt inslag i
samhällets beredskap och i totalförsvaret. En ny
generation frivilliga med kompetens inom skilda
områden kommer med utgångspunkt i detta att ha en
tydligare roll i samhällsberedskapen och i
totalförsvaret.

Utskottets ställningstagande

I försvarsutskottets betänkande Det nya försvaret
(bet. 1999/2000:FöU2) framhöll utskottet följande om
den frivilliga försvarsverksamheten.

Utskottet har i tidigare uttalanden framhållit
den frivilliga försvarsverksamhetens betydelse.
Genom sitt starka engagemang och sin breda
kompetens inom skilda områden utgör dessa
organisationer en viktig resurs för landets
försvar. Utskottet har också framhållit att deras
verksamhet ger breda medborgargrupper en chans
att engagera sig och göra en insats för
totalförsvaret. Frivilligorganisationerna bidrar
även till en bred och djup folklig förankring av
totalförsvaret, liksom att de även har en viktig
roll i totalförsvarets
personalförsörjningssystem. Mot bakgrund av den
omstrukturering som nu pågår inom totalförsvaret
välkomnar därför utskottet regeringens initiativ
att utreda den frivilliga försvarsverksamhetens
framtida inriktning och uppgifter inom
totalförsvaret. Utskottet anser det vara av stor
vikt att den frivilliga försvarsverksamheten
förnyas i takt med ominriktningen av
totalförsvaret.

Utredningen om den frivilliga försvarsverksamheten
(Frivilligorganisationsutredningen), som utskottet
hänvisar till i det föregående, överlämnade i
februari 2001 betänkandet Frivilligheten och
samhällsberedskapen (SOU 2001:15) till regeringen.
Betänkandet har efter remissbehandling varit
underlag för den proposition om frivillig
försvarsverksamhet som utskottet tar ställning till
här. Som ett led i sin beredning av ärendet har
utskottet haft överläggningar med representanter för
de frivilliga försvarsorganisationerna.

Utskottet understryker ånyo den frivilliga
försvarsverksamhetens - dvs. de frivilliga
försvarsorganisationernas och hemvärnets - mycket
viktiga roll inom totalförsvaret. Verksamheten
omfattar för närvarande försvarsupplysning samt
rekrytering och utbildning av frivilliga för
uppgifter inom totalförsvaret. Dessa uppgifter -
inte minst upplysningsverksamhet - är viktiga också
i den förändringsprocess som det frivilliga
försvaret genomgår och som beskrivs i det följande.
De omfattande säkerhets- och försvarspolitiska
förändringar som skett under senare år medför delvis
nya förutsättningar för den frivilliga
försvarsverksamheten liksom för
totalförsvarsverksamheten i övrigt. Det frivilliga
försvaret kommer även framgent att ha en
betydelsefull roll, inte bara då det gäller
verksamhet för totalförsvaret, utan också för att
stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera
svåra påfrestningar på samhället i fred samt för att
bidra till fred och säkerhet i omvärlden.

Det frivilliga försvaret spelar genom sin breda
organisatoriska och geografiska spridning och sin
frivilliga rekryteringsgrund en viktig roll för
försvars-viljan och totalförsvarets förankring i
samhället. Rekryteringsbasen för den frivilliga
försvarsverksamheten har under de senaste åren
minskat i takt med att allt färre genomför värnplikt
och civilplikt. Det är därför viktigt att finna nya
rekryterings- och utbildningsvägar till det
frivilliga försvaret, bl.a. bör ansträngningar göras
för att i större utsträckning än i dag rekrytera
yngre personer och också i större utsträckning än
för närvarande engagera reservofficerare i
verksamheten. Utskottet bedömer att personalens
möjligheter att på olika sätt delta i internationell
verksamhet kan komma att ha betydelse för att främja
rekryteringen. Det frivilliga försvaret utgör
samtidigt en viktig rekryteringsbas för
anställningar inom totalförsvaret.
Utskottet anser - liksom regeringen - att stöd
till de frivilliga försvarsorganisationerna även
fortsättningsvis skall kunna lämnas till ideella
organisationer med demokratisk struktur, vars
verksamhet kan utnyttjas för totalförsvarets fyra
huvuduppgifter, dvs. att
- försvara Sverige mot väpnat angrepp,
-
- hävda vår territoriella integritet,
-
- bidra till fred och säkerhet i omvärlden
och
-
- stärka det svenska samhället vid svåra
påfrestningar i fred.
-
Riksdagen har sedan lång tid över statsbudgeten
anvisat anslag till stöd för de frivilliga
försvarsorganisationernas verksamhet. För
innevarande budgetår har riksdagen anvisat drygt 88
miljoner kronor. Utskottet har i anslutning till
budgetbehandlingen (bet. 2001/02:FöU1) bl.a. anfört
följande (s. 92):

Utskottet anser att de frivilliga
försvarsorganisationerna genom sitt starka
engagemang och sin breda kompetens inom skilda
områden i samhället utgör en viktig resurs för
landets försvar. Stödet bör därför enligt
utskottets mening även fortsättningsvis lämnas
till de frivilliga försvarsorganisationerna så
att deras verksamhet främjar totalförsvaret och
ger verksamheten en bred folklig förankring. Ett
statligt stöd till denna verksamhet bör därför
inte enbart hänföras till krigsorganisationens
kvantitativa eller kvalitativa behov av utbildad
personal, utan även lämnas som ett allmänt stöd
till den frivilliga försvarsverksamheten.

