Bostadsutskottets betänkande
2001/02:BOU13
Hyresrätt, bostadsrätt och ägarlägenheter m.m.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet de
motionsförslag som väckts under allmänna
motionstiden 2001 och som främst avser
lagstiftningen om hyresrätt, bostadsrätt och
ägarlägenheter. Vissa bostadsförsörjningsfrågor
liksom frågan om tredimensionell fastighetsbildning
behandlas också. I betänkandet behandlas dessutom
några motioner som utskottet ansett det vara mer
lämpligt att överväga i detta sammanhang än
samtidigt med de propositioner och den skrivelse som
föranlett att de väckts.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 22 reservationer och 3
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Hyressättningen - den allmänna
lagregleringen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo240,
2001/02:Bo276 yrkande 1, 2001/02:Bo295,
2001/02:Bo318 yrkande 7, 2001/02:Bo320 yrkandena
13 och 14, 2001/02:Bo325 yrkande 9 och 11 samt
2001/02:A226 yrkande 8.
Reservation 1 (m, kd, c, fp, -)
2. Hyressättningen - regleringen för
nyproduktion
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo276
yrkande 2, 2001/02:Bo318 yrkande 9, 2001/02:Bo320
yrkandena 11 och 12, 2001/02:Bo324 yrkande 3 samt
2001/02:Bo325 yrkande 10.
Reservation 2 (m, kd, c, fp, -)
3. Förutsättningarna för vräkning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo25
yrkande 4, 2001/02:Bo243 yrkande 6 och
2001/02:Bo246 yrkande 5.
Reservation 3 (kd, c, fp)
Reservation 4 (v)
4. Andrahandsuthyrning - besittningsskydd
m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo246 yrkande
7.
Reservation 5 (v)
5. Andrahandsuthyrning - överhyra och andra
olägenheter
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo6 yrkande
4 i denna del, 2001/02:Bo320 yrkande 16 och
2001/02:Bo325 yrkande 1 i denna del.
Reservation 6 (kd, c)
6. Obligatorisk försäkring
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo301.
7. Svarthandel
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo6 yrkande
4 i denna del, 2001/02:Bo215 yrkande 2,
2001/02:Bo312 och 2001/02:Bo325 yrkande 1 i denna
del.
Reservation 7 (v)
Reservation 8 (c)
8. Självförvaltning
Riksdagen avslår motion 2001/02:A226 yrkande 9.
Reservation 9 (kd, c)
9. Förbudet mot dubbelupplåtelse vid
ombildning till bostadsrätt
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo245
yrkande 2, 2001/02:Bo247 yrkande 7 och
2001/02:Bo320 yrkande 15.
Reservation 10 (m, kd, -)
10. Ombildning från andelsrätt till
bostadsrätt
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo321 yrkandena
1 och 2.
Reservation 11 (m, -)
11. Bostadsrättens pantvärde
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo247 yrkandena
3-5.
Reservation 12 (m, -)
12. Bostadsrättsföreningens
självbestämmande
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo247 yrkande
6.
Reservation 13 (m, -)
13. Ägarlägenheter och tredimensionell
fastighetsindelning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo211,
2001/02:Bo318 yrkande 4, 2001/02:Bo320 yrkandena
18 och 19, 2001/02:Bo324 yrkandena 5 och 6,
2001/02:Bo325 yrkande 14 samt 2001/02:N319
yrkande 3.
Reservation 14 (m, kd, c, fp, -)
14. Rätten att hyra
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo246 yrkande
6.
Reservation 15 (v, mp)
15. Obligatorisk bostadsförmedling
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo224
yrkandena 3 och 4 samt 2001/02:Bo246 yrkande 8.
Reservation 16 (m, kd, c, fp, -) - motiv.
16. Särskilda uppgifter för
bostadsförmedlingar, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo265,
2001/02:A317 yrkande 11 och 2001/02:Sf30 yrkande
8.
Reservation 17 (m, kd, c, fp, -) - motiv.
17. Förmedling av bostadslägenheter i andra
hand
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo215 yrkande
1.
Reservation 18 (v)
18. Avräkning av köavgift mot
förmedlingsavgift
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo224 yrkandena
5 och 6.
Reservation 19 (v)
19. Förmedlingsavgiftens storlek, m.m.
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo215 yrkande
4.
Reservation 20 (v)
20. Yrkesmässiga bostadsförmedlare
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo215 yrkande
3.
Reservation 21 (v)
21. Bostadsanvisning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo246
yrkande 9, 2001/02:A317 yrkande 12 och
2001/02:Sf30 yrkande 9.
Reservation 22 (v, mp)
Stockholm den 14 maj 2002
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut
Billing (m), Lennart Nilsson (s), Lilian Virgin (s),
Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd), Carina
Moberg (s), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s),
Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Annelie
Enochson (kd), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Carina Adolfsson
Elgestam (s), Ewa Thalén Finné (m) och Sten
Andersson (-).
2001/02
BoU13
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utskottet
motionsförslag som väckts under den allmänna
motionstiden 2001 (fristående motioner) och som
främst gäller lagstiftningen om hyresrätt,
bostadsrätt, ägarlägenheter, tredimensionell
fastighetsbildning och bostadsförsörjning m.m. I
betänkandet behandlas också fyra motioner som under
riksdagsåret väckts med anledning av två
propositioner och en annan skrivelse från
regeringen, vilka motionsförslag utskottet funnit
mer lämpligt att behandla samtidigt med de
fristående motionerna.
Utskottets överväganden
Hyresrätt
Hyressättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bruksvärdessystemet gällande
· den allmänna lagregleringen, jämför
reservation 1 (m, kd, c, fp, -) och
·
- regleringen för nyproduktion, jämför
reservation 2 (m, kd, c, fp, -).
-
Den allmänna lagregleringen
I motion 2001/02:Bo318 (m) yrkande 7 (partimotion)
föreslås att allmännyttans hyror avskaffas som
förstahandsnorm. Enligt motionen bör
jämförelseprövningen ske utan hänsyn till
ägarförhållandena. Förslaget i motion 2001/02:Bo240
(m) yrkande 1 avser att riksdagen genom ett
tillkännagivande skall ta ställning för en fri
hyressättning. I motionen föreslås vidare - yrkande
2 - att en fri hyressättning skall införas under en
övergångsperiod. Hur man i detalj skall gå från
dagens reglerade system till ett friare skall enligt
motionärerna utredas närmare. Motionärerna
förespråkar också -- yrkande 3 - att en avtalad hyra
inte skall kunna överklagas utan att den skall gälla
enligt kontraktet och att tvister om hyreskontrakt,
liksom andra tvister, skall avgöras vid allmän
domstol varvid hyresnämnderna kan avskaffas.
Slutligen föreslås - yrkande 4 - att allmännyttans
hyresledande ställning avskaffas. I motion
2001/02:Bo276 (m) yrkande 1 föreslås att
marknadshyror införs på sikt. Övergången bör göras
smidig utan negativa konsekvenser för enskilda,
t.ex. genom att marknadshyra skall få tillämpas
endast när ett nytt hyresavtal träffas. Motion
2001/02:Bo295 (m) yrkandena 1 och 2 avser att
bruksvärdessystemet avskaffas och att en fri
marknadsbaserad hyressättning införs.
I motion 2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 13 och 14
föreslås en översyn av bruksvärdessystemet. Enligt
motionärerna skall allmännyttan avskaffas som
förstahandsnorm och avtalen om hyra skall relateras
till efterfrågan på bostäder och avspegla underhåll
och service m.m. Hyresgästens besittningsskydd skall
inte försvagas och det skall finnas en spärregel mot
oskälig hyra. För att inte fastighetsägaren skall
kunna kringgå besittningsrätten skall tvister om
hyran kunna prövas i domstol.
I motion 2001/02:Bo325 (c) yrkande 9 (partimotion)
föreslås att allmännyttans hyresledande roll skall
avskaffas. De privata fastighetsföretagen och deras
organisation skall således göras till en reell och
fullvärdig förhandlingspart i det kollektiva
förhandlingssystemet. Systemet skall ge utrymme för
de lokala hyreskommittéerna, med företrädare från
hyresgästorganisationen, fastighetsägarföretagen och
de kommunala bostadsföretagen, att påverka
bruksvärdesbestämningen. Enligt motion 2001/02:Bo325
(c) yrkande 11 (partimotion) bör det skapas ett
utrymme för individuell hyressättning så att
enskilda hyresgästers önskemål och krav på
inflytande tillgodoses. Det kan gälla utrustning och
nivå på underhåll. Förslaget avser också att
möjliggöra betalning av värme och vatten efter
förbrukning m.m. Förslaget i motion 2001/02:A226 (c)
yrkande 8 (partimotion) avser att göra
bruksvärdessystemet mer flexibelt med syfte att det
skall ge utslag i lägre hyror i mindre exklusiva
områden.
Hyreslagens bruksvärdesreglering innebär att hyran
skall fastställas till skäligt belopp. En hyra är
inte att anse som skälig, om den är påtagligt högre
än hyran för lägenheter som med hänsyn till
bruksvärdet är likvärdiga. Vid prövningen skall
främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs
och förvaltas av kommunala bostadsföretag. Tidigare
angav bruksvärdesregeln de allmännyttiga
bostadsföretagen som hyresledande (förstahandsnorm).
Från den 1 april utpekas som hyresledande i stället
sådana kommunala bostadsföretag som avses i 1 kap. 2
§ lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag.
Ändringen innebär i sakligt hänseende endast en
mindre justering. Avsikten har inte varit att
förändra den påverkan på hyresutvecklingen som de
kommunala bostadsföretagen redan förut hade.
Utskottet har tidigare (bet. 1998/99:BoU3) givit
uttryck för att det finns anledning att uppmärksamma
bruksvärdesregelns tillämpning och utformning, dock
utan annat syfte än att bruksvärdesregeln på ett
effektivt sätt skall garantera hyresgästerna skäliga
hyresnivåer och därmed även fortsättningsvis kunna
upprätthålla hyresgästernas besittningsskydd.
Utskottet förutsatte att regeringen skulle ta de
initiativ som behövdes.
En särskild utredare har genomfört en utvärdering
av bruksvärdessystemet (SOU 2000:33). En
sammanfattande slutsats av de studier som genomförts
är att samspelet mellan bruksvärdessystemet,
hyresförhandlingslagen och allmännyttans roll som
förstahandsnorm resulterar i en förhållandevis god
måluppfyllelse. Samtidigt konstateras det att
systemet är utsatt för spänningar som kan relateras
till ökad individualisering av hyreskontakten,
minskad nyproduktion inom allmännyttan och allmänt
sett förändrade ekonomiska förutsättningar.
Resonemang förs i betänkandet om vissa begränsade
förändringar av bruksvärdessystemet.
Diskussionsförslagen avser bl.a. avskaffandet av
allmännyttan som förstahandsnorm och att
bruksvärdesregeln inte skall tillämpas på
nyproduktion under en s.k. karenstid. Utredningen
har remissbehandlats och bereds nu inom
Regeringskansliet.
Med hänsyn till den beredning som pågår inom
Regeringskansliet finns det enligt utskottets mening
inte skäl för riksdagen att nu i sak ta ställning
till de ovan angivna motionerna som rör systemet för
hyressättningen. Utskottet avstyrker med hänvisning
till detta m-, kd- och c-motionerna.
Regleringen för nyproduktion
I flera motioner tas frågan upp om en särskild
lagreglering av hyran vid nyproduktion.
I motion 2001/02:Bo318 (m) yrkande 9 (partimotion)
föreslås en friare hyressättning vid nyproduktion.
Parterna skall vara bundna av en avtalad hyra också
efter det att sex månader förflutit. I motion
2001/02:Bo276 (m) yrkande 2 lämnas förslag om att
marknadshyror skall gälla vid nyproduktion.
I motion 2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 11 och 12
föreslås ett undantag från bruksvärdesprincipen för
nyproducerade lägenheter. En hyresvärd och en
hyresgäst skall i fråga om nyproduktion kunna avtala
om en förstagångshyra som regleras genom mångårigt
avtal och som inte, vilket är fallet i dag, skall
kunna omprövas efter sex månader.
Också förslaget i motion 2001/02:Bo325 (c) yrkande
10 (partimotion) avser ett undantag från
bruksvärdesprincipen för lägenheter som
nyproduceras. Hyresavtal som tecknats vid
nyproduktion bör inte kunna omprövas i efterhand,
men hyresgästen skall ha ett kvarstående starkt
besittningsskydd.
I motion 2001/02:Bo324 (fp) yrkande 3 föreslås
också en friare hyressättning i nyproduktion.
Allmännyttan skall inte längre utgöra
förstahandsnorm vid hyressättningen. Särskilt
uppmärksammas att osäkerheten om framtida
hyresnivåer motverkar nyproduktion. Till förslaget
är kopplat införandet av en möjlighet för
hyresnämnden att avgöra hyresnivån före byggstart.
En hyresgäst har möjlighet att vid hyresnämnden få
sina hyresvillkor prövade. För tidsobestämda
hyresavtal, som är det mest vanliga, gäller att ett
avtalat villkor måste gälla i sex månader innan en
ändring får träda i kraft. Ikraftträdandet är också
beroende av bl.a. när hyresgästen gör ansökan till
hyresnämnden.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta
ställning i sak till de framförda förslagen om en
friare hyressättning vid nyproduktion. Som redan
framgått pågår inom Regeringskansliet överväganden
om eventuella förändringar av bruksvärdessystemets
utformning och tillämpning. Utskottet avstyrker
därför m-, kd-, c- och fp-motionerna.
Förutsättningarna för vräkning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om mer
restriktiva förutsättningar för vräkning,
jämför reservation 3 (kd, c, fp) och 4 (v).
I motionerna 2001/02:Bo243 (kd) yrkande 6 och
2001/02:Bo25 (kd) yrkande 4 föreslås att ett
samrådsförfarande med socialtjänsten bör vara
obligatoriskt i förhållande till hyresvärden inför
hot om vräkning på grund av förverkande.
Motionärerna föreslår att en översyn av
lagstiftningen görs.
I motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 5 (partimotion)
föreslås en översyn av 46 § hyreslagen om vräkningar
vad gäller dröjsmål med hyresbetalningar. Det bör
enligt motionärerna vara en rimlig ordning att vid
dröjsmål en betalningspåminnelse ges och därefter
någon form av straffavgift utgår. Ingen bör kunna
avhysas enbart på grund av försenade inbetalningar.
Kommittén för hemlösa har nyligen lagt fram sitt
slutbetänkande. I betänkandet framförs att ett
gemensamt uppsökande arbete från hyresvärdar och
socialtjänst bör bedrivas gentemot hushåll med
hyresskulder. Arbetet skall ske med beaktande av
socialtjänstens uppgifter och ansvar. Kommittén
anser att hyresvärdar och socialtjänst bör sträva
efter att utveckla en gemensam strategi för att så
långt det är möjligt förhindra vräkning. Vidare
föreslås att förverkandefrågor som gäller avhysning
på grund av betalningsförsummelse och störningar
förs över från allmän domstol till hyresnämnden.
Hyresnämnden skall även i förverkandefallen kunna
göra en allsidig skälighetsbedömning. Vidare
omfattar kommitténs förslag att rättelseanmaning
till hyresgästen och underrättelse till
socialnämnden skall göras i samtliga fall när en
uppsägning sker till hyrestidens utgång med grund i
betalningsförsummelse eller störningar.
Återvinningsfristen föreslås bli förlängd från tre
till fyra veckor för att ge socialtjänsten utökade
möjligheter att utreda och besluta. Kommittén
föreslår också att regeringen i en särskild
utredning granskar om en tydligare reglering av
rutinerna för utsändande av hyresavier och
betalningspåminnelser kan minska antalet vräkningar
som uppkommer genom upprepade
betalningsförsummelser. Kommitténs förslag återfinns
i betänkandet Att motverka hemlöshet (SOU 2001:95).
Förslagen är nu föremål för beredning inom
Regeringskansliet.
