Bostadsutskottets betänkande
2001/02:BOU11
Naturresursfrågor och vattenrätt
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar bostadsutskottet
förslag i motioner från den allmänna motionstiden
2001 rörande naturresursfrågor och vattenrätt.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 11 reservationer och 1
särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Älvskyddets utformning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ521
yrkande 2 och 2001/02:N367 yrkande 2.
Reservation 1 (fp)
2. Vindkraftens ställning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo229,
2001/02:Bo244 yrkandena 5 och 6 samt
2001/02:Bo319 yrkandena 1 och 4.
Reservation 2 (m, -)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)
3. Villkor för byggande av vindkraftverk,
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo204 och
2001/02:Bo248.
Reservation 5 (m, -)
4. Nationalstadsparker
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo263 och
2001/02:So501 yrkandena 10 och 11.
Reservation 6 (c, mp)
Reservation 7 (fp)
5. Kommunalt veto
Riksdagen avslår motion 2001/02:K371 yrkande
10.
Reservation 8 (c, mp)
6. Åtgärder för att minska riskerna för
översvämningar
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo231 yrkandena
1 och 2, det sistnämnda yrkandet i denna del.
Reservation 9 (kd, c, fp)
7. Omprövning av vattendomar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo231
yrkande 2 i denna del, 2001/02:Bo272,
2001/02:Bo283, 2001/02:Bo294 och 2001/02:MJ522
yrkande 5.
Reservation 10 (v, fp)
Reservation 11 (kd)
8. Användning av fiskeavgifter
Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo280.
Stockholm den 4 april 2002
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut
Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt
Hagström (kd), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s),
Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Helena Hillar
Rosenqvist (mp), Rigmor Stenmark (c), Yvonne
Ångström (fp), Carina Adolfsson Elgestam (s) och
Sten Andersson (-).
2001/02
BoU11
Utskottets överväganden
Älvskyddets utformning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om
älvskyddets utformning, jämför reservation 1
(fp).
Det råder förbud mot utbyggnad i vissa älvar m.m.
Skyddsobjekt är de fyra nationalälvarna, vissa andra
vattenområden samt vissa älvsträckor. Förbudet
omfattar vattenkraftverk samt vattenreglering eller
vattenöverledning för kraftändamål. Från förbudet
görs undantag för vattenverksamhet som förorsakar
endast obetydlig miljöpåverkan. Vidare utgör
förbudet inte hinder för utvecklingen av befintliga
tätorter eller av det lokala näringslivet eller för
utförandet av anläggningar som behövs för
totalförsvaret. Även anläggningar för utvinning av
vissa ämnen eller material kan, om det föreligger
särskilda skäl, vara undantagna (4 kap. 1 och 6 §§
miljöbalken, MB).
Vattendragsutredningen avgav i mitten av 1990-
talet två betänkanden (SOU 1994:59 och SOU 1996:155)
angående skyddet för vattendrag. Regeringen
överlämnade betänkandena till Naturvårdsverket. De
ingick därefter i underlaget när Naturvårdsverket
utarbetade och redovisade förslag till det fortsatta
miljömålsarbetet. Verkets redovisning har handlagts
av den parlamentariska beredningen om mål i
miljöpolitiken som redovisade sitt slutbetänkande i
juni 2000 (SOU 2000:52). En proposition i anledning
av kommitténs arbete lämnades den 26 april 2001
(prop. 2000/01:130). Den innehöll emellertid inte
några förslag till ändrat älvskydd. Enligt uppgift
från regeringskansliet är ärendet med anledning av
betänkandena avslutat.
Motion 2001/02:MJ521 (fp) yrkande 2 innehåller
förslag till utökat älvskydd i tre avseenden.
Motionärerna anser för det första att det skall vara
det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet som
skall bedömas och detta oberoende av vilket syfte
ett planerat ingrepp skulle tjäna. För det andra
förespråkar de att åtgärder för utvecklingen av
befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet
eller för utförandet av anläggningar som behövs för
totalförsvaret inte generellt skall undantas från
skyddet. För det tredje förordar de att kraven på de
åtgärder som ofta kallas mindre ombyggnader skall
skärpas så att de med säkerhet utesluter en faktisk
utbyggnad.
I motion 2001/02:N367 (fp) yrkande 2 förespråkas
att det inte skall ske någon utbyggnad i de orörda
älvarna.
Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen
avstyrkt motionsförslag liknande de nu aktuella. Det
har skett med hänvisning till de då pågående
övervägandena. Skyddet för vattendrag har, som
redovisats, i flera sammanhang varit föremål för
överväganden. Regeringen har stannat för att inte
föreslå någon förändring av älvskyddet. Enligt
utskottets mening föreligger inte till-räckliga skäl
för att göra en annan bedömning. Motionerna
avstyrks.
Vindkraft
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om
- vindkraftens ställning, jämför
reservationerna 2 (m, -), 3 (kd) och 4 (c),
-
- villkor för byggande av vindkraftverk, m.m.,
jämför reservation 5 (m, -).
-
Bakgrund
Vindkraftsutredningen lämnade sitt slutbetänkande
(SOU 1999:75) Rätt plats för vindkraften i juni
1999. Utredningen föreslår bl.a. följande:
- Vissa kriterier för urval av områden av
riksintresse för vindkraften (kap. 3).
-
- Alla vindkraftsprojekt över 125 kW skall
tillståndsprövas enligt miljöbalken (MB) (5 kap.).
Avsikten är att länsstyrelsen skall pröva även
dessa mindre anläggningar (125 kW1 MW) som
föreslås bli tillståndspliktiga. Dock skall en del
större anläggningar enligt huvudregeln fortfarande
tillåtlighetsprövas av regeringen. Samtidigt
föreslås viss delegationsmöjlighet (se nedan).
-
- Hanteringen enligt MB och plan- och bygglagen
(PBL) bör samordnas för att undvika dubbelarbete
och begränsa tidsåtgång och kostnader (5 kap.).
-
- Möjlighet för regeringen och länsstyrelsen att
delegera prövningen enligt MB (5 kap.).
-
- Prövningsreglerna för land- respektive
vattenbaserade vindkraftverk bör harmoniseras (5
kap.).
-
- Hittills gjorda vindenergikarteringar bör
kompletteras så att alla vindintressanta områden i
landet blir karterade. Kust- och havsområden och
fjällvärlden, där vindenergipotentialen bedöms vara
stor, bör prioriteras (10 kap.).
-
- Studier i syfte att ta fram en nationell
klassificering av olika områdens lämplighet för
etablering av vindkraftsanläggningar (10 kap.).
-
Slutbetänkandet har remissbehandlats och regeringen
har därefter initierat ytterligare arbeten på
området.
Regeringen uppdrog i juli 2000 åt Statens
energimyndighet att lämna förslag till planeringsmål
för vindkraften. Energimyndigheten har i maj 2001
till Näringsdepartementet lämnat rapporten
Vindkraften i Sverige. I den föreslås att
planeringsmålet för vindkraften fastställs till 10
TWh inom 1015 år. Rapporten har remissbehandlats.
Regeringen föreslår nu i sin energipolitiska
proposition (prop. 2001/02:143) att ett nationellt
planeringsmål för vindkraft fastställs till en årlig
produktionskapacitet på 10 TWh år 2015.
Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp haft i
uppgift att genomföra en studie om de övergripande
förutsättningarna för lokalisering av vindkraftverk
till havs- och fjällområden. Arbetsgruppen (AgVIND)
har i februari 2001 i en rapport (dnr M2001/440/Na)
bedömt behovet av underlag för en sådan studie.
Regeringen har därefter i juli 2001 uppdragit åt
Boverket att redovisa ett planerings- och
beslutsunderlag som visar de övergripande
förutsättningarna för en storskalig utbyggnad av
vindkraftsanläggningar i havs- och fjällområden.
Boverket lämnade den 1 mars 2002 en lägesredovisning
av arbetet. Redovisningen bereds i
Regeringskansliet. I uppdraget angav regeringen att
man efter lägesredovisningen avsåg att precisera
tidpunkten för slutredovisning av uppdraget.