Det statliga bidraget för det mer allmänna stödet
har sålunda bestämts av riksdagen. Riksdagen har
emellertid inte beslutat om hur medlen skall
fördelas mellan organisationerna.

De frivilliga försvarsorganisationerna får
härutöver uppdragsmedel från andra anslag på
statsbudgeten. Sålunda har t.ex. Försvarsmakten
lämnat bidrag om drygt 58 miljoner kronor under år
2001 till organisationerna för
utbildningsverksamhet.
Utskottet förutsätter att riksdagen i likhet med
nuvarande ordning bereds tillfälle att ta ställning
till statsbidragets totala omfattning och därmed
till den frivilliga försvarsverksamhetens
förutsättningar. I det sammanhanget bör även den
beräknade omfattningen redovisas av de medel som
utöver särskilt anslag på statsbudgeten lämnas av
Försvarsmakten m.fl. för utbildningsverksamhet m.m.
Härutöver bör även fortsättningsvis myndigheter
med uppgifter inom totalförsvaret i enlighet med
förordningen (1994:524) om frivillig
försvarsverksamhet även i övrigt stödja denna
verksamhet, t.ex. med instruktörer, materiel och
anläggningar.
Med hänvisning till vad utskottet anfört bör
regeringens förslag till riktlinjer för
organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga
försvarsverksamheten (förslag 1) godkännas.
I flera motioner tas från olika utgångspunkter
frågor upp om folkförankring, organisation,
uppgifter, utnyttjande, stöd m.m. till den
frivilliga försvarsverksamheten. Utskottet anser
inte att det finns behov av ytterligare uttalanden i
dessa frågor utöver det ovan anförda, varför
motionerna 2000/01:Fö201 (s), 2000/01:Fö208 (kd)
yrkande 12, 2001/02:Fö6 (kd) yrkandena 2 och 3,
2001/02:Fö7 (m), 2001/02:Fö10 (fp) yrkande 19,
2001/02:Fö13 (m), 2001/02:Fö23 (m) yrkande 1,
2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 1-7 samt 2001/02:Fö26
(mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Riksdagen godkände våren 2000 regeringens förslag
till inriktning av Försvarsmaktens organisation,
innebärande bl.a. att det skulle inrättas nationella
skyddsstyrkor, inkluderande hemvärnsförband. I
försvarsutskottets betänkanden Det nya försvaret
(bet. 1999/2000:FöU2) och Försvarsbeslut för
2002-2004 (bet. 2001/02:FöU2) begär utskottet att
regeringen skall återkomma till riksdagen med en
närmare redovisning av utformningen av de nationella
skyddsstyrkorna.