De viktiga frågeställningar och problem som tas
upp i motionerna är nu föremål för beredning. Enligt
utskottets mening bör riksdagen nu inte i sakligt
hänseende behandla motionsförslagen. Resultatet av
den pågående beredningen bör i stället avvaktas.
Motionerna avstyrks därför.
Andrahandsuthyrning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- besittningsskydd för andrahandshyresgäster,
jämför reservation 5 (v) och
-
- överhyra och andra olägenheter vid
andrahandsuthyrning, jämför reservation 6
(kd, c) och särskilt yttrande 1 (v).
-
Besittningsskydd m.m.
I motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 7 (partimotion)
föreslås att en översyn genomförs med syfte att
skärpa reglerna kring besittningsskyddet för
innehavare av "sociala/kommunala" andrahandskontrakt
(hyresgäster på den sekundära bostadsmarknaden) med
krav som har med vård och tillsyn att göra. Ofta
handlar det om krav som det skulle vara omöjligt att
ställa på vanliga hyresgäster bl.a. från
integritetssynpunkt. Förslaget syftar också till att
en ordning skapas för att en andrahandshyresgäst
skall ges möjlighet att bli förstahandshyresgäst.
Kommunen har rätt att utan hyresvärdens medgivande
eller hyresnämndens tillstånd i andra hand upplåta
en lägenhet den hyr (39 § andra stycket hyreslagen).
En andrahandshyresgäst har inte något
besittningsskydd, om hyresförhållandet upphör innan
det varat två år i följd (45 § första stycket 1
hyreslagen). Iakttar hyresvärden gällande hyres- och
uppsägningstid dessförinnan är andrahandshyresgästen
skyldig att flytta, oavsett hyresvärdens skäl för
uppsägningen.
Vid längre hyresförhållanden kan hyresgästen ha
avstått från sitt besittningsskydd. Har hyresnämnden
godkänt ett avstående av besittningsskydd föreligger
inte något skydd vad gäller en uppsägning som
grundas på de omständigheter som föranlett
avståendet.
Även om ett andrahandsavtal är förenat med
besittningsskydd är det i allmänhet svagare än när
det gäller ett förstahandskontrakt. Det ligger så
att säga i sakens natur att andrahandsavtal inte
skall gälla på samma sätt som avtal i första hand.
En andrahandshyresgästs rätt till lägenheten faller
i och med att förstahandshyresgästens avtal upphör,
t.ex. på grund av uppsägning.
Hyreslagen har nyligen ändrats så att en hyresgäst
som hyr en bostad i andra hand av en hyresvärd som i
sin tur har hyrt den tillsammans med två andra
lägenheter för att hyra ut dem i andra hand
(blockhyra) skall ha samma besittningsskydd som en
förstahandshyresgäst (bet. 2001/02:BoU3).
Lagändringen berör en del av de hyresgäster som
motionen avser men torde inte innebära en reell
förändring av de förhållanden motionärerna avser.
Skälet till detta är bl.a. att
andrahandshyresgästens avstående av sitt
besittningsskydd kan göras till förutsättning för
förhyrningen.
Enligt nu gällande regler skyddas
andrahandshyresgäster under de två första åren av
hyresförhållandet i sin besittning endast av de
regler som gäller om hyres- och uppsägningstider. Är
hyrestiden mycket kort betyder det att hyresgästen
kan förlora sin lägenhet mycket snabbt. Hans
möjligheter att få sina hyresvillkor ändrade
påverkas på ett praktiskt plan av att han kan sägas
upp utan att han har några lagliga möjligheter att
få sitt hyresavtal förlängt. De hyreskontrakt som
avses i motionen utgör vanligen tillsammans med
andra åtgärder ett led i samhällets insatser för att
den enskilde skall få det stöd, den vård eller annan
hjälp han behöver. Hur samhällets insatser närmare
skall utformas är och bör naturligtvis vara
individuellt betingade. Enligt socialtjänstlagen
skall den verksamhet som bedrivs som socialtjänst i
samtliga fall bygga på respekt för människors
självbestämmanderätt och integritet. Vanligen torde
hyresrättsliga överväganden av gängse slag inte utan
vidare kunna appliceras på de hyreskontrakt det är
fråga om. Ibland reagerar en hyresgäst mot de
villkor som gäller för hans fortsatta boende eller
mot tillämpningen av dessa. Det har framgått att det
ofta saknas möjligheter för honom att enligt
hyreslagen ta strid i frågan. I övrigt torde
hyresgästen i allt väsentligt endast genom
Riksdagens ombudsmäns verksamhet och annan tillsyn
över socialtjänsten och annan myndighetsutövning
kunna få till stånd ett ingripande mot sådana
uppställda villkor för ett fortsatt boende som inte
är godtagbara.
Kommittén för hemlösa (SOU 2000:14) har behandlat
förhållandena på den sekundära bostadsmarknaden och
uttalat att det är väsentligt att kommunerna
tillsammans med berörda bostadsföretag ingår en
överenskommelse där formerna och villkoren för
andrahandskontrakt klargörs. Det bedömdes som
oacceptabelt att hyresgäster med andrahandskontrakt
hos socialtjänsten vilka har skött sig klanderfritt,
skall nekas förstahandskontrakt och därmed under
obegränsad tid tvingas underkasta sig onormala
hyresvillkor. Kommittén för hemlösa har i sitt
slutbetänkande återigen behandlat kommunernas
andrahandsuthyrning (SOU 2001:95) och framhållit
bl.a. att det är väsentligt att öka tryggheten och
självständigheten i boendet för
andrahandshyresgästen och därvid påtalat vikten av
att långa kontraktstider tillämpas och att
eventuellt vidhängande hyresvillkor inte strider mot
hyreslagen samt lämnat en uppmaning om att
förstahandskontrakt skall tillämpas i större
utsträckning. Kommittén anser att det finns skäl för
socialnämnderna att aktivt verka för att
andrahandsuthyrningen reduceras. Kommitténs
utredningsbetänkande bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Utskottet kan ställa sig bakom de uttalanden
kommittén gjort. Förhoppningsvis kan de till
kommunerna och bostadsföretagen ställda förslagen
leda till förbättringar varigenom motionsförslaget
åtminstone delvis skulle bli tillgodosett. Utskottet
är nu inte berett att föreslå utredningsinsatser om
förändringar av hyreslagen i anledning av motionen.
V-motionen avstyrks därför.
Överhyra och andra olägenheter
I motion 2001/02:Bo320 (kd) yrkande 16 föreslås en utredning av
regelverket avseende andrahandsuthyrning med syfte
att bl.a. få bukt med oskäliga hyresuttag.
Hyresvärdarna föreslås få utökade
kontrollmöjligheter genom att tillstånd till
uthyrning i större omfattning förenas med villkor om
vilken hyra som får tas ut. Samtidigt uppmärksammas
i motionen att andrahandsuthyrning i vissa fall är
mycket angelägen. Motionärerna anser dessutom att
nuvarande lag bör förtydligas på en del punkter för
att missförstånd skall undvikas. Det gäller bl.a. i
fråga om att en andrahandshyresgäst aldrig får något
besittningsskydd gentemot fastighetsägaren, att
hyresrätten kan förverkas vid otillåten
andrahandsuthyrning och att hyresnämnden kan bevilja
tillstånd efter det att förstahandshyresgästen vid
otillåten uthyrning får en rättelseanmaning från
fastighetsägaren.
Också förslagen i motionerna 2001/02:Bo325 (c)
yrkande 1 i denna del (partimotion) och 2001/02:Bo6
(c) yrkande 4 i denna del avser att få till stånd en
utredning om att få bort olägenheterna med
andrahandsuthyrning, främst ockerhyrorna, men även
den bristande rörlighet på den ordinarie marknaden
som följer av en omfattande andrahandsmarknad.
Hyreslagens bestämmelser om när tillstånd skall
ges till andrahandsupplåtelse präglas av en
restriktivitet. Motsvarande gäller också
bostadsrättslagens bestämmelser. Ett av skälen bakom
denna lagstiftning är de negativa konsekvenser som
är förbundna med en andrahandsmarknad. Det gäller
den osäkerhet hyresgästerna upplever när de saknar
ett normalt besittningsskydd till sitt hem. Det
gäller vidare andrahandshyresvärdarnas obenägenhet
eller oförmåga att sköta sina skyldigheter som
hyresvärd, t.ex. när det gäller underhåll,
reparationer och annan service. Erfarenheterna visar
också att det är mycket vanligt att
andrahandshyresvärdar tar ut en överhyra, dvs. en
hyra som ligger över bruksvärdesnivån (då bortsett
vad som är skälig ersättning för möbler, husgeråd
osv.). För den senare situationen ger hyreslagen
särskilda möjligheter för en andrahandshyresgäst att
återkräva överhyra (55 d § hyreslagen). Enligt
vanliga regler kan hyresnämnden fastställa skälig
hyra för framtiden.
Utskottet tror inte att det skulle vara ett
särskilt effektivt sätt att minska uttagen av
överhyror om man skulle öka fastighetsägarens
kontrollmöjligheter såsom föreslås i kd-motionen.
Det är i och för sig naturligt att en
fastighetsägare vill ha så få andrahandshyresgäster
i sitt hus som möjligt, men när väl ett tillstånd
till uthyrning föreligger torde en fastighetsägare
knappast ha tid eller resurser att närmare
intressera sig för den hyra en andrahandshyresgäst
betalar. Mot bakgrund av de möjligheter hyreslagen
anvisar för att återkräva en redan erlagd överhyra
och att för framtiden sänka en avtalad sådan hyra är
utskottet inte berett att ställa sig bakom de krav
på utredningsinsatser som motionerna innehåller.
Såsom utskottet ser det blir det då inte heller
aktuellt att i detta sammanhang överväga de
förtydliganden av hyreslagen som efterlyses i kd-
motionen. Utskottet vill samtidigt rikta
uppmärksamheten mot att flera av de problem som
finns på andrahandsmarknaden i många kommuner
ytterst är beroende på att bostadsbyggandet i dessa
varit alltför lågt och att det är genom ett ökat
byggande som den effektivaste lösningen står att
finna. Utskottet avstyrker kd- och c-motionerna.
Obligatorisk försäkring för hyresgästen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
obligatorisk försäkring för hyresgästerna.
I motion 2001/02:Bo301 (s) lämnas förslag om
obligatorisk brand- eller hemförsäkring för
hyresgästerna t.ex. genom att hyresvärden skall ha
laglig rätt att kräva att hyresgästen tecknat en
brandförsäkring/hemförsäkring för att erhålla
hyreskontrakt. Syftet med förslaget är bl.a. att
säkerställa hyresgästen mot hyresvärdens krav på
skadestånd upp till hyresvärdens självrisknivå i de
fall hyresgästen varit vållande till en brandskada.
Motionärernas i och för sig vällovligt syftande
förslag synes närmast förutsätta en ordning där
hyresförhållandets bestånd görs beroende av att
hyresgästen innehar en försäkring. Det skulle
nämligen vara föga meningsfullt med en ordning som
innebär att en av hyresgästen tagen försäkring skall
utgöra ett villkor för en förhyrning, om hyresgästen
sedan hyreskontraktet tecknats utan vidare skulle
kunna säga upp försäkringen.
Det förekommer att hyresvärdar ställer upp krav på
hemförsäkring för att en hyresgäst skall få hyra en
lägenhet. En hyresvärd kan ju som förutsättning för
uthyrning i princip ställa upp de villkor han anser
viktiga. (Det finns undantag, se t.ex. brottsbalkens
förbud mot olaga diskriminering.)Villkoret kan i
efterhand prövas av hyresnämnden. Bedöms det som
oskäligt kan nämnden besluta att det inte längre
skall gälla. Enligt vad utskottet erfarit har det
inte genom ett överrättsavgörande prövats om ett
krav på försäkring är att anse som skäligt.
Enligt utskottets mening får det anses rimligt att
en hyresgäst själv får bestämma om denne genom en
försäkring vill skydda sig för det fall att
skadeståndskrav riktas mot honom eller hans egendom
förstörs. Det kan befaras att ett krav på hem- eller
brandförsäkring skulle försvåra en resurssvag
hyresgästs möjlighet att erhålla ett hyreskontrakt.
Det kan i vart fall inte komma i fråga att i
förhållande till en normalt aktsam hyresgäst göra
dennes rätt att fortsättningsvis hyra en lägenhet
beroende av att han vidmakthåller en försäkring.
Inte heller på annat sätt finner utskottet skäl att
förorda att en hem- eller brandförsäkring görs
obligatorisk även om en tagandet av en sådan
försäkring framstår som en klok handling. Utskottet
avstyrker således motionen.
Svarthandel
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
åtgärder mot svarthandeln med
hyreslägenheter, jämför reservation 7 (v) och
8 (c).
I motion 2001/02:Bo312 (s) föreslås att åtgärder
skall vidtas mot svarthandeln med hyresrätter.
Motionärerna nämner bl.a. följande möjliga åtgärder.
Ett "skälighetsrekvisit" kan införas i hyreslagens
bytesregler. Enligt detta skall bytesparterna göra
det troligt att det rör sig om ett faktiskt byte för
att få bytet godkänt av hyresnämnden, om bytet
erfarenhetsmässigt framstår som uppenbart oäkta.
Yrkesförbud bör införas för svarthandlande mäklare.
Tvångsförvaltning bör ske av svarthandlande
hyresvärdars fastigheter. En hyresgäst som medverkar
till att en svart lägenhetsaffär kommer till
myndigheternas kännedom skall kunna få behålla sitt
besittningsskydd samtidigt som han får tillbaka 70 %
av köpeskillingen. Resterande 30 % bör tas ut som
kontrollavgift. En andrahandshyresgäst som sätter
stopp för en svart lägenhetsaffär bör få ta över
förstahandskontraktet.
I motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 2 föreslås att
en utredning görs av möjligheterna att använda det
kommande lägenhetsregistret i syfte att bekämpa
svarthandel med hyreslägenheter. Förslaget avser det
lägenhetsregister Lantmäteriverket bygger upp med
syfte bl.a. att effektivisera folk- och
bostadsräkningen.
I motionerna 2001/02:Bo325 (c) yrkande 1 i denna
del (partimotion) och 2001/02:Bo6 (c) yrkande 4 i
denna del lämnas förslag om att en utredning ges i
uppdrag att få bort olägenheterna med svarthandel
med hyreskontrakt.
Det kan här erinras om att
besittningsskyddsreglerna inte skyddar en hyresgäst
som olagligt förvärvat sin lägenhet av en annan
hyresgäst. Hyresgästen kan alltså bli vräkt från en
lägenhet som han bytt till sig mot ersättning, om
hyresvärden begär det. Har hyresgästen köpt sin
lägenhet av fastighetsägaren torde han däremot ha
vanligt besittningsskydd. Hyresgästen har i dag rätt
att återfå hela det belopp han betalat som
ersättning i strid mot hyreslagens förbud.
Utskottet har nyligen till Riksdagens revisorer
lämnat förslag om ett granskningsärende avseende
svarta lägenhetsaffärer. Revisorerna föreslås att
granska i vilken utsträckning dagens lagstiftning
liksom myndigheternas insatser bidrar till att
motverka handeln med hyreslägenheter. Utskottet är
inte berett att nu för riksdagen redovisa ett
sakligt ställningstagande till de förslag motionerna
innehåller utan anser att det finns skäl att först
avvakta vad utskottets förslag till Riksdagens
revisorer ger för resultat. Motionerna avstyrks.
Självförvaltning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att
självförvaltning skall stimuleras, jämför
reservation 9 (kd, c).
I motion 2001/02:A226 (c) yrkande 9 (partimotion)
förespråkas att de kommunala bostadsföretagen i
högre utsträckning skall stimulera de boende till
självförvaltning av bostadshusen. Förslaget syftar
bl.a. till att motverka segregation i utsatta
områden.
Den 1 juli 1997 infördes i hyresförhandlingslagen
bestämmelser avseende kollektiva avtal om öppna
system för självförvaltning. Samtidigt gjordes viss
mindre ersättning till hyresgästerna för deras
deltagande skattefri (prop. 1996/97:119, yttr.
1996/97:BoU8y).
