Bostadsutskottets betänkande
2001/02:BOU12
Indelnings- och länsstyrelsefrågor
Sammanfattning
I betänkandet behandlar bostadsutskottet under den
allmänna motionstiden 2001 väckta motioner om
indelningen i län och regioner, den inomregionala
balansen i Västra Götalands län samt regionalt
självstyrelseansvar i Stockholms län. Utskottet
avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats två reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Indelningen i län och regioner
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo285 och
2001/02:Bo293.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)
2. Den inomregionala balansen i Västra
Götalands län
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo281.
3. Regionalt självstyrelseansvar i
Stockholms län
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo323 yrkande
1.
Reservation 2 (fp)
Stockholm den 4 juni 2002
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut
Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt
Hagström (kd), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m),
Anders Ygeman (s), Sten Lundström (v), Carl-Erik
Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Carina Adolfsson
Elgestam (s), Ewa Thalén Finné (m) och Harald
Bergström (kd).
2001/02
BoU12
Utskottets överväganden
Indelningen i län och regioner
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
indelningen i län och regioner. Jämför
reservation 1 (m, kd, c, fp).
Förslag som avser länsindelningen och den regionala
indelningen förs fram i två motioner.
Enligt motion 2001/02:Bo285 (s) bör
näringspolitiska och bostadspolitiska liksom andra
offentliga insatser göras utifrån ett regionalt
helhetsperspektiv. Detta försvåras dock av att olika
verksamheter har olika regional indelning och genom
att länsgränser och regiongränser inte sammanfaller.
En samordning mellan länsgränser och regioner bör
därför komma till stånd.
Även i motion 2001/02:Bo293 (m, fp) framhålls att
regionala satsningar är svåra att genomföra som en
följd av den regionala indelningen. Problemet med
dagens offentliga indelning är enligt motionen att
den är föga konsekvent och att
överlappningsproblemen är omfattande. En
förutsättningslös genomgång av hur den framtida
regionala indelningen skall se ut och hur den skall
genomföras bör därför komma till stånd.
I likhet med motionärerna kan utskottet konstatera
att den regionala indelningen för olika offentliga
verksamheter i dag uppvisar stora olikheter. Under
en lång tid har länen varit grunden för mycket av
den regionala indelningen, så är dock inte längre
fallet. Tvärtom tillhör det undantagen att statliga
myndigheter och andra offentliga verksamheter har
länen som indelningsgrund. Vid en studie av 15
statliga organisationer som Statskontoret gjorde år
1999 framkom att den vanligaste indelningsgrunden
var regioner som är större än län. Av de 15
studerade organisationerna var det endast 5 som hade
länen som indelningsgrund. En följd av detta är att
länen kommer att ingå i flera olika
myndighetsregioner med olika geografisk utbredning.
Statskontorets studie pekade på att överblicken
och transparensen i den offentliga sektorns
organisation kan bli lidande när ett län ingår i
flera storregioner med olika geografisk utbredning.
Regiongränserna i sig ansågs dock spela mindre roll
för samarbete och samordning bl.a. därför att
kontakterna underlättas med ny informationsteknik.
Däremot angavs lokaliseringen av den regionala
myndigheten ha större betydelse. Om organ som
behöver samverka inte finns på samma ort försvåras
samverkan i viss mån då de vardagliga kontakterna
och personkännedomen minskar.
Utskottet delar mot den beskrivna bakgrunden
motionärernas oro för att en splittrad regional
indelning kan leda till problem bl.a. när det gäller
att genomföra insatser av olika slag. Samtidigt är
det naturligtvis så att olika verksamheter har olika
behov och funktion som gör att de har unika krav på
sin regionala organisation. Det är också mot den
bakgrunden som statliga myndigheter och andra
offentliga organ har fått en stor frihet att utifrån
sina behov skapa sin egen regionala struktur.