I propositionen lämnar regeringen nu förslag till
inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna. Regeringen anmäler också att den
vad avser de nationella skyddsstyrkornas närmare
utformning avser att återkomma i budgetpropositionen
för 2003 och i nästa försvarsbeslutsproposition för
att lämna den berörda redovisningen.
Innebörden av den stora omstrukturering av
försvaret som riksdagen beslutade om våren 2000 är
att hemvärnet får - relativt sett - en väsentligt
ökad betydelse i framtidens försvar. Hemvärnet har
en hög beredskap och kan lösa skydds- och
bevakningsuppgifter samt kan utnyttjas för att
stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred.
Hemvärnet kan säkerställa den territoriella närvaron
i olika delar av landet. Vissa hemvärnsförband är
lämpade att få uppgifter med högre svårighetsgrad än
vad som gäller för huvuddelen av förbanden. De
förbanden skall kunna lösa bevaknings- och
skyddsuppgifter som är nya. De skall också kunna ha
vissa underrättelseuppgifter. Hemvärnsförbanden bör
tillföras materiel och resurser i övrigt för att
kunna lösa de allt viktigare uppgifter som de får.
Materiel bör sålunda överföras från nedlagda
krigsförband till hemvärnet. För att säkerställa
nödvändig rörlighet bör förbanden ha tillgång till
fordon.
Regeringen har i propositionen lämnat en
redovisning av hemvärnsförbandens roll inom de
nationella skyddsstyrkorna. Regeringen bör när den
återkommer med den aviserade redovisningen av de
nationella skyddsstyrkorna också redogöra för
ledningsförhållandena för hemvärnsförbanden inom
ramen för de nationella skyddsstyrkorna, bl.a.
militärdistriktens roll i sammanhanget.
Utskottet anser att regeringens förslag till
inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna (förslag 2) bör bifallas.
I flera motioner tas frågor upp om inriktning m.m.
för hemvärnet. Några särskilda uttalanden utöver vad
utskottet nyss har gjort i det föregående anser
utskottet inte är nödvändiga. Motionerna
2000/01:Fö208 (kd) yrkande 11, 2001/02:Fö23 (m)
yrkandena 2-4, 2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 8-11 samt
2001/02:Fö26 (mp) yrkandena 3 och 4 avstyrks.
I motion 2000/01:Fö305 (m) anförs att det finns
många oklarheter då det gäller rättsskydd för
enskilda hemvärnsmän. Utskottet har inhämtat att
hemvärnsmän i tjänst är likställda med anställda i
försvaret och med totalförsvarspliktiga vad avser
frågor om rättsskydd. Utskottet utgår från att För-
svarsmakten i mån av att det blir aktuellt lämnar
juridiskt bistånd. Motion 2000/01:Fö305 (m) behöver
därför inte bifallas.
Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten bör
samordna frivilligorganisationernas internationella
arbete med den verksamhet som dessa myndigheter
bedriver inom ramen för det säkerhetsfrämjande
samarbetet med Öst- och Centraleuropa. Utskottet
anser sålunda - i likhet med regeringen - att
frivilligorganisationernas stödjande verksamhet i
det säkerhetsfrämjande samarbetet bör fortsätta.
Frivilliga försvarsorganisationer bör ges ökade
möjligheter att utbilda personer som kan rekryteras
till militära och civila internationella
fredsfrämjande uppgifter samt till annan verksamhet
inom ramen för det säkerhetsfrämjande samarbetet.
Utskottet anser vidare - i likhet med regeringen -
att det nuvarande systemet för ersättningar och
förmåner då frivilliga utnyttjas vid höjd beredskap
eller vid räddningstjänst i fred bör gälla också i
fortsättningen. Vid uppgifter i fred som inte är
räddningstjänst bör parterna själva komma överens om
vad som bör gälla. Med anledning härav avstyrks
motion 2000/01:Fö902 (m) vari yrkas att
ersättningsbestämmelserna bör ses över.
I motion 2001/02:Fö25 (fp) framhålls vikten av att
de som verkar inom frivilligverksamheten skall ha
rätt till ledighet för att delta i sådan verksamhet.
Arbetsmarknadsutskottet har vid olika tillfällen
avstyrkt liknande motioner. Utskottet gör ingen
annan bedömning än arbetsmarknadsutskottet, varför
motion 2001/02:Fö25 (fp) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag
till den frivilliga försvarsverksamheten
(punkt 1)

av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2000/01:Fö208 yrkande
12, 2001/02:Fö6 yrkandena 2 och 3 och 2001/02:Fö24
yrkandena 1-7 samt avslår proposition 2001/02:159
punkt 1, motionerna 2000/01:Fö201, 2001/02:
Fö7, 2001/02:Fö10 yrkande 19, 2001/02:Fö13,
2001/02:Fö23 yrkande 1 och 2001/02:Fö26 yrkandena 1
och 2.

Ställningstagande

Inför alla mer eller mindre olika stora och
betydelsefulla delar av totalförsvarets framtida
organisation och innehåll, som riksdagen vid skilda
tidpunkter fått att ta ställning till, saknas en
helhetsbild av den omfattande omorganisation och
omvälvning av försvaret som fortfarande pågår.

Regeringen presenterar gång på gång olika delar av
en komplicerad och kostnadskrävande verksamhet utan
att det ges möjlighet att överblicka helheten. Detta
ger ett svårbedömt intryck, där konsekvenserna av
det förslag som det är aktuellt att besluta om inte
är överblickbart. Detta gäller också proposition
2001/02:159 Frivillig försvarsverksamhet inom
totalförsvaret.
Den översyn av den frivilliga försvarsverksamheten
som utförts var angelägen, men även i detta
sammanhang saknas en helhetsbild av Försvarsmaktens
eget behov av de frivilliga organisationerna i
relation till totalförsvarets verksamhet i stort.
Utan att det bekräftas i proposition 2001/02:159
infinner sig tanken att frivilligorganisationerna
skall ersätta åtminstone en del av de funktioner som
försvunnit i det hårt nedbantade totalförsvaret.
Detta måste i så fall tydligt framgå i planerna för
verksamhet och organisation av det framtida
totalförsvaret.
Kristdemokraterna har vid flera tillfällen, i
motioner, debatter, särskilda yttranden m.m.,
framhållit att proposition 1999/2000:30 Det nya
försvaret, som riksdagen beslutade om den 30 mars
2000, inte var den helhetslösning som regeringen,
Centerpartiet och Vänsterpartiet ansåg att den var.
Kristdemokraterna avstyrkte därför propositionen.
En annan av de invändningar som vi kristdemokrater
framförde i anslutning till riksdagens beslut den 30
mars 2000 var att regeringens förslag vilade på ett
dåligt genomarbetat beslutsunderlag. Den kritiken
kan även riktas mot propositionen Frivillig
försvarsverksamhet inom totalförsvaret.
Propositionens förslag är otydliga. Många frågor
lämnas obesvarade. Som exempel kan nämnas den
frivilliga försvarsverksamhetens organisation,
innehåll och ledarskap. Även frågan hur hemvärnet
skall inordnas i de nationella skyddsstyrkorna
klargörs inte.
Vi anser att det är alltför många obesvarade
frågor i de förslag som regeringen lägger fram. Det
behövs därför en fullständig översyn av
totalförsvaret där begreppet helhetssyn och
samverkan skall vara grundläggande utgångspunkter
och där totalförsvarets alla olika grenar skall
ingå.
De uppdrag och de statliga medlen till frivilliga
försvarsorganisationer, som vi för övrigt anser bör
benämnas frivilliga totalförsvarsorganisationer,
anser Kristdemokraterna bör utgå från
huvuduppgifterna:

· Att verka för totalförsvarets demokratiska
förankring.
·
· Att verka för en höjning av samhällets och
medborgarnas beredskap att möta olika
påfrestningar genom information/upplysning.
·
· Att höja individens förmåga att dels själv kunna
förebygga och klara olika påfrestningar, dels att
ge stöd och hjälp åt andra medborgare som
drabbas.
·
· Att utgöra en förstärkningsresurs för kommuner
och statliga myndigheter vid extraordinära
situationer.
·
· Att medverka med kompetens och resurser vid olika
typer av internationella insatser.
·
· Att bidra till personalförsörjningen till
totalförsvarets utbildnings-, beredskaps- och
krigsorganisationer.
·
Med hänvisning till vad som anförts bör motionerna
2000/01:Fö208 (kd) yrkande 12, 2001/02:Fö6 (kd)
yrkandena 2 och 3 samt 2001/02:Fö24 (kd) yrkandena
1-7 godkännas. Regeringens förslag till riktlinjer
för organisationsstöd och uppdrag till den
frivilliga försvarsverksamheten (förslag 1) samt
motionerna 2000/01:Fö201 (s), 2001/02:Fö7 (m),
2001/02:Fö10 (fp) yrkande 19, 2001/02:Fö13 (m),
2001/02:Fö23 (m) yrkande 1 och Fö26 (mp) yrkandena 1
och 2 avstyrks.

2. Riktlinjer för organisationsstöd
och uppdrag till den frivilliga försvarsverksamheten
(punkt 1)

av Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Fö26 yrkandena
1 och 2 samt avslår proposition 2001/02:159 punkt 1,
motionerna 2000/01:
Fö201, 2000/01:Fö208 yrkande 12, 2001/02:Fö6
yrkandena 2 och 3, 2001/02:Fö7, 2001/02:Fö10 yrkande
19, 2001/02:Fö13, 2001/02:Fö23 yrkande 1 och
2001/02:Fö24 yrkandena 1-7.

Ställningstagande

Som en följd av förändringarna inom totalförsvaret
ger regeringen i propositionen förslag på nya
riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till
frivilliga försvarsorganisationer. Regeringen anser
att de frivilliga försvarsorganisationerna skall
sprida information om totalförsvaret och bidra till
totalförsvarets folkliga förankring. De frivilliga
försvarsorganisationerna skall också utgöra
rekryteringsbas, och regeringen bedömer att
frivilligpersonal i högre utsträckning kan komma att
tjänstgöra i Försvarsmaktens grundorganisation och i
utlandsstyrkan.