Sedan den 1 april gäller en permanent lagstiftning
om kooperativ hyresrätt. Kooperativ hyresrätt
förekommer i två former, ägarmodellen och
hyresmodellen. Den förstnämnda formen innebär att
hyresgästerna själva äger det hus i vilket de är
hyresgäster. Den sistnämnda upplåtelseformen innebär
att hyresgästerna genom en kooperativ förening i
stället hyr huset och sedan upplåter lägenheterna
med hyresrätt till sig själva. Hyresmodellen innebär
att praktiskt taget hela fastighetsförvaltningen kan
föras över från fastighetsägaren till hyresgästerna.
Utskottet ser gärna att självförvaltning som
förvaltningsform utvecklas både till omfattning och
innehåll. Ett stort ansvar för detta ankommer på
kommunerna i deras egenskap av fastighetsägare.
Hyresmarknadens parter kan genom överenskommelser
anpassa självförvaltningsverksamheten så att den
tillgodoser önskemålen hos de boende i olika
bostadsområden eller hus. Utskottet är inte berett
att nu förorda utredningsinsatser i fråga om
självförvaltning utan anser att ytterligare
erfarenheter bör vinnas av den lagstiftning som
finns. Utskottet avstyrker med hänvisning till det
sagda c-motionen.
Ombildning till bostadsrätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
· att förbudet mot dubbelupplåtelse
avskaffas, jämför reservation 10 (m, kd, -)
och
·
- att särskilda regler skall införas för
ombildning från andelsrätt till bostadsrätt,
jämför reservation 11 (m, -).
-
Förbudet mot dubbelupplåtelse
I tre motioner lämnas förslag om att förbudet mot
dubbelupplåtelse skall avskaffas partiellt. Förbudet
bör enligt motionärerna inte gälla i förhållande
till kommunen eller ett kommunalt bostadsföretag.
Sådana förslag lämnas i motionerna 2001/02:Bo247 (m)
yrkande 7, 2001/02:Bo245 (m) yrkande 2 och
2001/02:Bo320 (kd) yrkande 15. I den senast nämnda
m-motionen föreslås därutöver att en utredning bör
göras av frågan om förbudet bör kvarstå även i
förhållande till andra fastighetsägare.
Förbudet mot dubbelupplåtelse innebär att
bostadsrätt inte får upplåtas till en lägenhet som
är upplåten med hyresrätt (4 kap. 3 §
bostadsrättslagen). Bostadsrätt kan dock upplåtas
till en hyresgäst som önskar få sin hyresrätt
omvandlad till bostadsrätt. Förbudet kan i vissa
fall försvåra ombildningen till bostadsrätt.
Förbudet har behandlats vid många olika
tillfällen. Bland annat skedde det i en
departementspromemoria om s.k. bostadsrättsoptioner
m.m. (Ds 1993:54). I promemorian bedömdes att
förbudet inte skulle tas bort eftersom detta skulle
kunna innebära oklarheter och missförstånd som i sin
tur skulle kunna leda till rättsförluster för
hyresgäster i bostadsrättslägenheter. Bakgrunden
till den bedömningen är att hyreslagen i vissa
avseenden särreglerar uthyrning av
bostadsrättslägenheter, bl.a. vad gäller
hyresgästens besittningsskydd.
Utskottet har flera gånger tidigare avstyrkt
motsvarande motionsyrkande (senast i bet.
2000/01:BoU3). Utskottet har då ansett - liksom
redovisats i promemorian - att negativa effekter
skulle uppstå om förbudet togs bort helt eller
delvis. Ett partiellt förbud skulle dessutom, för
att skydda hyresgästerna, behöva medföra ett förbud
för kommunen eller dess bolag att överlåta
bostadsrätten.
Det kan enligt utskottets mening inte komma i
fråga att avskaffa förbudet helt. Kommittén för
hemlösa har föreslagit att förbudet skall upphävas
delvis. Förslaget skall göra det möjligt för en
hyresgäst att kunna bibehålla ett kommunalt
bostadsföretag som hyresvärd eller alternativt få
kommunen direkt som hyresvärd i samband med en
ombildning till bostadsrätt. Förslaget avser att öka
möjligheterna till bostadsförsörjning för hushåll
med en svag ställning på bostadsmarknaden. Samtidigt
lämnas med samma syfte en del andra förslag, bl.a.
att en bostadsanvisningslag skall införas. Enligt
utskottets mening finns det skäl att med de
utgångspunkter kommittén angivit överväga om
förbudet bör kvarstå helt och fullt. Denna fråga
bereds nu inom Regeringskansliet. Det finns därför
inte anledning för riksdagen att nu ta ett sakligt
ställningstagande. Utskottet avstyrker med
hänvisning till detta m- och kd-motionerna.
Ombildning från andelsrätt m.m.
I motion 2001/02:Bo321 (m), yrkandena 1 och 2,
uppmärksammas problemen kring andelsrätter och
föreslås att ombildningen till bostadsrätt därför
skall underlättas. Motionen avser sådant
andelsägande av ett flerfamiljshus där delägarna var
och en har rätt att använda en lägenhet i huset.
Rätten grundas på ett avtal mellan samtliga
delägare. Avtalet ger inte upphov till något
hyresförhållande. Motionären pekar bl.a. på att en
andelsrätt inte är pantsättningsbar och de
svårigheter som därmed följer vad gäller
möjligheterna till överlåtelse samt att
skattelagstiftningen inte medger uppskov med
reavinstbeskattningen m.m.
Lagstiftningen är inte avpassad till andelsägande
som en upplåtelseform. Andelsägande med denna
inriktning ger ibland de boende en del särskilda
svårigheter och problem som bostadsrätt och
kooperativ hyresrätt inte har. En övergång till en
sådan upplåtelseform har därför många fördelar.
Möjligheter till ombildning finns enligt gällande
rätt. Motionsförslaget synes syfta till införandet
av en särskild, lagreglerad beslutsordning som
lättare gör det möjligt för en grupp andelsägare att
få en ombildning genomförd mot övrigas vilja. Utan
att förringa de problem som ett andelsägande av
förevarande slag kan medföra för enskilda personer
kan lagstiftningsbehovet knappast betecknas som
omfattande. Utskottet är därför, i vart fall för
närvarande, inte berett att förorda den i m-motionen
efterlysta lagstiftningen.
Bostadsrätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- att bostadsrättens pantvärde skall stärkas,
jämför reservation 12 (m, -) och
-
· att en bostadsrättsförenings
självbestämmande över sina stadgar skall
stärkas, jämför reservation 13 (m, -).
·
Pantvärde
I motion 2001/02:Bo247 (m) yrkande 3 föreslås en
utredning om möjligheterna att förstärka
bostadsrättens pantvärde. Översynen skall omfatta en
bostadsrättshavares möjligheter att avsäga sig sin
bostadsrätt. Motionen innehåller också förslag -
yrkande 4 - om att alla panthavare - oavsett om
panthavaren är en juridisk eller fysisk person - som
skyddar sin rätt genom att själv förvärva
bostadsrätten vid exekutiv försäljning och
tvångsförsäljning bör få ovillkorlig rätt till
inträde i föreningen och till andrahandsupplåtelse.
Genom motionens yrkande 5 föreslås att en
pantförskrivning i förmånsrättshänseende bör ge
utdelning framför alla de fordringar mot
bostadsrättshavaren som föreningen har, även
avseende avgifter.
Utskottet vill inledningsvis uppmärksamma att
motionsförslaget inte berör bostadsrättshavarens
möjligheter att efter uppsägning frånträda
bostadsrätten om avgiften höjts väsentligen (7 kap.
17 § bostadsrättslagen) eller en förhandstecknares
möjligheter att efter uppsägning frånträda ett
förhandsavtal (5 kap. 8 § bostadsrättslagen).
En bostadsrättshavare får avsäga sig sin
bostadsrätt tidigast två år från upplåtelsen och
därigenom bli fri från sina förpliktelser som
bostadsrättshavare. Genom avsägelsen övergår
bostadsrätten till föreningen tidigast vid det
månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader
från avsägelsen (4 kap. 11 § bostadsrättslagen).
Syftet med bestämmelsen är att ge en
bostadsrättshavare som inte klarar av de ekonomiska
förpliktelser som bostadsrätten medför, möjlighet
att komma ifrån sitt betalningsansvar för framtiden.
Föreningens skyldighet att ta emot bostadsrätten kan
vara ekonomiskt betungande för föreningen och därmed
övriga bostadsrättshavare. Det är alltså ytterst
fråga om en avvägning mellan två mot varandra
stående intressen. I departementspromemorian
Bostadsrätt - Bostadsrättsföreningens och
panthavares rätt till betalning, tvångsförsäljning
m.m. (Ds 1994:7) övervägdes att införa ett förbud
mot avsägelse av en bostadsrätt som är pantsatt.
Något förbud befanns inte motiverat eftersom det
skulle innebära ett alltför stort ingrepp i en
bostadsrättshavares grundläggande rätt till skydd
för sina ekonomiska intressen. En avsägelse bedömdes
för övrigt vara till fördel för panthavaren på så
sätt att bostadsrätten inte belastas av ytterligare
avgifter under den tid som bostadsrätten innehas av
föreningen.
Utskottet delar utredarens värdering att skyddet
för den enskilde bostadsrättshavaren väger så tungt
att rätten till avsägelse inte bör avskaffas.
Hösten 1995 beslutade riksdagen om vissa ändringar
av bostadsrättslagen som syftar till att stärka
bostadsrättens pantvärde (bet. 1995/96:BoU3). Genom
denna lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari
1996, har en juridisk person tillagts en rätt att
under tre år utöva bostadsrätten utan att vara
medlem i föreningen, om den juridiska personen har
förvärvat bostadsrätten vid exekutiv försäljning
eller tvångsförsäljning och då hade panträtt i
bostadsrätten. Till denna rätt är kopplad en rätt
att upplåta den i bostadsrätten ingående lägenheten
i andra hand. Denna lagtekniska lösning har delvis
som förebild de regler som gäller dödsbons rätt att
utöva bostadsrätt efter en avliden.
Ett motionsförslag med samma innebörd som det som
nu väckts om rätten till medlemskap och
andrahandsuthyrning behandlade riksdagen vid sitt
ställningstagande till de nya reglerna. Utskottet
anförde då sammanfattningsvis bl.a. följande. De
betänkligheter som är förknippade med att
panthavaren inte har rätt till medlemskap är inte av
sådan styrka att någon annan lösning bör väljas.
Tidsbegränsningen av rätten att utnyttja
bostadsrätten är skälig eftersom bostadsrättslagen
inte ger juridiska personer någon rätt till
medlemskap. Fysiska personers lån med bostadsrätten
som säkerhet är uteslutande personligt betingade och
behöver därför inte behandlas på samma sätt som en
juridisk persons förvärv. Motionsförslagen avslogs
av riksdagen. Utskottet finner inte skäl att ändra
sitt ovan redovisade tidigare ställningstagande.
Genom det nyss nämnda lagstiftningsärendet
infördes en legal panträtt för föreningen omfattande
fordran på förfallna avgifter. Föreningen erhöll
därvid, jämfört med tidigare, en mindre omfattande
rätt till företräde i förhållande till en panthavare
för fordringar gentemot bostadsrättshavaren.
Utskottet har tidigare intagit den ståndpunkten
att omfattningen av den legala panträtten utgör en
bra avvägning mellan å ena sidan föreningens
intressen och å andra sidan panthavarens krav att
erhålla betalning för sin fordran (bet.
1995/96:BoU3). Utskottet finner inte heller på denna
punkt skäl till annat ställningstagande.
Bostadsrättsutredningen har lämnat ett förslag
till införande av ett bostadsrättsregister och ett
helt nytt system för pantsättning.
Utredningsbetänkandet Bostadsrättsregister (SOU
1998:80) har varit ute på remiss och är nu föremål
för vidare beredning inom Regeringskansliet. De av
Bostadsrättsutredningen föreslagna förändringarna
avser bl.a. att höja bostadsrättens värde som pant.
Enligt utskottets mening bör riksdagens
ställningstagande till behovet av en utredning om en
förstärkning av bostadsrättens pantvärde i övrigt
anstå till dess att man vet hur
pantsättningssystemet skall se ut.
Utskottet avstyrker på anförda skäl m-motionens
samtliga förslag.
Bostadsrättsföreningens självbestämmande
Det föreslås i motion 2001/02:Bo247 (m) yrkande 6
att medlemmarnas inflytande över sina
bostadsrättsföreningar bör stärkas genom att andra
villkor för ändringar av föreningsstadgarna som går
utöver bostadsrättslagens villkor bör vara ogiltiga.
I bostadsrättslagen anges att om det i en
förenings stadgar intagits något villkor för ändring
av stadgarna utöver vad som följer av lagen så
gäller det villkoret (9 kap. 24 §
bostadsrättslagen). Ett exempel på ett villkor av
detta slag är att en vid sidan av en
bostadsrättsförening stående
bostadsrättsorganisation skall godkänna ett beslut
om stadgeändring.
Senast under förra riksmötet (bet. 2000/01:BoU3)
avstyrkte utskottet en motsvarande motion med
motiveringen att det får anses vara en fråga för
medlemmarna i en bostadsrättsorganisation att själva
besluta om organisationen skall ha det inflytande
ett i motionen åsyftat stadgevillkor ger.
Utskottet finner inte anledning att ändra sitt
ställningstagande och avstyrker m-motionen.
Ägarlägenheter och tredimensionell
fastighetsindelning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om att
lagstiftning om ägarlägenheter och
tredimensionell fastighetsindelning skall
införas, jämför reservation 14 (m, kd, c,
fp, -) och särskilt yttrande 2 (m, kd, c, fp,
-).
I flerpartimotionen 2001/02:Bo211 (m, kd, c, fp)
yrkandena 1 och 2 liksom i motionerna 2001/02:Bo318
(m) yrkande 4 (partimotion), 2001/02:N319 (m)
yrkande 3, 2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 18 och 19,
2001/02:Bo325 (c) yrkande 14 (partimotion) samt
2001/02:Bo324 (fp) yrkandena 5 och 6 (partimotion)
föreslås införandet av ägarlägenheter och
tredimensionell fastighetsbildning. I bl.a.
flerpartimotionen föreslås att riksdagen nu skall
anta den lagstiftning som behövs.
Ägarlägenhetsutredningen har lagt fram sitt
förslag i betänkandet Att äga sin lägenhet (SOU
2002:21). Förslaget ansluter till att
tredimensionell fastighetsindelning införs.
Utredningsbetänkandet bereds inom Regeringskansliet.
För närvande pågår remissbehandling. Remisstiden
utgår den 30 september.
Förslag om införande av tredimensionell
fastighetsbildning återfinns i utredningsbetänkandet
Tredimensionell fastighetsindelning (SOU 1996:87).
Också det förslaget bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Det finns mot bakgrund av det beredningsarbete som
pågår inom Regeringskansliet inte anledning för
riksdagen att nu sakligt ta ställning till
motionsförslagen. De avstyrks därför.
Bostadsförsörjning
Rätten att hyra
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om en
inventering m.m. av krav och villkor som
hyresvärdar ställer upp, jämför reservation
15 (v, mp).
I motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 6 (partimotion)
föreslår motionärerna att Boverket skall få i
uppdrag att genomföra en inventering och
kartläggning av vilka krav och villkor som
hyresvärdar ställer upp för den som önskar hyra en
lägenhet.
Den frågeställning som motionärerna tar upp har
hög aktualitet. Framför allt på orter där tillgången
på hyresbostäder inte är tillräcklig ges det
förutsättningar för hyresvärdar att ställa allehanda
krav och villkor för förhyrning.
I den mån det handlar om villkor i hyresavtalet
vill utskottet erinra om hyresgästers möjligheter
att vid hyresnämnd få villkors skälighet prövad mot
hyreslagens (12 kap. jordabalken) bestämmelser. I de
fall det handlar om att vissa hyressökande nekas
avtal, på grund av att hyresvärden t.ex. inte önskar
hyra ut till barnfamiljer, kan dock som motionärerna
påpekar frågan inte komma till rättslig prövning.