Regeringen har gett Affärsverket svenska kraftnät
i uppdrag att redovisa effekterna av en storskalig
utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden på
elsystemets prestanda m.m. En lägesredovisning
lämnades i januari 2002. Uppdraget skall rapporteras
senast den 16 augusti 2002.
Regeringen har vidare uppdragit åt Försvarsmakten
att utreda hur en storskalig vindkraftsutbyggnad
skulle påverka den militära signalspaningen samt
belysa effekterna på olika slag av militära
övervaknings- och kommunikationssystem av en
eventuell storskalig utbyggnad av
vindkraftsanläggningar till havs och i fjällområden.
Lägesredovisningar skall lämnas den 1 augusti 2002
och den 1 mars 2003. Uppdraget skall redovisas
slutligt den 1 augusti 2003.
I anslutning till detta uppdrag till
Försvarsmakten förtjänar det även att nämnas att
statsrådet Lena Sommestad i interpellationsdebatt
den 8 mars 2002 uppgav att hon hade för avsikt att
uppmärksamma miljöbalkskommittén på frågan om
försvarssekretessens betydelse för
samrådsförfarandet vid etablering av vindkraftverk.
Riksantikvarieämbetet har i uppdrag av regeringen
att beskriva kulturmiljövårdens intressen med
avseende på vindkraftens inverkan på
kulturlandskapet. I februari år 2002 lämnade ämbetet
en lägesredovisning avseende vindkraftsanläggningars
inverkan på kulturmiljön. Nästa etapp är avsedd att
redovisas efter sommaren 2002.
Naturvårdsverket har redovisat ett
regeringsuppdrag att bl.a. beskriva naturvårdens
intressen avseende utsjöbankar samt föreslå
undersökningsprogram avseende vindkraftsparkers
effekter på naturmiljön i havsområden. Den
sistnämnda frågan redovisades den 14 februari 2002.
Ärendet bereds inom Regeringskansliet.
I regleringsbrev har regeringen vidare gett
Boverket i uppdrag att göra en översyn av verkets
Allmänna råd 1995:1 Etablering av vindkraft på land.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2002.
Länsstyrelserna har på motsvarande sätt fått i
uppdrag att redovisa bl.a. vidtagna och planerade
åtgärder för hur kommuner med goda
vindenergiresurser behandlar mark- och
vattenanvändningsfrågor som rör vindkraften i sina
översiktsplaner. Länsstyrelserna har i sina
årsredovisningar i slutet av februari i år
återrapporterat uppdraget. Redovisningarna bereds
inom Regeringskansliet.
Slutligen startade NUTEK under våren 1996 ett
arbete som hade till mål att områden av riksintresse
för vindkraftsutbyggnad skulle pekas ut. Arbetet
utförs numera av Statens energimyndighet och
beräknas vara klart under år 2002.
Vindkraftens ställning
I tre motioner behandlas frågor som rör vindkraftens
ställning.
I motion 2001/02:Bo319 (c) yrkande 4 föreslås att
vindkraften skall klassas som riksintresse. Motion
2001/02:Bo244 (kd) innehåller förslag om att områden
av riksintresse för vindkraft skall tas fram i
samverkan mellan länsstyrelserna och kommunerna
(yrkande 5) samt att områden för vindkraft skall
utpekas i översiktsplan (yrkande 6). Motionären
bakom motion 2001/02: Bo229 (m) anser att områden av
riksintresse för undvikande av vindkraftverk bör
utpekas. I nyss nämnda motion 2001/02:Bo319 (c)
yrkande 1 förespråkas en omprövning av miljöbalken
där vindkraften betraktas som miljöfarlig verksamhet
Under förra riksmötet (bet. 2000/01:BoU6)
behandlade bostadsutskottet ett motionsyrkande som
motsvarar det sistnämnda och anförde bl.a. följande.
Med miljöfarlig verksamhet avses bl.a. användning
av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt
som kan medföra olägenhet för omgivningen genom
buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-
joniserande strålning eller annat liknande (9
kap. 1 § MB).
Gruppstationer med vindkraftverk eller
vindkraftverk med enstaka aggregat för en
sammanlagd uteffekt av mer än 125 kW anges i
bilaga till förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som
miljöfarlig verksamhet. Syftet med regleringen är
bl.a. att närmare ange i vilken omfattning som
den som avser att uppföra viss anläggning skall
vara skyldig att ansöka om tillstånd enligt
miljöbalken.
Utskottet fann mot den redovisade bakgrunden att det
inte förelåg bärande skäl för att ändra den
nuvarande ordningen. På de i motionen redovisade
grunderna har inte utskottet funnit anledning att
frångå sitt tidigare ställningstagande.
Beträffande övriga motionsyrkanden vill utskottet
peka på att det i 4 kap. MB anges geografiska
områden som är av riksintresse med hänsyn till de
natur- och kulturvärden som finns där. Syftet med
bestämmelserna är att skydda dessa värden mot
exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som
påtagligt kan skada områdenas bevarandevärden. Inom
ett antal områden skall turismens och friluftslivets
intressen särskilt beaktas vid bedömningen av
tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra
ingrepp i miljön (2 §). Detta gäller bl.a.
kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om
Skillinge till Åhus, kustområdena och skärgårdarna i
Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng
och Singö, kustområdet och skärgården i Bohuslän
från riksgränsen mot Norge till Lysekil, kustområdet
i Halland samt Öland och Gotland.
Det förtjänar även att framhållas att inom
kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från
gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och
Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i
Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens
mynning till Skagsudde samt på Öland får nya
verksamheter med gruppstationer för vindkraft med
tre eller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd
uteffekt av minst tio MW inte komma till stånd (4
kap. 3 §; jfr 17 kap. 1 § första stycket 8 MB).
Slutligen vill utskottet uppmärksamma att i
kommunernas översiktsplaner skall riksintressen
enligt 3 eller 4 kap. MB särskilt anges. Av planen
skall även framgå bl.a. hur kommunen avser att
tillgodose de redovisade riksintressena (4 kap. 1 §
PBL).
Som framgår av redovisningen ovan är de frågor som
motionärerna tar upp på ett eller annat sätt redan
föremål för utredningar eller beredning i annan
ordning. Enligt utskottets mening bör inte detta
arbete eller de kommande övervägandena föregripas.
Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet
motionerna 2001/02: Bo229 (m), 2001/02:Bo244 (kd)
yrkandena 4 och 5 samt 2001/02:Bo319 (c) yrkandena 1
och 4.
Villkor för byggande av vindkraftverk, m.m.
I två motioner behandlas frågor om vindkraftens
påverkan på omgivningen samt vilka villkor som bör
ställas upp för byggande av vindkraftverk.
Motion 2001/02:Bo248 (m) innehåller krav på
detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering
(yrkande 1), utredning av ansvarsfrågan gällande
kostnader för nedmontering och bortförande av
vindkraftverk i samband med nedläggning av
verksamheten (yrkande 2), utarbetande av
gränsvärdesnorm för buller från vindkraft (yrkande
3) samt införande av respektavstånd mellan bostäder
och vindkraftverk (yrkande 4).
I motion 2001/02:Bo204 (kd) efterlyses åtgärder
för att lösa lokala konflikter vid uppförande av
vindkraftverk. Särskilt påtalas konflikter i
förhållande till försvaret.
Frågor om detaljplaneprövning, gränsvärdesnorm
samt respektavstånd (yrkandena 1, 3 och 4 i m-
motionen) kan enligt uppgift förväntas bli
behandlade i Boverkets ovan nämnda översyn av de
Allmänna råden 1995:1 Etablering av vindkraft på
land. Även de i kd-motionen särskilt påtalade
konflikterna i förhållande till försvaret är föremål
för utredning (se det ovan redovisade uppdrag som
Försvarsmakten har).
Redan på grund av det sagda anser utskottet att
det finns starka skäl för att inte nu ta ställning i
de av motionärerna aktualiserade frågorna. Härtill
kommer allt annat tidigare redovisat
utredningsarbete som bedrivs beträffande vindkraft.
De pågående utredningarna och kommande övervägandena
bör avvaktas.