Regeringens förslag går tyvärr i huvudsak ut på
att i första hand befästa de frivilliga
försvarsorganisationernas roll som opinionsbildare
och rekryteringsbas för det traditionella
invasionsförsvaret. Vad gäller de frivilliga
försvarsorganisationernas internationella roll, så
nämner propositionen att frivilliga
försvarsorganisationer i utökad omfattning bör kunna
utbilda enskilda personer som kan rekryteras till
militära och civila internationella fredsfrämjande
insatser. Denna inriktning bör enligt Miljöpartiet
vara vägledande och bör utgöra de frivilliga
försvarsorganisationernas huvuduppgift. Men tyvärr
nämns denna uppgift för frivilligpersonalen bara som
kortast, och i stället tycks propositionens syn på
de frivilliga försvarsorganisationernas
internationella roll i huvudsak vara begränsad till
dess roll att bygga upp motsvarande organisationer i
Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland.
Miljöpartiet anser att regeringen bör uppmuntra de
frivilliga försvarsorganisationerna att ha som sin
främsta uppgift att bidra till Sveriges förmåga att
delta i internationella fredsfrämjande insatser.
Frivilligorganisationerna bör därför inrikta sin
verksamhet på att utbilda personer som kan
rekryteras till sådana insatser. Ett utomordentligt
exempel på sådan utbildning som lyfts fram i
propositionen är den rekrytering av s.k.
ammunitionshundekipage som syftar till att under fem
år bygga upp en sammanslutning av 35 ekipage
bestående av frivilligpersonal med hundar som skall
vara beredda att ingå i utlandsstyrkan.
Regeringens syn på de frivilliga
försvarsorganisationernas roll i det traditionella
invasionsförsvaret återspeglas i de föreslagna
riktlinjerna för organisationsstöd. Regeringen anser
att värdet av organisationens verksamhet i
förhållande till behov för totalförsvaret för att
kunna uppnå grundläggande försvarsförmåga och
anpassningsförmåga och värdet av organisationens
bidrag till totalförsvarets folkförankring skall
väga tungt. Verksamhet avseende internationella
fredsfrämjande insatser nämns över huvud taget inte
som prioriterad vid fördelning av organisationsstöd.
Regeringen säger att finansieringen av förslagen
om organisationsstöd till de frivilliga
försvarsorganisationerna inte kräver ytterligare
resurser utan att de kan finansieras genom
omfördelning inom försvarsanslaget. Miljöpartiet
anser att inget ytterligare organisationsstöd, inte
heller resurser som frigörs genom omfördelning,
skall gå till frivilliga försvarsorganisationer som
ser som sin roll att stärka vårt traditionella
territorialförsvar.
De frivilliga försvarsorganisationerna får redan i
dag ett stort statligt organisationsstöd. Det kan
dessutom vara värt att notera att de frivilliga
försvarsorganisationerna får 10-20 % mer stöd än de
svenska ideella fredsorganisationerna. Som exempel
kan nämnas att Utrikesdepartementets
organisationsstöd till Svenska Freds- och
Skiljedomsföreningen motsvarar ca 139 kr per medlem,
medan Försvarsdepartementets stöd t.ex. till
Lottakåren är 191 kr per medlem, till
Flygvapenfrivilligas Förbund 1 141 kr per medlem och
till Sjövärnskåren 510 kr per medlem. Det kan också
vara värt att notera att sex andra
fredsorganisationer får 205 kr per medlem.
Miljöpartiet anser att organisationsstödet till de
frivilliga försvarsorganisationerna i huvudsak bör
gå till organisationer som sprider kunskap om eller
bedriver utbildning och rekryterar till deltagande i
internationella fredsfrämjande missioner. Det totala
organisationsstödet till frivilliga
försvarsorganisationer bör kunna minskas.
Med hänvisning till vad som anförts bör motion
2001/02:Fö26 yrkandena 1 och 2 godkännas.
Regeringens förslag till riktlinjer för
organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga
försvarsverksamheten (förslag 1) samt motionerna
2000/01:Fö201 (s), 2000/01:Fö208 (kd) yrkande 12,
2001/02:Fö6 (kd) yrkandena 2 och 3, 2001/02:Fö7 (m),
2001/02:Fö10 (fp) yrkande 19, 2001/02:Fö13 (m),
2001/02:Fö23 (m) yrkande 1, 2001/02:Fö24 (kd)
yrkandena 1-7 avstyrks.

3. Inriktning av hemvärnsförbanden (punkt 2)

av Henrik Landerholm, Olle Lindström, Rolf
Gunnarsson och Anna Lillie-
höök (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3. Därmed
bifaller regeringen motion 2001/02:Fö23 yrkandena
2-4 samt avslår regeringens proposition 2001/02:159
punkt 2, motionerna 2000/01:Fö208 yrkande 11,
2001/02:Fö24 yrkandena 8-11 samt 2001/02:
Fö26 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Moderata samlingspartiet bejakar i grunden den av
regeringen föreslagna inriktningen vid utvecklingen
av hemvärnet. Hemvärnet utgör emellertid enbart en
del av de nationella skyddsstyrkorna. Vi kan därför
inte acceptera att riksdagen nu beslutar om
inriktning av hemvärnet och genomföra denna innan vi
vet om och hur huvuddelen av de nationella
skyddsstyrkorna avses utvecklas. Det måste enligt
vår mening vara fullständigt klarlagt att de
nationella skyddsstyrkorna kommer att utvecklas
innan ett beslut om inriktningen av hemvärnet kan
fattas. Om så ej blir fallet kommer hela det ansvar
som avses läggas på de nationella skyddsstyrkorna
att falla på hemvärnet. Detta är orimligt.
Regeringens förslag bör därför avvisas i avvaktan på
ett samlat förslag till utveckling av samtliga
förband inom de nationella skyddsstyrkorna.

Med hänvisning till vad som anförts bör motion
2001/02:Fö23 (m) yrkandena 2-4 godkännas.
Regeringens förslag till inriktning av
hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna
(förslag 2) samt motionerna 2000/01:Fö208 (kd)
yrkande 11, 2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 8-11 och
2001/02:Fö26 (mp) yrkandena 3 och 4 avstyrks.