Motionärerna förespråkar vidare, dock utan något
yrkande om tillkännagivande i denna del, att det
skulle införas en rätt att överklaga hyresvärdens
skäl att neka rätten till ett hyreskontrakt. Det får
antas att motionärerna anser att överprövningen
skall göras av en myndighet och att denna skall
kunna besluta att hyresgästen skall erhålla
hyreskontrakt.
En sådan överprövning skulle i sig innebära en
inskränkning i fastighetsägares rätt att bestämma
över sin egendom.
Överprövningsrätten kan ifrågasättas även av andra
skäl. Utskottet har tidigare (bet. 1999/2000:BoU3)
pekat på att lägenheten i de allra flesta fall inte
skulle vara ledig när ett avgörande av tvisten
föreligger. Om hyresvärden då skulle bli tvungen att
tillhandahålla annan lägenhet kan det visa sig vara
omöjligt. I andra fall torde det kunna bli en
vansklig uppgift att avgöra om hyresvärden som
alternativ erbjuder en tillräckligt bra lägenhet. Om
avsikten i stället är att hyresvärden inte skall få
hyra ut lägenheten innan tvisten är avgjord
föreligger en risk för att lägenheten under långt
tid skulle komma att stå tom. Om myndighetens beslut
skulle vara överklagningsbart, vilket synes
naturligt inte minst då det handlar om enskildas
rättigheter, skulle tidsutdräkten bli än längre. I
det perspektivet skulle överprövningsrätten kunna
leda till att tillgången på hyreslägenheter blev än
mindre än den är i dag.
Det kan i sammanhanget även påpekas att man inom
arbetsrättens område valt att inte ge arbetssökande
möjlighet att genom myndighetsbeslut erhålla en sökt
privat tjänst. Diskrimineringslagstiftningen
innehåller i stället skadeståndssanktioner. En
motsvarande möjlighet inom hyresrättens område kan i
och för sig inte helt uteslutas. Den torde dock föra
med sig vissa tillämpningsproblem. Till exempel kan,
om hyresvärden inte skulle betas rätten att utan
sanktioner hyra ut till den som först hör av sig,
bevissvårigheter förutses om han och den
hyressökande har olika uppfattningar om tidpunkterna
för olika ansökningar. I det begränsade antalet fall
där hyresvärden inte godtar en av en kommunal
bostadsförmedling anvisad hyressökande synes dock
detta problem inte infinna sig.
Enligt bostadsutskottets mening måste det
beträffande alla förslag om utredningsinsatser
ställas frågan om syftet med utredningen och vad den
i förlängningen skulle kunna leda till. Det
motionärerna anför i denna del är att det borde
ligga i regeringens intresse att få en samlad bild
av alla de krav och regler som finns på
bostadssektorn avseende rätten till hyreskontrakt.
Det ligger även nära till hands att anta att
motionärerna ser utredningsuppdraget som ett försteg
till den önskade överprövningsrätten.
Om regeringen vill få tillgång till de
efterfrågade uppgifterna så kan den på eget
initiativ ge Boverket, eller annan, det aktuella
uppdraget. Beträffande det begränsade antalet fall
där en hyresvärd avvisar en hyressökande som har
anvisats en lägenhet får det förutsättas att
regeringen utan något särskilt tillkännagivande i
frågan följer utvecklingen på området och tar de
initiativ som behövs.
Ett tillkännagivande är på de av motionärerna
anförda skälen inte behövligt. Utskottet finner inte
heller tillräckliga skäl för att med hänvisning till
den förespråkade överprövningsrätten eller annat nu
gå motionärerna till mötes beträffande den önskade
utredningen. Utskottet avstyrker förslaget.
Förmedling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- obligatorisk bostadsförmedling, jämför
reservation 16 (m, kd, c, fp, -) och särskilt
yttrande 3 (v),
-
1. särskilda uppgifter för
bostadsförmedlingar, m.m., jämför
reservation 17 (m, kd, c, fp, -) och
särskilt yttrande 3 (v),
2.
3. förmedling av bostadslägenheter i andra
hand, jämför reservation 18 (v),
4.
5. avräkning av köavgift mot
förmedlingsavgift, jämför reservation 19
(v),
6.
7. förmedlingsavgiftens storlek, m.m., jämför
reservation 20 (v),
8.
9. yrkesmässiga bostadsförmedlare, jämför
reservation 21 (v).
10.
Obligatorisk bostadsförmedling
Motion 2001/02:Bo224 (v) yrkandena 3 och 4 (partimotion)
innehåller förslag om införande av obligatorisk
kommunal bostadsförmedling med möjlighet till
undantag efter regeringsbeslut. I första hand
förespråkas riksdagsbeslut om ändring av 3 §
bostadsförsörjningslagen i enlighet med ett i
motionen intaget lagtextförslag och i andra hand ett
tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram
ett motsvarande förslag.
Även motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 8
(partimotion) innehåller förslag om införande av
obligatoriska kommunala bostadsförmedlingar.
Den nuvarande regleringen innebär att regeringen,
om en kommun inte anordnar bostadsförmedling trots
att det behövs, kan förelägga kommunen att anordna
sådan. Motionärerna önskar att skyldigheten att
anordna bostadsförmedling skall vara huvudregel och
att regeringen skall kunna medge dispens därifrån.
Vid införandet av bostadsförsörjningslagen yttrade
sig konstitutionsutskottet till bostadsutskottet
över ett motsvarande yrkande (se bet. 2000/01:
BoU2). Utskottet anförde bl.a. att den förordade
lagtekniska lösningen var mindre lämplig eftersom
den innebar att vad som i realiteten är ett undantag
formuleras som huvudregel. Bostadsutskottet anslöt
sig till denna bedömning och avstyrkte förslaget.
Det finns skäl för att här framhålla att det inte
finns någon principiell skillnad mellan utskottet
och motionärerna i frågan om när kommuner skall
anordna bostadsförmedling. Båda anser att
bostadsförmedling bör anordnas om det behövs och att
regeringen, antingen genom att ta ställning till
ansökningar om dispens eller genom att överväga att
förelägga en kommun att anordna förmedling, bör ha
ett stort inflytande på lagens tillämpning.
Bostadsförsörjningslagen har varit i kraft endast
under en kort tid. Enligt utskottets mening behöver
ytterligare erfarenheter vinnas innan den nuvarande
ordningen på ett meningsfullt sätt kan utvärderas
eller ändringar av densamma kan bli aktuella.
Utskottet finner därför inte tillräckliga skäl för
att nu gå motionärerna till mötes.
Det finns dock all anledning att noga följa
utvecklingen. Vidare bör regeringen för riksdagen
snarast redovisa vilka åtgärder som har vidtagits
eller som kommer att vidtas för att intentionerna i
bostadsförsörjningslagen skall kunna uppfyllas.
Utskottet kan således inte utesluta möjligheten att
i en framtid ställa sig bakom en förändring av
lagstiftningen om det skulle visa sig att det krävs
en skärpt lagstiftning.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motionsförslaget.
Särskilda uppgifter för bostadsförmedlingar,
m.m.
I motion 2001/02:Bo265 (s) förespråkas bostadsförmedlingar med
uppgifter att bryta segregationen i boendet.
Motionerna 2001/02:A317 (v) yrkande 11
(partimotion) och 2001/02:Sf30 (v) yrkande 8
förespråkar obligatoriska bostadsförmedlingar på
kommunal eller regional nivå som avgiftsfritt skall
kunna förmedla sociala och medicinska förturer och
göra det möjligt för människor med särskilda behov
att hitta en passande bostad och boendeform.
Utskottet vill inledningsvis erinra om den
möjlighet att fördela lägenheter efter ett
förturssystem som ges i 4 § bostadsförsörjningslagen
och att regeringen, om två eller flera kommuner
behöver gemensam bostadsförmedling, enligt 3 § samma
lag kan förelägga dem att anordna det. Det bör
beträffande frågorna om blandat boende och
förtursförmedling även påpekas att regeringen i
propositionen Bostadsförsörjningsfrågor m.m.
(2000/01:26) anförde bl.a. följande:
Inom ramen för kravet på förmedling i turordning
efter kötid bör kommunen dock själv få bestämma
de närmare principerna för hur kösystemet skall
vara utformat. En kommun bör t.ex. kunna ha flera
köer för olika kategorier av hyressökande. Vidare
bör det vara möjligt att hålla vissa lägenheter
utanför kösystemet, exempelvis för att kunna
tillgodose önskemål om ett blandat boende.
(- - - )
Vid kommunal bostadsförmedling förekommer viss
förtursförmedling på grund av särskilda behov.
Enligt regeringens mening är det angeläget att en
sådan förtursförmedling är möjlig och att den
därvid kan omfatta även lägenheter som annars
fördelas enligt kösystemet.
Vidare bör det arbete som Kommittén för hemlösa har
utfört uppmärksammas. Kommittén har i sitt
slutbetänkande föreslagit bl.a. att
socialtjänstlagen skall kompletteras med en
bestämmelse om att rätt till bistånd skall omfatta
en fast bostad till en person som är att betrakta
som hemlös och vars livsvillkor är sådana att han
eller hon inte av egen kraft kan erhålla en bostad
på den reguljära bostadsmarknaden. (SOU 2001:95). I
frågan om ett regionalt bostadsförsörjningsansvar
anför kommittén bl.a. att det i storstadsregionerna
framstår som alltmer uppenbart att det kommunala
planmonopolet skulle behöva kompletteras med ett
regionalt bostadsförsörjningsansvar.
Utskottet kan inte ställa sig bakom den
avgiftsfrihet som förespråkas men delar i allt
väsentligt de synpunkter som motionärerna för fram i
övrigt. Här kan särskilt framhållas att regionala
bostadsförmedlingar skulle kunna vara ett effektivt
medel för att klara bostadsförsörjningssituationen i
vissa regioner. I stora delar synes dock det som
motionärerna eftersträvar vara uppfyllt eller
möjligt att uppfylla med dagens lagstiftning. I de
delar motionsförslagen berör frågor som har
behandlats i det redovisade betänkandet bör
beredningen inom Regeringskansliet inte föregripas.
Mot denna bakgrund finner utskottet inte
tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna till
mötes och avstyrker motionsförslagen.
Förmedling av bostadslägenheter i andra hand
Motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 1 innehåller
förslag om utredning av förutsättningarna och
villkoren för förmedling och uthyrning av lägenheter
i andra hand. Motionärerna förspråkar bl.a. en
obligatorisk avgiftsfri förmedling av
andrahandslägenheter i kommunala bostadsförmedlingar
samt att förmedlingarna ges i uppdrag att
kontrollera att hyrorna inte är oskäliga och att
fastighetsägarna skall ges ökade skyldigheter att
kontrollera detsamma.
Även utskottet anser det vara av stor betydelse
att hyror inte är oskäliga samt att regelsystemet är
ordnat så att det motverkar försök att kräva
oskäliga hyror. Frågan är på vem det skall ankomma
att övervaka detta.
Enligt nu gällande regler har den
andrahandshyresgäst som erlägger för hög hyra
möjlighet att vid hyresnämnden begära prövning av
hyrans skälighet. Detsamma gäller för
förstahandshyresgäster. Andrahandshyresgäster har
dessutom tillagts särskilda möjligheter till
återbetalning av för hög hyra för förfluten tid. I
detta hänseende har alltså andrahandshyresgäster
getts en bättre ställning än förstahandshyresgäster.
Vad motionärerna förespråkar om obligatorium och
avgifter skulle innebära att andrahandshyresgäster
även i detta hänseende behandlades förmånligare.
Enligt utskottets mening föreligger det inte
tillräckliga skäl att gå motionärerna till mötes
varför utskottet avstyrker förslaget.
Avräkning av köavgift mot förmedlingsavgift
I motion 2001/02:Bo224 (v) yrkandena 5 och 6
(partimotion) lämnar motionärerna förslag om att
köavgiften skall räknas av mot den förmedlingsavgift
som den som får en lägenhet måste betala förutom
köavgiften. I första hand förespråkar de
riksdagsbeslut om ändring av 4 §
bostadsförsörjningslagen och i andra hand ett
tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram
ett sådant förslag. Motionärerna anser även att
kommunen skall ha ett bestämmande inflytande över
bostadsförmedlingsverksamheten.
Av den kommunala s.k. självkostnadsprincipen (8
kap. 3 c § kommunallagen) följer att kommuner rent
allmänt inte får ta ut högre avgifter än som svarar
mot kostnaderna för de tjänster eller de nyttigheter
som de tillhandahåller. Det är det totala
avgiftsuttaget för en verksamhet som begränsas av
självkostnadsprincipen.
I den mån som avgiftsuttaget får till följd att en
kommunal bostadsförmedling ger ett överskott finns
det således starka skäl för kommunen att se över
debiteringen av avgifterna.
Det motionärerna förespråkar, nämligen att den som
erhåller bostad skulle få något som motsvarar en
återbetalning av erlagda köavgifter, skulle under
förutsättning att förmedlingen totalt sett skall ge
ett nollresultat kräva att de bostadssökande som
ännu inte har erhållit någon bostad får höjda
avgifter.
I frågan om det bestämmande inflytandet över en
bostadsförmedling vill utskottet erinra om att en
kommun som lägger ut en bostadsförmedlingsverksamhet
på entreprenad alltjämt har huvudmannaskapet och det
yttersta ansvaret för den. Därför åligger det
kommunen att i samband med att den lämnar över
vården av den kommunala angelägenheten ange bl.a.
mål och riktlinjer för verksamheten.
Utskottet finner mot denna bakgrund inte
tillräckliga skäl för att ställa sig bakom
motionsförslaget och avstyrker detsamma.
Förmedlingsavgiftens storlek, m.m.
I motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 4 förespråkar
motionärerna en utredning om ersättningen för
förmedling av hyresbostäder omfattande bl.a.
avgifts-nivån och frågan om avgiften skall få tas ut
i förskott.
Förra året avstyrkte utskottet ett motsvarande
motionsförslag (bet. 2000/01:BoU2). Utskottet ansåg
bl.a. att införandet av köavgifter gav grund för
Kammarkollegiet att se över taxan för
förmedlingsavgifter. Enligt vad utskottet nu har
erfarit har Kammarkollegiet inte för avsikt att göra
en sådan översyn.
Sedan den 21 juni 2000 är 2 000 kr den högsta
ersättning, inklusive mervärdesskatt, som får tas ut
för förmedling av möblerad eller omöblerad
bostadslägenhet. Tidigare var ersättningen maximerad
till 1 200 kr.
Utskottet anser, vilket även redovisats
beträffande köavgifter, att i den mån som ett
avgiftsuttag får till följd att en kommunal
bostadsförmedling ger ett överskott så finns det
starka skäl för kommunen att se över debiteringen av
avgifterna. Av redovisningen i det föregående
stycket framgår att Kammarkollegiets taxa utgör en
högsta nivå för ersättning för förmedling av
bostadslägenheter. Avgiften kan alltså sättas under
taxenivån. Det ankommer på kommunen att mot denna
bakgrund ta ställning till vilken avgift som skall
tas ut.
Utskottet finner att det inte föreligger något
behov av att med motionärernas utgångspunkter se
över nivån på de förmedlingsavgifter som kommunala
bostadsförmedlingar och övriga förmedlare har rätt
att ta emot vid förmedling av bostadslägenheter.
Beträffande möjligheten att kräva
förskottsbetalning ansåg utskottet under förra
riksmötet (bet. 2000/01:BoU2) att den inte borde
förbjudas. Utskottet gör samma bedömning i dag.
Utskottet avstyrker motionens förslag.
Yrkesmässiga bostadsförmedlare
Motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 3 innehåller
förslag om att yrkesmässiga bostadsförmedlare skall
omfattas av registreringsskyldighet hos
Fastighetsmäklarnämnden och att en översyn av
fastighetsmäklarlagen därför bör göras.
Fastighetsmäklarlagen gör för sin tillämpning
undantag för mäklare som enbart förmedlar
hyresrätter. De står således inte under tillsyn av
Fastighetsmäklarnämnden. Boendesociala beredningen
lämnade den 1 juni 1999 delbetänkandet Oseriösa
bostadsförmedlare (SOU 1999:71). Betänkandet
innehåller ett förslag med krav på registrering av
sådana yrkesmässiga bostadsförmedlare som enbart
förmedlar hyreskontrakt i första eller andra hand.