Samtidigt bidrar modern informationsteknik i ökande
utsträckning till att underlätta kontakter och
samarbete oavsett geografiskt avstånd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda motionerna 2001/02:Bo285 (s) och
2001/02:Bo293 (m, fp).
Länsstyrelsernas verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
den inomregionala balansen i Västra
Götalands län samt
regionalt självstyrelseansvar i Stockholms
län, jämför reservation 2 (fp).
Den inomregionala balansen i Västra Götalands
län
När Västra Götalands län bildades var det enligt
motion 2001/02:Bo281 (s) en uttalad strävan att
geografiskt placera myndigheter och andra statliga
institutioner på ett sådant sätt att det skapades en
inomregional balans. Enligt motionen bör mot den
bakgrunden en utvärdering nu göras av om målet om en
inomregional balans har uppnåtts.
Riksdagen beslutade våren 1997 (prop. 1996/97:108,
bet. 1996/97:BoU13, rskr. 1996/97:228) om en ny
länsindelning i Västsverige. Beslutet innebar att
Västra Götalands län bildades den 1 januari 1998
genom en sammanslagning av Göteborgs och Bohus län,
Älvsborgs län och Skaraborgs län (med undantag av
Mullsjö och Habo kommuner som fördes till Jönköpings
län). Inför sammanslagningen tillsattes en särskild
utredare som bl.a. hade till uppgift att ge förslag
till geografisk lokalisering av den förvaltning som
skulle bedrivas av den nya länsstyrelsen. I såväl
den proposition som låg till grund för beslutet om
ett nytt västsvenskt län som i direktiven för den
organisationskommitté som svarat för genomförandet
av sammanslagningen framhölls också vikten av att
den nya länsstyrelsen med avseende på
myndighetsstrukturen organiserades, dimensionerades
och lokaliserades så att en inomregional balans
skapades.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län har i dag
förutom i residensstaden Göteborg personal i
Vänersborg, Mariestad, Uddevalla, Skara och Borås.
Dessutom finns andra regionala organ lokaliserade
till Skara, Lidköping och Skövde. När det gäller den
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning som bedrivs inom ramen för Västra
Götalandsregionen så har regionen sina centrala
kanslier och sekretariat lokaliserade till Regionens
hus i Göteborg, Vänersborg, Mariestad, Borås,
Uddevalla respektive Skövde.
Bostadsutskottet beslutade våren 2001 att föreslå
Riksdagens revisorer att ta upp frågan om effekterna
m.m. av bildandet av Västra Götalands län till
granskning. I sitt granskningsförslag uttalade
utskottet bl.a. följande.
Utgångspunkten för uppföljningen bör i första hand
vara att utvärdera effekterna av
länssammanslagningen på myndighetsstrukturen såväl
organisatoriskt som geografiskt och på den nya
länsstyrelsens arbetssätt och effektivitet. Även
frågan om hur den nya myndighetsstrukturen påverkat
servicen till länets invånare bl.a. när det gäller
tillgänglighet och handläggningstider bör ingå i
utvärderingen. En fråga som också bör belysas är om
de avsedda besparingarna av sammanslagningen
uppkommit och hur dessa besparingar i så fall
gjorts. Uppföljningen bör däremot inte omfatta
frågor som avser den pågående försöksverksamheten
med ändrad regional ansvarsfördelning i Västra
Götalands län. Dessa frågor har till en del följts
upp av den s.k. PARK-kommittén.
Med anledning av bostadsutskottets förslag har
Riksdagens revisorer beslutat att genomföra en
förstudie. Detta arbete är nu avslutat, och det har
nyligen redovisats i förstudie 2001/02:19 Västra
Götalands län effektivt och balanserat? I
förstudien redovisar revisorerna bl.a. att en
länsstyrelses mångfasetterade verksamhet gör det
svårt att bedöma verksamhetens sammantagna
effektivitet. Det anges vidare vara förknippat med
betydande problem att på ett tillförlitligt sätt
koppla förändrad produktivitet eller effektivitet
hos Länsstyrelsen i Västra Götalands län till själva
länssammanslagningen. Riksdagens revisorer har mot
denna bakgrund inte funnit det meningsfullt att
genomföra en granskning m.m. av effekterna av
bildandet av Västra Götlands län.