4. Inriktning av hemvärnsförbanden (punkt 2)

av Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4. Därmed
bifaller regeringen motionerna 2000/01:Fö208 yrkande
11 och 2001/02:Fö24 yrkandena 8-11 samt avslår
regeringens proposition 2001/02:159 punkt 2,
motionerna 2001/02:Fö23 yrkandena 2-4 och
2001/02:Fö26 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Folkrörelserna har haft en stor betydelse för den
demokratiska utvecklingen i vårt land. Även inom
totalförsvaret finns en väl etablerad frivillig
verksamhet. Den informerar och engagerar människor
om bland annat värdet av ett fungerande
totalförsvar. Dessa frivilliga organisationer har
också en stor betydelse för rekrytering av bland
annat officersaspiranter till totalförsvaret. Genom
sin tydliga koppling till Försvarsmaktens
krigsorganisation har hemvärnet en särställning
bland frivilligorganisationerna.

Eftersom totalförsvaret dragits ned kraftigt, med
många förbandsnedläggningar, har det inneburit att
många orter som tidigare haft regementen och
garnisoner nu saknar sådana. Därmed har den
sammanhållande länken mellan hemvärnet och det
övriga totalförsvaret försvunnit i många regioner.
Detta kan vara en förklaring till att
hemvärnsmännens antal minskat i stället för att
enligt målsättningen öka. I och med
förbandsnedläggningarna anser många hemvärnsförband
och hemvärnsmän att de har ett alldeles för stort
ansvar och för stora områden att bevaka. De upplever
sig inte heller vara särskilt uppskattade för de
insatser de gör och skall utföra. Dessutom råder en
stor osäkerhet om den framtida organisationen med
bl.a. den planerade integreringen i de nationella
skyddsstyrkorna.
Hemvärnet har tilldelats en stor roll i det
framtida försvaret och i de nationella
skyddsstyrkorna. I stora delar av vårt land är det
hemvärnet som skall säkerställa Försvarsmaktens
möjligheter till territoriell närvaro. Men det
framkommer inte i proposition 2001/02:159 hur
regeringen tänkt att hemvärnet skall organiseras
inför framtiden och utifrån de fyra huvudmålen. Det
påpekas att hemvärnet skall ingå i de nationella
skyddsstyrkorna. Det låter bra, men i propositionen
anges inte hur denna samordning skall organiseras
eller fungera. Det anges i stället att regeringen
skall återkomma i budgetpropositionen för 2003 samt
i nästa försvarsbeslutsproposition avseende de
nationella skyddsstyrkornas närmare utformning.
Kristdemokraterna anser att regeringen snarast
skall återkomma med ett klargörande förslag om hur
den frivilliga totalförsvarsverksamheten skall
integreras i de nationella skyddsstyrkorna och hur
den verksamheten skall organiseras och ledas samt
vad den konkret skall innehålla och innebära för
totalförsvaret i stort.
En annan fråga som är angelägen att få besvarad är
hur hemvärnet skall klara av sin framtida
rekrytering på ett effektivt och trovärdigt sätt
eftersom bl.a. minskad värnpliktsutbildning gröper
ur rekryteringsunderlaget.
Kristdemokraterna anser att regeringens passiva
personalförsörjningsstrategi för hemvärnet måste
ersättas med en offensiv strategi som bygger på
direktrekrytering enligt den modell som finns redan
i dag. De unga män och kvinnor som vid mönstringen
inte kan erbjudas en plats i insatsorganisationen
skall i stället erbjudas möjligheten att skriva
kontrakt med hemvärnet.
Men eftersom unga människor i dag lever ett mer
hektiskt liv än för bara något decennium sedan,
måste kontraktsmodellen bygga på ett betydande mått
av flexibilitet och någon form av ekonomiskt
incitament som ter sig tillräckligt lockande.
Grunden för deltagande måste dock alltid vara
frivillighet och medborgerligt engagemang.
En kontrakts- och rekryteringsmodell bör anpassas
för studerande vid universitet och högskola. I det
fallet genomförs den grundläggande
hemvärnsutbildningen, cirka tio veckor lång, i en
följd under en sommar. Ersättningsnivån bör motsvara
studiemedel, och den bör vara skattefri.
Utbildningen bedrivs vid något av landets militära
förband, med reservofficerare som instruktörer.
Efter avslutad grundutbildning följer skyldighet att
placeras i en hemvärnsbataljon och delta i den
ordinarie verksamheten under tre till fem års tid.
Därefter följer deltagandet de regler som för
närvarande gäller. Den högre graden av obligatorisk
närvaro under de inledande åren kan motiveras med
ersättningen under utbildningstiden.
En kontrakts- och rekryteringsmodell bör även
anpassas för unga män och kvinnor som just har tagit
steget in i förvärvslivet. Här kan en modell med tre
månaders skräddarsydd hemvärnsutbildning fördelad
över tre år tillämpas. Utbildningen bedrivs
sommartid, och hemvärnsaspiranten avstår delar av
sin semester för att genomföra utbildningen.
Ersättningsnivån bör motsvara studiemedel och den
bör vara skattefri. Utbildningen bedrivs vid något
av landets militära förband, med reservofficerare
som instruktörer. Efter avslutad grundutbildning
följer skyldighet att placeras i en hemvärnsbataljon
och delta i den ordinarie verksamheten under tre
till fem års tid. Därefter följer deltagandet de
regler som för närvarande gäller. Den högre graden
av obligatorisk närvaro under de inledande åren kan
motiveras med ersättningen under utbildningstiden.
Modellen medger en jämn och kontinuerlig
personalförsörjning som innebär att i stort sett
samtliga hemvärnsbataljoner ständigt är kompletta.
Modellen innebär också att folkförsvarstanken i
högre grad än med nuvarande urholkade
värnpliktssystem kan vidmakthållas. Det är därför
Kristdemokraternas uppfattning att regeringen
snarast bör utreda förutsättningarna för en
personalförsörjningsmodell i linje med vad som
beskrivits ovan.
I enlighet med vad som anförts bör motionerna
2000/01:Fö208 (kd) yrkande 11 och 2001/02:Fö24 (kd)
yrkandena 8-11 bifallas. Regeringens förslag till
inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna (förslag 2), motionerna 2001/02:Fö23
(m) yrkandena 2-4 samt 2001/02:Fö26 yrkandena 3 och
4 bör avslås.