Förslaget bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Liksom vid behandlingen av motsvarande förslag
under förra riksmötet (bet. 2000/01:BoU2) vill
utskottet inte heller nu föregripa den pågående
beredningen och avstyrker därför det nu aktuella
motionsförslaget.
Bostadsanvisning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
bostadsanvisning, jämför reservation 22 (v,
mp).
Förslag om återinförande av en bostadsanvisningslag
förs fram i motionerna 2001/02:Bo246 (v) yrkande 9
(partimotion), 2001/02:A317 (v) yrkande 12
(partimotion) och 2001/02: Sf30 (v) yrkande 9.
Kommittén för hemlösa har föreslagit en särskild
lag om bostadsanvisning med samma principiella
uppbyggnad och motsvarande regler som i 1987 års
bostadsanvisningslag (SOU 2001:95). Förslaget bereds
i Regeringskansliet.
Bostadsutskottet vill inte föregripa beredningen i
Regeringskansliet och avstyrker motionsförslagen.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Hyressättningen - den allmänna
lagregleringen (punkt 1) (m, kd, c, fp,
-)
av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén
Finné (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo240 yrkandena 3 och
4, 2001/02:Bo318 yrkande 7, 2001/02:Bo320 yrkandena
13 och 14, 2001/02:Bo325 yrkandena 9 och 11 samt
2001/02:A226 yrkande 8 och avslår motionerna
2001/02:Bo240 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo276
yrkande 1 samt 2001/02:Bo295.
Ställningstagande
Bibehållen trygghet i boendet, större rättvisa
mellan hyresgästerna och bättre möjligheter till
individualiserade hyresavtal är de viktigaste syften
vi vill tillgodose när det gäller att förändra
hyressättningssystemet för de redan färdigställda
hyreslägenheterna.
När bruksvärdessystemet tillkom var dess yttersta
syfte att skapa ett hållbart besittningsskydd för
hyresgästerna och motverka hyreshöjningar på
bostadsmarknader med brist på lägenheter. Systemet
var marknadsbaserat och hyresrelationerna skulle
återspegla förhållandena på bostadsmarknaden.
Bruksvärdessystemet har i praktiken kommit att
användas för att styra all hyressättning efter
resultaten av hyresförhandlingarna för de kommunala
bostadsföretagens lägenheter. I en del fall får det
ett rent orimligt resultat. Hyresnivån i en hel
kommun skall inte drivas upp bara därför att
kommunens bostadsbolag har dålig ekonomi eller på
annat sätt har misskötts.
Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet, där de
kommunala bostadsföretagen är hyresledande, innebär
att många hyresgäster upplever hyressättningen som
orättvis. I storstaden är hyran för en lägenhet i
stadens ytterkanter i allt väsentligt densamma som
för en attraktiv lägenhet i stadskärnan.
Omsättningen av lägenheter har blivit liten med en
omfattande svarthandel och en stor andrahandsmarknad
som följd. Överprissättningen i mindre attraktiva
områden i våra städer drabbar de boende hårt. Ett
billigare boende i sådana områden skulle utan vidare
ökas deras attraktivitet och bidra till en större
integration. Dagens bruksvärdessystem innebär också
att en överprissättning sker när hyrorna utanför
storstadsområdena bestäms. Det är en följd dels av
att systemet motverkar konkurrens, dels av att på
hyran - direkt eller indirekt - läggs kostnaderna
för de lägenheter de kommunala företagen inte lyckas
hyra ut. Lägre hyror på sådana orter skulle öka
deras attraktivitet. Det kapital som finns nedlagt i
dessa bostäder skulle åter komma att utnyttjas på
ett samhällsekonomiskt riktigt sätt. Det skulle ge
många delar av landet en ny chans att överleva och
utvecklas.
Vi anser att ursprungstankarna med
bruksvärdessystemet bör vara vägledande för de
förändringar av hyreslagstiftningen som nu framstår
som mer än nödvändiga.
De kommunala bostadsföretagens hyresnormerande
roll skall avskaffas. Därmed skapas förutsättningar
för en hyressättning som tar större hänsyn till
hyresgästernas och de bostadssökandes önskemål. Alla
likvärdiga lägenheter bör - oavsett vem som äger
fastigheten - få ingå i jämförelseunderlaget med
samma vikt när hyran för en lägenhet skall prövas.
Först då får man det omfattande och rättvisande
jämförelseunderlag som avsågs när
bruksvärdessystemet infördes.
De kommunala bostadsföretagens hyresledande roll
motverkar i sig bruksvärdessystemets grundtanke,
dvs. att hyressättningen skall spegla vad de olika
lägenheterna från hyresgästsynpunkt kan anses värda
i förhållande till varandra.
Hyresgästernas intresse av trygghet och
framförhållning i boendet skall förbli säkrat genom
ett fortsättningsvis starkt besittningsskydd. En
fastighetsägare skall inte kunna kringgå detta skydd
genom oskäligt höga hyreskrav. Vid tvist mellan
hyresvärd och hyresgäst bör rimligheten av en av
hyresvärden krävd hyreshöjning även fortsättningsvis
kunna prövas.
Det bör vara möjligt för den som hyr sin bostad
att skriva mångåriga kontrakt när det gäller
hyresnivån och därigenom på samma sätt som en
egnahemsägare ha möjlighet att skapa förutsebara
bostadskostnader. En något mer flexibel tillämpning
av bruksvärdessystemet innebär också i sig att
enskilda hyresgästers individuella önskemål kan
prissättas och tillgodoses. Möjligheten till
mångåriga kontrakt om hyran gör också att sådana
önskemål kan tillgodoses i större utsträckning. För
tydlighetens skull vill vi ange att vårt förslag
till mångåriga kontrakt avser att hyresgästen binds
till hyresvillkoren men för den skull inte skall
vara förhindrad att säga upp sitt hyresavtal för
avflyttning.
Det bör ankomma på regeringen att snarast
återkomma till riksdagen med de förslag till
ändringar av hyreslagen som vi förordar. En
utredning bör i anslutning till att ett sådant
förslag läggs fram få till uppgift att utvärdera
resultatet av de genomförda förändringarna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo318 (m)
yrkande 7, 2001/02:Bo240 (m) yrkandena 3 och 4,
2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 13 och 14,
2001/02:Bo325 (c) yrkandena 9 och 11 samt
2001/02:A226 (c) yrkande 8 och avslår motionerna
2001/02:Bo240 (m) yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo276
(m) yrkande 1 samt 2001/02:Bo295 (m) yrkandena 1 och
2.
2. Hyressättningen - regleringen för
nyproduktion (punkt 2) (m, kd, c, fp. -)
av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén
Finné (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo276 yrkande 2,
2001/02:Bo318 yrkande 9, 2001/02:Bo320 yrkandena 11
och 12, 2001/02: 2001/02:Bo324 yrkande 3 samt Bo325
yrkande 10.
Ställningstagande
Vi befinner oss nu i ett läge där nyproduktionen av
hyresrätter ligger på en avsevärt för låg nivå.
Bostadsbrist råder på många orter. Och hyresrätten
som upplåtelseform är hotad.
Vi har tidigare föreslagit att bruksvärdessystemet
i allt väsentligt skall återfå den utformning som
det hade när det infördes. Det är emellertid inte
tillräckligt för att snabbt få fart på produktionen
av nya hyresrätter. Vi anser därför att en särskild
reglering är nödvändig för tillkommande
hyreslägenheter. Enligt vår mening bör de hyresavtal
som träffas vid inflyttning i nybyggda hus inte
kunna prövas mot hyreslagens bruksvärdesregel. Den
hyra hyresgästen och hyresvärden träffar avtal om
skall följaktligen gälla under den hyrestid som
avtalats. Härigenom kommer man till rätta med den
kanske allvarligaste bristen i utformningen av
bruksvärdessystemet, vilken förlamat
bostadsproduktionen. Den föreslagna förändringen
möjliggör nämligen tillräckligt stora hyresintäkter
för att möta de kostnader som är förknippade med
nyproduktion och inte minst undanröjer den dagens
osäkerhet om de framtida hyresintäkternas storlek
vilken i sig hindrat många bostadsföretag att bygga
nytt.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo318 (m)
yrkande 9, 2001/02:Bo276 (m) yrkande 2,
2001/02:Bo320 (kd) yrkandena 11 och 12,
2001/02:Bo325 (c) yrkande 10 samt 2001/02:Bo324 (fp)
yrkande 3.
3. Förutsättningarna för vräkning (punkt 3)
(kd, c, fp)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo243 yrkande 6 och
2001/02:Bo25 yrkande 4 samt avslår motion
2001/02:Bo246 yrkande 5.
Ställningstagande
De bestämmelser i 42-44 §§ hyreslagen som anger
förutsättningarna för vräkning är mycket restriktiva
för den enskilde hyresgästen. Hyresgästens
möjligheter blir i många fall ytterst beroende av
kommunens förhållande till fastighetsägaren. I flera
kommuner finns det visserligen ett gott samarbete
där socialtjänsten går in som stöd för den enskilde
och fastighetsägaren. Det finns dock ett behov av
att utveckla ett samrådsförfarande för
vräkningssituationer.
Enligt vår mening bör det i samtliga fall där
frågan om vräkning blir aktuell ställas krav på att
hyresvärden medverkar i ett samrådsförfarande som
syftar till att göra det möjligt för hyresgästen att
behålla sin bostad.
Det kan regleras i hyreslagen på det viset att
hyresvärdens medverkan i ett samråd görs till en
förutsättning för att en vräkning skall få beslutas.
I den meningen bör samrådsförfarandet vara
obligatoriskt. I de fall en hyresgäst inte deltar i
samrådet eller förklarar att han inte önskar att
samråd skall ske skall detta inte hindra att
hyresgästen vräks.
Samrådsförfarandet skulle kunna innebära att
hyresvärden och hyresgästen samt en företrädare för
kommunen, t.ex. socialförvaltningen, träffas för att
diskutera om och under vilka förutsättningar
hyresavtalet skulle kunna förlängas. Parterna i
hyresförhållandet skulle i samband med detta kunna
träffa avtal om att hyresavtalet under en prövotid
(t.ex. ett år) skall gälla för en kortare bestämd
tid (t.ex. en månad) med rätt till en kortare
förlängning (t.ex. en månad) vid utebliven
uppsägning. Tanken är att avtalet efter en
problemfri prövotid skall förlängas på obestämd tid,
vilket är det normala. Vidare skulle det med
kommunen kunna träffas avtal angående
hyresbetalningen m.m. Samrådsförfarandet skulle även
kunna innehålla andra moment. Beroende på grunden
för uppsägningen kan vitt skilda lösningar vara att
föredra.
Vi är av den uppfattningen att ett
samrådsförfarande tveklöst skulle leda till färre
vräkningar och anser att det nu skissade
samrådsförfarandet förtjänar en närmare utredning.
Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt låta
utföra en sådan utredning och därefter återkomma
till riksdagen med de lagförslag m.m. som kan bli
aktuella.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo243 (kd)
yrkande 6 och 2001/02:Bo25 (kd) yrkande 4 samt
avslår motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 5.
4. Förutsättningarna för vräkning (punkt 3) (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo25 yrkande 4,
2001/02:Bo243 yrkande 6 och 2001/02:Bo246 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi konstaterar att hyreslagens regler om
betalningsdröjsmål medverkar till att antalet
avhysningar ligger på en nivå som inte är rimlig.
Hyresgästernas skydd behöver därför förbättras.
Sedan en översyn av hyreslagens regler om
betalningsdröjsmål genomfördes för några år sedan
valde regeringen att inte föreslå några förändringar
av dessa. Vi anser däremot att reglerna bör
förändras. Vräkningar sker ofta för skulder som är
små i relation till kostnaderna för själva
vräkningen. Sedda i förhållande till den mänskliga
kostnad den vräkte ofta får betala i form av
familjesplittring eller ett marginaliserat liv,
kanske t.o.m. som uteliggare, framstår skuldbeloppen
som obetydliga.
I v-motionen föreslås en översyn av de
bestämmelser som reglerar hyresgästens
besittningsskydd när hyresgästen gjort sig skyldig
till betalningsdröjsmål. Bostaden utgör för
flertalet människor den grundläggande tryggheten i
tillvaron. Det framstår därför som i det närmaste
obegripligt att en hyresgäst kan förlora sin bostad
i anledning av sådant dröjsmål från hans sida. Vi
vill på intet sätt förringa de syften som ligger
bakom hyreslagens bestämmelser. Men dessa når inte
ända fram till den rättvisa som bör gälla. En
hyresgäst kan på ett oskäligt sätt mista sin bostad
på grund av en försummelse som i det stora hela
framstår som rätt obetydlig och där hans fortsatta
rätt till förhyrning är lätt försvarbar. En rimlig
utgångspunkt för besittningsskyddsbestämmelserna bör
vara att en hyresgäst inte skall förlora sin
hyresrätt enbart på grund av försenade
hyresbetalningar. En hyresgäst som betalat sin hyra
för sent bör i stället erhålla en
betalningspåminnelse och därefter någon form av
sanktionsavgift. Enligt vår mening bör genom en
särskild utredare en översyn göras av hyreslagens
bestämmelser med de utgångspunkter vi angivit.
Vi anser att i alla de fall en hyresgäst ställs
inför ett hot om vräkning ett samrådsförfarande med
socialtjänsten bör vara obligatoriskt i förhållande
till hyresvärden. Det bör klargöras att vi även
avser de fall när en hyresrätt förverkats och
oavsett anledningen till förverkandet. Utredaren bör
därför föreslå sådana förändringar att ett sådant
samrådsförfarande blir möjligt.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande
5, 2001/02:Bo243 (kd) yrkande 6 och 2001/02:Bo25
(kd) yrkande 4.
5. Andrahandsuthyrning - besittningsskydd m.m.
(punkt 4) (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo246 yrkande 7.
Ställningstagande
Samtidigt med att hemlösheten har ökat har också den
sekundära bostadsmarknaden blivit större. En del av
denna består av hyresgäster med s.k.
sociala/kommunala kontrakt. För den sekundära
marknaden gäller att de boende har en svagare
ställning än de hyresgäster som har kontrakt direkt
med fastighetsägaren.
Det ställs ibland krav på hyresgäster med
sociala/kommunala kontrakt som inte skulle kunna
ställas vid uthyrning till vanliga hyresgäster.
Kraven kan variera från urinprovstagning till att
hyresvärden (kommunen) skall ha möjligheter att göra
inspektioner vid tidpunkt som den själv bestämmer.
Hyres- och uppsägningstiderna är korta, vilket
innebär att hyresvärden snabbt kan avsluta
hyresförhållandet. Hyresgästen har i praktiken inte
någon möjlighet att få skäligheten av sina
hyresvillkor prövade eftersom han riskerar att bli
uppsagd. Han har under de två första åren av
hyresförhållandet heller ingen möjlighet att få
hyresvärdens skäl för en uppsägning prövad eftersom
han enligt lagen då saknar besittningsskydd.
Det är naturligtvis nödvändigt att samhället
underlättar för olika utsatta grupper att komma in i
ett boende och att då vissa villkor för ett
hyreskontrakt utgör en del av vård och tillsyn. Vi
vänder oss naturligtvis inte mot detta. Å andra
sidan får det inte leda till rättslöshet för den
hyresgäst som är föremål för samhällets bistånd. Det
är inte ovanligt att man bor kvar med ett socialt
kontrakt i mer än två år.
Reglerna om besittningsskyddet, eller snarare
reglerna om när sådant skydd saknas, måste ändras så
att de redan från början utsatta kategorierna av
hyresgäster erhåller en god trygghet i sin bostad.
Syftet måste vara att de skall ha rimliga
möjligheter att komma in på den reguljära
bostadsmarknaden. En tänkbar ordning är att lagen
gör det möjligt att omforma ett andrahandskontrakt
till ett förstahandskontrakt. Det framstår som
utomordentligt viktigt att det närmare övervägs
vilka lagändringar som behövs för att uppnå dessa
mål. Enligt vår mening bör regeringen på lämpligt
sätt se till att en sådan översyn genomförs.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande
7.