Beträffande motion 2001/02:Bo248 (m) yrkande 2
vill utskottet peka på att regeringen i mars år 2001
tillåtlighetsprövade en gruppstation för vindkraft
på Lillgrund i Öresund, Malmö kommun. Regeringen,
som har att pröva tillåtlighetsfrågan beträffande
vissa större vindkraftsanläggningar, lämnade
tillstånd och föreskrev som villkor att
sökandebolaget skulle ställa säkerhet för
erforderliga kostnader i samband med en nedläggning,
inkluderande rivningskostnader. Prövningen gjordes
enligt naturresurslagen. Miljöbalken ger regeringen
möjligheter att föreskriva motsvarande villkor (17
kap. 7 § MB). Även övriga prövningsmyndigheter har
möjlighet att villkora tillståndsbeslut. De kan
bl.a. föreskriva att säkerhet skall ställas för
kostnaderna för återställningsåtgärder som
verksamheten kan föranleda (16 kap. 3 § MB).
Motionärerna får mot denna bakgrund i allt
väsentligt anses vara redan tillgodosedda.
Utskottet avstyrker motionerna 2001/02:Bo204 (kd)
samt 2001/02:Bo248 (m).
Nationalstadsparker
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om
nationalstadsparker, jämför reservationerna 6
(c, mp) och 7 (fp) samt särskilt yttrande
(kd).
I motion 2001/02:Bo263 (fp) föreslås att Slottsskogen med
angränsande områden (Göteborg) skall erhålla status
som nationalstadspark.
Motion 2001/02:So501 (c) innehåller förslag om
interimistiskt skydd för grönområden i avvaktan på
nationalstadsparksbeslut (yrkande 10) och
utvärdering och avrapportering av
nationalstadsparken (yrkande 11). Avsikten med det
sistnämnda yrkandet anges vara att konkretisera
regler vad gäller utvecklingen och skötseln av
nationalstadsparken i likhet med regler för
naturreservaten.
Frågor om inrättande av ytterligare
nationalstadsparker har behandlats i
utredningsbetänkandet Nationalstadsparker (SOU
1996:38). Utredningen har remissbehandlats och
bereds inom Regeringskansliet.
I betänkandena 1996/97:BoU10 och 1997/98:BoU3
avstyrkte utskottet motioner angående inrättande av
nya nationalstadsparker med hänvisning bl.a. till
att överväganden om att bilda ytterligare en eller
två nya parker (Uppsala och Trollhättan) pågick.
Liknande motioner har utskottet avstyrkt även under
de senaste tre riksmötena (senast i bet.
2000/01:BoU6) med hänvisning till att det då
pågående beredningsarbetet borde avvaktas.
Utskottet vill även peka på att länsstyrelsen har
regeringens uppdrag att i samråd med berörda
fastighetsförvaltare, myndigheter och kommuner hålla
ihop förvaltningen och skötseln av
nationalstadsparken och att de med anledning härav
har inrättat en samverkansgrupp.
I betänkande 2000/01:BoU9 anförde
bostadsutskottet angående möjligheterna för
kommunerna att med dagens regelverk ge skydd åt
vissa områden som inte är nationalstadsparker
bl.a. följande.
Utskottet har bl.a. pekat på att de förändringar
av PBL som trädde i kraft i mitten av 1990-talet
innebar krav på att bebyggelsemiljön inom områden
med sammanhållen bebyggelse skall utformas med
hänsyn till behovet av parker och andra
grönområden. Utskottet har även framhållit att
lagändringarna dessutom innebär att
skyddsbestämmelser kan tas in i detaljplan eller
områdesbestämmelser för tomter och allmänna
platser som är särskilt värdefulla från bl.a.
miljömässig synpunkt (2 kap. 4 §, 5 kap. 7 och 16
§§ PBL). Utskottet har också hänvisat till den
bestämmelse som numera återfinns i 3 kap. 6 § MB
första stycket vari anges att behovet av
grönområden i tätorter och i närheten av tätorter
skall beaktas särskilt.
Enligt utskottets mening är regelverket i allt
väsentligt utformat på ett sätt som gör det
möjligt för kommunerna att åstadkomma det som
motionärerna eftersträvar.
Enligt bostadsutskottets mening föreligger inte
tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna till
mötes.
Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet
motionerna 2001/02: Bo263 (fp) och 2001/02:So501 (c)
yrkandena 10 och 11.
Kommunalt veto
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslaget om
kommunalt veto, jämför reservation 8 (c, mp).
I motion 2001/02:K371 (c) yrkande 10 ställs krav på
att den kommunala vetorätten förstärks genom att,
som det får förstås, den görs oinskränkt.
Det kommunala vetot fick sin nuvarande utformning
år 1990 (bet. 1989/90:BoU20). Då anförde utskottet
att det kommunala vetot i dåvarande naturresurslagen
var ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall
utöva ett starkt inflytande på den lokala miljön.
Det kommunala vetot angavs också vara ett uttryck
för den kommunala självbestämmanderätten i de
markpolitiska frågorna liksom i frågan om en
industri på grund av sin verksamhet borde tillåtas
etableras i kommunen. Utskottet ansåg emellertid att
det även mot en kommuns vilja i speciella
undantagssituationer måste finnas möjlighet att
fatta beslut om lokalisering av vissa anläggningar
av stor nationell betydelse. Utskottet betonade
vikten av att stor restriktivitet iakttas vid
regeringens prövning av om en viss anläggning skall
undantas från vetorätten och att
samförståndslösningar i första hand bör
eftersträvas. Bostadsutskottet har därefter vid ett
flertal tillfällen behandlat frågor om det kommunala
vetots utformning m.m. (senast i bet. 2000/01:BoU6)
och vidhållit denna uppfattning.
Bostadsutskottet gör samma bedömning i dag och
avstyrker motion 2001/02:K371 (c) yrkande 10.
Vattenrätt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om
- åtgärder för att minska riskerna för
översvämningar, jämför reservation 9 (kd, c,
fp),
-
- omprövning av vattendomar, jämför
reservationerna 10 (v, fp) och 11 (kd),
-
- användning av fiskeavgifter.
-
Åtgärder för att minska riskerna för
översvämningar
I motion 2001/02:Bo231 (kd) förespråkas åtgärder för
att minimera riskerna för översvämningar (yrkande 1)
och att det pågående utredningsarbetet påskyndas
(yrkande 2 i denna del).
Förslagen är föranledda av bl.a. de under år 2000
inträffade stora översvämningarna och motsvarar
förslag som utskottet tog ställning till i
betänkandet 2000/01:BoU6. Utskottet anförde då bl.a.
följande.
Översvämningarna år 2000 har naturligtvis
uppmärksammats även utanför riksdagen. Flera av
de förslag som förts fram i motionerna motsvarar
sålunda krav som Hälsingerådet (en
samorganisation för räddningstjänsten i
Hälsingland) har ställt i en skrivelse till
regeringen.
Flera åtgärder har också redan vidtagits för
att förebygga framtida skador och underlätta
räddningsinsatser om sådana blir nödvändiga.
Exempel på detta är att Räddningsverket i
regleringsbrev har erhållit uppdrag att redovisa
arbetsläget vad avser uppbyggnad av regionala
resursdepåer för att bekämpa skogsbränder och
avhjälpa översvämningar. I frågan om
flödesprognoser uppdrog regeringen den 26 oktober
2000 åt SMHI att göra en sammanställning av
erfarenheterna av sommarens kraftiga regn och
översvämningar i södra Norrland och att göra en
bedömning av träffsäkerheten och kvaliteten på
prognoser och varningar under den berörda
perioden. I uppdraget ingick även att SMHI skulle
redovisa hur informationen spridits till berörda
myndigheter och organisationer. SMHI har lämnat
sin rapport.
Bostadsutskottet fann det vara av största vikt att
de av översvämningarna aktualiserade frågorna blir
föremål för nya överväganden och noterade med
tillfredsställelse att regeringen redan hade tagit
ett flertal initiativ med denna inriktning.
Utskottet ansåg sig kunna utgå från att regeringen
utan något särskilt tillkännagivande skulle
fullfölja det redan påbörjade arbetet och till
riksdagen återkomma med redovisning av de förslag
eller åtgärder som bedömdes bli aktuella för att
bl.a. kunna minimera riskerna för nya
översvämningar.