Mot bakgrund av Riksdagens revisorers
ställningstagande är utskottet inte nu berett att
förorda ytterligare utredningsinsatser med den
inriktning som föreslås i motion 2001/02:Bo281 (s).
Motionen avstyrks sålunda.
Regionalt självstyrelseansvar i Stockholms län
Som en del i ett förslag för att bidra till
utvecklingen av Stockholmsregionen föreslås i motion
2001/02:Bo323 (fp) yrkande 1 att det regionala
självstyret skall vidgas i Stockholms län. Enligt
motionen är den nuvarande arbetsfördelningen mellan
länsstyrelse och landsting på flera områden otydlig
och svårbegriplig för medborgarna. För att motverka
detta bör det medborgerliga inflytandet öka. Ett
vidgat regionalt självstyre bör därför komma till
stånd genom att uppgifter överförs från
länsstyrelsen till landstinget.
I dag pågår en försöksverksamhet med ändrad
regional ansvarsfördelning i fyra län. De län som
omfattas är Kalmar, Gotlands, Skåne och Västra
Götalands län. Försöksverksamheten i sin nuvarande
form upphör vid utgången av år 2002.
Riksdagen har beslutat (bet. 2001/02:KU7) att det
i samtliga län fr.o.m. 2003 skall kunna bildas
kommunala samverkansorgan för regional utveckling.
Ett sådant samverkansorgan skall utgöras av ett
kommunalförbund där samtliga kommuner i länet är
medlemmar och där även landstinget kan vara medlem.
Verksamheten är tänkt att pågå åren 20032006 för
att sedan utvärderas. För Skåne län och Västra
Götalands län gäller dock att dagens
försöksverksamhet i respektive län kan fortsätta
oförändrad även under nästa mandatperiod.
Samverkansorganen skall utarbeta program för
länets utveckling och samordna utvecklingsinsatser i
länet för att genomföra programmet. Det skall ha
befogenhet att besluta om länsplaner för regional
infrastruktur och om vissa statliga medel för
regional utveckling.
Den försöksverksamhet med nya samverkansorgan som
inleds fr.o.m. 2003 innebär att för den regionala
utvecklingen viktiga frågor kan föras över från
länsstyrelsen till samverkansorganet. I den mån
kommunerna i Stockholms län liksom landstinget i
samma län önskar detta blir det alltså fr.o.m. nästa
år möjligt att åtminstone till en del göra den
överföring av uppgifter från länsstyrelsen till
landstinget som efterfrågas i motionen. Utskottet är
mot denna bakgrund inte nu berett att förorda att
ytterligare uppgifter omfördelas på motsvarande
sätt. Motion 2001/02:Bo323 (fp) yrkande 1 avstyrks
med hänvisning härtill.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Indelningen i län och regioner (punkt 1) (m,
kd, c, fp)
av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Inga Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén
Finné (m) och Harald Bergström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Tillkännagivandet
görs med anledning av motion 2001/02: Bo293. Därmed
avslår riksdagen motion 2001/02:Bo285.
Ställningstagande
Redan 1999 konstaterade Statskontoret att länen
endast i undantagsfall utgör indelningsgrund för
myndigheternas regionala organisation. Situationen
har sedan dess inte ändrats på annat sätt än att det
har tillkommit ytterligare regionala indelningar som
inte heller de sammanfaller med länen. Sett från ett
länsperspektiv är det normala därför i dag att länen
ingår i regioner som täcker ett större geografiskt
område än det egna länet.
En följd av den minst sagt splittrade regionala
indelningen är att överblicken och transparensen i
den offentliga sektorns organisation blir lidande.