6. Andrahandsuthyrning - överhyra och andra
olägenheter (punkt 5) (kd, c)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo6 yrkande 4 i denna
del, 2001/02:Bo320 yrkande 16 och 2001/02:Bo325
yrkande 1 i denna del.
Ställningstagande
En hyresgäst som inte själv kan använda sin
hyreslägenhet har enligt hyreslagen rätt att under
vissa förutsättningar hyra ut den i andra hand om
fastighetsägaren inte går med på uthyrningen. Det är
inte ovanligt med hög omsättning bland
andrahandshyresgästerna och att en lägenhet hyrs ut
i både tredje och fjärde hand. Andrahandsuthyrningen
ger skadeverkningar för hyresmarknaden genom att
lägenheter inte friställs. Fastighetsägarens
kontrollmöjligheter över vilka som vistas i
fastigheten minskar och slitaget på lägenheterna
ökar. Pengar som skulle kunna användas av
fastighetsägare till nyproduktion av hyresrätter och
upprustning av fastighetsbeståndet undandras
marknaden.
Ändå är andrahandsuthyrning i vissa fall mycket
angelägen, rent av en nödvändighet för svaga grupper
på bostadsmarknaden.
En tydlig signal om att hyresmarknaden i våra
storstäder är i allvarlig obalans är den kraftiga
ökningen av antalet andrahandsuthyrningar. På grund
av att utbudet av bostäder på marknaden styrs av
regleringar, resulterar inte efterfrågan i att det
görs investeringar och byggs nya hyreslägenheter.
Betalningsviljan syns i stället på marknaden för
andrahandsuthyrningar och på svarthandel med
hyreskontrakt. Det är framför allt i storstäderna
andrahandsuthyrningen ger problem. I Stockholm
bedömer fastighetsägareföreningen att över 13 000
hyreslägenheter i Stockholms innerstad är uthyrda i
andra hand. Det rör sig om 12 % av lägenheterna.
Andrahandsuthyrningarna beräknas vara lägre i
Stockholms ytterstad och förorterna.
Andrahandshyresgästerna betalar i genomsnitt ca 60 %
högre hyra än den som förstahandshyresgästen betalar
till hyresvärden. Om andrahandshyresgästen är ett
företag betalar man ännu mer, ca 120 % mer än
förstahandshyresgästen. Detta innebär att de
hyresgäster som har förstahandskontrakt i Stockholms
innerstad under förra året sannolikt gjorde en vinst
på andrahandsuthyrningarna med ca 500 miljoner
kronor.
Den som hyr i andra hand har en svag
rättsställning och saknar enligt huvudregeln
besittningsskydd, vilket innebär att hyresgästen med
kort varsel kan förlora sin bostad. En
andrahandshyresgäst kan efter två år erhålla ett
besittningsskydd i förhållande till
förstahandshyresgästen, dock aldrig till
fastighetsägaren. Detta borde tydligt framgå av
hyreslagen. Av dagens formuleringar kan man få
intrycket att hyresgästen som hyr i andra hand får
besittningsskydd gentemot fastighetsägaren. Den som
hyr ut i andra hand utan tillstånd från hyresvärden
eller hyresnämnden kan få sin hyresrätt förverkad i
de fall hyresvärden inom två månader från att han
fått vetskap om uthyrningen skriftligen uppmanar
hyresgästen att vidta rättelse (42 § hyreslagen).
Hyresgästen kan då i efterhand söka hyresnämndens
tillstånd. Eftersom andrahandsuthyrning i vissa fall
är mycket angelägen, måste hyresnämnden vara generös
med tillstånd. Dessa regler behöver förtydligas.
Enligt lag skall hyresnämnden anse en hyra oskälig
om den är påtagligt högre än vad hyran är i en
jämförbar lägenhet hos ett kommunalt bostadsföretag.
Bruksvärdesregeln gäller också för den som hyr i
andra hand (i förhållande till den som har
förstahandskontraktet). Hyresnämnden brukar godkänna
ett påslag på cirka tio procent om lägenheten hyrs
ut möblerad. Det är dock ovanligt att
andrahandshyresgästen vänder sig till hyresnämnden.
Detta beror troligtvis på att besittningsskydd
saknas.
För att förbättra förhållandena på
andrahandsmarknaden bör hyresvärdarnas
kontrollmöjligheter öka genom att tillstånd i större
omfattning förenas med villkor om vilken högsta hyra
som får tas ut. En för hög hyra skulle då kunna leda
till att förstahandshyresgästens hyresrätt förverkas
vilket skulle ha en starkt avskräckande effekt när
det gäller förstahandshyresgästens vilja att ta ut
överhyror.
Vi har flera gånger tidigare lämnat förslag som
syftar till att få en bättre fungerande hyresmarknad
i våra storstäder. Bland annat behöver det byggas
fler hyreslägenheter. Men det räcker inte. Också med
siktet inställt på att fler lägenheter skall komma
ut på den reguljära (förstahands)marknaden behövs en
översyn av andrahandsuthyrningen.
Mot bakgrund av situationen på bostadsmarknaden
anser vi att regeringen bör se över reglerna för
andrahandsuthyrning. Vi har angivit några särskilda
frågeställningar denna översyn bör omfatta.
Bostadsutskottet har i annat sammanhang tagit upp
svarthandeln med hyreskontrakt.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo320 (kd)
yrkande 16, 2001/02:Bo325 (c) yrkande 1 i denna del
och 2001/02:Bo6 (c) yrkande 4 i denna del.
7. Svarthandel (punkt 7) (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo215 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo6 yrkande 4 i denna del,
2001/02:Bo312 och 2001/02:Bo325 yrkande 1 i denna
del.
Ställningstagande
Fastighetsägareföreningen uppskattar att svarthandel
med hyreslägenheter omsätter ca 600 miljoner kronor
per år. Det är osäkra uppgifter, men det ger ett hum
om omfattningen. De former av spekulation och
ekonomisk exploatering som förekommer inom boendet
skapar stora orättvisor och skall bekämpas.
Svarthandel med förstahandskontrakt, liksom
ockerhyror vid andrahandsuthyrning, handlar om hur
resurser överförs på orättfärdiga grunder mellan
parter som befinner sig i ett icke jämlikt
maktförhållande. Boendet skall vara en social
rättighet och inte en marknadsvara som utnyttjas för
ekonomisk vinning.
Lantmäteriverket håller på att bygga upp ett
lägenhetsregister. Huvudsyftet med registret är att
få en effektivare folk- och bostadsräkning. När
registret är färdigt kommer det dessutom att vara
ett utmärkt verktyg för att motverka svarthandel med
hyreslägenheter. Det vanligaste sättet att köpa en
lägenhet svart är att arrangera ett skenbyte.
Köparen skriver sig då vanligtvis på en fiktiv
adress med ett falskt kontrakt, som sedan används
som bytesobjekt. Genom att söka historiskt i ett
register kan hyresvärd eller hyresnämnd enkelt
kontrollera hur en byteskedja ser ut och om vissa
lägenheter förekommer mer frekvent i byteskedjorna.
Regeringen bör se över möjligheterna att använda det
kommande lägenhetsregistret i syfte att bekämpa
svarthandeln med hyreslägenheter.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande
2 samt avslår motionerna 2001/02:Bo312 (s),
2001/02:Bo325 (c) yrkande 1 i denna del och
2001/02:Bo6 (c) yrkande 4 i denna del.
8. Svarthandel (punkt 7) (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo6 yrkande 4 i denna
del och 2001/02:Bo325 yrkande 1 i denna del samt
avslår motionerna 2001/02:Bo312 och 2001/02:Bo215
yrkande 2.
Ställningstagande
Allra värst är bostadsbristen i och kring Stockholm
och Göteborg. I Storstockholm var endast 0,1 % av
allmännyttans lägenheter lediga till uthyrning den 1
mars i år enligt Statistiska centralbyrån (SCB). I
Storgöteborg var motsvarande andel lediga lägenheter
0,4 %. Kötiden för att få en lägenhet via
bostadsförmedlingen är i Stockholm bortåt 15 år. De
bostadssökande får allt svårare att få tak över
huvudet, vilket tvingar många att acceptera allt
sämre villkor för sitt boende. Många människor
tvingas att betala svart för att få en hyresrätt.
Det gör samtidigt att det finns allt färre vita
lägenheter på marknaden.
Den kraftiga ökningen av antalet svarta
lägenhetsförsäljningar, liksom
andrahandsuthyrningar, är en tydlig signal på att
hyresmarknaden i våra storstäder är i allvarlig
obalans. På grund av att utbudet av bostäder på
marknaden styrs av regleringar, resulterar inte
efterfrågan i att det görs investeringar och byggs
nya hyreslägenheter. Betalningsviljan syns i stället
på marknaden för svarthandel med hyreskontrakt och
andrahandsuthyrningar.
Svarthandeln med hyreskontrakt frodas. Det vill
jag göra någonting åt. För att fler lägenheter skall
komma ut på den reguljära, öppna marknaden behövs en
ordentlig översyn av svarthandeln med hyreskontrakt.
Det förslag till granskningsärende bostadsutskottet
tillställt Riksdagens revisorer är i och för sig bra
men det är inte tillräckligt. Jag vill att en
särskild utredare tillkallas med uppdrag att
förutsättningslöst överväga åtgärder av vad slag de
vara må för att motverka svarthandeln med
lägenhetskontrakt. Det är angeläget att arbetet
sätts i gång med det snaraste så att förslag till
ändrad lagstiftning och andra åtgärder kan läggas på
riksdagens bord redan under hösten.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo325 (c)
yrkande 1 i denna del och 2001/02:Bo6 (c) yrkande 4
i denna del samt avslår motionerna 2001/02:Bo312 (s)
och 2001/02:Bo215 (v) yrkande 2.
9. Självförvaltning (punkt 8) (kd, c)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:A226 yrkande 9.
Ställningstagande
Hyresgästernas möjligheter till självförvaltning bör
stimuleras från statsmakternas sida.
Självförvaltningen väcker intresse för bostaden och
det hus och område den är belägen i, vilket kan få
särskilt stor betydelse i s.k. utsatta områden. Den
bidrar till att motverka ett segregerat boende. De
möjligheter till hyressänkning som självförvaltning
ger kan vara av avgörande betydelse för många
hyresgäster. Självförvaltningen ger därutöver
möjligheter till grannkontakter, gemenskap och ökad
trivsel.
Mot bakgrund av de positiva resultat som kan
uppnås bör enligt vår mening en utvärdering göras i
syfte att kartlägga på vilka konkreta sätt
självförvaltningen kan uppmuntras. Särskilt bör
uppmärksammas förutsättningarna för
självförvaltningen i de större bostadsområdena.
Många goda exempel finns på att ett långt gående
inflytande och ansvar har varit till gagn för
boendet och närmiljön. En sådan utveckling
möjliggörs om de lokala förutsättningarna får avgöra
och där inflytandet och ansvaret delas av det stora
flertalet boende. Genom förändringarna av
hyresförhandlingslagen och skattelagstiftningen samt
införandet av kooperativ hyresrätt som permanent
upplåtelseform har ett par viktiga steg tagits på
vägen. Enligt vår mening bör man fortsätta. Det
gäller främst att se till att lagstiftningen kommer
till användning. Ett särskilt ansvar har de
kommunala bostadsföretagen och dessa måste
uppmuntras att stimulera de boende till
självförvaltning. En utredare bör tillsättas för att
överväga hur självförvaltning kan uppmuntras. Hans
uppdrag bör också omfatta om hyresförhandlingslagen
och andra lagar bör ändras för att detta mål skall
uppnås. Bland annat kan det gälla att
skattefrihetsreglerna förenklas. Övervägandena bör
också kunna omfatta andra åtgärder som uppmuntrar de
boende till att ta del i och medverka i utformningen
av sin närmiljö. Inte minst viktigt är det att
ungdomar aktivt medverkar i skötseln och
utformningen av denna miljö. Goda exempel bör lyftas
fram och stimuleras.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:A226 (c) yrkande
9.
10. Förbudet mot dubbelupplåtelse vid
ombildning till bostadsrätt (punkt 9) (m,
kd, -)
av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Ewa
Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo245 yrkande 2,
2001/02:Bo247 yrkande 7 och 2001/02:Bo320 yrkande
15.
Ställningstagande
Enligt vår mening behövs flera åtgärder som
underlättar ombildning av hyresfastigheter till
bostadsrätt. Sådan ombildning är av särskild
betydelse i områden med en ensidig social
sammansättning, vilka områden ofta är dominerade av
kommunalt ägda hyreshus. Fler bostadsrätter i dessa
områden kan öka intresset för inflyttning liksom det
kan öka intresset bland dem som redan bor där både
för området och för de hus de bebor.
Priset för en ombildning är starkt beroende av
andelen hyresgäster som vill medverka. Förbudet mot
dubbelupplåtelse bör upphävas så att det blir
möjligt att upplåta en lägenhet med bostadsrätt till
kommunen eller ett kommunalt bostadsbolag oavsett
ett pågående hyresförhållande. Detta skulle innebära
att kommunen eller dess bolag kan ligga kvar med
kapital när fastigheten ombildas. Ombildning skulle
på detta sätt kunna bli möjlig också i de fall där
det i dagsläget inte finns ett tillräckligt antal
hushåll med en ekonomi som tillåter dem att delta i
ombildningen. De hushåll som förblir hyresgäster kan
tillförsäkras rätten att senare förvärva
bostadsrätten. I de fall ett hyresförhållande upphör
kan bostadsrätten försäljas på marknaden med
inkomster för kommunen eller bolaget. Naturligtvis
kan det kommunala bolaget i stället välja att på
nytt hyra ut lägenheten. Hur bolaget skall handskas
med de lägenheter som efter hand blir lediga är en
fråga vilken, i enlighet med den grundlagsfästa
principen om den kommunala självstyrelsen, får
avgöras av respektive kommun med hänsyn till de
lokala förhållandena. Kommunen kan t.ex. använda
dessa lägenheter för integrationsändamål eller för
att tillgodose akuta bostadsbehov.
Hyresgästerna i de lägenheter som efter en
ombildning innehas av kommunen eller dess
bostadsbolag skulle fortsättningsvis ha samma
hyresvärd som tidigare. Detta ger kontinuitet åt
hyresförhållandet, vilket av många hyresgäster
upplevs som tryggt. Hyresgästerna bör dessutom i lag
tillförsäkras samma rättigheter som andra
hyresgäster, t.ex. vad gäller byte av lägenheten.
Vid riksmötet 1993/94 behandlade riksdagen ett med
m-motionen i allt väsentligt likalydande
motionsförslag. På förslag av ett enhälligt
bostadsutskott gav riksdagen regeringen till känna
(bet. 1993/94:BoU21, rskr. 1993/94:373) att det
förslag som förts fram i motionen borde ingå i
regeringens fortsatta överväganden beträffande de
närbesläktade förslag som förts fram i en
departementspromemoria om bostadsrättsoptioner m.m.
(Ds 1993:54). Regeringen valde att inte efterkomma
tillkännagivandet.
Enligt vår mening bör regeringen nu åter ges i
uppdrag att se över bestämmelserna i
bostadsrättslagen och hyreslagen med syfte att ändra
förbudet mot dubbelupplåtelse så att det i en
ombildningssituation blir möjligt att upplåta en
lägenhet med bostadsrätt till en kommun eller ett
kommunalt bostadsbolag oaktat att lägenheten är
uthyrd. Vi anser alltså att riksdagen bör ställa sig
bakom vårt och Kommittén för hemslösas förlag till
förändring av bostadsrättslagens bestämmelser.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo247 (m)
yrkande 7, 2001/02:Bo245 (m) yrkande 2 och
2001/02:Bo320 (kd) yrkande 15.