Från tiden efter utskottets behandling av frågan
under föregående riksmöte kan redovisas följande.
I den nämnda rapporten från Statens meteorologiska
institut (SMHI) anges bl.a. att prognoserna och
varningarna hade mycket god träffsäkerhet. Vidare
drar man slutsatserna att man bör ha beredskap för
att personal skall kunna vara närvarande i
räddningstjänsten vid framtida översvämningar och
att en översyn av arbetssituationen skall göras i
syfte att bättre klara extrema situationer. Enligt
vad utskottet har erfarit har SMHI:s uppdrag
färdigbehandlats inom Regeringskansliet. Dessutom
redovisar SMHI i återrapportering till regeringen
under februari varje år utvecklingen på området.
Statens räddningsverk har redovisat arbetsläget
vad avser uppbyggnad av regionala resursdepåer för
att bekämpa skogsbränder och avhjälpa översvämningar
(se ovan nämnda uppdrag). Redovisningen bereds inom
Regeringskansliet. Verket har nu i regeringsuppdrag
att göra en översyn av nuvarande system för att
förebygga naturolyckor, som t.ex. ras och skred.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 augusti 2002.
Till Statens geotekniska institut (SGI) har
knutits en delegation för ras- och skredfrågor.
Delegationen skall vara kontakt- och samverkansorgan
för myndigheter som är involverade i ras- och
skredfrågor.
Även Boverket, i samarbete med Statens
räddningsverk och SMHI, har haft ett
regeringsuppdrag på området. Uppdraget avsåg bl.a.
en undersökning av i vilken omfattning risken för
översvämningar behandlas i kommunernas
översiktsplaner och om det planeringsunderlag
kommunerna har tillgång till är tillräckligt för att
risken skall kunna redovisas i översiktsplanen och
beaktas vid efterföljande beslut om användningen av
mark- och vattenområden. Verket lämnade i september
2001 sin redovisning, Översvämningsfrågor i
översiktsplaneringen. Även denna fråga bereds inom
Regeringskansliet.
Utskottet vill även peka på att risken för
översvämning är en sådan faktor som skall redovisas
i översiktsplanen. Vidare skall länsstyrelsen i sitt
granskningsyttrande ta ställning till om bebyggelsen
blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas
hälsa eller till behovet av skydd mot
olyckshändelser. (4 kap. 1 och 9 §§ PBL).
Mot den tecknade bakgrunden kan bostadsutskottet
konstatera att det av regeringen tidigare initierade
arbetet har förts framåt på avsett sätt. Enligt
utskottets mening bör detta arbete och de kommande
övervägandena avvaktas. Förslagen i motion
2001/02:Bo231 (kd) yrkandena 1 och 2, det sistnämnda
yrkandet i denna del, avstyrks därför.
Omprövning av vattendomar
Förslag som på olika sätt berör tillämpningen av
reglerna för omprövning av vattendomar lämnas i fem
motioner.
I motion 2001/02: Bo272 (v) förespråkas
omförhandling av vattendomar där enskilda ekonomiska
intressen som saknar riksintresse står i strid med
många människors intressen och där vattendomen
motverkar viktiga naturvårds- och miljöintressen.
Även den under föregående avsnitt behandlade kd-
motionen 2001/02:Bo231 innehåller förslag som syftar
till ändringar av vattendomar (yrkande 2 i denna
del). Motionärerna bakom motion 2001/02: Bo283 (s)
föreslår en översyn av vattendomar som påverkar
vattennivån i Vänern. Vidare föreslås i motion
2001/02:Bo294 (s) omprövning av vattendomar avseende
Dellensjöarna. Slutligen bör enligt motion
2000/01:MJ522 (kd) yrkande 5 äldre vattendomar
omprövas för att underlätta fiskvandring.
I frågan om omprövning för att underlätta
fiskvandring vill utskottet erinra om redovisningen
i betänkandet 1999/2000:BoU2 vari framgår att om det
visar sig att anordningar som har vidtagits eller
villkor som har meddelats till skydd för fisket med
stöd av 11 kap. 8 § MB eller enligt 6 kap. 5 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga så är det
grund för omprövning (24 kap. 5 § första stycket 11
MB).
Enligt bostadsutskottets mening är det givetvis av
stor vikt att villkoren för fisken är goda.
Utskottet har dock inte underlag för att avgöra om
det föreligger brister härvidlag men förutsätter att
Fiskeriverket och övriga berörda statliga och
kommunala myndigheter följer utvecklingen inom
området och tar de initiativ som kan anses
erforderliga. Här kan särskilt nämnas
omprövningsmöjligheterna.
Med anledning av de aktualiserade
omprövningsmöjligheterna vill utskottet även hänvisa
till den redogörelse för de formella
förutsättningarna för omprövning vattendomar som
utskottet lämnade i betänkandet 1999/2000: BoU2. I
anslutning till redogörelsen anförde utskottet att
man naturligtvis anser det vara betydelsefullt att
gamla vattendomar kan omprövas samt att
omprövningsmöjligheterna bör ha en väl avvägd
utformning. Utskottet fann då inte skäl att
ifrågasätta den nuvarande regleringen av
förutsättningarna för omprövning av gamla
vattendomar. Vidare fann utskottet det vara av stor
betydelse att staten kan begära omprövning i de fall
där det är önskvärt och möjligt och pekade på att
Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och
länsstyrelserna har sådan rätt.
Miljöbalkskommittén (1999:03) fick den 29 mars
2001 tilläggsdirektiv som innebär att kommittén
skall gå igenom sådana vattendomar som kan ha
betydelse för riskerna för översvämningar. Syftet
med genomgången skall vara att ta fram ett relevant
underlag för en analys av miljöbalkens bestämmelser
om omprövning av gällande tillstånd för
vattenanläggningar och vattenreglering. Kommittén
skall analysera bestämmelserna om omprövning samt
vid behov föreslå ändringar i lagstiftningen.
Redovisning av ett principförslag skall göras senast
den 1 juli 2002. Det slutliga förslaget skall
redovisas senast den 31 december 2003.
Bostadsutskottet finner mot denna bakgrund inte
tillräckliga skäl för att nu föreslå förändringar i
det nuvarande regelverket eller på annat sätt gå
motionärerna till mötes.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det sagda
motionerna 2000/01: Bo231 (kd) yrkande 2 i denna
del, 2000/01:Bo272 (v), 2000/01:Bo283 (s),
2000/01:Bo294 (s) och 2000/01:MJ522 (kd) yrkande 5.
Användning av fiskeavgifter
Motion 2001/02:Bo280 (s) innehåller förslag om att
fördelningen av vattenregleringsmedel för fiskevård
skall beslutas av regionala myndigheter.
Fiskeriverket eller, efter verkets bemyndigande,
länsstyrelsen bestämmer hur fiskeavgifter som har
fastställts enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall
användas, om inte annat har bestämts i domen eller
beslutet (10 § förordningen [1998:928] om bygde- och
fiskeavgifter).
Enligt inhämtade uppgifter från Fiskeriverket har
verket i viss omfattning delegerat beslutanderätten.
Bostadsutskottet kan således konstatera att vad
motionären efterlyser till del redan gäller.
Utskottet förutsätter att Fiskeriverket i lämplig
omfattning delegerar sin beslutanderätt i de
aktuella frågorna och finner inte tillräckliga skäl
för att ändra den nuvarande ordningen. Motionen
avstyrks.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Älvskyddets utformning (punkt 1) (fp)
av Yvonne Ångström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:MJ521 yrkande 2
och 2001/02:N367 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag delar uppfattningen att älvskyddet bör utformas
så att skyddsbehovet skall bedömas oberoende av
vilket syfte ett planerat ingrepp tjänar. Kraven på
ytterligare utbyggnad av vattendragen kan förväntas
öka i samband med den planerade avvecklingen av
kärnkraftsreaktorer. Härtill kommer att det legala
älvskyddet är alltför svagt. Enligt min mening bör
dock vattenkraftsutbyggnaden i vårt land vara ett
avslutat kapitel. Detta måste återspeglas i
älvskyddets utformning. I ett första steg bör
undantagen i 4 kap. 1 § andra stycket första
meningen MB (för utvecklingen av befintliga tätorter
eller av det lokala näringslivet eller för
utförandet av anläggningar som behövs för
totalförsvaret) och 4 kap. 6 § sista stycket MB
(vattenföretag som förorsakar endast obetydlig
miljöpåverkan) tas bort.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed
bifaller riksdagen delvis fp-motionerna
2001/02:MJ521 yrkande 2 och 2001/02:N367 yrkande 2.