Möjligheterna till samordning och samverkan på
viktiga områden försämras. Det kan rent av hävdas
att den statliga verksamhetens geografiska och
sektoriella splittring står i motsats till en för
samhället optimal organisering.
Även om länsstyrelserna på olika sätt försökt
finna nya vägar för kommunikation och samverkan på
regional nivå kvarstår problemen i betydande
omfattning. Inte ens modern informationsteknik kan
helt ersätta de personliga kontakter som så ofta är
en förutsättning för ett fullgott samarbete eller en
framgångsrik samverkan.
Den sammantagna effekten av utvecklingen är att vi
nu står med en totalt sett mindre rationell form för
den offentliga sektorns regionala verksamhet. Det
finns i dag inte någon instans som har en ordentlig
överblick över de kostnader och
effektivitetsförluster för det svenska samhället i
dess helhet som är följden av detta.
Det finns mot den nu skisserade bakgrunden
anledning att helt förutsättningslöst se över hur
Sveriges framtida regionala indelning skall utformas
i enlighet med vad som föreslås i motion
2001/02:Bo293 (m, fp). Vårt ställningstagande i
denna del bör riksdagen därför tillkännage för
regeringen som sin mening. I den mån motion
2001/02:Bo285 (s) inte kan anses tillgodosedd med
det vi nu föreslagit avstyrks denna motion.
2. Regionalt självstyrelseansvar i Stockholms
län (punkt 3) (fp)
av Yvonne Ångström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Tillkännagivandet
görs med anledning av motion 2001/02: Bo323 yrkande
1.
Ställningstagande
Stockholmsregionen är otvivelaktigt landets
ekonomiska motor. Det innebär att också denna region
måste ges förutsättningar att utvecklas på ett sätt
som är bra inte bara sett ur ett regionalt
perspektiv utan för landet i dess helhet. En
förutsättning för att detta skall lyckas är att det
finns en förståelse för Stockholmsregionens särart
och betydelse för utvecklingen i Sverige. Tyvärr
verkar den nuvarande regeringspolitiken i motsatt
riktning. En orimlig skattebörda, hindrande
lagstiftning och obefintliga statliga satsningar
leder i stället till minskade investeringar och ett
otillräckligt byggande, som i sin tur motverkar
tillväxten.
En viktig förutsättning för att Stockholmsregionen
skall kunna fortsätta att utvecklas på ett sätt som
är till gagn för hela Sverige är att det regionala
inflytandet ökar. Den arbetsfördelning som i dag
råder mellan länsstyrelse och landsting är på flera
områden otydlig och svårbegriplig för medborgarna.
Ett vidgat regionalt inflytande kan råda bot på
detta. Det bör ske genom att de folkvalda organen
ges ett ökat direkt inflytande.
Mot den nu skisserade bakgrunden bör enligt min
mening en överföring göras av uppgifter från
länsstyrelsen till det folkvalda landstinget. Genom
att på detta sätt vidga landstingets befogenheter
skapas förutsättningar för ett rationellt användande
av begränsade resurser och en nödvändig demokratisk
förankring av ofta kontroversiella avgöranden.
Vad jag nu med anslutning till motion
2001/02:Bo323 (fp) yrkande 1 anfört om ett vidgat
regionalt självstyrelseansvar i Stockholms län bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Bilaga: Förteckning över behandlade
förslag
Motioner från allmänna
motionstiden
2001/02:Bo281 av Urban Ahlin och Monica Green (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att utvärdera
den inomregionala balansen av myndigheter i Västra
Götaland.
2001/02:Bo285 av Eva Arvidsson och Christina
Pettersson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samordning mellan
länsgränser och regioner i största möjliga mån.
2001/02:Bo293 av Anders Björck och Yvonne Ångström
(m, fp):
Riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös
genomgång av hur Sveriges framtida regionala
indelning skall se ut och förslag till hur denna
skall genomföras.
2001/02:Bo323 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regionalt
självstyre.