11. Ombildning från andelsrätt till bostadsrätt
(punkt 10) (m, -)
av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Ewa
Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo321 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Som ett minne av äldre tider och lagregler finns det
fortfarande s.k. andelsrättslägenheter. Andelsrätter
köps och säljs på ungefär samma sätt som
bostadsrätter. Lägenheterna upplevs dock ofta som
mindre attraktiva både av de som innehar dem eller
de som önskar köpa sig en bostad.
Andelsrätten skiljer sig på en del punkter från
bostadsrätten även om det i båda fallen är fråga om
en indirekt form av ägande.
Andelsrätten är inte belåningsbar som en
bostadsrätt eller fast egendom är. Köptrycket är
inte särskilt stort eftersom få köpare kan betala
kontant för en lägenhet. Det krävs i normalfallet
enighet för beslut om investeringar och om
ombildande. Reavinsten från en
andelsrättsförsäljning kan inte skjutas upp på samma
sätt som den för bostadsrättsförsäljning. Effekten
blir att lägenheter med andelsrätt inte säljs,
eftersom skatten då måste betalas direkt även om
säljaren behöver pengarna för en villa eller en
bostadsrätt.
Ombildning till bostadsrätt försvåras eller
omöjliggörs på grund av dagens reglering eller
snarare brist på reglering. Enligt vår mening bör
ombildning av andelsrätter till bostadsrätter
underlättas så att lägenheterna lättare kan omsättas
och förvaltningen av husen kan bedrivas effektivare.
En sådan ordning skulle också medverka till att en
större rörlighet på bostadsmarknaden uppnås.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo321 (m)
yrkandena 1 och 2.
12. Bostadsrättens pantvärde (punkt 11) (m, -)
av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Ewa
Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo247 yrkandena 3-5.
Ställningstagande
Den 1 januari 1996 trädde nya regler i
bostadsrättslagen i kraft som hade som syfte att
stärka bostadsrättens värde som pant. Syftet med de
nya reglerna var vällovligt, men det finns enligt
vår mening anledning att anta att det eftersträvade
målet inte har nåtts. Bostadsrätter har lägre
belåningsvärde och högre ränta än fast egendom.
Det är nu lämpligt att göra en vittomfattande
översyn av de regler som påverkar bostadsrättens
värde som pant. Syftet bör vara att åstadkomma en
pantvärdighet motsvarande den som fast egendom har.
Översynen bör inledas med en utvärdering av 1996 års
förändringar av bostadsrättslagen som hade som syfte
att stärka bostadsrättens pantvärde.
Lagens regler om en panthavares möjligheter att
skydda sin rätt genom att själv förvärva
bostadsrätten vid exekutiv försäljning och
tvångsförsäljning har fått en inte helt lyckad
utformning. De nu gällande reglerna avser endast
långivare som är juridiska personer. M-motionen tar
sikte på att alla långivare skall ha denna
möjlighet. En fysisk person som inte själv avser att
använda lägenheten som bostad, utan endast för
andrahandsupplåtelser, kan möta svårigheter att bli
antagen som medlem i föreningen liksom att få
tillstånd att hyra ut lägenheten. Vi anser inte att
det finns några skäl för att juridiska personer
skall ha en privilegierad ställning. Långivare med
panträtt i en bostadsrätt bör ges samma ställning
oavsett om det rör sig om juridiska eller fysiska
personer.
Intresset av att den juridiska personens innehav
skall vara tidsbegränsat har gjort att en
konstruktion valts som ansluter till vad som i dag
gäller ett dödsbos innehav av bostadsrätt. Den
gällande regleringen ger långivaren särskilda
rättigheter under en tid av endast tre år. Enligt
vår mening förlorar de nu gällande bestämmelserna
mycket av sin effekt genom att lagen ställer upp en
längsta tid för innehavet. I värsta fall kan en
sådan reglering t.o.m. innebära att långivaren
tvingas sälja med ytterligare förlust. Någon
tidsbegränsning bör därför inte gälla. Enligt vår
mening bör långivaren ha alla de befogenheter som
endast ett medlemskap kan innebära för att han på
bästa sätt skall kunna skydda det kapital
bostadsrätten representerar. Regeringen bör till
riksdagen återkomma med förslag som innebär lika
rättigheter för långivare, oavsett om de är
juridiska eller fysiska personer. Dessa rättigheter
skall även omfatta en rätt till medlemskap.
En bostadsrättshavares rätt till avsägelse av sin
bostadsrätt bör enligt vår mening avskaffas.
Utnyttjas rätten övervältras den avsägande
bostadsrättshavarens förpliktelser på de andra
medlemmarna. Detta framstår som en principiell
felaktighet som kan äventyra hela det gemensamma
bostadsföretagets framtid i en situation av
lågkonjunktur på bostadsmarknaden. I vart fall
påverkas de enskilda bostadsrätternas marknadsvärde
och därmed även deras pantvärde. Det finns anledning
att anta att avsägelser varit en starkt bidragande
orsak till att många bostadsrättsföreningar gått i
konkurs.
Den sedan den 1 januari 1996 gällande legala
panträtten begränsar för-eningens rätt till
betalning före panthavaren i förhållande till vad
som tidigare gällt. Bostadsrättens pantvärde har
därigenom stärkts något. Enligt vår mening bör de
tankar som ligger bakom bestämmelserna dras till sin
logiska slutpunkt. En pantförskrivning av
bostadsrätten bör således i förmånsrättshänseende ge
utdelning före alla de fordringar mot
bostadsrättshavaren som föreningen har, alltså även
före fordringar avseende avgifter. Regeringen bör
till riksdagen återkomma med förslag till
lagändringar så att detta förverkligas.
De nu nämnda frågorna bör ingå i den utredning vi
önskar skall arbeta fram regeländringar som stärker
bostadsrättens värde som pant.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo247 (m)
yrkandena 3-5.
13. Bostadsrättsföreningens självbestämmande
(punkt 12) (m, -)
av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Ewa
Thalén Finné (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo247 yrkande 6.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör bostadsrättslagen inte
innehålla regler som möjliggör för t.ex.
bostadsrättsorganisationer att lägga in sitt veto
mot föreningens stadgeändringar. Det är de enskilda
föreningarna som genom demokratiska beslut själva
skall avgöra hur deras stadgar skall se ut.
Föreningens rätt till självbestämmande bör
garanteras av lagstiftningen så att sådana villkor
för stadgeändring som går utöver bostadsrättslagens
villkor skall vara ogiltiga.
Vi anser att regeringen till riksdagen bör
återkomma med ett förslag med denna innebörd.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo247 (m) yrkande
6.
14. Ägarlägenheter och tredimensionell
fastighetsindelning (punkt 13) (m, kd, c,
fp, -)
av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén
Finné (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo211, 2001/02:Bo318
yrkande 4, 2001/02:Bo320 yrkandena 18 och 19,
2001/02: Bo324 yrkandena 5 och 6, 2001/02:Bo325
yrkande 14 samt 2001/02:N319 yrkande 3.
Ställningstagande
Den 11 mars 1999 föreslog utskottet riksdagen ett
tillkännagivande i fråga om att ägarlägenheter
skulle införas som en ny besittningsform
(upplåtelseform) i Sverige (bet. 1998/99:BoU7).
Riksdagen biföll utskottets förslag fjorton dagar
senare. Först mer än ett år därefter, den 6 april
2000, beslutade regeringen direktiv till en
utredning i enlighet med riksdagens avgörande (dir.
2000:27). Först drygt två månader därefter
förordnades en utredare. Utredaren skulle enligt
sina ursprungliga direktiv redovisa sitt uppdrag
senast den 1 juni 2001. Hon redovisade uppdraget
först i mars i år. Utredningsförslaget rimmar illa
med de intentioner riksdagen har om att öka
valfriheten vad gäller besittningsform eftersom
ägarlägenheter endast skall kunna bildas i samband
med nyproduktion och därmed bostadsrättshavare och
hyresgäster inte skall kunna omvandla sina bostäder
till ägarlägenheter.
Nu skall utredningsförslaget remissbehandlas och
beredas vidare inom Regeringskansliet. Mot den givna
bakgrunden finns det anledning att anta att det kan
dröja avsevärt innan ett förslag kan komma att
läggas fram på riksdagens bord. Det finns anledning
att sätta i fråga om det över huvud taget kommer
fram ett förslag.
Utskottet har tidigare uttalat sig om fördelarna
med och behovet av ägarlägenheter som en ny
boendeform på en bostadsmarknad som bör präglas av
mångfald och styras av konsumenternas önskningar (se
bet. 1998/99:BoU2 och BoU7).
Det finns ett klart behov av ett nytt, progressivt
och flexibelt fastighetsbildningsbegrepp. Det
utredningsbetänkande som finns om tredimensionell
fastighetsindelning (SOU 1996:87) behöver
förverkligas för att fastighetsutnyttjandet skall
bli mer rationellt och för att byggandet skall kunna
ökas. Dagens tvådimensionella fastighetsbildning
innebär i sig ett hinder för utvecklingen inte bara
vad gäller bostäder utan också av företagandet. Från
Regeringskansliet får vi nu höra att förslaget
fortfarande är föremål för beredning.
Utredningsförslaget bör omgående genomföras.
Det redan på regeringens bord liggande förslaget
om tredimensionell fastighetsindelning gör det
möjligt att bilda ägarlägenheter för annat än
bostadsändamål. Förslaget möjliggör inte bildandet
av bostadsägarlägenheter på grund av ett i detta
insatt förbud mot sådan fastighetsbildning. Det
förbud förslaget innehåller är en följd av de
tilläggsdirektiv utredningen erhöll år 1994 av en
nytillträdd socialdemokratisk regering.
Eftersom grundstenarna för ägarlägenheter redan
finns framtagna bör den nödvändiga tillkommande
lagregleringen kunna arbetas fram mycket snabbt.
Enligt vår mening bör regeringen kunna
färdigställa och för riksdagen lägga fram de
lagförslag som behövs för att ägarlägenheter och
tredimensionell fastighetsindelning skall kunna
införas med ett ikraftträdande redan den 1 oktober
2002.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo211 (m, kd,
c, fp) yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo318 (m) yrkande
4, 2001/02:N319 (m) yrkande 3, 2001/02:Bo320 (kd)
yrkandena 18 och 19, 2001/02:Bo325 (c) yrkande 14
samt 2001/02:Bo324 (fp) yrkandena 5 och 6.
15. Rätten att hyra (punkt 14) (v, mp)
av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och
Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo246 yrkande 6.
Ställningstagande
Många hyresgäster som begär att få hyra en lägenhet
vägras på osakliga grunder ett hyreskontrakt. Det
kan gälla rent diskriminerande ställningstaganden
från hyresvärdens sida som grundar sig på den
bostadssökandes etniska eller sociala
grupptillhörighet. En hyresgäst bör ha en möjlighet
att i sådana fall få hyresvärdens ställningstagande
prövat. Den hyresvärd som på felaktiga grunder
vägrat att hyra ut en lägenhet bör drabbas av en
sanktion.
Ett alternativ är att hyresvärden förpliktas att
hyra ut lägenheten, om den alltjämt är outhyrd. Ett
annat alternativ är att han blir skyldig att hyra ut
en likvärdig lägenhet. Skadestånd skulle också kunna
vara ett alternativ.
Även den hyresgäst som inte vill eller kan
uppfylla oskäliga avtalsvillkor som ställs på honom
för att han skall få ett hyreskontrakt och därför
tackar nej till detta bör ha möjlighet att få
upprättelse.
Innan den av oss efterlysta prövningsmöjligheten
närmare övervägs bör emellertid det aktuella
problemets omfattning undersökas.
Vi föreslår därför att Boverket skall få i uppdrag
att genomföra en inventering och kartläggning av
vilka krav och villkor som hyresvärdar ställer upp
för den som önskar hyra en lägenhet.
Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 6.
16. Obligatorisk bostadsförmedling (punkt 15,
motiveringen) (m, kd, c, fp, -)
av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén
Finné (m) och Sten Andersson (-).
Ställningstagande
Motion 2001/02:Bo224 (v) yrkandena 3 och 4
innehåller förslag om införande av obligatorisk
kommunal bostadsförmedling med möjlighet till
undantag efter regeringsbeslut. I första hand
förespråkas riksdagsbeslut om ändring av 3 §
bostadsförsörjningslagen i enlighet med ett i
motionen intaget lagtextförslag och i andra hand ett
tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram
ett motsvarande förslag.
Även motion 2001/02:Bo246 (v) yrkande 8 innehåller
förslag om införande av obligatoriska kommunala
bostadsförmedlingar.
Den nuvarande regleringen innebär att regeringen,
om en kommun inte anordnar bostadsförmedling trots
att det behövs, kan förelägga kommunen att anordna
sådan. Motionärerna önskar att skyldigheten att
anordna bostadsförmedling skall vara huvudregel och
att regeringen skall kunna medge dispens därifrån.
Den nuvarande regleringen utgör ett betydande
ingrepp i kommunernas självstyre. Enligt vår mening
borde lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
aldrig ha införts. Det finns mot den bakgrunden inte
anledning att överväga lagens närmare utformning.
Lagen bör i stället omedelbart avskaffas.
Motionsförslagen avstyrks med hänvisning härtill.
17. Särskilda uppgifter för
bostadsförmedlingar, m.m. (punkt 16,
motiveringen) (m, kd, c, fp, -)
av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén
Finné (m) och Sten Andersson (-).
Ställningstagande
I motion 2001/02:Bo265 (s) förespråkas
bostadsförmedlingar med uppgifter att bryta
segregationen i boendet.
Motionerna 2001/02:A317 (v) yrkande 11 och
2001/02:Sf30 (v) yrkande 8 förespråkar obligatoriska
bostadsförmedlingar på kommunal eller regional nivå
som avgiftsfritt skall kunna förmedla sociala och
medicinska förturer och göra det möjligt för
människor med särskilda behov att hitta en passande
bostad och boendeform.
Den nuvarande regleringen utgör ett betydande
ingrepp i kommunernas självstyre. Enligt vår mening
borde lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
aldrig ha införts. Det är därför enligt vår mening
uteslutet att, som motionärerna föreslår, ålägga
kommunerna att ta ansvar för nya uppgifter m.m.
Lagen bör i stället omedelbart avskaffas.
Motionsförslagen avstyrks med hänvisning härtill.
18. Förmedling av bostadslägenheter i andra
hand (punkt 17) (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo215 yrkande 1.
Ställningstagande
En översyn av förmedlingen av lägenheter är
nödvändig för att skapa rättvisa villkor för dem som
söker bostad i regioner med bostadsbrist. Översynen
skall omfatta frågan om obligatorisk avgiftsfri
förmedling av andrahandslägenheter i kommunala
bostadsförmedlingar. Den typen av förmedling är
önskvärd för att minska riskerna för att redan
utsatta människor drabbas av ocker i form av
oskäliga hyror och orimliga förmedlingsavgifter. Det
är befogat att i dessa avseenden behandla
andrahandshyresgäster bättre än
förstahandshyresgäster.
Kommunala förmedlingar bör ges uppdraget att
kontrollera att hyror sätts på en nivå som motsvarar
bruksvärdet. Det bör även utredas möjligheterna att
ge fastighetsägare ökade skyldigheter att
kontrollera att oskäliga hyror inte tas ut av
andrahandshyresgäster.
Mot bakgrund av detta bör regeringen utreda
förutsättningarna och villkoren för förmedling och
uthyrning av lägenheter i andra hand.
Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 1.
19. Avräkning av köavgift mot förmedlingsavgift
(punkt 18) (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Bo224 yrkandena 5
och 6.
Ställningstagande
Vi anser att det genom ändringar i
bostadsförsörjningslagen bör införas en ordning som
innebär att köavgifterna alltid skall räknas av mot
den förmedlingsavgift som den som får en lägenhet
måste betala förutom köavgiften. Det bör ankomma på
regeringen att lägga fram förslag till ändring i
enlighet med detta eftersom förslaget inte kan anses
berett på sådant sätt att det nu kan antas av
riksdagen som lag.
Vad vi har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion 2001/02:Bo224 (v) yrkandena 5 och 6.
20. Förmedlingsavgiftens storlek, m.m.
(punkt 19) (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo215 yrkande 4.