2. Vindkraftens ställning (punkt 2) (m, -)
av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik
Skårman (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo229 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo244 yrkandena 5 och 6 samt
2001/02:Bo319 yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
Antalet vindkraftverk ökar successivt. Detta
innebär i många fall en negativ påverkan på
landskapsbilden.
Det är därför i enlighet med vad som anförs i
motion 2001/02:Bo229 i högsta grad angeläget att
områden av riksintresse för friluftsliv och
rekreation redan nu skyddas mot vindkraftsparker.
Särskilt gäller det att skydda de fria
havshorisonterna runt Gotland och Skåne och
skärgårdarna runt Stockholm och Göteborg.
Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt
återkomma till riksdagen med de lagförslag som är
erforderliga för att skydda de nämnda områdena.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo229 (m). Övriga
motioner angående vindkraftens ställning avstyrker
vi.
3. Vindkraftens ställning (punkt 2) (kd)
av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Bo244 yrkandena 5
och 6 och 2001/02:Bo319 yrkande 1 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo229 och 2001/02:Bo319 yrkande
4.
Ställningstagande
Vårt samhället måste ställas om till en mer uthållig
utveckling. Här kommer vindkraften att spela en allt
större roll som en förnyelsebar energikälla som vi
har gott om i vårt land. Vindkraften är en
påfallande ren energikälla och den tillför energi
som är gratis och outsinlig. Påverkan på luft och
klimat är synnerligen begränsad. När ett
vindkraftverk tjänat ut kan det monteras ned. Koppar
och stål kan återvinnas. Rapporter har under de
senaste åren lämnats av olika myndigheter där
vindkraften belyses från olika synvinklar. Dessvärre
finns stora målkonflikter kring denna energikälla.
Vindkraften medför stora ingrepp i landskapsbilden
och har nackdelar i form av buller och
skuggbildningar. Påverkan kan ske på bl.a.
telekommunikation och radaranläggningar liksom på
djur- och växtliv. Oftast finns de bästa
förutsättningarna för vindkraftverk där turism,
friluftsliv och rekreation samtidigt har sina bästa
områden.
Kommer vindkraftsutbyggnaden att öka kraftigt i
omfattning i framtiden kan områden av riksintresse
behöva pekas ut även för vindkraft, vilket föreslås
i vår motion 2001/02:Bo244 yrkande 5. I ett sådant
läge måste en dialog ske mellan Energimyndigheten,
länsstyrelserna, berörda centrala verk och
kommunerna. Först därefter kan avvägningar mellan
olika riksintressen prövas. Det som på lämpligaste
sätt främjar en långsiktig utveckling skall ges
företräde.
Större vindkraftsutbyggnader bör lokaliseras till
områden med en utbyggd infrastruktur vad det gäller
elnätets distribution. Sådana områden finns
exempelvis vid våra vattenkraftsanläggningar och
kärnkraftverk.
Den statliga Vindkraftsutredningen (Rätt plats för
vindkraft, SOU 1999:75) lämnade sin slutrapport i
juni 1999. Där anges att vindkraften skall kunna
producera 10 TWh per år om områden attraktiva för
vindkraft utnyttjas runt om i Sverige. I dagsläget
står vindkraften för 0,4 TWh av de 140 TWh el som
konsumeras per år (gäller år 2000). Sverige fick i
december 2000 sitt 500:e vindkraftverk.
I Danmark där man satsar stort på vindkraft kommer
13 % av landets elförbrukning från vindkraft.
Ambitionen är att år 2003 skall 20 % av landets
energi komma från vindkraften och år 2030 skall
vindkraftproduktionen vara uppe i 50 %. Stora summor
satsas i Danmark på att kartlägga miljöpåverkan.
Översiktsplaneringen är det enda medel som står
till buds för att skapa överblick och därmed
förutsättningar för en genomtänkt utbyggnad. Själva
planeringen innebär att område för område göra en
avvägning mellan motstående intressen och bedöma vad
landskapen tål. Vi vill betona vikten av att
kommunerna, i enlighet med vad som föreslås i vår
motion 2001/02:Bo244 yrkande 6, i
översiktsplaneringen behandlar områden lämpliga för
vindkraftverk.
Vindkraft klassificeras bl.a. i
tillståndssammanhang som miljöfarlig verksamhet och
hamnar härigenom i samma kategori som fossileldade
kraftverk, massafabriker, kemiska fabriker och annan
verksamhet som utan tvivel innebär risker för
miljön. Vindkraften är en förnybar energikälla som
inte ger några som helst utsläpp eller avfall och
inte kräver miljöfarliga transporter. Den eventuella
miljöbelastning som vindkraften brukar tillskrivas
är ljud som kan uppfattas som störande (buller) och
skuggor som begränsas till verkets omedelbara
omgivning. Bedömningar av eventuell påverkan på
flora och fauna görs vid bygglovs- och
miljöprövningen.
För att ge begreppet miljöfarlig en rimlig
innebörd bör det begränsas till mätbar fysisk och
kemisk miljöpåverkan, från utsläpp etc. Det kan man
kalla reell miljöpåverkan som behöver regleras och
övervakas. Vindkraftens miljöpåverkan kan man
snarare klassificera som virtuell, eftersom den
begränsas till människors syn- och hörselintryck.
Denna påverkan bedöms vid tillståndsprövningen och
kan rimligen inte kräva någon övervakning eller
kontroll utöver det kontrollprogram som projektören
eller ägaren åtar sig i samband med
tillståndsgivningen. Vindkraften skall därför,
vilket även förespråkas i c-motionen 2001/02:Bo319
yrkande 1, enligt vår mening inte klassas som
miljöfarlig verksamhet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo244 (kd)
yrkandena 5 och 6 och 2001/02:Bo319 (c) yrkande 1.
Övriga motionsyrkanden angående vindkraftens
ställning avstyrker vi.
4. Vindkraftens ställning (punkt 2) (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Bo319 yrkande 4
och 2001/02:Bo244 yrkandena 5 och 6 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo229 och 2001/02:Bo319 yrkande
1.
Ställningstagande
Samhället måste ställas om till en mer uthållig
utveckling. Här kommer vindkraften att spela en allt
större roll som en förnyelsebar energikälla som vi
har gott om i vårt land. Vindkraften är en
påfallande ren energikälla och den tillför energi
som är gratis och outsinlig. Påverkan på luft och
klimat är synnerligen begränsad. När ett
vindkraftverk tjänat ut kan det monteras ned. Koppar
och stål kan återvinnas. Rapporter har under de
senaste åren lämnats av olika myndigheter där
vindkraften belyses från olika synvinklar. Dessvärre
finns stora målkonflikter kring denna energikälla.
Vindkraften medför vissa ingrepp i landskapsbilden
och har nackdelar i form av buller och
skuggbildningar. Påverkan kan ske på bl.a.
telekommunikation och radaranläggningar liksom på
djur- och växtliv. Oftast finns de bästa
förutsättningarna för vindkraftverk där turism,
friluftsliv och rekreation samtidigt har sina bästa
områden.
Det är därför av stor betydelse för
vindkraftsutbyggnaden att det upprättas en nationell
vindkraftsplan där vissa områden utpekas som
riksintressen för vindkraft enligt bestämmelserna i
3 kap. MB.
Detta är dock inte tillräckligt. Vindkraften som
sådan bör, vilket förespråkas i motion 2001/02:Bo319
yrkande 4, också betraktas som riksintresse för att
bättre kunna klara sig i konkurrensen med andra
intressen.