5. Inriktning av hemvärnsförbanden (punkt 2)

av Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 5. Därmed
bifaller regeringen motion 2001/02:Fö26 yrkandena 3
och 4 samt avslår regeringens proposition
2001/02:159 punkt 2, motionerna 2000/01:Fö208
yrkande 11, 2001/02:Fö23 yrkandena 2-4 och
2001/02:Fö24 yrkandena 8-11.

Ställningstagande

Regeringen föreslår i propositionen att
hemvärnsförbanden skall utvecklas i syfte att
integreras och utgöra ett viktigt inslag i de
nationella skyddsstyrkorna. Regeringen anser att
hemvärnsförbanden tillhör de viktigaste förbanden
inom de nationella skyddsstyrkorna, vilkas
verksamhet och utveckling därför bör ställas i
centrum. Regeringen anser att vissa hemvärnsförband
skall få ökat ansvar och ökade befogenheter och
därför hävdas att tillräckliga resurser bör
omfördelas till detta. Regeringen föreslår att
hemvärnet skall kunna lösa uppgifter vid väpnat
angrepp, stärka samhället i fred samt utgöra en
grund för folkförankringen och försvarsviljan.

Miljöpartiet är mycket kritiskt till regeringens
förslag. I stället för att utnyttja hemvärnet som
rekryteringsbas till de internationella insatser som
Sverige behöver delta i så befäster propositionen
hemvärnets roll som den viktigaste delen av de
nationella skyddsstyrkorna. Hemvärnet och de
nationella skyddsstyrkorna är en del av det
traditionella invasionsförsvaret och har enligt
Miljöpartiet inte längre någon framträdande roll att
spela när invasionshotet avskrivits och Sverige
omformar sitt försvar för att kunna genomföra
internationella insatser. Den roll som Miljöpartiet
kan se att hemvärnet bör ha är att utbilda om samt
utgöra en rekryteringsbas för internationella
fredsfrämjande insatser.
Vad gäller finansiering av hemvärnets utökade roll
inom de nationella skyddsstyrkorna lovar regeringen
att förändringen inte kräver nya resurser utan att
den skall kunna finansieras genom omfördelning inom
försvarsanslaget. Miljöpartiet anser dock att inga
ytterligare resurser, inte heller resurser som
frigörs genom omfördelning, skall gå till att
befästa hemvärnets roll inom de nationella
skyddsstyrkorna. Hemvärnets resurser bör omfördelas
till verksamheter som rör internationella
fredsfrämjande insatser, och det totala anslaget
till hemvärnsförbanden bör kunna minskas.
Med hänvisning till vad som anförts bör motion
2001/02:Fö26 (mp) yrkandena 3 och 4 godkännas.
Regeringens förslag till inriktning av
hemvärnsförbanden inom de nationella skyddsstyrkorna
(förslag 2) samt motionerna 2000/01:Fö208 (kd)
yrkande 11, 2001/02:Fö23 (m) yrkandena 2-4 och
2001/02:Fö24 (kd) yrkandena 8-11 avstyrks.

6. Rätt till ledighet (punkt 5)

av Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6. Därmed
bifaller regeringen motion 2001/02:Fö25.

Ställningstagande

Det är viktigt att de som verkar inom
frivilligorganisationerna ges reella förutsättningar
att delta fullt ut i verksamheten, bl.a. genom
möjlighet att få ledigt vid t.ex. grund-,
repetitions- och kompletteringsutbildningar. En
sådan lagstadgad rätt finns ej i dag. Frågan om en
lagfäst rätt till ledighet för frivillig personal i
försvaret har varit under utredning i mer än 16 år
utan att man har kommit ett enda steg framåt. Med
tanke på behovet av frivilliga
försvarsorganisationer bör frågan om ledighet för
utbildning och tjänstgöring inom frivilligförsvaret
få en snar lösning. Denna möjlighet borde vara
densamma för frivillig personal som den i dag är för
värnpliktiga.