Ställningstagande
De yrkesmässiga bostadsförmedlingarna finansierar
sin verksamhet genom att ta ut förmedlingsavgift av
dem som söker och tilldelas lägenheter. Denna avgift
har sedan år 1992 varit begränsad till 1 200 kr, men
höjdes år 2000 av Kammarkollegiet till maximalt 2
000 kr. Det är en förhållandevis hög avgift som
bostadssökande tvingas betala för att hitta en
lägenhet i andra hand. Under 1990-talet har en del
av dessa företag agerat oseriöst och lurat
bostadssökande genom att ta ut avgiften i förskott
och sedan driva företaget i konkurs. Någon
återbetalning av förmedlingsavgiften har det aldrig
blivit tal om. Grundläggande för sådan oseriös
verksamhet är att avgiften tas ut i förskott, vilket
leder till frågan om det verkligen är riktigt att
förskott tillåts.
Boendesociala beredningen genomförde en
kartläggning som visade att avgifter överstigande
det tillåtna beloppet ofta tas ut. Det är även
vanligt med avgifter för registrering, information
och andra kringtjänster. En översyn av taxan och
andra ersättningsregler är nödvändig för att främja
seriös bostadsförmedling. Översynen skall omfatta
frågan om vilken nivå på förmedlingsavgiften som kan
anses skälig samt rimligheten i att ta ut avgiften i
förskott. Mot bakgrund av detta bör regeringen låta
utreda villkoren för ersättning för förmedling av
hyresbostäder.
Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
delvis motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 4.
21. Yrkesmässiga bostadsförmedlare (punkt 20)
(v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo215 yrkande 3.
Ställningstagande
Mäklare som enbart förmedlar hyresrätter är
undantagna från fastighetsmäklarlagens tillämpning.
Erfarenheterna av sådana förmedlares verksamhet
motiverar inte detta undantag. Flera av dem har
visat sig vara oseriösa. I dag får en bostadssökande
betala ett högt pris för en genomförd förmedling,
upp till 2 000 kr. Avgiften tas ut i förskott. Det
innebär att en bostadssökande tvingas ligga ute med
åtskilliga tusenlappar om han eller hon genom att
anlita flera förmedlare söker öka sina chanser att
få tag i en lägenhet. En del av förmedlingsföretagen
tar in förskottsbeloppen och avslutar sedan sin
verksamhet, genom konkurs eller på annat sätt, utan
möjligheter för de bostadssökande att återfå
förskottsbeloppen.
Bostadsbristen ökar hela tiden. De oseriösa
förmedlingsföretagen kan antas öka i takt med att
bostadsbristen förvärras. Detta har påvisats av
bl.a. Boendesociala beredningen i delbetänkandet
Oseriösa bostadsförmedlare (SOU 1999:71).
Betänkandet innehåller ett förslag med krav på
registrering av sådana yrkesmässiga
bostadsförmedlare som enbart förmedlar hyreskontrakt
i första eller andra hand. Förslaget bereds
visserligen för närvarande inom Regeringskansliet.
Vi anser ändå att riksdagen bör uttala sitt stöd för
förslaget.
Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo215 (v) yrkande 3.
22. Bostadsanvisning (punkt 21) (v, mp)
av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och
Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo246 yrkande 9,
2001/02:A317 yrkande 12 och 2001/02:Sf30 yrkande 9.
Ställningstagande
Det har aldrig blivit utrett vad borttagandet av
bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen
har inneburit för hushåll med svag position på
bostadsmarknaden, men det är tydligt att
borttagandet av dessa lagar kraftigt försvårat
förhållandet för dessa grupper. Den nya
bostadsförsörjningslagen ger staten rätt att ålägga
en kommun att inrätta bostadsförmedling. Detta är
ett steg i rätt riktning.
En förmedling kan bara fungera om det finns lediga
lägenheter att förmedla. Bostadsanvisningslagen som
gav kommunerna rätt att fördela ett visst antal
lägenheter i både det privata och det kommunala
beståndet var ett kraftfullt redskap för att
garantera kommunmedborgarna en möjlighet till
bostad. Givetvis bör i första hand överenskommelser
träffas med fastighetsägare om att dessa skall lämna
lediga lägenheter till förmedling. När detta inte
fungerar skall det finnas lagstiftad möjlighet för
kommunen att begära in lediga lägenheter. Därför bör
bostadsanvisningslagen återinföras.
Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo246 (v) yrkande 9, 2001/02:A317
(v) yrkande 12 och 2001/02:Sf30 (v) yrkande 9.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Andrahandsuthyrning - överhyra och andra
olägenheter (punkt 5) (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Vi vill naturligtvis komma till rätta med de
överhyror och andra olägenheter som är förbundna med
dagens andrahandshyresmarknad. Vi har därför i
motion 2001/02:Bo214 (v) yrkande 1 föreslagit en
utredning om förutsättningarna och villkoren för
förmedling och uthyrning i andra hand. Vårt förslag
omfattar en obligatorisk avgiftsfri förmedling av
andrahandslägenheter i de kommunala
bostadsförmedlingarnas regi. Utredningen skall
omfatta dessa förmedlingars skyldighet att
kontrollera att andrahandshyrorna är
bruksvärdesmässiga. Vårt förslag omfattar också att
det förutsättningslöst skall utredas om och hur
fastighetsägaren skall vara skyldig att kontrollera
att inte oskäliga hyror tas ut. Vår motion kommer
att behandlas senare i detta betänkande. Vi finner
mot denna bakgrund inte skäl att nu reservera oss
mot utskottets förslag till riksdagsbeslut.
2. Ägarlägenheter och tredimensionell
fastighetsindelning (punkt 13) (m, kd, c,
fp, -)
av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Inga Berggren (m), Annelie Enochson (kd), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén
Finné (m) och Sten Andersson (-).
Vi har i vår gemensamma reservation som gäller
införandet av ägarlägenheter och tredimensionell
fastighetsindelning föreslagit att regeringen
skyndsamt skall utarbeta erforderliga lagförslag och
lägga fram dessa på riksdagens bord. Vi anser dock
att det finns skäl att bifalla flerpartimotionen
fullt ut. Riksdagen borde enligt vår mening vid sin
behandling av vår gemensamma motion anta nödvändig
lagstiftning för att besittningsformen och
tredimensionell fastighetsindelning skall bli
verklighet. Av tidsmässiga skäl har vi inte kunnat
förse reservationen med de önskade lagförslagen.
3. Obligatorisk bostadsförmedling, m.m.
(punkterna 15 och 16) (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
En vägledande princip inom respektive kommun måste
vara att den enskilde invånaren lätt och
överskådligt skall kunna få information om kommunens
bostadsbestånd och att rättvisa köregler skall
ersätta dagens situation där kontakter och en tjock
plånbok styr möjligheterna att få en bostad.
Bostadsförmedlingen skall kunna ge bostadssökande
möjlighet att få en passande bostad. Detta kan lösas
på kommunal eller regional nivå.
Kommuner bör kunna samverka med varandra för att
på ett bättre sätt bryta bostadssegregationen.
Storstockholm är ett typiskt område där sådan
samverkan skulle kunna ske. Genom regional
bostadsförmedling skulle man kunna underlätta för
invandrare, flyktingar och andra hushåll som vill
flytta från de segregerade områdena inom kommunens
gränser eller till andra närliggande kommuner som
bättre motsvarar deras behov av egen bostad.
I en bostadsförmedlings uppgifter skall också ingå
att förmedla sociala och medicinska förturer.
Förmedlingen skall även göra det möjligt för
människor med särskilda behov att hitta en passande
bostad och boendeform. När staten nu, bl.a. genom
införandet av investeringsbidrag, åter tar ett
större ansvar för bostadsfinansiering och därmed ger
kommunerna en möjlighet att bygga nya bostäder är
det ett ypperligt tillfälle att bryta den svåra
bostadssegregation som rått under flera års tid. Det
sagda gör sig gällande på alla orter, även de där
tillgången på bostäder är god.
Det visar sig nu att ett flertal städer bl.a.
Göteborg och Malmö fortfarande inte har anordnat
kommunala bostadsförmedlingar. Det framstår som
naturligt att göra det obligatoriskt för kommunerna
att ha en kommunal bostadsförmedling, men vi ställer
inte något sådant krav i dagsläget. Den nuvarande
bostadsförsörjningslagen ger trots allt verktyg för
att driva bostadsförsörjningsfrågorna på det sätt
som vi nu har skisserat. Det är tillämpningen av
lagen som brister.
Det finns således all anledning att även
fortsättningsvis följa utvecklingen och studera den
nya lagens verkningar. I den mån det nuvarande
systemet för kommunala bostadsförmedlingar inte får
de önskade effekterna eller om förändrade
förhållanden inom bostadssektorn skulle visa att det
mer allmänt skulle behövas kommunala
bostadsförmedlingar eller att förmedlingarnas
uppgifter bör närmare regleras avser Vänsterpartiet
att på nytt ta initiativ i dessa frågor.
Bilaga: Förteckning över behandlade
förslag
Motion väckt med anledning av
proposition 2001/02:41
Hyresgästinflytande vid ombyggnad
och andra hyresrättsliga frågor
(följdmotion)
2001/02:Bo6 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):
4. Riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att
utreda möjligheterna att få bort olägenheterna med
andrahandsuthyrning och svarthandel med
hyreskontrakt.
Motion väckt med anledning av
proposition 2001/02:62 Kooperativ
hyresrätt (följdmotion)
2001/02:Bo25 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av hyreslagens bestämmelser
kring omedelbar uppsägning av hyresavtal i syfte
att tillförsäkra ett samrådsförfarande.
Motion väckt med anledning av
regeringens skrivelse 2001/02:129
Integrationspolitik för 2000-talet
(följdmotion)
2001/02:Sf30 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala och
regionala bostadsförmedlingar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
anvisninglagstiftningen bör återinföras.
Motioner från allmänna motionstiden
2001 (fristående motioner)
2001/02:Bo211 av Knut Billing m.fl. (m, kd, c, fp):
1. Riksdagen beslutar om sådan lagstiftning som
innebär att ägarlägenheter omedelbart införs.
2. Riksdagen beslutar om sådan lagstiftning som
innebär att tredimensionell fastighetsbildning
omedelbart införs.
2001/02:Bo215 av Sten Lundström och Owe Hellberg
(v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
förutsättningarna och villkoren för förmedling och
uthyrning av lägenheter i andra hand.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
möjligheterna att använda det kommande
lägenhetsregistret i syfte att bekämpa svarthandel
med hyreslägenheter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att även
yrkesmässiga bostadsförmedlare skall omfattas av
registreringsskyldighet hos
Fastighetsmäklarnämnden och att en översyn av
fastighetsmäklarlagen därför bör göras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
ersättningen för förmedling av hyresbostäder.
2001/02:Bo224 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
3. Riksdagen beslutar om ändring av 3 § lagen
(2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som
anförs i motionen.
4. Riksdagen begär - om yrkande 3 avslås - att
regeringen lägger fram förslag till ändring av 3 §
lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som
anförs i motionen.
5. Riksdagen beslutar om ändring av 4 § lagen
(2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som
anförs i motionen.
6. Riksdagen begär - om yrkande 5 avslås - att
regeringen lägger fram förslag till ändring av 4 §
lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2001/02:Bo240 av Anna Kinberg (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om det önskvärda
i en fri hyressättning.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av nuvarande hyresregleringar
så att en fri hyressättning kan införas under en
övergångsperiod.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att avskaffa
hyresnämnden.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att avskaffa
allmännyttans hyresledande ställning.
2001/02:Bo243 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av lagstiftningen kring
vräkningsförfarande.
2001/02:Bo245 av Anna Lilliehöök (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunala
bostadsbolag och andra fastighetsägare skall kunna
äga bostadsrätter som bebos med hyresrätt.
2001/02:Bo246 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av 46 § hyreslagen i enlighet
med vad som i motionen anförs.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att ge
Boverket i uppgift att inventera och kartlägga
kraven och villkoren för att få en bostad.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om reglerna för
besittningsskydd för innehavare av
andrahandskontrakt.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om obligatoriska
bostadsförmedlingar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att införa en
bostadsanvisningslag.
2001/02:Bo247 av Knut Billing m.fl. (m):
3. Riksdagen beslutar att utreda möjligheterna att
förstärka bostadsrättens pantvärde i enlighet med
vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar att ge panthavare, juridisk
eller fysisk person, som tar en bostadsrättspant i
anspråk, rätt till inträde i
bostadsrättsföreningen samt rätt till
andrahandsuthyrning i enlighet med vad som anförs
i motionen.
5. Riksdagen beslutar att ge en pantförskrivning av
bostadsrätt företräde framför
bostadsrättsföreningens fordringar avseende
avgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
bostadsrättsföreningars självbestämmande över sina
stadgar.
7. Riksdagen beslutar att partiellt upphäva förbudet
mot dubbelupplåtelse i enlighet med vad som anförs
i motionen.
2001/02:Bo265 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av
bostadsförmedlingar med speciella uppgifter att
bryta segregation i boendet.
2001/02:Bo276 av Karin Enström (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motion-
en anförs om att på sikt införa marknadshyror.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av hyres-lagen för att
möjliggöra marknadshyror vid nyproduktion av
hyresbostäder.
2001/02:Bo295 av Lars Lindblad (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffandet av
bruksvärdessystemet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fri,
marknadsbaserad hyressättning.
2001/02:Bo301 av Siw Wittgren-Ahl och Claes-Göran
Brandin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om obligatorisk
(brandförsäkring) hemförsäkring.
2001/02:Bo312 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rättsliga åtgärder mot
svarthandeln med hyreskontrakt.
2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):
4. Riksdagen beslutar att införa ägarlägenheter.
7. Riksdagen beslutar att avskaffa allmännyttans
hyresnormerande ställning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen an-förs om en friare
hyressättning i nyproduktionen.
2001/02:Bo320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av jordabalken i syfte att
undanta hyran för nyproducerade lägenheter från
gällande bruksvärdesregler.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en hyresgäst
och hyresvärd vid nyproduktion bör kunna avtala om
en förstagångshyra som regleras genom mångårigt
avtal.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
besittningsskyddet för hyresgästen inte försvagas.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
bruksvärdessystemet behöver ses över och
allmännyttans hyresledande ställning upphävas.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbudet mot
dubbelupplåtelse bör upphävas.
16. Riksdagen begär att regeringen utreder
regelverket kring andrahandsuthyrning av
lägenheter.
18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om införande av tredimensionell
fastighetsbildning.
19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ett snart införande av en
upplåtelseform med ägarlägenheter.
2001/02:Bo321 av Anna Kinberg (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
andelsrättslägenheter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att underlätta
ombildandet av andelsrätter till bostadsrätter.
2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om friare
hyressättning i nyproduktion.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ägarlägenheter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vertikal
fastighetsbildning.
2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):
1. Riksdagen begär att regeringen utreder
möjligheterna att få bort olägenheterna med
andrahandsuthyrning och svarthandel med
hyreskontrakt.
9. Riksdagen beslutar att slopa allmännyttans
hyresledande roll och att göra de privata
fastighetsföretagen och deras organisation till en
reell och fullvärdig förhandlingspart i det
kollektiva förhandlingssystemet.
10. Riksdagen beslutar att undanta nyproducerade
lägenheter från bruksvärdessystemet.
11. Riksdagen beslutar att skapa ett utrymme för
individuell hyressättning i enlighet med vad i
motionen anförs.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att snarast
presentera lagförslag om ägarlägenheter och
tredimensionell fastighetsbildning i enlighet med
tidigare fattat riksdagsbeslut.
2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en flexiblare
anpassning av bruksvärdessystemet för
hyressättning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade stimulanser
för självförvaltning i boendet.
2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att det skall finnas bostadsförmedlingar på
kommunal eller regional nivå som förmedlar sociala
och medicinska förturer, och som gör det möjligt
för människor med särskilda behov att hitta en
passande bostad och boendeform.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att anvisningslagstiftningen bör
återinföras.
2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):
3. Riksdagen beslutar att av regeringen begära
lagförslag om införande av tredimensionell
fastighetsbildning.