Större vindkraftsutbyggnader bör lokaliseras till
områden med en utbyggd infrastruktur vad det gäller
elnätets distribution. Sådana områden finns
exempelvis vid våra vattenkraftsanläggningar och
kärnkraftverk.
I Danmark där man satsar stort på vindkraft kommer
13 % av landets elförbrukning från vindkraft.
Ambitionen är att år 2003 skall 20 % av landets
energi komma från vindkraften och år 2030 skall
vindkraftproduktionen vara uppe i 50 %. Stora summor
satsas i Danmark på att kartlägga miljöpåverkan.
Den statliga Vindkraftsutredningen (Rätt plats för
vindkraft, SOU 1999:75) lämnade sin slutrapport i
juni 1999. Där anges att vindkraften skall kunna
producera 10 TWh per år om områden attraktiva för
vindkraft utnyttjas runt om i Sverige. I dagsläget
står vindkraften för 0,4 TWh av de 140 TWh el som
konsumeras per år (gäller år 2000). Sverige fick i
december 2000 sitt 500:e vindkraftverk.
Översiktsplaneringen är det enda medel som står
till buds för att skapa överblick och därmed
förutsättningar för en genomtänkt utbyggnad. Själva
planeringen innebär att område för område göra en
avvägning mellan motstående intressen och bedöma vad
landskapen tål. Vi vill betona vikten av att
kommunerna, i enlighet med vad som föreslås i motion
2001/02:Bo244 yrkande 6, i översiktsplaneringen
behandlar områden lämpliga för vindkraftverk.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo244 (kd)
yrkandena 5 och 6 och 2001/02:Bo319 (c) yrkande 4.
Övriga motionsyrkanden angående vindkraftens
ställning avstyrker jag.
5. Villkor för byggande av vindkraftverk, m.m.
(punkt 3) (m, -)
av Knut Billing (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik
Skårman (m) och Sten Andersson (-).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Bo248 samt avslår
motion 2001/02:Bo204.
Ställningstagande
Enligt vår mening måste all lagstiftning genomsyras
av stor respekt för den enskilda äganderätten. Den
bör samtidigt präglas av en stor respekt för
människors liv och hälsa samt för skyddsintressen i
natur och miljö. Även andra ytterst angelägna
uppgifter för stat och kommun liksom konflikter
mellan olika äganderätter bör beaktas vid den
närmare regleringen inom olika områden.
Frågan om etablering av vindkraft är komplicerad.
Å ena sidan har vindkraften uppenbara fördelar som
energikälla. Å andra sidan syns ett vindkraftverk på
stora avstånd och kan ge upphov till buller och
andra olägenheter. Detta gör att värdefulla kultur-
och naturvärden, liksom eventuella grannars
intressen av en fortsatt god boendemiljö, måste
beaktas. Enligt vår mening måste en markägare ges
möjlighet att själv bestämma vad marken skall
användas till och om han så önskar upplåta marken
för vindkraft. Men detta kräver att även övriga
intressen tas till vara på ett bra sätt. Det bör
därför skapas ett fungerande regelverk som sätter
snäva och tydliga gränser för byggande av
vindkraftverk.
Vindkraftsetableringar bör givetvis beaktas i den
kommunala planprocessen. På detta sätt kan
skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och
förutsebarhet garanteras ägare till kringliggande
markområden.
Enligt vår mening är det inte tillräckligt att de
i motion 2001/02:Bo248 behandlade mycket angelägna
frågorna om krav på detaljplaneprövning vid
vindkraftsetablering (yrkande 1), utarbetande av
gränsvärdesnorm för buller från vindkraft (yrkande
3) samt införande av respektavstånd mellan bostäder
och vindkraftverk (yrkande 4) förväntas bli
behandlade i en översyn av Boverkets Allmänna råd
1995:1 Etablering av vindkraft på land.
Vi anser att frågorna förtjänar att behandlas i
ett större sammanhang. Kravet på detaljplaneprövning
bör framgå av lagen och inte av Boverkets Allmänna
råd. Det finns skäl för att även beträffande de
övriga frågorna överväga i vilken form kraven skall
uttryckas.
Vi ställer oss vidare bakom förslaget (motionens
yrkande 2) om en utredning av ansvarsfrågan gällande
kostnader, nedmontering och bortförande av
vindkraftverk i samband med nedläggning av
verksamheten. Vi anser det inte vara tillräckligt
med de möjligheter att villkora tillstånd som i dag
finns. Enligt vår mening bör tillståndsmyndigheter i
de allra flesta fall vara skyldiga att villkora
tillstånd till uppförande av vindkraftverk med att
säkerhet ställs för kostnader för nedmontering och
bortförande av vindkraftverk. Avgränsningen av i
vilka fall skyldigheten skall föreligga bör i nämnda
utredning närmare preciseras.
Det bör ankomma på regeringen att låta utreda de
frågor om ansvar som vi nu pekat på och till
riksdagen återkomma med nödvändiga lagförslag, bl.a.
avseende en reglering av prövningsmyndigheternas
skyldigheter att ställa villkor om säkerhet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo248 (m) samt
avslår motion 2001/02:Bo204 (kd).
6. Nationalstadsparker (punkt 4) (c, mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor
Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:So501 yrkandena 10
och 11 samt avslår motion 2001/02:Bo263.
Ställningstagande
Att skydda grönområden, parker och grönytor i
städerna är en av många mycket viktiga uppgifter på
miljöområdet. Stadsregionernas djur- och växtliv är
mycket sårbara. Detta innebär att strukturen på
tätorternas grönområden måste ha goda samband med
omgivande naturområden. Grönområdena har även en
stor social betydelse för människors välbefinnande i
ett stadslandskap. Genom inrättande av
nationalstadsparker ges stora områden skydd och
status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre
förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den
anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker
inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att
planer på inrättande av nya nationalstadsparker
skall vara lokalt förankrade.
Vi förespråkar mot denna bakgrund i enlighet med
vad som föreslås i motion 2001/02:So501 (c) att det
i avvaktan på beslut om inrättande av ytterligare
nationalstadsparker införs regler om interimistiskt
skydd för potentiella nationalstadsparksområden
(yrkande 10) samt att det görs en utvärdering och
avrapportering av Sveriges enda nationalstadspark
till underlag för införande av regler (motsvarande
de som gäller för naturreservaten) vad gäller
utvecklingen och skötseln av nationalstadsparken
(yrkande 11).
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:So501 (c)
yrkandena 10 och 11 samt avslår motion 2001/02:Bo263
(fp).
7. Nationalstadsparker (punkt 4) (fp)
av Yvonne Ångström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Bo263 samt avslår
motion 2001/02:So501 yrkandena 10 och 11.
Ställningstagande
Överväganden om att förklara områden för
nationalstadspark bör göras i samband med den
fortsatta fysiska riksplaneringen. Slottsskogen och
Botaniska trädgården i Göteborg med omkringliggande
områden uppfyller väl de kriterier som gäller för en
nationalstadspark.
Argumenten för att inrätta en nationalstadspark är
att skydda tillgången till en rik och varierad
natur- och kulturmiljö, något som blir allt
viktigare för människors välbefinnande. För boende i
tätorter är tillgången till parker och grönområden
av stor betydelse för vardagsmiljön och för
rekreation och friluftsliv. Dessa områden har också
betydelse för människors hälsa och för den
biologiska mångfalden i tätorterna.
Status som nationalstadspark innebär ett samlat
och långsiktigt skydd mot exploateringsföretag m.m.
Ny bebyggelse och nya anläggningar får komma till
stånd och andra ingrepp utföras endast om det kan
ske utan intrång i parklandskap eller naturmark och
utan att i övrigt skada natur- och kulturvärden i
området. De ekonomiska konsekvenserna av ett
utpekande bör vara begränsade.
Slottsskogen och Botaniska trädgården är inte
detaljplanlagda och har inget förordnande enligt 7
kap. miljöbalken. Däremot är området i Göteborgs
översiktsplan markerat som område av riksintresse
för sina kulturvärden och område för långsiktigt
bevarad markanvändning. Kommunen äger i stort sett
all mark i området. Enskilda objekt som kan
framhållas är bl.a. Azaleadalen, Naturhistoriska
museet, Slottsskogsvallen, Vitsippsdalen och
Klippträdgården. Några aktuella
exploateringsintressen är inte kända och området är
starkt förankrat i kommunen som en betydelsefull
stadspark.