Med anledning av det anförda bör motion 2001/02:Fö25
(fp) bifallas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2001/02:159:

1. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till riktlinjer för
organisationsstöd och uppdrag till den frivilliga
försvarsverksamheten (avsnitt 5.1, 5.2 och 5.3).

2. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
regeringens förslag till inriktning av
hemvärnsförbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna (avsnitt 8.1).

Följdmotioner till proposition
2001/02:159

2001/02:Fö23 av Henrik Landerholm m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppdelning av det
organisatoriska stödet till de frivilliga
försvarsorganisationerna.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till
inriktning av hemvärnsförbanden inom de nationella
skyddsstyrkorna och uppdrar åt regeringen att
återkomma med ett samlat förslag avseende
organisation, utrustning och utveckling av de
nationella skyddsstyrkorna i enlighet med
riksdagens beslut 2000.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hemvärnet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förordna
militärdistriktscheferna som huvudman för
distriktsförsvaret.

2001/02:Fö24 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det saknas en
helhetsbild av totalförsvarets behov av de
frivilliga organisationerna i relation till
totalförsvarets verksamhet i stort.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppfyllandet
av de fyra huvudmålen som totalförsvarsresurserna
får användas till skall ha den säkerhetspolitiska
hotbilden på både kort och lång sikt som
utgångspunkt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
arbetet inför kommande försvarspolitiska
propositioner säkerställer att de är grundade på
tillförlitliga och väl genomarbetade underlag där
det går att göra en helhetsbedömning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ledningsfrågan
för den frivilliga totalförsvarsverksamheten inte
berörs i propositionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs en
fullständig översyn av totalförsvaret där
begreppet helhetssyn och samverkan skall vara
grundläggande utgångspunkter och där
totalförsvarets alla olika grenar skall ingå.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppdrag till
och stöd i form av statliga medel till frivilliga
försvarsorganisationer bör utgå från de i motionen
angivna huvuduppgifterna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
totalförsvarets beredskap mot olika former av
terrorattacker med okonventionella metoder och
vapen måste stärkas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att unga män och
kvinnor som vid mönstringen inte kan erbjudas en
plats i insatsorganisationen skall erbjudas
möjligheten att skriva kontrakt med hemvärnet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
kontrakts- och rekryteringsmodell för
hemvärnsutbildning anpassad för studerande vid
universitet och högskola.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
kontrakts- och rekryteringsmodell för
hemvärnsutbildning anpassad för unga män och
kvinnor som just har tagit steget in i
förvärvslivet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall återkomma med ett klargörande förslag om
hur hemvärnet och övrig frivillig
totalförsvarsverksamhet skall integreras i de
nationella skyddsstyrkorna samt deras framtida
roll, organisation, arbetsuppgifter,
ledningsorganisation m.m.

2001/02:Fö25 av Runar Patriksson och Eva Flyborg
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lagstadgad rätt till
ledighet för deltagande i utbildning och
tjänstgöring inom frivilligförsvaret.

2001/02:Fö26 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppdrag till
frivilliga försvarsorganisationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om organisationsstöd
till frivilliga försvarsorganisationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hemvärnets
roll inom det framtida försvaret bör vara att
utbilda om samt utgöra en rekryteringsbas för
internationella fredsfrämjande insatser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om resurstilldelning
till hemvärnet.

Motioner från allmänna motionstiden
2000/01

2000/01:Fö201 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om stöd till frivilliga
försvarsorganisationer.

2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att säkerställa
hemvärnets behov av instruktörer.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
militärdistriksstaberna och
militärdistriktsenheterna måste förses med en
personalvolym som medger god förmåga till
utbildning av frivilligorganisationerna.

2000/01:Fö305 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rättshjälp för
hemvärnspersonal.

2000/01:Fö902 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en översyn sker av
ersättningssystemet för hemvärnet/frivillig-
organisationerna.

Följdmotioner till proposition
2001/02:10

2001/02:Fö6 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att målmedvetet
stimulera och stödja de frivilliga
försvarsorganisationerna samt dra nytta av dessa i
samhällsarbetet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
beredskapsansvariga instanser noga prövar
möjligheterna att ta frivilliga i anspråk vid
svåra påfrestningar på samhället.

2001/02:Fö7 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa
Thalén Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av allas
delaktighet och ansvar för att skapa en mer
sammanhållen organisation i tider av hot och våld.

2001/02:Fö10 av Runar Patriksson och Eva Flyborg
(fp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frivillig
försvarsverksamhet.

2001/02:Fö13 av Elizabeth Nyström och Jan-Evert
Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den civila delen av
totalförsvaret.