De fördelar som skulle uppnås med att Slottsskogen
och angränsande områden förklarades som
nationalstadspark är att skyddet skulle bli starkare
och därmed långsiktigt trygga områdets fortbestånd
utan exploateringsintrång samt att den uppmärksamhet
som ges av en sådan förklaring skulle ge dessa
områden en tydligare bevarandestatus.
Jag ställer mig dock inte bakom förslagen i motion
2001/02:So501 (c) yrkandena 10 och 11 om att det
avvaktan på beslut om inrättande av ytterligare
nationalstadsparker införs regler om interimistiskt
skydd och görs en utvär-dering och avrapportering av
nationalstadsparken.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo263 (fp) samt
avslår motion 2001/02:So501 (c) yrkandena 10 och 11.
8. Kommunalt veto (punkt 5) (c, mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor
Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K371 yrkande 10.
Ställningstagande
Det är av stor vikt att respekten för den kommunala
nivån ökar och att valresultat respekteras i högre
utsträckning. Vårt förslag är därför att den
kommunala vetorätten förstärks. I dag gäller det
kommunala vetot enligt miljöbalken inte all
verksamhet utan det görs undantag för t.ex.
anläggningar för mellanlagring eller slutförvaring
av kärnämnen eller kärnavfall. Vi har tidigare i
riksdagen motsatt oss denna ytterligare försvagning
av det kommunala vetot. Det pågår runt om i landets
kommuner livliga debatter angående
kärnkraftsavfallshanteringen. Vi anser att staten
bör ta ett tydligare ansvar för att frågorna löses
på ett acceptabelt sätt.
Vad som ovan anförts om att den kommunala
vetorätten bör förstärkas bör ges regeringen till
känna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:K371 (c) yrkande
10.
9. Åtgärder för att minska riskerna för
översvämningar (punkt 6) (kd, c, fp)
av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2001/02:Bo231 yrkandena 1
och 2, det sistnämnda yrkandet i denna del.
Ställningstagande
Både sommaren 2000 och 2001 drabbades Hälsingland
och Västernorrland av stora översvämningar.
Summeringen av de insatser som gjordes år 2000 var
till stor hjälp vid översvämningarna 2001. Trots
denna kunskap och kraftfulla mobiliseringar står
invånarna förtvivlade och hjälplösa då deras hem
läggs under vatten. Det finns en stor oro inför
framtida översvämningar och de konsekvenser de kan
få.
De flöden och de nivåer som uppmättes sommaren
2000 och likaså 2001 är på inget sätt extrema. Det
som medierna med anledning av dessa båda somrars
översvämningar kallar katastrof är normala
återkommande händelser i de nord- och mellansvenska
länen. Detta kunde vi konstatera sensommaren 2001,
då områdena kring Sundsvall var särskilt drabbade.
Vattennivåerna ökade på flera platser med två meter.
Statistik som förts i mer än 100 år visar att dessa
katastrofliknande översvämningar måste betecknas som
regelbundet återkommande höga flöden, vilket visar
att landskapet kommer att drabbas även i framtiden.
Skillnaden är att översvämningarna under senare år
har haft en tendens att inträffa oftare än tidigare.
Översvämningar har på många håll, inte minst i
Västernorrlands och Gävleborgs län, lett till mycket
allvarliga skador. Berörda kommuner drabbas av stora
kostnader, och det är i många fall mindre
inlandskommuner med redan ansträngd ekonomi,
sviktande befolkningsunderlag och svag arbetsmarknad
som drabbats. Ovanåker är en av de drabbade
kommunerna. Vid översvämningen 1985 drabbades den av
kostnader på 42 miljoner kronor, men den statliga
ersättningen gav bara 9 miljoner kronor.
Översvämningen år 2000 beräknas till kostnader på
åtskilliga tiotals miljoner, men ersättningarna är
fortfarande inte fastställda. Kommunen hinner inte
ens få färdigt utredningarna om föregående sommars
kostnader innan nya översvämningar står för dörren.
Detta är mycket ansträngande för den kommunala
ledningen, som skall försöka få den redan ansträngda
ekonomin att gå ihop. Översvämningarna år 2001 i
Västernorrland beräknas kosta cirka 100 miljoner
kronor för Sundsvalls kommun, och då är inte privata
kostnader inräknade. Enskilda personer har drabbats
hårt, då vanliga försäkringar normalt inte täcker
skador av denna typ. Förorenade brunnar och sjuka
hus har rapporterats från många håll.
Då översvämningarna är frekvent återkommande och
dessutom kan drabba mycket stora geografiska områden
samtidigt, bör staten ansvara för och investera i
ett antal regionala översvämningsförråd i landet,
med gemensam utrustning för att på ett bättre sätt
klara av kommande översvämningar. Dessa bör placeras
strategiskt i Sverige där översvämningar regelbundet
inträffar, bland annat i Hälsingland. I frågan om
flödesprognoser uppdrog regeringen den 26 oktober
2000 åt SMHI att göra en sammanställning av
erfarenheterna av förra sommarens kraftiga regn och
översvämningar i södra Norrland och göra en
bedömning av träffsäkerheten hos och kvaliteten på
prognoser och varningar under den berörda tiden. I
uppdraget ingick även att SMHI skulle redovisa hur
informationen har spridits till berörda myndigheter
och organisationer. SMHI har lämnat sin rapport, men
frågan har ännu ej färdigbehandlats av
Regeringskansliet. Vi anser att dessa frågor bör
påskyndas så att de får en fördelaktig lösning
snarast. Flera har i samband med årets
översvämningar varit beredda att ge upp och flytta
söderut, vilket vore olyckligt och skulle drabba
redan glesbebodda områden.
Bättre flödesprognoser med en samlad prognosbild
är nödvändiga för att kommunerna skall kunna vidta
lokala förebyggande åtgärder. Dessa bör samordnas
med de översiktliga översvämningskarteringar som är
gjorda.
När en kommun via Räddningsverket får statsbidrag
för åtgärder i en älv så måste en samordnad
konsekvensutredning nedströms göras.
I fråga efter fråga kan man konstatera att
handläggning och utredningar tar alltför lång tid.
Det är inte längre långa diskussioner och
utredningar som behövs utan konkreta förslag till
åtgärder som kan förhindra de katastrofliknande
översvämningarna. Nu måste arbetet påskyndas och
förslagen komma.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen delvis motion 2001/02:Bo231 (kd)
yrkandena 1 och 2, det sistnämnda yrkandet i denna
del.
10. Omprövning av vattendomar (punkt 7) (v, fp)
av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och
Yvonne Ångström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo272 och avslår motionerna
2001/02:Bo231 yrkande 2 i denna del, 2001/02:Bo283,
2001/02:Bo294 och 2001/02:MJ522 yrkande 5.
Ställningstagande
Med anledning av de många översvämningarna vid
reglerade vattendrag och tillhörande dammar och
kraftstationer har vattenlagstiftningen
diskuterats.
Även vad gäller mindre vattendrag och för riket
mindre ekonomiskt viktiga kraftanläggningar kan
äldre vattendomar och tillämpningen av verksamheten
inom ramen för dessa vålla stora bekymmer och
olägenheter för t.ex. de boende samt naturvårds- och
miljöintressen. Den enskilde kraftstationsägarens
vinstintresse står således mot allmänintresset i vid
mening.
Äldre vattendomar har inte sällan hög acceptans
vad gäller nivåskillnader i de vattendrag som
innefattas i gällande vattendom. Det innebär t.ex.
att en sjö kan höjas och sänkas med exempelvis två
meter. Vattenmagasinet, dvs. sjön/sjöarna, fylls på
under hösten och tappas sedan maximalt under
vinterhalvåret för att sedan fyllas upp igen under
våren/sommaren osv. Detta hissande leder till stor
olägenhet för de människor som bor i närheten av
berörda vattendrag. Det skadar dessutom djur- och
växtlivet i den strandnära miljön. Torrläggning
nedanför kraftstationen eller torrläggning av
kanalsystem m.m. kan medföra olägenheter i form av
lukt osv.
Så länge dessa mindre kraftstationer drivs av
någon med lokal förankring finns viss möjlighet till
gynnsam kommunikation och hänsynstagande. Men om
kraftägaren befinner sig långt borta från
verksamheten och är otillgänglig eller ointresserad
av den lokala påverkan kan problem uppstå.
Ett sådant exempel är Svartå, som ligger i
Degerfors kommun, där hela orten protesterat mot det
lokala kraftverkets ägare och dennes tillämpning av
gällande vattendom. Förhållandena ger anledning till
att överväga frågor om möjligheten att via
förändringar i vattenlagstiftningen och dess
tillämpning begränsa vattendomars negativa
konsekvenser för boende, fastighetsägare, flora och
fauna i anslutning till reglerade vattensystem.
Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet avseende
efterlevnaden av gällande vattendomar. Den har ingen
möjlighet att påverka förhållandena så länge
kraftverksamheten håller sig inom ramen för gällande
vattendom. Om vattendomen, som ofta tillkommit för
länge sedan, påtagligt strider mot dagens kunskaper
och motverkar intressen avseende t.ex. naturvårds-
och miljöintressen, bör sådan vattendom omprövas.
Detta bör riksdagen med anledning av motion
2001/02:Bo272 (v) som sin mening ge regeringen till
känna. I den mån de övriga motionerna inte kan anses
tillgodosedda härigenom avstyrks de.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo272 (v) och
avslår motionerna 2001/02:Bo231 (kd) yrkande 2 i
denna del, 2001/02:Bo283 (s), 2001/02:Bo294 (s) och
2001/02:MJ522 (kd) yrkande 5.
11. Omprövning av vattendomar (punkt 7) (kd)
av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo231 yrkande 2 i denna
del och 2001/02:MJ522 yrkande 5 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo272, 2001/02:Bo283 och
2001/02:Bo294.
Ställningstagande
I mars 2001 gav regeringen Miljöbalkskommittén
tilläggsdirektiv att gå igenom vattendomar som kan
ha betydelse för översvämningsriskerna. Syftet med
genomgången är att ta fram ett relevant underlag för
en analys av miljöbalkens bestämmelser om omprövning
av gällande tillstånd och villkor för
vattenanläggningar och vattenregleringar enligt
miljöbalken. Vid behov skall kommittén föreslå
ändringar i lagstiftningen. Miljöbalkskommittén
skall även lämna förslag till hur bestämmelserna i
EG:s ramdirektiv för vatten skall genomföras i
svensk lagstiftning. När det gäller
tilläggsuppdraget om omprövning av tillstånd till
vattenverksamhet skall ett principförslag redovisas
senast den 1 juli 2002. Även tilläggsuppdraget som
avser ramdirektivet för vatten skall redovisas
senast den 1 juli 2002. Det är bra att regeringen
äntligen tagit denna fråga på allvar, men vi anser
att detta arbete bör påskyndas för att ge de
översvämningsdrabbade områdena möjlighet att få
hjälp.
Vattenkraftregleringen har medfört att det på
vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi
kraftverken. Enligt miljöbalken är kraftverken
skyldiga att ha ett vattenförbiflöde på minst 5
procent för att fisken skall kunna vandra. Även vid
förbiflöde skadas fisk i kraftverken. En del
kraftverk saknar fiskväg. Kraftverken är därför
skyldiga att kompensationsodla fisk, som märks och
utsätts nedströms kraftverket.
Vi anser att förbiflöde skall finnas vid alla
kraftverk samt att strömmar och vattendrag där
uppförda dammar inte längre fyller någon funktion
bör restaureras. Härför krävs det omprövningar av
vattendomar. Vi förespråkar även i övrigt
förstärkningsutsättningar av skaldjur och olika
fiskarter för tillväxt vid kuster och i insjöar där
bestånden har blivit små.
Vad vi nu har anfört med anledning av motionerna
2001/02:Bo231 (kd) yrkande 2 i denna del och
2001/02:MJ522 (kd) yrkande 5 bör ges regeringen till
känna. I den mån övriga motioner inte kan anses
tillgodosedda härigenom avstyrks de.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande.
Nationalstadsparker (kd)
av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).
Det moderna stadsbyggandet sker genom att det byggs
utifrån och in. Härigenom komprimeras och förtätas
staden. I många fall innebär det att parker och
grönområden bebyggs. En av de många mycket viktiga
uppgifterna på miljöområdet är därför att nu i ökad
utsträckning skydda och bevara grönområden, parker
och grönytor i städerna, framför allt de större
städerna. Stadsregionernas djur- och växtliv är
mycket sårbara. Detta innebär att strukturen på
tätorternas grönområden måste ha goda samband med
omgivande naturområden. Grönområdena har även en
stor social betydelse för människors välbefinnande i
ett stadslandskap. Genom inrättande av
nationalstadsparker ges stora områden skydd och
status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre
förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den
anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker
inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att
planer på inrättande av nya nationalstadsparker
skall vara lokalt förankrade.
Vi är inte främmande för att det införs regler om
interimistiskt skydd för potentiella
nationalstadsparksområden, men vill i dagsläget inte
föreslå detta.
Bilaga: Förteckning över behandlade
förslag
Motioner från allmänna
motionstiden
2001/02:Bo204 av Ulla-Britt Hagström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att lösa
lokala konflikter vid uppförande av vindkraftverk.
2001/02:Bo229 av Bertil Persson (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
på områden av riksintresse för undvikande av
vindkraftverk.
2001/02:Bo231 av Ragnwi Marcelind (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att föreslå åtgärder för att minimera riskerna för
översvämningar i översvämningsdrabbade områden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att påskynda
utredningsarbetet och vidta åtgärder för att ändra
vattendomarna.
2001/02:Bo244 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att områden med
riksintresse för vindkraft bör tas fram i
samverkan med länsstyrelserna och kommunerna.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
kommunerna i översiktsplanen tar med områden
lämpliga för vindkraftverk.
2001/02:Bo248 av Knut Billing m.fl. (m):
1. Riksdagen beslutar om krav på detaljplaneprövning
av vindkraftsetabler-ingar i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att utreda ansvarsfrågan gällande
kostnader, nedmontering och bortförande av
vindkraftverk i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en ny
gränsvärdesnorm för buller från vindkraft bör
arbetas fram.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
respektavstånd mellan bostäder och vindkraftverk för
att skydda människor från buller, skuggbildningar
och andra olägenheter.
2001/02:Bo263 av Eva Flyborg (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge Slottsskogen med
omgivande områden status som nationalstadspark.
2001/02:Bo272 av Peter Pedersen och Gunilla Wahlén
(v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
behovet av att omförhandla vattendomar där enskilda
ekonomiska intressen, som saknar riksintresse, står
i strid med många människors intressen och där
vattendomen motverkar viktiga naturvårds- och
miljöintressen.
2001/02:Bo280 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om hur vattenregleringsmedlen
för fiskevård skall användas.
2001/02:Bo283 av Kjell Nordström och Lisbeth Staaf-
Igelström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om att det behövs en
översyn av vattendomarna inför framtiden vad gäller
tänkbara översvämningar i Sverige.
2001/02:Bo294 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om revision av äldre
vattendomar i allmänhet och 1933 års regleringsdom
av Dellensjöarna i synnerhet.
2001/02:Bo319 av Birgitta Carlsson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underlätta
förutsättningarna att bygga vindkraftverk i
Skaraborg genom en omprövning av miljöbalken där
vindkraften betraktas som miljöfarlig verksamhet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att betrakta
vindkraftsutbyggnad som riksintresse.
2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den kommunala
vetorätten förstärks.
2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om älvskyddet.
2001/02:MJ522 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om omprövning av
äldre vattendomar.
2001/02:N367 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ingen
utbyggnad av de orörda älvarna får ske.
2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
interimistiskt skydd av nationalstadsparken.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
utvärdering och avrapportering av
nationalstadsparken.